3.12.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 323/1

(1)

Den 4 september 2007 meddelade kommissionen genom ett tillkännagivande (2) att ett antidumpningsförfarande hade inletts beträffande import till gemenskapen av citronsyra med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallad Kina). Den 3 juni 2008 införde kommissionen genom förordning (EG) nr 488/2008 (3) (nedan kallad förordningen om preliminär tull) en preliminär antidumpningstull på import av citronsyra med ursprung i Kina.

(2)

Förfarandet inleddes efter att klagomål inlämnats av Cefic (den europeiska kemiindustrins samarbetsorganisation) (nedan kallad klaganden) som företrädare för en tillverkare som står för en väsentlig del av gemenskapens samlade produktion av citronsyra, i detta fall över 25 %.

(3)

Såsom anges i skäl 14 i förordningen om preliminär tull omfattade undersökningen av dumpning och skada perioden mellan den 1 juli 2006 och den 30 juni 2007 (nedan kallad undersökningsperioden). Undersökningen av utvecklingstendenser som är av betydelse för bedömningen av skadan omfattade perioden från och med den 1 januari 2004 till och med undersökningsperiodens slut (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(4)

Efter införandet av preliminär antidumpningstull på importen av citronsyra med ursprung i Kina lämnade flera berörda parter sina synpunkter i skriftlig form. De parter som önskade bli hörda gavs tillfälle till det.

(5)

Kommissionen fortsatte att inhämta och kontrollera alla uppgifter som ansågs nödvändiga för de slutgiltiga avgörandena. Kommissionen fokuserade undersökningen särskilt på aspekter rörande gemenskapens intresse. I detta sammanhang genomfördes ytterligare kontrollbesök efter att de preliminära åtgärderna hade införts, hos följande användare av citronsyra i Europeiska unionen:

Dessutom gjordes, såsom förklaras i detalj i skäl 11, kontrollbesök hos följande exporterande tillverkare:

(6)

Alla parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka kommissionen avsåg att rekommendera införande av slutgiltig antidumpningstull på import av citronsyra med ursprung i Kina och slutgiltigt uttag av de belopp för vilka säkerhet hade ställts i form av preliminär tull. Det fastställdes även en tidsfrist inom vilken de berörda parterna kunde lämna synpunkter efter denna underrättelse.

(7)

Parternas muntliga och skriftliga synpunkter beaktades och undersökningsresultaten ändrades, när det var lämpligt i enlighet med dessa.

(8)

En exporterande tillverkare vidhöll att den offentliga versionen av klagomålet inte innehöll någon prima facie-bevisning om skada för gemenskapsindustrin, och att detta hindrade de berörda parterna att utöva sin rätt till försvar. Enligt denna exporterande tillverkare borde förfarandet inte ha inletts eftersom klagomålet inte innehöll tillräckligt med bevis. Härvidlag bör noteras att den offentliga versionen av klagomålet innehöll all väsentlig bevisning och icke-konfidentiella sammanfattningar av uppgifter som hade lämnats såsom konfidentiella, för att de berörda parterna skulle kunna utöva sin rätt till försvar under hela förfarandet. Därför bör detta argument avvisas.

(9)

En del berörda parter hävdade att den berörda produkten, enligt det som anges i skäl 16 i förordningen om preliminär tull, och den likadana produkten inte var likadana enligt det som anges i skäl 18 i den preliminära förordningen, eftersom de inte har samma fysikaliska och kemiska egenskaper och inte används för samma ändamål. Enligt dessa berörda parter omfattar det som anges i skäl 18 i förordningen om preliminär tull inte de argument som har kommit fram vid undersökningen och motsäger den justering som kommissionen gjorde i beräkningarna om prisunderskridande på grund av att vissa mängder av produkten måste sönderdelas på grund av klumpbildning efter ankomsten till EU. Här noteras först att undersökningen har visat att både den berörda produkten och den liknande produkten används för samma grundläggande ändamål, dvs. främst för hushållsrengöring (diskmaskinsmedel, tvättmedel, vattenmjukgörare) och som tillsatser i livsmedel och drycker men också inom personlig hygien och kosmetik. Påståendet att den berörda produkten inte skulle användas av vissa användare i tvättmedels-, livsmedels- och dryckesindustrin på grund av produktens lukt och/eller färg underbyggdes inte vidare genom bevisning. Undersökningen har visat att endast i en nischtillämpning (läkemedelsområdet) används faktiskt endast europeisk citronsyra på grund av kostnaden för det särskilda överensstämmelsetest som krävs. Eftersom läkemedelsområdet endast utgör en liten del av användarnas totala affärsverksamhet, ansågs det inte vara ekonomiskt försvarbart att genomföra ett överensstämmelsetest. För det andra finns det ingen motsägelse mellan den justering som gjordes i beräkningen av prisunderskridande för klumpsönderdelning av vissa mängder av produkten enligt det som nämns i skäl 64 i förordningen om preliminär tull och uttalandet om att båda produkterna är likadana, eftersom det räcker att den berörda produkten och den likadana produkten delar samma grundläggande kemiska, fysikaliska och tekniska egenskaper och har samma grundläggande användningsändamål, vilket är fallet. Vidare kan noteras att klumpbildningen inte beror på att den kinesiska produkten skulle ha specifika egenskaper, utan på att varje citronsyra oavsett ursprung, på grund av den kemiska sammansättningen tenderar att bilda klumpar när den utsätts för fukt och temperaturändringar. Eftersom endast den berörda produkten utsätts en längre tid för fukt och temperaturändringar under transporten till gemenskapen förekommer problemet främst i samband med den berörda produkten, men inte enbart med den. I justeringen beaktas därför enbart det faktum att klumpsönderdelningen ger upphov till extra kostnader främst för den berörda produkten eftersom de mängder som berörs av klumpbildning antingen sönderdelas (genom krossning och sållning eller upplösning av den klumpade produkten) före vidareförsäljning eller säljs med rabatt. Därför bör detta påstående avvisas.

(10)

Med hänsyn till det ovan anförda kan slutgiltigt konstateras att den berörda produkten och den citronsyra som tillverkas och säljs i det jämförbara landet, Kanada, såväl som den citronsyra som tillverkas och säljs av gemenskapsindustrin på gemenskapens marknad är likadana i den mening som anges i artikel 1.4 i grundförordningen och därför bekräftas skälen 15–17 i förordningen om preliminär tull slutgiltigt.

(11)

Under det preliminära skedet av undersökningen av marknadsekonomisk status/individuell behandling undersöktes ansökningarna från alla kända exporterande tillverkare. Endast ett visst antal exporterande tillverkare hade tagits med i stickprovet och ett företag beviljades individuell undersökning. I sina synpunkter på förordningen om preliminär tull hävdade ett antal parter att den metoden har vissa brister. Frågan övervägdes därför på nytt, och även med beaktande av att det på grund av fallets omständigheter, såsom t.ex. tillgängliga resurser, blev möjligt att öka antalet företag som rimligen kunde undersökas, fattades slutligen beslut om att stickprov inte skulle användas. Mot bakgrund av att alla samarbetsvilliga företag minst hade beviljats individuell behandling i det preliminära skedet, skulle en individuell tullsats fastställas för vart och ett av dem. Till följd av detta uppmanades tre företag som inte hade valts för stickprovet eller inte hade undersökts individuellt i det preliminära steget att besvara frågeformulär. Endast två av dessa företag lämnade dock svar på frågeformuläret. Det tredje företaget besvarade inte frågeformuläret och undersöktes inte vidare.

(12)

Det företag som avses i skäl 27 i förordningen om preliminär tull hävdade att det stöd som nämns i detta skäl inte var avsett för den berörda produkten och att den uteblivna betalningen av hyror motiverades med att det inom gruppen hade gjorts privata arrangemang för att kvitta vinster mot förfallen hyra. I frånvaro av nya omständigheter eller uppgifter beträffande frågan och med beaktande av att de nämnda bokföringsmetoderna beträffande hyran har snedvridande verkningar, förblir slutsatserna rörande detta företag oförändrade och bekräftas härmed slutgiltigt.

(13)

Med hänvisning till det preliminära meddelandet av uppgifter hävdade en grupp företag som nämndes i skäl 25 i förordningen om preliminär tull att det hade fått lån på grundval av en detaljerad finansiell analys från en av bankerna och efter att ha beviljats en hög kreditvärdighet. Det faktum att en bank formellt genomförde en analys och beviljade en hög kreditvärdighet undanröjer inte det faktum att företaget i fråga gav garantier till andra företag trots att det hade intecknat huvuddelen av sina anläggningstillgångar, och inte heller det faktum att de lån som beviljades företaget i fråga kom från en bank som visade sig vara under statligt inflytande. Slutsatserna i fråga om detta företag förblir därför oförändrade och bekräftas härmed slutgiltigt.

(14)

Ett av de företag som omnämns i skäl 26 i förordningen om preliminär tull hävdade att det bestraffades för att den största aktieinnehavaren hade anskaffat markanvändningsrätter till ett bra pris och sedan på korrekt sätt hade omvärderat dem enligt marknadsprisernas utveckling. Det lämnades dock ingen förklaring till den enorma skillnaden mellan anskaffningspriset och de senare värderingarna (1 000–2 000 %). Eftersom inga nya omständigheter eller ny information inkommit beträffande anskaffningen och den efterföljande omvärderingen av markanvändningsrätterna och med tanke på de fördelar som företaget erhöll genom anskaffning av tillgångar till priser betydligt under marknadsvärdet, förblir slutsatserna beträffande detta företag oförändrade och bekräftas härmed slutgiltigt.

(15)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit rörande marknadsekonomisk status, bekräftas skälen 25–30 i förordningen om preliminär tull härmed slutgiltigt.

(16)

Fem företag eller företagsgrupper som inte beviljades marknadsekonomisk status uppfyllde alla kriterier enligt artikel 9.5 i grundförordningen och beviljades individuell behandling. Ett företag som preliminärt hade beviljats individuell behandling fortsatte inte samarbetet och beviljades därför inte slutgiltig individuell behandling (se skälen 11 och 34).

(17)

Som det förklaras i skäl 11 fattade man efter att synpunkter inkommit på förordningen om preliminär tull beslut om att stickprov inte skulle användas och de tre företag som inte valdes till stickprovet eller som undersöktes individuellt i det preliminära skedet uppmanades att besvara frågeformuläret. Normalvärde fastställdes för ett av dessa företag (Laiwu Taihe), som beviljades marknadsekonomisk status och som besvarade frågeformuläret.

(18)

Eftersom det enda företag som kunde beviljas marknadsekonomisk status och som undersöktes individuellt i det preliminära skedet av undersökningen inte lämnade några synpunkter om normalvärde, bekräftas resultaten i skälen 35–39 i förordningen om preliminär tull härmed slutgiltigt.

(19)

Vad gäller det enda andra företaget som beviljades marknadsekonomisk status (Laiwu Taihe) och som undersöktes vidare av de orsaker som förklaras i skäl 11, kontrollerades först om företagets totala försäljning på hemmamarknaden av den likadana produkten var representativ enligt artikel 2.2 i grundförordningen. Försäljningen på hemmamarknaden av den berörda produkten låg lite under 5 % av exporten av den likadana produkten till gemenskapen. En så mycket lägre andel är dock ändå tillräcklig för att ge en tillräcklig jämförelse, och hemmamarknadens priser på den likadana produkten anses vara representativa också mot bakgrund av det berörda företagets totala försäljning på hemmamarknaden. Dessa priser användes därför för att fastställa normalvärdet.

(20)

För varje produkttyp som Laiwu Taihe sålde för export till gemenskapen fastställdes huruvida det fanns en direkt jämförbar produkt till salu på hemmamarknaden. Produkttyper ansågs vara direkt jämförbara när de hade samma kemiska sammansättning, jämförbar kornstorlek och jämförbar förpackning. Det fastställdes att endast en produkttyp som såldes för export till gemenskapen hade en direkt jämförbar produkt till salu på hemmamarknaden.

(21)

Därefter undersöktes huruvida försäljningen på hemmamarknaden av denna produkttyp kunde betraktas som normal handel enligt artikel 2.4 i grundförordningen. Det fastställdes att det under undersökningsperioden förekom lönsam försäljning på hemmamarknaden av denna produkttyp till oberoende kunder, dvs. normal handel.

(22)

Eftersom volymen av den lönsamma försäljningen av denna produkttyp representerade 80 % eller mindre av den totala försäljningsvolymen för den typen, baserades normalvärdet på det aktuella priset på hemmamarknaden, beräknat som ett vägt genomsnitt av lönsam försäljning endast av den typen.

(23)

Eftersom Laiwu Taihes försäljningspriser på hemmamarknaden inte kunde användas för att fastställa normalvärdet för de övriga produkttyperna, konstruerades normalvärdet enligt artikel 2.3 i grundförordningen.

(24)

Vid konstruktion av normalvärde enligt artikel 2.3 i grundförordningen ska beloppen för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst enligt inledningsstycket i artikel 2.6 i grundförordningen baseras på faktiska uppgifter om Laiwu Taihes tillverkning och försäljning av den likadana produkten vid normal handel.

(25)

I sina synpunkter på förordningen om preliminär tull hävdade vissa parter att Kanada inte är ett lämpligt jämförbart land eftersom Förenta staterna nyligen har inlett ett antidumpningsförfarande mot citronsyra med ursprung bland annat i Kanada. Därför framlades återigen Thailand som ett alternativt jämförbart land. Analysen visade dock att medan antidumpningsåtgärder mot citronsyra med ursprung i Kanada inte var i kraft under undersökningsperioden, var antidumpningsåtgärder i kraft under samma period mot citronsyra med ursprung i Thailand. De senare åtgärderna hade införts av Indien och bestod av en betydande antidumpningstull på 374,36 US-dollar per ton, och åtgärderna löpte ut först i augusti 2007, dvs. två månader efter undersökningsperiodens slut. Därför, och även med beaktande av de argument som redan omnämns i skälen 42 och 43 i förordningen om preliminär tull och det faktum att Förenta staternas undersökning av citronsyra med ursprung i Kanada fortfarande pågick när gemenskapens undersökning avslutades, fastställs att det inte finns någon orsak till varför Thailand skulle vara bättre än Kanada som jämförbart land.

(26)

Enligt artikel 2.7 a i grundförordningen ska normalvärdet för de exporterande tillverkare som anges i skäl 11 ovan och som inte beviljades marknadsekonomisk status fastställas på grundval av priserna eller konstruerade värdena i det jämförbara landet.

(27)

I fråga om de två företag som var föremål för ytterligare undersökning av de orsaker som förklaras i skäl 11 ovan fastställdes exportpriset enligt den metod som förklaras i skälen 45–47 i förordningen om preliminär tull.

(28)

Eftersom inga företag lämnade några synpunkter på exportpriser, bekräftas det som fastställs i skälen 45–47 i förordningen om preliminär tull.

(29)

I sina synpunkter på förordningen om preliminär tull och meddelandet av de slutgiltiga uppgifterna lämnade en grupp företag invändningar mot avdraget av en teoretisk provision för försäljningar via en handlare i Kina, eftersom handlaren ingick i gruppen. Det fastställdes dock att handelsföretaget faktiskt fungerade som en oberoende handlare och att förhållandet mellan de två företagen ekonomiskt sett var som förhållandet mellan en huvudman och en agent. Det fastställdes att handlaren inte bara handlade med produkter tillverkade av närstående företag utan också med produkter som tillverkats av oberoende tillverkare. Vidare sålde det berörda företaget även direkt till icke-närstående kunder. Därför avvisades påståendet och enligt artikel 2.10 i i grundförordningen gjordes avdrag baserat på kostnaderna för försäljning och administration och icke-närstående importörers vinst.

(30)

I sina synpunkter på förordningen om preliminär tull hävdade en exporterande tillverkare att kostnaderna för valutaomvandling inte skulle beaktas, eftersom exportörerna enligt artikel 2.10 j i grundförordningen ska ges en frist på 60 dagar för att se om en ändring av omvandlingskurser under undersökningsperioden är varaktig. Detta påstående kunde godtas och den exporterande tillverkarens dumpningsmarginal justerades därefter.

(31)

Enligt förordningen om preliminär tull görs avdrag av exportpriset för icke-återbetalningspliktig mervärdesskatt som debiteras på exportförsäljningar, enligt artikel 2.10 b i grundförordningen. En exporterande tillverkare hävdade i sina synpunkter på förordningen om preliminär tull att inga sådana justeringar av exportpriset borde ha gjorts, eftersom artikel 2.10 b i grundförordningen endast gäller normalvärdet. Det godtas att den justering som fastställs enligt artikel 2.10 b i grundförordningen endast gäller beräkningen av normalvärdet. I själva verket ska det ovan nämnda avdraget av exportpriset tillämpas och borde genomföras enligt artikel 2.10 k i grundförordningen. Vid undersökning av detta påstående kom det fram att ett skrivfel hade gjorts i beräkningen av justeringen för företaget i fråga, och att samma fel hade gjorts för andra företag. Dessa felaktigheter rättades till och har lett till små justeringar nedåt av de dumpningsmarginaler som tidigare hade beräknats för dessa företag.

(32)

Vid undersökning av det påstående som anges i skäl 31 kom det fram att den nödvändiga justeringen inte hade gjorts för ett företag som hade beviljats individuell behandling. Detta har rättats till och lett till en liten ökning av dumpningsmarginalen för detta företag.

(33)

Eftersom inga andra övriga synpunkter har inkommit beträffande jämförelse, och med undantag av de ändringar som anges i skälen 30, 31 och 32 ovan, bekräftas skälen 48–50 i förordningen om preliminär tull härmed slutgiltigt.

(34)

För de två företag som var föremål för ytterligare undersökning av de orsaker som förklaras i skäl 11 ovan fastställdes dumpningsmarginalen enligt den metod som förklaras i skäl 51 i förordningen om preliminär tull. För det enda företag som inte besvarade frågeformuläret och som inte var föremål för ytterligare undersökning, enligt det som förklaras i skäl 11 ovan, anses att detta företag inte samarbetar och resultaten grundar sig på fakta som är tillgängliga enligt artikel 18.1 i grundförordningen. I detta fall, med beaktande av den höga grad av samarbete som omnämns i skäl 19 i förordningen om preliminär tull har företagets tilldelats den högsta dumpningsmarginalen när man jämför med de övriga företagen.

(35)

Dumpningsmarginalerna för alla företag som redan hade varit föremål för individuell undersökning i det preliminära skedet räknades om, för att rätta till de felaktigheter som anges i skälen 30, 31 och 32. Denna omräkning har lett till smärre korrigeringar av dumpningsmarginalerna.

(36)

Eftersom inga nya element har inkommit, bekräftas slutsatserna i skäl 53 i förordningen om preliminär tull rörande graden av samarbete härmed slutgiltigt.

(37)

På denna grund fastställs de slutgiltiga dumpningsmarginalerna uttryckta som en procentandel av priset cif gemenskapens gräns före tull enligt följande:

(38)

Vissa berörda parter hävdade att SA Citrique Belge NV upphörde med tillverkningen efter undersökningsperioden och endast handlade med den berörda produkten importerad från dess närstående företag i Kina (DSM Citric Acid Wuxi Ltd), och att SA Citrique Belge NV därför inte skulle ingå som en del av gemenskapsindustrin. Detta påstående har dock inte underbyggts med någon bevisning och uppgifterna från SA Citrique Belge NV ger vid handen att företaget har fortsatt med tillverkningen.

(39)

En berörd part klagade också på att det i skäl 56 i förordningen om preliminär tull endast anges ett intervall för SA Citrique Belges NV import från dess närstående kinesiska tillverkare under undersökningsperioden. Denna part hävdade att utvecklingstendenserna för all import som gemenskapsindustrin gör från närstående och icke-närstående företag borde anges för hela skadeundersökningsperioden, eftersom importen utgör en viktig faktor när det gäller att bedöma tillverkningen i gemenskapen och följaktligen när det gäller att dra slutsatser om förekomsten av skada. Undersökningen har faktiskt visat att importen till gemenskapsindustrin var obetydlig under hela skadeundersökningsperioden, mellan 1 % och 6 % av tillverkningen (av sekretesskäl anges andelen som ett intervall). Argumentet bör därför avvisas, och skälen 55–58 i förordningen om preliminär tull bekräftas därför slutgiltigt.

(40)

Eftersom ingen ny och underbyggd information har inkommit beträffande förbrukningen i gemenskapen, bekräftas skälen 59 och 60 i förordningen om preliminär tull härmed slutgiltigt.

(41)

Ingen ny och underbyggd information har framkommit eller inkommit beträffande importvolymer, marknadsandel och priser och därför, eftersom det inte finns några påståenden eller argument från någon berörd part beträffande den berörda importens volymer och priser, bekräftas skälen 61–63 i förordningen om preliminär tull härmed slutgiltigt.

(42)

För att jämföra den berörda produkten med den citronsyra som tillverkas av gemenskapsindustrin på samma handelsnivå gjordes under undersökningens preliminära skede en justering för omvärderingen (inklusive kostnaderna för försäljning och administration) för icke-närstående importörer i beräkningen av prisunderskridande, och dessutom gjordes en justering för specialbehandlingskostnader som importörer i gemenskapen har haft för sönderdelning av vissa volymer av den berörda produkten före vidareförsäljning. På grund av en smärre revidering av uppgifterna rörande justering för olikheter i handelsled har dock den vägda genomsnittliga prisunderskridandemarginalen som beräknades till 17,42 % reviderats nedåt till 16,54 %.

(43)

Efter meddelandet av de slutliga uppgifterna anförde en gemenskapstillverkare att en justering för olikheter i handelsled också borde beakta gemenskapsindustrins försäljning, dvs. att försäljningar via handlare borde räknas med. Här bör noteras att en justering för olikheter i handelsled faktiskt gjordes för gemenskapsindustrins försäljningspriser, innan dessa jämfördes med importpriserna på den berörda produkten.

(44)

Samma gemenskapstillverkare begärde också att justeringen för särskild behandling för kostnaderna för sönderdelning av vissa kvantiteter av den berörda produkten också borde göras för den likadana produkten. Denna begäran underbyggdes dock inte med uppgifter om gemenskapstillverkarens särskilda kostnader, och kunde därför inte godtas. Därför bekräftas skäl 64 i förordningen om preliminär tull härmed slutgiltigt.

(45)

Vissa berörda parter hävdade att kommissionen inte hade gjort någon grundlig analys av alla skadeindikatorer och att det därför inte hade fastställts någon korrekt och fullständig koppling mellan situationen för gemenskapsindustrin och för den kinesiska importen. Det hävdades särskilt att det inte hade förekommit någon bedömning av den positiva utvecklingen av vissa skadeindikatorer. Det bör noteras att även om vissa skadeindikatorer visar en positiv utveckling, vilket konstaterades i skäl 79 i förordningen om preliminär tull, tyder den allmänna bilden på en försämring av situationen för gemenskapsindustrin. Den moderata förbättring av nivån när det gäller tillverkning, tillverkningskapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym och enhetsprisnivå såväl som ökad kostnadseffektivitet som beskrivs i skäl 76 i förordningen om preliminär tull, återspeglar de ansträngningar som gemenskapens tillverkare gjorde för att bibehålla konkurrenskraften under skadeundersökningsperioden och för att dra nytta av den ökade förbrukningen. Dock gäller, vilket framgår av skäl 68 i förordningen om preliminär tull, att gemenskapsindustrin trots dessa ansträngningar förlorade 5 procentenheter av sin marknadsandel (dvs. marknadsandelen sjönk från 54 % till 49 %) och denna förlorade andel i huvudsak övertogs av kinesisk dumpad lågprisimport. Som en försvårande faktor nämns också att gemenskapsindustrin kunde ha förväntat sig att vinna en del av den marknadsandel som hade hållits av de tre gemenskapstillverkare av citronsyra som avslutade sin verksamhet 2004. Vad som däremot hände var att gemenskapsindustrin varken kunde ta över kunder från de tre bortfallande gemenskapstillverkarna eller dra nytta av den ökade förbrukningen. Denna betydande förlust av marknadsandel i kombination med de klart försämrade finansiella indikatorerna, dvs. lönsamhet, räntabilitet och kassaflödet, visar att den allmänna situationen för gemenskapsindustrin försämrades under skadeundersökningsperioden och visade sig vara på sin sämsta nivå under undersökningsperioden. Dessutom kan minskningen av lager i detta fall inte bedömas som en positiv utveckling av situationen för gemenskapsindustrin eftersom denna indikator inte kan anses vara meningsfull då produkten har sådana egenskaper att den inte tål långvarig förvaring.

(46)

En berörd part hävdade att inom detta område är investeringarna inte kontinuerliga utan följer vissa investeringscykler. Medan det även under normala marknadsförhållanden helt klart inte kan förväntas att viktiga investeringar genomförs varje år, kan man anse att det faktum att ingendera av de två återstående tillverkarna i gemenskapen genomförde några viktiga investeringar under hela perioden tyder på att den låga lönsamheten (som övergick i förluster 2006) inte gav möjlighet till några viktiga investeringar. Det kan således anses att investeringarna i detta fall är en särskilt meningsfull skadeindikator.

(47)

Slutligen bör man granska gemenskapstillverkarnas förmåga att anskaffa kapital. I detta hänseende har undersökningen visat att de båda tillverkarna i gemenskapen hade svårigheter att anskaffa kapital, eftersom affärsverksamheten med citronsyra höll på att bli sämre.

(48)

En berörd part hävdade att den klagande åtminstone kunde anskaffa kapital för andra produkter eftersom den klagande i februari 2007 tillkännagav uppförandet av en ny glukosfabrik. I detta hänseende noteras att undersökningen begränsas till förmågan att anskaffa kapital för produkten i fråga, dvs. citronsyra, och denna förmåga ser ut att ha påverkats negativt av gemenskapsindustrins finansiella situation.

(49)

På grundval av det ovan anförda bekräftas slutsatserna rörande gemenskapsindustrins investeringar i skäl 72 i förordningen om preliminär tull härmed slutgiltigt.

(50)

En berörd part hävdade att det som fastställs i skäl 73 i förordningen om preliminär tull inte stämmer för de båda gemenskapstillverkarnas räkenskaper, särskilt som ingendera av räkenskaperna tar upp den nämnda extraordinära omstruktureringskostnaden. I detta hänseende noteras att under hela skadeundersökningsperioden har det extraordinära resultatet för en av gemenskapens tillverkare i stor utsträckning påverkats av omstruktureringsinsatser, som i räkenskaperna lades fram antingen som en kostnad eller en intäkt beroende på huruvida det gäller tillägg eller utlägg av provision och royalties betalade till moderföretaget i Schweiz. Det bedömdes därför vara lämpligare att använda rörelseresultatet som grund för skadeanalysen, i stället för nettovinsten.

(51)

Samma part hävdade att de böter för konkurrensbegränsade uppträdande som 2005 ålades båda gemenskapstillverkarnas moderföretag kunde ha påverkat situationen för gemenskapsindustrin. Alla verkningar med grund i böterna (både tillägg och utlägg av provisioner) har bokförts under extraordinära resultat. Som det anges i föregående skäl har under detta förfarande rörelseresultatet använts som en skadeindikator. Därför kunde böterna som ålades gemenskapens tillverkare inte ha påverkat den vinstsituation som användes i skadeanalysen. Dessutom bör noteras att gemenskapsindustrin gick med förlust från och med 2006 till och med undersökningsperiodens slut. De tendenser som anges i förordningen om preliminär tull bekräftas därför slutgiltigt.

(52)

Flera berörda parter pekade på en viss inkonsekvens mellan tendensen rörande lönsamhet och avkastningen på investering. Det stämmer att avkastningen på investering, i motsats till lönsamheten som uttrycktes som förhållandet mellan rörelseresultatet för försäljningar av liknande produkt till icke-närstående kunder och omsättningen för dessa försäljningar, uttrycktes som nettovinsten i förhållande till det bokförda värdet på investeringar. För att alla skadeindikatorer skulle beräknas på samstämmigt sätt, reviderades sättet att beräkna räntabiliteten så att rörelseresultatet i förhållande till det bokförda värdet på investeringar användes som grund. De reviderade uppgifterna är följande:

(53)

Eftersom de korrigerade uppgifterna ändå följer samma tendens och därför inte påverkar slutsatserna i skäl 74 i förordningen om preliminär tull, bekräftas detta skäl härmed slutgiltigt.

(54)

Eftersom inga nya och underbyggda uppgifter eller argument har inkommit beträffande produktion, försäljningsvolym, marknadsandelar, enhetspris, lager, kassaflöde, sysselsättning, produktivitet, löner och dumpningsmarginalens storlek, bekräftas skälen 66–71, 73 och 75–78 i förordningen om preliminär tull härmed slutgiltigt. Dessutom innebär de korrigerade uppgifterna om räntabilitet att de utvecklingstendenser som anges i skälen 73–74 i förordningen om preliminär tull står oförändrade. Med beaktande av de klart försämrade finansiella indikatorerna, såsom lönsamhet, räntabilitet och kassaflöde, i kombination med den väsentliga förlusten av marknadsandel, bekräftas slutgiltigt slutsatsen i skäl 81 i förordningen om preliminär tull om att gemenskapsindustrin har lidit väsentlig skada.

(55)

Som det konstateras i skäl 42 kan man slutgiltigt fastställa att genomsnittspriserna på import från Kina underskred gemenskapsindustrins genomsnittliga priser. Efter en smärre revidering av beräkningarna konstaterades den genomsnittliga prisunderskridandemarginalen uppgå till 16,54 %. Denna lätta justering nedåt kan inte påverka slutsatserna om den dumpade importens verkningar enligt skälen 83–85 i förordningen om preliminär tull och därför bekräftas dessa skäl härmed slutgiltigt.

(56)

Vissa importörer hävdade att gemenskapsindustrins skada var själförvållad eftersom den följde en ”pris före volym”-strategi, dvs. industrin riktade sig endast till marknadens högt prissatta segment medan den inte tillverkade och sålde lågt prissatta produkter. Enligt samma importörer ledde detta till att gemenskapsindustrin inte kunde dra nytta av den ökade efterfrågan på lågt prissatt citronsyra och därför miste marknadsandelar och försämrade sina finansiella resultat. Undersökningen visade dock att både den berörda produkten och den likadana produkten i grund och botten användes i samma tillämpningar och i huvudsak konkurrerar inom samma segment (se skäl 9), med undantag av en nischmarknad som representerar en liten andel av den europeiska citronsyremarknaden och som tills vidare endast har försörjts av gemenskapsindustrin. Undersökningen har bekräftat att gemenskapsindustrin hade verksamhet inom marknadens lågt prissatta segment. Därför bör detta argument avvisas.

(57)

Dessutom ansåg vissa berörda parter att det faktum att inga investeringar gjordes under skadeundersökningsperioden och särskilt under de år då gemenskapsindustrin uppnådde bättre resultat, dvs. 2004–2005, var en faktor som bidrog till förlusten av marknadsandelar och därmed en försämring av situationen. Undersökningen visade att gemenskapsindustrin inte fungerade på full kapacitet och att kapacitetsutnyttjandet var stabilt under skadeundersökningsperioden. En viss ökning av produktionen som svar på starkare efterfrågan skulle därför ha varit möjlig utan nya investeringar. Dessutom gäller att eftersom lönsamheten hos gemenskapsindustrin var otillräcklig och inte nådde upp till vinstmålen under skadeundersökningsperioden och t.o.m. svängde till förlust, kan affärsbeslutet om att inte investera betydande belopp i produktionen av den likadana produkten anses vara ekonomiskt motiverat. Detta argument är därför inte övertygande och bör avvisas.

(58)

Nästan alla berörda parter upprepade sina påståenden om att all eventuell skada beror på reformen av sockermarknaden och därpå följande avskaffande av produktionsbidrag 2006 och/eller stigande energipriser.

(59)

En berörd part hävdade att en tillverkare i gemenskapen i årsrapporten för 2007 konstaterade att tillgången på råmaterial var begränsad på grund av den europeiska marknadsordningen för socker som ledde till högre kostnader. I det sammanhanget bör det påpekas att den nämnda gemenskapstillverkaren inte använder socker som sin viktigaste råvara, utan melass, och att denna tillverkare därför inte var föremål för produktionsbidrag, enligt det som förklaras i skäl 89 i den preliminära förordningen. Kostnadsökningen för melass var dock inte betydande, utan motsvarade ökningen av världsmarknadspriset för socker. Inga nya eller underbyggda uppgifter eller argument har inkommit rörande situationen för den andra gemenskapstillverkaren som beskrivs i detalj i skälen 90–94 i förordningen om preliminär tull. Därför bekräftas den allmänna slutsatsen enligt skäl 93 att reformen av sockermarknaden inte hade någon väsentlig inverkan på gemenskapsindustrins kostnader.

(60)

Samma berörda part hävdade att det nog finns en koppling mellan sockerpriserna och produktionen av biobränsle, enligt det som fastställs i kommissionens undersökning om orsakerna till livsmedelspriskrisen (”The causes of the Food Price Crisis”, på engelska) (4). I detta hänseende noteras att kommissionen, såsom redan anges i skäl 98 i förordningen om preliminär tull, hade tillgång till kostnadsuppgifter för båda gemenskapstillverkarna och därför kunde analysera båda tillverkarnas konkreta råmaterialkostnader för tillverkningen av citronsyra. Alla kopplingar mellan sockerpriser och biobränsleproduktion har därför undersökts och beaktats vid bedömningen av verkningarna av reformen av gemenskapens sockermarknad och den ökande biobränsleproduktionen. På grundval av detta kunde man fastställa, vilket härmed slutligen bekräftas, att dessa faktorer inte hade någon betydande inverkan på den konstaterade skada som gemenskapsindustrin hade lidit.

(61)

Det bör dessutom konstateras att alla kostnadsökningar för melass, socker, glukos eller energi som fastställdes i förordningen om preliminär tull (se skälen 93 och 96) inte är orsaken till skadan för gemenskapsindustrin, eftersom denna i en normal marknadssituation kunde ha överfört åtminstone en del av dessa ökade kostnader på sina kunder. Undersökningen visade dock på en ökad förekomst av dumpad import som betydligt underskred gemenskapsindustrins priser. Det fanns därför, som det konstateras i skäl 84 i förordningen om preliminär tull, ett pristryck och gemenskapsindustrin kunde endast till en liten del överföra sina egna kostnadsökningar till kunderna, vilket ledde till en försämring av den finansiella situationen och ytterligare förlust av marknadsandel.

(62)

Slutligen bör nämnas att undersökningen har visat att även de kinesiska kostnaderna för tillverkning av citronsyra hade ökat. Dessa ökade kostnader överfördes dock inte till försäljningspriserna utan tvärtom, enhetspriserna t.o.m. sjönk med 6 procentenheter under skadeundersökningsperioden, som det visas i skäl 63 i förordningen om preliminär tull.

(63)

På grundval av det ovan anförda bör påståendena avvisas och skälen 88–99 i förordningen om preliminär tull bekräftas slutgiltigt.

(64)

Vissa berörda parter upprepade sina påståenden om att de europeiska tillverkarnas förlust av marknadsandelar var själförvållad på grund av citronsyrekartellen (1991–1995), som både den klagande och den andra europeiska tillverkaren var delaktiga i och som hävdades vara orsaken till den stora ökningen av kinesisk import av citronsyra. Detta påstående underbyggdes inte närmare och ändrade därför inte på slutsatsen enligt skäl 100 i förordningen om preliminär tull om att den stora ökningen av den dumpade importen inträffade flera år efter att kartellen hade upphört att existera.

(65)

På grundval av det ovan anförda kan det slutgiltigt konstateras att följderna av de konkurrensbegränsande metoder som gemenskapsindustrin deltog i inte bidrog till den väsentliga skada som denna industri hade lidit.

(66)

Vissa berörda parter upprepade sina påståenden om att de sänkta priserna på kinesisk citronsyra under undersökningsperioden i stor utsträckning berodde på en ogynnsam valutakurs mellan US-dollar och euro, det faktum att priserna för citronsyra i regel anges i US-dollar på världsmarknaderna och svårigheten med att justera priserna, som i regel förhandlas på årsbasis, till den nya valutasituationen.

(67)

I skäl 104 i förordningen om preliminär tull konstateras att verkningarna av eventuella valutafluktuationer kan anses vara försumbara, eftersom även om man helt bortser från att US-dollarns värde gentemot euron sjönk med 4,97 % mellan 2004 och undersökningsperioden (efter en viss finjustering av de preliminära beräkningarna), skulle prisunderskridelsen fortfarande vara mer än 10 %.

(68)

Det kan därför slutgiltigt bekräftas att eurons värde i förhållande till US-dollarna inte var en tillräckligt stark faktor för att bryta orsakssambandet mellan den fastställda skadan för gemenskapsindustrin och den berörda importen. Påståendet bör därför avvisas.

(69)

Eftersom inga andra nya och underbyggda uppgifter eller argument inkommit rörande denna fråga, bekräftas skälen 82–110 i förordningen om preliminär tull härmed slutgiltigt.

(70)

Mot bakgrund av det ovan anförda bekräftas de preliminära slutsatserna om förekomsten av ett orsakssamband mellan den väsentliga skada som gemenskapsindustrin hade lidit och den dumpade kinesiska importen härmed slutgiltigt.

(71)

Synpunkter rörande behovet att beakta vissa viktiga utvecklingar som skett efter undersökningsperioden har inkommit både från vissa tillverkare i gemenskapen och från samarbetsvilliga exporterande tillverkare och importörer. Enligt artikel 6.1 i grundförordningen ska information rörande dumpning och skada som gäller en period efter undersökningsperioden i regel inte beaktas. Mot bakgrund av det som fastställs i skälen 119 och 129 i förordningen om preliminär tull ansågs det dock undantagsvis vara nödvändigt att samla in data och information gällande perioden efter juni 2007 fram till juli 2008.

(72)

Vissa berörda parter hävdade att inga åtgärder behöver införas eftersom gemenskapsindustrin hade en hög lönsamhetsnivå efter undersökningsperioden tack vare betydligt högre priser och att marknaden hade reglerat sig själv. Under undersökningsperioden fanns det bevis på dumpning och skada, och denna skada vållades i väsentlig utsträckning av det pristryck som hade sin grund i dumpad import. Enligt importstatistiken steg de kinesiska försäljningspriserna i genomsnitt endast 12 % efter undersökningsperioden. Jämfört med underskridandenivån på 16,54 % som konstaterades under undersökningsperioden, är denna höjning klart inte tillräcklig eftersom den inte ger gemenskapsindustrin möjlighet att höja sina försäljningspriser till en hållbar nivå utan att riskera förlust av flera kunder om inga antidumpningsåtgärder införs. Vad gäller gemenskapsindustrins prisnivå konstaterades att gemenskapsindustrin lyckades genomföra en moderat höjning av priserna från och med det första kvartalet 2008 vilket verkar ha förbättrat den finansiella situationen för gemenskapsindustrin. Dessa prishöjningar ligger dock tidsmässigt nära inledandet av detta förfarande och det verkar därför som om situationen för gemenskapsindustrin kan ha förbättrats på grund av de potentiella antidumpningsåtgärderna rörande import från Kina. Det slogs därför fast att det inte förekom någon självreglering på marknaden eller att självregleringen inte var tillräcklig för att eliminera behovet av åtgärder. Argumentet bör således avvisas.

(73)

Eftersom inga nya och underbyggda uppgifter eller argument inkommit beträffande gemenskapsindustrins intresse, bekräftas slutsatsen i skälen 112–115 i förordningen om preliminär tull.

(74)

De flesta berörda parter upprepade påståendet om att ifall åtgärder införs uppstår en betydande minskning av konkurrensen på den europeiska marknaden och en duopolistisk marknadssituation. Det anses dock, med tanke på den starka marknadsställning som de kinesiska exporterande tillverkarna erhållit under de senaste åren, att införandet av åtgärder inte skulle driva bort dem från gemenskapens marknad utan endast återställa ett jämlikt spelfält som gör det möjligt för gemenskapsindustrin och de kinesiska exporterande tillverkarna att konkurrera på lika villkor. En rimlig prisökning på gemenskapens marknad kunde dessutom ge mer import från andra tredjeländer som har egen tillverkning, såsom Israel och länder i Sydamerika, som sannolikt varit mindre intresserade av att exportera till en marknad med pristryck.

(75)

Om antidumpningsåtgärder inte införs kan det å andra sidan inte uteslutas att gemenskapsindustrin skulle bli tvungen att upphöra med tillverkningen inom denna bransch vilket skulle leda till ett motsatt scenario, dvs. en dominerande ställning för den kinesiska importen.

(76)

De flesta berörda parter hävdade också att om den kinesiska importen upphör till följd av att åtgärder införs, skulle försörjningstryggheten riskeras eftersom gemenskapsindustrin inte kan tillfredsställa efterfrågan på gemenskapens marknad även om båda tillverkarna skulle utnyttja 100 % av sin kapacitet. Detta skulle förvärras av det faktum att efterfrågan på citronsyra förutspås t.o.m. öka till följd av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 648/2004 av den 31 mars 2004 om tvätt- och rengöringsmedel (5). I denna förordning åtar sig kommissionen att genomföra en granskning av hur fosfater används i tvätt- och rengöringsmedel och på grundval av resultaten lämna ett förslag till lämpliga åtgärder. Kommissionen uppfyllde sin skyldighet om att lämna en rapport men har ännu inte lämnat något förslag till åtgärder. Dock gäller att även om fosfater helt skulle förbjudas i tvätt- och rengöringsmedel, skulle de i huvudsak ersättas med zeoliter och endast i en mindre utsträckning med citronsyra.

(77)

Dessutom finns det flera fakta som talar mot antagandet att den kinesiska importen skulle upphöra.

(78)

Dessutom tillkännagav gemenskapsindustrin att den skulle vidta tillbörliga åtgärder för att öka sin produktionskapacitet. Den klagande tillkännagav sina avsikter att betydligt öka sin produktionskapacitet. Enligt ett pressmeddelande som offentliggjordes i juli 2008 skulle tilläggskapaciteten vara fullt tillgänglig från mitten av 2009 med den första ökningen tillgänglig redan i januari 2009. Detta skulle bidra till att tillfredsställa efterfrågan i EU. Vidare noteras att den andra gemenskapstillverkaren tillkännagav i augusti 2008 att den skulle stänga sin produktionsanläggning i Kina under första kvartalet av 2009 och fokusera på produktionsanläggningen i gemenskapen.

(79)

Dessutom skulle en attraktivare prisnivå på EU-marknaden sannolikt även öka importen från tredjeländer, och med sådana alternativa källor tillgängliga verkar försörjningen vara bättre säkerställd än om användarna endast är beroende av kinesisk citronsyra. Under de 12 månaderna som följde på undersökningsperioden har t.ex. importen från Israel ökat med 30 %.

(80)

Det verkar därför som om införandet av åtgärder inte driver de kinesiska exporterande tillverkarna från marknaden, utan i stället återställer ett jämlikt spelfält som säkerställer alternativa försörjningskällor.

(81)

Vissa berörda parter hävdade att kommissionen genom stickprovsförfarandet endast fick resultat för de största importörerna i Europa men ingen information om tullarnas verkningar på den överväldigande majoriteten av små och medelstora importörer. Ingen part lämnade dock invändningar mot urvalet och därför anses det vara representativt för alla importörer.

(82)

Eftersom citronsyran i genomsnitt endast står för 1 % av importörernas totala intäkter är det förväntat att en antidumpningstull inte har några kännbara verkningar på företagens totalresultat.

(83)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit från importörer, bekräftas slutsatserna i skälen 116–120 i förordningen om preliminär tull härmed slutgiltigt.

(84)

Efter det preliminära skedet intensifierade kommissionen undersökningen rörande åtgärdernas eventuella verkningar på användarna. För detta ändamål inhämtades ytterligare information från användarna och nationella sammanslutningar och ett ytterligare kontrollbesök gjordes hos en av gemenskapens användare.

(85)

Den mottagna informationen bekräftar de preliminära resultaten baserade på användarnas ofullständiga svar på frågeformulären enligt det som anges i skälen 121 och 122 i förordningen om preliminär tull, dvs. att citronsyran inte har någon väsentlig inverkan på användarnas totala produktionskostnader. Citronsyrans andel av användarnas produktionskostnader beror självfallet på vilken produkt som tillverkas men befanns i regel ligga mellan mindre än 1 % och 20 %. Den ovan nämnda tilläggsinformationen har också bekräftat de preliminära resultaten om att en tull på samma nivå som underskridandemarginalen skulle ha mycket begränsade verkningar på de samarbetsvilliga användarnas produktionskostnader. Efter meddelandet av de slutgiltiga uppgifterna hävdade två av de största industriella användarna av citronsyra att citronsyra utgör en stor andel av vissa produkter och att tullarnas inverkan alltså skulle bli väsentlig för dem. För det första bör noteras att bägge användarna framställer en stor mängd produkter där citronsyra används i olika proportioner. För det andra kunde det med ledning av inlämnade uppgifter inte styrkas att dessa användare övervägande sålde produkter där kostnaden för citronsyra var mer betydelsefull. För det tredje underbyggdes inte detta argument av ytterligare uppgifter. Därför kan detta argument inte godtas.

(86)

Den ovan anförda tilläggsanalysen rörande gemenskapens importörers och användarnas intressen påverkar inte de preliminära slutsatserna i frågan. Även om bördan i vissa fall skulle bäras i sin helhet av importören/användaren, skulle eventuella negativa finansiella verkningar på den senare under alla omständigheter inte vara betydande. På denna grund konstateras att de slutsatser rörande gemenskapens intresse som fastställs i förordningen om preliminär tull inte ska ändras. Eftersom inga andra synpunkter har inkommit, bekräftas de därför härmed slutgiltigt.

(87)

Flera berörda parter lämnade invändningar mot den preliminära vinstmarginalen och hävdade att en vinst på 9 % är för hög eftersom gemenskapsindustrin under skadeundersökningsperioden aldrig i praktiken nådde upp till en sådan vinstnivå. Det stämmer att bara en gemenskapstillverkare faktiskt nådde upp till denna vinstnivå under 2001, när dumpning inte förekom, medan de andra inte gjorde det. Därför gjordes en omvärdering av metoden för att fastställa nivån för undanröjande av skada, och det ansågs vara lämpligt att som vinstmarginal använda den vägda genomsnittliga vinstmarginal som de båda europeiska tillverkarna nådde upp till år 2001, dvs. 6 %.

(88)

På grundval av det ovan anförda fastställs att gemenskapsindustrin rimligen kan förvänta sig en vinstmarginal på 6 % före skatt när dumpad import inte förekommer, och denna nivå användes i de slutgiltiga resultaten.

(89)

Undersökningsperiodens kinesiska importpriser jämfördes med det icke-skadevållande priset på den likadana produkten som gemenskapsindustrin sålde på gemenskapens marknad. Det icke-skadevållande priset har erhållits genom att justera gemenskapsindustrins försäljningspris så att det avspeglar den reviderade vinstmarginalen. Den resulterande skillnaden från denna jämförelse uttryckt som en procentandel av det totala cif-värdet varierade mellan 8,3 % och 42,7 % för alla företag utom för ett, dvs. skillnaden var mindre än den konstaterade dumpningsmarginalen.

(90)

Mot bakgrund av slutsatserna rörande dumpning, skada, orsakssamband och gemenskapens intresse och enligt artikel 9.4 i grundförordningen, ska en slutgiltig antidumpningstull införas på en nivå som motsvarar de lägsta konstaterade dumpnings- och skademarginalerna, i enlighet med bestämmelsen om lägre tull. I alla fall utom ett ska tullsatsen därför fastställas på nivån för den konstaterade skadan.

(91)

På grundval av det ovan anförda ska de slutgiltiga tullarna vara följande:

(92)

Under undersökningens gång erbjöd sex exporterande tillverkare i Kina tillfredsställande prisåtaganden enligt artikel 8.1 i grundförordningen.

(93)

Kommissionen godkände dessa erbjudanden om åtaganden genom beslut 2008/899/EG (6). Rådet erkänner att dessa erbjudanden om åtagande undanröjer dumpningens skadliga verkningar och i tillräcklig grad begränsar risken för kringgående.

(94)

För att ytterligare underlätta för kommissionen och tullmyndigheterna att på ett effektivt sätt övervaka att den exporterande tillverkaren uppfyller sitt åtagande, bör vid uppvisandet av begäran om övergång till fri omsättning för den behöriga tullmyndigheten befrielse från antidumpningstull beviljas endast under förutsättning i) att det uppvisas en åtagandefaktura som innehåller åtminstone de uppgifter och den försäkran som föreskrivs i bilagan, ii) att de importerade varorna har tillverkats, skickats och fakturerats direkt av den exporterande tillverkaren till den första oberoende kunden i gemenskapen samt iii) att de varor som deklareras och uppvisas för tullen exakt motsvarar beskrivningen på åtagandefakturan. Om ovanstående villkor inte uppfylls bör en antidumpningstull uppkomma när en deklaration för övergång till fri omsättning godtas.

(95)

Om kommissionen i enlighet med artikel 8.9 i grundförordningen återkallar godtagandet av ett åtagande till följd av en överträdelse genom att hänvisa till särskilda transaktioner och förklara den berörda åtagandefakturan ogiltig, ska en tullskuld uppkomma då en deklaration för övergång till fri omsättning godtas avseende dessa transaktioner.

(96)

Importörerna bör vara medvetna om att en tullskuld kan uppkomma enligt skälen 94 och 95 som en normal handelsrisk då en deklaration för övergång till fri omsättning godtas, även om ett åtagande från den tillverkare som är deras leverantör direkt eller indirekt godtagits av kommissionen.

(97)

I enlighet med artikel 14.7 i grundförordningen bör tullmyndigheterna därför omedelbart underrätta kommissionen om det konstateras att åtagandet har överträtts.

(98)

Av de skäl som anges i kommissionens beslut anser kommissionen att de åtaganden som erbjudits av den exporterande tillverkaren kan godtas, och den berörda exporterande tillverkaren har underrättats om de huvudsakliga omständigheter, överväganden och skyldigheter som godtagandet grundar sig på.

(99)

Om ett åtagande överträds eller dras tillbaka eller om kommissionen drar tillbaka sitt godkännande av åtagandet, ska den antidumpningstull som rådet införde enligt artikel 9.4 i grundförordningen automatiskt tillämpas i enlighet med artikel 8.9 i den förordningen.

(100)

Med hänsyn till de konstaterade dumpningsmarginalernas storlek och nivån på den skada som vållats gemenskapsindustrin bör de belopp för vilka säkerhet ställts i form av den preliminära antidumpningstull som infördes genom förordningen om preliminär tull tas ut slutgiltigt upp till en nivå som motsvarar de slutgiltiga tullarna. Eftersom de slutgiltiga tullarna är lägre än de preliminära tullarna, bör de belopp för vilka säkerhet ställts utöver beloppen för de slutgiltiga antidumpningstullarna frisläppas.

a)

Att varorna har tillverkats, sänts och fakturerats direkt av dessa företag till den första oberoende kunden i gemenskapen.

b)

Att importvarorna åtföljs av en giltig åtagandefaktura. Med åtagandefaktura avses en affärsfaktura som innehåller åtminstone de uppgifter och den försäkran som föreskrivs i bilagan till denna förordning.

c)

Att de varor som deklareras och visas upp för tullen exakt motsvarar beskrivningen på åtagandefakturan.

a)

om det fastställs att för de varor som beskrivs i artikel 1 ett eller flera av dessa villkor inte är uppfyllda, eller

b)

om kommissionen har återkallat godtagandet av åtagandet i enlighet med artikel 8.9 i förordning (EG) nr 384/96 eller genom en förordning eller ett beslut där det hänvisas till en särskild transaktion och anges att den berörda åtagandefakturan är ogiltig.

3.12.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 323/16

3.12.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 323/18

(1)

Kommissionen har i enlighet med artikel 9.1 första stycket, och genom tillämpning av artikel 17.2, i förordning (EG) nr 510/2006 undersökt Förenade kungarikets ansökan om godkännande av ändringar av produktspecifikationen för den skyddade geografiska beteckningen ”Scottish Farmed Salmon” som registrerats i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 2400/96 (2) i dess ändrade lydelse enligt förordning (EG) nr 1437/2004 (3).

(2)

Eftersom de berörda ändringarna inte är mindre i den mening som avses i artikel 9 i förordning (EG) nr 510/2006 har kommissionen offentliggjort ansökan om ändringar i enlighet med artikel 6.2 första stycket i samma förordning i Europeiska unionens officiella tidning  (4). Då inga invändningar i enlighet med artikel 7 i förordning (EG) nr 510/2006 har meddelats kommissionen bör ändringarna godkännas.

3.12.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 323/20

(1)

Enligt artikel 4.1 i förordning (EG) nr 1670/2006 ska de kvantiteter av spannmål som berättigar till exportbidrag vara de kvantiteter som ställs under kontroll och som destilleras, viktade med en koefficient som ska fastställas årligen för varje berörd medlemsstat. Denna koefficient uttrycker förhållandet mellan de totala kvantiteter som exporteras och de totala kvantiteter som saluförs av den berörda spritdrycken, på grundval av den utveckling som har observerats för dessa kvantiteter under det antal år som motsvarar den genomsnittliga lagringstiden för spritdrycken i fråga.

(2)

På grundval av de uppgifter som Förenade kungariket lämnat för perioden 1 januari–31 december 2007 var den genomsnittliga lagringstiden för Scotch whisky åtta år under 2007.

(3)

Koefficienterna för perioden 1 oktober 2008–30 september 2009 bör därför fastställas.

(4)

Enligt artikel 10 i protokoll 3 till avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet får bidrag inte beviljas för export till Liechtenstein, Island och Norge. Dessutom har gemenskapen ingått avtal med vissa tredjeländer genom vilka exportbidragen avskaffas. I enlighet med artikel 7.2 i förordning (EG) nr 1670/2006 bör detta beaktas vid beräkningen av koefficienterna för perioden 2008–2009.

3.12.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 323/22

(1)

I rådets förordning (EG) nr 40/2008 av den 16 januari 2008 om fastställande för år 2008 av fiskemöjligheter och därmed förbundna villkor för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i gemenskapens vatten och, för gemenskapens fartyg, i andra vatten där fångstbegränsningar krävs (3) fastställs kvoter för 2008.

(2)

Enligt de uppgifter som kommissionen har mottagit har fångsterna av det bestånd som anges i bilagan till den här förordningen, gjorda av fartyg som är registrerade i den medlemsstat som anges i samma bilaga, eller som för den medlemsstatens flagg, medfört att kvoten för 2008 är uppfiskad.

(3)

Det är därför nödvändigt att förbjuda fiske efter detta bestånd samt förvaring ombord, omlastning och landning av fångster av detta bestånd.

3.12.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 323/24

(1)

I rådets förordning (EG) nr 40/2008 av den 16 januari 2008 om fastställande för år 2008 av fiskemöjligheter och därmed förbundna villkor för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i gemenskapens vatten och, för gemenskapens fartyg, i andra vatten där fångstbegränsningar krävs (3) fastställs kvoter för 2008.

(2)

Enligt de uppgifter som kommissionen har mottagit har fångsterna av det bestånd som anges i bilagan till den här förordningen, gjorda av fartyg som är registrerade i den medlemsstat som anges i samma bilaga, eller som seglar under den medlemsstatens flagg, medfört att kvoten för 2008 är uppfiskad.

(3)

Det är därför nödvändigt att förbjuda fiske efter detta bestånd samt förvaring ombord, omlastning och landning av fångster av detta bestånd.

3.12.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 323/26

(1)

I kommissionens förordning (EG) nr 341/2007 (3) finns bestämmelser om öppnande och administration av tullkvoter och om införande av ett system med importlicenser och ursprungsintyg för vitlök och andra jordbruksprodukter som importeras från tredjeländer.

(2)

De kvantiteter för vilka A-licensansökningar har lämnats in av traditionella importörer och nya importörer under de fem första arbetsdagarna efter den 15 november 2008 i enlighet med artikel 10.1 i förordning (EG) nr 341/2007 överskrider de kvantiteter som finns tillgängliga för produkter med ursprung i Kina, Argentina, och alla andra tredjeländer utöver Kina och Argentina.

(3)

Enligt artikel 7.2 i förordning (EG) nr 1301/2006 är det nu därför nödvändigt att fastställa i vilken utsträckning som de A-licensansökningar som överlämnats till kommissionen senast vid utgången av november 2008, i enlighet med artikel 12 i förordning (EG) nr 341/2007, kan beviljas.

3.12.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 323/28

(1)

De importtullar inom spannmålssektorn som ska gälla från och med den 1 december 2008 fastställs i kommissionens förordning (EG) nr 1186/2008 (3).

(2)

Eftersom de beräknade genomsnittsvärdena av importtullarna avviker med 5 euro/ton från de fastställda värdena, bör de importtullar som fastställs i förordning (EG) nr 1186/2008 justeras i motsvarande mån.

(3)

Förordning (EG) nr 1186/2008 bör därför ändras i enlighet med detta.

3.12.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 323/31

(1)

Enligt rådets direktiv 79/409/EEG (3) ska vissa åtgärder antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (4).

(2)

Beslut 1999/468/EG har ändrats genom rådets beslut 2006/512/EG (5), genom vilket infördes ett föreskrivande förfarande med kontroll för antagande av åtgärder med allmän räckvidd vilka är avsedda att ändra icke väsentliga delar av en grundläggande rättsakt som antagits i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget, bland annat genom att stryka vissa av dessa delar eller komplettera rättsakten med nya icke väsentliga delar.

(3)

I enlighet med Europaparlamentets, rådets och kommissionens uttalande (6) om beslut 2006/512/EG, måste redan gällande rättsakter som antagits i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget anpassas i enlighet med tillämpliga förfaranden för att det föreskrivande förfarandet med kontroll ska vara tillämpligt på dessa rättsakter.

(4)

Kommissionen bör särskilt ges befogenhet att anpassa vissa bilagor till direktiv 79/409/EEG till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen. Eftersom dessa åtgärder har en allmän räckvidd och avser att ändra icke väsentliga delar i direktiv 79/409/EEG, bland annat genom att komplettera den med nya icke väsentliga delar, måste de antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.

(5)

Direktiv 79/409/EEG bör därför ändras i enlighet med detta.

(6)

Eftersom de ändringar av direktiv 79/409/EEG som görs genom detta direktiv är av teknisk art och enbart avser kommittéförfarande, behöver de inte införlivas av medlemsstaterna. Det är därför inte nödvändigt att föreskriva bestämmelser i detta syfte.

1.

Artikel 15 ska ersättas med följande:

”Artikel 15

De ändringar som är nödvändiga för att anpassa bilagorna I och V till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen och de ändringar som avses i artikel 6.4 andra stycket ska antas. Dessa åtgärder som avser att ändra icke väsentliga delar i detta direktiv ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 17.2.”

2.

Artikel 17 ska ersättas med följande:

”Artikel 17

1.   Kommissionen ska biträdas av kommittén för anpassning till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen.

2.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5a.1–5a.4 och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.”

3.12.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 323/33

(1)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/25/EG av den 4 april 2001 om minimikrav på utbildning för sjöfolk (3) har ändrats väsentligt flera gånger (4). Med anledning av nya ändringar i det direktivet bör av tydlighetsskäl bestämmelserna i fråga omarbetas.

(2)

Åtgärder som ska vidtas på gemenskapsnivå på området för sjösäkerhet och förhindrande av föroreningar till havs bör vara i linje med internationellt överenskomma regler och normer.

(3)

I syfte att bibehålla och utveckla kunskaper och färdigheter på sjöfartsområdet i gemenskapen är det viktigt att ägna lämplig uppmärksamhet åt situationen för de maritima utbildningarna och för sjöfolk inom gemenskapen.

(4)

En enhetlig utbildningsnivå för utfärdande av examensbevis till sjöfolk bör säkerställas med hänsyn till säkerheten till sjöss.

(5)

Europaparlamentet och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer (5) gäller för sjöfolk som omfattas av det här direktivet. Det kommer att bidra till att främja uppfyllandet av de förpliktelser som fastställs i fördraget om att avlägsna hinder för den fria rörligheten för personer och tjänster mellan medlemsstaterna.

(6)

Det ömsesidiga erkännandet av examensbevis och certifikat enligt direktiv 2005/36/EG säkerställer inte alltid en harmoniserad utbildning av allt sjöfolk som tjänstgör i fartyg som seglar under en medlemsstats flagg. En sådan harmonisering är dock av avgörande betydelse för säkerheten till sjöss.

(7)

Det är därför nödvändigt att införa minimikrav på utbildning för sjöfolk inom gemenskapen. Dessa krav bör bygga på de utbildningsnormer som redan fastlagts på internationellt plan, dvs. i Internationella sjöfartsorganisationens (IMO) konvention av år 1978 om normer för sjöfolks utbildning, certifiering och vakthållning (STCW-konventionen), reviderad 1995. Samtliga medlemsstater är parter i den konventionen.

(8)

Medlemsstaterna får fastställa högre normer än miniminormerna enligt STCW-konventionen och detta direktiv.

(9)

Bestämmelserna i STCW-konventionen som bilagts detta direktiv, bör kompletteras med de obligatoriska bestämmelserna i del A i kod för sjöfolks utbildning, certifiering och vakthållning, (STCW-koden). Del B i STCW-koden innehåller rekommenderade riktlinjer i syfte att bistå parterna i STCW-konventionen och dem som arbetar med att genomföra, tillämpa eller upprätthålla bestämmelserna i den för att konventionen ska ha verkan till fullo på ett enhetligt sätt.

(10)

För att öka sjösäkerheten och bättre förhindra förorening till havs bör bestämmelser om minsta viloperiod för vaktgående personal fastställas i detta direktiv i enlighet med STCW-konventionen. Dessa bestämmelser bör tillämpas utan att det påverkar tillämpningen av rådets direktiv 1999/63/EG av den 21 juni 1999 om det avtal om arbetstidens organisation för sjömän som ingåtts av European Community Shipowners’ Association (ECSA) och Federation of Transport Workers’ Unions in the European Union (FST) (6).

(11)

Medlemsstaterna bör införa och tillämpa särskilda bestämmelser för att förhindra och straffbelägga bedrägligt beteende med anknytning till behörighetscertifikat samt fortsätta sina ansträngningar inom IMO för att uppnå strikta och genomförbara överenskommelser om internationell bekämpning av sådana bedrägerier.

(12)

För att öka säkerheten till sjöss och förebygga förlust av människoliv och förorening av havet bör kommunikationen mellan besättningsmedlemmar i fartyg som seglar i gemenskapens farvatten förbättras.

(13)

Personal på passagerarfartyg, som har till uppdrag att bistå passagerare i nödsituationer, bör kunna kommunicera med passagerarna.

(14)

Besättningsmedlemmar som tjänstgör på tankfartyg som transporterar farligt eller förorenande gods bör vara kapabla att effektivt kunna förebygga olyckor och nödsituationer. Det är av yttersta vikt att en passande kommunikationsförbindelse, som omfattar kraven i detta direktiv, upprättas mellan befälhavaren, befälen och manskapet.

(15)

Det är viktigt att säkerställa att sjöfolk med certifikat som är utfärdade av tredjeland, vilka tjänstgör ombord på gemenskapsfartyg, har en kompetensnivå motsvarande den som krävs i STCW-konventionen. Detta direktiv bör fastställa de förfaranden och gemensamma kriterier för medlemsstaternas erkännande av certifikat utfärdade av tredjeland, grundat på utbildnings- och certifieringskraven såsom överenskommits inom ramen för STCW-konventionen.

(16)

För sjösäkerhetens skull bör medlemsstaterna erkänna behörighetsbevis för den utbildningsnivå som krävs endast då dessa är utfärdade av parter till STCW-konventionen, eller på dessa parters vägnar, för vilka IMO:s sjösäkerhetskommitté har fastställt att de har tillämpat och alltjämt till fullo tillämpar de normer som anges i konventionen. För att överbrygga tidsintervallet till dess att sjösäkerhetskommittén har kunnat fastställa detta, behövs ett förfarande för preliminärt erkännande av certifikat.

(17)

När det är lämpligt bör inspektioner äga rum av sjöfartsinstitut, utbildningsprogram och kurser. Kriterier för sådan inspektion bör därför fastställas.

(18)

Kommissionen bör bistås av en kommitté i sitt arbete med avseende på erkännande av certifikat som är utfärdade av utbildningsinstitutioner eller myndigheter i tredjeland.

(19)

Europeiska sjösäkerhetsbyrån, inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1406/2002 (7), bör bistå kommissionen i kontrollen av att medlemsstaterna uppfyller de krav som fastställs i detta direktiv.

(20)

Varje medlemsstat är i sin egenskap av hamnmyndighet skyldig att öka säkerheten och förebyggandet av föroreningar i gemenskapens farvatten genom att lägga särskild vikt vid inspektion av fartyg som för flagg från ett tredjeland som inte har ratificerat STCW-konventionen och därmed säkerställa att fartyg som för flagg från tredjeland inte behandlas gynnsammare.

(21)

Det är lämpligt att i detta direktiv innefatta bestämmelser om hamnstatskontroll i avvaktan på en ändring av rådets direktiv 95/21/EG (8) om hamnstatskontroll i syfte att till det direktivet överföra de bestämmelser om hamnstatskontroll som innefattas i det här direktivet.

(22)

Det är nödvändigt att fastställa ett förfarande för att anpassa detta direktiv till ändringar i internationella konventioner och koder.

(23)

De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (9).

(24)

Kommissionen bör särskilt ges befogenhet att ändra det här direktivet för att, i enlighet med syftet för det här direktivet, tillämpa ytterligare ändringar av vissa internationella koder och andra relevanta ändringar av gemenskapslagstiftningen. Eftersom dessa åtgärder har en allmän räckvidd och avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv, måste de antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.

(25)

De nya bestämmelser som införs i detta direktiv gäller endast kommittéförfarandena. De behöver därför inte införlivas av medlemsstaterna.

(26)

Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas skyldigheter vad gäller de tidsgränser för införlivande i nationell lagstiftning som anges i bilaga III del B.

a)

örlogsfartyg, militära hjälpfartyg eller andra fartyg som ägs eller drivs av en medlemsstat och som endast nyttjas för statliga uppdrag som inte är kommersiella,

b)

fiskefartyg,

c)

lustjakter som inte nyttjas i förvärvssyfte,

d)

träfartyg av enkel utformning.

a)

i examinationen för utfärdande av certifikat enligt radioreglementet inkludera de ytterligare kunskaper som krävs enligt de tillämpliga reglerna, eller

b)

utfärda ett separat certifikat av vilket framgår att innehavaren har de ytterligare kunskaper som krävs enligt de tillämpliga reglerna.

a)

kan utfärdas som separata dokument,

b)

ska vart och ett tilldelas ett unikt nummer, med undantag för intyg om erkännande av ett certifikat, som får tilldelas samma nummer som det ifrågavarande certifikatet förutsatt att detta nummer är unikt, och

c)

ska upphöra att gälla så snart det genom intyg erkända certifikatet upphör att gälla eller dras in, upphävs eller återkallas av medlemsstaten eller av det tredjeland som utfärdade det, och under alla omständigheter senast fem år efter dagen för deras utfärdande.

a)

Ett företag eller en befälhavare har anställt en person som inte innehar ett certifikat som krävs enligt detta direktiv.

b)

En befälhavare har tillåtit att en funktion eller tjänstgöring i någon befattning, som enligt detta direktiv ska utföras av en person som innehar ett vederbörligt certifikat, utförs av en person som inte innehar det föreskrivna certifikatet, en giltig dispens eller dokumentation som föreskrivs i artikel 19.7.

c)

En person har genom bedrägeri eller förfalskade dokument erhållit ett uppdrag att utföra en funktion eller tjänstgöra i en befattning som enligt detta direktiv ska utföras eller fullgöras av en person som innehar certifikat eller dispens.

a)

All verksamhet rörande utbildning, kompetensbedömning, certifiering, intyg om erkännande och förnyad giltighet, som utförs av icke-statliga organ eller dem underställda enheter, ska kontinuerligt övervakas genom ett system för kvalitetsnormer för att säkerställa att de fastslagna målen uppnås, inbegripet dem som gäller lärares och bedömares kvalifikationer och erfarenhet.

b)

I de fall statliga organ eller enheter utför sådan verksamhet ska det finnas ett system för kvalitetsnormer.

c)

Målen för utbildningen och de därmed sammanhängande kompetensnormerna ska vara klart och tydligt definierade och fastställa de nivåer för kunskaper, förståelse och skicklighet som är adekvata för de examinationer och bedömningar som krävs i STCW-konventionen.

d)

Kvalitetsnormernas tillämpningsområde ska dessutom omfatta förvaltningen av certifieringssystemet, samtliga kurser och utbildningsprogram, examinationer och bedömningar utförda av eller under uppsikt av varje medlemsstat samt de kvalifikationer och erfarenheter som krävs av lärare och bedömare, med hänsyn tagen till de principer, system, kontroller och interna kvalitetssäkringsförfaranden som har upprättats för att säkerställa att de angivna målen uppnås.

a)

alla interna lednings-, övervaknings- och uppföljningsåtgärder överensstämmer med planerade arrangemang och dokumenterade förfaranden samt effektivt säkerställer att de fastställda målen uppnås,

b)

resultaten av varje oberoende utvärdering dokumenteras och att de ansvariga för det utvärderade området görs uppmärksamma på dem, och

c)

åtgärder vidtas i rätt tid för att rätta till bristfälligheter.

a)

sin identitet,

b)

att hans ålder inte underskrider den som föreskrivs enligt reglerna i bilaga I för det certifikat som ansökan gäller,

c)

att han uppfyller de hälsokrav, särskilt vad avser syn och hörsel, som har införts av medlemsstaten, och att han innehar ett giltigt dokument som intygar hans hälsotillstånd, utfärdat av en vederbörligen legitimerad läkare, erkänd av den behöriga myndigheten i medlemsstaten,

d)

att han fullgjort den sjötjänstgöring och annan tillhörande obligatorisk utbildning som föreskrivs enligt reglerna i bilaga I för det certifikat som ansökan gäller, och

e)

att han uppfyller de kompetensnormer som föreskrivs enligt reglerna i bilaga I för de befattningar, funktioner och nivåer som ska framgå av certifikatets intyg om erkännande.

a)

föra register över alla certifikat och intyg om erkännande för befälhavare och befäl samt, i förekommande fall, manskap, vilka har utfärdats, har utgått eller förnyats, upphävts, återkallats eller rapporterats försvunna eller förstörda samt över utfärdade dispenser, och

b)

tillhandahålla information om statusen på sådana certifikat, intyg om erkännande och dispenser till andra medlemsstater eller andra parter i STCW-konventionen och till företag som begär bekräftelse på äktheten och giltigheten hos certifikat som tillställts dem av sjöfolk som anhåller om erkännande av sina certifikat eller om anställning på fartyg.

a)

uppfylla de hälsokrav som föreskrivs i artikel 11 och

b)

påvisa fortsatt yrkeskompetens i enlighet med avsnitt A-I/11 i STCW-koden.

a)

all obligatorisk simulatorbaserad utbildning,

b)

all kompetensbedömning som krävs i del A i STCW-koden och som genomförs med hjälp av simulator, och

c)

alla prov som genomförs med hjälp av simulator och som avser att påvisa bibehållen färdighet enligt del A i STCW-koden.

a)

allt sjöfolk som mönstrar på ett av dess fartyg innehar ett vederbörligt certifikat i enlighet med direktivets bestämmelser, fastställda av medlemsstaten,

b)

dess fartyg är bemannade i överensstämmelse med medlemsstatens tillämpliga bestämmelser för säker bemanning,

c)

dokumentation och uppgifter rörande allt sjöfolk med anställning på dess fartyg upprätthålls och finns lättillgängliga, och inbegriper, utan att vara begränsade till det, dokumentation och uppgifter om de anställdas erfarenhet, utbildning, hälsotillstånd och kompetens för sina tilldelade arbetsuppgifter,

d)

sjöfolk som mönstras på dess fartyg görs förtrogna med sina särskilda uppgifter och med fartygets alla anordningar och anläggningar, all utrustning och alla förfaranden och fartygsspecifika egenskaper som är av betydelse för deras vanliga arbetsuppgifter eller i nödsituationer, och att

e)

fartygets besättning effektivt kan samordna sina aktiviteter i en nödsituation och när den utför uppgifter som är väsentliga för säkerheten eller för att förhindra eller minska föroreningar.

a)

en rimlig tidsperiod inom vilken de nypåmönstrade har möjlighet att göra sig bekanta med

b)

att utse en kunnig besättningsmedlem med ansvar för att säkerställa att varje nypåmönstrad ombordanställd ges möjlighet att få väsentlig information på ett språk han förstår.

a)

ge den utbildning som åsyftas i artikel 3,

b)

organisera och/eller övervaka prov där så krävs,

c)

utfärda de behörighetscertifikat som avses i artikel 11,

d)

bevilja de dispenser som anges i artikel 16.

a)

All utbildning och bedömning av sjöfolk ska

b)

Personer som leder eller bedömer utbildning under tjänstgöring ombord på fartyget ska utföra dessa uppgifter endast då sådan utbildning eller bedömning inte negativt påverkar fartygets normala drift och då de kan ägna sin tid och uppmärksamhet åt utbildningen eller bedömningen.

c)

Lärare, övervakare och bedömare ska ha lämpliga kvalifikationer för de särskilda slagen och nivåerna av utbildning eller kompetensbedömning av sjöfolk ombord eller i land.

d)

En person som leder sådan utbildning under tjänstgöring av sjöfolk, antingen ombord eller i land, vilken avses kvalificera för certifiering i enlighet med detta direktiv ska

e)

En person som ansvarar för övervakningen av sådan utbildning under tjänstgöring av sjöfolk, vilken avses att kvalificera för certifiering, ska ha full kännedom om utbildningsprogrammet och de särskilda målen för varje slag av utbildning som genomförs.

f)

En person som leder sådan kompetensbedömning av sjöfolks utbildning under tjänstgöring, antingen ombord eller i land, vilken avses att kvalificera till certifiering enligt detta direktiv, ska

g)

Då en medlemsstat godkänner en utbildning, en utbildningsinstitution eller en kvalifikation som beviljats av en utbildningsinstitution som en del av dess krav för utfärdande av certifikat, omfattas instruktörernas och bedömarnas kvalifikationer och erfarenhet av tillämpningen av bestämmelserna om kvalitetsnormer i artikel 10; sådan kvalifikation, erfarenhet och tillämpning av kvalitetsnormer ska innefatta lämplig utbildning i utbildningstekniker och utbildnings- och bedömningsmetoder och bedömningsrutiner samt uppfylla alla tillämpliga krav i punkterna d, e och f.

a)

Utan att det påverkar punkterna b och d ska det ombord på alla fartyg som för en medlemsstats flagg alltid finnas anordningar på plats för effektiv muntlig kommunikation som rör säkerheten mellan alla medlemmar i besättningen, med särskild hänsyn tagen till att meddelanden och instruktioner ska kunna tas emot och förstås i rätt tid.

b)

Ombord på alla passagerarfartyg som för en medlemsstats flagg och på alla passagerarfartyg som påbörjar och/eller avslutar en resa i en hamn i en medlemsstat ska ett arbetsspråk bestämmas och antecknas i fartygets loggbok för att säkerställa att besättningen kan utföra sina säkerhetsuppgifter på ett effektivt sätt.

Beroende på vad som är lämpligast ska företaget eller befälhavaren avgöra vilket arbetsspråk som är lämpligt. Varje ombordanställd ska kunna förstå, och om så är lämpligt, ge order och instruktioner, samt avrapportera på detta språk.

Om arbetsspråket inte är ett officiellt språk i medlemsstaten ska alla planer och förteckningar som anslås innefatta en översättning till arbetsspråket.

c)

Den personal på passagerarfartyg som enligt mönstringslistan ska bistå passagerare i nödsituationer ska vara lätt att identifiera samt ha de kommunikationsfärdigheter som är tillräckliga för ändamålet, med beaktande av en lämplig och passande kombination av följande faktorer:

d)

Befälhavaren, befälen och manskapet ombord på oljetankfartyg, kemikalietankfartyg och gastankfartyg som för en medlemsstats flagg ska kunna kommunicera med varandra på ett eller flera gemensamma arbetsspråk.

e)

Det ska finnas lämpliga anordningar för kommunikation mellan fartyget och myndigheter i land. Sådan kommunikation ska ske i enlighet med regel 14.4 i kapitel V i Solas 74.

f)

När medlemsstaterna utför hamnstatskontroll enligt direktiv 95/21/EG ska de även kontrollera att fartyg som för en icke-medlemsstats flagg uppfyller kraven i denna artikel.

a)

Kontroll av att allt sjöfolk som tjänstgör ombord och som är skyldiga att vara certifierade i enlighet med STCW-konventionen innehar ett vederbörligt certifikat eller en giltig dispens, eller kan förete skriftligt bevis om att en ansökan om intyg om erkännande har inlämnats till myndigheterna i flaggstaten.

b)

Kontroll av att antalet och certifikaten för sjöfolk som tjänstgör ombord överensstämmer med de krav som myndigheterna i flaggstaten ställer på säker bemanning.

a)

Fartyget har varit inblandat i en kollision, grundstötning eller strandning.

b)

Utsläpp av ämnen från fartyget som är olagliga enligt en internationell konvention har skett när fartyget befunnit sig under gång, för ankar eller vid kaj.

c)

Fartyget har framförts på ett oberäkneligt eller riskabelt sätt varvid trafikregleringsåtgärder antagna av IMO eller säkra navigeringsmetoder och navigeringsförfaranden inte har följts.

d)

Fartyget har på annat sätt framförts så att det innebär en fara för personer, egendom eller miljö.

e)

Ett certifikat har erhållits på ett bedrägligt sätt eller innehavaren av ett certifikat är inte den person som certifikatet ursprungligen utfärdades till.

f)

Fartyget för flagg från ett land som inte har ratificerat STCW-konventionen, eller har en befälhavare, befäl eller manskap som innehar certifikat som har utfärdats av ett tredjeland som inte har ratificerat STCW-konventionen.

a)

Sjöfolk saknar certifikat, vederbörligt certifikat, giltig dispens eller skriftligt bevis för att en ansökan om intyg som erkännande har lämnats in till myndigheterna i flaggstaten.

b)

De i flaggstaten tillämpliga bestämmelserna om säker bemanning är inte uppfyllda.

c)

Vakthållningen på brygga eller i maskinrum uppfyller inte de krav som flaggstaten ställer på fartyget.

d)

I vakten saknas en person med behörighet att sköta den utrustning som är nödvändig för säker navigering, radiokommunikation i säkerhetssyfte eller för att förhindra förorening av havet.

e)

Bevis saknas för att de finns yrkesmässig kompetens för att utföra de arbetsuppgifter som har tilldelats de ombordanställda och som rör fartygets säkerhet och förhindrande av förorening.

f)

Personer som är tillräckligt utvilade och i övrigt tjänstgöringsdugliga saknas för den första vakten vid början av en resa och för följande avlösande vakter.

a)

”200 bruttoregisterton” får ersättas med ”bruttodräktighet på 500”, och

b)

”1 600 bruttoregisterton” får ersättas med ”bruttodräktighet på 3 000”.

3.12.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 323/62

(1)

Genom förordning (EG) nr 488/2008 (2) införde kommissionen en preliminär antidumpningstull på import till gemenskapen av citronsyra med ursprung i Kina.

(2)

Efter antagandet av de provisoriska antidumpningsåtgärderna fortsatte kommissionen undersökningen avseende dumpning, skada och gemenskapens intresse. De slutgiltiga undersökningsresultaten och slutsatserna från undersökningen anges i rådets förordning (EG) nr 1193/2008 (3) om införande av en slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av den preliminära tullen på import av citronsyra med ursprung i Folkrepubliken Kina.

(3)

Undersökningen bekräftade de preliminära undersökningsresultaten rörande skadevållande dumpning i samband med import av citronsyra med ursprung i Kina.

(4)

Efter det att de provisoriska antidumpningsåtgärderna införts, gjorde sex samarbetsvilliga exporterande tillverkare i Kina, nämligen Anhui BBCA Biochemical, RZBC, TTCA, Yixing Union Biochemical, Laiwu Taihe Biochemistry och Weifang Ensign Industry, prisåtaganden i enlighet med artikel 8.1 i grundförordningen. Genom dessa åtaganden har de exporterande tillverkarna erbjudit sig att sälja den berörda produkten till lägst ett pris som innebär att de skadevållande verkningarna av dumpningen undanröjs. Varje exporterande tillverkare erbjöd ett minimiimportpris för alla olika produkttyper för att begränsa risken för kringgående.

(5)

Erbjudandena innebär också att minimipriserna indexeras, eftersom priserna på den berörda produkten fluktuerade kraftigt; i synnerhet ökade priserna kraftigt efter undersökningsperioden. Indexeringen görs på grundval av offentliga internationella prisnoteringar för majs, den viktigaste råvara som de exporterande tillverkarna använder. De exporterande tillverkarna erbjöd sig dock att fastställa minimipriserna till lägst nivån för det icke-skadevållande priset, även om indexeringen skulle leda till en lägre prisnivå.

(6)

Laiwu Taihe Biochemistry, som beviljades marknadsekonomisk status, erbjöd sig att beräkna sitt minimipris på grundval av det normalvärde som fastställdes vid undersökningen.

(7)

För att minska risken för prisöverträdelse genom priskompensation erbjöd sig de exporterande tillverkarna dessutom för det första att rapportera all försäljning utanför EU till de kunder vars organisation eller struktur sträcker sig utanför EU, om den exporterande tillverkaren säljer till denna kund i EU. För det andra gick de exporterande tillverkarna med på att respektera en viss prisstruktur när det gäller denna försäljning utanför EU.

(8)

De exporterande tillverkarna kommer också att regelbundet överlämna detaljerade uppgifter till kommissionen om sin export till gemenskapen, vilket innebär att kommissionen effektivt kan övervaka åtagandena.

(9)

Vidare ansluter sig den kinesiska handelskammaren för importörer och exportörer av metaller, mineraler och kemikalier till de sex företag som anges i skäl 4, och även handelskammaren kommer således att spela en aktiv roll i övervakningen av åtagandena. Kommissionen anser därför att risken för att de överenskomna åtagandena kringgås är begränsad.

(10)

Efter det att erbjudandena om åtaganden meddelats, gjorde gemenskapsindustrin invändningar mot dem. Gemenskapsindustrin menade att en indexering grundad på majs inte är lämplig, eftersom andra viktiga insatsvaror utgör stora föränderliga delar av kostnaderna och föreslog i stället en indexering grundad på både råvaru- och energikostnader. När det gäller gemenskapsindustrins förslag på en indexering som även grundas på energi, noteras det att energi inte är någon viktig kostnadsdrivande faktor. Dessutom finns det ingen tydlig indexeringskälla, eftersom den energi som krävs kan produceras av olika källor, t.ex. kol, naturgas eller elektricitet.

(11)

Gemenskapsindustrin hävdade också att eftersom de exporterande tillverkarna säljer den produkt som omfattas av åtagandena till multinationella företag, finns det en stor risk för priskompensation, dvs. att produkten säljs till samma kund till artificiellt låga priser utanför gemenskapen för att kompensera för minimipriserna i gemenskapen. När det gäller detta påstående bör det noteras att större delen av företagens exportförsäljning till gemenskapen sker till handlare och inte till multinationella företag. Även om man bortser från detta faktum, omfattar erbjudandena, för att ytterligare minska den kvarvarande risken för priskompensation av vissa enskilda företag, särskilda priskompensationsklausuler för de berörda företagens försäljning till de kunder i gemenskapen vars organisation eller struktur sträcker sig utanför EU. Dessa klausuler minskar risken för priskompensation betydligt.

(12)

Mot bakgrund av ovanstående bör de åtaganden som de exporterande tillverkarna erbjuder godtas.

(13)

För att kommissionen effektivt ska kunna övervaka om de exporterande tillverkarna efterlever sina åtaganden, kommer, vid ansökan hos de berörda tullmyndigheterna om övergång till fri omsättning, befrielse från antidumpningstullen endast att medges i) om en åtagandefaktura uppvisas som innehåller åtminstone de uppgifter som anges i bilagan till förordning (EG) nr 1193/2008, ii) om de importerade varorna har tillverkats, skickats och fakturerats direkt av det nämnda företaget till den första oberoende kunden i gemenskapen och iii) om de varor som deklareras och uppvisas för tullen exakt motsvarar beskrivningen på åtagandefakturan. Om ingen sådan faktura uppvisas, eller om den inte motsvarar den produkt som uppvisas i tullen, ska i stället den gällande antidumpningstullsatsen betalas.

(14)

För att åtagandena verkligen ska efterlevas, har importörerna genom den nämnda rådsförordningen uppmärksammats på att ett bristande uppfyllande av de villkor som föreskrivs i den förordningen eller kommissionens återtagande av sitt godtagande av åtagandena kan leda till att det uppstår en tullskuld för de berörda transaktionerna.

(15)

Om åtagandet överträds eller återtas, eller om kommissionen återtar sitt godtagande av åtagandet, ska den antidumpningstull som införts i enlighet med artikel 9.4 i grundförordningen automatiskt tillämpas, i enlighet med artikel 8.9 i grundförordningen.

3.12.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 323/65

(1)

Den 12 februari 2008 antog rådet gemensam åtgärd 2008/107/Gusp (1).

(2)

Det bör göras en ändring av uppdraget för Europeiska unionens särskilda representant mot bakgrund av dennas roll vad gäller uppföljning av genomförandet av Europeiska unionens strategi för ett nytt partnerskap med Centralasien, vilken antogs av Europeiska rådet i juni 2007.

”i)

bidra till att utforma de aspekter av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken som rör energitrygghet, narkotikabekämpning och förvaltning av vattenresurser med avseende på Centralasien.”

3.12.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 323/66

(1)

Den 1 september 2008 förklarade Europeiska rådet att Europeiska unionen var redo att engagera sig för att stödja alla ansträngningar för en fredlig och varaktig lösning på konflikterna i Georgien och att den var beredd att stödja förtroendeskapande åtgärder.

(2)

Den 15 september 2008 ställde sig rådet bakom tanken på ett oberoende internationellt undersökningsuppdrag avseende konflikten i Georgien.

(3)

Heidi TAGLIAVINI bör utses till chef för detta undersökningsuppdrag.

3.12.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 323/s3