24.12.2008

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 348/1

---

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1340/2008

av den 8 december 2008

om handel med vissa stålprodukter mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Kazakstan

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 133,

med beaktande av kommissionens förslag,

av följande skäl:

(1)	Enligt artikel 17.1 i avtalet om partnerskap och samarbete mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater och Republiken Kazakstan (1), ska handeln med vissa stålprodukter regleras genom ett särskilt avtal om kvantitativa arrangemang.

(2)

Det bilaterala avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Kazakstans regering om handel med vissa stålprodukter (2) som ingicks den 19 juli 2005 upphörde att gälla den 31 december 2006. Sedan 2007 och 2008 har autonoma åtgärder som infördes genom rådets förordning (EG) nr 1870/2006 (3) och rådets förordning (EG) nr 1531/2007 (4) styrt handeln med vissa stålprodukter mellan Europeiska gemenskapen och Kazakstan.

(3)	I avvaktan på att det nya avtalet undertecknas och träder i kraft eller att Kazakstan ansluter sig till Världshandelsorganisationen (WTO), bör kvantitativa begränsningar för 2009 fastställas.

(4)	Eftersom omständigheterna i dag är i stort sett desamma som de som rådde när de kvantitativa begränsningarna för åren 2007 och 2008 fastställdes, är det lämpligt att behålla de kvantitativa begränsningarna för 2009 på samma nivå som 2007 och 2008.

(5)	För att förenkla genomförandet av det nya avtalet är det nödvändigt att på förhand fastställa bestämmelser som i möjligaste mån liknar dem i avtalet och på så sätt skapa möjligheter att förvalta denna ordning inom gemenskapen.

(6)	Det är nödvändigt att se till att de berörda produkternas ursprung kontrolleras och att lämpliga metoder för administrativt samarbete införs för detta ändamål.

(7)	Produkter som placeras i en frizon eller importeras enligt förfarandena för tullager, temporär import eller aktiv förädling (suspensionssystemet) bör inte avräknas mot de begränsningar som fastställts för produkterna i fråga.

(8)	För att denna förordning ska kunna tillämpas effektivt är det nödvändigt att föreskriva att det för övergång till fri omsättning i gemenskapen av de berörda produkterna måste uppvisas en gemenskapsimportlicens.

(9)

För att säkra att de kvantitativa begränsningarna inte överskrids är det nödvändigt att införa ett förfarande som innebär att de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna inte utfärdar någon importlicens förrän kommissionen har bekräftat att det fortfarande finns utrymme inom den kvantitativa begränsningen i fråga.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1.   Denna förordning ska tillämpas vid import till gemenskapen av stålprodukter enligt förteckningen i bilaga I med ursprung i Kazakstan.

2.   Stålprodukterna ska klassificeras i de produktgrupper som anges i bilaga I.

3.   Klassificeringen av produkterna i bilaga I ska baseras på den kombinerade nomenklatur (KN) som fastställs genom rådets förordning (EEG) nr 2658/87 (5).

4.   Ursprunget för de produkter som avses i punkt 1 ska bestämmas i enlighet med de regler som gäller i gemenskapen.

Artikel 2

1.   Import till gemenskapen av stålprodukter enligt förteckningen i bilaga I med ursprung i Republiken Kazakstan ska omfattas av de kvantitativa begränsningar som fastställs i bilaga V. För övergång till fri omsättning i gemenskapen av produkter enligt förteckningen i bilaga I med ursprung i Republiken Kazakstan ska krävas att det uppvisas ett ursprungscertifikat, som återges i bilaga II, och en importlicens som utfärdats av medlemsstaternas myndigheter i enlighet med artikel 4.

2.   För att säkra att de kvantiteter för vilka importlicenser utfärdas inte vid något tillfälle överstiger de sammanlagda kvantitativa begränsningarna för varje produktgrupp ska de behöriga myndigheter som anges i bilaga IV utfärda importlicenser först efter det att kommissionen har bekräftat att det fortfarande finns tillgängliga kvantiteter inom de för leverantörslandet gällande kvantitativa begränsningarna för den stålproduktgrupp som berörs av en eller flera importörers ansökningar till de behöriga myndigheterna.

3.   Beviljad import ska avräknas mot de relevanta kvantitativa begränsningar som anges i bilaga V. Avsändningen av produkterna ska anses ha ägt rum den dag då de lastades på det transportmedel som användes för exporten.

Artikel 3

1.   De kvantitativa begränsningar som anges i bilaga V ska inte gälla för produkter som placeras i en frizon eller ett frilager eller som importeras enligt förfarandena för tullager, temporär import eller aktiv förädling (suspensionssystemet).

2.   Om de produkter som avses i punkt 1 senare övergår till fri omsättning, i oförändrat skick eller efter bearbetning eller behandling, ska artikel 2.2 tillämpas, och de produkter som övergår till fri omsättning ska avräknas mot den relevanta kvantitativa begränsningen i bilaga V.

Artikel 4

1.   Vid tillämpning av artikel 2.2 ska de behöriga myndigheter som förtecknas i bilaga IV, innan de utfärdar importlicenser, till kommissionen anmäla de kvantiteter för vilka ansökningar om importlicenser, underbyggda med exportlicenser i original, har mottagits. Kommissionen ska omgående, i den ordning medlemsstaternas anmälningar tas emot (”först till kvarn” -principen), meddela huruvida de begärda kvantiteterna är tillgängliga för import.

2.   De ansökningar som omfattas av anmälningarna till kommissionen ska vara giltiga om de i varje enskilt fall klart och tydligt anger exportlandet, det berörda produktnumret, den kvantitet som ska importeras, exportlicensens nummer, kvotåret och den medlemsstat där produkterna avses övergå till fri omsättning.

3.   Kommissionen ska, så långt det är möjligt, för myndigheterna bekräfta hela den kvantitet som anges i de anmälda ansökningarna för varje produktgrupp.

4.   De behöriga myndigheterna ska så snart de får kännedom om kvantiteter som inte utnyttjats under en importlicens giltighetstid anmäla dessa kvantiteter till kommissionen. De outnyttjade kvantiteterna ska automatiskt överföras till de återstående kvantiteterna av gemenskapens sammanlagda kvantitativa begränsning för varje berörd produktgrupp.

5.   De anmälningar som avses i punkterna 1–4 ska sändas på elektronisk väg via det integrerade nät som upprättats för detta ändamål, såvida det inte av tvingande tekniska skäl är nödvändigt att tillfälligt använda andra kommunikationssätt.

6.   Importlicenserna eller motsvarande dokument ska utfärdas i enlighet med artiklarna 12–16.

7.   Medlemsstaternas behöriga myndigheter ska underrätta kommissionen om redan utfärdade importlicenser eller motsvarande dokument upphävs i de fall då de motsvarande exportlicenserna har återkallats eller upphävts av de behöriga myndigheterna i Republiken Kazakstan. Om kommissionen eller en medlemsstats behöriga myndigheter har underrättats av de behöriga myndigheterna i Republiken Kazakstan om återkallandet eller upphävandet av en exportlicens efter det att de berörda produkterna har importerats till gemenskapen, ska kvantiteterna i fråga dock avräknas mot den relevanta kvantitativa begränsning som anges i bilaga V.

Artikel 5

1.   Om kommissionen har indikationer på att produkter enligt förteckningen i bilaga I med ursprung i Republiken Kazakstan har omlastats eller omdirigerats eller på annat sätt importerats till gemenskapen på ett sätt som utgör kringgående av de kvantitativa begränsningar som avses i artikel 2 och om den konstaterar att anpassningar måste göras, ska den begära att samråd inleds så att en överenskommelse kan nås om en motsvarande anpassning av de berörda kvantitativa begränsningarna.

2.   I avvaktan på resultatet av det samråd som avses i punkt 1 får kommissionen begära att Republiken Kazakstan vidtar nödvändiga försiktighetsåtgärder för att säkra att de anpassningar av de kvantitativa begränsningarna som parterna kommer överens om vid samrådet kan genomföras.

3.   Om gemenskapen och Republiken Kazakstan inte lyckas nå en tillfredsställande lösning och om kommissionen konstaterar att klara bevis för kringgående föreligger, ska den från de kvantitativa begränsningarna dra av en motsvarande kvantitet produkter med ursprung i Republiken Kazakstan.

Artikel 6

1.   En exportlicens – utfärdad av de behöriga myndigheterna i Republiken Kazakstan – ska krävas för alla sändningar av stålprodukter som omfattas av de kvantitativa begränsningarna i bilaga V, upp till den övre gränsen för dessa.

2.   Originalet av exportlicensen ska uppvisas av importören för att den importlicens som avses i artikel 12 ska kunna utfärdas.

Artikel 7

1.   Exportlicensen för produkter som omfattas av kvantitativa begränsningar ska överensstämma med förlagan i bilaga II och ska bland annat intyga att den berörda mängden varor har avräknats mot den kvantitativa begränsning som fastställts för den berörda produktgruppen.

2.   Varje exportlicens ska avse endast en av de produktgrupper som anges i bilaga I.

Artikel 8

Exporten ska avräknas mot de relevanta kvantitativa begränsningar som anges i bilaga V och avsändas i den mening som avses i artikel 2.3.

Artikel 9

1.   De exportlicenser som avses i artikel 6 får inbegripa kopior, vilka ska vara vederbörligen märkta som sådana. Exportlicensen och ursprungscertifikatet samt kopior av dessa ska vara skrivna på engelska.

2.   Om de dokument som avses i punkt 1 fylls i för hand ska uppgifterna textas med bläck.

3.   Exportlicenser eller motsvarande dokument ska ha måtten 210 × 297 mm. Det papper som används ska vara vitt skrivpapper, limbehandlat, fritt från mekanisk massa och med en vikt av minst 25 g/m2. Varje del ska ha en tryckt guillocherad bakgrund som gör all förfalskning på mekanisk eller kemisk väg synlig.

4.   Endast originalet ska godtas av gemenskapens behöriga myndigheter såsom giltigt för import till gemenskapen i enlighet med bestämmelserna i denna förordning.

5.   Varje exportlicens eller motsvarande dokument ska genom tryck eller på annat sätt förses med ett standardiserat löpnummer som möjliggör identifiering av dokumentet.

6.   Löpnumret ska sättas samman på följande sätt:

—	Två bokstäver som anger exportlandet enligt följande: KZ = Republiken Kazakstan

—

Två bokstäver som anger avsedd bestämmelsemedlemsstat enligt följande: BE = Belgien BG = Bulgarien CZ = Tjeckien DK = Danmark DE = Tyskland EE = Estland IE = Irland GR = Grekland ES = Spanien FR = Frankrike IT = Italien CY = Cypern LV = Lettland LT = Litauen LU = Luxemburg HU = Ungern MT = Malta NL = Nederländerna AT = Österrike PL = Polen PT = Portugal RO = Rumänien SI = Slovenien SK = Slovakien FI = Finland SE = Sverige GB = Förenade kungariket

—	Ett ensiffrigt nummer som anger kvotåret i fråga och utgörs av den sista siffran i det årtalet, t.ex. ”9” för 2009.

—	Ett tvåsiffrigt nummer som anger det utfärdande kontoret i exportlandet.

—	Ett femsiffrigt nummer som löper i följd från 00 001 till 99 999 och som tilldelas bestämmelsemedlemsstaten i fråga.

Artikel 10

Exportlicensen får utfärdas efter avsändandet av de produkter den avser. I sådana fall ska den vara försedd med påskriften ”issued retrospectively”.

Artikel 11

Om en exportlicens stulits, förlorats eller förstörts, får exportören hos den behöriga myndighet som utfärdat dokumentet ansöka om ett duplikat, som ska utfärdas på grundval av de exporthandlingar som exportören förfogar över.

Ett sålunda utfärdat duplikat av en licens ska ha påskriften ”duplicate”. Det ska ha samma datum som den ursprungliga licensen.

Artikel 12

1.   Om kommissionen, i enlighet med artikel 4, har bekräftat att den begärda mängden finns tillgänglig inom den kvantitativa begränsningen i fråga, ska medlemsstaternas behöriga myndigheter utfärda en importlicens inom fem arbetsdagar efter det att importören har uppvisat motsvarande exportlicens i original. Exportlicensen måste uppvisas senast den 31 mars året efter det år då de varor som omfattas av licensen avsändes. Importlicenser ska utfärdas av de behöriga myndigheterna i vilken som helst av medlemsstaterna, oavsett vilken medlemsstat som anges på exportlicensen, om kommissionen i enlighet med artikel 4 har bekräftat att den begärda mängden finns tillgänglig inom den kvantitativa begränsningen i fråga.

2.   Importlicenserna ska vara giltiga i fyra månader från och med den dag de utfärdades. En medlemsstats behöriga myndigheter får, efter en väl motiverad begäran från importören, förlänga giltighetstiden med ytterligare högst fyra månader.

3.   Importlicenserna ska överensstämma med förlagan i bilaga III och ska vara giltiga i hela gemenskapens tullområde.

4.   Den deklaration eller ansökan som importören lämnar in för att få importlicensen ska innehålla följande uppgifter:

a)	Exportörens fullständiga namn och adress.

b)	Importörens fullständiga namn och adress.

c)	En exakt beskrivning av varorna och Taric-nummer.

d)	Varornas ursprungsland.

e)	Avsändningsland.

f)	Korrekt produktgrupp för och kvantiteten av de produkter det är fråga om.

g)	Nettovikt för varje Taric-nummer.

h)	Produkternas värde cif vid gemenskapens gräns för varje Taric-nummer.

i)	Uppgift om huruvida de berörda produkterna är andrasorteringsprodukter eller av bristfällig kvalitet.

j)	I tillämpliga fall, betalnings- och leveransdatum och en kopia av konossementet och av köpekontraktet.

k)	Exportlicensens datum och nummer.

l)	Alla interna koder för administrativa ändamål.

m)	Datum samt importörens underskrift.

5.   Importörerna ska inte vara skyldiga att importera hela den kvantitet som omfattas av en importlicens i en och samma sändning.

Artikel 13

Giltigheten av importlicenser som utfärdats av medlemsstaternas myndigheter ska vara beroende av giltigheten av och de kvantiteter som anges i de exportlicenser som utfärdats av de behöriga myndigheterna i Republiken Kazakstan och som legat till grund vid utfärdandet av importlicenserna.

Artikel 14

Importlicenser eller motsvarande dokument ska utfärdas av medlemsstaternas behöriga myndigheter i enlighet med artikel 2.2 till varje importör i gemenskapen utan diskriminering, oavsett var i gemenskapen denne är etablerad, utan att det påverkar uppfyllandet av övriga krav som ställs enligt gällande regler.

Artikel 15

1.   Om kommissionen konstaterar att de sammanlagda kvantiteter som omfattas av exportlicenser som utfärdats av Republiken Kazakstan för en viss produktgrupp överstiger den kvantitativa begränsning som fastställts för den produktgruppen, ska de behöriga myndigheter som utfärdar licenser i medlemsstaterna genast underrättas så att inga ytterligare importlicenser utfärdas. I sådana fall ska samråd genast inledas av kommissionen.

2.   En medlemsstats behöriga myndigheter ska neka att utfärda importlicenser för produkter med ursprung i Republiken Kazakstan som inte omfattas av exportlicenser utfärdade i enlighet med artiklarna 6–11.

Artikel 16

1.   De formulär som ska användas av medlemsstaternas behöriga myndigheter för utfärdande av de importlicenser som avses i artikel 12 ska överensstämma med förlagan till importlicens i bilaga III.

2.   Importlicensformulär och utdrag av dessa ska upprättas i två exemplar: det ena ska vara märkt ”Innehavarens exemplar” och ha nummer 1 och utfärdas till den som ansöker om importlicensen, det andra ska vara märkt ”Utfärdande myndighets exemplar” och ha nummer 2 och behållas av den myndighet som utfärdar licensen. De behöriga myndigheterna får av administrativa skäl lägga till ytterligare kopior av formulär nr 2.

3.   Formulären ska tryckas på vitt skrivpapper, fritt från mekanisk massa och med en vikt på mellan 55 och 65 g/m2. Storleken ska vara 210 × 297 mm och radavståndet ska vara 4,24 mm (1/6 tum); blanketternas layout ska följas exakt. Båda sidor av exemplar nr 1, som utgör själva licensen, ska dessutom ha en röd, tryckt guillocherad bakgrund som gör all förfalskning på mekanisk eller kemisk väg synlig.

4.   Medlemsstaterna ska ansvara för tryckningen av formulären. Formulären kan också tryckas av tryckerier som godkänts av den medlemsstat där de är etablerade. I det senare fallet ska en hänvisning till detta godkännande finnas på varje formulär. Varje formulär ska vara försett med tryckeriets namn och adress eller ett märke som gör det möjligt att identifiera tryckeriet.

5.   Vid utfärdandet ska importlicenserna eller utdragen av dessa ges ett utfärdandenummer som fastställs av de behöriga myndigheterna i medlemsstaten. Importlicensens nummer ska anmälas till kommissionen på elektronisk väg inom det integrerade nät som upprättats enligt artikel 4.

6.   Licenser och utdrag ska fyllas i på den utfärdande medlemsstatens officiella språk eller på ett av dess officiella språk.

7.   I fält 10 ska de behöriga myndigheterna ange tillämplig stålproduktgrupp.

8.   De myndigheter som utfärdar licenserna och handhar avräkningarna ska sätta sin stämpel på dokumenten. En utfärdande myndighets stämpel får emellertid ersättas med ett relieftryck kombinerat med bokstäver eller siffror som anbringas på licensen genom perforering eller tryckning. De utfärdande myndigheterna ska vid registrering av den tilldelade kvantiteten använda en metod som omöjliggör förfalskning, så att det inte är möjligt att lägga till siffror eller hänvisningar.

9.   På baksidan av exemplar nr 1 och nr 2 ska det finnas ett fält i vilket kvantiteter kan anges, antingen av tullmyndigheterna när importformaliteterna fullgörs eller av de behöriga förvaltningsmyndigheterna när ett utdrag utfärdas. Om utrymmet för avräkningar på licensen eller utdraget av denna är otillräckligt, får de behöriga myndigheterna lägga till ett eller flera fortsättningsblad med fält som motsvarar fälten på baksidan av exemplar nr 1 och exemplar nr 2 av licensen eller utdraget. De myndigheter som svarar för avräkningen ska placera sin stämpel på ett sådant sätt att ena halvan är på licensen eller utdraget av denna och andra halvan på fortsättningsbladet. Om det finns mer än ett fortsättningsblad ska ytterligare en stämpel placeras på samma sätt tvärs över varje blad och det föregående bladet.

10.   Importlicenser och utdrag som utfärdats, uppgifter som fyllts i och påskrifter som gjorts av myndigheterna i en medlemsstat ska ha samma rättsliga verkan i var och en av de andra medlemsstaterna som handlingar som utfärdats, uppgifter som fyllts i och påskrifter som gjorts av myndigheterna i var och en av de andra medlemsstaterna.

11.   De behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten får när det är nödvändigt kräva att innehållet i licenserna eller utdragen översätts till den berörda medlemsstatens officiella språk eller till ett av dess officiella språk.

Artikel 17

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning. Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2009. Om Kazakstan ansluter sig till WTO ska denna förordning upphöra att gälla dagen för anslutningen (6).

---

(1)  EGT L 196, 28.7.1999, s. 3.

(2)  EUT L 232, 8.9.2005, s. 64.

(3)  EUT L 360, 19.12.2006, s. 1.

(4)  EUT L 337, 21.12.2007, s. 2.

(5)  EGT L 256, 7.9.1987, s. 1.

(6)  Dagen för upphörande kommer att offentliggöras av Europeiska kommissionen i Europeiska unionens officiella tidning.

---

---

---

---

---

---

24.12.2008

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 348/19

---

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1341/2008

av den 18 december 2008

om ändring av förordning (EG) nr 1083/2006 om Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden i fråga om vissa inkomstgenererande projekt

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 161 tredje stycket,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets samtycke (1),

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (2),

efter att ha hört Regionkommittén, och

av följande skäl:

(1)	Den rättsliga ramen för programperioden 2007–2013 har utformats och förhandlats fram med syfte att ytterligare förenkla programplaneringen och förvaltningen av fonderna, effektivisera stödet från fonderna och öka subsidiariteten vid genomförandet.

(2)	En mer noggrann och krävande metod som bygger på en beräkning av högsta bidragsberättigande utgift har införts för inkomstgenererande projekt som omfattas av artikel 55 i förordning (EG) nr 1083/2006 (3).

(3)

Flera svårigheter har visat sig i samband med tillämpningen av bestämmelserna i artikel 55, bl.a. leder den till en oproportionerligt stor arbetsbörda, framför allt när det gäller insatser som samfinansieras av Europeiska socialfonden och små insatser som finansieras av Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF) eller Sammanhållningsfonden.

(4)	Svårigheterna kan leda till negativa konsekvenser i fråga om förvaltningen av insatserna, särskilt när det gäller projekt på områden som prioriteras av gemenskapen, t.ex. miljö, social integration, forskning, innovation och energi, samt i fråga om arbetsbördan. Artikel 55 bör därför förenklas.

(5)	Förenklingen bör gälla för alla projekt som får stöd från strukturfonderna eller Sammanhållningsfonden under programperioden 2007–2013. Tillämpningen bör därför vara retroaktiv.

(6)	Förordning (EG) nr 1083/2006 bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Artikel 55.5 i förordning (EG) nr 1083/2006 ska ersättas med följande:

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 augusti 2006 för alla insatser som får stöd från strukturfonderna eller Sammanhållningsfonden under programperioden 2007–2013.

---

(1)  Samtycke av den 16 december 2008 (ännu ej offentliggjort i EUT).

(2)  Yttrande av den 27 oktober 2008 (ännu ej offentliggjort i EUT).

(3)  EUT L 210, 31.7.2006, s. 25.

---

24.12.2008

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 348/20

---

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1342/2008

av den 18 december 2008

om upprättande av en långsiktig plan för torskbestånden och det fiske som utnyttjar de bestånden och om upphävande av förordning (EG) nr 423/2004

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 37,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande (1), och

av följande skäl:

(1)

Syftet med rådets förordning (EG) nr 423/2004 av den 26 februari 2004 om åtgärder för återhämtning av torskbestånd (2) är att säkerställa att torskbestånden i Kattegatt, Nordsjön, inklusive Skagerrak och östra delen av Engelska kanalen, väster om Skottland och Irländska sjön, inom fem till tio år kan återhämta sig och uppnå de säkra gränser för bestånden som forskarna rekommenderat.

(2)

Enligt aktuella vetenskapliga utlåtanden från Internationella havsforskningsrådet (Ices) har de minskningar av torskfångsterna som de totala tillåtna fångstmängderna (TAC), de tekniska åtgärderna och de kompletterande ansträngningsbegränsande åtgärderna, inklusive övervakning och kontroll för att förhindra att torsk som härrör från olagligt, orapporterat och oreglerat fiske fångas och landas, tillsammans har gett upphov till varit långt ifrån tillräckliga för att minska fiskedödligheten till de nivåer som krävs för att torskbestånden ska kunna återuppbyggas, och inget av de fyra torskbestånd som omfattas av förordning (EG) nr 423/2004 visar tydliga tecken på återhämtning, även om Nordsjöbestånden visar vissa tecken på förbättring.

(3)	Det förefaller nödvändigt att förstärka systemet och att införa en långsiktig plan för att uppnå ett hållbart utnyttjande av torskbestånden på grundval av maximalt hållbart uttag.

(4)

Enligt de senaste vetenskapliga rönen, i synnerhet om tendenserna för de marina ekosystemen på lång sikt, är det inte möjligt att exakt fastställa önskvärd nivå på biomassan på lång sikt. Följaktligen bör målet i den långsiktiga planen ändras från att vara baserat på biomassa till att vara baserat på fiskedödlighet, och detta bör också tillämpas på de tillåtna fiskeansträngningsnivåerna.

(5)	Torskbestånden i Nordsjön delas med Norge och är underställda gemensam förvaltning. Åtgärderna i denna förordning bör vederbörligen beakta samråden med Norge i enlighet med fiskeriavtalet mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Konungariket Norge (3).

(6)	Om vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF) inte kan rekommendera en TAC på grund av bristen på tillräckligt korrekt och representativ information bör det antas bestämmelser som gör det möjligt att fastställa TAC på ett konsekvent sätt även vid brist på data.

(7)

För att säkerställa att målen för fiskedödlighet uppnås och bidra till att minimera mängden fisk som kastas överbord, måste även fiskemöjligheter i form av fiskeansträngning fastställas på nivåer som överensstämmer med den fleråriga strategin. Sådana fiskemöjligheter bör i möjligaste mån fastställas per typ av fiskeredskap på grundval av nuvarande fiskemetoder. Det bör föreskrivas att förvaltningssystemets effektivitet ska ses över regelbundet, och att det särskilt säkerställs att systemet för reglering av fiskeansträngningen ses över när torskbestånden har nått sådana nivåer att de kan utnyttjas på grundval av maximalt hållbart uttag.

(8)

Nya mekanismer bör införas för att uppmuntra fiskare att delta i program för att undvika torskfångst. Sådana program för att undvika torskfångst och minska mängden fisk som kastas överbord har större möjlighet att bli framgångsrika om de utarbetas i samarbete med fiskerinäringen. Följaktligen bör sådana program som utarbetats tillsammans med medlemsstaterna anses vara ett effektivt sätt att främja hållbarhet, och deras utarbetande bör uppmuntras. Dessutom bör medlemsstaterna utöva sina befogenheter att ge tillträde till torskfiske så att fiskarna uppmuntras att fiska på ett sätt som leder till ett mer selektivt fiske som är mindre skadligt för miljön.

(9)

Fastställandet och fördelningen av fångstbegränsningar, fastställandet av beståndens minimi- och försiktighetsnivåer och fiskedödligheten samt den högsta tillåtna fiskeansträngningen för varje medlemsstats ansträngningsgrupp samt uteslutandet av vissa fartygsgrupper från det ansträngningssystem som fastställs i denna förordning är åtgärder av yttersta vikt för den gemensamma fiskeripolitiken. Det är lämpligt att rådet förbehåller sig rätten att utöva direkta genomförandebefogenheter i dessa specifika frågor.

(10)

De åtgärder som är nödvändiga för tillämpningen av vissa bestämmelser i denna förordning särskilt avseende anpassning av begränsningar av fiskeansträngningen inom ramen för den högsta tillåtna ansträngning som rådet fastställt bör antas i enlighet med rådets beslut nr 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (4).

(11)	För att kunna garantera efterlevnad av de åtgärder som föreskrivs i denna förordning bör det införas ytterligare kontrollåtgärder utöver dem som fastställs i rådets förordning (EEG) nr 2847/93 av den 12 oktober 1993 om införande av ett kontrollsystem för den gemensamma fiskeripolitiken (5).

(12)

Det bör fastställas regler för att den långsiktiga plan som införs genom denna förordning, med beaktande av situationen för de berörda bestånden, ska kunna anses vara en återhämtningsplan i den mening som avses i artikel 5 i rådets förordning (EG) nr 2371/2002 av den 20 december 2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken (6) och enligt artikel 21 a i i rådets förordning (EG) nr 1198/2006 av den 27 juli 2006 om Europeiska fiskerifonden (7), eller alternativt en förvaltningsplan i den mening som avses i artikel 6 i förordning (EG) nr 2371/2002 och enligt artikel 1 a iv i förordning (EG) nr 1198/2006.

(13)	Förordning (EG) nr 423/2004 bör upphävas och ersättas av denna förordning.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

SYFTE OCH DEFINITIONER

Artikel 1

Syfte

Genom denna förordning fastställs en plan för fyra torskbestånd i följande geografiska områden:

a)	Kattegatt.

b)	Nordsjön, Skagerrak och östra delen av Engelska kanalen.

c)	Väster om Skottland.

d)	Irländska sjön.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning gäller, förutom definitionerna i artikel 3 i förordning (EG) nr 2371/2002, följande definitioner:

a)   ansträngningsgrupp: en medlemsstats förvaltningsenhet för vilken fastställs en högsta tillåtna fiskeansträngning. Den definieras av en redskapsgrupp och ett område såsom anges i bilaga I.

b)   aggregerad ansträngningsgrupp: kombinationen av samtliga medlemsstaters ansträngningsgrupper med samma redskapsgrupp och område.

c)   fångst per ansträngningsenhet (CPUE): den mängd torsk, uttryckt i levande vikt, som under ett år fångas per fiskeansträngningsenhet, uttryckt i kilowattdagar.

d)   lämpliga åldersgrupper: åldrarna 3, 4 och 5 för torsk i Kattegatt, åldrarna 2, 3 och 4 för torsk i Irländska sjön, Nordsjön, Skagerrak och östra delen av Engelska kanalen; åldrarna 2, 3, 4 och 5 för torsk väster om Skottland, eller andra åldersgrupper som bedöms lämpliga av vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF).

Artikel 3

Definitioner av geografiska områden

I denna förordning gäller följande definitioner av geografiska områden:

a)   Kattegatt: den del av sektion IIIa som enligt den indelning som gjorts av Internationella havsforskningsrådet (Ices) avgränsas i norr av en linje från Skagens fyr till Tistlarnas fyr och därifrån till den närmaste punkten på Sveriges kust, och i söder av en linje från Hasenøre till Gnibens Spids, från Korshage till Spodsbjerg och från Gilbjerg Hoved till Kullen.

b)   Nordsjön: Ices-delområde IV och den del av Ices-sektion IIIa som inte omfattas av Skagerrak och Kattegatt samt de delar av Ices-sektion IIa som faller under medlemsstaters överhöghet eller jurisdiktion.

c)   Skagerrak: den del av Ices-sektion IIIa som avgränsas i väster av en linje från Hanstholms fyr till Lindesnes fyr och i söder av en linje från Skagens fyr till Tistlarnas fyr och därifrån till den närmaste punkten på Sveriges kust.

d)   östra delen av Engelska kanalen: Ices-sektion VIId.

e)   Irländska sjön: Ices-sektion VIIa.

f)   väster om Skottland: Ices-sektion VIa och den del av Ices-sektion Vb som faller under medlemsstaters överhöghet eller jurisdiktion.

Artikel 4

Beräkning av fiskeansträngningen

I denna förordning ska den fiskeansträngning som görs av en grupp av fartyg beräknas som summan av produkterna av kapacitetsvärden i kilowatt för varje fartyg och det antal dagar som varje fartyg har vistats i ett område enligt bilaga 1. Med dag i ett område avses varje kontinuerlig 24-timmarsperiod (eller del därav) då ett fartyg vistas i området och inte befinner sig i hamn.

Artikel 5

Planens syfte

1.   Den plan som avses i artikel 1 ska säkerställa ett hållbart utnyttjande av torskbestånden på grundval av maximalt hållbart uttag.

2.   Syftet i punkt 1 ska uppnås samtidigt som följande fiskedödlighet för torsk bibehålls för lämpliga åldersgrupper:

Bestånd	Fiskedödlighet
Torsk i Kattegatt	0,4
Torsk väster om Skottland	0,4
Torsk i Irländska sjön	0,4

3.   För torskbeståndet i Nordsjön, Skagerrak och östra delen av Engelska kanalen ska det mål som fastställs i punkt 1 uppnås, samtidigt som den fiskedödlighet för torsk i lämpliga åldersgrupper som avses i artikel 8 upprätthålls.

KAPITEL II

TOTALA TILLÅTNA FÅNGSTMÄNGDER

Artikel 6

Minimi- och försiktighetsnivåer

Miniminivån för lekbeståndets biomassa och försiktighetsnivån för lekbeståndets biomassa för vart och ett av torskbestånden ska vara följande:

Bestånd	Miniminivåer för lekbeståndets biomassa i ton	Försiktighetsnivåer för lekbeståndets biomassa i ton
Torsk i Kattegatt	6 400	10 500
Torsk i Nordsjön, Skagerrak och östra delen av Engelska kanalen	70 000	150 000
Torsk väster om Skottland	14 000	22 000
Torsk i Irländska sjön	6 000	10 000

Artikel 7

Förfarande för fastställande av totala tillåtna fångstmängder för torskbestånden i Kattegatt, väster om Skottland och i Irländska sjön

1.   Varje år ska rådet för det påföljande året besluta om en total tillåten fångstmängd (TAC) för vart och ett av torskbestånden i Kattegatt, väster om Skottland och i Irländska sjön. Denna TAC ska beräknas genom att följande mängder dras av från de totala uttag av torsk som enligt STECF:s beräkningar motsvarar den fiskedödlighet som avses i punkterna 2 och 3:

a)	En mängd fisk som motsvarar den mängd torsk från beståndet i fråga som förväntas kastas överbord.

b)	I förekommande fall en mängd som motsvarar andra relevanta, fiskerirelaterade orsaker till torskdödlighet och som ska fastställas på förslag av kommissionen.

2.   Denna TAC ska utifrån STECF:s utlåtanden uppfylla samtliga nedanstående villkor:

a)	Om, enligt prognoser från STECF, beståndsstorleken den 1 januari det år en TAC ska tillämpas understiger den miniminivå för lekbeståndets biomassa som fastställs i artikel 6, ska fiskedödligheten under tillämpningsåret för denna TAC minskas med 25 % jämfört med det föregående årets fiskedödlighet.

b)

Om, enligt prognoser från STECF, beståndsstorleken den 1 januari det år en TAC ska tillämpas understiger den försiktighetsnivå för lekbeståndets biomassa som fastställs i artikel 6 och överstiger eller ligger på samma nivå som den miniminivå för lekbeståndets biomassa som fastställs i artikel 6, ska fiskedödligheten under tillämpningsåret för denna TAC minskas med 15 % jämfört med det föregående årets fiskedödlighet.

c)

Om, enligt prognoser från STECF, beståndsstorleken den 1 januari det år en TAC ska tillämpas överstiger eller ligger på samma nivå som den försiktighetsnivå för lekbeståndets biomassa som fastställs i artikel 6, ska fiskedödligheten under tillämpningsåret för denna TAC minskas med 10 % jämfört med det föregående årets fiskedödlighet.

3.   Om tillämpningen av punkt 2 b och c enligt STECF:s utlåtanden leder till en fiskedödlighet som understiger den fiskedödlighet som anges i artikel 5.2, ska rådet fastställa en TAC på en nivå som leder till en fiskedödlighet såsom anges i den artikeln.

4.   När STECF lämnar sina utlåtanden enligt punkterna 2 och 3, ska den anta att beståndet året före tillämpningsåret för denna TAC fiskas med en justering av fiskedödligheten som är lika med den minskning av den högsta tillåtna fiskeansträngning som gäller det året.

5.   Trots vad som sägs i punkt 2 a, b och c samt punkt 3 får rådet inte fastställa en TAC på en nivå som är mer än 20 % lägre eller högre än den TAC som fastställts för det föregående året.

Artikel 8

Förfarande för fastställande av TAC för torskbeståndet i Nordsjön, Skagerrak och östra delen av Engelska kanalen

1.   Varje år ska rådet besluta om TAC för torskbeståndet i Nordsjön, Skagerrak och östra delen av Engelska kanalen. Dessa TAC ska beräknas med tillämpning av de avdragsregler som fastställs i artikel 7.1 a och b.

2.   Dessa TAC ska inledningsvis beräknas i enlighet med punkterna 3 och 5. Från och med det år då de TAC som blir resultatet av tillämpningen av punkterna 3 och 5 blir lägre än de TAC som blir resultatet av tillämpningen av punkterna 4 och 5, ska TAC beräknas i enlighet med de senare punkterna.

3.   Inledningsvis får TAC inte överstiga en nivå som motsvarar en fiskedödlighet som uppgår till följande procentandel av den beräknade fiskedödligheten för lämpliga åldersgrupper 2008: 75 % för TAC 2009, 65 % för TAC 2010 samt tillämpning av successiva minskningar med 10 procentenheter för de följande åren.

4.   Därefter om beståndsstorleken den 1 januari året före det år en TAC ska tillämpas är

a)	högre än försiktighetsnivån för lekbeståndets biomassa, ska TAC motsvara en fiskedödlighet på 0,4 för lämpliga åldersgrupper,

b)

mellan miniminivån för lekbeståndets biomassa och försiktighetsnivån för lekbeståndets biomassa, får TAC inte överstiga en nivå som motsvarar en fiskedödlighet för lämpliga åldersgrupper som överensstämmer med följande formel: 0,4 – (0,2 * (försiktighetsnivån för lekbeståndets biomassa – lekbeståndets biomassa) / (försiktighetsnivån för lekbeståndets biomassa – miniminivån för lekbeståndets biomassa),

c)	på eller under gränsvärdet för lekbeståndets biomassa, får TAC inte överstiga en nivå som motsvarar en fiskedödlighet på 0,2 för lämpliga åldersgrupper.

5.   Trots vad som sägs i punkterna 3 och 4 ska rådet inte fastställa TAC för 2010 och följande år på en nivå som ligger mer än 20 % under eller över den TAC som fastställts för det föregående året.

6.   Om det torskbestånd som avses i punkt 1 har utnyttjats vid en fiskedödlighet som ligger nära 0,4 under tre på varandra följande år, ska kommissionen utvärdera tillämpningen av denna artikel och, vid behov, föreslå lämpliga åtgärder för att ändra den i syfte att säkerställa utnyttjande vid maximalt hållbart uttag.

Artikel 9

Förfarande för fastställande av TAC vid brist på uppgifter

Om STECF på grund av brist på tillräckligt korrekt och representativ information inte kan ge ett utlåtande så att rådet kan fastställa en TAC i enlighet med artikel 7 eller 8, ska rådet besluta enligt följande:

a)	Om STECF rekommenderar att torskfångsterna bör minskas till lägsta möjliga nivå, ska det fastställas en TAC som är 25 % lägre än det föregående årets TAC.

b)	I alla andra fall ska det fastställas en TAC som är 15 % lägre än det föregående årets TAC, såvida inte STECF bedömer att detta inte är lämpligt.

Artikel 10

Anpassning av åtgärder

1.   När det mål för fiskedödlighet som anges i artikel 5.2 har nåtts eller om STECF meddelar att detta mål eller de minimi- och försiktighetsnivåer för lekbeståndets biomassa som anges i artikel 6 eller den fiskedödlighet som anges i artikel 7.2 inte längre är lämpliga för att behålla en låg risk för beståndsutfiskning och ett maximalt hållbart uttag, ska rådet fastställa nya värden för dessa nivåer.

2.   Om STECF meddelar att något av torskbestånden inte återhämtar sig som det ska, ska rådet fatta beslut om att

a)	fastställa en TAC för det berörda beståndet som är lägre än den som föreskrivs i artiklarna 7, 8 och 9,

b)	fastställa en högsta tillåtna fiskeansträngning som är lägre än den som föreskrivs i artikel 12,

c)	fastställa tillhörande villkor om så är lämpligt.

KAPITEL III

BEGRÄNSNING AV FISKEANSTRÄNGNINGEN

Artikel 11

Fiskeansträngningssystem

1.   De TAC som anges i artiklarna 7, 8 och 9 ska kompletteras genom ett fiskeansträngningssystem som innebär att medlemsstaterna varje år tilldelas fiskemöjligheter i form av en fiskeansträngning.

2.   Rådet får på förslag av kommissionen och på grundval av den information som lämnas av medlemsstaterna och de utlåtanden från STECF som avses i punkt 3 utesluta vissa fartygsgrupper från tillämpningen av ansträngningssystemet under förutsättning att

a)	lämpliga uppgifter om torskfångster och fångster som kastas överbord finns tillgängliga så att STECF kan bedöma hur stor procentandel av torskfångsterna som tagits upp av respektive berörd fartygsgrupp,

b)	den procentandel av torskfångsten som bedöms av STECF inte överstiger 1,5 % av varje berörd fartygsgrupps totala fångster,

c)	inbegripande av dessa fartygsgrupper i ansträngningssystemet skulle innebära en administrativ arbetsbörda som är oproportionerlig i förhållande till dessa fartygs totala inverkan på torskbestånden.

Om STECF inte kan göra bedömningen att dessa villkor fortfarande uppfylls ska rådet inbegripa alla berörda fartygsgrupper i ansträngningssystemet.

3.   Medlemsstaterna ska varje år lämna relevant information till kommissionen och STECF för att fastställa att de ovannämnda villkoren är och förblir uppfyllda i enlighet med närmare bestämmelser som ska antas av kommissionen.

Artikel 12

Tilldelning av fiskeansträngningen

1.   Rådet ska varje år besluta om den högsta tillåtna fiskeansträngningen för varje medlemsstats ansträngningsgrupp.

2.   Den högsta tillåtna fiskeansträngningen ska beräknas med hjälp av en baslinje som fastställs på följande sätt:

a)	Det första året som denna förordning tillämpas ska baslinjen för varje ansträngningsgrupp vara den genomsnittliga ansträngning i kilowattdagar som enligt STECF:s utlåtanden förbrukats under åren 2004–2006 eller 2005–2007, enligt den berörda medlemsstatens önskemål.

b)	För de efterföljande år som denna förordning tillämpas ska baslinjen vara lika med det föregående årets högsta tillåtna fiskeansträngning.

3.   De ansträngningsgrupper för vilka den högsta tillåtna fiskeansträngningen ska justeras årligen ska fastställas enligt följande:

a)

Torskfångsterna för fartygen i varje ansträngningsgrupp ska utvärderas på grundval av uppgifter som inlämnas av medlemsstaterna i enlighet med artiklarna 18, 19 och 20 i rådets förordning (EG) nr 199/2008 av den 25 februari 2008 om upprättande av en gemenskapsram för insamling, förvaltning och utnyttjande av uppgifter inom fiskerisektorn och till stöd för vetenskapliga utlåtanden rörande den gemensamma fiskeripolitiken (8).

b)

En förteckning ska sammanställas för vart och ett av de områden som definieras i bilaga I till den här förordningen över de aggregerade ansträngningsgrupperna och deras motsvarande torskfångster, inbegripet fångst som kastas överbord. Förteckningen ska vara i stigande ordning för varje ansträngningsgrupps torskfångst.

c)

De kumulativa torskfångsterna i de förteckningar som upprättas i enlighet med led b ska beräknas på följande sätt. För varje aggregerad ansträngningsgrupp ska man beräkna summan av den ansträngningsgruppens torskfångst och torskfångsterna för alla aggregerade ansträngningsgrupper i de föregående posterna i förteckningen.

d)	De kumulativa fångster som beräknas i enlighet med led c ska beräknas i procent av den totala torskfångsten för samtliga aggregerade ansträngningsgrupper i samma område.

4.   För aggregerade ansträngningsgrupper där den procentuella kumulativa fångsten som beräknas i enlighet med punkt 3 b är lika med eller överstiger 20 % ska årliga justeringar göras för de berörda ansträngningsgrupperna. Den högsta tillåtna fiskeansträngningen för de berörda grupperna ska beräknas enligt följande:

a)	Vid tillämpning av artikel 7 eller 8, genom att för baslinjen tillämpa samma procentuella justering som anges för fiskedödlighet i de artiklarna.

b)	Vid tillämpning av artikel 9, genom att för baslinjen tillämpa samma procentuella justering för fiskeansträngningen som för minskningen av TAC.

5.   För andra ansträngningsgrupper än de som avses i punkt 4 ska högsta tillåtna fiskeansträngning behållas på samma nivå som baslinjen.

Artikel 13

Tilldelning av extra fiskeansträngningar för mycket selektiva redskap och fångstresor där man undviker torskfångst

1.   Medlemsstaterna får med förbehåll för villkoren i punkterna 2-7 öka den högsta tillåtna fiskeansträngningen för sådana ansträngningsgrupper där ansträngningen har justerats i enlighet med artikel 12.4.

2.   Den högsta tillåtna fiskeansträngningen får ökas inom ansträngningsgrupper där fiskeaktiviteten för ett eller flera fartyg

a)	bedrivs med endast ett reglerat redskap ombord, vars tekniska egenskaper enligt en vetenskaplig studie som utvärderats av STECF, leder till en fångst som innehåller mindre än 1 % torsk (mycket selektiva redskap),

b)	leder till en fångstsammansättning som innehåller mindre än 5 % torsk per fångstresa (fångstresor där man undviker torskfångst),

c)	utförs i enlighet med en plan för undvikande av torskfångst eller för undvikande av fångst som kastas över bord, vilken minskar fiskedödligheten för torsk bland de deltagande fartygen med minst lika mycket som den justering av fiskeansträngningen som avses i artikel 12.4, eller

d)

bedrivs i området väster om Skottland, väster om en linje som dras genom att de positioner som anges i bilaga IV, som ska mätas i enlighet med koordinatsystemet WGS84, sekventiellt förenas med loxodromer, under förutsättning att de deltagande fartygen är utrustade med satellitbaserade kontrollsystem för fartyg (VMS).

3.   De fartyg som avses i punkt 2 ska vara föremål för mer övervakning, särskilt när det gäller

a)	användningen av uteslutande mycket selektiva redskap under de berörda fångstresorna i enlighet med punkt 2 a,

b)	mängden fisk som kastas över bord i enlighet med punkt 2 b,

c)	minskningen av fiskedödligheten i enlighet med punkt 2 c,

d)	mängden fisk som fångas respektive fångst som kastas över bord väster om den linje som avses i punkt 2 d,

samt omfattas av arrangemang för regelbundet lämnande av uppgifter till medlemsstaterna om uppfyllandet av de särskilda villkor som anges i dessa led.

4.   Fiskeansträngningsökningen enligt denna artikel ska beräknas för vart och ett av de fartyg i de berörda ansträngningsgrupperna som opererar under de särskilda villkor som avses i punkt 2 a, b, c och d och ska inte överstiga den mängd som behövs för att kompensera för den ansträngningsjustering som avses i artikel 12.4 för de redskap som ingår i dessa åtgärder.

5.   All ökning av fiskeansträngningstilldelningen som genomförts av medlemsstaterna ska anmälas till kommissionen senast den 30 april det år under vilket kompenseringen för ansträngningsjusteringen ska äga rum. Anmälan ska innehålla uppgifter om de fartyg som fiskar enligt de särskilda villkor som avses i punkt 2 a, b, c och d, den fiskeansträngning per ansträngningsgrupp som medlemsstaten förväntar sig att dessa fartyg genomför under det året och de villkor på vilka fartygens ansträngning övervakas, bl.a. kontrollarrangemangen.

6.   Medlemsstaterna ska rapportera till kommissionen senast den 1 mars varje år om storleken på ansträngningen under föregående års verksamhet.

7.   Kommissionen ska begära att STECF årligen jämför den minskning av torskdödligheten som skulle bli resultatet av tillämpningen av punkt 2 c med den minskning som skulle kunna ha förväntats till följd av den justering av ansträngningen som avses i artikel 12.4. På grundval av detta utlåtande får kommissionen föreslå justeringar av ansträngningen som kan tillämpas för den berörda redskapsgruppen under det följande året.

Artikel 14

Medlemsstatens skyldigheter

1.   Varje medlemsstat ska för fartyg som för dess flagg fastställa en metod för tilldelning av den högsta tillåtna fiskeansträngningen till enskilda fartyg eller grupp av fartyg mot bakgrund av ett antal kriterier, inbegripet till exempel följande:

a)	Främjande av goda fiskemetoder, inbegripet förbättring av datainsamlingen, reducering av den mängd fångst som kastas överbord och minimering av inverkan på ungfisk.

b)	Deltagande i samarbetsprogram för att undvika onödiga bifångster av torsk.

c)	Låg miljöpåverkan, inbegripet bränsleförbrukning och utsläpp av växthusgaser.

d)	Proportionalitet när det gäller tilldelning av fiskemöjligheter i form av fiskkvoter.

2.   För varje område som anges i bilaga I till den här förordningen ska varje medlemsstat utfärda särskilda fisketillstånd i enlighet med rådets förordning (EG) nr 1627/94 av den 27 juni 1994 om allmänna bestämmelser för särskilda fisketillstånd (9) för fartyg som för dess flagg, som bedriver fiske i det området och som använder ett redskap som ingår i någon av de redskapsgrupper som anges i bilaga I till den här förordningen.

3.   För varje område som anges i bilaga I får den totala kapaciteten uttryckt i kilowatt för fartyg som har fått särskilda fisketillstånd utfärdade i enlighet med punkt 2 inte vara större än den maximala kapaciteten hos de fartyg som under 2006 eller 2007 har använt ett reglerat redskap och fiskat i det berörda geografiska området.

4.   Varje medlemsstat ska upprätta och behålla en förteckning över de fartyg som har ett särskilt tillstånd enligt punkt 2 och göra den tillgänglig på sin officiella webbplats för kommissionen och övriga medlemsstater.

Artikel 15

Reglering av fiskeansträngning

Medlemsstaterna ska övervaka sina flottors kapacitet och aktivitet per ansträngningsgrupp och vidta lämpliga åtgärder om den högsta tillåtna fiskeansträngning som fastställs i enlighet med artikel 12 håller på att nås, i syfte att se till att ansträngningen inte överskrider de fastställda gränserna.

Artikel 16

Utbyte av högsta tillåtna fiskeansträngning mellan medlemsstaterna och ombildning av ansträngning

1.   Den högsta tillåtna fiskeansträngning som fastställts i enlighet med artikel 11 får anpassas av de berörda medlemsstaterna med hänsyn till

a)	utbyten av kvoter som görs enligt artikel 20.5 i förordning (EG) nr 2371/2002, och

b)	omfördelningar och/eller avdrag som görs enligt artikel 23.4 i förordning (EG) nr 2371/2002 och artiklarna 21.4, 23.1 och 32.2 i förordning (EEG) nr 2847/93.

2.   Den högsta tillåtna fiskeansträngning som fastställts i enlighet med artikel 12 får anpassas av den medlemsstat som avbryter utbytet av kvoter i något av de områden som nämns i artikel 3 i den utsträckning som den medlemsstaten brukade genomföra dessa utbyten under referensperioden för att fastställa de baslinjer som anges i artikel 12.2 och som behöver genomföra ytterligare ansträngning i någon av de berörda ansträngningsgrupperna för att utnyttja de kvoter som återhämtats. Denna ansträngningsombildning ska åtföljas av en minskning av den totalt tillåtna fiskeansträngningen av den medlemsstat som har lämnat tillbaka kvoterna till den medlemsstat som har återhämtat kvoter, och därmed återspegla i vilken utsträckning dess ansträngningsgrupper har färre kvoter tillgängliga för fiske, såvida den medlemsstat som lämnade tillbaka kvoterna inte utnyttjade den motsvarande ansträngningen för att fastställa de ovannämnda baslinjerna.

3.   Utan att det påverkar artikel 17.2 kan medlemsstaterna under 2009 ändra sina tilldelningar genom att överföra fiskeansträngningar och fiskekapacitet mellan de geografiska områden som avses i artikel 3 under förutsättning att denna överföring inbegriper sådant fiske som avses i artikel 13.2 a och b. Sådana överföringar ska meddelas till kommissionen. Den högsta tillåtna fiskeansträngning som avses i artikel 12.2 a ska ändras i enlighet med detta.

Artikel 17

Utbyte av högsta tillåtna fiskeansträngning mellan ansträngningsgrupperna

1.   En medlemsstat får ändra sina ansträngningstilldelningar genom att överföra fiskekapacitet mellan ansträngningsgrupper enligt de villkor som anges i punkterna 2–5.

2.   Överföringen ska vara tillåten mellan redskapsgrupper men inte mellan geografiska områden förutsatt att den berörda medlemsstaten lämnar information till kommissionen om genomsnittlig fångst per ansträngningsenhet (CPUE) under de tre senaste åren från sin givande och mottagande redskapsgrupp.

3.   När den givande redskapsgruppens CPUE är högre än i den mottagande redskapsgruppens CPUE ska överföringen i allmänhet göras enligt förhållandet 1 kilowattdag = 1 kilowattdag.

4.   När den givande redskapsgruppens CPUE är lägre än den mottagande redskapsgruppens CPUE ska medlemsstaten tillämpa en korrigeringsfaktor på den mottagande redskapsgruppens fiskeansträngning så att man kompenserar för den senare gruppens högre CPUE.

5.   Kommissionen ska begära att STECF utvecklar en standardkorrigeringsfaktor som kan användas för att underlätta överföringen av fiskeansträngning mellan redskapsgrupper med olika CPUE.

KAPITEL IV

KONTROLL, INSPEKTION OCH ÖVERVAKNING

Artikel 18

Förhållande till förordning (EEG) nr 2847/93

Utöver de kontrollåtgärder som föreskrivs i detta kapitel ska de som föreskrivs i förordning (EEG) nr 2847/93 gälla.

Artikel 19

Loggbokskontroller

1.   Medlemsstaterna ska kontrollera att de uppgifter som lämnas in till centrumen för fiskerikontroll (FMC) för fartyg som är utrustade med kontrollsystem för fartyg (VMS) överensstämmer med den aktivitet som registrerats i loggboken med hjälp av VMS-uppgifter. Dessa dubbelkontroller ska registreras i maskinläsbart format under tre år.

2.   Varje medlemsstat ska sammanställa kontaktuppgifter för inlämningen av loggböcker och landningsdeklarationer och ska lägga ut kontaktuppgifterna på sin officiella webbplats.

Artikel 20

Vägning av först landad torsk

1.   Fiskefartygets befälhavare ska se till att alla torskmängder över 300 kg som fångas i de områden som anges i artikel 3 och som landas i en gemenskapshamn vägs ombord eller i landningshamnen före försäljningen eller innan den transporteras vidare. De vågar som används vid vägningen ska vara godkända av de behöriga nationella myndigheterna. Sifferuppgifterna från vägningen ska användas i den deklaration som avses i artikel 8 i förordning (EEG) nr 2847/93.

2.   Genom undantag från punkt 1 får en medlemsstat tillåta att torsken vägs på en fiskauktion på medlemsstatens territorium under förutsättning att en fysisk inspektion har ägt rum vid landningen och att fisken har lagts in i sluten förpackning före transporten direkt till fiskeauktionen och att den stannar kvar i denna förpackning tills vägningen har ägt rum. Transportdokumentet ska innehålla detaljerade uppgifter om den inspektion som genomförts vid landningen.

Artikel 21

Inspektionsriktvärden

Varje medlemsstat med fartyg som berörs av denna förordning ska fastställa särskilda inspektionsriktvärden. Riktvärdena ska ses över regelbundet efter det att resultaten har analyserats. Inspektionsriktvärdena ska utvecklas kontinuerligt till dess de målriktvärden som anges i bilaga II har uppnåtts.

Artikel 22

Förbud mot omlastning

Det är förbjudet att omlasta torsk till sjöss i de geografiska områden som anges i artikel 3.

Artikel 23

Nationella handlingsprogram för kontroll

1.   Medlemsstater med fartyg som berörs av denna förordning ska ta fram ett nationellt handlingsprogram för kontroll i enlighet med bilaga III.

2.   Medlemsstater med fartyg som berörs av denna förordning ska före den 31 januari varje år göra sina nationella handlingsprogram för kontroll tillgängliga på sina officiella webbplatser för kommissionen och övriga medlemsstater som berörs av denna förordning, tillsammans med en tidsplan för genomförandet.

3.   Kommissionen ska minst en gång per år sammankalla kommittén för fiske och vattenbruk för att utvärdera huruvida de nationella handlingsprogrammen för kontroll av de torskbestånd som omfattas av denna förordning har följts och resultaten av dessa.

Artikel 24

Anmälan i förväg

1.   Befälhavaren på ett fiskefartyg från gemenskapen, eller dennes företrädare, ska innan fartyget anlöper en medlemsstats hamn eller en annan landningsplats med mer än ett ton torsk ombord, senast fyra timmar före ankomsten informera de behöriga myndigheterna i den medlemsstaten om följande:

a)	Namnet på hamnen eller landningsplatsen.

b)	Uppskattad ankomsttid till hamnen eller landningsplatsen.

c)	Antal kilo i levande vikt av alla arter av vilka det finns mer än 50 kilo ombord.

2.   De behöriga myndigheterna i en medlemsstat i vilken mer än ett ton torsk ska landas får begära att lossningen av den fångst som finns ombord inte får inledas förrän dessa myndigheter ger sitt tillstånd.

3.   Befälhavaren på ett fiskefartyg från gemenskapen, eller dennes företrädare, som önskar omlasta eller lossa en kvantitet som finns ombord till havs eller landa fisk i en hamn eller ett landningsområde i ett tredjeland, ska till de behöriga myndigheterna i flaggmedlemsstaten lämna de uppgifter som avses i punkt 1 minst tjugofyra timmar före omlastning eller lossning till havs eller landning i ett tredjeland.

Artikel 25

Utsedda hamnar

1.   Om mer än två ton torsk ska landas i gemenskapen från ett fiskefartyg från gemenskapen ska fartygets befälhavare se till att dessa landningar endast görs vid utsedda hamnar.

2.   Varje medlemsstat ska utse de hamnar i vilka alla landningar av torsk på mer än två ton ska göras.

3.   Varje medlemsstat ska på sin offentliga webbplats hålla tillgänglig en förteckning över utsedda hamnar samt uppgift om inspektions- och övervakningsförfarandena vid dessa hamnar, inklusive villkoren för registrering och rapportering av de kvantiteter torsk som ingår i varje landning.

Kommissionen ska vidarebefordra dessa uppgifter till samtliga medlemsstater.

Artikel 26

Toleransmarginal vid uppskattning av de kvantiteter som anges i loggboken

Genom undantag från artikel 5.2 i kommissionens förordning (EEG) nr 2807/83 av den 22 september 1983 om närmare bestämmelser för registrering av uppgifter om medlemsstaternas fångster av fisk (10) ska den tillåtna toleransmarginalen vid uppskattning av de kvantiteter i kilo som finns ombord vara 8 % av den uppgift som anges i loggboken.

Artikel 27

Separat förvaring av torsk

Det ska vara förbjudet att ombord på ett fiskefartyg från gemenskapen i någon behållare förvara någon kvantitet av torsk blandad med någon annan art av marina organismer. Behållare som innehåller torsk ska stuvas i lastutrymmet på ett sådant sätt att de är åtskilda från andra behållare.

Artikel 28

Transport av torsk

1.   De behöriga myndigheterna i en medlemsstat får begära att en kvantitet torsk som fångats inom något av de i artikel 3 definierade geografiska områdena och först landats i den medlemsstaten, vägs i närvaro av kontrollörer innan den transporteras vidare från den hamn där den först landats. I fråga om torsk som landas i en hamn som utsetts enligt artikel 24 ska representativa stickprov, motsvarande minst 20 % av landningen i antal, vägas i närvaro av kontrollörer som godkänts av medlemsstaterna innan de bjuds ut till försäljning för första gången och säljs. I detta syfte ska medlemsstaterna inom en månad efter denna förordnings ikraftträdande förelägga kommissionen detaljer om det stickprovssystem som ska användas.

2.   Genom undantag från villkoren i artikel 13 i förordning (EEG) nr 2847/93 ska alla kvantiteter torsk som överstiger 50 kg och som transporteras till en annan plats än där den först landats eller importerats, åtföljas av en kopia av en av de deklarationer som avses i artikel 8.1 i den förordningen och som gäller de kvantiteter av torsk som transporteras. Det undantag som föreskrivs i artikel 13.4 b i den förordningen ska inte gälla.

Artikel 29

Särskilda kontrollprogram

Genom undantag från artikel 34c.1 i förordning (EEG) nr 2847/93 får de särskilda kontrollprogrammen för de berörda torskbestånden pågå i mer än två år från och med den dag då de trädde i kraft.

KAPITEL V

BESLUTSFATTANDE OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 30

Beslutsförfarande

Om det i denna förordning föreskrivs att beslut ska fattas av rådet, ska rådet besluta med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen.

Artikel 31

Ändringar av bilaga I

Kommissionen får på grundval av utlåtanden från STECF ändra bilaga I till denna förordning i enlighet med det förfarande som avses i artikel 30.2 i förordning (EG) nr 2371/2002 och på grundval av följande principer:

a)	Ansträngningsgrupperna ska fastställas så homogent som möjligt med hänsyn till de biologiska bestånd som fångas, storleken på den fisk som fångas antingen som målfångst eller som bifångst och den påverkan på miljön som ansträngningsgruppernas fiske har.

b)	Ansträngningsgrupperna ska till antal och storlek vara kostnadseffektiva med avseende på förhållandet mellan förvaltningsbörda och bevarandebehov.

Artikel 32

Närmare bestämmelser

Närmare bestämmelser för tillämpningen av artiklarna 11.3, 14, 16 och 17 i denna förordning får antas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 30.2 i förordning (EG) nr 2371/2002.

Artikel 33

Stöd inom ramen för Europeiska fiskerifonden

1.   För vart och ett av de fyra torskbestånd som avses i artikel 1, för de år då beståndet ligger under de relevanta försiktighetsnivåer för lekbeståndets biomassa som anges i artikel 6, ska den fleråriga planen anses vara en återhämtningsplan i den mening som avses i artikel 5 i förordning (EG) nr 2371/2002, och enligt artikel 21 a i i förordning (EG) nr 1198/2006.

2.   För vart och ett av de fyra torskbestånd som avses i artikel 1, för de år som inte avses i punkt 1, ska den fleråriga planen anses vara en förvaltningsplan i den mening som avses i artikel 6 i förordning (EG) nr 2371/2002, och enligt artikel 21 a iv i förordning (EG) nr 1198/2006.

Artikel 34

Översyn

Kommissionen ska, på grundval av utlåtanden från STECF och efter samråd med den berörda regionala rådgivande nämnden, utvärdera förvaltningsåtgärdernas effekt på de berörda torskbestånden och på fisket efter dessa bestånd, senast denna förordnings tredje tillämpningsår och därefter vart tredje tillämpningsår samt, vid behov, föreslå lämpliga åtgärder för att ändra förordningen.

Artikel 35

Upphävande

Förordning (EG) nr 423/2004 ska upphöra att gälla.

Artikel 36

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2009.

---

(1)  Yttrande av den 21 oktober 2008 (ännu ej offentliggjort i EUT).

(2)  EUT L 70, 9.3.2004, s. 8.

(3)  EGT L 226, 29.8.1980, s. 48.

(4)  EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

(5)  EGT L 261, 20.10.1993, s. 1.

(6)  EGT L 358, 31.12.2002, s. 59.

(7)  EUT L 223, 15.8.2006, s. 1.

(8)  EUT L 60, 5.2.2008, s. 1.

(9)  EGT L 171, 6.7.1994, s. 7.

(10)  EGT L 276, 10.10.1983, s. 1.

---

---

---

---

---

24.12.2008

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 348/34

---

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1343/2008

av den 23 december 2008

om fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”enda förordningen om de gemensamma organisationerna av marknaden”) (1),

med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 1580/2007 av den 21 december 2007 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordningar (EG) nr 2200/96, (EG) nr 2201/96 och (EG) nr 1182/2007 avseende sektorn för frukt och grönsaker (2), särskilt artikel 138.1, och

av följande skäl:

I förordning (EG) nr 1580/2007 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilaga XV, del A till den förordningen.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De schablonvärden vid import som avses i artikel 138 i förordning (EG) nr 1580/2007 ska fastställas i bilagan till den här förordningen.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den 24 december 2008.

---

(1)  EUT L 299, 16.11.2007, s. 1.

(2)  EUT L 350, 31.12.2007, s. 1.

---

---

24.12.2008

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 348/36

---

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1344/2008

av den 23 december 2008

om offentliggörande för 2009 av den exportbidragsnomenklatur för jordbruksprodukter som upprättats genom förordning (EEG) nr 3846/87

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”enda förordningen om de gemensamma organisationerna av marknaden”) (1),

med beaktande av kommissionens förordning (EEG) nr 3846/87 av den 17 december 1987 om upprättandet av en exportbidragsnomenklatur för jordbruksprodukter (2), särskilt artikel 3 fjärde stycket, och

av följande skäl:

Den fullständiga versionen av den exportbidragsnomenklatur som gäller från och med den 1 januari 2009 bör offentliggöras. Den följer av bestämmelserna i de förordningar som reglerar exporten av jordbruksprodukter.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förordning (EEG) nr 3846/87 ska ändras på följande sätt:

1.	Bilaga I ska ersättas med bilaga I till denna förordning.

2.	Bilaga II ska ersättas med bilaga II till denna förordning.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2009.

---

(1)  EUT L 299, 16.11.2007, s. 1.

(2)  EGT L 366, 24.12.1987, s. 1.

---

---

---