30.7.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 201/1

(1)

Rådets förordning (EEG) nr 737/90 av den 22 mars 1990 om villkoren för import av jordbruksprodukter med ursprung i tredjeland efter olyckan vid kärnkraftverket i Tjernobyl (1) har ändrats flera gånger (2) på ett väsentligt sätt. För att skapa klarhet och överskådlighet bör den förordningen kodifieras.

(2)

Efter olyckan vid kärnkraftverket i Tjernobyl den 26 april 1986, släpptes stora mängder radioaktiva ämnen ut i atmosfären.

(3)

Utan att det påverkar möjligheten att i framtiden tillämpa, om detta blir nödvändigt, bestämmelserna i rådets förordning (Euratom) nr 3954/87 av den 22 december 1987 om gränsvärden för radioaktivitet i livsmedel och djurfoder efter en kärnkraftsolycka eller annan radiologisk nödsituation (3), bör gemenskapen med hänsyn till de speciella följderna av olyckan vid Tjernobyl säkerställa att jordbruksprodukter och förädlade jordbruksprodukter avsedda som människoföda och som kan vara förorenade införs i gemenskapen bara enligt gemensamma bestämmelser.

(4)

Dessa gemensamma bestämmelser bör trygga konsumenternas hälsa samt utan att inverka negativt på handeln mellan gemenskapen och tredjeland bevara marknadens enighet och förebygga omställning av handeln.

(5)

Överensstämmelse med gränsvärdena bör säkerställas genom tillbörlig kontroll som i fall av bristande överensstämmelse kan leda till importförbud.

(6)

Radioaktiviteten i många jordbruksprodukter har minskat och kommer att sjunka till samma nivåer som före Tjernobylolyckan. Ett förfarande bör därför fastställas i syfte att utesluta sådana produkter från räckvidden av denna förordning.

(7)

Eftersom denna förordning gäller alla jordbruksprodukter och förädlade jordbruksprodukter avsedda som människoföda finns det för närvarande inget behov att tillämpa det förfarande som avses i artikel 14 i rådets direktiv 2004/68/EG av den 26 april 2004 om fastställande av djurhälsoregler för import till och transitering genom gemenskapen av vissa levande hov- och klövdjur (4).

(8)

De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (5).

a)

bilaga I till fördraget,

b)

rådets förordning (EG) nr 1667/2006 av den 7 november 2006 om glukos och laktos (6),

c)

rådets förordning (EEG) nr 2783/75 av den 29 oktober 1975 om det gemensamma handelssystemet för äggalbumin och mjölkalbumin (7),

d)

rådets förordning (EG) nr 3448/93 av den 6 december 1993 om systemet för handeln med vissa varor som framställs genom bearbetning av jordbruksprodukter (8).

a)

370 Bq/kg för mjölk och de mjölkprodukter som upptas i listan i bilaga II och i livsmedel avsedda som spädbarnsmat under de första fyra till sex levnadsmånaderna, vilka till fullo uppfyller näringskraven för denna personkategori och saluförs i detaljhandeln i förpackningar som är tydligt märkta ”spädbarnsmat”.

b)

600 Bq/kg för alla andra berörda produkter.

a)

den 31 mars 2010, om inte rådet vid ett tidigare datum beslutar annat, särskilt om den lista över uteslutna produkter som avses i artikel 4 omfattar alla produkter som är lämpliga som människoföda och på vilka denna förordning ska tillämpas,

b)

när den kommissionsförordning som avses i artikel 2.1 i förordning (Euratom) nr 3954/87 träder i kraft, om detta ikraftträdande äger rum före den 31 mars 2010.

30.7.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 201/8

(1)

Gemenskapen är avtalsslutande part i Förenta nationernas havsrättskonvention och i avtalet om tillämpning av bestämmelserna i Förenta nationernas havsrättskonvention av den 10 december 1982 om bevarande och förvaltning av gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd. I dessa internationella instrument föreskrivs att enskilda stater är skyldiga att samarbeta för att bevara de levande resurserna på öppet hav och att samarbetet ska bedrivas direkt mellan stater eller genom lämpliga regionala eller subregionala organisationer och överenskommelser för fiskeriförvaltning.

(2)

Att det saknas en regional fiskeriförvaltningsorganisation eller -överenskommelse befriar inte de enskilda staterna från deras skyldighet enligt havsrättskonventionen att med avseende på sina medborgare anta sådana åtgärder som kan vara nödvändiga för att bevara de levande resurserna på öppet hav, inklusive för att skydda känsliga marina ekosystem mot skadlig påverkan från fiskeverksamhet.

(3)

I artikel 2 i rådets förordning (EG) nr 2371/2002 av den 20 december 2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken (2), föreskrivs att gemenskapen ska tillämpa försiktighetsmetoden genom att vidta åtgärder för att minimera fiskeverksamhetens påverkan på de marina ekosystemen. Enligt artikel 7 i samma förordning får kommissionen, efter en motiverad begäran från en medlemsstat eller på eget initiativ, besluta om nödåtgärder, om det finns tecken på ett allvarligt hot mot bevarandet av levande akvatiska resurser eller det marina ekosystemet på grund av fiskeverksamhet och detta kräver omedelbara åtgärder.

(4)

Gemenskapen har tagit ställning för bevarandet av marina ekosystem som korallrev, undervattensberg, djuphavskoraller, hydrotermiska skorstenar och svampkolonier. Det finns riklig vetenskaplig information som visar att dessa ekosystems integritet hotas av fiske med bottenredskap. Gemenskapen har redan antagit åtgärder för att förbjuda bottenfiske i de områden i gemenskapens vatten där det finns sådana ekosystem. Den har också medverkat till antagandet av liknande åtgärder för öppet hav, inom ramen för alla existerande regionala fiskeriförvaltningsorganisationer som har behörighet att reglera fiske med bottenredskap. Den har också aktivt bidragit till att inrätta nya organisationer eller införa nya överenskommelser med målet att alla världens hav ska omfattas av lämpliga regionala system för bevarande och förvaltning av fisket. För vissa områden på öppet hav har det emellertid visat sig vara mycket svårt att inrätta ett sådant organ.

(5)

Genom resolution 61/105, som antogs av Förenta nationernas generalförsamling den 8 december 2006, har det internationella samfundet enats om att det krävs omedelbara åtgärder för att skydda känsliga marina ekosystem mot de destruktiva följderna av fiske med bottenredskap, antingen genom sträng reglering av sådan verksamhet genom regionala fiskeriförvaltningsorganisationer eller -överenskommelser, eller genom att enskilda stater inför stränga regler för fartyg som för deras flagg och som bedriver verksamhet i områden som inte regleras av någon sådan organisation eller överenskommelse.

Generalförsamlingen har lämnat riktlinjer för vilken typ av åtgärder som bör antas. Det arbete som har utförts inom FAO för att utarbeta internationella riktlinjer för förvaltningen av denna fiskeverksamhet inom ramen för uppförandekoden för ansvarsfullt fiske har också stor betydelse, såväl för utformningen och antagandet av sådana åtgärder som för medlemsstaternas tillämpning av dem.

(6)

Gemenskapen har en stor flotta som bedriver bottenfiske i områden som inte regleras av någon regional fiskeriförvaltningsorganisation eller -överenskommelse med behörighet att reglera sådan fiskeverksamhet, där inrättandet av en sådan organisation eller införandet av en sådan överenskommelse inte kan förväntas inom den närmaste tiden. Utan att de fortsatta ansträngningarna för att åtgärda de kvarstående geografiska luckorna i systemet för internationell fiskeriförvaltning påverkas, måste gemenskapen fullgöra sina åtaganden enligt havsrätten avseende bevarandet av de marina levande tillgångarna i dessa områden och därför anta lämpliga åtgärder för dessa flottor. Detta måste ske i enlighet med generalförsamlingens riktlinjer i resolution 61/105.

(7)

Ett avgörande inslag i generalförsamlingens rekommendationer är åtgärder för att på grundval av bästa tillgängliga vetenskapliga information bedöma om enskild fiskeverksamhet med bottenredskap skulle få betydande negativa verkningar för känsliga marina ekosystem och säkerställa att denna verksamhet, om den bedöms få betydande negativa verkningar, förvaltas på ett sätt som hindrar detta eller inte tillåts fortsätta.

(8)

Genomförandet av denna rekommendation innebär att de berörda fiskefartygen tillåts att fiska om de har ett särskilt fisketillstånd, utfärdat i enlighet med rådets förordning (EG) nr 1627/94 av den 27 juni 1994 om allmänna bestämmelser för särskilda fisketillstånd (3) och kommissionens förordning (EG) nr 2943/95 av den 20 december 1995 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1627/94 (4). Utfärdandet av tillstånden och tillståndens giltighet måste dessutom omfattas av särskilda villkor, som säkerställer att den godkända fiskeverksamhetens verkningar har bedömts på lämpligt sätt och att fiskeverksamheten är förenlig med denna bedömning.

(9)

Genomförandet av generalförsamlingens rekommendationer kräver också lämpliga övervakningsåtgärder för att säkerställa att villkoren för utfärdandet av tillstånden följs. I dessa ingår observatörer ombord samt särskilda bestämmelser för de satellitbaserade fartygsövervakningssystemen vid tekniska problem eller om systemet upphör att fungera, vilka går utöver bestämmelserna i kommissionens förordning (EG) nr 2244/2003 av den 18 december 2003 om närmare föreskrifter för det satellitbaserade övervakningssystemet för fartyg (5).

(10)

Arbetet med att identifiera känsliga marina ekosystem i områden som inte regleras av en regional fiskeriförvaltningsorganisation pågår och de tillgängliga vetenskapliga rönen är sparsamma. Det är därför absolut nödvändigt att förbjuda användningen av bottenredskap inom områden där ingen korrekt vetenskaplig bedömning har genomförts av de betydande negativa verkningar som sådan fiskeverksamhet kan ha på känsliga marina ekosystem.

(11)

Överträdelser av specifika villkor, t.ex. de som rör icke bedömda områden, drift av fartygsövervakningssystemet och ändrad fiskeplats vid oförutsett påträffande av känsliga marina ekosystem, kan leda till oåterkalleliga skador på dessa ekosystem och bör därför tas upp i förteckningen över allvarliga överträdelser i rådets förordning (EG) nr 1447/1999 av den 24 juni 1999 om att upprätta en förteckning över sådana beteenden som utgör allvarliga överträdelser av den gemensamma fiskeripolitikens bestämmelser (6).

(12)

Den del av personskyddet som rör behandling av personuppgifter regleras av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (7), som fullt ut är tillämplig på behandling av personuppgifter med avseende på den här förordningen, särskilt när det gäller den registrerades rättigheter till tillträde till liksom rättelser, blockerande och radering av uppgifter och anmälan till tredje part. Detta område behandlas därför inte närmare i den här förordningen.

a)

Områden som lyder under en regional fiskeriförvaltningsorganisation eller där det finns en regional överenskommelse om behörigheten att reglera sådan fiskeverksamhet.

b)

Områden för vilka en process för inrättande av en regional fiskeriförvaltningsorganisation pågår och där deltagarna i en sådan process har kommit överens om interimsåtgärder för att skydda känsliga marina ekosystem mot de destruktiva följderna av fiske med bottenredskap.

a)

Den plats där fiskeverksamheten kommer att bedrivas.

b)

De arter som fisket avser.

c)

Typ av redskap och på vilket djup de kommer att användas.

d)

Havsbottnens batymetriska profil i det avsedda fiskeområdet, om denna information inte redan är tillgänglig för de behöriga myndigheterna i den berörda flaggstaten.

a)

på ett oberoende sätt och i samma format som det som används i fartygets loggbok registrera de fångstuppgifter som föreskrivs i artikel 6 i rådets förordning (EEG) nr 2847/93 av den 12 oktober 1993 om införande av ett kontrollsystem för den gemensamma fiskeripolitiken (8),

b)

registrera alla sådana fall av ändringar av fiskeplanen som avses i artikel 5.2,

c)

dokumentera eventuella fall av oförutsedda påträffanden av känsliga marina ekosystem enligt artikel 7 och därvid samla in information som kan vara till nytta i samband med skyddet av platsen,

d)

registrera de djup på vilka fiskeredskap används,

e)

lämna en rapport till den berörda medlemsstatens behöriga myndigheter inom 20 dagar efter observationsperiodens slut. En kopia av denna rapport ska skickas till kommissionen inom 30 dagar efter mottagandet av en skriftlig begäran.

a)

Släkt med fartygets befälhavare eller med något annat befäl ombord på det fiskefartyg där han eller hon är placerad.

b)

Anställd hos befälhavaren på det fiskefartyg där han eller hon är placerad.

c)

Anställd hos befälhavarens företrädare.

d)

Anställd hos ett företag som kontrolleras av befälhavaren eller dennes företrädare.

e)

Släkt med befälhavarens företrädare.

a)

Som komplement till kraven enligt artikel 18 i förordning (EEG) nr 2847/93, uppgifter om de fångster som tagits av fiskefartyg enligt artikel 1, sammanställda på grundval av de uppgifter som registrerats i loggböcker, inklusive fullständiga uppgifter om fiskedagar ute ur hamn och observatörernas rapporter, uppdelade på kvartal, typ av fiskeredskap och fiskart.

b)

De i artikel 1.1 angivna fiskefartygens efterlevnad av fiskeplanerna och villkoren i artiklarna 6, 7 och 8 samt de åtgärder som har vidtagits för att åtgärda och bestraffa sådana fall av underlåtenhet och allvarliga överträdelser som avses i artikel 10.

c)

Genomförandet av artikel 8.

30.7.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 201/14

30.7.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 201/16

(1)

Genom förordning (EG) nr 994/98 bemyndigas kommissionen att i enlighet med artikel 87 i fördraget förklara att stöd till små och medelstora företag på vissa villkor är förenliga med den gemensamma marknaden och undantagna från anmälningsskyldigheten enligt artikel 88.3 i fördraget.

(2)

Kommissionens förordning (EG) nr 70/2001 av den 12 januari 2001 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på statligt stöd till små och medelstora företag (3) gäller inte verksamhet som är knuten till produktion, beredning eller saluföring av fiskeri- och vattenbruksprodukter som omfattas av rådets förordning (EG) nr 104/2000 av den 17 december 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för fiskeri- och vattenbruksprodukter (4).

(3)

Kommissionen har redan i ett flertal beslut tillämpat artiklarna 87 och 88 i fördraget på små och medelstora företag som är verksamma inom produktion, beredning och saluföring av fiskeriprodukter och har också redogjort för sin politik på området, senast i riktlinjerna för granskning av statligt stöd inom sektorn för fiske och vattenbruk (5) (nedan kallade riktlinjerna för fiskerisektorn). För att säkerställa effektiv kontroll och förenklad administration utan att kommissionens kontroll försvagas bör kommissionen, mot bakgrund av sin erfarenhet av att tillämpa dessa artiklar på små och medelstora företag som är verksamma inom produktion, beredning och saluföring av fiskeriprodukter, även göra bruk av sina befogenheter enligt förordning (EG) nr 994/98 på små och medelstora företag som är verksamma inom produktion, beredning och saluföring av fiskeriprodukter, i den utsträckning som artikel 89 i fördraget har förklarats vara tillämplig på sådana produkter.

(4)

Statliga stöds förenlighet med den gemensamma marknaden inom fiskerisektorn bedöms av kommissionen på grundval av målen för såväl konkurrenspolitiken som den gemensamma fiskeripolitiken.

(5)

Denna förordning bör omfatta den typ av stöd inom fiskerisektorn som sedan länge har godkänts systematiskt av kommissionen. Sådant stöd kräver inte att kommissionen bedömer förenligheten med den gemensamma marknaden från fall till fall, under förutsättning att det uppfyller de villkor som anges i rådets förordning (EG) nr 1198/2006 av den 27 juli 2006 om Europeiska fiskerifonden (6) och i kommissionens förordning (EG) nr 498/2007 av den 26 mars 2007 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1198/2006 om Europeiska fiskerifonden (7), samt vissa andra villkor. Förordning (EG) nr 1198/2006 har visserligen endast tillämpats sedan den 4 september 2006, men på grundval av de befintliga riktlinjerna för fiske har kommissionen vunnit tillräcklig erfarenhet av att tillämpa liknande villkor för den typ av åtgärder det gäller för att kunna fastställa att villkoren i förordningen är tillräckligt precisa för att motivera avsteg från kravet på bedömning från fall till fall.

(6)

Denna förordning bör inte påverka medlemsstaternas möjligheter att anmäla stöd till små och medelstora företag som är verksamma inom produktion, beredning och saluföring av fiskeriprodukter. Sådana anmälningar bör bedömas av kommissionen på grundval av denna förordning och riktlinjerna för fiskerisektorn.

(7)

Stöd som medlemsstaterna har för avsikt att bevilja inom fiskerisektorn, men som inte omfattas av denna förordning eller andra förordningar som antagits enligt artikel 1 i förordning (EG) nr 994/98 bör även i fortsättningen omfattas av anmälningsskyldigheten i artikel 88.3 i fördraget. Sådant stöd kommer att bedömas på grundval av denna förordning och riktlinjerna för fiskerisektorn.

(8)

Genom denna förordning bör undantag medges för alla stöd som uppfyller förordningens samtliga tillämpliga krav och för alla stödordningar, förutsatt att varje stöd som kan beviljas inom ramen för stödordningar uppfyller samtliga tillämpliga krav i denna förordning. För individuella stöd som beviljas enligt en stödordning och stöd för särskilda ändamål bör det göras en uttrycklig hänvisning till denna förordning.

(9)

För att överensstämma med gemenskapsfinansierade stödåtgärder bör stödtaken enligt denna förordning vara desamma som de som fastställs för samma slags stöd i bilaga II till förordning (EG) nr 1198/2006.

(10)

Det är viktigt att stöd inte beviljas i de fall då bestämmelserna i gemenskapslagstiftningen, och framför allt i den gemensamma fiskeripolitiken, inte följs. En medlemsstat får således endast bevilja stöd inom fiskerisektorn om de åtgärder som finansieras och deras effekter är förenliga med gemenskapslagstiftningen. Innan stöd beviljas bör medlemsstaterna kontrollera att stödmottagarna följer reglerna i den gemensamma fiskeripolitiken.

(11)

För att garantera att stödet är proportionerligt och begränsat till det belopp som är absolut nödvändigt bör tröskelvärdena så långt det är möjligt uttryckas i stödnivåer i förhållande till en uppsättning stödberättigande kostnader. Vid beräkning av stödnivån ska stöd som betalas ut i flera omgångar diskonteras till sitt värde vid tidpunkten för beviljandet. Den räntesats som ska användas för att diskontera stödet och för att beräkna den del av stödet som inte utgör bidrag bör vara den gällande referensräntan vid den tidpunkt då stödet beviljas, så som den fastställs i kommissionens meddelande om en översyn av metoden för att fastställa referens- och diskonteringsräntor (8).

(12)

För att finna rätt balans mellan att minimera snedvridningen av konkurrensen i den sektor där stödet beviljas och målsättningen med denna förordning, bör individuella stöd som överskrider ett fastställt högsta belopp inte medges undantag, oavsett om de betalas ut enligt stödordningar som undantas enligt denna förordning eller inte.

(13)

Denna förordning bör inte gälla för exportrelaterad verksamhet eller stöd som främjar inhemska produkter framför importerade. Förordningen bör framför allt inte omfatta stöd till att skapa och driva ett distributionsnät i andra länder. Stöd som avser kostnader för deltagande i handelsmässor eller för undersökningar eller konsulttjänster som behövs för att lansera en ny produkt eller en befintlig produkt på en ny marknad utgör normalt inte exportstöd.

(14)

Stöd till företag i svårigheter i den mening som avses i gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter (9) bör bedömas enligt de riktlinjerna för att undvika att de kringgås. Stöd till sådana företag bör därför uteslutas från denna förordnings tillämpningsområde. I syfte att minska medlemsstaternas administrativa börda i samband med stöd som omfattas av denna förordning bör definitionen av företag i svårigheter förenklas gentemot den definition som används i riktlinjerna. Dessutom bör små och medelstora företag som har bildats för mindre än tre år sedan för de syften som avses i denna förordning inte betraktas som företag i svårigheter under den perioden, såvida de inte uppfyller kriterierna för företag som omfattas av ett kollektivt insolvensförfarande enligt nationell lag. Dessa förenklingar bör inte påverka dessa företags klassificering enligt riktlinjerna avseende stöd som inte omfattas av den här förordningen; sådant stöd omfattas fortfarande av den fullständiga definitionen i riktlinjerna.

(15)

Kommissionen ska se till att godkänt stöd inte påverkar handelsvillkoren på ett sätt som strider mot det allmänna intresset. Denna förordning bör därför inte gälla stöd till en mottagare som är föremål för ett betalningskrav på grund av ett tidigare kommissionsbeslut om att ett stöd är olagligt och oförenligt med den gemensamma marknaden. Som en följd därav omfattas alla stöd för särskilda ändamål som betalas ut till en sådan mottagare, och alla stödordningar som inte omfattar en bestämmelse som uttryckligen utesluter sådana mottagare, även framöver av anmälningsskyldigheten enligt artikel 88.3 i fördraget. Denna bestämmelse bör inte påverka de berättigade förväntningarna hos stödmottagare som inte har oreglerade betalningskrav.

(16)

För att eliminera skillnader som kan skapa snedvridning av konkurrensen och för att underlätta samordningen mellan olika initiativ som gäller små och medelstora företag på gemenskapsnivå och nationell nivå ska definitionen av ”små och medelstora företag” som tillämpas i denna förordning vara densamma som i bilaga I till förordning (EG) nr 70/2001.

(17)

Med hänsyn till behovet av insyn, likabehandling och effektiv kontroll bör denna förordning endast gälla genomsynligt stöd. Genomsynligt stöd är stöd för vilket det är möjligt att i förväg räkna ut den exakta bruttobidragsekvivalenten utan att en riskbedömning behöver göras. Framför allt bör stöd i form av lån behandlas som genomsynligt om bruttobidragsekvivalenten beräknas på grundval av meddelandet från kommissionen om en översyn av metoden för att fastställa referens- och diskonteringsräntor (10). Stöd i form av skatteåtgärder bör anses vara genomsynliga om det i åtgärden föreskrivs ett tak som garanterar att det tillämpliga tröskelvärdet inte överskrids.

(18)

Stöd som ingår i garantiordningar bör betraktas som genomsynligt när metoden för att beräkna bruttobidragsekvivalenten efter anmälan har godkänts av kommissionen. Kommissionen kommer att pröva sådana anmälningar på grundval av kommissionens tillkännagivande om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på statligt stöd i form av garantier (11). Stöd som ingår i garantiordningar bör också anses vara genomsynligt om stödmottagaren hör till kategorin små och medelstora företag och bruttobidragsekvivalenten har beräknats på grundval av de säkerhetsavgifter som föreskrivs i avsnitt 3.3 och 3.5 i det tillkännagivandet.

(19)

På grund av svårigheterna att beräkna bruttobidragsekvivalenten för stöd i form av lån med återbetalningsskyldighet bör sådant stöd inte omfattas av denna förordning, såvida inte det totala belopp som beviljas i lån med återbetalningsskyldighet ligger under det tröskelvärde för enskild anmälan och de högsta stödnivåer som anges i förordningen.

(20)

Med beaktande av artikel 87.3 c i fördraget bör stöd normalt enbart ha effekten att kontinuerligt eller tillfälligt sänka mottagarens normala driftskostnader, och det bör vara proportionerligt i förhållande till de svårigheter som måste bemästras för att garantera de socioekonomiska fördelar som bedöms vara i gemenskapens intresse. Statliga stödåtgärder som enbart har till syfte att förbättra producentens ekonomiska situation, men som inte på något sätt bidrar till att utveckla sektorn, och framför allt stöd som beviljas enbart på grundval av pris, kvantitet eller produktionsenhet eller per enhet för produktionsmedel anses utgöra driftsstöd som är oförenliga med den gemensamma marknaden. Sådant stöd kommer dessutom också med all sannolikhet att störa mekanismerna för den gemensamma organisationen av marknaden. Det är därför lämpligt att begränsa tillämpningsområdet för denna förordning till investeringsstöd, samt stöd för vissa socioekonomiska åtgärder.

(21)

För att garantera att stödet är nödvändigt och stimulerar till att utveckla viss verksamhet, bör denna förordning inte gälla stöd till verksamhet som mottagaren ändå skulle bedriva på rena marknadsvillkor. Det bör anses vara fråga om sådan stimulans om företaget har lämnat in en ansökan till medlemsstaten innan man börjar genomföra det understödda projektet.

(22)

När man fastställer om tröskelvärdena för en individuell anmälan och de högsta tillåtna stödnivåerna i denna förordning har följts bör man beakta det totala offentliga stöd som beviljats för projektet i fråga, oavsett om finansieringen kommer från lokala, regionala eller statliga källor eller från gemenskapen.

(23)

Denna förordning bör omfatta följande stöd: stöd för definitivt och tillfälligt upphörande av fiskeverksamhet, stöd för finansiering av socioekonomiska åtgärder, stöd för produktiva investeringar i vattenbruk, stöd till miljövårdande åtgärder inom vattenbruket, stöd till åtgärder för folk- och djurhälsa, stöd till inlandsfiske, stöd till beredning och saluföring av fiskeri- och vattenbruksprodukter, stöd till åtgärder av gemensamt intresse som genomförs med deltagande av branschfolk eller av organisationer som representerar producenter eller andra organisationer som erkänts av medlemsstaterna, stöd till åtgärder av gemensamt intresse som är avsedda att skydda och utveckla den akvatiska faunan och floran och samtidigt förbättra den akvatiska miljön, stöd till investeringar i offentliga eller privata fiskehamnar, landningsplatser och skyddshamnar, stöd till åtgärder av gemensamt intresse för att genomföra en kvalitets- och mervärdespolitik eller utveckla nya avsättningsmöjligheter eller reklamkampanjer för fiskeri- och vattenbruksprodukter, stöd till pilotprojekt, stöd till ändringar för omställning av fiskefartyg samt stöd till tekniskt stöd.

(24)

Om skatteundantag i enlighet med artikel 14 i rådets direktiv 2003/96/EG av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet (12) tillämpas för hela fiskerisektorn på lika villkor anser kommissionen att de kan bidra till sektorns utveckling och vara i gemenskapens intresse. Sådana undantag har även tillämpats av medlemsstater, och erfarenheter med tillämpningen av sådana undantag enligt förordning (EG) nr 1595/2004 har visat att de inte påverkar handeln negativt och att de bidrar till uppnåendet av målen för den gemensamma fiskeripolitiken genom att garantera hållbara ekonomiska och sociala villkor. Med tanke på att åtgärden är genomsynlig och att stödet beräknas på grundval av den faktiska bränslemängd som ett fartyg förbrukar, och i ljuset av att denna förordning endast berör små och medelstora företag och att de allra flesta fiskeföretag i EU är små och medelstora företag (de allra flesta företag som åtnjuter sådana skatteundantag är småföretag som endast äger ett enda fartyg), anser kommissionen att åtgärderna inte snedvrider konkurrensen på ett orimligt sätt eller påverkar handeln i en omfattning som strider mot gemenskapens intresse. Därför bör sådana skatteundantag, i den utsträckning som de utgör statligt stöd, förklaras förenliga med den gemensamma marknaden och undantas från anmälningskraven i artikel 88.3 i fördraget, förutsatt att de överensstämmer med dessa direktiv och är tillämpliga på hela fiskerisektorn. Dessutom bör denna förordning också innehålla bestämmelser om att följande typ av stöd på vissa villkor är förenliga med den gemensamma marknaden och undantagna från anmälningskravet enligt artikel 88.3 i fördraget: skattelättnader eller -minskningar som gäller för inlandsfiske och fiskodling och som medlemsstaterna kan införa enligt artikel 15 i direktiv 2003/96/EG.

(25)

För att säkerställa insyn och effektiv kontroll i enlighet med artikel 3 i förordning (EG) nr 994/98 är det lämpligt att utarbeta ett standardformulär som medlemsstaterna bör använda för att förse kommissionen med sammanfattande uppgifter varje gång en stödordning eller ett individuellt stöd införs i enlighet med denna förordning. Varje stödåtgärd som anmäls till kommissionen tilldelas ett identifieringsnummer. Att en stödåtgärd fått ett sådant nummer innebär inte att kommissionen har granskat om stödet uppfyller villkoren i denna förordning. Det skapar därför inga berättigade förväntningar hos medlemsstaten eller stödmottagaren vad gäller stödåtgärdens förenlighet med denna förordning.

(26)

Av samma skäl bör kommissionen fastställa särskilda krav på utformningen av och innehållet i de årsrapporter som medlemsstaterna ska lämna in till kommissionen. Man bör också fastställa regler för de register som medlemsstaterna ska upprätta för de stödåtgärder och individuella stöd som undantas genom denna förordning, i enlighet med kraven i artikel 15 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (13).

(27)

För att kommissionen ska kunna övervaka genomförandet av denna förordning bör medlemsstaterna lämna alla nödvändiga uppgifter om de åtgärder som genomförs enligt förordningen. Om en medlemsstat inte lämnar uppgifter om stödåtgärderna inom en rimlig tidsfrist, kan detta ses som ett tecken på att förordningen inte följs. Om en medlemsstat underlåter att lämna de uppgifter som behövs för att kommissionen ska kunna kontrollera en stödåtgärd kan det leda till att denna beslutar att förordningen eller den berörda delen av förordningen inte ska gälla för medlemsstaten i fråga och att alla efterföljande stödåtgärder, inklusive nya individuella stödordningar som beviljas på grundval av stödordningar som tidigare omfattats av denna förordning, måste anmälas till kommissionen i enlighet med artikel 88 i fördraget. Så snart medlemsstaten har lämnat korrekta och fullständiga uppgifter bör kommissionen låta förordningen bli fullt tillämplig igen.

(28)

Med beaktande av sista giltighetsdagen för förordning (EG) nr 1198/2006 och med beaktande av att villkoren för stödbeviljande enligt denna förordning har anpassats till de villkor som gäller för Europeiska fiskerifonden, bör tillämpningsperioden för denna förordning upphöra den dag då förordning (EG) nr 1198/2006 upphör att gälla. Om denna förordning upphör att gälla utan att förlängas, bör stödordningar som redan undantagits genom denna förordning fortsätta att vara undantagna under sex månader.

(29)

Det är lämpligt att fastställa övergångsbestämmelser för anmälningar som gjorts innan denna förordning träder i kraft och för stöd som beviljats innan denna förordning träder i kraft och som i strid med skyldigheten i artikel 88.3 i fördraget inte har anmälts samt för stöd som uppfyller villkoren i kommissionens förordning (EG) nr 1595/2004 av den 8 september 2004 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på statligt stöd till små och medelstora företag som är verksamma inom produktion, beredning och saluföring av fiskeriprodukter (14).

a)

stöd, vars belopp bestämts utifrån pris eller kvantitet för de produkter som saluförs på marknaden,

b)

exportrelaterade stöd, dvs. stöd som är direkt kopplade till exportvolymen, till skapandet eller driften av ett distributionsnät eller till andra löpande utgifter i samband med exportverksamhet,

c)

stöd som gynnar användningen av inhemska varor på bekostnad av importerade,

d)

stöd som beviljas företag i svårigheter,

e)

stödordningar som inte uttryckligen utesluter utbetalning av individuellt stöd till förmån för ett företag som är föremål för ett betalningskrav på grund av ett tidigare kommissionsbeslut om att ett stöd är olagligt och oförenligt med den gemensamma marknaden,

f)

stöd för särskilda ändamål till ett företag som är föremål för ett betalningskrav till följd av ett tidigare kommissionsbeslut om att ett stöd är olagligt och oförenligt med den gemensamma marknaden.

a)

Direktstöd och räntesubventioner.

b)

Stöd i form av lån, om bruttobidragsekvivalenten har beräknats på grundval av de referensräntor som gällde vid den tidpunkt då stödet beviljades och med beaktande av om lånet täcks av normal säkerhet och/eller om det innebär ett onormalt risktagande.

c)

Stöd i form av garantiordningar,

d)

Stöd i form av skatteåtgärder, som ska anses vara genomsynliga om det i åtgärden föreskrivs ett tak som garanterar att det tillämpliga tröskelvärdet inte överskrids.

a)

Stöd i form av kapitaltillskott.

b)

Stöd i form av riskkapitalåtgärder.

a)

stödet uppfyller villkoren i artikel 23 i förordning (EG) nr 1198/2006 och i artikel 4 i förordning (EG) nr 498/2007, och

b)

stödbeloppet inte överskrider, i bidragsekvivalenter, den totala nivå för offentliga bidrag som anges i bilaga II till förordning (EG) nr 1198/2006.

a)

stödet uppfyller villkoren i artikel 24 i förordning (EG) nr 1198/2006, och

b)

stödbeloppet inte överskrider, i bidragsekvivalenter, den totala nivå för offentliga bidrag som anges i bilaga II till förordning (EG) nr 1198/2006.

a)

stödet uppfyller villkoren i artiklarna 26.3 och 27 i förordning (EG) nr 1198/2006 och i artikel 8 i förordning (EG) nr 498/2007, och

b)

stödbeloppet inte överskrider, i bidragsekvivalenter, den totala nivå för offentliga bidrag som anges i bilaga II till förordning (EG) nr 1198/2006.

a)

stödet uppfyller villkoren i artiklarna 28 och 29 i förordning (EG) nr 1198/2006 och i artiklarna 9 och 10 i förordning (EG) nr 498/2007, och

b)

stödbeloppet inte överskrider, i bidragsekvivalenter, den totala nivå för offentliga bidrag som anges i bilaga II till förordning (EG) nr 1198/2006.

a)

stödet uppfyller villkoren i artiklarna 28 och 30 i förordning (EG) nr 1198/2006 och i artikel 11 i förordning (EG) nr 498/2007, och

b)

stödbeloppet inte överskrider, i bidragsekvivalenter, den totala nivå för offentliga bidrag som anges i bilaga II till förordning (EG) nr 1198/2006.

a)

stödet uppfyller villkoren i artiklarna 28 och 31 i förordning (EG) nr 1198/2006, och

b)

stödbeloppet inte överskrider, i bidragsekvivalenter, den totala nivå för offentliga bidrag som anges i bilaga II till förordning (EG) nr 1198/2006.

a)

stödet uppfyller villkoren i artiklarna 28 och 32 i förordning (EG) nr 1198/2006 och i artikel 12 i förordning (EG) nr 498/2007, och

b)

stödbeloppet inte överskrider, i bidragsekvivalenter, den totala nivå för offentliga bidrag som anges i bilaga II till förordning (EG) nr 1198/2006.

a)

stödet uppfyller villkoren i artikel 33 i förordning (EG) nr 1198/2006 och i artikel 13 i förordning (EG) nr 498/2007, och

b)

stödbeloppet inte överskrider, i bidragsekvivalenter, den totala nivå för offentliga bidrag som anges i bilaga II till förordning (EG) nr 1198/2006.

a)

stödet uppfyller villkoren i artiklarna 34 och 35 i förordning (EG) nr 1198/2006 och i artikel 14 i förordning (EG) nr 498/2007, och

b)

stödbeloppet inte överskrider, i bidragsekvivalenter, den totala nivå för offentliga bidrag som anges i bilaga II till förordning (EG) nr 1198/2006.

a)

stödet uppfyller villkoren i artiklarna 36 och 37 i förordning (EG) nr 1198/2006 och i artikel 15 i förordning (EG) nr 498/2007, och

b)

stödbeloppet inte överskrider, i bidragsekvivalenter, den totala nivå för offentliga bidrag som anges i bilaga II till förordning (EG) nr 1198/2006.

a)

stödet uppfyller villkoren i artiklarna 36 och 38 i förordning (EG) nr 1198/2006 och i artikel 16 i förordning (EG) nr 498/2007, och

b)

stödbeloppet inte överskrider, i bidragsekvivalenter, den totala nivå för offentliga bidrag som anges i bilaga II till förordning (EG) nr 1198/2006.

a)

stödet uppfyller villkoren i artiklarna 36 och 39 i förordning (EG) nr 1198/2006 och i artikel 17 i förordning (EG) nr 498/2007, och

b)

stödbeloppet inte överskrider, i bidragsekvivalenter, den totala nivå för offentliga bidrag som anges i bilaga II till förordning (EG) nr 1198/2006.

a)

stödet uppfyller villkoren i artiklarna 36 och 40 i förordning (EG) nr 1198/2006 och i artikel 18 i förordning (EG) nr 498/2007, och

b)

stödbeloppet inte överskrider, i bidragsekvivalenter, den totala nivå för offentliga bidrag som anges i bilaga II till förordning (EG) nr 1198/2006.

a)

stödet uppfyller villkoren i artiklarna 36 och 41 i förordning (EG) nr 1198/2006 och i artikel 19 i förordning (EG) nr 498/2007, och

b)

stödbeloppet inte överskrider, i bidragsekvivalenter, den totala nivå för offentliga bidrag som anges i bilaga II till förordning (EG) nr 1198/2006.

a)

stödet uppfyller villkoren i artiklarna 36 och 42 i förordning (EG) nr 1198/2006 och i artikel 20 i förordning (EG) nr 498/2007, och

b)

stödbeloppet inte överskrider, i bidragsekvivalenter, den totala nivå för offentliga bidrag som anges i bilaga II till förordning (EG) nr 1198/2006.

a)

stödet uppfyller villkoren i artikel 46.2 och 46.3 i förordning (EG) nr 1198/2006, och

b)

stödbeloppet inte överskrider, i bidragsekvivalenter, den totala nivå för offentliga bidrag som anges i bilaga II till förordning (EG) nr 1198/2006.

30.7.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 201/29

(1)

I förordning (EG) nr 882/2004 fastställs de allmänna uppgifterna och skyldigheterna för samt kraven på gemenskapens referenslaboratorier för foder och livsmedel samt för djurhälsa. Gemenskapens referenslaboratorier för djurhälsa och levande djur förtecknas i del II i bilaga VII till den förordningen.

(2)

I direktiv 2006/88/EG fastställs de djurhälsokrav som gäller för utsläppande på marknaden, införsel och transitering genom gemenskapen av djur och produkter från vattenbruk, samt vissa förebyggande minimiåtgärder och minimiåtgärder för bekämpning i fråga om vissa sjukdomar hos dessa djur. Enligt det direktivet ska gemenskapens referenslaboratorier för sjukdomar hos vattenlevande djur sörja för de funktioner och utföra de uppgifter som anges i del I i bilaga VI till samma direktiv.

(3)

Efter det att urvalsförfarandet i en förslagsinfordran avslutats, bör Centre for Environment, Fisheries & Aquaculture Science (Cefas), Weymouth Laboratory i Förenade kungariket utses till gemenskapens referenslaboratorium för kräftdjurssjukdomar.

(4)

Efter det att urvalsförfarandet i en förslagsinfordran avslutats, bör Laboratoire d’études sur la rage et la pathologie des animaux sauvages vid Agence Française de Sécurité Sanitaire des Aliments (AFSSA) i Nancy i Frankrike utses till gemenskapens referenslaboratorium för rabies.

(5)

Efter det att urvalsförfarandet i en förslagsinfordran avslutats, bör Laboratorio de Vigilancia Veterinaria (VISAVET) vid Facultad de Veterinaria, Universidad Complutense de Madrid i Madrid i Spanien utses till gemenskapens referenslaboratorium för bovin tuberkulos.

(6)

Gemenskapens referenslaboratorier för kräftdjurssjukdomar, rabies och bovin tuberkulos bör utses för en inledande period på fem år från och med den 1 juli 2008 så att deras resultat och efterlevnad av bestämmelserna kan bedömas.

(7)

Jämte de allmänna funktioner och skyldigheter som fastställs i artikel 32.2 i förordning (EG) nr 882/2004 bör vissa särskilda ansvarsområden och uppgifter som rör egenskaperna hos de sjukdomsframkallande smittämnena handhas på gemenskapsnivå för att säkra en förbättrad samordning. Dessa ytterligare särskilda ansvarsområden och uppgifter bör därför fastställas i den här förordningen för gemenskapens referenslaboratorier för rabies och bovin tuberkulos.

(8)

Del II i bilaga VII till förordning (EG) nr 882/2004 bör därför ändras i enlighet med detta.

(9)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

30.7.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 201/33

(1)

I bilaga I till förordning (EG) nr 1763/2004 anges de personer som omfattas av frysningen av tillgångar och ekonomiska resurser enligt den förordningen.

(2)

Kommissionen har befogenhet att ändra den bilagan med beaktande av rådsbeslut om genomförande av rådets gemensamma ståndpunkt 2004/694/Gusp av den 11 oktober 2004 om ytterligare åtgärder till stöd för ett effektivt genomförande av Internationella tribunalen för f.d. Jugoslaviens (ICTY) (2) uppgift. Den gemensamma ståndpunkten genomförs genom rådets beslut 2008/613/Gusp (3) av den 24 juli 2008. Bilaga I till förordning (EG) nr 1763/2004 bör därför ändras i enlighet med detta.

30.7.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 201/34

(1)

I rådets förordning (EG) nr 2015/2006 av den 19 december 2006 om fastställande av fiskemöjligheterna för gemenskapens fiskefartyg för vissa djuphavsbestånd för 2007 och 2008 (3) föreskrivs kvoter för 2007 och 2008.

(2)

Enligt de uppgifter som kommissionen har mottagit har fångsterna av det bestånd som anges i bilagan till den här förordningen, gjorda av fartyg som är registrerade i den medlemsstat som anges i samma bilaga, eller som seglar under den medlemsstatens flagg, medfört att kvoten för 2008 är uppfiskad.

(3)

Det är därför nödvändigt att förbjuda fiske efter detta bestånd samt förvaring ombord, omlastning och landning av fångster av detta bestånd.

30.7.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 201/36

(1)

All oklarhet bör undanröjas rörande tillämpligheten av artikel 18 i förordning (EG) nr 1013/2006 på transporter av avfall för vilka ett land i sitt svar på kommissionens begäran i enlighet med artikel 37.1 första stycket i förordning (EG) nr 1013/2006 har angett att det varken kommer att förbjuda dessa transporter eller tillämpa förfarandet med skriftlig förhandsanmälan och skriftligt förhandsgodkännande på dem i enlighet med artikel 35 i den förordningen.

(2)

Kommissionen har fått svar från Bosnien och Hercegovina, Iran och Togo på sin skriftliga begäran om en skriftlig bekräftelse på att avfall som förtecknas i bilaga III eller IIIA till förordning (EG) nr 1013/2006 och vars export inte är förbjuden enligt artikel 36 i den förordningen får exporteras från gemenskapen för återvinning i dessa länder samt en angivelse om vilka eventuella kontrollförfaranden som kommer att tillämpas där. Kommissionen har även fått ytterligare uppgifter rörande Elfenbenskusten, Malaysia, Moldavien (2) Ryssland och Ukraina. Bilagan till kommissionens förordning (EG) nr 1418/2007 (3) bör därför ändras i enlighet med detta.

(3)

Liechtensteins regering har påpekat att Liechtenstein ska anses vara ett land som omfattas av OECD-beslutet. Artikel 37.2 i förordning (EG) nr 1013/2006 gäller därför inte för detta land, och Liechtenstein bör tas bort från bilagan till förordning (EG) nr 1418/2007.

(4)

Förordning (EG) nr 1418/2007 bör därför ändras i enlighet med detta.

1.

Följande artikel ska införas som artikel 1a:

”Artikel 1a

Om ett land i sitt svar på en skriftlig begäran som kommissionen skickat i enlighet med artikel 37.1 första stycket i förordning (EG) nr 1013/2006 anger att det i fråga om vissa transporter av avfall varken kommer att förbjuda transporterna eller tillämpa förfarandet med skriftlig förhandsanmälan och skriftligt förhandsgodkännande enligt artikel 35 i den förordningen, ska artikel 18 i den förordningen gälla i tillämpliga delar för dessa transporter.”

2.

Bilagan till förordning (EG) nr 1418/2007 ska ändras i enlighet med bilagan till den här förordningen.

30.7.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 201/45

(1)

Genom kommissionens förordning (EG) nr 996/97 av den 3 juni 1997 om öppnande och förvaltning av en importtullkvot för fryst mellangärde från nötkreatur som omfattas av KN-nummer 0206 29 91 (3) öppnades en tullkvot för import av nötköttsprodukter.

(2)

Kvantiteterna i de ansökningar om importlicenser som har lämnats in för perioden 1 juli 2008–30 juni 2009 överstiger de tillgängliga kvantiteterna. Det bör därför beslutas i vilken omfattning importlicenser kan utfärdas genom att en tilldelningskoefficient fastställs som ska tilllämpas på de begärda kvantiteterna.

30.7.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 201/46

(1)

Kommissionens förordning (EG) nr 1451/2007 av den 4 december 2007 om andra fasen av det tioåriga arbetsprogram som avses i artikel 16.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG om utsläppande av biocidprodukter på marknaden (2) fastställer en förteckning över verksamma ämnen som ska utvärderas för att eventuellt tas upp i bilagorna I, IA eller IB till direktiv 98/8/EG. I förteckningen ingår difenakum.

(2)

I enlighet med förordning (EG) nr 1451/2007 har difenakum utvärderats i överensstämmelse med artikel 11.2 i direktiv 98/8/EG för användning i produkttyp 14, rodenticider, som definieras i bilaga V till direktiv 98/8/EG.

(3)

Finland utsågs till rapporterande medlemsstat och överlämnade den 21 mars 2006 den behöriga myndighetens rapport tillsammans med en rekommendation till kommissionen, i enlighet med artikel 14.4 och 14.6 i förordning (EG) nr 1451/2007.

(4)

Den behöriga myndighetens rapport har granskats av medlemsstaterna och kommissionen. I enlighet med artikel 15.4 i förordning (EG) nr 1451/2007 infördes resultaten från granskningen i en granskningsrapport vid mötet i ständiga kommittén för biocidprodukter den 29 november 2007.

(5)

Granskningen av difenakum gav inte upphov till några olösta frågor eller problem som måste behandlas av vetenskapliga kommittén för hälso- och miljörisker.

(6)

Flera undersökningar visar att biocidprodukter som används som rodenticider och som innehåller difenakum inte kan förväntas medföra någon risk för människor, med undantag för förgiftningsolyckor med barn. När det gäller icke-måldjur och miljön har en risk identifierats. Målgruppen gnagare är dock skadedjur och utgör därmed en fara för folkhälsan. Det är vidare inte fastställt att det finns lämpliga alternativ till difenakum som är lika effektiva och mindre skadliga för miljön. Det är därför motiverat att difenakum tas upp i bilaga I under en begränsad tid så att godkännanden av biocidprodukter som används som rodenticider och som innehåller difenakum kan beviljas, ändras eller återkallas i alla medlemsstater, i enlighet med artikel 16.3 i direktiv 98/8/EG.

(7)

Mot bakgrund av resultaten i granskningsrapporten bör man kräva att särskilda riskbegränsande åtgärder tillämpas på produktgodkännandenivå för produkter som innehåller difenakum och som används som rodenticider. Sådana åtgärder bör syfta till att begränsa människors och icke-måldjurs risk för primär och sekundär exponering samt de långsiktiga effekterna av ämnet på miljön.

(8)

På grund av ämnets identifierade risker och dess egenskaper, som kan göra det långlivat, bioackumulerande och giftigt, eller mycket långlivat och mycket bioackumulerande, bör difenakum upptas i bilaga I endast under fem år och bör göras till föremål för en jämförande riskbedömning i enlighet med artikel 10.5 i andra stycket i direktiv 98/8/EG innan dess upptagande i bilaga I förnyas.

(9)

Det är viktigt att bestämmelserna i detta direktiv tillämpas samtidigt i alla medlemsstater, så att de biocidprodukter på marknaden som innehåller det verksamma ämnet difenakum behandlas likvärdigt, och även för att generellt sett främja en väl fungerande marknad för biocidprodukter.

(10)

En rimlig tid bör tillåtas förflyta innan ett verksamt ämne tas upp i bilaga I, så att medlemsstaterna och de berörda parterna får möjlighet att förbereda sig för att uppfylla de nya kraven, och för att sökande som har utarbetat dokumentation till fullo ska kunna åtnjuta den tioåriga dataskyddsperiod som räknas från dagen för upptagandet i enlighet med artikel 12.1 c ii i direktiv 98/8/EG.

(11)

Efter upptagandet bör medlemsstaterna ges en rimlig tidsfrist för att genomföra artikel 16.3 i direktiv 98/8/EG, framför allt för att bevilja, ändra eller återkalla godkännanden av biocidprodukter i produkttyp 14 som innehåller difenakum för att se till att kraven i direktiv 98/8/EG uppfylls.

(12)

Direktiv 98/8/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(13)

De åtgärder som föreskrivs i detta direktiv är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för biocidprodukter.

30.7.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 201/49

(1)

I Europaparlamentets och rådets beslut nr 1982/2006/EG av den 18 december 2006 om Europeiska gemenskapens sjunde ramprogram för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration (2007–2013) (2) (nedan kallat sjunde ramprogrammet) föreskrivs gemenskapens deltagande i program för forskning och utveckling som har inletts av flera medlemsstater, inklusive ett deltagande i de organisationer som har skapats för att genomföra programmen, enligt artikel 169 i fördraget.

(2)

I sjunde ramprogrammet har det fastställts ett antal kriterier för identifiering av områden för sådana initiativ i enlighet med artikel 169: relevansen i förhållande till gemenskapsmål, en tydlig definition av det mål som eftersträvas och dess relevans för sjunde ramprogrammets mål, en befintlig grund (nationella forskningsprogram som redan finns eller planeras), europeiskt mervärde, en kritisk massa med avseende på berörda programs storlek och antal samt likheterna mellan de verksamheter som omfattas och huruvida artikel 169 är det lämpligaste medlet för att uppnå målen.

(3)

I rådets beslut 2006/971/EG av den 19 december 2006 om det särskilda programmet Samarbete för genomförande av Europeiska gemenskapens sjunde ramprogram för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration (2007–2013) (3) (nedan kallat det särskilda programmet Samarbete) fastställs ett ”Initiativ enligt artikel 169 inom området it-stöd i boende” som ett av de områden som är lämpliga för gemenskapens deltagande i nationella forskningsprogram som genomförs gemensamt på grundval av artikel 169 i fördraget.

(4)

I kommissionens meddelande från den 1 juni 2005 med titeln ”i2010 – Det europeiska informationssamhället för tillväxt och sysselsättning”, föreslog kommissionen lanseringen av ett centralt initiativ om vård för människor i ett åldrande samhälle.

(5)

I sitt meddelande från den 12 oktober 2006 med titeln ”Europas demografiska framtid – en utmaning som öppnar möjligheter” betonade kommissionen att det demografiska åldrandet är en av de viktigaste utmaningarna som alla EU-länder står inför och att ökad användning av ny teknik kan hjälpa till att kontrollera kostnaderna och förbättra välfärden och främja det aktiva deltagandet i samhällslivet för de äldre samtidigt som konkurrenskraften för den europeiska ekonomin förbättras, till stöd för den reviderade Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning.

(6)

Särskilt inom området informations- och kommunikationsteknik (IKT) kan den åldrande befolkningen betraktas som en möjlighet för en framväxande marknad för nya varor och tjänster som svarar mot de äldres behov. Att nya former för IKT snabbt utvecklas och tas i bruk bör dock inte leda till social utestängning och en bredare digital klyfta. Digital kompetens är emellertid en förutsättning för integration och deltagande i informationssamhället.

(7)

Det nuvarande initiativet inom området it-stöd i boende bör ta hänsyn till den verklighet som den åldrande befolkningen i Europa innebär, med högre procentuell andel kvinnor än män eftersom kvinnor i genomsnitt lever längre.

(8)

Aktivt åldrande är en viktig del av de förnyade sysselsättningsriktlinjerna. EU-strategin för åldrande syftar till att mobilisera den fulla potentialen hos människor i alla åldrar – livscykelstrategin – och betonar behovet av att ersätta de splittrade strategierna för åldrande med övergripande sådana.

(9)

För närvarande finns det ett antal program eller verksamheter för forskning och utveckling som de enskilda medlemsstaterna genomför individuellt på nationell nivå inom området förbättrade villkor för åldrande med hjälp av IKT och som inte är tillräckligt samordnade på europeisk nivå vilket omöjliggör ett enhetligt tillvägagångssätt på europeisk nivå för forskning och utveckling av innovativa IKT-baserade produkter och tjänster för förbättrade villkor för åldrande.

(10)

För att få en enhetlig strategi på europeisk nivå inom området förbättrade villkor för åldrande med hjälp av IKT och för att agera på ett effektivt sätt har flera medlemsstater tagit initiativ till att inrätta ett gemensamt program för forskning och utveckling (nedan kallat det gemensamma programmet för it-stöd i boende) inom området förbättrade villkor för åldrande i informationssamhället med hjälp av IKT för att dra nytta av synergieffekter när det gäller förvaltningsresurser och finansiella resurser genom att se till att det finns en enhetlig och gemensam utvärderingsmekanism med stöd av oberoende sakkunniga på grundval av vedertagen praxis i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1906/2006 av den 18 december 2006 om regler för företags, forskningscentrums och universitets deltagande i sjunde ramprogrammet och för spridning av forskningsresultat (2007–2013) (4) och genom kombinationen av ytterligare sakkunskap och resurser som finns tillgängliga i olika länder i Europa.

(11)

Det gemensamma programmet för it-stöd i boende syftar till att möta utmaningen med demografiskt åldrande genom att tillhandahålla den nödvändiga rättsliga och organisatoriska ramen för europeiskt samarbete i stor skala mellan medlemsstater om tillämpad forskning och innovation inom IKT-området för förbättrade villkor för åldrande i ett åldrande samhälle. Belgien, Danmark, Tyskland, Irland, Grekland, Spanien, Frankrike, Italien, Cypern, Luxemburg, Ungern, Nederländerna, Österrike, Polen, Portugal, Rumänien, Slovenien, Finland, Sverige och Förenade kungariket (nedan kallade de deltagande medlemsstaterna) samt Israel, Norge och Schweiz har kommit överens om att samordna och gemensamt genomföra åtgärder som syftar till att bidra till det gemensamma programmet för it-stöd i boende. Det sammanlagda värdet av deras deltagande beräknas till minst 150 000 000 EUR under hela löptiden för sjunde ramprogrammet. För att få delta i det gemensamma programmet för it-stöd i boende bör varje land ge ett minimibidrag som motsvarar den potentiella efterfrågan från landets forskarsamhällen och som normalt bör uppgå till minst 200 000 EUR för landets deltagande i det årliga arbetsprogrammet.

(12)

Det gemensamma programmet för it-stöd i boende bör också främja små och medelstora företags medverkan i programverksamheten, i enlighet med målen för sjunde ramprogrammet.

(13)

För att öka effekterna av det gemensamma programmet för it-stöd i boende har de deltagande medlemsstaterna samt Israel, Norge och Schweiz kommit överens om att gemenskapen ska delta i detta. Gemenskapen bör delta i programmet genom att bidra ekonomiskt med upp till 150 000 000 EUR. Mot bakgrund av att det gemensamma programmet för it-stöd i boende uppfyller de vetenskapliga målen för sjunde ramprogrammet och att forskningsområdet för detta program ligger inom IKT-området i det särskilda programmet Samarbete bör gemenskapens finansiella bidrag tas från de budgetmedel som är avsatta för detta tema. Ytterligare finansieringsmöjligheter kan finnas bland annat via Europeiska investeringsbanken (EIB), framför allt genom den finansieringsfacilitet med riskdelning som EIB utvecklat tillsammans med kommissionen i enlighet med bilaga III till beslut 2006/971/EG.

(14)

Gemenskapens finansiella stöd bör tillhandahållas efter fastställande av en finansieringsplan som är grundad på formella åtaganden från de behöriga nationella myndigheterna om att gemensamt genomföra de program och verksamheter för forskning och utveckling som genomförs på nationell nivå och bidra till finansieringen av det gemensamma genomförandet av det gemensamma programmet för it-stöd i boende.

(15)

Det gemensamma genomförandet av de nationella forskningsprogrammen kräver att det inrättas eller finns en särskild genomförandestruktur, i enlighet med det särskilda programmet Samarbete.

(16)

De deltagande medlemsstaterna har kommit överens om en sådan särskild genomförandestruktur för genomförande av det gemensamma programmet för it-stöd i boende.

(17)

Den särskilda genomförandestrukturen bör vara mottagare av det ekonomiska bidraget från gemenskapen och den bör säkerställa att det gemensamma programmet för it-stöd i boende genomförs på ett effektivt sätt.

(18)

För att på ett effektivt sätt genomföra det gemensamma programmet för it-stöd i boende bör den särskilda genomförandestrukturen bevilja ekonomiskt stöd till tredjeparter som deltar i det gemensamma programmet för it-stöd i boende och som valts ut efter ansökningsomgångar.

(19)

En förutsättning för gemenskapens bidrag bör vara att de deltagande medlemsstaterna samt Israel, Norge och Schweiz ställer resurser till förfogande och att deras ekonomiska bidrag faktiskt utbetalas.

(20)

Gemenskapen bör ha rätt att minska, hålla inne eller upphöra med sitt ekonomiska bidrag om det gemensamma programmet för it-stöd i boende genomförs på ett otillfredsställande sätt, endast delvis genomförs eller genomförs för sent, enligt de villkor som fastställs i ett avtal som ska ingås mellan gemenskapen och den särskilda genomförandestrukturen i vilket detaljerade villkor för gemenskapens bidrag fastställs.

(21)

Alla medlemsstater bör kunna bli medlemmar i det gemensamma programmet för it-stöd i boende.

(22)

I enlighet med sjunde ramprogrammet bör gemenskapen ha rätt att fastställa villkoren för sitt ekonomiska bidrag till det gemensamma programmet för it-stöd i boende när det gäller deltagande i detta program för länder som är associerade till sjunde ramprogrammet eller, då det är väsentligt för att genomföra det gemensamma programmet för it-stöd i boende, för andra länder som ansluter sig till programmet under dess genomförande, i enlighet med detta beslut.

(23)

Lämpliga åtgärder bör vidtas för att förhindra oegentligheter och bedrägerier, och för att återkräva medel som gått förlorade, betalats ut felaktigt eller används felaktigt i enlighet med rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (5), rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter (6) samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 av den 25 maj 1999 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF) (7).

(24)

I enlighet med rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (8) (nedan kallad budgetförordningen) och kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002 av den 23 december 2002 om genomförandebestämmelser för rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (9) (nedan kallade genomförandebestämmelserna), bör gemenskapens bidrag förvaltas inom ramen för indirekt central förvaltning i enlighet med bestämmelserna i artikel 54.2 c och artikel 56 i budgetförordningen och artiklarna 35, 38.2 och 41 i genomförandebestämmelserna.

(25)

Det är av väsentlig betydelse att den forskningsverksamhet som genomförs i enlighet med det gemensamma programmet för it-stöd i boende följer grundläggande etiska principer, inklusive de som avses i artikel 6 i fördraget om Europeiska unionen och i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och att de följer principerna om integrering av ett jämställdhetsperspektiv och om jämställdhet mellan kvinnor och män. Vid genomförandet av programmet bör det också tas hänsyn till främjandet av kvinnors roll inom vetenskap och forskning.

(26)

Det gemensamma programmet för it-stöd i boende bör också syfta till att främja tillgång på förenklade och jämlika villkor till relevanta IKT-baserade produkter och tjänster i alla medlemsstater.

(27)

Kommissionen bör senast 2010 genomföra en preliminär utvärdering för att bedöma kvaliteten och effektiviteten i genomförandet av det gemensamma programmet för it-stöd i boende och framstegen mot de fastställda målen. Vid utvärderingen bör man också bedöma behovet av ytterligare preliminära utvärderingar före den slutliga utvärderingen i slutet av 2013.

a)

De deltagande medlemsstaterna samt Israel, Norge och Schweiz visar att det gemensamma programmet för it-stöd i boende som beskrivs i bilaga I har inrättats på ett effektivt sätt.

b)

De deltagande medlemsstaterna samt Israel, Norge och Schweiz, eller organisationer som är utsedda av de deltagande medlemsstaterna samt Israel, Norge och Schweiz, inrättar eller utser en särskild genomförandestruktur med status som juridisk person som ska ansvara för genomförandet av det gemensamma programmet för it-stöd i boende och för mottagande, fördelning och övervakning av gemenskapens ekonomiska bidrag inom ramen för indirekt central förvaltning i enlighet med artiklarna 54.2 c och 56 i budgetförordningen och artiklarna 35, 38.2 och 41 i genomförandebestämmelserna.

c)

Inrättande av en lämplig och effektiv styrningsmodell för det gemensamma programmet för it-stöd i boende i enlighet med bilaga II till detta beslut, som utgör en integrerad del av detta beslut.

d)

Effektivt genomförande av verksamheterna enligt det gemensamma programmet för it-stöd i boende som beskrivs i bilaga I genom den särskilda genomförandestrukturen, vilket inbegriper utlysandet av ansökningsomgångar för beviljande av bidrag.

e)

De deltagande medlemsstaterna samt Israel, Norge och Schweiz förbinder sig att bidra till finansieringen av det gemensamma programmet för it-stöd i boende och att faktiskt betala sina ekonomiska bidrag, särskilt stöd till deltagare i de projekt som valts ut i de ansökningsomgångar som utlysts inom ramen för det programmet.

f)

Förenlighet med gemenskapens regler om statligt stöd, särskilt de regler som fastställs i gemenskapens rambestämmelser för statligt stöd till forskning och utveckling och innovation (10).

g)

Säkerställande av en hög nivå av vetenskaplig excellens och iakttagande av etiska principer i enlighet med de allmänna principerna i sjunde ramprogrammet och om integrering av jämställdhetsperspektivet och jämställdhet mellan kvinnor och män samt om hållbar utveckling.

h)

Formulering av bestämmelser om immaterialrätt som härrör från de verksamheter som genomförs i enlighet med det gemensamma programmet för it-stöd i boende och genomförande och samordning av de program och verksamheter för forskning och utveckling som inletts på nationell nivå av de deltagande medlemsstaterna samt Israel, Norge och Schweiz på ett sådant sätt att de syftar till att främja uppkomsten av sådan kunskap och stödja utbredd användning och spridning av den kunskap som skapats.

30.7.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 201/58

(1)

I Europaparlamentets och rådets beslut nr 1982/2006/EG av den 18 december 2006 om Europeiska gemenskapens sjunde ramprogram för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration (2007–2013) (3) (nedan kallat sjunde ramprogrammet) föreskrivs gemenskapens deltagande i program för forskning och utveckling som har inletts av flera medlemsstater, inklusive deltagande i de organisationer som har skapats för att genomföra programmen, enligt artikel 169 i fördraget.

(2)

I sjunde ramprogrammet har det fastställts ett antal kriterier för identifiering av områden för sådana initiativ i enlighet med artikel 169: relevans i förhållande till gemenskapsmål, en klar definition av det mål som eftersträvas och dess relevans för sjunde ramprogrammets mål, en befintlig grund (nationella forskningsprogram som redan finns eller planeras), europeiskt mervärde, en kritisk massa med avseende på berörda programs storlek och antal samt likheterna mellan de verksamheter som omfattas och huruvida artikel 169 i fördraget är det lämpligaste medlet för att uppnå målen.

(3)

I rådets beslut 2006/974/EG av den 19 december 2006 om det särskilda programmet Kapacitet för genomförande av Europeiska gemenskapens sjunde ramprogram för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration (2007–2013) (4) (nedan kallat det särskilda programmet Kapacitet) fastställs ett initiativ enligt artikel 169 inom området små och medelstora företag som bedriver forskning som ett av de områden som är lämpliga för gemenskapens deltagande i nationella forskningsprogram som genomförs gemensamt på grundval av artikel 169 i fördraget.

(4)

I sina slutsatser av den 24 september 2004 erkände rådet den viktiga roll som sjunde ramprogrammet spelar för att främja utvecklingen av det europeiska forskningsområdet, och betonade i detta sammanhang vikten av att förstärka banden mellan det europeiska forskningsområdet och europeiska mellanstatliga organisationer, som Eureka.

(5)

I sina slutsatser av den 25–26 november 2004 betonade rådet den betydelse som små och medelstora företag har för europeisk tillväxt och konkurrenskraft och därmed behovet av att medlemsstaterna och kommissionen ökar effektiviteten och komplementariteten inom nationella och europeiska program till stöd för små och medelstora företag. Rådet uppmuntrade kommissionen att undersöka möjligheten att inrätta ett bottom-up-program för forskningsverksamma små och medelstora företag. Rådet erinrade om vikten av att samordna de nationella programmen för att utveckla det europeiska forskningsområdet. Rådet uppmanade medlemsstaterna och kommissionen att nära samarbeta vid identifieringen av ett begränsat antal områden för vidgad tillämpning av artikel 169 i fördraget. Rådet uppmanade kommissionen att vidareutveckla samarbetet och samordningen mellan gemenskaperna och den verksamhet som bedrivs inom ramen för mellanstatliga strukturer, särskilt med Eureka, och erinrade om ministerkonferensen för Eureka den 18 juni 2004.

(6)

Europaparlamentet uppmuntrade i sin resolution av den 10 mars 2005 om vetenskap och teknik – politiska riktlinjer för forskningsstöd i Europeiska unionen (5) medlemsstaterna att anta skattemässiga och andra stimulansåtgärder för att främja industriell innovation, bland annat kopplingar till Eureka, särskilt åtgärder riktade till små och medelstora företag och betonade att det europeiska forskningsområdet endast skulle kunna förverkligas om ökade forskningsanslag beviljades av unionen med målet att bättre samordna de europeiska, nationella och regionala forskningsstrategierna, både när det gäller deras innehåll och finansiering, och om forskningsanslagen kompletterade forskningspolitiken i och mellan medlemsstaterna. Europaparlamentet anförde att andra finansieringsformer och stödmekanismer bör användas på ett mer effektivt och samordnat sätt för att stödja forskning och utveckling (nedan kallat FoU) samt innovation och nämnde bland annat Eureka. Parlamentet förespråkade en förstärkt samordning av nationella forskningsprogram och uppmanade kommissionen att ta initiativ i enlighet med artikel 169 i EG-fördraget.

(7)

I sitt meddelande av den 4 juni 2003 med titeln ”Investering i forskning: en handlingsplan för Europa” underströk kommissionen betydelsen av små och medelstora företags deltagande i direkta åtgärder till stöd för forskning och innovation, vilket är en förutsättning för en ökad innovationskapacitet i breda segment av ekonomin.

(8)

För närvarande finns det ett antal FoU-program och -verksamheter som de enskilda medlemsstaterna genomför på nationell nivå för att stödja FoU-verksamhet som bedrivs av små och medelstora företag som inte är tillräckligt samordnade på europeisk nivå, vilket omöjliggör ett enhetligt tillvägagångssätt på europeisk nivå för att ta fram ett effektivt program för forskning och teknisk utveckling.

(9)

För att få en enhetlig strategi på europeisk nivå inom området små och medelstora företag som bedriver FoU har flera medlemsstater inom ramen för Eureka tagit initiativ till att inrätta ett gemensamt program för forskning och utveckling kallat Eurostars (nedan kallat det gemensamma programmet Eurostars) till förmån för små och medelstora FoU-företag för att uppnå en kritisk massa när det gäller förvaltningsresurser och finansiella resurser och kombinationen av ytterligare expertkunskap och resurser som finns tillgängliga i olika länder i Europa.

(10)

Det gemensamma programmet Eurostars syftar till att stödja små och medelstora FoU-företag genom att tillhandahålla den nödvändiga rättsliga och organisatoriska ramen för europeiskt samarbete i stor skala mellan medlemsstater om tillämpad forskning och innovation, på vilket tekniskt eller industriellt område som helst, till förmån för dessa små och medelstora företag. Belgien, Bulgarien, Tjeckien, Danmark, Tyskland, Estland, Irland, Grekland, Spanien, Frankrike, Italien, Cypern, Lettland, Litauen, Luxemburg, Ungern, Nederländerna, Österrike, Polen, Portugal, Rumänien, Slovenien, Slovakien, Finland, Sverige och Förenade kungariket (nedan kallade de deltagande medlemsstaterna) samt Island, Israel, Norge, Schweiz och Turkiet (nedan kallade de andra deltagande länderna) har kommit överens om att samordna och gemensamt genomföra åtgärder som syftar till att bidra till det gemensamma programmet Eurostars. Det sammanlagda värdet av deras deltagande beräknas till minst 300 miljoner EUR under den föreslagna perioden på sex år. Gemenskapens ekonomiska bidrag bör högst utgöra 25 procent av det totala offentliga stödet för det gemensamma programmet Eurostars, som beräknas uppgå till 400 miljoner EUR.

(11)

För att öka effekterna av det gemensamma programmet Eurostars har de deltagande medlemsstaterna och de andra deltagande länderna kommit överens om gemenskapens deltagande i det gemensamma programmet Eurostars. Gemenskapen bör delta genom att bidra ekonomiskt med upp till 100 miljoner EUR under programmets löptid. Mot bakgrund av att det gemensamma programmet Eurostars uppfyller de vetenskapliga målen för sjunde ramprogrammet och att forskningsområdet för detta program ligger inom området ”Forskning till förmån för små och medelstora företag” i det särskilda programmet Kapacitet bör gemenskapens finansiella bidrag tas från de budgetmedel som är avsatta för denna del. Ytterligare finansieringsmöjligheter kan finnas, bland annat via Europeiska investeringsbanken (EIB), särskilt genom den finansieringsfacilitet med riskdelning som EIB har utvecklat tillsammans med kommissionen i enlighet med bilaga III till beslut 2006/974/EG.

(12)

Gemenskapens finansiella stöd bör tillhandahållas efter fastställande av en finansieringsplan som är grundad på formella åtaganden från de behöriga nationella myndigheterna om att gemensamt genomföra FoU-programmen och -verksamheterna som genomförs på nationell nivå och bidra till finansieringen av det gemensamma genomförandet av det gemensamma programmet Eurostars.

(13)

Det gemensamma genomförandet av de nationella forskningsprogrammen kräver att det inrättas eller finns en särskild genomförandestruktur, i enlighet med det särskilda programmet Kapacitet.

(14)

De deltagande medlemsstaterna har kommit överens om en sådan särskild genomförandestruktur för genomförande av det gemensamma programmet Eurostars.

(15)

Den särskilda genomförandestrukturen bör vara mottagare av det ekonomiska bidraget från gemenskapen och den bör säkerställa att det gemensamma programmet Eurostars genomförs på ett effektivt sätt.

(16)

En förutsättning för gemenskapens bidrag bör vara att de deltagande medlemsstaterna och de andra deltagande länderna ställer resurser till förfogande och att deras ekonomiska bidrag faktiskt utbetalas.

(17)

Gemenskapens bidrag bör endast betalas ut efter det att det ingåtts ett allmänt avtal med detaljerade bestämmelser om användningen av gemenskapens bidrag mellan kommissionen, på Europeiska gemenskapernas vägnar, och den särskilda genomförandestrukturen. Detta allmänna avtal bör innehålla de bestämmelser som är nödvändiga för att säkerställa att gemenskapens finansiella intressen skyddas.

(18)

De ränteintäkter som genereras av gemenskapens ekonomiska bidrag bör betraktas som inkomster avsatta för särskilda ändamål, i enlighet med artikel 18.2 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (6) (nedan kallad budgetförordningen). Det maximum för gemenskapens bidrag som anges i detta beslut kan höjas i motsvarande utsträckning av kommissionen.

(19)

Gemenskapen bör ha rätt att minska, hålla inne eller upphöra med sitt ekonomiska bidrag om det gemensamma programmet Eurostars genomförs på ett otillfredsställande sätt, endast delvis genomförs, genomförs för sent eller om de deltagande medlemsstaterna och de andra deltagande länderna inte bidrar, endast delvis bidrar eller kommer in med sina bidrag för sent för finansieringen av det gemensamma programmet Eurostars enligt de villkor som fastställs i ett avtal som ska ingås mellan gemenskapen och den särskilda genomförandestrukturen.

(20)

För att på ett effektivt sätt genomföra det gemensamma programmet Eurostars bör ekonomiskt stöd beviljas deltagarna i de projekt inom det gemensamma programmet Eurostars (nedan kallade Eurostarsprojekt) som valts ut centralt efter ansökningsomgångar. Beviljande och utbetalning av sådant ekonomiskt stöd bör ske på ett öppet och effektivt sätt. Utbetalningar bör ske inom den tidsperiod som fastställs i ett avtal mellan de nationella finansieringsorganen och den särskilda genomförandestrukturen. Den särskilda genomförandestrukturen bör uppmuntra de deltagande medlemsstaterna och andra deltagande länder att göra utbetalningar till deltagarna i de passande Eurostarsprojekt som valts ut, inbegripet utbetalning av en klumpsumma, då så är lämpligt.

(21)

Förslagen bör bedömas på central nivå av oberoende experter. En rangordning bör godkännas på central nivå och vara bindande för fördelningen av medel från gemenskapens bidrag och av medel som öronmärkts för Eurostarsprojekt i nationella budgetar.

(22)

Gemenskapens bidrag bör förvaltas inom ramen för indirekt central förvaltning i enlighet med budgetförordningen och kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002 av den 23 december 2002 om genomförandebestämmelser för rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (7) (nedan kallade genomförandebestämmelserna).

(23)

För varje Eurostarsprojekt som väljs ut bör små och medelstora FoU-företag kollektivt bidra med den största delen av de totala kostnaderna för alla deltagares FoU-verksamhet.

(24)

Alla medlemsstater bör kunna bli medlemmar i det gemensamma programmet Eurostars.

(25)

I linje med målen för sjunde ramprogrammet bör det vara möjligt för länder som är associerade till sjunde ramprogrammet eller andra länder att delta i det gemensamma programmet Eurostars under förutsättning att ett sådant deltagande omfattas av det relevanta internationella avtalet och att både kommissionen och de deltagande medlemsstaterna och de andra deltagande länderna går med på det.

(26)

I enlighet med sjunde ramprogrammet bör gemenskapen ha rätt att fastställa villkoren för sitt ekonomiska bidrag till det gemensamma programmet Eurostars när det gäller deltagande i detta program för varje land som är associerat till sjunde ramprogrammet eller, då det är väsentligt för att genomföra det gemensamma programmet Eurostars, för andra länder som går med i programmet under programmets genomförande, i enlighet med de bestämmelser och villkor som fastställs i detta beslut.

(27)

Lämpliga åtgärder bör vidtas för att förhindra oegentligheter och bedrägerier, och för att återkräva medel som gått förlorade, betalats ut felaktigt eller används felaktigt i enlighet med rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (8), rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 av den 11 november 1996 om de kontroller och inspektioner på platsen som kommissionen utför för att skydda Europeiska gemenskapernas finansiella intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter (9) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 av den 25 maj 1999 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF) (10).

(28)

Det är väsentligt att den forskningsverksamhet som genomförs inom ramen för det gemensamma programmet Eurostars är förenlig med grundläggande etiska principer, inklusive de som avses i artikel 6 i fördraget om Europeiska unionen och i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och att den följer principerna om integrering av ett jämställdhetsperspektiv och jämställdhet mellan kvinnor och män.

(29)

Kommissionen bör genomföra en preliminär utvärdering för att bedöma särskilt möjligheterna för små och medelstora FoU-företag att få tillgång till det gemensamma programmet Eurostars och kvaliteten och effektiviteten i genomförandet av det och framstegen mot de fastställda målen, samt en slutlig utvärdering.

(30)

Övervakningen av genomförandet av det gemensamma programmet Eurostars bör vara effektiv och bör inte i onödan belasta dem som deltar i programmet, särskilt deltagande små och medelstora företag.

(31)

Den särskilda genomförandestrukturen bör uppmana deltagarna i de utvalda Eurostarsprojekten att förmedla och sprida sina resultat och att offentliggöra denna information.

a)

De deltagande medlemsstaterna och de andra deltagande länderna ska visa att det gemensamma programmet Eurostars såsom beskrivs i bilaga I har inrättats på ett effektivt sätt.

b)

De deltagande medlemsstaterna och de andra deltagande länderna, eller organisationer som är utsedda av de deltagande medlemsstaterna och de andra deltagande länderna ska inrätta eller utse en särskild genomförandestruktur med status som juridisk person som ska ansvara för genomförandet av det gemensamma programmet Eurostars och för mottagande, fördelning och övervakning av gemenskapens ekonomiska bidrag inom ramen för indirekt centraliserad förvaltning i enlighet med artiklarna 54.2 c och 56 i budgetförordningen och artiklarna 35, 38.2 och 41 i genomförandebestämmelserna.

c)

Inrättande av en lämplig och effektiv styrningsmodell för det gemensamma programmet Eurostars i enlighet med bilaga II.

d)

Effektivt genomförande av verksamheterna enligt det gemensamma programmet Eurostars som beskrivs i bilaga I genom den särskilda genomförandestrukturen, vilket inbegriper utlysandet av ansökningsomgångar för beviljande av bidrag.

e)

De deltagande medlemsstaterna och de andra deltagande länderna ska förbinda att bidra till finansieringen av det gemensamma programmet Eurostars och faktiskt betala sina ekonomiska bidrag, särskilt stöd till deltagare i de Eurostarsprojekt som valts ut i de ansökningsomgångar som utlysts inom ramen för det gemensamma programmet Eurostars.

f)

Förenlighet med gemenskapens regler om statligt stöd, särskilt de regler som fastställs i gemenskapens rambestämmelser för statligt stöd till forskning, utveckling och innovation (11).

g)

Säkerställande av en hög nivå av vetenskaplig excellens och iakttagande av etiska principer i enlighet med de allmänna principerna i sjunde ramprogrammet och om integrering av ett jämställdhetsperspektiv och jämställdhet mellan kvinnor och män samt om hållbar utveckling.

h)

Formulering av bestämmelser som reglerar de immateriella rättigheter som härrör från de verksamheter som genomförs i enlighet med det gemensamma programmet Eurostars och genomförandet och samordningen av de FoU-program och -verksamheter som inletts på nationell nivå av de deltagande medlemsstaterna och de andra deltagande länderna på ett sådant sätt att de syftar till att främja uppkomsten av sådan kunskap och stödja utbredd användning och spridning av den kunskap som skapats.