5.12.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 337/1

(1)

I förordning (EG) nr 3223/94 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilagan till den förordningen.

(2)

Vid tillämpningen av dessa kriterier bör schablonvärdena vid import fastställas till de nivåer som anges i bilagan till denna förordning.

5.12.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 337/3

(1)

Det ozonnedbrytande ämnet koltetraklorid klassas som ett kontrollerat ämne i grupp IV i bilaga I till förordning (EG) nr 2037/2000, och ämnet kan därmed bara användas under iakttagande av de restriktioner som anges i samma förordning.

(2)

Grundat på de nya uppgifter och den information om den tekniska utvecklingen som arbetsgruppen för agens i tillverkningsprocessen (tillsatt inom ramen för Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet) hade rapporterat om (2) i oktober 2004, antog parterna till Montrealprotokollet beslut XVII/7 (3) vid sitt 17:e möte i december 2005. Genom beslutet läggs koltetraklorid till den reviderade tabell A i beslut X/14 som agens i tillverkningsprocessen för isotopmärkt cyanokobalamin, som är ett läkemedel som används för att undersöka orsaken till brist på vitamin B12.

(3)

Enligt förordning (EG) nr 2037/2000 är det förbjudet att använda koltetraklorid som agens i tillverkningsprocessen för isotopmärkt cyanokobalamin i gemenskapen. För att sådan användning skall kunna tillåtas i enlighet med det nämnda beslutet av parterna till Montrealprotokollet, bör bilaga VI till förordning (EG) nr 2037/2000 ändras.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats i enlighet med artikel 18.1 i förordning (EG) nr 2037/2000.

5.12.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 337/5

(1)

I förordning (EG) nr 517/94 fastställs kvantitativa importbegränsningar för vissa textilprodukter med ursprung i vissa tredjeländer, vilka skall fördelas enligt ”först till kvarn”-principen.

(2)

Enligt den förordningen är det under vissa omständigheter möjligt att använda andra tilldelningsmetoder, att dela upp kvoterna i omgångar eller att reservera en del av en särskild kvantitativ begränsning uteslutande för ansökningar som stöds av bevis för importens tidigare omfattning.

(3)

Regler för förvaltningen av kvoterna för 2007 bör antas före kvotårets början så att kontinuiteten i handeln inte störs.

(4)

De åtgärder som har antagits under tidigare år, t.ex. de åtgärder som infördes genom kommissionens förordning (EG) nr 2038/2005 av den 14 december 2005 om regler för förvaltningen och fördelningen av de textilkvoter som fastställts för 2006 i enlighet med rådets förordning (EG) nr 517/94 (2), har visat sig vara tillfredsställande, varför liknande regler bör antas för 2007.

(5)

I syfte att tillmötesgå så många näringsidkare som möjligt bör fördelningsmetoden enligt ”först till kvarn”-principen göras mer flexibel genom att det fastställs ett tak för de kvantiteter som får tilldelas varje näringsidkare genom denna metod.

(6)

För att en viss kontinuitet i handeln och en effektiv kvotförvaltning skall kunna garanteras bör näringsidkare ha möjlighet att låta sin första ansökan om importtillstånd för 2007 omfatta lika stora kvantiteter som de importerat under 2006.

(7)

För att kvoterna skall kunna utnyttjas optimalt bör en näringsidkare som har utnyttjat minst hälften av den redan beviljade kvantiteten ha möjlighet att ansöka om ytterligare en kvantitet, under förutsättning att det finns disponibla kvantiteter i kvoterna.

(8)

I syfte att säkerställa en sund förvaltning bör importtillstånden vara giltiga i nio månader från och med utfärdandedagen, dock längst till och med årets utgång. Medlemsstaterna bör utfärda importlicenser först efter det att kommissionen har underrättat dem om att det finns kvantiteter tillgängliga och endast om näringsidkaren kan bevisa att det finns ett kontrakt och kan intyga, såvida inte motsatsen uttryckligen föreskrivs, att han inte redan för kategorierna och länderna i fråga har tilldelats ett importtillstånd i gemenskapen som utfärdats i enlighet med denna förordning. De behöriga nationella myndigheterna bör emellertid bemyndigas att på begäran av importörer med tre månader kunna förlänga sådana licensers giltighetstid som vid tidpunkten för ansökan om förlängning utnyttjats till minst hälften, dock längst till och med den 31 mars 2008.

(9)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den textilkommitté som har inrättats genom artikel 25 i förordning (EG) nr 517/94.

a)

kan bevisa att det finns ett kontrakt för leverans av varorna, och

b)

skriftligen intygar att han för kategorin och landet i fråga

5.12.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 337/12

(1)

I förordning (EG) nr 517/94 fastställs de årliga kvantitativa begränsningarna för vissa textilprodukter med ursprung i Montenegro, Kosovo (2) och Nordkorea.

(2)

Från och med den 1 januari 2007 kommer Europeiska unionen att ha två nya medlemsstater, Rumänien och Bulgarien. I artikel 6.7 i anslutningsakten föreskrivs att de kvantitativa begränsningar som gemenskapen tillämpar på import av textil- och beklädnadsprodukter skall anpassas för att ta hänsyn till de nya medlemsstaternas anslutning till gemenskapen. De kvantitativa begränsningar som tillämpas på import av vissa textilprodukter från tredjeland till den utvidgade gemenskapen bör därför anpassas, så att även importen till de två nya medlemsstaterna omfattas. Vissa bilagor till förordning (EG) nr 517/94 måste därför ändras.

(3)

I syfte att förhindra att utvidgningen av gemenskapen får handelsbegränsande effekter bör en metod som beaktar den traditionella importen till de nya medlemsstaterna användas när de nya kvotnivåerna anpassas. En formel bestående av genomsnittet av de senaste tre årens import från tredjeland till de två nya medlemsstaterna är ett passande mått på dessa historiska handelsflöden. Eftersom Montenegro blev en självständig stat den 3 juni 2006 har kommissionen inga separata uppgifter om handelsflödet mellan Montenegro och Kosovo, å ena sidan, och de nya medlemsstaterna, å den andra. De nya kvotnivåerna har därför fastställts på grundval av det lämpligaste kriteriet, dvs. de två nya medlemsstaternas befolkningstal. I båda fallen har en tillväxttakt lagts till.

(4)

Bilagorna III B, IV och VI till förordning (EG) nr 517/94 bör därför ändras för att ange de kvotnivåer som skall tillämpas för 2007. De närmare bestämmelserna för kvottilldelningen 2007 anges i kommissionens förordning (EG) nr 1785/2006 (3) beträffande förvaltningen av de textilkvoter som fastställs i förordning (EG) nr 517/94 för kvotåret 2007.

(5)

Samtliga bestämmelser i förordning (EG) nr 517/94 kommer att tillämpas på importen till de nya medlemsstaterna. Förordning (EG) nr 517/94 bör därför ändras i enlighet med detta.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den textilkommitté som har inrättats genom artikel 25 i förordning (EG) nr 517/94.

5.12.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 337/17

(1)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder (2) krävs att företag som omfattas av lagstiftningen i en medlemsstat, vars värdepapper är noterade på en reglerad marknad från och med 2005 skall upprätta sin koncernredovisning i enlighet med internationella redovisningsstandarder, nu allmänt kallade IFRS (International Financial Reporting Standards), för varje räkenskapsår som inleds den 1 januari 2005 eller därefter.

(2)

I kommissionens förordning (EG) nr 809/2004 av den 29 april 2004 om genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG i fråga om informationen i prospekt, dessas format, införlivande genom hänvisning samt offentliggörande av prospekt och annonsering (3) krävs att den historiska finansiella information som emittenter från tredjeland tillhandahåller i prospekt om erbjudande av värdepapper till allmänheten eller om upptagande av värdepapper till handel på en reglerad marknad skall upprättas i enlighet med IFRS som antagits i enlighet med artikel 3 i förordning (EG) nr 1606/2002 eller i enlighet med ett tredjelands nationella redovisningsstandarder som motsvarar dessa standarder. Om den historiska finansiella informationen inte har upprättats i enlighet med sådana standarder måste den läggas fram i prospektet i form av omräknade finansiella rapporter.

(3)

Artikel 35 i förordning (EG) nr 809/2004 innehåller emellertid övergångsbestämmelser i enlighet med vilka emittenter från tredjeland i vissa begränsade fall är undantagna från skyldigheten att omräkna historisk finansiell information som inte upprättats vare sig i enlighet med IFRS eller i enlighet med de redovisningsstandarder från tredjeländer som motsvarar IFRS. I enlighet med dessa övergångsbestämmelser omfattar skyldigheten att omräkna historisk finansiell information inte prospekt som lämnats in före den 1 januari 2007 av emittenter i tredjeland som antingen har upprättat sin historiska finansiella information i enlighet med internationellt godtagbara standarder eller i enlighet med ett tredjelands nationella redovisningsstandarder och som har värdepapper som tagits upp till handel på en reglerad marknad före detta datum. I det senare fallet gäller att om den historiska finansiella informationen inte ger en rättvisande bild av emittentens tillgångar och skulder, finansiella ställning och resultat, måste den informationen också kompletteras med sådan mer detaljerad eller kompletterande information som är nödvändig för att säkerställa att en rättvisande bild ges.

(4)

Enligt förordning (EG) nr 809/2004 i dess nuvarande lydelse kommer dessa undantag inte längre att vara tilllämpliga på prospekt som lämnas in från och med den 1 januari 2007 och historisk finansiell information som inte upprättas vare sig i enlighet med IFRS eller i enlighet med motsvarande standarder från tredjeland kommer att behöva omräknas.

(5)

Sedan förordning (EG) nr 1606/2002 antogs har många länder antagit IFRS direkt som nationella redovisningsstandarder. Detta visar tydligt att ett av syftena med den förordningen – att främja en ökande överensstämmelse mellan redovisningsstandarderna, så att IFRS accepteras internationellt och blir i verklig mening globala standarder – håller på att uppnås. Det är därför lämpligt att emittenter från tredjeland befrias från skyldigheten att omräkna historisk finansiell information som upprättats i enlighet med nationella redovisningsstandarder eller lämna en skriftlig redogörelse för de skillnader som avses i artikel 1.2 punkt 5a i den här förordningen, om det i enlighet med IAS 1, Utformning av finansiella rapporter, i materialet ingår ett uttryckligt uttalande utan förbehåll om att dessa överensstämmer med IFRS.

(6)

I sitt yttrande, som lämnades i juni 2005, fann Europeiska värdepapperstillsynskommittén (The Committee of European Securities Regulators – CESR) som inrättades genom kommissionens beslut 2001/527/EG (4) att god redovisningssed i Förenta staterna, Japan och Kanada, var och en för sig, motsvarar de IFRS som antagits i enlighet med artikel 3 i förordning (EG) nr 1606/2002 med förbehåll för att vissa ytterligare åtgärder kan krävas, t.ex. ytterligare upplysningar och i några fall kompletterande finansiella rapporter.

(7)

I januari 2005 tillkännagav Accounting Standards Board of Japan (ASBJ) och International Accounting Standards Board (IASB) att de hade träffat en överenskommelse om att lansera ett gemensamt projekt för att minska skillnaderna mellan IFRS och god redovisningssed i Japan och de påbörjade ett gemensamt arbetsprogram i mars 2005 i syfte att uppnå konvergens mellan god redovisningssed i Japan och IFRS. I januari 2006 uttalade Accounting Standards Board of Canada offentligt sin målsättning att övergå till en uppsättning internationellt godtagbara standarder med hög kvalitet för publika bolag och angav att detta mål bäst uppnås genom att inom fem år få de kanadensiska redovisningsstandarderna och IFRS att överensstämma. I februari 2006 offentliggjorde IASB och US Financial Accounting Standards Board ett samförståndsavtal i vilket riktlinjerna dras upp för ett arbetsprogram för konvergens mellan IFRS och god redovisningssed i Förenta staterna i syfte att uppfylla ett av den amerikanska finansinspektionens (SEC – ”Securities and Exchange Commission”) villkor som är en förutsättning för att den skall upphäva omräkningskravet för utländska emittenter som tillämpar IFRS och är registrerade hos SEC senast 2009.

(8)

Det är dock viktigt att kvaliteten på de finansiella rapporter som bygger på det principbaserade regelverk som IFRS utgör bevaras, att IFRS tillämpas på ett enhetligt sätt, att tillräcklig rättslig förutsebarhet skapas för företag och investerare och att finansiella rapporter som upprättas av företag inom EU behandlas likvärdigt på global nivå. Den kommande bedömningen av likvärdigheten bör bygga på en objektiv och detaljerad teknisk analys av skillnaderna mellan IFRS och redovisningsstandarderna i tredjeländer och på en jämförelse av det konkreta genomförandet av sådana standarder och IFRS. Framstegen i arbetet med att skapa konvergens bör granskas ingående innan beslut om likvärdighet fattas.

(9)

Med hänsyn till de insatser som görs av regelgivare på redovisningsområdet i Förenta staterna, Japan och Kanada för att skapa konvergens med IFRS är det lämpligt att meddela de övergångsbestämmelser som föreskrivs i artikel 35 i förordning (EG) nr 809/2004 så att emittenter från tredjeländer undantas från kravet att omräkna historisk finansiell information som upprättats i enlighet med redovisningsstandarderna för Förenta staterna, Japan eller Kanada eller (i tillämpliga fall) lämna en skriftlig redogörelse för skillnaderna under ytterligare en period på högst två år under det att regelgivare och tillsynsmyndigheterna genomför en aktiv dialog, konvergensarbetet fortsätter och lägesrapporten färdigställs.

(10)

Många länder har antagit IFRS direkt som nationell god redovisningssed, medan andra skapar konvergens mellan nationell god redovisningssed och IFRS under en längre tidsperiod. Med hänsyn till detta är det lämpligt att under en övergångsperiod på högst två år också undanta emittenter från tredjeländer från kravet på omräkning av historisk finansiell information eller (i tillämpliga fall) en skriftlig redogörelse för skillnaderna, förutsatt att den ansvariga nationella myndigheten offentligt har åtagit sig att skapa konvergens och upprättat ett arbetsprogram. För att säkerställa att undantag endast medges i de fall då dessa villkor är uppfyllda bör det krävas att en emittent tillfredsställande kan styrka för den behöriga myndigheten att dennes nationella myndighet offentligt uttalat en sådan avsikt och upprättat ett arbetsprogram. För att säkerställa en enhetlig tillämpning inom gemenskapen bör CESR samordna de behöriga myndigheternas bedömning av huruvida dessa villkor är uppfyllda i fråga om den goda redovisningssed som gäller i respektive tredjeland.

(11)

Under denna tvåårsperiod bör kommissionen inte bara genomföra ett aktivt meningsutbyte med berörda myndigheter i tredjeland utan också noga övervaka hur arbetet fortskrider för att skapa ökad konvergens mellan IFRS och god redovisningssed i Förenta staterna, Japan och Kanada och andra länder som har upprättat ett konvergensprogram för att säkerställa att de har förutsättningar för att fatta ett beslut om likvärdighet senast under slutet av år 2008. Dessutom kommer kommissionen att aktivt övervaka den fortlöpande utvecklingen av de berörda myndigheternas arbete i tredjeland i syfte att undanröja varje krav på att emittenter från gemenskapen som introducerar sig på de finansiella marknaderna i tredjeland skall omräkna finansiella rapporter som upprättats enligt IFRS. Vid utgången av den extra övergångsperioden bör kommissionen fatta ett beslut som innebär att emittenter från gemenskapen och tredjeland skall behandlas lika.

(12)

Kommissionen bör hålla Europeiska värdepapperskommittén och Europaparlamentet regelbundet underrättade om utvecklingen av arbetet för att undanröja kraven på omräkning och av konvergensprocessen. I detta syfte skall kommissionen före den 1 april 2007 överlämna en rapport till Europeiska värdepapperskommittén och Europaparlamentet om de tidsplaner som de nationella redovisningsmyndigheterna i Förenta staterna, Japan och Kanada avser att följa i konvergensarbetet. Dessutom bör kommissionen före den 1 april 2008 och efter samråd med CESR rapportera till Europeiska värdepapperskommittén och Europaparlamentet om utvecklingen av god redovisningssed i tredjeländer som tillämpas av emittenter som inte omfattas av krav på att omräkna historisk information eller (i tillämpliga fall) överlämna en skriftlig redogörelse för skillnaderna tillsammans med prospekt som registreras hos en behörig myndighet före den 1 januari 2009. Slutligen bör kommissionen före den 1 januari 2008 och efter vederbörligt samråd med CESR se till att det finns en definition av likvärdighet som används för att bestämma likvärdigheten hos god redovisningssed i tredjeländer, på grundval av en mekanism framtagen för att fastställa detta.

(13)

Det är därför lämpligt att ändra artikel 35 i förordning (EG) nr 809/2004 så att emittenter från tredjeländer inte omfattas av krav på att omräkna historisk finansiell information eller (i tillämpliga fall) överlämna en skriftlig redogörelse för skillnader i de fall som beskrivits under en period på högst två år så att meningsutbytet kan fortsätta. I samtliga övriga fall bör emittenter från tredjeländer omfattas av en skyldighet att omräkna sin historiska finansiella information i enlighet med antagna IFRS eller (i tillämpliga fall) överlämna skriftliga redogörelser för skillnaderna i varje prospekt som registreras hos en behörig myndighet från och med den 1 januari 2007.

(14)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Europeiska värdepapperskommittén.

1.

Punkt 5 skall ersättas med följande:

”5.   Med förbehåll för artikel 5a skall från och med den 1 januari 2007 sådana emittenter från tredjeland som avses i punkterna 3 och 4 utforma sin historiska finansiella information i enlighet med internationella redovisningsstandarder som antagits enligt förordning (EG) nr 1606/2002 eller enligt ett tredjelands nationella redovisningsstandarder förutsatt att de är likvärdiga med dessa standarder. Om den historiska finansiella informationen i fråga inte överensstämmer med dessa standarder skall den omräknas innan den läggs fram.”

2.

Följande punkter 5a, 5b, 5c, 5d och 5e skall införas:

”5a   Emittenter från tredjeland omfattas inte av skyldighet att – enligt punkt 20.1 i bilaga I, punkt 13.1 i bilaga IV, punkt 8.2 i bilaga VII, punkt 20.1 i bilaga X, eller punkt 11.1 i bilaga XI – omräkna historisk finansiell information, eller skyldighet att – enligt punkt 8.2a i bilaga VII, punkt 11.1 i bilaga IX eller punkt 20.1a i bilaga X – tillhandahålla en skriftlig redogörelse för skillnaderna mellan de internationella redovisningsstandarder som antagits enligt förordning (EG) nr 1606/2002 och de redovisningsprinciper enligt vilka den historiska informationen upprättas, för införande i prospekt som registreras hos en behörig myndighet före den 1 januari 2009, under förutsättning att något av följande villkor är uppfyllt:

5b   Före den 1 april 2007 skall kommissionen till Europeiska värdepapperskommittén och Europaparlamentet överlämna en första rapport om tidsplanerna för arbetet i de myndigheter som ansvarar för de nationella redovisningsstandarderna i Amerikas förenta stater, Japan och Kanada i syfte att uppnå konvergens mellan IFRS och god redovisningssed i dessa länder.

Kommissionen skall noga övervaka och regelbundet hålla Europeiska värdepapperskommittén och Europaparlamentet underrättade om framstegen i arbetet med att skapa konvergens mellan IFRS och god redovisningssed i Amerikas förenta stater, Japan och Kanada och i arbetet med att undanröja omräkningskraven för emittenter från gemenskapen i dessa länder. Kommissionen skall omedelbart underrätta Europeiska värdepapperskommittén och Europaparlamentet om arbetet inte fortskrider på ett tillfredsställande sätt.

5c   Kommissionen skall också regelbundet underrätta Europeiska värdepapperskommittén och Europaparlamentet om utvecklingen av diskussionerna mellan tillsynsmyndigheterna och om hur arbetet fortskrider med att skapa konvergens mellan IFRS och god redovisningssed i de tredjeländer som avses i punkt 5a.c samt om framstegen avseende undanröjandet av omräkningskraven. Kommissionen skall omedelbart underrätta Europeiska värdepapperskommittén och Europaparlamentet om arbetet inte fortskrider på ett tillfredsställande sätt.

5d   Utöver vad som föreskrivs i punkterna 5b och 5c skall kommissionen inleda och upprätthålla löpande meningsutbyte med myndigheter i tredjeländer och, före den 1 april 2008, överlämna en rapport till Europeiska värdepapperskommittén och Europaparlamentet om framstegen i arbetet med att skapa konvergens och i undanröjandet av alla omräkningskrav som är tillämpliga på emittenter från gemenskapen enligt bestämmelserna i ett tredjeland som omfattas av punkt 5b eller 5c. Kommissionen får begära eller kräva att rapporten skall utarbetas av en utomstående person.

5e   Minst sex månader före den 1 januari 2009 skall kommissionen se till att likvärdigheten hos god redovisningssed i tredjeländer bestäms enligt en definition av likvärdighet och enligt en mekanism för att fastställa detta som den skall ha upprättat före den 1 januari 2008 i enlighet med förfarandet som avses i artikel 24 i direktiv 2003/71/EG. När kommissionen följer vad som föreskrivs i denna punkt skall den först samråda med Europeiska värdepapperstillsynskommittén om huruvida definitionen av likvärdighet, mekanismen för att fastställa detta och de beslut om likvärdighet som fattats.”

5.12.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 337/21

(1)

Förfaranden som behövs för transporter av radioaktivt avfall eller använt kärnbränsle omfattas av en rad krav i enlighet med gemenskapens och internationella rättsakter, i synnerhet avseende säker transport av radioaktiva ämnen och de villkor som gäller för deponering eller lagring av radioaktivt avfall eller använt kärnbränsle i bestämmelselandet.

(2)

Utöver dessa krav är det för arbetstagarnas och befolkningens hälsoskydd nödvändigt att transporter av radioaktivt avfall eller använt kärnbränsle mellan medlemsstater, samt till och från gemenskapen, omfattas av ett obligatoriskt och gemensamt system med förhandstillstånd.

(3)

Enligt rådets resolution av den 22 maj 2002 om införande av nationella system för övervakning och kontroll av förekomsten av radioaktiva ämnen under återvinningen av metallmaterial i medlemsstaterna (3) är det viktigt att den strålningsrisk som hänför sig till förekomsten av radioaktiva ämnen i metallmaterial avsedda för återvinning minimeras.

(4)

Genom direktiv 92/3/Euratom av den 3 februari 1992 om övervakning och kontroll av transport av radioaktivt avfall mellan medlemsstater samt till och från gemenskapen (4) inrättades ett gemenskapssystem med stränga kontroller och förhandstillstånd för transporter av radioaktivt avfall, och detta system har visat sig fungera tillfredsställande. Det behöver dock ändras mot bakgrund av gjorda erfarenheter i syfte att klargöra och lägga till begrepp och definitioner, beakta situationer som tidigare hade försummats, förenkla det existerande förfarandet för transporter av radioaktivt avfall mellan medlemsstater och garantera förenlighet med andra gemenskapsbestämmelser och internationella bestämmelser, i synnerhet med Konvention om säkerheten vid hantering av använt kärnbränsle och om säkerheten vid hantering av radioaktivt avfall (nedan kallad ”konventionen”), till vilken gemenskapen anslöt sig den 2 januari 2006.

(5)

Inom ramen för den femte fasen i SLIM-initiativet (Simpler Legislation for the Internal Market) inrättades en arbetsgrupp med företrädare för medlemsstater och användare i syfte att ta itu med en rad problem som påpekats av dem som tillämpar direktiv 92/3/Euratom, samtidigt som det skulle bringas i överensstämmelse med existerande internationella regler och rättsakter.

(6)

Det förfarande som fastlagts i direktiv 92/3/Euratom har i praktiken tillämpats endast på transporter av använt kärnbränsle som inte är avsett att användas mer, och som därför betraktas som ”radioaktivt avfall” enligt det direktivet. Från radiologisk synpunkt är det inte motiverat att undanta använt kärnbränsle som är avsett för upparbetning från sådan övervakning och kontroll. Det är därför lämpligt att detta direktiv omfattar alla transporter av använt kärnbränsle, oberoende av om det är avsett för deponering eller för upparbetning.

(7)

Varje medlemsstat bör förbli fullt ansvarig för sin politik i fråga om hanteringen av radioaktivt avfall och använt kärnbränsle inom respektive stats jurisdiktion, vissa väljer upparbetning av använt kärnbränsle, andra slutförvaring av använt kärnbränsle som inte skall återanvändas. Bestämmelserna i detta direktiv bör därför inte få påverka medlemsstaternas rätt att exportera sitt använda kärnbränsle för upparbetning och ingenting i detta direktiv bör medföra att en bestämmelsemedlemsstat måste godta transporter av radioaktivt avfall och använt kärnbränsle för slutlig behandling eller slutförvaring, utom vid återtransport. Varje vägran att medge sådana transporter bör motiveras med utgångspunkt i de kriterier som anges i detta direktiv.

(8)

En förenkling av det existerande förfarandet bör inte begränsa medlemsstaternas existerande rättigheter att invända mot eller uppställa villkor för en transport av radioaktivt avfall som kräver deras medgivande. Invändningar får inte vara godtyckliga och bör grundas på relevanta nationella bestämmelser, gemenskapsbestämmelser eller internationella bestämmelser. Detta direktiv bör inte få påverka rättigheter och skyldigheter enligt internationell rätt, och särskilt fartygs och luftfartygs utövande av rättigheter och friheter till sjö-, flod- och luftfart enligt internationell rätt.

(9)

Möjligheten för en bestämmelsemedlemsstat eller transitmedlemsstat att vägra att acceptera det automatiska förfarandet för medgivande till transporter medför en omotiverad administrativ börda och skapar osäkerhet. Skyldigheten för myndigheterna i bestämmelse- och transitländerna att bekräfta mottagandet av ansökan, i kombination med att tidsfristen för att lämna medgivande utsträcks, bör göra det möjligt att förutsätta ett underförstått godkännande med en hög grad av säkerhet.

(10)

”Tillstånden” för transporter enligt detta direktiv bör inte ersätta särskilda nationella krav på transporterna, till exempel transportlicenser.

(11)

För att skydda människors hälsa och miljön mot de faror som radioaktivt avfall ger upphov till, bör hänsyn tas till risker som uppstår utanför gemenskapen. När det gäller radioaktivt avfall och använt kärnbränsle som lämnar gemenskapen bör det tredjeland som är bestämmelseland inte bara informeras om transporten, utan bör också ge sitt medgivande till den.

(12)

De behöriga myndigheterna i bestämmelsemedlemsstaten skall samarbeta och stå i kontakt med de övriga berörda behöriga myndigheterna, så att onödiga förseningar undviks och det säkerställs att det medgivandeförfarande som föreskrivs i detta direktiv fungerar väl.

(13)

Kravet att den person som har ansvaret för transporten vid behov skall vidta åtgärder för att förbättra säkerheten om transporten inte fullföljs bör inte hindra tillämpningen av mekanismer som medlemsstaterna inrättat på nationell nivå.

(14)

Kravet att innehavaren skall ansvara för kostnader som uppkommer om transporten inte fullföljs bör inte hindra att man tillämpar mekanismer som medlemsstaterna inrättat på nationell nivå eller eventuella avtalsmässiga överenskommelser mellan innehavaren och någon annan person som deltar i transporten.

(15)

Radioaktivt avfall bör i den utsträckning det är förenligt med säker hantering av sådant material bortskaffas i den stat det uppstod, men det inses att medlemsstaterna bör främja inbördes överenskommelser som underlättar säker och effektiv hantering av radioaktivt avfall och använt kärnbränsle från medlemsstater som producerar sådant i små kvantiteter och när inrättandet av lämpliga anläggningar inte kan motiveras ur radiologisk synpunkt.

(16)

När en överenskommelse enligt artikel 27 i den gemensamma konventionen har träffats mellan en mottagare i ett tredjeland och en innehavare i ett tredjeland, kan samma överenskommelse gälla enligt detta direktiv.

(17)

Det existerande standarddokumentet bör anpassas till syftena med detta direktiv och mot bakgrund av gjorda erfarenheter. För tydlighetens skull bör man fastlägga skyldigheten att upprätta det nya standarddokumentet senast det datum då direktivet införlivas med nationell lagstiftning. Om detta inte skulle kunna åstadkommas inom denna tidsgräns bör det dock i övergångsbestämmelser föreskrivas att det existerande standarddokumentet skall användas. Vidare bör tydliga regler om språkanvändning göra det möjligt att skapa klarhet i rättsligt hänseende och att förebygga omotiverade förseningar.

(18)

Regelbunden rapportering – från medlemsstaterna till kommissionen och från kommissionen till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén – bör ge en användbar översikt över tillstånd som utfärdats inom hela gemenskapen samt innebära att eventuella svårigheter som medlemsstaterna stött på i praktiken och lösningar som tillämpats kan kartläggas.

(19)

Rådets direktiv 96/29/Euratom av den 13 maj 1996 om fastställande av grundläggande säkerhetsnormer för skydd av arbetstagarnas och allmänhetens hälsa mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning (5), är tilllämpligt bland annat på transport av radioaktiva ämnen samt på import till och export från gemenskapen av sådana ämnen, och där fastläggs ett system för rapportering och godkännande av förfaranden som medför risk för joniserande strålning. Dessa bestämmelser är därför relevanta för det område som omfattas av detta direktiv.

(20)

Mot bakgrund av ovanstående är det nödvändigt, för tydlighetens skull, att upphäva och ersätta direktiv 92/3/Euratom. Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas skyldigheter avseende tidsfrister för införlivande med nationell lagstiftning och för tillämpning av det upphävda direktivet.

(21)

I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet ”Bättre lagstiftning” (6) uppmuntras medlemsstaterna att för egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabeller som så vitt det är möjligt visar överensstämmelsen mellan direktiven och införlivandeåtgärderna samt att offentliggöra dessa tabeller.

a)

ursprungslandet, bestämmelselandet eller eventuellt transitland är en medlemsstat inom gemenskapen, och

b)

sändningens mängd och koncentration överstiger de nivåer som fastställs i artikel 3.2 a–b i rådets direktiv 96/29/Euratom.

a)

radioaktivt avfall skall transporteras för behandling eller

b)

annat material skall transporteras i syfte att återvinna det radioaktiva avfallet,

a)

Transporter av radioaktivt avfall och använt kärnbränsle som omfattas av detta direktivs tillämpningsområde men som inte godkänts i enlighet med detta direktiv och

b)

radioaktivt kontaminerat avfall eller material som innehåller en radioaktiv källa, om detta material inte har deklarerats som radioaktivt avfall av ursprungslandet.

a)

det radioaktiva avfall eller det använda kärnbränsle den avser i huvudsak har samma fysikaliska, kemiska och radioaktiva egenskaper, och

b)

transporterna skall utföras från samma innehavare till samma mottagare och inbegriper samma behöriga myndigheter, och

c)

om transporterna inbegriper transit via tredjeländer, transit sker via samma gränsstation vid införsel till eller utförsel från gemenskapen och via samma gränsstation i berörda tredjeländer, om inte de behöriga myndigheterna i fråga har träffat en annan överenskommelse.

a)

För transitmedlemsstater: relevant nationell lagstiftning, EU-lagstiftning eller internationell lagstiftning tillämplig på transport av radioaktivt material.

b)

För bestämmelsemedlemsstaten: relevant lagstiftning tillämplig på hanteringen av radioaktivt avfall eller använt kärnbränsle eller relevant nationell lagstiftning, EU-lagstiftning eller internationell lagstiftning tillämplig på transport av radioaktivt material.

a)

När det ursprungliga medgivandet avsåg material som transporterades för behandlings- eller upparbetningsändamål, om återtransporten avser radioaktivt avfall eller andra produkter som är likvärdiga med det ursprungliga ämnet efter behandling eller upparbetning, och all relevant lagstiftning iakttas.

b)

Under de omständigheter som beskrivs i artikel 12, om återtransporten sker enligt samma villkor och specifikationer.

a)

före en sådan transport meddela de behöriga myndigheterna i bestämmelselandet om den planerade transporten och begära deras medgivande, och

b)

i syfte att begära medgivande sända den ansökan som avses i punkt 1 till de behöriga myndigheterna i eventuella transitmedlemsstater.

a)

en bestämmelseort söder om latitud 60°S, eller

b)

en stat som är part i partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, (AVS–EG-konventionen eller Cotonouavtalet) och inte är en medlemsstat, dock utan att tillämpningen av artikel 2 påverkas, eller

c)

till ett tredjeland som enligt de behöriga myndigheterna i ursprungsmedlemsstaten i enlighet med de kriterier som anges i punkt 2 i den här artikeln inte har den administrativa och tekniska kapacitet och det regelverk som krävs för att hantera det radioaktiva avfallet eller det använda kärnbränslet på ett säkert sätt, enligt den gemensamma konventionen. Vid denna bedömning skall medlemsstaterna ta vederbörlig hänsyn till all relevant information från andra medlemsstater. Medlemsstaterna skall i detta avseende varje år informera kommissionen och den rådgivande kommittén, som inrättats enligt artikel 21.

a)

den eller de behöriga myndigheternas namn och adress, för varje medlemsstat,

b)

vilka språk som godtas av de behöriga myndigheterna i varje medlemsstat, och

c)

för varje medlemsstat samtliga allmänna villkor och eventuella tilläggskrav vilka skall uppfyllas för att dess behöriga myndigheter skall ge tillstånd till en transport.

a)

Avsedd tidsplan för utförandet av alla transporter som omfattas av samma ansökan.

b)

Motivering för att alla transporter inkluderas i samma ansökan.

c)

Skäl till att bevilja tillstånd för färre transporter än det antal som anges i ansökan.

5.12.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 337/33

(1)

Europaavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Rumänien, å andra sidan (1) trädde i kraft den 1 februari 1995.

(2)

I artikel 75 i Europaavtalet anges att parterna inom ramen för samarbetet angående förfarandena för standardisering och bedömning av överensstämmelse skall sträva efter att ingå avtal om ömsesidigt erkännande.

(3)

Kommissionen har på gemenskapens vägnar förhandlat om ett protokoll till Europaavtalet rörande bedömning av överensstämmelse och godtagande av industriprodukter.

(4)

Med förbehåll för att det eventuellt kommer att ingås vid en senare tidpunkt bör det protokoll till Europaavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Rumänien, å andra sidan, rörande bedömning av överensstämmelse och godtagande av industriprodukter (PECA) som paraferades i Bryssel den 18 april 2006 undertecknas.

5.12.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 337/43

(1)

Europaavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Rumänien, å andra sidan (1) trädde i kraft den 1 februari 1995.

(2)

I artikel 75 i Europaavtalet anges att parterna inom ramen för samarbetet angående förfarandena för standardisering och bedömning av överensstämmelse skall sträva efter att ingå avtal om ömsesidigt erkännande.

(3)

I artikel 110 i Europaavtalet anges att associeringsrådet får delegera alla eller vissa av sina befogenheter till associeringskommittén.

(4)

I artikel 2 i kommissionens och rådets beslut 94/907/EKSG, EG, Euratom av den 19 december 1994 om slutande av Europaavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Rumänien, å andra sidan (2), anges det hur gemenskapen skall fatta sina beslut och hur gemenskapens ståndpunkt skall framföras i associeringsrådet och associeringskommittén.

(5)

Protokollet till Europaavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Rumänien, å andra sidan, rörande bedömning av överensstämmelse och godtagande av industriprodukter (PECA) undertecknades på gemenskapens vägnar i Bukarest den 27 oktober 2006 och bör godkännas.

(6)

Lämpliga interna förfaranden bör fastställas för att se till att protokollet fungerar som avsett.

(7)

Kommissionen bör, efter samråd med en särskild kommitté som utsetts av rådet, ges befogenhet att göra vissa tekniska ändringar av protokollet och att fatta vissa beslut rörande dess genomförande.

a)

Anmälningar, erkännanden, tillfälliga upphävanden och återkallanden beträffande organ samt tillsättning av en eller flera gemensamma expertgrupper, i enlighet med artiklarna 10, 11 och 14 c i protokollet.

b)

Samråd, informationsutbyten och framställningar om kontroller och om deltagande i kontroller, i enlighet med artiklarna 3, 11, 12, 14 d och 14 e i protokollet och avsnitten III och IV i bilagorna.

c)

Om så krävs, svar på framställningar enligt artikel 11 i protokollet samt avsnitten III och IV i bilagorna till protokollet.

a)

ändring av bilagorna, i enlighet med artikel 14 a i protokollet,

b)

tillägg av nya bilagor, i enlighet med artikel 14 b i protokollet,

c)

beslut avseende meningsskiljaktigheter om resultatet av kontroller av anmälda organ och om tillfälliga upphävanden, helt eller delvis, beträffande anmälda organ, i enlighet med artikel 11 andra och tredje styckena i protokollet,

d)

åtgärder inom ramen för tillämpningen av skyddsklausulerna i avsnitt IV i bilagorna till protokollet,

e)

åtgärder beträffande kontroll, tillfälligt upphävande eller återtagande som gäller industriprodukter som i enlighet med artikel 4 i protokollet godtas ömsesidigt.

5.12.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 337/45

(1)

De allmänna kraven i föreskrifter nr 107 om enhetliga bestämmelser för godkännande av fordon enligt kategori M2 eller M3 avseende deras allmänna konstruktion syftar till att undanröja tekniska hinder för handel med motorfordon mellan de avtalsslutande parterna och att garantera en god säkerhet och ett gott skydd när de används.

(2)

Kommissionen anser därför att föreskrifter nr 107 bör ingå i gemenskapens system för typgodkännande av motorfordon.

5.12.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 337/46

(1)

I beslut 90/424/EEG fastställs möjligheten för gemenskapen att lämna ekonomiskt bidrag till utrotning och övervakning av djursjukdomar och för kontroller som genomförs för att förebygga zoonoser.

(2)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 999/2001 av den 22 maj 2001 om fastställande av bestämmelser för förebyggande, kontroll och utrotning av vissa typer av transmissibel spongiform encefalopati (2), föreskrivs årliga program för utrotning och övervakning av transmissibla spongiforma encefalopatier (TSE) hos nötkreatur, får och getter.

(3)

Medlemsstaterna har lagt fram program för utrotning och övervakning av vissa djursjukdomar, för förebyggande av zoonoser och för utrotning och övervakning av transmissibla spongiforma encefalopatier inom sina territorier.

(4)

En granskning av programmen visar att de överensstämmer med relevant gemenskapslagstiftning på veterinärområdet och särskilt med de gemenskapskriterier för utrotning av dessa sjukdomar som fastställs i rådets beslut 90/638/EEG av den 27 november 1990 om fastställande av gemenskapskriterier för utrotning och övervakning av vissa djursjukdomar (3).

(5)

Programmen finns med i den förteckning över program som fastställs genom kommissionens beslut 2006/687/EG av den 12 oktober 2006 om de program som är berättigade till ekonomiskt bidrag från gemenskapen under 2007 för utrotning och övervakning av vissa djursjukdomar, för förebyggande av zoonoser, för övervakning av transmissibel spongiform encefalopati samt för utrotning av bovin spongiform encefalopati och skrapie (4).

(6)

Med tanke på hur viktiga dessa program är för att uppnå gemenskapens mål på djur- och folkhälsoområdet och mot bakgrund av att det är obligatoriskt att tillämpa programmen mot transmissibla spongiforma encefalopatier i alla medlemsstater, är det lämpligt att fastställa hur stort gemenskapens ekonomiska bidrag till medlemsstaternas kostnader skall vara för de åtgärder som avses i detta beslut, upp till ett visst belopp för varje program.

(7)

För att uppnå en bättre förvaltning, en mer effektiv användning av gemenskapens medel och bättre insyn, är det också nödvändigt att för varje program, där så är tillämpligt, fastställa högsta belopp för ersättning av medlemsstaternas kostnader för exempelvis olika test och vacciner i medlemsstaterna samt kompensation till ägare för deras förluster på grund av slakt eller utslaktning av djur.

(8)

Enligt rådets förordning (EG) nr 1290/2005 av den 21 juni 2005 om finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken (5) skall program för kontroll och utrotning av djursjukdomar finansieras genom Europeiska garantifonden för jordbruket. För revisionsändamål skall artiklarna 9, 36 och 37 i den förordningen tillämpas.

(9)

Förekomsten av rabies i ett område inom Europeiska unionens gränser skulle innebära en fortsatt risk för återsmitta i omgivande områden. Det är därför bättre att utrota rabies än att genomföra vaccinering i en skyddszon som omger ett sådant territorium och som måste upprätthållas på obestämd tid.

(10)

Ekonomiskt bidrag från gemenskapen bör beviljas på villkor att de åtgärder som planeras genomförs effektivt, och på villkor att de behöriga myndigheterna lämnar alla nödvändiga uppgifter inom de tidsfrister som fastställs i detta beslut.

(11)

Det behövs ett förtydligande av vilken omräkningskurs som skall användas vid ansökningar om utbetalning som anges i nationell valuta enligt artikel 1 d i rådets förordning (EG) nr 2799/98 av den 15 december 1998 om att fastställa ett agromonetärt system för euron (6).

(12)

Godkännandet av vissa av programmen bör inte påverka kommissionens möjligheter att fatta beslut om regler för utrotning av dessa sjukdomar grundade på vetenskapliga rön.

(13)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

a)

490 000 euro för Tjeckien,

b)

850 000 euro för Tyskland,

c)

925 000 euro för Estland,

d)

1 200 000 euro för Lettland,

e)

1 850 000 euro för Ungern,

f)

185 000 euro för Österrike,

g)

4 850 000 euro för Polen,

h)

375 000 euro för Slovenien,

i)

500 000 euro för Slovakien,

j)

112 000 euro för Finland

a)

0,5 euro per dos för inköp av en vaccindos för de program som avses i 2 c och d, och

b)

0,3 euro per dos för inköp av en vaccindos för de övriga program som avses i punkterna 2 och 3.

a)

3 500 000 euro för Spanien,

b)

1 100 000 euro för Irland,

c)

2 000 000 euro för Italien,

d)

95 000 euro för Cypern,

e)

1 600 000 euro för Portugal,

f)

1 100 000 euro för Förenade kungariket.

a)

för ett Rose Bengal-test

0,2 euro/test,

b)

för ett serumagglutinationstest

0,2 euro/test,

c)

för ett komplementbindningstest

0,4 euro/test

d)

för ett ELISA-test

1 euro/test,

e)

för inköp av en vaccindos

0,5 euro per dos.

a)

3 000 000 euro för Spanien,

b)

2 500 000 euro för Italien,

c)

1 100 000 euro för Polen,

d)

450 000 euro för Portugal.

a)

för ett tuberkulintest

0,8 euro/test,

b)

för ett gammainterferontest

5 euro/test

a)

20 000 euro för Estland,

b)

400 000 euro för Italien,

c)

35 000 euro för Lettland,

d)

135 000 euro för Litauen,

e)

2 300 000 euro för Polen,

f)

225 000 euro för Portugal.

a)

för ett ELISA-test

0,5 euro/test,

b)

för ett immunodiffusionstest (AGID-test)

0,5 euro/test.

a)

5 000 000 euro för Spanien,

b)

200 000 euro för Frankrike,

c)

4 000 000 euro för Italien,

d)

120 000 euro för Cypern,

e)

1 600 000 euro för Portugal.

a)

för ett Rose Bengal-test

0,2 euro/test,

b)

för ett komplementbindningstest

0,4 euro/test,

c)

för inköp av en vaccindos

0,1 euro per dos.

a)

4 900 000 euro för Spanien,

b)

160 000 euro för Frankrike,

c)

1 300 000 euro för Italien,

d)

600 000 euro för Portugal.

a)

för ett ELISA-test

2,5 euro/test,

b)

för inköp av en vaccindos

0,5 euro per dos.

a)

660 000 euro för Belgien,

b)

330 000 euro för Tjeckien,

c)

250 000 euro för Danmark,

d)

175 000 euro för Tyskland,

e)

27 000 euro för Estland,

f)

60 000 euro för Grekland,

g)

2 000 000 euro för Spanien,

h)

875 000 euro för Frankrike,

i)

175 000 euro för Irland,

j)

320 000 euro för Italien,

k)

40 000 euro för Cypern,

l)

60 000 euro för Lettland,

m)

60 000 euro för Ungern,

n)

1 350 000 euro för Nederländerna,

o)

80 000 euro för Österrike,

p)

2 000 000 euro för Polen,

q)

450 000 euro för Portugal,

r)

205 000 euro för Slovakien.

a)

för ett bakteriologiskt test

5,0 euro/test,

b)

för inköp av en vaccindos

0,05 euro per dos.

a)

klassisk svinpest som lagts fram av Tyskland, Frankrike, Luxemburg, Slovenien och Slovakien godkänns härmed för perioden 1 januari 2007–31 december 2007,

b)

klassisk svinpest och afrikansk svinpest som lagts fram av Italien godkänns härmed för perioden 1 januari 2007–31 december 2007.

a)

800 000 euro för Tyskland,

b)

500 000 euro för Frankrike,

c)

140 000 euro för Italien,

d)

35 000 euro för Luxemburg,

e)

25 000 euro för Slovenien,

f)

400 000 euro för Slovakien.

a)

för ett ELISA-test

2,5 euro/test,

b)

för inköp av en vaccindos

0,5 euro per dos.

a)

250 000 euro för Belgien,

b)

350 000 euro för Spanien,

a)

66 000 euro för Belgien,

b)

74 000 euro för Tjeckien,

c)

160 000 euro för Danmark,

d)

243 000 euro för Tyskland,

e)

40 000 euro för Estland,

f)

42 000 euro för Grekland,

g)

82 000 euro för Spanien,

h)

280 000 euro för Frankrike,

i)

59 000 euro för Irland,

j)

510 000 euro för Italien,

k)

15 000 euro för Cypern,

l)

15 000 euro för Lettland,

m)

12 000 euro för Litauen,

n)

10 000 euro för Luxemburg,

o)

110 000 euro för Ungern,

p)

5 000 euro för Malta,

q)

126 000 euro för Nederländerna,

r)

42 000 euro för Österrike,

s)

87 000 euro för Polen,

t)

121 000 euro för Portugal,

u)

32 000 euro för Slovenien,

v)

21 000 euro för Slovakien,

w)

27 000 euro för Finland,

x)

130 000 euro för Sverige,

y)

275 000 euro för Förenade kungariket.

a)

:

ELISA-test

:

1 euro/test,

b)

:

immunodiffusionstest (AGID-test)

:

1,2 euro/test,

c)

:

HI-test avseende H5/H7

:

12 euro/test,

d)

:

virusisoleringstest

:

30 euro/test,

e)

:

PCR-test

:

15 euro/test.

a)

2 084 000 euro för Belgien,

b)

1 059 000 euro för Tjeckien,

c)

1 680 000 euro för Danmark,

d)

11 307 000 euro för Tyskland,

e)

233 000 euro för Estland,

f)

1 827 000 euro för Grekland,

g)

10 237 000 euro för Spanien,

h)

24 815 000 euro för Frankrike,

i)

6 755 000 euro för Irland,

j)

3 375 000 euro för Italien,

k)

348 000 euro för Cypern,

l)

312 000 euro för Lettland,

m)

645 000 euro för Litauen,

n)

146 000 euro för Luxemburg,

o)

784 000 euro för Ungern,

p)

90 000 euro för Malta,

q)

5 112 000 euro för Nederländerna,

r)

1 759 000 euro för Österrike,

s)

3 744 000 euro för Polen,

t)

2 115 000 euro för Portugal,

u)

308 000 euro för Slovenien,

v)

1 088 000 euro för Slovakien,

w)

839 000 euro för Finland,

x)

2 020 000 euro för Sverige,

y)

6 781 000 euro för Förenade kungariket.

a)

6 euro per test, för test på nötkreatur i enlighet med bilaga III till förordning (EG) nr 999/2001,

b)

30 euro per test, för test på får och getter i enlighet med bilaga III till förordning (EG) nr 999/2001,

c)

50 euro per test, för test på hjortdjur i enlighet med bilaga III till förordning (EG) nr 999/2001,

d)

145 euro per test, för primära molekylära särskiljande test i enlighet med kapitel C punkt 3.2 c i i bilaga X till förordning (EG) nr 999/2001.

a)

50 000 euro för Belgien,

b)

750 000 euro för Tjeckien,

c)

51 000 euro för Danmark,

d)

500 000 euro för Tyskland,

e)

98 000 euro för Estland,

f)

750 000 euro för Grekland,

g)

713 000 euro för Spanien,

h)

50 000 euro för Frankrike,

i)

800 000 euro för Irland,

j)

150 000 euro för Italien,

l)

100 000 euro för Luxemburg,

m)

60 000 euro för Nederländerna,

n)

48 000 euro för Österrike,

o)

328 000 euro för Polen,

p)

305 000 euro för Portugal,

q)

25 000 euro för Slovenien,

r)

250 000 euro för Slovakien,

s)

25 000 euro för Finland,

t)

347 000 euro för Förenade kungariket.

a)

99 000 euro för Belgien,

b)

107 000 euro för Tjeckien,

c)

927 000 euro för Tyskland,

d)

13 000 euro för Estland,

e)

1 306 000 euro för Grekland,

f)

5 374 000 euro för Spanien,

g)

8 862 000 euro för Frankrike,

h)

629 000 euro för Irland,

i)

3 076 000 euro för Italien,

j)

2 200 000 euro för Cypern,

k)

28 000 euro för Luxemburg,

l)

332 000 euro för Ungern,

m)

543 000 euro för Nederländerna,

n)

14 000 euro för Österrike,

o)

716 000 euro för Portugal,

p)

83 000 euro för Slovenien,

q)

279 000 euro för Slovakien,

r)

11 000 euro för Finland,

s)

6 000 euro för Sverige,

t)

9 178 000 euro för Förenade kungariket.

a)

högst 300 euro per djur för nötkreatur,

b)

högst 35 euro per djur för får och getter,

c)

högst 2,5 euro per djur för avelsfjäderfä.

a)

Medlemsstaterna skall senast den 1 januari 2007 sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att genomföra programmet.

b)

Medlemsstaterna skall, i enlighet med artikel 24.7 i beslut 90/424/EEG, senast den 1 juni 2007 överlämna en preliminär teknisk och ekonomisk utvärdering av programmet.

c)

För de program som avses i artiklarna 1–11 skall en preliminär rapport om programmets första sex månader överlämnas senast fyra veckor efter slutet på den genomförandeperiod som rapporten avser.

d)

För de program som avses i artikel 12 skall medlemsstaterna överlämna en rapport till kommissionen var tredje månad, före slutet av den efterföljande månaden, om de positiva och negativa resultat av undersökningarna som framkommit under deras övervakning av fjäderfä och vilda fåglar.

e)

För de program som avses i artiklarna 13–15 skall en lägesrapport överlämnas till kommissionen varje månad om programmen för övervakning av transmissibla spongiforma encefalopatier och medlemsstatens utgifter; rapporten skall överlämnas senast fyra veckor efter slutet på den månad som rapporten avser.

f)

Medlemsstaterna skall senast den 1 juni 2008 lägga fram en slutrapport om det tekniska genomförandet av programmet tillsammans med handlingar som styrker de betalda kostnaderna och de resultat som uppnåtts under perioden 1 januari 2007–31 december 2007.

g)

Utförliga uppgifter om medlemsstatens utgifter enligt led d och e skall lämnas i ett format som överensstämmer med tabellen i bilagorna I och II.

h)

Programmet skall genomföras effektivt.

i)

Annat gemenskapsbidrag för dessa åtgärder får inte ha sökts tidigare och får inte sökas senare.

5.12.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 337/57

(1)

I beslut 90/424/EEG fastställs möjligheten för gemenskapen att lämna ekonomiskt bidrag till utrotning och övervakning av djursjukdomar och för kontroller som genomförs för att förebygga zoonoser.

(2)

I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 999/2001 av den 22 maj 2001 om fastställande av bestämmelser för förebyggande, kontroll och utrotning av vissa typer av transmissibel spongiform encefalopati (2) föreskrivs årliga program för utrotning och övervakning av transmissibla spongiforma encefalopatier (TSE) hos nötkreatur, får och getter.

(3)

Inför Bulgariens och Rumäniens anslutning bör man fastställa det ekonomiska bidraget från gemenskapen till Bulgariens och Rumäniens program för år 2007 för utrotning och övervakning av djursjukdomar och av vissa transmissibla spongiforma encefalopatier.

(4)

Bulgarien och Rumänien har lagt fram program för utrotning och övervakning av vissa djursjukdomar, för förebyggande av zoonoser och för utrotning och övervakning av transmissibla spongiforma encefalopatier inom sina territorier.

(5)

En granskning av programmen visar att de överensstämmer med relevant gemenskapslagstiftning på veterinärområdet och särskilt med de gemenskapskriterier för utrotning av dessa sjukdomar som fastställs i rådets beslut 90/638/EEG av den 27 november 1990 om fastställande av gemenskapskriterier för utrotning och övervakning av vissa djursjukdomar (3).

(6)

Med tanke på hur viktiga dessa program är för att uppnå gemenskapens mål på djur- och folkhälsoområdet och mot bakgrund av att det är obligatoriskt att tillämpa programmen mot transmissibla spongiforma encefalopatier i alla medlemsstater, är det lämpligt att fastställa hur stort gemenskapens ekonomiska bidrag till Bulgariens och Rumäniens kostnader skall vara för de åtgärder som avses i detta beslut, upp till ett visst belopp för varje program.

(7)

Förekomsten av klassisk svinpest i svinanläggningar i Rumänien är ett mycket allvarligt hot mot svinanläggningar i övriga gemenskapen. Därför bör gemenskapsbidraget för inköp av vaccin för att vaccinera svin med levande försvagat vaccin uppgå till 100 % av kostnaderna.

(8)

För att uppnå en bättre förvaltning, en mer effektiv användning av gemenskapens medel och bättre insyn är det också nödvändigt att för varje program, där så är tillämpligt, fastställa högsta belopp för ersättning av Bulgariens och Rumäniens kostnader för exempelvis test och vacciner samt kompensation till ägare för deras förluster på grund av slakt eller utslaktning av djur.

(9)

Enligt rådets förordning (EG) nr 1290/2005 av den 21 juni 2005 om finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken (4) skall program för kontroll och utrotning av djursjukdomar finansieras genom Europeiska garantifonden för jordbruket. För revisionsändamål skall artiklarna 9, 36 och 37 i den förordningen tillämpas.

(10)

Ekonomiskt bidrag från gemenskapen bör beviljas på villkor att de åtgärder som planeras genomförs effektivt, och på villkor att de behöriga myndigheterna lämnar alla nödvändiga uppgifter inom de tidsfrister som fastställs i detta beslut.

(11)

I enlighet med förordning (EG) nr 1290/2005 skall växelkursen för utgifter vara den senaste kurs som fastställts av Europeiska centralbanken före den första dagen i den månad som Bulgarien och Rumänien lämnade in ansökan, och utgifterna skall anges i euro.

(12)

Godkännandet av vissa av programmen bör inte påverka kommissionens möjligheter att fatta beslut om regler för utrotning av dessa sjukdomar grundade på vetenskapliga rön.

(13)

Den förteckning över program som fastställs genom kommissionens beslut 2006/687/EG av den 12 oktober 2006 om de program som är berättigade till ekonomiskt bidrag från gemenskapen under 2007 för utrotning och övervakning av vissa djursjukdomar, för förebyggande av zoonoser, för övervakning av transmissibla spongiforma encefalopatier samt för utrotning av bovin spongiform encefalopati och skrapie (5) bör ändras så att den omfattar även Bulgarien och Rumänien.