8.7.2005

Europeiska unionens officiella tidning

L 175/1

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1072/2005

av den 7 juli 2005

om fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 3223/94 av den 21 december 1994 om tillämpningsföreskrifter för importordningen för frukt och grönsaker (1), särskilt artikel 4.1 i denna, och

av följande skäl:

(1)	I förordning (EG) nr 3223/94 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilagan till den förordningen.

(2)	Vid tillämpningen av dessa kriterier bör schablonvärdena vid import fastställas till de nivåer som anges i bilagan till denna förordning.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De schablonvärden vid import som avses i artikel 4 i förordning (EG) nr 3223/94 skall fastställas enligt tabellen i bilagan.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den 8 juli 2005.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 7 juli 2005.

På kommissionens vägnar

J. M. SILVA RODRÍGUEZ

Generaldirektör för jordbruk och landsbygdsutveckling

(1) EGT L 337, 24.12.1994, s. 66. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1947/2002 (EGT L 299, 1.11.2002, s. 17).

BILAGA

till kommissionens förordning av den 7 juli 2005 om fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker

(EUR/100 kg)
KN-nr	Kod för tredjeland (1)	Schablonvärde vid import
0702 00 00	052	45,3
	096	42,0
	999	43,7
0707 00 05	052	102,8
0707 00 05	999	102,8
0709 90 70	052	82,1
0709 90 70	999	82,1
0805 50 10	388	58,3
	528	53,7
	999	56,0
0808 10 80	388	84,5
	400	96,1
	404	94,3
	508	64,4
	512	76,0
	528	56,8
	720	76,1
	804	89,2
	999	79,7
0808 20 50	388	80,7
	512	47,8
	528	60,4
	800	35,3
	999	56,1
0809 10 00	052	180,1
0809 10 00	999	180,1
0809 20 95	052	282,8
	400	316,1
	999	299,5
0809 40 05	624	113,7
0809 40 05	999	113,7

(1) Landsbeteckningar som fastställs i kommissionens förordning (EG) nr 750/2005 (EUT L 126, 19.5.2005, s. 12). Koden ”999” betecknar ”övriga ursprung”.

8.7.2005

Europeiska unionens officiella tidning

L 175/3

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1073/2005

av den 7 juli 2005

om ändring av förordning (EG) nr 1725/2003 om antagande av vissa redovisningsstandarder i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002, med avseende på IFRIC 2

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder (1), särskilt artikel 3.1 i denna, och

av följande skäl:

(1)	Genom kommissionens förordning (EG) nr 1725/2003 (2) antogs vissa internationella redovisningsstandarder och tolkningar som förelåg per den 14 september 2002.

(2)

Den 17 december 2003 offentliggjorde International Accounting Standards Board (IASB) sin reviderade internationella redovisningsstandard (IAS) nr 32, Finansiella instrument: Upplysningar och klassificering. I IAS 32 fastställs grundläggande principer för klassificeringen av instrument som skulder och eget kapital, och standarden antogs av Europeiska kommissionen genom kommissionens förordning (EG) nr 2237/2004 (3) av den 29 december 2004.

(3)	Efter bilaterala diskussioner med företrädare för den kooperativa sektorn och en begäran från kommissionen uppmanade IASB sin kommitté för tolkning av internationell rapportering (IFRIC) att lägga fram en tolkning för att underlätta tillämpningen av den granskade IAS 32.

(4)

IFRIC:s tolkning nr 2, Medlemsandelar i ekonomiska föreningar och liknande instrument, offentliggjordes den 25 november 2004. Där klargörs att klassificeringen av medlemmars andelar som skulder eller eget kapital beror på andelarnas beskaffenhet, särskilt vad gäller inlösen. Denna tolkning kommer att träda i kraft samma dag som IAS 32, som redan angetts i skäl 3 i förordning (EG) nr 2237/2004 av den 29 december 2004 om antagande av IAS 32.

(5)	Överläggningarna med den tekniska sakkunskapen på området ger stöd för slutsatsen att IFRIC:s tolkning nr 2, Medlemsandelar i ekonomiska föreningar och liknande instrument, uppfyller de tekniska kriterier för antagande som anges i artikel 3.2 i förordning nr 1606/2002.

(6)	Förordning (EG) nr 1725/2003 bör därför ändras i enlighet med detta.

(7)

Som ett undantag bör denna ändring få verkan för företag från och med det räkenskapsår som inleds den 1 januari 2005 eller senare, det vill säga en tidpunkt före offentliggörandet av förordningen. Den retroaktiva tillämpningen är undantagsvis berättigad för att kooperativ skall kunna utarbeta sina räkenskaper i enlighet med IAS 32, tolkad på det sätt som anges i IFRIC 2, och eftersom de berörda företagen rimligen kunde förvänta sig denna tillämpning redan vid den tidpunkt då IAS 32 antogs.

(8)	De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Föreskrivande kommittén för redovisningsfrågor.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Bilagan till förordning (EG) nr 1725/2003 ändras på följande sätt:

Texten till IFRIC:s tolkning nr 2, Medlemsandelar i ekonomiska föreningar och liknande instrument, som återfinns i bilagan till denna förordning, införs.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den har verkan för alla räkenskapsår för företag som inleds den 1 januari 2005 eller senare.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 7 juli 2005.

På kommissionens vägnar

Charlie McCREEVY

Ledamot av kommissionen

(1) EGT L 243, 11.9.2002, s. 1.

(2) EUT L 261, 13.10.2003, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 211/2005 (EUT L 41, 11.2.2005, s. 1).

(3) EUT L 393, 31.12.2004, s. 1.

BILAGA

INTERNATIONELLA FINANSIELLA RAPPORTERINGSSTANDARDER

IFRIC 2

Medlemsandelar i ekonomiska föreningar och liknande instrument

Mångfaldigande tillåtet inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Alla rättigheter förbehålles utanför EES, med undantag för rätten att mångfaldiga för enskilt bruk eller annars i överensstämmelse med god sed. Ytterligare uppgifter kan fås från IASB på webbplatsen www.iasb.org.uk

IFRIC-TOLKNING 2

Medlemsandelar i ekonomiska föreningar och liknande instrument

Referenser

—	IAS 32, Finansiella instrument: Upplysningar och klassificering, (enligt omarbetning 2003).

—	IAS 39, Finansiella instrument: Redovisning och värdering, (enligt omarbetning 2003).

Bakgrund

Ekonomiska föreningar och andra liknande företag bildas av grupper av personer i syfte att tillgodose gemensamma ekonomiska eller sociala behov. Enligt nationella lagar definieras en ekonomisk förening vanligen som en organisation som verkar för att främja medlemmarnas ekonomiska intressen genom samverkan (principen om självhjälp). Medlemmarnas andelar i en ekonomisk förening beskrivs ofta som medlemsandelar, insatser eller liknande och kallas nedan ”medlemsandelar”.

IAS 32 fastställer principer för klassificeringen av finansiella instrument som finansiella skulder eller eget kapital. I synnerhet tillämpas dessa principer på klassificeringen av inlösningsbara instrument som innebär att innehavaren kan lösa in dessa instrument till utgivaren mot kontanter eller annat finansiellt instrument. Tillämpningen av dessa principer på medlemsandelar i ekonomiska föreningar och liknande instrument är svår. Det har framförts förfrågningar om hjälp till International Accounting Standards Board för att förstå hur principerna i IAS 32 tillämpas på medlemsandelar och liknande instrument som har vissa egenskaper och de omständigheter under vilka dessa egenskaper påverkar klassificeringen som skulder eller eget kapital.

Tillämpningsområde

Denna tolkning tillämpas på finansiella instrument som omfattas av tillämpningsområdet för IAS 32 inklusive finansiella instrument som utgivits till medlemmar i ekonomiska föreningar som bevis på medlemmarnas ägarintressen i företaget. Denna tolkning tillämpas inte på finansiella instrument som kommer att eller kan regleras med företagets egna egetkapitalinstrument.

Frågeställning

Många finansiella instrument, inklusive medlemsandelar, liknar eget kapital, exempelvis genom att innefatta rösträtt och rätt att erhålla utdelning. Vissa finansiella instrument ger innehavaren rätt att begära inlösen mot kontanter eller annan finansiell tillgång, men kan innefatta eller omfattas av begränsningar avseende huruvida de finansiella instrumenten kan lösas in. Hur skall dessa inlösenvillkor bedömas vid fastställande av huruvida de finansiella instrumenten skall klassificeras som skulder eller eget kapital?

Beslut

Den avtalsenliga rätten för innehavaren av ett finansiellt instrument (inklusive medlemsandelar i ekonomiska föreningar) att begära inlösen innebär inte i sig att det finansiella instrumentet skall klassificeras som en finansiell skuld. I stället skall företaget beakta alla det finansiella instrumentets villkor och bestämmelser vid fastställande av dess klassificering som en finansiell skuld eller eget kapital. Dessa villkor och bestämmelser innefattar vid klassificeringstidpunkten gällande relevant lokal lagstiftning, lokala föreskrifter och företagets stadgar, men inte väntade framtida ändringar av dessa lagar, föreskrifter eller stadgar.

Medlemsandelar som skulle klassificeras som eget kapital om medlemmarna inte har en rätt att begära inlösen är eget kapital om någon av de förutsättningar som beskrivs i punkterna 7 och 8 föreligger. Avistainlåning, inklusive checkräkningar, inlåningskonton och liknande avtal som uppkommer när medlemmarna agerar som kunder är finansiella skulder i företaget.

7.	Medlemsandelar är eget kapital om företaget har en ovillkorad rätt att vägra inlösen av medlemsandelar.

Lokal lagstiftning, lokala föreskrifter eller företagets stadgar kan påföra olika förbud mot inlösen av medlemsandelar, såsom ovillkorade förbud eller förbud som bygger på likviditetskriterier. Om inlösen förbjuds ovillkorat enligt lokal lagstiftning, lokala föreskrifter eller företagets stadgar, är medlemsandelarna eget kapital. Bestämmelser i lokal lagstiftning, lokala föreskrifter eller i företagets stadgar som förbjuder inlösen endast om villkor – såsom likviditetskrav – uppfylls (eller inte uppfylls) leder emellertid inte till att medlemsandelarna utgör eget kapital.

Ett ovillkorat förbud kan vara absolut, i det att all inlösen är förbjuden. Ett ovillkorat förbud kan vara partiellt, i det att det förbjuder inlösen av medlemsandelar om inlösen skulle medföra att antalet medlemsandelar eller beloppet avseende inbetalt kapital för medlemsandelar sjunker under en angiven nivå. Medlemsandelar utöver förbudet mot inlösen är skulder, såvida inte företaget har en ovillkorad rätt att vägra inlösen enligt beskrivning i punkt 7. I vissa fall kan antalet andelar eller beloppet avseende inbetalt kapital som omfattas av inlösenförbud ändras från tid till annan. En sådan förändring av inlösenförbudet leder till en överföring mellan finansiella skulder och eget kapital.

10.

Vid det första redovisningstillfället skall ett företag värdera sin finansiella skuld för inlösen till verkligt värde. När det gäller medlemsandelar med en inlösenklausul, beräknar företaget det verkliga värdet för den finansiella skuld som kan lösas in till minst det högsta belopp som kan betalas enligt inlösenvillkoren i stadgarna eller tillämplig lag diskonterat från det första datum när betalning av beloppet skulle kunna krävas (se exempel 3).

11.

Enligt kraven i punkt 35 i IAS 32, redovisas utdelning till innehavare av egetkapitalinstrument direkt i eget kapital, efter avdrag för skatteförmåner. Ränta, utdelning och annan avkastning som är hänförlig till finansiella instrument som är klassificerade som finansiella skulder är kostnader, oavsett om de erlagda beloppen juridiskt beskrivs som utdelning, ränta eller annat.

12.	I bilagan, som utgör en del av beslutet, finns exempel på tillämpning av detta beslut.

Upplysningar

13.	När en ändring av inlösenförbudet leder till en överföring mellan finansiella skulder och eget kapital, skall företaget lämna separat upplysning om belopp, tidpunkt och orsak till överföringen.

Ikraftträdande

14.

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser för denna tolkning är desamma som för IAS 32 (enligt omarbetning 2003). Ett företag skall tillämpa denna tolkning för räkenskapsår som börjar den 1 januari 2005 eller senare. Om ett företag tillämpar denna tolkning för en period som börjar före den 1 januari 2005, skall företaget lämna upplysning om detta. Denna tolkning skall tillämpas retroaktivt.

Bilaga

EXEMPEL PÅ TILLÄMPNING AV BESLUTET

Denna tolkning och dess bilaga utgör en helhet.

I denna bilaga finns sju exempel på tillämpningen av IFRIC:s beslut. Exemplen utgör inte en fullständig förteckning, utan andra omständigheter är möjliga. Varje exempel utgår från att det inte finns några andra villkor, förutom dem som är angivna i exemplet, som skulle kräva att det finansiella instrumentet klassificeras som en finansiell skuld.

OVILLKORAD RÄTT ATT VÄGRA INLÖSEN (punkt 7)

Exempel 1

Förutsättningar

A2	I företagets stadgar står att inlösen endast kan ske efter företagets gottfinnande. Stadgarna anger inte ytterligare förklaring eller begränsningar avseende detta gottfinnande. Företag har historiskt sett aldrig vägrat att lösa in medlemsandelar, trots att styrelsen har rätt att göra det.

Klassificering

Företaget har den ovillkorade rätten att vägra inlösen och medlemsandelarna är eget kapital. IAS 32 innehåller principer för klassificering som baseras på det finansiella instrumentets villkor och där påpekas att även om företaget under en längre period har, eller haft för avsikt, att göra utbetalningar efter eget gottfinnande innebär inte detta en klassificering som skuld. I punkt VT26 i IAS 32 står följande:

Om en preferensaktie saknar en fastställd inlösendag är klassificeringen beroende av de övriga villkor som fastställts. Klassificeringen är beroende på bedömningen av avtalets innebörd och definitionerna av en finansiell skuld och ett egetkapitalinstrument. Om utdelningar till innehavarna bestäms av emittenten skall aktierna klassificeras som eget kapital oberoende av om utdelningen är kumulativ eller ej. Klassificeringen av en preferensaktie som egetkapitalinstrument eller finansiell skuld påverkas inte av exempelvis

a)	om utdelningar skett under en längre tidsperiod,

b)	en avsikt att betala utdelning i framtiden,

c)	en möjlig negativ inverkan på kursen på emittentens stamaktier om utdelning ej sker (på grund av begränsningar vad gäller att betala utdelning på stamaktier om utdelning inte betalas på preferensaktier),

d)	storleken på emittentens reserver,

e)	en emittents förväntade resultat för en period, eller

f)	emittentens förmåga eller bristande förmåga att påverka storleken på periodens resultat.

Exempel 2

Förutsättningar

A4	I företagets stadgar står att inlösen endast kan ske efter företagets gottfinnande. I stadgarna står emellertid också att en begäran om inlösen godkänns automatiskt såvida inte företaget inte kan betala utan att överträda lokala föreskrifter avseende likviditet eller reserver.

Klassificering

Företaget har inte den ovillkorade rätten att vägra inlösen och medlemsandelarna är en finansiell skuld. Begränsningarna ovan baseras på företagets förmåga att reglera sin skuld. De begränsar inlösen endast om likviditets- eller reservkrav inte uppfylls och i det fallet bara till den tidpunkt när de uppfylls. Därmed leder de inte, enligt de principer som återfinns i IAS 32, till en klassificering av det finansiella instrumentet som eget kapital. I punkt VT25 i IAS 32 står följande:

Preferensaktier kan emitteras med olika villkor. När en emittent bedömer om en preferensaktie är en finansiell skuld eller ett egetkapitalinstrument, utgår emittenten från de villkor som gäller för aktien för att avgöra om de motsvarar vad som kännetecknar en finansiell skuld. Om, exempelvis, en preferensaktie skall lösas in vid en viss tidpunkt eller när innehavaren så begär, innehåller aktien definitionsmässigt en finansiell skuld eftersom emittenten har en skyldighet att överföra finansiella tillgångar till innehavaren. Att emittenten potentiellt inte kan lösa in preferensaktien enligt avtalsvillkoren på grund av brist på tillgångar, juridiska skäl eller otillräckliga medel ändrar inte detta förhållande. [Kursiveringen tillagd här.]

FÖRBUD MOT INLÖSEN (punkterna 8 och 9)

Exempel 3

Förutsättningar

En ekonomisk förening har tidigare givit ut andelar till sina medlemmar vid olika tidpunkter och till olika belopp enligt följande:

a)	1 januari 20x1 100 000 andelar för 10 VE styck (1 000 000 VE),

b)	1 januari 20x2 100 000 andelar för 20 VE styck (ytterligare 2 000 000, så att det sammanlagda beloppet för andelarna nu är 3 000 000 VE).

Andelarna kan inlösas vid anfordran till det belopp de utgivits till.

I företagets stadgar står att ackumulerad inlösen inte kan överstiga 20 procent av det högsta antalet medlemsandelar som någonsin varit utestående. Per 31 december 20x2 har företaget 200 000 utestående andelar, vilket är det högsta antal medlemsandelar som någonsin varit utestående och inga andelar har tidigare lösts in. Den 1 januari 20x3 ändrar företaget sina stadgar och höjer tillåten nivå för ackumulerad inlösen till 25 procent av det högsta antal medlemsandelar som någonsin varit utestående.

Klassificering

Innan stadgarna har ändrats

Medlemsandelar som överstiger förbudet mot återlösen är finansiella skulder. Den ekonomiska föreningen värderar denna finansiella skuld till verkligt värde vid det första redovisningstillfället. Eftersom dessa andelar kan återlösas vid anfordran, fastställer den ekonomiska föreningen det verkliga värdet för sådana finansiella skulder enligt kraven i punkt 49 i IAS 39: ”Det verkliga värdet för en finansiell skuld som är betalbar vid anfordran (exempelvis avistainlåning) är inte lägre än det belopp som skall erläggas vid anfordran ...”. Därmed klassificerar den ekonomiska föreningen som finansiell skuld det högsta belopp som är betalbart vid anfordran enligt inlösenvillkoren.

Den 1 januari 20x1 är det högsta belopp som är betalbart enligt inlösenvillkoren 20 000 andelar för 10 VE styck och därmed klassificerar företaget 200 000 VE som finansiell skuld och 800 000 VE som eget kapital. Den 1 januari 20x2, på grund av den nya utgivningen av andelar, stiger emellertid det högsta belopp som är betalbart enligt inlösenvillkoren till 40 000 andelar för 20 VE styck. Emission av ytterligare andelar för 20 VE ger upphov till en ny skuld som värderas till verkligt värde vid första redovisningstillfället. Skulden, efter att dessa andelar har utgivits, är 20 procent av sammanlagda antalet utestående andelar (200 000) värderade till 20 VE, eller 800 000 VE. Detta kräver att en ytterligare skuld om 600 000 VE redovisas. I detta exempel redovisas ingen vinst eller förlust. Därmed klassificerar företaget nu 800 000 som finansiella skulder och 2 200 000 VE som eget kapital. I detta exempel antas att dessa belopp inte ändras mellan den 1 januari 20x1 och 31 december 20x2.

Efter det att stadgarna har ändrats

A10

Efter ändringen i stadgarna kan den ekonomiska föreningen nu bli tvungen att lösa in högst 25 procent av de utestående andelarna eller högst 50 000 andelar för 20 VE styck. Därmed klassificerar den ekonomiska föreningen som finansiella skulder, den 1 januari 20x3, ett belopp om 1 000 000 VE, som är det högsta belopp som skall betalas vid anfordran enligt inlösenvillkoren, efter vad som fastställts i enlighet med punkt 49 i IAS 39. Därför överför den ekonomiska föreningen den 1 januari 20x3 från eget kapital till finansiella skulder ett belopp om 200 000 VE, vilket innebär att 2 000 000 VE klassificeras som eget kapital. I detta exempel redovisar företaget inte en vinst eller en förlust vid överföringen.

Exempel 4

Förutsättningar

A11

Lokal lagstiftning som styr ekonomiska föreningars verksamhet, eller villkoren i ett företags stadgar, förbjuder ett företag att lösa in medlemsandelar om, genom inlösen, detta skulle minska det inbetalda kapitalet från medlemsandelarna till under 75 procent av det högsta beloppet för inbetalt kapital från medlemsandelarna. Det högsta beloppet för en viss ekonomisk förening är 1 000 000 VE. Per balansdagen uppgår saldot för inbetalt kapital till 900 000 VE.

Klassificering

A12

I detta fall skulle 750 000 VE klassificeras som eget kapital och 150 000 VE klassificeras som finansiella skulder. Utöver de punkter som redan citerats, står i punkt 18 b) i IAS 32 bland annat att:

... ett finansiellt instrument som ger innehavaren rätt att kräva att emittenten återlöser instrumentet mot kontanter eller mot annan finansiell tillgång (ett ”inlösningsbart instrument”) är en finansiell skuld. Detta gäller även om kontantbeloppet eller andra finansiella tillgångar fastställts utifrån ett index eller med annan metod som påverkas av fluktuationer, eller om det inlösningsbara instrumentets juridiska form ger innehavaren en residual rätt till emittentens tillgångar. Om innehavaren har rätt att kräva att emittenten löser in instrumentet mot kontanter eller annan finansiell tillgång motsvarar det inlösningsbara instrumentet definitionen av en finansiell skuld.

A13

Det inlösenförbud som beskrivs i exemplet skiljer sig från de restriktioner som beskrivs i punkterna 19 och VT25 i IAS 32. Dessa restriktioner är begränsningar av ett företags förmåga att betala ett belopp avseende en finansiell skuld, det vill säga de förhindrar betalning av skulden endast om vissa villkor är uppfyllda. Detta exempel, däremot, beskriver ett ovillkorat förbud mot inlösen utöver ett visst belopp, oavsett företagets förmåga att lösa in medlemsandelarna (exempelvis dess kassareserver, vinst eller utdelningsbara reserver). I praktiken förhindrar förbudet mot inlösen företaget från att ådra sig en finansiell skuld för att lösa in mer än ett angivet belopp inbetalt kapital. Därför är den andel av medlemsandelarna som omfattas av inlösenförbudet inte en finansiell skuld. Trots att varje medlemsandel kan lösas in individuellt, är en andel av sammanlagt antal utestående andelar inte inlösningsbara under några andra omständigheter än likvidation av företaget.

Exempel 5

Förutsättningar

A14

Förutsättningarna i detta exempel är samma som i exempel 4. Dessutom, per balansdagen, förhindrar de likviditetskrav som den lokala lagstiftningen föreskriver företaget från att lösa in några medlemsandelar såvida inte dess innehav av likvida medel och kortfristiga investeringar överstiger ett angivet belopp. Effekten av dessa likviditetskrav per balansdagen är att företaget inte kan betala mer än 50 000 VE för att lösa in medlemsandelar.

Klassificering

A15

På samma sätt som i exempel 4 klassificerar företaget 750 000 VE som eget kapital och 150 000 VE som en finansiell skuld. Detta beror på att det belopp som klassificeras som skuld baseras på företagets ovillkorade rätt att vägra inlösen och inte på villkorade restriktioner som förhindrar inlösen endast om likviditetskrav eller andra krav inte är uppfyllda och då bara fram till den tidpunkt då de är uppfyllda. Kraven i punkterna 19 och VT25 i IAS 32 tillämpas i detta fall.

Exempel 6

Förutsättningar

A16

Enligt företagets stadgar förbjuds företaget att lösa in medlemsandelar, förutom till den del som motsvarar den sammanlagda köpeskillingen från utgivande av ytterligare medlemsandelar till nya eller befintliga medlemmar under de föregående tre åren. Köpeskillingen från utgivning av medlemsandelar måste användas för att lösa in andelar för vilka medlemmar har begärt inlösen. Under de föregående tre åren har den sammanlagda köpeskillingen från utgivning av medlemsandelar uppgått till 12 000 VE och inga medlemsandelar har lösts in.

Klassificering

A17

Företaget klassificerar 12 000 VE av medlemsandelarna som finansiella skulder. I överensstämmelse med slutsatserna i exempel 4 är medlemsandelar som omfattas av ett ovillkorat förbud mot inlösen inte finansiella skulder. Ett sådant ovillkorat förbud tillämpas på ett belopp motsvarande den sammanlagda köpeskillingen från utgivna andelar före de föregående tre åren och därmed klassificeras detta belopp som eget kapital. Ett belopp motsvarande den sammanlagda köpeskillingen från andelar som utgivits under de föregående tre åren omfattas emellertid inte av ett ovillkorat förbud mot inlösen. Därmed ger köpeskillingen från utgivande av medlemsandelar under de tre föregående åren upphov till finansiella skulder till dess att de inte längre kan användas för inlösen av medlemsandelar. Följden blir att företaget har en finansiell skuld motsvarande den sammanlagda köpeskillingen för utgivna andelar under de föregående tre åren, efter avdrag för inlösta andelar under denna period.

Exempel 7

Förutsättningar

A18

Företaget är en kooperativ bank. Den lokala lagstiftningen som reglerar kooperativa bankers verksamhet anger att minst 50 procent av företagets sammanlagda ”utestående skulder” (ett begrepp som definieras i föreskrifterna och innefattar konton för medlemsandelar) måste vara i form av medlemmars inbetalda kapital. Effekten av föreskriften är att om en ekonomisk förenings samtliga utestående skulder är i form av medlemsandelar, kan den inlösa samtliga skulder. Per 31 december 20x1 är företagets sammanlagda utestående skulder 200 000 VE, varav 125 000 VE motsvarar konton för medlemsandelar. Enligt villkoren för medlemmarnas andelskonton kan innehavaren lösa in dem vid anfordran och det finns inga begränsningar vad gäller inlösen i företagets stadgar.

Klassificering

A19

I detta exempel klassificeras medlemsandelarna som finansiella skulder. Förbudet mot inlösen liknar de restriktioner som beskrivs i punkterna 19 och VT25 i IAS 32. Restriktionen är en villkorad begränsning av ett företags förmåga att betala ett belopp avseende en finansiell skuld, det vill säga den förhindrar betalning av skulden endast om vissa villkor är uppfyllda. Mer exakt kan företagets tvingas att lösa in hela beloppet avseende medlemsandelarna (125 000 VE) om det betalade samtliga sina övriga skulder (75 000 VE). Följden är att förbudet mot inlösen inte hindrar företaget att ådra sig en finansiell skuld för att lösa in mer än ett angivet antal medlemsandelar eller ett angivet belopp inbetalt kapital. Företaget är endast tillåtet att skjuta upp inlösen tills ett villkor är uppfyllt, det vill säga återbetalningen av övriga skulder. Medlemsandelarna i detta exempel omfattas inte av ett ovillkorat förbud mot inlösen och klassificeras därför som finansiella skulder.

8.7.2005

Europeiska unionens officiella tidning

L 175/12

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1074/2005

av den 7 juli 2005

om ändring av förordning (EG) nr 1227/2000 om tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr 1493/1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin, särskilt beträffande produktionskapacitet

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1493/1999 av den 17 maj 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin (1), särskilt artikel 15 i denna, och

av följande skäl:

(1)	För att harmonisera gemenskapssystemet för arealstöd så att samma regler gäller inom alla jordbrukssektorer bör reglerna för vinsektorn ändras i fråga om den tolerans som skall tillämpas inom ramen för systemet för omstrukturering och omställning av vinodlingar.

(2)	Denna ändring medför stora administrativa kostnader. Med tanke på att vinåret inleds den 1 augusti varje år bör denna förordning tillämpas på ansökningar om stöd som godkänns från och med den 1 augusti 2005.

(3)	I artiklarna 16 och 17 i kommissionens förordning (EG) nr 1227/2000 (2) fastställs regler om finansieringen av omstrukturerings- och omställningssystemet.

(4)

Genom kommissionens beslut 2004/687/EG av den 6 oktober 2004 om preliminär fördelning av beloppen för ett visst antal hektar per medlemsstat för omstrukturering och omställning av vinodlingar enligt rådets förordning (EG) nr 1493/1999, fördelades de finansiella anslagen för budgetåret 2005 mellan medlemsstaterna för regleringsåret 2004/2005 (3).

(5)

Enligt artiklarna 16 och 17 i förordning (EG) nr 1227/2000 skall anslag som tilldelats en medlemsstat som per den 30 juni varken betalat eller kontrollerat motsvarande utgifter, på nytt fördelas mellan de medlemsstater vars samtliga betalda och kontrollerade utgifter motsvarar det anslagsbelopp som de tilldelats. Enligt reglerna gäller också att de belopp som tilldelas medlemsstaterna för det kommande budgetåret skall minskas om deras utgifter per den 30 juni är lägre än 75 % av det anslagsbelopp som de ursprungligen tilldelats.

(6)

För vissa medlemsstater, som tillämpar omstrukturerings- och omställningssystemet för första gången under regleringsåret 2004/2005, ger de nuvarande reglerna upphov till problem. Tillämpningen av artiklarna 16 och 17 i förordning (EG) nr 1227/2000 medför för dessa medlemsstater en orimlig minskning av de tillgängliga omstrukturerings- och omställningsanslagen för det innevarande och kommande budgetåret.

(7)

För att undvika sådana orimliga minskningar bör det därför som en övergångslösning under regleringsåret 2004/2005 vara möjligt att, inom vissa gränser, på nytt fördela de anslag som tilldelats i de fall där motsvarande utgifter varken betalats eller kontrollerats per den 30 juni 2005, till medlemsstater som vid denna tidpunkt ännu inte utnyttjat sina anslag till fullo och som tillämpar omstrukturerings- och omställningssystemet för första gången under regleringsåret 2004/2005.

(8)

En liknande bestämmelse antogs 2001, när systemet för omstrukturering och omställning av vinodlingar först började tillämpas. Med tanke på att de medlemsstater som tillämpar detta system för första gången under regleringsåret 2004/2005 har gjort större ansträngningar än vissa medlemsstater gjorde under regleringsåret 2000/2001 bör möjligheterna att på nytt fördela anslagen ökas jämfört med 2001.

(9)	Förordning (EG) nr 1227/2000 bör därför ändras.

(10)	De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för vin.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förordning (EG) nr 1227/2000 ändras på följande sätt:

1.	Artikel 15.4 skall ersättas med följande: ”4. Vid tillämpningen av den här artikeln får en tolerans på 5 % tillämpas vid kontroll av de berörda arealerna. Den tolerans som anges i första stycket skall inte tillämpas vid utbetalning av stöd.”

2.	Artikel 15a.3 skall ersättas med följande: ”3. Vid tillämpningen av den här artikeln får en tolerans på 5 % tillämpas vid kontroll av de berörda arealerna. Den tolerans som anges i första stycket skall inte tillämpas vid utbetalning av stöd.”

I artikel 17 skall följande punkt läggas till:

”9. För budgetåret 2005 gäller följande:

Medlemsstater som tillämpar omstrukturerings- och omställningssystemet för första gången under regleringsåret 2004/2005 och som i den redovisning som överlämnas till kommissionen enligt artikel 16.1 a och b anger ett belopp som är lägre än 90 % av det finansiella anslag som medlemsstaten tilldelats enligt kommissionens beslut 2004/687/EG (4), får senast den 10 juli 2005 rikta en begäran till kommissionen om ytterligare utgiftsfinansiering under budgetåret 2005 utöver det belopp som redan meddelats kommissionen enligt artikel 16.1 a och b; den begärda finansieringen får uppgå till högst 90 % av det finansiella anslag som medlemsstaten tilldelats enligt beslut 2004/687/EG.

Ansökningar om ytterligare finansiering som överlämnas till kommissionen enligt artikel 16.1 c av andra medlemsstater än de som avses i led a i den här punkten skall godkännas proportionellt genom utnyttjande av de anslag som finns tillgängliga efter det att man dragit ifrån summan, för alla medlemsstater, av de belopp som meddelats och godkänts enligt artikel 16.1 a och b och det totala belopp som godkänts enligt led a i den här punkten.

c)	Kommissionen skall snarast möjligt underrätta alla medlemsstater om de definitiva anslag som de tilldelats för budgetåret 2005.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 1.1 och 1.2 skall tillämpas på stödansökningar som godkänts från och med den 1 augusti 2005.

Artikel 1.3 skall tillämpas från och med den 1 juli 2005.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 7 juli 2005.

På kommissionens vägnar

Mariann FISCHER BOEL

Ledamot av kommissionen

(1) EGT L 179, 14.7.1999, s. 1. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 1795/2003 (EUT L 262, 14.10.2003, s. 13).

(2) EGT L 143, 16.6.2000, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1389/2004 (EUT L 255, 31.7.2004, s. 7).

(3) EUT L 313, 12.10.2004, s. 23.

(4) EUT L 313, 12.10.2004, s. 23.”.

8.7.2005

Europeiska unionens officiella tidning

L 175/14

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1075/2005

av den 7 juli 2005

om utfärdande av exportlicens för vin

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 883/2001 av den 24 april 2001 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1493/1999 när det gäller handeln med produkter inom vinsektorn med tredje land (1), särskilt artikel 7 och artikel 9.3 i denna, och

av följande skäl:

(1)

Genom artikel 63.7 i rådets förordning (EG) nr 1493/1999 av den 17 maj 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin (2) begränsas beviljandet av exportbidrag för vin till de mängder och utgiftsbelopp som fastställs i det jordbruksavtal som ingicks i samband med de multilaterala handelsförhandlingarna under Uruguayrundan.

(2)	I artikel 9 i förordning (EG) nr 883/2001 fastställs villkoren för när kommissionen kan vidta särskilda åtgärder för att hindra att den mängd eller den budget som fastställs i avtalet överskrids.

(3)

Att döma av de uppgifter om exportlicensansökningar som kommissionen förfogar över den 6 juli 2005, finns det en risk för att de mängder som fortfarande finns tillgängliga den 31 augusti 2005, för bestämmelsezonerna 1) Afrika och 3) Östeuropa enligt artikel 9.5 i förordning (EG) nr 883/2001 kan komma att överskridas om det inte införs restriktioner för utfärdandet av exportlicenser med förutfastställelse av bidraget. Följaktligen bör därför en enhetlig procentsats för godkännande av kvantiteter för vilka ansökan har inlämnats den 29 juni–5 juli 2005 fastställas och utfärdandet av licenser och inlämnandet av ansökningar tillfälligt upphöra för dessa zoner till och med den 16 september 2005.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. De exportlicenser med förutfastställelse av bidraget för vin för vilka ansökan har inlämnats den 29 juni–5 juli 2005 enligt förordning (EG) nr 883/2001, skall utfärdas för 67,34 % av den mängd ansökan gäller för zon 1) Afrika och för 78,57 % av den mangd ansökan gäller för zon 3) Östeuropa.

2. Exportlicenser för vin enligt punkt 1, för vilka ansökan inlämnas från och med den 6 juli 2005, skall inte utfärdas, och från och med den 8 juli 2005 skall inlämnandet av ansökningar om exportlicenser för vin tillfälligt upphöra för bestämmelsezon 3) Östeuropa till och med den 16 september 2005.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den 8 juli 2005.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 7 juli 2005.

På kommissionens vägnar

J. M. SILVA RODRÍGUEZ

Generaldirektör för jordbruk och landsbygdsutveckling

(1) EGT L 128, 10.5.2001, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 908/2004 (EUT L 163, 30.4.2004, s. 56).

(2) EGT L 179, 14.7.1999, s. 1. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 1795/2003 (EUT L 262, 14.10.2003, s. 13).

8.7.2005

Europeiska unionens officiella tidning

L 175/15

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1076/2005

av den 7 juli 2005

om fastställande av världsmarknadspriset på orensad bomull

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av protokoll nr 4 om bomull som är fogat som bilaga till Anslutningsakten för Grekland, senast ändrat genom rådets förordning (EG) nr 1050/2001 (1),

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1051/2001 av den 22 maj 2001 om produktionsstöd för bomull (2), särskilt artikel 4 i denna, och

av följande skäl:

(1)

Enligt artikel 4 i förordning (EG) nr 1051/2001, skall ett världsmarknadspris på orensad bomull fastställas regelbundet på grundval av det världsmarknadspris som konstaterats för rensad bomull med hänsyn till det förhållande som tidigare har konstaterats mellan priset för rensad bomull och det pris som beräknas för orensad bomull. Detta tidigare förhållande har fastställts i artikel 2.2 i kommissionens förordning (EG) nr 1591/2001 av den 2 augusti 2001 om tillämpningsföreskrifter för stödsystemet för bomull (3). Om världsmarknadspriset inte kan fastställas på detta sätt skall priset fastställas på grundval av det senast fastställda priset.

(2)

Enligt artikel 5 i förordning (EG) nr 1051/2001, skall världsmarknadspriset på orensad bomull bestämmas för en produkt med vissa egenskaper och med hänsyn till de mest fördelaktiga anbuden och prisnoteringarna på världsmarknaden mellan dem som anses vara representativa för den verkliga marknadstendensen. För att bestämma detta pris har det fastställts ett medeltal av de anbud och de priser som noterats på en eller flera representativa europeiska börser för en produkt som levererats cif till en hamn inom gemenskapen och som kommer från olika leverantörsländer vilka anses vara de mest representativa för den internationella handeln. Det föreskrivs justeringar av kriterierna för att bestämma världsmarknadspriset för orensad bomull för att ta hänsyn till motiverade skillnader när det gäller den levererade produktens kvalitet eller anbudens och prisnoteringarnas karaktär. Dessa justeringar fastställs i artikel 3.2 i förordning (EG) nr 1591/2001.

(3)	Tillämpningen av ovanstående kriterier innebär att världsmarknadspriset på orensad bomull bör fastställas på nedan angiven nivå.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Världsmarknadspriset på orensad bomull, som avses i artikel 4 i förordning (EG) nr 1051/2001, fastställs till 22,569 EUR/100 kg.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den 8 juli 2005.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 7 juli 2005.

På kommissionens vägnar

J. M. SILVA RODRÍGUEZ

Generaldirektör för jordbruk och landsbygdsutveckling

(1) EGT L 148, 1.6.2001, s. 1.

(2) EGT L 148, 1.6.2001, s. 3.

(3) EGT L 210, 3.8.2001, s. 10. Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 1486/2002 (EGT L 223, 20.8.2002, s. 3).

8.7.2005

Europeiska unionens officiella tidning

L 175/16

KOMMISSIONENS BESLUT

av den 6 juli 2005

om beviljande av undantag för att anpassa medlemsstaternas statistiksystem till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 501/2004 om kvartalsvisa konton för finansiella transaktioner för den offentliga sektorn

[delgivet med nr K(2005) 1861]

(Endast de tjeckiska, danska, tyska, estniska, grekiska, spanska, franska, engelska, italienska, lettiska, litauiska, polska, slovenska och slovakiska texterna är giltiga)

(2005/488/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR FATTAT DETTA BESLUT

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 501/2004 av den 10 mars 2004 om kvartalsvisa konton för finansiella transaktioner för den offentliga sektorn (1), särskilt artikel 6.3 och 6.4 i denna,

med beaktande av den begäran som framställts av Republiken Tjeckien, Konungariket Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Estland, Republiken Grekland, Konungariket Spanien, Republiken Frankrike, Irland, Republiken Italien, Republiken Cypern, Republiken Lettland, Republiken Litauen, Storhertigdömet Luxemburg, Republiken Malta, Republiken Österrike, Republiken Polen, Republiken Slovenien och Republiken Slovakien, och

av följande skäl:

(1)

Syftet med förordning (EG) nr 501/2004 är att förteckna och definiera huvuddragen i de kategorier av det Europeiska nationalräkenskapssystemet (ENS 95) som rör finansiella transaktioner samt finansiella tillgångar och skulder för den offentliga sektorn och för varje delsektor inom den offentliga sektorn. Medlemsstaterna är skyldiga att successivt rapportera uppgifterna till kommissionen (Eurostat) kvartalsvis.

(2)	Enligt artikel 6.3 och 6.4 i förordning (EG) nr 501/2004 får kommissionen emellertid medge ett eller flera undantag från förordningens tidtabell för rapporteringen av kvartalsuppgifter. Undantagen kan medges av olika skäl och på olika villkor.

(3)	Ett antal medlemsstater har i enlighet med bestämmelserna i förordning (EG) nr 501/2004 skriftligen begärt undantag för att de skall kunna anpassa sina nationella statistiksystem så att de uppfyller kraven i förordningen.

(4)	Enligt de upplysningar som Eurostat fått beror medlemsstaternas önskemål om undantag på att de nationella statistiksystemen kräver omfattande anpassningar för att helt stämma överens med förordning (EG) nr 501/2004. De undantag som begärs bör därför medges i sin helhet.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Undantag medges härmed för de medlemsstater som förtecknas i bilagan, på de villkor och enligt de gränser som där anges, så att dessa medlemsstater skall kunna anpassa sina nationella statistiksystem till bestämmelserna i förordning (EG) nr 501/2004.

Artikel 2

Detta beslut riktar sig till Republiken Tjeckien, Konungariket Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Estland, Republiken Grekland, Konungariket Spanien, Republiken Frankrike, Irland, Republiken Italien, Republiken Cypern, Republiken Lettland, Republiken Litauen, Storhertigdömet Luxemburg, Republiken Malta, Republiken Österrike, Republiken Polen, Republiken Slovenien och Republiken Slovakien.

Utfärdat i Bryssel den 6 juli 2005.

På kommissionens vägnar

Joaquín ALMUNIA

Ledamot av kommissionen

(1) EUT L 81, 19.3.2004, s. 1.

BILAGA

Land

Kvartalsuppgifter för vilka undantag medges när det gäller finansiella transaktioner och/eller finansiella tillgångar och skulder, och/eller för respektive sektor eller delsektor

Tidsfrist

Tjeckien

—	F.1/AF.1, F.2/AF.2, F.331/AF.331, F.332/AF.332, F.34/AF.34, F.41/AF.41, F.42/AF.42, F.5/AF.5, F.61/AF.61, F.62/AF.62, F.7/AF.7 för sektor S.13 och alla dess delsektorer

—	F.511/AF.511 och F.21/AF.21 för delsektor S.1311

—	Uppdelning på motpartssektor för delsektorerna S.1311 och S.1314

December 2005

Danmark

—	Uppdelning på motpartssektor för delsektorerna S.1311 och S.1314

December 2005

Tyskland

—	F.331/AF.331, F.332/AF.332, F.34/AF.34, F.41/AF.41, F.42/AF.42, F.5/AF.5, F.62/AF.62, F.7/AF.7 – tillgångar för sektor S.13 och delsektorerna S.1311, S.1312 och S.1313, och F.511/AF.511 – tillgångar för delsektor S.1311

—	F.34/AF.34, F.61/AF.61, F.62/AF.62, F.7/AF.7 – skulder för sektor S.13 och delsektorerna S.1311, S.1312, S.1313 och S.1314

—	F.34/AF.34, F.5/AF.5, F.62/AF.62, F.7/AF.7 – tillgångar för delsektor S.1314

—	Uppdelning på motpartssektor för delsektorerna S.1311 och S.1314

December 2005

Estland

—	F.1/AF.1, F.2/AF.2, F.331/AF.331, F.332/AF.332, F.34/AF.34, F.41/AF.41, F.42/AF.42, F.5/AF.5, F.61/AF.61, F.62/AF.62, F.7/AF.7 för sektor S.13 och alla dess delsektorer

—	F.511/AF.511 och F.21/AF.21 för delsektor S.1311

—	Uppdelning på motpartssektor för delsektorerna S.1311 och S.1314

December 2005

Grekland

—	F.1/AF.1, F.2/AF.2, F.331/AF.331, F.332/AF.332, F.34/AF.34, F.41/AF.41, F.42/AF.42, F.5/AF.5, F.61/AF.61, F.62/AF.62, F.7/AF.7 för sektor S.13 och alla dess delsektorer

—	F.511/AF.511 och F.21/AF.21 för delsektor S.1311

—	Uppdelning på motpartssektor för delsektorerna S.1311 och S.1314

December 2005

Spanien

—	F.34/AF.34 för sektor S.13 och alla dess delsektorer

December 2005

Frankrike

—	F.1/AF.1, F.2/AF.2, F.331/AF.331, F.332/AF.332, F.34/AF.34, F.41/AF.41, F.42/AF.42, F.5/AF.5, F.61/AF.61, F.62/AF.62, F.7/AF.7 för sektor S.13 och delsektorerna S.1313 och S.1314

—	F.7/AF.7 – tillgångar och skulder för delsektor S.1311

December 2005

Irland

—	Uppdelning på motpartssektor för delsektorerna S.1311 och S.1314

Juni 2005

Italien

—	F.7/AF.7 för sektor S.13 och alla dess delsektorer

December 2005

Cypern

—	F.1/AF.1, F.2/AF.2, F.331/AF.331, F.332/AF.332, F.34/AF.34, F.41/AF.41, F.42/AF.42, F.5/AF.5, F.61/AF.61, F.62/AF.62, F.7/AF.7 för sektor S.13 och alla dess delsektorer

—	F.511/AF.511 och F.21/AF.21 för delsektor S.1311

—	Uppdelning på motpartssektor för delsektorerna S.1311 och S.1314

December 2005

Lettland

—	F.1, F.2, F.331, F.332, F.34, F.41, F.42, F.5, F.61, F.62, F.7 för sektor S.13 och alla dess delsektorer, samt F.511 och F.21 för delsektor S.1311

—	AF.5-tillgångar för sektor S.13 och delsektorerna S.1311 och S.1313, samt AF.511-tillgångar för delsektor S.1311

—	AF.7-tillgångar för sektor S.13 och alla dess delsektorer

—	Uppdelning på motpartssektor för AF.41-tillgångar för delsektor S.1311 och för AF.5-tillgångar för delsektorer S.1311 och S.1314

December 2005

Litauen

—	F.5/AF.5, F.511/AF.511 och F.7/AF.7 för sektor S.13 och alla dess delsektorer

—	Uppdelning på motpartssektor för F.5/AF.5 för delsektorerna S.1311 och S.1314

December 2005

Luxemburg

—	F.61/AF.61, F.62/AF.62 och F.7/AF.7 för sektor S.13 och alla dess delsektorer

December 2005

Malta

—	F.1/AF.1, F.2/AF.2, F.331/AF.331, F.332/AF.332, F.34/AF.34, F.41/AF.41, F.42/AF.42, F.5/AF.5, F.61/AF.61, F.62/AF.62, F.7/AF.7 för sektor S.13 och alla dess delsektorer

—	F.511/AF.511 och F.21/AF.21 för delsektor S.1311

—	Uppdelning på motpartssektor för delsektorerna S.1311 och S.1314

December 2005

Österrike

—	F.41/AF.41, F.42/AF.42 – tillgångar för sektor S.13 och delsektorerna S.1312 och S.1313

—	F.7/AF.7 – tillgångar och skulder för sektor S.13 och alla dess delsektorer

December 2005

Polen

—	F.1/AF.1, F.2/AF.2, F.331/AF.331, F.332/AF.332, F.34/AF.34, F.41/AF.41, F.42/AF.42, F.5/AF.5, F.61/AF.61, F.62/AF.62, F.7/AF.7 för sektor S.13 och alla dess delsektorer

—	F.511/AF.511 och F.21/AF.21 för delsektor S.1311

—	Uppdelning på motpartssektor för delsektorerna S.1311 och S.1314

December 2005

Slovenien

—	F.1/AF.1, F.2/AF.2, F.331/AF.331, F.332/AF.332, F.34/AF.34, F.41/AF.41, F.42/AF.42, F.5/AF.5, F.61/AF.61, F.62/AF.62, F.7/AF.7 för sektor S.13 och dess delsektorer

—	F.511/AF.511 och F.21/AF.21 för delsektor S.1311

—	Uppdelning på motpartssektor för delsektorerna S.1311 och S.1314

December 2005

Slovakien

—	F.1/AF.1, F.2/AF.2, F.331/AF.331, F.332/AF.332, F.34/AF.34, F.41/AF.41, F.42/AF.42, F.5/AF.5, F.61/AF.61, F.62/AF.62, F.7/AF.7 för sektor S.13 och alla dess delsektorer

—	F.511/AF.511 och F.21/AF.21 för delsektor S.1311

—	Uppdelning på motpartssektor för delsektorerna S.1311 och S.1314

December 2005

8.7.2005

Europeiska unionens officiella tidning

L 175/20

KOMMISSIONENS BESLUT

av den 6 juli 2005

om beviljande av undantag för vissa medlemsstater beträffande den första rapporteringen av kvartalsvisa uppgifter i enlighet med rådets förordning (EG) nr 1222/2004

[delgivet med nr K(2005) 1874]

(Endast de tjeckiska, danska, grekiska, franska, polska, portugisiska och slovenska texterna är giltiga)

(2005/489/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR FATTAT DETTA BESLUT

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1222/2004 av den 28 juni 2004 om sammanställning och rapportering av uppgifter om den offentliga sektorns kvartalsvisa skuldsättning (1), särskilt artikel 2.3 i denna, och

av följande skäl:

(1)

Förordning (EG) nr 1222/2004 innehåller regler för sammanställning och rapportering av uppgifter om den offentliga sektorns kvartalsvisa skuldsättning, och har, med undantag för referensperioden, samma definition för skuldsättningen i den offentliga sektorn som rådets förordning (EG) nr 3605/93 av den 22 november 1993 om tillämpningen av det protokoll om förfarandet vid alltför stora underskott som är fogat till Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (2).

(2)	I artikel 2.3 i förordning (EG) nr 1222/2004 anges att kommissionen får bevilja undantag för högst ett år för den första rapporteringen av kvartalsvisa uppgifter, om de nationella statistiksystemen behöver genomgå större förändringar.

(3)	Myndigheterna i Tjeckien, Danmark, Grekland, Frankrike, Polen, Portugal och Slovenien har begärt sådana undantag.

(4)	Enligt de upplysningar som kommissionen (Eurostat) fått beror medlemsstaternas önskemål om undantag på att deras nationella statistiksystem kräver omfattande förändringar som inte kan genomföras före den 31 december 2004.

(5)	De undantag som begärs bör därför medges.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De medlemsstater som nämns i artikel 2 i detta beslut beviljas undantag från den tidsfrist som fastställts i förordning (EG) nr 1222/2004 för den första rapporteringen av uppgifter om den offentliga sektorns kvartalsvisa skuldsättning.

För dessa medlemsstater skall sista rapporteringsdag vara den 31 december 2005.

Artikel 2

Detta beslut riktar sig till Republiken Tjeckien, Konungariket Danmark, Republiken Grekland, Republiken Frankrike, Republiken Polen, Republiken Portugal och Republiken Slovenien.

Utfärdat i Bryssel den 6 juli 2005.

På kommissionens vägnar

Joaquín ALMUNIA

Ledamot av kommissionen

(1) EUT L 233, 2.7.2004, s. 1.

(2) EGT L 332, 31.12.1993, s. 7. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 351/2002 (EGT L 55, 26.2.2002, s. 23).

8.7.2005

Europeiska unionens officiella tidning

L 175/21

KOMMISSIONENS BESLUT

av den 7 juli 2005

om avslutande av antidumpningsförfarandet beträffande import av vissa rördelar med ursprung i Taiwan och Socialistiska republiken Vietnam

(2005/490/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR FATTAT DETTA BESLUT

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (1) (nedan kallad ”den grundläggande antidumpningsförordningen”), särskilt artikel 9 i denna,

efter samråd med rådgivande kommittén, och

av följande skäl:

I FÖRFARANDE

(1)

Den 11 augusti 2004 meddelade kommissionen, efter samråd, genom ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning (2), att ett antidumpningsförfarande skulle inledas beträffande import till gemenskapen av rördelar (med undantag av gjutna rördelar, flänsar samt rördelar avsedda för gängning) av järn eller stål (med undantag av rostfritt stål) med en yttre diameter av högst 609,6 mm, av det slag som används för stumsvetsning eller andra ändamål, med ursprung i Taiwan och Vietnam och som vanligtvis klassificeras enligt KN-nummer 7307 93 11, 7307 93 19, 7307 99 30 och 7307 99 90.

(2)

Antidumpningsförfarandet inleddes med anledning av ett klagomål som ingavs den 28 juni 2004 av Defence Committee of the Steel Butt-welding Fittings Industry of the European Union (nedan kallad ”den klagande”) såsom företrädare för gemenskapstillverkare som svarar för en betydande del, i detta fall över 60 %, av gemenskapens produktion av denna typ av rördelar, i enlighet med artikel 5 i den grundläggande antidumpningsförordningen. Klagomålet innehöll tillräcklig bevisning om dumpning av den nämnda produkten och om därav vållad väsentlig skada, och denna bevisning ansågs vara tillräcklig för att motivera att ett förfarande inleddes.

(3)

Kommissionen underrättade officiellt de exporterande tillverkare i Vietnam och Taiwan, importörer och handlare samt deras intresseorganisationer, leverantörer och användare som den visste var berörda, företrädare för de berörda exportländerna och de klagande gemenskapstillverkarna om att förfarandet inletts. Berörda parter gavs tillfälle att lämna synpunkter skriftligen och att begära att bli hörda inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet.

II ÅTERKALLANDE AV KLAGOMÅLET OCH AVSLUTANDE AV FÖRFARANDET

(4)	Den klagande återkallade formellt sitt klagomål genom en skrivelse till kommissionen av den 23 mars 2005.

(5)	I enlighet med artikel 9.1 i den grundläggande antidumpningsförordningen får ett förfarande avslutas om klagomålet återkallas, utom när ett sådant avslutande står i strid med gemenskapens intresse.

(6)

Kommissionen ansåg att det aktuella förfarandet borde avslutas, eftersom det inte hade framkommit något nytt inom ramen för undersökningen som tydde på att ett avslutande av förfarandet skulle stå i strid med gemenskapens intresse. De berörda parterna underrättades om detta och gavs tillfälle att lämna synpunkter. Kommissionen mottog emellertid inte några synpunkter.

(7)	Kommissionen drar därför slutsatsen att antidumpningsförfarandet beträffande import till gemenskapen av vissa rördelar med ursprung i Taiwan och Vietnam bör avslutas utan att några antidumpningsåtgärder införs.

(8)	De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från den rådgivande kommittén.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Enda artikel

Antidumpningsförfarandet gällande import av rördelar (med undantag av gjutna rördelar, flänsar samt rördelar avsedda för gängning) av järn eller stål (med undantag av rostfritt stål) med en yttre diameter av högst 609,6 mm, av det slag som används för stumsvetsning eller andra ändamål, med ursprung i Taiwan och Vietnam och som vanligtvis klassificeras enligt KN-nummer 7307 93 11, 7307 93 19, 7307 99 30 och 7307 99 90 avslutas härmed.

Utfärdat i Bryssel den 7 juli 2005.

På kommissionens vägnar

Peter MANDELSON

Ledamot av kommissionen

(1) EGT L 56, 6.3.1996, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 461/2004 (EUT L 77, 13.3.2004, s. 12).

(2) EUT C 203, 11.8.2004, s. 5.

		ISSN 1725-2628
Europeiska unionens officiella tidning		L 175

Svensk utgåva	Lagstiftning	48 årgången 8 juli 2005

Innehållsförteckning		I Rättsakter vilkas publicering är obligatorisk	Sida
		Kommissionens förordning (EG) nr 1072/2005 av den 7 juli 2005 om fastställande av schablonvärden vid import för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker	1
	*	Kommissionens förordning (EG) nr 1073/2005 av den 7 juli 2005 om ändring av förordning (EG) nr 1725/2003 om antagande av vissa redovisningsstandarder i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002, med avseende på IFRIC 2 ( 1 )	3
	*	Kommissionens förordning (EG) nr 1074/2005 av den 7 juli 2005 om ändring av förordning (EG) nr 1227/2000 om tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr 1493/1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin, särskilt beträffande produktionskapacitet	12
		Kommissionens förordning (EG) nr 1075/2005 av den 7 juli 2005 om utfärdande av exportlicens för vin	14
		Kommissionens förordning (EG) nr 1076/2005 av den 7 juli 2005 om fastställande av världsmarknadspriset på orensad bomull	15

	II Rättsakter vilkas publicering inte är obligatorisk
	Kommissionen
*	Kommissionens beslut av den 6 juli 2005 om beviljande av undantag för att anpassa medlemsstaternas statistiksystem till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 501/2004 om kvartalsvisa konton för finansiella transaktioner för den offentliga sektorn [delgivet med nr K(2005) 1861]	16
*	Kommissionens beslut av den 6 juli 2005 om beviljande av undantag för vissa medlemsstater beträffande den första rapporteringen av kvartalsvisa uppgifter i enlighet med rådets förordning (EG) nr 1222/2004 [delgivet med nr K(2005) 1874]	20
*	Kommissionens beslut av den 7 juli 2005 om avslutande av antidumpningsförfarandet beträffande import av vissa rördelar med ursprung i Taiwan och Socialistiska republiken Vietnam	21