ISSN 1725-2628

doi:10.3000/17252628.L_2010.023.swe

Europeiska unionens

officiella tidning

L 23

European flag  

Svensk utgåva

Lagstiftning

53 årgången
27 januari 2010


Innehållsförteckning

 

II   Icke-lagstiftningsakter

Sida

 

 

FÖRORDNINGAR

 

*

Kommissionens förordning (EU) nr 72/2010 av den 26 januari 2010 om fastställande av förfaranden för utförandet av kommissionens inspektioner på luftfartsskyddsområdet ( 1 )

1

 

*

Kommissionens förordning (EU) nr 73/2010 av den 26 januari 2010 om kvalitetskraven på flygdata och flyginformation för ett gemensamt europeiskt luftrum ( 1 )

6

 

*

Kommissionens förordning (EU) nr 74/2010 av den 26 januari 2010 om ändring av förordningarna (EG) nr 2336/2003, (EG) nr 341/2007, (EG) nr 1580/2007 och (EG) nr 376/2008 i fråga om villkoren och formen för de anmälningar som ska göras till kommissionen

28

 

 

Kommissionens förordning (EU) nr 75/2010 av den 26 januari 2010 om fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

31

 

 

Kommissionens förordning (EU) nr 76/2010 av den 26 januari 2010 om ändring av de representativa priser och tilläggsbelopp för import av vissa sockerprodukter som fastställs genom förordning (EG) nr 877/2009 för regleringsåret 2009/10

33

 

 

IV   Rättsakter som antagits före den 1 december 2009 enligt EG-fördraget, EU-fördraget och Euratomfördraget

 

 

2010/48/EG

 

*

Rådets beslut av den 26 november 2009 om ingående från Europeiska gemenskapens sida av Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning

35

 

 

2010/49/EG

 

*

Kommissionens beslut av den 30 november 2009 om fastställande av de första regionerna där driften av informationssystemet för viseringar (VIS) ska inledas [delgivet med nr K(2009) 8542]

62

 


 

(1)   Text av betydelse för EES

SV

De rättsakter vilkas titlar är tryckta med fin stil är sådana rättsakter som har avseende på den löpande handläggningen av jordbrukspolitiska frågor. De har normalt en begränsad giltighetstid.

Beträffande alla övriga rättsakter gäller att titlarna är tryckta med fetstil och föregås av en asterisk.


II Icke-lagstiftningsakter

FÖRORDNINGAR

27.1.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 23/1


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 72/2010

av den 26 januari 2010

om fastställande av förfaranden för utförandet av kommissionens inspektioner på luftfartsskyddsområdet

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 300/2008 av den 11 mars 2008 om gemensamma skyddsregler för den civila luftfarten och om upphävande av förordning (EG) nr 2320/2002 (1), särskilt artikel 15, och

av följande skäl:

(1)

Kommissionen bör genomföra inspektioner för att följa upp medlemsstaternas tillämpning av förordning (EG) nr 300/2008. Inspektioner behöver anordnas under kommissionens överinseende i syfte att kontrollera att de nationella programmen för kvalitetskontroll är effektiva.

(2)

Kommissionen och medlemsstaterna bör samarbeta i samband med förberedelserna och genomförandet av inspektionerna.

(3)

Kommissionen bör ha möjlighet att i sina inspektionslag inkludera kvalificerade nationella inspektörer som ställs till förfogande av medlemsstaterna.

(4)

Kommissionens inspektioner och rapporteringen från dessa bör utföras i enlighet med ett fastställt förfarande och enligt en standardmetod.

(5)

Medlemsstaterna bör se till att brister som fastställts i samband med kommissionens inspektioner åtgärdas så snart som möjligt.

(6)

Kommissionen bör ha möjlighet att genomföra uppföljande inspektioner för att kontrollera att bristerna åtgärdats.

(7)

Det bör finnas ett förfarande för att hantera brister som anses vara så allvarliga att de har en avgörande påverkan på hela gemenskapens luftfartsskydd.

(8)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats genom artikel 19.2 i förordning (EG) nr 300/2008.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

SYFTE OCH DEFINITIONER

Artikel 1

Syfte

I denna förordning fastställs förfarande för hur kommissionens inspektioner för att följa upp medlemsstaternas tillämpning av förordning (EG) nr 300/2008 ska genomföras. Kommissionens inspektioner ska omfatta berörda myndigheter i medlemsstaterna och utvalda flygplatser, operatörer och verksamhetsutövare som tillämpar standarder för luftfartsskydd. Inspektionerna ska utföras på ett öppet, effektivt, harmoniserat och enhetligt sätt.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning avses med

1.   berörd myndighet: den nationella myndighet som utsetts av en medlemsstat i enlighet med artikel 9 i förordning (EG) nr 300/2008,

2.   kommissionens inspektion: en undersökning som utförs av kommissionens inspektörer av befintliga kvalitetskontroller och åtgärder, förfaranden och strukturer avseende luftfartsskyddet för den civila luftfarten för att fastställa i vilken utsträckning förordning (EG) nr 300/2008 efterlevs,

3.   kommissionens inspektör: en person med lämpliga kvalifikationer som är anställd av kommissionen eller en person som är anställd av medlemsstaten för att övervaka efterlevnaden på nationell nivå för den berörda myndighetens räkning och som utvalts att delta i kommissionens inspektioner,

4.   kommitté: den kommitté som inrättas genom artikel 19.1 i förordning (EG) nr 300/2008,

5.   brist: underlåtenhet att efterleva kraven i förordning (EG) nr 300/2008,

6.   nationell inspektör: en person som är anställd av medlemsstaten för att övervaka efterlevnaden på nationell nivå för den berörda myndighetens räkning,

7.   test: en kontroll av luftfartsskyddsåtgärder där uppsåt att utföra en olaglig handling simuleras i syfte att undersöka effektiviteten i genomförandet av befintliga skyddsåtgärder,

8.   kompensationsåtgärd: en tillfällig åtgärd eller ett antal tillfälliga åtgärder som syftar till att i största möjliga utsträckning begränsa effekterna av de brister som konstaterats i samband med en inspektion innan bristen kan åtgärdas fullt ut.

KAPITEL II

ALLMÄNNA KRAV

Artikel 3

Samarbete från medlemsstaternas sida

1.   Utan att det påverkar kommissionens skyldigheter, ska medlemsstaterna samarbeta med kommissionen när den utför sina inspektionsuppgifter. Detta samarbete ska pågå under den förberedande fasen, kontrollfasen och rapporteringsfasen.

2.   Medlemsstaterna ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att hemlighålla en anmälan om inspektion, så att syftet med inspektionen inte äventyras.

Artikel 4

Utövande av kommissionens befogenheter

1.   Varje medlemsstat ska säkerställa att kommissionens inspektörer ges möjlighet att utöva sina befogenheter att inspektera luftfartsskyddet för den civila luftfarten hos den berörda myndigheten i enlighet med förordning (EG) nr 300/2008 och vid varje flygplats samt hos varje operatör och verksamhetsutövare som omfattas av den förordningen.

2.   Varje medlemsstat ska säkerställa att kommissionens inspektörer på begäran får tillgång till all relevant dokumentation som är nödvändig för att utvärdera hur de gemensamma standarderna efterlevs.

3.   Om kommissionens inspektörer stöter på svårigheter med att fullgöra sina skyldigheter, ska de berörda medlemsstaterna med alla medel som faller inom deras rättsliga befogenheter bistå kommissionen för att uppdragen ska kunna fullgöras.

Artikel 5

Kompetenskrav för kommissionens inspektörer

För att vara kvalificerade att delta i kommissionens inspektioner ska kommissionens inspektörer ha relevant teoretisk och praktisk erfarenhet och framgångsrikt ha genomgått en utbildning.

Denna utbildning ska

a)

tillhandahållas av kommissionens tjänsteavdelningar,

b)

omfatta en grundutbildning och en regelbundet återkommande fortbildning,

c)

säkerställa en kompetensnivå som är tillfredsställande för att fastställa huruvida skyddsåtgärderna är genomförda i enlighet med förordning (EG) nr 300/2008.

Grundutbildningen ska åtföljas av en examination.

Artikel 6

Deltagande av nationella inspektörer i kommissionens inspektioner

1.   Medlemsstaterna ska ställa nationella inspektörer till förfogande som kan delta i kommissionens inspektioner och därmed sammanhörande förberedande faser och rapporteringsfaser.

2.   Medlemsstaterna ska tillhandahålla kommissionen uppgifter om minst en och högst fem nationella inspektörer som kan anmodas att delta i kommissionens inspektioner.

3.   En förteckning över nationella inspektörer som utsetts av medlemsstaterna och som uppfyller de kriterier som fastställs i artikel 5.1 ska varje år överlämnas till kommittén.

4.   En nationell inspektör ska inte delta i kommissionens inspektioner i den medlemsstat i vilken kontrollanten är anställd.

5.   Begäran om att nationella inspektörer ska delta i kommissionens inspektioner ska anmälas i god tid till den berörda myndigheten, vanligtvis minst två månader innan inspektionen ska utföras.

6.   Kostnader som uppkommer i samband med att nationella inspektörer deltar i kommissionens inspektioner ska ersättas av kommissionen i enlighet med gemenskapens regler.

KAPITEL III

FÖRFARANDEN FÖR UTFÖRANDET AV KOMMISSIONENS INSPEKTIONER

Artikel 7

Anmälan av inspektioner

1.   Kommissionen ska anmäla en inspektion minst två månader i förväg till den berörda myndighet på vars territorium inspektionen ska utföras.

2.   Ett förinspektionsformulär som ska fyllas i av den berörda myndigheten ska i tillämpliga fall översändas samtidigt som anmälan om inspektionen tillsammans med en begäran om eventuell relevant dokumentation. Det ifyllda formuläret och eventuell begärd dokumentation ska översändas till kommissionen minst två veckor före det datum då inspektionen är tänkt att påbörjas.

3.   Om kommissionen fått information som tyder på att det föreligger brister vid en flygplats som kan ha en betydande inverkan på den allmänna nivån på luftfartsskyddet i gemenskapen, ska samråd ske med medlemsstatens berörda myndighet och perioden för förhandsanmälan om inspektion kan i sådana fall förkortas till två veckor. I detta fall ska punkterna 1–2 i denna artikel inte vara tillämpliga.

Artikel 8

Förberedelse av inspektioner

1.   Kommissionens inspektörer ska förbereda sig så att inspektionerna blir effektiva, noggranna och enhetliga.

2.   Kommissionen ska tillhandahålla den berörda myndigheten namnen på de kommissionsinspektörer som fått i uppdrag att utföra en inspektion och i förekommande fall lämna andra relevanta uppgifter.

3.   För varje inspektion ska den berörda myndigheten utse en samordnare som ska sköta de praktiska arrangemangen inför inspektionen. Medlemsstaterna ska informera kommissionen om samordnarens namn och dennes kontaktuppgifter inom tre veckor efter det att de erhållit en anmälan om inspektion.

Artikel 9

Utförande av inspektioner

1.   Kommissionens inspektörer ska utföra inspektioner på ett effektivt sätt med beaktande av deras egen och andras säkerhet. En kommissionsinspektör som i samband med en inspektion inte uppfyller dessa krav kan uteslutas från att delta i andra inspektioner som anordnas av kommissionen.

2.   En standardmetod ska användas för att övervaka efterlevnaden av luftfartsskyddskraven i förordning (EG) nr 300/2008.

Inspektionerna ska genomföras på grundval av systematiskt insamlad information med hjälp av en eller flera av följande metoder:

a)

Iakttagelser.

b)

Verifiering.

c)

Intervjuer.

d)

Granskning av dokument.

e)

Tester.

3.   Kommissionens inspektörer ska ledsagas av företrädare från den berörda myndigheten när de utför inspektioner. Ledsagandet får inte inverka negativt på inspektionens effektivitet.

4.   Kommissionens inspektörer ska ha ett identitetskort som bemyndigar dem att utföra inspektioner på kommissionens vägnar och ett behörighetskort för flygplatser som ger tillträde till alla områden som krävs för inspektionen. Behörighetskortet får inte inverka negativt på inspektionens effektivitet.

5.   Tester får enbart utföras efter förhandsanmälan och i nära samarbete med den berörda myndigheten.

6.   Medlemsstaterna ska se till att kommissionens inspektörer tillåts, i enlighet med ett överenskommet protokoll, att medföra föremål som behövs för teständamål, däribland sådana föremål som är förbjudna eller som ser ut som förbjudna föremål, inom ett område till vilket tillträde erfordras i samband med en inspektion eller vid transit till eller från en inspektion.

7.   Den berörda myndigheten ska så snart som möjligt informeras om eventuella allvarliga brister som konstateras vid kommissionens inspektion. Dessutom och utan att det påverkar artikel 10 ska kommissionens inspektörer, när det är praktiskt möjligt, på platsen ge en informell muntlig sammanfattning av vad de kommit fram till vid inspektionen.

Artikel 10

Inspektionsrapporten

1.   Inom sex veckor efter slutförandet av en inspektion ska kommissionen skicka en inspektionsrapport till den berörda myndigheten.

Myndigheten ska omedelbart informera de flygplatser, operatörer och verksamhetsutövare som inspekterats om de resultat man kommit fram till.

2.   Rapporten ska redogöra för de resultat som inspektörerna kommit fram till och påpeka eventuella brister. Rapporten får innehålla rekommendationer om åtgärder för att avhjälpa brister.

3.   Vid bedömningen av tillämpningen av förordning (EG) nr 300/2008 ska följande klassificeringar gälla:

a)

Full efterlevnad.

b)

Efterlever kraven, förbättringar dock önskvärda.

c)

Efterlever inte kraven.

d)

Efterlever inte kraven, allvarliga brister.

e)

Ej tillämpligt.

f)

Ej bekräftat.

Artikel 11

Den berörda myndighetens svar

1.   Inom tre månader från dagen för översändandet av en inspektionsrapport ska den berörda myndigheten skicka ett skriftligt svar till kommissionen som

a)

tar upp resultaten och rekommendationerna i rapporten, och

b)

innehåller en åtgärdsplan där det fastställs åtgärder och tidsramar för att avhjälpa fastställda brister.

2.   Om det utförs en uppföljande inspektion ska den berörda myndighetens svar lämnas in inom sex veckor från det datum då inspektionsrapporten översändes.

3.   Om det i inspektionsrapporten inte har konstaterats några brister krävs inget svar.

Artikel 12

Åtgärdande av brister

1.   Brister som fastställts i samband med inspektion ska åtgärdas omedelbart. Om det inte är möjligt att vidta omedelbara åtgärder ska kompensationsåtgärder vidtas.

2.   Den berörda myndigheten ska skriftligen bekräfta till kommissionen att bristerna har åtgärdats. Denna bekräftelse ska grundas på verksamhetskontroller som utförts av den berörda myndigheten för att kontrollera efterlevnaden.

3.   Den berörda myndigheten ska informeras när en inspektionsrapport inte anses kräva några ytterligare åtgärder.

Artikel 13

Uppföljningsinspektioner

1.   Kommissionen kan utföra en uppföljande inspektion efter det att svaret från den berörda myndigheten inkommit och om ytterligare klarläggande krävs.

2.   Den berörda myndigheten ska minst två veckor i förväg få en anmälan om att en uppföljande inspektion ska utföras på dess territorium.

3.   Den uppföljande inspektionen ska inriktas på de områden där man konstaterat brister i samband med kommissionens ursprungliga inspektion.

KAPITEL IV

ALLMÄNNA OCH SLUTLIGA BESTÄMMELSER

Artikel 14

Information till kommissionen

Kommittén ska regelbundet informeras om genomförandet av kommissionens inspektionsprogram och om resultaten från dessa utvärderingar.

Artikel 15

Meddelande till berörda myndigheter om allvarliga brister

1.   Den berörda myndigheten ska omedelbart informeras om det i samband med en inspektion vid en flygplats på dess territorium konstateras en allvarlig brist som har en betydande påverkan på den allmänna nivån på luftfartsskyddet i gemenskapen. Denna information ska dessutom omedelbart vidarebefordras till berörda myndigheter i alla övriga medlemsstater.

2.   Berörda myndigheter ska även omedelbart informeras då kommissionen fått trovärdig information om att brister har åtgärdats, däribland kompensationsåtgärder, som bekräftar att brister som meddelats i enlighet med denna artikel inte längre har en avgörande påverkan på hela gemenskapens luftfartsskydd.

Artikel 16

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning .

Den ska tillämpas från och med den dag som anges i de genomförandebestämmelser som antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 4.3 i förordning (EG) nr 300/2008, men senast den 29 april 2010 .

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 26 januari 2010.

På kommissionens vägnar

José Manuel BARROSO

Ordförande


(1)  EUT L 97, 9.4.2008, s. 72.


27.1.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 23/6


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 73/2010

av den 26 januari 2010

om kvalitetskraven på flygdata och flyginformation för ett gemensamt europeiskt luftrum

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 552/2004 av den 10 mars 2004 om driftskompatibiliteten hos det europeiska nätverket för flygledningstjänst (”förordning om driftskompatibilitet”) (1), särskilt artikel 3.5,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 549/2004 av den 10 mars 2004 om ramen för inrättande av det gemensamma europeiska luftrummet (”ramförordning”) (2), särskilt artikel 8.1, och

av följande skäl:

(1)

Flygdata och flyginformation av lämplig kvalitet krävs för att trygga säkerheten och stödja nya driftskoncept inom det europeiska nätet för flygledningstjänst (nedan kallat EATMN).

(2)

Den internationella civila luftfartsorganisationen (nedan kallad Icao) har definierat kvalitetskrav avseende flygdata och flyginformation i fråga om noggrannhet, upplösning och integritet som ska uppfyllas och bibehållas inom EATMN vid behandling av flygdata och flyginformation.

(3)

Dessa Icao-krav anses utgöra en tillräcklig grund för de nuvarande datakvalitetskraven men det finns kända brister som bör åtgärdas, särskilt för att stödja framtida tillämpningar.

(4)

Bilaga 15 till konventionen angående internationell civil luftfart (nedan kallad Chicagokonventionen) bör utgöra huvudreferenspunkten för datakvalitetskraven. Referenser till bestämmelser i bilaga 15 till Chicagokonventionen bör inte automatiskt utgöra en referens till bilaga 4 till Chicagokonventionen eller andra bilagor till den konventionen.

(5)

En undersökning av den nuvarande situationen har visat att kvalitetskraven för flygdata och flyginformation inte alltid uppfylls inom EATMN. Detta gäller särskilt kraven på noggrannhet och integritet.

(6)

En betydande del av arbetet är fortfarande pappersbaserat och manuellt inom flygdatakedjan, vilket leder till att det finns många möjligheter att göra fel och att datakvaliteten försämras. Åtgärder måste därför vidtas för att förbättra situationen.

(7)

Eurocontrol har inom ramen för artikel 8.1 i förordning (EG) nr 549/2004 fått i uppdrag att utforma krav som kompletterar och stärker bilaga 15 till Chicagokonventionen för att uppnå flyginformation med tillräcklig kvalitet. Denna förordning grundar sig på den rapport av den 16 oktober 2007 som blev resultatet av uppdraget.

(8)

I enlighet med kraven i förordning (EG) 552/2004 ska flyginformation gradvis tillhandahållas i elektronisk form på grundval av ett gemensamt överenskommet och standardiserat dataregister. Dessa krav bör så småningom gälla alla flygdata och all flyginformation inom denna förordnings tillämpningsområde.

(9)

Denna förordning bör inte omfatta militära operationer och militär träning i enlighet med artikel 1.2 i förordning (EG) nr 549/2004.

(10)

Militära organisationer som tillhandahåller flyginformation för användning inom den allmänna flygtrafiken utgör en viktig del i dataförfarandet för luftfarten och medlemsstaterna bör därför säkerställa att kvaliteten på dessa data är tillräcklig för den avsedda användningen.

(11)

Tillhandahållande och publicering i god tid av nya eller ändrade flygdata och ny eller ändrad flyginformation i enlighet med Icaos och medlemsstaternas ändringar och krav på uppdateringscykler anses vara ett viktigt stöd för att uppnå en god datakvalitet.

(12)

Medlemsstaterna bör utöva en effektiv styrning och kontroll över all verksamhet som syftar till att ta fram flygdata och flyginformation för att säkerställa att data tillhandahålls med en kvalitet som är tillräcklig för den avsedda användningen.

(13)

De komponenter och förfaranden som används av framtagarna av data måste vara driftskompatibla med de system, komponenter och procedurer som används av leverantörer av flygbriefingtjänster för att möjliggöra en säker, sammanhängande och effektiv drift av EATMN.

(14)

För att verksamhetens säkerhetsnivå ska kunna bibehållas eller förbättras bör medlemsstaterna åläggas att se till att berörda parter genomför en säkerhetsbedömning som omfattar kartläggning av riskkällor, riskbedömning och kompenserande åtgärder för riskreducering. Ett harmoniserat genomförande av dessa förfaranden på system som omfattas av denna förordning kräver att specifika säkerhetskrav för all driftskompatibilitet och prestandakrav identifieras.

(15)

I enlighet med artikel 3.3 d i förordning (EG) nr 552/2004 bör genomförandebestämmelser för driftskompatibilitet beskriva de specifika förfarandena för överensstämmelsebedömningen som ska användas för att bedöma komponenternas överensstämmelse eller lämplighet samt kontrollen av systemen.

(16)

En rad olika parter påverkas av bestämmelserna i denna förordning. Den bör därför ta hänsyn till parternas individuella kunskaper och deltagande inom datakedjan för att säkerställa att bestämmelserna tillämpas gradvis för att uppnå den datakvalitet som krävs.

(17)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommittén för det gemensamma luftrummet.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte

I denna förordning anges kvalitetskraven för flygdata och flyginformation i fråga om noggrannhet, upplösning och integritet.

Artikel 2

Tillämpningsområde

1.   Denna förordning ska tillämpas på system inom det europeiska nätet för flygledningstjänst (EATMN), deras komponenter och tillhörande förfaranden som används för att ta fram, producera, lagra, hantera, behandla, överföra och distribuera flygdata och flyginformation.

Denna förordning ska tillämpas på följande flygdata och flyginformation:

a)

Det integrerade informationspaket som definieras i artikel 3.7 och som tillhandahålls av medlemsstaterna, med undantag av informationscirkulär.

b)

Elektroniska hinderdata, eller delar av dessa, i de fall då dessa tillhandahålls av medlemsstaterna.

c)

Elektroniska terrängdata, eller delar av dessa, i de fall då dessa tillhandahålls av medlemsstaterna.

d)

Karteringsdata för flygplatser, i de fall då dessa tillhandahålls av medlemsstaterna.

2.   Denna förordning ska omfatta följande parter:

a)

Leverantörer av flygtrafiktjänster.

b)

Operatörer av de flygplatser och helikopterflygplatser för vilka procedurer avseeende instrumentflygregler (IFR) eller speciella visuellflygregler har publicerats i nationella luftfartspublikationer.

c)

Offentliga eller privata enheter som i enlighet med denna förordning tillhandahåller

i)

tjänster för framtagning och tillhandahållande av inmätningsdata,

ii)

tjänster för procedurutformning,

iii)

elektroniska terrängdata,

iv)

elektroniska hinderdata.

3.   Denna förordning ska gälla fram till den punkt där flygdata och/eller flyginformation tillhandahålls av leverantören av flygbriefingtjänsten för nästa tilltänkta användare.

Vid distribution med hjälp av fysiska medel ska denna förordning gälla fram till den punkt där flygdata och/eller flyginformation har tillhandhållits för den organisation som ansvarar för tillhandahållandet av den fysiska distributionstjänsten.

Vid automatisk distribution genom användning av en elektronisk direktförbindelse mellan leverantören av flygbriefingtjänsten och den enhet som tar emot flygdata och/eller flyginformation ska denna förordning gälla antingen

a)

fram till den punkt där nästa tilltänkta användare får tillgång till och extraherar flygdata och/eller flyginformation som leverantören av flygbriefingtjänsten innehar, eller

b)

fram till den punkt där flygdata och/eller flyginformation levereras av leverantören av flygbriefingtjänsten till nästa tilltänkta användares system.

Artikel 3

Definitioner

I denna förordning ska definitionerna i artikel 2 i förordning (EG) nr 549/2004 gälla. Dessutom gäller följande definitioner:

1.   flygdata: en framställning av fakta, begrepp eller instruktioner för luftfarten på ett formaliserat sätt som är lämpligt för kommunikation, tolkning eller behandling.

2.   flyginformation: information som ett resultat av insamling, analys och formatering av flygdata.

3.   datakvalitet: konfidensgrad eller konfidensnivå för att de tillhandahållna data uppfyller de krav som användaren av data har i fråga om noggrannhet, upplösning och integritet.

4.   noggrannhet: grad av överensstämmelse mellan det uppskattade eller uppmätta värdet och det sanna värdet.

5.   upplösning: antal enheter eller siffror som anges eller används för ett uppmätt eller beräknat värde.

6.   integritet: grad av säkerhet att ett dataobjekt och dess värde inte ha förlorats eller ändrats sedan framtagandet eller sedan en tillåten ändring har genomförts.

7.   integrerat informationspaket (IAIP): ett paket som består av följande komponenter:

8.   hinderdata: data om alla fasta (tillfälliga eller permanenta) och rörliga objekt eller delar av dessa, belägna på områden avsedda för luftfartygs markrörelser eller som helt eller delvis genomtränger fastställda hinderytor avsedda att skydda luftfartyg under flygning.

9.   terrängdata: data om jordens yta som innehåller naturligt förekommande objekt, såsom berg, kullar, åsar, dalar, ytvattenförekomster, permanenta is- och snötäcken exklusive hinder.

10.   karteringsdata för flygplatser: information som representerar standardiserade flygplatsobjekttyper för ett definierat område, inklusive geospatiala data och metadata.

11.   inmätningsdata: geospatiala data som har fastställts genom mätning eller inmätning.

12.   procedurutformning: en kombination av flygdata och specifika flyginstruktioner för att definiera instrumentinflygnings- och/eller instrumentutflygningsprocedurer som säkerställer tillräckliga flygsäkerhetsstandarder.

13.   leverantör av flygbriefingtjänst: den organisation som ansvarar för tillhandahållandet av en flygbriefingtjänst, certifierad i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 2096/2005 (3).

14.   nästa tilltänkta användare: den enhet som tar emot flyginformation från leverantören av flygbriefingtjänst.

15.   elektronisk direktförbindelse: en digital förbindelse mellan datorsystem så att data kan överföras mellan dem utan manuell interaktion.

16.   dataobjekt: ett enskilt attribut i en komplett datamängd som är tilldelat ett värde som definierar dess aktuella status.

17.   NOTAM: meddelande som distribueras via telekommunikation och innehåller information om tillkomst, beskaffenhet eller förändring av anläggningar, tjänster, procedurer eller riskkällor, om vilket kännedom i tid är av väsentlig betydelse för flygtrafiken.

18.   digitalt NOTAM: en datamängd som innehåller information som ingår i ett NOTAM i ett strukturerat format som kan tolkas fullständigt av ett automatiserat datorsystem utan mänsklig tolkning.

19.   framtagare av data: en enhet som ansvarar för framtagning av data.

20.   framtagning av data: skapande av ett nytt dataobjekt med dess tillhörande värde, ändring av värdet av ett befintligt dataobjekt eller radering av ett befintligt dataobjekt.

21.   giltighetsperiod: perioden mellan det datum och den tidpunkt då flyginformationen publicerades och det datum och den tidpunkt då informationen upphör att gälla.

22.   datavalidering: ett förfarande för att säkerställa att data uppfyller kraven för den specificerade tillämpningen eller dess avsedda användning.

23.   dataverifiering: utvärdering av resultatet av ett dataförfarande för luftfarten för att säkerställa riktighet och enhetlighet i fråga om ingångsdata och tillämpliga datastandarder, regler och konventioner som används i detta förfarande.

24.   kritiska data: data med en integritetsnivå enligt definitionen i kapitel 3, avsnitt 3.2 punkt 3.2.8 a i bilaga 15 till konventionen om internationell civil luftfart (nedan kallad Chicagokonventionen).

25.   viktiga data: data med en integritetsnivå enligt definitionen i kapitel 3, avsnitt 3.2 punkt 3.2.8 b i bilaga 15 till Chicagokonventionen.

KAPITEL II

KRAV AVSEENDE DRIFTSKOMPATIBILITET OCH PRESTANDA

Artikel 4

Datamängd

De parter som avses i artikel 2.2 ska tillhandahålla flygdata och flyginformation i enlighet med de datamängdspecifikationer som beskrivs i bilaga I.

Artikel 5

Datautväxling

1.   De parter som avses i artikel 2.2 ska säkerställa att de flygdata och den flyginformation som avses i artikel 2.1 andra stycket överförs mellan dem via en elektronisk direktförbindelse.

2.   Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 ska leverantörer av flygtrafiktjänster säkerställa att de flygdata och den flyginformation som avses i artikel 2.1 andra stycket överförs mellan dem i enlighet med de krav avseende datautväxlingsformat som anges i bilaga II.

3.   Medlemsstaterna får utesluta digitala NOTAM-meddelanden från det datautväxlingsformat som avses i punkt 2.

4.   Leverantörer av flygbriefingtjänster ska som ett minimum säkerställa att alla flygdata och all flyginformation som ingår i de AIP:er, AIP-ändringar och AIP-supplement som tillhandahålls av en medlemsstat görs tillgängliga för nästa tilltänkta användare

a)

i enlighet med de publikationskrav som beskrivs i de Icao-standarder som avses i punkterna 4 och 8 i bilaga III,

b)

på ett sådant sätt att dokumentens innehåll och format kan läsas direkt på en datorskärm, och

c)

i enlighet med de krav avseende datautväxlingsformat som anges i bilaga II.

Artikel 6

Datakvalitet

1.   Medlemsstaterna ska säkerställa att leverantörerna av flygtrafiktjänster uppfyller de datakvalitetskrav som anges i del A i bilaga IV.

2.   När de parter som avses i artikel 2.2 tillhandahåller flygdata och/eller flyginformation ska de uppfylla de krav på bevisning som anges i del B i bilaga IV.

3.   När de parter som avses i artikel 2.2 utbyter flygdata och/eller flyginformation med varandra ska de upprätta formella avtal i enlighet med de krav som anges i del C i bilaga IV.

4.   När de parter som avses i artikel 2.2 verkar som framtagare av data ska de uppfylla de krav för framtagning av data som anges i del D i bilaga IV.

5.   Leverantörer av flygbriefingtjänster ska säkerställa att de flygdata och den flyginformation som tillhandahålls av andra framtagare av data än dem som avses i artikel 2.2 görs tillgängliga för nästa tilltänkta användare med en kvalitet som är tillräcklig för den avsedda användningen.

6.   När de parter som avses i artikel 2.2 utgör den enhet som ansvarar för den officiella begäran om framtagning av data, ska de säkerställa följande:

a)

Att data skapas, ändras eller raderas i enlighet med deras anvisningar.

b)

Att deras anvisningar om framtagning av data, utan att det påverkar tillämpningen av del C i bilaga IV, som ett minimum innehåller

i)

en otvetydig beskrivning av de data som ska skapas, ändras eller raderas,

ii)

en bekräftelse som anger vilken enhet data ska lämnas till,

iii)

datum och tidpunkt då data ska tillhandahållas,

iv)

det rapportformat för framtagning av data som ska användas av framtagaren av data.

7.   De parter som avses i artikel 2.2 ska uppfylla de krav avseende dataförfaranden som anges i del E i bilaga IV.

8.   De parter som avses i artikel 2.2 ska säkerställa att mekanismer för felrapportering, återkoppling och åtgärdande upprättas och används i enlighet med de krav som anges i del F i bilaga IV.

Artikel 7

Enhetlighet, aktualitet och personalens kompetens

1.   I de fall då flygdata och flyginformation finns angivna i mer än en medlemsstats AIP ska de leverantörer av flygbriefingtjänster som ansvarar för dessa AIP:er införa en mekanism för att säkerställa överensstämmelsen för den duplicerade informationen.

2.   Leverantörer av flygbriefingtjänster ska säkerställa att flygdata- och flyginformationsobjekt som publiceras i respektive medlemsstats AIP:er förses med kommentarer som anger de objekt som inte uppfyller datakvalitetskraven enligt denna förordning.

3.   Leverantörer av flygbriefingtjänster ska säkerställa att de mest aktuella uppdateringscyklerna som gäller AIP-ändringar och AIP-supplement offentliggörs.

4.   De parter som avses i artikel 2.2 ska säkerställa att den personal som ansvarar för uppgifter som hör samman med tillhandahållandet av flygdata eller flyginformation görs medveten om och tillämpar följande:

a)

De krav gällande AIP-ändringar, AIP-supplement och NOTAM som återfinns i de Icao-standarder som avses i punkterna 5, 6 och 7 i bilaga III.

b)

De uppdateringscykler som är tillämpliga för de AIP-ändringar och AIP-supplement som avses i led a i denna punkt avseende de områden som de tillhandahåller flygdata och flyginformation för.

5.   De parter som avses i artikel 2.2 ska, utan att det påverkar tillämpningen av förordning (EG) nr 2096/2005, säkerställa att den personal som ansvarar för uppgifter som hör samman med tillhandahållandet av flygdata eller flyginformation är tillräckligt utbildad, kompetent och behörig för det arbete som den har att utföra.

Artikel 8

Krav avseende verktyg och programvara

De parter som avses i artikel 2.2 ska säkerställa att alla verktyg och programvaror som används för att stödja framtagning, produktion, lagring, hantering, behandling och överföring av flygdata och/eller flyginformation överensstämmer med de krav som anges i bilaga V.

Artikel 9

Dataskydd

1.   De parter som avses i artikel 2.2 ska säkerställa att flygdata och flyginformation skyddas i enlighet med de krav som anges i bilaga VI.

2.   De parter som avses i artikel 2.2 ska säkerställa att spårbarheten bibehålls för varje dataobjekt under dess giltighetsperiod och under minst fem år efter den perioden eller till och med fem år efter avslutad giltighetsperiod för varje dataobjekt som beräknas eller härrör från detta, om den tidpunkten infaller senare.

KAPITEL III

KRAV AVSEENDE KVALITETS-, SÄKERHETS- OCH SKYDDSLEDNING

Artikel 10

Krav på ledningssystem

1.   De parter som avses i artikel 2.2 ska, utan att det påverkar tillämpningen av förordning (EG) nr 2096/2005, genomföra och upprätthålla ett kvalitetsledningssystem som omfattar de aktiviteter som hör samman med tillhandahållandet av flygdata och flyginformation, enligt de krav som anges i del A i bilaga VII.

2.   De parter som avses i artikel 2.2 ska säkerställa att det finns förfaranden definierade i det kvalitetsledningssystem som avses i punkt 1 i denna artikel för att uppfylla de mål gällande säkerhetsledningssystemet som anges i del B i bilaga VII och de mål gällande skyddsledningssystemet som anges i del C i bilaga VII.

3.   De parter som avses i artikel 2.2 ska säkerställa att eventuella ändringar av de befintliga system som avses i artikel 2.1 första stycket eller införandet av nya system föregås av en säkerhetsbedömning som omfattar kartläggning av riskkällor, riskbedömning och kompenserande åtgärder för riskreducering.

4.   Under säkerhetsbedömningen ska minst de krav som avses i artikel 7.3, bilaga I, bilaga II och punkterna 1 och 2 i del A i bilaga IV tas i beaktande och betraktas som säkerhetskrav.

KAPITEL IV

BEDÖMNING AV ÖVERENSSTÄMMELSE OCH ÖVRIGA KRAV

Artikel 11

Komponenternas överensstämmelse eller lämplighet

Innan en EG-försäkran om komponenters överensstämmelse eller lämplighet enligt artikel 5 i förordning (EG) nr 552/2004 utfärdas ska tillverkaren av komponenter i de system som avses i artikel 2.1 första stycket i denna förordning, eller dennes i unionen etablerade befullmäktigade företrädare, bedöma komponenternas överensstämmelse eller lämplighet i enlighet med de krav som anges i bilaga VIII.

Artikel 12

Kontroll av system

1.   Leverantörer av flygtrafiktjänster, som styrker eller har styrkt att de uppfyller villkoren i bilaga IX ska kontrollera de system som avses i artikel 2.1 första stycket i enlighet med kraven i del A i bilaga X.

2.   Leverantörer av flygtrafiktjänster, som inte kan styrka att de uppfyller villkoren i bilaga IX, ska i stället uppdra åt ett anmält organ att kontrollera de system som avses i artikel 2.1 första stycket. Kontrollen ska utföras i enlighet med kraven i del B i bilaga X.

Artikel 13

Övriga krav

De parter som avses i artikel 2.2 b och c ska

a)

se till att den personal som ansvarar för uppgifter som hör samman med framtagning, produktion, lagring, hantering, behandling, överföring och distribution av flygdata eller flyginformation i tillämpliga fall har genomgått erforderlig säkerhetsprövning,

b)

se till att den personal som ansvarar för uppgifter som hör samman med tillhandahållandet av flygdata eller flyginformation vederbörligen informeras om de krav som anges i denna förordning,

c)

utveckla och upprätthålla drifthandböcker med nödvändiga instruktioner och information så att den personal som ansvarar för uppgifter som hör samman med tillhandahållandet av flygdata eller flyginformation kan tillämpa denna förordning,

d)

se till att handböckerna enligt led c är tillgängliga och aktuella och att uppdateringar och spridning förvaltas på lämpligt sätt med avseende på kvalitet och dokumentationsutformning,

e)

se till att arbetsmetoder och operativa metoder överensstämmer med denna förordning.

KAPITEL V

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 14

Övergångsbestämmelser

1.   De medlemsstater som före ikraftträdandet av denna förordning till Icao har anmält en relevant skillnad i enlighet med artikel 38 i Chicagokonventionen kan behålla sina nationella bestämmelser avseende de områden som förtecknas i bilaga XI till denna förordning längst till och med den 30 juni 2014.

2.   Flygdata och den flyginformation som har publicerats före den 1 juli 2013 och som inte har ändrats ska bringas i överensstämmelse med denna förordning senast den 30 juni 2017.

Artikel 15

Ikraftträdande och tillämpning

1.   Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 juli 2013.

2.   Genom undantag från punkt 1 andra stycket ska artikel 4, artikel 5.1, artikel 5.2, artikel 5.3 och artikel 5.4 c tillämpas från och med den 1 juli 2014.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 26 januari 2010.

På kommissionens vägnar

José Manuel BARROSO

Ordförande


(1)  EUT L 96, 31.3.2004, s. 26.

(2)  EUT L 96, 31.3.2004, s. 1.

(3)  EUT L 335, 21.12.2005, s. 13.


BILAGA I

DATAMÄNGDSPECIFIKATIONER ENLIGT ARTIKEL 4

DEL A

IAIP, karteringsdata för flygplatser och elektroniska hinderdata

1.

De flygdata och den flyginformation som avses i artikel 2.1 andra stycket leden a, b och d ska tillhandahållas enligt en gemensam datamängdspecifikation som ska

a)

dokumenteras antingen

genom användning av UML (Unified Modelling Language), enligt specifikationen i det dokument som avses i punkt 13 i bilaga III, i form av klassdiagram och tillhörande definitioner av klasser, attribut, associationer och listor över värden, eller

genom användning av en objektstypskatalog som anges i enlighet med den ISO-standard som avses i punkt 25 i bilaga III,

b)

definiera, som individuella dataelement, varje luftfartsobjekttyp för vilka det finns ett krav att informationen ska publiceras i enlighet med de Icao-standarder som avses i punkt 10 i bilaga III och det Eurocae-dokument som avses i punkt 24 i bilaga III,

c)

tillhandahålla en definition för varje attribut om vilka värden som är tillåtna i form av en datatyp, ett värdeintervall eller en förteckning,

d)

inkludera en definition av en UTC-baserad tidsmodell som kan uttrycka hela livscykeln för en flygobjekttyp,

från det datum och den tidpunkt det skapades till det datum och den tidpunkt som det permanent drogs tillbaka,

inklusive de permanenta ändringar som utgör nya referenspunkter för objekttypen,

e)

inkludera definitionen av de regler som kan begränsa möjliga värden för objekttypens egenskaper eller tidsmässiga variationer av dessa värden. Detta ska som ett minimum omfatta

begränsningar som innefattar noggrannhet, upplösning och integritet för positionsdata (horisontella och vertikala),

begränsningar som innefattar datans aktualitet,

f)

tillämpa en namnkonvention för objekttyper, attribut och associationer, i vilken användning av förkortningar undviks,

g)

basera beskrivningen av geometriska element (punkt, kurva, yta) på den ISO-standard som avses i punkt 14 i bilaga III,

h)

basera beskrivningen av metadatainformation på den ISO-standard som avses i punkt 15 i bilaga III,

i)

inkludera de metadataobjekt som finns upptagna i del C i bilaga I.

2.

När det gäller ISO-standarderna ska det relevanta certifikat som utfärdats av en ackrediterad organisation anses uppfylla kraven. De parter som avses i artikel 2.2 ska acceptera att den nationella myndigheten på begäran får ta del av certifieringsunderlaget.

DEL B

Elektroniska terrängdatamängder

De elektroniska terrängdata som avses i artikel 2.1 andra stycket led c ska

a)

tillhandahållas digitalt i enlighet med de Icao-standarder som avses i punkterna 9 och 12 i bilaga III,

b)

inkludera de metadataobjekt som finns upptagna i del C i bilaga I.

DEL C

Metadata

Metadata för de datamängdspecifikationer som finns definierade i del A och del B ska som ett minimum omfatta följande:

a)

Framtagaren av datan.

b)

Ändringar av data som har gjorts.

c)

De personer eller organisationer som har interagerat med datan och vid vilken tidpunkt detta har skett.

d)

Uppgifter om eventuellt utförd validering och verifiering av datan.

e)

Datum och tidpunkt då datan började gälla.

f)

För geospatiala data:

Den referensmodell för jorden som har använts.

Det koordinatsystem som har använts.

g)

För numeriska data:

Den statistiska noggrannheten för den mätning eller beräkningsmetod som har använts.

Upplösningen.

Den konfidensgrad som krävs enligt de Icao-standarder som avses i punkterna 1 och 12 i bilaga III och andra relevanta Icao-standarder.

h)

Uppgifter om vilka funktioner som har tillämpats om data har omvandlats/transformerats.

i)

Uppgifter om eventuella begränsningar beträffande användningen av data.


BILAGA II

KRAV AVSEENDE DET UTVÄXLINGSFORMAT FÖR FLYGDATA SOM AVSES I ARTIKEL 5

DEL A

IAIP, karteringsdata för flygplatser och elektroniska hinderdata

1.

De flygdata och den flyginformation som avses i artikel 2.1 andra stycket leden a, b och d ska formateras enligt en gemensam specifikation som ska

utnyttja den XML-specifikation (eXtensible Markup Language) som finns definierad i den ISO-standard som avses i punkt 17 i bilaga III för datakodning,

uttryckas i form av ett XML-schema; därutöver kan en schematron enligt definitionen i den ISO-standard som avses i punkt 19 i bilaga III användas för att uttrycka affärsregler,

möjliggöra utbyte av data för både enskilda objekttyper och grupper av objekttyper,

möjliggöra utbyte av referensinformation som ett resultat av förändringar,

vara strukturerade i enlighet med objekttyper, attribut och associationer för den definition av datamängd som finns i del A i bilaga I; karteringsreglerna ska även dokumenteras,

strikt genomföra de uppräknade förteckningarna av värden och intervall av värden som finns definierade för varje attribut i datamängden,

följa den GML-specifikation (Geography Markup Language) som finns definierad i den referens som avses i punkt 18 i bilaga III för kodning av geografisk information.

2.

När det gäller ISO-standarderna ska det relevanta certifikat som utfärdats av en ackrediterad organisation anses uppfylla kraven. De parter som avses i artikel 2.2 ska acceptera att den nationella myndigheten på begäran får ta del av certifieringsunderlaget.

DEL B

Elektroniska terrängdata

1.

De elektroniska terrängdata som avses i artikel 2.1 andra stycket led c ska tillhandahållas i ett gemensamt format som överensstämmer med de ISO-standarder som avses i punkterna 14–18 i bilaga III.

2.

När det gäller ISO-standarderna ska det relevanta certifikat som utfärdats av en ackrediterad organisation anses uppfylla kraven. De parter som avses i artikel 2.2 ska acceptera att den nationella myndigheten på begäran får ta del av certifieringsunderlaget.


BILAGA III

BESTÄMMELSER SOM AVSES I ARTIKLAR OCH BILAGOR

1.

Kapitel 3, avsnitt 3.2 (Quality system) i bilaga 15 till Chicagokonventionen – Aeronautical Information Services (tolfte upplagan – juli 2004, inklusive ändring nr 34).

2.

Kapitel 3, avsnitt 3.7.1 (Horizontal reference system) i bilaga 15 till Chicagokonventionen – Aeronautical Information Services (tolfte upplagan – juli 2004, inklusive ändring nr 34).

3.

Kapitel 3, avsnitt 3.7.2 (Vertical reference system) i bilaga 15 till Chicagokonventionen – Aeronautical Information Services (tolfte upplagan – juli 2004, inklusive ändring nr 34).

4.

Kapitel 4 (Aeronautical Information Publications [AIP]) i bilaga 15 till Chicagokonventionen – Aeronautical Information Services (tolfte upplagan – juli 2004, inklusive ändring nr 34).

5.

Kapitel 4, avsnitt 4.3 (Specifications for AIP Amendments) i bilaga 15 till Chicagokonventionen – Aeronautical Information Services (tolfte upplagan – juli 2004, inklusive ändring nr 34).

6.

Kapitel 4, avsnitt 4.4 (Specifications for AIP Supplements) i bilaga 15 till Chicagokonventionen – Aeronautical Information Services (tolfte upplagan – juli 2004, inklusive ändring nr 34).

7.

Kapitel 5 (NOTAM) i bilaga 15 till Chicagokonventionen – Aeronautical Information Services (tolfte upplagan – juli 2004, inklusive ändring nr 34).

8.

Kapitel 6, avsnitt 6.2 (Provision of information in paper copy form) i bilaga 15 till Chicagokonventionen – Aeronautical Information Services (tolfte upplagan – juli 2004, inklusive ändring nr 34).

9.

Kapitel 10, avsnitt 10.2 (Coverage and terrain and obstacle data numerical requirements) i bilaga 15 till Chicagokonventionen – Aeronautical Information Services (tolfte upplagan – juli 2004, inklusive ändring nr 34).

10.

Tillägg 1 (Contents of Aeronautical Information Publication [AIP]) i bilaga 15 till Chicagokonventionen – Aeronautical Information Services (tolfte upplagan – juli 2004, inklusive ändring nr 34).

11.

Tillägg 7 (Aeronautical data quality requirements) i bilaga 15 till Chicagokonventionen – Aeronautical Information Services (tolfte upplagan – juli 2004, inklusive ändring nr 34).

12.

Tillägg 8 (Terrain and obstacle data requirements) i bilaga 15 till Chicagokonventionen – Aeronautical Information Services (tolfte upplagan – juli 2004, inklusive ändring nr 34).

13.

Object Management Group Unified Modelling Language (UML) Specification, version 2.1.1.

14.

Internationella standardiseringsorganisationen, ISO 19107:2003 – Geografisk information – Modell för att beskriva rumsliga aspekter (utgåva 1–8 maj 2003).

15.

Internationella standardiseringsorganisationen, ISO 19115:2003 – Geografisk information – Metadata (utgåva 1–8 maj 2003 [rättelse Cor 1:2006 5 juli 2006]).

16.

Internationella standardiseringsorganisationen, ISO 19139:2007 – Geografisk information – Metadata – Implementering med XML-schema (utgåva 1–17 april 2007).

17.

Internationella standardiseringsorganisationen, ISO 19118:2005 – Geografisk information – Kodningsregler för överföring av data (utgåva 1–17 mars 2006 ISO/cd 19118 utgåva 2–9 juli 2007 [på utskottsnivå]).

18.

Internationella standardiseringsorganisationen, ISO 19136:2007 – Geografisk information – GML (utgåva 1–23 augusti 2007).

19.

Internationella standardiseringsorganisationen, ISO/IEC 19757–3:2006 – Informationsteknik – Document Schema Definition Languages (DSDL) – Part 3: Rule-based validation – Schematron (utgåva 1–24 maj 2006).

20.

Icao Doc 9674-AN/946 – World Geodetic System – 1984 Manual (andra upplagan – 2002).

21.

Kapitel 7, avsnitt 7.3.2 (Cyclic redundancy check [CRC] algorithm) i Icao Doc 9674-AN/946 – World Geodetic System – 1984 (WGS-84) Manual (andra upplagan – 2002).

22.

Internationella standardiseringsorganisationen, ISO/IEC 17799:2005 – Informationsteknik – Säkerhetstekniker – Riktlinjer för styrning av informationssäkerhet (utgåva 2–10 juni 2005).

23.

Internationella standardiseringsorganisationen, ISO 28000:2007 – Specification for security management systems for the supply chain (utgåva 1–21 september 2007 revidering pågår, ska ersättas av utgåva 2, måldatum 31 januari 2008 [på utredningsnivå]).

24.

Eurocae ED-99A, User Requirements for Aerodrome Mapping Information (oktober 2005).

25.

Internationella standardiseringsorganisationen, ISO 19110:2005 – Geografisk information – Struktur för katalogisering av objekttyper (utgåva 1).


BILAGA IV

DE DATAKVALITETSKRAV SOM AVSES I ARTIKLARNA 6 OCH 7

DEL A

Datakvalitetskrav

1.

Datakvalitetskraven för varje dataobjekt som faller inom räckvidden för de flygdata och den flyginformation som avses i artikel 2.1 andra stycket ska motsvara definitionen enligt de Icao-standarder som avses i punkt 11 i bilaga III och andra relevanta Icao-standarder utan att det påverkar tillämpningen av punkt 2 i denna bilaga.

2.

Datakvalitetskraven för ett dataobjekt som faller inom räckvidden för de flygdata och den flyginformation som avses i artikel 2.1 andra stycket ska fastställas på grundval av en säkerhetsbedömning av de avsedda användningarna av dataobjektet i de fall då

a)

ett dataobjekt inte är definierat enligt någon av de Icao-standarder för datakvalitet som avses i punkt 11 i bilaga III eller andra relevanta Icao-standarder, eller

b)

datakvalitetskraven för ett dataobjekt inte uppfyller de Icao-standarder för datakvalitet som avses i punkt 11 i bilaga III eller andra relevanta Icao-standarder.

3.

Datakvalitetskraven för de dataobjekt som avses i punkt 2 ska tas fram i enlighet med ett standardiserat förfarande som beskriver metodiken för härledningen och valideringen av dessa krav innan de publiceras, varvid erforderlig hänsyn ska tas till den potentiella påverkan på relevanta Icao-bestämmelser.

4.

I de fall då ett dataobjekt har mer än en avsedd användning ska endast de mest stringenta datakvalitetskraven, som uppkommer till följd av den säkerhetsbedömning som avses i punkt 2, tillämpas.

5.

Datakvalitetskraven ska, för varje dataobjekt som faller inom räckvidden för de flygdata och den flyginformation som avses i artikel 2.1 andra stycket, definieras så att de täcker följande:

a)

Datans noggrannhet och upplösning.

b)

Datans integritetsnivå.

c)

Möjlighet att fastställa datans ursprung.

d)

Graden av säkerhet för att data görs tillgängliga för nästa tilltänkta användare före det datum/den tidpunkt då de börjar gälla och inte tas bort före det slutdatum/den sluttidpunkt då de upphör att gälla.

6.

Alla dataobjekt som krävs för att stödja varje tillämpningsdatamängd och/eller giltig delmängd av datamängden ska definieras.

DEL B

Krav på bevisning

Argument och bevisning ska tas fram för att visa att

a)

kraven avseende noggrannhet och upplösning uppfylls vid framtagningen av data och upprätthålls fram till publiceringen till nästa tilltänkta användare inklusive om upplösningen för ett dataobjekt minskar eller ändras, eller datan överförs till ett annat koordinatsystem eller en annan mätenhet,

b)

ursprunget och ändringshistoriken för varje dataobjekt har registrerats och är tillgängliga för revision,

c)

flygdatan eller flyginformationen är fullständig respektive att eventuella objekt som saknas anges,

d)

alla förfaranden för framtagning, produktion, lagring, hantering, behandling, överföring eller distribution som används för varje dataobjekt är definierade och är adekvata för dataobjektets tilldelade integritetsnivå,

e)

datavaliderings- och verifieringsförfarandena är adekvata för dataobjektets tilldelade integritetsnivå,

f)

manuella eller halvautomatiserade dataförfaranden utförs av utbildad och kvalificerad personal, med tydligt definierade roller och ansvarsområden som finns angivna i organisationens kvalitetssystem,

g)

alla verktyg och/eller programvaror som används för att stödja eller utföra förfarandena är validerade som lämpliga för ändamålet i enlighet med bilaga V,

h)

ett effektivt förfarande för felrapportering, mätning och korrigerande åtgärder används i enlighet med del F.

DEL C

Formella avtal

De formella avtalen ska minst innehålla följande:

a)

Omfattningen för de flygdata eller den flyginformation som ska tillhandahållas.

b)

Noggrannhets-, upplösnings- och integritetskraven för varje tillhandahållet dataobjekt.

c)

De metoder som krävs för att visa att de data som tillhandahålls uppfyller de angivna kraven.

d)

Arten av åtgärd som ska vidtas i händelse av att ett datafel eller inkonsekvens hos de data som tillhandahålls upptäcks.

e)

Följande minimikriterier för anmälan av dataändringar:

Kriterier för att fastställa att data har tillhandahållits i tid baserat på ändringens driftsmässiga eller säkerhetsmässiga signifikans.

Eventuell förhandsanmälan av förväntade ändringar.

De medel som ska användas för anmälan.

f)

Den part som ansvarar för att dataändringarna dokumenteras.

g)

Vilka medel som ska användas för att lösa eventuella oklarheter som uppstår på grund av att olika format har använts för att utbyta flygdata eller flyginformation.

h)

Eventuella begränsningar i fråga om användningen av data.

i)

De krav som dataleverantörerna ska uppfylla vid framtagningen av kvalitetsrapporter för att underlätta för dataanvändarna att verifiera datakvaliteten.

j)

Krav avseende metadata.

k)

Beredskapskrav i fråga om kontinuiteten för tillhandahållandet av data.

DEL D

Framtagning av data

1.

Inmätning av radionavigationshjälpmedel och framtagning av beräknade eller härledda data vars koordinater publiceras i AIP:n ska utföras i enlighet med lämpliga standarder och som ett minimum i enlighet med de relevanta Icao-bestämmelser som avses i punkt 20 i bilaga III.

2.

Alla inmätningsdata ska referera till WGS-84, så som anges i de Icao-bestämmelser som avses i punkt 2 i bilaga III.

3.

En geoidmodell, som uppfyller kraven enligt de Icao-bestämmelser som avses i punkt 3 i bilaga III och de kvalitetskrav för flygdata och flyginformation som anges i bilaga IV, ska användas så att alla vertikala data (inmätta, beräknade eller härledda) kan uttryckas relativt till medelhavsnivån enligt EGM96 (Earth Gravitational Model 1996).

4.

Inmätta, beräknade och härledda data ska förvaltas under hela livstiden för varje dataobjekt.

5.

Inmätningsdata som kategoriseras som kritiska eller viktiga data ska omfattas av en fullständig första inmätning och därefter övervakas med avseende på förändringar minst en gång per år. I de fall då ändringar upptäcks ska en ny inmätning av relevanta data genomföras.

6.

Följande elektroniska insamlings- och lagringstekniker för inmätningsdata ska användas:

a)

Referenspunktskoordinaterna ska läsas in i inmätningsutrustningen via digital dataöverföring.

b)

Mätningarna på fältet ska lagras digitalt.

c)

Rådata ska överföras digitalt och läsas in i programmet för databehandling.

7.

Alla inmätningsdata som kategoriseras som kritiska data ska omfattas av tillräckliga ytterligare mätningar för att identifiera undersökningsfel som inte kan upptäckas vid en enstaka mätning.

8.

Flygdata och flyginformation ska valideras och verifieras innan de används för att härleda eller beräkna andra data.

DEL E

Krav avseende dataförfaranden

1.

I de fall då automation används i förfaranden eller delar av förfaranden för framtagning, produktion, lagring, hantering, behandling, överföring och distribution av flygdata och flyginformation ska de

a)

automatiseras på en nivå som står i proportion till dataförfarandets omfattning,

b)

automatiseras för att optimera fördelning och interaktion mellan människa och maskin för att uppnå en hög säkerhetsnivå och kvalitetsfördelar med förfarandet,

c)

vara utformade för att undvika att datafel uppstår,

d)

vara utformade för att upptäcka fel i mottagna data/ingångsdata.

2.

I de fall då flygdata och flyginformation förs in manuellt ska en oberoende verifiering genomföras för att identifiera eventuella fel som kan ha introducerats.

DEL F

Krav på felrapportering och korrigering

Mekanismer för felrapportering, mätning och korrigerande åtgärder ska säkerställa att följande sker:

a)

Problem som har identifierats vid framtagning, produktion, lagring, hantering och behandling av flygdata och flyginformation, eller som har identifierats av användare efter publiceringen, ska registreras och rapporteras till leverantören av flygbriefingtjänsten.

b)

Alla problem gällande flygdata och flyginformation som rapporterats ska analyseras av leverantören av flygbriefingtjänsten och de korrigerande åtgärder som krävs ska fastställas.

c)

Alla fel, inkonsekvenser och avvikelser som upptäcks för kritiska och viktiga flygdata respektive kritisk och viktig flyginformation ska genast åtgärdas.

d)

Flygbriefingtjänsten ska på det mest effektiva sättet varna de dataanvändare som påverkas av fel, med hänsyn tagen till integritetsnivån för flygdata och flyginformation och under användning av de meddelandekriterier som man har kommit överens om i de formella avtalen, i enlighet med punkt d i del C i bilaga IV.

e)

Återkoppling om fel från dataanvändare och andra leverantörer av flygdata och flyginformation ska underlättas och uppmuntras.

f)

Feltätheten för flygdata och flyginformation ska registreras vid samma tillfälle som flygdata och flyginformation överförs mellan de parter som avses i artikel 2.2.

g)

Feltätheten för de fel som upptäcks före överföringen och de som rapporteras efter överföringen ska kunna identifieras var för sig.


BILAGA V

KRAV AVSEENDE DE VERKTYG OCH PROGRAMVAROR SOM AVSES I ARTIKEL 8

1.

Verktyg som används för att stödja eller automatisera förfaranden för flygdata och flyginformation ska uppfylla kraven enligt punkterna 2 och 3 i de fall då verktyget

kan ge upphov till fel i kritiska eller viktiga dataobjekt,

utgör det enda medlet för att upptäcka fel i kritiska eller viktiga dataobjekt,

utgör det enda medlet för att upptäcka inkonsekvenser mellan olika versioner av manuellt inmatade data.

2.

För de verktyg som avses i punkt 1 ska krav på prestanda, funktionalitet och integritetsnivå definieras för att säkerställa att verktyget fungerar i dataförfarandet utan att det har någon skadlig inverkan på kvaliteten hos flygdatan och flyginformationen.

3.

De verktyg som avses i punkt 1 ska valideras och verifieras mot de krav som avses i punkt 2.

4.

De verktyg som avses i punkt 1, som genomförs helt eller delvis i programvaran, ska även uppfylla följande krav:

Programvarukraven ska korrekt ange vilka krav som ställs på programvaran för att kraven avseende verktygen ska kunna uppnås.

Alla programvarukrav ska kunna spåras till de verktygskrav som avses i punkt 2.

Valideringen och verifieringen av programvaran, enligt definitionen i punkt 5 respektive 6, ska utföras på en känd körbar version av programvaran i den tilltänkta driftsmiljön.

5.

Med validering av programvara avses ett förfarande för att säkerställa att programvaran uppfyller kraven för den specificerade tillämpningen eller den avsedda användningen av flygdata eller flyginformation.

6.

Med verifiering av programvara avses utvärderingen av resultatet av en programvaruutvecklingsprocess för flygdata och/eller flyginformation för att säkerställa riktighet och enhetlighet i fråga om ingångsdata och tillämpliga programvarustandarder, regler och konventioner som används i denna process.


BILAGA VI

DATASKYDDSKRAV SOM AVSES I ARTIKEL 9

1.

Alla data som överförs i elektroniskt format ska skyddas mot förlust eller ändring av data genom tillämpning av den CRC32Q-algoritm som avses i bilaga III punkt 21. Värdet från den cykliska redundanskontrollen (nedan kallad CRC) ska tillämpas innan den slutliga verifieringen av data sker, före lagring eller överföring.

2.

I de fall då den fysiska storleken på data är större än vad som kan skyddas av en enda CRC på den integritetsnivå som krävs ska flera CRC-värden användas.

3.

Flygdata och flyginformation ska tilldelas en lämplig säkerhetsskyddsnivå under lagring och när den utväxlas mellan de parter som avses i artikel 2.2 för att säkerställa att data inte kan ändras av misstag eller utsättas för obehörig åtkomst och/eller ändring vid något tillfälle.

4.

Lagringen och överföringen av flygdata och flyginformation ska skyddas genom en lämplig autentiseringsprocess så att mottagarna kan bekräfta att datan eller informationen har överförts av en auktoriserad källa.


BILAGA VII

KRAV AVSEENDE KVALITETS-, SÄKERHETS- OCH SKYDDSLEDNING SOM AVSES I ARTIKEL 10

DEL A

Kvalitetsledningssystem

1.

I ett kvalitetsledningssystem som stöder framtagning, produktion, lagring, hantering, behandling, överföring och distribution av flygdata och flyginformation ska

kvalitetspolicyn definieras på ett sådant sätt att den uppfyller olika användares behov i så stor utsträckning som möjligt,

ett kvalitetssäkringsprogram upprättas som innehåller förfaranden som är utformade för att verifiera att all verksamhet sker i enlighet med tillämpliga krav, standarder och förfaranden, inklusive de relevanta kraven i denna förordning,

bevis på att kvalitetssystemet fungerar tillhandahållas genom handböcker och övervakningsdokument,

representanter för ledningen utses som ska övervaka att förfarandena följs och är adekvata för att säkerställa säkra och effektiva driftsrutiner,

granskningar av kvalitetssystemet genomföras på plats och korrigerande åtgärder vidtas när så är lämpligt.

2.

Ett EN ISO 9001-certifikat utfärdat av en ackrediterad organisation ska anses uppfylla kraven enligt punkt 1. De parter som avses i artikel 2.2 ska acceptera att den nationella myndigheten på begäran får ta del av certifieringsunderlaget.

DEL B

Mål för säkerhetsledningen

1.

Målen för säkerhetsledningen ska vara att

så långt det är praktiskt möjligt minimera risken för att datafel bidrar till att en flygolycka inträffar,

främja säkerhetsmedvetenheten inom organisationen genom att sprida erfarenheterna från säkerhetsarbetet och uppmuntra personalen att komma med förslag på lösningar till hur kända säkerhetsproblem ska hanteras samt förslag på förbättringar för att öka förfarandenas genomslagskraft och effektivitet,

se till att en funktion identifieras inom organisationen som ska ansvara för utvecklingen och förvaltningen av säkerhetsledningsmålen,

se till att register förs och att övervakning sker för att garantera verksamhetens säkerhet,

se till att förbättringar rekommenderas, i de fall det behövs, för att garantera verksamhetens säkerhet.

2.

Uppfyllandet av säkerhetsledningsmålen ska ges högsta prioritet i jämförelse med kommersiella, driftsmässiga, miljömässiga eller sociala påtryckningar.

DEL C

Skyddsledningsmål

1.

Målen för skyddsledningen ska vara att

skydda flygdata och flyginformation som tas emot, produceras eller används på annat sätt, mot störning och obehörig åtkomst,

säkerställa att en organisations skyddsledningsåtgärder uppfyller lämpliga nationella och internationella krav beträffande kritisk infrastruktur och verksamhetens kontinuitet, liksom internationella standarder för skyddsledning, inklusive de ISO-standarder som avses i punkterna 22 och 23 i bilaga III.

2.

När det gäller ISO-standarderna ska det relevanta certifikat som utfärdats av en ackrediterad organisation anses uppfylla kraven. De parter som avses i artikel 2.2 ska acceptera att den nationella myndigheten på begäran får ta del av certifieringsunderlaget.


BILAGA VIII

Krav för den bedömning som avses i artikel 11 av komponenternas överensstämmelse eller lämplighet

1.

Kontrollen ska visa att komponenterna överensstämmer med de krav avseende driftskompatibilitet, prestanda, kvalitet och säkerhet som anges i denna förordning, eller att de är lämpliga för användning medan komponenterna är i drift i testmiljön.

2.

Tillverkaren, eller dennes i gemenskapen etablerade befullmäktigade företrädare, ska svara för bedömningen av överensstämmelsen och särskilt göra följande:

Ange lämplig testmiljö.

Kontrollera att testplanen innehåller en beskrivning av komponenterna i testmiljön.

Kontrollera att testplanen täcker de tillämpliga kraven fullt ut.

Se till att de tekniska underlagen och testplanen överensstämmer med varandra och håller god kvalitet.

Planera organisationen av testet, personalresurserna samt installation och konfigurering av testplattformen.

Utföra inspektioner och test enligt testplanen.

Utarbeta en rapport som redovisar resultaten från inspektioner och test.

3.

Tillverkaren, eller dennes i unionen etablerade befullmäktigade företrädare, ska sörja för att de komponenter i testmiljön som används i samband med framtagning, produktion, lagring, hantering, behandling överföring och distribution av flygdata och flyginformation uppfyller kraven avseende driftskompatibilitet, prestanda, kvalitet och säkerhet enligt denna förordning.

4.

Om kontrollen visar att komponenterna uppfyller kraven på överensstämmelse eller lämplighet, åligger det tillverkaren, eller dennes i unionen etablerade befullmäktigade företrädare, att upprätta en EG-försäkran om överensstämmelse eller lämplighet. I försäkran ska anges de tillämpliga krav enligt denna förordning som komponenten uppfyller och tillhörande användningsvillkor enligt punkt 3 i bilaga III till förordning (EG) nr 552/2004.


BILAGA IX

VILLKOR SOM AVSES I ARTIKEL 12

1.

Leverantören av flygtrafiktjänster måste ha interna rapporteringsrutiner som garanterar och visar att bedömningarna i kontrollen är opartiska och självständiga.

2.

Leverantören av flygtrafiktjänster måste se till att den personal som deltar i kontrollerna utför dem med största möjliga yrkesintegritet och tekniska kunnande och står fri från alla former av påtryckningar och incitament, särskilt av ekonomisk art, som kan påverka dess bedömning eller resultaten av dess inspektioner, framför allt från personer eller grupper av personer som berörs av kontrollernas resultat.

3.

Leverantören av flygtrafiktjänster måste se till att den personal som deltar i kontrollerna har tillgång till utrustning som gör att den kan utföra erforderliga kontrollåtgärder på ett riktigt sätt.

4.

Leverantören av flygtrafiktjänster måste se till att den personal som deltar i kontrollerna har god teknisk och yrkesmässig utbildning, tillfredsställande kunskap om kraven beträffande de kontroller den ska utföra, tillräcklig erfarenhet av sådan verksamhet samt den förmåga som krävs för att upprätta EG-försäkran, registrera uppgifter och utarbeta rapporter som bevis på att kontrollerna har utförts.

5.

Leverantören av flygtrafiktjänster måste se till att den personal som deltar i kontrollerna är kapabel att utföra kontrollåtgärderna på ett opartiskt sätt. Deras ersättning ska inte vara beroende av antalet utförda kontrollåtgärder eller resultatet av dessa.


BILAGA X

DEL A

Krav för kontroll av system som avses i artikel 12.1

1.

Kontrollen av system som anges i artikel 2.1 första stycket ska visa att systemen överensstämmer med de tillämpliga kraven avseende driftskompatibilitet, prestanda och säkerhet enligt denna förordning i en utvärderingsmiljö som motsvarar systemens verkliga driftsmiljö.

2.

Kontrollen av system som anges i artikel 2.1 första stycket ska genomföras i överensstämmelse med tillämpliga och erkända testmetoder.

3.

Testverktygen som används för kontroll av de system som anges i artikel 2.1 första stycket ska ha erforderlig funktionalitet.

4.

Kontrollen av system som anges i artikel 2.1 första stycket ska resultera i de delar av den tekniska dokumentationen som krävs enligt punkt 3 i bilaga IV till förordning (EG) nr 552/2004. Dessutom ska följande delar finnas med:

Beskrivning av genomförandet av kontrollen.

Redogörelse för inspektioner och test som genomförts innan systemet togs i drift.

5.

Leverantören av flygtrafiktjänster ska svara för kontrollerna och särskilt göra följande:

Ange en lämplig simulerad driftsmiljö och teknisk utvärderingsmiljö som motsvarar den verkliga driftsmiljön.

Kontrollera att testplanen beskriver integreringen av system som anges i artikel 2.1 första stycket i en driftsmiljö och teknisk utvärderingsmiljö.

Kontrollera att testplanen fullt ut täcker denna förordnings krav avseende tillämplig driftskompatibilitet, prestanda och säkerhet.

Se till att de tekniska underlagen och testplanen överensstämmer med varandra och håller god kvalitet.

Planera organisationen av testet, personalresurser samt installation och konfigurering av testplattformen.

Utföra inspektioner och test enligt testplanen.

Utarbeta en rapport som redovisar resultaten från inspektioner och test.

6.

Det åligger leverantören av flygtrafiktjänster att se till att de system som anges i artikel 2.1 första stycket uppfyller kraven för driftskompatibilitet, prestanda och säkerhet enligt denna förordning.

7.

Om kontrollen visar att kraven uppfylls, ska leverantören av flygtrafiktjänsterupprätta en EG-försäkran om kontroll av systemen och överlämna den till den nationella tillsynsmyndigheten tillsammans med den tekniska dokumentation som krävs enligt artikel 6 i förordning (EG) nr 552/2004.

DEL B

Krav för kontroll av system som avses i artikel 12.2

1.

Kontrollen av system som anges i artikel 2.1 första stycket ska visa att systemen överensstämmer med de tillämpliga kraven avseende driftskompatibilitet, prestanda och säkerhet enligt denna förordning i en utvärderingsmiljö som motsvarar systemens verkliga driftsmiljö.

2.

Kontrollen av system som anges i artikel 2.1 första stycket ska genomföras i överensstämmelse med tillämpliga och erkända testmetoder.

3.

Testverktygen som används för kontroll av de system som anges i artikel 2.1 första stycket ska ha erforderlig funktionalitet.

4.

Kontrollen av system som anges i artikel 2.1 första stycket ska resultera i de delar av den tekniska dokumentationen som krävs enligt punkt 3 i bilaga IV till förordning (EG) nr 552/2004. Dessutom ska följande delar finnas med:

Beskrivning av genomförandet av kontrollen.

Redogörelse för inspektioner och test som genomförts innan systemet togs i drift.

5.

Leverantören av flygtrafiktjänsterna ska ange en lämplig driftsmiljö och teknisk utvärderingsmiljö som motsvarar den verkliga driftsmiljön. Leverantören ska låta ett anmält organ utföra kontrollerna.

6.

Det anmälda organet ska svara för kontrollerna och särskilt göra följande:

Kontrollera att testplanen beskriver integreringen av system som anges i artikel 2.1 första stycket i en driftsmiljö och teknisk utvärderingsmiljö.

Kontrollera att testplanen fullt ut täcker denna förordnings krav avseende tillämplig driftskompatibilitet, prestanda och säkerhet.

Se till att de tekniska underlagen och testplanen överensstämmer med varandra och håller god kvalitet.

Planera organisationen av testet, personalresurser samt installation och konfigurering av testplattformen.

Utföra inspektioner och test enligt testplanen.

Utarbeta en rapport som redovisar resultaten från inspektioner och test.

7.

Det anmälda organet ska se till att de system som anges i artikel 2.1 första stycket och som används i en operativ utvärderingsmiljö uppfyller kraven för driftskompatibilitet, prestanda och säkerhet enligt denna förordning.

8.

Om kontrollerna visar att kraven uppfylls, ska det anmälda organet upprätta ett intyg om överensstämmelse beträffande de uppgifter organet utfört.

9.

Leverantören av flygtrafiktjänster ska upprätta en EG-försäkran om kontroll av systemen och överlämna den till den nationella tillsynsmyndigheten tillsammans med den tekniska dokumentation som krävs enligt artikel 6 i förordning (EG) nr 552/2004.


BILAGA XI

ICAO-SKILLNADER SOM AVSES I ARTIKEL 14

Kapitel 3, avsnitt 3.2.10 (Cyclic redundancy check) i bilaga 15 till Chicagokonventionen – Aeronautical Information Services.


27.1.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 23/28


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 74/2010

av den 26 januari 2010

om ändring av förordningarna (EG) nr 2336/2003, (EG) nr 341/2007, (EG) nr 1580/2007 och (EG) nr 376/2008 i fråga om villkoren och formen för de anmälningar som ska göras till kommissionen

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”enda förordningen om de gemensamma organisationerna av marknaden”) (1), särskilt artikel 192.2 jämförd med artikel 4, och

av följande skäl:

(1)

I kommissionens förordning (EG) nr 792/2009 av den 31 augusti 2009 om närmare bestämmelser för medlemsstaternas anmälningar till kommissionen av uppgifter och dokument inom ramen för genomförandet av den gemensamma organisationen av marknaderna, systemet för direktstöd, främjandet av försäljning av jordbruksprodukter och ordningarna för de yttersta randområdena och de mindre Egeiska öarna (2), fastställs gemensamma regler för hur medlemsstaternas behöriga myndigheter ska anmäla information och dokument till kommissionen. Reglerna täcker i synnerhet medlemsstaternas skyldighet att använda de informationssystem som kommissionen gjort tillgängliga samt valideringen av tillträdesrätterna för de myndigheter och individer som har rätt att skicka meddelanden. I förordningen anges vidare gemensamma principer för informationssystemen så att de kan garantera dokumentens äkthet, integritet och läsbarhet under hela den tid de måste bevaras och dessutom innehåller förordningen regler för skydd av personuppgifter.

(2)

Enligt förordning (EG) nr 792/2009 ska kravet att använda informationssystem i enlighet med den förordningen anges i de förordningar som fastställer en specifik anmälningsskyldighet.

(3)

Kommissionen har utvecklat ett informationssystem som gör det möjligt att elektroniskt hantera dokument och förfaranden i sina interna arbetsrutiner och i sina kontakter med de myndigheter som är involverade i den gemensamma jordbrukspolitiken.

(4)

Det anses att vissa anmälningsskyldigheter nu kan uppfyllas via det systemet i enlighet med förordning (EG) nr 792/2009, framförallt de skyldigheter som anges i kommissionens förordningar (EG) nr 2336/2003 av den 30 december 2003 om vissa tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 670/2003 om inrättande av särskilda åtgärder för marknaden för etanol som framställts av jordbruksprodukter (3), (EG) nr 341/2007 av den 29 mars 2007 om öppnande och förvaltning av tullkvoter och om införande av ett system med importlicenser och ursprungsintyg för vitlök och vissa andra jordbruksprodukter som importeras från tredjeländer (4), (EG) nr 1580/2007 av den 21 december 2007 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordningar (EG) nr 2200/96, (EG) nr 2201/96 och (EG) nr 1182/2007 avseende sektorn för frukt och grönsaker (5) och nr 376/2008 av den 23 april 2008 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med import- och exportlicenser samt förutfastställelselicenser för jordbruksprodukter (6).

(5)

I förordningarna (EG) nr 2336/2006 och (EG) nr 1580/2007 är det lämpligt att kräva att anmälningarna även ska omfatta nollimport och nollexport. Av tydlighetsskäl bör det också anges att i de anmälningar som rör ersättning för en licens i enlighet med förordning (EG) nr 376/2008 ska det även finnas en hänvisning till serienumret på den ersatta licensen. För att kommissionen på ett effektivt sätt ska kunna sprida medlemsstaternas information om ersättning för licenser bör det krävas att den informationen anmäls omedelbart till kommissionen när licensen utfärdats. Den begärda informationen i fråga om anmälningar av fall av force majeure måste också preciseras, även det av tydlighetsskäl.

(6)

Förordningarna (EG) nr 2336/2003, (EG) nr 341/2007, (EG) nr 1580/2007 och (EG) nr 376/2008 bör därför ändras i enlighet med detta.

(7)

Åtgärderna i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för den gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förordning (EG) nr 2336/2003 ska ändras på följande sätt:

1.

I artikel 3 första stycket ska leden a–f ersättas med följande:

”a)

Import per kvartal från tredjeländer, uppdelad efter KN-nummer och ursprungsland, och med angivande av ländernas KN-nummer för statistik över gemenskapens utrikeshandel, i enlighet med kommissionen förordning (EG) nr 1779/2002 (7), om inte annat följer av artikel 9 i den här förordningen.

b)

Export per kvartal till tredjeländer, inklusive eventuell export av alkohol som inte framställts av jordbruksprodukter, om inte annat följer av artikel 9 tredje stycket i den här förordningen.

c)

Produktion per kvartal, fördelad på de råvaror som använts.

d)

Avsättningen under föregående kvartal, fördelad på användningsområden.

e)

Befintliga lager hos alkoholproducenterna i deras respektive länder i slutet av varje år.

f)

Uppskattad produktion under innevarande år, två gånger per år, före den 28 februari respektive den 31 augusti.

2.

Artikel 4 ska ändras på följande sätt:

a)

I första stycket ska leden b och c ersättas med följande:

”b)

Import per kvartal från tredjeländer.

c)

Export per kvartal till tredjeländer.”

b)

Tredje stycket ska ersättas med följande:

”Siffrorna ska anges i hektoliter ren alkohol.”

3.

Artikel 9 ska ersättas med följande:

”Artikel 9

De meddelanden till kommissionen som nämns i artiklarna 3, 4 och 7 i den här förordningen ska göras i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 792/2009 (8).

Alla anmälningar ska omfatta nollimport och nollexport.

De meddelanden som avses i leden a och b i artikel 3 första stycket ska bara ske på kommissionens begäran, ställda till medlemsstaterna via det informationssystem som inrättats.

4.

Bilagorna II–VIII ska strykas.

Artikel 2

I artikel 14 i förordning (EG) nr 341/2007 ska tredje stycket ersättas med följande:

”Meddelandena till kommissionen enligt den här artikeln ska göras i enlighet med kommissionens förordning (EG) 792/2009 (9).

Artikel 3

Artikel 134 i förordning (EG) nr 1580/2007 ska ändras på följande sätt:

1.

Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2.   Förordning (EG) nr 376/2008 ska tillämpas på importlicenser som utfärdats enligt den här artikeln.”

5.

Punkt 7 ska ersättas med följande:

”7.   Medlemsstaterna ska till kommissionen varje onsdag, senast kl. 12.00 (lokal tid i Bryssel) rapportera för vilka kvantiteter äpplen importlicenser har utfärdats under den gångna veckan, inklusive nollimport och nollexport, uppdelat på de olika tredjeländer där äpplena producerats.

Meddelandena till kommissionen enligt det här stycket ska göras i enlighet med kommissionens förordning (EG) 792/2009 (10).

Artikel 4

Förordning (EG) nr 376/2008 ska ändras på följande sätt:

2.

Artikel 37 ska ersättas med följande:

”Artikel 37

När ersättningslicenser utfärdas ska medlemsstaterna omedelbart informera kommissionen om

a)

serienumren på de ersättningslicenser som utfärdats och serienumren för ersatta licenser i enlighet med artiklarna 35 och 36,

b)

de aktuella varornas slag och kvantitet, och i tillämpliga fall, exportbidrags- eller exportavgiftsbelopp som har förutfastställts.

Kommissionen ska underrätta de övriga medlemsstaterna om detta.”

6.

Artikel 40.6 ska ersättas med följande:

”6.   Medlemsstaterna ska meddela kommissionen om fall med force majeure de har upptäckt, och inkomma med följande information: De aktuella produkternas slag (med KN-nummer), om det rör sig om import eller export, vilka kvantiteter det rör sig om och, i förekommande fall, upphävande av en licens eller förlängning av licensens giltighetstid med angivelse av dess längd.

Kommissionen ska underrätta de övriga medlemsstaterna om detta.”

7.

I slutet av kapitel IV ska följande artikel 48a läggas till:

”Artikel 48a

De meddelanden till kommissionen som nämns i artiklarna 14.5, 29.2–4, 37, 40.6 och 47.3 i den här förordningen ska göras i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 792/2009 (11).

Artikel 5

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 februari 2010.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 26 januari 2010.

På kommissionens vägnar

José Manuel BARROSO

Ordförande


(1)  EUT L 299, 16.11.2007, s. 1.

(2)  EUT L 228, 1.9.2009, s. 3.

(3)  EUT L 346, 31.12.2003, s. 19.

(4)  EUT L 90, 30.3.2007, s. 12.

(5)  EUT L 350, 31.12.2007, s. 1.

(6)  EUT L 114, 26.4.2008, s. 3.

(7)  EUT L 269, 5.10.2002, s. 6.”

(8)  EUT L 228, 1.9.2009, s. 3.”

(9)  EUT L 228, 1.9.2009, s. 3.”

(10)  EUT L 228, 1.9.2009, s. 3.”

(11)  EUT L 228, 1.9.2009, s. 3.”


27.1.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 23/31


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 75/2010

av den 26 januari 2010

om fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”enda förordningen om de gemensamma organisationerna av marknaden”) (1),

med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 1580/2007 av den 21 december 2007 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordningar (EG) nr 2200/96, (EG) nr 2201/96 och (EG) nr 1182/2007 avseende sektorn för frukt och grönsaker (2), särskilt artikel 138.1, och

av följande skäl:

I förordning (EG) nr 1580/2007 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilaga XV, del A till den förordningen.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De schablonvärden vid import som avses i artikel 138 i förordning (EG) nr 1580/2007 ska fastställas i bilagan till den här förordningen.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den 27 januari 2010.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 26 januari 2010.

För kommissionen, på ordförandens vägnar

Jean-Luc DEMARTY

Generaldirektör för jordbruk och landsbygdsutveckling


(1)  EUT L 299, 16.11.2007, s. 1.

(2)  EUT L 350, 31.12.2007, s. 1.


BILAGA

Fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

(EUR/100 kg)

KN-nr

Kod för tredjeland (1)

Schablonvärde vid import

0702 00 00

JO

73,2

MA

73,3

TN

116,4

TR

108,9

ZZ

93,0

0707 00 05

MA

78,1

TR

128,9

ZZ

103,5

0709 90 70

MA

136,3

TR

129,5

ZZ

132,9

0805 10 20

EG

48,5

IL

54,1

MA

53,5

TN

53,5

TR

54,8

ZZ

52,9

0805 20 10

IL

191,1

MA

75,7

ZZ

133,4

0805 20 30, 0805 20 50, 0805 20 70, 0805 20 90

CN

54,7

EG

69,7

IL

72,0

JM

106,6

MA

91,0

PK

46,5

TR

87,4

ZZ

75,4

0805 50 10

EG

71,2

IL

88,7

TR

70,1

ZZ

76,7

0808 10 80

CA

75,7

CL

60,5

CN

72,0

MK

24,7

US

121,9

ZZ

71,0

0808 20 50

CN

72,3

US

115,4

ZZ

93,9


(1)  Landsbeteckningar som fastställs i kommissionens förordning (EG) nr 1833/2006 (EUT L 354, 14.12.2006, s. 19). Koden ”ZZ” betecknar ”övrigt ursprung”.


27.1.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 23/33


KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 76/2010

av den 26 januari 2010

om ändring av de representativa priser och tilläggsbelopp för import av vissa sockerprodukter som fastställs genom förordning (EG) nr 877/2009 för regleringsåret 2009/10

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (enda förordningen om de gemensamma organisationerna av marknaden) (1),

med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 951/2006 av 30 juni 2006 om tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr 318/2006 för handel med tredjeländer i sockersektorn (2), särskilt artikel 36.2 andra stycket andra meningen, och

av följande skäl:

(1)

De representativa priserna och tilläggsbeloppen för import av vitsocker, råsocker och vissa sockerlösningar för regleringsåret 2009/10 har fastställts genom kommissionens förordning (EG) nr 877/2009 (3). Priserna och tillläggen ändrades senast genom kommissionens förordning (EU) nr 69/2010 (4).

(2)

De uppgifter som kommissionen för närvarande har tillgång till medför att dessa belopp bör ändras i enlighet med bestämmelserna i förordning (EG) nr 951/2006,

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De representativa priser och tilläggsbelopp för import av de produkter som avses i artikel 36 i förordning (EG) nr 951/2006, och som fastställs i förordning (EG) nr 877/2009 för regleringsåret 2009/10, ska ändras i enlighet med bilagan till den här förordningen.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den 27 januari 2010.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 26 januari 2010.

För kommissionen, på ordförandens vägnar

Jean-Luc DEMARTY

Generaldirektör för jordbruk och landsbygdsutveckling


(1)  EUT L 299, 16.11.2007, s. 1.

(2)  EUT L 178, 1.7.2006, s. 24.

(3)  EUT L 253, 25.9.2009, s. 3.

(4)  EUT L 19, 23.1.2010, s. 3.


BILAGA

De ändrade representativa priser och tilläggsbelopp för import av vitsocker, råsocker och produkter enligt KN-nummer 1702 90 95 som gäller från och med den 27 januari 2010

(EUR)

KN-nummer

Representativt pris per 100 kg netto av produkten i fråga

Tilläggsbelopp per 100 kg netto av produkten i fråga

1701 11 10 (1)

49,07

0,00

1701 11 90 (1)

49,07

0,18

1701 12 10 (1)

49,07

0,00

1701 12 90 (1)

49,07

0,00

1701 91 00 (2)

53,94

1,29

1701 99 10 (2)

53,94

0,00

1701 99 90 (2)

53,94

0,00

1702 90 95 (3)

0,54

0,20


(1)  Fastställande för den standardkvalitet som definieras i punkt III i bilaga IV till förordning (EG) nr 1234/2007.

(2)  Fastställande för den standardkvalitet som definieras i punkt II i bilaga IV till förordning (EG) nr 1234/2007.

(3)  Fastställande per 1 % sackarosinnehåll.


IV Rättsakter som antagits före den 1 december 2009 enligt EG-fördraget, EU-fördraget och Euratomfördraget

27.1.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 23/35


RÅDETS BESLUT

av den 26 november 2009

om ingående från Europeiska gemenskapens sida av Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning

(2010/48/EG)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR BESLUTAT FÖLJANDE

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artiklarna 13 och 95 jämförda med artikel 300.2 första stycket andra meningen och artikel 300.3 första stycket,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande (1), och

av följande skäl:

(1)

I maj 2004 bemyndigade rådet kommissionen att på gemenskapens vägnar sköta förhandlingarna om Förenta nationernas konvention för att skydda och främja rättigheter och värdighet för personer med funktionsnedsättning (nedan kallad konventionen).

(2)

Konventionen antogs av FN:s generalförsamling den 13 december 2006 och trädde i kraft den 3 maj 2008.

(3)

Konventionen undertecknades på gemenskapens vägnar den 30 mars 2007, med förbehåll för att den kan komma att ingås vid en senare tidpunkt.

(4)

Konventionen utgör en relevant och effektiv stöttepelare för att främja och skydda rättigheter för personer med funktionsnedsättning i Europeiska unionen, något som både gemenskapen och dess medlemsstater tillmäter mycket stor vikt.

(5)

Konventionen bör därför så snart som möjligt godkännas på gemenskapens vägnar.

(6)

Ett sådant godkännande bör dock åtföljas av en reservation som Europeiska gemenskapen ska lämna in i fråga om artikel 27.1 i konventionen, och där det framgår att gemenskapen ingår konventionen utan att det påverkar tillämpningen av medlemsstaternas i gemenskapsrätten förankrade rättighet enligt artikel 3.4 i rådets direktiv 2007/78/EG (2) att inte tillämpa principen om likabehandling på försvarsmakten när det gäller funktionshinder.

(7)

Både gemenskapen och dess medlemsstater är behöriga på de områden som konventionen omfattar. Gemenskapen och medlemsstaterna bör därför bli avtalsslutande parter i konventionen, så att de tillsammans kan fullgöra de skyldigheter som fastställs i konventionen och utöva rättigheterna enligt konventionen på ett enhetligt sätt i situationer med blandad behörighet.

(8)

Gemenskapen bör, när instrumentet om formellt bekräftande deponeras, också deponera en förklaring enligt artikel 44.1 i konventionen om omfattningen av sin behörighet när det gäller frågor som omfattas av konventionen och för vilka den fått överta behörighet från sina medlemsstater.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1.   Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning godkänns härmed på gemenskapens vägnar, med en reservation i fråga om artikel 27.1 i konventionen.

2.   Texten till konventionen bifogas i bilaga I till detta beslut.

Texten till reservationen återges i bilaga III till detta beslut.

Artikel 2

1.   Rådets ordförande bemyndigas härmed att utse den eller de personer som ska ha rätt att på Europeiska gemenskapens vägnar deponera instrumentet om formellt bekräftande av konventionen hos Förenta nationernas generalsekreterare i enlighet med artiklarna 41 och 43 i konventionen.

2.   När instrumentet om formellt bekräftande deponeras ska den utsedda personen eller de utsedda personerna i enlighet med artikel 44.1 i konventionen också deponera behörighetsförklaringen i bilaga II till detta beslut liksom reservationen i bilaga III till detta beslut.

Artikel 3

När det gäller frågor som faller inom gemenskapens behörighetsområde, och utan att medlemsstaternas respektive behörighet åsidosätts, ska kommissionen fungera som kontaktpunkt för frågor som rör genomförandet av konventionen i enlighet med artikel 33.1 i konventionen. Närmare uppgifter om kontaktpunkternas funktion i detta avseende ska fastställas i uppförandekoden innan instrumentet om formellt bekräftande deponeras på gemenskapens vägnar.

Artikel 4

1.   När det gäller frågor som faller inom gemenskapens exklusiva behörighetsområde ska kommissionen företräda gemenskapen vid möten i organ som inrättas genom konventionen, särskilt den konventionsstatskonferens som avses i artikel 40 i konventionen, och ska agera på dess vägnar i frågor som ingår i dessa organs beredningsområde.

2.   När det gäller frågor som faller inom gemenskapens delade behörighetsområde ska kommissionen och medlemsstaterna i förväg fastställa lämpliga arrangemang för hur gemenskapens ståndpunkt ska företrädas vid möten i organ som inrättas genom konventionen. Närmare bestämmelser för detta ska fastställas i den uppförandekod som ska godkännas innan instrumentet om formellt bekräftande deponeras på gemenskapens vägnar.

3.   Vid de möten som avses i punkterna 1 och 2 ska kommissionen och medlemsstaterna, om så är nödvändigt före samråden med andra berörda gemenskapsinstitutioner, ha ett nära samarbete, särskilt när det gäller övervakning, rapportering och omröstningsbestämmelser. Arrangemangen för att säkerställa ett nära samarbete ska också anges i den uppförandekod som avses i punkt 2.

Artikel 5

Detta beslut ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

Utfärdat i Bryssel den 26 november 2009.

På rådets vägnar

J. BJÖRKLUND

Ordförande


(1)  Yttrandet avgivet den 27 april 2009 (ännu ej offentliggjort i EUT).

(2)  EUT L 303, 2.12.2000, s. 16.


BILAGA I

KONVENTION OM RÄTTIGHETER FÖR PERSONER MED FUNKTIONSNEDSÄTTNING

Preambel

KONVENTIONSSTATERNA

a)

åberopar principerna i Förenta nationernas stadga, som erkänner det inneboende värdet och värdigheten hos alla människor och deras lika och obestridliga rättigheter som grundvalen för frihet, rättvisa och fred i världen,

b)

erkänner att Förenta nationerna i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och i de internationella konventionerna om mänskliga rättigheter har förklarat och enats om att var och en är berättigad till alla de rättigheter och friheter som anges i dem utan åtskillnad av något slag,

c)

bekräftar åter att mänskliga rättigheter och grundläggande friheter är universella, odelbara och inbördes beroende av och relaterade till varandra samt bekräftar behovet av att garantera att personer med funktionsnedsättning får åtnjuta dem utan diskriminering,

d)

åberopar internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, internationella konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering, konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, konventionen om barnets rättigheter samt internationella konventionen om skydd för rättigheterna för alla migrerande arbetare och deras familjemedlemmar,

e)

erkänner att ”funktionsnedsättning” och ”funktionshinder” är begrepp under utveckling och att funktionshinder härrör från samspel mellan personer med funktionsnedsättningar och hinder som är betingade av attityder och miljön, vilka motverkar deras fulla och verkliga deltagande i samhället på lika villkor som andra,

f)

erkänner betydelsen av principerna och riktlinjerna i världsaktionsprogrammet för personer med funktionshinder och i Förenta nationernas standardregler för att tillförsäkra människor med funktionsnedsättning delaktighet och jämlikhet att påverka främjande, utformning och utvärdering av riktlinjer, planer, program och åtgärder på nationell, regional och internationell nivå för att ytterligare likställa möjligheterna för personer med funktionsnedsättning,

g)

betonar betydelsen av att integrera frågor om funktionshinder som en väsentlig del i relevanta strategier för hållbar utveckling,

h)

erkänner även att diskriminering av en person på grund av funktionsnedsättning är en kränkning av det inneboende värdet och värdigheten hos varje människa,

i)

erkänner vidare mångfalden hos personer med funktionsnedsättning,

j)

erkänner behovet av att främja och skydda de mänskliga rättigheterna för alla personer med funktionsnedsättning, inklusive för dem som behöver mer omfattande stöd,

k)

ser med oro att personer med funktionsnedsättning, trots dessa olika instrument och åtaganden, fortsätter att möta hinder för sitt deltagande som likvärdiga samhällsmedlemmar och kränkningar av sina mänskliga rättigheter i alla delar av världen,

l)

erkänner betydelsen av internationellt samarbete för att förbättra levnadsförhållandena för personer med funktionsnedsättning i alla länder, särskilt i utvecklingsländerna,

m)

erkänner de värdefulla nuvarande och kommande bidrag som personer med funktionsnedsättning lämnar till den allmänna välfärden och mångfalden i sina samhällen, och att främjandet av fullt åtnjutande för personer med funktionsnedsättning av deras mänskliga rättigheter och grundläggande friheter och deras fulla deltagande kommer att resultera i deras starkare känsla av samhörighet och i betydande framsteg för den mänskliga, sociala och ekonomiska utvecklingen av samhället och för fattigdomsbekämpningen,

n)

erkänner betydelsen av individuellt självbestämmande och oberoende för personer med funktionsnedsättning, däribland friheten att göra egna val,

o)

anser att personer med funktionsnedsättning bör ha möjlighet att aktivt medverka i beslutsfattande om riktlinjer och program, däribland sådana som direkt berör dem,

p)

ser med oro på de svåra förhållanden som möter personer med funktionsnedsättning som är utsatta för flerfaldiga eller grava former av diskriminering på grund av ras, hudfärg, kön, språk, religion, politisk eller annan åskådning, nationell, etnisk, ursprunglig eller social härkomst, egendom, börd, ålder eller ställning i övrigt,

q)

erkänner att kvinnor och flickor med funktionsnedsättning ofta är utsatta för en större risk, både inom och utom hemmet, för våld, skada eller övergrepp, vanvård eller försumlig behandling, misshandel eller utnyttjande,

r)

erkänner att barn med funktionsnedsättning fullt ut ska åtnjuta alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter på samma villkor som andra barn och erinrar om de åtaganden som de stater som är parter i konventionen om barnets rättigheter har gjort i detta syfte,

s)

betonar nödvändigheten av att införliva ett jämställdhetsperspektiv i alla strävanden att främja fullt åtnjutande av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för personer med funktionsnedsättning,

t)

framhäver att flertalet personer med funktionsnedsättning lever under fattiga förhållanden och erkänner i detta hänseende det avgörande behovet av att ta itu med fattigdomens ogynnsamma konsekvenser för personer med funktionsnedsättning,

u)

beaktar att förhållanden avseende fred och säkerhet grundade på full respekt för syftena och principerna i Förenta nationernas stadga och respekt för tillämpliga instrument för mänskliga rättigheter är oundgängliga för ett fullständigt skydd för personer med funktionsnedsättning, särskilt under väpnad konflikt och vid utländsk ockupation,

v)

erkänner betydelsen av tillgång för personer med funktionsnedsättning till den fysiska, sociala, ekonomiska och kulturella miljön samt till vård och omsorg och utbildning liksom till information och kommunikation för fullt åtnjutande av alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter,

w)

beaktar att den enskilde, som har skyldigheter mot andra personer och mot det samhälle som han eller hon tillhör, är skyldig att sträva efter att främja och iaktta de rättigheter som erkänns i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter samt den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,

x)

är övertygade om att familjen är samhällets naturliga och grundläggande enhet och är berättigad till samhällets och statens skydd och att personer med funktionsnedsättning och deras familjemedlemmar bör få nödvändigt skydd och stöd för att göra det möjligt för deras familjer att bidra till ett fullt och rättvist åtnjutande av rättigheter för personer med funktionsnedsättning, samt,

y)

är övertygade om att en heltäckande och integrerad internationell konvention om främjande och skydd av rättigheter och värdighet för personer med funktionsnedsättning kommer att bidra väsentligt till att avhjälpa funktionshindrade personers ogynnsamma sociala utgångsläge och främja deras deltagande på de samhälleliga, politiska, ekonomiska, sociala och kulturella områdena under lika förutsättningar, både i utvecklingsländerna och i de utvecklade länderna, och

HAR KOMMIT ÖVERENS OM FÖLJANDE:

Artikel 1

Syfte

Denna konventions syfte är att främja, skydda och säkerställa det fulla och lika åtnjutandet av alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för alla personer med funktionsnedsättning och att främja respekten för deras inneboende värde.

Personer med funktionsnedsättning innefattar bl.a. personer med varaktiga fysiska, psykiska, intellektuella eller sensoriska funktionsnedsättningar, vilka i samspel med olika hinder kan motverka deras fulla och verkliga deltagande i samhället på lika villkor som andra.

Artikel 2

Definitioner

I denna konvention gäller följande definitioner:

 

Kommunikation innefattar bl.a. språk, textning, punktskrift, taktil kommunikation, storstil, tillgängliga multimedier, kompletterande och alternativa former, medel och format för kommunikation baserade på textstöd, uppläst text, lättläst språk och mänskligt tal, samt tillgänglig informations- och kommunikationsteknik (IT).

 

Språk innefattar bl.a. talade och tecknade språk och andra former av icke talade språk.

 

Diskriminering på grund av funktionsnedsättning betyder varje åtskillnad, undantag eller inskränkning på grund av funktionsnedsättning som har till syfte eller verkan att inskränka eller omintetgöra erkännande, åtnjutande eller utövande på samma villkor som andra av alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter på det politiska, ekonomiska, sociala, kulturella och civila området eller på andra områden. Det omfattar alla former av diskriminering, inklusive underlåtenhet att göra skälig anpassning.

 

Skälig anpassning betyder nödvändiga och ändamålsenliga ändringar och anpassningar, som inte innebär en oproportionerlig eller omotiverad börda när så behövs i ett enskilt fall för att säkerställa att personer med funktionsnedsättning på samma villkor som andra kan åtnjuta eller utöva alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter.

 

Design för alla betyder sådan utformning av produkter, miljöer, program och tjänster att de ska kunna användas av alla i största möjliga utsträckning utan behov av anpassning eller specialutformning. ”Design för alla” ska inte utesluta hjälpmedel för enskilda grupper av personer med funktionsnedsättning där så behövs.

Artikel 3

Allmänna principer

Denna konventions principer är följande:

a)

Respekt för inneboende värde, individuellt självbestämmande, innefattande frihet att göra egna val samt enskilda personers oberoende.

b)

Icke-diskriminering.

c)

Fullständigt och faktiskt deltagande och inkludering i samhället.

d)

Respekt för olikheter och accepterande av personer med funktionsnedsättning som en del av den mänskliga mångfalden och mänskligheten.

e)

Lika möjligheter.

f)

Tillgänglighet.

g)

Jämställdhet mellan kvinnor och män.

h)

Respekt för utvecklingsmöjligheterna hos barn med funktionsnedsättning och respekt för deras rätt att bevara sin identitet.

Artikel 4

Allmänna åtaganden

1.   Konventionsstaterna åtar sig att säkerställa och främja fullt förverkligande av alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för alla personer med funktionsnedsättning utan diskriminering av något slag på grund av funktionsnedsättning. I detta syfte åtar sig konventionsstaterna att

a)

vidta alla ändamålsenliga lagstiftningsåtgärder, administrativa och andra åtgärder för att uppfylla de rättigheter som erkänns i denna konvention,

b)

vidta alla ändamålsenliga åtgärder, inklusive lagstiftning, för att ändra eller avskaffa gällande lagar, bestämmelser, sedvänjor och bruk som är diskriminerande mot personer med funktionsnedsättning,

c)

ta hänsyn till skyddet för och främjandet av de mänskliga rättigheterna för personer med funktionsnedsättning i alla riktlinjer och program,

d)

avhålla sig från varje handling eller förfarande som är oförenliga med denna konvention och att säkerställa att myndigheter och offentliga institutioner handlar i enlighet med konventionen,

e)

vidta alla ändamålsenliga åtgärder för att avskaffa diskriminering på grund av funktionsnedsättning från alla personers, organisationers och enskilda företags sida,

f)

genomföra eller främja forskning och utveckling av universellt utformade produkter, tjänster, utrustning och anläggningar (”design för alla”) enligt definitionerna i artikel 2 i denna konvention, som skulle fordra minsta möjliga anpassning och lägsta kostnad för att tillmötesgå de särskilda behoven hos en person med funktionsnedsättning, att främja tillgängligheten till och användningen av dem samt att främja design för alla vid utveckling av standarder och riktlinjer,

g)

genomföra eller främja forskning och utveckling av och främja tillgång till och användning av ny teknik, innefattande informations- och kommunikationsteknik, samt hjälpmedel som är lämpliga för personer med funktionsnedsättning, med prioritering av teknik till överkomligt pris,

h)

lämna tillgänglig information till personer med funktionsnedsättning om hjälpmedel, innefattande ny teknik och andra former av stöd, service och tjänster,

i)

främja utbildning om de rättigheter som erkänns i denna konvention för specialister och personal som arbetar med personer med funktionsnedsättning, så att de bättre ska kunna ge det stöd och den service som dessa rättigheter garanterar.

2.   Med avseende på ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter åtar sig varje konventionsstat att vidta åtgärder och till fullo utnyttja sina tillgängliga resurser och, där så behövs, inom ramen för internationellt samarbete, för att trygga att rättigheterna gradvis förverkligas i sin helhet, utan att det ska inkräkta på de åtaganden i denna konvention som är omedelbart tillämpliga enligt internationell rätt.

3.   I utformning och genomförande av lagstiftning och riktlinjer för att genomföra denna konvention och i andra beslutsfattande processer angående frågor som berör personer med funktionsnedsättning ska konventionsstaterna nära samråda med och aktivt involvera personer med funktionsnedsättning, inklusive barn med funktionsnedsättning, genom de organisationer som företräder dem.

4.   Ingenting i denna konvention ska inkräkta på bestämmelser som bättre främjar förverkligandet av rättigheter som tillkommer personer med funktionsnedsättning och som kan ingå i en konventionsstats lagstiftning eller i internationell rätt som den staten är bunden av. Det ska inte förekomma någon inskränkning i eller något undantag från de mänskliga rättigheter eller grundläggande friheter som erkänns eller gäller i någon konventionsstat enligt lag, fördrag, bestämmelse eller sedvänja under förevändning att denna konvention inte erkänner sådana rättigheter eller friheter eller att den erkänner dem i mindre utsträckning.

5.   Bestämmelserna i denna konvention ska omfatta alla delar av federala stater utan inskränkning eller undantag.

Artikel 5

Jämlikhet och icke-diskriminering

1.   Konventionsstaterna erkänner att alla människor är lika inför och enligt lagen och utan någon diskriminering berättigade till lika skydd och lika förmåner enligt lagen.

2.   Konventionsstaterna ska förbjuda all diskriminering på grund av funktionsnedsättning och garantera personer med funktionsnedsättning lika och effektivt rättsligt skydd mot diskriminering på alla grunder.

3.   För att främja jämlikhet och avskaffa diskriminering ska konventionsstaterna vidta alla ändamålsenliga åtgärder för att säkerställa att skälig anpassning tillhandahålls.

4.   Särskilda åtgärder som är nödvändiga för att påskynda eller uppnå faktisk jämlikhet för personer med funktionsnedsättning ska inte betraktas som diskriminering enligt denna konvention.

Artikel 6

Kvinnor med funktionsnedsättning

1.   Konventionsstaterna erkänner att kvinnor och flickor med funktionsnedsättning är utsatta för flerfaldig diskriminering och ska därför vidta åtgärder för att säkerställa att de fullt och likaberättigat åtnjuter alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter.

2.   Konventionsstaterna ska vidta alla ändamålsenliga åtgärder för att säkerställa att kvinnors utvecklingsmöjligheter tas till vara, att deras ställning i samhället främjas och att de får ökat inflytande i syfte att garantera att de kan utöva och åtnjuta de mänskliga rättigheter och grundläggande friheter som anges i denna konvention.

Artikel 7

Barn med funktionsnedsättning

1.   Konventionsstaterna ska vidta alla nödvändiga åtgärder som behövs för att säkerställa att barn med funktionsnedsättning fullt åtnjuter alla mänskliga rättigheter och grundläggande friheter på lika villkor som andra barn.

2.   I alla åtgärder som rör barn med funktionsnedsättning ska barnets bästa komma i främsta rummet.

3.   Konventionsstaterna ska säkerställa att barn med funktionsnedsättning har rätt att fritt uttrycka sina åsikter i alla frågor som rör dem, varvid deras åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till deras ålder och mognad på samma villkor som för andra barn, och att de för att utöva denna rättighet erbjuds stöd anpassat till funktionsnedsättning och ålder.

Artikel 8

Bättre kunskaper om situationen för personer med funktionsnedsättning

1.   Konventionsstaterna åtar sig att vidta omedelbara, effektiva och ändamålsenliga åtgärder

a)

för att förbättra kunskaperna i hela samhället, även på familjenivå, om personer med funktionsnedsättning och för att främja respekten för deras rättigheter och värdighet,

b)

för att bekämpa stereotypa uppfattningar, fördomar och skadliga sedvänjor med avseende på personer med funktionsnedsättning, inklusive sådana som grundas på kön och ålder, inom alla livets områden, samt

c)

för att förbättra kunskaperna om kapaciteten hos personer med funktionsnedsättning och vad dessa personer kan tillföra.

2.   Åtgärder i detta syfte innefattar följande:

a)

att initiera och genomföra verkningsfulla kampanjer för att förbättra allmänhetens kunskaper

i)

om att hysa en mottaglig inställning till rättigheterna för personer med funktionsnedsättning,

ii)

om att främja en positiv inställning till och en större social medvetenhet om personer med funktionsnedsättning, samt

iii)

att främja erkännande av färdigheter, meriter och förmågor hos personer med funktionsnedsättning samt av deras bidrag på arbetsplatserna och på arbetsmarknaden.

b)

att på alla nivåer i undervisningssystemet, inklusive hos alla barn från tidig ålder, uppmuntra en inställning präglad av respekt för rättigheterna för personer med funktionsnedsättning,

c)

att uppmuntra alla massmedier att framställa personer med funktionsnedsättning på ett sätt som är förenligt med denna konventions syfte,

d)

att främja utbildningsprogram som ökar medvetenheten om personer med funktionsnedsättning och rättigheterna för personer med funktionsnedsättning.

Artikel 9

Tillgänglighet

1.   För att göra det möjligt för personer med funktionsnedsättning att leva oberoende och att fullt ut delta på alla livets områden, ska konventionsstaterna vidta ändamålsenliga åtgärder för att säkerställa att personer med funktionsnedsättning får tillgång på samma villkor som andra till den fysiska miljön, till transporter, till information och kommunikation, innefattande informations- och kommunikationsteknik (IT) och -system samt till andra anläggningar och tjänster som är tillgängliga för eller erbjuds allmänheten både i städerna och på landsbygden. Dessa åtgärder, som ska innefatta identifiering och undanröjande av hinder och barriärer mot tillgänglighet, ska bl.a. gälla

a)

byggnader, vägar, transportmedel och andra inom- och utomhusanläggningar, däribland skolor, bostäder, vårdinrättningar och arbetsplatser, samt

b)

information, kommunikation och andra tjänster, inklusive elektroniska tjänster och räddningstjänster.

2.   Konventionsstaterna ska även vidta ändamålsenliga åtgärder för att

a)

utveckla, utfärda och övervaka tillämpning av minimistandarder och riktlinjer för tillgänglighet till anläggningar och service som är öppna för eller erbjuds allmänheten,

b)

säkerställa att enskilda enheter som erbjuder anläggningar och service dit allmänheten äger tillträde beaktar alla aspekter av tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning,

c)

erbjuda intressenter utbildning i frågor som gäller tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning,

d)

utrusta byggnader och andra anläggningar dit allmänheten äger tillträde med anvisningar i punktskrift och i lättläst och lättbegriplig form,

e)

erbjuda former av assistans och annan personlig service, däribland ledsagare, lektörer och utbildade teckenspråkstolkar, för att underlätta tillgänglighet till byggnader och andra anläggningar som är öppna för allmänheten,

f)

främja andra ändamålsenliga former av hjälp och stöd till personer med funktionsnedsättning för att säkerställa deras tillgång till information,

g)

främja tillgång för personer med funktionsnedsättning till ny informations- och kommunikationsteknik och nya sådana system, däribland Internet, samt

h)

främja utformning, utveckling, tillverkning och distribution av tillgänglig informations- och kommunikationsteknik och -system på ett tidigt stadium så att de blir tillgängliga till lägsta möjliga kostnad.

Artikel 10

Rätten till liv

Konventionsstaterna bekräftar åter att varje människa har en inneboende rätt till livet och ska vidta alla åtgärder som behövs för att säkerställa att personer med funktionsnedsättning verkligen får åtnjuta denna rätt på samma villkor som andra.

Artikel 11

Risksituationer och humanitära nödlägen

Konventionsstaterna ska, i enlighet med sina åtaganden enligt internationell rätt, innefattande den internationella humanitära rätten och de mänskliga rättigheterna, vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa skydd och säkerhet för personer med funktionsnedsättning som är i risksituationer, däribland väpnad konflikt, humanitära nödlägen och naturkatastrofer.

Artikel 12

Likhet inför lagen

1.   Konventionsstaterna bekräftar åter att personer med funktionsnedsättning har rätt att i alla sammanhang bli erkända som personer i lagens mening.

2.   Konventionsstaterna ska erkänna att personer med funktionsnedsättning åtnjuter rättskapacitet på samma villkor som andra i alla hänseenden.

3.   Konventionsstaterna ska vidta ändamålsenliga åtgärder för att erbjuda personer med funktionsnedsättning tillgång till det stöd de kan behöva för att utöva sin rättskapacitet.

4.   Konventionsstaterna ska i fråga om alla åtgärder som hänför sig till utövandet av rättskapacitet säkerställa att det i enlighet med den internationella lagstiftningen om mänskliga rättigheter finns ändamålsenliga och effektiva garantier om skydd mot missbruk. Sådana garantier ska säkerställa att åtgärder som hänför sig till utövandet av rättskapacitet respekterar personens rättigheter, önskemål och preferenser, är fria från motstridiga intressen och otillbörlig inverkan, är proportionella och anpassade till personens förhållanden, sätts in under kortast möjliga tid samt är föremål för regelbunden översyn av en behörig, oberoende och opartisk myndighet eller ett rättsligt organ. Garantierna ska stå i proportion till den grad sådana åtgärder inverkar på personens rättigheter och intressen.

5.   Med förbehåll för bestämmelserna i denna artikel, ska konventionsstaterna vidta alla ändamålsenliga och effektiva åtgärder för att säkerställa lika rätt för personer med funktionsnedsättning att äga eller ärva egendom, ha kontrollen över sina egna ekonomiska angelägenheter och ha lika tillgång till banklån, hypotekslån och andra former av finansiella krediter och ska säkerställa att personer med funktionsnedsättning inte godtyckligt berövas sin egendom.

Artikel 13

Tillgång till rättssystemet

1.   Konventionsstaterna ska säkerställa effektiv tillgång till rättssystemet för personer med funktionsnedsättning på samma villkor som för andra, däribland genom att erbjuda dem processuella och åldersrelaterade anpassningar för att underlätta en verksam roll för dem som direkta och indirekta deltagare, inklusive som vittnen, i alla rättsliga förfaranden, inklusive utredningar och andra förberedande skeden.

2.   För att medverka till att säkerställa effektiv tillgång till rättssystemet för personer med funktionsnedsättning, ska konventionsstaterna främja ändamålsenlig utbildning för dem som arbetar inom rättsväsendet, inklusive polisiär personal och fängelsepersonal.

Artikel 14

Frihet och personlig säkerhet

1.   Konventionsstaterna ska säkerställa att personer med funktionsnedsättning på samma villkor som andra

a)

åtnjuter rätt till frihet och personlig säkerhet,

b)

inte berövas sin frihet olagligen eller godtyckligt och att varje frihetsberövande sker i enlighet med lagen samt att förekomst av funktionsnedsättning inte i något fall ska rättfärdiga frihetsberövande.

2.   Konventionsstaterna ska säkerställa att personer med funktionsnedsättning, om de berövas sin frihet genom något förfarande, är på samma villkor som andra berättigade till garantier i enlighet med de mänskliga rättigheterna och ska behandlas i enlighet med syftena och principerna i denna konvention, däribland genom erbjudande av skälig anpassning.

Artikel 15

Rätt att inte utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning

1.   Ingen får utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Särskilt får ingen utan sitt fria samtycke utsättas för medicinska eller vetenskapliga experiment.

2.   Konventionsstaterna ska vidta alla effektiva lagstiftnings-, administrativa, rättsliga och andra åtgärder för att förhindra att personer med funktionsnedsättning, lika litet som andra personer, utsätts för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

Artikel 16

Rätt att inte utsättas för utnyttjande, våld eller övergrepp

1.   Konventionsstaterna ska vidta alla ändamålsenliga lagstiftnings-, administrativa, sociala, utbildnings- och andra åtgärder för att skydda personer med funktionsnedsättning, såväl inom som utom hemmet, mot alla former av utnyttjande, våld och övergrepp, varvid det även ska tas hänsyn till om det är könsrelaterat.

2.   Konventionsstaterna ska även vidta alla ändamålsenliga åtgärder för att förhindra alla former av utnyttjande, våld och övergrepp bl.a. genom att säkerställa ändamålsenliga former av könsanpassad och åldersanpassad assistans och stöd till personer med funktionsnedsättning och deras familjemedlemmar och vårdare, inklusive genom att tillhandahålla information och utbildning om hur man undviker, känner igen och rapporterar förekomst av utnyttjande, våld eller övergrepp. Konventionsstaterna ska säkerställa att skyddet tar hänsyn till aspekter som rör ålder, kön och funktionsnedsättning.

3.   För att förhindra alla former av utnyttjande, våld och övergrepp ska konventionsstaterna säkerställa att alla anläggningar och program som är avsedda för personer med funktionsnedsättning effektivt övervakas av självständiga myndigheter.

4.   Konventionsstaterna ska vidta alla ändamålsenliga åtgärder för att främja fysisk, kognitiv och psykologisk återhämtning, rehabilitering och social återanpassning för personer med funktionsnedsättning som blir utsatta för någon form av utnyttjande, våld eller övergrepp, däribland genom att tillhandahålla skydd. Återhämtningen och återanpassningen ska ske i en omgivning som främjar personernas hälsa, välfärd, självaktning, värdighet och självständighet och tar hänsyn till de behov som betingas av kön och ålder.

5.   Konventionsstaterna ska införa effektiv lagstiftning och ändamålsenliga riktlinjer, bl.a. lagstiftning och riktlinjer som är inriktade på kvinnor och barn, för att säkerställa att fall av utnyttjande, våld och övergrepp mot personer med funktionsnedsättning identifieras, utreds och, i förekommande fall, lagförs.

Artikel 17

Skydd för den personliga integriteten

Alla personer med funktionsnedsättning har rätt till respekt för sin fysiska och psykiska integritet på samma villkor som andra.

Artikel 18

Rätt till fri rörlighet och till medborgarskap

1.   Konventionsstaterna ska erkänna rätten för personer med funktionsnedsättning till fri rörlighet, frihet att välja bosättningsort och till medborgarskap på samma villkor som andra, bl.a. genom att säkerställa att personer med funktionsnedsättning

a)

har rätt att förvärva och ändra medborgarskap och att inte fråntas detta godtyckligt eller på grund av funktionsnedsättning,

b)

på grund av funktionsnedsättning inte berövas sin rätt att erhålla, äga eller använda dokumentation om sitt medborgarskap eller annan identitetsdokumentation eller sin rätt att utnyttja de gällande förfarandena, exempelvis immigrationsförfaranden, som kan behövas för att underlätta utövande av rätten till fri rörlighet,

c)

har frihet att lämna vilket land som helst, även sitt eget, samt

d)

inte godtyckligt eller på grund av funktionsnedsättning berövas rätten att resa in i sitt eget land.

2.   Barn med funktionsnedsättning ska omedelbart registreras efter födelsen och ska ha rätt från födelsen till ett namn, rätt att förvärva ett medborgarskap och, så långt det är möjligt, rätt att få vetskap om sina föräldrar och att bli omvårdade av dem.

Artikel 19

Rätt att leva självständigt och att delta i samhället

Konventionsstaterna erkänner lika rätt för alla personer med funktionsnedsättning att leva i samhället med lika valmöjligheter som andra personer och ska vidta effektiva och ändamålsenliga åtgärder för att underlätta att personer med funktionsnedsättning fullt åtnjuter denna rätt och deras fulla inkludering och deltagande i samhället, bl.a. genom att säkerställa att

a)

personer med funktionsnedsättning har möjlighet att välja sin bosättningsort och var och med vem de vill leva på samma villkor som andra och inte är tvungna att bo i särskilda boendeformer,

b)

personer med funktionsnedsättning har tillgång till olika former av samhällsservice både i hemmet och inom särskilt boende och till annan service, bl.a. sådant personligt stöd som är nödvändigt för att stödja boende och deltagande i samhället och för att förhindra isolering och avskildhet från samhället, samt

c)

samhällsservice och anläggningar avsedda för allmänheten är tillgängliga på lika villkor för personer med funktionsnedsättning och svarar mot deras behov.

Artikel 20

Personlig rörlighet

Konventionsstaterna ska vidta effektiva åtgärder för att säkerställa personlig rörlighet med största möjliga oberoende för personer med funktionsnedsättning, bl.a. genom att

a)

underlätta personlig rörlighet för personer med funktionsnedsättning på det sätt och vid den tid de själva väljer och till överkomlig kostnad,

b)

underlätta tillgång för personer med funktionsnedsättning till hjälpmedel och andra former av assistans och annan personlig service av god kvalitet, inklusive genom att göra dem åtkomliga till rimlig kostnad,

c)

erbjuda personer med funktionsnedsättning och berörd personal utbildning i rörelseteknik, samt

d)

uppmuntra tillverkare av hjälpmedel att beakta alla aspekter av förflyttningsbehov för personer med funktionsnedsättning.

Artikel 21

Yttrandefrihet och åsiktsfrihet samt tillgång till information

Konventionsstaterna ska vidta alla ändamålsenliga åtgärder för att säkerställa att personer med funktionsnedsättning kan utöva yttrandefriheten och åsiktsfriheten, inklusive friheten att söka, ta emot och sprida uppgifter och idéer på lika villkor som andra och genom alla former av kommunikation som de själva väljer enligt definitionen i artikel 2, däribland genom att

a)

utan dröjsmål och extra kostnader förse personer med funktionsnedsättning med information som är avsedd för allmänheten i tillgängligt format och teknologi anpassad för olika funktionshinder,

b)

godta och underlätta användning i offentliga sammanhang av teckenspråk, punktskrift, förstorande och alternativ kommunikation och alla andra tillgängliga medel, former och format för kommunikation som personer med funktionsnedsättning själva valt,

c)

uppmana enskilda leverantörer av tjänster till allmänheten, däribland genom Internet, att erbjuda information och service i tillgängliga och användbara format för personer med funktionsnedsättning,

d)

uppmuntra massmedierna, däribland leverantörer av information genom Internet, att göra sina tjänster tillgängliga för personer med funktionsnedsättning, samt

e)

erkänna och främja användning av teckenspråk.

Artikel 22

Respekt för privatlivet

1.   Ingen person med funktionsnedsättning, utan avseende på bostadsort eller boendeförhållanden, får utsättas för ett godtyckligt eller olagligt ingripande i sitt privatliv, familjeliv, hem eller sin korrespondens eller annan typ av kommunikation eller för olagliga angrepp på sin heder och sitt anseende. Personer med funktionsnedsättning har rätt till lagens skydd mot sådana ingripanden eller angrepp.

2.   Konventionsstaterna ska skydda sekretessen för personuppgifter och uppgifter om hälsa och rehabilitering för personer med funktionsnedsättning på samma villkor som för andra.

Artikel 23

Respekt för hem och familj

1.   Konventionsstaterna ska vidta effektiva och ändamålsenliga åtgärder för att avskaffa diskriminering av personer med funktionsnedsättning i alla frågor som gäller äktenskap, familj, föräldraskap och personliga förbindelser på samma villkor som för andra för att säkerställa att

a)

rätten erkänns för alla personer med funktionsnedsättning i giftasvuxen ålder att ingå äktenskap och bilda familj på grundval av de blivande makarnas fria och fulla samtycke,

b)

rätten erkänns för personer med funktionsnedsättning att fritt och under ansvar bestämma antalet barn och tidrymden mellan havandeskapen och att ha tillgång till åldersanpassad information, preventivmedel och familjeplanering samt tillhandahållande av de medel som behövs för att de ska kunna utöva denna rätt,

c)

personer med funktionsnedsättning, även barn, får behålla sin fertilitet på samma villkor som andra.

2.   Konventionsstaterna ska säkerställa personer med funktionsnedsättning rättigheter och skyldigheter när det gäller förmynderskap eller godmanskap för barn, vårdnad om barn och adoption eller liknande, om sådana begrepp förekommer i nationell lag, varvid dock barnets bästa alltid främst ska beaktas. Konventionsstaterna ska lämna ändamålsenligt stöd till personer med funktionsnedsättning i utövandet av deras ansvar för barnens fostran.

3.   Konventionsstaterna ska säkerställa att barn med funktionsnedsättning har lika rättigheter i familjelivet. För att förverkliga dessa rättigheter och för att förhindra att barn med funktionsnedsättning göms undan, överges, försummas och avskiljs, ska konventionsstaterna åta sig att lämna tidig och allsidig information, service och stöd till barn med funktionsnedsättning och till deras familjer.

4.   Konventionsstaterna ska säkerställa att ett barn inte skiljs från sina föräldrar mot deras vilja, utom i de fall då behöriga myndigheter, som är underställda rättslig överprövning i enlighet med tillämplig lag och tillämpliga förfaranden, finner att sådant åtskiljande är nödvändigt för barnets bästa. Ett barn ska inte i något fall skiljas från sina föräldrar på grund av barnets eller den ena eller båda föräldrarnas funktionsnedsättning.

5.   Konventionsstaterna ska, om de närmast anhöriga inte är i stånd att ta hand om ett barn med funktionsnedsättning, vidta alla åtgärder för att erbjuda alternativ omsorg inom den utvidgade familjen och, i avsaknad av sådan, placering i familjeliknande miljö i samhället.

Artikel 24

Utbildning

1.   Konventionsstaterna erkänner rätten till utbildning för personer med funktionsnedsättning. För att förverkliga denna rätt utan diskriminering och på lika villkor, ska konventionsstaterna säkerställa ett inkluderande utbildningssystem på alla nivåer och livslångt lärande inriktat på

a)

full utveckling av den mänskliga potentialen och känslan av värdighet och egenvärde samt förstärkning av respekten för de mänskliga rättigheterna, de grundläggande friheterna och den mänskliga mångfalden,

b)

utveckling av personligheten, begåvningen och kreativiteten hos personer med funktionsnedsättning samt av deras mentala och fysiska färdigheter till deras fulla potential, samt

c)

att göra det möjligt för personer med funktionsnedsättning att effektivt delta i ett fritt samhälle.

2.   För att förverkliga denna rätt, ska konventionsstaterna säkerställa att

a)

personer med funktionsnedsättning inte utestängs från det allmänna utbildningssystemet på grund av funktionsnedsättning och att barn med funktionsnedsättning inte utestängs från kostnadsfri obligatorisk grundutbildning eller från undervisning som följer efter grundutbildning, på grund av funktionsnedsättning,

b)

personer med funktionsnedsättning, på samma villkor som andra, får tillgång till en integrerad och kostnadsfri grundutbildning av kvalitet och till undervisning som följer efter grundutbildning på sina hemorter,

c)

skälig anpassning erbjuds utifrån personliga behov,

d)

personer med funktionsnedsättning ges nödvändigt stöd inom det allmänna utbildningssystemet för att underlätta deras ändamålsenliga utbildning, samt

e)

ändamålsenliga individanpassade stödåtgärder erbjuds i miljöer som erbjuder största möjliga akademiska och sociala utveckling som är förenlig med målet fullständig inkludering.

3.   Konventionsstaterna ska göra det möjligt för personer med funktionsnedsättning att lära sig praktiska och sociala färdigheter för att underlätta deras fulla och likvärdiga deltagande i utbildning och som samhällsmedlemmar. I detta syfte ska konventionsstaterna vidta ändamålsenliga åtgärder, bl.a. för att

a)

underlätta inlärning av punktskrift, alternativ skrift, förstorande och alternativa former, medel och format för kommunikation samt rörelse- och orienteringsförmågan och underlätta kamratstöd och mentorskap,

b)

underlätta inlärning av teckenspråk och främja dövsamhällets språkliga identitet, samt

c)

säkerställa att utbildning av personer, särskilt av barn, med synskada eller dövblindhet eller som är döva eller hörselskadade, ges på de mest ändamålsenliga språken, formerna och medlen för kommunikation för den enskilde och i miljöer som maximerar akademisk och social utveckling.

4.   För att säkerställa förverkligandet av denna rättighet ska konventionsstaterna vidta ändamålsenliga åtgärder för att anställa lärare, även lärare med funktionsnedsättning, som är kunniga i teckenspråk och/eller punktskrift, och för att utbilda yrkeskunniga personer och personal som är verksamma på alla utbildningsnivåer. Denna utbildning ska omfatta kunskap om funktionshinder och användning av lämpliga förstorande och alternativa former, medel och format för kommunikation, utbildningstekniker och material för att stödja personer med funktionsnedsättning.

5.   Konventionsstaterna ska säkerställa att personer med funktionsnedsättning får tillgång till allmän högre utbildning, yrkesutbildning, vuxenutbildning och livslångt lärande utan diskriminering och på samma villkor som andra. I detta syfte ska konventionsstaterna säkerställa att skälig anpassning erbjuds personer med funktionsnedsättning.

Artikel 25

Hälsa

Konventionsstaterna erkänner att personer med funktionsnedsättning har rätt att åtnjuta bästa möjliga hälsa och utan diskriminering på grund av funktionsnedsättning. Konventionsstaterna ska vidta alla ändamålsenliga åtgärder för att säkerställa tillgång till hälso- och sjukvårdstjänster för personer med funktionsnedsättning med beaktande av jämställdhetsperspektivet, däribland hälsorelaterad rehabilitering. Konventionsstaterna ska särskilt

a)

erbjuda personer med funktionsnedsättning samma utbud, kvalitet och standard avseende kostnadsfri eller subventionerad hälso- och sjukvård och behandlingsprogram som erbjuds andra personer, även när det gäller sexuell och reproduktiv hälsa samt befolkningsbaserade offentliga folkhälsoprogram,

b)

erbjuda sådana hälso- och sjukvårdstjänster som personer med funktionsnedsättning behöver särskilt på grund av sin funktionsnedsättning, inklusive tidig upptäckt och ändamålsenliga insatser, och tjänster som är avsedda att begränsa och förebygga vidare funktionsnedsättning, även för barn och äldre,

c)

erbjuda dessa hälso- och sjukvårdstjänster så nära personernas egna hemorter som möjligt, även på landsbygden,

d)

kräva att hälso- och sjukvårdspersonal tillhandahåller vård av samma kvalitet till personer med funktionsnedsättning som till andra, med deras fria och informerade samtycke, genom att bl.a. höja kunskapsnivån om mänskliga rättigheter, värdighet, självständighet och behov för personer med funktionsnedsättning, genom utbildning och utfärdande av etiska normer för offentlig och privat hälso- och sjukvård,

e)

förbjuda diskriminering av personer med funktionsnedsättning i fråga om sjukförsäkringar, och livförsäkringar där sådana medges enligt nationell lag, vilka ska erbjudas på ett rättvist och skäligt sätt, samt

f)

förhindra diskriminerande underlåtenhet att erbjuda hälso- och sjukvård eller mat och dryck på grund av funktionsnedsättning.

Artikel 26

Habilitering och rehabilitering

1.   Konventionsstaterna ska vidta effektiva och ändamålsenliga åtgärder, bl.a. genom kamratstöd, för att göra det möjligt för personer med funktionsnedsättning att uppnå och vidmakthålla största möjliga oberoende, full fysisk, mental, social och yrkesmässig förmåga samt fullt inkluderande och deltagande i livets alla aspekter. I det syftet ska konventionsstaterna organisera, förstärka och utsträcka heltäckande habiliterings- och rehabiliteringsstöd och habiliterings- och rehabiliteringsprogram, särskilt på områdena hälsa, sysselsättning, utbildning och social service på så sätt att dessa tjänster och program

a)

sätts in så tidigt som möjligt och grundas på en tvärvetenskaplig bedömning av vars och ens behov och förmåga, samt

b)

stöder deltagande och inkluderande i samhället och alla aspekter av det och är frivilliga och tillgängliga för personer med funktionsnedsättning så nära deras egna hemorter som möjligt, även på landsbygden.

2.   Konventionsstaterna ska främja utveckling av grundutbildning och vidareutbildning för specialister och annan personal som är verksamma med habiliterings- och rehabiliteringsstöd.

3.   Konventionsstaterna ska främja tillgång till, kännedom om och användning av hjälpmedel och teknik som är utformade för personer med funktionsnedsättning och som främjar habilitering och rehabilitering.

Artikel 27

Arbete och sysselsättning

1.   Konventionsstaterna erkänner rätten till arbete för personer med funktionsnedsättning på samma villkor som för andra. Det innefattar rätten att kunna förtjäna sitt uppehälle genom fritt valt eller antaget arbete på arbetsmarknaden och i en arbetsmiljö som är öppen, som främjar integration och är tillgänglig för personer med funktionsnedsättning. Konventionsstaterna ska skydda och främja förverkligande av rätten till arbete, även för personer som förvärvar funktionsnedsättning under anställning, genom att vidta ändamålsenliga åtgärder, inklusive lagstiftning, för att bl.a.

a)

förbjuda diskriminering på grund av funktionsnedsättning med avseende på alla frågor som gäller alla former av yrkesverksamhet, inklusive rekryteringsvillkor, anställning och sysselsättning, bibehållande av anställning, befordran samt en säker och hälsosam arbetsmiljö,

b)

skydda rätten för personer med funktionsnedsättning på samma villkor som andra till rättvisa och gynnsamma arbetsvillkor, inklusive lika möjligheter och lika ersättning för arbete av lika värde och till trygga och sunda arbetsförhållanden, inklusive skydd mot trakasserier, och prövning av klagomål,

c)

säkerställa att personer med funktionsnedsättning kan utöva sina arbetsrättsliga och fackliga rättigheter på samma villkor som andra,

d)

göra det möjligt för personer med funktionsnedsättning att få faktisk tillgång till arbets- och yrkesvägledning, arbetsförmedling, yrkesutbildning och vidareutbildning som är allmänt tillgängliga,

e)

främja möjligheter till anställning och befordran för personer med funktionsnedsättning på arbetsmarknaden och hjälp med att finna, erhålla, bibehålla och återgå till en anställning,

f)

främja möjligheterna till egenföretagande, företagande, utveckling av kooperativ samt till att starta eget företag,

g)

anställa personer med funktionsnedsättning i den offentliga sektorn,

h)

främja anställning av personer med funktionsnedsättning inom den privata sektorn genom ändamålsenliga riktlinjer och åtgärder, vilka kan omfatta program för positiv särbehandling, stimulansåtgärder och andra åtgärder,

i)

säkerställa att skälig anpassning på arbetsplatsen erbjuds personer med funktionsnedsättning,

j)

främja att personer med funktionsnedsättning tillägnar sig arbetserfarenhet på den öppna arbetsmarknaden,

k)

främja program avseende rehabilitering i yrkeslivet, bibehållande i arbete och återinträde i arbete för personer med funktionsnedsättning.

2.   Konventionsstaterna ska säkerställa att personer med funktionsnedsättning inte hålls i slaveri eller träldom och att de på samma villkor som andra är skyddade från att utföra tvångsarbete eller annat påtvingat arbete.

Artikel 28

Tillfredsställande levnadsstandard och social trygghet

1.   Konventionsstaterna erkänner rätten för personer med funktionsnedsättning till en tillfredsställande levnadsstandard för sig och sin familj, däribland tillräckligt med mat, kläder och en lämplig bostad samt till ständigt förbättrade levnadsvillkor, och ska vidta ändamålsenliga åtgärder för att trygga och främja att denna rätt förverkligas utan diskriminering på grund av funktionsnedsättning.

2.   Konventionsstaterna erkänner rätten för personer med funktionsnedsättning att åtnjuta social trygghet utan diskriminering på grund av funktionsnedsättning och ska vidta ändamålsenliga åtgärder för att trygga och främja att denna rätt förverkligas, däribland genom att

a)

för personer med funktionsnedsättning säkerställa lika tillgång till rent vatten och säkerställa tillgång till ändamålsenlig och överkomlig service, anordningar och annat stöd för behov som är relaterade till funktionsnedsättning,

b)

för personer med funktionsnedsättning, särskilt kvinnor och flickor, och för äldre personer med funktionsnedsättning säkerställa tillgång till sociala trygghetsprogram och fattigdomsbekämpningsprogram,

c)

för personer med funktionsnedsättning och deras anhöriga som lever under fattiga förhållanden säkerställa tillgång till stöd från staten med utgifter som är relaterade till funktionsnedsättningen, däribland för adekvat utbildning, rådgivning, ekonomiskt stöd och avlastningsvård,

d)

för personer med funktionsnedsättning säkerställa tillgång till offentliga bostadsprogram,

e)

för personer med funktionsnedsättning säkerställa lika tillgång till pensionsförmåner och pensionsprogram.

Artikel 29

Deltagande i det politiska och offentliga livet

Konventionsstaterna ska garantera personer med funktionsnedsättning politiska rättigheter och möjlighet att åtnjuta dem på samma villkor som andra och förpliktigar sig att

a)

säkerställa att personer med funktionsnedsättning effektivt och fullständigt kan delta i det politiska och offentliga livet på samma villkor som andra, direkt eller genom fritt valda ombud, däribland rättighet och möjlighet för personer med funktionsnedsättning att rösta och att bli valda, bl.a. genom att

i)

säkerställa att valprocedurer, anordningar och material är ändamålsenliga, tillgängliga och lätta att förstå och att använda,

ii)

skydda rätten för personer med funktionsnedsättning att rösta genom hemlig röstning i val och folkomröstningar utan hot, och att vara kandidater i val, att faktiskt inneha ämbeten samt att utföra alla offentliga funktioner på alla offentliga nivåer, med underlättande av att stödjande och ny teknik användas där så är tillämpligt,

iii)

garantera att personer med funktionsnedsättning fritt kan uttrycka sin vilja som väljare och i detta syfte, vid behov, på deras begäran tillåta att de vid röstning assisteras av en av dem fritt vald person,

b)

aktivt främja en miljö där personer med funktionsnedsättning effektivt och fullständigt kan delta i skötseln av offentliga angelägenheter, utan diskriminering och på samma villkor som andra, samt uppmuntra deras deltagande i offentliga angelägenheter, däribland genom

i)

att delta i enskilda organisationer och sammanslutningar som är verksamma i landets offentliga och politiska liv och i politiska partiers verksamhet och förvaltning, samt

ii)

att bilda och ansluta sig till organisationer av personer med funktionsnedsättning som företräder personer med funktionsnedsättning på internationell, nationell, regional och lokal nivå.

Artikel 30

Deltagande i kulturliv, rekreation, fritidsverksamhet och idrott

1.   Konventionsstaterna erkänner rätten för personer med funktionsnedsättning att på samma villkor som andra delta i kulturlivet och ska vidta alla ändamålsenliga åtgärder för att säkerställa att personer med funktionsnedsättning

a)

bereds tillgång till kulturella produkter i tillgänglig form,

b)

bereds tillgång till tv-program, film, teater och annan kulturell verksamhet i tillgänglig form, samt

c)

bereds tillträde till platser för kulturella föreställningar eller tjänster, såsom teatrar, museer, biografer, bibliotek och turistservice och så långt som möjligt till minnesmärken och platser av nationell kulturell betydelse.

2.   Konventionsstaterna ska vidta ändamålsenliga åtgärder för att personer med funktionsnedsättning ska få möjlighet att utveckla och använda sin kreativa, artistiska och intellektuella förmåga, inte endast i eget intresse utan även för samhällets berikande.

3.   Konventionsstaterna ska vidta alla ändamålsenliga åtgärder i enlighet med internationell rätt för att säkerställa att lagar till skydd för immateriella rättigheter inte utgör ett oskäligt eller diskriminerande hinder för tillgång till kulturella produkter för personer med funktionsnedsättning.

4.   Personer med funktionsnedsättning ska ha rätt på samma villkor som andra till erkännande av och stöd för sin särskilda kulturella och språkliga identitet, däribland teckenspråk och dövas kultur.

5.   För att göra det möjligt för personer med funktionsnedsättning att på samma villkor som andra delta i rekreations- och fritidsverksamhet och idrott, ska konventionsstaterna vidta ändamålsenliga åtgärder för att

a)

uppmuntra och främja deltagande i största möjliga utsträckning av personer med funktionsnedsättning i allmänt tillgänglig idrottslig verksamhet på alla nivåer,

b)

säkerställa att personer med funktionsnedsättning har möjlighet att organisera, utveckla och delta i idrott och rekreation som är särskilt anpassade för personer med funktionsnedsättning och i detta syfte uppmuntra erbjudande av ändamålsenlig instruktion, utbildning och resurser på samma villkor som andra,

c)

säkerställa att personer med funktionsnedsättning har tillgång till idrottsanläggningar, rekreationsanläggningar och turistanläggningar,

d)

säkerställa att barn med funktionsnedsättning har lika möjligheter som andra barn att delta i lek, rekreation, fritidsverksamhet och idrott, inklusive inom utbildningssystemet, samt

e)

säkerställa att personer med funktionsnedsättning har tillgång till service av personer och organ som ägnar sig åt att organisera rekreationsverksamhet, turism, fritidsverksamhet och idrott.

Artikel 31

Insamling av statistik och information

1.   Konventionsstaterna åtar sig att insamla ändamålsenlig information, däribland statistik och forskningsrön, som gör det möjligt att utforma och genomföra riktlinjer som ger verkan åt denna konvention. Insamlingen och bevarandet av denna information ska

a)

följa lagligen upprättade garantier, innefattande lagstiftning om dataskydd, för att säkerställa sekretess och respekt för privatlivet hos personer med funktionsnedsättning, samt

b)

överensstämma med internationellt godtagna normer för skydd av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt de etiska principerna för insamling och användning av statistik.

2.   Information som insamlats i enlighet med denna artikel ska brytas ned på ändamålsenligt sätt och användas till att bidra till att bedöma konventionsstaternas genomförande av sina åtaganden enligt denna konvention och att identifiera och bemöta de hinder som personer med funktionsnedsättning ställs inför vid utövandet av sina rättigheter.

3.   Konventionsstaterna ska ansvara för att sprida statistiken och säkerställa att den är tillgänglig för personer med funktionsnedsättning och andra personer.

Artikel 32

Internationellt samarbete

1.   Konventionsstaterna erkänner betydelsen av internationellt samarbete och dess främjande till stöd för ansträngningar på det nationella planet att förverkliga denna konventions syfte och mål och ska vidta ändamålsenliga och effektiva åtgärder i detta hänseende mellan och bland stater och, i tillämpliga fall, i samarbete med berörda internationella och regionala organisationer och det civila samhället, särskilt organisationer av personer med funktionsnedsättning. Dessa åtgärder kan bl.a. inbegripa att

a)

säkerställa att internationellt samarbete, inklusive internationella utvecklingsprogram, omfattar och är tillgängliga för personer med funktionsnedsättning,

b)

underlätta och stödja kapacitetsuppbyggnad, bl.a. genom utbyte och delgivning av information, erfarenheter, utbildningsprogram och goda exempel,

c)

underlätta samarbete i fråga om forskning och tillgång till vetenskaplig och teknisk kunskap, och

d)

erbjuda ändamålsenlig teknisk och ekonomisk hjälp, bl.a. genom att underlätta tillgång till och att dela med sig av tillgänglig och stödjande teknik och genom teknologiöverföring.

2.   Bestämmelserna i denna artikel ska inte inverka på varje konventionsstats skyldighet att uppfylla sina åtaganden enligt konventionen.

Artikel 33

Nationellt genomförande och övervakning

1.   Konventionsstaterna ska i enlighet med sina förvaltningssystem utse en eller flera kontaktpunkter inom regeringen för frågor som gäller genomförandet av denna konvention och ska på lämpligt sätt överväga att inrätta eller utse en samordningsmekanism inom regeringen för att underlätta därtill relaterad verksamhet inom olika sektorer och på olika plan.

2.   Konventionsstaterna ska, i enlighet med sitt rättssystem och sitt förvaltningssystem, bibehålla, förstärka, utse eller inom konventionsstaten upprätta en struktur som består av en eller flera oberoende mekanismer, beroende på vad som befinns ändamålsenligt, för att främja, skydda och övervaka genomförandet av denna konvention. Vid utseendet eller upprättandet av sådana mekanismer ska konventionsstaterna beakta de principer som hänför sig till den ställning och funktion som de nationella institutionerna för skydd och främjande av de mänskliga rättigheterna har.

3.   Det civila samhället, särskilt personer med funktionsnedsättning och de organisationer som representerar dem, ska involveras i och fullt ut medverka i övervakningsförfarandet.

Artikel 34

Kommittén för rättigheter för personer med funktionsnedsättning

1.   En kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning (nedan kallad kommittén) ska upprättas. Den ska utföra sitt uppdrag i enlighet med följande.

2.   Vid denna konventions ikraftträdande ska kommittén bestå av tolv experter. Efter ytterligare 60 ratifikationer eller anslutningar till konventionen, ska kommittén utökas med sex medlemmar och uppnå ett högsta antal av arton medlemmar.

3.   Kommitténs medlemmar ska tjänstgöra i sin personliga egenskap och ha stor moralisk integritet och vara erkänt sakkunniga och erfarna inom det område som omfattas av denna konvention. Konventionsstaterna uppmanas att, när de utser sina kandidater, vederbörligen beakta bestämmelsen i artikel 4.3 i denna konvention.

4.   Kommitténs medlemmar ska väljas av konventionsstaterna med iakttagande av en rättvis geografisk fördelning, av att olika former av civilisation och de huvudsakliga rättssystemen är företrädda, av en balanserad fördelning mellan kvinnor och män samt av deltagande av experter med funktionsnedsättning.

5.   Kommitténs medlemmar ska väljas vid konventionsstatskonferenserna genom hemlig omröstning ur en förteckning över personer som nominerats av konventionsstaterna bland deras egna medborgare. Vid dessa konferenser, vid vilka två tredjedelar av konventionsstaterna ska utgöra beslutsmässighet, ska de personer som väljs till kommittén vara de som uppnår det största antalet röster och en absolut majoritet av rösterna för ombud för närvarande och röstande konventionsstater.

6.   Det första valet ska genomföras senast sex månader efter dagen för denna konventions ikraftträdande. Senast fyra månader före dagen för varje val, ska Förenta nationernas generalsekreterare skriftligen inbjuda konventionsstaterna att inom två månader inkomma med sina nomineringar. Generalsekreteraren ska därefter upprätta och till konventionsstaterna överlämna en förteckning i alfabetisk ordning över alla nominerade personer med uppgift om vilken konventionsstat som har nominerat dem.

7.   Kommitténs medlemmar ska väljas för en tid av fyra år. De ska kunna omväljas en gång. Emellertid ska mandatperioden för sex av de medlemmar som har valts vid det första valet utlöpa efter två år. Omedelbart efter det första valet ska dessa sex medlemmar väljas ut genom lottdragning av ordföranden i en konferens som avses i punkt 5 i denna artikel.

8.   Valet av de övriga sex kommittémedlemmarna ska ske genom ordinarie val i enlighet med bestämmelserna i denna artikel.

9.   Om en medlem av kommittén avlider eller avsäger sig sitt uppdrag eller förklarar att han eller hon av någon anledning inte längre kan fullgöra sitt uppdrag, ska den konventionsstat som nominerat medlemmen utse en annan expert som har de kvalifikationer och uppfyller de krav som anges i de relevanta bestämmelserna i denna artikel att inneha uppdraget under återstoden av mandatperioden.

10.   Kommittén ska anta sin egen arbetsordning.

11.   Förenta nationernas generalsekreterare ska ställa nödvändig personal och övriga hjälpmedel till förfogande för att möjliggöra för kommittén att effektivt utföra sitt uppdrag enligt denna konvention samt sammankalla dess första möte.

12.   Kommittémedlemmarna ska efter generalförsamlingens godkännande uppbära arvoden från Förenta nationernas medel på sådana villkor som generalförsamlingen beslutar med beaktande av betydelsen av kommitténs ansvar.

13.   Kommittémedlemmarna ska vara berättigade till de lättnader, privilegier och immuniteter som tillkommer Förenta nationernas utsända sakkunniga enligt tillämpliga bestämmelser i konventionen om Förenta nationernas privilegier och immuniteter.

Artikel 35

Konventionsstaternas rapporter

1.   Varje konventionsstat ska genom Förenta nationernas generalsekreterare till kommittén avge en fullständig rapport om de åtgärder som den har vidtagit för att fullgöra sina skyldigheter enligt denna konvention och om de framsteg den har uppnått i det hänseendet inom två år efter denna konventions ikraftträdande för konventionsstaten i fråga.

2.   Därefter ska konventionsstaterna avge påföljande rapporter minst vart fjärde år och vidare när kommittén begär det.

3.   Kommittén ska besluta om eventuella riktlinjer för rapporternas innehåll.

4.   En konventionsstat som har avgett en heltäckande inledande rapport till kommittén behöver inte i följande rapporter upprepa tidigare lämnad information. Konventionsstaterna uppmanas att vid utformningen av sina rapporter till kommittén använda ett öppet och tydligt förfarande och att på lämpligt sätt beakta bestämmelsen i artikel 4.3 i denna konvention.

5.   Rapporterna får innehålla uppgifter om de omständigheter och svårigheter som påverkar i vilken grad skyldigheterna i denna konvention fullgörs.

Artikel 36

Granskning av rapporter

1.   Varje rapport ska granskas av kommittén, som ska lämna sådana förslag och allmänna rekommendationer om rapporten som den finner lämpliga och framföra dem till den berörda konventionsstaten. Konventionsstaten får svara med information som den anser lämplig till kommittén. Kommittén får begära ytterligare information från konventionsstaterna som gäller tillämpningen av denna konvention.

2.   Om en konventionsstat är avsevärt försenad med att avge sin rapport, får kommittén påminna konventionsstaten om nödvändigheten av att pröva tillämpningen av denna konvention i den konventionsstaten på grundval av sådan tillförlitlig information som är tillgänglig för kommittén, om rapporten i fråga inte avges inom tre månader efter påminnelsen. Kommittén ska uppmana den berörda konventionsstaten att delta i en sådan prövning. Om konventionsstaten svarar genom att avge rapporten, ska bestämmelserna i punkt 1 i denna artikel tillämpas.

3.   Förenta nationernas generalsekreterare ska göra rapporterna tillgängliga för alla konventionsstaterna.

4.   Konventionsstaterna ska göra sina rapporter allmänt tillgängliga för allmänheten i sina egna länder och underlätta tillgång till förslagen och de allmänna rekommendationerna som rör dessa rapporter.

5.   Kommittén ska, som den finner lämpligt, till Förenta nationernas fackorgan, fonder och program och andra berörda organ överlämna rapporter från konventionsstaterna för att tillmötesgå en begäran om eller anvisning om behov av teknisk rådgivning eller bistånd jämte kommitténs eventuella synpunkter och rekommendationer om denna begäran eller anvisningar.

Artikel 37

Samarbete mellan konventionsstaterna och kommittén

1.   Varje konventionsstat ska samarbeta med kommittén och stödja dess medlemmar i utövandet av deras mandat.

2.   I sitt förhållande till konventionsstaterna ska kommittén vederbörligen beakta hur man bäst kan förbättra ländernas möjligheter att tillämpa denna konvention, inklusive genom internationellt samarbete.

Artikel 38

Kommitténs förhållande till andra organ

För att främja en effektiv tillämpning av denna konvention och uppmuntra internationellt samarbete på dess område gäller följande:

a)

Förenta nationernas fackorgan och andra FN-organ ska ha rätt att vara företrädda vid granskningen av tillämpningen av de bestämmelser i denna konvention som faller inom ramen för deras mandat. Kommittén får inbjuda fackorganen och andra behöriga organ som den finner lämpligt att komma med expertråd om tillämpningen av konventionen inom områden som faller inom ramen för deras respektive mandat. Kommittén får uppmana fackorgan och andra FN-organ att avge rapport om tillämpningen av konventionen inom områden som faller inom ramen för deras verksamhet.

b)

Vid utförandet av sina uppgifter ska kommittén på lämpligt sätt rådgöra med andra behöriga organ som upprättats genom internationella fördrag om mänskliga rättigheter för att trygga förenlighet mellan deras riktlinjer för rapportering, förslag och allmänna rekommendationer och för att undvika dubblering och överlappning i utförandet av deras uppgifter.

Artikel 39

Kommitténs rapport

Kommittén ska vartannat år rapportera till generalförsamlingen och till Ekonomiska och sociala rådet om sin verksamhet och får lämna förslag och allmänna rekommendationer grundade på granskning av rapporter och information som mottagits från konventionsstaterna. Sådana förslag och allmänna rekommendationer ska ingå i kommitténs rapport tillsammans med eventuella kommentarer från konventionsstaterna.

Artikel 40

Konventionsstatskonferensen

1.   Konventionsstaterna ska mötas regelbundet i en konventionsstatskonferens för att behandla frågor som gäller tillämpningen av denna konvention.

2.   Senast sex månader efter denna konventions ikraftträdande ska Förenta nationernas generalsekreterare sammankalla en konventionsstatskonferens. Påföljande möten ska sammankallas av Förenta nationernas generalsekreterare vartannat år eller efter konventionsstatskonferensens beslut.

Artikel 41

Depositarie

Förenta nationernas generalsekreterare ska vara depositarie för denna konvention.

Artikel 42

Undertecknande

Denna konvention är öppen för undertecknande av alla stater och av organisationer för regional integration vid Förenta nationernas högkvarter i New York från och med den 30 mars 2007.

Artikel 43

Samtycke till att vara bunden

Denna konvention ska ratificeras av de stater som har undertecknat den och formellt bekräftas av de organisationer för regional integration som har undertecknat den. Konventionen ska stå öppen för anslutning av stater eller organisationer för regional integration som inte har undertecknat konventionen.

Artikel 44

Organisationer för regional integration

1.   Med termen organisation för regional integration avses en organisation bildad av suveräna stater i en viss region till vilken dess medlemsstater har delegerat behörighet med avseende på frågor som omfattas av denna konvention. Sådana organisationer ska i sina instrument för formellt bekräftande eller anslutning förklara räckvidden av sin behörighet med avseende på frågor som omfattas av denna konvention. Därefter ska de underrätta depositarien om varje betydande ändring av räckvidden av deras behörighet.

2.   Hänvisningar i texten till konventionsstaterna ska gälla sådana organisationer inom gränserna för deras behörighet.

3.   För de syften som avses i artikel 45.1 och artikel 47.2–3 ska instrument deponerade av en organisation för regional integration inte räknas.

4.   Organisationer för regional integration får i frågor inom deras behörighet utöva sin rösträtt i konventionsstatskonferensen med det antal röster som är lika med antalet av deras medlemsstater som är konventionsstater. En sådan organisation får inte utöva sin rösträtt om någon av dess medlemsstater utövar sin rösträtt och omvänt.

Artikel 45

Ikraftträdande

1.   Denna konvention träder i kraft den trettionde dagen efter deponeringen av det tjugonde ratifikations- eller anslutningsinstrumentet.

2.   För varje stat eller organisation för regional integration som ratificerar, formellt bekräftar eller ansluter sig till konventionen efter deponeringen av det tjugonde instrumentet, träder konventionen i kraft den trettionde dagen efter deponeringen av dess instrument.

Artikel 46

Reservationer

1.   Reservationer som är oförenliga med denna konventions ändamål och syfte är inte tillåtna.

2.   Reservationer får när som helst återtas.

Artikel 47

Ändringar

1.   En konventionsstat får föreslå en ändring av denna konvention till Förenta nationernas generalsekreterare. Generalsekreteraren ska översända ändringsförslagen till konventionsstaterna med en begäran om att bli underrättad om huruvida de tillstyrker att en konferens av stater sammankallas för att ta ställning till och besluta om förslagen. Om minst en tredjedel av konventionsstaterna inom fyra månader från dagen för ett sådant meddelande tillstyrker en sådan konferens, ska generalsekreteraren sammankalla konferensen i Förenta nationernas regi. Ändringsförslag som antagits av en majoritet av två tredjedelar av närvarande och röstande konventionsstater ska av generalsekreteraren underställas Förenta nationernas generalförsamling för godkännande och därefter alla konventionsstater för antagande.

2.   En ändring som har antagits och godkänts i enlighet med punkt 1 i denna artikel träder i kraft den trettionde dagen efter det att antalet godtagandeinstrument som deponerats uppgår till två tredjedelar av antalet konventionsstater dagen för antagandet av ändringen. Därefter ska ändringen träda i kraft för en konventionsstat den trettionde dagen efter deponeringen av dess godtagandeinstrument. En ändring ska endast vara bindande för de konventionsstater som har godtagit den.

3.   Om konventionsstatskonferensen så beslutar med konsensus, ska en ändring som har antagits och godkänts i enlighet med punkt 1, som gäller endast artiklarna 34, 38, 39 och 40 träda i kraft för alla konventionsstater den trettionde dagen efter det att deponerade godtagandeinstrument har uppnått två tredjedelar av antalet konventionsstater dagen för antagandet av ändringen.

Artikel 48

Frånträdande

En konventionsstat får frånträda denna konvention genom en skriftlig underrättelse till Förenta nationernas generalsekreterare. Frånträdandet träder i kraft ett år efter generalsekreterarens mottagande av underrättelsen.

Artikel 49

Tillgängligt format

Texten till denna konvention ska göras tillgänglig i åtkomliga format.

Artikel 50

Giltiga texter

Denna konventions arabiska, engelska, franska, kinesiska, ryska och spanska texter är lika giltiga.

TILL BEKRÄFTELSE HÄRAV har undertecknade, därtill vederbörligen bemyndigade av sina respektive regeringar, undertecknat denna konvention.


BILAGA II

 

FÖRKLARING OM EUROPEISKA GEMENSKAPENS BEHÖRIGHET MED AVSEENDE PÅ DE FRÅGOR SOM TÄCKS AV FÖRENTA NATIONERNAS KONVENTION OM RÄTTIGHETER FÖR PERSONER MED FUNKTIONSNEDSÄTTNING

(Förklaring enligt artikel 44.1 i konventionen)

Enligt artikel 44.1 i Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (nedan kallad konventionen) ska en organisation för regional integration i sitt instrument för formellt bekräftande eller anslutning avlägga en förklaring om räckvidden av sin behörighet med avseende på frågor som täcks av denna konvention.

Nuvarande medlemsstater i Europeiska gemenskapen är Konungariket Belgien, Republiken Bulgarien, Republiken Tjeckien, Konungariket Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Estland, Irland, Republiken Grekland, Konungariket Spanien, Republiken Frankrike, Republiken Italien, Republiken Cypern, Republiken Lettland, Republiken Litauen, Storhertigdömet Luxemburg, Republiken Ungern, Republiken Malta, Konungariket Nederländerna, Republiken Österrike, Republiken Polen, Republiken Portugal, Rumänien, Republiken Slovenien, Republiken Slovakien, Republiken Finland, Konungariket Sverige samt Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland.

Europeiska gemenskapen noterar att termen ”konventionsstater” i konventionen även ska tillämpas på organisationer för regional integration inom ramen för deras behörighet.

Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning ska med avseende på Europeiska gemenskapens behörighet i de territorier som omfattas av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, tillämpas på de villkor som anges i det fördraget, särskilt artikel 299.

I enlighet med artikel 299 ska denna förklaring inte tillämpas på de av medlemsstaternas territorier som inte omfattas av fördraget och påverkar inte sådana åtgärder eller ståndpunkter som de berörda medlemsstaterna kan komma att anta på dessa territoriers vägnar eller i deras intresse.

I enlighet med artikel 44.1 i konventionen anges i denna förklaring den behörighet som medlemsstaterna enligt fördragen överfört till gemenskapen inom de områden som konventionen omfattar.

Omfattningen och utövandet av gemenskapens behörighet är genom sin natur i ständig utveckling och gemenskapen kommer vid behov att komplettera eller ändra denna förklaring i enlighet med artikel 44.1 i konventionen.

I vissa frågor har Europeiska gemenskapen exklusiv behörighet, och i andra frågor är behörigheten delad mellan Europeiska gemenskapen och medlemsstaterna. Medlemsstaterna förblir behöriga i alla frågor där ingen behörighet har överförts till Europeiska gemenskapen.

För närvarande:

1.

Gemenskapen har exklusiv behörighet när det gäller det statliga stödets förenlighet med den gemensamma marknaden och Gemensamma tulltaxan.

I den mån gemenskapsrätten påverkas av bestämmelserna i konventionen har Europeiska gemenskapen exklusiv behörighet att godkänna dessa skyldigheter för sin egen offentliga förvaltning. Gemenskapen förklarar i detta avseende att den har befogenhet att sköta fastställandet av bestämmelser om rekrytering, anställningsvillkor, lön, fortbildning osv. för tjänstemän enligt tjänsteföreskrifterna och tillämpningsföreskrifterna till dessa (1).

2.

Gemenskapen har delad behörighet med medlemsstaterna när det gäller åtgärder mot diskriminering på grund av funktionsnedsättning, fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital, jordbruk, transport på järnväg, väg och vattenvägar samt luftfart, beskattning, den inre marknaden, lika lön för kvinnliga och manliga arbetstagare, politiken för det transeuropeiska nätet samt statistik.

Europeiska gemenskapen har exklusiv behörighet att ingå denna konvention när det gäller dessa frågor, men bara i den mån som bestämmelserna i konventionen eller de rättsliga instrument som antagits för tillämpningen av dessa påverkar regler som tidigare har fastställts av Europeiska gemenskapen. När det finns gemenskapsregler, men dessa inte påverkas, särskilt med avseende på minimiregler för gemenskapen, har medlemsstaterna behörighet, utan att det påverkar Europeiska gemenskapens behörighet inom området. I andra fall är medlemsstaterna behöriga. En förteckning över tillämpliga gemenskapsrättsakter framgår av tillägget. Omfattningen av gemenskapens behörighet som följer av dessa rättsakter ska bedömas i förhållande till de detaljerade bestämmelserna för varje åtgärd, särskilt i vilken utsträckning dessa bestämmelser avser fastställandet av gemensamma regler.

3.

Följande av Europeiska gemenskapens politikområden kan också vara relevanta för konventionen: Medlemsstaterna och gemenskapen ska arbeta för att utveckla en samordnad sysselsättningsstrategi. Gemenskapen ska bidra till att utveckla en utbildning av god kvalitet genom att främja samarbetet mellan medlemsstaterna och genom att vid behov stödja och komplettera deras insatser. Gemenskapen ska genomföra en yrkesutbildningspolitik som ska understödja och komplettera medlemsstaternas insatser. För att främja en harmonisk utveckling inom hela gemenskapen ska denna utveckla och fullfölja sin verksamhet för att stärka sin ekonomiska och sociala sammanhållning. Gemenskapen ska bedriva utvecklingssamarbete samt ekonomiskt, finansiellt och tekniskt samarbete med tredjeländer, utan att det påverkar tillämpningen av medlemsstaternas respektive behörighetsområde.


(1)  Rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 259/68 av den 29 februari 1968 om fastställande av tjänsteföreskrifter för tjänstemännen i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkor för övriga anställda i dessa gemenskaper (EGT L 56, 4.3.1968, s. 1).

Tillägg

GEMENSKAPSRÄTTSAKTER SOM AVSER FRÅGOR SOM OMFATTAS AV KONVENTIONEN

Av de nedan uppräknade gemenskapsrättsakterna framgår räckvidden av det område inom vilket gemenskapen är behörig, i enlighet med fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen. Särskilt har Europeiska gemenskapen exklusiv behörighet i vissa frågor, och i andra frågor är behörigheten delad mellan Europeiska gemenskapen och medlemsstaterna. Omfattningen av gemenskapens behörighet som följer av dessa rättsakter ska bedömas i förhållande till de detaljerade bestämmelserna för varje åtgärd, särskilt i vilket utsträckning dessa bestämmelser avser fastställandet av gemensamma regler.

Avseende tillgänglighet

Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/5/EG av den 9 mars 1999 om radioutrustning och teleterminalutrustning och om ömsesidigt erkännande av utrustningens överensstämmelse (EGT L 91, 7.4.1999, s. 10).

Europarlamentets och rådets direktiv 2001/85/EG av den 20 november 2001 om särskilda bestämmelser för fordon som används för personbefordran med mer än åtta säten utöver förarsätet och om ändring av direktiv 70/156/EEG och 97/27/EG (EGT L 42, 13.2.2002, s. 1).

Rådets direktiv 96/48/EG av den 23 juli 1996 om driftskompatibiliteten hos det transeuropeiska järnvägssystemet för höghastighetståg (EGT L 235, 17.9.1996, s. 6), ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/50/EG (EUT L 164, 30.4.2004, s. 114).

Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/16/EG av den 19 mars 2001 om driftskompatibiliteten hos det transeuropeiska järnvägssystemet för konventionella tåg (EGT L 110, 20.4.2001, s. 1), ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/50/EG av (EUT L 164, 30.4.2004, s. 114).

Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/87/EG av den 12 december 2006 om tekniska föreskrifter för fartyg i inlandssjöfart och om upphävande av rådets direktiv 82/714/EEG (EUT L 389, 30.12.2006, s. 1).

Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/24/EG av den 14 april 2003 om ändring av rådets direktiv 98/18/EG om säkerhetsbestämmelser och säkerhetsnormer för passagerarfartyg (EUT L 123, 17.5.2003, s. 18).

Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG av den 5 september 2007 om fastställande av en ram för godkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon (ramdirektiv) (EUT L 263, 9.10.2007, s. 1).

Kommissionens beslut 2008/164/EG av den 21 december 2007 om tekniska specifikationer för driftskompatibiliteten avseende funktionshindrade i det transeuropeiska järnvägssystemet för konventionella tåg och det transeuropeiska järnvägssystemet för höghastighetståg (EUT L 64, 7.3.2008, s. 72).

Europaparlamentets och rådets direktiv 95/16/EG av den 29 juni 1995 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om hissar (EGT L 213, 7.9.1995, s. 1), ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/42/EG av om maskiner och om ändring av direktiv 95/16/EG (EUT L 157, 9.6.2006, s. 24).

Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv) (EGT L 108, 24.4.2002, s. 33).

Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/22/EG av den 7 mars 2002 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (direktiv om samhällsomfattande tjänster) (EGT L 108, 24.4.2002, s. 51).

Europaparlamentets och rådets direktiv 97/67/EG av den 15 december 1997 om gemensamma regler för utvecklingen av gemenskapens inre marknad för posttjänster och för förbättring av kvaliteten på tjänsterna (EGT L 15, 21.1.1998, s. 14), ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/39/EG av den 10 juni 2002 om ändring av direktiv 97/67/EG för att ytterligare öka konkurrensen inom postsektorn i gemenskapen (EGT L 176, 5.7.2002, s. 21) och ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/6/EG av den 20 februari 2008 om ändring av direktiv 97/67/EG beträffande fullständigt genomförande av gemenskapens inre marknad för posttjänster (EUT L 52, 27.2.2008, s. 3).

Rådets förordning (EG) nr 1083/2006 av den 11 juli 2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden samt om upphävande av förordning (EG) nr 1260/1999 (EUT L 210, 31.7.2006, s. 25).

Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (EUT L 134, 30.4.2004, s. 1).

Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster (EUT L 134, 30.4.2004, s. 114).

Rådets direktiv 92/13/EEG av den 25 februari 1992 om samordning av lagar och andra författningar om gemenskapsregler om upphandlingsförfaranden tillämpade av företag och verk inom vatten-, energi-, transport- och telekommunikationssektorerna (EGT L 76, 23.3.1992, s. 14), ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/66/EG av den 11 december 2007 om ändring av rådets direktiv 89/665/EEG och 92/13/EEG vad gäller effektivare förfaranden för prövning av offentlig upphandling (EUT L 335, 20.12.2007, s. 31).

Rådets direktiv 89/665/EEG av den 21 december 1989 om samordning av lagar och andra författningar för prövning av offentlig upphandling av varor och bygg- och anläggningsarbeten (EGT L 395, 30.12.1989, s. 33), ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/66/EG av den 11 december 2007 om ändring av rådets direktiv 89/665/EEG och 92/13/EEG vad gäller effektivare förfaranden för prövning av offentlig upphandling (EUT L 335, 20.12.2007, s. 31).

Avseende självständigt boende och social integration, arbete och sysselsättning

Rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet (EGT L 303, 2.12.2000, s. 16).

Kommissionens förordning (EG) nr 800/2008 av den 6 augusti 2008 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den gemensamma marknaden enligt artiklarna 87 och 88 i fördraget (allmän gruppundantagsförordning) (EUT L 214, 9.8.2008, s. 3).

Kommissionens förordning (EEG) nr 2289/83 av den 29 juli 1983 om införandet av bestämmelser för tillämpningen av artiklarna 70–78 i rådets förordning (EEG) nr 918/83 om upprättandet av ett gemenskapssystem för befrielse från tullavgifter (EGT L 220, 11.8.1983, s. 15).

Rådets direktiv 83/181/EEG av den 28 mars 1983 om räckvidden av artikel 14.1 d i direktiv 77/388/EEG om befrielse från mervärdeskatt vid slutlig införsel av vissa varor (EGT L 105, 23.4.1983, s. 38).

Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet (EUT L 204, 26.7.2006, s. 23).

Rådets förordning (EEG) nr 918/83 av den 28 mars 1983 om upprättandet av ett gemenskapssystem för tullbefrielse (EGT L 105, 23.4.1983, s. 1).

Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, 11.12.2006, s. 1), ändrat genom rådets direktiv 2009/47/EG av den 5 maj 2009 om ändring av direktiv 2006/112/EG vad gäller reducerade mervärdesskattesatser (EUT L 116, 9.5.2009, s. 18).

Rådets förordning (EG) nr 1698/2005 av den 20 september 2005 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) (EUT L 277, 21.10.2005, s. 1).

Rådets direktiv 2003/96/EG av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet (EUT L 283, 31.10.2003, s. 51).

Avseende rörlighet för personer

Rådets direktiv 91/439/EEG av den 29 juli 1991 om körkort (EGT L 237, 24.8.1991, s. 1).

Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/126/EG av den 20 december 2006 om körkort (EUT L 403, 30.12.2006, s. 18).

Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/59/EG av den 15 juli 2003 om grundläggande kompetens och fortbildning för förare av vissa vägfordon för gods- eller persontransport och om ändring av rådets förordning (EEG) nr 3820/85 och rådets direktiv 91/439/EEG samt om upphävande av rådets direktiv 76/914/EEG (EUT L 226, 10.9.2003, s. 4).

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (EUT L 46, 17.2.2004, s. 1).

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2006 av den 5 juli 2006 om rättigheter i samband med flygresor för personer med funktionshinder och personer med nedsatt rörlighet (EUT L 204, 26.7.2006, s. 1).

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1899/2006 av den 12 december 2006 om ändring av rådets förordning (EEG) nr 3922/91 om harmonisering av tekniska krav och administrativa förfaranden inom området civil luftfart (EUT L 377, 27.12.2006, s. 1).

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1371/2007 av den 23 oktober 2007 om rättigheter och skyldigheter för tågresenärer (EUT L 315, 3.12.2007, s. 14).

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1370/2007 av den 23 oktober 2007 om kollektivtrafik på järnväg och väg och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1191/69 och (EEG) nr 1107/70 (EUT L 315, 3.12.2007, s. 1).

Kommissionens förordning (EG) nr 8/2008 av den 11 december 2007 om ändring av rådets förordning (EEG) nr 3922/91 i fråga om gemensamma tekniska krav och administrativa förfaranden för kommersiella transporter med flygplan (EUT L 10, 12.1.2008, s. 1).

Avseende tillgång till information

Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel EUT L 311, 28.11.2001, s. 67, ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/27/EG (EUT L 136, 30.4.2004, s. 34).

Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/65/EG av den 11 december 2007 om ändring av rådets direktiv 89/552/EEG om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television (EUT L 332, 18.12.2007, s. 27).

Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (”Direktiv om elektronisk handel”) (EGT L 178, 17.7.2000, s. 1).

Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (EGT L 167, 22.6.2001, s. 10).

Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (direktivet om otillbörliga affärsmetoder) (EUT L 149, 11.6.2005, s. 22).

Avseende statistik- och datainsamling

Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 23.11.1995, s. 31).

Rådets förordning (EG) nr 577/98 av den 9 mars 1998 om anordnande av statistiska urvalsundersökningar av arbetskraften i gemenskapen (EGT L 77, 14.3.1998, s. 3) med tillhörande tillämpningsförordningar.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1177/2003 av den 16 juni 2003 om gemenskapsstatistik över inkomst- och levnadsvillkor (EU-SILC) (EUT L 165, 3.7.2003, s.1) med tillhörande tillämpningsförordningar.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 458/2007 av den 25 april 2007 om det europeiska systemet för integrerad statistik över socialt skydd (Esspros) (EUT L 113, 30.4.2007, s. 3) med tillhörande tillämpningsförordningar.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1338/2008 av den 16 december 2008 om gemenskapsstatistik om folkhälsa och hälsa och säkerhet i arbetet (EUT L 354, 31.12.2008, s. 70).

Avseende internationellt samarbete

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1905/2006 antagen av rådet den 18 december 2006 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete (EUT L 378, 27.12.2006, s. 41).

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1889/2006 av den 20 december 2006 om inrättande av ett finansieringsinstrument för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter i hela världen (EUT L 386, 29.12.2006, s. 1).

Kommissionens förordning (EG) nr 718/2007 av den 12 juni 2007 om tillämpning av rådets förordning (EG) nr 1085/2006 om upprättande av ett instrument för stöd inför anslutningen (EUT L 170, 29.6.2007, s. 1).


BILAGA III

RESERVATION FRÅN EUROPEISKA GEMENSKAPENS I FRÅGA OM ARTIKEL 27.1 I FN-KONVENTIONEN OM RÄTTIGHETER FÖR PERSONER MED FUNKTIONSNEDSÄTTNING

Europeiska gemenskapen konstaterar att enligt gemenskapsrätten (främst rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet), får medlemsstaterna, vid behov, lämna in egna reservationer mot artikel 27.1 i konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning i den mån artikel 3.4 i ovannämnda direktiv ger dem rätt att undanta icke-diskriminering på grund av funktionsnedsättning vid anställning i försvarsmakten från direktivets tillämpningsområde. Gemenskapen konstaterar därmed att den ingår konventionen utan att det påverkar den ovannämnda rättigheten som medlemsstaterna har enligt gemenskapsrätten.


27.1.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 23/62


KOMMISSIONENS BESLUT

av den 30 november 2009

om fastställande av de första regionerna där driften av informationssystemet för viseringar (VIS) ska inledas

[delgivet med nr K(2009) 8542]

(Endast de bulgariska, estniska, finska, franska, grekiska, italienska, lettiska, litauiska, maltesiska, nederländska, polska, portugisiska, rumänska, slovakiska, slovenska, spanska, svenska, tjeckiska, tyska och ungerska texterna är giltiga)

(2010/49/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2008 av den 9 juli 2008 om informationssystemet för viseringar (VIS) och utbytet mellan medlemsstaterna av uppgifter om viseringar för kortare vistelse (VIS-förordningen) (1), särskilt artikel 48.4, och

av följande skäl:

(1)

Enligt artikel 48 i förordning (EG) nr 767/2008 ska driften av informationssystemet för viseringar (nedan kallat informationssystemet) genomföras gradvis. Det är därför nödvändigt att fastställa de första regionerna under det gradvisa genomförandet av de första faserna där de uppgifter som ska behandlas i informationssystemet, inklusive fotografier och uppgifter om fingeravtryck, ska samlas in och överföras till informationssystemet för alla viseringsansökningar i den berörda regionen.

(2)

Enligt artikel 48.4 i förordning (EG) nr 767/2008 ska dessa regioner fastställas på grundval av följande kriterier: risk för olaglig invandring, hot mot medlemsstaternas inre säkerhet och möjlighet att samla in biometriska uppgifter från alla platser i regionen.

(3)

Kommissionen har gjort en bedömning av de olika regionerna såsom de fastställdes av medlemsstaternas experter 2005 för ett gradvist genomförande av informationssystemet och, vad gäller det första kriteriet, med beaktande av aspekter som genomsnittligt antal avslag på viseringsansökningar och antal beslut i var och en av de berörda regionerna om att neka inresor till regionen och, vad gäller det tredje kriteriet, det förhållande att den konsulära representationen bör ökas i vissa regioner för att effektivt genomföra informationssystemet om viseringar i dessa.

(4)

Enligt denna bedömning är Nordafrika den första region där insamling och överföring av viseringsuppgifter bör inledas för alla viseringsansökningar.

(5)

Den andra region där insamling och överföring av viseringsuppgifter till informationssystemet bör inledas för alla viseringsansökningar är Mellanöstern, med undantag för det ockuperade palestinska området på grund av de allvarliga tekniska svårigheter som kan uppstå i samband med att berörda konsulat eller kontor förses med erforderlig utrustning. I ett senare skede bör ett beslut antas där driften av informationssystemet inleds i denna region.

(6)

Gulfregionen bör bli den tredje regionen där insamling och överföring av viseringsuppgifter inleds för alla viseringsansökningar.

(7)

För att undvika brister i hanteringen mot olaglig invandring och skyddet av den inre säkerheten bör Schengens gränskontrollstationer i inledningsfasen utses till en särskild region för att täcka de viseringsansökningar som lämnas in vid de yttre gränserna. Medlemsstaterna bör sträva efter att snarast möjligt inleda insamling och överföring av uppgifter till informationssystemet vid de yttre gränsernas gränskontrollstationer, för att undvika att införandet av informationssystemet i regionerna kringgås av tredjelandsmedborgare i dessa regioner som lämnar in sina ansökningar vid de yttre gränserna.

(8)

Datum för inledandet av driften i var och en av dessa regioner ska fastställas av kommissionen i enlighet med artiklarna 48.1 och 48.3 i förordning (EG) nr 767/2008.

(9)

När det gäller fastställandet av fler regioner bör beslut fattas i ett senare skede, på grundval av en ytterligare och uppdaterad bedömning av dessa andra regioner i enlighet med de relevanta kriterierna och erfarenheten av genomförandet i de första regioner som fastställts i detta beslut.

(10)

I enlighet med artikel 2 i det till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen fogade protokollet om Danmarks ställning, deltar inte Danmark i antagandet av förordning (EG) nr 767/2008, som därför inte är bindande för eller tillämplig i Danmark. Eftersom förordning (EG) nr 767/2008 bygger på Schengenregelverket enligt avdelning IV i tredje delen i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, meddelade Danmark, i enlighet med artikel 5 i ovannämnda protokoll, genom en skrivelse av den 13 oktober 2008 att landet har genomfört förordningen i nationell rätt. Danmark är därför enligt internationell rätt skyldigt att genomföra detta beslut.

(11)

Detta beslut utgör ett led i utvecklingen av bestämmelserna i Schengenregelverket, i vilket Förenade kungariket inte deltar i enlighet med rådets beslut 2000/365/EG av den 29 maj 2000 om en begäran från Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (2). Det är därför inte bindande för eller tillämpligt i Förenade kungariket. Detta beslut riktar sig därför inte till Förenade kungariket.

(12)

Detta beslut utgör ett led i utvecklingen av bestämmelserna i Schengenregelverket, i vilket Irland inte deltar i enlighet med rådets beslut 2002/192/EG av den 28 februari 2002 om Irlands begäran om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (3). Det är därför inte bindande för eller tillämpligt i Irland. Detta beslut riktar sig därför inte till Irland.

(13)

När det gäller Island och Norge utgör detta beslut ett led i utvecklingen av bestämmelserna i Schengenregelverket, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionens råd och Island och Norge om dessa staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (4), som ingår i det område som avses i artikel 1.B i rådets beslut 1999/437/EG av den 17 maj 1999 (5) beträffande vissa tillämpningsföreskrifter för det avtalet.

(14)

När det gäller Schweiz utgör detta beslut ett led i utvecklingen av bestämmelserna i Schengenregelverket, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (6), som omfattas av det område som avses i artikel 1.B i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2008/146/EG (7) och 2008/149/RIF (8).

(15)

När det gäller Liechtenstein utgör detta beslut ett led i utvecklingen av bestämmelserna i Schengenregelverket, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, vilka omfattas av det område som avses i artikel 1 B i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2008/261/EG (9) och 2008/262/EG (10).

(16)

När det gäller Cypern utgör detta beslut en rättsakt som är en utveckling av Schengenregelverket eller som på annat sätt har samband med detta i den mening som avses i artikel 3.2 i 2003 års anslutningsakt.

(17)

När det gäller Bulgarien och Rumänien utgör detta beslut en rättsakt som är en utveckling av Schengenregelverket eller som på annat sätt har samband med detta i den mening som avses i artikel 4.2 i 2005 års anslutningsakt.

(18)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats genom artikel 51.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1987/2006 av den 20 december 2006 om inrättande, drift och användning av andra generationen av Schengens informationssystem (SIS II) (11).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De regioner där insamlingen och överföringen av uppgifter till informationssystemet för viseringar ska inledas i enlighet med artikel 48.1 c och 48.3 i förordning (EG) nr 767/2008 är följande:

Den första regionen:

Algeriet,

Egypten,

Libyen,

Mauretanien,

Marocko,

Tunisien.

Den andra regionen:

Israel,

Jordanien,

Libanon,

Syrien.

Den tredje regionen:

Afghanistan,

Bahrain,

Iran,

Irak,

Kuwait,

Oman,

Qatar,

Saudiarabien,

Förenade Arabemiraten,

Jemen.

Artikel 2

Gränskontrollerna såsom de definieras i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 av den 15 mars 2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) (12), utgör en separat region. För viseringsansökningar som lämnats vid de yttre gränserna ska insamlingen och överföringen av uppgifter till informationssystemet för viseringar inledas i enlighet med artikel 48.3 i förordning (EG) nr 767/2008.

Artikel 3

Detta beslut riktar sig till Konungariket Belgien, Republiken Bulgarien, Republiken Tjeckien, Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Estland, Republiken Grekland, Konungariket Spanien, Republiken Frankrike, Republiken Italien, Republiken Cypern, Republiken Lettland, Republiken Litauen, Storhertigdömet Luxemburg, Republiken Ungern, Republiken Malta, Konungariket Nederländerna, Republiken Österrike, Republiken Polen, Republiken Portugal, Rumänien, Republiken Slovenien, Republiken Slovakien, Republiken Finland och Konungariket Sverige.

Utfärdat i Bryssel den 30 november 2009.

På kommissionens vägnar

Jacques BARROT

Vice ordförande


(1)  EUT L 218, 13.8.2008, s. 60.

(2)  EUT L 131, 1.6.2000, s. 43.

(3)  EGT L 64, 7.3.2002, s. 20.

(4)  EGT L 176, 10.7.1999, s. 36.

(5)  EGT L 176, 10.7.1999, s. 31.

(6)  EUT L 53, 27.2.2008, s. 52.

(7)  EUT L 53, 27.2.2008, s. 1

(8)  EUT L 53, 27.2.2008, s. 50.

(9)  EUT L 83, 26.3.2008, s. 3.

(10)  EUT L 83, 26.3.2008, s. 5.

(11)  EUT L 381, 28.12.2006, s. 4.

(12)  EUT L 105, 13.4.2006, s. 1.