14.2.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 45/1

(1)

Enligt artikel 12 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 881/2004 (2) ska Europeiska järnvägsbyrån (nedan kallad byrån) sörja för att tekniska specifikationer för driftskompatibilitet (TSD) anpassas till den tekniska utvecklingen, förändringar på marknaden och samhällets krav, samt lägga fram förslag för kommissionen om sådan anpassning av TSD som byrån bedömer vara nödvändig.

(2)

Genom beslut K(2007) 3371 av den 13 juli 2007 gav kommissionen ett rammandat till byrån att genomföra vissa verksamheter enligt rådets direktiv 96/48/EG av den 23 juli 1996 om driftskompatibiliteten hos det transeuropeiska järnvägssystemet för höghastighetståg (3) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/16/EG av den 19 mars 2001 om driftskompatibiliteten hos det transeuropeiska järnvägssystemet för konventionella tåg (4). Enligt villkoren i detta rammandat fick byrån i uppdrag att genomföra en översyn av de tekniska specifikationerna för driftskompatibilitet (TSD) avseende delsystemet Rullande materiel – godsvagnar, antaget genom kommissionens beslut 2006/861/EG av den 28 juli 2006 om teknisk specifikation för driftskompatibilitet (TSD) avseende delsystemet Rullande materiel – godsvagnar i det transeuropeiska järnvägssystemet för konventionella tåg (5), samt avge tekniska yttranden om kritiska fel och offentliggöra en förteckning över mindre fel som påträffats.

(3)

I och med ikraftträdandet av fördraget om internationell järnvägstrafik (Cotif 1999) den 1 juli 2006 infördes nya regler om de tekniska specifikationer som är tillämpliga för fordon. Det tidigare RIV-avtalet (”Reglamento Internazionale Veicoli”) mellan järnvägsföretag har delvis ersatts av en ny privat och frivillig överenskommelse (”General Contract of Use for Wagons”, GCU) (6) mellan järnvägsföretag och fordonsinnehavare, samt av beslut 2006/861/EG.

(4)

För fordon som var registrerade enligt RIV-avtalet krävdes endast att ett tillstånd utfärdades av det registrerande järnvägsföretaget, men enligt direktiv 2001/16/EG krävdes ett tillstånd för varje medlemsstat. Detta problem löstes provisoriskt genom avsnitt 7.6 i bilagan till beslut 2006/861/EG, där det anges att när säkerhetsintyg eller tillstånd för idrifttagande beviljats för grupper av godsvagnar i en medlemsstat, ska dessa ömsesidigt erkännas av alla medlemsstater för att undvika dubbla kontroller av säkerhet/driftskompatibilitet av säkerhetsmyndigheterna. Det anges även att i den omfattning som beslut 2006/861/EG innehåller öppna punkter, kommer tillstånd för idrifttagande att ömsesidigt godkännas, med de undantag som anges i bilaga JJ till detta beslut. I och med att villkoren för ömsesidigt godkännande i andra medlemsstater av ett tillstånd för idrifttagande av ett godsfordon i en medlemsstat inte fastställs tydligt i bilaga JJ har tillämpningen av avsnitt 7.6 i bilagan till beslut 2006/861/EG gett upphov till skilda tolkningar. Detta har lett till rättslig osäkerhet och svårigheter för industrin, som har begärt att kommissionen omedelbart ska vidta åtgärder.

(5)

Detta problem kan nu lösas eftersom det anges i artikel 23.1 i direktiv 2008/57/EG att det för fordon som helt överensstämmer med TSD:er och som täcker alla aspekter av de relevanta delsystemen utan specialfall och utan öppna punkter som uteslutande hänför sig till teknisk kompatibilitet mellan fordon och järnvägsnät, inte ska krävas något kompletterande tillstånd för idrifttagande så länge de är i drift på TSD-förenliga järnvägsnät i de övriga medlemsstaterna eller uppfyller de villkor som fastställs i motsvarande TSD:er.

(6)

Beslut 2006/861/EG innehåller ett antal öppna punkter och tekniska fel. Nationella tekniska regler kan gälla för att uppfylla de väsentliga krav som är kopplade till de öppna punkterna, men det finns ingen rättslig säkerhet att dessa nationella lösningar godtas av andra medlemsstater. Enligt artikel 7 i direktiv 2008/57/EG är dessutom det tillämpliga förfarandet vid ett stort eller allvarligt fel att omedelbart ändra de relevanta TSD:erna.

(7)

För att åter införa fullständig driftskompabilitet mellan godsfordon som används för internationell transport är det nödvändigt att genomföra en omedelbar översyn av beslut 2006/861/EG för att klargöra villkoren för att idrifttagande av fordon som överensstämmer med alla TSD:er ska gälla i alla medlemsstater.

(8)

Fordon som har fått tillstånd för idrifttagande enligt artikel 22.1 i direktiv 2008/57/EG och som fått ett tillstånd som är giltigt i alla medlemsstater i enlighet med artikel 23.1 i direktiv 2008/57/EG ska märkas med en tydlig och lättigenkännlig bokstavsbeteckning. Det är därför nödvändigt att ändra bilaga P5 till de TSD:er som avser delsystemet drift och trafikledning hos det transeuropeiska järnvägssystemet för konventionella tåg som antogs genom kommissionens beslut 2006/920/EG (7).

(9)

Besluten 2006/861/EG och 2006/920/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(10)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från den kommitté som har inrättats i enlighet med artikel 29.1 i direktiv 2008/57/EG.

a)

Följande artikel ska införas:

”Artikel 1a

Tekniska dokument

1.   Europeiska järnvägsbyrån (ERA) ska på sin webbplats offentliggöra innehållet i bilaga LL som ett tekniskt dokument.

2.   Europeiska järnvägsbyrån ska på sin webbplats offentliggöra en förteckning över de fullständigt godkända kompositbromsblock för internationell transport som avses i bilagorna P och JJ som ett tekniskt dokument.

3.   Europeiska järnvägsbyrån ska på sin webbplats offentliggöra de ytterligare specifikationerna avseende de draginrättningar som avses i bilaga JJ som ett tekniskt dokument.

4.   Byrån ska hålla de tekniska dokument som avses i punkterna 1–3 uppdaterade och ska informera kommissionen om eventuella reviderade versioner. Kommissionen ska informera medlemsstaterna genom den kommitté som har inrättats enligt artikel 29 i direktiv 2008/57/EG. Om kommissionen eller en medlemsstat anser att ett tekniskt dokument inte uppfyller kraven i direktiv 2008/57/EG eller i någon annan EG-rättsakt ska frågan diskuteras i kommittén. På grundval av kommitténs överläggningar och på begäran av kommissionen ska sådana tekniska dokument dras tillbaka eller ändras av byrån.”

b)

Bilagorna ska ändras i enlighet med bilaga I.

14.2.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 45/17

1.

2.

3.

4.

5.

6.

7.

8.

9.

10.

Bilaga 1 –

Bilaga 2 –

Bilaga 3 –

Bilaga 4 –

Bilaga 5 –

Bilaga 6 –

Bilaga 7 –

2.1

elbatteridrivet vägfordon: fordon med ett karosseri som är avsett för användning på väg och som uteslutande drivs med en elmotor vars framdrivningsenergi uteslutande tillförs från ett drivbatteri som installerats i fordonet.

2.2

fordonstyp: elbatteridrivna vägfordon som inte skiljer sig åt i sådana väsentliga avseenden som:

2.3

godkännande av en elbatteridriven vägfordonstyp: godkännande av en elfordonstyp med avseende på de konstruktions- och funktionssäkerhetskrav som är specifika för användning av elenergi.

2.4

drivbatteri: aggregat av alla de batterienheter som är elanslutna för strömkretsens energitillförsel.

2.5

batterienhet: minsta enskilda energilagring med en cell eller ett aggregat av celler, elektriskt serie- eller parallellkopplad, placerad i en behållare och mekaniskt sammanhängande.

2.6

batterisats: ett enda mekaniskt aggregat som innehåller batterienheter och bärramar eller bärfack. Ett fordon kan ha en, flera eller ingen batterisats.

2.7

reservbatteri: batterienhet vars energireserv endast används för att försörja reservnätet.

2.8

reservnät: aggregat av reservelutrustning med funktioner som liknar dem som används på fordon som är utrustade med en förbränningsmotor.

2.9

ombordladdare: elektronisk energiomvandlare som ingår i fordonets konstruktion och som används för att ladda drivbatteriet från en extern elkraftkälla (huvudnätverk).

2.10

kopplingssystem: alla delar som används för att ansluta fordonet till en extern elkraftkälla (växel- eller likströmsförsörjning).

2.11

drivanordning: elströmkrets som omfattar:

2.12

transmission: särskilda drivanordningskomponenter: drivmotorer, elektronisk reglering av drivmotorer och anslutna kabelnät och kontaktdon.

2.13

elektronisk omvandlare: apparat som medger kontroll och/eller överföring av elenergi.

2.14

passagerar- och bagageavdelning: utrymme i fordonet avsett för förare och passagerare och begränsat av tak, golv, sidoväggar, yttre glasrutor, torpedvägg och bakre ryggstödets bakre stödplan och slutligen skiljeväggen däremellan och den (de) avdelning(ar) som innehåller batteriet eller batterienheterna.

2.15

körriktningsstyrenhet: särskild anordning manuellt aktiverad av föraren för att välja den körriktning (framåt eller bakåt) i vilken fordonet kommer att köras om gaspedalen aktiveras.

2.16

direkt kontakt: människors eller husdjurs kontakt med spänningsförande delar.

2.17

spänningsförande delar: varje ledare eller ledande del(ar) som är avsedd(a) att vid normal användning vara elektriskt laddad(e).

2.18

indirekt kontakt: människors eller husdjurs kontakt med oskyddade ledande delar.

2.19

oskyddad ledande del: varje ledande del som lätt kan beröras och som normalt inte är strömförande men som vid fel kan bli elektriskt laddad.

2.20

elströmkrets: aggregat av anslutna strömförande delar genom vilka en elström under normala driftförhållanden är avsedd att passera.

2.21

möjligt aktivt körläge: körläge med fordonet, när tryck på gaspedalen (eller aktivering av motsvarande manöverdon) får drivanordningen att förflytta fordonet.

2.22

märkspänning: kvadratiskt medelvärde för den spänning som anges av tillverkaren, för vilken elströmkretsen är avsedd och till vilken dess egenskaper hänför sig.

2.23

arbetsspänning: högsta kvadratiska medelvärde för en elströmkretsspänning som anges av tillverkaren och som i öppna strömkretslägen eller under normala driftförhållanden kan uppstå tvärs igenom varje isolering.

2.24

elchassi: uppsättning av ledande delar som är elektriskt sammankopplade och alla andra ledande delar som är elektriskt kopplade till dem och vars spänning tas som referens.

2.25

nyckel: varje anordning som utformats och konstruerats för att ge en metod som betjänar ett låssystem som utformats och konstruerats för att betjänas endast med denna anordning.

3.1

Ansökan om godkännande för en fordonstyp med avseende på de konstruktions- och funktionssäkerhetskrav som är specifika för elbatteridrivna fordon ska inges av fordonstillverkaren eller av dennes vederbörligen befullmäktigade ombud.

3.2

Den ska åtföljas av nedannämnda dokument i tre exemplar och av följande uppgifter:

3.2.1

Detaljerad beskrivning av den elbatteridrivna vägfordonstypen med avseende på dess karosseriutformning, eldrivanordning (motorer och reglerdon), drivbatteri (typ, kapacitet, batteristyrning).

3.3

Ett fordon som är representativt för den fordonstyp som ska godkännas ska inlämnas till den tekniska tjänst som ansvarar för godkännandeprovningarnas utförande.

3.4

Den behöriga myndigheten ska innan typgodkännande beviljas se till att tillfredställande åtgärder vidtagits som säkerställer en effektiv kontroll av tillverkningens överensstämmelse.

4.1

Om det fordon som inlämnats för godkännande enligt dessa föreskrifter uppfyller kraven i punkt 5 nedan och bilagorna 3, 4, 5 och 7 till dessa föreskrifter ska godkännande av denna fordonstyp beviljas.

4.2

Ett godkännandenummer ska tilldelas varje godkänd typ. Dess första två siffror (för närvarande 00 för föreskrifterna i deras ursprungliga form) ska ange den ändringsserie där de senaste större tekniska ändringar ingår som gjorts i föreskrifterna vid tidpunkten för utfärdandet av godkännandet. Samma avtalsslutande part får inte tilldela en annan fordonstyp samma nummer.

4.3

Uppgifter om godkännande eller avslag på ansökan om eller utökning eller återkallande av godkännande eller om tillverkningens slutgiltiga upphörande för en fordonstyp enligt dessa föreskrifter ska meddelas de avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter med ett formulär som överensstämmer med förlagan i bilaga 1 till dessa föreskrifter.

4.4

På varje fordon som överensstämmer med en fordonstyp som godkänts enligt dessa föreskrifter ska synligt och på ett lättillgängligt ställe som anges på godkännandeformuläret anbringas ett internationellt godkännandemärke som består av:

4.4.1

En cirkel som omger bokstaven ”E”, åtföljd av det särskilda landsnumret för det land som beviljat godkännandet/ (1).

4.4.2

Dessa föreskrifters nummer, åtföljt av bokstaven ”R”, ett bindestreck och godkännandenumret till höger om den cirkel som beskrivs i punkt 4.4.1.

4.5

Om fordonet överensstämmer med en fordonstyp som godkänts enligt en eller flera andra föreskrifter som bilagts denna överenskommelse i det land som beviljat godkännande enligt dessa föreskrifter behöver den symbol som föreskrivs i punkt 4.4.1 inte upprepas utan i så fall ska föreskrifterna och godkännandenumren och tilläggssymbolerna i alla de föreskrifter enligt vilka godkännande beviljats i det land som beviljat godkännande enligt dessa föreskrifter placeras i vertikala kolumner till höger om den symbol som föreskrivs i punkt 4.4.1.

4.6

Godkännandenumret ska vara lättläsligt och outplånligt.

4.7

Godkännandemärket ska placeras på eller nära den fordonsskylt som anbringats av tillverkaren.

4.8

I bilaga 2 till dessa föreskrifter ges exempel på utformningarna av godkännandemärket.

5.1

Fordonskonstruktionskrav

5.1.1

Drivbatteri

5.1.1.1

Installeringen av drivbatteriet i fordonet får inte möjliggöra någon tänkbar farlig anhopning av gasfickor.

5.1.1.2

De batteriavdelningar som innehåller batteridelar som kan avge farliga gaser ska vara säkert ventilerade.

5.1.1.3

Drivbatteriet och drivanordningen ska skyddas med korrekt dimensionerade säkringar eller strömbrytare. Tillverkaren ska förse laboratoriet med uppgifter som gör det möjligt att kontrollera att deras kalibrering, om så krävs, säkerställer att de kan öppnas.

5.1.2

Skydd mot elstöt

5.1.2.1

Skydd mot direkt kontakt med drivanordningens spänningsförande delar.

5.1.2.1.1

Om elströmkretsens arbetsspänning är lägre än 60 volt likström eller 25 volt växelström behövs inga krav.

5.1.2.1.2

Direkt kontakt med de spänningsförande delar i eldrivanordningen vars högsta spänning är minst 60 volt likström eller 25 volt växelström ska förhindras antingen med isolering eller med användning av kåpor, skyddsgaller, perforerade metallplåtar osv. Dessa skydd ska vara tillförlitligt säkrade och mekaniskt motståndskraftiga. De ska inte kunna öppnas, tas isär eller avlägsnas utan användning av verktyg.

5.1.2.1.3

I passagerar- och bagageavdelningar ska spänningsförande delar under alla omständigheter skyddas med inneslutningar med en skyddsnivå av minst IPXXD.

5.1.2.1.4

Inneslutningar inom andra områden i fordonet ska ha en skyddsnivå av minst IPXXB.

5.1.2.1.5

I motorutrymmet ska åtkomst till spänningsförande delar endast vara möjlig med avsiktligt handlande.

5.1.2.1.6

Efter det att kåpan öppnats ska åtkomst till kopplingssystemets delar skyddas med IPXXB-skydd.

5.1.2.1.7

Skyddsnivåerna IPXXB respektive IPXXD avser kontakt med ett ledat provningsfinger respektive med en provningstråd med farliga delar (bilaga 3).

5.1.2.1.8

Fordonsmärkningar

De spänningsförande delarnas skyddskåpor som beskrivs i punkt 5.1.2.1.2 ska märkas med en symbol såsom beskrivs i bilaga 5.

5.1.2.2

Skydd mot indirekta kontakter med drivanordningens oskyddade ledande delar.

5.1.2.2.1

Om elströmkretsens arbetsspänning är lägre än 60 volt likström eller 25 volt växelström behövs inga krav.

5.1.2.2.2

Utformning, installering och tillverkning av elmaterial ska vara sådan att isoleringsfel undviks.

5.1.2.2.3

Skydd mot indirekt kontakt ska säkerställas genom att isolering används och dessutom ska ombordutrustningens oskyddade ledande delar vara galvaniskt sammankopplade. Denna utjämningsmöjlighet erhålls genom sammankoppling av oskyddade ledande delar antingen med en skyddsledare, t.ex. metalltråd, jordning eller direkt med fordonets metallchassi. Två oskyddade ledande delar som blivit sammansvetsade anses inte ha några diskontinuitetspunkter. Om det finns någon diskontinuitet ska denna punkt förbigås med en potentialutjämning.

5.1.2.3

Isoleringsmotstånd

5.1.2.3.1

Mätningen av isoleringsmotståndet utförs efter det att fordonet under en tid av åtta timmar konditionerats under följande förhållanden:

5.1.2.3.2

Med användning av en mätlikströmsspänning som är lika med drivbatteriets märkspänning ska isoleringsmotstånden mellan varje oskyddad ledande del och varje batteripolaritet ha ett lägsta värde av 500 Ω/V av märkspänningen (i bilaga 4 ges ett exempel på hur denna provning kan utföras).

5.1.2.3.3

Skyddsledarens motstånd:

Det möjliga utjämningsmotståndet mellan vilka två oskyddade ledande delar som helst ska vara lägre än 0,1 Ω. Denna provning ska utföras med en strömstyrka av minst 0,2 A.

5.1.2.4

Fordonets anslutning till nätet:

5.1.2.4.1

I intet fall ska fordonet kunna röra sig av egen kraft om det är galvaniskt anslutet till ett energiförsörjningsnät eller till en extern laddare.

5.1.2.4.2

De komponenter som används när batteriet laddas från en extern källa ska tillåta att laddningsströmmen bryts utan fysiska skadeverkningar i händelse av avbrott.

5.1.2.4.3

De kopplingssystemdelar som sannolikt är spänningsförande ska under alla driftförhållanden skyddas mot varje direkt kontakt.

5.1.2.4.4

Alla oskyddade ledande delar ska under laddningen vara elektriskt anslutna till en jordad ledning.

5.2

Funktionssäkerhetskrav

5.2.1

Inkopplingsförfarande:

5.2.1.1

Inkopplingsförfarandet aktiveras med en nyckelomkopplare.

5.2.1.2

Det ska inte vara möjligt att avlägsna denna nyckel i något läge då transmissionen tillförs energi eller aktiv körning är möjlig.

5.2.2

Kör- och stoppförhållanden:

5.2.2.1

Föraren ska få minst en momentan indikering antingen:

5.2.2.2

När batteriets laddningstillstånd når det lägsta laddningstillståndsvärde, som definieras av tillverkaren, ska föraren uppmanas att varsebli detta läge snabbt nog för att kunna köra fordonet med dess egen kraft åtminstone ut ur trafikzonen.

5.2.2.3

Oavsiktlig acceleration, deceleration och omkastning av transmissionen ska förhindras. I synnerhet får ett fel (t.ex. i drivanordningen) inte orsaka att ett stillastående obromsat fordon rör sig mer än 0,1 m.

5.2.2.4

Föraren ska när han lämnar fordonet informeras av en tydlig signal (t.ex. optisk signal eller ljudsignal) om huruvida transmissionen fortfarande befinner sig i möjligt aktivt körläge.

5.2.3

Backning

5.2.3.1

Backning ska endast vara möjlig efter en särskild åtgärd. Denna åtgärd ska antingen kräva

5.2.3.2

Körriktningskontrollenhetens tillstånd ska snabbt klargöras för föraren.

5.2.4

Minskning av strömmen i nödläge

5.2.4.1

Om fordonet är utrustat med en anordning för att begränsa prestanda i ett nödläge (t.ex. överhettning av en komponent) ska användaren informeras med en tydlig signal.

5.3

Bestämning av vätgasutsläpp

5.3.1

Denna provning ska utföras på alla de elbatteridrivna vägfordon som avses i punkt 1 i dessa föreskrifter.

Vägfordon som är försedda med icke-vattenhaltiga elektrolytbatterier eller gastäta ”gasrekombinanta” batterier är undantagna.

5.3.2

Provningen ska utföras enligt den metod som beskrivs i bilaga 7 till dessa föreskrifter. Provtagningen på och analysen av vätgas ska vara de som föreskrivs. Andra analysmetoder kan godkännas om det kan visas att de ger likvärdiga resultat.

5.3.3

Vid ett normalt laddningsförfarande under de förhållanden som anges i bilaga 7 ska vätgasutsläppen ligga under 125 g i 5 timmar eller under 25 × t2 g i t2 (i timmar).

5.3.4

Vid en laddning som utförs av en ombordladdare som uppvisar ett fel (villkoren anges i bilaga 7) ska vätgasutsläppen ligga under 42 g. Ombordladdaren ska dessutom begränsa detta eventuella fel till 30 minuter.

5.3.5

Alla åtgärder som är förknippade med batteriladdningen kontrolleras automatiskt, inkl. laddningens upphörande.

5.3.6

Det får inte vara möjligt att ta manuell kontroll över laddningsfaserna.

5.3.7

Normala ågärder för till- och frånkoppling till eller från nätet eller strömavbrott får inte påverka laddningsfasernas kontrollsystem.

5.3.8

Viktiga laddningsfel ska ständigt signaleras till föraren. Ett viktigt fel är ett fel som kan leda till en bristande funktion hos ombordladdaren under en senare laddning.

5.3.9

Tillverkaren ska i ägarens handbok ange fordonets överensstämmelse med dessa krav.

5.3.10

Det godkännande som beviljas en fordonstyp i fråga om vätgasutsläpp kan utökas till olika fordonstyper som tillhör samma familj i enlighet med den definition av familj som ges i bilaga 7, tillägg 2.

6.1

Varje ändring av fordonstypen ska meddelas den myndighet som godkänt fordonstypen. Myndigheten kan därefter antingen

6.1.1

bedöma att de ändringar som gjorts sannolikt inte får någon märkbar negativ verkan och att fordonet i alla händelser fortfarande uppfyller kraven, eller

6.1.2

kräva ytterligare en provningsrapport från den tekniska tjänst som ansvarar för provningarnas utförande.

6.2

Bekräftelse på eller avslag på ansökan om godkännande ska med angivande av ändringen och med det förfarande som anges i punkt 4.3 meddelas de avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter.

6.3

Den behöriga myndighet som utfärdar utökning av godkännande ska tilldela en sådan utökning ett serienummer och underrätta de övriga parter i 1958 års avtal som tillämpar föreskrifterna om detta med ett meddelandeformulär som överensstämmer med förlagan i bilaga 1 till dessa föreskrifter.

7.1

Varje fordon som godkänns enligt dessa föreskrifter ska tillverkas så att det överensstämmer med den typ som godkänts genom att uppfylla de krav som fastställs i punkt 5.

7.2

För att se till att kraven i punkt 7.1 är uppfyllda ska lämpliga tillverkningskontroller utföras.

7.3

Innehavaren av godkännande ska i synnerhet

7.3.1

se till att finns förfaranden för en effektiv kvalitetskontroll av fordonen,

7.3.2

ha tillgång till den provningsutrustning som krävs för att kontrollera överensstämmelsen hos varje godkänd typ,

7.3.3

säkerställa att uppgifterna om provningsresultaten registreras och att de bilagda dokumenten förblir tillgängliga under en period som ska avgöras i samråd med myndigheten,

7.3.4

analysera resultaten av varje slags provning för att kontrollera och säkerställa konsekvensen hos fordonsegenskaperna med beaktande av de tillåtna variationerna i industriell tillverkning,

7.3.5

säkerställa att för varje fordonstyp minst de provningar som föreskrivs i punkt 5 i dessa föreskrifter utförs, samt

7.3.6

säkerställa att varje uppsättning prov eller provningskomponenter som ger belägg för bristande överensstämmelse med provningstypen i fråga ska medföra ytterligare provtagning och provning. Alla de åtgärder som krävs ska vidtas för att återställa överensstämmelsen hos motsvarande tillverkning.

7.4

Den behöriga myndighet som beviljat typgodkännande får när som helst granska de metoder för kontroll av överensstämmelse som tillämpas vid varje tillverkningsenhet.

7.4.1

Vid varje inspektion ska provnings- och tillverkningsjournaler framläggas för den besökande inspektören.

7.4.2

Inspektören får ta slumpmässiga prov som ska provas i tillverkarens laboratorium. Det lägsta antalet prov får avgöras enligt resultaten av tillverkarens egna kontroller.

7.4.3

När kvalitetsnivån förefaller otillfredsställande eller när det tycks ofrånkomligt att kontrollera giltigheten i de provningar som utförts med tillämpning av punkt 7.4.2 ska inspektören ta prov som ska sändas till den tekniska tjänst som utfört typgodkännandeprovningarna.

7.4.4

Den behöriga myndigheten får utföra vilken provning som helst som föreskrivs i dessa föreskrifter.

7.4.5

Normalt tidsintervall för den behöriga myndighetens inspektioner ska vara en om året. Om otillfredsställande resultat registreras vid något av dessa besök ska den behöriga myndigheten säkerställa att alla erforderliga åtgärder vidtas för att så snabbt som möjligt återställa tillverkningens överensstämmelse.

8.1

Det godkännande som enligt dessa föreskrifter beviljats med avseende på en fordonstyp får återkallas om de krav som fastställs i punkt 7 inte är uppfyllda eller om fordonet eller dess komponenter inte klarar de provningar som föreskrivs i punkt 7.3.5.

8.2.

Om en avtalsslutande part som tillämpar dessa föreskrifter återkallar ett godkännande som den tidigare beviljat ska den genast underrätta de övriga avtalsslutande parter som tillämpar dessa föreskrifter om detta med ett meddelandeformulär som överensstämmer med förlagan i bilaga 1 till dessa föreskrifter.

14.2.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 45/s3