31.12.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 354/1

(1)

Den fria rörligheten för säkra och hälsosamma livsmedel är en väsentlig del av den inre marknaden och bidrar i hög grad till medborgarnas hälsa och välbefinnande samt till att tillvarata deras sociala och ekonomiska intressen.

(2)

Vid genomförandet av gemenskapens politik bör människors liv och hälsa garanteras en hög skyddsnivå.

(3)

I syfte att skydda människors hälsa bör tillsatser, enzymer och aromer som används i livsmedel genomgå en säkerhetsbedömning innan de släpps ut på gemenskapsmarknaden.

(4)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1333/2008 av den 16 december 2008 om livsmedelstillsatser (3), Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1332/2008 av den 16 december 2008 om livsmedelsenzymer (4) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1334/2008 av den 16 december 2008 om aromer och vissa livsmedelsingredienser med aromgivande egenskaper för användning i och på livsmedel (5) (nedan kallad särlagstiftningen på livsmedelsområdet) fastställs harmoniserade kriterier och krav för bedömning och godkännande av dessa ämnen.

(5)

Det bör särskilt föreskrivas att livsmedelstillsatser, livsmedelsenzymer och livsmedelsaromer, i den mån som livsmedelsaromer måste genomgå en säkerhetsbedömning enligt förordning (EG) nr 1334/2008 om aromer och vissa livsmedelsingredienser med aromgivande egenskaper för användning i och på livsmedel, inte får släppas ut på marknaden eller användas i livsmedel, i enlighet med villkoren i särlagstiftningen på livsmedelsområdet, innan de har införts i en gemenskapsförteckning över godkända ämnen.

(6)

Säkerställande av öppenhet i produktionen och hanteringen av livsmedel är helt avgörande för att vinna konsumenternas förtroende.

(7)

I detta sammanhang förefaller det lämpligt att fastställa ett enhetligt, effektivt, tidsbegränsat och öppet gemenskapsförfarande för bedömning och godkännande av dessa tre kategorier av ämnen, i syfte att underlätta deras fria rörlighet på gemenskapsmarknaden.

(8)

Detta enhetliga förfarande måste bygga på principerna om god förvaltning och rättslig säkerhet, och förfarandet måste genomföras med iakttagande av dessa principer.

(9)

Denna förordning kompletterar således regelverket för godkännande av ämnen genom att fastställa de olika etapperna i förfarandet, tidsfristerna för dessa, de medverkande aktörernas uppgifter och de principer som gäller. För vissa aspekter av förfarandet måste dock de särskilda kännetecknen i varje särlagstiftning på livsmedelsområdet beaktas.

(10)

För de tidsfrister som fastställs i förfarandet beaktas den tid som krävs för att beakta de olika kriterierna i varje särlagstiftning på livsmedelsområdet, och medges även lämplig tid för samråd när förslaget till åtgärder utarbetas. I synnerhet bör den tidsfrist på nio månader som kommissionen har, för att lägga fram ett utkast till förordning för uppdatering av gemenskapsförteckningen, inte utesluta att detta kan göras på kortare tid.

(11)

Efter mottagande av en ansökan bör kommissionen inleda förfarandet och, snarast möjligt efter det att ansökans giltighet och tillämplighet har bedömts, vid behov begära ett yttrande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten) inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (6).

(12)

I enlighet med det regelverk för riskbedömning i fråga om livsmedelssäkerhet som fastställs i förordning (EG) nr 178/2002, får ämnen godkännas för utsläppande på marknaden först efter en oberoende och så kvalificerad vetenskaplig bedömning som möjligt av de risker de utgör för människors hälsa. Denna bedömning, som måste göras under myndighetens ansvar, måste följas av ett kommissionsbeslut om riskhantering enligt ett föreskrivande förfarande som säkerställer ett nära samarbete mellan kommissionen och medlemsstaterna.

(13)

Godkännande för utsläppande av ämnen på marknaden bör beviljas enligt denna förordning under förutsättning att kriterierna för godkännande enligt särlagstiftningen på livsmedelsområdet är uppfyllda.

(14)

Det medges att enbart vetenskapliga riskbedömningar i vissa fall inte kan ge all den information som bör ligga till grund för beslutet om riskhanteringen, och att andra berättigade faktorer av betydelse för det ärende som behandlas kan beaktas, däribland samhällsrelaterade, ekonomiska, traditionsrelaterade, etiska och miljörelaterade faktorer samt frågan om huruvida kontroller är genomförbara.

(15)

För att hålla såväl företagarna inom de berörda branscherna som allmänheten underrättade om gällande godkännanden bör de ämnen som godkänts finnas i en gemenskapsförteckning som kommissionen upprättar, administrerar och offentliggör.

(16)

I den särskilda särlagstiftningen på livsmedelsområdet får det när så är lämpligt och under vissa omständigheter införas skydd under viss tid för vetenskapliga data och andra uppgifter som den sökande lämnat in. I så fall ska det i särlagstiftningen anges på vilka villkor dessa data inte får användas till förmån för en annan sökande.

(17)

En av grundprinciperna för myndighetens arbetssätt är nätverkssamarbete mellan myndigheten och de organisationer i medlemsstaterna som är verksamma inom de områden som omfattas av myndighetens uppdrag. När myndigheten utarbetar ett yttrande får den därför utnyttja det nätverk som står till dess förfogande genom artikel 36 i förordning (EG) nr 178/2002 och genom kommissionens förordning (EG) nr 2230/2004 (7).

(18)

Det enhetliga förfarandet för godkännande av ämnen måste uppfylla kraven på öppenhet och information till allmänheten och samtidigt garantera den sökandes rätt att bevara viss information konfidentiell.

(19)

Hänsynen när det gäller att skydda konfidentialiteten i vissa aspekter av en ansökan bör upprätthållas för att skydda sökandens konkurrensställning. Information som rör ett ämnes säkerhet, inklusive, men inte begränsat till, toxikologiska studier, andra säkerhetsstudier och rådata som sådana, bör dock under inga omständigheter vara konfidentiella.

(20)

Enligt förordning (EG) nr 178/2002 ska Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (8) tillämpas på de handlingar som finns hos myndigheten.

(21)

I förordning (EG) nr 178/2002 anges förfaranden för nödåtgärder för livsmedel som har sitt ursprung i gemenskapen eller som importeras från ett tredjeland. Med stöd av den förordningen kan kommissionen vidta sådana åtgärder om livsmedel sannolikt kommer att innebära en allvarlig risk för människors eller djurs hälsa eller för miljön, och om en sådan risk inte tillfredsställande kan undanröjas genom åtgärder som vidtas av den eller de berörda medlemsstaterna.

(22)

För ökad effektivitet och enklare lagstiftning bör man på medellång sikt undersöka om det är lämpligt att utvidga tillämpningsområdet för det enhetliga förfarandet till annan lagstiftning på livsmedelsområdet.

(23)

Eftersom målen för denna förordning inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av skillnaderna mellan olika nationella lagar och bestämmelser, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(24)

De åtgärder som är nödvändiga för tillämpningen av denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (9).

(25)

Kommissionen bör särskilt ges befogenhet att uppdatera gemenskapsförteckningarna. Eftersom dessa åtgärder har en allmän räckvidd och avser att ändra icke väsentliga delar av varje särlagstiftning på livsmedelsområdet, bland annat genom att komplettera den med nya icke väsentliga delar, måste de antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.

(26)

Av effektivitetsskäl bör de normala tidsfristerna för det föreskrivande förfarandet med kontroll förkortas för tillägg av ämnen till gemenskapsförteckningen och för tillägg, borttagande eller ändring av villkor, specifikationer eller restriktioner i förbindelse med förekomsten av ett ämne i gemenskapsförteckningen.

(27)

När det, på grund av tvingande, brådskande skäl, inte är möjligt att iaktta de normala tidsfristerna för det föreskrivande förfarandet med kontroll bör kommissionen kunna tillämpa det skyndsamma förfarandet i artikel 5a.6 i beslut 1999/468/EG för att stryka ett ämne från gemenskapsförteckningen och för tillägg, strykning eller ändring av villkor, specifikationer eller begränsningar som är knutna till förekomsten av ett ämne i gemenskapsförteckningen.

a)

tillägg av ett ämne i gemenskapsförteckningen,

b)

strykning av ett ämne i gemenskapsförteckningen,

c)

tillägg, strykning eller ändring av villkor, specifikationer eller begränsningar som är knutna till förekomsten av ett ämne i gemenskapsförteckningen.

a)

skicka ett skriftligt mottagningsbevis till den sökande senast 14 arbetsdagar efter mottagandet av ansökan, och

b)

i förekommande fall, så snart som möjligt underrätta myndigheten om ansökan och begära ett yttrande i enlighet med artikel 3.2.

a)

innehåll, upprättande och utformning av den ansökan som avses i artikel 4.1,

b)

formerna för kontroll av ansökans giltighet,

c)

vilken typ av upplysningar som ska finnas i det yttrande från myndigheten som avses i artikel 5.

a)

Den sökandes namn och adress.

b)

Ämnets namn och en tydlig beskrivning av det.

c)

En motivering för användningen av ämnet i eller på särskilda livsmedel eller kategorier av livsmedel.

d)

Uppgifter av betydelse för säkerhetsbedömningen av ämnena.

e)

Eventuella analysmetoder.

31.12.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 354/7

(1)

Den fria rörligheten för säkra och hälsosamma livsmedel är en väsentlig del av den inre marknaden och bidrar i hög grad till medborgarnas hälsa och välbefinnande samt till att tillvarata deras sociala och ekonomiska intressen.

(2)

Vid genomförandet av gemenskapens politik bör människors liv och hälsa garanteras en hög skyddsnivå.

(3)

Livsmedelsenzymer som inte används som livsmedelstillsatser omfattas för närvarande inte av någon lagstiftning och regleras inte som processhjälpmedel i medlemsstaternas lagstiftning. Skillnader mellan nationella lagar och andra författningar som gäller bedömning och godkännande av livsmedelsenzymer kan hindra den fria rörligheten för dessa och lägga grunden till ojämlik och illojal konkurrens. Det är därför nödvändigt att anta gemenskapsbestämmelser genom vilka de nationella bestämmelserna om användningen av enzymer i livsmedel harmoniseras.

(4)

Denna förordning bör endast omfatta enzymer som tillförs livsmedel i syfte att fylla en teknisk funktion vid framställning, bearbetning, beredning, behandling, förpackning, transport eller lagring av livsmedel, däribland enzymer som används som processhjälpmedel (nedan kallade livsmedelsenzymer). Denna förordning bör därför inte tillämpas på enzymer som inte tillförs livsmedel i syfte att fylla en teknisk funktion utan som är avsedda att användas som livsmedel, såsom enzymer för närings- eller matsmältningsändamål. Mikroorganismkulturer som traditionellt används vid framställning av livsmedel, såsom ost och vin, och som tillfälligtvis kan producera enzymer, men som inte specifikt används för detta, bör inte betraktas som livsmedelsenzymer.

(5)

Denna förordning bör inte gälla livsmedelsenzymer som används uteslutande för framställning av livsmedelstillsatser som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1333/2008 av den 16 december 2008 om livsmedelstillsatser (3), eftersom dessa livsmedels säkerhet redan bedöms och regleras. Om dessa livsmedelsenzymer används som sådana i livsmedel, omfattas de emellertid av denna förordning.

(6)

Livsmedelsenzymer bör godkännas och användas endast om de uppfyller de kriterier som fastställs i denna förordning. Livsmedelsenzymer måste vara säkra när de används, det måste finnas ett tekniskt behov av användningen och användningen får inte vilseleda konsumenten. Vilseledande av konsumenten inbegriper, bland annat, frågor som rör de använda ingrediensernas karaktär, färskhet och kvalitet, naturligheten hos en produkt eller en produktionsprocess eller produktens näringskvalitet. Vid godkännande av livsmedelsenzymer bör hänsyn även tas till andra faktorer av betydelse för det ärende som behandlas, däribland samhällsrelaterade, ekonomiska, traditionsrelaterade, etiska och miljörelaterade faktorer samt försiktighetsprincipen och frågan om huruvida kontroller är genomförbara.

(7)

Vissa livsmedelsenzymer får användas för särskilda ändamål, till exempel i fruktjuicer och vissa liknande produkter och i vissa mjölkproteiner som är avsedda att användas som livsmedel samt för vissa tillåtna enologiska metoder och behandlingar. Användningen av sådana livsmedelsenzymer bör vara förenlig med denna förordning och med de särskilda bestämmelser som fastställs i tillämplig gemenskapslagstiftning. Rådets direktiv 2001/112/EG av den 20 december 2001 om fruktjuice och vissa liknande produkter avsedda som livsmedel (4), rådets direktiv 83/417/EEG av den 25 juli 1983 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om vissa mjölkproteiner (kaseiner och kaseinater) avsedda som livsmedel (5) och rådets förordning (EG) nr 1493/1999 av den 17 maj 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin (6) bör därför ändras i enlighet med detta. Eftersom alla livsmedelsenzymer bör omfattas av denna förordning, bör Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 258/97 av den 27 januari 1997 om nya livsmedel och nya livsmedelsingredienser (7) ändras i enlighet med detta.

(8)

De livsmedelsenzymer som får användas i gemenskapen bör införas i en gemenskapsförteckning som tydligt beskriver enzymerna och anger eventuella villkor för deras användning, däribland vid behov uppgifter om deras funktion i det slutliga livsmedlet. Förteckningen bör kompletteras med specifikationer, särskilt om ursprung, inklusive uppgifter om allergiframkallande egenskaper om detta är relevant, samt renhetskriterier.

(9)

För att säkerställa harmonisering bör riskbedömningen av livsmedelsenzymer och införandet av dem i gemenskapsförteckningen ske i enlighet med det förfarande som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1331/2008 av den 16 december 2008 om fastställande av ett enhetligt förfarande för godkännande av livsmedelstillsatser, livsmedelsenzymer och livsmedelsaromer (8).

(10)

Enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (9), ska Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten) höras i frågor som sannolikt kan påverka folkhälsan.

(11)

Ett livsmedelsenzym som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 av den 22 september 2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (10) bör godkännas i enlighet med den förordningen samt enligt denna förordning.

(12)

Ett livsmedelsenzym som redan finns i gemenskapsförteckningen enligt denna förordning och som bereds med produktionsmetoder eller ursprungsmaterial som väsentligt skiljer sig från dem som ingick i myndighetens riskbedömning, eller som skiljer sig från dem som omfattas av godkännandet och specifikationerna enligt denna förordning, bör lämnas till myndigheten för bedömning. Väsentliga skillnader kan bland annat utgöras av en ändring av produktionsmetoden från extraktion från en växt till framställning genom jäsning med mikroorganismer eller genetisk modifiering av den ursprungliga mikroorganismen, en ändring av ursprungsmaterial eller en ändring av partikelstorlek.

(13)

Eftersom det redan finns många livsmedelsenzymer på gemenskapsmarknaden bör det införas bestämmelser som säkerställer att övergången till en gemenskapsförteckning över livsmedelsenzymer är smidig och inte stör den nuvarande marknaden för livsmedelsenzymer. Sökande bör ges tillräcklig tid att göra de uppgifter tillgängliga som behövs för riskbedömningen av dessa produkter. En inledande tvåårsperiod bör därför tillåtas efter den dag då de tillämpningsbestämmelser börjar gälla som ska fastställas i enlighet med förordning (EG) nr 1331/2008 om fastställande av ett enhetligt förfarande för godkännande av livsmedelstillsatser, livsmedelsenzymer och livsmedelsaromer, så att sökande har tillräckligt med tid för att lämna in uppgifter om befintliga enzymer som kan komma att införas i den gemenskapsförteckning som ska upprättas enligt denna förordning. Det bör också vara möjligt att lämna in ansökningar om godkännande av nya enzymer under den inledande tvåårsperioden. Myndigheten bör utan dröjsmål bedöma alla ansökningar för livsmedelsenzymer för vilka tillräckliga uppgifter har lämnats in under denna period.

(14)

För att garantera rättvisa och lika villkor för alla sökande bör gemenskapsförteckningen upprättas i ett enda steg. Förteckningen bör upprättas efter avslutad riskbedömning av alla de livsmedelsenzymer för vilka tillräckliga uppgifter har lämnats in under den inledande tvåårsperioden. Myndighetens riskbedömningar av enskilda enzymer bör emellertid offentliggöras så snart de är slutförda.

(15)

Många ansökningar förväntas komma in under den inledande tvåårsperioden. Det kommer därför kanske att ta lång tid innan riskbedömningen av dem är slutförd och gemenskapsförteckningen upprättas. För att garantera lika tillträde till marknaden för nya livsmedelsenzymer efter den inledande tvåårsperioden bör en övergångsperiod fastställas under vilken livsmedelsenzymer, och livsmedel i vilka livsmedelsenzymer används, får släppas ut på marknaden och användas i enlighet med gällande nationella bestämmelser i medlemsstaterna till dess att gemenskapsförteckningen har upprättats.

(16)

Livsmedelsenzymerna E 1103 invertas och E 1105 lysozym, som har godkänts som livsmedelstillsatser enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 95/2/EG av den 20 februari 1995 om andra livsmedelstillsatser än färgämnen och sötningsmedel (11), och villkoren för deras användning bör överföras från direktiv 95/2/EG till gemenskapsförteckningen när den upprättas enligt denna förordning. Genom rådets förordning (EG) nr 1493/1999 godkänns dessutom användningen av ureas, betaglukanas och lysozym i vin enligt de villkor som fastställs i kommissionens förordning (EG) nr 423/2008 av den 8 maj 2008 om vissa tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1493/1999 och om införandet av en gemenskapskodex för oenologiska metoder och behandlingar (12). Dessa ämnen är livsmedelsenzymer och bör omfattas av den här förordningen. De bör därför också föras in i gemenskapsförteckningen när den upprättas, för användning i vin i enlighet med förordning (EG) nr 1493/1999 och förordning (EG) nr 423/2008.

(17)

Livsmedelsenzymer omfattas även i fortsättningen av de allmänna märkningskrav som anges i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG av den 20 mars 2000 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om märkning och presentation av livsmedel samt om reklam för livsmedel (13) och, i förekommande fall, i förordning (EG) nr 1829/2003 och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1830/2003 av den 22 september 2003 om spårbarhet och märkning av genetiskt modifierade organismer och spårbarhet av livsmedel och foderprodukter som är framställda av genetiskt modifierade organismer (14). Därutöver bör särskilda bestämmelser om märkning av livsmedelsenzymer som säljs som sådana till tillverkare eller konsumenter fastställas i den här förordningen.

(18)

Livsmedelsenzymer omfattas av definitionen av livsmedel i förordning (EG) nr 178/2002 och måste därför, när de används i livsmedel, anges som ingredienser vid märkning av livsmedel i enlighet med direktiv 2000/13/EG. Livsmedelsenzymer bör beskrivas efter sin tekniska funktion i livsmedlet, följt av deras specifika namn. Det bör emellertid vara möjligt att göra ett undantag från bestämmelserna om märkning i sådana fall där enzymet inte fyller någon teknisk funktion i slutprodukten utan förekommer i livsmedlet enbart som ett resultat av överföring från en eller fler av ingredienserna i livsmedlet eller när det används som ett processhjälpmedel. Direktiv 2000/13/EG bör ändras i enlighet med detta.

(19)

Livsmedelsenzymer bör stå under ständig kontroll och utvärderas på nytt så snart det är nödvändigt mot bakgrund av ändrade villkor för deras användning och ny vetenskaplig information.

(20)

De åtgärder som är nödvändiga för tillämpningen av denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (15).

(21)

Kommissionen bör särskilt ges befogenhet att anta lämpliga övergångsbestämmelser. Eftersom dessa bestämmelser har en allmän räckvidd och avser att ändra icke väsentliga delar i denna förordning, bland annat genom att komplettera den med nya icke väsentliga delar, måste de antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.

(22)

För att utveckla och uppdatera gemenskapslagstiftningen om livsmedelsenzymer på ett proportionellt och effektivt sätt måste medlemsstaterna samla in uppgifter, dela med sig av information och samordna sitt arbete. Det kan därför vara ändamålsenligt att utföra studier om specifika frågor i syfte att underlätta beslutsfattandet. Gemenskapen bör finansiera sådana studier som en del av budgetförfarandet. Finansieringen av sådana åtgärder omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd (16).

(23)

Medlemsstaterna bör i enlighet med förordning (EG) nr 882/2004 utföra offentliga kontroller för att säkerställa att bestämmelserna i den här förordningen följs.

(24)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att fastställa gemenskapsbestämmelser om livsmedelsenzymer, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och det därför, med hänsyn till marknadens enhetlighet och en hög konsumentskyddsnivå, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

a)

en gemenskapsförteckning över godkända livsmedelsenzymer,

b)

villkor för användning av livsmedelsenzymer i livsmedel,

c)

märkningsbestämmelser för livsmedelsenzymer som säljs som sådana.

a)

livsmedelstillsatser som omfattas av förordning (EG) nr 1333/2008 om livsmedelstillsatser,

b)

processhjälpmedel.

a)

i vissa specifika livsmedel,

b)

för ändamål som inte omfattas av denna förordning.

a)

livsmedelsenzym: en produkt som framställs av växter, djur eller mikroorganismer eller produkter av dessa, inklusive en produkt som framställs genom en fermenteringsprocess med mikroorganismer,

b)

livsmedelsenzymberedning: en beredning som består av ett eller flera livsmedelsenzymer till vilken ämnen som livsmedelstillsatser och/eller andra livsmedelsingredienser tillförts i syfte att underlätta lagring, försäljning, standardisering, utspädning eller upplösning av dem.

a)

Det utgör, med utgångspunkt från tillgängliga vetenskapliga rön, inte en hälsorisk för konsumenten när det används i den mängd som föreslås.

b)

Det finns ett skäligt tekniskt behov.

c)

Konsumenten vilseleds inte av användningen. Vilseledande av konsumenten inbegriper, bland annat, frågor som rör de använda ingrediensernas karaktär, färskhet och kvalitet, naturligheten hos en produkt eller en produktionsprocess eller produktens näringskvalitet.

a)

Livsmedelsenzymets namn.

b)

Livsmedelsenzymets specifikationer, bland annat ursprung, renhetskriterier och eventuella övriga nödvändiga uppgifter.

c)

De livsmedel som livsmedelsenzymet får tillföras.

d)

Villkoren för användning av livsmedelsenzymet. Om det är lämpligt ska ingen högsta nivå anges för livsmedelsenzymet. I så fall ska livsmedelsenzymet användas i enlighet med quantum satis-principen.

e)

Eventuella begränsningar som gäller för försäljning av livsmedelsenzymet direkt till slutkonsumenten.

f)

Vid behov särskilda krav i fråga om märkningen av de livsmedel där livsmedelsenzymet har använts för att garantera att slutkonsumenten får information om livsmedlets fysikaliska egenskaper eller om den särskilda behandling det genomgått.

a)

ett visst ämne motsvarar definitionen av livsmedelsenzym i artikel 3,

b)

ett visst livsmedel tillhör en kategori av livsmedel i gemenskapsförteckningen över livsmedelsenzymer.

a)

Det namn som fastställs enligt denna förordning för varje livsmedelsenzym eller en försäljningsbeskrivning som innehåller namnet på varje livsmedelsenzym eller, om sådant namn saknas, det godtagna namnet enligt den nomenklatur som Internationella förbundet för biokemi och molekylärbiologi (IUBMB) fastställt.

b)

Uppgiften ”för livsmedel” eller ”för begränsad användning i livsmedel” eller en mer specifik hänvisning till den avsedda användningen i livsmedel.

c)

Vid behov särskilda villkor för lagring och/eller användning.

d)

Ett märke för identifiering av partiet eller sändningen.

e)

Bruksanvisning, om avsaknad av en sådan skulle förhindra att livsmedelsenzymet används på rätt sätt.

f)

Tillverkarens, förpackarens eller säljarens namn eller firmanamn och adress.

g)

En uppgift om högsta mängd av varje beståndsdel eller grupp av beståndsdelar som endast får förekomma i en begränsad mängd i livsmedel och/eller lämplig, tydlig och lätt begriplig information som gör det möjligt för köparen att följa bestämmelserna i denna förordning eller annan tillämplig gemenskapslagstiftning; om samma mängdbegränsning gäller för en grupp beståndsdelar som används var för sig eller tillsammans, får den sammanlagda procentandelen anges med en enda siffra; mängdbegränsningen ska anges antingen med siffror eller enligt quantum satis-principen.

h)

Nettomängden.

i)

Livsmedelsenzymets aktivitet.

j)

Datum för minsta hållbarhetstid eller sista förbrukningsdag.

k)

I tillämpliga fall uppgifter om ett livsmedelsenzym eller andra ämnen som avses i denna artikel och som förtecknas i bilaga IIIa till direktiv 2000/13/EG.

a)

Det namn som fastställs enligt denna förordning för varje livsmedelsenzym eller en försäljningsbeskrivning som innehåller namnet på varje livsmedelsenzym eller, om ett sådant namn saknas, det godtagna namnet enligt den nomenklatur som IUBMB fastställt.

b)

Uppgiften ”för livsmedel” eller ”för begränsad användning i livsmedel” eller en mer specifik hänvisning till den avsedda användningen i livsmedel.

a)

ska artikel 5.1 i förordning (EG) nr 1331/2008 om fastställande av ett enhetligt förfarande för godkännande av livsmedelstillsatser, livsmedelsenzymer och livsmedelsaromer inte gälla myndighetens antagande av ett yttrande,

b)

ska kommissionen anta gemenskapsförteckningen för första gången efter det att myndigheten har avgett ett yttrande om alla de livsmedelsenzymer som finns i registret.

a)

E 1103 invertas och E 1105 lysozym, med uppgift om villkoren för deras användning enligt bilaga I och del C i bilaga III till direktiv 95/2/EG.

b)

Ureas, betaglukanas och lysozym för användning i vin i enlighet med förordning (EG) nr 1493/1999 och tillämpningsföreskrifterna till den förordningen.

”—

löpe som uppfyller kraven i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1332/2008 av den 16 december 2008 om livsmedelsenzymer (18),

—

andra mjölkkoagulerande enzymer som uppfyller kraven i förordning (EG) nr 1332/2008.

1.

Artikel 6.4 ska ändras på följande sätt:

2.

I artikel 6.6 ska följande strecksats läggas till:

”—

Pektolytiska enzymer som uppfyller kraven i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1332/2008 av den 16 december 2008 om livsmedelsenzymer (20).

—

Proteolytiska enzymer som uppfyller kraven i förordning (EG) nr 1332/2008;

—

Amylolytiska enzymer som uppfyller kraven i förordning (EG) nr 1332/2008.

”d)

livsmedelsenzymer som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1332/2008 av den 16 december 2008 om livsmedelsenzymer (21).

31.12.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 354/16

(1)

Den fria rörligheten för säkra och hälsosamma livsmedel är en väsentlig del av den inre marknaden och bidrar i hög grad till medborgarnas hälsa och välbefinnande samt till att tillvarata deras sociala och ekonomiska intressen.

(2)

Vid genomförandet av gemenskapens politik bör människors liv och hälsa garanteras en hög skyddsnivå.

(3)

Denna förordning ersätter tidigare direktiv och beslut om livsmedelstillsatser som får användas i livsmedel och syftar till att genom heltäckande och enhetliga förfaranden säkerställa en effektivt fungerande inre marknad, samt en hög skyddsnivå för människors hälsa och en hög nivå på konsumentskyddet, inbegripet skyddet av konsumenternas intressen.

(4)

Genom denna förordning harmoniseras användningen av livsmedelstillsatser i livsmedel i gemenskapen. Detta inbegriper användning av livsmedelstillsatser i livsmedel som omfattas av rådets direktiv 89/398/EEG av den 3 maj 1989 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om specialdestinerade livsmedel (3) och användning av vissa färgämnen för kontrollmärkning av kött samt för dekoration och märkning av ägg. Genom förordningen harmoniseras även användningen av livsmedelstillsatser i livsmedelstillsatser och livsmedelsenzymer, varigenom deras säkerhet och kvalitet säkerställs och lagring och användning underlättas. Detta har tidigare inte reglerats på gemenskapsnivå.

(5)

Livsmedelstillsatser är ämnen som normalt inte i sig konsumeras som livsmedel men som tillförs livsmedel för ett tekniskt ändamål som beskrivs i denna förordning, som t.ex. konservering av livsmedel. Alla livsmedelstillsatser bör omfattas av denna förordning, varför förteckningen över funktionsgrupper bör uppdateras mot bakgrund av vetenskapliga framsteg och den tekniska utvecklingen. Ämnen bör dock inte betraktas som livsmedelstillsatser när de används för att ge arom och/eller smak eller för näringsändamål, t.ex. saltersättare, vitaminer och mineraler. Vidare bör inte heller ämnen som anses vara livsmedel som kan användas i en teknisk funktion, såsom t.ex. natriumklorid eller saffran för att ge färg, och livsmedelsenzymer omfattas av denna förordning. Beredningar som framställs från livsmedel och andra naturliga ursprungsmaterial, som är avsedda att ha en teknisk verkan på slutprodukten och som framställs genom en selektiv extraktion av beståndsdelarna (t.ex. pigment) i förhållande till de näringsmässiga eller aromatiska beståndsdelarna, bör dock anses vara tillsatser enligt denna förordning. Livsmedelsenzymer omfattas dessutom av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1332/2008 av den 16 december 2008 om livsmedelsenzymer (4), vilket utesluter tillämpning av den här förordningen.

(6)

Ämnen som själva inte konsumeras som livsmedel men som används avsiktligt vid bearbetningen av livsmedel och som endast finns som rest i det slutliga livsmedlet och inte har någon teknisk verkan i slutprodukten (processhjälpmedel) bör inte omfattas av denna förordning.

(7)

Livsmedelstillsatser bör godkännas och användas endast om de uppfyller de kriterier som fastställs i denna förordning. Livsmedelstillsatser måste vara säkra när de används, det måste finnas ett tekniskt behov för användningen, och användningen får inte vilseleda konsumenten och den måste ha fördelar för konsumenten. Vilseledande av konsumenten inbegriper, bland annat, frågor som rör de använda ingrediensernas karaktär, färskhet och kvalitet, naturligheten hos en produkt eller en produktionsprocess eller produktens näringskvalitet, inbegripet dess frukt- och grönsaksinnehåll. Vid godkännande av livsmedelstillsatser bör man även ta hänsyn till andra faktorer av betydelse för det ärende som behandlas, däribland samhällsrelaterade, ekonomiska, traditionsrelaterade, etiska och miljörelaterade faktorer, samt försiktighetsprincipen och frågan om huruvida kontroller är genomförbara. För användningen av en livsmedelstillsats och dess maximihalter bör hänsyn tas till intaget av livsmedelstillsatser från andra källor och till särskilda konsumentgruppers exponering för livsmedelstillsatsen (t.ex. allergiska konsumenter).

(8)

Livsmedelstillsatser måste uppfylla de godkända specifikationerna, som bör innehålla uppgifter som på ett tillfredsställande sätt identifierar livsmedelstillsatsen, inklusive ursprung, och beskriver de acceptabla renhetskriterierna. De specifikationer som hittills har utarbetats för livsmedelstillsatser som finns införda i kommissionens direktiv 95/31/EG av den 5 juli 1995 om särskilda renhetskriterier för sötningsmedel som används i livsmedel (5), kommissionens direktiv 95/45/EG av den 26 juli 1995 om särskilda renhetskriterier för färgämnen som används i livsmedel (6) och kommissionens direktiv 96/77/EG av den 2 december 1996 om särskilda renhetskriterier för andra livsmedelstillsatser än färgämnen och sötningsmedel (7) bör bibehållas till dess att motsvarande tillsats har införts i bilagorna till den här förordningen. När så sker bör specifikationerna för sådana tillsatser fastställas i en förordning. Dessa specifikationer bör vara direkt kopplade till de tillsatser som införts i gemenskapsförteckningarna i bilagorna till denna förordning. Eftersom sådana specifikationer är komplicerade både till form och innehåll bör de av tydlighetsskäl inte ingå i gemenskapsförteckningarna utan fastställas i en eller flera separata förordningar.

(9)

Vissa livsmedelstillsatser är tillåtna för särskilda ändamål för vissa tillåtna enologiska metoder och behandlingar. Användningen av dessa livsmedelstillsatser bör följa denna förordning och de särskilda bestämmelser som fastställs i relevant gemenskapslagstiftning.

(10)

För att säkerställa harmonisering bör riskbedömningen och godkännandet av livsmedelstillsatser ske i enlighet med förfarandet i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1331/2008 av den 16 december 2008 om fastställande av ett enhetligt förfarande för godkännande av livsmedelstillsatser, livsmedelsenzymer och livsmedelsaromer (8).

(11)

Enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (9) ska Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten) höras i frågor som kan påverka folkhälsan.

(12)

En livsmedelstillsats som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 av den 22 september 2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (10) bör godkännas i enlighet med den förordningen samt enligt den här förordningen.

(13)

Livsmedelstillsatser som redan har godkänts enligt denna förordning och som bereds med produktionsmetoder eller ursprungsmaterial som väsentligt skiljer sig från dem som ingick i myndighetens riskbedömning, eller som skiljer sig från dem som omfattas av de fastställda specifikationerna, bör lämnas till myndigheten för bedömning. Väsentliga skillnader kan bland annat utgöras av en ändring av produktionsmetoden från extraktion från en växt till framställning genom jäsning med mikroorganismer eller genetisk modifiering av den ursprungliga mikroorganismen, en ändring av ursprungsmaterial eller en ändring av partikelstorlek, inklusive genom användning av nanoteknik.

(14)

Livsmedelstillsatser bör hållas under ständig kontroll och måste omprövas när helst detta är nödvändigt mot bakgrund av ändrade villkor för användningen och ny vetenskaplig information. Vid behov bör kommissionen tillsammans med medlemsstaterna överväga lämpliga åtgärder.

(15)

Medlemsstater som den 1 januari 1992 upprätthöll förbud mot användning av vissa tillsatser i vissa specifika livsmedel som anses traditionella och som framställs på deras territorium bör få fortsätta att tillämpa dessa förbud. I fråga om produkter såsom ”feta” eller ”salame cacciatore” bör denna förordning dessutom inte påverka tillämpningen av restriktivare regler för användningen av vissa beteckningar enligt rådets förordning (EG) nr 510/2006 av den 20 mars 2006 om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel (11) och rådets förordning (EG) nr 509/2006 av den 20 mars 2006 om garanterade traditionella specialiteter av jordbruksprodukter och livsmedel (12).

(16)

Såvida den inte omfattas av ytterligare restriktioner får en tillsats förekomma i ett livsmedel på annat sätt än genom direkt tillförsel, som ett resultat av en överföring från en ingrediens i vilken tillsatsen var tillåten, förutsatt att mängden av tillsatsen i det slutliga livsmedlet inte är större än vad den skulle vara om ingrediensen använts under vanliga tekniska förhållanden och enligt god tillverkningspraxis.

(17)

Livsmedelstillsatser omfattas även i fortsättningen av de allmänna märkningskrav som anges i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG av den 20 mars 2000 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om märkning och presentation av livsmedel samt om reklam för livsmedel (13) och, i förekommande fall, i förordning (EG) nr 1829/2003 och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1830/2003 av den 22 september 2003 om spårbarhet och märkning av genetiskt modifierade organismer och spårbarhet av livsmedel och foderprodukter som är framställda av genetiskt modifierade organismer (14). Därutöver bör särskilda bestämmelser om märkning av livsmedelstillsatser som säljs som sådana till tillverkare eller slutkonsumenter fastställas i den här förordningen.

(18)

Sötningsmedel som godkänts enligt denna förordning får användas i bordssötningsmedel som säljs direkt till konsumenterna. Tillverkarna av sådana produkter bör informera konsumenterna på lämpligt vis för att de ska kunna använda produkten på ett säkert sätt. Sådan information kan göras tillgänglig på många sätt, bland annat på produktetiketter, på Internetwebbplatser, genom telefonlinjer för konsumentinformation eller på försäljningsstället. För att få en enhetlig metod för tillämpningen av detta krav kan det bli nödvändigt med vägledning som utformas på gemenskapsnivå.

(19)

De åtgärder som är nödvändiga för tillämpningen av denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (15).

(20)

Kommissionen bör särskilt ges befogenhet att ändra bilagorna till denna förordning och anta lämpliga övergångsbestämmelser. Eftersom dessa åtgärder har en allmän räckvidd och avser att ändra icke väsentliga delar i denna förordning, bland annat genom att komplettera den med nya icke väsentliga delar, måste de antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.

(21)

Av effektivitetsskäl bör de normala tidsfristerna för det föreskrivande förfarandet med kontroll förkortas för antagandet av vissa ändringar i bilagorna II och III som avser ämnen som redan är tillåtna enligt annan gemenskapslagstiftning samt varje lämplig övergångsbestämmelse som avser dessa ämnen.

(22)

För att utveckla och uppdatera gemenskapslagstiftningen om livsmedelstillsatser på ett proportionellt och effektivt sätt måste medlemsstaterna samla in uppgifter, dela med sig av information och samordna sitt arbete. Det kan därför vara ändamålsenligt att utföra studier om specifika frågor i syfte att underlätta beslutsfattandet. Gemenskapen bör finansiera sådana studier som en del av budgetförfarandet. Finansieringen av sådana åtgärder omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd (16).

(23)

Medlemsstaterna bör, i enlighet med förordning (EG) nr 882/2004, utföra offentliga kontroller för att säkerställa att bestämmelserna i denna förordning följs.

(24)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att fastställa gemenskapsbestämmelser om livsmedelstillsatser, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och det därför, med hänsyn till marknadens enhetlighet och en hög konsumentskyddsnivå, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går den här förordningen inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(25)

Efter det att denna förordning har antagits bör kommissionen, biträdd av ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa, se över samtliga gällande godkännanden utifrån andra kriterier än säkerhet, såsom t.ex. intag, tekniskt behov och eventuellt vilseledande av konsumenten. Alla livsmedelstillsatser som även i fortsättningen ska vara godkända i gemenskapen bör överföras till gemenskapsförteckningarna i bilagorna II och III till denna förordning. Bilaga III till denna förordning bör kompletteras med de andra livsmedelstillsatser som används i livsmedelstillsatser och livsmedelsenzymer samt bärare av näringsämnen och villkoren för användningen av dem i enlighet med förordning (EG) nr 1331/2008 om fastställande av ett enhetligt förfarande för godkännande av livsmedelstillsatser, livsmedelsenzymer och livsmedelsaromer. För att övergångsperioden ska bli tillräckligt lång bör bestämmelserna i bilaga III, bortsett från bestämmelserna om bärare för livsmedelstillsatser och livsmedelstillsatser i aromer, inte tillämpas förrän från och med den 1 januari 2011.

(26)

Innan den framtida gemenskapsförteckningen över livsmedelstillsatser har fastställts, är det nödvändigt att föreskriva ett förenklat förfarande som gör det möjligt att uppdatera de nuvarande förteckningarna över livsmedelstillsatser som finns i befintliga direktiv.

(27)

Utan att det påverkar resultatet av den översyn som anges i skäl 25 bör kommissionen inom ett år från antagandet av denna förordning upprätta ett utvärderingsprogram som går ut på att myndigheten ska ompröva säkerheten hos livsmedelstillsatser som redan godkänts i gemenskapen. I programmet bör behoven och prioriteringsordningen för undersökningen av godkända livsmedelstillsatser definieras.

(28)

Genom denna förordning upphävs och ersätts följande rättsakter: Rådets direktiv av den 23 oktober 1962 om tillnärmning av medlemsstaternas bestämmelser om färgämnen som är godkända för användning i livsmedel (17), rådets direktiv 65/66/EEG av den 26 januari 1965 om särskilda renhetskriterier för konserveringsmedel som får användas i livsmedel (18), rådets direktiv 78/663/EEG av den 25 juli 1978 om särskilda renhetskriterier för emulgerings-, stabiliserings-, förtjocknings- och geleringsmedel för användning i livsmedel (19), rådets direktiv 78/664/EEG av den 25 juli 1978 om särskilda renhetskriterier för antioxidationsmedel som får användas i livsmedel (20), kommissionens första direktiv 81/712/EEG av den 28 juli 1981 om analysmetoder för kontroll av att vissa livsmedelstillsatser uppfyller renhetskriterier (21), rådets direktiv 89/107/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om livsmedelstillsatser som är godkända för användning i livsmedel (22), Europaparlamentets och rådets direktiv 94/35/EG av den 30 juni 1994 om sötningsmedel för användning i livsmedel (23), Europaparlamentets och rådets direktiv 94/36/EG av den 30 juni 1994 om färgämnen för användning i livsmedel (24), Europaparlamentets och rådets direktiv 95/2/EG av den 20 februari 1995 om andra livsmedelstillsatser än färgämnen och sötningsmedel (25), Europaparlamentets och rådets beslut nr 292/97/EG av den 19 december 1996 om bibehållande av nationell lagstiftning om förbud mot användning av vissa tillsatser vid tillverkning av vissa specifika livsmedel (26) och kommissionens beslut 2002/247/EG av den 27 mars 2002 om att skjuta upp utsläppandet på marknaden och avbryta importen av gelévaror som innehåller livsmedelstillsatsen E 425 konjak (27). Vissa bestämmelser i dessa rättsakter bör dock fortsätta att gälla under en övergångsperiod för att man ska hinna utarbeta gemenskapsförteckningarna i bilagorna till den här förordningen.

a)

gemenskapsförteckningar över godkända livsmedelstillsatser enligt bilagorna II och III,

b)

villkor för användning av livsmedelstillsatser i livsmedel, inbegripet i livsmedelstillsatser, och i livsmedelsenzymer som omfattas av förordning (EG) nr 1332/2008 om livsmedelsenzymer, och i livsmedelsaromer som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1334/2008 av den 16 december 2008 om aromer och vissa livsmedelsingredienser med aromgivande egenskaper för användning i och på livsmedel (28).

c)

märkningsbestämmelser för livsmedelstillsatser som säljs som sådana.

a)

Processhjälpmedel.

b)

Ämnen som används för skydd av växter och växtprodukter i enlighet med gemenskapsregler om växtskydd.

c)

Ämnen som tillförs livsmedel som näringsämnen.

d)

Ämnen som används för behandling av dricksvatten som omfattas av rådets direktiv 98/83/EG av den 3 november 1998 om kvaliteten på dricksvatten (29).

e)

Aromer som omfattas av förordning (EG) nr 1334/2008 om aromer och vissa livsmedelsingredienser med aromgivande egenskaper för användning i och på livsmedel.

a)

i specifika livsmedel,

b)

för ändamål som inte omfattas av denna förordning.

a)

livsmedelstillsats: varje ämne som normalt inte i sig konsumeras som ett livsmedel och som normalt inte används som en karakteristisk ingrediens i livsmedel, oavsett om det har något näringsvärde eller inte, och som liksom dess biprodukter på goda grunder kan antas direkt eller indirekt bli en beståndsdel i livsmedel när det för något tekniskt ändamål avsiktligt tillförs sådana vid framställning, bearbetning, beredning, behandling, förpackning, transport eller lagring.

Följande anses inte vara livsmedelstillsatser:

b)

processhjälpmedel: varje ämne som

c)

funktionsgrupp: en av kategorierna i bilaga I som grundar sig på livsmedelstillsatsens tekniska funktion i livsmedlet.

d)

obearbetade livsmedel: livsmedel som inte har genomgått någon behandling som väsentligen ändrat dess ursprungliga egenskaper; de kan dock ha delats, styckats, trancherats, benats ur, hackats, flåtts, befriats från delar, skalats, krossats, skurits upp, rensats, putsats, djupfrysts, frysts, kylts, malts, förpackats eller packats upp utan att anses ha blivit väsentligen förändrade.

e)

livsmedel utan tillförda sockerarter: livsmedel utan

f)

energireducerat livsmedel: livsmedel vars energivärde reducerats med minst 30 % jämfört med det ursprungliga livsmedlet eller med en liknande produkt.

g)

bordssötningsmedel: beredningar av tillåtna sötningsmedel som kan innehålla andra livsmedelstillsatser och/eller livsmedelsingredienser och som är avsedda att säljas till slutkonsumenter som ersättning för sockerarter.

h)

quantum satis: ingen numerisk maximihalt finns angiven och ämnena ska användas i enlighet med god tillverkningssed och inte i större mängd än som är nödvändigt för att uppnå det önskade syftet och under förutsättning att konsumenterna inte vilseleds.

a)

Den utgör, med utgångspunkt från tillgängliga vetenskapliga rön, inte en hälsorisk för konsumenten när den används i den mängd som föreslås.

b)

Det finns ett skäligt tekniskt behov som inte kan tillgodoses på andra ekonomiskt och tekniskt genomförbara sätt.

c)

Konsumenten vilseleds inte av användningen.

a)

Bevara livsmedlets näringskvalitet.

b)

Tillföra nödvändiga ingredienser eller beståndsdelar till livsmedel som framställs för konsumentgrupper med behov av särskild kost.

c)

Öka hållbarheten eller stabiliteten hos ett livsmedel eller förbättra dess organoleptiska egenskaper, under förutsättning att detta inte förändrar livsmedlets karaktär, beskaffenhet eller kvalitet så att konsumenten vilseleds.

d)

Fungera som hjälpmedel vid framställning, bearbetning, beredning, behandling, förpackning, transport eller lagring av livsmedel, inbegripet livsmedelstillsatser, livsmedelsenzymer och livsmedelsaromer, under förutsättning att livsmedelstillsatsen inte används för att dölja effekterna av att dåliga råvaror använts eller av icke önskvärda (däribland ohygieniska) metoder eller tekniker under någon av dessa aktiviteter.

a)

livsmedlet inte utgör en väsentlig del av en normal kost, eller

b)

livsmedelstillsatsen är nödvändig för framställning av livsmedel för konsumentgrupper med behov av särskild kost.

a)

Ersätta sockerarter vid framställningen av energireducerade livsmedel, livsmedel som inte orsakar karies eller livsmedel utan tillförda sockerarter.

b)

Ersätta sockerarter för att livsmedlet ska få bättre hållbarhet.

c)

Framställa livsmedel för särskilda näringsändamål enligt definitionen i artikel 1.2 a i direktiv 89/398/EEG.

a)

Återställa det ursprungliga utseendet hos livsmedel vars färg påverkats genom bearbetning, lagring, förpackning och distribution och därigenom kan ha blivit utseendemässigt mindre acceptabla.

b)

Göra livsmedel visuellt mer tilltalande.

c)

Ge färg åt annars färglösa livsmedel.

a)

gemenskapsförteckningen i bilaga II till den här förordningen, och/eller

b)

gemenskapsförteckningen i bilaga III till den här förordningen.

a)

Livsmedeltillsatsens namn och E-nummer.

b)

Livsmedel som livsmedelstillsatsen får tillföras.

c)

Villkoren för hur livsmedelstillsatsen får användas.

d)

Eventuella begränsningar som gäller för försäljning av livsmedelstillsatsen direkt till slutkonsumenterna.

a)

den mängd som får användas fastställas till den lägsta nivå som krävs för att uppnå den önskade effekten,

b)

mängden fastställas med hänsyn till följande:

a)

i andra sammansatta livsmedel än de som avses i bilaga II om livsmedelstillsatsen är tillåten i någon av ingredienserna i det sammansatta livsmedlet,

b)

i livsmedel som tillförts livsmedelstillsatser, livsmedelsenzymer eller livsmedelsaromer och där livsmedelstillsatsen

c)

i livsmedel som uteslutande kommer att användas vid beredningen av ett sammansatt livsmedel och under förutsättning att det sammansatta livsmedlet uppfyller kraven i denna förordning.

a)

ett visst livsmedel tillhör en av de kategorier livsmedel som avses i bilaga II, eller

b)

en tillsats som förtecknas i bilagorna II och III och som tillåts i quantum satis används enligt de kriterier som avses i artikel 11.2, eller

c)

ett givet ämne motsvarar definitionen på livsmedelstillsats enligt artikel 3.

a)

Det namn och/eller E-nummer som fastställs i denna förordning för varje livsmedelstillsats eller en försäljningsbeskrivning som innehåller namnet och/eller E-numret på varje livsmedelstillsats.

b)

Uppgiften ”för livsmedel” eller ”för begränsad användning i livsmedel” eller en mer specifik hänvisning till den avsedda användningen i livsmedel.

c)

Vid behov särskilda villkor för lagring och/eller användning.

d)

Ett märke för identifiering av sändningen eller partiet.

e)

Bruksanvisning, om avsaknad av en sådan skulle förhindra att livsmedelstillsatsen används på rätt sätt.

f)

Tillverkarens, förpackarens eller säljarens namn eller firmanamn och adress.

g)

En uppgift om högsta mängd av varje beståndsdel eller grupp av beståndsdelar som endast får förekomma i en begränsad mängd i livsmedel och/eller lämplig, tydlig och lätt begriplig information som gör det möjligt för köparen att följa bestämmelserna i denna förordning eller annan tillämplig gemenskapslagstiftning; om samma mängdbegränsning gäller för en grupp beståndsdelar som används var för sig eller tillsammans, får det sammanlagda procenttalet anges som en enda siffra; mängdbegränsningen ska anges antingen med siffror eller enligt quantum satis-principen.

h)

Nettomängden.

i)

Datum för minsta hållbarhetstid eller sista förbrukningsdag.

j)

I tillämpliga fall uppgifter om en livsmedelstillsats eller andra ämnen som avses i denna artikel och som förtecknas i bilaga IIIa till direktiv 2000/13/EG när det gäller uppgifter om ingredienser i livsmedel.

a)

Det namn och E-nummer som fastställs i denna förordning för varje livsmedelstillsats eller en försäljningsbeskrivning som innehåller namnet och E-numret på varje livsmedelstillsats.

b)

Uppgiften ”för livsmedel” eller ”för begränsad användning i livsmedel” eller en mer specifik hänvisning till den avsedda användningen i livsmedel.

a)

Sockeralkoholer: ”Överdriven konsumtion kan ha laxerande verkan”.

b)

Aspartam/salt av aspartam och acesulfam: ”Innehåller en källa till fenylalanin”.

a)

Rådets direktiv av den 23 oktober 1962 om tillnärmning av medlemsstaternas bestämmelser om färgämnen som är godkända för användning i livsmedel.

b)

Direktiv 65/66/EEG.

c)

Direktiv 78/663/EEG.

d)

Direktiv 78/664/EEG.

e)

Direktiv 81/712/EEG.

f)

Direktiv 89/107/EEG.

g)

Direktiv 94/35/EG.

h)

Direktiv 94/36/EG.

i)

Direktiv 95/2/EG.

j)

Beslut nr 292/97/EG.

k)

Beslut 2002/247/EG.

a)

Artikel 2.1, 2.2 och 2.4 i direktiv 94/35/EG och bilagan till det direktivet.

b)

Artikel 2.1–2.6, 2.8, 2.9 och 2.10 i direktiv 94/36/EG och bilagorna I–V till det direktivet.

c)

Artiklarna 2 och 4 i direktiv 95/2/EG och bilagorna I–VI till det direktivet.

31.12.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 354/34

(1)

Rådets direktiv 88/388/EEG av den 22 juni 1988 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om aromer för användning i livsmedel och om ursprungsmaterial vid framställning av sådana aromer (3) behöver uppdateras till följd av den tekniska och vetenskapliga utvecklingen. Av tydlighetsskäl och effektivitetsskäl bör direktiv 88/388/EEG ersättas med denna förordning.

(2)

I rådets beslut 88/389/EEG av den 22 juni 1988 om att kommissionen ska upprätta en förteckning över ursprungsmaterial och ämnen som används vid framställning av aromer (4) fastställs att denna förteckning ska upprättas senast 24 månader efter det att det har antagits. Det beslutet är nu föråldrat och bör upphöra att gälla.

(3)

I kommissionens direktiv 91/71/EEG av den 16 januari 1991 om komplettering av rådets direktiv 88/388/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om aromer för användning i livsmedel och om ursprungsmaterial vid framställning av sådana aromer (5) fastställs bestämmelser om märkning av aromer. Dessa bestämmelser ersätts med denna förordning och direktivet bör nu upphöra att gälla.

(4)

Den fria rörligheten för säkra och hälsosamma livsmedel är en väsentlig del av den inre marknaden och bidrar i hög grad till medborgarnas hälsa och välbefinnande samt till att tillvarata deras sociala och ekonomiska intressen.

(5)

För att skydda människors hälsa bör denna förordning omfatta aromer, ursprungsmaterial för aromer samt livsmedel som innehåller aromer. Den bör också omfatta vissa livsmedelsingredienser med aromgivande egenskaper som tillförs livsmedel i det primära syftet att ge arom och som väsentligt bidrar till förekomsten i livsmedel av vissa icke önskvärda ämnen som förekommer naturligt (nedan kallade livsmedelsingredienser med aromgivande egenskaper), deras ursprungsmaterial och livsmedel som innehåller sådana.

(6)

Råa livsmedel som inte har genomgått någon bearbetning och icke sammansatta livsmedel som kryddor, örter, teer och infusioner (t.ex. frukt- eller örtte) samt blandningar av kryddor och/eller örter, blandningar av te och blandningar till infusioner, så länge de konsumeras som sådana och/eller så länge de inte tillförs livsmedel, omfattas inte av denna förordning.

(7)

Aromer används för att förbättra eller förändra livsmedels lukt och/eller smak på ett sätt som gagnar konsumenten. Aromer och livsmedelsingredienser med aromgivande egenskaper bör endast användas om de uppfyller kriterierna i denna förordning. De måste vara säkra när de används och vissa aromer bör därför genomgå en riskbedömning innan de kan tillåtas i livsmedel. Om möjligt bör uppmärksamheten inriktas på huruvida användningen av vissa aromer skulle kunna ha några negativa konsekvenser för sårbara grupper. Användningen av aromer får inte vilseleda konsumenten och deras förekomst i livsmedel bör därför alltid anges genom lämplig märkning. Aromer bör i synnerhet inte användas på ett sådant sätt att konsumenterna vilseleds i frågor som bland annat rör de använda ingrediensernas karaktär, färskhet och kvalitet, naturligheten hos en produkt eller en produktionsprocess eller produktens näringskvalitet. Vid godkännande av aromer bör hänsyn även tas till andra relevanta faktorer, däribland samhällsrelaterade, ekonomiska, traditionsrelaterade, etiska och miljörelaterade faktorer, samt försiktighetsprincipen och frågan om huruvida kontroller är genomförbara.

(8)

Sedan 1999 har vetenskapliga kommittén för livsmedel och därefter Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (nedan kallad myndigheten), som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (6) lämnat yttranden om ett antal ämnen som förekommer naturligt i ursprungsmaterial för aromer och livsmedelsingredienser med aromgivande egenskaper och som, enligt Europarådets expertkommitté för aromämnen, ger anledning till oro av toxikologiska skäl. Ämnen för vilka en toxikologisk oro har bekräftats av vetenskapliga kommittén för livsmedel bör betraktas som icke önskvärda ämnen som inte som sådana bör tillföras livsmedel.

(9)

Eftersom icke önskvärda ämnen finns naturligt i växter kan de förekomma i aromberedningar och livsmedelsingredienser med aromgivande egenskaper. Växterna används traditionellt som livsmedel eller livsmedelsingredienser. Lämpliga maximihalter bör fastställas för förekomst av sådana icke önskvärda ämnen i de livsmedel som bidrar mest till människors intag av sådana ämnen, med beaktande av behovet av att skydda människors hälsa och av ämnenas oundvikliga förekomst i traditionella livsmedel.

(10)

Maximihalter av vissa naturligt förekommande icke önskvärda ämnen bör inriktas på de livsmedel eller livsmedelskategorier som bidrar mest till intag via födan. Om ytterligare naturligt förekommande icke önskvärda ämnen utgör en hälsorisk för konsumenterna bör maximihalter fastställs efter att myndigheten yttrat sig. Medlemsstaterna bör anordna riskbaserade kontroller i överensstämmelse med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelsen om djurs välbefinnande (7). Livsmedelsproducenterna är skyldiga att ta hänsyn till närvaron av dessa ämnen, när de använder livsmedelsingredienser med aromgivande egenskaper och/eller aromer för framställning av alla livsmedel, för att kunna säkerställa att livsmedel som inte är säkra inte släpps ut på marknaden.

(11)

Bestämmelser bör antas på gemenskapsnivå i syfte att förbjuda eller begränsa användningen av vissa vegetabiliska, animaliska, mikrobiologiska eller mineraliska material som ger anledning till oro för människors hälsa vid framställningen av aromer och livsmedelsingredienser med aromgivande egenskaper och vid användningen av dessa i livsmedelstillverkningen.

(12)

Riskbedömningar bör utföras av myndigheten.

(13)

För att säkerställa harmonisering bör riskbedömningen och godkännandet av aromer och ursprungsmaterial som behöver genomgå en bedömning utföras i enlighet med förfarandet i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1331/2008 av den 16 december 2008 om fastställande av ett enhetligt förfarande för godkännande av livsmedelstillsatser, livsmedelsenzymer och livsmedelsaromer (8).

(14)

Aromämnen är definierade kemiska ämnen som innefattar aromämnen som erhålls genom kemisk syntes eller som isoleras med hjälp av kemiska processer och naturliga aromämnen. Ett program för utvärdering av aromämnen genomförs nu i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2232/96 av den 28 oktober 1996 om gemenskapsregler för aromämnen som används eller är avsedda att användas i eller på livsmedel (9). Enligt den förordningen ska en förteckning över aromämnen antas senast fem år efter antagandet av det programmet. En ny tidsfrist bör fastställas för antagandet av den förteckningen. Den kommer att föreslås ingå i den förteckning som avses i artikel 2.1 i förordning (EG) nr 1331/2008.

(15)

Aromberedningar är andra aromer än definierade kemiska ämnen som erhållits från material av vegetabiliskt, animaliskt eller mikrobiologiskt ursprung genom lämpliga fysikaliska, enzymatiska eller mikrobiologiska processer, antingen råa eller efter bearbetning till livsmedel. Aromberedningar som framställts från livsmedel behöver inte genomgå någon utvärdering eller något godkännandeförfarande för att få användas i och på livsmedel, utom när det råder tvivel om deras säkerhet. Aromberedningar som framställts från material som inte är livsmedel bör dock utvärderas och godkännas.

(16)

I förordning (EG) nr 178/2002 definieras livsmedel som bearbetade, delvis bearbetade eller obearbetade ämnen eller produkter som är avsedda att eller rimligen kan förväntas att förtäras av människor. Material av vegetabiliskt, animaliskt eller mikrobiologiskt ursprung för vilka det i tillräcklig grad kan visas att de hittills har använts för framställning av aromer bör för detta ändamål betraktas som livsmedelsmaterial, även om vissa sådana ursprungsmaterial, t.ex. rosenträ och jordgubbsblad, inte har använts som sådana för livsmedel. De behöver inte utvärderas.

(17)

På samma sätt behöver värmereaktionsaromer som framställts från livsmedel enligt specificerade villkor inte heller genomgå någon utvärdering eller något godkännandeförfarande för att få användas i och på livsmedel, utom när det råder tveksamhet om deras säkerhet. Värmereaktionsaromer som framställts från material som inte är livsmedel eller som inte uppfyller vissa framställningsvillkor bör dock utvärderas och godkännas i fråga om säkerhet.

(18)

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2065/2003 av den 10 november 2003 om rökaromer som används eller är avsedda att användas i eller på livsmedel (10) innehåller ett förfarande för säkerhetsbedömning och godkännande av rökaromer och syftar till att upprätta en uttömmande förteckning över de primära rökkondensat och primära tjärfraktioner som får användas.

(19)

Aromprekursorer, t.ex. kolhydrater, oligopeptider och aminosyror, ger arom till livsmedel genom kemiska reaktioner som uppträder under framställningen av livsmedel. Aromprekursorer som framställts från livsmedel behöver inte genomgå någon utvärdering eller något godkännandeförfarande för att få användas i och på livsmedel, utom när det råder tvivel om deras säkerhet. Aromprekursorer som framställts från material som inte är livsmedel bör dock utvärderas och godkännas i fråga om säkerhet.

(20)

Andra aromer som inte omfattas av definitionerna av de tidigare nämnda aromerna får användas i och på livsmedel efter det att de har genomgått ett utvärderings- och godkännandeförfarande. Exempel på detta skulle kunna vara aromer som erhålls genom att olja eller fett upphettas till extremt höga temperaturer under en mycket kort stund och som därmed ger en grilliknande arom.

(21)

Material av annat vegetabiliskt, animaliskt, mikrobiologiskt eller mineraliskt ursprung än livsmedel får godkännas för framställning av aromer först efter att de har genomgått en vetenskaplig säkerhetsutvärdering. Det kan bli nödvändigt att bara tillåta användning av vissa delar av materialet eller att ange villkor för användningen.

(22)

Aromer kan innehålla livsmedelstillsatser som är tillåtna enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1333/2008 av den 16 december 2008 om livsmedelstillsatser (11) och/eller andra livsmedelsingredienser för tekniska ändamål, t.ex. för deras lagring, standardisering, utspädning eller upplösning och stabilisering.

(23)

En arom eller ett ursprungsmaterial som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 av den 22 september 2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (12) bör godkännas i enlighet med den förordningen samt enligt denna förordning.

(24)

Aromer omfattas även i fortsättningen av de allmänna märkningskrav som anges i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG av den 20 mars 2000 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om märkning och presentation av livsmedel samt om reklam för livsmedel (13) och, i förekommande fall, i förordning (EG) nr 1829/2003 och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1830/2003 av den 22 september 2003 om spårbarhet och märkning av genetiskt modifierade organismer (14). Dessutom bör särskilda märkningsbestämmelser för aromer som säljs som sådana till tillverkare eller slutkonsumenter fastställas i denna förordning.

(25)

Aromämnen eller aromberedningar bör betecknas som ”naturliga” endast om de uppfyller vissa kriterier som garanterar att konsumenterna inte vilseleds.

(26)

Särskilda informationskrav bör säkerställa att konsumenterna inte vilseleds i fråga om det ursprungsmaterial som använts för framställningen av naturliga aromer. I synnerhet bör, om beteckningen ”naturlig” används för att beskriva en arom, de använda aromgivande beståndsdelarna helt och hållet vara av naturligt ursprung. Dessutom bör en märkning av ursprunget till aromerna ske, utom när de ursprungsmaterial som det hänvisas till inte skulle kännas igen i livsmedlets arom eller smak. Om ett ursprungsmaterial nämns bör minst 95 % av den aromgivande beståndsdelen ha erhållits från det material som det hänvisas till. Eftersom användningen av aromer inte bör vilseleda konsumenten, kan den resterande maximihalten på 5 % bara användas för att standardisera eller för att ge till exempel en friskare, skarpare, mognare eller färskare nyans i aromen. När mindre än 95 % av den aromgivande beståndsdel som erhållits från det nämnda ursprungsmaterialet har använts och ursprungsmaterialets arom fortfarande kan kännas igen, bör ursprungsmaterialet anges med tillägget att andra naturliga aromer har tillförts, till exempel kakaoextrakt i vilket andra naturliga aromer har tillsatts för att ge en antydan av banan.

(27)

Konsumenterna bör upplysas om när röksmaken i något särskilt livsmedel beror på tillsats av rökaromer. I enlighet med direktiv 2000/13/EG får märkningen inte vilseleda konsumenten i fråga om huruvida produkten har rökts på traditionellt sätt med färsk rök eller har behandlats med rökaromer. Direktiv 2000/13/EG behöver anpassas till de definitioner av aromer och rökaromer och till beteckningen ”naturlig” för beskrivningen av aromer som anges i denna förordning.

(28)

Vid utvärderingen av aromämnenas säkerhet för människors hälsa är information om konsumtion och användning av aromämnen av avgörande betydelse. Mängden aromämnen som tillförs livsmedel bör därför kontrolleras regelbundet.

(29)

De åtgärder som är nödvändiga för tillämpningen av denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (15).

(30)

Kommissionen bör särskilt ges befogenhet att ändra bilagorna till denna förordning och anta lämpliga övergångsbestämmelser beträffande upprättandet av gemenskapsförteckningen. Eftersom dessa åtgärder har en allmän räckvidd och avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning, bland annat genom att komplettera den med nya icke väsentliga delar, måste de antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.

(31)

När det, på grund av tvingande, brådskande skäl, inte är möjligt att iaktta de normala tidsfristerna för det föreskrivande förfarandet med kontroll bör kommissionen kunna tillämpa det skyndsamma förfarandet i artikel 5a.6 i beslut 1999/468/EG för att besluta om de åtgärder som beskrivs i artikel 8.2 och ändringarna i bilagorna II–V i denna förordning.

(32)

Bilagorna II–V till denna förordning bör vid behov anpassas till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen, varvid hänsyn bör tas till de uppgifter som lämnas av producenter och användare av aromer och/eller som är ett resultat av medlemsstaternas övervakning och kontroller.

(33)

För att utveckla och uppdatera gemenskapslagstiftningen om aromer på ett proportionellt och effektivt sätt är det nödvändigt att medlemsstaterna samlar in uppgifter, delar med sig av information och samordnar sitt arbete. Det kan därför vara ändamålsenligt att utföra studier om specifika frågor i syfte att underlätta beslutsfattandet. Gemenskapen bör finansiera sådana studier som en del av budgetförfarandet. Finansieringen av sådana åtgärder omfattas av förordning (EG) nr 882/2004.

(34)

I avvaktan på upprättandet av gemenskapsförteckningen bör bestämmelser antas för utvärdering och godkännande av aromämnen som inte omfattas av det utvärderingsprogram som föreskrivs i förordning (EG) nr 2232/96. Därför bör det fastställas övergångsbestämmelser. Enligt dessa bestämmelser bör sådana aromämnen utvärderas och godkännas i enlighet med förfarandet i förordning (EG) nr 1331/2008. Bestämmelserna i den förordningen om de tidsfrister inom vilka myndigheten ska anta sitt yttrande och kommissionen lägga fram ett förslag till förordning om uppdatering av gemenskapsförteckningen för ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa bör dock inte tillämpas, eftersom det löpande utvärderingsprogrammet bör prioriteras.

(35)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att fastställa gemenskapsbestämmelser för användning av aromer och vissa livsmedelsingredienser med aromgivande egenskaper i och på livsmedel, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och det därför, med hänsyn till marknadens enhetlighet och en hög konsumentskyddsnivå, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel, går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(36)

Rådets förordning (EEG) nr 1601/91 av den 10 juni 1991 om allmänna bestämmelser för definition, beskrivning och presentation av aromatiserade viner, aromatiserade vinbaserade drycker och aromatiserade drinkar baserade på vinprodukter (16) och förordning (EG) nr 110/2008 av den 15 januari 2008 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, spritdrycker (17) behöver anpassas till vissa nya definitioner i denna förordning.

(37)

Förordningarna (EEG) nr 1601/91, (EG) nr 2232/96 och (EG) nr 110/2008 samt direktiv 2000/13/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

a)

en gemenskapsförteckning över aromer och ursprungsmaterial som är godkända för användning i och på livsmedel, (nedan kallad gemenskapsförteckningen) i bilaga I,

b)

villkor för användningen av aromer och livsmedelsingredienser med aromgivande egenskaper i och på livsmedel,

c)

märkningsbestämmelser för aromer.

a)

aromer som används eller är avsedda att användas i eller på livsmedel, utan att det påverkar tillämpningen av mer specifika bestämmelser i förordning (EG) nr 2065/2003,

b)

livsmedelsingredienser med aromgivande egenskaper,

c)

livsmedel som innehåller aromer och/eller livsmedelsingredienser med aromgivande egenskaper,

d)

ursprungsmaterial för aromer och/eller ursprungsmaterial för livsmedelsingredienser med aromgivande egenskaper.

a)

ämnen som har uteslutande söt, sur eller salt smak,

b)

råa livsmedel,

c)

icke sammansatta livsmedel och blandningar såsom, men inte uteslutande, färska, torkade eller frysta kryddor och/eller örter, teblandningar och blandningar för infusion, så länge de inte används som livsmedelsingredienser.

a)

aromer: produkter som

b)

aromämne: ett definierat kemiskt ämne med aromgivande egenskaper,

c)

naturligt aromämne: ett aromämne som framställts genom lämpliga fysikaliska, enzymatiska eller mikrobiologiska processer från material av vegetabiliskt, animaliskt eller mikrobiologiskt ursprung, antingen i rått skick eller efter bearbetning till livsmedel genom en eller flera av de traditionella metoder för beredning av livsmedel som förtecknas i bilaga II; naturliga aromämnen motsvarar ämnen som är naturligt förekommande och som har identifierats i naturen,

d)

aromberedning: en produkt som inte är ett aromämne och som framställts av

e)

värmereaktionsarom: en produkt som framställts genom upphettning av en blandning av ingredienser, som inte nödvändigtvis själva har aromgivande egenskaper, och av vilka minst en innehåller kväve (aminogrupp) och en annan är en reducerande sockerart; de ingredienser som används för framställning av värmereaktionsaromer kan vara

f)

rökarom: en produkt som framställts genom fraktionering och rening av kondenserad rök, vilket ger primära rökkondensat, primära tjärfraktioner och/eller rökaromderivat, enligt definitionerna i artikel 3.1, 3.2 och 3.4 i förordning (EG) nr 2065/2003,

g)

aromprekursor: en produkt, som inte nödvändigtvis har aromgivande egenskaper i sig och som avsiktligt tillförs livsmedel enbart i syfte att ge arom genom att brytas ner eller reagera med andra beståndsdelar under bearbetningen av livsmedel. Den kan framställas av

h)

annan arom: en arom som tillförs eller som är avsedd att tillföras livsmedel för att ge lukt och/eller smak och som inte omfattas av definitionerna i leden b–g,

i)

livsmedelsingrediens med aromgivande egenskaper: annan livsmedelsingrediens än aromer som kan tillföras ett livsmedel i det primära syftet att ge det arom eller att förändra dess arom och som väsentligt bidrar till förekomsten i livsmedlet av vissa naturligt förekommande, icke önskvärda ämnen,

j)

ursprungsmaterial: material av vegetabiliskt, animaliskt, mikrobiologiskt eller mineraliskt ursprung, från vilket aromer eller livsmedelsingredienser med aromgivande egenskaper framställs; det kan vara

k)

lämplig fysikalisk process: en fysikalisk process som inte avsiktligt ändrar aromkomponenternas kemiska egenskaper, utan att det påverkar förteckningen över traditionella metoder för beredning av livsmedel i bilaga II, och inte innebär användning av bland annat singlet syre, ozon, oorganiska katalysatorer, metallkatalysatorer, metallorganiska reagens och/eller UV-strålning.

a)

De utgör enligt tillgängliga vetenskapliga rön ingen hälsorisk för konsumenterna.

b)

Konsumenten vilseleds inte av användningen av dem.

a)

Aromberedningar enligt artikel 3.2 d i.

b)

Värmereaktionsaromer enligt artikel 3.2 e i som uppfyller villkoren för framställning av värmereaktionsaromer och som inte överskrider de maximihalter som anges i bilaga V för vissa ämnen i värmereaktionsaromer.

c)

Aromprekursorer enligt artikel 3.2 g i.

d)

Livsmedelsingredienser med aromgivande egenskaper.

a)

aromämnen,

b)

aromberedningar enligt artikel 3.2 d ii,

c)

värmereaktionsaromer som framställts genom upphettning av ingredienser som helt eller delvis omfattas av artikel 3.2 e ii och/eller som inte uppfyller villkoren för framställning av värmereaktionsaromer och/eller överskrider de maximihalter som anges i bilaga V för vissa icke önskvärda ämnen,

d)

aromprekursorer enligt artikel 3.2 g ii,

e)

andra aromer enligt artikel 3.2 h,

f)

andra ursprungsmaterial än livsmedel enligt artikel 3.2 j ii.

a)

Identiteten hos den arom eller det ursprungsmaterial som godkänts.

b)

Vid behov villkoren för användning av aromen.

a)

huruvida ett visst ämne eller en viss blandning av ämnen, ett visst material eller en viss typ av livsmedel omfattas av kategorierna som förtecknas i artikel 2.1,

b)

till vilken av de särskilda kategorier som anges i artikel 3.2 b–j ett visst ämne ska höra,

c)

huruvida en bestämd produkt tillhör en livsmedelskategori eller är ett livsmedel som anges i bilaga I eller bilaga III del B.

a)

Försäljningsbeskrivningen: antingen ordet ”arom”, ett mer specifikt namn eller en beskrivning av aromen.

b)

Uppgiften ”för livsmedel” eller ”för begränsad användning i livsmedel” eller en mer specifik hänvisning till den avsedda användningen i livsmedel.

c)

Vid behov särskilda villkor för lagring och/eller användning.

d)

Ett märke för identifiering av sändningen eller partiet.

e)

En förteckning, i fallande ordning efter vikt, över

f)

Tillverkarens, förpackarens eller säljarens namn eller firmanamn och adress.

g)

En uppgift om högsta mängd av varje beståndsdel eller grupp av beståndsdelar som endast får förekomma i en begränsad mängd i livsmedel och/eller lämplig, tydlig och lätt begriplig information som gör det möjligt för köparen att följa bestämmelserna i denna förordning eller annan tillämplig gemenskapslagstiftning.

h)

Nettomängden.

i)

Datum för minsta hållbarhetstid eller sista förbrukningsdag.

j)

I tillämpliga fall uppgifter om en arom eller andra ämnen som avses i denna artikel och som förtecknas i bilaga IIIa till direktiv 2000/13/EG när det gäller uppgifter om ingredienser som förekommer i livsmedel.

1.

I led a tredje strecksatsen ska första understrecksatsen ersättas med följande:

2.

I led b andra strecksatsen ska första understrecksatsen ersättas med följande:

3.

I led c andra strecksatsen ska första understrecksatsen ersättas med följande:

1.

I artikel 5.2 ska led c ersättas med följande:

2.

I artikel 5.3 ska led c ersättas med följande:

3.

I bilaga I ska punkt 9 ersättas med följande:

4.

Bilaga II ska ändras på följande sätt:

31.12.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 354/51

(1)

Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 881/2004 av den 29 april 2004 (3) inrättades en europeisk järnvägsbyrå (nedan kallad byrån), för att bistå med sakkunskap i tekniska frågor till upprättandet av ett europeiskt järnvägsområde utan gränser. Till följd av gemenskapslagstiftningens utveckling inom områdena driftskompatibilitet och järnvägssäkerhet, utvecklingen av marknaden och på grundval av erfarenheterna från byråns arbete och förhållandet mellan byrån och kommissionen, bör vissa ändringar göras i den förordningen och framför allt bör vissa uppgifter läggas till.

(2)

Nationella föreskrifter ska anmälas till kommissionen både enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/57/EG av den 17 juni 2008 om driftskompatibiliteten hos gemenskapens järnvägssystem (omarbetning) (4), nedan kallat järnvägsdriftskompatibilitetsdirektivet, och Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/49/EG av den 29 april 2004 om säkerhet på gemenskapens järnvägar (järnvägssäkerhetsdirektivet) (5). De båda uppsättningarna bestämmelser bör därför granskas så att det särskilt kan bedömas om de är förenliga med de gemensamma säkerhetsmetoderna och de gällande tekniska specifikationerna för driftskompatibilitet (TSD) samt om de gör det möjligt att uppnå de gällande gemensamma säkerhetsmålen.

(3)

För att underlätta förfarandet för godkännande att ta sådana järnvägsfordon i bruk som inte överensstämmer med de tillämpliga tekniska specifikationerna för driftskompatibilitet (TSD) bör alla tekniska bestämmelser och säkerhetsbestämmelser som är i kraft i varje medlemsstat klassificeras i tre grupper och resultaten av denna klassificering bör redovisas i ett referensdokument. Byrån måste därför utarbeta ett utkast till upprättande och uppdatering av detta dokument genom att, för varje relevant teknisk parameter, sätta de nationella bestämmelserna i relation till varje parameter och genom att tillhandahålla tekniska utlåtanden om specifika aspekter av projekt som är föremål för korsacceptans. Byrån får, efter att ha granskat förteckningen över parametrarna, rekommendera ändringar av den.

(4)

På grund av dess rättsliga befogenheter och dess stora sakkunskap är byrån det organ som bör klargöra komplicerade frågor när det gäller verksamheten inom sektorn. I samband med förfarandena för godkännande att ta järnvägsfordon i bruk bör det därför vara möjligt att begära att byrån avger tekniska utlåtanden i de fall en nationell säkerhetsmyndighet har fattat ett negativt beslut eller när det gäller likvärdigheten av nationella bestämmelser avseende de tekniska parametrar som fastställs i järnvägsdriftskompatibilitetsdirektivet.

(5)

Det bör vara möjligt att begära ett utlåtande från byrån om brådskande ändringar av TSD.

(6)

Enligt artikel 13 i förordning (EG) nr 881/2004 får byrån kontrollera kvaliteten på det arbete som utförs av de organ som anmälts av medlemsstaterna. En studie som genomfördes av kommissionen visade dock att de kriterier som ska tillämpas vid ackreditering av anmälda organ kan tolkas på vitt skilda sätt. Utan att det påverkar medlemsstaternas ansvar för valet av anmälda organ och medlemsstaternas kontroller av att dessa kriterier uppfylls, är det viktigt att utvärdera vilka effekterna är av dessa tolkningsskillnader och kontrollera att de inte ger upphov till problem när det gäller ömsesidigt erkännande av EG-försäkran om överensstämmelse och EG-kontrollförklaringar. Byrån bör därför, på begäran av kommissionen, kunna kontrollera de anmälda organens verksamhet och, om det är motiverat, utföra kontroller för att säkerställa att de kriterier som anges i järnvägsdriftskompatibilitetsdirektivet uppfylls av det berörda anmälda organet.

(7)

I artikel 15 i förordning (EG) nr 881/2004 föreskrivs att byrån på kommissionens begäran ska granska ansökningar om ekonomiskt bidrag från gemenskapen för järnvägsinfrastrukturprojekt med avseende på driftskompatibiliteten. Definitionen av dessa projekt bör vidgas så att det också blir möjligt att bedöma hur enhetligt systemet är, exempelvis när det gäller projekt för genomförande av ERTMS-systemet (European Rail Traffic Management System), dvs. det europeiska trafikstyrningssystemet för tåg.

(8)

Till följd av utvecklingen på internationell nivå, särskilt ikraftträdandet av 1999 års konvention om internationell järnvägstrafik (Cotif), bör byrån uppmanas att granska förhållandet mellan järnvägsföretag och fordonsinnehavare, särskilt när det gäller underhåll, som en utvidgning av dess arbete när det gäller certifiering av järnvägsverkstäder. I detta sammanhang bör det vara möjligt för byrån att utfärda rekommendationer om genomförandet av systemet för certifiering av underhåll i enlighet med artikel 14a i järnvägssäkerhetsdirektivet.

(9)

När byrån utarbetar certifieringssystem för enheter som ansvarar för underhåll och underhållsverkstäder bör den säkerställa att dessa system överensstämmer med de befogenheter som redan tilldelats järnvägsföretag och den framtida uppgiften för de enheter som ansvarar för underhåll. Dessa system bör underlätta utfärdandet av säkerhetsintyg för järnvägsföretag och göra det möjligt att undvika onödiga administrativa bördor och dubbelarbete i samband med kontroller, inspektioner och/eller revisioner.

(10)

Till följd av antagandet av det tredje järnvägspaketet bör en hänvisning införas till Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/59/EG av den 23 oktober 2007 om behörighetsprövning av lokförare som framför lok och tåg på järnvägssystemet i gemenskapen (6), nedan kallat lokförardirektivet, i vilket det fastställs flera uppgifter som ska utföras av byrån och i vilket byrån också ges möjlighet att utfärda rekommendationer.

(11)

När det gäller järnvägspersonal bör byrån också identifiera olika möjligheter till behörighetsprövning av annan ombordpersonal med säkerhetskritiska uppgifter och bedöma konsekvenserna av dessa alternativ. Byrån bör precisera kriterier för fastställande av yrkeskunskaper inte endast för lokförare och annan ombordpersonal med säkerhetskritiska uppgifter utan också för annan personal som arbetar med drift och underhåll av järnvägssystemet.

(12)

I järnvägsdriftskompatibilitetsdirektivet och järnvägssäkerhetsdirektivet föreskrivs det olika typer av handlingar, nämligen EG-kontrollförklaringar, tillstånd och säkerhetsintyg samt nationella bestämmelser som ska anmälas till kommissionen. Det bör därför vara byråns uppgift att se till att allmänheten får tillgång till dessa handlingar samt till de nationella fordons- och infrastrukturregistren och till de register som förs av byrån.

(13)

Byrån bör bedöma vilka intäkter som är lämpliga för de uppgifter som avser tillgången till handlingar och register i enlighet med artikel 38.2 i förordning (EG) nr 881/2004.

(14)

Efter antagandet av det andra järnvägspaketet har det tagits flera initiativ kopplade till utvecklingen och införandet av ERTMS. Här ingår bland annat undertecknande av ett samarbetsavtal mellan kommissionen och olika aktörer inom sektorn, inrättande av en styrkommitté för genomförande av detta samarbetsavtal, kommissionens antagande av ett meddelande till Europaparlamentet och rådet om införandet av Europeiska järnvägssignaleringssystemet ERTMS/ETCS, kommissionens utnämning av en europeisk samordnare för ERTMS-projektet, vilket är ett prioriterat projekt av gemenskapsintresse, fastställande av byråns roll som systemansvarig myndighet inom ramen för de olika årliga arbetsprogrammen och antagande av de tekniska specifikationerna för driftskompatibilitet (TSD) avseende delsystemen trafikstyrning och signalering i järnvägssystemet för konventionell trafik (7). Med tanke på den ökande betydelsen av byråns verksamhet inom detta område bör byråns uppgifter preciseras.

(15)

Byrån spelar en ledande roll när det gäller den tekniska utbyggnaden av ERTMS i hela järnvägssystemet. I detta syfte bör den tidsmässiga samstämmigheten mellan nationella migrationsplaner säkerställas.

(16)

Den version av ERTMS som kommissionen antog den 23 april 2008 bör göra det möjligt för järnvägsföretag som investerat i driftskompatibel rullande materiel att få tillräcklig återbäring på sina investeringar. Denna version bör kompletteras med harmoniserade specifikationer för test. Eventuella krav från en nationell säkerhetsmyndighet om ytterligare specifikationer bör inte skapa onödiga hinder för förflyttning av rullande materiel utrustat med framtida ERTMS-versioner eller den version som kommissionen antog den 23 april 2008 på järnvägslinjer som redan utrustats med denna version.

(17)

För att främja driftskompatibiliteten bör byrån bedöma verkningarna av anpassningen i riktning mot den version som kommissionen antog den 23 april 2008 för alla ERTMS-versioner som installerats före antagandet av nämnda version.

(18)

Byrån förfogar nu över ett stort antal experter som är specialiserade på driftskompatibilitets- och säkerhetsfrågor för det europeiska järnvägssystemet. Byrån bör kunna utföra tillfälliga uppgifter på begäran av kommissionen, under förutsättning att dessa uppgifter är förenliga med byråns uppdrag och överensstämmer med byråns övriga prioriteringar. Mot bakgrund av detta bör byråns verkställande direktör utvärdera möjligheten att ge denna hjälp och minst en gång om året till styrelsen rapportera om hur hjälpen ges. Styrelsen får bedöma denna rapport i enlighet med sina befogenheter enligt förordning (EG) nr 881/2004.

(19)

Under byråns första år rekryterades många projektansvariga med ett anställningsavtal på högst fem år, vilket innebär att ett stort antal medlemmar av den tekniska personalen måste lämna byrån inom kort tid. För att se till att det finns sakkunskap i tillräcklig omfattning och av tillräcklig kvalitet och för att föregripa eventuella problem i samband med rekryteringsförfarandena, bör byrån tillåtas att förlänga anställningsavtalen för särskilt kvalificerad personal med ytterligare tre år.

(20)

För att möjliggöra bättre synkronisering med budgetförfarandet bör datumet för antagandet av byråns årliga arbetsprogram ändras.

(21)

I byråns arbetsprogram bör syftet anges för varje verksamhet och till vem verksamheten riktas. Kommissionen bör också informeras om de tekniska resultaten av varje verksamhet, eftersom denna information är mer omfattande än den allmänna rapport som riktas till samtliga institutioner.

(22)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att byråns uppdrag ska utvidgas till att omfatta dess deltagande i förenklingen av gemenskapsförfarandet för certifiering av järnvägsfordon, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och det därför, på grund av åtgärdens omfattning, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(23)

Förordning (EG) nr 881/2004 bör därför ändras i enlighet med detta.

1.

Artikel 2 ska ersättas med följande:

”Artikel 2

Byråns olika akter

Byrån får

2.

Artikel 3 ska ändras på följande sätt:

3.

Artikel 8 ska utgå.

4.

Följande kapitelrubrik ska införas omedelbart efter artikel 9:

5.

Följande artiklar ska införas:

”Artikel 9a

Nationella bestämmelser

1.   På kommissionens begäran ska byrån genomföra en teknisk granskning av nya nationella bestämmelser, vilka överlämnats till kommissionen i enlighet med artikel 8 i järnvägssäkerhetsdirektivet eller artikel 17.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/57/EG av den 17 juni 2008 om driftskompatibiliteten hos gemenskapens järnvägssystem (omarbetning) (8), nedan kallat järnvägsdriftskompatibilitetsdirektivet.

2.   Byrån ska granska huruvida de bestämmelser som avses i punkt 1 är förenliga med de gemensamma säkerhetsmetoderna och gällande TSD. Byrån ska också granska om bestämmelserna medger att de gällande gemensamma säkerhetsmålen uppfylls.

3.   Om byrån, efter att ha gått igenom den motivering som medlemsstaten lämnat, kommer fram till att någon av dessa bestämmelser antingen inte är förenlig med TSD eller med de gemensamma säkerhetsmetoderna, eller inte medger att de gemensamma säkerhetsmålen uppfylls, ska den avge ett utlåtande till kommissionen inom två månader efter det att kommissionen har underrättat byrån om dessa bestämmelser.

Artikel 9b

Klassificering av nationella bestämmelser

1.   Byrån ska främja medlemsstaters godkännande av fordon som tagits i bruk i en annan medlemsstat i enlighet med förfarandena i punkterna 2–4.

2.   Byrån ska senast den 19 januari 2009 se över förteckningen över parametrar i avsnitt 1 i bilaga VII till järnvägsdriftskompatibilitetsdirektivet och lämna de rekommendationer som den finner lämpliga till kommissionen.

3.   Byrån ska utarbeta ett utkast till referensdokument med uppgifter om samtliga nationella bestämmelser som medlemsstaterna tillämpar i fråga om ibruktagande av fordon. Detta dokument ska, för varje parameter som anges i bilaga VII till järnvägsdriftskompatibilitetsdirektivet, ange de nationella bestämmelserna i varje medlemsstat och ska även ange vilken grupp i avsnitt 2 i den bilaga som dessa bestämmelser tillhör. Dessa bestämmelser ska innefatta sådana bestämmelser som anmäls i enlighet med artikel 17.3 i järnvägsdriftskompatibilitetsdirektivet, inbegripet sådana som anmäls efter antagandet av TSD (specialfall, öppna punkter, undantag) och sådana som anmäls i enlighet med artikel 8 i järnvägssäkerhetsdirektivet.

4.   För att gradvis reducera de nationella bestämmelser i grupp B som avses i avsnitt 2 i bilaga VII i järnvägsdriftskompatibilitetsdirektivet ska byrån regelbundet utarbeta ett utkast för uppdatering av referensdokumentet och vidarebefordra det till kommissionen. Den första versionen av dokumentet ska lämnas till kommissionen senast den 1 januari 2010.

5.   Vid tillämpning av denna artikel ska byrån samarbeta med de nationella säkerhetsmyndigheter som inrättas i enlighet med artikel 6.5 och inrätta en arbetsgrupp i överensstämmelse med principerna i artikel 3.

6.

Följande punkter ska föras in i artikel 10:

”2a.   Byrån kan uppmanas att lämna tekniska utlåtanden

2b.   Byrån kan av kommissionen uppmanas att lämna tekniska utlåtanden om brådskande ändringar av TSD i enlighet med artikel 7.1 i järnvägsdriftskompatibilitetsdirektivet.”

7.

Artikel 11 ska utgå.

8.

Artikel 13 ska ersättas med följande:

”Artikel 13

Anmälda organ

1.   Utan att det påverkar medlemsstaternas ansvar för de anmälda organ de utsett, får byrån, på kommissionens begäran, kontrollera kvaliteten på det arbete som de anmälda organen utför. I förekommande fall ska byrån avge ett utlåtande till kommissionen.

2.   Utan att det påverkar medlemsstaternas ansvar ska byrån, på kommissionens begäran, när denna i enlighet med artikel 28.4 i järnvägsdriftskompatibilitetsdirektivet anser att ett anmält organ inte uppfyller de kriterier som avses i bilaga VIII till det direktivet kontrollera att dessa kriterier är uppfyllda. Byrån ska avge ett utlåtande till kommissionen.”

9.

Artikel 15 ska ersättas med följande:

”Artikel 15

Driftskompatibilitet hos gemenskapens järnvägssystem

Utan att det påverkar undantagen enligt artikel 9 i järnvägsdriftskompatibilitetsdirektivet ska byrån, på kommissionens begäran, med avseende på driftskompatibiliteten granska varje projekt som rör förnyelse av konstruktion, uppgradering eller modernisering av det delsystem som omfattas av en ansökan om ekonomiskt bidrag från gemenskapen. Byrån ska avge sitt utlåtande huruvida projektet överensstämmer med relevanta TSD inom en tidsperiod som ska fastställas i samråd med kommissionen utifrån projektets betydelse och de tillgängliga resurserna och som inte får överstiga två månader.”

10.

Följande kapitelrubrik ska införas omedelbart före artikel 16:

11.

Följande stycke ska läggas till i artikel 16:

”Dessa rekommendationer ska överensstämma med det ansvar som redan lagts på järnvägsföretag i enlighet med artikel 4 i järnvägssäkerhetsdirektivet och den enhet som ansvarar för underhåll i enlighet med artikel 14a i det direktivet, och ska till fullo beakta certifieringssystemen för järnvägsföretag och enheter som ansvarar för underhåll.”

12.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 16a

Certifiering av enheter som ansvarar för underhåll

1.   Senast den 1 juli 2010 ska byrån till kommissionen översända en rekommendation avseende genomförandet av systemet för certifiering av enheter som ansvarar för underhåll i enlighet med artikel 14a.5 i järnvägssäkerhetsdirektivet.

Byråns utvärdering och rekommendation ska särskilt omfatta följande aspekter, med vederbörligt beaktande av de relationer som en enhet som ansvarar för underhåll kan ha med andra parter som fordonsinnehavare, järnvägsföretag och infrastrukturförvaltare:

2.   Inom tre år efter det att kommissionen antagit det system för certifiering av underhåll som avses i artikel 14a.5 i järnvägssäkerhetsdirektivet, ska byrån till kommissionen översända en rapport med en utvärdering av genomförandet av ett sådant system. Senast samma datum ska byrån till kommissionen också översända en rekommendation avseende innehållet i och specifikationerna för ett liknande certifieringssystem för enheterna med ansvar för underhåll för andra typer av fordon såsom lokomotiv, personbilar, motorvagnar med elektrisk framdrivning och dieseldrivna motorvagnar.

3.   Inom ramen för dess rapport om säkerhetsnivån enligt artikel 9.2 i denna förordning ska byrån analysera de alternativa åtgärder för vilka beslut fattas enligt artikel 14a.8 i järnvägssäkerhetsdirektivet.”

13.

Följande kapitelrubrik ska införas omedelbart efter artikel 16a:

14.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 16b

Lokförare

1.   När det gäller frågor som avser Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/59/EG av den 23 oktober 2007 om behörighetsprövning av lokförare som framför lok och tåg på järnvägssystemet i gemenskapen (9) (nedan kallat lokförardirektivet), ska byrån ha följande uppgifter:

2.   När det gäller frågor som avser lokförardirektivet ska byrån utfärda rekommendationer om följande:

3.   Byrån kan inkomma med en motiverad begäran till behöriga myndigheter för uppgifter om lokförarbevisens status.

15.

Följande artikel ska införas:

”Artikel 16c

Övrig tågpersonal

I enlighet med artikel 28 i lokförardirektivet ska byrån i en rapport som ska läggas fram senast den 4 juni 2009 med beaktande av TSD om drift och trafikledning som utarbetats enligt direktiven 96/48/EG och 2001/16/EG fastställa kompetensprofil och uppgifter för övrig ombordpersonal vilka utför säkerhetskritiska uppgifter och vars yrkeskvalifikationer därigenom bidrar till järnvägssäkerheten och bör regleras på gemenskapsnivå, genom ett system med kompetensbevis och/eller intyg som kan likna det system som fastställs genom lokförardirektivet.”

16.

I artikel 17 ska rubriken och punkt 1 ersättas med följande:

”Artikel 17

Yrkeskunskaper och utbildning

1.   Byrån ska utarbeta rekommendationer för fastställande av gemensamma kriterier för definiering av yrkeskunskaper för och bedömning av den personal som deltar i driften och underhållet av järnvägssystemet men som inte omfattas av artikel 16b eller 16c.”

17.

Följande kapitelrubrik ska införas omedelbart efter artikel 17:

18.

Artikel 18 ska ersättas med följande:

”Artikel 18

Register

1.   Byrån ska upprätta och för kommissionen rekommendera gemensamma specifikationer för

2.   Byrån ska upprätta och föra ett register över alla typer av fordon för vilka medlemsstaterna godkänt ibruktagande på gemenskapens järnvägsnät i enlighet med artikel 34 i järnvägsdriftskompatibilitetsdirektivet. Byrån ska också utarbeta en mall till försäkran om typöverensstämmelse i enlighet med artikel 26.4 i det direktivet.”

19.

Artikel 19 ska ersättas med följande:

”Artikel 19

Tillgång till handlingar och register

1.   Byrån ska göra följande handlingar och register offentligt tillgängliga enligt järnvägsdriftskompatibilitetsdirektivet och järnvägssäkerhetsdirektivet:

2.   Medlemsstaterna och kommissionen ska diskutera och enas om de praktiska villkoren för översändandet av de handlingar som avses i punkt 1 på grundval av ett utkast från byrån.

3.   När handlingarna enligt punkt 1 översänds, får de berörda organen ange vilka handlingar som av säkerhetsskäl inte ska lämnas ut till allmänheten.

4.   Nationella myndigheter med ansvar för utfärdande av de handlingar som avses i punkt 1 c och d ska, inom en månad från det att beslutet fattades, meddela byrån varje enskilt beslut om utfärdande, förnyande, ändring eller upphävande av dessa handlingar.

5.   Byrån får komplettera denna offentliga databas med sådana offentliga handlingar eller länkar som har betydelse för målen i denna förordning.”

20.

Rubriken till kapitel 4 ska ersättas med följande:

21.

Följande artiklar ska införas:

”Artikel 21a

ERTMS

1.   Byrån ska, i samarbete med kommissionen, utföra de uppgifter som anges i punkterna 2–5 i syfte att

2.   Byrån ska inrätta ett förfarande för behandling av ansökningar om ändring av specifikationer för ERTMS. För detta ändamål ska ett register över ansökningar om ändringar och planerade ändringar i ERTMS-specifikationerna inrättas och upprätthållas av byrån.

Byrån ska endast rekommendera antagande av en ny version när den tidigare versionen har fått tillräcklig spridning. Utvecklingen av nya versioner ska inte inverka menligt på vare sig spridningen av ERTMS, den tillförlitlighet som krävs för specifikationerna för att tillverkningen av ERTMS-utrustning ska optimeras, järnvägsföretagens återbäring på sina investeringar eller den effektiva planeringen av utbyggnaden av ERTMS.

3.   Byrån ska stödja kommissionens arbete med att utveckla en plan för införandet av ERTMS inom EU och samordningen av installeringen av ERTMS längs de transeuropeiska transportkorridorerna.

4.   Byrån ska utarbeta en strategi för förvaltning av de olika versionerna av ERTMS för att säkerställa den tekniska och operativa driftskompatibiliteten mellan järnvägsnät och fordon som utrustats med olika versioner och för att ge incitament för ett snabbt införande av den aktuella versionen och av eventuella nyare versioner.

I enlighet med artikel 6.9 i järnvägsdriftskompatibilitetsdirektivet ska byrån se till att efterföljande versioner av ERTMS-utrustning är bakåtkompatibla, räknat från den version som kommissionen antog den 23 april 2008.

När det gäller ERTMS-utrustning som togs i drift före den 23 april 2008 eller som installerats eller uppdaterats lång tid före detta datum ska byrån utarbeta en bedömningsrapport som anger

Kommissionen ska vidta lämpliga åtgärder inom ett år från det datum då den mottagit byråns bedömningsrapport.

5.   Byrån ska inrätta och inneha ordförandeskapet för en tillfällig arbetsgrupp för anmälda organ med uppgift att kontrollera att de förfaranden för EG-kontroll som de anmälda organen ska följa i samband med specifika ERTMS-projekt tillämpas på ett enhetligt sätt. Byrån ska också samarbeta med nationella säkerhetsmyndigheter för att se till att tillståndsförfarandena för ibruktagande tillämpas på ett enhetligt sätt. Om byrån finner att risk föreligger för bristande teknisk och operativ driftskompatibilitet mellan järnvägsnät och fordon som utrustats med utrustning som omfattas av dessa förfaranden ska den omgående meddela kommissionen som i sin tur ska vidta lämpliga åtgärder.

6.   Om det visar sig att det föreligger teknisk inkompatibilitet mellan järnvägsnät och fordon inom ramen för specifika ERTMS-projekt, ska de anmälda organen och de nationella säkerhetsmyndigheterna se till att byrån kan få tillgång till all relevant information om de tillämpade förfarandena för EG-kontroll och ibruktagande samt om driftsförhållandena. I förekommande fall ska byrån rekommendera kommissionen lämpliga åtgärder. I förekommande fall ska byrån rekommendera lämpliga åtgärder för kommissionen.

7.   Byrån ska utvärdera processen för certifiering av ERTMS-utrustning genom att senast den 1 januari 2011 för kommissionen lägga fram en rapport som i förekommande fall innehåller rekommendationer om nödvändiga förbättringar.

8.   På grundval av den rapport som avses i punkt 7 ska kommissionen bedöma kostnaderna för och fördelarna med att använda en enda typ av laboratorieutrustning, ett enda referensspår och/eller ett enda certifieringsorgan på gemenskapsnivå. Ett sådant certifieringsorgan måste uppfylla kriterierna i bilaga VIII till järnvägsdriftskompatibilitetsdirektivet. Kommissionen får lägga fram en rapport och, i förekommande fall, ett förslag till rättsakt i syfte att förbättra ERTMS-certifieringssystemet.

Artikel 21b

Stöd till kommissionen

1.   Inom de gränser som anges i artikel 30.2 b ska byrån på kommissionens begäran bistå kommissionen i genomförandet av den gemenskapslagstiftning som syftar till att förbättra järnvägssystemens driftskompatibilitet och att utarbeta en gemensam säkerhetsstrategi för det europeiska järnvägssystemet.

2.   Detta stöd ska begränsas i tid och omfattning och ges utan att det påverkar andra uppgifter som ålagts byrån i denna förordning och kan bestå i att

3.   Den verkställande direktören ska minst en gång om året rapportera till styrelsen om genomförandet av denna artikel, inbegripet dess inverkan på resurserna.”

22.

Artikel 24.3 ska ersättas med följande:

”3.   Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 26.1, ska byråns personal bestå av

Under byråns första tio verksamhetsår får den femårsperiod som avses i första stycket första strecksatsen förlängas med en ny period på högst tre år, om det är nödvändigt för att garantera byråns kontinuerliga tjänster.”

23.

Artikel 25 ska ändras på följande sätt:

24.

Artikel 26.1 ska ersättas med följande:

”1.   Styrelsen ska bestå av en företrädare för varje medlemsstat och fyra företrädare för kommissionen samt av sex företrädare utan rösträtt, av vilka de senare på europeisk nivå ska företräda följande grupper:

För var och en av dessa kategorier ska kommissionen utse en företrädare och en suppleant utifrån en förteckning med fyra namn som tagits fram av deras respektive europeiska organisationer för att på lämpligt sätt företräda allas intressen.

Styrelseledamöterna och deras suppleanter ska utses på grundval av relevant erfarenhet och sakkunskap.”

25.

Artikel 33.1 ska ersättas med följande:

”1.   För att kunna utföra sina uppgifter enligt artiklarna 9, 9a, 10, 13 och 15 får byrån genomföra besök i medlemsstaterna i enlighet med de riktlinjer som styrelsen fastställt. Medlemsstaternas nationella myndigheter ska underlätta arbetet för byråns personal.”

26.

Artikel 36.1 ska ersättas med följande:

”1.   Byrån ska vara öppen för deltagande av europeiska länder och länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken och som har ingått sådana avtal med gemenskapen som innebär att de berörda länderna antagit och tillämpar gemenskapslagstiftningen inom det område som omfattas av denna förordning.”

31.12.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 354/60

(1)

Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar (3) harmoniseras klassificeringen och märkningen av ämnen och blandningar inom gemenskapen. Den förordningen kommer att ersätta såväl rådets direktiv 67/548/EEG av den 27 juni 1967 om tillnärmning av lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga ämnen (4) som Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/45/EG av den 31 maj 1999 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga preparat (5).

(2)

Förordning (EG) nr 1272/2008 bygger på erfarenheten från direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG och innehåller de klassificerings- och märkningskriterier för ämnen och blandningar som fastställts i det globalt harmoniserade systemet för klassificering och märkning av kemikalier (GHS) som har antagits inom ramen för FN.

(3)

Vissa bestämmelser om klassificering och märkning i direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG gäller också vid tillämpningen av annan gemenskapslagstiftning, som Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 648/2004 av den 31 mars 2004 om tvätt- och rengöringsmedel (6).

(4)

Enligt en analys av de möjliga effekterna av att direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG ersätts och GHS-kriterierna införs kan tillämpningsområdet för förordning (EG) nr 648/2004 behållas genom att hänvisningarna till direktiven i den förordningen uppdateras.

(5)

Övergången från klassificeringskriterierna i direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG bör vara helt genomförd den 1 juni 2015. Tillverkare av tvätt- och rengöringsmedel är tillverkare, importörer och nedströmsanvändare enligt förordning (EG) nr 1272/2008 och bör därför ges möjlighet enligt den här förordningen att anpassa sig till den övergången inom en liknande tidsram som den som föreskrivs i förordning (EG) nr 1272/2008.

(6)

Förordning (EG) nr 648/2004 bör därför ändras i enlighet med detta.

1.

Ordet ”preparat” [svensk översättning av den engelska termen ”preparation”] i den betydelse som avses i artikel 3.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 (7) i dess lydelse av den 30 december 2006 [där ”preparation” översatts med ”beredning”] ska utom i sammansatta ord ersättas med ordet ”blandning(ar)” i hela texten.

2.

I artikel 9.1 ska den inledande meningen ersättas med följande:

”Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 45 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar (8), ska tillverkare som på marknaden släpper ut ämnen och/eller blandningar som omfattas av denna förordning ge medlemsstaternas behöriga myndigheter tillgång till följande:

3.

Artikel 11.1 ska ersättas med följande:

”1.   Bestämmelserna i punkterna 2–6 påverkar inte bestämmelserna om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar i förordning (EG) nr 1272/2008.”

31.12.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 354/62

(1)

Volatiliteten i livsmedelspriserna har försatt många utvecklingsländer och deras befolkningar i en mycket svår situation. Denna livsmedelskris, i kombination med en finansiell kris och en energikris samt miljöförstöring, riskerar att leda till att ytterligare hundratals miljoner drabbas av extrem fattigdom, hunger och undernäring, vilket i sin tur ställer krav på ökad solidaritet med de drabbade befolkningarna. All information om utsikterna på livsmedelsmarknaderna tyder på att den höga volatiliteten i livsmedelspriserna kan komma att fortsätta under de närmaste åren.

(2)

Som ett komplement till Europeiska unionens nuvarande instrument för utvecklingspolitik bör därför en snabbinsatsmekanism för att hantera den kris i utvecklingsländerna som orsakats av de volatila livsmedelspriserna inrättas genom denna förordning.

(3)

I det europeiska samförståndet om utveckling (2) som antogs av rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, Europaparlamentet och kommissionen den 20 december 2005 anges det att Europeiska gemenskapen (nedan kallad gemenskapen) ska fortsätta att verka för att trygga livsmedelsförsörjningen på internationell, regional och nationell nivå, och denna förordning har således till syfte att bidra till detta mål.

(4)

Den 22 maj 2008 antog Europaparlamentet en resolution om de stigande livsmedelspriserna i Europeiska unionen och i utvecklingsländerna i vilken rådet uppmanades att samordna alla nationella och internationella livsmedelsrelaterade åtgärder som har till syfte att garantera rätten till mat.

(5)

Vid sitt möte den 20 juni 2008 bekräftade Europeiska rådet med kraft sitt åtagande att nå ett kollektivt mål för det offentliga utvecklingsbiståndet (ODA) på 0,56 % av bruttonationalinkomsten (BNI) senast 2010 och 0,7 % av BNI senast 2015 enligt rådets slutsatser av den 24 maj 2005, Europeiska rådets slutsatser av den 16-17 juni 2005 och det europeiska samförståndet om utveckling.

(6)

I sina slutsatser av den 20 juni 2008 erkände Europeiska rådet att de höga livsmedelspriserna påverkade situationen för världens fattigaste befolkningar och äventyrade framstegen mot uppnåendet av alla millennieutvecklingsmålen, och antog en EU-agenda för åtgärder när det gäller millennieutvecklingsmålen, i vilken det konstateras att Europeiska unionen är angelägen om att i linje med den förklaring som antogs i Rom den 5 juni 2008 vid FAO:s (FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation) högnivåkonferens om en tryggad global livsmedelsförsörjning främja ett globalt partnerskap för livsmedel och jordbruk och önskar spela en avgörande roll för att bidra till att överbrygga en del av den ekonomiska klyftan senast 2010 inom områdena jordbruk, tryggad livsmedelsförsörjning och landsbygdsutveckling.

(7)

Europeiska rådet förklarade också att Europeiska unionen i denna strävan kommer att verka för ett mer samordnat och långsiktigt internationellt svar på den nuvarande livsmedelskrisen, särskilt inom ramen för Förenta nationerna (FN) och de internationella finansinstituten, att den välkomnar den arbetsgrupp på hög nivå för den globala livsmedelskrisen som inrättats av FN:s generalsekreterare samt avser att ta sitt fulla ansvar i genomförandet av förklaringen från FAO-konferensen. I detta sammanhang har FN:s arbetsgrupp antagit en övergripande åtgärdsram och internationella och regionala organisationer har inlett egna initiativ. Europeiska rådet förklarade också att EU kommer att stödja en kraftig ökning av utbudet av jordbruksprodukter i utvecklingsländerna, särskilt genom att tillhandahålla nödvändig finansiering för jordbruksinsatsvaror och bistånd när det gäller användningen av marknadsbaserade riskhanteringsinstrument, att kraftigt ökat stöd kommer att lämnas till offentliga och privata investeringar i jordbruk, och mer allmänt att utvecklingsländerna kommer att uppmuntras att utarbeta en bättre jordbrukspolitik, särskilt för att bidra till livsmedelstrygghet och ökad regional integrering samt att Europeiska unionen även kommer att anskaffa medel för att finansiera säkerhetsnät för fattiga och utsatta befolkningsgrupper som går utöver livsmedelsbiståndet.

(8)

Det behövs mycket stora ekonomiska och materiella resurser för att fullt ut bemästra verkningarna av och orsakerna till de höga livsmedelspriserna. Det är världssamfundet i dess helhet som bör stå för insatserna och gemenskapen har strävat efter att bidra med sin andel. Europeiska rådet välkomnade vid sitt möte den 20 juni 2008 kommissionens avsikt att lägga fram ett förslag till en ny fond för att stödja jordbruket i utvecklingsländerna, inom ramen för den gällande budgetramen.

(9)

Gemenskapens åtgärdsstrategi bör särskilt ha till syfte både att kraftigt uppmuntra till en ökning av utbudet inom jordbrukssektorn i utvecklingsländerna på kort och medellång sikt och att väsentligt minska de negativa verkningarna av de volatila livsmedelspriserna för de fattigaste befolkningsgrupperna i dessa länder. En utbudsökning ligger även i gemenskapens intresse, eftersom den minskar den nuvarande pressen uppåt på jordbrukspriserna.

(10)

Gemenskapen förfogar över flera instrument för långsiktigt utvecklingsbistånd, framför allt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1905/2006 av den 18 december 2006 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete (3) och Europeiska utvecklingsfonden (EUF), som tillhandahåller offentligt utvecklingsbistånd till AVS-länderna (länderna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet) och ULT (utomeuropeiska länder och territorier), vilka nyligen programplanerats för att anpassas till de stödberättigade ländernas prioriteringar på utvecklingsområdet på kort och medellång sikt. En storskalig omprogrammering av dessa instrument för att hantera en kris på kort sikt skulle äventyra balansen och överensstämmelsen när det gäller de befintliga strategierna för samarbete med dessa länder. Gemenskapen förfogar dessutom över rådets förordning (EG) nr 1257/96 av den 20 juni 1996 om humanitärt bistånd (4) för att tillhandahålla katastrofbistånd och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1717/2006 av den 15 november 2006 om upprättande av ett stabilitetsinstrument (5).

(11)

Dessa instrument har emellertid redan mobiliserats eller omprogrammerats så långt som möjligt 2008 för att kunna användas till att avhjälpa de negativa verkningarna av de volatila livsmedelspriserna i utvecklingsländerna. Även om detta i viss mån är möjligt även under 2009 så kommer det ändå långt ifrån att vara tillräckligt för att täcka behoven.

(12)

Detta innebär att det fordras en särskild finansieringsmekanism som kompletterar de befintliga externa finansieringsinstrumenten, så att man kan vidta kompletterande krisåtgärder för att snabbt avhjälpa verkningarna i utvecklingsländerna av de för tillfället volatila livsmedelspriserna.

(13)

Bistånd i enlighet med denna förordning bör förvaltas på ett sådant sätt att det kan öka lokalbefolkningens livsmedelsförsörjning.

(14)

De åtgärder som vidtas inom ramen för denna finaniseringsmekanism bör hjälpa utvecklingsländerna att öka sin jordbruksproduktion under kommande säsonger, att snabbt tillgodose sina befolkningars omedelbara behov och att vidta de inledande åtgärder som är nödvändiga för att så långt som möjligt förhindra att livsmedelsförsörjningen på nytt äventyras, samt bidra till att mildra de negativa verkningarna av de volatila livsmedelspriserna på global nivå, i syfte att hjälpa både de fattigaste befolkningsgrupperna och småbrukarna och de europeiska konsumenterna och jordbrukarna.

(15)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är av ett sådant slag att det måste inrättas ett effektivt, flexibelt, öppet och snabbt beslutsförfarande för deras finansiering, med ett nära samarbete mellan alla berörda institutioner.

(16)

Enhetlighet och kontinuitet måste säkerställas mellan kortsiktiga åtgärder som syftar till att ge bistånd till de befolkningar som mest direkt och allvarligast drabbats av de stigande och/eller volatila livsmedelspriserna och mer strukturerade åtgärder i syfte att förebygga att den nuvarande livsmedelskrisen upprepas.

(17)

Det är nödvändigt att skydda gemenskapens finansiella intressen i enlighet med rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (6), rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter (7) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 av den 25 maj 1999 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF) (8).

(18)

Eftersom målen för den föreslagna åtgärden inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av åtgärdens omfattning, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(19)

De åtgärder som krävs för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (9).

(20)

De olika utvecklingsinstrumenten och denna finansieringsmekanism ska tillämpas för att säkerställa kontinuiteten i samarbetet, särskilt i samband med övergången från katastrofbistånd till initiativ på medellång och lång sikt. Denna förordning bör ligga i linje med en långsiktig strategi för att bidra till att trygga livsmedelsförsörjningen i utvecklingsländerna som grundar sig på mottagarnas egna behov och planer.

(21)

För att de åtgärder som föreskrivs i denna förordning ska vara verkningsfulla och med hänsyn till deras brådskande karaktär bör denna förordning träda i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts.

a)

främja en ökning av utbudet från jordbrukssektorn i mottagarländerna eller regionerna,

b)

stödja åtgärder för att snabbt och direkt mildra de negativa verkningarna av de volatila livsmedelspriserna på lokalbefolkningen, i överensstämmelse med det globala målet om en tryggad livsmedelsförsörjning och FN:s näringsbehovsstandarder,

c)

stärka jordbrukssektorns produktionskapacitet och förvaltningen av densamma för att öka åtgärdernas hållbarhet.

a)

Åtgärder för att underlätta tillgången till jordbruksinsatsvaror och jordbrukstjänster inbegripet gödningsmedel och utsäde, med särskild hänsyn till lokala resurser och tillgänglighet.

b)

Säkerhetsnätsåtgärder som har till syfte att bibehålla eller förbättra produktionskapaciteten inom jordbruket och att möta de grundläggande livsmedelsbehoven hos de mest utsatta befolkningsgrupperna, däribland barn.