ISSN 1725-2628

doi:10.3000/17252628.L_2009.121.swe

Europeiska unionens

officiella tidning

L 121

European flag  

Svensk utgåva

Lagstiftning

52 årgången
15 maj 2009


Innehållsförteckning

 

I   Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och som ska offentliggöras

Sida

 

 

FÖRORDNINGAR

 

*

Rådets förordning (EG) nr 371/2009 av den 27 november 2008 om ändring av förordning (Euratom, EKSG, EEG) nr 549/69 om fastställande av de grupper av tjänstemän och övriga anställda i Europeiska gemenskaperna som skall omfattas av bestämmelserna i artikel 12, artikel 13 andra stycket samt artikel 14 i protokollet om immunitet och privilegier för Europeiska gemenskaperna

1

 

 

II   Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och vars offentliggörande inte är obligatoriskt

 

 

BESLUT

 

 

Rådet

 

 

2009/370/EG

 

*

Rådets beslut av den 6 april 2009 om Europeiska gemenskapens anslutning till konventionen om internationell säkerhetsrätt till flyttbar egendom och till dess protokoll om särskilda frågor rörande luftfartsutrustning, vilka antogs gemensamt den 16 november 2001 i Kapstaden

3

Konvention om internationell säkerhetsrätt till flyttbar egendom

8

Protokoll om särskilda frågor rörande luftfartsutrustning till konventionen om internationell säkerhetsrätt till flyttbar egendom

25

 

 

III   Rättsakter som antagits i enlighet med fördraget om Europeiska unionen

 

 

RÄTTSAKTER SOM ANTAGITS I ENLIGHET MED AVDELNING VI I FÖRDRAGET OM EUROPEISKA UNIONEN

 

 

2009/371/RIF

 

*

Rådets beslut av den 6 april 2009 om inrättande av Europeiska polisbyrån (Europol)

37

SV

De rättsakter vilkas titlar är tryckta med fin stil är sådana rättsakter som har avseende på den löpande handläggningen av jordbrukspolitiska frågor. De har normalt en begränsad giltighetstid.

Beträffande alla övriga rättsakter gäller att titlarna är tryckta med fetstil och föregås av en asterisk.


I Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och som ska offentliggöras

FÖRORDNINGAR

15.5.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 121/1


RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 371/2009

av den 27 november 2008

om ändring av förordning (Euratom, EKSG, EEG) nr 549/69 om fastställande av de grupper av tjänstemän och övriga anställda i Europeiska gemenskaperna som skall omfattas av bestämmelserna i artikel 12, artikel 13 andra stycket samt artikel 14 i protokollet om immunitet och privilegier för Europeiska gemenskaperna

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 291,

med beaktande av protokollet om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier, särskilt artikel 16,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande (1),

med beaktande av domstolens yttrande (2),

med beaktande av revisionsrättens yttrande (3), och

av följande skäl:

(1)

I enlighet med artikel 6 i rådets beslut 2009/371/RIF av den 6 april 2009 om inrättande av Europeiska polisbyrån (Europol) (4) får Europolpersonal delta i en stödjande funktion i sådana gemensamma utredningsgrupper som inrättats på två eller flera medlemsstaters initiativ, under förutsättning att grupperna utreder brott som omfattas av Europols behörighet. Grupperna står under ledning av en gruppledare som företräder den behöriga, i brottsutredningen deltagande, nationella myndigheten i den medlemsstat där gruppen är verksam. Under verksamhet som utförs av en gemensam utredningsgrupp är Europolpersonal, när det gäller brott som begås mot den eller av den, underkastad den nationella lagstiftningen i den medlemsstat där verksamheten äger rum som gäller för personer med jämförbara arbetsuppgifter.

(2)

När det, genom protokollet om ändring av Europolkonventionen, infördes en möjlighet för Europoltjänstemän att delta i gemensamma utredningsgrupper (5), ansågs det att Europoltjänstemän, med hänsyn till den specifika karaktären i deras deltagande i de gemensamma utredningsgrupper som medlemsstater inrättat inom ramen för brottsutredningar som faller under Europols behörighet, inte borde åtnjuta immunitet mot rättsliga förfaranden i fråga om sådana handlingar i tjänsten som de utför när de deltar i utredningsgrupperna.

(3)

Den immunitet och de privilegier som gemenskapernas tjänstemän och övriga anställda beviljas – endast i gemenskapernas intresse – genom protokollet om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier har en rent funktionell karaktär, i det avseendet att syftet med dem är att undvika störningar av gemenskapernas funktion och oberoende. Med tanke på att den specifika karaktär som Europolpersonals deltagande i gemensamma utredningsgrupper har inte ändras genom beslut 2009/371/RIF bör antagandet av beslutet inte leda till att immunitet mot rättsliga förfaranden utsträcks till att omfatta Europolpersonal som deltar i sådana utredningsgrupper. Förordning (Euratom, EKSG, EEG) nr 549/69 (6) bör därför ändras i syfte att mot bakgrund av det ovan nämnda beslutet och uteslutande med tanke på tillämpningen av detta klargöra räckvidden för immuniteten för Europolpersonal som ställs till en gemensam utredningsgrupps förfogande.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Följande artikel ska införas i förordning (Euratom, EKSG, EEG) nr 549/69:

”Artikel 1a

Artikel 12 a i protokollet om Europeiska gemenskapens immunitet och privilegier ska inte gälla för Europolpersonal som ställs till en gemensam utredningsgrupps förfogande, i fråga om handlingar i tjänsten som är nödvändiga för att utföra sådana uppgifter som avses i artikel 6 i rådets beslut 2009/371/RIF av den 6 april 2009 om inrättande av Europeiska polisbyrån (Europol) (7).

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2010.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 27 november 2008.

På rådets vägnar

M. ALLIOT-MARIE

Ordförande


(1)  Yttrandet avgivet den 23 september 2008 (ännu ej offentliggjort i EUT).

(2)  Yttrandet avgivet den 11 juni 2008.

(3)  Yttrandet avgivet den 17 juli 2008.

(4)  Se sidan 37 i detta nummer av EUT.

(5)  EGT C 312, 16.12.2002, s. 1.

(6)  EGT L 74, 27.3.1969, s. 1.

(7)  EUT L 121, 15.5.2009. s. 37.”


II Rättsakter som antagits i enlighet med EG- och Euratomfördragen och vars offentliggörande inte är obligatoriskt

BESLUT

Rådet

15.5.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 121/3


RÅDETS BESLUT

av den 6 april 2009

om Europeiska gemenskapens anslutning till konventionen om internationell säkerhetsrätt till flyttbar egendom och till dess protokoll om särskilda frågor rörande luftfartsutrustning, vilka antogs gemensamt den 16 november 2001 i Kapstaden

(2009/370/EG)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR BESLUTAT FÖLJANDE

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 61 c jämförd med artikel 300.2 första stycket och artikel 300.3 första stycket,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande (1), och

av följande skäl:

(1)

Europeiska gemenskapen arbetar för att upprätta ett gemensamt rättsligt område grundat på principen om ömsesidigt erkännande av rättsliga avgöranden.

(2)

Konventionen om internationell säkerhetsrätt till flyttbar egendom (nedan kallad Kapstadskonventionen eller konventionen) och dess protokoll om särskilda frågor rörande luftfartsutrustning (nedan kallat luftfartsprotokollet eller protokollet), vilka antogs gemensamt den 16 november 2001 i Kapstaden, bidrar på ett värdefullt sätt till regleringen på internationell nivå inom sina respektive områden. Det är därför önskvärt att de bestämmelser i de båda instrumenten som rör områden som faller under gemenskapens exklusiva behörighet börjar tillämpas snarast möjligt.

(3)

Kommissionen har på gemenskapens vägnar förhandlat om de delar av Kapstadskonventionen och luftfartsprotokollet som faller under gemenskapens exklusiva behörighet.

(4)

Regionala organisationer för ekonomisk integration som är behöriga på vissa områden som regleras i Kapstadskonventionen och luftfartsprotokollet får ansluta sig till konventionen och protokollet efter det att dessa har trätt i kraft.

(5)

Vissa av de områden som regleras i rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (2), rådets förordning (EG) nr 1346/2000 av den 29 maj 2000 om insolvensförfaranden (3) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008 av den 17 juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I) (4) behandlas även i Kapstadskonventionen och luftfartsprotokollet.

(6)

Gemenskapen har exklusiv behörighet på vissa av de områden som regleras i Kapstadskonventionen och luftfartsprotokollet, medan medlemsstaterna har behörighet på andra områden som regleras i de båda instrumenten.

(7)

Gemenskapen bör därför ansluta sig till Kapstadskonventionen och luftfartsprotokollet.

(8)

Enligt artikel 48 i Kapstadskonventionen och artikel XXVII i luftfartsprotokollet ska en regional organisation för ekonomisk integration vid anslutningen lägga fram en förklaring om de områden i konventionen respektive protokollet för vilka dess medlemsstater har delegerat sin behörighet till organisationen. Gemenskapen bör följaktligen avge en sådan förklaring vid anslutningen till de två instrumenten.

(9)

Enligt artikel 55 i Kapstadskonventionen får en fördragsslutande stat förklara att den inte alls eller endast delvis kommer att tillämpa bestämmelserna i artikel 13 eller artikel 43 eller båda dessa. Gemenskapen bör avge en sådan förklaring vid anslutningen till konventionen.

(10)

Artiklarna X, XI och XII i luftfartsprotokollet tillämpas endast om en fördragsslutande stat har avgivit en förklaring i detta syfte enligt artikel XXX i protokollet samt under de förutsättningar som anges i förklaringen. Gemenskapen bör vid anslutningen till luftfartsprotokollet förklara att den inte kommer att tillämpa artikel XII och följaktligen inte avge någon förklaring enligt artikel XXX.2 och XXX.3. Medlemsstaternas behörighet beträffande de materiella rättsreglerna om insolvens kommer inte att påverkas.

(11)

Tillämpningen av artikel VIII (val av tillämplig lag) i luftfartsprotokollet är också beroende av att en fördragsslutande stat har avgivit en förklaring (enligt artikel XXX.1). Gemenskapen bör vid anslutningen till luftfartsprotokollet förklara att den inte kommer att tillämpa artikel VIII.

(12)

Förenade kungariket kommer att fortsätta att vara bundet av Romkonventionen från 1980 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (5) fram till den tidpunkt då landet blir bundet av bestämmelserna i förordning (EG) nr 593/2008. Om Förenade kungariket ansluter sig till luftfartsprotokollet före denna tidpunkt, förutsätts det att landet vid anslutningen avger en förklaring enligt artikel XXX.1 vilken inte påverkar tillämpningen av bestämmelserna i förordningen.

(13)

Förenade kungariket och Irland deltar i antagandet och tillämpningen av detta beslut.

(14)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokollet om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, deltar Danmark inte i antagandet av detta beslut, som inte är bindande för eller tillämpligt på Danmark.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1.   Konventionen om internationell säkerhetsrätt till flyttbar egendom (nedan kallad Kapstadskonventionen) och dess protokoll om särskilda frågor rörande luftfartsutrustning (nedan kallat luftfartsprotokollet), vilka antogs gemensamt den 16 november 2001 i Kapstaden, godkänns härmed på Europeiska gemenskapens vägnar.

Texten till Kapstadskonventionen och luftfartsprotokollet åtföljer detta beslut.

2.   I detta beslut avses med medlemsstaterna alla medlemsstater utom Danmark.

Artikel 2

Rådets ordförande bemyndigas härmed att utse den eller de personer som ska ha rätt att på gemenskapens vägnar deponera det instrument som avses i artikel 47.4 i Kapstadskonventionen och det instrument som avses i artikel XXVI.4 i luftfartsprotokollet.

Artikel 3

1.   Gemenskapen ska vid anslutningen till Kapstadskonventionen avge förklaringen i punkt I i bilaga I och förklaringen i punkt I i bilaga II.

2.   Gemenskapen ska vid anslutningen till luftfartsprotokollet avge förklaringen i punkt II i bilaga I och förklaringen i punkt II i bilaga II.

Utfärdat i Luxemburg den 6 april 2009.

På rådets vägnar

J. POSPÍŠIL

Ordförande


(1)  Yttrande av den 18 december 2008 (ännu ej offentliggjort i EUT).

(2)  EGT L 12, 16.1.2001, s. 1.

(3)  EGT L 160, 30.6.2000, s. 1.

(4)  EUT L 177, 4.7.2008, s. 6.

(5)  EGT L 266, 9.10.1980, s. 1.


BILAGA I

Allmänna förklaringar om Europeiska gemenskapens behörighet vilka gemenskapen kommer att avge när den ansluter sig till konventionen om internationell säkerhetsrätt till flyttbar egendom (Kapstadskonventionen eller konventionen) och dess protokoll om särskilda frågor rörande luftfartsutrustning (luftfartsprotokollet eller protokollet), vilka antogs gemensamt den 16 november 2001 i Kapstaden

I.

Förklaring enligt artikel 48.2 i Kapstadskonventionen om Europeiska gemenskapens behörighet på de områden som regleras i konventionen för vilka medlemsstaterna har delegerat sin behörighet till gemenskapen

1.

Enligt artikel 48 i Kapstadskonventionen får regionala organisationer för ekonomisk integration bestående av suveräna stater, vilka är behöriga på vissa områden som regleras i konventionen, ansluta sig till denna under förutsättning att de lägger fram en förklaring enligt artikel 48.2 i konventionen. Gemenskapen har beslutat att ansluta sig till Kapstadskonventionen och lägger följaktligen fram en sådan förklaring.

2.

Gemenskapens nuvarande medlemmar är Konungariket Belgien, Republiken Bulgarien, Republiken Tjeckien, Konungariket Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Estland, Irland, Republiken Grekland, Konungariket Spanien, Republiken Frankrike, Republiken Italien, Republiken Cypern, Republiken Lettland, Republiken Litauen, Storhertigdömet Luxemburg, Republiken Ungern, Republiken Malta, Konungariket Nederländerna, Republiken Österrike, Republiken Polen, Republiken Portugal, Rumänien, Republiken Slovenien, Republiken Slovakien, Republiken Finland, Konungariket Sverige och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland.

3.

Denna förklaring ska dock inte tillämpas på Konungariket Danmark, i enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokollet om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.

4.

Denna förklaring ska inte tillämpas på de till medlemsstaterna hörande territorier på vilka fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen inte tillämpas och påverkar inte sådana åtgärder eller ståndpunkter som de berörda medlemsstaterna kan komma att anta inom ramen för Kapstadskonventionen på dessa territoriers vägnar och i deras intresse.

5.

Europeiska gemenskapens medlemsstater har delegerat sin behörighet till gemenskapen på vissa områden som rör rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (1), rådets förordning (EG) nr 1346/2000 av den 29 maj 2000 om insolvensförfaranden (2) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008 av den 17 juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I) (3).

6.

Gemenskapen kommer vid anslutningen till Kapstadskonventionen inte att avge någon av de förklaringar som är tillåtna enligt de artiklar som nämns i artikel 56 i konventionen, med undantag av en förklaring om artikel 55. Medlemsstaterna behåller sin behörighet beträffande de materiella rättsreglerna om insolvens.

7.

Utövandet av den behörighet som medlemsstaterna har delegerat till gemenskapen på grundval av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen är av naturen underkastat kontinuerlig förändring. De behöriga institutionerna får inom ramen för detta fördrag fatta beslut som bestämmer omfattningen av gemenskapens behörighet. Gemenskapen förbehåller sig därför rätten att ändra denna förklaring i enlighet därmed, utan att detta utgör en nödvändig förutsättning för utövandet av dess behörighet med avseende på de områden som regleras i Kapstadskonventionen.

II.

Förklaring enligt artikel XXVII.2 i luftfartsprotokollet om Europeiska gemenskapens behörighet på de områden som regleras i protokollet för vilka gemenskapens medlemsstater har delegerat sin behörighet till gemenskapen

1.

Enligt artikel XXVII i luftfartsprotokollet får regionala organisationer för ekonomisk integration bestående av suveräna stater, vilka är behöriga på vissa områden som regleras i protokollet, ansluta sig till detta under förutsättning att de lägger fram en förklaring enligt artikel XXVII.2 i protokollet. Europeiska gemenskapen har beslutat att ansluta sig till luftfartsprotokollet och lägger följaktligen fram en sådan förklaring.

2.

Europeiska gemenskapens nuvarande medlemmar är Konungariket Belgien, Republiken Bulgarien, Republiken Tjeckien, Konungariket Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Estland, Irland, Republiken Grekland, Konungariket Spanien, Republiken Frankrike, Republiken Italien, Republiken Cypern, Republiken Lettland, Republiken Litauen, Storhertigdömet Luxemburg, Republiken Ungern, Republiken Malta, Konungariket Nederländerna, Republiken Österrike, Republiken Polen, Republiken Portugal, Rumänien, Republiken Slovenien, Republiken Slovakien, Republiken Finland, Konungariket Sverige och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland.

3.

Denna förklaring ska dock inte tillämpas på Konungariket Danmark, i enlighet med artiklarna 1 och 2 i protokollet om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.

4.

Denna förklaring ska inte tillämpas på de till medlemsstaterna hörande territorier på vilka fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen inte tillämpas och påverkar inte sådana åtgärder eller ståndpunkter som de berörda medlemsstaterna kan komma att anta inom ramen för luftfartsprotokollet på dessa territoriers vägnar och i deras intresse.

5.

Europeiska gemenskapens medlemsstater har delegerat sin behörighet till gemenskapen på vissa områden som rör rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (4), rådets förordning (EG) nr 1346/2000 av den 29 maj 2000 om insolvensförfaranden (5) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008 av den 17 juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I) (6).

6.

Gemenskapen kommer vid anslutningen till luftfartsprotokollet inte att avge någon förklaring enligt artikel XXX.1 om tillämpningen av artikel VIII och kommer inte heller att avge någon förklaring enligt artikel XXX.2 och XXX.3. Medlemsstaterna behåller sin behörighet beträffande de materiella rättsreglerna om insolvens.

7.

Utövandet av den behörighet som medlemsstaterna har delegerat till gemenskapen på grundval av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen är av naturen underkastat kontinuerlig förändring. De behöriga institutionerna får inom ramen för detta fördrag fatta beslut som bestämmer omfattningen av gemenskapens behörighet. Gemenskapen förbehåller sig därför rätten att ändra denna förklaring i enlighet därmed, utan att detta utgör en nödvändig förutsättning för utövandet av dess behörighet med avseende på de områden som regleras i luftfartsprotokollet.


(1)  EGT L 12, 16.1.2001, s. 1.

(2)  EGT L 160, 30.6.2000, s. 1.

(3)  EUT L 177, 4.7.2008, s. 6.

(4)  EGT L 12, 16.1.2001, s. 1.

(5)  EGT L 160, 30.6.2000, s. 1.

(6)  EUT L 177, 4.7.2008, s. 6.


BILAGA II

Förklaringar som Europeiska gemenskapen kommer att avge när den ansluter sig till konventionen om internationell säkerhetsrätt till flyttbar egendom (Kapstadskonventionen eller konventionen) och dess protokoll om särskilda frågor rörande luftfartsutrustning (luftfartsprotokollet eller protokollet), vilka antogs gemensamt den 16 november 2001 i Kapstaden, i fråga om vissa bestämmelser och åtgärder i dessa instrument

I.

Förklaring av Europeiska gemenskapen enligt artikel 55 i Kapstadskonventionen

I kraft av artikel 55 i Kapstadskonventionen kommer, i de fall där gäldenären har hemvist i en medlemsstat i gemenskapen, de medlemsstater som är bundna av rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (1) enbart att tillämpa artiklarna 13 och 43 i konventionen för beviljande av interimistiska åtgärder i överensstämmelse med artikel 31 i förordning (EG) nr 44/2001 i Europeiska gemenskapernas domstols tolkning av texten i denna artikel inom ramen för artikel 24 i Brysselkonventionen av den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (2).

II.

Förklaring av Europeiska gemenskapen enligt artikel XXX i luftfartsprotokollet

I överensstämmelse med artikel XXX.5 i luftfartsprotokollet kommer artikel XXI i detta inte att tillämpas på gemenskapen och rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (3) kommer att tillämpas på detta område i förhållande till de medlemsstater som är bundna av förordningen eller av överenskommelser avsedda att utvidga verkningarna av denna.


(1)  EGT L 12, 16.1.2001, s. 1.

(2)  EGT L 299, 31.12.1972, s. 32.

(3)  EGT L 12, 16.1.2001, s. 1.


ÖVERSÄTTNING

KONVENTION

om internationell säkerhetsrätt till flyttbar egendom

DE STATER SOM ÄR PARTER I DENNA KONVENTION,

SOM ÄR MEDVETNA om problemen vid förvärv och användning av flyttbar egendom av stort värde eller av särskild ekonomisk betydelse och om nödvändigheten att på ett effektivt sätt underlätta finansieringen av deras förvärv och användning,

SOM INSER fördelarna med leasing och finansiering mot säkerhet i tillgångar och som är angelägna om att underlätta denna typ av transaktioner genom att fastställa klara regler för dessa,

SOM ÄR MEDVETNA OM behovet att se till att säkerhetsrätten till sådan flyttbar egendom överallt erkänns och skyddas,

SOM VILL ge alla berörda parter ömsesidiga betydande ekonomiska fördelar,

SOM ÄR ÖVERTYGADE om att det är nödvändigt att det i dessa regler tas hänsyn till de principer som ligger till grund för leasing och finansiering med tillgångar som säkerhet och att den vid denna typ av transaktioner nödvändiga principen om parternas oberoende och frivillighet respekteras,

SOM ÄR MEDVETNA OM att ett särskilt juridiskt system måste fastställas för internationella säkerhetsrätter till sådan flyttbar egendom och att ett internationellt registreringssystem måste bildas för att skydda dessa säkerhetsrätter,

SOM TAR HÄNSYN TILL syftena och principerna i de gällande konventionerna om sådan flyttbar egendom,

HAR ENATS om följande bestämmelser.

KAPITEL I

TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1

Definitioner

Om inte annat framgår av sammanhanget avses i denna konvention följande:

a)   avtal: panträttsavtal, avtal med ägarförbehåll eller leasingavtal.

b)   överlåtelse: överenskommelse som innebär att förvärvaren som säkerhetsrätt eller på annat sätt erhåller tillhörande rättigheter, med eller utan överlåtelse av motsvarande internationella säkerhetsrätt.

c)   tillhörande rättigheter: alla sådana rättigheter till betalning eller till annan prestation från en gäldenär enligt ett avtal som garanteras genom egendomen eller är förenade med denna.

d)   inledande av insolvensförfaranden: den tidpunkt då insolvensförfaranden ska anses ha inletts enligt tillämplig insolvenslagstiftning.

e)   köpare med förbehåll: köpare enligt ett avtal med ägarförbehåll.

f)   säljare med förbehåll: säljare enligt ett avtal med ägarförbehåll.

g)   försäljningsavtal: annan överenskommelse om försäljning av egendom av en säljare till en köpare än ett sådant avtal som avses i a ovan.

h)   domstol: en rättslig eller administrativ domstol eller en skiljedomstol som tillsatts av en fördragsslutande stat.

i)   borgenär: en panthavare enligt ett panträttsavtal, en säljare med förbehåll enligt ett avtal med ägarförbehåll eller en leasegivare enligt ett leasingavtal.

j)   gäldenär: pantsättare enligt ett panträttsavtal, en köpare med förbehåll enligt ett avtal med ägarförbehåll, en leasetagare enligt ett leasingavtal, eller en person vars rätt till egendom omfattas av en icke konventionell rätt eller säkerhetsrätt som kan registreras.

k)   insolvensförvaltare: person med bemyndigande att handlägga rekonstruktionen eller likvidationen, även interimistiskt, och omfattar en gäldenär som besitter egendomen om detta är förenligt med den tillämpliga insolvenslagstiftningen.

l)   insolvensförfaranden: konkurs, likvidation eller andra kollektiva rättsliga eller administrativa förfaranden, inbegripet interimistiska förfaranden, varvid gäldenärens tillgångar och rörelse ska kontrolleras eller övervakas av en domstol för rekonstruktion eller likvidation.

m)   berörda personer:

i)

gäldenären,

ii)

envar som för att sörja för fullgörandet av varje form av förpliktelse gentemot borgenären gått i borgen, ställt eller låtit utfärda en on demand-garanti, en standby-remburs eller varje annan form av kreditförsäkring,

iii)

varje annan person med rätt avseende egendomen.

n)   intern transaktion: transaktion av sådan typ som avses i artikel 2.2 a-2.2 c om centrumet för de huvudsakliga intressena för samtliga parter i denna transaktion och egendomen (vars läge ska fastställas enligt protokollets bestämmelser) finns i samma fördragsslutande stat när avtalets ingås och om den säkerhetsrätt som uppkommer genom transaktionen skrivits in i ett nationellt register i denna fördragsslutande stat om den har avgett en förklaring enligt artikel 50.1.

o)   internationell säkerhetsrätt: en säkerhetsrätt som innehas av en borgenär som omfattas av artikel 2.

p)   internationellt register: det internationella registreringsorgan som inrättas för denna konvention eller för protokollet.

q)   leasingavtal: avtal som innebär att en person (leasegivaren) upplåter besittnings- eller nyttjanderätt för egendom (med eller utan köpoption) till en annan person (leasetagaren) mot erläggande av hyra eller annan form av ersättning.

r)   nationell säkerhetsrätt: en säkerhetsrätt avseende egendom och som innehas av en borgenär och har uppkommit genom en intern transaktion som omfattas av en förklaring som avgivits enligt artikel 50.1.

s)   icke konventionell rättighet eller säkerhetsrätt: rättighet eller säkerhetsrätt som erhålls enligt lagstiftningen i en fördragsslutande stat som avgett en förklaring enligt artikel 39 för att sörja för fullgörandet av en förpliktelse, inbegripet gentemot en stat, ett statligt organ eller en mellanstatlig eller privat organisation.

t)   meddelande om nationell säkerhetsrätt: meddelande om att en nationell säkerhetsrätt som har registrerats eller ska registreras i det internationella registret har bildats.

u)   egendom: egendom som tillhör en av de kategorier som omfattas av bestämmelserna i artikel 2.

v)   redan befintlig rättighet eller säkerhetsrätt: en rätt eller säkerhetsrätt, oavsett typ, till egendom vilken bildats eller uppkommit före den dag då denna konvention får verkan enligt artikel 60.2 a.

w)   avkastning: gottgörelse i form av pengar eller i annan form för egendom till följd av att denna helt eller delvis förlorats eller förstörts, helt eller delvis förverkats eller beslagtagits eller exproprierats.

x)   kommande överlåtelse: överlåtelse som man avser att genomföra, när en fastställd händelse ägt rum, oavsett om denna händelse säkert kommer att äga rum eller inte.

y)   kommande internationell säkerhetsrätt: säkerhetsrätt som man avser att bilda eller föreskriva i fråga om egendom i form av internationell säkerhetsrätt, när en fastställd händelse ägt rum (bland annat gäldenärens förvärv av en rättighet till föremålet), oavsett om denna händelse säkert kommer att äga rum eller inte.

z)   kommande försäljning: försäljning som avses komma att äga rum, när en fastställd händelse ägt rum, oavsett om denna händelse säkert kommer att äga rum eller inte.

aa)   protokoll: för varje kategori av tillgångar och tillhörande rättigheter som omfattas av denna konvention protokollet för denna kategori av tillgångar och tillhörande rättigheter.

bb)   registrerat: registrerat i det internationella registret enligt kapitel V.

cc)   registrerad säkerhetsrätt: en internationell säkerhetsrätt, en rätt eller en icke konventionell säkerhetsrätt som kan registreras eller en nationell säkerhetsrätt som tas upp i ett meddelande om en nationell säkerhetsrätt och har registrerats enligt kapitel V.

dd)   registrerbar icke konventionell rätt eller säkerhetsrätt: icke konventionell rätt eller säkerhetsrätt som kan registreras enligt en förklaring som deponerats i enlighet med artikel 40.

ee)   registreringsmyndighet: i fråga om protokollet den person eller det organ som i detta protokoll avses eller utses i kraft av artikel 17.2 b.

ff)   arbetsordning: den arbetsordning som tillsynsmyndigheten fastställer eller godkänner enligt protokollet.

gg)   försäljning: övergång av äganderätten till egendom enligt ett försäljningsavtal.

hh)   säkrad förpliktelse: förpliktelse som säkras genom säkerhet.

ii)   panträttsavtal: avtal enligt vilket en pantsättare till en panthavare upplåter eller förbinder sig att upplåta en rätt (inbegripet äganderätt) till egendom för att garantera fullgörandet av pantsättarens eller annan persons nuvarande eller framtida förpliktelser.

jj)   säkerhet: en garanti som uppkommer genom ett panträttsavtal.

kk)   tillsynsmyndighet: i fråga om protokollet den tillsynsmyndighet som avses i artikel 17.1.

ll)   avtal med ägarförbehåll: försäljningsavtal som rör egendom och innebär att äganderätten inte överförs förrän villkoren i avtalet uppfyllts.

mm)   icke registrerad säkerhetsrätt: konventionell eller icke konventionell rätt eller säkerhetsrätt (med undantag av säkerhetsrätt eller rätt som omfattas av artikel 39) som, oavsett om detta är möjligt eller inte enligt denna konvention, inte registrerats.

nn)   skriftlig: underrättelse (även via teleöverföring) på fysisk eller annan bärare som senare kan reproduceras på en fysisk bärare, så att det framgår av bäraren på rimligt sätt att en person godkänt underrättelsen.

Artikel 2

Internationell säkerhetsrätt

1.   Genom denna konvention inrättas en ordning för bildande av en internationell säkerhetsrätt och rättsverkningarna av denna avseende vissa kategorier av flyttbar egendom och tillhörande rättigheter.

2.   I denna konvention avses med internationell säkerhetsrätt till flyttbar egendom en säkerhetsrätt, vilken uppkommit enligt artikel 7, avseende egendom, som omfattas av en i punkt 3 avsedd kategori, som specificeras i protokollet, av egendom som i sin helhet ska kunna identifieras,

a)

vilken pantsättaren beviljat enligt ett panträttsavtal,

b)

vilken innehas av en person som är säljare med förbehåll enligt ett avtal med ägarförbehåll, eller

c)

vilken innehas av en person som är leasegivare enligt ett leasingavtal. En säkerhetsrätt som omfattas av led a i denna punkt kan inte samtidigt omfattas av led b eller led c.

3.   De kategorier som avses i de föregående styckena är

a)

luftfartygsskrov, flygmotorer och helikoptrar,

b)

rullande järnvägsmateriel, och

c)

rymdegendom.

4.   Huruvida en säkerhetsrätt enligt punkt 2 omfattas av led a, b eller c ska fastställas enligt tillämplig lag.

5.   En internationell säkerhetsrätt avseende egendom omfattar avkastning från denna egendom.

Artikel 3

Tillämpningsområde

1.   Denna konvention är tillämplig när gäldenären befinner sig en fördragsslutande stat vid tidpunkten för ingåendet av det avtal varigenom den internationella säkerhetsrätten bildas eller föreskrivs.

2.   Denna konvention är tillämplig även om borgenären befinner sig i en icke fördragsslutande stat.

Artikel 4

Gäldenärens uppehållsort

1.   I fråga om artikel 3.1 ska gäldenären anses befinna sig i varje fördragsslutande stat

a)

enligt vars lagstiftning denne har bildats,

b)

i vilken dennes stadgeenliga säte ligger,

c)

i vilken dennes huvudkontor ligger, eller

d)

i vilken dennes driftställe ligger.

2.   Med ett sådant driftställe som tas upp i led d i föregående stycke avses i det fall att gäldenären har mer än ett driftställe dennes huvudsakliga driftställe eller, om denne saknar driftställe, dennes hemvist.

Artikel 5

Tolkning och tillämplig rätt

1.   Vid tolkningen av denna konvention ska hänsyn tas till dess syften såsom dessa kommer till uttryck i ingressen, dess internationella karaktär och nödvändigheten att främja enhetlighet och förutsägbarhet i dess tillämpning.

2.   Frågor inom områden som regleras i denna konvention som inte uttryckligen ska avgöras enligt konventionen ska regleras enligt de allmänna principer som ligger till grund för denna eller, i annat fall, i enlighet med tillämplig lag eller rätt.

3.   Med hänvisningar till tillämplig lag eller rätt avses den interna lagstiftning eller rätt som ska tillämpas enligt den internationella privaträtten i den stat där talan väckts vid en domstol.

4.   Om en stat omfattar flera territoriella enheter som var och en har sina egna rättsregler för den fråga som ska prövas, och om det saknas uppgift om relevant territoriell enhet, ska rätten i denna stat tillämpas för att avgöra vilken territoriell enhets regler som ska tillämpas. Om sådana regler saknas ska rätten i den territoriella enhet som har närmast anknytning till ärendet tillämpas.

Artikel 6

Förhållandet mellan konventionen och protokollet

1.   Denna konvention och protokollet ska läsas och tolkas gemensamt som ett enda instrument.

2.   I fall där denna konvention och protokollet är inbördes oförenliga ska protokollet ha företräde.

KAPITEL II

DEN INTERNATIONELLA SÄKERHETSRÄTTENS BESKAFFENHET

Artikel 7

Formkrav

En säkerhetsrätt är beskaffad som en internationell säkerhetsrätt enligt denna konvention om det avtal av vilket den följer eller i vilket den föreskrivs

a)

ingås skriftligen,

b)

avser egendom för vilken pantsättaren, säljaren med förbehåll eller leasegivaren har förfoganderätt,

c)

gör det möjligt att identifiera egendomen enligt protokollet, och

d)

om det rör sig om ett panträttsavtal, gör det möjligt fastställa de säkrade förpliktelserna utan det är nödvändigt att fastställa ett belopp eller ett garanterat högsta belopp.

KAPITEL III

ÅTGÄRDER VID URAKTLÅTENHET

Artikel 8

Åtgärder som panthavare får vidta

1.   Vid uraktlåtenhet enligt artikel 11 får panthavaren med pantsättarens samtycke, som får lämnas vid godtycklig tidpunkt, och med förbehåll för varje förklaring som en fördragsslutande stat får avge enligt artikel 54, vidta en eller flera av följande åtgärder:

a)

ta all sådan egendom i besittning som intecknats till förmån för panthavaren eller förfoga över denna,

b)

sälja eller leasa sådan egendom,

c)

tillgodogöra sig all form av inkomst eller förtjänst som följer av förvaltningen eller nyttjandet av sådan egendom.

2.   Panthavaren får även begära att en domstol ska tillåta eller besluta att någon av åtgärderna enligt föregående punkt får eller ska vidtas.

3.   Alla åtgärder som föreskrivs i punkt 1 a–1 c eller i artikel 13 måste vidtas på ett affärsmässigt rimligt sätt. En åtgärd ska anses ha vidtagits på ett affärsmässigt rimligt sätt om den har vidtagits i enlighet med en bestämmelse i ett panträttsavtal, såvida inte denna bestämmelse är uppenbart orimlig.

4.   Varje panthavare som erbjuder sig att sälja eller leasa egendom enligt punkt 1 måste i rimlig tid skriftligen meddela detta till

a)

berörda personer enligt leden i och ii artikel 1 m, och

b)

berörda personer enligt led iii i artikel 1 m som i rimlig tid före försäljningen eller leasingen underrättat panthavaren om sina rättigheter.

5.   Varje belopp som panthavaren tar ut genom att vidta någon av de åtgärder som föreskrivs i punkterna 1–2 ska användas för att täcka de säkrade förpliktelserna.

6.   Om de belopp som panthavaren tar ut till följd av någon av de åtgärder som föreskrivs i punkterna 1–2 överstiger det belopp som säkras genom säkerheten och de kostnader som någon av dessa åtgärder rimligen medför, ska panthavaren fördela överskottet i företrädesordning bland de rättshavare med underordnad förmånsrätt som registrerats eller vars panthavare underrättats och ska betala eventuell mellanskillnad till pantsättaren.

Artikel 9

Övergång av äganderätt som gottgörelse; befrielse

1.   Vid godtycklig tidpunkt efter uraktlåtenhet enligt artikel 11 får panthavaren och alla berörda personer avtala om att äganderätten till all sådan intecknad egendom (eller varje annan rätt som pantsättaren har till denna egendom) ska övergå till panthavaren som gottgörelse, helt eller delvis, för de säkrade förpliktelserna.

2.   Domstolen får efter framställan från panthavaren besluta att äganderätten till all sådan intecknad egendom (eller varje annan rätt som pantsättaren har till denna egendom) ska övergå till panthavaren som gottgörelse, helt eller delvis, för de säkrade förpliktelserna.

3.   Domstolen får bifalla panthavarens framställan enligt föregående stycke endast om beloppet av de genom denna äganderättsövergång säkrade förpliktelserna motsvarar egendomens värde med hänsyn till varje betalning som panthavaren ska göra till någon av de berörda personerna.

4.   Vid godtycklig tidpunkt efter uraktlåtenhet enligt artikel 11 och före försäljning av den intecknade egendomen eller innan ett beslut enligt punkt 2 meddelats kan pantsättaren eller envar berörd person få säkerheten frisläppt genom att helt betala de säkrade beloppen, med förbehåll för leasing som panthavaren samtyckt till enligt artikel 8.1 b eller som en domstol fastställt enligt artikel 8.2. Om en annan person än gäldenären efter sådan uraktlåtenhet betalar det säkrade beloppet i dess helhet, inträder denne i panthavarens rätt.

5.   Pantsättares äganderätt eller annan rätt som övergått genom försäljning enligt artikel 8.1 b, eller i enlighet med punkterna 1 eller 2 i denna artikel, ska ej omfattas av någon annan rättighet eller säkerhetsrätt i förhållande till vilken panthavarens säkerhet ska prioriteras enligt artikel 29.

Artikel 10

Åtgärder som får vidtas av säljare med förbehåll eller leasegivare

Vid uraktlåtenhet som rör ett avtal med ägarförbehåll eller leasingavtal enligt artikel 11 får villkorade säljaren eller leasegivaren beroende på omständigheterna

a)

med förbehåll för en eventuell förklaring som en fördragsslutande stat får avge enligt artikel 54 häva ett avtal och ta all sådan egendom som omfattas av avtalet i besittning eller förfoga över denna, eller

b)

begära att en domstol ska tillåta eller besluta om någon av ovanstående åtgärder.

Artikel 11

Begreppet uraktlåtenhet

1.   Borgenären och gäldenären får vid godtycklig tidpunkt skriftligen komma överens om omständigheter som innebär uraktlåtenhet eller om varje annan omständighet vid vilken rättigheterna och åtgärderna i artiklarna 8–10 och artikel 13 får utövas respektive vidtas.

2.   Om sådan överenskommelse saknas ska begreppet uraktlåtenhet i fråga om artiklarna 8–10 och artikel 13 avse uraktlåtenhet varigenom borgenären i väsentlig utsträckning berövas det som avtalet rimligen ger rätt till.

Artikel 12

Kompletterande åtgärder

Alla kompletterande åtgärder som är tillåtna enligt tillämplig lag, även alla åtgärder om vilka parterna kommit överens, får vidtas såvida de inte är oförenliga med de obligatoriska bestämmelser i detta kapitel som avses i artikel 15.

Artikel 13

Interimistiska åtgärder

1.   Med förbehåll för eventuella förklaringar som kan avges enligt artikel 55 ska varje fördragsslutande stat sörja för att en borgenär som styrker att gäldenären inte fullgjort skyldigheter innan sakfrågan avgjorts och förutsatt att gäldenären samtycker därtill, varvid samtycket får lämnas vid godtycklig tidpunkt, från en domstol skyndsamt ska kunna utverka beslut om en eller flera av följande åtgärder som han begärt:

a)

Bevarande av egendomen och dess värde.

b)

Besittning, kontroll eller förvaring av egendomen.

c)

Kvarhållande av egendomen.

d)

Leasing eller, utom i de fall som avses i led a–c, förvaltning av egendomen och inkomsterna från egendomen.

2.   Domstolen får när den beslutar om åtgärder enligt föregående punkt förena dessa med villkor som den bedömer nödvändiga för att skydda de berörda personerna om

a)

borgenären, när dessa åtgärder verkställs, inte fullgör någon av sina förpliktelser gentemot gäldenären enligt denna konvention eller enligt protokollet, eller

b)

borgenärens anspråk, när sakfrågan ska avgöras slutligt, avvisas helt eller delvis.

3.   Innan domstolen föreskriver om åtgärder enligt punkt 1 får den kräva att envar berörd person underrättas om framställan.

4.   Bestämmelserna i denna artikel ska varken påverka tillämpningen av artikel 8.3 eller domstolens befogenhet att besluta om andra interimistiska åtgärder än dem i punkt 1 i denna artikel.

Artikel 14

Förfarandekrav

Med förbehåll för artikel 54.2 ska de åtgärder som föreskrivs i detta kapitel vara underställda de förfaranderegler som föreskrivs enligt rättssystemet på den ort där de genomförs.

Artikel 15

Undantag

Två eller flera parter enligt detta kapitel får inbördes vid godtycklig tidpunkt genom ett skriftligt avtal göra undantag från någon av föregående bestämmelser i detta kapitel eller ändra verkningarna av dessa, med undantag av artikel 8.3–8.6, artikel 9.3 och 9.4, artikel 13.2 samt artikel 14.

KAPITEL IV

DET INTERNATIONELLA REGISTRERINGSSYSTEMET

Artikel 16

Det internationella registret

1.   Ett internationellt register ska inrättas för registrering

a)

av internationella säkerhetsrätter, kommande internationella säkerhetsrätter och icke konventionella rättigheter och säkerhetsrätter som kan registreras,

b)

av överlåtelser och kommande överlåtelser av internationella säkerhetsrätter,

c)

av förvärv av internationella säkerhetsrätter till följd av lag- eller avtalsenlig subrogation i enlighet med tillämplig lag,

d)

av meddelanden om internationella säkerhetsrätter,

e)

av företrädesordningen mellan sådana säkerhetsrätter som avses i föregående stycken.

2.   Skilda internationella register får inrättas för de olika kategorierna av egendom och för tillhörande rättigheter.

3.   I detta kapitel och kapitel V avses med registrering alltefter sammanhanget ändring, förlängning eller upphävande av en registrering.

Artikel 17

Tillsynsmyndighet och registreringsmyndighet

1.   En tillsynsmyndighet ska utses i enlighet med protokollet.

2.   Tillsynsmyndigheten ska

a)

upprätta eller låta upprätta det internationella registret,

b)

med förbehåll för protokollets bestämmelser utse en registreringsmyndighet och avsluta dess verksamhet,

c)

sörja för att de rättigheter som krävs för en effektiv drift av det internationella registret vid byte av registreringsmyndighet överförs eller kan överlåtas till den nya registreringsmyndigheten,

d)

efter att ha hört de fördragsslutande staterna utarbeta eller godkänna en arbetsordning med tillämpning av protokollet om driften av det internationella registret och sörja för att den offentliggörs,

e)

fastställa administrativa förfaranden för handläggning vid tillsynsmyndigheten av klagomål som rör driften av internationella registret,

f)

utöva tillsyn över registreringsmyndighetens verksamhet och driften av det internationella registret,

g)

på begäran av registreringsmyndigheten ge denna direktiv som myndigheten bedömer vara lämpliga,

h)

fastställa och regelbundet se över avgiftssystemet av det internationella registrets tjänster,

i)

vidta nödvändiga åtgärder för att se till att det finns ett effektivt elektroniskt system för registrering, för förverkligande av denna konventions och av protokollets syften, och

j)

med jämna mellanrum rapportera till de fördragsslutande staterna om hur myndigheten fullgör sina skyldigheter enligt denna konvention och enligt protokollet.

3.   Tillsynsmyndigheten får ingå avtal som krävs för utförande av dess uppgifter, bland annat det avtal som avses i artikel 27.3.

4.   Tillsynsmyndigheten ska ha full äganderätt till det internationella registrets databaser och arkiv.

5.   Registreringsmyndigheten ska säkerställa en effektiv drift av det internationella registret och utföra sina åligganden enligt denna konvention, enligt protokollet och arbetsordningen.

KAPITEL V

ÖVRIGA FRÅGOR AVSEENDE REGISTRERING

Artikel 18

Villkor för registrering

1.   Protokollet och arbetsordningen ska innehålla närmare villkor, bland annat kriterierna för identifiering av egendomen, för att

a)

genomföra registrering (varvid samtycke enligt artikel 20 får lämnas i förväg på elektronisk väg),

b)

genomföra sökningar och utfärda sökningsintyg och, med förbehåll för det ovannämnda,

c)

garantera att uppgifter och dokument i det internationella registret, med undantag av uppgifter och dokument som rör en registrering, omfattas av sekretess.

2.   Registreringsmyndigheten är inte skyldig att kontrollera huruvida samtycke till registrering enligt artikel 20 faktiskt har lämnats eller är giltigt.

3.   När en registrerad säkerhetsrätt som registrerats som kommande internationell säkerhetsrätt blir en internationell säkerhetsrätt, krävs ingen annan registrering om uppgifterna om registreringen är tillräckliga för att medge registrering av en internationell säkerhetsrätt.

4.   Registreringsmyndigheten ska sörja för att registreringarna införs i det internationella registrets databaser och är sökbara i kronologisk ordning med avseende på mottagandet samt att datum och klockslag för mottagandet införs i akten.

5.   I protokollet får det föreskrivas att en fördragsslutande stat på sitt territorium får utse ett eller flera organ till kontaktpunkter vilka, som enda organ eller ej, ska ha uppgiften att översända de uppgifter som krävs för registrering till det internationella registret. En fördragsslutande stat som utser organ på detta sätt får ange vilka villkor som eventuellt ska uppfyllas innan dessa uppgifter översänds till det internationella registret.

Artikel 19

Registreringens giltighet och tidpunkt för registrering

1.   För att en registrering ska vara giltig måste den göras enligt bestämmelserna i artikel 20.

2.   En registrering är fullständig, förutsatt att den är giltig, om de föreskrivna uppgifterna har införts i det internationella registrets databaser så att de är sökbara.

3.   Sökningar avseende en registrering får göras i enlighet med föregående stycke när

a)

registreringen tilldelats ett aktlöpnummer genom det internationella registret, och

b)

uppgifterna om registreringen, inbegripet aktnumret, lagrats i beständig form och kan erhållas vid det internationella registret.

4.   Om en säkerhetsrätt som ursprungligen registrerats som en kommande internationell säkerhetsrätt blir internationell säkerhetsrätt ska denna anses ha registrerats vid registreringen av den kommande internationella säkerhetsrätten, förutsatt att denna registrering ännu kvarstod omedelbart innan den internationella säkerhetsrätten bildades enligt artikel 7.

5.   Föregående stycke ska tillämpas, med lämpliga justeringar, vid registreringen av en kommande överlåtelse av en internationell säkerhetsrätt.

6.   Sökningar i det internationella registrets databaser avseende en registrering får göras enligt kriterierna i protokollet.

Artikel 20

Samtycke till registrering

1.   En internationell säkerhetsrätt, en kommande internationell säkerhetsrätt, en överlåtelse eller en kommande överlåtelse av en internationell säkerhetsrätt får registreras, och endera parten får med motpartens skriftliga samtycke ändra eller förlänga denna registrering innan den upphör att gälla.

2.   Underordning av en internationell säkerhetsrätt i förhållande till en annan internationell säkerhetsrätt får registreras av den person vars säkerhetsrätt underordnats eller med dennes skriftliga samtycke, som får lämnas vid godtycklig tidpunkt.

3.   En registrering får frisläppas av sin förmånstagare eller med dennes skriftliga samtycke.

4.   Förvärv av en internationell säkerhetsrätt genom lag- eller avtalsenlig subrogation får registreras av den som inträder i denna rätt.

5.   En icke konventionell rätt eller säkerhetsrätt som är registrerbar får registreras av sin innehavare.

6.   Ett meddelande om nationell säkerhetsrätt får registreras av innehavaren av säkerhetsrätten.

Artikel 21

Registreringens giltighetstid

En registrering av en internationell säkerhetsrätt ska vara giltig tills den frisläpps eller den giltighetstid som anges i registreringen löper ut.

Artikel 22

Sökningar

1.   Envar person får på elektronisk väg enligt de närmare föreskrifterna i protokollet och arbetsordningen söka i det internationella registret eller begära en sökning med avseende på varje där registrerad säkerhetsrätt eller kommande internationell säkerhetsrätt.

2.   När registreringsmyndigheten tar emot en begäran om sökning avseende egendom, ska den enligt de närmare föreskrifterna i protokollet och arbetsordningen på elektronisk väg utfärda ett intyg om sökning i registret

a)

som ska innehålla samtliga registrerade uppgifter om denna egendom samt en uppgift om datum och klockslag för registreringen av dessa uppgifter, eller

b)

som bestyrker att uppgifter om denna egendom saknas i det internationella registret.

3.   Ett intyg om sökning som utfärdats enligt föregående stycke visar att den borgenär vars namn förekommer i uppgifterna om registreringen förvärvat eller avser att förvärva en internationell säkerhetsrätt till egendomen men inte huruvida registreringen avser en internationell säkerhetsrätt eller en kommande internationell säkerhetsrätt, även om detta kan avgöras med ledning av relevanta uppgifter om registreringen.

Artikel 23

Förteckning över förklaringar och icke konventionella rättigheter eller säkerhetsrätter

Registreringsmyndigheten ska upprätta en förteckning över förklaringar, återkallanden av förklaringar och kategorier av icke konventionella rättigheter eller säkerhetsrätter som gjorts enligt artiklarna 39 och 40 av de fördragsslutande staterna och som anmälts till denna av depositarien med datum för varje förklaring eller återkallande av förklaring, Denna förteckning ska registreras, varvid sökningar ska kunna göras på grundval av namnet på den stat som avgett förklaringen, och ska hållas tillgänglig för envar person som begär detta, enligt de närmare föreskrifterna i protokollet och arbetsordningen.

Artikel 24

Bevisvärde av intyg

En handling som uppfyller formkraven enligt arbetsordningen och uppges vara ett intyg utfärdat av det internationella registret ska förutsättas bestyrka

a)

det faktum att det utfärdats av det internationella registret, och

b)

detta dokuments innehåll, inbegripet datum och klockslag för registreringen.

Artikel 25

Upphävande av registrering

1.   När de förpliktelser som säkras genom en registrerad säkerhet eller de förpliktelser som omfattas av en registrerad icke konventionell rättighet eller säkerhetsrätt upphört att gälla eller när villkoren för äganderättens övergång enligt ett registrerat avtal med ägarförbehåll uppfyllts ska innehavaren av en sådan säkerhet utan dröjsmål upphäva registreringen på gäldenärens skriftliga begäran som lämnats in eller tagits emot på den adress som anges i registreringen.

2.   När en kommande internationell säkerhetsrätt eller en kommande överlåtelse av en internationell säkerhetsrätt registrerats, ska den kommande borgenären eller förvärvaren utan dröjsmål upphäva registreringen på den kommande gäldenärens eller överlåtarens skriftliga begäran, som lämnats in eller tagits emot på den adress som anges i registreringen, innan den kommande borgenären eller förvärvaren betalar förskott eller åtar sig att göra det.

3.   Om de förpliktelser som säkrats genom en nationell säkerhetsrätt och som beskrivs närmare i ett registrerat meddelande om nationell säkerhetsrätt har upphört att gälla, ska innehavaren av denna säkerhetsrätt utan dröjsmål upphäva registreringen på gäldenärens skriftliga begäran som lämnats in eller tagits emot på den adress som anges i registreringen.

4.   När en registrering inte borde ha gjorts eller om den är felaktig, ska den person till vars förmån registreringen gjorts utan dröjsmål upphäva eller ändra den på gäldenärens skriftliga begäran som lämnats in eller tagits emot på den adress som anges i registreringen.

Artikel 26

Tillgång till det internationella registreringsorganet

Personer får vägras tillgång till det internationella registrets registrerings- eller söktjänster endast om de underlåter att följa förfarandena enligt detta kapitel.

KAPITEL VI

TILLSYNSMYNDIGHETENS OCH REGISTRERINGSMYNDIGHETENS PRIVILEGIER OCH IMMUNITET

Artikel 27

Juridisk person och immunitet

1.   Tillsynsmyndigheten ska vara en internationell juridisk person om detta inte redan är fallet.

2.   Tillsynsmyndigheten och dess ledning och anställda ska åtnjuta immunitet mot alla rättsliga och administrativa åtgärder i enlighet med protokollets bestämmelser.

3.

a)

Tillsynsmyndigheten ska åtnjuta skattebefrielse och andra privilegier enligt avtalet med värdstaten.

b)

I denna punkt avses med värdstat den stat där tillsynsmyndigheten ligger.

4.   Det internationella registrets egendom, databaser och arkiv är okränkbara och får inte tas i beslag eller bli föremål för andra rättsliga eller administrativa åtgärder.

5.   Den som väcker talan mot registreringsmyndigheten enligt artikel 28.1 eller artikel 44 ska ha rätt att få tillgång till de uppgifter och handlingar som krävs för att käranden ska kunna föra talan.

6.   Tillsynsmyndigheten får häva den okränkbarhet och immunitet som anges i punkt 4.

KAPITEL VII

REGISTRERINGSMYNDIGHETENS ANSVAR

Artikel 28

Ansvar och ekonomiska försäkringar

1.   Registreringsmyndigheten ska betala skadestånd som ersättning för de förluster som en person åsamkas om skadan är en direkt följd av ett fel eller underlåtenhet som registreringsmyndigheten och dess ledning och anställda gör sig skyldiga till eller brister i det internationella registreringssystemet, såvida inte bristerna beror på en händelse som är oundviklig och som det inte går att skydda sig emot och som inte kunnat förebyggas genom bästa allmänt tillämpade praxis i fråga om utformning och drift av de elektroniska registren, inbegripet sådan praxis för backup och säkerhets- och nätsystemen.

2.   Registreringsmyndigheten ska inte vara ansvarig enligt föregående stycke för sakfel i de registreringsuppgifter som den tagit emot eller översänt i den form som de tagits emot. Registreringsmyndigheten ska inte heller vara ansvarig för åtgärder eller omständigheter som varken den eller dess ledning eller anställda svarar för och som förelåg innan uppgifterna om registrering i det internationella registret tagits emot.

3.   Skadeståndet enligt punkt 1 kan minskas om den skadelidande har vållat eller bidragit till skadan.

4.   Registreringsmyndigheten ska teckna försäkring eller förse sig med en ekonomisk garanti som ska täcka ansvaret enligt denna artikel i den utsträckning som tillsynsmyndigheten fastställer enligt protokollets bestämmelser.

KAPITEL VIII

DEN INTERNATIONELLA SÄKERHETSRÄTTENS VERKAN GENTEMOT TREDJE PART

Artikel 29

Företrädesordning mellan inbördes konkurrerande säkerhetsrätter

1.   En registrerad säkerhetsrätt ska ha företräde framför varje därefter registrerad säkerhetsrätt och varje oregistrerad säkerhetsrätt.

2.   Den först registrerade säkerhetsrätten enligt föregående stycke ska ha företräde

a)

även om den andra säkerhetsrätten var känd när den först registrerade säkerhetsrätten bildades eller registrerades, och

b)

även i fråga om varje form av förskott som innehavaren av den först registrerade säkerhetsrätten med kännedom om den andra säkerhetsrätten betalat ut.

3.   Köparen förvärvar rättigheter till egendomen

a)

med förbehåll för varje säkerhetsrätt som är registrerad när dessa rättigheter förvärvas, och

b)

fria från varje icke registrerad säkerhetsrätt, även om köparen hade kännedom om en sådan säkerhetsrätt.

4.   Köparen med förbehåll eller leasegivaren förvärvar rättigheter till egendomen

a)

med förbehåll för varje säkerhetsrätt som registrerats före registreringen av den internationella säkerhetsrätt som säljaren med förbehåll eller leasegivaren innehar, och

b)

fria från varje säkerhetsrätt som inte är registrerad på detta sätt vid denna tidpunkt, även om denne hade kännedom om en sådan säkerhetsrätt.

5.   Innehavare av inbördes konkurrerande säkerhetsrätter eller rättigheter får avtala om att ändra företrädesordningen mellan dessa enligt denna artikel. Förvärvaren av en underordnad säkerhetsrätt ska dock inte vara bunden av ett avtal om företrädesordning, såvida inte den underordning som följer av detta avtal varit registrerad vid tidpunkten för överlåtelsen.

6.   En säkerhetsrätts företräde enligt denna artikel ska även gälla för avkastningen.

7.   Denna konvention

a)

påverkar inte de rättigheter en person hade till ett annat föremål än egendom innan det installerats på egendom om dessa rättigheter enligt tillämplig lag fortsätter att gälla efter installationen, och

b)

utgör inte hinder för uppkomsten av rättigheter till ett annat föremål än egendom som tidigare installerats på egendom om dessa rättigheter bildas enligt tillämplig lag.

Artikel 30

Verkan av insolvens

1.   En internationell säkerhetsrätt får göras gällande vid insolvensförfaranden mot gäldenären om denna säkerhetsrätt registrerats i enlighet med denna konvention innan insolvensförfarandena inletts.

2.   Ingen bestämmelse i denna artikel ska hindra att en internationell säkerhetsrätt görs gällande vid insolvensförfaranden om denna säkerhetsrätt får göras gällande enligt tillämplig lag.

3.   Ingen bestämmelse i denna artikel ska utgöra hinder mot

a)

någon rättsregel som ska tillämpas vid insolvensförfaranden om ogiltigförklaring av en transaktion, därför att den innebär antingen gynnande eller bedräglig överlåtelse av borgenärens rättigheter, eller

b)

någon förfaranderegel om utövandet av sådan äganderätt som insolvensförvaltaren ska kontrollera eller utöva tillsyn över.

KAPITEL IX

ÖVERLÅTELSE AV TILLHÖRANDE RÄTTIGHETER OCH INTERNATIONELLA SÄKERHETSRÄTTER; SUBROGATIONSRÄTTIGHETER

Artikel 31

Verkan av överlåtelse

1.   Såvida inte annat avtalats mellan parterna ska överlåtelse av tillhörande rättigheter som genomförs enligt bestämmelserna i artikel 32 även innebära att följande övergår till förvärvaren:

a)

Motsvarande internationell säkerhetsrätt.

b)

Överlåtarens samtliga rättigheter och förmånsrätt enligt denna konvention.

2.   Ingen bestämmelse i denna konvention ska hindra en partiell överlåtelse av överlåtarens tillhörande rättigheter. Vid sådan partiell överlåtelse får överlåtaren och förvärvaren komma överens om sina respektive rättigheter till motsvarande överlåten internationell säkerhetsrätt enligt föregående stycke, dock utan att gäldenärens ställning utan dennes samtycke försämras.

3.   Med förbehåll för punkt 4 ska gäldenärens invändningar och rättigheter till ersättning gentemot förvärvaren avgöras enligt tillämplig lag.

4.   Gäldenären får vid godtycklig tidpunkt skriftligen helt eller delvis avsäga sig rätten till invändningar och rättigheter till ersättning enligt föregående stycke, med undantag för invändningar som härrör från bedrägligt förfarande av förvärvaren.

5.   Vid överlåtelse som säkerhetsrätt ska de tillhörande rättigheter som överlåts återgå till överlåtaren om de fortfarande kvarstår när de förpliktelser som säkras genom överlåtelsen har upphört att gälla.

Artikel 32

Formkrav på överlåtelsen

1.   En överlåtelse av tillhörande rättigheter medför övergång av motsvarande internationell säkerhetsrätt endast om

a)

den ingås skriftligen,

b)

den gör det möjligt att identifiera det avtal av vilket de tillhörande rättigheterna följer,

c)

den, vid överlåtelse som säkerhetsrätt, gör det möjligt att i enlighet med protokollet fastställa förpliktelser som säkras genom överlåtelsen utan att ett belopp eller ett högsta säkra belopp måste anges.

2.   En överlåtelse av en internationell säkerhetsrätt som bildas eller föreskrivs i ett panträttsavtal är giltig endast om alla eller vissa tillhörande rättigheter också överlåts.

3.   Denna konvention ska inte tillämpas på en överlåtelse av tillhörande rättigheter som inte medför övergång av motsvarande internationell säkerhetsrätt.

Artikel 33

Gäldenärens förpliktelser gentemot förvärvaren

1.   Om de tillhörande rättigheterna och motsvarande internationell säkerhetsrätt har överlåtits i enlighet med artiklarna 31 och 32 och i proportion till denna överlåtelse, är gäldenären för de tillhörande rättigheterna och den förpliktelse som omfattas av denna säkerhetsrätt inte bunden av överlåtelsen och behöver inte betala förvärvaren eller fullgöra någon annan förpliktelse, såvida inte

a)

gäldenären i ett skriftligt meddelande från överlåtaren eller med dennes tillstånd underrättats om överlåtelsen, och

b)

de tillhörande rättigheterna anges i meddelandet.

2.   Utan att detta påverkar någon annan form av betalning eller fullgörande av förpliktelser som också har befriande verkan ska gäldenärens betalning eller fullgörande av förpliktelser ha befriande verkan om den sker i enlighet med föregående punkt.

3.   Inget i denna artikel påverkar företrädesordningen mellan konkurrerande överlåtelser.

Artikel 34

Åtgärder vid uraktlåtenhet i samband med överlåtelse som säkerhet

Om överlåtaren underlåter att fullgöra sina förpliktelser enligt överlåtelsen av de tillhörande rättigheterna och motsvarande internationell säkerhetsrätt som säkerhet, ska artiklarna 8, 9 och 11–14 tillämpas på förhållandet mellan överlåtaren och förvärvaren (och, om i fråga om tillhörande rättigheter, tillämpas om dessa artiklar är tillämpliga på immateriell egendom) som om

a)

hänvisningar till säkrad förpliktelse och säkerhet avsåg den förpliktelse som säkras genom överlåtelsen av de tillhörande rättigheterna och motsvarande internationell säkerhetsrätt respektive den säkerhet som bildas genom denna överlåtelse,

b)

hänvisningar till panthavare eller borgenär och till pantsättare eller till gäldenär avsåg förvärvare respektive överlåtare,

c)

hänvisningar till innehavare av den internationella säkerhetsrätten avsåg förvärvaren, och

d)

hänvisningar till egendomen avsåg de tillhörande rättigheterna och motsvarande internationell säkerhetsrätt som överlåtits.

Artikel 35

Företrädesordning mellan konkurrerande överlåtelser

1.   Vid konkurrerande överlåtelser av tillhörande rättigheter, av vilka minst en omfattar den motsvarande internationella säkerhetsrätten och är registrerad, ska bestämmelserna i artikel 29 tillämpas som om hänvisningar till registrerad säkerhetsrätt avsåg överlåtelse av de tillhörande rättigheterna och motsvarande internationella säkerhetsrätt, och som om hänvisningar till registrerad eller icke registrerad säkerhetsrätt avsåg registrerad eller icke registrerad överlåtelse.

2.   Artikel 30 ska tillämpas på en överlåtelse av de tillhörande rättigheterna som om internationell säkerhetsrätt avsåg överlåtelse av tillhörande rättigheter och motsvarande internationella säkerhetsrätt.

Artikel 36

Förvärvarens förmånsrätt avseende tillhörande rättigheter

1.   En förvärvare av tillhörande rättigheter och motsvarande internationell säkerhetsrätt vars överlåtelse registrerats ska ha förmånsrätt enligt artikel 35.1 i förhållande till en annan förvärvare av de tillhörande rättigheterna endast

a)

om det i det avtal av vilka de tillhörande rättigheterna följer anges att egendomen utgör säkerhet för dem eller är knuten till dem, och

b)

om de tillhörande rättigheterna rör egendom.

2.   När det gäller stycke b i föregående punkt ska de tillhörande rättigheterna inte avse egendom såvida det inte rör sig om rättigheter till betalning eller fullgörande i fråga om

a)

ett belopp som betalats ut i förskott och använts för köp av egendomen,

b)

ett belopp som betalats ut i förskott och använts för köp av annan egendom till vilken överlåtaren innehade en annan internationell säkerhetsrätt om överlåtaren överlåtit denna säkerhetsrätt till förvärvaren och om överlåtelsen registrerats,

c)

det avtalade priset på egendomen,

d)

den avtalade hyran för egendomen,

e)

andra förpliktelser som följer av en transaktion enligt något av föregående stycken.

3.   I alla andra fall ska företrädesordningen för konkurrerande överlåtelser av tillhörande rättigheter fastställas enligt tillämplig lagstiftning.

Artikel 37

Verkan av överlåtarens insolvens

Bestämmelserna i artikel 30 ska tillämpas på insolvensförfaranden som avser överlåtaren som om gäldenär avsåg överlåtare.

Artikel 38

Subrogation

1.   Med förbehåll för punkt 2 ska ingen bestämmelse i denna konvention hindra förvärv av tillhörande rättigheter och motsvarande internationella garanti genom lag- eller avtalsenlig subrogation enligt tillämplig lag.

2.   Innehavare av rättigheter enligt föregående stycke och en konkurrerande rättighet får skriftligen avtala om att ändra företrädesordningen mellan dessa men förvärvaren av en underordnad säkerhetsrätt är inte bunden av ett avtal om underordning, såvida inte den underordning som följer av detta avtal varit registrerad vid tidpunkten för överlåtelsen.

KAPITEL X

RÄTTIGHETER ELLER SÄKERHETSRÄTTER SOM FÅR OMFATTAS AV FÖRKLARINGAR FRÅN DE FÖRDRAGSSLUTANDE STATERNA

Artikel 39

Företräde för rättigheter utan registrering

1.   En fördragsslutande stat får vid godtycklig tidpunkt i en förklaring som ska deponeras hos protokollets depositarie generellt eller specifikt ange

a)

de kategorier av icke konventionella rättigheter eller säkerhetsrätter (bortsett från en rättighet eller säkerhetsrätt som faller under artikel 40) som enligt denna stats rätt skulle ha företräde framför en säkerhetsrätt till egendom som är likvärdig med den som innehas av en innehavare av en internationell säkerhetsrätt och som kommer att ha företräde framför en registrerad internationell säkerhetsrätt, oavsett om det är fråga om insolvensförfarande eller inte,

b)

att denna konvention inte påverkar rätten för en stat, ett statligt organ, en mellanstatlig organisation eller en annan privat leverantör av offentliga tjänster att beslagta eller hålla kvar egendom enligt denna stats lagar för betalning av de avgifter till detta organ, denna organisation eller denna leverantör som har direkt anknytning till tjänster som tillhandahållits beträffande denna egendom eller annan egendom.

2.   I en förklaring som avges enligt föregående punkt får de kategorier anges som införts efter deponeringen av förklaringen.

3.   En icke konventionell rättighet eller säkerhetsrätt ska ha företräde framför en internationell säkerhetsrätt om och endast om den icke konventionella rättigheten eller säkerhetsrätten faller under en kategori som omfattas av den förklaring som deponerats före registreringen av den internationella säkerhetsrätten.

4.   Trots föregående stycke får en fördragsslutande stat vid ratificeringen, godtagandet, godkännandet av protokollet eller vid anslutningen till detta förklara att en rätt eller säkerhetsrätt i en kategori som omfattas av en förklaring som avgivits enligt punkt 1 a ska ha företräde framför en internationell säkerhetsrätt som registrerats före dagen för ratificeringen, godtagandet, godkännandet eller anslutningen.

Artikel 40

Icke konventionella rättigheter eller säkerhetsrätter som kan registreras

En fördragsslutande stat får vid godtycklig tidpunkt och för varje egendomskategori i en förklaring som ska deponeras hos protokollets depositarie upprätta en förteckning över icke konventionella rättigheter eller säkerhetsrätter som kan registreras enligt denna konvention som om dessa rättigheter eller internationella säkerhetsrätter vore internationella säkerhetsrätter och därför kommer att behandlas som sådana. En sådan förklaring får ändras vid godtycklig tidpunkt.

KAPITEL XI

KONVENTIONENS TILLÄMPNING PÅ FÖRSÄLJNING

Artikel 41

Försäljning och kommande försäljning

Denna konvention ska tillämpas på försäljning eller kommande försäljning av egendom i enlighet med protokollets bestämmelser, med de ändringar av detta som kan komma att vidtas.

KAPITEL XII

BEHÖRIGHET

Artikel 42

Val av domstol

1.   Med förbehåll för artiklarna 43 och 44 ska de domstolar i en fördragsslutande stat som parterna i en transaktion har valt ha behörighet att pröva varje framställan som grundas på denna konventions bestämmelser, oavsett om den valda domstolen har anknytning eller inte till parterna eller transaktionen. Sådan behörighet är exklusiv såvida inte parterna avtalar om annat.

2.   Detta avtal om domstols behörighet ska vara skriftligt eller i den form som föreskrivs enligt lagstiftningen för den valda domstolen.

Artikel 43

Behörighet enligt artikel 13

1.   De domstolar i en fördragsslutande stat som parterna valt och de domstolar i en fördragsslutande stat i vilken egendomen är belägen ska ha behörighet att besluta om de åtgärder som avses i artikel 13.1 a–13.1 c och 13.4 i fråga om denna egendom.

2.   Behörighet att besluta om de åtgärder som avses i artikel 13.1 d eller andra interimistiska åtgärder enligt artikel 13.4 har

a)

de domstolar som parterna valt, eller

b)

domstolarna i en fördragsslutande stat på vars territorium gäldenären befinner sig, varvid åtgärden endast kan verkställas, enligt villkoren i beslutet, på denna fördragsslutande stats territorium.

3.   En domstol ska ha behörighet enligt de föregående styckena även när den sakfråga som avses i artikel 13.1 prövas eller får prövas av en domstol i en annan fördragsslutande stat eller avgöras i skiljeförfarande.

Artikel 44

Behörighet att vidta åtgärder gentemot registreringsmyndigheten

1.   Endast domstolarna i den stat på vars territorium registreringsmyndigheten har sitt huvudkontor ska ha behörighet att pröva skadeståndstalan mot registreringsmyndigheten eller besluta om åtgärder gentemot denne.

2.   Om en person inte hörsammar en framställan som görs enligt artikel 25 och denna person inte längre existerar eller är oanträffbar så att denne inte kan föreläggas att upphäva registreringen, ska endast de domstolar som avses i föregående stycke ha behörighet att på begäran av gäldenären eller den kommande gäldenären förelägga registreringsmyndigheten att upphäva registreringen.

3.   Om en person inte efterkommer ett beslut av en domstol med behörighet enligt denna konvention eller, om det rör sig om en nationell säkerhetsrätt, en behörig domstols beslut i vilket denne åläggs att ändra eller upphäva registreringen får de domstolar som avses i punkt 1 förelägga registreringsmyndigheten att vidta de åtgärder som krävs för att ge verkan åt beslutet.

4.   Med förbehåll för föregående stycken får ingen domstol vidta åtgärder, meddela domar eller fatta beslut avseende registreringsmyndigheten.

Artikel 45

Behörighet vid insolvensförfaranden

Bestämmelserna i detta kapitel är ej tillämpliga på insolvensförfaranden.

KAPITEL XIII

FÖRHÅLLANDE TILL ANDRA KONVENTIONER

Artikel 45a

Förhållande till Förenta nationernas konvention om överlåtelse av fordringar inom internationell handel

Denna konvention ska ha företräde framför Förenta nationernas konvention om överlåtelse av fordringar inom internationell handel, öppen för undertecknande i New York den 12 december 2001, i den mån som den är tillämplig på överlåtelse av fordringar som utgör tillhörande rättigheter avseende luftfartsegendom, rullande järnvägsmateriel och rymdegendom.

Artikel 46

Förhållande till Unidroits konvention om internationell finansiell leasing

Förhållandet mellan denna konvention och Unidroits konvention om internationell finansiell leasing, undertecknad i Ottawa den 28 maj 1988 kan fastställas i protokollet.

KAPITEL XIV

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 47

Undertecknande, ratifikation, godtagande, godkännande eller anslutning

1.   Denna konvention står öppen för undertecknande i Kapstaden den 16 november 2001 av alla stater som deltar i diplomatkonferensen i Kapstaden den 29 oktober till den 16 november 2001 för antagande av en konvention avseende flyttbar egendom och ett luftfartsprotokoll. Efter den 16 november 2001 ska konventionen stå öppen för undertecknande vid sätet för Internationella institutet för harmonisering av privaträtten (Unidroit) i Rom tills den träder i kraft i enlighet med artikel 49.

2.   Denna konvention ska ratificeras, godtas eller godkännas av de stater som undertecknat den.

3.   En stat som inte undertecknar denna konvention får ansluta sig till den därefter.

4.   Ratifikation, godtagande, godkännande eller anslutning ska verkställas genom deponering av ett instrument i behörig och riktig form hos depositarien.

Artikel 48

Regionala organisationer för ekonomisk integration

1.   Även en regional organisation för ekonomisk integration som utgörs av suveräna stater och är behörig på vissa områden som regleras i denna konvention får underteckna, godta och godkänna denna konvention eller ansluta sig till den. I sådana fall ska den regionala organisationen för ekonomisk integration ha samma rättigheter och skyldigheter som en fördragsslutande stat, i den mån som organisationen är behörig på områden som regleras i denna konvention. När antalet fördragsslutande stater är relevant i denna konvention ska den regionala organisationen för ekonomisk integration inte räknas som en fördragsslutande stat utöver sina medlemsstater som är fördragsslutande stater.

2.   Vid undertecknandet, godtagandet, godkännandet eller anslutningen ska den regionala organisationen för ekonomisk integration för depositarien lägga fram en förklaring om de områden som regleras i denna konvention för vilka dess medlemsstater delegerat sin behörighet till organisationen. Den regionala organisationen för ekonomisk integration ska utan dröjsmål underrätta depositarien om alla ändringar i den behörighetsdelegering som är närmare angiven i den förklaring som avges enligt detta stycke inbegripet nya behörighetsdelegeringar.

3.   Varje hänvisning till fördragsslutande stat, fördragsslutande stater, stat som är part eller stater som är parter i denna konvention ska gälla även för en regional organisation för ekonomisk integration när detta framgår av sammanhanget.

Artikel 49

Ikraftträdande

1.   Denna konvention ska träda i kraft den första dagen i den månad som följer efter det att tre månader förflutit från och med den dag, då det tredje ratifikations-, godtagande-, godkännande- eller anslutningsinstrumentet deponerats, men endast i fråga om en kategori av egendom på vilken ett protokoll är tillämpligt

a)

från och med detta protokolls ikraftträdande,

b)

med förbehåll för detta protokolls bestämmelser, och

c)

mellan de stater som är parter i denna konvention och detta protokoll.

2.   För övriga stater ska denna konvention träda i kraft den första dagen i den månad som följer efter det att tre månader förflutit från och med den dag, då deras ratifikations-, godtagande-, godkännande- eller anslutningsinstrumentet deponerats, men endast i fråga om en kategori av egendom på vilken ett protokoll är tillämpligt och, i fråga om detta protokoll, med förbehåll för de villkor som avses i styckena a–c i föregående punkt.

Artikel 50

Interna transaktioner

1.   En fördragsslutande stat får vid ratifikationen, godtagandet, godkännandet av protokollet eller anslutningen till detta förklara att denna konvention inte ska tillämpas på en transaktion som är intern i förhållande till denna stat i fråga om alla eller vissa typer av egendom.

2.   Trots föregående stycke ska bestämmelserna i artiklarna 8.4, 9.1 och 16, i kapitel V, i artikel 29 och varje bestämmelse i denna konvention om registrerade säkerhetsrätter tillämpas på en intern transaktion.

3.   Om ett meddelande om nationell säkerhetsrätt registrerats i det internationella registret ska förmånsrätten för innehavaren av denna säkerhetsrätt enligt artikel 29 inte påverkas av att denna säkerhetsrätt innehas av en annan person till följd av överlåtelse eller subrogation enligt tillämplig lag.

Artikel 51

Kommande protokoll

1.   Depositarien får inrätta arbetsgrupper, i samarbete med sådana icke-statliga organisationer som depositarien finner lämpliga, för att avgöra om det genom ett eller flera protokoll är möjligt att utvidga tillämpningen av denna konvention till att omfatta egendom i varje annan kategori av flyttbar egendom av stort värde än kategorierna enligt artikel 2.3, varvid egendomen i sin helhet ska kunna identifieras, och till tillhörande rättigheter till sådan egendom.

2.   Depositarien ska till alla stater som är parter i denna konvention, alla stater som är depositariemedlemmar, alla medlemsstater i Förenta nationerna som inte är depositariemedlemmar och alla relevanta mellanstatliga organisationer överlämna texten till varje preliminärt utkast till protokoll, som utarbetats av en sådan arbetsgrupp, avseende en kategori av egendom och anmoda dessa stater och organisationer att delta i de mellanstatliga förhandlingarna för att utarbeta ett utkast till protokoll med utgångspunkt i ett sådant preliminärt utkast till protokoll.

3.   Depositarien ska även överlämna texten till ett sådant preliminärt utkast till protokoll som utarbetats av en sådan arbetsgrupp till de icke-statliga organisationer som depositarien finner lämpliga. Dessa icke-statliga organisationer ska anmodas att utan dröjsmål för depositarien lägga fram sina synpunkter på texten till det preliminära utkastet till protokoll och att som observatörer delta i utarbetandet av ett utkast till protokoll.

4.   När depositariens behöriga organ fastställer att ett sådant utkast till protokoll är färdigt att antas ska depositarien sammankalla en diplomatkonferens för antagande av detta.

5.   Med förbehåll för punkt 6 ska denna konvention, när ett sådant protokoll antagits, vara tillämplig på den kategori av egendom som avses i detta protokoll.

6.   Artikel 45a i denna konvention är tillämplig på ett sådant protokoll endast om detta uttryckligen föreskrivs enligt protokollet.

Artikel 52

Territoriella enheter

1.   En fördragsslutande stat som omfattar territoriella enheter i vilka olika rättssystem tillämpas på områden som regleras i denna konvention får vid ratifikationen, godtagandet, godkännandet eller anslutningen förklara att denna konvention ska tillämpas på alla dess territoriella enheter eller endast någon eller några av dessa och får vid godtycklig tidpunkt ändra denna förklaring genom att avge en ny förklaring därom.

2.   I en sådan förklaring ska det uttryckligen anges på vilka territoriella enheter denna konvention ska tillämpas.

3.   Om en fördragsslutande stat inte avgett någon förklaring enligt punkt 1, ska denna konvention tillämpas på alla territoriella enheter i denna stat.

4.   Om en fördragsslutande stat utsträcker tillämpningen av denna konvention till att omfatta en eller flera av sina territoriella enheter, får de förklaringar som tillåts enligt denna konvention avges i fråga om var och en av dessa territoriella enheter och de avgivna förklaringarna om en av dessa får ha en annan lydelse än de som avgivits om en annan territoriell enhet.

5.   Om denna konvention enligt en förklaring som avgivits enligt punkt 1 ska tillämpas på en eller flera territoriella enheter i en fördragsslutande stat

a)

ska gäldenären anses vara belägen i en fördragsslutande stat endast om denne bildats enligt en lag som är i kraft i en territoriell enhet på vilken denna konvention ska tillämpas, eller har sitt säte, huvudkontor, driftställe eller hemvist i en territoriell enhet på vilken denna konvention ska tillämpas,

b)

ska varje hänvisning till egendomens läge i en fördragsslutande stat avse egendomens läge i en territoriell enhet på vilken denna konvention ska tillämpas,

c)

ska varje hänvisning till administrativa myndigheter i denna fördragsslutande stat uppfattas som de behöriga administrativa myndigheterna i en territoriell enhet på vilken denna konvention ska tillämpas.

Artikel 53

Fastställande av domstolar

En fördragsslutande stat får vid ratifikationen, godtagandet, godkännandet av protokollet eller anslutningen till detta förklara vilken eller vilka domstolar som är relevanta vid tillämpningen av artikel 1 och kapitel XII i denna konvention.

Artikel 54

Förklaringar om åtgärder

1.   En fördragsslutande stat får vid ratifikationen, godtagandet, godkännandet av protokollet eller anslutningen till detta förklara att, när den intecknade egendomen är belägen på dess territorium eller kontrolleras därifrån, panthavaren inte får leasa den på detta territorium.

2.   En fördragsslutande stat måste vid ratifikationen, godtagandet, godkännandet av protokollet eller anslutningen till detta förklara om en åtgärd, som står till borgenärens förfogande enligt en bestämmelse i denna konvention och vars verkställighet enligt dessa bestämmelser inte förutsätter en framställan hos domstol, får vidtas endast med domstolens samtycke.

Artikel 55

Förklaringar om interimistiska åtgärder före avgörande av sakfråga

En fördragsslutande stat får vid ratifikationen, godtagandet, godkännandet av protokollet eller anslutningen till detta förklara att den inte alls eller endast delvis kommer att tillämpa bestämmelserna i antingen artikel 13 eller i artikel 43 eller i båda dessa. Av förklaringen måste framgå under vilka förutsättningar bestämmelserna i den relevanta artikeln kommer att tillämpas, om dessa endast delvis kommer att tillämpas, eller vilka andra interimistiska åtgärder som kommer att tillämpas.

Artikel 56

Reservationer och förklaringar

1.   Ingen reservation får göras mot denna konvention, men förklaringar som är tillåtna enligt artiklarna 39, 40, 50, 52, 53, 54, 55, 57, 58 och 60 får avges i enlighet med dessa bestämmelser.

2.   Alla förklaringar eller senare förklaringar eller återkallanden av förklaringar enligt denna konvention ska anmälas skriftligen till depositarien.

Artikel 57

Senare förklaringar

1.   En fördragsslutande stat får avge en senare förklaring, med undantag av förklaringar som får avges enligt artikel 60, vid godtycklig tidpunkt från och med dagen för denna konventions ikraftträdande i förhållande till denna stat, genom en anmälan därom till depositarien.

2.   En sådan senare förklaring får verkan den första dagen i den månad som följer efter det att sex månader förflutit från och med den dag då depositarien mottagit anmälan. Om det i anmälan anges att förklaringen ska få verkan först efter en längre tid, ska förklaringen få verkan när den tid som på detta sätt angetts har förflutit efter det att depositarien mottagit anmälan.

3.   Trots föregående stycken ska denna konvention fortsätta att tillämpas som om en sådan senare förklaring inte avgivits i fråga om alla rättigheter eller säkerhetsrätter som uppkommit före den dag då en sådan senare förklaring fått verkan.

Artikel 58

Återkallande av förklaringar

1.   Alla de stater som är parter och har avgett en förklaring enligt denna konvention, med undantag av en sådan förklaring som får avges enligt artikel 60, får vid godtycklig tidpunkt återkalla den genom en anmälan därom till depositarien. Ett sådant återkallande får verkan den första dagen i den månad som följer efter det att sex månader förflutit från och med den dag då depositarien mottagit anmälan.

2.   Trots föregående stycke ska denna konvention fortsätta att tillämpas som om en sådan förklaring inte återkallats, i fråga om alla rättigheter eller säkerhetsrätter som uppkommit före den dag då detta återkallande fått verkan.

Artikel 59

Uppsägning

1.   Alla de stater som är parter får säga upp denna konvention genom en skriftlig anmälan till depositarien.

2.   Denna uppsägning får verkan den första dagen i den månad som följer efter det att tolv månader förflutit från och med den dag då depositarien mottagit anmälan.

3.   Trots föregående stycken ska denna konvention fortsätta att tillämpas som om en sådan uppsägning inte gjorts, i fråga om alla rättigheter och säkerhetsrätter som uppkommit före den dag då denna uppsägning fått verkan.

Artikel 60

Övergångsbestämmelser

1.   Såvida inte en fördragsslutande stat förklarar något annat vid någon tidpunkt, ska denna konvention inte tillämpas på en redan befintlig rättighet eller säkerhetsrätt, vilken ska behålla den prioritet som den hade enligt tillämplig lag före den dag då denna konvention får verkan.

2.   För tillämpningen av artikel 1 v och för fastställande av företrädesordning enligt denna konvention

a)

avses med dag då denna konvention får verkan i fråga om gäldenären antingen den tidpunkt då denna konvention träder i kraft eller den tidpunkt då den stat i vilken gäldenären befinner sig blir fördragsslutande stat, varvid den dag som infaller sist ska gälla,

och

b)

ska gäldenären anses befinna sig i en stat i vilken dennes huvudkontor är beläget eller, om denne saknar huvudkontor, dennes driftställe, eller om gäldenären har mer än ett driftställe, dennes huvudsakliga driftställe eller, om denne saknar driftställe, dennes hemvist är beläget.

3.   En fördragsslutande stat får i en förklaring enligt punkt 1 ange ett datum som ska infalla tidigast tre år efter den dag då förklaringen får verkan från och med vilket denna konvention och protokollet ska tillämpas, i fråga om fastställandet av företrädesordning inbegripet skydd av varje redan befintlig företrädesordning, på redan befintliga rättigheter eller säkerhetsrätter som bildats enligt ett avtal som ingåtts när gäldenären befann sig i en stat enligt punkt 2 b, dock endast i den utsträckning och på det sätt som anges i denna förklaring.

Artikel 61

Konferenser för utvärdering, ändringar och därtill hörande frågor

1.   Depositarien ska varje år eller med annat relevant tidsintervall utarbeta rapporter riktade till de stater som är parter om hur den internationella ordning som inrättas i denna konvention fungerar i praktiken. Depositarien ska utarbeta dessa rapporter med beaktande av tillsynsmyndighetens rapporter om driften av det internationella registreringssystemet.

2.   På begäran av minst tjugofem procent av de stater som är parter ska depositarien i samråd med tillsynsmyndigheten anordna återkommande utvärderingskonferenser för dessa stater för genomgång av

a)

hur denna konvention tillämpas i praktiken och i vilken grad finansiering mot säkerhet i tillgångar och finansiell leasing av egendom som faller inom konventionens tillämpningsområde faktiskt underlättas genom konventionen,

b)

hur bestämmelserna i denna konvention och i arbetsordningen tolkas av domstolarna och hur de tillämpas,

c)

hur det internationella registreringssystemet, registreringsmyndighetens verksamhet och tillsynsmyndighetens tillsyn över registreringsmyndigheten fungerar, på grundval av tillsynsmyndighetens rapporter, och

d)

huruvida konventionen eller bestämmelserna om det internationella registret bör ändras.

3.   Varje ändring av denna konvention måste med förbehåll för punkt 4 godkännas med minst två tredjedelars majoritet av de stater som är parter och som deltar vid konferensen enligt föregående stycke och träder sedan i kraft i förhållande till de stater som ratificerat, godtagit eller godkänt denna sedan den ratificerats, godtagits eller godkänts av tre stater i enlighet med bestämmelserna i artikel 49 om denna konventions ikraftträdande.

4.   Om avsikten är att den föreslagna ändringen av denna konvention ska tillämpas på mer än en kategori av utrustning ska den likaledes godkännas med minst två tredjedelars majoritet av de stater som är parter i varje protokoll och som deltar vid konferensen enligt punkt 2.

Artikel 62

Depositarien och dess uppgifter

1.   Ratifikations-, godtagande-, godkännande- och anslutningsintrument ska deponeras vid Internationella institutet för harmonisering av privaträtten (Unidroit), nedan kallad depositarien.

2.   Depositarien ska

a)

underrätta alla fördragsslutande stater

i)

om varje nytt undertecknande eller om varje deponering av ratifikations-, godtagande-, godkännande- eller anslutningsintrument och om datum för detta undertecknande eller denna deponering,

ii)

om datum för denna konventions ikraftträdande,

iii)

om varje förklaring som avges enligt denna konvention och om datum för denna förklaring,

iv)

om varje återkallande eller ändring av förklaringar och om datum för sådant återkallande eller sådan ändring, och

v)

om varje anmälan om uppsägning av denna konvention samt om datum för sådan uppsägning och om den dag då denna får verkan,

b)

överlämna bestyrkta avskrifter av denna konvention till alla fördragsslutande stater,

c)

förse tillsynsmyndigheten och registreringsmyndigheten med avskrifter av alla ratifikations-, godtagande-, godkännande- eller anslutningsintrument, underrätta dem om dagen för deponering av dessa, om alla förklaringar, återkallanden och ändringar av förklaringar samt om alla anmälningar om uppsägning, med uppgift av datum för dessa anmälningar, så att uppgifterna i dessa är enkelt och fullständigt tillgängliga, och

d)

utföra de övriga uppgifter som normalt åligger depositarier.

TILL BEKRÄFTELSE HÄRAV har undertecknade befullmäktigade ombud med stöd av vederbörliga fullmakter undertecknat denna konvention.

SOM SKEDDE i Kapstaden den sextonde november tjugohundraett i ett enda exemplar på engelska, arabiska, kinesiska, franska, ryska och spanska språket, vilka texter alla har lika giltighet när konferensens gemensamma sekretariat under överinseende av konferensens ordförande inom 90 dagar från och med dagen för denna akt kontrollerat den inbördes överensstämmelsen mellan dessa texter.


PROTOKOLL

om särskilda frågor rörande luftfartsutrustning till konventionen om internationell säkerhetsrätt till flyttbar egendom

DE STATER SOM ÄR PARTER I DENNA KONVENTION,

SOM ANSER att det är nödvändigt att genomföra konventionen om internationell säkerhetsrätt till flyttbar egendom (nedan kallas konventionen) i den mån den är tillämplig på luftfartygsutrustning mot bakgrund av de syften som anges i preambeln till konventionen,

SOM ÄR MEDVETNA OM att det är nödvändigt att anpassa konventionen för att uppfylla de särskilda krav som är förknippade med luftfartsfinansiering och utvidga konventionens tillämpningsområde till att omfatta luftfartsutrustning,

SOM ÄR MEDVETNA OM principerna och målen i konventionen angående internationell civil luftfart som undertecknades i Chicago den 7 december 1944,

HAR ENATS OM följande bestämmelser om luftfartsutrustning.

KAPITEL I

TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel I

Definitioner

1.   Om inte annat framgår av sammanhanget används beteckningarna i detta protokoll med de betydelser som anges i konventionen.

2.   I detta protokoll används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

a)   luftfartyg: luftfartyg enligt definitionen i Chicagokonventionen som antingen är ett luftfartygsskrov med de flygmotorer som är installerade i detta eller en helikopter.

b)   flygmotorer: flygmotorer (med undantag av sådana som används av militär, tull eller polis) som är reaktionsmotorer, turbinmotorer eller kolvmotorer och som har

c)   luftfartsegendom: luftfartygsskrov, flygmotorer och helikoptrar.

d)   luftfartygsregister: varje register som förs av en stat eller en registreringsmyndighet för gemensamma driftsorganisationer enligt Chicagokonventionen.

e)   luftfartygsskrov: flygplansskrov (med undantag av sådana som används av militär, tull eller polis) som, när de är utrustade med lämpliga flygmotorer, är av en modell som har certifierats av en behörig luftfartsmyndighet för transport av

f)   bemyndigad part: den part som avses i artikel XIII.3.

g)   Chicagokonventionen: konventionen angående civil luftfart, undertecknad i Chicago den 7 december 1944, med senare ändringar, samt bilagorna till denna.

h)   registreringsmyndighet för gemensamma driftsorganisationer: den myndighet som har till uppgift att föra ett register enligt artikel 77 i Chicagokonventionen såsom den genomförts genom den resolution som antogs av Internationella civila luftfartsorganisationens råd den 14 december 1967 om nationalitet och registrering när det gäller luftfartyg som drivs av internationella driftsorganisationer.

i)   avregistrering av luftfartyg: strykning eller avförande av luftfartygets registrering ur det luftfartygsregister där det är infört enligt Chicagokonventionen.

j)   säkerhetsrättsavtal: överenskommelse varigenom en person förbinder sig som borgensman.

k)   borgensman: en person som för att sörja för fullgörandet av varje förpliktelse gentemot en borgenär enligt ett panträttsavtal eller annat avtal går i borgen eller ställer eller låter utfärda en on first demand-garanti, en standby-remburs eller varje annan form av kreditförsäkring.

l)   helikopter: ett luftfartyg tyngre än luften (med undantag av sådana som används av militär, tull eller polis) som hålls flygande huvudsakligen genom den lyftkraft som genereras av en eller flera rotorer på väsentligen vertikala axlar och som är av en modell som har certifierats av en behörig luftfartsmyndighet för transport av

m)   insolvenssituation:

i)

inledande av insolvensförfaranden eller

ii)

gäldenärens uttalade avsikt att ställa in betalningarna eller det faktiska inställandet av betalningarna, när borgenärens rätt att inleda ett insolvensförfarande mot gäldenären eller att vidta åtgärder enligt konventionen inte föreligger eller tillfälligt har upphävts enligt lag eller en statlig åtgärd.

n)   stat med primär behörighet för insolvensförfaranden: fördragsslutande stat i vilken den plats där gäldenären har sina huvudsakliga intressen är belägen, vilken för detta ändamål ska anses vara den ort där gäldenären har sitt stadgeenliga säte eller, om sådant saknas, den plats där gäldenärens bolag har bildats.

o)   registermyndighet: den nationella myndighet eller registreringsmyndighet för gemensamma driftsorganisationer som har till uppgift att föra ett register över luftfartyg i en fördragsslutande stat och som ansvarar för registrering och avregistrering av luftfartyg enligt Chicagokonventionen.

p)   registreringsstat: när det gäller luftfartyg, den stat vars nationella luftfartygsregister används för att registrera ett luftfartyg eller den stat där den registreringsmyndighet för gemensamma driftsorganisationer som har till uppgift att föra luftfartygsregistret är belägen.

Artikel II

Konventionens tillämpning på luftfartsegendom

1.   Konventionen ska tillämpas på luftfartsegendom enligt bestämmelserna i detta protokoll.

2.   Konventionen och detta protokoll ska benämnas konventionen om internationell säkerhetsrätt till flyttbar egendom såsom denna är tillämplig på luftfartsegendom.

Artikel III

Konventionens tillämpning på försäljning

Följande bestämmelser i konventionen ska tillämpas som om hänvisningarna till ett avtal varigenom en internationell säkerhetsrätt bildas eller föreskrivs vore hänvisningar till ett försäljningsavtal och som om hänvisningarna till en internationell säkerhetsrätt, en kommande internationell säkerhetsrätt, gäldenären och borgenären vore hänvisningar till en försäljning, en kommande försäljning, säljaren respektive köparen:

Artiklarna 3 och 4.

Artikel 16.1 a.

Artikel 19.4.

Artikel 20.1 (när det gäller registrering av ett försäljningsavtal eller ett avtal om en kommande försäljning).

Artikel 25.2 (när det gäller en kommande försäljning).

Artikel 30.

Dessutom ska de allmänna bestämmelserna i artikel 1, artikel 5, kapitlen IV–VII, artikel 29 (med undantag av punkt 3 som ska ersättas med artikel XIV.1 och XIV.2), kapitel X, kapitel XII (med undantag av artikel 43), kapitel XIII och kapitel XIV (med undantag av artikel 60) tillämpas på försäljningsavtal och avtal om en kommande försäljning.

Artikel IV

Tillämpningsområde

1.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 3.1 i konventionen ska konventionen också tillämpas på helikoptrar och luftfartygsskrov tillhörande ett luftfartyg som är införda i ett luftfartygsregister i en fördragsslutande stat som är registreringsstaten, och om en sådan registrering sker enligt ett avtal om registrering av luftfartyget ska den anses ha genomförts vid tidpunkten för avtalet.

2.   Vid tillämpningen av definitionen av intern transaktion i artikel 1 i konventionen ska

a)

ett luftfartygsskrov anses vara beläget i registreringsstaten för det luftfartyg som det tillhör,

b)

en flygmotor anses vara belägen i registreringsstaten för det luftfartyg i vilket den är installerad eller, om den inte är installerad i något luftfartyg, i den stat där den faktiskt befinner sig, och

c)

en helikopter anses vara belägen i den stat där den är registrerad vid tidpunkten för slutandet av det avtal varigenom säkerhetsrätten bildas eller föreskrivs.

3.   Parterna kan sinsemellan genom ett skriftligt avtal göra undantag från eller ändra verkan av bestämmelserna i detta protokoll utom när det gäller artikel IX.2–IX.4. Parterna får genom ett skriftligt avtal undanta tillämpningen av artikel XI.

Artikel V

Formkrav för försäljningsavtal samt verkan och registrering av sådana avtal

1.   I detta protokoll avses med försäljningsavtal ett avtal

a)

som sluts skriftligen,

b)

som gäller luftfartsegendom som säljaren har rätt att förfoga över, och

c)

som gör det möjligt att identifiera luftfartsegendomen enligt detta protokoll.

2.   Genom ett försäljningsavtal ska säljarens rätt avseende luftfartsegendom överföras till köparen i enlighet med avtalsvillkoren.

3.   Registreringen av ett försäljningsavtal ska gälla på obestämd tid. Registreringen av en kommande försäljning ska fortsätta att gälla såvida försäljningen inte upphävs eller, i förekommande fall, tills den tidsperiod som anges i registreringen har löpt ut.

Artikel VI

Företrädares befogenheter

En person får sluta ett avtal eller försäljningsavtal och registrera en internationell säkerhetsrätt eller en försäljning av en luftfartsegendom i egenskap av ombud, förvaltare eller annan företrädare. I sådana fall ska denna person ha befogenhet att åberopa de rättigheter och säkerhetsrätter som följer av konventionen.

Artikel VII

Beskrivning av luftfartsegendom

En beskrivning av luftfartsegendom, som omfattar det serienummer som tillverkaren fastställt, tillverkarens namn samt modellbeteckningen, ska vara nödvändig och tillräcklig för att identifiera egendomen i enlighet med artikel 7 c i konventionen och artikel V.1 c i detta protokoll.

Artikel VIII

Val av tillämplig lag

1.   Denna artikel ska inte vara tillämplig om en fördragsslutande stat har avgett en förklaring enligt artikel XXX.1.

2.   Parterna i ett avtal, ett försäljningsavtal, ett säkerhetsrättsavtal eller ett avtal om underordning får enas om vilken lag som helt eller delvis ska vara tillämplig på deras avtalsenliga rättigheter och skyldigheter.

3.   Om inte annat avtalats ska hänvisningen i föregående punkt till den lag som parterna valt avse den utsedda statens nationella rättsregler eller om den staten omfattar flera territoriella enheter lagstiftningen i den utsedda territoriella enheten.

KAPITEL II

ÅTGÄRDER VID URAKTLÅTENHET, FÖRETRÄDE OCH ÖVERLÅTELSER

Artikel IX

Ändring av bestämmelserna om åtgärder vid uraktlåtenhet

1.   Utöver de åtgärder som anges i kapitel III i konventionen och om gäldenären har samtyckt till det, varvid nämnda samtycke kan ges vid godtycklig tidpunkt, får borgenären i de fall som avses i kapitel III

a)

låta avregistrera luftfartyget, och

b)

låta exportera och fysiskt förflytta luftfartsegendomen från det territorium där den befinner sig.

2.   Borgenären får inte genomföra åtgärder enligt punkt 1 utan skriftligt samtycke i förväg från innehavarna av registrerade säkerhetsrätter som har företräde framför borgenärens.

3.   Artikel 8.3 i konventionen ska inte gälla luftfartsegendom. Varje åtgärd som anges i konventionen och som avser luftfartsegendom ska genomföras på ett affärsmässigt rimligt sätt. En åtgärd ska anses vara genomförd på ett affärsmässigt rimligt sätt när den har genomförts i överensstämmelse med en bestämmelse i avtalet, utom när denna bestämmelse är uppenbart orimlig.

4.   En panthavare som lämnar berörda personer en skriftlig avisering minst tio arbetsdagar före planerad försäljning eller leasing ska anses ha uppfyllt kravet på avisering i rimlig tid i artikel 8.4 i konventionen. Den här punkten ska dock inte hindra en panthavare och en pantsättare eller borgensman att genom avtal fastställa att avisering ska ske tidigare.

5.   Med förbehåll för lagar och andra författningar som är tillämpliga när det gäller luftfartssäkerhet ska registermyndigheten i en fördragsslutande stat efterkomma en framställan om avregistrering och export om

a)

framställan i vederbörlig ordning har överlämnats av en bemyndigad part i enlighet med ett registrerat oåterkalleligt tillstånd till framställan om avregistrering och tillstånd för export, och om

b)

den bemyndigade parten, om registermyndigheten så begär, styrker inför denna att alla registrerade säkerhetsrätter, som har företräde framför den borgenärs för vilken tillståndet har beviljats, har frisläppts eller att innehavarna av dessa säkerhetsrätter har samtyckt till avregistrering och export.

6.   En panthavare som föreslår avregistrering och export av ett luftfartyg enligt punkt 1 på annat sätt än genom verkställighet av ett domstolsavgörande ska i rimlig tid skriftligen lämna information om den föreslagna avregistreringen och exporten till

a)

de berörda personer som avses i artikel 1 m i och ii i konventionen, och

b)

de berörda personer som avses i artikel 1 m iii i konventionen som i rimlig tid har underrättat panthavaren om sina rättigheter före avregistreringen och exporten.

Artikel X

Ändring av bestämmelserna om interimistiska åtgärder

1.   Denna artikel ska vara tillämplig endast om en fördragsslutande stat har avgett en förklaring enligt artikel XXX.2 och i den utsträckning som det fastställs i denna förklaring.

2.   Med avseende på artikel 13.1 i konventionen ska, i samband med utverkandet av åtgärder, med uttrycket ”skyndsamt” avses antalet arbetsdagar räknat från dagen för inlämnandet av den framställan som anges i förklaringen från den fördragsslutande stat i vilken framställan har lämnats.

3.   Artikel 13.1 i konventionen ska gälla varvid följande bestämmelse ska införas omedelbart efter led d:

”e)

försäljning och fördelning av inkomsterna från försäljningen, om gäldenären och borgenären vid godtycklig tidpunkt uttryckligen kommer överens om detta”, och artikel 43.2 ska gälla varvid ”artikel 13 d” ska ersättas med ”artikel 13 d och e”.

4.   Gäldenärens äganderätt eller annan rätt som överförs till följd av den försäljning som avses i punkt 3 ska frisläppas från alla andra säkerhetsrätter eller andra rättigheter som har företräde framför borgenärens internationella säkerhetsrätt enligt bestämmelserna i artikel 29 i konventionen.

5.   Borgenären och gäldenären eller varje annan berörd person får skriftligen avtala om att utesluta tillämpning av artikel 13.2 i konventionen.

6.   De åtgärder som avses i artikel IX.1

a)

ska göras tillgängliga i den fördragsslutande staten av registermyndigheten och, alltefter omständigheterna, av övriga behöriga administrativa myndigheter inom fem arbetsdagar efter den dag då borgenären meddelar dessa myndigheter att den åtgärd som avses i artikel IX.1 har beviljats eller, om åtgärden beviljas genom en utländsk domstol, efter det att den har erkänts av en domstol i denna fördragsslutande stat, och denne har tillstånd att utverka dessa åtgärder enligt konventionen, och

b)

de behöriga myndigheterna ska snabbt erbjuda borgenären samarbete och bistånd med genomförandet av åtgärderna i enlighet med de lagar och andra författningar som är tillämpliga när det gäller luftfartssäkerhet.

7.   Lagar och andra författningar som är tillämpliga när det gäller luftfartssäkerhet ska inte åsidosättas genom punkterna 2 och 6.

Artikel XI

Åtgärder vid insolvens

1.   Denna artikel ska gälla endast när en fördragsslutande stat som är primärt behörig för ett insolvensärende har avgett en förklaring enligt artikel XXX.3.

2.   När en insolvenssituation uppstår och med förbehåll för punkt 7 ska insolvensförvaltaren eller, alltefter omständigheterna, gäldenären överlämna luftfartsegendomen till borgenären senast vid den första av de två följande tidpunkterna:

a)

När karenstiden har löpt ut, eller

b)

vid den tidpunkt då borgenären skulle ha rätt att ta luftfartsegendomen i besittning om denna artikel inte var tillämplig.

3.   Med ”karenstid” avses i denna artikel den tidsfrist som anges i förklaringen från den fördragsslutande stat som är primärt behörig för ett insolvensärende.

4.   Hänvisningarna till ”insolvensförvaltaren” i denna artikel avser denna person i officiell och inte personlig bemärkelse.

5.   Så länge borgenären inte har haft möjlighet att ta egendomen i besittning enligt punkt 2 ska

a)

insolvensförvaltaren eller, alltefter omständigheterna, gäldenären väl bevara och underhålla luftfartsegendomen och upprätthålla dess värde i enlighet med avtalet, och

b)

borgenären får begära andra interimistiska åtgärder som är tillgängliga enligt den tillämpliga lagen.

6.   Bestämmelserna i punkt 5 a utesluter inte att luftfartsegendomen används enligt ingångna avtal i syfte att bevara och underhålla luftfartsegendomen och upprätthålla dess värde.

7.   Insolvensförvaltaren eller, alltefter omständigheterna, gäldenären får behålla besittningsrätten till luftfartsegendomen om han senast vid den tidpunkt som fastställs i punkt 2 har åtgärdat andra brister än de som beror på inledandet av insolvensförfarandena och har förbundit sig att uppfylla alla framtida förpliktelser i enlighet med avtalet. En andra karenstid ska inte tillämpas om dessa framtida förpliktelser inte uppfylls.

8.   De åtgärder som avses i artikel IX.1

a)

ska göras tillgängliga i den fördragsslutande staten av registermyndigheten eller, alltefter omständigheterna, de behöriga administrativa myndigheterna inom fem arbetsdagar efter den tidpunkt då borgenären har meddelat dessa myndigheter att han har rätt att utverka åtgärderna i enlighet med konventionen, och

b)

de behöriga myndigheterna ska snabbt erbjuda borgenären samarbete och bistånd med genomförandet av åtgärderna i enlighet med de lagar och andra författningar som är tillämpliga när det gäller luftfartssäkerhet.

9.   Det är förbjudet att förhindra eller försena genomförandet av de åtgärder som medges enligt konventionen eller detta protokoll efter den tidpunkt som fastställs i punkt 2.

10.   Ingen av gäldenärens förpliktelser enligt avtalet får ändras utan borgenärens samtycke.

11.   Ingen bestämmelse i punkt 10 får tolkas som att den inskränker insolvensförvaltarens eventuella befogenhet att enligt tillämplig lagstiftning upphäva avtalet.

12.   Ingen rättighet och ingen säkerhetsrätt, med undantag av icke konventionella rättigheter och säkerhetsrätter som tillhör en kategori som omfattas av en förklaring enligt artikel 39.1 i konventionen, ska ha företräde framför de säkerhetsrätter som registrerats i samband med insolvensförfarandena.

13.   Konventionen, ändrad genom artikel IX i detta protokoll, ska tillämpas vid genomförandet av åtgärderna i denna artikel.

2.   När en insolvenssituation uppstår, ska insolvensförvaltaren eller, alltefter omständigheterna, gäldenären på begäran av borgenären, inom den tidsfrist som anges i en förklaring som avgetts av en fördragsslutande stat enligt artikel XXX.3, informera borgenären om

(a)

han kommer att åtgärda andra brister än de som beror på inledandet av insolvensförfarandena och förbinda sig att uppfylla alla framtida förpliktelser i enlighet med avtalet och därtill hörande dokument, eller om

(b)

han kommer att göra det möjligt för borgenären att ta luftfartsegendomen i besittning i enlighet med tillämplig lag.

3.   I den tillämpliga lag som avses i punkt 2 b får domstolen bemyndigas att kräva att kompletterande åtgärder ska vidtas eller ytterligare säkerhetsrätter ställas.

4.   Borgenären ska fastställa sin fordran och styrka registreringen av sin internationella säkerhetsrätt.

5.   Om insolvensförvaltaren eller, alltefter omständigheterna, gäldenären inte informerar borgenären i enlighet med punkt 2 eller om insolvensförvaltaren eller gäldenären har förklarat att han kommer att göra det möjligt för borgenären att ta luftfartsegendomen i besittning men inte gör detta, får domstolen bemyndiga borgenären att ta luftfartsegendomen i besittning på de villkor som domstolen har fastställt samt får kräva att kompletterande åtgärder ska vidtas eller ytterligare säkerhetsrätter ställas.

6.   Luftfartsegendomen får inte säljas så länge en domstol inte har beslutat om fordran och den internationella säkerhetsrätten.

Artikel XII

Bistånd vid insolvens

1.   Denna artikel ska tillämpas endast om en fördragsslutande stat har avgett en förklaring enligt artikel XXX.1.

2.   Domstolarna i en fördragsslutande stat där luftfartsegendom befinner sig ska i överensstämmelse med den fördragsslutande statens lag så långt det är möjligt samarbeta med de utländska domstolarna och insolvensförvaltarna vid tillämpningen av bestämmelserna i artikel XI.

Artikel XIII

Tillstånd till framställan om avregistrering och tillstånd för export

1.   Denna artikel ska tillämpas endast när en fördragsslutande stat har avgett en förklaring enligt artikel XXX.1.

2.   När gäldenären oåterkalleligen har gett tillstånd till en framställan om avregistrering och tillstånd för export som i allt väsentligt följer det formulär som bifogas protokollet och har överlämnat det för registrering till registermyndigheten ska tillståndet registreras i denna form.

3.   Den som har mottagit tillståndet (den ”bemyndigade parten”) eller den person som enligt detta utses för detta ändamål är den enda person som ska vara bemyndigad att genomföra de åtgärder som avses i artikel IX.1. Han får endast genomföra dessa åtgärder i överensstämmelse med tillståndet och de lagar och andra författningar som är tillämpliga när det gäller luftfartssäkerhet. Gäldenären får inte återkalla bemyndigandet utan skriftligt samtycke från den bemyndigade parten. Registermyndigheten ska stryka ett tillstånd som har införts i registret på begäran av den bemyndigade parten.

4.   Registermyndigheten och övriga administrativa myndigheter i de fördragsslutande staterna ska omgående ge stöd och bistånd åt den bemyndigade parten för att genomföra de åtgärder som avses i artikel IX.

Artikel XIV

Ändring av bestämmelserna om företräde

1.   En person som köper luftfartsegendom genom ett registrerat köp förvärvar rättigheten till egendomen fritt från alla senare registrerade rättigheter och alla säkerhetsrätter som inte är registrerade, även om han har kännedom om de icke registrerade rättigheterna.

2.   En person som köper luftfartsegendom förvärvar rättigheten till egendomen med förbehåll för rättigheter som är registrerade vid tidpunkten för förvärvet.

3.   Äganderätten eller annan rätt eller säkerhetsrätt när det gäller flygmotorer ska inte påverkas av om motorn är monterad på ett luftfartyg eller om den har monterats bort.

4.   Artikel 29.7 i konventionen ska tillämpas på föremål som inte är egendom vilka är monterade på ett flygplansskrov, en flygplansmotor eller en helikopter.

Artikel XV

Ändring av bestämmelserna om överlåtelser

Artikel 33.1 i konventionen ska tillämpas med tillägg av följande bestämmelse omedelbart efter led b:

”och c) gäldenären skriftligen har samtyckt, oavsett om samtycket har givits innan överlåtelsen har ägt rum eller inte eller om han har identifierat förvärvaren eller inte.”

Artikel XVI

Bestämmelser om gäldenären

1.   Om uraktlåtenhet enligt artikel 11 i konventionen inte föreligger har gäldenären rätt att förfoga över och använda egendomen i överensstämmelse med avtalsvillkoren i förhållande till

a)

borgenären och innehavaren av de säkerhetsrätter varifrån gäldenären förvärvar rättigheter som är fria från varje säkerhetsrätt i enlighet med artikel 29.4 i konventionen, eller i egenskap av köpare i enlighet med artikel XIV.1 i detta protokoll, om och i den utsträckning gäldenären inte har samtyckt till något annat, och

b)

innehavaren av de säkerhetsrätter som har företräde framför gäldenärens rätt i enlighet med artikel 29.4 i konventionen, eller i egenskap av köpare i enlighet med artikel XIV.2 i detta protokoll, men endast om och i den utsträckning innehavaren har samtyckt till detta.

2.   Ingen bestämmelse i konventionen eller i detta protokoll ska påverka borgenärens ansvar vid uraktlåtenhet i fråga om avtalet enligt tillämplig lag, såvida nämnda avtal avser luftfartsegendom.

KAPITEL III

BESTÄMMELSER OM REGISTRERINGSSYSTEMET FÖR INTERNATIONELLA SÄKERHETSRÄTTER AVSEENDE LUFTFARTYGSEGENDOM

Artikel XVII

Tillsynsmyndigheten och registreringsmyndigheten

1.   Tillsynsmyndigheten ska vara det internationella organ som utses genom en resolution som antas av en diplomatkonferens sammankallad för antagande av en konvention om flyttbar utrustning och ett luftfartygsprotokoll.

2.   Om det internationella organ som avses i punkt 1 inte kan eller är berett att fungera som tillsynsmyndighet ska en konferens mellan de undertecknande och fördragsslutande staterna sammankallas för att utse en annan tillsynsmyndighet.

3.   Tillsynsmyndigheten samt dess ledning och anställda ska åtnjuta immunitet mot alla rättsliga förfaranden eller förvaltningsförfaranden, i enlighet med de bestämmelser som ska tillämpas på dem i egenskap av internationellt organ eller på annan grund.

4.   Tillsynsmyndigheten får inrätta en expertkommitté, vars ledamöter ska utses bland de personer som föreslagits av de undertecknande och fördragsslutande staterna och som har erforderlig kompetens och erfarenhet, och ge denna i uppgift att bistå tillsynsmyndigheten i dess uppgifter.

5.   Den första registreringsmyndigheten ska sörja för driften av det internationella registret under en tid av fem år från det dag då detta protokoll träder i kraft. Därefter ska tillsynsmyndigheten vart femte år utnämna en ny registreringsmyndighet eller förlänga mandatet för denna.

Artikel XVIII

Första arbetsordning

En första arbetsordning ska upprättas av tillsynsmyndigheten så att den får verkan från den dag då detta protokoll träder i kraft.

Artikel XIX

Utseende av kontaktpunkter

1.   Med förbehåll för punkt 2 kan varje fördragsslutande stat när som helst på sitt territorium utse ett eller flera organ till kontaktpunkter vilka, som enda organ eller ej, ska ha uppgiften att till det internationella registret översända de uppgifter som behövs för registreringen, med undantag för registrering av meddelanden om nationell säkerhetsrätt eller om en rättighet eller säkerhetsrätt enligt artikel 40 på grundval av lagen i en annan stat.

2.   Vid utseende av kontaktpunkt enligt punkt 1 är det tillåtet, men inte obligatoriskt, att man använder sig av en eller flera kontaktpunkter för de uppgifter som krävs för registrering av flygplansmotorer.

Artikel XX

Ytterligare ändringar av bestämmelserna om registret

1.   Med avseende på artikel 19.6 i konventionen ska sökningskriterierna för luftfartsegendom vara tillverkarens namn och serienummer samt modellbeteckningen tillsammans med de kompletterande uppgifter som behövs för identifiering. Dessa uppgifter ska fastställas i arbetsordningen.

2.   Med avseende på artikel 25.2 i konventionen och under de omständigheter som anges i denna ska innehavaren av en kommande registrerad internationell säkerhetsrätt eller av en kommande registrerad överlåtelse av en internationell säkerhetsrätt, eller den person för vilken en kommande försäljning har registrerats, vidta de åtgärder som står denne till buds för att upphäva registreringen senast fem arbetsdagar från det att den framställan som föreskrivs i denna punkt inkom.

3.   Avgifterna enligt artikel 17.2 h i konventionen ska fastställas så att de täcker skäliga kostnader för inrättande, drift och reglering av det internationella registret och skäliga kostnader för tillsynsmyndighetens verksamhet vid utövandet av de åligganden som anges i artikel 17.2 i konventionen.

4.   Registreringsmyndigheten ska dygnet runt utöva och administrera det internationella registrets centrala funktioner. De olika kontaktpunkterna ska åtminstone vara i funktion under den kontorstid som tillämpas inom respektive territorium.

5.   Försäkringsbeloppet eller den ekonomiska garantin enligt artikel 28.4 i konventionen får, för varje skadehändelse, inte understiga det högsta värde av luftfartsegendomen som fastställts av tillsynsmyndigheten.

6.   Ingen bestämmelse i konventionen utgör hinder för att registreringsmyndigheten kan teckna en försäkring eller förse sig med en ekonomisk garanti som täcker sådana skadehändelser för vilka registreringsmyndigheten inte är ansvarig enligt artikel 28 i konventionen.

KAPITEL IV

BEHÖRIGHET

Artikel XXI

Ändring av bestämmelserna om behörighet

Med avseende på artikel 43 i konventionen är, med förbehåll för artikel 42 i denna, domstolen i en fördragsslutande stat även behörig om egendomen utgörs av en helikopter eller ett luftfartygsskrov tillhörande ett luftfartyg för vilket denna stat är registreringsstat.

Artikel XXII

Hävande av immunitet mot rättsliga förfaranden

1.   Med förbehåll för punkt 2 ska hävande av immunitet mot rättsliga förfaranden i förhållande till domstolar som avses i artikel 42 eller 43 i konventionen eller i fråga om metoderna att verkställa rättigheter och säkerhetsrätter avseende luftfartsegendom enligt konventionen ha bindande verkan och, om de övriga villkoren för tilldelande av behörighet och för verkställighet är uppfyllda, överföra behörigheten och beroende på omständigheterna möjliggöra talan om verkställighet.

2.   Ett hävande på grundval av punkt 1 ska ske i ett skriftligt meddelande tillsammans med en beskrivning av luftfartsegendomen.

KAPITEL V

FÖRHÅLLANDE TILL ANDRA KONVENTIONER

Artikel XXIII

Förhållande till konventionen rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg

För varje fördragsslutande stat som är part i konventionen rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg, undertecknad i Genève den 19 juni 1948, har den här konvention företräde framför denna konvention i den utsträckning som den är tillämplig på luftfartyg enligt definitionen i detta protokoll eller på luftfartsegendom. Dock har konventionen inte företräde framför Genèvekonventionen i fråga om sådana rättigheter eller säkerhetsrätter som inte avses i eller berörs av den här konventionen.

Artikel XXIV

Förhållande till konvention rörande fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om kvarstad å luftfartyg

1.   För varje fördragsslutande stat som är part i konventionen rörande fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om kvarstad å luftfartyg, undertecknad i Rom den 29 maj 1933, har den här konvention företräde framför den konventionen i den utsträckning som den är tillämplig på luftfartyg enligt definitionen i detta protokoll.

2.   En fördragsslutande stat som är part i denna konvention får vid ratificeringen, godtagandet eller godkännandet av detta protokoll, eller vid anslutningen till detsamma, förklara att den inte kommer att tillämpa denna artikel.

Artikel XXV

Förhållande till Unidroits konvention om internationell finansiell leasing

Konventionen har företräde framför Unidroits konvention om internationell finansiell leasing, undertecknad i Ottawa den 28 maj 1988, i den utsträckning som den är tillämplig på luftfartsegendom.

KAPITEL VI

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel XXVI

Undertecknande, ratifikation, godtagande, godkännande eller anslutning

1.   Detta protokoll står öppet i Kapstaden den 16 november 2001 för undertecknande av alla stater som deltar i diplomatkonferensen i Kapstaden den 29 oktober till den 16 november 2001 för antagande av en konvention avseende flyttbar egendom och ett luftfartsprotokoll. Efter den 16 november 2001 ska detta protokoll stå öppet för undertecknande av alla stater vid sätet för Internationella institutet för harmonisering av privaträtten (Unidroit) i Rom tills det träder i kraft i enlighet med artikel XXVIII.

2.   Detta protokoll ska ratificeras, godtas eller godkännas av de stater som har undertecknat det.

3.   En stat som inte undertecknar detta protokoll får ansluta sig till det därefter.

4.   Ratifikation, godtagande, godkännande eller anslutning ska verkställas genom deponering av ett instrument i behörig och riktig form hos depositarien.

5.   Endast en stat som är eller blir part i konventionen kan bli part i detta protokoll.

Artikel XXVII

Regionala organisationer för ekonomisk integration

1.   Även en regional organisation för ekonomisk integration som utgörs av suveräna stater och är behörig på vissa områden som regleras i detta protokoll får underteckna, godta och godkänna protokollet eller ansluta sig till det. I sådana fall ska den regionala organisationen för ekonomisk integration ha samma rättigheter och skyldigheter som en fördragsslutande stat, i den mån som organisationen är behörig på områden som regleras i detta protokoll. När antalet fördragsslutande stater är relevant i detta protokoll, ska den regionala organisationen för ekonomisk integration inte räknas som en fördragsslutande stat utöver dess medlemsstater som är fördragsslutande stater.

2.   Vid undertecknandet, godtagandet, godkännandet eller anslutningen ska den regionala organisationen för ekonomisk integration för depositarien lägga fram en förklaring om de områden, som regleras i detta protokoll, för vilka dess medlemsstater delegerat sin behörighet till organisationen. Den regionala organisationen för ekonomisk integration ska utan dröjsmål underrätta depositarien om ändringar i den behörighetsdelegering som är närmare angiven i den förklaring som avges enligt detta stycke, inbegripet ny delegering.

3.   Varje hänvisning till fördragsslutande part, fördragsslutande parter, stat som är part eller stater som är parter i detta protokoll ska även gälla för en regional organisation för ekonomisk integration, när detta framgår av sammanhanget.

Artikel XXVIII

Ikraftträdande

1.   Detta protokoll ska träda i kraft den första dagen i den månad som följer efter det att tre månader förflutit från och med den dag, då det åttonde ratifikations-, godtagande-, godkännande- eller anslutningsinstrumentet deponerats, mellan de stater som har deponerat dessa instrument.

2.   För de övriga staterna ska detta protokoll träda i kraft den första dagen i den månad som följer efter det att tre månader förflutit från och med den dag då deras ratifikations-, godtagande-, godkännande- eller anslutningsinstrumentet deponerades.

Artikel XXIX

Territoriella enheter

1.   En fördragsslutande stat som omfattar territoriella enheter i vilka olika rättssystem tillämpas på områden som regleras i detta protokoll får vid ratifikationen, godtagandet, godkännandet eller anslutningen förklara att detta protokoll ska tillämpas på alla dess territoriella enheter eller endast någon eller några av dessa och får vid godtycklig tidpunkt ändra denna förklaring genom att avge en ny förklaring därom.

2.   I en sådan förklaring ska det uttryckligen anges på vilka territoriella enheter detta protokoll ska tillämpas.

3.   Om en fördragsslutande stat inte avgett någon förklaring enligt punkt 1, ska detta protokoll tillämpas på alla territoriella enheter i denna stat.

4.   Om en fördragsslutande stat utsträcker tillämpningen av detta protokoll till att omfatta en eller flera av sina territoriella enheter, får de förklaringar som tillåts enligt detta protokoll avges i fråga om var och en av dessa territoriella enheter och de avgivna förklaringarna om en av dessa får ha en annan lydelse än de som avgivits om en annan territoriell enhet.

5.   Om detta protokoll enligt en förklaring som avgivits enligt punkt 1 ska tillämpas på en eller flera territoriella enheter i en fördragsslutande stat

a)

ska gäldenären anses vara belägen i en fördragsslutande stat endast om denne bildats enligt en lag som är i kraft i en territoriell enhet på vilken konventionen och detta protokoll ska tillämpas, eller har sitt säte, huvudkontor, driftställe eller hemvist i en territoriell enhet på vilken konventionen och detta protokoll ska tillämpas,

b)

ska varje hänvisning till egendomens läge i en fördragsslutande stat avse egendomens läge i en territoriell enhet på vilken konventionen och detta protokoll ska tillämpas,

c)

ska varje hänvisning till administrativa myndigheter i denna fördragsslutande stat uppfattas som de behöriga administrativa myndigheterna i en territoriell enhet på vilken konventionen och detta protokoll ska tillämpas, och varje hänvisning till det nationella registret eller registermyndigheten i denna fördragsslutande stat ska uppfattas som det relevanta luftfartygsregistret eller den behöriga registermyndigheten i den territoriella enhet eller de territoriella enheter på vilka konventionen och detta protokoll ska tillämpas.

Artikel XXX

Förklaringar som rör vissa bestämmelser

1.   En fördragsslutande stat får vid ratifikationen, godtagandet eller godkännandet av detta protokoll eller anslutningen till detta förklara att den kommer att tillämpa en eller flera av artiklarna VIII, XII och XIII i detta protokoll.

2.   En fördragsslutande stat får vid ratifikationen, godtagandet eller godkännandet av detta protokoll eller anslutningen till detta förklara att den helt eller delvis kommer att tillämpa artikel X i detta protokoll. Om den gör denna förklaring med avseende på punkt 2 i artikel X, ska den ange den tidsfrist som föreskrivs i artikeln.

3.   En fördragsslutande stat får vid ratifikationen, godtagandet eller godkännandet av detta protokoll eller anslutningen till detta förklara att den kommer att tillämpa alternativ A eller B i artikel XI i dess helhet och, i så fall, ange på vilka eventuella slag av insolvensförfaranden alternativ A eller B ska tillämpas. En fördragsslutande stat som avger en förklaring enligt denna punkt ska ange den tidsfrist som föreskrivs i artikel XI.

4.   Domstolarna i de fördragsslutande staterna ska tillämpa artikel XI i enlighet med den förklaring som har avgetts av den fördragsslutande stat som har primär behörighet för insolvensförfaranden.

5.   En fördragsslutande stat får vid ratifikationen, godtagandet eller godkännandet av detta protokoll eller anslutningen till detta förklara att den helt eller delvis inte kommer att tillämpa artikel XXI. I förklaringen ska det anges under vilka förhållanden den relevanta artikeln kommer att tillämpas, om den skulle tillämpas endast delvis, eller vilka andra preliminära åtgärder som kommer att tillämpas.

Artikel XXXI

Förklaringar enligt konventionen

De förklaringar som har avgivits enligt konventionen, inbegripet de som har avgivits enligt artiklarna 39, 40, 50, 53, 54, 55, 57, 58 och 60 i konventionen, ska också anses ha avgivits enligt detta protokoll, om inte annat anges.

Artikel XXXII

Reservationer och förklaringar

1.   Ingen reservation får göras mot detta protokoll, men förklaringar som är tillåtna i artiklarna XXIV, XXIX, XXX, XXXI, XXXIII och XXXIV får avges i enlighet med dessa bestämmelser.

2.   Alla förklaringar, senare förklaringar eller återkallanden av förklaringar enligt detta protokoll ska anmälas skriftligen till depositarien.

Artikel XXXIII

Senare förklaringar

1.   En stat som är part får avge en senare förklaring, med undantag av förklaringar som får avges i enlighet med artikel XXXI enligt artikel 60 i konventionen, vid godtycklig tidpunkt från och med dagen för detta protokolls ikraftträdande i förhållande till denna stat, genom en anmälan därom till depositarien.

2.   En sådan senare förklaring får verkan den första dagen i den månad som följer efter det att sex månader förflutit från och med den dag då depositarien mottagit anmälan.

Om det i anmälan anges att förklaringen ska få verkan först efter en längre tid, ska förklaringen få verkan när den tid som på detta sätt angivits har förflutit efter det att depositarien mottagit anmälan.

3.   Trots föregående stycken ska detta protokoll fortsätta att tillämpas som om en sådan senare förklaring inte avgivits i fråga om alla rättigheter och säkerhetsrätter som uppkommit före den dag då en sådan senare förklaring fått verkan.

Artikel XXXIV

Återkallande av förklaringar

1.   Alla stater som är parter har avgivit en förklaring enligt detta protokoll, med undantag av en förklaring som avges i överensstämmelse med artikel XXXI enligt artikel 60 i konventionen, får vid godtycklig tidpunkt återkalla den genom en anmälan därom till depositarien. Ett sådant återkallande får verkan den första dagen i den månad som följer efter det att sex månader förflutit från och med den dag då depositarien mottagit anmälan.

2.   Trots föregående stycke ska detta protokoll fortsätta att tillämpas som om en sådan förklaring inte återkallats, i fråga om alla rättigheter och säkerhetsrätter som uppkommit före den dag då en sådan senare förklaring fått verkan.

Artikel XXXV

Uppsägning

1.   Alla de stater som är parter får säga upp detta protokoll genom en skriftlig anmälan till depositarien.

2.   Denna uppsägning får verkan den första dagen i den månad som följer efter det att tolv månader förflutit från och med den dag då depositarien mottagit anmälan.

3.   Trots föregående stycken ska detta protokoll fortsätta att tillämpas, som om en sådan uppsägning inte gjorts, i fråga om alla rättigheter och säkerhetsrätter som uppkommit före den dag då denna uppsägning fått verkan.

Artikel XXXVI

Konferenser för utvärdering, ändringar och därtill hörande frågor

1.   I samråd med tillsynsmyndigheten ska depositarien varje år, eller med annat relevant tidsintervall, utarbeta rapporter riktade till de stater som är parter om hur den internationella ordning som inrättats i konventionen, i dess enligt detta protokoll ändrade lydelse, fungerar i praktiken. Depositarien ska utarbeta dessa rapporter med beaktande av tillsynsmyndighetens rapporter om driften av det internationella registreringssystemet.

2.   På begäran av minst tjugofem procent av de stater som är parter ska depositarien i samråd med tillsynsmyndigheten anordna återkommande utvärderingskonferenser för dessa stater för genomgång av

a)

hur konventionen, i dess enligt detta protokoll ändrade lydelse, tillämpas i praktiken och i vilken grad finansiering mot säkerhet i tillgångar och finansiell leasing av egendom som faller inom dess tillämpningsområde faktiskt underlättas genom konventionen,

b)

hur bestämmelserna i detta protokoll och i arbetsordningen tolkas av domstolarna och hur de tillämpas,

c)

hur det internationella inskrivningsregistrets, registreringsmyndighetens verksamhet och tillsynsmyndighetens tillsyn över registreringsmyndigheten fungerar, på grundval av tillsynsmyndighetens rapporter, och

d)

huruvida protokollet eller bestämmelserna om det internationella registret bör ändras.

3.   Varje ändring av detta protokoll måste godkännas med minst två tredjedels majoritet av de stater som är parter och som deltar vid konferensen enligt föregående stycke och träder sedan i kraft i förhållande till de stater, som har ratificerat, godtagit eller godkänt den, sedan den ratificerats, godtagits eller godkänts av åtta stater i enlighet med bestämmelserna i artikel XXVIII om detta protokolls ikraftträdande.

Artikel XXXVII

Depositarien och dennes uppgifter

1.   Ratifikations-, godtagande-, godkännande- eller anslutningsinstrument ska deponeras vid Internationella institutet för harmonisering av privaträtten (Unidroit), nedan kallad depositarien.

2.   Depositarien ska

a)

underrätta alla fördragsslutande stater

i)

om varje nytt undertecknande eller om varje deponering av ratifikations-, godtagande-, godkännande- eller anslutningsinstrument och om datum för detta undertecknande eller denna deponering,

ii)

om datum för detta protokolls ikraftträdande,

iii)

om varje förklaring som avges enligt detta protokoll samt om datum för denna förklaring,

iv)

om varje återkallande eller ändring av förklaringar, samt om datum för sådant återkallande eller sådan ändring, och

v)

om varje anmälan om uppsägning av protokollet samt om datum för sådant frånträdande och om den dag då denna får verkan,

b)

överlämna bestyrkta avskrifter av detta protokoll till alla fördragsslutande stater,

c)

förse tillsynsmyndigheten och registreringsmyndigheten med avskrifter av alla ratifikations-, godtagande-, godkännande- eller anslutningsinstrument, underrätta dem om dagen för deponering av dessa, om alla förklaringar, återkallanden och ändringar av förklaringar samt om alla anmälningar om uppsägning, med uppgift om datum för dessa anmälningar, så att uppgifterna i dessa är enkelt eller fullständigt tillgängliga, och

d)

utföra de övriga uppgifter som normalt åligger depositarier.

TILL BEKRÄFTELSE HÄRAV har undertecknade befullmäktigade ombud med stöd av vederbörliga fullmakter undertecknat detta protokoll.

SOM SKEDDE i Kapstaden den sextonde november tjugohundraett i ett enda exemplar på engelska, arabiska, kinesiska, franska, ryska och spanska språket, vilka texter alla har lika giltighet, när konferensens gemensamma sekretariat under överinseende av konferensens ordförande inom 90 dagar från och med dagen för denna akt har kontrollerat den inbördes överensstämmelsen mellan dessa texter.

BILAGA

FORMULÄR AVSEENDE OÅTERKALLELIGT TILLSTÅND TILL FRAMSTÄLLAN OM AVREGISTRERING OCH TILLSTÅND FÖR EXPORT

Bilaga som avses i artikel XIII

Image


III Rättsakter som antagits i enlighet med fördraget om Europeiska unionen

RÄTTSAKTER SOM ANTAGITS I ENLIGHET MED AVDELNING VI I FÖRDRAGET OM EUROPEISKA UNIONEN

15.5.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 121/37


RÅDETS BESLUT

av den 6 april 2009

om inrättande av Europeiska polisbyrån (Europol)

(2009/371/RIF)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR BESLUTAT FÖLJANDE

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska unionen, särskilt artiklarna 30.1 b, 30.2 och 34.2 c,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande (1), och

av följande skäl:

(1)

Inrättandet av en europeisk polisbyrå (Europol) beslutades inom ramen för fördraget om Europeiska unionen av den 7 februari 1992 och reglerades i en konvention om inrättandet av en europeisk polisbyrå (nedan kallad Europolkonventionen) som utarbetats på grundval av artikel K.3 i fördraget om Europeiska unionen (2).

(2)

Europolkonventionen har varit föremål för ett antal ändringar fastlagda i tre protokoll som trätt i kraft efter en långdragen ratifikationsprocess. När konventionen ersätts med ett beslut kommer det därför att bli lättare att vid behov införa ytterligare ändringar.

(3)

En förenkling och förbättring av Europols rättsliga ram kan delvis uppnås genom att Europol inrättas som en EU-enhet, finansierad genom Europeiska unionens allmänna budget, eftersom de generella reglerna och förfarandena då kommer att vara tillämpliga.

(4)

De rättsliga instrument om inrättande av liknande EU-enheter som antagits på senare tid på områden som omfattas av avdelning VI i fördraget om Europeiska unionen (rådets beslut 2002/187/RIF av den 28 februari 2002 om inrättande av Eurojust för att stärka kampen mot grov brottslighet (3) och rådets beslut 2005/681/RIF av den 20 september 2005 om inrättande av Europeiska polisakademin (Cepol) (4) har haft formen av rådsbeslut, eftersom sådana beslut lättare kan anpassas efter ändrade förutsättningar och nya politiska prioriteringar.

(5)

Ett inrättande av Europol som en EU-enhet, finansierad genom Europeiska unionens allmänna budget, kommer att stärka Europaparlamentets roll i kontrollen av Europol, genom att Europarlamentet deltar i antagandet av budgeten, inbegripet tjänsteförteckningen och förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet.

(6)

Att låta Europol omfattas av de generella regler och förfaranden som gäller för liknande EU-enheter kommer att medföra en administrativ förenkling, med följden att Europol kan ägna mer av sina resurser åt sina huvuduppgifter.

(7)

En ytterligare förenkling och förbättring av Europols funktion kan uppnås genom åtgärder som syftar till att öka Europols möjligheter att bistå och stödja medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter utan att ge Europols personal verkställande befogenheter.

(8)

En sådan förbättring är att säkerställa att Europol kan bistå medlemsstaternas behöriga myndigheter när det gäller att bekämpa särskilda former av allvarlig brottslighet, utan den nuvarande begränsningen att det måste föreligga faktiska omständigheter som visar på förekomsten av en brottslig organisation eller struktur.

(9)

Inrättandet av gemensamma utredningsgrupper bör främjas och det är viktigt att personal från Europol kan delta i dessa. För att se till att detta deltagande blir möjligt i alla medlemsstater bör det garanteras att personal från Europol inte åtnjuter immunitet när de deltar i en stödjande funktion i gemensamma utredningsgrupper. Detta kommer att bli möjligt efter antagandet av en förordning i detta syfte på grundval av artikel 16 i Protokollet om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier.

(10)

För att undvika onödiga förfaranden bör Europols nationella enheter ha direkt tillgång till alla uppgifter i Europols informationssystem.

(11)

För att förverkliga sina mål kommer Europol att behandla personuppgifter automatiserat eller i strukturerade manuella register. Man bör därför vidta de åtgärder som behövs för att garantera en skyddsnivå för personuppgifter motsvarande åtminstone den som följer av principerna i Europarådets konvention om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter, undertecknad i Strasbourg den 28 januari 1981, samt senare ändringar, så snart som dessa ändringar har trätt i kraft i medlemsstaterna.

(12)

Rådets rambeslut om skydd av personuppgifter som behandlas inom ramen för polissamarbete och straffrättsligt samarbete vid behandlingen av personuppgifter kommer att tillämpas på medlemsstaternas överföring av personuppgifter till Europol. De dataskyddsbestämmelser som berörs i det här beslutet kommer inte att påverkas av det rambeslutet och det här beslutet bör innehålla särskilda bestämmelser om skyddet av personuppgifter som reglerar dessa frågor närmare på grund av Europols särskilda karaktär, uppgifter och befogenheter.

(13)

Det finns ett behov av ett uppgiftsskyddsombud som ansvarar för att på ett oberoende sätt se till att behandlingen av personuppgifter är lagenlig och att bestämmelserna i detta beslut om behandling av personuppgifter följs, vilket även gäller behandlingen av personuppgifter om Europols personal, som är skyddad av artikel 24 i rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten av sådana uppgifter (5).

(14)

Europols nuvarande möjligheter att införa och förvalta system för behandling av uppgifter till stöd för sina arbetsuppgifter bör utökas. Sådana tillkommande system för behandling av uppgifter bör genom ett styrelsebeslut, som ska godkännas av rådet, inrättas och underhållas i enlighet med de allmänna principerna för skydd av uppgifter i Europarådets konvention om skydd av individer med avseende på automatisk behandling av personuppgifter av den 28 januari 1981 och Europarådets ministerkommittés rekommendation R(87) 15 av den 17 september 1987.

(15)

Detta beslut gör det möjligt att ta hänsyn till principen om allmänhetens tillgång till offentliga handlingar.

(16)

För att kunna utföra sitt uppdrag bör Europol samarbeta med europeiska organ, kontor och byråer som sörjer för tillräckligt skydd av uppgifter, däribland Eurojust.

(17)

Europol bör kunna ingå överenskommelser och samarbetsavtal med institutioner, organ, kontor och byråer som har anknytning till unionen eller gemenskapen för att dessa tillsammans effektivare ska kunna bekämpa allvarlig brottslighet som faller under båda parters behörighet samt för att undvika dubbelarbete.

(18)

Europols möjligheter att samarbeta med tredjestater och organisationer bör rationaliseras för att säkra överensstämmelse med Europeiska unionens generella politik i detta hänseende, och det bör antas nya bestämmelser om hur sådant samarbete bör ske i framtiden.

(19)

Förvaltningen av Europol bör förbättras genom förenklade förfaranden, en mer generell beskrivning av styrelsens uppdrag och genom införandet av en generell regel om att alla beslut bör fattas med två tredjedels majoritet.

(20)

Det är också önskvärt att det införs bestämmelser om ökad kontroll över Europol via Europaparlamentet för att säkerställa att Europol förblir en organisation som är fullt ansvarig och öppen för insyn, samtidigt som man vederbörligen beaktar behovet av att säkerställa sekretessen för operativ information.

(21)

Domstolskontrollen över Europol kommer att utövas i enlighet med artikel 35 i fördraget om Europeiska unionen.

(22)

För att Europol ska kunna fortsätta att utföra sina uppdrag efter bästa förmåga bör det föreskrivas omsorgsfullt utformade övergångsbestämmelser.

(23)

Eftersom målet för detta beslut, nämligen inrättandet av en enhet som är ansvarig för samarbetet inom brottsbekämpande verksamhet på unionsnivå, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och det därför, på grund av åtgärdens omfattning och verkningar, bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen, som definieras i artikel 5 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och som det hänvisas till i artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i artikel 5 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen går detta beslut inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(24)

Detta beslut respekterar de grundläggande rättigheterna och iakttar de principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

INRÄTTANDE OCH ARBETSUPPGIFTER

Artikel 1

Inrättande

1.   Genom detta beslut ersätts bestämmelserna i konventionen på grundval av artikel K.3 i fördraget om Europeiska unionen om inrättandet av en europeisk polisbyrå (”Europolkonventionen”).

Europol ska ha sitt säte i Haag, Nederländerna.

2.   Europol, enligt detta beslut, ska betraktas som den rättsliga efterträdaren till Europol som inrättades genom Europolkonventionen.

3.   Europol ska samarbeta med en enda nationell enhet i varje medlemsstat, vilken ska inrättas eller utses i enlighet med artikel 8.

Artikel 2

Rättskapacitet

1.   Europol ska vara en juridisk person.

2.   I varje medlemsstat ska Europol ha den mest omfattande rättskapacitet som lagstiftningen i den medlemsstaten kan tillerkänna juridiska personer. Europol ska särskilt kunna förvärva och avyttra fast och lös egendom samt föra talan inför domstolar och andra myndigheter.

3.   Europol ska ha behörighet att sluta en överenskommelse om säte med Konungariket Nederländerna.

Artikel 3

Målsättning

Europol ska ha som målsättning att stödja och stärka medlemsstaternas behöriga myndigheters insatser och deras ömsesidiga samarbete vad gäller förebyggandet av och kampen mot organiserad brottslighet, terrorism och andra former av allvarlig brottslighet som berör två eller flera medlemsstater.

I detta beslut avses med behöriga myndigheter alla offentliga organ i medlemsstaterna som enligt den nationella lagstiftningen är behöriga att förebygga och bekämpa brottslighet.

Artikel 4

Behörighet

1.   Europols behörighet ska omfatta organiserad brottslighet, terrorism och andra former av allvarlig brottslighet som förtecknas i bilagan som berör två eller flera medlemsstater, på ett sådant sätt att det krävs en gemensam åtgärd från medlemsstaternas sida på grund av brottslighetens omfattning, betydelse och följder.

2.   På rekommendation av styrelsen ska rådet fastställa sina prioriteringar för Europol, med särskild hänsyn till strategiska analyser och hotbilder som utarbetats av Europol.

3.   Europols behörighet ska också omfatta brott som hör samman med sådan brottslighet. Följande brott ska anses höra samman med sådan brottslighet:

a)

Brott som begås för att anskaffa medel till att begå gärningar som omfattas av Europols behörighet.

b)

Brott som begås för att underlätta eller utföra gärningar som omfattas av Europols behörighet.

c)

Brott som begås för att undgå lagföring och straff för gärningar som omfattas av Europols behörighet.

Artikel 5

Arbetsuppgifter

1.   Europol ska ha följande huvuduppgifter:

a)

Samla in, lagra, behandla, analysera och utbyta information och underrättelser.

b)

Utan dröjsmål underrätta de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna via den nationella enhet som avses i artikel 8 om information som berör dem och om eventuella samband som konstaterats mellan brottsliga gärningar.

c)

Underlätta utredningar i medlemsstaterna, särskilt genom att översända all relevant information till de nationella enheterna.

d)

Anmoda de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna att inleda, genomföra eller samordna utredningar och att föreslå att en gemensam utredningsgrupp i särskilda fall inrättas.

e)

Förse medlemsstaterna med underrättelser och analytiskt stöd i samband med större internationella händelser.

f)

Utarbeta hotbildsbedömningar, strategiska analyser och allmänna lägesrapporter i samband med Europols målsättning, inbegripet hotbildbedömningar avseende organiserad brottslighet.

2.   De uppgifter som anges i punkt 1 ska omfatta stöd till medlemsstaterna när de samlar in och analyserar information från Internet för att bidra till att identifiera brottslig verksamhet som underlättats eller bedrivits genom användning av Internet.

3.   Europol ska ha följande ytterligare uppgifter:

a)

Utveckla specialkunskaper om utredningsförfarandena vid medlemsstaternas behöriga myndigheter och ge råd om utredningar.

b)

Tillhandahålla strategiska underrättelser för att underlätta och främja en effektiv och rationell användning av tillgängliga resurser på nationell nivå och unionsnivå för operativ verksamhet och stöd till sådan verksamhet.

4.   I fråga om det mål som anges i artikel 3 får Europol dessutom, inom ramen för sina personal- och budgetresurser och inom de gränser som styrelsen fastställer, bistå medlemsstaterna genom stöd, rådgivning och forskning särskilt på följande områden:

a)

Utbildning av personal vid deras behöriga myndigheter, eventuellt i samarbete med Europeiska polisakademin.

b)

Organisation av och utrustning till dessa myndigheter genom att underlätta tillhandahållandet av tekniskt bistånd mellan medlemsstaterna.

c)

Brottsförebyggande metoder.

d)

Tekniska och forensiska metoder och analys samt utredningsförfaranden.

5.   Europol ska också verka som centralbyrå för bekämpande av förfalskning av euron i enlighet med rådets beslut 2005/511/RIF av den 12 juli 2005 om skydd av euron mot förfalskning genom att Europol utses till centralbyrå för bekämpande av förfalskning av euron (6). Europol får även främja samordning av de åtgärder som genomförs av medlemsstaternas behöriga myndigheter eller inom ramen för gemensamma utredningsgrupper för att bekämpa förfalskning av euron, i förekommande fall i samverkan med EU-enheter och organ i tredje stater. Europol får, om så begärs, lämna ekonomiskt stöd till utredningar av euroförfalskning

Artikel 6

Deltagande i gemensamma utredningsgrupper

1.   Europols personal får delta i en stödjande funktion i gemensamma utredningsgrupper, inklusive sådana grupper som inrättats i enlighet med artikel 1 i rådets rambeslut 2002/465/RIF av den 13 juni 2002 om gemensamma utredningsgrupper (7), i enlighet med artikel 13 i konventionen av den 29 maj 2000 om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater (8), eller i enlighet med artikel 24 i konventionen av den 18 december 1997 om ömsesidigt bistånd och samarbete mellan tullförvaltningar (9), i den mån som dessa grupper utreder brott för vilka Europol har behörighet enligt artikel 4 i det här beslutet.

Europols personal får, inom de gränser som fastställs i lagstiftningen i de medlemsstater där den gemensamma utredningsgruppen är verksam och i enlighet med den överenskommelse som avses i punkt 2, delta i all verksamhet och utbyta information med alla medlemmar i den gemensamma utredningsgruppen, i enlighet med punkt 4. De ska emellertid inte delta i genomförandet av eventuella tvångsåtgärder.

2.   Det administrativa genomförandet av Europolpersonalens deltagande i gemensamma utredningsgrupper ska fastställas i en överenskommelse mellan direktören och de behöriga myndigheterna i de medlemsstater som deltar i den gemensamma utredningsgruppen, med deltagande av de nationella enheterna. Reglerna för sådana överenskommelser ska fastställas av styrelsen.

3.   I de bestämmelser som avses i punkt 2 ska det anges på vilka villkor Europols personal ska ställas till den gemensamma utredningsgruppens förfogande.

4.   I enlighet med den överenskommelse som avses i punkt 2 får Europols personal upprätthålla direkta kontakter med medlemmarna i en gemensam utredningsgrupp och förse medlemmar och avdelade medlemmar i den gemensamma utredningsgruppen, i enlighet med detta beslut, med information från alla komponenter i de informationsbehandlingssystem som avses i artikel 10. Vid sådana direkta kontakter ska Europol samtidigt informera de nationella enheterna i de medlemsstater som är företrädda i gruppen samt de medlemsstater som lämnade informationen om kontakterna.

5.   Information som någon i Europols personal erhåller medan han eller hon ingår i en gemensam utredningsgrupp får, med samtycke från och under ansvar av den medlemsstat som lämnade informationen, läggas till i vilken som helst av komponenterna i det informationsbehandlingssystem som avses i artikel 10 på de villkor som anges i detta beslut.

6.   Under verksamhet som utförs av en gemensam utredningsgrupp ska Europols personal, när det gäller brott som begås mot den eller av den, vara underkastad den nationella lagstiftning som är tillämplig på personer med jämförbara arbetsuppgifter i den medlemsstat där verksamheten äger rum.

Artikel 7

Framställningar från Europol om inledande av brottsutredningar

1.   Medlemsstaterna ska behandla varje framställning från Europol om att de ska inleda, genomföra eller samordna utredningar i särskilda fall och ta sådana framställningar under vederbörligt övervägande. Medlemsstaterna ska underrätta Europol om huruvida den begärda utredningen kommer att inledas.

2.   Innan Europol gör en framställning om inledande av brottsutredningar ska Europol underrätta Eurojust om detta.

3.   Om de behöriga myndigheterna i medlemsstaten beslutar att inte efterkomma en framställning från Europol, ska de underrätta Europol om sitt beslut och om skälen till detta, utom om de inte kan ange något skäl på grund av att

a)

detta skulle skada viktiga nationella säkerhetsintressen, eller

b)

det skulle äventyra ett framgångsrikt genomförande av pågående utredningar eller enskilda personers säkerhet.

4.   Svar på framställningar från Europol om att inleda, genomföra eller samordna utredningar i särskilda fall och underrättelser till Europol om resultatet av utredningar ska lämnas genom de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna i enlighet med bestämmelserna i detta beslut och den relevanta nationella lagstiftningen.

Artikel 8

Nationella enheter

1.   Varje medlemsstat ska inrätta eller utse en nationell enhet med ansvar för att utföra de uppgifter som anges i denna artikel. En tjänsteman ska utses i varje medlemsstat som chef för den nationella enheten.

2.   Den nationella enheten ska fungera som det enda sambandsorganet mellan Europol och de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna. Medlemsstaterna får dock tillåta direktkontakt mellan utsedda behöriga myndigheter och Europol på villkor som ska fastställas av medlemsstaten i fråga, däribland att kontakt först tas med den nationella enheten.

Den nationella enheten ska samtidigt från Europol erhålla eventuell information som utbytts under direkta kontakter mellan Europol och utsedda behöriga myndigheter. Förbindelserna mellan den nationella enheten och de behöriga myndigheterna ska regleras av nationell lagstiftning och särskilt relevanta nationella konstitutionella krav.

3.   Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de nationella enheterna kan utföra sina uppgifter och, särskilt, att de har tillgång till relevanta nationella uppgifter.

4.   De nationella enheterna ska

a)

på eget initiativ förse Europol med den information och de underrättelser som är nödvändiga för att Europol ska kunna utföra sina uppgifter,

b)

besvara framställningar från Europol om information, underrättelser och råd,

c)

uppdatera information och underrättelser,

d)

utvärdera information och underrättelser med iakttagande av nationell lagstiftning för de behöriga myndigheternas räkning och översända detta material till dem,

e)

göra framställningar till Europol om råd, information, underrättelser och analyser,

f)

överföra information till Europol för lagring i Europols databaser,

g)

säkerställa att allt informationsutbyte mellan Europol och dem själva sker enligt lag.

5.   Utan att det påverkar medlemsstaternas ansvar för att upprätthålla lag och ordning och skydda den inre säkerheten ska en nationell enhet inte vara skyldig att i ett konkret fall överföra information eller underrättelser om det skulle medföra att

a)

viktiga nationella säkerhetsintressen skadas, eller

b)

ett framgångsrikt genomförande av en pågående utredning eller enskilda personers säkerhet äventyras, eller

c)

uppgifter som sätts i samband med organisationer eller särskild underrättelseverksamhet inom området för statens säkerhet lämnas ut.

6.   De nationella enheternas kostnader för förbindelserna med Europol ska bäras av medlemsstaterna och ska, med undantag för anslutningskostnader, inte debiteras Europol.

7.   Cheferna för de nationella enheterna ska, på eget initiativ eller på begäran av styrelsen eller direktören, sammanträda regelbundet för att bistå Europol i operativa frågor, särskilt för att

a)

överväga och utarbeta förslag som förbättrar Europols operativa effektivitet och uppmuntra medlemsstaternas engagemang,

b)

utvärdera de rapporter och analyser som Europol upprättar i enlighet med artikel 5.1 f, samt utveckla åtgärder för att hjälpa till att genomföra slutsatserna i dessa,

c)

stödja inrättandet av gemensamma utredningsgrupper med deltagande av Europol i enlighet med artikel 5.1 d och artikel 6.

Artikel 9

Sambandsmän

1.   Varje nationell enhet ska utstationera minst en sambandsman till Europol. Om inte annat anges i särskilda bestämmelser i detta beslut ska dessa sambandsmän vara underkastade den utstationerande medlemsstatens nationella lagstiftning.

2.   Sambandsmännen ska utgöra nationella sambandskontor vid Europol och ska av sina nationella enheter ges i uppdrag att företräda dessas intressen inom Europol i enlighet med den utstationerande medlemsstatens nationella lagstiftning och i enlighet med de bestämmelser som gäller för Europols förvaltning.

3.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 8.4 och 8.5 ska sambandsmännen

a)

förse Europol med information från den utstationerande nationella enheten,

b)

vidarebefordra information från Europol till den utstationerande nationella enheten,

c)

samarbeta med Europols personal genom att lämna information och råd, och

d)

delta i utbytet av information från sina nationella enheter med sambandsmännen från andra medlemsstater under deras ansvar i enlighet med nationell lagstiftning. Detta bilaterala utbyte får också omfatta brott som ligger utanför Europols behörighet, om det är tillåtet enligt nationell lagstiftning.

4.   Artikel 35 ska i tillämpliga delar gälla även sambandsmännens verksamhet.

5.   Sambandsmännens rättigheter och skyldigheter gentemot Europol ska fastställas av styrelsen.

6.   Sambandsmännen ska åtnjuta de privilegier och den immunitet som är nödvändiga för att de ska kunna utföra sina uppgifter, i enlighet med artikel 51.2.

7.   Europol ska se till att sambandsmännen har fullständig information om och är delaktiga i all Europols verksamhet, i den utsträckning detta är förenligt med deras ställning.

8.   Europol ska kostnadsfritt ställa nödvändiga lokaler till medlemsstaternas förfogande i Europols byggnad och ge tillräckligt stöd för att sambandsmännen ska kunna utöva sin verksamhet. Alla andra kostnader som uppstår i samband med utstationeringen av sambandsmän ska bäras av den utstationerande medlemsstaten, inbegripet kostnaderna för sambandsmännens utrustning, om inte styrelsen i samband med upprättandet av Europols budget rekommenderar annat i ett särskilt fall.

KAPITEL II

INFORMATIONSBEHANDLINGSSYSTEM

Artikel 10

Informationsbehandling

1.   I den utsträckning det är nödvändigt för att Europol ska kunna uppnå sina mål ska Europol behandla information och underrättelser, även personuppgifter, i enlighet med detta beslut. Europol ska upprätta och förvalta Europols informationssystem som avses i artikel 11 och de analysregister som avses i artikel 14. Europol får även upprätta och driva andra system som behandlar personuppgifter och som har inrättats i enlighet med punkterna 2 och 3 i den här artikeln.

2.   Styrelsen ska på förslag av direktören och efter att ha beaktat de möjligheter som erbjuds genom Europols befintliga system för behandling av uppgifter och rådfrågat den gemensamma tillsynsmyndigheten fatta beslut om att upprätta ett nytt system för behandling av personuppgifter. Styrelsens beslut ska föreläggas rådet för godkännande.

3.   Det styrelsebeslut som avses i punkt 2 ska fastställa enligt vilka villkor och med vilka begränsningar Europol får upprätta det nya systemet för behandling av personuppgifter. Styrelsebeslutet får medge behandling av personuppgifter om personer i de kategorier som avses i artikel 14.1, dock ej behandling av personuppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse och medlemskap i fackförening samt behandling av uppgifter om hälsa eller sexualliv. Styrelsebeslutet ska garantera att de åtgärder och principer som avses i artiklarna 18, 19, 20, 27, 29 och 35 genomförs på rätt sätt. Framför allt ska man i styrelsebeslutet definiera syftet med det nya systemet, tillgången till och användningen av uppgifter samt tidsgränser för lagring och utplåning av uppgifter.

4.   Europol får behandla uppgifter i syfte att fastställa huruvida dessa uppgifter är relevanta för Europols arbetsuppgifter och kan införas i Europols informationssystem enligt artikel 11 och de analysregister som avses i artikel 14 eller andra system för behandling av personuppgifter som upprättats i enlighet med punkterna 2 och 3 i den här artikeln. Styrelsen ska på förslag av direktören och efter att ha rådfrågat den gemensamma tillsynsmyndigheten fatta beslut om villkoren för behandling av sådana uppgifter, särskilt när det gäller tillgång till och användning av uppgifterna samt tidsgränser för lagring och utplåning av uppgifterna vilka inte får överskrida sex månader, med vederbörlig hänsyn till de principer som avses i artikel 27. Styrelsens beslut ska föreläggas rådet för godkännande.

Artikel 11

Europols informationssystem

1.   Europol ska förvalta Europols informationssystem.

2.   Europol ska se till att bestämmelserna i detta beslut om driften av Europols informationssystem följs. Europol ska ansvara för att Europols informationssystem fungerar väl tekniskt och driftsmässigt och ska särskilt vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att de åtgärder som avses i artiklarna 20, 29, 31 och 35 angående Europols informationssystem tillämpas korrekt.

3.   Den nationella enheten i varje medlemsstat ska ansvara för förbindelserna med Europols informationssystem. Den ska särskilt ansvara för de säkerhetsåtgärder som anges i artikel 35 rörande den databehandlingsutrustning som används på den berörda medlemsstatens territorium, den kontroll som anges i artikel 20 samt, i den mån den berörda medlemsstatens lagar och andra författningar samt förfaranden så fordrar, för en korrekt tillämpning av detta beslut i andra hänseenden.

Artikel 12

Innehållet i Europols informationssystem

1.   Europols informationssystem får endast användas för att behandla sådana uppgifter som är nödvändiga för utförandet av Europols uppgifter. De uppgifter som införs ska gälla

a)

personer som, i enlighet med den berörda medlemsstatens nationella lagstiftning, misstänks för att ha begått eller varit delaktiga i ett brott som omfattas av Europols behörighet eller som har dömts för ett sådant brott,

b)

personer avseende vilka det i enlighet med den berörda medlemsstatens nationella lagstiftning finns faktiska indikationer på eller rimliga skäl att anta att de kommer att begå brott som omfattas av Europols behörighet.

2.   Uppgifter om de personer som avses i punkt 1 får endast innehålla följande upplysningar:

a)

Efternamn, namn som ogift, förnamn och i förekommande fall aliasnamn eller antagna namn.

b)

Födelsedatum och födelseort.

c)

Medborgarskap.

d)

Kön.

e)

Den berörda personens hemvist, yrke och vistelseort.

f)

Personnummer, körkort, identitetshandlingar och passuppgifter.

g)

Vid behov, andra kännetecken som möjliggör identifiering, särskilt speciella objektiva och bestående fysiska kännetecken, t.ex. fingeravtrycksuppgifter och DNA-profil (upprättad utifrån den icke-kodande delen av DNA).

3.   Förutom de upplysningar som anges i punkt 2 får Europols informationssystem också användas för att behandla följande uppgifter om de personer som avses i punkt 1:

a)

Brott, påstådda brott och uppgift om när och var och hur de har (påstås ha) begåtts.

b)

De medel som har använts eller kan komma att användas för att begå de brottsliga gärningarna, inbegripet information om juridiska personer.

c)

De avdelningar som handlägger ärendet och deras aktbeteckningar.

d)

Misstanke om tillhörighet till en kriminell organisation.

e)

Fällande domar, om de rör brott som omfattas av Europols behörighet.

f)

Den part som för in uppgifterna.

Dessa uppgifter kan föras in även om de ännu inte hänvisar till personer. Om Europol själv för in uppgifterna ska förutom aktbeteckningen även källan till uppgifterna anges.

4.   Ytterligare information om de personer som avses i punkt 1 som finns hos Europol eller de nationella enheterna får på begäran överlämnas till varje nationell enhet eller till Europol. De nationella enheterna ska göra detta med iakttagande av sin nationella lagstiftning.

I de fall där denna ytterligare information rör ett eller flera brott som hör samman med sådan brottslighet, enligt definitionen i artikel 4.3, ska de uppgifter som lagrats i Europols informationssystem förses med en markering för att ge de nationella enheterna och Europol möjlighet att utbyta information om sådana brott.

5.   Om ett förfarande som har inletts mot den berörda personen slutgiltigt läggs ned, eller om denne slutgiltigt frikänns, ska de uppgifter som rör det mål där någotdera beslutet har fattats utplånas.

Artikel 13

Användning av Europols informationssystem

1.   De nationella enheterna, sambandsmännen samt direktören, de biträdande direktörerna och vederbörligen bemyndigad personal vid Europol ska ha rätt att direkt föra in och söka efter uppgifter i Europols informationssystem. Europol får söka efter uppgifter om det är nödvändigt för att Europol ska kunna utföra sina arbetsuppgifter i ett visst fall. De nationella enheternas och sambandsmännens hämtning av uppgifter ska ske i enlighet med lagar och andra författningar samt förfaranden som gäller för den part som företar sökningen, om inte annat följer av kompletterande bestämmelser i detta beslut.

2.   Endast den part som har fört in uppgifter får ändra, rätta eller utplåna dem. Om en annan part har anledning att anta att uppgifter som avses i artikel 12.2 är felaktiga, eller om den önskar komplettera dem, ska den omedelbart underrätta den part som har fört in uppgifterna. Den part som har fört in uppgifterna ska utan dröjsmål undersöka sådan information och om det är nödvändigt omedelbart ändra, komplettera, rätta eller utplåna uppgifterna.

3.   Om systemet innehåller uppgifter som avses i artikel 12.3 rörande en person, kan varje part föra in sådana kompletterande uppgifter som avses i den bestämmelsen. Om uppgifterna står i uppenbar motsägelse till varandra ska de berörda parterna rådgöra med varandra och nå enighet.

4.   Om en part har för avsikt att helt utplåna uppgifter som avses i artikel 12.2 som den har fört in om en person och uppgifter som avses i artikel 12.3 rörande denna person har förts in av andra parter, ska ansvaret enligt dataskyddslagstiftningen enligt artikel 29.1 och rätten att ändra, komplettera, rätta och utplåna sådana uppgifter som avses i artikel 12.2 överföras till nästa part som fört in sådana uppgifter som avses i artikel 12.3 om den personen. Den part som har för avsikt att utplåna uppgifterna ska informera den part på vilken ansvaret enligt dataskyddslagstiftningen överförs om sin avsikt.

5.   Den part som söker efter, för in eller ändrar uppgifter i Europols informationssystem är ansvarig för att sökningen, införandet eller ändringarna är lagliga. Denna part måste kunna identifieras. Överföringen av information mellan nationella enheter och de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna ska regleras av nationell lagstiftning.

6.   Förutom de nationella enheterna och de personer som avses i punkt 1 får också de behöriga myndigheter som medlemsstaterna har utsett för detta ändamål göra sökningar i Europols informationsregister. Resultatet av en sådan sökning ska dock endast visa om de begärda uppgifterna finns tillgängliga i Europols informationsregister. Ytterligare information kan då erhållas genom den nationella enheten.

7.   Information om de behöriga myndigheter som har utsetts i enlighet med punkt 6, inklusive senare ändringar, ska översändas till rådets generalsekretariat, som ska offentliggöra informationen i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 14

Analysregister

1.   När det är nödvändigt för att Europol ska kunna utföra sina arbetsuppgifter får Europol i analysregister lagra, ändra och använda uppgifter om brottslighet som omfattas av dess behörighet, inbegripet uppgifter om brott som hör samman med sådan brottslighet enligt artikel 4.3. Analysregistren får innehålla uppgifter om följande personkategorier:

a)

De personer som avses i artikel 12.1.

b)

Personer som kan kallas att vittna i utredningar om de aktuella brotten eller i efterföljande straffrättsliga förfaranden.

c)

Personer som har varit offer för något av de aktuella brotten eller avseende vilka det finns vissa omständigheter som ger anledning att anta att de skulle kunna bli offer för ett sådant brott.

d)

Kontakter eller medhjälpare.

e)

Personer som kan lämna uppgifter om de aktuella brotten.

Behandling av personuppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse eller medlemskap i fackförening samt behandling av uppgifter som rör hälsa och sexualliv ska tillåtas endast om det är strikt nödvändigt med hänsyn till ändamålet med det berörda registret och om dessa uppgifter kompletterar andra personuppgifter som redan förts in i samma register. Det ska vara förbjudet att i strid med de ovannämnda reglerna om ändamål välja ut en särskild kategori av personer enbart på grundval av de ovannämnda känsliga uppgifterna.

Rådet ska med kvalificerad majoritet efter att ha hört Europaparlamentet anta tillämpningsföreskrifter för analysregistren som utarbetats av styrelsen efter det att den erhållit ett yttrande från den gemensamma tillsynsmyndigheten; dessa föreskrifter ska innehålla ytterligare detaljer, särskilt rörande de kategorier av personuppgifter som avses i denna artikel, om säkerheten för dessa uppgifter och om intern kontroll av deras användning.

2.   Analysregister ska upprättas för analysändamål, vilka definieras som insamling, behandling eller användning av uppgifter för att bistå vid brottsutredningar. Varje analysprojekt ska medföra att en analysgrupp inrättas, till vilken följande deltagare ska vara nära knutna:

a)

Analytiker och annan personal vid Europol som har utsetts av direktören.

b)

Sambandsmän och/eller experter från de medlemsstater som lämnar informationen eller som berörs av analysen på det sätt som avses i punkt 4.

Endast analytikerna ska ha tillstånd att föra in och ändra uppgifter i det berörda registret. Alla deltagare i analysgruppen får hämta uppgifter i registret.

3.   Om inte annat följer av artikel 8.5 ska de nationella enheterna, på Europols begäran eller på eget initiativ, till Europol översända all information som Europol kan behöva för det berörda analysregistret. Medlemsstaterna ska översända uppgifterna endast om behandling av dessa för brottsförebyggande, analys och brottsbekämpning också är tillåten enligt deras nationella lagstiftning. Beroende på hur brådskande saken är, får uppgifter från de utsedda behöriga myndigheterna sändas direkt till analysregistren i enlighet med artikel 8.2.

4.   Om analysen är av allmän karaktär och av strategiskt slag ska alla medlemsstater, genom sambandsmän och/eller experter, vara fullt delaktiga i resultatet av analysen, särskilt genom att Europols rapporter översänds till dem.

Om en analys rör ett specifikt fall som inte berör alla medlemsstater och har ett direkt operativt syfte, ska företrädare för följande medlemsstater delta i den:

a)

Medlemsstater från vilka den information härrör som har lett till att ett beslut om att upprätta analysregistret fattades, eller vilka berörs direkt av den informationen och medlemsstater som analysgruppen senare inbjudit att delta i analysen eftersom även de kommit att beröras.

b)

Medlemsstater som vid en sökning i den indexfunktion som avses i artikel 15 finner att de har behov av att ta del av informationen och som gör detta gällande under de villkor som anges i punkt 5 i den här artikeln.

5.   De bemyndigade sambandsmännen kan göra gällande behovet av att ta del av information. Varje medlemsstat ska utse och bemyndiga ett begränsat antal sådana sambandsmän.

En sambandsman ska göra gällande behovet av att ta del av information enligt punkt 4 andra stycket led b i en motiverad skrivelse som har godkänts av dennes överordnade myndighet i dennes medlemsstat och översänts till alla deltagare i analysen. Sambandsmannen blir därefter fullt ut delaktig i den pågående analysen.

Om en invändning framförs inom analysgruppen, ska sambandsmannens deltagande skjutas upp till dess att ett förlikningsförfarande har avslutats, vilket ska bestå av följande tre faser:

a)

Analysdeltagarna ska sträva efter att nå enighet med den sambandsman som har gjort gällande behovet av att ta del av information. Detta får ta högst åtta dagar i anspråk.

b)

Om enighet inte kan nås, ska cheferna för de berörda nationella enheterna och direktören sammanträda inom tre dagar för att försöka nå enighet.

c)

Om oenigheten kvarstår, ska de berörda parternas företrädare i Europols styrelse sammanträda inom åtta dagar. Om den berörda medlemsstaten inte avstår från att göra gällande sitt behov att ta del av information, ska det beslutas i samförstånd om dess deltagande.

6.   Det är endast den medlemsstat som överför en uppgift till Europol som ska bedöma dess känslighetsgrad och hur denna känslighet varierar och fastställa hur uppgiften ska hanteras. Varje spridning eller operativ användning av överförda uppgifter ska beslutas av den medlemsstat som överförde uppgifterna till Europol. Om det inte går att fastställa vilken medlemsstat som överfört uppgifterna till Europol, ska beslutet om spridning eller operativ användning av uppgifter fattas av analysdeltagarna. En medlemsstat eller en medverkande expert som ansluter sig till en pågående analys får särskilt inte sprida eller använda uppgifter utan föregående samtycke från de medlemsstater som i första hand berörs.

7.   Med avvikelse från punkt 6 ska, i sådana fall där Europol efter den tidpunkt då uppgifter förs in i ett analysregister konstaterar att uppgifterna avser en person eller ett föremål om vilka en annan medlemsstat eller en tredje part redan har fört in uppgifter i registret, berörda medlemsstaten eller tredje parten omedelbart underrättas om det samband som har konstaterats, i enlighet med artikel 17.

8.   Europol får bjuda in experter från sådana enheter som avses i artiklarna 22.1 eller 23.1 att medverka i en analysgrupps verksamhet, om

a)

det finns en gällande överenskommelse eller ett gällande samarbetsavtal enligt artiklarna 22.2 och 23.2 mellan Europol och den berörda enheten med lämpliga bestämmelser om informationsutbyte, inklusive överföring av personuppgifter, samt om sekretess för den utbytta informationen,

b)

medverkan av experter från enheten ligger i medlemsstaternas intresse,

c)

enheten är direkt berörd av analysarbetet, och

d)

alla deltagare enas om att låta experterna från enheten medverka i analysgruppens verksamhet.

På de villkor som anges i leden b, c och d i första stycket ska Europol bjuda in experter från Europeiska byrån för bedrägeribekämpning att medverka i analysgruppens verksamhet, om analysprojektet berör bedrägerier eller annan olaglig verksamhet som påverkar Europeiska gemenskapernas finansiella intressen.

Medverkan av experter från en enhet i en analysgrupps verksamhet ska regleras av en överenskommelse mellan Europol och enheten. Reglerna för sådana överenskommelser ska fastställas av styrelsen.

Uppgifter om överenskommelserna mellan Europol och enheterna ska sändas till den gemensamma tillsynsmyndigheten, som får lämna alla synpunkter som den anser nödvändiga till styrelsen.

Artikel 15

Indexfunktion

1.   Europol ska skapa en indexfunktion för de uppgifter som finns lagrade i analysregistren.

2.   Direktören, de biträdande direktörerna, personal och sambandsmän vid Europol med vederbörligt bemyndigande samt vederbörligen bemyndigade tjänstemän vid de nationella enheterna ska ha rätt att få tillgång till indexfunktionen. Indexfunktionen ska vara utformad så att det på grundval av de uppgifter som söks klart framgår för den person som använder den om ett analysregister innehåller uppgifter som är av intresse för utförandet av den personens arbetsuppgifter.

3.   Tillgången till indexfunktionen ska bestämmas på ett sådant sätt att det är möjligt att avgöra om en viss uppgift finns lagrad i ett analysregister eller inte, men utan att det är möjligt att konstatera samband eller dra slutsatser om registrets innehåll.

4.   Styrelsen ska fastställa de närmare förfarandena för utformningen av indexfunktionen, inbegripet villkoren för tillgång till indexfunktionen, efter utlåtande av den gemensamma tillsynsmyndigheten.

Artikel 16

Instruktion om att upprätta ett analysregister

1.   För varje analysregister ska direktören i en instruktion om att registret ska upprättas ange

a)

registrets benämning,

b)

registrets ändamål,

c)

de kategorier av personer om vilka uppgifter lagras,

d)

den typ av uppgifter som ska lagras, samt sådana personuppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse eller medlemskap i fackförening liksom uppgifter om hälsa och sexualliv som är strikt nödvändiga,

e)

den allmänna bakgrunden till instruktionen om att upprätta registret,

f)

deltagarna i analysgruppen vid den tidpunkt då registret upprättas,

g)

de förutsättningar under vilka personuppgifter som lagras i registret får översändas, till vilka mottagare och enligt vilket förfarande,

h)

tidsfristerna för kontroll av uppgifter och hur länge de får lagras,

i)

hur loggar skapas.

2.   Styrelsen och den gemensamma tillsynsmyndigheten ska omedelbart underrättas av direktören om instruktionen om att upprätta registret eller eventuella senare ändringar av de enligt punkt 1 angivna uppgifterna och ska tillställas akten. Den gemensamma tillsynsmyndigheten får lämna alla synpunkter som den anser nödvändiga till styrelsen. Direktören får begära att den gemensamma tillsynsmyndigheten gör detta inom en viss tidsperiod.

3.   Analysregister får bevaras i högst tre år. Före utgången av denna treårsperiod ska Europol undersöka om det är nödvändigt att registret bevaras. Direktören får, om det är strikt nödvändigt för registrets ändamål, besluta att registret ska bevaras under ytterligare en treårsperiod. Styrelsen och den gemensamma tillsynsmyndigheten ska omedelbart underrättas av direktören om de omständigheter i ärendet som gör att det är strikt nödvändigt att bevara registret. Den gemensamma tillsynsmyndigheten ska lämna alla synpunkter som den anser nödvändiga till styrelsen. Direktören får begära att den gemensamma tillsynsmyndigheten gör detta inom en viss tidsperiod.

4.   Styrelsen får när som helst anmoda direktören att ändra en instruktion om upprättande av ett analysregister eller att avsluta ett analysregister. Styrelsen ska besluta från och med vilket datum sådana ändringar eller avslutanden ska gälla.

KAPITEL III

GEMENSAMMA BESTÄMMELSER OM INFORMATIONSBEHANDLING

Artikel 17

Skyldighet att lämna uppgifter

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 14.6 och 14.7, ska Europol utan dröjsmål till de nationella enheterna, och på deras begäran till deras sambandsmän, lämna alla uppgifter som rör deras medlemsstat och de samband som har kunnat konstateras mellan brott som omfattas av Europols behörighet enligt artikel 4. Information och underrättelser om andra allvarliga brott som Europol får kännedom om när den utför sina uppgifter får också lämnas.

Artikel 18

Bestämmelser om kontroll av hämtning av uppgifter

Europol ska i samarbete med medlemsstaterna inrätta lämpliga kontrollmekanismer som möjliggör kontroll av lagligheten hos hämtning av uppgifter i något av dess dataregister som används för att behandla personuppgifter och på begäran ge medlemsstaterna tillgång till loggarna. De uppgifter som samlas in på detta sätt får endast användas för sådan kontroll av Europol och de tillsynsmyndigheter som avses i artiklarna 33 och 34 och ska utplånas efter arton månader, om inte uppgifterna är nödvändiga för en pågående kontroll. Styrelsen ska anta närmare bestämmelser för sådana kontrollmekanismer efter att ha hört den gemensamma tillsynsmyndigheten.

Artikel 19

Regler om användning av uppgifter

1.   Personuppgifter som hämtats ur något av Europols databehandlingsregister eller översänts på annat lämpligt sätt ska överföras eller användas endast av medlemsstaternas behöriga myndigheter för att förebygga och bekämpa brottslighet som omfattas av Europols behörighet och för att förebygga och bekämpa andra allvarliga former av brottslighet. Europol får använda uppgifterna endast för att utföra sina arbetsuppgifter.

2.   Om en medlemsstat eller en tredjestat eller tredje part när den lämnar vissa uppgifter anger att de omfattas av särskilda användningsrestriktioner i medlemsstaten eller tredjestaten eller hos den tredje parten, ska dessa restriktioner även respekteras av användaren av uppgifterna, förutom i de särskilda fall där den nationella lagstiftningen kräver att man gör avsteg från användningsrestriktionerna till förmån för rättsliga myndigheter, lagstiftande organ eller alla andra oberoende instanser som upprättats genom lag och som ansvarar för tillsynen av de behöriga nationella myndigheterna. I sådana fall ska uppgifterna användas endast efter samråd med den medlemsstat som lämnat uppgifterna, vars intressen och åsikter i möjligaste mån ska beaktas.

3.   Användning av uppgifterna för andra ändamål eller av andra myndigheter än de behöriga nationella myndigheterna ska vara möjlig endast efter samråd med den medlemsstat som lämnade uppgifterna och i den mån denna medlemsstats nationella lagstiftning tillåter det.

Artikel 20

Tidsfrister för lagring och utplåning av uppgifter i dataregister

1.   Uppgifter i dataregister får inte lagras av Europol längre än vad som är nödvändigt för att Europol ska kunna utföra sina arbetsuppgifter. Behovet av att fortsätta lagra uppgifterna ska undersökas senast tre år efter deras införande. Kontrollen av uppgifter som lagras i Europols informationssystem och utplåningen av dem ska utföras av den enhet som har fört in dem. Kontrollen av uppgifter som lagras i andra dataregister hos Europol och utplåningen av dem ska utföras av Europol. Europol ska automatiskt, tre månader i förväg, underrätta medlemsstaterna om utgången av tidsfristerna för kontroll av lagringen av uppgifter.

2.   När de utför kontrollen kan de enheter som anges i punkt 1 tredje och fjärde meningarna besluta att fortsätta att lagra uppgifterna till nästa kontroll, som ska ske efter ytterligare en treårsperiod om detta är nödvändigt för att Europol ska kunna utföra sina arbetsuppgifter. Om något beslut om fortsatt lagring av uppgifterna inte fattas ska uppgifterna automatiskt raderas.

3.   Om en medlemsstat i sina nationella dataregister raderar uppgifter som överförts till Europol och som Europol lagrar i andra dataregister, ska den informera Europol om detta. Europol ska i sådana fall radera uppgifterna om de inte är av intresse av andra skäl, mot bakgrund av underrättelser som är mera omfattande än dem som den överförande medlemsstaten har tillgång till. Europol ska informera den berörda medlemsstaten om att dessa uppgifter kommer att fortsätta lagras.

4.   Sådana uppgifter får inte raderas om det skulle skada intressen hos den registrerade som behöver skydd. I sådana fall får uppgifterna endast användas med den registrerades medgivande.

Artikel 21

Tillgång till uppgifter från andra informationssystem

Om Europol enligt unionens rättsliga instrument eller internationella eller nationella rättsliga instrument har rätt till datoriserad tillgång till uppgifter från andra nationella eller internationella informationssystem, får Europol på detta sätt inhämta personuppgifter, om det är nödvändigt för att Europol ska kunna utföra sina arbetsuppgifter. De tillämpliga bestämmelserna i sådana Europeiska unionens rättsliga instrument eller internationella eller nationella rättsliga instrument ska reglera Europols tillgång till och användning av dessa uppgifter, om de föreskriver striktare regler för tillgång och användning än detta beslut.

KAPITEL IV

FÖRBINDELSER MED PARTNER

Artikel 22

Förbindelserna med unionens eller gemenskapens institutioner, organ, kontor och byråer

1.   I den utsträckning det är lämpligt för att utföra sina uppgifter får Europol upprätta och upprätthålla samarbetsförbindelser med institutioner, organ, kontor och byråer som inrättats genom eller på grundval av fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskaperna, särskilt följande:

a)

Eurojust.

b)

Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) (10).

c)

Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser (Frontex) (11).

d)

Europeiska polisakademin (Cepol).

e)

Europeiska centralbanken.

f)

Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk (ECNN) (12).

2.   Europol ska ingå överenskommelser eller samarbetsavtal med enheter som avses i punkt 1. Sådana överenskommelser eller samarbetsavtal får avse utbyte av operativ, strategisk och teknisk information, även personuppgifter och sekretessbelagda uppgifter. En sådan överenskommelse eller ett sådant samarbetsavtal får endast ingås efter godkännande av styrelsen, som dessförinnan, vad beträffar utbyte av personuppgifter, erhållit den gemensamma tillsynsmyndighetens yttrande.

3.   Innan den överenskommelse eller det gällande avtal som avses i punkt 2 träder i kraft, får Europol direkt erhålla och använda information, även personuppgifter, från de enheter som avses i punkt 1, i den utsträckning som det är nödvändigt för ett lagenligt utförande av Europols uppgifter och får på de villkor som fastställs i artikel 24.1 direkt överföra information, även personuppgifter, till sådana enheter i den utsträckning som det är nödvändigt för ett lagenligt utförande av mottagarens uppgifter.

4.   Europols överföring av sekretessbelagda uppgifter till de enheter som avses i punkt 1 ska endast kunna tillåtas i den utsträckning en överenskommelse om sekretess föreligger mellan Europol och mottagaren.

Artikel 23

Förbindelserna med tredjestater och organisationer

1.   I den utsträckning det krävs för att utföra sina uppgifter får Europol också upprätta och upprätthålla samarbetsförbindelser med

a)

tredjestater,

b)

organisationer såsom

i)

internationella organisationer och deras underställda offentligrättsliga organ,

ii)

andra offentligrättsliga organ som inrättats genom, eller på grundval av, en överenskommelse mellan två eller flera stater, och

iii)

Internationella kriminalpolisorganisationen (Interpol).

2.   Europol ska ingå överenskommelser med de enheter som avses i punkt 1 och som omfattas av förteckningen i artikel 26.1 a. Sådana överenskommelser får avse utbyte av operativ, strategisk eller teknisk information, inbegripet personuppgifter och sekretessbelagda uppgifter, om de överförts via en utsedd kontaktpunkt som ingår i den överenskommelse som avses i punkt 6 b i den här artikeln. Sådana överenskommelser får endast ingås efter godkännande av rådet efter samråd med styrelsen och, vad avser utbyte av personuppgifter, efter att genom styrelsen ha erhållit den gemensamma tillsynsmyndighetens yttrande.

3.   Innan de överenskommelser som avses i punkt 2 träder i kraft, får Europol direkt ta emot och använda information, även personuppgifter och sekretessbelagda uppgifter, i den utsträckning det är nödvändigt för ett lagenligt utförande av Europols uppgifter.

4.   Innan de överenskommelser som avses i punkt 2 träder i kraft får Europol på de villkor som fastställs i artikel 24.1 direkt överföra information, utom personuppgifter och sekretessbelagda uppgifter, till de enheter som avses i punkt 1 i den här artikeln i den utsträckning det är nödvändigt för ett lagenligt utförande av mottagarens uppgifter.

5.   Europol får på de villkor som fastställs i artikel 24.1 direkt överföra annan information än personuppgifter och sekretessbelagda uppgifter till de enheter som avses i punkt 1 i den här artikeln och som inte omfattas av förteckningen i artikel 26.1 a, i den utsträckning det är absolut nödvändigt i enskilda fall för att förebygga eller bekämpa brottslighet som omfattas av Europols behörighet.

6.   Europol får på de villkor som fastställs i artikel 24.1 till de enheter som avses i punkt 1 i den här artikeln överföra

a)

personuppgifter och sekretessbelagda uppgifter, när det i ett enskilt fall är nödvändigt för att förebygga och bekämpa brottslighet som omfattas av Europols behörighet, och

b)

personuppgifter, när Europol har ingått en överenskommelse enligt punkt 2 i den här artikeln med den berörda enheten som medger att sådana uppgifter överföras på grundval av en bedömning att en tillräcklig skyddsnivå för uppgifterna säkerställs hos denna enhet.

7.   Europols överföring av sekretessbelagda uppgifter till de enheter som avses i punkt 1 ska endast kunna tillåtas i den utsträckning en överenskommelse om sekretess föreligger mellan Europol och mottagaren.

8.   Med avvikelse från punkterna 6 och 7 och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 24.1 får Europol överföra personuppgifter och sekretessbelagda uppgifter som den förfogar över till de enheter som avses i punkt 1 i den här artikeln, om direktören anser att överföringen av uppgifter är absolut nödvändig för att skydda de berörda medlemsstaternas väsentliga intressen inom ramen för Europols målsättningar eller för att förhindra en överhängande fara för brott eller terrorism. Direktören ska under alla omständigheter beakta den dataskyddsnivå som gäller för instansen i fråga i syfte att göra en avvägning mellan denna dataskyddsnivå och ovan nämnda intressen. Direktören ska så snart som möjligt informera styrelsen och den gemensamma tillsynsmyndigheten om sitt beslut och om grunden för bedömningen av om den dataskyddsnivå som de berörda enheterna erbjuder är tillräcklig.

9.   Innan personuppgifter överförs i enlighet med punkt 8 ska direktören bedöma tillräckligheten av den dataskyddsnivå som de berörda enheterna erbjuder med beaktande av samtliga omständigheter i samband med överföringen av personuppgifter, särskilt

a)

uppgifternas art,

b)

uppgifternas avsedda ändamål,

c)

varaktigheten av den avsedda behandlingen,

d)

de allmänna eller särskilda dataskyddsbestämmelser som gäller för enheten,

e)

huruvida enheten har gått med på särskilda villkor avseende de uppgifter som Europol har begärt.

Artikel 24

Överföring av uppgifter

1.   Om uppgifterna i fråga har överförts till Europol av en medlemsstat, ska Europol överföra dem till de enheter som avses i artikel 22.1 och artikel 23.1 endast med medlemsstatens samtycke. Den berörda medlemsstaten kan ge sitt föregående samtycke vilket kan vara generellt eller förenat med särskilda villkor till en sådan överföring. Samtycket kan återkallas när som helst.

Om uppgifterna inte har överförts av en medlemsstat, ska Europol försäkra sig om att överföringen av dessa uppgifter inte

a)

kan hindra en medlemsstat från att vederbörligen utföra de arbetsuppgifter som hör till dess behörighet,

b)

riskerar att hota den allmänna säkerheten eller den allmänna ordningen i en medlemsstat eller skada staten på något annat sätt.

2.   Europol ska ansvara för att överföringen av uppgifter är laglig. Europol ska föra ett register över alla överföringar som utförs enligt denna artikel och över grunderna för överföringarna. Uppgifter får överföras endast om mottagaren gör ett åtagande om att uppgifterna kommer att användas endast för de ändamål för vilka de överfördes.

Artikel 25

Information från privata parter och privatpersoner

1.   I detta beslut avses med

a)   privata parter: enheter och organ som inrättats enligt en medlemsstats eller en tredjestats lagstiftning, framför allt bolag och företag, näringslivsorganisationer, ideella organisationer och andra juridiska personer som regleras av privaträtten och som inte faller under artikel 23.1,

b)   privatpersoner: alla fysiska personer.

2.   Om det är nödvändigt för det lagenliga utförandet av dess uppgifter får Europol behandla information, även personuppgifter, från privata parter på de villkor som fastställs i punkt 3.

3.   Personuppgifter från privata parter får behandlas av Europol på följande villkor:

a)

Personuppgifter från privata parter som bildats enligt en medlemsstats lagstiftning får endast behandlas av Europol om de överförts via den medlemsstatens nationella enhet i enlighet med nationell lag. Europol får inte direkt kontakta privata parter i medlemsstaterna för att erhålla information.

b)

Personuppgifter från privata parter som bildats enligt lagstiftningen i en tredjestat med vilken Europol i enlighet med artikel 23 ingått ett samarbetsavtal som medger utbyte av personuppgifter, får endast överföras till Europol via kontaktpunkten i det landet såsom det fastställts i det gällande samarbetsavtalet och i enlighet med detta.

c)

Personuppgifter från privata parter som bildats enligt lagstiftningen i en tredjestat med vilken Europol inte har något samarbetsavtal som medger utbyte av personuppgifter, får endast behandlas av Europol om

i)

den berörda privata parten återfinns i förteckningen i artikel 26.2, och

ii)

Europol och den berörda privata parten har ingått ett samförståndsavtal om överföring av information, även personuppgifter, som bekräftar lagligheten i att den privata parten samlar in och överför personuppgifterna och föreskriver att de överförda personuppgifterna endast får användas för det lagenliga utförandet av Europols uppgifter. Ett sådant samförståndsavtal får endast ingås efter godkännande av styrelsen som dessförinnan inhämtat ett yttrande från den gemensamma tillsynsmyndigheten.

Om de överförda uppgifterna påverkar en medlemsstats intressen, ska Europol omedelbart informera den berörda medlemstatens nationella enhet.

4.   Utöver behandlingen av uppgifter från privata parter enligt punkt 3 får Europol direkt hämta och behandla uppgifter, även personuppgifter, från offentligt tillgängliga källor, t.ex. medier och tillhandahållare av offentliga uppgifter och kommersiella upplysningar, i enlighet med dataskyddsbestämmelserna i detta beslut. I enlighet med artikel 17 ska Europol vidarebefordra all relevant information till de nationella enheterna.

5.   Information, även personuppgifter, från privatpersoner får behandlas av Europol om de har erhållits via en nationell enhet i enlighet med nationell lag eller via en kontaktpunkt i en tredjestat med vilken Europol har ingått ett samarbetsavtal i enlighet med artikel 23. Om Europol erhåller information, även personuppgifter, från en privatperson som är bosatt i en tredjestat med vilken Europol inte har något samarbetsavtal, får Europol endast överföra den till den berörda medlemsstat eller tredjestat med vilken Europol har ingått ett samarbetsavtal enligt artikel 23. Europol får inte direkt kontakta privatpersoner för att erhålla information.

6.   De personuppgifter som överförs till eller erhålls från Europol enligt punkt 3 c i den här artikeln får endast behandlas för att införa dem i Europols informationssystem enligt artikel 11 och arbetsregistren för analysändamål enligt artikel 14, eller andra system för behandling av personuppgifter som införts i enlighet med artikel 10.2 och 10.3, om sådana uppgifter anknyter till andra uppgifter som redan införts i ett av ovan nämnda system, eller att sådana uppgifter anknyter till en nationell enhets tidigare förfrågan inom ett av ovan nämnda system.

Ansvaret för de uppgifter som Europol behandlar och som har överförts på de villkor som fastställs i punkterna 3 b, 3 c och 4 i den här artikeln samt den information som överförs via en kontaktpunkt i en tredjestat med vilken Europol har ingått ett samarbetsavtal i enlighet med artikel 23 ska ligga hos Europol i enlighet med artikel 29.1 b.

7.   Direktören ska lägga fram en uttömmande rapport till styrelsen vad avser tillämpningen av denna artikel två år efter den dag då detta beslut börjar tillämpas. Styrelsen kan på den gemensamma tillsynsmyndighetens råd eller på eget initiativ vidta varje åtgärd som anses lämplig enligt artikel 37.9 b.

Artikel 26

Tillämpningsföreskrifter för Europols förbindelser

1.   Rådet ska med kvalificerad majoritet efter att ha hört Europaparlamentet

a)

fastställa en förteckning över de tredjestater och organisationer som avses i artikel 23.1 med vilka Europol ska ingå överenskommelser; förteckningen ska utarbetas av styrelsen och revideras vid behov, och

b)

anta tillämpningsföreskrifter för Europols förbindelser med de enheter som avses i artiklarna 22.1 och 23.1, inbegripet för utbyte av personuppgifter och sekretessbelagd information. Tillämpningsföreskrifterna ska förberedas av styrelsen som dessförinnan ska inhämta ett yttrande från den gemensamma tillsynsmyndigheten.

2.   Styrelsen ska fastställa och vid behov upprätta en förteckning över privata parter med vilka Europol får ingå samförståndsavtal i enlighet med artikel 25.3 c ii samt anta reglerna för innehållet i och förfarandet för sådana samförståndsavtal efter att ha inhämtat ett yttrande från den gemensamma tillsynsmyndigheten.

KAPITEL V

DATASKYDD OCH DATASÄKERHET

Artikel 27

Dataskyddsnivå

Utan att det påverkar tillämpningen av särskilda bestämmelser i detta beslut ska Europol beakta principerna i Europarådets konvention om skydd av individer med avseende på automatisk behandling av personuppgifter av den 28 januari 1981 och Europarådets ministerkommittés rekommendation R(87) 15 av den 17 september 1987. Europol ska iaktta dessa principer vid behandling av personuppgifter som bland annat avser automatiserade och icke-automatiserade uppgifter som Europol innehar i form av register, särskilt alla strukturerade samlingar av personuppgifter som är tillgängliga enligt bestämda kriterier.

Artikel 28

Uppgiftsskyddsombud

1.   Styrelsen ska på förslag från direktören utse ett uppgiftsskyddsombud som ska vara anställd vid Europol. Vid fullgörandet av sina arbetsuppgifter ska uppgiftsskyddsombudet agera på ett oberoende sätt.

2.   Uppgiftsskyddsombudet ska särskilt ha följande uppgifter:

a)

På ett oberoende sätt säkerställa att behandlingen av personuppgifter är lagenlig och att bestämmelserna i detta beslut om behandling av personuppgifter följs, vilket även gäller behandling av Europols personals personuppgifter.

b)

Säkerställa att ett skriftligt register över överföring och mottagande av personuppgifter förs i enlighet med detta beslut.

c)

Säkerställa att de registrerade på egen begäran informeras om sina rättigheter enligt detta beslut.

d)

Samarbeta med de tjänstemän vid Europol som ansvarar för förfaranden, utbildning och rådgivning om databehandling.

e)

Samarbeta med den gemensamma tillsynsmyndigheten.

f)

Utarbeta en årlig rapport och överlämna den till styrelsen och till den gemensamma tillsynsmyndigheten.

3.   Uppgiftsskyddsombudet ska, för fullgörandet av sina uppgifter, ha tillgång till alla uppgifter som behandlas av Europol och tillträde till Europols samtliga lokaler.

4.   Om uppgiftsskyddsombudet anser att bestämmelserna om behandling av personuppgifter i detta beslut inte har iakttagits, ska denne underrätta direktören och begära att åtgärder vidtas för att lösa den bristande överensstämmelsen inom en fastställd tidsfrist.

Om direktören inte inom den fastställda tidsfristen vidtar åtgärder mot underlåtenheten att följa beslutet när det gäller behandling av personuppgifter, ska uppgiftsskyddsombudet informera styrelsen och tillsammans med styrelsen enas om en fastställd tidsfrist för gensvar.

Om styrelsen inte inom den fastställda tidsfristen vidtar åtgärder mot underlåtenheten att följa beslutet när det gäller behandling av personuppgifter, ska uppgiftsskyddsombudet hänskjuta frågan till den gemensamma tillsynsmyndigheten.

5.   Styrelsen ska anta ytterligare tillämpningsföreskrifter rörande uppgiftsskyddsombudet. Dessa tillämpningsföreskrifter ska särskilt avse utnämning och entledigande av uppgiftsskyddsombudet samt dennes arbetsuppgifter, åligganden och befogenheter samt säkerställande av uppgiftsskyddsombudets oberoende.

Artikel 29

Ansvar för skyddet av uppgifter

1.   Ansvaret för de uppgifter som behandlas vid Europol, särskilt vad gäller lagenligheten av insamling och överföring till Europol, registrering av uppgifter liksom uppgifternas exakthet och aktualitet samt kontroll av lagringstidsfristerna ska ligga hos

a)

den medlemsstat som har registrerat eller överfört uppgifterna,

b)

Europol, vad beträffar uppgifter som överförts till Europol av tredje parter, inklusive uppgifter som överförts av privata parter i enlighet med artikel 25.3 b och 25.3 c och artikel 25.4 samt uppgifter som överförts via kontaktpunkten i en tredjestat, som Europol slutit ett samarbetsavtal med enligt artikel 23, eller som är resultatet av Europols analysarbete.

2.   Uppgifter som har överförts till Europol men ännu inte förts in i något av Europols dataregister ska förbli under den översändande partens dataskyddsansvar. Europol ska dock ansvara för att säkerställa datasäkerheten för sådana uppgifter i enlighet med artikel 35.2, till dess att dessa uppgifter har förts in i ett dataregister och endast är tillgängliga för bemyndigad personal vid Europol, eller bemyndigade tjänstemän hos den part som lämnade uppgifterna. Om Europol efter en bedömning har anledning att anta att de uppgifter som har lämnats är felaktiga eller inte längre aktuella, ska Europol informera den part som lämnade uppgifterna om detta.

3.   Med förbehåll för andra bestämmelser i detta beslut ska Europol dessutom ansvara för alla uppgifter som organisationen behandlar.

4.   Om Europol har bevis för att de uppgifter som införts i ett av Europols informationssystem som avses i kapitel II är felaktiga i sak eller har lagrats på ett olagligt sätt, ska Europol informera berörd medlemsstat eller part om detta.

5.   Europol ska lagra uppgifter på ett sådant sätt att det går att identifiera vilken medlemsstat eller tredje part som har överfört dem, eller konstatera att de är resultatet av Europols analysarbete.

Artikel 30

Individens rätt att få tillgång till uppgifter

1.   Var och en ska ha rätt att med rimliga tidsintervall få information om att personuppgifter som gäller honom eller henne har behandlats vid Europol, att få dessa uppgifter i en form som är begriplig eller få sådana uppgifter kontrollerade, under alla omständigheter på de villkor som anges i denna artikel.

2.   Varje person som önskar utöva sina rättigheter enligt denna artikel kan till en rimlig kostnad lämna in en begäran om detta i valfri medlemsstat, till den myndighet som denna medlemsstat har utsett för detta ändamål. Den myndigheten ska utan dröjsmål hänskjuta begäran till Europol, och, under alla omständigheter, inom en månad efter mottagandet.

3.   Begäran ska besvaras av Europol utan onödigt dröjsmål och, under alla omständigheter, inom tre månader från det att den mottogs av Europol, i enlighet med denna artikel.

4.   Europol ska samråda med de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna innan beslut fattas om svar på en begäran enligt punkt 1. Ett beslut om tillgång till personuppgifter ska vara avhängigt av om det finns ett nära samarbete mellan Europol och de medlemsstater som direkt berörs om dessa uppgifter lämnas ut. I de fall en medlemsstat motsätter sig Europols förslag till svar ska den meddela Europol grunderna för detta.

5.   Tillgång till information som svar på en begäran enligt punkt 1 ska vägras när avslaget är nödvändigt för att

a)

Europol ska kunna utföra sina arbetsuppgifter på ett korrekt sätt,

b)

skydda säkerhet och allmän ordning i medlemsstaterna eller för att förhindra brott,

c)

garantera att någon nationell utredning inte kommer att äventyras,

d)

skydda tredje parters rättigheter och friheter.

Vid bedömning av om ett undantag är tillämpligt ska hänsyn tas till den berörda personens intressen.

6.   Om en begäran enligt punkt 1 om meddelande av information har avslagits, ska Europol underrätta personen i fråga om att kontroller har utförts, utan att avslöja huruvida personuppgifter om honom eller henne behandlas vid Europol eller inte.

7.   Var och en ska ha rätt att begära att den gemensamma tillsynsmyndigheten med rimliga tidsintervall kontrollerar om Europols insamling, lagring, behandling och användning av hans eller hennes personuppgifter har genomförts i överensstämmelse med bestämmelserna i detta beslut om behandling av personuppgifter. Den gemensamma tillsynsmyndigheten ska underrätta personen i fråga om att kontroller har utförts, utan att avslöja huruvida uppgifter om honom eller henne behandlas vid Europol eller inte.

Artikel 31

Den registrerades rätt till rättelse och radering av uppgifter

1.   Varje person ska ha rätt att begära att Europol rättar eller utplånar felaktiga uppgifter som berör honom eller henne. Om det visar sig, antingen till följd av utövandet av denna rättighet eller på annat sätt, att uppgifter som lagras hos Europol, vilka har överförts av tredje parter eller är resultatet av Europols egna analyser, är felaktiga eller att deras införande eller lagring strider mot detta beslut, ska Europol rätta eller radera dessa uppgifter.

2.   Om de uppgifter som är felaktiga eller har behandlats i strid med detta beslut har överförts direkt till Europol av medlemsstaterna, ska de berörda medlemsstaterna rätta eller radera dem i samarbete med Europol.

3.   Om felaktiga uppgifter har överförts på något annat tillämpligt sätt, eller om felaktigheterna hos uppgifter som lämnats av medlemsstater beror på att överföringen skett på ett felaktigt sätt eller strider mot bestämmelserna i detta beslut, eller om felaktigheterna beror på registrering, hantering eller lagring av Europol som är felaktig eller strider mot bestämmelserna i detta beslut, ska Europol rätta eller radera dem i samarbete med de berörda medlemsstaterna.

4.   I de fall som avses i punkterna 1, 2 och 3 ska de medlemsstater eller tredje parter som har mottagit uppgifterna informeras utan dröjsmål. Mottagande medlemsstater och tredje parter ska också rätta eller radera dessa uppgifter. När det inte är möjligt att radera uppgifterna ska de blockeras, för att förhindra varje framtida behandling.

5.   Europol ska skriftligen utan onödigt dröjsmål informera sökanden och, under alla omständigheter inom tre månader, att uppgifter som berör honom eller henne har rättats eller raderats.

Artikel 32

Överklaganden

1.   Europol ska i sitt svar på en begäran om kontroll av eller tillgång till uppgifter eller en begäran om rättelse och radering av uppgifter, informera den person som gör framställningen om dennes rätt att överklaga till den gemensamma tillsynsmyndigheten om sökande inte är nöjd med beslutet. Denna person kan också hänskjuta frågan till den gemensamma tillsynsmyndigheten om begäran inte besvarats inom de tidsfrister som anges i artiklarna 30 eller 31.

2.   Om den person som gör framställningen överklagar beslutet till den gemensamma tillsynsmyndigheten ska denna myndighet pröva överklagandet.

3.   När ett överklagande rör ett beslut i enlighet med artiklarna 30 och 31 ska den gemensamma tillsynsmyndigheten samråda med nationella tillsynsmyndigheter eller den behöriga domstolen i den medlemsstat som uppgiften härrör ifrån, eller den direkt berörda medlemsstaten. Den gemensamma tillsynsmyndighetens beslut, som kan innebära ett förbud mot överföring av uppgifterna, ska fattas i nära samråd med den nationella tillsynsmyndigheten eller den behöriga domstolen.

4.   När ett överklagande rör tillgång till uppgifter som Europol har fört in i Europols informationsregister, uppgifter som lagrats i analysregistren eller något annat register som inrättats av Europol för behandling av personuppgifter enligt artikel 10, och om Europol fortfarande har invändningar, måste den gemensamma tillsynsmyndigheten fatta sitt beslut med två tredjedels majoritet av ledamöterna för att kunna bortse från sådana invändningar, efter att ha hört Europol och medlemsstaten eller medlemsstaterna i enlighet med artikel 30.4. Om denna majoritet inte kan uppnås ska den gemensamma tillsynsmyndigheten underrätta den person som gör framställningen om avslaget, utan att lämna några uppgifter som kan avslöja om det finns några personuppgifter om den personen eller inte.

5.   När ett överklagande rör kontroll av uppgifter som en medlemsstat har infört i Europols informationsregister, uppgifter som lagrats i analysregistren eller något annat register som inrättats av Europol för behandling av personuppgifter enligt artikel 10, ska den gemensamma tillsynsmyndigheten försäkra sig om att nödvändiga kontroller har genomförts på ett korrekt sätt i nära samråd med den nationella tillsynsmyndigheten i den medlemsstat som har infört uppgifterna. Den gemensamma tillsynsmyndigheten ska underrätta den person som gör framställningen om att kontroller har genomförts, utan att lämna några uppgifter som kan avslöja om det finns några personuppgifter om den personen eller inte.

6.   När överklagandet rör kontroll av uppgifter som Europol har infört i Europols informationsregister, eller uppgifter som lagrats i analysregistren eller något annat register som inrättats av Europol för behandling av personuppgifter enligt artikel 10, ska den gemensamma tillsynsmyndigheten försäkra sig om att nödvändiga kontroller har genomförts av Europol. Den gemensamma tillsynsmyndigheten ska underrätta den person som gör framställningen om att kontroller har genomförts, utan att lämna några uppgifter som kan avslöja om det finns några personuppgifter om den personen eller inte.

Artikel 33

Nationell tillsynsmyndighet

1.   Varje medlemsstat ska utse en nationell tillsynsmyndighet som ska ha till uppgift att oberoende och i enlighet med nationell lagstiftning kontrollera att den berörda medlemsstatens registreringar, sökningar och överföringar till Europol av personuppgifter är lagenliga och att försäkra sig om att sådana registreringar, sökningar eller överföringar inte kränker den registrerades rättigheter. För detta ändamål ska den nationella tillsynsmyndigheten i de nationella enheternas eller sambandsmännens lokaler få tillgång till de uppgifter som medlemsstaten har fört in i Europols informationssystem eller i något annat register som inrättats av Europol för behandling av personuppgifter enligt artikel 10, i enlighet med tillämpliga nationella förfaranden.

För att kunna utöva sin tillsyn ska de nationella tillsynsmyndigheterna ha tillgång till lokaler och akter hos de respektive sambandsmännen vid Europol.

Dessutom ska de nationella tillsynsmyndigheterna i enlighet med tillämpliga nationella förfaranden övervaka de nationella enheternas och sambandsmännens verksamhet i den utsträckning denna verksamhet rör skydd av personuppgifter. De ska också hålla den gemensamma tillsynsmyndigheten informerad om alla åtgärder de vidtar avseende Europol.

2.   Var och en ska ha rätt att begära att den nationella tillsynsmyndigheten säkerställer att registreringen hos eller överföringen till Europol, i vilken form den än sker, av uppgifter som berör honom eller henne liksom medlemsstatens sökningar efter uppgifter är lagenlig.

Denna rättighet ska utövas i enlighet med den nationella lagstiftningen i den medlemsstat där begäran görs.

Artikel 34

Gemensam tillsynsmyndighet

1.   En oberoende gemensam tillsynsmyndighet ska upprättas, som i enlighet med detta beslut ska granska Europols verksamhet för att säkerställa att lagringen, behandlingen och användningen av de uppgifter som Europol innehar inte kränker individens rättigheter. Den gemensamma tillsynsmyndigheten ska dessutom övervaka lagenligheten av överföringen av uppgifter från Europol. Den gemensamma tillsynsmyndigheten ska bestå av högst två medlemmar eller företrädare, eventuellt biträdda av suppleanter, för var och en av de oberoende nationella tillsynsmyndigheterna, med erforderliga kvalifikationer och utses för fem år av varje medlemsstat. Varje delegation ska ha en röst.

Den gemensamma tillsynsmyndigheten ska bland sina medlemmar utse en ordförande.

Den gemensamma tillsynsmyndighetens medlemmar ska vid fullgörandet av sina uppgifter inte ta emot instruktioner från något annat organ.

2.   Europol ska bistå den gemensamma tillsynsmyndigheten vid utförandet av dess arbetsuppgifter. Europol ska särskilt

a)

tillhandahålla de upplysningar som den gemensamma tillsynsmyndigheten begär och ge den tillgång till alla handlingar och akter liksom tillgång till uppgifter som finns lagrade i dess register,

b)

när som helst ge den gemensamma tillsynsmyndigheten fri tillgång till alla sina lokaler,

c)

verkställa den gemensamma tillsynsmyndighetens beslut om överklaganden.

3.   Den gemensamma tillsynsmyndigheten ska vara behörig att pröva frågor om tillämpning och tolkning i samband med Europols verksamhet när det gäller behandling och användning av personuppgifter, att pröva frågor rörande oberoende kontroller som utförs av medlemsstaternas tillsynsmyndigheter eller avser utövandet av rätten till tillgång till information, liksom att utarbeta harmoniserade förslag till gemensamma lösningar på befintliga problem.

4.   Om den gemensamma tillsynsmyndigheten konstaterar att bestämmelserna i detta beslut inte har respekterats vid lagringen, behandlingen eller användningen av personuppgifter, ska den till direktören framställa de klagomål som den anser vara nödvändiga samt begära att få ett svar inom en angiven tidsfrist. Direktören ska informera styrelsen om hela förfarandet. Om den gemensamma tillsynsmyndigheten inte är nöjd med direktörens svar, ska den hänskjuta frågan till styrelsen.

5.   Den gemensamma tillsynsmyndigheten ska, för att kunna genomföra sina uppgifter och bidra till en mer konsekvent tillämpning av reglerna och förfarandena för behandling av uppgifter, vid behov samarbeta med andra tillsynsmyndigheter.

6.   Den gemensamma tillsynsmyndigheten ska regelbundet upprätta rapporter över sin verksamhet. Dessa rapporter ska översändas till Europaparlamentet och rådet. Styrelsen ska ges tillfälle att lämna synpunkter, som ska bifogas rapporterna.

Den gemensamma tillsynsmyndigheten ska besluta om dess verksamhetsrapport ska offentliggöras, och i så är fall på vilket sätt den ska offentliggöras.

7.   Den gemensamma tillsynsmyndigheten ska anta sin arbetsordning med två tredjedels majoritet av ledamöterna och översända den till rådet för godkännande. Rådet ska besluta med kvalificerad majoritet.

8.   Den gemensamma tillsynsmyndigheten ska inrätta en intern kommitté som ska bestå av en medlem med rösträtt från varje medlemsstat. Kommittén ska ha till uppgift att med alla lämpliga medel pröva de överklaganden som avses i artikel 32. Om parterna begär det ska de höras av kommittén, och de kan då biträdas av sina rådgivare om de så önskar. De beslut som fattas i detta sammanhang ska vara slutgiltiga gentemot alla berörda parter.

9.   Den gemensamma tillsynsmyndigheten får inrätta en eller flera andra kommittéer utöver den som avses i punkt 8.

10.   Den gemensamma tillsynsmyndigheten ska rådfrågas rörande den del av Europols budget som berör den. Dess yttrande ska bifogas det aktuella budgetförslaget.

11.   Den gemensamma tillsynsmyndigheten ska biträdas av ett sekretariat vars uppgifter ska fastställas i arbetsordningen.

Artikel 35

Datasäkerhet

1.   Europol ska vidta de tekniska och organisatoriska åtgärder som är nödvändiga för genomförandet av detta beslut. Åtgärderna ska anses nödvändiga om kostnaden för dem står i proportion till den åsyftade målsättningen om skydd.

2.   När det gäller databehandling vid Europol ska varje medlemsstat och Europol vidta åtgärder för att kunna

a)

vägra varje obehörig person åtkomst till datorutrustning som används för behandling av personuppgifter (åtkomstskydd för utrustning),

b)

förhindra att datamedia läses, kopieras, ändras eller avlägsnas av en obehörig person (datamediaskydd),

c)

förhindra obehörig registrering av data och varje obehörig åtkomst, ändring eller utplåning av personuppgifter (skydd för lagrade data),

d)

förhindra att obehöriga personer kan använda datasystem via datakommunikation (användarkontroll),

e)

säkerställa att alla som är behöriga att använda ett system för behandling av uppgifter endast har åtkomst till de uppgifter för vilka de är behöriga (behörighetskontroll),

f)

säkerställa att det är möjligt att kontrollera och konstatera till vilka enheter personuppgifter får överföras via datakommunikation (kommunikationskontroll),

g)

säkerställa att det kan kontrolleras och konstateras vilka personuppgifter som har införts i datasystemen, samt när och av vem uppgifterna infördes (indatakontroll),

h)

förhindra obehörig läsning, kopiering, ändring eller radering av personuppgifter i samband med överföring av sådana uppgifter eller under transport av databärare (transportkontroll),

i)

säkerställa att de installerade systemen omedelbart kan återställas vid avbrott (återställande),

j)

säkerställa att systemet fungerar felfritt, att uppkomna funktionsfel omedelbart rapporteras (driftsäkerhet) och att de lagrade uppgifterna inte kan förvanskas genom ett funktionsfel i systemet (dataintegritet).

KAPITEL VI

ORGANISATION

Artikel 36

Europols organ

Europols organ utgörs av

a)

styrelsen,

b)

direktören.

Artikel 37

Styrelsen

1.   Styrelsen ska bestå av en företrädare för varje medlemsstat och en företrädare från kommissionen. Varje styrelseledamot ska ha en röst. Varje styrelseledamot får företrädas av en suppleant. Denne ska ha rätt att rösta för den ordinarie ledamoten i dennes frånvaro.

2.   Ordföranden och vice ordföranden i styrelsen ska väljas av och inom den grupp av tre medlemsstater som gemensamt har utarbetat rådets 18-månadersprogram. De ska inneha sina befattningar under den period på 18 månader som motsvarar rådets program. Ordföranden ska under denna tid inte företräda sin medlemsstat i styrelsen. Vice ordföranden ska på eget initiativ ersätta ordföranden om han/hon har förhinder.

3.   Ordföranden ska ansvara för att styrelsen effektivt utför sina uppgifter enligt punkt 9 och se till att arbetet särskilt inriktas på strategiska frågor och Europols viktigaste uppgifter enligt artikel 5.1.

4.   Ordföranden ska biträdas av styrelsens sekretariat. Sekretariatet ska särskilt

a)

aktivt och oavbrutet delta i att organisera, samordna och säkerställa enhetlighet i styrelsens arbete. Det ska under ordföranden ansvar och ledning bistå denne i att söka lösningar,

b)

tillhandahålla styrelsen det administrativa stöd som är nödvändigt för att den ska kunna genomföra sina uppgifter.

5.   Direktören ska delta i styrelsens möten, utan rösträtt.

6.   Styrelseledamöter eller deras suppleanter samt direktören får biträdas av experter.

7.   Styrelsen ska sammanträda minst två gånger om året.

8.   Styrelsen ska fatta beslut med två tredjedels majoritet av ledamöterna om inte annat föreskrivs i detta beslut.

9.   Styrelsen ska

a)

anta en strategi för Europol med riktmärken för att kunna mäta om de fastställda målen har uppnåtts,

b)

utöva tillsyn över direktörens arbete, inklusive genomförandet av styrelsens beslut,

c)

fatta beslut om tillämpningsföreskrifter i enlighet med detta beslut,

d)

på förslag från direktören och efter samtycke av kommissionen anta de tillämpningsföreskrifter som ska gälla för Europols personal,

e)

anta budgetförordningen och utse en räkenskapsförare i enlighet med kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2343/2002 av den 19 november 2002 med rambudgetförordning för de gemenskapsorgan som avses i artikel 185 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (13), efter att ha hört kommissionen,

f)

inrätta en internrevision och utse dess revisionspersonal, som ska vara medlemmar av Europols personal. Styrelsen ska anta ytterligare tillämpningsföreskrifter för internrevisionen. Dessa tillämpningsföreskrifter bör särskilt omfatta uttagning, entledigande, arbetsuppgifter, åligganden, befogenheter och garantier för internrevisionens oberoende. Internrevisionen ska endast vara ansvarig inför styrelsen och ska ha tillgång till alla nödvändiga handlingar för att kunna utöva sin verksamhet,

g)

anta en förteckning över minst tre kandidater till tjänsterna som direktör och biträdande direktörer och lägga fram den för rådet,

h)

utföra för alla andra uppgifter som rådet tilldelar den, särskilt inom ramen för tillämpningsföreskrifter för detta beslut,

i)

fastställa sin arbetsordning, inbegripet bestämmelser om sekretariatets oberoende ställning.

10.   Styrelsen ska varje år

a)

anta ett utkast till beräkning av intäkter och kostnader, inklusive utkastet till tjänsteförteckning som ska läggas fram för kommissionen samt den slutliga budgeten,

b)

efter det att kommission har avgivit ett yttrande, anta en verksamhetsplan för Europols framtida verksamhet som beaktar medlemsstaternas operationella behov och hur detta påverkar Europols budget och personalsituation,

c)

anta en verksamhetsberättelse om Europols verksamhet under det föregående året, inklusive en redogörelse för vilka resultat som har uppnåtts i frågor som har prioriterats av rådet.

Dessa handlingar ska läggas fram för rådet för godkännande. Rådet ska översända dem till Europaparlamentet för kännedom.

11.   Inom fyra år efter den dag då detta beslut har börjat tillämpas och vart fjärde år därefter, ska styrelsen beställa en oberoende extern utvärdering av genomförandet av detta beslut och den verksamhet som bedrivits av Europol.

Styrelsen ska för detta ändamål utfärda närmare anvisningar för utvärderingen.

Utvärderingsrapporten ska läggas fram för Europaparlamentet, rådet och kommissionen.

12.   Styrelsen får besluta att inrätta arbetsgrupper. Reglerna för detta och för hur arbetsgrupperna ska fungera, ska fastställas i arbetsordningen.

13.   Styrelsen ska utöva de befogenheter som anges i artikel 39.3 i frågor som rör direktören, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 38.1 och 38.7.

Artikel 38

Direktör

1.   Europol ska ledas av en direktör som med kvalificerad majoritet ska utses av rådet från en förteckning över minst tre kandidater som lagts fram av styrelsen, för en period av fyra år. På förslag från styrelsen som har utvärderat direktörens insatser kan rådet förlänga direktörens mandat en gång för en period som inte överstiger fyra år.

2.   Direktören ska bistås av tre biträdande direktörer som ska utses enligt det i punkt 1 angivna förfarandet för en period av fyra år som kan förnyas en gång. Deras uppgifter ska närmare anges av direktören.

3.   Styrelsen ska fastställa regler för urvalet av kandidater till tjänsten som direktör eller biträdande direktör, inbegripet förlängningen av deras mandat. Dessa regler ska innan de träder i kraft godkännas av rådet med kvalificerad majoritet.

4.   Direktören ska ansvara för

a)

utförandet av Europols uppgifter,

b)

den löpande administrationen,

c)

utövandet av de befogenheter som anges i artikel 39.3 gentemot personalen och de biträdande direktörerna, utan att punkterna 2 och 7 i den här artikeln åsidosätts,

d)

att förbereda och genomföra styrelsens beslut och besvara framställningar från styrelsen,

e)

stöd till styrelsen ordförande vid förberedelsen av styrelsemötena,

f)

att utarbeta ett utkast till beräkning av intäkter och kostnader, inklusive utkastet till tjänsteförteckning och det preliminära arbetsprogrammet,

g)

att utarbeta den rapport som avses i artikel 37.10 c,

h)

genomförandet av Europols budget,

i)

att regelbundet underrätta styrelsen om genomförandet av de prioriteringar som rådet har fastställt samt om Europols yttre förbindelser,

j)

i samarbete med styrelsen inrätta och tillämpa ett effektivt och ändamålsenligt förfarande för tillsyn och utvärdering av Europols verksamhet när det gäller att uppnå dess mål; direktören ska regelbundet till styrelsen lämna rapport om resultatet av denna tillsyn,

k)

utföra alla andra uppgifter som direktören ska ha enligt detta beslut.

5.   Direktören ska ansvara för utförandet av sina uppgifter inför styrelsen.

6.   Direktören ska vara Europols lagliga företrädare.

7.   Genom beslut av rådet med kvalificerad majoritet kan direktören och de biträdande direktörerna entledigas efter yttrande från styrelsen. Styrelsen ska fastställa de regler som ska tillämpas i sådana fall. Dessa regler ska innan de träder kraft godkännas av rådet, som ska fatta beslut med kvalificerad majoritet.

Artikel 39

Personal

1.   Tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna (nedan kallade tjänsteföreskrifterna respektive anställningsvillkoren) i rådets förordning (EEG, Euratom, EKSG) nr 259/68 (14), samt de bestämmelser som antagits gemensamt av Europeiska gemenskapernas institutioner för tillämpningen av tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren, ska gälla för direktören, de biträdande direktörerna och den personal vid Europol som anställs efter den dag då detta beslut börjar tillämpas.

2.   Vid tillämpningen av tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren ska Europol anses vara en byrå i den mening som avses i artikel 1a.2 i tjänsteföreskrifterna.

3.   Europol ska gentemot personalen och direktören ha de befogenheter som tillsättningsmyndigheten ges enligt tjänsteföreskrifterna och som den myndighet som ingår anställningsavtal ges enligt anställningsvillkoren för övriga anställda i enlighet med artikel 37.13 och artikel 38.4 c i detta beslut.

4.   Europols personal ska bestå av tillfälligt anställda och/eller kontraktsanställda. Styrelsen ska årligen ge sitt samtycke om direktören har för avsikt att bevilja avtal som ska gälla tills vidare. Styrelsen ska besluta om vilka tjänster i tjänsteförteckningen som är avsedda för tillfälligt anställda och som endast får tillsättas med personal rekryterad från medlemsstaternas behöriga myndigheter. Personal som rekryteras till sådana tjänster ska vara tillfälligt anställda enligt artikel 2 a i anställningsvillkoren, och får endast beviljas anställningsavtal för en bestämd tid som får förlängas en gång för en bestämd tid.

5.   Medlemsstaterna får utstationera nationella experter till Europol. I detta fall ska styrelsen anta de genomförandebestämmelser som är nödvändiga.

6.   Europol ska tillämpa principerna i förordning (EG) nr 45/2001 på behandlingen av personuppgifter om Europols personal.

KAPITEL VII

SEKRETESS

Artikel 40

Sekretess

1.   Europol och medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa skyddet av uppgifter som omfattas av sekretess och som samlats in av eller utbytts med Europol med tillämpning av detta beslut. För detta ändamål ska rådet med kvalificerad majoritet efter att ha hört Europaparlamentet anta av styrelsen utarbetade lämpliga regler för sekretesskydd. Dessa regler ska innehålla bestämmelser om i vilka situationer Europol kan utbyta sekretessbelagd information med tredje parter.

2.   När Europol avser att anförtro personer verksamheter som är känsliga ur säkerhetssynpunkt, ska medlemsstaterna åta sig att på begäran av direktören utföra säkerhetskontroller av sina egna berörda medborgare, i enlighet med sina nationella bestämmelser, och att bistå varandra vid utförandet av denna uppgift. Den myndighet som med stöd av nationella bestämmelser är behörig, ska endast informera Europol om resultaten av säkerhetskontrollen. Resultaten ska vara bindande för Europol.

3.   Varje medlemsstat och Europol får endast utse personer som är särskilt kvalificerade och underkastade säkerhetskontroll att behandla uppgifter vid Europol. Styrelsen ska anta regler för säkerhetskontroll av Europols personal. Direktören ska regelbundet informera styrelsen om hur säkerhetskontrollen av Europols personal fortskrider.

Artikel 41

Diskretions- och tystnadsplikt

1.   Ledamöterna i styrelsen, direktören, de biträdande direktörerna, Europols anställda och sambandsmännen ska avhålla sig från varje handling och varje uttalande som skulle kunna skada Europols anseende eller dess verksamhet.

2.   Ledamöterna i styrelsen, direktören, de biträdande direktörerna, Europols anställda och sambandsmännen samt varje annan person, som uttryckligen har ålagts diskretions- och tystnadsplikt, får inte till någon obehörig person eller till allmänheten sprida sakförhållanden eller upplysningar som kommer till deras kännedom i deras tjänsteutövning eller vid utövandet av deras verksamhet. Detta gäller inte för sakförhållanden eller upplysningar som är för obetydliga för att omfattas av sekretesskrav. Diskretions- och tystnadsplikten ska kvarstå även efter att de har avslutat sin tjänst, sitt anställningsavtal eller sin verksamhet. Den särskilda skyldighet som avses i första meningen ska meddelas särskilt av Europol, varvid de rättsliga följderna av en överträdelse ska påpekas. Meddelandet ska vara skriftligt.

3.   Ledamöterna i styrelsen, direktören, de biträdande direktörerna, Europols anställda och sambandsmännen samt andra personer som är underkastade den skyldighet som anges i punkt 2 får inte utan hänvändelse till direktören eller, om det rör sig om direktören, till styrelsen, avlägga vittnesmål i eller utom domstol eller uttala sig om de uppgifter som har kommit till deras kännedom i deras tjänsteutövning eller vid utövandet av deras verksamhet.

Styrelsen, eller i förekommande fall direktören, ska kontakta domstol eller annan behörig myndighet för att säkerställa att nödvändiga åtgärder vidtas enligt den nationella lagstiftning som är tillämplig på den berörda myndigheten.

Sådana åtgärder kan vidtas antingen för att närmare regler för vittnesmål ska fastställas för att säkerställa att sekretess bibehålls för uppgifterna eller, om den nationella lagstiftningen så tillåter, för att vägra utlämnande av uppgifter i den mån det krävs för att skydda Europols eller en medlemsstats intressen.

Om det enligt en medlemsstats lagstiftning finns en rätt att vägra vittna, ska personer som avses i punkt 2 som kallats att vittna vara skyldiga att skaffa tillstånd att vittna. Tillståndet ska beviljas av direktören eller, om det är denne som är kallad att vittna, av styrelsen. Om en sambandsman kallas att vittna med anledning av uppgifter denne mottagit från Europol, får tillståndet inte ges förrän den medlemsstat som sänt den berörde sambandsmannen har givit sitt samtycke till detta. Skyldigheten att ansöka om tillstånd att vittna ska kvarstå även efter att de har avslutat sin tjänst, sitt anställningsavtal eller sin verksamhet.

När det finns en möjlighet att vittnesmålet kan komma att omfatta information och underrättelser som en medlemsstat har överfört till Europol eller som tydligt rör en medlemsstat, ska denna medlemsstats synpunkter inhämtas innan tillståndet beviljas.

Tillstånd att vittna får vägras endast i den mån det är nödvändigt för att skydda överordnade skyddsvärda intressen för Europol eller den eller de berörda medlemsstaterna.

4.   Varje medlemsstat ska behandla alla överträdelser av den diskretions- eller tystnadsplikt som avses i punkterna 2 eller 3 som överträdelser av skyldigheter i deras egen lagstiftning om tystnadsplikt eller skydd av sekretessbelagt material.

De ska säkerställa att dessa regler och bestämmelser är tillämpliga även på deras egna tjänstemän som i samband med sin tjänsteutövning har kontakt med Europol.

KAPITEL VIII

BUDGETBESTÄMMELSER

Artikel 42

Budget

1.   Europols intäkter ska, utan att det påverkar andra typer av inkomster, bestå av ett bidrag från gemenskapen som anslås i Europeiska unionens allmänna budget (kommissionens avsnitt) från och med den dag då detta beslut börjar tillämpas. Finansieringen av Europol ska godkännas av Europaparlamentet och rådet (nedan kallad budgetmyndigheten) i enlighet med det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (15).

2.   Europols utgifter ska omfatta kostnader för personal, administration, infrastruktur och drift.

3.   Direktören ska göra en preliminär beräkning av Europols intäkter och utgifter för påföljande budgetår, inklusive en preliminär tjänsteförteckning, och överlämna denna till styrelsen. Den preliminära tjänsteförteckningen ska omfatta fasta eller tillfälliga tjänster samt uppgift om utstationerade nationella experter och ska ange antal, lönegrad och anställningskategori för den personal som är anställd vid Europol under det aktuella budgetåret.

4.   Inkomster och utgifter ska balansera varandra.

5.   Styrelsen ska anta utkastet till beräkning av intäkter och utgifter, inklusive utkastet till tjänsteförteckning och det preliminära arbetsprogrammet, och överlämna detta underlag till kommissionen senast den 31 mars varje år. Om kommissionen har invändningar mot den preliminära beräkningen, ska den underrätta styrelsen om detta inom 30 dagar efter mottagandet av den preliminära beräkningen.

6.   Kommissionen ska vidarebefordra beräkningen till budgetmyndigheten, tillsammans med det preliminära förslaget till Europeiska gemenskapernas allmänna budget.

7.   På grundval av denna beräkning ska kommissionen i det preliminära förslaget till Europeiska gemenskapernas allmänna budget, som den ska förelägga budgetmyndigheten i enlighet med artikel 272 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, ta upp de medel som den bedömer vara nödvändiga med avseende på tjänsteförteckningen samt det bidragsbelopp som ska belasta den budgeten.

8.   Budgetmyndigheten ska, när den antar Europeiska gemenskapernas allmänna budget, bevilja de anslag som utgör bidraget till Europol och Europols tjänsteförteckning.

9.   Styrelsen ska anta Europols budget och tjänsteförteckningen. De ska vara slutligt antagna efter det slutliga antagandet av Europeiska gemenskapernas allmänna budget. I förekommande fall ska de anpassas i enlighet därmed genom antagandet av en reviderad budget.

10.   Alla eventuella ändringar av budgeten, inklusive tjänsteförteckningen, ska göras i enlighet med förfarandet i punkterna 5–9.

11.   Styrelsen ska snarast möjligt meddela budgetmyndigheten om den har för avsikt att genomföra ett projekt som kan få betydande effekter på finansieringen av dess budget, särskilt projekt som rör fastigheter, till exempel hyra eller förvärv av byggnader. Styrelsen ska underrätta kommissionen om sådana planer. Om en av budgetmyndighetens parter har meddelat att den har för avsikt att avge ett yttrande, ska den vidarebefordra detta yttrande till styrelsen inom sex veckor från det att budgetmyndigheten underrättades om projektet.

Artikel 43

Genomförande och kontroll av budgeten

1.   Direktören ska genomföra Europols budget.

2.   Europols räkenskapsförare ska senast den 28 februari efter utgången av varje budgetår översända de preliminära räkenskaperna till kommissionens räkenskapsförare tillsammans med en rapport om budgetförvaltning och ekonomisk förvaltning för samma budgetår. Kommissionens räkenskapsförare ska konsolidera institutionernas och de decentraliserade organens preliminära redovisningar i enlighet med artikel 128 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordningen för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (16).

3.   Kommissionens räkenskapsförare ska senast den 31 mars efter utgången av varje budgetår översända Europols preliminära räkenskaper till revisionsrätten tillsammans med en rapport om budgetförvaltningen och den ekonomiska förvaltningen för samma budgetår. Rapporten om budgetförvaltningen och den ekonomiska förvaltningen för det budgetåret ska också översändas till Europaparlamentet och rådet.

4.   Efter mottagandet av revisionsrättens iakttagelser om Europols preliminära räkenskaper, i enlighet med artikel 129 i förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002, ska direktören på eget ansvar upprätta Europols slutliga redovisning och överlämna den till styrelsen för yttrande.

5.   Styrelsen ska avge ett yttrande om Europols slutliga redovisning.

6.   Senast den 1 juli efter utgången av varje budgetår ska direktören överlämna den slutliga redovisningen tillsammans med styrelsens yttrande till Europaparlamentet, rådet, kommissionen och revisionsrätten.

7.   Den slutliga redovisningen ska offentliggöras.

8.   Senast den 30 september ska direktören översända ett svar till revisionsrätten på dess iakttagelser. Direktören ska även översända en kopia av detta svar till styrelsen.

9.   Direktören ska, på Europaparlamentets begäran, lägga fram alla uppgifter som behövs för att förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet för det berörda budgetåret ska fungera väl, i enlighet med artikel 146.3 i förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002.

10.   Europaparlamentet ska före den 30 april år n + 2, på rekommendation av rådet som ska fatta sitt beslut med kvalificerad majoritet, bevilja direktören ansvarsfrihet för budgetens genomförande under budgetår n.

Artikel 44

Budgetförordning

Budgetförordningen för Europol ska antas av styrelsen efter samråd med kommissionen. Bestämmelserna får inte avvika från förordning (EG, Euratom) nr 2343/2002, såvida detta inte avser särskilda krav när det gäller Europols verksamhet. Det krävs ett förhandsgodkännande av kommissionen för att anta bestämmelser som avviker från förordning (EG, Euratom) nr 2343/2002. Budgetmyndigheten ska underrättas om dessa avvikelser.

KAPITEL IX

ÖVRIGA BESTÄMMELSER

Artikel 45

Bestämmelser om tillgång till Europols handlingar

På grundval av ett förslag från direktören och senast sex månader efter den dag då detta beslut börjar tillämpas ska styrelsen anta bestämmelser om tillgång till Europols handlingar med beaktande av de principer och begränsningar som anges i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (17).

Artikel 46

Sekretessbelagda EU-uppgifter

Europol ska tillämpa de säkerhetsprinciper och miniminormer som fastställs i rådets beslut 2001/264/EG av den 19 mars 2001 om antagande av rådets säkerhetsbestämmelser (18) för sekretessbelagda EU-uppgifter.

Artikel 47

Språk

1.   Europol ska omfattas av bestämmelserna i förordning nr 1 av den 15 april 1958 om vilka språk som ska användas i Europeiska ekonomiska gemenskapen (19).

2.   Styrelsen ska enhälligt besluta om Europols interna språkanvändning.

3.   De översättningar som är nödvändiga för Europols arbete ska utföras av Översättningscentrum för Europeiska unionens organ (20).

Artikel 48

Information till Europaparlamentet

Rådets ordförande, styrelsens ordförande och direktören ska framträda inför Europaparlamentet på dess begäran för att diskutera frågor som rör Europol, med beaktande av diskretions- och tystnadsplikten.

Artikel 49

Bedrägeribekämpning

De regler som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 av den 25 maj 1999 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) (21) ska tillämpas på Europol. Styrelsen ska på grundval av ett förslag från direktören och senast sex månader efter den dag då detta beslut börjar tillämpas anta de erforderliga genomförandeåtgärder som kan komma att undanta operativa uppgifter från Olafs utredningar.

Artikel 50

Överenskommelse om säte

Bestämmelserna rörande Europols lokaler i den stat där den har sitt säte och de resurser som ska tillhandahållas av den staten samt de särskilda regler som i den staten är tillämpliga på direktören, ledamöterna i styrelsen, de biträdande direktörerna samt Europols tjänstemän och deras familjemedlemmar ska efter styrelsens godkännande fastställas i en överenskommelse om säte mellan Europol och Konungariket Nederländerna.

Artikel 51

Privilegier och immunitet

1.   Protokollet om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier samt en särskild förordning antagen på grundval av artikel 16 i protokollet om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier ska tillämpas på Europols direktör, biträdande direktörer och personal.

2.   Protokollet om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier ska gälla för Europol.

3.   Nederländerna och de övriga medlemsstaterna ska komma överens om att de sambandsmän som utstationerats från de övriga medlemsstaterna samt deras familjemedlemmar ska omfattas av de privilegier och den immunitet som är nödvändiga för utförandet av sambandsmännens uppgifter vid Europol.

Artikel 52

Ansvar för obehörig eller felaktig behandling av uppgifter

1.   Varje medlemsstat ska i enlighet med sin nationella lagstiftning vara ansvarig för all skada som åsamkas en person till följd av rättsliga eller faktiska fel i uppgifter som lagras eller behandlas vid Europol. Endast den medlemsstat där den skadebringande handlingen företogs kan bli föremål för en skadeståndstalan från den skadelidande, som ska vända sig till de domstolar som är behöriga enligt den berörda medlemsstatens nationella lagstiftning. En medlemsstat kan inte åberopa det faktum att en annan medlemsstat eller Europol har förmedlat felaktiga uppgifter för att undgå det ansvar som medlemsstaten i enlighet med den nationella lagstiftningen har gentemot en skadelidande.

2.   Om sådana rättsliga eller faktiska fel som avses i punkt 1 har uppstått till följd av en felaktig uppgiftsöverföring eller av att en eller flera medlemsstater inte fullgjort sina skyldigheter enligt detta beslut eller av en obehörig eller felaktig lagring eller behandling av Europol, ska Europol eller den eller de berörda medlemsstaterna vara skyldiga att på anmodan återbetala vad som utbetalats i skadestånd i enlighet med punkt 1, såvitt inte uppgifterna har använts i strid med detta beslut av den medlemsstat på vars territorium skadan orsakades.

3.   Varje oenighet mellan den medlemsstat som har betalat kompensation i enlighet med punkt 1 och Europol eller en annan medlemsstat om principen eller beloppet för denna återbetalning ska underställas styrelsen, som ska besluta med två tredjedelars majoritet av ledamöterna.

Artikel 53

Annat skadeståndsansvar

1.   Europols avtalsrättsliga ansvar ska regleras av den lagstiftning som är tillämplig på avtalet i fråga.

2.   Vad beträffar utomobligatoriskt ansvar ska Europol, oberoende av ett ansvar enligt artikel 52, ersätta de skador som orsakats av dess organ eller personal under tjänsteutövning, i den mån skadorna har vållats av dem och utan avseende på de olika förfarandena för att kräva ersättning för skada i medlemsstaterna lagstiftning.

3.   Den skadelidande ska ha rätt att kräva att Europol avstår från en åtgärd eller upphäver den.

4.   De nationella domstolar i medlemsstaterna som ska vara behöriga att pröva tvister som rör Europols ansvar enligt denna artikel ska fastställas med hänvisning till rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (22).

Artikel 54

Ansvar med avseende på Europols deltagande i gemensamma utredningsgrupper

1.   Den medlemsstat, inom vars territorium skador orsakats av Europolpersonal som i samband med sitt bistånd till operativa åtgärder är verksam i den medlemsstaten i enlighet med artikel 6, ska ersätta skadorna enligt de villkor som gäller för skada som orsakats av dess egna tjänstemän.

2.   Om inte annat överenskommits med den berörda medlemsstaten, ska Europol ersätta denna medlemsstat hela det belopp som den har utbetalat till offren eller deras rättsinnehavare för sådana skador som avses i punkt 1. Alla tvister mellan medlemsstaten och Europol om principen eller beloppet för ersättningen ska hänskjutas till styrelsen, som ska avgöra frågan.

KAPITEL X

ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER

Artikel 55

Allmänt rättsligt övertagande

1.   Detta beslut påverkar inte den rättsliga verkan av avtal som ingåtts av Europol, såsom den inrättades genom Europolkonventionen, före den dag då detta beslut börjar tillämpas.

2.   Punkt 1 ska särskilt gälla de överenskommelser om säte som ingåtts på grundval av artikel 37 i Europolkonventionen och de avtal mellan Konungariket Nederländerna och övriga medlemsstater som ingåtts på grundval av artikel 41.2 i Europolkonventionen samt alla internationella avtal, inbegripet deras bestämmelser om informationsutbyte, och kontrakt som Europol ingått, skulder som åligger Europol och egendom som förvärvats av Europol såsom den inrättades enligt Europolkonventionen.

Artikel 56

Direktör och biträdande direktörer

1.   Den direktör och de biträdande direktörer som utsetts på grundval av artikel 29 i Europolkonventionen ska för sina återstående mandatperioder vara direktör och biträdande direktörer enligt artikel 38 i detta beslut. Om mandatperioden löper ut inom ett år efter den dag då detta beslut börjar tillämpas, ska deras mandat automatiskt förlängas fram till ett år efter den dag då detta beslut börjar tillämpas.

2.   Om direktören eller en eller flera biträdande direktörer inte vill eller kan handla i enlighet med punkt 1, ska styrelsen utse en tillförordnad direktör eller en eller flera tillförordnade biträdande direktörer för en period på högst 18 månader, i avvaktan på det utnämningsförfarande som föreskrivs i artikel 38.1 och 38.2.

Artikel 57

Personal

1.   Med avvikelse från artikel 39 ska alla anställningsavtal som ingåtts av Europol, i den form som de upprättats genom Europolkonventionen och förutsatt att de är i kraft på tillämplighetsdagen för detta beslut, fortsätta att gälla tills de löper ut och de kan inte förlängas på grundval av Europols tjänsteföreskrifter (23) efter den dag då detta beslut börjar tillämpas.

2.   All personal med sådana anställningsavtal som avses i punkt 1 ska erbjudas möjligheten att ingå avtal om tillfällig anställning enligt artikel 2 a i anställningsvillkoren i de olika grader som anges i tjänsteförteckningen eller om kontraktsanställning enligt artikel 3a i anställningsvillkoren.

För detta ändamål ska ett internt urvalsförfarande, begränsat till personal som har ett avtal med Europol på tillämplighetsdagen för detta beslut, genomföras efter ikraftträdandet och inom två år från och med den dag då detta beslut börjar tillämpas, av den myndighet som bemyndigats att ingå anställningsavtal, för att kontrollera sökandenas förmåga, effektivitet och integritet.

Beroende på arbetsuppgifternas art och nivå kommer godkända sökande att erbjudas antingen ett avtal om tillfällig anställning eller ett avtal om kontraktsanställning för en tid som minst ska motsvara den tid som återstår enligt det kontrakt som ingicks före den dag då detta beslut börjar tillämpas.

3.   Om Europol ingått ett andra avtal för en bestämd tid före den dag då detta beslut börjar tillämpas och den anställde godtagit ett avtal om tillfällig anställning eller kontraktsanställning enligt villkoren i punkt 2 tredje stycket, får en avtalad förlängning därefter gälla tills vidare, i enlighet med artikel 39.4.

4.   Om ett avtal som ska gälla tills vidare ingåtts av Europol före den dag då detta beslut börjar tillämpas och den anställda personen godtog ett avtal om tillfällig anställning eller kontraktsanställning enligt villkoren i punkt 2 tredje stycket, ska det avtalet ingås för att gälla tills vidare i enlighet med artikel 8 första stycket och artikel 85.1 i anställningsvillkoren.

5.   Tjänsteföreskrifterna för anställda vid Europol och andra relevanta instrument ska fortsätta att gälla för anställda som inte anställs i enlighet med punkt 2. Med avvikelse från kapitel 5 i tjänsteföreskrifterna för anställda vid Europol ska den procentsats för den årliga anpassningen av lönerna som beslutas av rådet i enlighet med artikel 65 i tjänsteföreskrifterna gälla för Europols personal.

Artikel 58

Budget

1.   Förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet för de budgetar som godkänts på grundval av artikel 35.5 i Europolkonventionen ska genomföras i enlighet med de regler som fastställs i artikel 36.5 i Europolkonventionen och den budgetförordning som antagits på grundval av artikel 35.9 i Europolkonventionen.

2.   Vid det förfarande för beviljande av ansvarsfrihet som beskrivs i punkt 1 ska följande gälla:

a)

Vid förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet för de årliga räkenskaperna för året före den dag då detta beslut börjar tillämpas ska den gemensamma kontrollkommittén fortsatt vara verksam i enlighet med de förfaranden som fastställs på grundval av artikel 36 i Europolkonventionen. Förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet som fastställs i Europolkonventionen ska tillämpas i den mån det krävs för detta ändamål.

b)

Den styrelse som avses i artikel 36 i detta beslut ha rätt att besluta om vem som ska överta ansvaret för de uppgifter som tidigare utfördes av styrekonomen och budgetkommittén på grundval av Europolkonventionen.

3.   Alla utgifter som följer av Europols åtaganden i enlighet med den budgetförordning som antagits på grundval av artikel 35.9 i Europolkonventionen före den dag då detta beslut börjar tillämpas, och som ännu inte har betalats vid denna tidpunkt, ska betalas på det sätt som beskrivs nedan i punkt 4 i den här artikeln.

4.   Före utgången av en tolvmånadersperiod efter den dag då detta beslut börjar tillämpas, ska styrelsen fastställa det belopp som ska täcka de utgifter som avses i punkt 3. Ett motsvarande belopp som finansierats genom det ackumulerade överskottet från de budgetar som godkänts på grundval av artikel 35.5 i Europolkonventionen ska överföras till den första budget som upprättas enligt detta beslut och ska utgöra en inkomst som avsatts för ett särskilt ändamål för att täcka denna utgift.

Om överskottet inte är tillräckligt för att täcka den utgift som avses i punkt 3 ska medlemsstaterna bidra med nödvändiga medel i enlighet med de förfaranden som fastställs på grundval av Europolkonventionen.

5.   Återstoden av överskotten i de budgetar som godkänts på grundval av artikel 35.5 i Europolkonventionen ska återbetalas till medlemsstaterna. Det belopp som ska utbetalas till var och en av medlemsstaterna ska härvid beräknas med utgångspunkt i medlemsstaternas årliga bidrag till Europols budgetar, fastställda på grundval av artikel 35.2 i Europolkonventionen.

Återbetalningen till medlemsstaterna ska ske inom tre månader efter det att det belopp som täcker de utgifter som avses i punkt 3 har fastställts och det förfarande för beviljande av ansvarsfrihet för budgetar som godkänts på grundval av artikel 35.5 i Europolkonventionen har avslutats.

Artikel 59

Bestämmelser som ska utformas och antas före den dag då detta beslut börjar tillämpas

1.   Den styrelse som inrättats på grundval av Europolkonventionen, den direktör som utsetts på grundval av den konventionen och den gemensamma tillsynsmyndighet som inrättats på grundval av den konventionen ska förbereda antagandet av följande instrument:

a)

De regler avseende rättigheter och skyldigheter för sambandsmän som avses i artikel 9.5.

b)

De tillämpningsföreskrifter för analysregister som avses i artikel 14.1 tredje stycket.

c)

De föreskrifter för Europols förbindelser som avses i artikel 26.1 b.

d)

De tillämpningsföreskrifter för Europols personal som avses i artikel 37.9 d.

e)

De regler för urval och entledigande av direktören och de biträdande direktörerna som avses i artikel 38.3 och 38.7.

f)

De regler för sekretesskydd som avses i artikel 40.1.

g)

Den budgetförordning som avses i artikel 44.

h)

Instrument som krävs för att förbereda tillämpningen av detta beslut.

2.   Vid antagandet av de åtgärder som anges i punkt 1 a, d, e, g och h ska styrelsen ha den sammansättning som anges i artikel 37.1. Styrelsen ska anta åtgärderna i enlighet med de förfaranden som anges i de bestämmelser som det hänvisas till i punkt 1 a, d, e och g i den här artikeln.

Rådet ska anta de åtgärder som anges i punkt 1 b, c och f i enlighet med de förfaranden som det hänvisas till i punkt 1 b, c och f.

Artikel 60

Ekonomiska åtgärder och beslut som ska antas före den dag då detta beslut börjar tillämpas

1.   Styrelsen ska i sin sammansättning enligt artikel 37.1 anta alla ekonomiska åtgärder och beslut som krävs för tillämpningen av den nya budgetramen.

2.   De åtgärder och beslut som avses ovan i punkt 1 ska antas i enlighet med förordning (EG, Euratom) nr 2343/2002 och bland annat omfatta följande:

a)

Utformning och antagande av alla åtgärder och beslut som avses i artikel 42 i fråga om det första budgetåret efter den dag då detta beslut börjar tillämpas.

b)

Utseende av en räkenskapsförare enligt artikel 37.9 e senast den 15 november året före det första budgetåret efter den dag då detta beslut börjar tillämpas.

c)

Inrättande av internrevisionen enligt artikel 37.9 f.

3.   Beslut om godkännande av transaktioner som hänför sig till det första budgetåret efter den dag då detta beslut börjar tillämpas ska fattas av den direktör som utsetts enligt artikel 29 i Europolkonventionen från och med den 15 november året före det första budgetåret efter den dag då detta beslut börjar tillämpas. Från och med denna dag ska direktören också ha rätt att vid behov delegera uppgiften som räkenskapsförare. När räkenskapsförarens uppgifter utförs ska kraven i förordning (EG, Euratom) nr 2343/2002 iakttas.

4.   Beslut om förhandskontrollen av transaktioner som hänför sig till det första budgetåret efter den dag då detta beslut börjar tillämpas ska fattas av den styrekonom som utsetts enligt artikel 27.3 i Europolkonventionen under perioden mellan den 15 november och den 31 december året före det första budgetåret efter den dag då detta beslut börjar tillämpas. Styrekonomen ska utföra denna uppgift i enlighet med förordning (EG, Euratom) nr 2343/2002.

5.   En del av de övergångskostnader från året före det första budgetåret efter den dag då detta beslut börjar tillämpas som uppkommer när Europol förbereder sig för den nya budgetramen ska belasta Europeiska unionens allmänna budget. Finansieringen av dessa kostnader får ges formen av ett bidrag från gemenskapen.

KAPITEL XI

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 61

Införlivande

Medlemsstaterna ska se till att deras nationella lagstiftning överensstämmer med detta beslut senast från och med den dag då detta beslut börjar tillämpas.

Artikel 62

Ersättande

Detta beslut ersätter Europolkonventionen och protokollet om privilegier och immunitet för Europol, medlemmar i organen, dess biträdande direktörer och dess tjänstemän från och med den dag då detta beslut börjar tillämpas.

Artikel 63

Upphävande

Såvida inte annat föreskrivs i detta beslut ska alla genomförandebestämmelser för Europolkonventionen upphöra att gälla den dag då detta beslut börjar tillämpas.

Artikel 64

Ikraftträdande och tillämplighet

1.   Detta beslut träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

2.   Beslutet ska tillämpas från och med den 1 januari 2010 eller tillämpningsdatum för den förordning som avses i artikel 51.1, beroende på vilket datum som infaller senast.

Artiklarna 57.2 andra stycket, 59, 60 och 61 ska tillämpas från och med den dag då detta beslut träder i kraft.

Utfärdat i Luxemburg den 6 april 2009.

På rådets vägnar

J. POSPÍŠIL

Ordförande


(1)  Yttrande av den 17 januari 2008 (ännu ej offentliggjort i EUT).

(2)  EGT C 316, 27.11.1995, s. 1.

(3)  EGT L 63, 6.3.2002, s. 1.

(4)  EUT L 256, 1.10.2005, s. 63.

(5)  EGT L 8, 12.1.2001, s. 1.

(6)  EUT L 185, 16.7.2005, s. 35.

(7)  EGT L 162, 20.6.2002, s. 1.

(8)  EGT C 197, 12.7.2000, s. 3.

(9)  EGT C 24, 23.1.1998, s. 2.

(10)  Kommissionens beslut 1999/352/EG, EKSG, Euratom av den 28 april 1999 om inrättande av en europeisk byrå för bedrägeribekämpning (Olaf) (EGT L 136, 31.5.1999, s. 20).

(11)  Rådets förordning (EG) nr 2007/2004 av den 26 oktober 2004 om inrättande av en europeisk byrå för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser (EUT L 349, 25.11.2004, s. 1).

(12)  Förordning (EG) nr 1920/2006 av den 12 december 2006 om Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk (EUT L 376, 27.12.2006, s. 1).

(13)  EGT L 357, 31.12.2002, s. 72.

(14)  EGT L 56, 4.3.1968, s. 1.

(15)  EUT C 139, 14.6.2006, s. 1.

(16)  EGT L 248, 16.9.2002, s. 1.

(17)  EGT L 145, 31.5.2001, s. 43.

(18)  EGT L 101, 11.4.2001, s. 1.

(19)  EGT 17, 6.10.1958, s. 385/58.

(20)  Rådets förordning (EG) nr 2965/94 av den 28 november 1994 om upprättande av ett översättningscentrum för Europeiska unionens organ (EGT L 314, 7.12.1994, s. 1).

(21)  EGT L 136, 31.5.1999, s. 1.

(22)  EGT L 12, 16.1.2001, s. 1.

(23)  Rådets akt av den 3 december 1998 om antagande av tjänsteföreskrifter för anställda vid Europol (EGT C 26, 30.1.1999, s. 23).


BILAGA

Förteckning över andra former av grov brottslighet som Europol har behörighet att arbeta med i enlighet med artikel 4.1:

Olaglig narkotikahandel.

Illegal penningtvätt.

Brottslighet som har samband med nukleära och radioaktiva ämnen.

Illegal människosmuggling.

Människohandel.

Handel med stulna fordon.

Mord och grov misshandel.

Olaglig handel med mänskliga organ och vävnader.

Människorov, olaga frihetsberövande och tagande av gisslan.

Rasism och främlingsfientlighet.

Organiserad stöld.

Olaglig handel med kulturföremål, inbegripet antikviteter och konstverk.

Svindleri och bedrägeri.

Beskyddarverksamhet och utpressning.

Förfalskning och piratkopiering.

Förfalskning av administrativa dokument och handel med sådana förfalskningar.

Penningförfalskning och förfalskning av betalningsmedel.

IT-brottslighet.

Korruption.

Olaglig handel med vapen, ammunition och sprängämnen.

Olaglig handel med hotade djurarter.

Olaglig handel med hotade växtarter och växtsorter.

Miljöbrott.

Olaglig handel med hormonpreparat och andra tillväxtsubstanser.

När det gäller de former av brottslighet som är upptagna i artikel 4.1 avses i detta beslut med

a)   brottslighet som har samband med nukleära och radioaktiva ämnen: sådana brott som uppräknas i artikel 7.1 i konventionen om det fysiska skyddet av nukleära ämnen undertecknad i Wien och New York den 3 mars 1980, och som rör nukleära och/eller radioaktiva ämnen som de definieras i både artikel 197 i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen och i rådets direktiv 96/29/Euratom av den 13 maj 1996 om fastställande av grundläggande säkerhetsnormer för skydd av arbetstagarnas och allmänhetens hälsa mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning (1),

b)   illegala nätverk för invandring: de handlingar som i vinstsyfte avsiktligen underlättar inresan till, vistelsen på eller arbete inom medlemsstaternas territorium, i strid med bestämmelser och tillämpliga villkor i medlemsstaterna,

c)   människohandel: rekrytering, transport, överföring, förvaring eller mottagande av personer genom hot eller våld eller andra former av tvång, bortförande, bedrägeri, vilseledande, missbruk av makt eller utnyttjande av någons sårbara situation eller genom givande eller mottagande av betalning eller förmåner för att erhålla samtycke från en person som har kontroll över någon annan person, i exploateringssyfte. Med exploatering ska åtminstone avses exploatering av annans prostitution eller andra former av sexuell exploatering, framställning, försäljning och spridning av barnpornografiskt material, tvångsarbete, slaveri eller slaveriliknande sedvänjor, träldom eller avlägsnande av organ,

d)   handel med stulna fordon: brottslighet som har samband med stöld eller tillgrepp av bilar, lastbilar, långtradare, lastbilars eller långtradares last, bussar, motorcyklar, husvagnar och jordbruksfordon, anläggningsfordon, reservdelar samt häleri med dessa föremål,

e)   illegal penningtvätt: de brott som räknas upp i artikel 6.1–3 i Europarådets konvention om penningtvätt, spårande, beslag och förverkande av vinning av brott, undertecknad i Strasbourg den 8 november 1990,

f)   olaglig narkotikahandel: de brott som räknas upp i artikel 3.1 i Förenta nationernas konvention av den 20 december 1988 om bekämpande av illegal handel med narkotika och psykotropa ämnen samt i de bestämmelser som ändrar eller ersätter denna konvention.

De former av brott som omnämns i artikel 4 och i denna bilaga ska bedömas av medlemsstaternas behöriga myndigheter i enlighet med lagstiftningen i respektive medlemsstat.


(1)  EGT L 159, 29.6.1996, s. 1.