25.11.2005

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 310/1

---

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2005/56/EG

av den 26 oktober 2005

om gränsöverskridande fusioner av bolag med begränsat ansvar

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTETS OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 44,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (2), och

av följande skäl:

(1)

Det finns bland bolag med begränsat ansvar från olika medlemsstater ett behov av samarbete och omstrukturering. Vid genomförandet av gränsöverskridande fusioner möter bolag med begränsat ansvar emellertid många juridiska och administrativa problem i gemenskapen. Därför krävs, för att säkerställa den inre marknadens fullbordande och funktion, gemenskapsbestämmelser som underlättar genomförandet av gränsöverskridande fusioner av de olika slags bolag med begränsat ansvar som omfattas av lagstiftningen i de olika medlemsstaterna.

(2)

Genom detta direktiv underlättas gränsöverskridande fusioner av bolag med begränsat ansvar enligt definitionen i detta direktiv. Medlemsstaternas lagar bör tillåta gränsöverskridande fusioner av ett nationellt bolag med begränsat ansvar med ett bolag med begränsat ansvar från en annan medlemsstat om de berörda medlemsstaternas nationella lagstiftning tillåter fusioner mellan sådana bolag.

(3)

För att underlätta förfarandet vid gränsöverskridande fusioner bör det slås fast att, om inget annat föreskrivs i detta direktiv, varje bolag som deltar i en gränsöverskridande fusion, samt varje berörd tredje man, fortsätter att omfattas av bestämmelserna och formaliteterna i den nationella lagstiftning som skulle vara tillämplig vid en nationell fusion. De bestämmelser och formaliteter i nationell lag som det hänvisas till i detta direktiv bör inte införa några restriktioner av etableringsfriheten eller av den fria rörligheten för kapital utom när sådana restriktioner är berättigade i enlighet med EG-domstolens rättspraxis och i synnerhet genom krav som ligger i det allmännas intresse samt är såväl nödvändiga för som proportionerliga till uppnåendet av sådana övergripande krav.

(4)

Den gemensamma planen för en gränsöverskridande fusion bör sammanställas på samma sätt för varje berört bolag i de olika medlemsstaterna. Det bör därför anges vad den gemensamma planen minst måste innehålla, samtidigt som de berörda bolagen kan komma överens om att planen skall innehålla fler uppgifter.

(5)	För att skydda både bolagsmännens och tredje mans intressen, bör för varje fusionerande bolag såväl den gemensamma planen för den gränsöverskridande fusionen som genomförandet av den gränsöverskridande fusionen offentliggöras i lämpliga offentliga register.

(6)

I alla medlemsstaters lagstiftningar bör det föreskrivas att en eller flera sakkunniga på nationell nivå skall utarbeta en rapport om den gemensamma planen för den gränsöverskridande fusionen i fråga om varje bolag som deltar i fusioner. För att begränsa kostnaderna för sakkunniga vid en gränsöverskridande fusion bör det finnas möjlighet att utarbeta en gemensam rapport riktad till samtliga bolagsmän i de bolag som deltar i den gränsöverskridande fusionen. Den gemensamma planen för den gränsöverskridande fusionen bör godkännas av varje bolags bolagsstämma.

(7)

För att underlätta förfarandet vid gränsöverskridande fusioner bör det fastställas att kontrollen av beslutsprocessens genomförande och lagenlighet i varje fusionerande bolag bör utföras av den nationella myndigheten för respektive bolag, medan kontrollen av den gränsöverskridande fusionens genomförande och lagenlighet bör utföras av den nationella myndigheten för det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen. Den berörda nationella myndigheten kan vara en domstol, en notarius publicus eller annan behörig myndighet som utses av den berörda medlemsstaten. Det är dessutom nödvändigt att fastställa enligt vilken nationell lagstiftning det avgörs när den gränsöverskridande fusionen får verkan, och detta är den lagstiftning som det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen omfattas av.

(8)

För att skydda bolagsmännens och tredje mans intressen bör gränsöverskridande fusioners rättsverkningar fastställas, och skillnad bör då göras mellan de situationer då det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen är ett övertagande bolag och då det är ett helt nytt bolag. Av rättssäkerhetsskäl bör det inte längre vara möjligt att ogiltigförklara gränsöverskridande fusioner efter den tidpunkt då den gränsöverskridande fusionen har trätt i kraft.

(9)	Detta direktiv påverkar inte tillämpningen av lagstiftningen om kontroll av företagskoncentrationer, varken på gemenskapsnivå, genom förordning (EG) nr 139/2004 (3) eller på medlemsstatsnivå.

(10)	Detta direktiv påverkar inte gemenskapslagstiftningen om kreditförmedlare eller andra finansföretag och inte heller nationella bestämmelser som införts på grundval av sådan gemenskapslagstiftning.

(11)	Detta direktiv påverkar inte en medlemsstats lagstiftning där information begärs om var huvudkontoret eller den huvudsakliga verksamheten för det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen föreslås bli beläget.

(12)

Arbetstagarnas rättigheter förutom rätt till medverkan bör även fortsättningsvis omfattas av de nationella bestämmelser som avses i rådets direktiv 98/59/EG av den 20 juli 1998 om kollektiva uppsägningar (4), rådets direktiv 2001/23/EG av den 12 mars 2001 om skydd av arbetstagarnas rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter (5), Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/14/EG av den 11 mars 2002 om inrättande av en allmän ram för information till och samråd med arbetstagare i Europeiska gemenskapen (6) samt rådets direktiv 94/45/EG av den 22 september 1994 om inrättandet av ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande i gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag för information till och samråd med arbetstagare (7).

(13)

Om arbetstagarna har rätt till medverkan i ett av de fusionerande bolagen bör under de omständigheter som anges i detta direktiv och om den nationella lagstiftningen i den medlemsstat där det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen har sitt säte inte föreskriver samma omfattning av medverkan som den som gäller för de berörda fusionerande företagen, inbegripet i kommittéer inom det tillsynsorgan som har beslutsfattande befogenheter, eller inte föreskriver samma rätt till medverkan för arbetstagarna i det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen, regler fastställas för arbetstagarnas medverkan i det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen. Principerna och förfarandena i rådets förordning (EG) nr 2157/2001 av den 8 oktober 2001 om stadga för europabolag (8) och av rådets direktiv 2001/86/EG av den 8 oktober 2001 om komplettering av stadgan för europabolag vad gäller arbetstagarinflytande (9) bör tas som grund, dock med förbehåll för sådana ändringar som anses nödvändiga därför att det bolag som uppstår genom fusionen kommer att omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat där det har sitt säte. För att inte i onödan försena fusioner kan medlemsstaterna i enlighet med artikel 3.2 b i direktiv 2001/86/EG se till att de förhandlingar som avses i artikel 16 i detta direktiv inleds skyndsamt.

(14)	När man skall fastställa omfattningen av arbetstagarnas medverkan i de berörda fusionerande bolagen bör hänsyn även tas till andelen representanter för arbetstagarna bland ledamöterna i ledningsgruppen, som är ansvarig för bolagets resultatenheter, som företräder arbetstagarna.

(15)

Eftersom målet för den föreslagna åtgärden, nämligen att fastställa regler som innehåller gemensamma inslag som skall tillämpas över gränserna, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och det därför bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel, går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(16)

I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning (10) bör medlemsstaterna uppmanas att för egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabeller som så vitt det är möjligt visar överensstämmelsen mellan direktivet och införlivandeåtgärderna samt att offentliggöra dessa tabeller.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Tillämpningsområde

Detta direktiv skall tillämpas på fusioner av bolag med begränsat ansvar som har bildats i enlighet med en medlemsstats lagstiftning och som har sitt säte, sitt huvudkontor eller sin huvudsakliga verksamhet inom gemenskapen, under förutsättning att minst två av bolagen omfattas av lagstiftningen i olika medlemsstater (nedan kallade ”gränsöverskridande fusioner”).

Artikel 2

Definitioner

I detta direktiv avses med

1)

bolag med begränsat ansvar (nedan kallat ”bolag”) a) bolag enligt artikel 1 i direktiv 68/151/EEG (11), eller b) aktiebolag som är en juridisk person och har separata tillgångar som uteslutande svarar för bolagets skulder och som enligt den nationella lagstiftning det omfattas av är underställt sådana skyddsåtgärder som fastställs i direktiv 68/151/EEG för att skydda bolagsmännens och tredje mans intressen.

2)

fusion: en transaktion varigenom a) ett eller flera bolag upplöses utan likvidation och överför alla sina tillgångar och skulder till ett annat befintligt bolag – det övertagande bolaget – i utbyte mot att deras bolagsmän får ersättning i form av värdepapper eller andelar som representerar kapitalet i det andra bolaget samt, när så är tillämpligt, en kontant betalning som inte överstiger 10 % av det nominella värdet eller, om det inte finns något nominellt värde, av det bokföringsmässiga parivärdet av dessa värdepapper eller andelar, eller b) två eller flera bolag upplöses utan likvidation och överför alla sina tillgångar och skulder till ett bolag som de bildar – det nybildade bolaget – i utbyte mot att deras bolagsmän får ersättning i form av värdepapper eller andelar som representerar kapitalet i det nybildade bolaget samt, när så är tillämpligt, en kontant betalning som inte överstiger 10 % av det nominella värdet eller, om det inte finns något nominellt värde, av det bokföringsmässiga parivärdet av dessa värdepapper eller andelar, eller c) ett bolag upplöses utan likvidation och överför alla sina tillgångar och skulder till det bolag som innehar samtliga värdepapper eller andelar som representerar dess kapital.

Artikel 3

Ytterligare bestämmelser angående tillämpningsområdet

1.   Trots det som sägs i artikel 2.2 skall detta direktiv tillämpas även på gränsöverskridande fusioner om åtminstone en av de berörda medlemsstaternas lagstiftning tillåter att den kontanta betalning som avses i artikel 2.2 a och 2.2 b överstiger 10 % av det nominella värdet eller, om det inte finns något nominellt värde, av det bokföringsmässiga parivärdet av de värdepapper eller andelar som utgör kapitalet i det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen.

2.   Medlemsstaterna får besluta att inte tillämpa detta direktiv på gränsöverskridande fusioner med ett kooperativt företag även i de fall där det kooperativa företaget motsvarar definitionen av ”bolag med begränsat ansvar” enligt artikel 2.1.

3.   Detta direktiv skall inte tillämpas på gränsöverskridande fusioner med ett bolag vars syfte är kollektiva investeringar av kapital som erhålls av allmänheten, som bedriver verksamhet på grundval av principen om riskspridning och vars andelar, på innehavarnas begäran, återköps eller inlöses, direkt eller indirekt, ur det bolagets tillgångar. Åtgärder som vidtas av ett sådant bolag för att säkerställa att börsvärdet på dess andelar inte skiljer sig avsevärt från värdet på dess nettotillgångar skall anses motsvara sådant återköp eller sådan inlösen.

Artikel 4

Villkor för gränsöverskridande fusioner

1.   Om inte annat anges i detta direktiv,

a)	är gränsöverskridande fusioner endast möjliga mellan bolagsformer som får fusionera enligt den nationella lagstiftningen i de berörda medlemsstaterna,

b)

skall ett bolag som deltar i en gränsöverskridande fusion uppfylla villkoren i de bestämmelser och formaliteter i den nationella lagstiftning som bolaget omfattas av. Lagar som ger en medlemsstats nationella myndigheter möjlighet att motsätta sig en bestämd inhemsk fusion med hänvisning till allmänintresset skall vara tillämpliga även på gränsöverskridande fusioner, om denna medlemsstats lagstiftning är tillämplig på åtminstone ett av de fusionerande bolagen. Denna bestämmelse skall inte gälla i den mån artikel 21 i förordning (EG) nr 139/2004 är tillämplig.

2.   De bestämmelser och formaliteter som avses i punkt 1 b skall särskilt omfatta bestämmelser om beslutsfattandet i samband med fusionen och, med beaktande av fusionens gränsöverskridande art, skyddet av de fusionerande bolagens borgenärer, obligationsinnehavare och innehavare av värdepapper eller andelar, samt arbetstagarna avseende andra rättigheter än de som regleras i artikel 16. En medlemsstat får, när det gäller bolag som deltar i en gränsöverskridande fusion och som omfattas av dess lagstiftning, utfärda bestämmelser som är avsedda att säkerställa ett lämpligt skydd för minoritetsdelägare som har motsatt sig den gränsöverskridande fusionen.

Artikel 5

Gemensam plan för den gränsöverskridande fusionen

De fusionerande bolagens lednings- och/eller förvaltningsorgan skall utarbeta en gemensam plan för den gränsöverskridande fusionen. Den gemensamma planen för den gränsöverskridande fusionen skall åtminstone innehålla uppgifter om

a)	de fusionerande bolagens form, namn och säte samt om den planerade formen, det planerade namnet och sätet för det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen,

b)	utbytesförhållandet för värdepapperen eller de andelar som representerar kapitalet och om eventuell kontant betalning,

c)	villkoren för tilldelning av värdepapper eller andelar som representerar kapitalet i det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen,

d)	den gränsöverskridande fusionens sannolika följder för sysselsättningen,

e)	från vilken tidpunkt innehav av värdepapper eller andelar som representerar kapitalet ger rätt till del i vinsten samt om eventuella särskilda villkor rörande denna rätt,

f)	från vilken tidpunkt de fusionerande bolagens transaktioner bokföringsmässigt skall behandlas som hörande till det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen,

g)	vilka rättigheter som det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen tilldelar bolagsmän med speciella rättigheter och innehavare av andra värdepapper än andelar som representerar kapitalet eller om vilka åtgärder som föreslås beträffande dem,

h)	eventuella särskilda förmåner som beviljas de sakkunniga som granskar planen för den gränsöverskridande fusionen eller ledamöterna av förvaltnings-, lednings-, tillsyns- eller kontrollorganen i de fusionerande bolagen,

i)	bolagsordningen för det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen,

j)	i förekommande fall, enligt vilka förfaranden det i enlighet med artikel 16 sluts överenskommelser angående arbetstagarnas inflytande på fastställandet av deras rätt till medverkan i det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen,

k)	bedömningen av de tillgångar och skulder som överförs på det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen,

l)	datum för de fusionerande bolagens räkenskaper som skall användas för att fastställa villkoren för den gränsöverskridande fusionen.

Artikel 6

Offentliggörande

1.   Den gemensamma planen för den gränsöverskridande fusionen skall offentliggöras på det sätt som föreskrivs enligt varje medlemsstats lagstiftning, i enlighet med artikel 3 i direktiv 68/151/EEG, för varje fusionerande bolag minst en månad före den bolagsstämma som skall besluta om planen.

2.   För vart och ett av de fusionerande bolagen, och med förbehåll för ytterligare krav som ställs av den medlemsstat som bolaget lyder under, skall följande uppgifter offentliggöras i denna medlemsstats officiella tidning:

a)	Form, namn och säte för vart och ett av de fusionerande bolagen.

b)	Det register dit handlingarna enligt artikel 3.2 i direktiv 68/151/EEG har lämnats för vart och ett av de fusionerande bolagen samt deras löpnummer i detta register.

c)	En uppgift om hur vart och ett av de fusionerande bolagens borgenärer och i förekommande fall minoritetsdelägare skall förfara för att utöva sina rättigheter samt den adress där fullständig information om detta förfarande kostnadsfritt kan erhållas.

Artikel 7

Lednings- eller förvaltningsorganets rapport

Lednings- eller förvaltningsorganet i vart och ett av de fusionerande bolagen skall utarbeta en rapport till bolagsmännen med en förklaring av och motivering till de rättsliga och ekonomiska aspekterna av den gränsöverskridande fusionen samt förklara konsekvenserna av den gränsöverskridande fusionen för bolagsmän, borgenärer och arbetstagare.

Rapporten skall göras tillgänglig för bolagsmännen och arbetstagarnas företrädare eller, om sådana företrädare saknas, för arbetstagarna själva minst en månad före dagen för den bolagsstämma som avses i artikel 9.

Om lednings- eller förvaltningsorganet i något av de fusionerande bolagen inom skälig tid erhåller ett yttrande från arbetstagarnas företrädare, i enlighet med nationell lagstiftning, skall detta yttrande bifogas rapporten.

Artikel 8

Oberoende rapport av sakkunnig

1.   För varje fusionerande bolag skall oberoende sakkunniga utarbeta en rapport riktad till bolagsmännen som skall vara tillgänglig senast en månad före den bolagsstämma som avses i artikel 9. Dessa sakkunniga kan, i enlighet med lagstiftningen i varje medlemsstat, vara fysiska eller juridiska personer.

2.   Som ett alternativ till de sakkunniga som granskar planen för varje fusionerande bolags räkning får en eller flera oberoende sakkunniga, utsedda för detta ändamål på de fusionerande bolagens gemensamma begäran av en rättslig eller administrativ myndighet, eller godkända av en sådan myndighet, i den medlemsstat av vars lagstiftning något av de fusionerande bolagen eller det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen omfattas, granska den gemensamma planen för den gränsöverskridande fusionen och upprätta en gemensam skriftlig rapport avsedd för samtliga delägare.

3.   Rapporten från de sakkunniga skall innehålla åtminstone de uppgifter som föreskrivs i artikel 10.2 i rådets direktiv 78/855/EEG av den 9 oktober 1978 om fusioner av aktiebolag (12). De sakkunniga skall ha rätt att av vart och ett av de fusionerande bolagen begära de upplysningar som de anser vara nödvändiga för att de skall kunna fullgöra sin uppgift.

4.   Det skall inte krävas vare sig någon granskning av den gemensamma planen för den gränsöverskridande fusionen av oberoende sakkunniga eller någon rapport från de sakkunniga om alla delägare i vart och ett av de bolag som ingår i den gränsöverskridande fusionen är eniga om detta.

Artikel 9

Godkännande av bolagsstämman

1.   Efter att ha tagit del av de rapporter som avses i artiklarna 7 och 8, skall bolagsstämman i vart och ett av de fusionerande bolagen besluta om godkännande av den gemensamma planen för den gränsöverskridande fusionen.

2.   Bolagsstämman i varje fusionerande bolag får förbehålla sig rätten att ställa som villkor för den gränsöverskridande fusionens genomförande att den uttryckligen bekräftar de närmare bestämmelser som beslutats för arbetstagarnas medverkan i det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen.

3.   Om villkoren i artikel 8 i direktiv 78/855/EEG uppfylls, behöver medlemsstaternas lagstiftning inte innehålla krav på att det övertagande bolagets bolagsstämma skall godkänna fusionen.

Artikel 10

Fusionsintyg

1.   Varje medlemsstat skall utse den domstol, notarius publicus eller annan behörig myndighet som skall kontrollera den gränsöverskridande fusionens lagenlighet för den del av förfarandet som gäller varje fusionerande bolag som omfattas av den statens lagstiftning.

2.   I de berörda medlemsstaterna skall den myndighet som avses i punkt 1 för varje fusionerande bolag som omfattas av den statens lagstiftning utan dröjsmål utfärda ett intyg som slutgiltigt styrker att vad som krävs i fråga om handlingar och formaliteter före fusionen har fullgjorts.

3.   Om lagstiftningen i den medlemsstat som ett fusionerande bolag omfattas av föreskriver ett förfarande för att granska och ändra värdepapperens eller andelarnas utbytesförhållande, eller ett förfarande för att kompensera minoritetsdelägare, utan att förhindra registreringen av den gränsöverskridande fusionen, skall sådana förfaranden endast vara tillämpliga om andra fusionerande bolag som befinner sig i medlemsstater som inte föreskriver sådana förfaranden, när de godkänner planen för den gränsöverskridande fusionen enligt artikel 9.1, uttryckligen accepterar att bolagsmännen i det fusionerande bolaget har möjlighet att tillgripa dessa förfaranden, som skall inledas vid den domstol som har behörighet i fråga om detta fusionerande bolag. I sådana fall får den myndighet som avses i punkt 1 utfärda det intyg som avses i punkt 2 även om ett sådant förfarande inletts. Intyget skall emellertid ange att förfarandet har inletts. Beslutet enligt förfarandet skall vara bindande för det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen och alla dess bolagsmän.

Artikel 11

Kontroll av den gränsöverskridande fusionens lagenlighet

1.   Varje medlemsstat skall utse den domstol, notarius publicus eller annan behörig myndighet som skall kontrollera den gränsöverskridande fusionens lagenlighet för den del av förfarandet som gäller genomförandet av den gränsöverskridande fusionen och i förekommande fall bildandet av ett nytt bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen när detta bolag omfattas av den statens lagstiftning. Myndigheten skall i synnerhet kontrollera att de fusionerande bolagen har godkänt den gemensamma planen för den gränsöverskridande fusionen med samma lydelse och, när så är lämpligt, att de närmare bestämmelserna för arbetstagarnas medverkan har fastställts i enlighet med artikel 16.

2.   Varje fusionerande bolag skall därför överlämna det intyg som avses i artikel 10.2 till den myndighet som avses i punkt 1 inom sex månader från intygets utfärdande samt en kopia av den gemensamma plan för den gränsöverskridande fusionen som godkänts av den bolagsstämma som avses i artikel 9.

Artikel 12

Den gränsöverskridande fusionens verkan

Den tidpunkt då den gränsöverskridande fusionen får verkan skall bestämmas i enlighet med den medlemsstats lagstiftning som det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen omfattas av. Denna tidpunkt skall infalla efter det att de kontroller som avses i artikel 11 har genomförts.

Artikel 13

Registrering

Lagstiftningen i varje medlemsstat som de fusionerande bolagen omfattades av skall avgöra för respektive stats territorium hur den gränsöverskridande fusionens genomförande, i enlighet med artikel 3 i direktiv 68/151/EEG, skall offentliggöras i de offentliga register till vilka varje bolag var skyldigt att lämna in sina handlingar.

Registreringsenheten för registrering av det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen skall utan dröjsmål meddela den registreringsenhet hos vilken vart och ett av bolagen var skyldigt att lämna in sina handlingar att den gränsöverskridande fusionen har ägt rum. Den föregående registreringen skall raderas, i tillämpliga fall, vid mottagandet av det meddelandet, men inte tidigare.

Artikel 14

Den gränsöverskridande fusionens rättsverkningar

1.   När en gränsöverskridande fusion genomförs enligt artikel 2.2 a och 2.2 c skall följande rättsverkningar inträda vid den tidpunkt som avses i artikel 12:

a)	Det överlåtande bolagets samtliga tillgångar och skulder skall överföras till det övertagande bolaget.

b)	Bolagsmännen i det överlåtande bolaget skall bli bolagsmän i det övertagande bolaget.

c)	Det överlåtande bolaget skall upphöra att existera.

2.   När en gränsöverskridande fusion genomförs enligt artikel 2.2 b skall följande rättsverkningar inträda vid den tidpunkt som avses i artikel 12:

a)	De fusionerande bolagens samtliga tillgångar och skulder skall överföras till det nya bolaget.

b)	Bolagsmännen i de fusionerande bolagen skall bli bolagsmän i det nybildade bolaget.

c)	De fusionerande bolagen skall upphöra att existera.

3.   Om lagstiftningen i medlemsstaterna vid gränsöverskridande fusion mellan bolag som omfattas av detta direktiv kräver att särskilda formaliteter uppfylls för att de fusionerande bolagens överföring av vissa tillgångar, rättigheter och skyldigheter skall få rättsverkan gentemot tredje man, skall dessa formaliteter fullgöras av det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen.

4.   De fusionerande bolagens rättigheter och skyldigheter som härrör ur anställningsavtal eller anställningsförhållanden och som gäller vid den tidpunkt då den gränsöverskridande fusionen får verkan skall, på grund av att denna gränsöverskridande fusion får verkan, överföras till det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen vid den tidpunkt då den gränsöverskridande fusionen får verkan.

5.   Inga andelar i det övertagande bolaget skall utbytas mot andelar i det överlåtande bolaget vilka innehas antingen

a)	av det övertagande bolaget eller genom en person som handlar i eget namn men på dess vägnar,

b)	eller av det överlåtande bolaget eller genom en person som handlar i eget namn men på dess vägnar.

Artikel 15

Förenklade formaliteter

1.   När en gränsöverskridande fusion genom absorption genomförs av ett bolag som innehar samtliga andelar och alla andra värdepapper som berättigar till rösträtt vid bolagsstämma i det eller de överlåtande bolagen,

—	skall bestämmelserna i artikel 5 b, 5 c och 5 e, artikel 8 och artikel 14.1 b inte tillämpas,

—	skall bestämmelserna i artikel 9.1 inte tillämpas på det eller de överlåtande bolagen.

2.   När en gränsöverskridande fusion genom absorption genomförs av ett bolag som inte innehar samtliga men 90 % eller mer av de andelar och de andra värdepapper som berättigar till rösträtt vid bolagsstämma i det eller de överlåtande bolagen, skall rapporter från en eller flera oberoende sakkunniga samt de handlingar som behövs för kontrollen endast krävas i den mån detta föreskrivs i den nationella lagstiftning som det övertagande eller det överlåtande bolaget omfattas av.

Artikel 16

Arbetstagarnas medverkan

1.   Utan att det påverkar bestämmelserna i punkt 2 skall det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen omfattas av eventuella gällande bestämmelser om arbetstagarnas medverkan i den medlemsstat där dess säte är beläget.

2.   Eventuella gällande bestämmelser om arbetstagarnas medverkan i den medlemsstat där sätet för det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen är beläget skall emellertid inte tillämpas, om minst ett av de fusionerande bolagen under de sex månader som föregår offentliggörandet av den gemensamma planen för den gränsöverskridande fusionen enligt artikel 6 har ett genomsnittligt antal arbetstagare som överstiger 500 och omfattas av bestämmelser om arbetstagarnas medverkan i den mening som avses i artikel 2 k i direktiv 2001/86/EG eller om det i den nationella lagstiftning som tillämpas på det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen

a)

inte föreskrivs åtminstone samma nivå för arbetstagarnas medverkan som den som gäller för de berörda fusionerande bolagen, mätt genom andelen representanter för arbetstagarna bland ledamöterna i förvaltningsorganet eller tillsynsorganet eller dessas kommittéer eller i ledningsgruppen, som omfattar bolagets resultatenheter, och som omfattas av arbetstagarnas medverkan, eller

b)	inte föreskrivs samma rätt till medverkan för arbetstagare i driftsenheter i det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen och som är belägna i andra medlemsstater som för arbetstagarna i den medlemsstat där det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen har sitt säte.

3.   I de fall som avses i punkt 2 skall arbetstagarnas medverkan i det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen samt deras inflytande över besluten om dessa rättigheter, i tillämpliga delar och om inte annat följer av punkterna 4-7 nedan, regleras av medlemsstaterna enligt de principer och förfaranden som anges i artikel 12.2, 12.3 och 12.4 i förordning (EG) nr 2157/2001 och följande bestämmelser i direktiv 2001/86/EG:

a)	Artikel 3.1, 3.2, 3.3, 3.4 första stycket första strecksatsen och andra stycket, 3.5 samt 3.7.

b)	Artikel 4.1, 4.2 a, 4.2 g, 4.2 h samt 4.3.

c)	Artikel 5.

d)	Artikel 6.

e)

Artikel 7.1, 7.2 första stycket led b och andra stycket samt 7.3. I detta direktiv skall dock den procentandel som krävs enligt artikel 7.2 första stycket led b i direktiv 2001/86/EG för tillämpningen av de referensbestämmelser som återges i del 3 i bilagan till det direktivet ökas från 25 % till 33 1/3 %.

f)	Artiklarna 8, 10 och 12.

g)	Artikel 13.4.

h)	Del 3 led b i bilagan.

4.   När medlemsstaterna reglerar de principer och förfaranden som avses i 3

a)

skall de ge de relevanta organen i de fusionerande bolagen befogenhet att utan föregående förhandlingar välja att direkt omfattas av de referensbestämmelser för medverkan som avses i punkt 3 h ovan, enligt lagstiftningen i den medlemsstat där det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen skall ha sitt säte och iaktta dessa bestämmelser från och med dagen för registreringen,

b)

skall de ge det särskilda förhandlingsorganet rätt att med två tredjedels majoritet som företräder minst två tredjedelar av arbetstagarna, däribland rösterna från de ledamöter som representerar arbetstagare i minst två medlemsstater, besluta att inte inleda förhandlingar eller avsluta förhandlingar som redan inletts och att iaktta de gällande bestämmelserna om medverkan i den medlemsstat där det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen skall ha sitt säte,

c)

får de, i de fall referensbestämmelserna för medverkan gäller efter föregående förhandlingar och utan hinder av dessa bestämmelser, besluta att begränsa andelen ledamöter som representerar arbetstagarna i förvaltningsorganet i det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen. Om antalet ledamöter som representerar arbetstagarna i ett av de fusionerande bolagen utgjorde minst en tredjedel av förvaltnings- eller tillsynsorganet får begränsningen dock aldrig leda till en lägre andel ledamöter som företräder arbetstagarna i förvaltningsorganet än en tredjedel.

5.   Utvidgningen av rätten till medverkan till att omfatta de arbetstagare i det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen vilka är anställda i en annan medlemsstat, enligt punkt 2 b, medför inte någon skyldighet för de medlemsstater som väljer att göra detta att beakta dessa arbetstagare när de beräknar den tröskel för arbetsstyrkans storlek som ger rätt till medverkan enligt den nationella lagstiftningen.

6.   Om minst ett av de fusionerande bolagen omfattas av ett system för arbetstagares medverkan och det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen skall omfattas av ett sådant system i enlighet med bestämmelserna i punkt 2, skall bolaget ha en rättslig form som medger rätt till medverkan.

7.   När det bolag som uppstår genom den gränsöverskridande fusionen omfattas av ett system för arbetstagares medverkan skall bolaget vidta åtgärder för att säkerställa att arbetstagarnas rätt till medverkan skyddas vid eventuella därpå följande inhemska fusioner inom tre år efter det att den gränsöverskridande fusionen har trätt i kraft, genom att i tillämpliga delar tillämpa bestämmelserna i denna artikel.

Artikel 17

Giltighet

En gränsöverskridande fusion som trätt i kraft i enlighet med artikel 12 får inte ogiltigförklaras.

Artikel 18

Översyn

Fem år efter den tidpunkt som fastställs i artikel 19 första stycket skall kommissionen se över detta direktiv mot bakgrund av erfarenheterna av dess tillämpning och vid behov föreslå att det ändras.

Artikel 19

Genomförande

Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 15 december 2007.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

Artikel 20

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 21

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

---

(1)  EUT C 117, 30.4.2004, s. 43.

(2)  Europaparlamentets yttrande av den 10 maj 2005 (ännu ej offentliggjort i EUT) och rådets beslut av den 19 september 2005.

(3)  Rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer (EG: s koncentrationsförordning) (EUT L 24, 29.1.2004, s. 1).

(4)  EGT L 225, 12.8.1998, s. 16.

(5)  EGT L 82, 22.3.2001, s. 16.

(6)  EGT L 80, 23.3.2002, s. 29.

(7)  EGT L 254, 30.9.1994, s. 64. Direktivet ändrat genom direktiv 97/74/EG (EGT L 10, 16.1.1998, s. 22).

(8)  EGT L 294, 10.11.2001, s. 1. Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 885/2004 (EGT L 168, 1.5.2004, s. 1).

(9)  EGT L 294, 10.11.2001, s. 22.

(10)  EUT C 321, 31.12.2003, s. 1.

(11)  Rådets första direktiv 68/151/EEG av den 9 mars 1968 om samordning av de skyddsåtgärder som krävs i medlemsstaterna av de i artikel 58 andra stycket i fördraget avsedda bolagen i bolagsmännens och tredje mans intressen, i syfte att göra skyddsåtgärderna likvärdiga inom gemenskapen (EGT L 65, 14.3.1968, s. 8). Direktivet senast ändrat genom 2003 års anslutningsakt.

(12)  EGT L 295, 20.10.1978, s. 36. Direktivet senast ändrat genom 2003 års anslutningsakt.

---

25.11.2005

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 310/10

---

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2005/64/EG

av den 26 oktober 2005

om typgodkännande av motorfordon med avseende på återanvändning, materialåtervinning och återvinning samt om ändring av rådets direktiv 70/156/EEG

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 95,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (2), och

av följande skäl:

(1)

I enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/53/EG av den 18 september 2000 om uttjänta fordon (3) bör lämpliga bestämmelser fastställas för att säkerställa att typgodkända fordon som hör till kategori M1 eller N1 kan släppas ut på marknaden bara om de är återanvändbara och återvinningsbara i en omfattning som motsvarar minst 85 % respektive 95 % av massan.

(2)

Återanvändning av komponenter, återvinning och materialåtervinning utgör viktiga delar i gemenskapens strategi för avfallshantering. Vid utvecklingen av nya fordonsmodeller bör därför fordonstillverkare och deras leverantörer anmodas planera för detta redan i inledningsskedet, för att därigenom förenkla hanteringen av fordon som nått slutet av sin livscykel.

(3)	Detta direktiv är ett av särdirektiven inom ramen för det EG-helfordonstypgodkännandesystem som fastställs genom rådets direktiv 70/156/EEG av den 6 februari 1970 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon (4).

(4)

Helfordonstypgodkännandesystemet är för närvarande obligatoriskt för kategori M1-fordon och kommer inom en snar framtid att vara obligatoriskt för alla fordonskategorier. Det är därför nödvändigt att integrera åtgärder för återanvändning, materialåtervinning och återvinning av fordon i helfordonstypgodkännandesystemet.

(5)	Det är följaktligen också nödvändigt att fastställa bestämmelser för att beakta det faktum att N1-fordon ännu inte omfattas av helfordonstypgodkännandesystemet.

(6)	Tillverkaren bör ge det behöriga organet tillgång till all relevant teknisk information om de material ett fordon består av och deras respektive massa för att göra det möjligt att kontrollera att tillverkarens beräkningar har gjorts i enlighet med ISO 22628: 2002.

(7)

För att tillverkarens beräkningar i samband med typgodkännandet skall kunna valideras i vederbörlig ordning måste denne ha lämpliga metoder och förfaranden för att hantera den information som kommer från leverantörerna. Innan typgodkännande kan beviljas bör det behöriga organet göra en preliminär bedömning av dessa metoder och förfaranden och utfärda ett intyg där det framgår att de är tillfredsställande.

(8)

Hur viktiga olika uppgifter är för beräkningen av återvinningsgraden måste bedömas i enlighet med hur uttjänta fordon hanteras. Tillverkaren bör därför rekommendera en strategi för hantering av uttjänta fordon och ge det behöriga organet närmare information om denna strategi. Denna strategi bör grundas på beprövad teknik som redan är tillgänglig eller som håller på att utvecklas då ansökan om typgodkännande lämnas in.

(9)

Fordon för särskilda ändamål utformas för att fylla en viss funktion och kräver montering av särskilda karosser, vilket tillverkaren inte har fullständig kontroll över. Det är därför inte möjligt att beräkna återvinningsgraden på ett korrekt sätt. Sådana fordon bör därför undantas från beräkningskraven.

(10)

Ej färdigbyggda fordon utgör en avsevärd andel av N1-fordonen. Tillverkaren av grundfordonet har inte möjlighet att beräkna återvinningsgraden för det färdiga fordonet, eftersom uppgifter om de senare stegen i tillverkningsprocessen inte är tillgängliga när grundfordonet utformas. Det är därför rimligt att kräva att endast grundfordonet måste uppfylla kraven i detta direktiv.

(11)	Fordon som tillverkas i små serier har mycket liten marknadsandel, och det skulle inte innebära några större miljömässiga fördelar om de omfattas av direktivet. Det är därför lämpligt att de undantas från vissa bestämmelser i direktivet.

(12)	I enlighet med direktiv 2000/53/EG bör, av trafiksäkerhets- och miljöskyddsskäl, lämpliga åtgärder vidtas för att förhindra att vissa komponenter från uttjänta fordon återanvänds. Sådana åtgärder bör endast gälla återanvändning i nya fordon.

(13)	Bestämmelserna i detta direktiv kommer att innebära att tillverkarna måste tillhandahålla nya data i samband med typgodkännandet, och detta bör anges i direktiv 70/156/EEG, som innehåller en uttömmande förteckning över de uppgifter som skall lämnas vid typgodkännande. Direktivet bör därför ändras.

(14)	De åtgärder som är nödvändiga för att anpassa detta direktiv till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen bör antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet i artikel 13.3 i direktiv 70/156/EEG.

(15)

Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att minimera den inverkan uttjänta fordon har på miljön genom att kräva att de redan från början utformas för att kunna återanvändas och återvinnas, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna själva och de därför, på grund av åtgärdens omfattning, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(16)

I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning (5) kommer medlemsstaterna att uppmuntras att för egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabeller som så vitt det är möjligt visar överensstämmelsen mellan detta direktiv och införlivandeåtgärderna samt att offentliggöra dessa tabeller.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte

I detta direktiv fastställs administrativa och tekniska bestämmelser för typgodkännande av sådana fordon som omfattas av artikel 2 i syfte att säkerställa att komponenter och material som används i sådana fordon kan återanvändas, materialåtervinnas och återvinnas till de miniminivåer som anges i bilaga I.

I direktivet fastställs särskilda bestämmelser för att säkerställa att återanvändning av komponenter inte ger upphov till trafiksäkerhets- och miljörisker.

Artikel 2

Tillämpningsområde

Detta direktiv skall vara tillämpligt på fordon som hör till kategori M1 eller N1 enligt definitionen i del A av bilaga II till direktiv 70/156/EEG och på nya eller återanvända komponenter från sådana fordon.

Artikel 3

Undantag

Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artikel 7 skall detta direktiv inte vara tillämpligt på

a)	fordon för särskilda ändamål enligt definitionen i del A punkt 5 i bilaga II till direktiv 70/156/EEG,

b)	kategori N1-fordon som byggs i flera etapper, förutsatt att grundfordonet uppfyller kraven i detta direktiv,

c)	fordon som tillverkas i små serier enligt artikel 8.2 a i direktiv 70/156/EEG.

Artikel 4

Definitioner

I detta direktiv avses med

1)	fordon: motorfordon,

2)	komponent: del eller sammansatta delar som utgör del av fordonet då det tillverkas. Termen omfattar även komponenter och separata tekniska enheter enligt definitionen i artikel 2 i direktiv 70/156/EEG,

3)	fordonstyp: den typ av fordon som definieras i del B punkterna 1 och 3 i bilaga II till direktiv 70/156/EEG,

4)	uttjänt fordon: ett fordon enligt definitionen i artikel 2.2 i direktiv 2000/53/EG,

5)	referensfordon: den version av en fordonstyp som godkännandemyndigheten i samråd med tillverkaren och i enlighet med de kriterier som anges i bilaga I har fastställt är den som är minst lämpad för återanvändning, återvinning och materialåtervinning,

6)	fordon byggt i flera etapper: ett fordon som byggts i en tillverkningsprocess som är uppdelad i separata etapper,

7)	grundfordon: ett fordon enligt definitionen i artikel 2 fjärde strecksatsen i direktiv 70/156/EEG som används som grund i en fleretappskonstruktion,

8)	etappvis konstruktion: process då ett fordon konstrueras i flera etapper genom att ett grundfordon förses med komponenter eller genom att komponenter anpassas,

9)	återanvändning: återanvändning enligt definitionen i artikel 2.6 i direktiv 2000/53/EG,

10)	materialåtervinning: materialåtervinning enligt definitionen i artikel 2.7 första meningen i direktiv 2000/53/EG,

11)	energiutvinning: energiutvinning enligt definitionen i artikel 2.7 andra meningen i direktiv 2000/53/EG,

12)	återvinning: återvinning enligt definitionen i artikel 2.8 i direktiv 2000/53/EG,

13)	återanvändbarhet: möjligheten att återanvända komponenter från ett uttjänt fordon,

14)	materialåtervinningsbarhet: möjligheten att materialåtervinna komponenter eller material från ett uttjänt fordon,

15)	återvinningsbarhet: möjligheten att återvinna komponenter eller material från ett uttjänt fordon,

16)	materialåtervinningsgrad hos ett fordon (Rcyc): den procentandel av det nya fordonets massa som kan återanvändas och materialåtervinnas,

17)	återvinningsgrad hos ett fordon (Rcov): den procentandel av det nya fordonets massa som kan återanvändas och återvinnas,

18)	strategi: omfattande plan som består av samordnade åtgärder som skall vidtas avseende demontering, fragmentering eller liknande processer samt avseende återvinning av material för att redan på utvecklingsstadiet säkerställa att den fastställda återvinningsgraden kan uppnås,

19)	massa: fordonets massa enligt definitionen i punkt 2.6 i bilaga I till direktiv 70/156/EEG, exklusive förarens vikt, vilken uppskattas till 75 kg,

20)

behörigt organ: enhet, till exempel teknisk enhet eller annat befintligt organ, som av en medlemsstat anmälts för att utföra preliminära bedömningar av tillverkaren och utfärda intyg om överensstämmelse i enlighet med anvisningarna i detta direktiv. Det behöriga organet får fungera som typgodkännandemyndighet, under förutsättning att dess behörighet på detta område är vederbörligen dokumenterad.

Artikel 5

Typgodkännandebestämmelser

1.   Medlemsstaterna skall, där så är lämpligt, bevilja EG-typgodkännande eller nationellt typgodkännande med avseende på återanvändbarhet, materialåtervinningsbarhet och återvinningsbarhet endast till sådana fordon som uppfyller kraven i detta direktiv.

2.   För tillämpningen av punkt 1 skall tillverkaren ge godkännandemyndigheten den detaljerade tekniska information om de material som använts vid tillverkning av fordonet och dess komponenter som behövs för de beräkningar och kontroller som avses i bilaga I. I de fall där sådan information omfattas av immaterialrättigheter eller utgör kunskap som tillverkaren och dennes leverantörer är ensamma om, skall tillverkaren och leverantörerna ge den information som behövs för att beräkningarna skall kunna utföras korrekt.

3.   Avseende återanvändbarhet, materialåtervinningsbarhet och återvinningsbarhet skall medlemsstaterna säkerställa att tillverkaren använder den mall för informationsdokumentet som finns i bilaga II till detta direktiv när denne lämnar in en ansökan om EG-typgodkännande för fordon enligt artikel 3.1 i direktiv 70/156/EEG.

4.   När EG-typgodkännande beviljas enligt artikel 4.3 i direktiv 70/156/EEG skall godkännandemyndigheten använda den mall för EG-typgodkännandeintyg som finns i bilaga III till detta direktiv.

Artikel 6

Preliminär bedömning av tillverkaren

1.   Medlemsstaterna skall inte bevilja typgodkännande utan att först säkerställa att tillverkaren tillämpar metoder och förfaranden i enlighet med punkt 3 i bilaga IV för att hantera information som gäller de aspekter av återanvändning och återvinning som täcks av detta direktiv. När den preliminära bedömningen har genomförts skall ett intyg med titeln ”Intyg om överensstämmelse med bilaga IV” (nedan kallat ”intyg om överensstämmelse”) utfärdas till tillverkaren.

2.   Medlemsstaterna skall som ett led i den preliminära bedömningen av tillverkaren se till att alla material som används vid tillverkningen av ett fordon uppfyller kraven i artikel 4.2 a i direktiv 2000/53/EG.

Kommissionen skall i enlighet med förfarandet i artikel 9 i detalj fastställa de föreskrifter som krävs för att kontrollera att dessa krav uppfylls.

3.   För tillämpningen av punkt 1 skall tillverkaren rekommendera en strategi för att demontera, återanvända och återvinna komponenter samt för att återvinna material. Strategin skall grundas på beprövade tekniker som finns tillgängliga eller som håller på att utvecklas när ansökan om typgodkännande lämnas in.

4.   Medlemsstaterna skall utse ett behörigt organ i enlighet med punkt 2 i bilaga IV för att genomföra den preliminära bedömningen av tillverkaren och utfärda intyget om överensstämmelse.

5.   Intyget om överensstämmelse skall omfatta lämplig dokumentation och beskriva den strategi som tillverkaren har rekommenderat. Det behöriga organet skall använda den mall som finns i tillägget till bilaga IV.

6.   Intyget om överensstämmelse skall vara giltigt i minst två år från det att det utfärdas, och så länge det är giltigt skall inga nya kontroller genomföras.

7.   Tillverkaren skall informera det behöriga organet om alla viktigare ändringar som kan påverka intygets giltighet. Efter samråd med tillverkaren skall det behöriga organet besluta om nya kontroller är nödvändiga.

8.   Vid slutet av intygets giltighetstid skall det behöriga organet, om så är lämpligt, utfärda ett nytt intyg om överensstämmelse eller förlänga intygets giltighetstid med ytterligare två år. Det behöriga organet skall utfärda ett nytt intyg i de fall det skett viktiga förändringar som det behöriga organet gjorts uppmärksam på.

Artikel 7

Återanvändning av komponenter

De komponenter som förtecknas i bilaga V till detta direktiv skall

a)	betraktas som ej återanvändbara för beräkning av återvinningsgraden,

b)	inte återanvändas vid tillverkning av fordon som omfattas av direktiv 70/156/EEG.

Artikel 8

Ändringar av direktiv 70/156/EEG

Direktiv 70/156/EEG skall ändras i enlighet med bilaga VI till detta direktiv.

Artikel 9

Ändringar

Ändringar av detta direktiv som är nödvändiga för att anpassa det till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen skall antas av kommissionen i enlighet med det föreskrivande förfarandet i artikel 13.3 i direktiv 70/156/EEG.

Artikel 10

Genomförandedatum för typgodkännande

1.   Från och med den 15 december 2006 får medlemsstaterna inte, när det gäller en typ av fordon som uppfyller kraven i detta direktiv,

a)	vägra att bevilja EG-typgodkännande eller nationellt typgodkännande,

b)	förbjuda registrering, försäljning eller ibruktagande av nya fordon.

2.   Från och med den 15 december 2008 skall medlemsstaterna, när det gäller en typ av fordon som inte uppfyller kraven i detta direktiv,

a)	vägra att bevilja EG-typgodkännande,

b)	vägra att bevilja nationellt typgodkännande.

3.   Från och med den 15 juli 2010 skall medlemsstaterna, om kraven i detta direktiv inte är uppfyllda,

a)	betrakta intyg om överensstämmelse som åtföljer nya fordon som ogiltiga vid tillämpningen av artikel 7.1 i direktiv 70/156/EEG,

b)	vägra registrering, försäljning eller ibruktagande av nya fordon, såvida inte artikel 8.2 b i direktiv 70/156/EEG gäller.

4.   Artikel 7 skall gälla från och med den 15 december 2006.

Artikel 11

Införlivande

1.   Medlemsstaterna skall senast den 15 december 2006 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som krävs för att följa detta direktiv. De skall genast överlämna texten till dessa bestämmelser till kommissionen.

De skall tillämpa dessa bestämmelser från och med den 15 december 2006.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter för hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

2.   Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 12

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 13

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

---

(1)  EUT C 74, 23.3.2005, s. 15.

(2)  Europaparlamentets yttrande av den 14 april 2005 (ännu ej offentliggjort i EUT) och rådets beslut av den 6 oktober 2005.

(3)  EGT L 269, 21.10.2000, s. 34. Direktivet senast ändrat genom rådets beslut 2005/673/EG (EUT L 254, 30.9.2005, s. 69).

(4)  EGT L 42, 23.2.1970, s. 1. Direktivet senast ändrat genom kommissionens direktiv 2005/49/EG (EUT L 194, 26.7.2005, s. 12).

(5)  EUT C 321, 31.12.2003, s. 1.

---

---

25.11.2005

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 310/28

---

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2005/65/EG

av den 26 oktober 2005

om ökat hamnskydd

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 80.2,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande (2),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (3), och

av följande skäl:

(1)	Säkerhetstillbud till följd av terrorism hör till de allvarligaste hoten mot de ideal i fråga om demokrati, frihet och fred som utgör själva grunden för Europeiska unionen.

(2)	Människor, infrastruktur och utrustning i hamnar bör skyddas mot säkerhetstillbud och de förödande effekter sådana kan få. Ett sådant skydd gagnar både dem som använder transporterna och ekonomin och samhället som helhet.

(3)

Den 31 mars 2004 antog Europaparlamentet och Europeiska unionens råd förordning (EG) nr 725/2004 om förbättrat sjöfartsskydd på fartyg och i hamnanläggningar (4). Åtgärderna för ökat sjöfartsskydd enligt den förordningen är bara ett led i de åtgärder som krävs för att man skall uppnå tillräckligt hög skyddsnivå i hela transportkedjan med koppling till sjöfarten. Den förordningens räckvidd är begränsad till skyddsåtgärder ombord på fartyg och till samverkan mellan fartyg och hamn.

(4)

För säkerställande av bästa möjliga skydd för sjöfarts- och hamnverksamhet bör det införas hamnskyddsåtgärder som omfattar varje hamn inom de gränser som den berörda medlemsstaten har fastställt så att de skyddsåtgärder som vidtagits med tillämpning av förordning (EG) nr 725/2004 förbättras genom ökat skydd i områden med hamnverksamhet. Åtgärderna bör gälla alla hamnar med en eller flera av de hamnanläggningar som omfattas av förordning (EG) nr 725/2004.

(5)	Skyddsmålet i detta direktiv bör kunna uppnås genom att lämpliga åtgärder antas utan att det påverkar medlemsstaternas bestämmelser inom området nationell säkerhet och de åtgärder som kan vidtas enligt avdelning VI i fördraget om Europeiska unionen.

(6)

Medlemsstaterna bör ta ingående skyddsutredningar till hjälp när de fastställer de exakta gränserna för det skyddsvärda hamnområdet och fattar beslut om vilka åtgärder som krävs för att säkerställa tillräckligt hamnskydd. Beroende på gällande skyddsnivå och skillnaderna mellan olika hamnområdens riskprofiler bör olika åtgärder vidtas.

(7)

Medlemsstaterna bör godkänna sådana hamnskyddsplaner som omsätter hamnskyddsutredningens resultat i praktiken. För att skyddsåtgärderna verkligen skall fungera krävs det dessutom regelbundna övningar och en tydlig uppgiftsdelning mellan de berörda parterna. En hamnskyddsplan som innehåller bestämmelser om uppgiftsdelning och övningar anses avsevärt öka effektiviteten av både förebyggande och korrigerande hamnskyddsåtgärder.

(8)

Ro-ro-fartyg är särskilt sårbara för säkerhetstillbud, i synnerhet om fartygen medför både passagerare och gods. Lämpliga åtgärder grundade på riskanalyser bör vidtas för att säkerställa att bil- och godsfordon som transporteras på ett ro-ro-fartyg på nationella och internationella rutter inte utgör någon risk för fartyg, passagerare, fartygsbesättning eller gods. Åtgärderna bör genomföras på ett sådant sätt att verksamhetsflödet hämmas i så liten omfattning som möjligt.

(9)	Medlemsstaterna bör kunna inrätta hamnskyddskommittéer som har till uppgift att komma med praktiska råd i de hamnar som omfattas av detta direktiv.

(10)

Medlemsstaterna bör se till att alla berörda parter är helt införstådda med ansvarsfördelningen i fråga om hamnskyddet. Medlemsstaterna bör övervaka skyddsbestämmelsernas efterlevnad, inrätta en myndighet med tydligt ansvar för landets samtliga hamnar, ansvara för godkännandet av alla skyddsutredningar och skyddsplaner för sina hamnar, fastställa och meddela skyddsnivåer på lämpligt sätt samt se till att åtgärderna meddelas, genomförs och samordnas väl.

(11)

Medlemsstaterna bör godkänna utredningar och planer och övervaka genomförandet i sina hamnar. För att minimera störningarna av hamnverksamheten och den administrativa bördan för övervakningsorganen, bör kommissionens övervakning av genomförandet av detta direktiv göras samtidigt som de inspektioner som föreskrivs i artikel 9.4 i förordning (EG) nr 725/2004.

(12)	Medlemsstaterna bör se till att en sambandspunkt för hamnskydd sköter förbindelserna mellan kommissionen och medlemsstaterna. De bör informera kommissionen om vilka hamnar som omfattas av detta direktiv på grundval av de skyddsutredningar som gjorts.

(13)

Ett effektivt och enhetligt genomförande av åtgärderna inom ramen för en denna skyddspolitik väcker viktiga frågor om finansieringsaspekten. Finansieringen av extra skyddsåtgärder bör inte leda till att konkurrensen snedvrids. Senast den 30 juni 2006 bör kommissionen för Europaparlamentet och rådet lägga fram resultaten av en undersökning om kostnaderna för de åtgärder som vidtas enligt detta direktiv, och särskilt behandla frågan om hur kostnaderna fördelas mellan de offentliga myndigheterna, hamnmyndigheterna och operatörerna.

(14)	Detta direktiv respekterar de grundläggande rättigheter och principer som erkänns framför allt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

(15)	De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (5).

(16)

Det bör fastställas ett förfarande för anpassning av detta direktiv med hänsyn till den utveckling som internationella instrument genomgår och, mot bakgrund av gjorda erfarenheter, för anpassning och komplettering av de enskilda bestämmelserna i bilagorna till detta direktiv, utan att direktivets räckvidd utvidgas.

(17)

Eftersom målet för detta direktiv, nämligen väl avvägt införande av lämpliga åtgärder på det sjöfarts- och hamnpolitiska området, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och det därför, på grund av detta direktivs europeiska dimension, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(18)	Eftersom detta direktiv gäller kusthamnar bör de skyldigheter som anges i direktivet ej vara tillämpliga för Luxemburg, Slovakien, Tjeckien, Ungern och Österrike.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte

1.   Huvudsyftet med detta direktiv är att införa gemenskapsåtgärder för att förbättra hamnskyddet inför hot om säkerhetstillbud.

Detta direktiv skall även säkerställa att sådana skyddsåtgärder som vidtas med tillämpning av förordning (EG) nr 725/2004 drar fördel av ett ökat skydd i hamnar.

2.   Åtgärderna enligt punkt 1 skall bestå av följande:

a)	Gemensamma grundregler för hamnskyddsåtgärder.

b)	En mekanism för genomförande av dessa regler.

c)	Lämpliga mekanismer för övervakning av att reglerna följs.

Artikel 2

Räckvidd

1.   Detta direktiv fastställer skyddsåtgärder som skall beaktas i hamnar. Medlemsstaterna får tillämpa detta direktiv på områden som har anknytning till hamnarna.

2.   De åtgärder som fastställs i detta direktiv skall tillämpas på alla hamnar i en medlemsstat där det finns en eller flera av de hamnanläggningar som omfattas av en godkänd skyddsplan för hamnanläggningar i enlighet med förordning (EG) nr 725/2004. Detta direktiv skall inte tillämpas på militära anläggningar i hamnar.

3.   Medlemsstaterna skall för varje hamn fastställa de gränser inom vilka detta direktiv skall vara tillämpligt, med vederbörlig hänsyn tagen till hamnskyddsutredningens resultat.

4.   Om en medlemsstat har fastställt gränserna för en hamnanläggning i den betydelse som avses i förordning (EG) nr 725/2004 på ett sådant sätt att den i praktiken omfattar en hamn, skall de relevanta bestämmelserna i förordning (EG) nr 725/2004 ha företräde framför bestämmelserna i detta direktiv.

Artikel 3

Definitioner

I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

1)	hamn: ett specificerat land- och vattenområde, med gränser som fastställts av den medlemsstat i vilken hamnen befinner sig, vilket består av sådana anläggningar och sådan utrustning som underlättar kommersiella sjöfartstransporter.

2)	samverkan mellan fartyg och hamn: det samspel som sker när ett fartyg direkt och omedelbart berörs av åtgärder som innebär förflyttning av personer eller gods eller tillhandahållande av hamntjänster till eller från fartyget.

3)	hamnanläggning: en plats där samverkan mellan fartyg och hamn äger rum. Detta inkluderar, i tillämpliga fall, områden såsom ankarplatser, väntekajer och insegling från sjösidan.

4)	sambandspunkt för hamnskydd: det organ som utsetts av varje medlemsstat och som skall utgöra en kontaktpunkt för kommissionen och andra medlemsstater och underlätta, följa upp och informera om genomförandet av de hamnskyddsåtgärder som anges i detta direktiv.

5)	hamnskyddsmyndighet: myndighet med ansvar för skyddsfrågor i en viss hamn.

Artikel 4

Samordning med åtgärder enligt förordning (EG) nr 725/2004

Medlemsstaterna skall se till att hamnskyddsåtgärderna enligt detta direktiv noga samordnas med de åtgärder som vidtas med tillämpning av förordning (EG) nr 725/2004.

Artikel 5

Hamnskyddsmyndighet

1.   Medlemsstaterna skall för varje hamn som omfattas av detta direktiv utse en hamnskyddsmyndighet. En hamnskyddsmyndighet får utses för flera hamnar.

2.   Hamnskyddsmyndigheten skall ansvara för upprättande och genomförande av hamnskyddsplaner som grundar sig på resultatet av hamnskyddsutredningar.

3.   Medlemsstaterna får som hamnskyddsmyndighet utse en behörig sjöfartsskyddsmyndighet enligt förordning (EG) nr 725/2004.

Artikel 6

Hamnskyddsutredning

1.   Medlemsstaterna skall se till att det för de hamnar som omfattas av detta direktiv görs hamnskyddsutredningar. I samband med utredningarna skall vederbörlig hänsyn tas till de olika hamndelarnas särart och, i de fall där berörda myndigheter i medlemsstaten anser det tillämpligt, även till närliggande områden, om dessa påverkar säkerheten i hamnen, samt till de utredningar för det berörda områdets hamnanläggningar som har gjorts med tillämpning av förordning (EG) nr 725/2004.

2.   Varje hamnskyddsutredning skall genomföras med beaktande av de specifika kraven i bilaga I som ett minimum.

3.   Hamnskyddsutredningarna kan göras av en erkänd skyddsorganisation som avses i artikel 11.

4.   Hamnskyddsutredningarna skall godkännas av den berörda medlemsstaten.

Artikel 7

Hamnskyddsplan

1.   Medlemsstaterna skall se till att hamnskyddsplaner utarbetas, upprätthålls och uppdateras mot bakgrund av resultatet av hamnskyddsutredningarna. I planerna skall dels vederbörlig hänsyn tas till de olika hamndelarnas särart, dels de skyddsplaner integreras som har tagits fram för det berörda områdets hamnanläggningar med tillämpning av förordning (EG) nr 725/2004.

2.   För var och en av de skyddsnivåer som avses i artikel 8 skall det i hamnskyddsplanerna fastställas

a)	vilka förfaranden som skall tillämpas,

b)	vilka åtgärder som skall vidtas,

c)	vilka insatser som krävs.

3.   Varje hamnskyddsplan skall utarbetas med beaktande av de specifika kraven i bilaga II som ett minimum. Hamnskyddsplanen skall vid behov särskilt innehålla skyddsåtgärder som skall tillämpas på passagerare och fordon innan de embarkerar havsgående fartyg som medför passagerare och fordon. När det gäller internationella sjötransporttjänster skall de berörda medlemsstaterna delta i utredningen av skyddet i hamnen.

4.   Hamnskyddsplanerna får utarbetas av en erkänd skyddsorganisation som avses i artikel 11.

5.   Hamnskyddsplanerna skall godkännas av den berörda medlemsstaten innan de genomförs.

6.   Medlemsstaterna skall se till att hamnskyddsplanernas genomförande övervakas. Övervakningen skall samordnas med annan kontrollverksamhet i hamnen.

7.   Medlemsstaterna skall sörja för lämpliga övningar med hänsyn till de grundläggande kraven på skyddsutbildningsövningar i bilaga III.

Artikel 8

Skyddsnivåer

1.   Medlemsstaterna skall införa ett system med skyddsnivåer för hamnar eller delar av hamnar.

2.   Det skall finnas tre skyddsnivåer enligt definitionen i förordning (EG) nr 725/2004:

—	Skyddsnivå 1: den nivå på vilken de minst omfattande skyddsåtgärderna alltid skall upprätthållas.

—	Skyddsnivå 2: den nivå på vilken tillämpliga ytterligare skyddsåtgärder skall upprätthållas under en viss tidsperiod på grund av en förhöjd risk för säkerhetstillbud.

—	Skyddsnivå 3: den nivå på vilken ytterligare specifika skyddsåtgärder skall upprätthållas under en begränsad tidsperiod i samband med att säkerhetstillbud kan förväntas eller är överhängande, även om det kanske inte är möjligt att identifiera något specifikt mål.

3.   Medlemsstaterna skall bestämma vilken skyddsnivå som skall gälla för varje hamn eller del av hamn. En medlemsstat får på varje skyddsnivå fastställa att olika skyddsåtgärder skall vidtas i olika delar av hamnen beroende på hamnskyddsutredningens resultat.

4.   Medlemsstaterna skall för varje hamn eller del av hamn meddela gällande skyddsnivå och eventuella ändringar av denna till lämplig person eller lämpliga personer.

Artikel 9

Hamnskyddschef

1.   En hamnskyddschef skall godkännas av den berörda medlemsstaten för varje hamn. Varje hamn skall om möjligt ha en egen hamnskyddschef, men får, om det är lämpligt, dela skyddschef med andra hamnar.

2.   Hamnskyddscheferna skall fungera som kontaktpunkter i hamnskyddsfrågor.

3.   Om hamnskyddschefen inte är samma person som hamnanläggningens/hamnanläggningarnas skyddschefer enligt förordning (EG) nr 725/2004, skall ett nära samarbete mellan dem säkerställas.

Artikel 10

Översyn

1.   Medlemsstaterna skall se till att hamnskyddsutredningarna och hamnskyddsplanerna ses över vid behov. Översynen skall göras åtminstone en gång vart femte år.

2.   Översynsförfarandet skall omfatta artikel 6 eller artikel 7, beroende på omständigheterna.

Artikel 11

Erkänd skyddsorganisation

Medlemsstaterna får utse erkända skyddsorganisationer inom ramen för detta direktiv. Erkända skyddsorganisationer skall uppfylla villkoren i bilaga IV.

Artikel 12

Sambandspunkt för hamnskydd

Medlemsstaterna skall utse en sambandspunkt för hamnskydd. Medlemsstaterna får utse den sambandspunkt för sjöfartsskydd som har utsetts enligt förordning (EG) nr 725/2004. Sambandspunkten för hamnskydd skall till kommissionen överlämna en förteckning över de hamnar som berörs av detta direktiv och informera kommissionen om varje ändring av förteckningen.

Artikel 13

Genomförande och kontroll av efterlevnaden

1.   Medlemsstaterna skall införa ett system för att säkerställa adekvat och regelbunden övervakning av hamnskyddsplanerna och deras genomförande.

2.   Kommissionen skall, i samarbete med de sambandspunkter som avses i artikel 12, övervaka medlemsstaternas genomförande av detta direktiv.

3.   Denna övervakning skall genomföras samtidigt med de inspektioner som föreskrivs i artikel 9.4 i förordning (EG) nr 725/2004.

Artikel 14

Ändringar

Bilagorna I–IV får ändras i enlighet med förfarandet i artikel 15.2, utan att detta direktivs räckvidd utvidgas.

Artikel 15

Kommittéförfarande

1.   Kommissionen skall biträdas av den kommitté som inrättats enligt förordning (EG) nr 725/2004.

2.   När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara en månad.

3.   Kommittén skall själv anta sin arbetsordning.

Artikel 16

Sekretess och spridning av information

1.   Vid tillämpningen av detta direktiv skall kommissionen, i enlighet med beslut 2001/844/EG, EKSG, Euratom (6), vidta lämpliga åtgärder för att skydda den sekretessbelagda information som den har tillgång till eller som medlemsstaterna har lämnat till kommissionen.

Medlemsstaterna skall vidta likvärdiga åtgärder i enlighet med gällande nationell lagstiftning.

2.   Personal som genomför skyddsinspektioner eller handhar sekretessbelagd information inom ramen för detta direktiv skall genomgå lämplig säkerhetsprövning, som skall utföras av den medlemsstat där den berörda personen är medborgare.

Artikel 17

Sanktioner

Medlemsstaterna skall se till att det finns effektiva, proportionerliga och avskräckande sanktioner för överträdelser av de nationella bestämmelser som antas i enlighet med detta direktiv.

Artikel 18

Genomförande

1.   Medlemsstaterna skall sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den 15 juni 2007. De skall genast underrätta kommissionen om detta.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

2.   Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 19

Utvärderingsrapport

Senast den 15 december 2008 och därefter vart femte år skall kommissionen för Europaparlamentet och rådet lägga fram en utvärderingsrapport som bland annat skall grunda sig på de uppgifter som erhålls enligt artikel 13. Kommissionen skall i rapporten analysera om medlemsstaterna efterlever detta direktiv och hur effektiva de vidtagna åtgärderna är. Vid behov skall kommissionen lägga fram förslag till nya åtgärder.

Artikel 20

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 21

Adressater

Detta direktiv riktar sig till de medlemsstater som har sådana hamnar som avses i artikel 2.2.

---

(1)  EUT C 120, 20.5.2005, s. 28.

(2)  EUT C 43, 18.2.2005, s. 26.

(3)  Europaparlamentets yttrande av den 10 maj 2005 (ännu ej offentliggjort i EUT) och rådets beslut av den 6 oktober 2005.

(4)  EUT L 129, 29.4.2004, s. 6.

(5)  EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

(6)  EGT L 317, 3.12.2001, s. 1. Beslutet senast ändrat genom kommissionens beslut 2005/94/EG, Euratom (EUT L 31, 4.2.2005, s. 66).

---

---

---

---

---