13.1.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 8/1

13.1.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 8/3

(1)

Genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen (4) inrättas ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen för att minska utsläppen av dessa gaser på ett kostnadseffektivt och ekonomiskt effektivt sätt.

(2)

Målet för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (nedan kallad klimatkonventionen), som på Europeiska gemenskapens vägnar godkändes genom rådets beslut 94/69/EG (5), är att stabilisera koncentrationerna av växthusgaser i atmosfären på en nivå som gör att skadlig mänsklig påverkan på klimatsystemet kan förhindras.

(3)

Vid Europeiska rådets möte i Bryssel den 8 och 9 mars 2007 betonades den avgörande betydelsen av att uppnå det strategiska målet att begränsa ökningen av världens medeltemperatur till högst 2 °C i förhållande till förindustriell tid. De senaste forskningsresultaten som rapporteras i den fjärde utvärderingsrapporten från den mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC) visar än tydligare att de negativa effekterna av klimatförändringen i allt högre grad allvarligt hotar ekosystem, livsmedelsproduktion, hållbar utveckling och millennieutvecklingsmålen samt människors hälsa och säkerhet. Om målet på 2 °C ska förbli möjligt att nå, måste koncentrationen av växthusgaser i atmosfären stabiliseras vid ungefär 450 ppmv koldioxidekvivalenter, vilket kräver att de globala växthusgasutsläppen når sitt högsta värde under de närmaste 10–15 åren och att de globala utsläppen därefter minskar påtagligt för att senast 2050 nå en nivå som är minst 50 % lägre än 1990 års nivåer.

(4)

Europeiska rådet betonade att Europeiska unionen har åtagit sig att omvandla Europa till en ekonomi med hög energieffektivitet och låga utsläpp av växthusgaser och gjorde ett kraftfullt oberoende åtagande att, till dess att en global och övergripande överenskommelse för perioden efter 2012 ingås, minska EU:s utsläpp av växthusgaser för att senast 2020 nå en nivå som är minst 20 % lägre än 1990 års nivåer. Att begränsa luftfartens utsläpp av växthusgaser är ett viktigt bidrag i linje med detta åtagande.

(5)

Europeiska rådet betonade att EU har åtagit sig att arbeta för att nå en global och övergripande överenskommelse om att minska utsläppen av växthusgaser för tiden efter 2012 som ska möjliggöra verkningsfulla, effektiva och rättvisa åtgärder i den omfattning som krävs för att klara av de utmaningar som följer av klimatförändringarna. Rådet stödde en minskning av växthusgasutsläppen i EU fram till 2020 med 30 % i förhållande till 1990 års nivåer, som EU:s bidrag till en global och övergripande överenskommelse för perioden efter 2012, under förutsättning att andra industriländer förbinder sig att göra jämförbara utsläppsminskningar och ekonomiskt mer avancerade utvecklingsländer i rimlig utsträckning bidrar alltefter ansvar och förmåga. EU fortsätter att ha en ledande roll i förhandlingarna om en ambitiös internationell överenskommelse genom vilken målet att begränsa den globala temperaturhöjningen till 2 °C ska uppnås och stimuleras av framstegen i riktning mot detta mål vid klimatkonventionens 13:e partskonferens på Bali i december 2007. EU kommer att sträva efter att säkerställa att en sådan global överenskommelse innehåller åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser från luftfart, och kommissionen bör i så fall överväga vilka ändringar av detta direktiv som krävs i den mån det är tillämpligt på luftfartygsoperatörer.

(6)

Den 14 februari 2007 antog Europaparlamentet en resolution om klimatförändringar (6) i vilken parlamentet hänvisade till målet att världens årsmedeltemperatur inte får öka med mer än 2 °C i förhållande till förindustriell tid och i vilken det uppmanade EU att behålla sin ledande roll i förhandlingarna med siktet inställt på upprättande av ett internationellt regelverk för perioden efter 2012 samt att upprätthålla en hög ambitionsnivå i de framtida förhandlingarna med dess internationella partner. Parlamentet betonade också vikten av att samtliga industriländer före 2020 minskar sina totala utsläpp med 30 % i förhållande till 1990 års nivå, i syfte att senast 2050 uppnå en minskning på 60–80 %.

(7)

Alla parter i klimatkonventionen är skyldiga att formulera och genomföra nationella och, där så är lämpligt, regionala program som innehåller åtgärder för att motverka klimatförändringar.

(8)

Enligt Kyotoprotokollet till klimatkonventionen, som godkändes på Europeiska gemenskapens vägnar genom rådets beslut 2002/358/EG (7), ska industriländerna sträva efter att begränsa eller minska utsläpp av sådana växthusgaser från luftfart som inte omfattas av Montrealprotokollet genom insatser i Internationella civila luftfartsorganisationen (Icao).

(9)

Gemenskapen är inte fördragsslutande part i 1944 års Chicagokonvention angående internationell civil luftfart, men alla medlemsstater är fördragsslutande parter i den konventionen och Icao-medlemmar. Medlemsstaterna fortsätter att stödja samarbetet med andra stater i Icao för att utveckla åtgärder mot luftfartens påverkan på klimatet, bland annat marknadsbaserade styrmedel. Vid det sjätte mötet i Icaos miljökommitté (Committee on Aviation Environmental Protection) 2004 enades man om att ett system för utsläppshandel inrättat speciellt för luftfarten och baserat på ett nytt rättsligt instrument under Icaos överinseende framstod som så olämpligt att det då inte längre borde övervägas. I resolution A35–5 från Icaos 35:e församling i september 2004 föreslås därför inget nytt rättsligt instrument utan i stället förordas ett öppet system för utsläppshandel och möjlighet för staterna att införa utsläpp från den internationella luftfarten i sina befintliga system för utsläppshandel. I tillägg L till resolution A36–22 från Icaos 36:e församling i september 2007 uppmanas de fördragsslutande staterna att inte tillämpa något system för handel med utsläppsrätter på andra fördragsslutande staters luftfartygsoperatörer annat än enligt inbördes överenskommelse mellan dessa stater. Europeiska gemenskapens medlemsstater och femton andra europeiska stater erinrade om att Chicagokonventionen innehåller ett uttryckligt erkännande av varje fördragsslutande parts rätt att på ett icke-diskriminerande sätt tillämpa sina egna lagar och bestämmelser på luftfartyg från alla stater och reserverade sig mot denna resolution och förbehöll sig rätten att enligt Chicagokonventionen på ett icke-diskriminerande sätt införa och tillämpa marknadsbaserade åtgärder på alla luftfartygsoperatörer från alla stater som tillhandahåller tjänster till, från eller inom deras territorium.

(10)

Enligt gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram, som fastställdes genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 1600/2002/EG (8), ska gemenskapen fastställa och genomföra särskilda åtgärder för att minska utsläpp av växthusgaser från luftfarten, om man inte senast 2002 enats om sådana åtgärder inom ramen för Icao. Genom sina slutsatser från oktober 2002, december 2003 och oktober 2004 har rådet upprepade gånger uppmanat kommissionen att föreslå åtgärder för att minska den internationella luftfartens påverkan på klimatet.

(11)

Program och åtgärder bör genomföras på medlemsstats- och gemenskapsnivå inom alla sektorer av gemenskapens ekonomi för att åstadkomma de stora minskningar som krävs. En fortsatt ökning av luftfartens påverkan på klimatet i nuvarande takt kommer i stor utsträckning att radera ut de minskningar av utsläppen som görs inom andra sektorer för att motverka klimatförändringen.

(12)

I sitt meddelande av den 27 september 2005 till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionalkommittén med titeln ”Att minska luftfartens påverkan på klimatet” presenterade kommissionen en strategi för att minska luftfartens klimatpåverkan. Som ett inslag i ett omfattande åtgärdspaket föreslås att luftfarten ska omfattas av gemenskapssystemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser och att en arbetsgrupp för luftfarten ska inrättas bestående av berörda aktörer och ingå som en del i den andra fasen av det europeiska klimatförändringsprogrammet med uppgift att studera olika sätt att låta luftfarten omfattas av gemenskapssystemet. I sina slutsatser från 2 december 2005 konstaterade rådet att från ekonomisk och miljömässig synpunkt tycks det bästa sättet att gå vidare vara att låta luftfarten omfattas av gemenskapssystemet och uppmanade kommissionen att före utgången av 2006 lägga fram ett lagstiftningsförslag i frågan. I sin resolution av den 4 juli 2006 om att minska luftfartens påverkan på klimatet (9) konstaterade Europaparlamentet att utsläppshandel har potential att spela en roll som en del av ett omfattande åtgärdspaket för att ta itu med luftfartens påverkan på klimatet förutsatt att den utformas på rätt sätt.

(13)

Ett omfattande åtgärdspaket bör även innehålla operationella och tekniska åtgärder. Förbättringar i flygledningstjänsten inom ramen för programmet för det gemensamma europeiska luftrummet och programmet Sesar skulle kunna bidra till att öka den totala bränsleeffektiviteten med så mycket som 12 %. Forskning om ny teknik, inklusive metoder för att förbättra flygplanens bränsleeffektivitet, kan leda till ytterligare minskningar av utsläppen från luftfarten.

(14)

Syftet med de ändringar av direktiv 2003/87/EG som görs genom detta direktiv är att minska luftfartens påverkan på klimatet genom att utsläpp från luftfartsverksamhet integreras i gemenskapssystemet.

(15)

Luftfartygsoperatörerna har den mest direkta kontrollen över vilka luftfartygstyper som används och det sätt på vilket de flygs och bör därför ansvara för att skyldigheterna i detta direktiv fullgörs, bland annat skyldigheten att utarbeta en övervakningsplan och att övervaka och rapportera utsläpp enligt den planen. En luftfartygsoperatör kan identifieras genom en Icao-beteckning eller annan erkänd beteckning som används för att identifiera flygningen. Om luftfartygsoperatörens identitet inte är känd, bör luftfartygets ägare anses vara luftfartygsoperatör, såvida den inte bevisar vilken annan person som är luftfartygsoperatör.

(16)

För att undvika snedvridningar av konkurrensen och förbättra miljöeffektiviteten bör utsläppen från alla flygningar till och från gemenskapens flygplatser ingå från och med 2012.

(17)

Gemenskapen och dess medlemsstater bör fortsätta att sträva efter att nå en överenskommelse om globala åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser från luftfarten. Gemenskapssystemet kan komma att tjäna som modell för användning av utsläppshandel i hela världen. Gemenskapen och dess medlemsstater bör fortsätta att hålla kontakten med tredje parter under genomförandet av detta direktiv och uppmuntra tredjeländer att vidta motsvarande åtgärder. Om ett tredjeland inför åtgärder, som har åtminstone samma miljöeffekter som detta direktiv, för att minska påverkan på klimatet av flygningar till gemenskapen, bör kommissionen efter samråd med det landet överväga tillgängliga alternativ för att möjliggöra optimal samverkan mellan gemenskapssystemet och det landets åtgärder. System för utsläppshandel som håller på att utvecklas i tredjeländer börjar vara mogna för optimal samverkan med gemenskapssystemet när det gäller omfattandet av luftfarten. Bilaterala arrangemang för att knyta gemenskapssystemet till andra handelssystem för att på så sätt skapa ett gemensamt system, eller för att beakta motsvarande åtgärder för att undvika dubbelreglering, skulle kunna vara ett steg mot en global överenskommelse. Då sådana bilaterala arrangemang utformas får kommissionen ändra de typer av luftfartsverksamhet som ingår i gemenskapssystemet, inbegripet justeringar som följaktligen måste göras av den totala mängd utsläppsrätter som ska utfärdas för luftfartygsoperatörer.

(18)

Vissa flygningar bör med hänsyn till principen om bättre lagstiftning undantas från gemenskapssystemet. För att undvika orimliga administrativa bördor bör operatörer av kommersiella lufttransporter som under tre fyramånadersperioder i rad har färre än 243 flygningar per period undantas från gemenskapssystemet. Detta skulle gynna flygbolag med begränsad verksamhet inom gemenskapssystemet, inbegripet flygbolag från utvecklingsländer.

(19)

Luftfarten påverkar det globala klimatet genom utsläpp av koldioxid, kväveoxider, vattenånga, sulfatpartiklar och sotpartiklar. IPCC uppskattar att luftfartens samlade klimatpåverkan för närvarande är två till fyra gånger större än enbart inverkan från dess tidigare koldioxidutsläpp. Nya forskningsrön i gemenskapen visar att luftfartens samlade klimatpåverkan kan vara omkring två gånger högre än påverkan från enbart koldioxidutsläpp. Ingen av dessa uppskattningar tar emellertid hänsyn till cirrusmolnens inverkan, om vilken det råder stor osäkerhet. I enlighet med artikel 174.2 i fördraget ska gemenskapens miljöpolitik bygga på försiktighetsprincipen. I väntan på framsteg inom forskningen bör åtgärder så långt som möjligt vidtas mot all påverkan på grund av luftfart. Kväveoxidutsläpp kommer att regleras genom annan lagstiftning som kommissionen ska lämna förslag till under 2008. Forskning om bildandet av kondensstrimmor och cirrusmoln och effektiva motåtgärder, inbegripet operationella och tekniska åtgärder, bör främjas.

(20)

För att undvika snedvridning av konkurrensen bör det tas fram en harmoniserad tilldelningsmetod för fastställande av den totala mängd utsläppsrätter som ska utfärdas och för tilldelning av utsläppsrätter till luftfartygsoperatörer. En del av utsläppsrätterna kommer att auktioneras ut enligt regler som ska utarbetas av kommissionen. En särskild reserv av utsläppsrätter bör skapas för att se till att nya luftfartygsoperatörer får marknadstillträde och för att hjälpa luftfartygsoperatörer som kraftigt ökar antalet tonkilometer i sin verksamhet. Utsläppsrätter bör fortsätta att utfärdas till luftfartygsoperatörer som upphör med sin verksamhet fram till utgången av den period för vilken kostnadsfria utsläppsrätter redan har tilldelats.

(21)

Det är lämpligt med en fullständig harmonisering av den andel av utsläppsrätterna som alla luftfartygsoperatörer som deltar i gemenskapssystemet erhåller kostnadsfritt, så att luftfartygsoperatörerna garanteras likvärdiga villkor eftersom varje luftfartygsoperatör kommer att omfattas av en enda medlemsstats bestämmelser vid alla sina flygningar till, från och inom EU och av bestämmelser om icke-diskriminering i bilaterala luftfartsavtal med tredjeländer.

(22)

Luftfarten bidrar till hur mänsklig verksamhet totalt sett påverkar klimatförändringen, och miljöpåverkan genom växthusgasutsläpp från luftfartyg kan mildras genom åtgärder för att ta itu med klimatförändringen i EU och tredjeländer, särskilt i utvecklingsländer, och för att finansiera forskning och utveckling för mildrande av och anpassning till klimatförändringen, i synnerhet inom flygteknik och luftfart. Beslut som avser de nationella offentliga utgifterna är däremot en fråga för medlemsstaterna enligt subsidiaritetsprincipen. Utan att det påverkar detta förhållande bör intäkter från auktioner av utsläppsrätter eller motsvarande belopp, om detta krävs enligt överordnade budgetprinciper i medlemsstaterna, till exempel principerna om enhet och universalitet, användas för minskning av utsläppen av växthusgaser, anpassning till effekterna av klimatförändringen i EU och tredjeländer, finansiering av forskning och utveckling när det gäller mildrande och anpassning samt täckande av kostnaderna för att administrera gemenskapssystemet. Intäkter från auktioner bör också användas för transporter med låga utsläppsnivåer. Auktionsintäkter bör framför allt användas för finansiering av bidrag till den globala fonden för energieffektivitet och förnybar energi och för åtgärder mot avskogning och för underlättande av anpassningen i utvecklingsländer. Bestämmelserna i detta direktiv om användning av intäkter bör inte föregripa ett beslut om användning av intäkter från auktioner av utsläppsrätter i ett vidare sammanhang vid den allmänna översynen av direktiv 2003/87/EG.

(23)

Bestämmelser om användning av auktionsintäkter bör anmälas till kommissionen. Sådana anmälningar befriar inte medlemsstaterna från skyldigheten att enligt artikel 88.3 i fördraget underrätta kommissionen om vissa nationella åtgärder. Detta direktiv bör inte påverka utgången av framtida förfaranden beträffande statligt stöd vilka genomförs med stöd av artiklarna 87 och 88 i fördraget.

(24)

För att göra gemenskapssystemet mer kostnadseffektivt bör luftfartygsoperatörer ha rätt att upp till en harmoniserad procentandel använda sådana certifierade utsläppsminskningar (CER) och utsläppsminskningsenheter (ERU) som härrör från projektverksamhet, för att uppfylla skyldigheterna när det gäller överlämnande av utsläppsrätter. Användningen av CER och ERU bör motsvara de kriterier för godkännande för användning i handelssystemet som föreskrivs i detta direktiv. Genomsnittet av de procentandelar som medlemsstaterna har fastställt för användningen av CER och ERU under den första åtagandeperioden enligt Kyotoprotokollet uppgår till omkring 15 %.

(25)

I slutsatserna från sitt möte i Bryssel den 13 och 14 mars 2008 påpekade Europeiska rådet att risken för koldioxidläckage i ett globalt sammanhang med konkurrerande marknader är ett problem som utan dröjsmål måste analyseras och åtgärdas i det nya direktivet om ett system för handel med utsläppsrätter, så att lämpliga åtgärder kan vidtas om internationella förhandlingar inte leder till resultat. En internationell överenskommelse är fortfarande det bästa sättet att lösa denna fråga.

(26)

För att minska luftfartygsoperatörernas administrativa börda bör endast en medlemsstat ansvara för varje enskild luftfartygsoperatör. Medlemsstaterna bör vara skyldiga att se till att kraven i detta direktiv uppfylls av luftfartygsoperatörer, till vilka en operativ licens utfärdats i den medlemsstaten, eller av luftfartygsoperatörer som saknar operativ licens eller kommer från tredjeländer och vars utsläpp under ett basår till största delen kan tillskrivas den medlemsstaten. Om en luftfartygsoperatör inte uppfyller kraven i detta direktiv och andra verkställighetsåtgärder som den administrerande medlemsstaten vidtagit inte har lett till att kraven uppfylls, bör medlemsstaterna agera solidariskt. Den administrerande medlemsstaten bör därför kunna begära att kommissionen som en sista utväg beslutar om ett verksamhetsförbud på gemenskapsnivå för den berörda luftfartygsoperatören.

(27)

Med hänsyn till att utsläppen från internationell luftfart inte omfattas av medlemsstaternas åtaganden enligt Kyotoprotokollet, och för att undvika att funktionen hos gemenskapssystemets redovisningssystem skadas, bör utsläppsrätter som tilldelas luftfarten få användas enbart för att uppfylla luftfartygsoperatörernas skyldigheter att överlämna utsläppsrätter enligt detta direktiv.

(28)

För att garantera att luftfartygsoperatörerna behandlas lika bör medlemsstaterna följa harmoniserade regler för administrationen av de luftfartygsoperatörer som de har ansvaret för, i enlighet med särskilda riktlinjer som bör tas fram av kommissionen.

(29)

För att garantera att gemenskapssystemet fungerar i miljöhänseende bör enheter som överlämnas av luftfartygsoperatörer endast räknas av mot sådana mål för minskning av växthusgaser som beaktar dessa utsläpp.

(30)

Europeiska organisationen för säkrare flygtrafiktjänst (Eurocontrol) kan förfoga över uppgifter som kan vara till gagn för medlemsstaterna eller kommissionen när de ska fullgöra sina skyldigheter enligt detta direktiv.

(31)

Gemenskapssystemets bestämmelser om övervakning, rapportering och kontroll av utsläpp, liksom dess bestämmelser om påföljder för verksamhetsutövare, bör gälla också för luftfartygsoperatörer.

(32)

Kommissionen bör göra en översyn av hur direktiv 2003/87/EG fungerar med avseende på luftfartsverksamhet på grundval av erfarenheterna från dess tillämpning och bör sedan avge rapport till Europaparlamentet och rådet.

(33)

Vid en översyn av hur direktiv 2003/87/EG fungerar med avseende på luftfartsverksamhet bör man beakta det strukturella beroendet av luftfarten hos länder som inte har adekvata och jämförbara alternativa transportsätt och som därför är starkt beroende av luftfarten och där turismsektorn i hög grad bidrar till dessa länders BNP. Särskild omsorg bör ägnas åt att minska eller till och med undanröja tillgänglighets- och konkurrenskraftsproblem som kan uppstå i gemenskapens yttersta randområden, i enlighet med artikel 299.2 i fördraget, liksom problem avseende skyldigheter att tillhandahålla allmännyttiga tjänster i samband med genomförandet av detta direktiv.

(34)

Ministeruttalandet om Gibraltars flygplats, som man enades om i Córdoba den 18 september 2006 under det första ministermötet i forumet om dialog om Gibraltar, kommer att ersätta den gemensamma förklaring om Gibraltars flygplats som gjordes i London den 2 december 1987, och fullständig överensstämmelse med detta uttalande kommer att anses utgöra överensstämmelse med förklaringen från 1987.

(35)

De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (10).

(36)

Kommissionen bör särskilt ges befogenhet att besluta om åtgärder för auktionering av utsläppsrätter som inte måste tilldelas kostnadsfritt, att fastställa närmare bestämmelser om handhavandet av den särskilda reserven för vissa luftfartygsoperatörer och om de förfaranden som ska gälla när det begärs att kommissionen ska besluta om införande av ett verksamhetsförbud för en luftfartygsoperatör, samt att ändra den luftfartsverksamhet som anges i bilaga I, när ett tredjeland inför bestämmelser för att minska luftfartens påverkan på klimatet. Eftersom dessa åtgärder har en allmän räckvidd och avser att ändra icke väsentliga delar i detta direktiv, bland annat genom att komplettera det med nya icke väsentliga delar, måste de antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.

(37)

Eftersom målet för detta direktiv inte kan uppnås av medlemsstaterna och det därför, på grund av åtgärdens omfattning och verkningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(38)

I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning (11) uppmuntras medlemsstaterna att för egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabeller som så vitt det är möjligt visar överensstämmelsen mellan direktivet och införlivandeåtgärderna samt att offentliggöra dessa tabeller.

(39)

Direktiv 2003/87/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

1.

Följande rubrik ska införas före artikel 1:

2.

I artikel 2 ska följande punkt läggas till:

”3.   Tillämpningen av detta direktiv på flygplatsen i Gibraltar ska inte anses påverka Konungariket Spaniens respektive Förenade kungarikets rättsliga ståndpunkter i tvisten om överhögheten över det territorium där flygplatsen är belägen.”

3.

Artikel 3 ska ändras på följande sätt:

4.

Följande kapitel ska införas efter artikel 3:

”KAPITEL II

LUFTFART

Artikel 3a

Tillämpningsområde

Bestämmelserna i detta kapitel ska tillämpas på fördelning och utfärdande av utsläppsrätter för luftfartsverksamhet som omfattas av bilaga I.

Artikel 3b

Luftfartsverksamhet

Senast den 2 augusti 2009 ska kommissionen, i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 23.2, utarbeta riktlinjer för den närmare tolkningen av luftfartsverksamheten i bilaga I.

Artikel 3c

Totalt antal utsläppsrätter för luftfart

1.   För perioden 1 januari 2012–31 december 2012 ska det totala antalet utsläppsrätter som ska tilldelas luftfartygsoperatörer motsvara 97 % av de historiska luftfartsutsläppen.

2.   För den period som avses i artikel 11.2 och som börjar den 1 januari 2013 och för varje period därefter, såvida inga ändringar görs till följd av den översyn som avses i artikel 30.4, ska det sammanlagda antalet utsläppsrätter som ska tilldelas luftfartygsoperatörer motsvara 95 % av de historiska luftfartsutsläppen multiplicerat med det antal år som perioden omfattar.

Denna procentandel får ses över som ett led i den allmänna översynen av detta direktiv.

3.   Kommissionen ska se över det totala antalet utsläppsrätter som ska fördelas till luftfartygsoperatörer i enlighet med artikel 30.4.

4.   Senast den 2 augusti 2009 ska kommissionen fastställa de historiska luftfartsutsläppen baserat på bästa tillgängliga uppgifter, inbegripet skattningar grundade på faktisk trafikinformation. Detta beslut ska beaktas i den kommitté som avses i artikel 23.1.

Artikel 3d

Metod för tilldelning av utsläppsrätter för luftfart genom auktion

1.   För perioden som avses i artikel 3c.1 ska 15 % av utsläppsrätterna fördelas genom auktion.

2.   Från den 1 januari 2013 ska 15 % av utsläppsrätterna fördelas genom auktion. Denna andel får höjas som ett led i den allmänna översynen av detta direktiv.

3.   En förordning ska antas med närmare bestämmelser om medlemsstaternas fördelning genom auktionering av de utsläppsrätter som inte ska fördelas gratis enligt punkterna 1 och 2 i denna artikel eller artikel 3f.8. Det antal utsläppsrätter som varje medlemsstat ska fördela genom auktionering under varje period ska vara proportionellt mot medlemsstatens andel av de totala tillskrivna luftfartsutsläppen för alla medlemsstater under det referensår vars uppgifter rapporterats enligt artikel 14.3 och kontrollerats enligt artikel 15. För den period som avses i artikel 3c.1 ska referensåret vara 2010, och för de efterföljande perioderna som avses i artikel 3c ska referensåret vara det kalenderår som löper ut 24 månader före starten av den period som auktionen avser.

Ovannämnda förordning, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 23.3.

4.   Medlemsstaterna ska besluta om hur intäkterna från auktionering av utsläppsrätter ska användas. Dessa intäkter bör användas för att komma till rätta med klimatförändringar i EU och tredjeländer, bland annat för att minska utsläppen av växthusgaser, göra anpassningar till klimatförändringens följder i EU och tredjeländer, särskilt utvecklingsländer, finansiera forskning om och utveckling av mildrande åtgärder och anpassningsåtgärder, inte minst inom flygteknik och luftfart, minska utsläppen med hjälp av transporter med låga utsläppsnivåer, samt för att täcka kostnaderna för att administrera gemenskapssystemet. Auktionsintäkter bör också användas för finansiering av bidrag till den globala fonden för energieffektivitet och förnybar energi och för åtgärder mot avskogning.

Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om åtgärder som vidtagits enligt denna punkt.

5.   Att en medlemsstat lämnar information till kommissionen enligt detta direktiv befriar den inte från underrättelseskyldigheten enligt artikel 88.3 i fördraget.

Artikel 3e

Tilldelning och utfärdande av utsläppsrätter till luftfartygsoperatörer

1.   För varje period som avses i artikel 3c får en luftfartygsoperatör ansöka om sådana utsläppsrätter som ska tilldelas gratis. Ansökan får göras genom att till den behöriga myndigheten i den administrerande medlemsstaten lämna in verifierade uppgifter om tonkilometer för sådan luftfartsverksamhet som omfattas av bilaga I och som luftfartygsoperatören bedrivit under övervakningsåret. I denna artikel avses med övervakningsår det kalenderår som löper ut 24 månader innan den period börjar som ansökan avser i enlighet med bilagorna IV och V, eller 2010 avseende den period som avses i artikel 3c.1. Alla ansökningar ska göras minst 21 månader innan den period inleds som ansökningarna avser, eller senast den 31 mars 2011 när det gäller den period som avses i artikel 3c.1.

2.   Senast 18 månader före inledningen av den period som ansökan avser, eller senast den 30 juni 2011 när det gäller den period som avses i artikel 3c.1, ska medlemsstaterna till kommissionen lämna in de ansökningar som avses i punkt 1.

3.   Senast 15 månader före inledningen av respektive period som avses i artikel 3c.2, eller senast den 30 september 2011 när det gäller den period som avses i artikel 3c.1, ska kommissionen beräkna och anta ett beslut om följande:

Det riktmärke som avses i led e, uttryckt i utsläppsrätter per tonkilometer, ska beräknas genom att dividera det antal utsläppsrätter som avses i led d med summan av antalet tonkilometer som angetts i de ansökningar som lämnats in till kommissionen i enlighet med punkt 2.

4.   Senast tre månader efter kommissionens beslut enligt punkt 3 ska varje administrerande medlemsstat beräkna och offentliggöra följande uppgifter:

5.   Senast den 28 februari 2012 och därefter den 28 februari varje år, ska den behöriga myndigheten i den administrerande medlemsstaten till varje luftfartygsoperatör utfärda det antal utsläppsrätter som tilldelats luftfartygsoperatören för det året enligt denna artikel eller artikel 3f.

Artikel 3f

Särskild reserv för vissa luftfartygsoperatörer

1.   Under varje period som avses i artikel 3c.2 ska 3 % av det sammanlagda antalet utsläppsrätter som ska tilldelas avsättas till en särskild reserv för luftfartygsoperatörer

och vars verksamhet enligt led a, eller ökning av verksamhet enligt led b, inte helt eller delvis utgör en fortsättning på en luftfartsverksamhet som tidigare bedrivits av en annan luftfartygsoperatör.

2.   En luftfartygsoperatör som är berättigad till tilldelning enligt punkt 1, kan ansöka om gratis tilldelning av utsläppsrätter ur den särskilda reserven genom en ansökan ställd till den behöriga myndigheten i sin administrerande medlemsstat. En ansökan ska göras senast den 30 juni under det tredje året av den period som avses i artikel 3c.2 som ansökan avser.

En luftfartygsoperatör som tilldelas utsläppsrätter enligt punkt 1 b får tilldelas högst 1 000 000 utsläppsrätter.

3.   En ansökan enligt punkt 2 ska

4.   Senast sex månader efter sista dagen för ansökan enligt punkt 2 ska medlemsstaterna till kommissionen lämna in ansökningar som inkommit enligt denna punkt.

5.   Senast tolv månader efter sista dagen för ansökan enligt punkt 2 ska kommissionen besluta om det riktmärke som ska användas för tilldelning av gratis utsläppsrätter till luftfartygsoperatörer vars ansökningar lämnats in till kommissionen i enlighet med punkt 4.

Om inte annat följer av punkt 6 ska riktmärket vara lika med antalet utsläppsrätter i den särskilda reserven dividerat med summan av

6.   Det riktmärke som avses i punkt 5 får inte leda till en årlig tilldelning per tonkilometer som överstiger den årliga tilldelningen per tonkilometer till luftfartygsoperatörer enligt artikel 3e.4.

7.   Senast tre månader efter kommissionens beslut enligt punkt 5 ska varje administrerande medlemsstat beräkna och offentliggöra följande uppgifter:

8.   Utsläppsrätter i den särskilda reserven som inte har tilldelats ska auktioneras ut av medlemsstaterna.

9.   Kommissionen får fastställa närmare föreskrifter om hur den särskilda reserven i denna artikel ska fungera, inklusive bedömning av uppfyllande av villkoren för att vara tilldelningsberättigad enligt punkt 1. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 23.3.

Artikel 3g

Övervaknings- och rapporteringsplaner

Den administrerande medlemsstaten ska se till att varje luftfartygsoperatör till den behöriga myndigheten i den medlemsstaten lämnar in en övervakningsplan med åtgärder som ska vidtas för att övervaka och rapportera utsläpp och uppgifter om tonkilometer för inlämnande av en ansökan enligt artikel 3e, och att dessa planer godkänts av den behöriga myndigheten i enlighet med de riktlinjer som antagits enligt artikel 14.”

5.

Följande rubrik och artikel ska införas:

”KAPITEL III

STATIONÄRA ANLÄGGNINGAR

Artikel 3h

Tillämpningsområde

Bestämmelserna i detta kapitel ska tillämpas på tillstånd för utsläpp av växthusgaser samt på fördelning och utfärdande av utsläppsrätter för verksamhet som anges i bilaga I och som inte utgör luftfartsverksamhet.”

6.

Led e i artikel 6.2 ska ersättas med följande:

7.

Följande rubrik ska införas efter artikel 11:

8.

I artikel 11a ska följande punkt införas:

”1a.   Under den period som avses i artikel 3c.1 får luftfartygsoperatörer använda CER och ERU upp till 15 % av det antal utsläppsrätter som luftfartygsoperatörerna ska överlämna enligt artikel 12.2a.

För därefter följande perioder ska procentandelen av CER och ERU som får användas i samband med luftfartsverksamhet ses över som ett led i den allmänna översynen av detta direktiv och med beaktande av utvecklingen av den internationella klimatförändringsstrategin.

Kommissionen ska offentliggöra denna procentandel senast sex månader före inledningen av varje sådan period som avses i artikel 3c.”

9.

I artikel 11b.2 ska ordet ”anläggningar” ersättas med ordet ”verksamheter”.

10.

Artikel 12 ska ändras på följande sätt:

11.

I artikel 13.3 ska orden ”artikel 12.3” ersättas med orden ”artikel 12.2a eller 12.3”.

12.

Artikel 14 ska ändras på följande sätt:

13.

Artikel 15 ska ersättas med följande:

”Artikel 15

Kontroll

Medlemsstaterna ska se till att de rapporter som lämnas in av verksamhetsutövarna och luftfartygsoperatörerna enligt artikel 14.3 kontrolleras i enlighet med kriterierna i bilaga V och alla närmare bestämmelser som antagits av kommissionen enligt denna artikel och att den behöriga myndigheten underrättas om detta.

Medlemsstaterna ska se till att en verksamhetsutövare eller en luftfartygsoperatör vars rapport har kontrollerats senast den 31 mars varje år avseende det föregående årets utsläpp och inte befunnits vara tillfredsställande i enlighet med de kriterier som anges i bilaga V och alla närmare bestämmelser som antagits av kommissionen enligt denna artikel, inte kan överlåta fler utsläppsrätter förrän en rapport från den berörda verksamhetsutövaren kontrollerats och befunnits vara tillfredsställande.

Kommissionen får anta närmare bestämmelser för kontroll av rapporter som lämnas in av luftfartygsoperatörer enligt artikel 14.3 och ansökningar som lämnas in enligt artiklarna 3e och 3f, bland annat de kontrollförfaranden som kontrollörerna ska använda, i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 23.2.”

14.

Artikel 16 ska ändras på följande sätt:

15.

Följande artiklar ska införas:

”Artikel 18a

Administrerande medlemsstat

1.   Följande ska gälla avseende administrerande medlemsstat för en luftfartygsoperatör:

2.   Om inga av de tillskrivna utsläppen från luftfarten från flygningar som genomförts av en luftfartygsoperatör som omfattas av punkt 1 b i denna artikel under de två första åren för varje period enligt artikel 3c tillskrivits luftfartygsoperatörens administrerande medlemsstat, ska luftfartygsoperatören överföras till en annan administrerande medlemsstat för den följande perioden. Den nya administrerande medlemsstaten ska vara den medlemsstat med de största skattade tillskrivna utsläppen från luftfarten från flygningar som genomförs av den luftfartygsoperatören under de två första åren av den föregående perioden.

3.   Baserat på bästa tillgängliga uppgifter ska kommissionen

4.   Kommissionen får i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 23.2 utarbeta riktlinjer för de administrerande medlemsstaternas administration av luftfartygsoperatörerna enligt detta direktiv.

5.   Vid tillämpning av punkt 1 avses med basår det första kalenderåret för verksamheten för de luftfartygsoperatörer som har startat sin verksamhet i gemenskapen efter den 1 januari 2006, och i alla övriga fall avses kalenderåret 2006.

Artikel 18b

Bistånd från Eurocontrol

Kommissionen får, för fullgörandet av sina skyldigheter enligt artiklarna 3c.4 och 18a, begära bistånd av Eurocontrol eller en annan relevant organisation och får för detta ändamål ingå erforderliga överenskommelser med dessa organisationer.

16.

Artikel 19.3 ska ändras på följande sätt:

17.

I artikel 23 ska punkt 3 ersättas med följande:

”3.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5a.1–5a.4 och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.”

18.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 25a

Åtgärder i tredjeland för att minska luftfartsverksamhetens påverkan på klimatet

1.   Om ett tredjeland inför åtgärder för att minska påverkan på klimatet av flygningar som avgår från det aktuella tredjelandet och ankommer till gemenskapen, ska kommissionen, efter samråd med tredjelandet och medlemsstaterna i den kommitté som avses i artikel 23.1, överväga tillgängliga alternativ för att möjliggöra optimal samverkan mellan gemenskapssystemet och tredjelandets åtgärder.

När så är nödvändigt får kommissionen anta ändringar som föreskriver att flygningar som ankommer från det berörda tredjelandet undantas från sådan luftfartsverksamhet som omfattas av bilaga I, eller de andra ändringar av den luftfartsverksamhet som omfattas av bilaga I som krävs enligt ett avtal i enlighet med fjärde stycket. Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 23.3.

Kommissionen får till Europaparlamentet och rådet lämna förslag om andra eventuella ändringar av detta direktiv.

Kommissionen får även, när så är lämpligt, ge rekommendationer till rådet i enlighet med artikel 300.1 i fördraget om att inleda förhandlingar i syfte att ingå ett avtal med det berörda tredjelandet.

2.   Gemenskapen och dess medlemsstater ska fortsätta att sträva efter att nå en överenskommelse om globala åtgärder för att minska utsläpp av växthusgaser från luftfarten. Med beaktande av en sådan överenskommelse ska kommissionen överväga huruvida ändringar av detta direktiv är nödvändiga med avseende på luftfartygsoperatörer.”

19.

Artikel 28 ska ändras på följande sätt:

20.

Följande punkt ska läggas till artikel 30:

”4.   Senast den 1 december 2014 ska kommissionen, på grundval av övervakning och erfarenheter av tillämpningen av detta direktiv, göra en översyn av hur direktivet fungerar när det gäller sådan luftfartsverksamhet som omfattas av bilaga I och vid behov lägga fram förslag till Europaparlamentet och rådet i enlighet med artikel 251 i fördraget. Kommissionen ska särskilt beakta

Kommissionen ska därefter rapportera till Europaparlamentet och rådet.

21.

Följande rubrik ska införas efter artikel 30:

22.

Bilagorna I, IV och V ska ändras i enlighet med bilagan till detta direktiv.

13.1.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 8/22

(1)

Genom kommissionens beslut 2008/955/EG (2) ändras kommissionens beslut 2006/410/EG av den 24 maj 2006 om fastställande av belopp som enligt artikel 10.2 samt artiklarna 143d och 143e i rådets förordning (EG) nr 1782/2003 görs tillgängliga för EJFLU och belopp tillgängliga för utgifter från EGFJ (3), som för budgetåren 2007–2013 fastställer de totala överföringarna från EGFJ till EJFLU, i enlighet med nämnda artiklar i förordning (EG) nr 1782/2003 (4) och artikel 4.1 i rådets förordning (EG) nr 378/2007 (5) om fastställande av bestämmelser för frivillig modulering av direktstöd enligt förordning (EG) nr 1782/2003.

(2)

Efter antagandet av beslut 2008/955/EG bör de belopp som görs tillgängliga för EJFLU anpassas och beloppen bör tas med vid fördelningen per år av gemenskapens stöd för landsbygdsutveckling.

(3)

Kommissionens beslut 2006/636/EG (6) bör därför ändras i enlighet med detta.

13.1.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 8/24

(1)

I enlighet med artiklarna 6.1 och 17.2 i rådets förordning (EG) nr 510/2006 har kommissionen granskat den ansökan att registrera namnet ”Džiugas” som en skyddad geografisk beteckning för ost som Litauen lämnade in och som kommissionen mottog den 15 juni 2005.

(2)

På begäran av kommissionen har Litauen tillhandahållit en ny version av specifikationen tillsammans med sammanfattande och ytterligare information, som mottogs den 3 juli 2006, den 5 december 2006 och den 3 september 2008.

(3)

Kommissionen begärde bland annat förtydliganden avseende sambandet mellan den aktuella produktens egenskaper och dess särskilda geografiska ursprung.

(4)

Efter att ha undersökt det underlag som Litauen lämnat in konstaterade kommissionen att ostens särskilda kvalitet eller egenskaper beror på framställningsmetoden och att de inte kan hänföras till det geografiska ursprunget. I specifikationen anges att sambandet mellan osten ”Džiugas” och dess område är baserat på den särskilda framställningsmetod som ger osten sådana fysikaliska, kemiska och organoleptiska egenskaper som inte finns hos andra ostar. I uppgifterna fastställs dessutom att framställningsmetoden för osten ”Džiugas” ger osten dess högre innehåll magnesium och kalcium och att de särskilda organoleptiska egenskaperna för osten ”Džiugas”, dess svagt gula färg med gråaktiga nyanser och dess friska smak, beror på framställningsmetoden. Eftersom det inte finns något samband mellan dessa faktorer och det geografiska ursprunget uppfyller ansökan inte de grundläggande kriterierna för registrering som en skyddad ursprungsbeteckning.

(5)

Ett samband i enlighet med andra strecksatsen i artikel 2.1 b i förordning (EG) nr 510/2006 har därför inte kunnat bevisas.

(6)

Mot bakgrund av ovanstående bör ansökan om att registrera namnet ”Džiugas” som en skyddad ursprungsbeteckning avslås.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för skyddade geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar.

13.1.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 8/25

(1)

I enlighet med artiklarna 6.1 och 17.2 i förordning (EG) nr 510/2006 granskade kommissionen ansökan om registrering av beteckningen ”Germantas” som en skyddad geografisk beteckning för en ost, som inlämnats av Litauen och mottagits den 15 juni 2005.

(2)

I sitt svar på kommissionens begäran inkom Litauen med en ny version av produktspecifikationen och en sammanfattning och ytterligare uppgifter som mottogs den 3 juli 2006, den 5 december 2006 och den 3 september 2008.

(3)

Kommissionen begärde bl.a. förtydliganden av sambandet mellan egenskaperna hos den produkt för vilken registrering begärs och dess specifika geografiska ursprung.

(4)

Efter att ha granskat de handlingar som inlämnats av Litauen i ansökan noterade kommissionen att de specifika egenskaperna hos denna ost uppkommer på grund av produktionsmetoden och att de inte kan hänföras till det geografiska ursprunget. I produktspecifikationen anges att sambandet mellan osten ”Germantas” och dess område grundas på den specifika produktionsmetoden varigenom osten får specifika organoleptiska egenskaper som skiljer den åt från andra typer av ostar. I produktspecifikationen bekräftas att de organoleptiska egenskaperna som är specifika för osten ”Germantas”, nämligen dess svagt gula färg med grön-gråa nyanser, en svag doft av syrad mjölk, vassla och pastöriserad mjölk och en svagt sur smak av pastöriserad mjölk vid hög temperatur, kan kopplas till produktionsmetoden. I produktspecifikationen förklaras vidare att den typiska färgen på osten ”Germantas” uppkommer genom att den mognar i genomskinlig eller färgad film som helt eller delvis skyddar de ljuskänsliga beståndsdelarna från att brytas ned av ljuset. Eftersom det inte finns ett samband mellan dessa faktorer och det geografiska ursprunget uppfyller ansökan inte grundkriterierna för registrering som en skyddad geografisk beteckning.

(5)

Det samband som avses i andra strecksatsen i 2.1 b i förordning (EG) nr 510/2006 har därför inte påvisats.

(6)

Mot bakgrund av ovannämnda bör ansökan om registrering av beteckningen av ”Germantas” som en skyddad geografisk beteckning avslås.

(7)

Den åtgärd som föreskrivs i detta beslut är förenlig med yttrandet från ständiga kommittén för skyddade geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar.

13.1.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 8/26

(1)

I Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster (1), särskilt artikel 4, fastställs klara skyldigheter för medlemsstaterna i fråga om samarbete mellan nationella myndigheter, och medlemsstaterna påförs ansvaret för att skapa de nödvändiga förutsättningarna för ett sådant samarbete. I direktivet fastställs dessutom en klar skyldighet för medlemsstaterna att vidta de åtgärder som krävs för att informationen om arbets- och anställningsvillkoren ska vara allmänt tillgänglig, inte bara för utländska tjänsteleverantörer utan även för berörda utstationerade arbetstagare.

(2)

I sitt meddelande av den 13 juni 2007 till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén, ”Utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster – att maximera fördelar och möjligheter och samtidigt värna om skyddet för arbetstagarna” (2) aviserade kommissionen sin avsikt att inrätta en kommitté på hög nivå för att stödja och hjälpa medlemsstaterna att finna och utbyta goda rutiner, att institutionalisera den nuvarande informella gruppen av experter från medlemsstaterna och att skapa formerna för arbetsmarknadens parters regelbundna medverkan.

(3)

I sin rekommendation av den 3 april 2008 om ökat administrativt samarbete vid utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster (3) framhöll kommissionen att medlemsstaterna bör delta aktivt i en systematisk och formell process för att finna och utbyta goda rutiner på området för utstationering av arbetstagare via de samarbetsorgan som kommissionen inrättat för detta ändamål.

(4)

I sina slutsatser av den 9 juni 2008 uppmanar rådet kommissionen att institutionalisera den informella arbetsgruppen för utstationering av arbetstagare genom att inrätta en expertkommitté.

(5)

Denna kommitté bör enligt samma slutsatser från rådet samarbeta med de offentliga kontrollorganen, t.ex. arbetsinspektionerna, och på lämpliga nivåer och, i enlighet med nationell lagstiftning och praxis, formellt och regelbundet engagera arbetsmarknadens parter, särskilt företrädare för arbetsmarknadsparterna i sektorer där utstationering av arbetstagare är ett vanligt inslag.

(6)

Det är således nödvändigt att inrätta en expertkommitté på området för utstationering av arbetstagare och fastställa dess uppgifter, ansvarsområden och sammansättning.

(7)

Expertkommittén bör bland annat stödja och hjälpa medlemsstaterna när det gäller att finna och utbyta goda rutiner, främja utbyte av relevant information, utreda frågor och svårigheter som kan komma att uppstå vid den praktiska tillämpningen av lagstiftningen om utstationering av arbetstagare och vid kontrollen av efterlevnaden av denna lagstiftning, samt noggrant följa utvecklingen när det gäller förbättring av tillgången till information och av det administrativa samarbetet, däribland framtagandet av ett eventuellt system för elektroniskt informationsutbyte.

(8)

Kommittén bör bestå av experter som företräder de nationella myndigheter som i respektive medlemsstater ansvarar för, leder eller deltar i tillämpningen och övervakningen av de regler som gäller för utstationering av arbetstagare inom ramen för tillhandahållandet av tjänster. Dessa experter bör kunna återspegla hela spektret av kunskap, kompetens och erfarenhet på olika berörda politikområden. I enlighet med nationell lagstiftning och praxis skulle specialiserade organ med ansvar för kontroll av efterlevnaden av lagstiftningen, t.ex. arbetsinspektioner, liksom arbetsmarknadens parter kunna vara företrädda i kommittén.

(9)

Kommittén bör även formellt och regelbundet samarbeta med arbetsmarknadens parter på EU-nivå, särskilt de som företräder sektorer där man oftare än genomsnittet anlitar utstationerad arbetskraft, t.ex. byggsektorn, bemanningsföretag, cateringverksamhet, jordbruk och transporter. Den bör också kunna utnyttja den expertis som yrkesverksamma med särskild sakkunskap besitter i särskilda frågor som ingår i kommitténs dagordning.

(10)

Företrädare för EES- och Eftaländerna, Eftas övervakningsmyndighet, anslutningsländerna och kandidatländerna samt Schweiz bör få delta som observatörer.

(11)

Det bör fastställas vilka regler som ska tillämpas på ledamöterna när det gäller utlämnande av information, utan att det påverkar tillämpningen av kommissionens säkerhetsbestämmelser enligt bilagan till kommissionens beslut 2001/844/EG, EKSG, Euratom (4).

(12)

Personuppgifter för medlemmar bör behandlas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (5).

(13)

Kostnaderna bör finansieras enligt Europaparlamentets och rådets beslut nr 1672/2006/EG av den 24 oktober 2006 om inrättande av ett gemenskapsprogram för sysselsättning och social solidaritet – Progress (6).

1.

Stödja och hjälpa medlemsstaterna att identifiera och främja utbytet av erfarenhet och goda rutiner.

2.

Främja utbyte av relevant information, inbegripet information om befintliga former av (bilateralt) administrativt samarbete mellan medlemsstaterna och/eller arbetsmarknadens parter.

3.

Utreda frågor, svårigheter och särskilda spörsmål som kan bli aktuella när det gäller genomförandet och den praktiska tillämpningen av direktiv 96/71/EG eller de nationella genomförandeåtgärderna, samt kontrollen av efterlevnaden av direktivet.

4.

Utreda problem som kan uppkomma vid tillämpningen av artikel 3.10 i direktiv 96/71/EG.

5.

Övervaka utvecklingen när det gäller att förbättra såväl tillgången till information som det administrativa samarbetet och i samband med detta bland annat bedöma olika alternativ till lämpligt tekniskt stöd för informationsutbyte som behövs för att förbättra det administrativa samarbetet, däribland ett system för elektroniskt informationsutbyte.

6.

Utreda möjligheterna att vid behov se till att arbetstagarnas rättigheter och skydd i högre grad respekteras i praktiken.

7.

Grundligt utreda problem med kontrollen av den gränsöverskridande efterlevnaden, i syfte att lösa befintliga problem, förbättra den praktiska tillämpningen av befintliga rättsliga instrument samt vid behov förbättra den ömsesidiga assistansen medlemsstater emellan.

—

5 företrädare för arbetsgivarorganisationer på gemenskapsnivå.

—

5 företrädare för arbetstagarorganisationer på gemenskapsnivå.

—

Högst 10 företrädare för arbetsmarknadens parter (jämnt fördelade på arbetstagarnas och arbetsgivarnas organisationer) inom sektorer där man i hög grad anlitar utstationerade arbetstagare.

13.1.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 8/29

(1)

Enligt artikel 3.1 i direktiv 2001/95/EG är tillverkare skyldiga att endast släppa ut säkra produkter på marknaden.

(2)

Enligt artikel 3.2 i direktiv 2001/95/EG antas en produkt, när det gäller de risker och riskkategorier som de relevanta nationella standarderna omfattar, vara säker om den överensstämmer med sådana icke bindande nationella standarder som överför Europastandarder för vilka kommissionen har offentliggjort hänvisningar i Europeiska unionens officiella tidning i enlighet med artikel 4.2 i det direktivet.

(3)

Enligt artikel 4.1 i direktivet ska de europeiska standardiseringsorganen utarbeta Europastandarder på uppdrag av kommissionen. Kommissionen ska sedan offentliggöra hänvisningarna till dessa standarder.

(4)

I artikel 4.2 i direktivet anges ett förfarande för offentliggörande av hänvisningar till standarder som de europeiska standardiseringsorganen antagit innan direktivet trädde i kraft. Om det allmänna säkerhetskravet säkerställs genom dessa standarder, ska kommissionen besluta att offentliggöra hänvisningarna till dem i Europeiska unionens officiella tidning. I dessa fall ska kommissionen, på eget initiativ eller på begäran av en medlemsstat och i enlighet med det förfarande som avses i artikel 15.2 i direktivet, besluta om standarden i fråga uppfyller det allmänna säkerhetskravet. Kommissionen ska besluta att offentliggöra hänvisningen till standarden efter att ha samrått med den kommitté som inrättas genom artikel 5 i direktiv 98/34/EG. Kommissionen ska underrätta medlemsstaterna om sitt beslut.

(5)

Gåstolar för barn är produkter som hjälper barn som ännu inte kan gå att förflytta sig på egen hand. Akutvårdsuppgifter från Europa och Förenta staterna från de senaste 20 åren visar dock konsekvent att gåstolar för barn utgör en fallrisk, eftersom de ökar rörligheten och hastigheten hos barn som ännu inte kan stå eller gå på egen hand.

(6)

Olyckor med gåstolar för barn beror huvudsakligen på att barnen faller nedför trappor eller välter, särskilt när de försöker ta sig över ojämna ytor som trösklar eller mattkanter. Skadorna till följd av dessa olyckor är mycket allvarliga, eftersom de för det mesta drabbar barnets huvud.

(7)

I september 1997 gav kommissionen Europeiska standardiseringskommittén (CEN) i uppdrag (3) att i den relevanta standard som CEN då höll på att utarbeta ta hänsyn till de särskilda säkerhetsriskerna till följd av den ökade rörlighet och hastighet som gåstolar för barn ger barn som ännu inte kan gå.

(8)

Kommissionen ansåg att den första versionen av standarden EN 1273, som CEN antog 2001, inte var tillfredsställande, eftersom det i standarden inte togs hänsyn till de särskilda risker som angavs i uppdraget.

(9)

I den reviderade versionen av standarden EN 1273 från maj 2005 föreskrivs det emellertid stabilitetstester och utformningskrav som syftar till att minska skadorna till följd av att barn faller ned för trappor eller välter, i enlighet med kommissionens uppdrag.

(10)

EN 1273:2005 används i stor utsträckning av medlemsstaternas marknadsövervakningsmyndigheter, vilket framgår av att man i flera Rapex-anmälningar hänvisar till denna standard. Vissa medlemsstater hänvisar också till denna standard i sin lagstiftning om barnartiklars säkerhet (4).

(11)

Den förbättrade säkerhet mot fall nedför trappor och vältning som EN 1273:2005 ger ökar det passiva förebyggandet av olyckor som orsakas av användningen av gåstolar för barn.

(12)

Kommissionen anser att EN 1273:2005 överensstämmer med det allmänna säkerhetskravet. Eftersom standarden antogs enligt ett uppdrag som gavs innan direktiv 2001/95/EG trädde i kraft, bör hänvisningen till EN 1273:2005 offentliggöras i enlighet med förfarandet i artikel 4.2 första stycket.

(13)

Detta beslut om överensstämmelsen mellan standarden EN 1273:2005 och det allmänna säkerhetskravet fattas på kommissionens initiativ.

(14)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats genom direktiv 2001/95/EG.

13.1.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 8/31

(1)

Genom kommissionens beslut 2008/655/EG av den 24 juli 2008 om godkännande av planen för nödvaccinering mot blåtunga i vissa medlemsstater och fastställande av gemenskapsstödet för 2007 och 2008 (3) godkändes Belgiens, Tjeckiens, Danmarks, Tysklands, Spaniens, Frankrikes, Italiens, Luxemburgs, Nederländernas och Portugals planer för nödvaccinering och fastställdes maximibelopp för det finansiella stödet från gemenskapen.

(2)

Under andra halvåret 2008 har det förekommit utbrott av blåtunga i flera medlemsstater. Bland annat förekom blåtunga av serotyp 8 för första gången i Österrike och Sverige. Nya utbrott av blåtunga av serotyp 8 konstaterades i Danmark och Spanien. Dessutom konstaterades ytterligare spridning av blåtunga av serotyp 1 i Frankrike, Spanien och Portugal.

(3)

Eftersom utbrotten i Österrike och Sverige inträffade efter det att beslut 2008/655/EG offentliggjordes lämnade dessa två medlemsstater in sina vaccineringsplaner för sent för att tidsfristen i artikel 4.2 i det beslutet skulle kunna iakttas. Därför bör bestämmelserna om delrapporter, inklusive de om minskning av stödet från gemenskapen, inte gälla för dessa medlemsstater.

(4)

De berörda medlemsstaterna har underrättat kommissionen och övriga medlemsstater om förekomsten av sjukdomen. Dessa medlemsstater har lagt fram sina nya eller ändrade planer för nödvaccinering, angett ungefärligt antal vaccindoser som ska användas under 2007 och 2008 samt gjort en kostnadsberäkning för vaccineringarna. Kommissionen har bedömt de nya planer som lämnats in av Österrike och Sverige och de ändrade planer som Danmark, Spanien, Frankrike, Nederländerna och Portugal lämnat in ur både veterinär och finansiell synvinkel och planerna ansågs uppfylla kraven i relevant gemenskapslagstiftning på veterinärområdet. Vaccinering av djur mot blåtunga i de berörda medlemsstaterna bör därför tillåtas enligt artikel 9.2 i direktiv 2000/75/EG.

(5)

För närvarande gäller att endast utgifter under perioden 1 november 2007–31 december 2008 berättigar till stöd. Planerna för nödvaccinering löper dock till slutet av 2008. Därför bör det faktiska genomförandet av vaccineringen vara avgörande för om utgifterna berättigar till stöd. Åtgärder som genomförs under ovannämnda period berättigar till medfinansiering.

(6)

Beslut 2008/655/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

1.

Artikel 1 första stycket ska ersättas med följande:

”De planer för vaccinering, bestående av tekniska och finansiella delrapporter, som lämnats in av Belgien, Tjeckien, Danmark, Tyskland, Spanien, Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Österrike, Portugal och Sverige godkänns härmed för perioden 1 november 2007–31 december 2008.”

2.

Artikel 2.1 första stycket ska ersättas med följande:

”I samband med genomförandet av nödåtgärderna för bekämpning av blåtunga 2007 och 2008 ska Belgien, Tjeckien, Danmark, Tyskland, Spanien, Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Österrike, Portugal och Sverige ha rätt till särskilt finansiellt stöd från gemenskapen för de planer för nödvaccinering mot blåtunga som avses i artikel 1 uppgående till”

3.

Artikel 4.1 d ska ersättas med följande:

4.

I artikel 4.1 ska följande stycke läggas till:

”Punkterna 1 a och b samt 2 ska dock inte tillämpas på de planer som lämnas in av Österrike och Sverige.”

13.1.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 8/33

—

På sidorna 66 och 67 i bilaga IV ska tabellen ersättas med följande:

—

På sidan 82 i bilaga XI ska det

13.1.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 8/s3