22.9.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 248/1

(1)

Genom förordning (EG) nr 1487/2005 (2) (nedan kallad den ursprungliga förordningen) införde rådet en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa appreterade polyesterfilamentvävnader med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallad Folkrepubliken Kina eller det berörda landet). Den undersökning som ledde fram till ovannämnda förordning (nedan kallad den ursprungliga undersökningen) genomfördes från den 1 april 2003 till den 31 mars 2004 (nedan kallad den ursprungliga undersökningsperioden).

(2)

Efter en ny undersökning avseende absorption ändrades dessa åtgärder genom rådets förordning (EG) nr 1087/2007 (3). De aktuella tullsatserna varierar från 14,1 % till 74,8 %.

(3)

Den 1 april 2008 mottog kommissionen en begäran om en partiell interimsöversyn enligt artikel 11.3 i grundförordningen i syfte att undersöka om vissa produkttyper omfattas av de nuvarande antidumpningsåtgärderna.

(4)

Begäran om översyn ingavs av Hüpeden GmbH & Co. KG (nedan kallad sökanden), en importör i Tyskland.

(5)

Sökanden hävdade att den importerade produkten endast används för att framställa en särskild självhäftande tejp för isolering av kablar i motorers kabelnät, främst bilmotorer (nedan kallad produkt av tejpkvalitet) och att de tekniska och kemiska egenskaperna hos denna produkt av tejpkvalitet skiljer sig från egenskaperna för den berörda produkten, så som den definierades i den ursprungliga undersökningen. Framför allt skulle draghållfastheten och färgningen vara klart annorlunda. Sökanden hävdade att produkter av tejpkvalitet därför borde anses ligga utanför den ursprungliga undersökningens räckvidd och följaktligen inte bli föremål för ovannämnda åtgärder.

(6)

Efter det att kommissionen efter samråd med rådgivande kommittén fastställt att bevisningen var tillräcklig för att inleda en partiell interimsöversyn, tillkännagav kommissionen genom ett tillkännagivande som publicerades den 26 juni 2008 i Europeiska unionens officiella tidning  (4) att en partiell interimsöversyn enligt artikel 11.3 i grundförordningen hade inletts. Översynen begränsades till att undersöka produkträckvidden. Syftet med översynen var framför allt att fastställa om produkter av tejpkvalitet ingick i den produkttyp som definierades i den ursprungliga undersökningen.

(7)

Kommissionen underrättade officiellt myndigheterna i Folkrepubliken Kina och alla övriga berörda parter, dvs. exporterande tillverkare i det berörda landet, tillverkare samt användare och importörer i gemenskapen, om att den partiella interimsöversynen hade inletts. De berörda parterna fick en möjlighet att redovisa sina synpunkter skriftligt och att begära en utfrågning inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande. Samtliga berörda parter som begärde det och som visade att det fanns något särskilt skäl till att de borde höras, beviljades en utfrågning.

(8)

Kommissionen skickade frågeformulär till alla parter som man visste var berörda och till alla övriga parter som gav sig tillkänna inom de tidsfrister som angavs i tillkännagivandet om inledande.

(9)

Med tanke på översynens omfattning fastställdes ingen undersökningsperiod för översynen. De upplysningar som lämnades i de besvarade frågeformulären omfattade perioden 1 juli 2007–30 juni 2008 (nedan kallad den aktuella perioden). För den aktuella perioden begärdes upplysningar om försäljnings- och inköpsvolym och -värde både för produkter av tejpkvalitet och alla typer av polyesterfilamentvävnader. Dessutom ombads de berörda parterna att lämna sina synpunkter på alla skillnader eller likheter mellan produkter av tejpkvalitet och andra typer av polyesterfilamentvävnader med avseende på deras produktionsprocess, tekniska egenskaper, slutanvändningsområden, utbytbarhet osv.

(10)

Svar på frågeformulären mottogs från sökanden, en kinesisk exporterande tillverkare av produkter av tejpkvalitet, en gemenskapstillverkare av produkter av tejpkvalitet, två gemenskapstillverkare av andra typer av polyesterfilamentvävnader och en användare av produkter av tejpkvalitet.

(11)

Kommissionen sökte upp och kontrollerade all information som bedömdes som nödvändig för att kunna avgöra om det fanns behov av en ändring av tillämpningsområdet för de befintliga antidumpningsåtgärderna och genomförde kontrollbesök på plats hos följande företag:

(12)

Alla parter informerades om de väsentliga fakta och överväganden på vilka slutsatserna i den föreliggande översynen drogs (nedan kallat slutligt meddelande av uppgifter). De gavs också en frist inom vilken de kunde göra framställningar rörande detta slutliga meddelande av uppgifter.

(13)

Parternas muntliga och skriftliga synpunkter har vederbörligen beaktats, och besvaras i nedanstående skäl.

(14)

Den berörda produkten är, enligt definitionen i den ursprungliga förordningen, appreterade klädtyger av polyesterfilament, som är vävda av syntetiska filamentgarn innehållande minst 85 viktprocent texturerade och/eller otexturerade polyesterfilament, färgade (inklusive vitfärgade) eller tryckta med ursprung i Folkrepubliken Kina och som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 5407 51 00, 5407 52 00, 5407 54 00, ex 5407 61 10, 5407 61 30, 5407 61 90, ex 5407 69 10 och ex 5407 69 90.

(15)

Först undersöktes huruvida produkter av tejpkvalitet omfattas av de åtgärder som införts på vissa appreterade polyesterfilamentvävnader med ursprung i Folkrepubliken Kina enligt beskrivningen i den ursprungliga förordningen. Sedan undersöktes huruvida produktens omfattning kunde ändras på grund av att produkter av tejpkvalitet och andra typer av polyesterfilamentvävnader inte utgör en enda produkt.

(16)

Som bekant framställs polyesterfilamentvävnader genom att garn av polyester vävs till ett tyg som sedan appreteras. Garnet kan vara färgat eller ofärgat. Appreteringen består i regel av att vävnaderna färgas eller förses med tryck, men ytterligare appretering kan utföras för att framställa en persikoskaleffekt eller för att till exempel göra vävnaden vattenavvisande.

(17)

I skäl 8 i den ursprungliga förordningen nämns att den berörda produkten bör särskiljas från vävnader av polyesterfilament av olikfärgade garner, där färgat garn vävs till tyger och mönstret skapas genom vävning. Dessa vävnader klassificeras enligt KN-numren 5407 53 00 och 5407 61 50 och undantas från produktdefinitionen och följaktligen från gällande antidumpningsåtgärder.

(18)

Sökanden hävdade i sin begäran om översyn att produkter av tejpkvalitet inte ingår i den aktuella produktdefinitionen enligt den ursprungliga förordningen, eftersom de tillverkas av färgat garn och följaktligen motsvarar den produkt som beskrevs i skäl 17 ovan. Sökanden förklarade sig också ha konsekvent deklarerat sin import av produkter av tejpkvalitet med ursprung i Folkrepubliken Kina under KN-nummer 5407 53 00, även innan antidumpningsåtgärderna infördes 2005. Vad gäller det påståendet bör man observera att en antidumpningsförordning som denna inte är rätt regleringsform för att avgöra enligt vilket KN-nummer enskilda produkter borde ha klassificerats. Det är i första hand en fråga som avgörs av de nationella myndigheterna, vid behov genom ett bindande klassificeringsbesked eller med hjälp av en begäran om förhandsavgörande från Europeiska gemenskapernas domstol. Om ingen av de produkter som importeras av sökanden rimligtvis kan omfattas av den antidumpningstull som infördes genom den ursprungliga förordningen, förefaller denna översyn hur som helst inte fylla någon praktisk funktion. Resultatet av undersökningen i detta avseende blev att produkter av tejpkvalitet faktiskt tillverkas av färgat garn, men att det garnet inte har någon annan färg och att inget märkbart mönster skapades genom vävning av detta garn. Därför konstateras inom ramen för denna översyn att produkter av tejpkvalitet skiljer sig från den produkt som beskrivs i skäl 17 ovan.

(19)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade sökanden att produkter av tejpkvalitet borde anses tillverkade av garner av olika färger, eftersom det kol som smälts homogent i polyestergarnet skapar nyanser av svart i garnet. Sökanden underbygger detta påstående med en hänvisning till anmärkningarna till undernumren till avdelning XI i del två i bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (5), där definitionen av vävnader av olikfärgade garner omfattar vävnader av garn med olika nyanser av samma färg. Dessutom hänvisades till utlåtanden från oberoende experter.

(20)

Som svar på detta påstående erinras om att denna förordnings syfte inte är att definiera enligt vilka KN-nummer import av produkter av tejpkvalitet ska deklareras. Därför ansågs detta påstående ovidkommande för denna översyn, eftersom de ovannämnda frågorna om tullklassificering främst är de nationella behöriga myndigheternas sak.

(21)

Sökanden hävdade också i sin begäran om översyn att den ursprungliga undersökningen i det inledande och preliminära skedet fokuserade på polyesterfilamentvävnader enbart för klädapplikationer, och att endast sådana typer av vävnader var avsedda att inkluderas i definitionen av den berörda produkten och bli föremål för antidumpningsåtgärderna. Sökanden hävdade också att produktdefinitionen i den ursprungliga undersökningen hade utökats först i den ursprungliga förordningen om införande av slutgiltiga antidumpningsåtgärder till att omfatta alla typer av användningar. Sökanden hävdade också att produkter av tejpkvalitet används för mycket speciella tillämpningar i fordonsindustrin och därför inte kan anses ingå i den berörda produkten.

(22)

Vad gäller detta påstående konstateras att i tillkännagivandet om inledande av den ursprungliga undersökningen (6) hänvisades till polyesterfilament ”som vanligtvis används för klädapplikationer” och inte till polyesterfilament som uteslutande används för klädapplikationer. Detta innebär att det inte har förekommit någon utökning av den berörda produktdefinitionen mellan inledandet av undersökningen och införandet av slutgiltiga åtgärder, såsom sökanden hävdar. Förutom ett förtydligande av produktdefinitionen gällande inkluderandet av ”vitfärgat” polyesterfilament finns det dessutom ingen annan skillnad mellan den berörda produkten som den definieras i kommissionens förordning (EG) nr 426/2005 (7) (nedan kallad förordningen om preliminär tull) och den ursprungliga undersökningens slutgiltiga förordning (dvs. den ursprungliga förordningen). Polyesterfilament som importerats för en särskild slutanvändning undantas inte från tull i någon av de båda förordningarna, vare sig i den normativa delen (artikel 1.1) eller i skälen om definitionen av den berörda produkten. I förordningen om preliminär tull, framför allt i första meningen i skäl 11, beskrivs den berörda produktens fysiska egenskaper. Återigen sägs det enbart att polyesterfilament ”vanligtvis” används för klädapplikationer utan att detta på något sätt skulle vara ett villkor för att de ska omfattas av undersökningen och/eller den preliminära tullen. Senare, mot bakgrund av de många tänkbara tillämpningar som upptäcktes under den ursprungliga undersökningens gång, såsom möbler eller heminredning, påpekades det uttryckligen, i skäl 6 i den ursprungliga förordningen, att alla polyesterfilament ingick i produktdefinitionen, oavsett slutanvändning. Därför inkluderades produkter av tejpkvalitet och alla andra polyesterfilamentvävnader, inklusive polyesterfilament för fordonstillämpningar, i definitionen av den berörda produkten i den ursprungliga undersökningen.

(23)

Sökanden hävdade också, på ungefär samma sätt som i de argument som beskrevs ovan, att det inte var möjligt att på rätt sätt utöva rätten att försvara sig i den ursprungliga undersökningen, eftersom definitionen för den berörda produkten hade utvidgats mellan det preliminära och det slutgiltiga stadiet, samtidigt som ingen särskild information om detta skickades till eventuellt berörda parter. Sökanden hävdade att detta var skälet till att varken sökanden eller dess kinesiska leverantör samarbetade i den ursprungliga undersökningen.

(24)

Man bör komma ihåg att produktdefinitionen, som nämns i skäl 22, inte utvidgades under den ursprungliga undersökningen, eftersom andra tänkbara användningsområden än kläder beaktades redan i inledningsskedet. Sökanden är dessutom en erfaren kommersiell importör som har samarbetat i andra antidumpningsundersökningar och som därför är väl förtrogen med förfaranden och informationskällor (till exempel Europeiska unionens officiella tidning) i samband med dessa undersökningar. I sammanhanget är det också viktigt att konstatera att flera berörda parter, efter offentliggörandet av förordningen om preliminär tull, protesterade mot införandet av åtgärder mot polyesterfilament för andra tillämpningar än kläder (till exempel möbler, heminredning, paraplyer), vilket framgår av skälen 9 och 10 i den ursprungliga förordningen. Detta visar att de berörda parterna insåg att undersökningen aldrig var begränsad till polyesterfilament som används för klädapplikationer. Mot bakgrund av ovanstående måste kravet avvisas.

(25)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade sökanden vidare att den hade lämnat synpunkter under den ursprungliga undersökningen och samtidigt också aktivt diskuterat ärendet med ett antal textilorganisationer som deltog i undersökningen. Enligt sökanden gav kommissionen aldrig vid handen att produkter av tejpkvalitet kunde komma att omfattas av undersökningen eller åtgärderna.

(26)

För det första bör det påpekas att sökanden var helt medveten om att den ursprungliga undersökningen bedrevs. Dessutom omfattade den undersökningen som sagt polyesterfilament ända från början. Sökanden anförde heller ingen bevisning på att kommissionen någonsin hade uteslutit produkter av tejpkvalitet från den ursprungliga undersökningen eller att någon part föreslagit att kommissionen skulle göra detta. De synpunkter som sökanden lämnade under den ursprungliga undersökningen rörde i själva verket gemenskapens intresse och ett eventuellt inkluderande av blekta eller oblekta vävnader i antidumpningsåtgärderna. Det kan tänkas att sökanden inte trodde sig beröras av den ursprungliga undersökningen när det gäller produkter av tejpkvalitet. I så fall förefaller detta ha berott på att sökanden deklarerade sin import av produkter av tejpkvalitet enligt KN-nummer 5407 53 00, ett nummer som den ursprungliga undersökningen inte omfattade. Undersökningens omfattning begränsas dock inte av att en näringsidkare kan ha deklarerat varor som omfattas av den undersökningen enligt ett felaktigt KN-nummer. Av den anledningen måste sökandens påstående avvisas.

(27)

Mot bakgrund av ovanstående bekräftas att import av produkter av tejpkvalitet med ursprung i Folkrepubliken Kina omfattas av de åtgärder som beskrivs i den ursprungliga förordningen.

(28)

För att avgöra huruvida produkter av tejpkvalitet och andra typer av polyesterfilamentvävnad utgör en enda produkt jämfördes produkter av tejpkvalitet och andra typer av polyesterfilamentvävnad med avseende på grundläggande fysiska, tekniska och/eller kemiska egenskaper. Övriga underordnade kriterier såsom produktionsprocess, priser, slutanvändningsområden och utbytbarhet undersöktes också.

(29)

Undersökningen visade att det garn som användes för att förbereda trådarna inför vävningen av produkter av tejpkvalitet innehåller små mängder kol (under 3 %). För att framställa detta garn smälts bitar innehållande kol med bitar av ren polyester och smältan pressas genom små hål för att framställa svart filament. Filamentet spinns därefter till svart garn.

(30)

Tillsatsen av kol i råvaran ger produkter av tejpkvalitet en svart färg som motstår olika blekningsbehandlingar, oavsett om de är kemiska (tvättning i tvål eller nedsänkning i lösningsmedel) eller mekaniska (torr eller våt nötning). Användningen av denna råvara sänker också draghållfastheten för produkter av tejpkvalitet jämfört med andra typer av polyesterfilamentvävnad som tillverkats av samma antal trådar.

(31)

Sökanden hävdade att produkter av tejpkvalitet dessutom kunde skiljas från andra typer av polyesterfilamentvävnad, eftersom dess lägre draghållfasthet gör att materialet kan rivas av för hand. Denna egenskap hos produkter av tejpkvalitet är ett särskilt krav från fordonsindustrin för att de anställda snabbt ska kunna riva av den självhäftande tejpen när de isolerar ledningar.

(32)

En gemenskapstillverkare av produkter av tejpkvalitet tillverkar för närvarande en annan typ av produkter av tejpkvalitet som också används av fordonsindustrin men som inte kan rivas av för hand. Även denna produkt är tillverkad av kolpigmenterat garn, men garnets kolhalt är lägre än i produkter av tejpkvalitet som framställs av den samarbetande kinesiska exporttillverkaren och som importeras av sökanden. Denna produktion och egenskaperna hos den produkt som säljs av gemenskapstillverkaren observerades under kommissionens kontrollbesök. Det visade sig också att även andra typer av polyesterfilamentvävnad kan rivas av för hand om antalet trådar i väven är lågt. Därför kunde denna egenskap inte betraktas som en egenskap enbart för produkter av tejpkvalitet i motsats till andra typer av polyesterfilamentvävnad eller en egenskap som skulle göra det möjligt att utesluta produkter av tejpkvalitet från definitionen av den berörda produkten. Samma sak gäller jämförelsen av draghållfasthet.

(33)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade sökanden att produkter av tejpkvalitet har en mätbart lägre draghållfasthet än polyesterfilament, eftersom draghållfastheten hos produkter av tejpkvalitet är 20 % lägre än hos polyesterfilamentvävnad med samma trådantal. Det medges att polyesterfilamentvävnad med lågt trådantal kan rivas av för hand, men att det inte skulle vara lämpligt för klisterbeläggning, eftersom klistret skulle diffundera genom väven på grund av den lägre tätheten.

(34)

Beträffande detta påstående uppmärksammas att ingen berörd part under undersökningen kunde ange ett tydligt och objektivt gränsvärde för draghållfastheten så att produkter av tejpkvalitet kan särskiljas från andra typer av polyesterfilamentvävnad och inte bara från polyesterfilamentvävnader med samma antal trådar. Vidare framkom under undersökningen att produkter av tejpkvalitet med högre draghållfasthet kan framställas, beroende på vilka krav kunderna ställer. Slutligen lämnade sökanden inga absoluta gränsvärden för draghållfasthet eller den täthet under vilken klister diffunderar genom väven. Dessa påstående måste därför avvisas.

(35)

Vad gäller typen av råvara som används i produkter av tejpkvalitet, ska det påpekas att halten kol i garnet är mycket låg: från 1 % till 3 % enligt de produkter av tejpkvalitet som ingick i undersökningen. I undersökningen kunde man dessutom visa att det inte är möjligt att mäta den exakta halten kol när garnet väl har vävts. Det är därför mycket svårt att fastställa kolhalten i väven. Sökanden bekräftade även detta i sina synpunkter efter det slutliga meddelandet av uppgifter.

(36)

När det gäller färgen på produkter av tejpkvalitet, anges det först att färdiga produkter av tejpkvalitet kan vara antingen svarta eller gråa beroende på andelen kol i garnet. Detta strider mot sökandens påstående att produkter av tejpkvalitet enbart kan vara svarta. Det understryks att polyesterfilamentvävnad som färgats med en svart eller grå färg efter vävning ser ut exakt som produkter av tejpkvalitet och att dessa olika typer inte kan särskiljas med blotta ögat.

(37)

Vad gäller färgbeständigheten för produkter av tejpkvalitet, erkänns det att produkter av tejpkvalitet motstår blekning, men det upptäcktes också under undersökningen att polyesterfilamentvävnad som tillverkats av färgat garn också kan vara färgbeständigt. Inget mätbart tröskelvärde kunde heller identifieras under undersökningens gång för att skilja mellan vävnader som ansågs färga av sig och sådana som inte ansågs färga av sig, särskilt vad gäller polyesterfilamentvävnad av förfärgat garn. Det bör påpekas att enligt anmärkningarna till undernummer i avdelning XI i del 2 i bilaga I till förordning (EEG) nr 2658/87 inbegriper definitionen av ”färgade vävnader” vävnader som består av färgat garn av en enda ensartad färg. Enligt samma anmärkningar menas med ”färgat garn” även sådant garn som är behandlat med färgämne i massan, annat än vitt. Färgbeständigheten kan därför inte betraktas som en avgörande skillnad mellan produkter av tejpkvalitet och andra typer av polyesterfilamentvävnad.

(38)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter uppvisade sökanden en rapport från ett tekniskt institut som specialiserar sig på textilier och kemikalier, i vilken det hävdades att färgbeständigheten hos produkter av tejpkvalitet var en genuin egenskap för produkter av tejpkvalitet. Rapporten byggde på den s.k. Baumgarte-metoden, som innebär att vävnaden nedsänks i ett bad av lösningsmedel, såsom klorbensol. Produkter av tejpkvalitet behåller sin svarta färg efter provningen, medan polyesterfilamentvävnad som färgats svart på ytan bleks och lösningsmedlet kvarhåller färgen.

(39)

Efter granskning av de olika rapporter som sökanden ingett under undersökningen, bör det i detta avseende noteras att experterna skiljer mellan två olika sätt att färga polyesterfilament: antingen genom att nedsänka garnet eller vävnaden i ett färgbad (färgning på ytan) eller genom att smälta in färgen i polyestret när garnet tillverkas (färgning i massan). Med de metoder som anges i de olika rapporterna kan man skilja mellan polyesterfilamentvävnad som färgats svart i massan från andra polyesterfilamentvävnader som färgats svarta på ytan. I rapporterna visas dock inte att produkter av tejpkvalitet är den enda möjliga typen av polyesterfilamentvävnad som färgas svart i massan. Därför ger rapporterna inga metoder för att skilja mellan produkter av tejpkvalitet och andra polyesterfilamentvävnader som färgats svarta i massan. Rapporterna bekräftade till och med att polyesterfilamentvävnader som färgats svarta i massan också skulle motstå blekning med lösningsmedel. Därför kan inte beständighet mot lösningsmedel betraktas som en genuin egenskap hos produkter av tejpkvalitet till skillnad från andra polyesterfilamentvävnader, varför detta påstående måste avvisas.

(40)

Mot bakgrund av ovanstående är slutsatsen att det trots vissa skillnader inte finns några fysiska, tekniska och/eller kemiska egenskaper som skulle kunna göra det möjligt att klart skilja produkter av tejpkvalitet från andra typer av polyesterfilamentvävnad.

(41)

Undersökningen visade att samma produktionsanläggningar kan användas för att framställa produkter av tejpkvalitet och andra typer av polyesterfilamentvävnad, eftersom samma vävstolar används för att väva alla typer av polyesterfilamentvävnad och appreteringsprocessen i regel läggs ut på underentreprenad för produkter av tejpkvalitet, liksom för andra typer av polyesterfilamentvävnad. Samtliga tillverkare av produkter av tejpkvalitet som besöktes under undersökningen framställer i själva verket både produkter av tejpkvalitet och andra typer av polyesterfilamentvävnad.

(42)

Undersökningen visade emellertid att det finns vissa skillnader i appretering mellan produkter av tejpkvalitet och andra typer av polyesterfilamentvävnad. Eftersom produkter av tejpkvalitet i slutändan kommer att täckas med lim, plattas de ut på ena sidan innan de säljs, så att limlagret fastnar enbart på den icke tillplattade sidan (den så kallade kalandreringsprocessen). Produkter av tejpkvalitet behöver dessutom inte färgas eller tryckas för att få sin svarta färg, i motsats till andra färgade typer av polyesterfilamentvävnad. Det finns emellertid många olika tänkbara appreteringar även för de andra typerna av polyesterfilamentvävnad och alla de typerna betraktades trots detta som en enda produkt i den ursprungliga undersökningen.

(43)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter påstod sökanden att gemensamma produktionsanläggningar inte borde utgöra grund för att konstatera att polyesterfilament vävda av förfärgat garn skulle anses utgöra en enda produkt.

(44)

Beträffande detta påstående erinras om att den huvudsakliga grunden, vilket sägs i skäl 28, för att avgöra huruvida produkter av tejpkvalitet är att anse som samma produkt som andra typer av polyesterfilament är produkternas fysiska, tekniska eller kemiska egenskaper. Andra, sekundära kriterier, såsom tillverkningsprocess eller de olika produkttypernas utbytbarhet, får dock också tas i beaktande. I detta avseende noteras också att syftet med den här översynen inte är att avgöra huruvida polyesterfilamentvävnad vävd av förfärgat garn är att anse som den berörda produkten, utan snarare att avgöra huruvida produkter av tejpkvalitet är att anse som den berörda produkten. Påståendet avvisas därför.

(45)

Sökanden hävdade vidare att tillverkningsprocesserna skiljer sig åt, eftersom ett annat råmaterial används och ingen ytterligare färgning eller tryckning behövs för att framställa produkter av tejpkvalitet, till skillnad från andra typer av polyesterfilamentvävnad.

(46)

När det gäller detta påstående om användningen av olika råmaterial medges redan i skäl 29 att det råmaterial som används för produkter av tejpkvalitet är något annorlunda än andra förfärgade garner som används för att väva polyesterfilamentvävnad, eftersom det innehåller en liten mängd kol. Det bör dock erinras om att alla parter, även sökanden, medgett att det är omöjligt att mäta den resulterande vävens kolhalt, vilket innebär att detta något annorlunda råmaterial inte kan påvisas i slutprodukten. Påståendet avvisas därför.

(47)

Sökanden anförde dessutom att avsaknad av färgning eller tryckning tidigare använts för att utesluta så kallade grå vävnader från åtgärderna, varför samma sak borde gälla för produkter av tejpkvalitet.

(48)

När det gäller detta påstående om avsaknad av färgning eller tryckning under tillverkningen av färdiga produkter av tejpkvalitet bör det påpekas att samma sak gäller polyesterfilamentvävnader som framställts av förfärgat garn, och att polyesterfilamentvävnader av förfärgat garn ingår i den berörda produkten. Det stämmer att grå vävnader betraktades som en annan produkt än polyesterfilamentvävnader, men produkter av tejpkvalitet kan inte betraktas som grå vävnad eftersom flera andra appreteringsmoment inträder efter vävningen, bl.a. kalandrering (förklaras i skäl 42), spänning (värmebehandling för att förebygga att vävnaden krymper) och avförstärkning (tvättning för att avlägsna det förstärkningsmedel som garnet belagts med före vävningen). Påståendet avvisas därför.

(49)

Mot bakgrund av ovanstående är slutsatsen att tillverkningsprocessen för produkter av tejpkvalitet är mycket lik tillverkningsprocessen för andra typer av polyesterfilamentvävnad.

(50)

Enligt den styrkta information som samlades in under undersökningen finns det inga tydliga prisskillnader mellan produkter av tejpkvalitet och en svartfärgad polyesterfilamentvävnad: den högre kostnaden för den råvara som används för produkter av tejpkvalitet verkar kompenseras av frånvaron av kostnader för färgning eller tryckning. I motsats till sökandens påstående kan produkter av tejpkvalitet därför inte betraktas som produkter med ett högt mervärde jämfört med andra typer av polyesterfilamentvävnad.

(51)

Det erkänns att produkter av tejpkvalitet främst används för att framställa tejp för isolering av kabelnät inom fordonsindustrin. Produkter av tejpkvalitet är mycket vanliga för denna typ av användning, vilket bekräftas av katalogerna från de största tillverkarna av tejp till fordonstillämpningar inom gemenskapen. Andra typer av polyesterfilamentvävnad kan också användas för att framställa färgad tejp för fordonsindustrin, men i andra tillämpningar, t.ex. märkning.

(52)

Åtminstone en annan tänkbar användning för produkter av tejpkvalitet kunde emellertid observeras under undersökningen: produkter av tejpkvalitet kan silverbeläggas och användas för att tillverka ogenomskinliga fönsterluckor för husbilar, och under undersökningen har det visats att försäljning av produkter av tejpkvalitet för närvarande sker för detta särskilda användningsområde. Det påminns om att polyesterfilament kan användas för många typer av tillämpningar förutom kläder, inklusive väv till mörkläggningsgardiner, påsar, klädslar, kontorsmöbler etc., vilket framgår av offentligt tillgänglig information. En berörd part hävdade dessutom att produkter av tejpkvalitet kunde användas för klädapplikationer, dvs. för att göra foder. På grund av det ringa samarbetet från tillverkarna av produkter av tejpkvalitet i Folkrepubliken Kina kan det inte uteslutas att det även kan finnas andra tänkbara användningsområden för produkter av tejpkvalitet.

(53)

Man bör också observera att produkter av tejpkvalitet tack vare sina tekniska egenskaper kan användas som klädslar för stolar, vilket gör att de är utbytbara mot andra typer av polyesterfilamentvävnader som används för sådana tillämpningar och är föremål för antidumpningsåtgärder.

(54)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter anförde sökanden att egenskaperna hos produkter av tejpkvalitet är specialanpassade till ett visst användningsområde i fordonsindustrin och att paketeringen i industriella storrullar om 3 500 m gör dem till en rent teknisk produkt som är olämplig för användning i konfektionsindustrin, där enbart rullar om upp till 100 m kan hanteras. Sökanden anförde också att silverbelagda vävnader inte omfattas av räckvidden för antidumpningsåtgärderna mot polyesterfilamentvävnader, varför de inte borde jämföras med produkter av tejpkvalitet inom ramen för denna översyn.

(55)

Beträffande detta påstående har det redan medgetts i skäl 51 att huvudanvändningsområdet för produkter av tejpkvalitet var isolering av kablage i fordonsindustrin. Minst ett annat användningsområde framkom dock under undersökningen, nämligen silverbeläggning av produkter av tejpkvalitet för tillverkning av fönsterluckor för husbilar. Precis som sökanden anför omfattas inte silverfärgade vävnader av räckvidden på antidumpningsåtgärderna för polyesterfilamentvävnader på samma sätt som tejp inte omfattas av åtgärderna, eftersom dessa produkter är slutanvändningsprodukter tillverkade av produkter av tejpkvalitet. Vävnad av tejpkvalitet är i bägge fallen den insatsvara som används för att tillverka fönsterluckor (efter silverbeläggning) respektive tejp (efter klisterbeläggning), så därför bekräftas att det finns minst ett annat användningsområde för produkter av tejpkvalitet förutom isolering av kablage i fordonsindustrin. Vad gäller påståendet om förpackningsstorlek kan noteras att det är fullt möjligt att packa produkter av tejpkvalitet i mindre rullar, vilket skulle innebära att en annan slutanvändning än fordonsindustrin avses. Påståendena avvisas därför.

(56)

Sökanden ifrågasatte möjligheten att använda produkter av tejpkvalitet för stoppning, och föreslog att ett oberoende textilinstitut skulle rådfrågas om detta. På samma sätt ifrågasatte sökanden möjligheten att använda produkter av tejpkvalitet som sätesklädsel, på grund av deras låga draghållfasthet och det förhållandet att det skulle öka den sittandes svettning.

(57)

Då de berörda parterna lämnade motstridiga uppgifter om möjligheterna att använda produkter av tejpkvalitet som stoppning eller möbelklädsel, kunde faktumet att produkter av tejpkvalitet kunde användas för konfektionsändamål inte underbyggas tillräckligt. Faktum kvarstår dock att minst ett annat användningsområde för produkter av tejpkvalitet påvisats, nämligen silverbelagda fönsterluckor. Det erinras om att de antidumpningsåtgärder som infördes efter den ursprungliga undersökningen omfattade polyesterfilamentvävnader avsedda för alla slags användningsområden, inte bara konfektion. Påståendet avvisas därför.

(58)

Mot bakgrund av ovanstående konstateras att produkter av tejpkvalitet och andra typer av polyesterfilamentvävnader är åtminstone delvis utbytbara.

(59)

Mot bakgrund av ovanstående resultat anses de eventuella skillnaderna mellan produkter av tejpkvalitet och andra typer av polyesterfilamentvävnader inte vara sådana att det leder till slutsatsen att produkter av tejpkvalitet är en annan typ av produkter med klart särskiljande fysiska, tekniska eller kemiska egenskaper. Man måste därför dra slutsatsen att produkter av tejpkvalitet och andra typer av polyesterfilamentvävnader utgör en enda produkt enligt definitionen i grundförordningen.

(60)

Vissa parter gjorde gällande att undersökningen av skada och av gemenskapens intresse inte utfördes korrekt med avseende på produkter av tejpkvalitet under den ursprungliga undersökningen, eftersom ingen gemenskapstillverkare av produkter av tejpkvalitet upptäcktes vid den tidpunkten och eftersom fordonsindustrin inte gavs tillfälle att reagera på förslaget att införa åtgärder mot produkter av tejpkvalitet.

(61)

Som svar på detta påstående bör det noteras att det inte visades att det inte fanns någon gemenskapstillverkare av produkter av tejpkvalitet i gemenskapen och att det inte kan uteslutas att produkter av tejpkvalitet behandlades i den ursprungliga undersökningen utan att anges explicit. Under alla omständigheter måste det framhållas att åtgärder kan införas mot en produkt även om inte alla undertyper av produkten har granskats separat.

(62)

Beträffande den aktuella undersökningen erinras om att denna undersöknings syfte är att avgöra huruvida produkter av tejpkvalitet är att anse som en annan produkt än andra typer av polyesterfilamentvävnad, inte att bedöma huruvida gemenskapsindustrin vållats skada eller huruvida ett gemenskapsintresse föreligger. Det bör dock påpekas att undersökningen visat att det finns minst en gemenskapstillverkare av produkter av tejpkvalitet som har levererat till kunder på marknaden sedan 2008 och som har varit verksam inom tillverkning av halvfabrikat av produkter av tejpkvalitet sedan många år tillbaka. Det fanns också ytterligare minst ett företag som sysslade med tillverkning av halvfabrikat av produkter av tejpkvalitet under den aktuella perioden i gemenskapen. Det bör också påpekas att kontakt togs under den aktuella undersökningen med bilindustrin (European Automobile Manufacturers Association), som uppgav sig inte vara berörd part. Detta påstående avvisas därför.

(63)

Ovanstående resultat visar att produkter av tejpkvalitet och andra typer av produkter som är föremål för åtgärder trots vissa skillnader har samma grundläggande fysiska, tekniska och kemiska egenskaper. Det kunde inte heller visas att produkter av tejpkvalitet hade ett enda möjligt användningsområde eller att produkter av tejpkvalitet inte var utbytbara med andra produkter som är föremål för åtgärder. Därför konstateras att produkter av tejpkvalitet är att anse som samma produkt som andra typer av polyesterfilamentvävnader, och att den partiella interimsöversynen av antidumpningsåtgärderna på import av vissa appreterade polyesterfilamentvävnader med ursprung i Folkrepubliken Kina bör avslutas utan att de gällande antidumpningsåtgärderna ändras.

(64)

Alla berörda parter har underrättats om de väsentliga fakta och överväganden enligt vilka ovanstående slutsatser uppnåtts. Parterna gavs en frist inom vilken de kunde lämna synpunkter efter detta meddelande av uppgifter.

(65)

Parternas muntliga och skriftliga synpunkter har beaktats, men det har inte ändrat slutsatsen att inte ändra produkträckvidden för de gällande antidumpningsåtgärderna avseende polyesterfilamentvävnader.

22.9.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 248/9

22.9.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 248/11

(1)

Genom förordning (EG) nr 533/2007 öppnades tullkvoter för import av fjäderfäkött.

(2)

De ansökningar om importlicenser som lämnades in under de första sju dagarna av september 2009 för delperioden 1 oktober–31 december 2009 avser, för vissa kvoter, kvantiteter som är större än de kvantiteter som finns tillgängliga. Det bör därför beslutas om i vilken utsträckning importlicenser kan utfärdas genom att en tilldelningskoefficient fastställs som ska tillämpas på de begärda kvantiteterna.

22.9.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 248/13

(1)

Genom förordning (EG) nr 539/2007 öppnades tullkvoter för import av ägg och äggalbumin.

(2)

De ansökningar om importlicenser som lämnades in under de första sju dagarna av september 2009 för delperioden 1 oktober–31 december 2009 avser, för vissa kvoter, en kvantitet som är större än den kvantitet som finns tillgänglig. Det bör därför beslutas i vilken utsträckning importlicenser kan utfärdas och det bör fastställas en tilldelningskoefficient som ska tillämpas på de begärda kvantiteterna.

22.9.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 248/15

22.9.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 248/17

(1)

I bilaga I.C till kommissionens förordning (EG) nr 1242/2008 (2) definieras olika typer av jordbruk. Det har visat sig att det med de befintliga definitionerna inte är möjligt att klassificera vissa jordbruk som håller betesdjur efter driftsinriktning och klassificeringen av andra jordbruk har visat sig mindre lämplig.

(2)

I bilaga II.B till förordning (EG) nr 1242/2008 fastställs regler för uppdelningen i ekonomiska storleksklasser. Dessa regler begränsar medlemsstaternas möjligheter att skapa lämpligare urvalsplaner.

(3)

Vissa beskrivningar och namn som används i bilaga I och IV till förordning (EG) nr 1242/2008 är svårbegripliga och bör därför förtydligas.

(4)

Beskrivningarna och koderna för vissa produkter som det hänvisas till i förordning (EG) nr 1242/2008 och som förtecknas i kommissionens förordning (EG) nr 868/2008 av den 3 september 2008 om den företagsredovisning som ska användas för att fastställa inkomstförhållanden i jordbruksföretag och analysera sådana företags ekonomiska förhållanden (3) har ändrats genom förordning (EG) nr 781/2009 av den 27 augusti 2009.

(5)

Vidare bör namnen på vissa typer av driftsinriktningar i bilaga I till förordning (EG) nr 1242/2008 ändras i vissa språkversioner. För större konsekvens bör ordet företag inte längre ingå i beteckningarna för driftsinriktningar och för större tydlighet bör vissa ord som rör kategorier av fjäderfän ersättas i beteckningarna för vissa driftinriktningar.

(6)

Förordning (EG) nr 1242/2008 bör därför ändras och rättas i enlighet med detta.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från gemenskapskommittén för informationssystemet för jordbruksföretagens redovisningsuppgifter.

22.9.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 248/21

(1)

Enligt kommissionens förordning (EG) nr 748/2008 (2) måste äkthetsintyg för kött från Argentina utfärdas innan nötkött får importeras till gemenskapen. Förteckningen över myndigheter i Argentina med befogenhet att utfärda dessa intyg återges i bilaga III till den förordningen.

(2)

Enligt kommissionens förordning (EG) nr 810/2008 (3) måste äkthetsintyg utfärdas innan nötkött får importeras till gemenskapen. Förteckningen över myndigheter i exportländer med befogenhet att utfärda dessa intyg återges i bilaga II till den förordningen.

(3)

Argentina har ändrat namnet på den myndighet som utfärdar äkthetsintyg enligt förordningarna (EG) nr 748/2008 och (EG) nr 810/2008.

(4)

Förordningarna (EG) nr 748/2008 och (EG) nr 810/2008 bör ändras i enlighet med detta.

(5)

För att undvika att namnet på den myndighet som anges i äkthetsintyg som utfärdats nyligen inte motsvarar namnet på den myndighet som förtecknas i förordningarna (EG) nr 748/2008 och (EG) nr 810/2008 bör den här förordningen tillämpas från och med den 22 juli 2009, dvs. den dag då Argentina underrättade kommissionen om det nya namnet.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för den samlade marknadsordningen inom jordbruket.

22.9.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 248/23

(1)

De importtullar inom spannmålssektorn som ska gälla från och med den 16 september 2009 fastställs i kommissionens förordning (EG) nr 838/2009 (3).

(2)

Eftersom de beräknade genomsnittsvärdena av importtullarna avviker med 5 EUR/t från de fastställda värdena, bör de importtullar som fastställs i förordning (EG) nr 838/2009 justeras i motsvarande mån.

(3)

Förordning (EG) nr 838/2009 bör därför ändras i enlighet med detta.

22.9.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 248/26

(1)

I rådets förordning (EG) nr 43/2009 av den 16 januari 2009 om fastställande för år 2009 av fiskemöjligheter och därmed förbundna villkor för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i gemenskapens vatten och, för gemenskapens fartyg, i andra vatten där fångstbegränsningar krävs (3) fastställs kvoter för 2009.

(2)

Enligt de uppgifter som kommissionen har mottagit har fångsterna av det bestånd som anges i bilagan till den här förordningen, gjorda av fartyg som är registrerade i den medlemsstat som anges i samma bilaga, eller som för den medlemsstatens flagg, medfört att kvoten för 2009 är uppfiskad.

(3)

Det är därför nödvändigt att förbjuda fiske efter detta bestånd samt förvaring ombord, omlastning och landning av fångster av detta bestånd.

22.9.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 248/28

(1)

Den 20 december 2006 hölls ett möte mellan kommissionen och de nederländska myndigheterna för att diskutera en investering av Rotterdams kommun i Ahoy-anläggningen, innan en formell anmälan om statligt stöd gjordes. Efter detta möte anmälde de nederländska myndigheterna formellt investeringen genom en skrivelse av den 22 februari 2007, som kommissionen registrerade som inkommande post samma dag.

(2)

Den 22 mars 2007 mottog kommissionen, i ett närliggande ärende (CP 91/07), ett gemensamt klagomål från Mojo Concerts BV (nedan kallat Mojo) och Amsterdam Music Dome Exploitatie BV (nedan kallat Music Dome), som gällde den planerade investeringen i Ahoy-anläggningen men även andra transaktioner som kommunen redan genomfört, nämligen privatiseringen av verksamheten i Ahoy Rotterdam NV (nedan även kallat företaget) och uthyrningen av Ahoy-anläggningen till företaget efter privatiseringen. Mojo och Music Dome lämnade ytterligare upplysningar den 14 september 2007 och den 5 oktober 2007.

(3)

Genom en skrivelse av den 16 april 2007 uppmanade kommissionen de nederländska myndigheterna att inkomma med sina synpunkter på det ovannämnda klagomålet. De nederländska myndigheterna lämnade sina kommentarer den 20 juni 2007. Kommissionen skrev till de nederländska myndigheterna och begärde ytterligare upplysningar den 10 augusti och den 16 november 2007. De nederländska myndigheterna lämnade ytterligare upplysningar den 17 september, den 15 november och den 7 december 2007.

(4)

Genom en skrivelse av den 30 januari 2008 underrättade kommissionen Nederländerna om sitt beslut att inleda det förfarande som anges i artikel 88.2 i EG-fördraget avseende detta stöd.

(5)

Personal från kommissionen träffade de nederländska myndigheterna den 12 februari 2008. Genom en skrivelse av den 15 februari 2008 bekräftade de nederländska myndigheterna att kommissionens beslut av den 30 januari 2008 inte innehöll konfidentiella uppgifter. Beslutet sändes följaktligen till klagandena med e-post den 18 februari 2008 och offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning  (2). Kommissionen uppmanade berörda parter att inkomma med synpunkter på åtgärden i fråga.

(6)

Genom en skrivelse av den 28 februari begärde de nederländska myndigheterna en förlängning till och med den 1 april 2008 av tidsfristen för att kommentera kommissionens beslut om att inleda förfarandet. Kommissionen samtyckte till denna förlängning i en skrivelse som sändes och registrerades som utgående post den 12 mars 2008.

(7)

I april 2008, gavs en oberoende konsult, ECORYS Nederland BV, som ett led i granskningsförfarandet i uppdrag att granska vissa aspekter av ärendet. Rapporten från den oberoende konsulten godkändes av kommissionen den 30 maj 2008 (3).

(8)

I en skrivelse som registrerades som inkommande post den 1 april 2008 lämnade de nederländska myndigheterna sina synpunkter på kommissionens beslut att inleda det formella granskningsförfarandet.

(9)

När förfarandet inletts mottog kommissionen synpunkter från tre berörda parter, nämligen Ahoy Rotterdam NV, den påstådda mottagaren av statligt stöd (4), Mojo och Music Dome, som lämnade gemensamma synpunkter (5), och en privatperson (6). Ett möte med Ahoy Rotterdam NV hölls den 17 april 2008. I en skrivelse som registrerades som utgående post den 15 maj 2008 översände kommissionen synpunkterna från tredje parter till de nederländska myndigheterna. Myndigheterna lämnade sina synpunkter i en skrivelse av den 20 juni som registrerades som inkommande post den 24 juni 2008.

(10)

Den icke-konfidentiella versionen av rapporten från den oberoende konsulten översändes till de nederländska myndigheterna i en skrivelse som registrerades som utgående post den 24 juni 2008. De nederländska myndigheterna lämnade sina synpunkter i en skrivelse som registrerades som inkommande post den 14 juli 2008.

(11)

Ahoy-anläggningen, som består av Ahoy Arena (det engelska namnet på Sportpaleis eller ”idrottspalatset”), sex utställningshallar och ett stort sammanträdes- och kongresscenter, är utformat för att hysa en lång rad evenemang av olika slag, t.ex. utställningar, konferenser, mässor, föreställningar, konserter, idrottsevenemang och sociala evenemang. Det företag som driver anläggningen, Ahoy Rotterdam NV, är även verksamt på den internationella marknaden och exporterar sina egna mässkoncept (7).

(12)

Fram till den 1 juli 2006 förvaltades Ahoy-anläggningen av Ahoy Rotterdam NV, med kommunen som enda aktieägare. Efter ett beslut om att skilja på ägandet och driften stod kommunen kvar som ägare av anläggningen, men den 1 juli 2006 såldes driften av Ahoy Rotterdam NV, genom att företagsledningen köpte upp den, för 1,7 miljoner euro. Eftersom ingen offentlig upphandling ägde rum baserades försäljningspriset direkt på en marknadsvärdering som gjorts av den oberoende konsulten Deloitte Financial Advisory Services BV, Real Estate Valuation in Rotterdam (nedan kallad Deloitte).

(13)

Samtidigt hyrde kommunen ut Ahoy-anläggningen till det nu privatiserade Ahoy Rotterdam NV för en 15-årsperiod (med möjlighet till förlängning) som inleddes den 1 juli 2006. Hyreskontraktet innehöll strikta skyldigheter för hyresgästen i fråga om bevarande och främjande av Ahoy-anläggningens multifunktionella karaktär (8). Den ursprungliga hyran på 2,6 miljoner euro per år som angavs i hyreskontraktet var direkt baserad på den marknadsvärdering av hyran för Ahoy-anläggningen som gjorts av Deloitte (9).

(14)

Som en del av hyreskontraktet åtog sig kommunen att investera upp till 42 miljoner euro i renovering och modernisering/utbyggnad av Ahoy Arena. Det är denna investering som det anmälda projektet avser. Kommunens investering avsåg både underhåll och modernisering och utbyggnad av arenan. Tonvikten låg på förändring av följande aspekter: förbättring av akustiken, luftkonditioneringssystemet, planlösningen och tillgängligheten, förstärkning av takkonstruktionen för att underlätta upphängning av ljudutrustning och videoväggar, förbättring av faciliteterna bakom scenen och utökning av antalet sittplatser. Ursprungligen planerades en utbyggnad av arenans kapacitet med ytterligare 5 000 sittplatser. Det har nu dragits ned till […] sittplatser.

(15)

Ledningen ansåg att denna investering var nödvändig för att bevara anläggningens värde, men att den inte skulle leda till ytterligare inkomster för företaget. Under förhandlingarna med kommunen hävdade ledningen därför att denna aspekt borde tas i beaktande vid fastställandet av priset för aktierna i Ahoy Rotterdam NV eller hyran för anläggningen.

(16)

Kommunen godtog detta argument och krävde ingen anpassning av priset för aktierna i Ahoy Rotterdam NV eller av den hyra som fastställts för Ahoy-anläggningen. För att hyran skulle ligga på marknadsnivå efter den planerade investeringen införde kommunen emellertid en vinstdelningsmekanism i hyreskontraktet, varigenom Ahoy Rotterdam NV skulle betala tilläggshyra om dess bruttomarginal översteg en förutbestämd nivå. Detta tillägg skulle betalas om bruttomarginalen, minus hyran för året i fråga, översteg 16,5 miljoner euro. Tillägget skulle fastställas i enlighet med tabellen nedan.

De tre trancherna är kumulativa. Om exempelvis den bruttomarginal som uppnås ett år, med avdrag för den hyra som betalats till kommunen, är 20 miljoner euro, ska ett hyrestillägg motsvarande 50 % av 1,5 miljoner euro (första tranchen) och 35 % av 2 miljoner euro (återstående belopp som ingår i andra tranchen) göras, vilket ger ett totalt tillägg på 1,45 miljoner euro.

(17)

Den 30 januari 2008 beslutade kommissionen att inleda det formella granskningsförfarandet, eftersom de nederländska myndigheterna inte lämnat tillräckliga uppgifter för att kommissionen skulle kunna dra slutsatsen att den anmälda investeringen av Rotterdams kommun inte utgjorde statligt stöd eller att eventuellt stöd var förenligt med EG-fördraget.

(18)

Kommissionen betvivlade framför allt att utformningen av det vinstdelningssystem som föreskrevs i hyreskontraktet mellan Ahoy Rotterdam NV och kommunen säkrade att det företag som driver Ahoy-anläggningen inte skulle få en större ekonomisk fördel än under normala marknadsförhållanden till följd av den anmälda investeringen.

(19)

Granskningen omfattade också försäljningen av Ahoy Rotterdam NV och uthyrningen av Ahoy-anläggningen till det privatiserade företaget, transaktioner som genomförts av Rotterdams kommun men som inte anmälts till kommissionen av de nederländska myndigheterna. Eftersom dessa transaktioner hängde nära samman med den anmälda investeringen ansåg kommissionen det nödvändigt att kontrollera om någon av dem hade något inslag av statligt stöd. Kommissionen tog också hänsyn till att de värderingsrapporter från Deloitte som legat till grund för dessa transaktioner i viss mån baserats på uppgifter från ledningen för Ahoy Rotterdam NV, som befann sig i en intressekonflikt i sin egenskap av tilltänkt köpare och hyresgäst.

(20)

Slutligen inledde kommissionen det formella granskningsförfarandet även för att ge de nederländska myndigheterna och tredje parter möjlighet att lämna synpunkter på kommissionens preliminära bedömning av åtgärden i fråga och ge kommissionen alla relevanta upplysningar med anknytning till åtgärden.

(21)

När förfarandet inletts mottog kommissionen synpunkter från tre berörda parter, nämligen Ahoy Rotterdam NV, den påstådda mottagaren av statligt stöd, Mojo och Music Dome, som lämnade gemensamma synpunkter, och en privatperson (10).

(22)

Enligt Ahoy Rotterdam NV skedde försäljningen av Ahoy Rotterdam NV och uthyrningen av Ahoy-anläggningen åtminstone på marknadsmässiga villkor och kunde till och med vara ännu förmånligare för kommunen. Den påstådda stödmottagaren fäste uppmärksamhet på de begränsningar och villkor som ingick i hyres- och prisöverenskommelserna och avsevärt begränsade värdet av uthyrningen och köpesumman.

(23)

Ahoy Rotterdam NV uppgav att investeringen i Ahoy Arena främst avsåg underhåll och renovering och endast i begränsad utsträckning syftade till att öka kapaciteten (11). Om kapacitetsökningen skulle leda till bättre driftsmöjligheter hävdade Ahoy Rotterdam NV, med utgångspunkt i de finansiella uppgifter som lämnats, att vinstdelningssystemet skulle garantera att kommunen gynnades i större utsträckning än vad som skulle krävas enligt principen om en privat investerare i en marknadsekonomi.

(24)

Mojo och Music Dome höll fast vid den ståndpunkt de framfört i sitt klagomål innan den formella granskningen inleddes (12), nämligen att den planerade investeringen i Ahoy-anläggningen och transaktionerna i det sammanhanget (privatiseringen av verksamheten i Ahoy Rotterdam NV och uthyrningen av fastigheten) utgjorde olagligt statligt stöd.

(25)

Mojo och Music Dome hävdade att den planerade investeringen innebar att det företag som driver anläggningen fick en fördel, särskilt som utbyggnaden av kapaciteten i Ahoy Arena skulle ge företaget ökade inkomster. Även om företagets inkomster inte ökade skulle förbättringen av anläggningen ändå ge Ahoy Rotterdam NV en konkurrensfördel, eftersom det skulle få en förbättring av anläggningen utan kostnad, medan ett privat företag självt skulle ha fått stå för kostnaden. Tack vare förbättringen skulle företaget kunna befästa sin ställning på marknaden eller till och med förbättra den. Vidare var inte investeringen lönsam för Rotterdams kommun och kunde därför inte uppfylla kriteriet för en privat investerare i en marknadsekonomi.

(26)

Enligt Mojo och Music Dome innebar inte vinstdelningsmekanismen att företagets fördel eliminerades. Det stod klart att vinstdelningssystemet inte hade prövats av någon oberoende konsult. Mekanismen skulle inte heller vara marknadsmässig; även om företaget skulle återbetala hela investeringen inom ramen för vinstdelningsmekanismen skulle det ändå få en ekonomisk fördel, eftersom Rotterdams kommun skulle bära hela den ekonomiska risken för investeringen. Om investeringen inte gav ökade inkomster skulle kommunen inte få någonting alls. Det var bara om inkomsten verkligen ökade som kommunen skulle få tillbaka en del av sin investering. Ingen privat investerare skulle ha godtagit sådana villkor.

(27)

När det gäller priset för aktierna i Ahoy Rotterdam NV och hyran för Ahoy-anläggningen hävdade Mojo och Music Dome att den intressekonflikt som ledningen och den tilltänkta köparen befann sig i när man lämnade upplysningarna till Deloitte hade resulterat i en alltför låg värdering av aktierna i Ahoy Rotterdam NV. De ifrågasatte återigen tillförlitligheten i de prognoser från Ahoy Rotterdams ledning som Deloitte använt vid värderingen av aktierna i företaget.

(28)

Enligt Mojo och Music Dome visade förvaltningsberättelsen i årsredovisningen för 2004/05 att Ahoys omsättning följde en trend med omväxlande ”bra” och ”medelbra” år. Företaget hade redovisat denna trend även för Deloitte, men mot bakgrund av de mycket små skillnaderna i antalet evenemang som planerats för varje år kunde den påstådda trenden inte anses som trovärdig. (13) Trenden motsvarade inte heller den faktiska omsättningen, för budgetåret 2005/06, som enligt förväntningarna skulle bli ”medelbra”, visade sig i själva verket bli ett ”bra” år. Det var inte realistiskt att anta att företaget inte skulle ha kunnat förutse den höga omsättningen 2005/06, särskilt som de evenemang som arrangerades i Ahoy-anläggningen bokats långt i förväg.

(29)

Den teoretiska kassaflödesserien i rapporten från Deloitte var artificiell. Prognosen i rapporten inleddes med ett ”dåligt” år och avslutades med ett ”bra” år. Om den hade inletts med ett ”bra” år och avslutats med ett ”dåligt” år skulle nuvärdet av det framtida kassaflödet, och därmed aktiernas värde, ha varit mycket högre.

(30)

Om Deloitte slutligen hade gjort en korrekt prognos för det förväntade resultatet för budgetåret 2005/06 skulle företaget ha åsatts ett betydligt högre värde. Det skulle kunna hävdas att skillnaden mellan faktiskt EBITDA, 5,745 miljoner euro, och förväntat EBITDA, 1,252 miljoner euro, allt annat lika utgjorde extra kassaflöde under det första prognosåret, vilket skulle ge en ökning av företagets indikativa värde med 4,493 miljoner euro. (14)

(31)

I en skrivelse som registrerades som inkommande post den 1 april 2008 lämnade de nederländska myndigheterna sina synpunkter på kommissionens beslut att inleda det formella granskningsförfarandet. De nederländska myndigheterna kommenterade också synpunkterna från tredje parter på beslutet om att inleda förfarandet samt lämnade synpunkter på en icke-konfidentiell version av rapporten från ECORYS NV.

(32)

De nederländska myndigheterna vidhöll hela tiden den ståndpunkt de lagt fram innan den formella granskningen inleddes (15), nämligen att varken Rotterdams kommuns investering i Ahoy-anläggningen eller försäljningen av Ahoy Rotterdam NV och uthyrningen av anläggningen utgjorde statligt stöd.

(33)

De nederländska myndigheterna hänvisade huvudsakligen till uppgifter som lämnats före beslutet om att inleda förfarandet och vidhöll sin ståndpunkt att den planerade investeringen inte hade något inslag av statligt stöd. De upprepade att investeringen skulle ses som en investering i offentlig infrastruktur, som inte innebar någon selektiv fördel för något företag och som garanterade anläggningens multifunktionella karaktär. Den entreprenör som skulle genomföra investeringen skulle väljas ut genom ett öppet upphandlingsförfarande. Investeringen, inklusive kapacitetsutbyggnaden, var nödvändig för att bevara Ahoy-anläggningens värde, och av sammanlagt 42 miljoner euro skulle endast 7 miljoner euro användas för att öka kapaciteten i Ahoy Arena.

(34)

Den hyra och det aktiepris som beräknats i rapporterna från Deloitte skulle garantera ett marknadsmässigt pris. Enligt de nederländska myndigheterna bekräftade Deloitte att man gjort sina egna analyser av de tillgängliga uppgifterna och att slutsatserna skilde sig från ledningens på ett antal punkter. Rapporterna från Deloitte utgjorde därför en god grund för slutsatser om hyra och aktiepriser på marknadsmässiga nivåer.

(35)

Vinstdelningsmekanismen var ett effektivt sätt att se till att ingen otillbörlig fördel gavs, inte heller sedan investeringen slutförts. Det gränsvärde vid vilket vinstdelningsmekanismen skulle träda i kraft fastställdes i nominella termer, utan indexering. Om det senaste resultatet för Ahoy Management NV bara ökade med en förväntad årlig inflation på 2 % skulle enligt vinstdelningsmekanismen ytterligare hyra betalas från 2010/11 och framåt. I så fall skulle den hyra som Ahoy Management NV betalade från 2013/14 vara högre än den hyra som klagandena Mojo och Music Dome beräknat. Vinstdelningsmekanismen skulle därmed vara ett effektivt verktyg för att se till att hyran var marknadsmässig.

(36)

De nederländska myndigheterna bekräftade återigen uttryckligen att det verkligen fanns en trend i fråga om omsättningen från år till år för Ahoy Rotterdam NV, i motsats till vad Mojo och Music Dome hävdat. Antalet evenemang hade ingen betydelse för förekomsten av en sådan trend, eftersom det inte sa något om de enskilda evenemangens kommersiella värde. En stor del av evenemangen arrangerades vartannat år, och en del av dem gav avsevärda extrainkomster (16). Dessutom var det inte ovanligt att omsättningen för ett evenemang skilde sig från förväntningarna. De nederländska myndigheterna avvisade därför den synpunkt som framförts av Mojo och Music Dome.

(37)

När det gäller rapporten från den oberoende konsulten konstaterade de nederländska myndigheterna att iakttagelserna i rapporten i stort sett överensstämde med rapporterna från Deloitte. Framför allt konstaterades i rapporten att vinstdelningsmekanismen garanterade att den planerade investeringen inte skulle ge företaget någon ekonomisk fördel. I rapporten bekräftades alltså att de överenskommelser som ingåtts låg i linje med marknadsmässiga förhållanden.

(38)

Som ett led i granskningen valde kommissionen ut en oberoende konsult, ECORYS Nederland BV, som gavs i uppdrag att granska de värderingsrapporter från Deloitte (17) som kommunen utgått från när den sålde verksamheten i Ahoy Rotterdam NV och hyrde ut Ahoy-anläggningen. Konsulten ombads även att granska den värderingsrapport från DTZ Zadelhoff (nedan kallat DTZ) som klagandena lagt fram innan granskningen inleddes (18), och att bedöma om det vinstdelningssystem som ingick i hyreskontraktet mellan Ahoy Rotterdam NV och kommunen var marknadsmässigt. Konsulten ombads att yttra sig över riktigheten i den metod som tillämpats i alla dessa utvärderingsrapporter.

(39)

Konsulten konstaterade att den metod som tillämpats i rapporterna från Deloitte om värdering av aktierna i Ahoy Rotterdam NV och fastställande av hyran för Ahoy-anläggningen var korrekt. Det var rimligt att Deloitte använt sig bl.a. av uppgifterna från ledningen, men Deloitte hade baserat sin slutliga värdering på sina egna prognoser, som skilde sig från ledningens förväntningar.

(40)

Enligt konsulten berodde skillnaden mellan Deloittes och DTZ:s värderingar av hyran för Ahoy-anläggningen på att de tillämpat olika metoder. Konsulten godkände den metod som använts av Deloitte (19). Den oberoende konsulten framhöll det nära sambandet mellan Deloittes värdering av aktierna i Ahoy Rotterdam NV och fastställandet av hyran för anläggningen och bekräftade att Deloittes metod gav den mest tillförlitliga uppskattningen av den marknadsmässiga hyran för Ahoy-anläggningen, eftersom Deloittes värdering av aktierna var rimlig.

(41)

I den oberoende konsultens rapport bekräftades att antagandet i rapporten från Deloitte att en kapacitetsökning för Ahoy Arena till följd av den planerade investeringen inte automatiskt skulle ge företaget ytterligare värde var berättigat (20). I fråga om vinstdelningssystemet konstaterade konsulten att mekanismen garanterade en rimlig hyreshöjning på marknadsmässiga villkor som motprestation för Rotterdams kommuns investering. Eftersom gränsvärdena i vinstdelningssystemet inte var föremål för indexering skulle kommunen, som hyresvärd, mycket väl kunna få en oväntad intäkt även om företaget, som hyresgäst, inte drog nytta av investeringen i anläggningen.

(42)

Kommissionen har undersökt om åtgärden utgör statligt stöd enligt artikel 87.1 i EG-fördraget, enligt vilken ”stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, [är] oförenligt med den gemensamma marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna”.

(43)

För att kunna betecknas som statligt stöd måste den anmälda investeringen av Rotterdams kommun uppfylla samtliga följande villkor: 1. Åtgärden måste finansieras med statliga medel. 2. Den måste ge företag en ekonomisk fördel. 3. Fördelen måste vara selektiv och snedvrida eller hota att snedvrida konkurrensen. 4. Åtgärden måste påverka handeln mellan medlemsstaterna.

(44)

Rotterdams kommun planerar att investera upp till 42 miljoner euro i renovering och utbyggnad av Ahoy Arena, som är en del av Ahoy-anläggningen. Eftersom en kommun är en offentlig myndighet måste investeringen betraktas som en investering med hjälp av statliga medel enligt artikel 87.1 i EG-fördraget.

(45)

De övriga transaktioner som kommunen genomfört, nämligen försäljningen av verksamheten i Ahoy Rotterdam NV till företagsledningen och det hyreskontrakt som ingåtts med det privatiserade företaget, kan alltså också ha rört statliga medel enligt artikel 87.1.

(46)

Som påpekades i beslutet om att inleda förfarandet skulle försäljningen av verksamheten i Ahoy Rotterdam NV och uthyrningen av Ahoy-anläggningen ge köparen/hyresgästen en ekonomisk fördel endast om priset för aktierna i Ahoy Rotterdam NV eller hyran för Ahoy-anläggningen fastställdes till en nivå under marknadsvärdet. I beslutet om att inleda förfarandet konstaterade kommissionen att priset för Ahoy Rotterdam NV och hyresnivån för Ahoy-anläggningen hade fastställts direkt på grundval av värderingsrapporter från en oberoende värderare, Deloitte. Med tanke på det nära sambandet mellan dessa transaktioner och den anmälda investeringen ansåg dock kommissionen att det var nödvändigt att undersöka villkoren för transaktionerna och i det sammanhanget ta i beaktande att rapporterna från Deloitte i viss utsträckning baserats på uppgifter som lämnats av ledningen för Ahoy Rotterdam NV, som i sin egenskap av tilltänkt köpare/hyresvärd befann sig i en intressekonflikt.

(47)

Som ett led i granskningen beslutade kommissionen att inhämta en oberoende konsults yttrande om tillförlitligheten hos rapporterna från Deloitte, som kommunen utgått från när den genomförde transaktionerna. Såsom förklaras i skälen 38, 39 och 40 bekräftade den oberoende konsultens undersökning att den metod som tillämpats i rapporterna var korrekt och att Deloitte baserat sin slutliga värdering på sina egna prognoser (21). De nederländska myndigheterna har även uppgett att Deloitte bekräftat att man gjort sina egna analyser av de tillgängliga uppgifterna och att slutsatserna skilde sig från ledningens på ett antal punkter.

(48)

Kommissionen har gjort en egen ingående granskning av dessa rapporter och konstaterar att Deloitte på ett korrekt sätt tillämpat metoden med diskonterat kassaflöde (22) vid värderingen av aktierna i Ahoy Rotterdam NV och inkomstmetoden vid fastställandet av hyran för anläggningen. Kommissionen konstaterar också att man i rapporterna på ett korrekt sätt tagit hänsyn till de särskilda egenskaperna hos det företag som driver anläggningen, som försvårade en riktig jämförelse med andra företag och transaktioner. Slutligen konstaterar kommissionen att Deloitte i sina värderingar tagit vederbörlig hänsyn till det nära sambandet mellan försäljningen av verksamheten och uthyrningen av Ahoy-anläggningen. Med utgångspunkt i sin egen bedömning och slutsatserna från den oberoende konsulten anser kommissionen att det inte finns några rimliga skäl att ifrågasätta rapporterna från Deloitte.

(49)

Både innan den formella granskningen inleddes och därefter hävdade Mojo och Music Dome att resultaten i Deloittes rapporter var ogiltiga eftersom Deloitte tillämpat fel metod och använt partiska uppgifter från ledningen. Kommissionen anser att det saknas tillräckliga uppgifter för att styrka dessa påståenden. Som anges ovan har kommissionen konstaterat att Deloitte tillämpat rätt metod och grundat sin värdering på sina egna prognoser, som skilde sig från ledningens förväntningar.

(50)

Mojo och Music Dome hävdar vidare att vissa av de resultat som Ahoy Rotterdam NV faktiskt uppvisat skiljer sig från resultatprognosen i Deloittes värdering av aktierna i Ahoy Rotterdam NV (23), och att resultatet av värderingen, och därmed priset för aktierna i Ahoy Rotterdam NV, skulle bli betydligt högre om prognoserna uppdaterades. Det bör påpekas att värderingen grundades på prognoser som gjorts av Deloitte med utgångspunkt i de uppgifter som fanns tillgängliga vid den aktuella tidpunkten. Det finns inga bevis för att Deloitte använt felaktiga uppgifter för att bedöma marknadsvärdet av Ahoy Rotterdam NV. Det faktum att vissa finansiella indikatorer visade sig avvika från vad som ursprungligen prognostiserats påverkade inte omständigheterna och de uppgifter som Deloitte hade tillgång till när värderingsrapporten utarbetades, och kan alltså inte ha påverkat resultatet av värderingen. Kommissionen konstaterar därför att skillnaderna mellan prognoserna och de faktiska finansiella indikatorer som Mojo och Music Dome lämnat i efterhand inte innebär att Deloittes värdering blir ogiltig.

(51)

På grundval av denna bedömning anser kommissionen att Deloittes marknadsvärderingsrapporter utgjorde en tillförlitlig grund för de priser som fastställdes för kommunens försäljning av verksamheten i Ahoy Rotterdam NV och uthyrningen av Ahoy-anläggningen. Med hänsyn till de relevanta krav som kommunen ställer i hyreskontraktet drar kommissionen slutsatsen att dessa transaktioner genomfördes på marknadsmässiga villkor och inte innebar att det företag som driver anläggningen fick någon otillbörlig ekonomisk fördel.

(52)

Vad beträffar den del av den anmälda investeringen som specifikt avser modernisering och kapacitetsutbyggnad av Ahoy Arena, uppgav kommissionen i beslutet om att inleda förfarandet att det inte kunde uteslutas att denna investering skulle ge det företag som driver anläggningen en selektiv fördel som är större än under normala marknadsförhållanden, även om hänsyn tas till skyddsåtgärden i form av den vinstdelningsmekanism som ingår i hyreskontraktet mellan kommunen och Ahoy Rotterdam NV.

(53)

I synnerhet, enligt kommissionens inledande bedömning, visade inte de argument som de nederländska myndigheterna anfört att vinstdelningssystemets utformning garanterade att hyran skulle ligga på en marknadsmässig nivå efter investeringen. Det framgick alltså inte att det företag som driver anläggningen inte skulle få någon ekonomisk fördel sedan investeringen slutförts.

(54)

Som ett led i granskningen gjorde kommissionen en ingående analys av vinstdelningsmekanismen, mot bakgrund av de ytterligare uppgifter som lämnats av de nederländska myndigheterna och tredje parter. Kommissionen bad också den oberoende konsulten att bedöma om det vinstdelningssystem som ingick i hyreskontraktet låg i linje med marknadsmässiga förhållanden.

(55)

Såsom förklaras i skälen 15 och 16 grundades privatiseringen av verksamheten i Ahoy Rotterdam NV och uthyrningen av anläggningen på antagandet att den planerade investeringen (24) var nödvändig för att bevara anläggningens värde men inte skulle ge några ytterligare inkomster för företaget (25). I detta sammanhang vill kommissionen påpeka att den oberoende konsulten har bekräftat att antagandet i Deloittes rapport att en kapacitetsökning i Ahoy Arena till följd av den planerade investeringen inte automatiskt skulle ge ett mervärde för företaget var rimligt, mot bakgrund av dynamiken på evenemangsmarknaden, möjligheten att nya konkurrenter kunde tillkomma samt den osäkerhet och de risker som präglar marknaden. Kommissionen håller med om den oberoende konsultens slutsatser och konstaterar att antagandet var motiverat, med hänsyn till bl.a. Ahoys unika marknadsställning, förekomsten av andra aktörer på marknaden och deras agerande (26) samt det faktum att driften av anläggningen under relativt lång tid skulle kunna försvåras av renoveringsarbetet.

(56)

Kommissionen vill också påpeka att kommunen införde en vinstdelningsmekanism i hyreskontraktet som en skyddsåtgärd. Mekanismen var utformad för att garantera att hyran för anläggningen skulle stiga om den anmälda investeringen höjde anläggningens värde för företaget. Enligt den oberoende konsulten garanterar vinstdelningssystemet en rimlig hyreshöjning på marknadsmässiga villkor som motprestation för Rotterdams kommuns planerade investering. Den oberoende konsulten har bekräftat att både mekanismens degressiva struktur och den differentierade takten för hyreshöjningen är rimliga. Den oberoende konsulten har också påpekat att kommunen, som hyresvärd, mycket väl skulle kunna få en oväntad intäkt, eftersom gränsvärdena i vinstdelningssystemet inte är föremål för indexering, även om företaget, som hyresgäst, inte drar nytta av investeringen i anläggningen.

(57)

Genom mekanismen ökar hyran när företagets bruttomarginal, som den definieras för detta ändamål, överstiger gränsvärdet på 16,5 miljoner euro. För att bedöma om detta gränsvärde är lämpligt har kommissionen jämfört det över hyresperioden med företagets bruttomarginaler enligt prognosen i Deloittes rapport (27), med avdrag för den hyra som ska betalas till kommunen under ett givet budgetår, såsom mekanismen föreskriver.

[…]

(58)

[…] Över hyresperioden är bruttomarginalerna enligt Deloittes prognos (minus hyran) i genomsnitt högre än gränsvärdet på 16,5 miljoner euro under budgetåren efter det planerade slutförandet av investeringen, även om ingen hänsyn tas till den eventuella ytterligare bruttomarginal som genereras av anläggningens ökade värde. Kommissionen drar slutsatsen att gränsvärdet ligger på en nivå som sannolikt innefattar eventuella ökningar av företagets bruttomarginal som skulle kunna uppstå om investeringen ledde till ett ökat, och inte bara ett bevarat, värde för företaget.

(59)

När gränsvärdet på 16,5 miljoner euro för bruttomarginalen överskrids ökar hyrestillägget för kommunen avsevärt, om än i avtagande takt, till dess att driften ger en bruttomarginal på 25 miljoner euro (28). Då är den hyra som kommunen får in 5,2 miljoner euro, dvs. dubbelt så hög som det belopp som fastställts av Deloitte (29). Eftersom moderniseringen/utbyggnaden av Ahoy Arena inte kan förväntas få obegränsade effekter på företagets inkomster anser kommissionen att det i detta fall är motiverat att differentiera takten för hyreshöjningen och samtidigt fastställa ett tak för hyrestillägget (30).

(60)

Kommissionen godtar därför den oberoende konsultens yttrande och drar slutsatsen att utformningen av den vinstdelningsmekanism som föreskrivs i hyreskontraktet ligger i linje med marknadsmässiga villkor och utgör en effektiv skyddsåtgärd för att garantera att hyran för anläggningen efter den planerade investeringen ligger på en marknadsmässig nivå.

(61)

Mojo och Music Dome har hävdat att förbättringen av anläggningen skulle ge Ahoy Rotterdam NV en konkurrensfördel även om investeringen (och framför allt utbyggnaden av Ahoy Arena) inte gav företaget ökade inkomster, eftersom det skulle få en kostnadsfri förbättring av anläggningen, medan ett privat företag självt skulle ha fått stå för kostnaden. Kommissionen anser inte att detta argument är övertygande. I sina värderingar utgick Deloitte självt från ett scenario där investeringen inte skulle ge några extrainkomster men ändå var nödvändig för att bevara anläggningens värde. När priset för Ahoy Rotterdam NV och hyran för anläggningen bestämdes togs hänsyn till investeringen. Investeringen ger alltså inte företaget någon ekonomisk fördel.

(62)

Mojo och Music Dome hävdar vidare att systemet inte kan vara marknadsmässigt, eftersom företaget, även om det skulle återbetala hela investeringen inom ramen för vinstdelningsmekanismen, ändå skulle få en ekonomisk fördel i och med att Rotterdams kommun skulle stå för hela den ekonomiska risken i samband med investeringen. Enligt Mojo och Music Dome kommer inte kommunen att få någonting alls om inte investeringen genererar extrainkomster; den får tillbaka sin investering endast om extrainkomster verkligen genereras. När det gäller detta argument från Mojo och Music Dome kan kommissionen inte utesluta möjligheten att kommunen inte agerat som en vinstmaximerande privat investerare i samband med sitt beslut att investera i projektet. De villkor som företaget åläggs när det gäller anläggningens multifunktionella karaktär och de slags evenemang som ska hållas där minskar i själva verket anläggningens värde. Kommissionens bedömning har dock visat att företaget inte fick någon otillbörlig fördel genom sin avtalsförbindelse med kommunen på grund av de begränsningar som ingick i kontrakten. Såsom förklaras ovan låg hyresnivån och priset för aktierna i Ahoy Rotterdam NV i linje med marknadsmässiga villkor. Vinstdelningsmekanismen utgör en ytterligare skyddsåtgärd för att utesluta alla eventuella otillbörliga fördelar, om investeringen skulle generera ett mervärde för företaget i stället för att bara bevara värdet.

(63)

Mot bakgrund av den osäkerhet som råder i fråga om den eventuella fördelen för företaget till följd av moderniseringen/utbyggnaden av Ahoy Arena och den faktiska skyddsåtgärden i form av det vinstdelningssystem som kommunen infört, drar kommissionen därför slutsatsen att den planerade investeringen inte ger företaget en större ekonomisk fördel än under normala marknadsförhållanden.

(64)

De nederländska myndigheterna har lovat att det eller de företag som ska genomföra projektet kommer att väljas ut genom offentlig upphandling i full överensstämmelse med Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG (31). Som konstaterades i beslutet om att inleda granskningsförfarandet kan kommissionen, om detta löfte uppfylls, utesluta möjligheten att det företaget eller de företagen ges en större ekonomisk fördel än under normala marknadsförhållanden.

(65)

Det måste slås fast att investeringen inte ger företag som utnyttjar de tjänster som tillhandahålls av det företag som driver Ahoy en större ekonomisk fördel än under normala marknadsförhållanden. Eftersom investeringen framför allt gäller renovering och utveckling av Ahoy Arena kommer de berörda företagen att vara arrangörer av konserter, festivaler, idrottsevenemang och sociala evenemang. Eftersom det är ett privat företag som driver Ahoy-anläggningen finns det ingen anledning att betvivla att kunderna kommer att få betala marknadspris.

(66)

I beslutet om att inleda förfarandet konstaterade kommissionen inledningsvis, på grundval av de uppgifter den hade tillgång till, att ingen selektiv fördel skulle beviljas något specifikt företag eller någon specifik grupp av företag eller någon specifik verksamhet, med tanke på anläggningens multifunktionella utformning och skyldigheterna för företaget enligt hyreskontraktet i fråga om den multifunktionella karaktären och främjandet av den.

(67)

De kommentarer som de nederländska myndigheterna lämnat under loppet av granskningen har bekräftat Ahoy-anläggningens multifunktionella karaktär och mångfalden aktiviteter som bedrivs där. Enligt hyreskontraktet ska företaget garantera att anläggningen även fortsättningsvis kommer att stå till förfogande för olika användare och verksamheter. Kommissionen konstaterar att investeringen i Ahoy Arena syftar till att bevara anläggningens multifunktionella karaktär, för att ge möjlighet till olika slags aktiviteter som inte gynnar specifika företag eller specifika verksamheter. Syftet med investeringen i arenan är dessutom att tillhandahålla en plats för aktiviteter avsedda för allmänheten. Tillhandahållande av en idrottsanläggning av denna typ kan ses som en fråga där myndigheterna har ett ansvar gentemot allmänheten, under förutsättning att dess multifunktionella karaktär bevaras. Vidare finns det inget som tyder på att Ahoy-anläggningen inte skulle drivas på marknadsmässiga villkor när det gäller andra aktiviteter och evenemang.

(68)

Kommissionen anser därför att investeringen inte kommer att gynna specifika företag eller ekonomiska verksamheter och alltså inte är selektiv.

(69)

Kommissionen konstaterar följaktligen att varken den planerade investeringen i Ahoy-anläggningen eller den därmed sammanhängande försäljningen av verksamheten och uthyrningen av Ahoy-anläggningen från kommunens sida ger det företag som driver anläggningen eller något annat företag en större ekonomisk fördel än under normala marknadsförhållanden. Kommissionen konstaterar också att investeringen inte selektivt gynnar specifika företag eller ekonomiska verksamheter.

(70)

Sedan det formella granskningsförfarandet inleddes har de tvivel som kommissionen gav uttryck för i beslutet om att inleda förfarandet bemötts på ett tillfredsställande sätt av de nederländska myndigheterna och den oberoende konsulten. Framför allt har ytterligare upplysningar lämnats i fråga om vinstdelningssystemets utformning, vilket har gjort det möjligt för kommissionen att göra en ingående granskning av systemet. Kommissionen har också bedömt tillförlitligheten i Deloittes värderingar, som utgjorde omedelbar grund för försäljningen av verksamheten i Ahoy Rotterdam NV och uthyrningen av Ahoy-anläggningen, och har bekräftat att dessa transaktioner var förenliga med marknaden.

(71)

Kommissionen drar därför slutsatsen att varken den anmälda investeringen i renovering och modernisering/utbyggnad av Ahoy-anläggningen eller den därmed sammanhängande försäljningen av verksamheten i Ahoy NV och uthyrningen av anläggningen utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget.

22.9.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 248/38

(1)

I enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder (1) bör en redovisningsteknisk kommitté bistå kommissionen med stöd och expertkunskaper vid bedömningen av internationella redovisningsstandarder. Den europeiska rådgivande gruppen för finansiell rapportering (European Financial Reporting Advisory Group, nedan kallad EFRAG) fungerar som redovisningsteknisk kommitté.

(2)

EFRAG bildades 2001 av europeiska organisationer som företräder emittenter, investerare samt redovisnings- och revisionsspecialister som är delaktiga i utarbetandet av ekonomiska rapporter.

(3)

Efter reformeringen av EFRAG:s ledningsstruktur ingår det i EFRAG:s styrelse fyra personer som företräder allmänheten och som är särskilt utvalda på grundval av sin erfarenhet av det politiska beslutsfattandet, antingen på nationell eller europeisk nivå. I enlighet med avsnitt 3.2 i tillägg 1 till EFRAG-stadgarna som trädde i kraft den 11 juni 2009 är det kommissionens uppgift att nominera dessa personer som företräder allmänheten. EFRAG:s styrelsemedlemmar utses av EFRAG:s generalförsamling.

(4)

Efter en offentlig ansökningsomgång (2) har kommissionen valt ut de kandidater som ska nomineras som allmänhetens företrädare i EFRAG:s styrelse.

(5)

Genom kommissionens beslut 2009/549/EG av den 13 juli 2009 om nominering av en person som ska företräda allmänheten i styrelsen för den europeiska rådgivande gruppen för finansiell rapportering (European Financial Reporting Advisory Group) (3) har en kandidat nominerats.