29.12.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 385/1

(1)

Europeiska rådet i Thessaloniki den 19 och 20 juni 2003 fastslog att det behövs en enhetlig strategi inom Europeiska unionen vad gäller biometriska kännetecken eller biometriska data i tredjelandsmedborgares resehandlingar, EU medborgares pass och informationssystem (VIS and SIS II).

(2)

Minimisäkerhetsstandarder för pass infördes genom en resolution antagen av företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet den 17 oktober 2000 (3). Denna resolution bör nu förstärkas genom en gemenskapsåtgärd i syfte att skapa mer harmoniserade säkerhetsstandarder för pass och resehandlingar som skydd mot förfalskning. Samtidigt bör biometriska kännetecken integreras i passet eller resehandlingen, så att det skapas en tillförlitlig koppling mellan den rättmätige innehavaren och handlingen.

(3)

Harmoniseringen av säkerhetsdetaljer och införandet av biometriska kännetecken är ett viktigt steg på vägen mot användandet av nya element, med tanke på framtida utveckling på europeisk nivå, för att göra resehandlingar säkrare och skapa en mer tillförlitlig koppling mellan innehavaren och passet eller resehandlingen och därigenom bidra till att förhindra att de används i bedrägligt syfte. Internationella civila luftfartsorganisationens (ICAO) specifikationer, i synnerhet de som anges i dokument 9303 om maskinläsbara resehandlingar, bör beaktas.

(4)

Denna förordning omfattar endast harmonisering av säkerhetsdetaljer, inklusive biometriska kännetecken för medlemsstaternas pass och resehandlingar. Att utse de myndigheter och organ som bemyndigas att få tillgång till uppgifterna i handlingarnas lagringsmedium är en fråga för nationell lagstiftning, med förbehåll för relevanta bestämmelser i gemenskapslagstiftningen, Europeiska unionens lagstiftning eller internationella avtal.

(5)

Denna förordning bör endast innehålla sådana specifikationer som inte är sekretessbelagda. Dessa behöver kompletteras med specifikationer som får förbli sekretessbelagda för att förebygga risken för hel och delförfalskning. Sådana ytterligare tekniska specifikationer bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (4).

(6)

Kommissionen bör biträdas av den kommitté som inrättades genom artikel 6 i rådets förordning (EG) nr 1683/95 av den 29 maj 1995 om en enhetlig utformning av visumhandlingar (5).

(7)

För att kunna garantera att de uppgifter som avses inte görs tillgängliga för fler personer än nödvändigt, är det också av stor vikt att varje medlemsstat utser ett enda organ som ansvarigt för tillverkningen av pass och resehandlingar, samtidigt som det bör stå medlemsstaterna fritt att vid behov byta ut detta organ. Av säkerhetsskäl bör varje medlemsstat meddela kommissionen och övriga medlemsstater namnet på det ansvariga organet.

(8)

Beträffande vilka personuppgifter som skall behandlas i samband med pass och resehandlingar gäller Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (6). Det bör säkerställas att inga andra uppgifter lagras i passet, om det inte föreskrivs i förordningen eller dess bilagor eller anges i den aktuella resehandlingen.

(9)

För att det grundläggande målet, dvs. införande av gemensamma säkerhetsstandarder och interoperabla biometriska kännetecken, skall kunna uppnås, är det i enlighet med proportionalitetsprincipen nödvändigt och lämpligt att fastställa regler för samtliga medlemsstater som tillämpar konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 (7). I enlighet med artikel 5 tredje stycket i fördraget går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå de eftersträvade målen.

(10)

I enlighet med artiklarna 1 och 2 i det till Fördraget om Europeiska unionen och Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen fogade protokollet om Danmarks ställning deltar Danmark inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig i Danmark. Eftersom denna förordning bygger på Schengenregelverket enligt bestämmelserna i avdelning IV i tredje delen av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, skall Danmark, i enlighet med artikel 5 i nämnda protokoll, inom en tid av sex månader efter det att rådet har antagit förordningen besluta huruvida landet skall införliva denna med sin nationella lagstiftning.

(11)

Denna förordning utgör en utveckling av bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Förenade kungariket inte deltar i enlighet med rådets beslut 2000/365/EG av den 29 maj 2000 om en begäran från Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (8). Förenade kungariket deltar därför inte i antagandet av förordningen, som inte är bindande för eller tillämplig i Förenade kungariket.

(12)

Denna förordning utgör en utveckling av bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Irland inte deltar i enlighet med rådets beslut 2002/192/EG av den 28 februari 2002 om Irlands begäran om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket (9). Irland deltar därför inte i antagandet av förordningen, som inte är bindande för eller tillämplig i Irland.

(13)

När det gäller Island och Norge utgör denna förordning, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa båda staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (10), en utveckling av bestämmelser i Schengenregelverket, vilka omfattas av det område som avses i artikel 1.B i rådets beslut 1999/437/EG av den 17 maj 1999 om vissa tillämpningsföreskrifter för det avtalet (11).

(14)

När det gäller Schweiz utgör denna förordning, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket (12), en utveckling av bestämmelser i Schengenregelverket vilka omfattas av det område som avses i artikel 1.B i beslut 1999/437/EG jämförd med artikel 4.1 i rådets beslut av den 25 oktober 2004 om undertecknande på Europeiska unionens vägnar och provisorisk tillämpning av vissa bestämmelser i det avtalet (13).

a)

Ytterligare säkerhetsdetaljer och säkerhetskrav, inklusive strängare standarder för att förebygga risken för hel- och delförfalskningar.

b)

Tekniska specifikationer för lagringsmediet för de biometriska kännetecknen och deras säkerhet, inklusive förhindrande av obehörig åtkomst.

c)

Kvalitetskrav och gemensamma standarder för ansiktsbilden och fingeravtrycken.

a)

handlingens autenticitet,

b)

innehavarens identitet genom direkt tillgängliga jämförbara kännetecken, när uppvisande av pass eller andra resehandlingar krävs enligt lag.

a)

i fråga om ansiktsbilden, senast 18 månader,

b)

i fråga om fingeravtrycken, senast 36 månader

29.12.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 385/7

(1)

Kommissionens förordning (EEG) nr 2237/77 (2) innehåller den företagsredovisning som skall användas.

(2)

I samband med de uppgifter som samlats in för företagsredovisningen måste man ta hänsyn till utvecklingen av den gemensamma jordbrukspolitiken. Rådets förordning (EG) nr 1782/2003 av den 29 september 2003 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare och om ändring av förordningarna (EEG) nr 2019/93, (EG) nr 1452/2001, (EG) nr 1453/2001, (EG) nr 1454/2001, (EG) nr 1868/94, (EG) nr 1251/1999, (EG) nr 1254/1999, (EG) nr 1673/2000, (EEG) nr 2358/71 och (EG) nr 2529/2001 (3) innebär en genomgripande förändring av hur stöd betalas till jordbrukare i gemenskapen. Dessa förändringar måste beaktas när företagsredovisningen görs så att man på korrekt sätt kan övervaka utvecklingen av jordbruksinkomster och få fram tillräckligt underlag för affärsanalyser av företagen.

(3)

Företagsredovisningen måste anpassas mot bakgrund av Tjeckiens, Estlands, Cyperns, Lettlands, Litauens, Ungerns, Maltas, Polens, Sloveniens och Slovakiens anslutning.

(4)

Förordning (EG) nr 2237/77 bör därför ändras.

(5)

Eftersom vissa av ändringarna kommer att gälla från och med 2004 är det lämpligt att ändra företagsredovisningen från och med räkenskapsåret 2004.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Gemenskapskommittén för informationssystemet för jordbruksföretagens redovisningsuppgifter.

29.12.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 385/20

(1)

Harmoniserade regler för ekologisk djuruppfödning är en relativt ny företeelse, och utvecklingen inom sektorn gör att det fortfarande inte finns tillräcklig biologisk mångfald hos ekologiskt uppfödda djur på marknaden. Det finns därför fortfarande behov av att underlätta den ekologiska djuruppfödningens utveckling.

(2)

Genom kommissionens förordning (EG) nr 2277/2003 av den 22 december 2003 om ändring av bilagorna I och II till rådets förordning (EEG) nr 2092/91 (2) förlängdes den övergångsperiod under vilken konventionella djur får införlivas med ett ekologiskt produktionssystem till den 31 december 2004. Det har emellertid visat sig att den förlängda perioden inte räcker, särskilt i fråga om fjäderfäproduktion som i sina olika faser berör olika specialiserade sektorer.

(3)

Det är därför fortfarande nödvändigt att dryga ut produktionen med icke-ekologiskt uppfödda djur. Bestämmelserna om djurens ursprung bör anpassas i enlighet med detta.

(4)

Det är visserligen redan möjligt att skärpa ursprungsbestämmelserna för värphöns, men produktionsstandarderna för dessa djur har ännu inte harmoniserats. Fram till det att sådana standarder har införts, och när ekologiskt uppfödda djur inte finns att tillgå, bör det vara tillåtet att införliva icke-ekologiskt uppfödda värphöns som är högst 18 veckor gamla med en enhet med ekologisk produktion, under förutsättning att vissa villkor är uppfyllda.

(5)

Bilaga I till förordning (EEG) nr 2092/91 bör ändras i enlighet med detta.

(6)

Åtgärden är brådskande, eftersom vissa ursprungsbestämmelser för djur upphör att gälla den 31 december 2004, och förordningen bör därför träda i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

(7)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som har inrättats i enlighet med artikel 14 i förordning (EEG) nr 2092/91.

29.12.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 385/22

(1)

Enligt artikel 27.5 i förordning (EG) nr 1260/2001 skall exportbidraget för sockerprodukter differentieras beroende på bestämmelseorterna om situationen på världsmarknaden eller särskilda krav på vissa marknader gör detta nödvändigt.

(2)

I artikel 1 i kommissionens förordning (EG) nr 1327/2004 av den 19 juli 2004 om en stående anbudsinfordran för regleringsåret 2004/05 för fastställande av avgifter och/eller exportbidrag för vitsocker (2) fastställs bestämmelser om en sådan differentiering genom att vissa bestämmelseorter utesluts. Dessutom utesluts vissa bestämmelseorter genom den fastställelse som sker en eller två gånger i månaden av exportbidraget för vitsocker, råsocker som inte är vidare förädlat, siraper och vissa andra sockerprodukter, enligt artiklarna 28 och 30 i förordning (EG) nr 1260/2001.

(3)

Enligt artikel 27.11 första stycket i förordning (EG) nr 1260/2001 skall bidrag utbetalas om det kan styrkas att produkterna har exporterats från gemenskapen och, när det gäller ett differentierat exportbidrag, har anlänt till den bestämmelseort som anges i licensen eller en annan bestämmelseort för vilken ett exportbidrag har fastställts.

(4)

I artikel 16 i kommissionens förordning (EG) nr 800/1999 av den 15 april 1999 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med exportbidrag för jordbruksprodukter (3) anges vilka olika dokument som utgör bevis för att en produkt har tullbehandlats för import i ett tredjeland vid differentiering av bidragsnivåerna efter bestämmelseort. Enligt denna bestämmelse får kommissionen i särskilda fall, som skall fastställas, besluta att det bevis som avses i nämnda artikel får anses ha lagts fram genom att ett visst dokument visas upp eller på annat sätt.

(5)

I sockersektorn styrs exporten vanligtvis genom avtal som definieras som fob på Londons terminsmarknad. Därmed övertar köparna vid denna fob-position alla avtalsenliga skyldigheter, däribland beviset på tullbehandling, utan att direkt få del av det bidrag som detta bevis ger rätt till. Att erhålla detta bevis för de totala kvantiteter som exporteras kan innebära avsevärda administrativa svårigheter i vissa länder, något som kraftigt kan försena eller förhindra betalningen av bidraget för de totala kvantiteter som faktiskt exporterats.

(6)

För att begränsa följderna för jämvikten på sockermarknaden, fastställs i kommissionens förordning (EG) nr 40/2004 av den 9 januari 2004 om bevis på tullbehandling vid import av socker till tredje land enligt artikel 16 i förordning (EG) nr 800/1999 (4) alternativa bevis som ger de garantier som gör det möjligt att betrakta produkten som importerad till ett tredje land.

(7)

Eftersom de administrativa svårigheterna och deras konsekvenser för marknaden kvarstår strax före tidsfristens utgång den 31 december 2004, då förordning (EG) nr 40/2004 skall upphöra att gälla, bör alternativa bevis på bestämmelseort fastställas på nytt för export som genomförs från och med den 1 januari 2005.

(8)

Eftersom det rör sig om ett undantag bör tillämpningsperioden begränsas.

(9)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Förvaltningskommittén för socker.

a)

En kopia av transportdokumentet.

b)

Ett intyg på att produkten har lossats – upprättat av en officiell myndighet i det berörda tredjelandet, eller av de officiella myndigheterna i en medlemsstat som finns etablerad i bestämmelselandet, eller av ett internationellt övervakningsorgan som har godkänts enligt artikel 16a–f i förordning (EG) nr 800/1999 – där det intygas att produkten har lämnat lossningsplatsen eller att den i alla fall, såvitt den myndighet eller det organ som utfärdar intyget vet, därefter inte har lastats om för att exporteras vidare.

c)

Ett bankdokument som har utfärdats av godkända mellanled etablerade i gemenskapen, i vilket det intygas att den betalning som motsvarar den berörda exporten har krediterats på exportörens konto hos dem, eller betalningsbeviset.

29.12.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 385/24

(1)

Genom beslut 2004/664/EG av den 24 september 2004 (3) godkände rådet för undertecknande och för provisorisk tillämpning från och med den 1 maj 2004 ett protokoll till Europa–Medelhavsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Arabrepubliken Egypten, å andra sidan, i syfte att beakta Tjeckiens, Estlands, Cyperns, Ungerns, Lettlands, Litauens, Maltas, Polens, Sloveniens och Slovakiens anslutning till Europeiska unionen.

(2)

Detta protokoll anger en ny tullkvot och ändrar de befintliga tullkvoterna i förordning (EG) nr 747/2001.

(3)

För att genomföra den nya tullkvoten och ändringarna av de befintliga tullkvoterna är det nödvändigt att ändra förordning (EG) nr 747/2001.

(4)

För år 2004 bör volymerna för den nya tullkvoten och ökningen av volymerna för de befintliga tullkvoterna beräknas i proportion till de basvolymer som anges i protokollet, med hänsyn tagen till den del av perioden som förflutit före den 1 maj 2004.

(5)

För att underlätta förvaltningen av vissa befintliga tullkvoter som fastställs i förordning (EG) nr 747/2001, bör de kvantiteter som importerats inom ramen för de kvoterna räknas av mot de tullkvoter som öppnats i enlighet med förordning (EG) nr 747/2001, ändrad genom den här förordningen.

(6)

Efter anslutningen av Malta och Cypern till Europeiska unionen bör de tullkvoter och referenskvantiteter för produkter med ursprung i dessa medlemsstater som fastställts i förordning (EG) nr 747/2001 upphöra att gälla. Hänvisningarna till dessa kvoter och referenskvantiteter bör därför utgå.

(7)

Eftersom protokollet till Europa–Medelhavsavtalet med Egypten tillämpas provisoriskt från den 1 maj 2004 bör denna förordning tillämpas från samma datum och träda i kraft snarast möjligt.

(8)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från Tullkodexkommittén.

1)

Artikel 1 skall ersättas med följande:

”Artikel 1

Tullmedgivanden inom ramen för gemenskapstullkvoter eller referenskvantiteter

Produkter med ursprung i Algeriet, Marocko, Tunisien, Egypten, Jordanien, Syrien, Libanon, Israel, Västbanken och Gazaremsan och Turkiet som är förtecknade i bilagorna I–IX skall vid övergång till fri omsättning i gemenskapen omfattas av tullbefrielse eller nedsatta tullsatser inom ramen för gemenskapens tullkvoter eller inom ramen för de referenskvantiteter under de perioder och i enlighet med de bestämmelser som anges i denna förordning.”

2)

Artikel 3.2 skall utgå.

3)

Bilaga IV skall ändras i enlighet med bilagan till denna förordning.

4)

Bilagorna X och XI skall utgå.

29.12.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 385/28

(1)

Den 16 oktober 2001 bemyndigade rådet kommissionen att förhandla med Schweiziska edsförbundet om ett lämpligt avtal för att se till att Schweiziska edsförbundet inför åtgärder som är likvärdiga med dem som tillämpas inom gemenskapen i syfte att sörja för en effektiv beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar.

(2)

Tillämpningen av bestämmelserna i direktiv 2003/48/EG (2) är beroende av att Schweiziska edsförbundet tillämpar åtgärder som är likvärdiga med dem som finns i det direktivet, i enlighet med ett avtal som Schweiziska edsförbundet ingår med Europeiska gemenskapen.

(3)

Gemenskapen har beslutat att tillgodose Schweiziska edsförbundets begäran att det i avtalet skall ingå åtgärder som är likvärdiga med ordningarna i rådets direktiv 90/435/EEG av den 23 juli 1990 om ett gemensamt beskattningssystem för moderbolag och dotterbolag hemmahörande i olika medlemsstater (3) och i rådets direktiv 2003/49/EG av den 3 juni 2003 om ett gemensamt system för beskattning av räntor och royalties som betalas mellan närstående bolag i olika medlemsstater (4), i direktivens ursprungliga lydelse.

(4)

Avtalet och det tillhörande samförståndsavtalet bör undertecknas och godkännas på gemenskapens vägnar.

(5)

Det är nödvändigt att föreskriva ett enkelt och snabbt förfarande för eventuella anpassningar av bilagorna I och II till avtalet.

29.12.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 385/50

(1)

Enligt artikel 17.2 i avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om åtgärder likvärdiga med dem som föreskrivs i rådets direktiv 2003/48/EG om beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar skall Schweiz och, i tillämpliga fall, gemenskapen med förbehåll för de villkor som anges i avtalet faktiskt genomföra och börja tillämpa det från och med den 1 januari 2005.

(2)

Ett villkor för tillämpningen av avtalet är emellertid enligt artikel 18.1 att vissa av medlemsstaternas beroende eller associerade territorier samt Förenta staterna, Andorra, Liechtenstein, Monaco och San Marino var och en antar och genomför åtgärder som är förenliga med eller likvärdiga med bestämmelserna i direktivet eller det avtalet. Enligt artikel 18.2 skall de avtalsslutande parterna, såvida de inte minst sex månader före det datum som avses i artikel 17.2 (den 1 januari 2005) beslutar att villkoret kommer att vara uppfyllt, i samförstånd i stället anta ett nytt datum för tillämpningen av artikel 17.2. Något sådant beslut har inte tagits.

(3)

Inte alla tredjeländerna i fråga kommer att kunna genomföra de bestämmelser som avses i artikel 18.1 senast den 1 januari 2005. Dessutom kommer Schweiz att kunna genomföra och tillämpa avtalet först från och med den 1 juli 2005 och detta under förutsättning att de schweiziska konstitutionella bestämmelserna kommer att följas senast den dagen. Det förefaller som om vart och ett av de tredjeländer och beroende eller associerade territorier som anges i artikel 18.1 i avtalet också kommer att kunna uppfylla de villkor som anges i den punkten senast den 1 juli 2005.

(4)

I enlighet med artikel 18.2 i avtalet bör därför den 1 juli 2005 antas som ny dag för tillämpningen av artikel 17.2 i samma avtal.

(5)

Avtalet genom skriftväxling om en ny tillämpningsdag för avtalet om beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar bör godkännas.

29.12.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 385/55

(1)

I maj 2003 antog kommissionen ett meddelande rubricerat ”Modernare bolagsrätt och effektivare företagsstyrning i Europeiska unionen – Handlingsplan” (1). Ett av förslagen för att stärka aktieägarnas rättigheter och modernisera styrelserna är ett initiativ som syftar till att främja införandet i medlemsstaterna av ett lämpligt regelsystem för ersättningen till ledande befattningshavare.

(2)

Formen, strukturen och nivån på de ledande befattningshavarnas ersättning beslutas av de enskilda företagen och deras aktieägare. Detta bör underlätta rekryteringen och möjligheterna att behålla befattningshavare som uppfyller de kvalitetskriterier som krävs för att leda ett företag. Ersättningen är dock ett av de nyckelområden där intressekonflikter kan uppstå inom företagsledningen och där vederbörlig hänsyn bör tas till aktieägarnas intressen. Ersättningssystemen bör därför omfattas av lämplig styrning och kontroll på grundval av rådande informationskrav. Det är viktigt att i detta sammanhang respektera skillnaderna mellan olika system för företagsstyrning inom gemenskapen, vilka återspeglar olika medlemsstaters syn på de uppgifter som bör åligga företagen respektive de organ som har ansvar för att lägga fast ersättningspolicyn för de ledande befattningshavarna och besluta om ersättningen för enskilda personer.

(3)

Om korrekt information tillhandahålls i rätt tid av värdepappersemittenterna kan man bygga upp ett varaktigt förtroende från investerarnas sida, samtidigt som informationen utgör ett viktigt instrument för att främja sund företagsstyrning inom hela gemenskapen. Det är därför viktigt att de börsnoterade bolagen visar öppenhet gentemot investerarna för att ge dem möjlighet att uttrycka sina åsikter.

(4)

Medlemsstaterna bör, när de genomför denna rekommendation, beakta de speciella särdragen hos företag för kollektiva investeringar som drivs i bolagsform och bör förhindra att de olika företagen för kollektiva investeringar särbehandlas i onödan. Vad beträffar företag för kollektiva investeringar enligt definitionen i rådets direktiv 85/611/EEG av den 20 december 1985 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (2), föreskrivs redan i det direktivet ett antal särskilda styrningsmekanismer. För att undvika onödig särbehandling av andra företag för kollektiva investeringar som drivs i bolagsform som inte omfattas av gemenskapsharmonisering, bör medlemsstaterna beakta huruvida och i vilken grad dessa icke-harmoniserade företag för kollektiva investeringar omfattas av likvärdiga styrningsmekanismer.

(5)

Aktieägarna bör få en tydlig och fullständig inblick i företagets ersättningspolicy. Sådan information bör göra det möjligt för aktieägarna att ta ställning till ett företags syn på ersättning och öka företagets ansvarighet i förhållande till aktieägarna. Informationen bör innefatta alla komponenter i ersättningen. Detta bör dock inte tvinga företaget att avslöja någon information av kommersiellt känslig natur, som skulle kunna skada företagets strategiska ställning på marknaden.

(6)

En lämplig nivå av öppenhet bör även ingå i fråga om principerna som styr avtalen med de ledande befattningshavarna. Detta bör inbegripa redovisning av information om frågor som uppsägningstid och avgångsvederlag i de avtal som är direkt kopplade till de ledande befattningshavarnas ersättning.

(7)

För att ge aktieägarna en faktisk möjlighet att yttra sig och att diskutera ersättningspolicyn på grundval av en utförlig redovisning, utan att de behöver gå igenom ett formellt förfarande med ett stämmobeslut, bör ersättningspolicyn finnas med som en uttrycklig punkt på dagordningen vid bolagsstämman.

(8)

För att öka redovisningsskyldigheten bör ersättningspolicyn godkännas genom röstning på bolagsstämman. Omröstningen på bolagsstämman skulle kunna vara av rådgivande natur, så att man undviker att ändra på rättigheterna för de organ som är ansvariga för de ledande befattningshavarnas ersättningar. En rådgivande röst skulle inte utlösa någon skyldighet att ändra på vare sig de ledande befattningshavarnas avtalsvillkor eller ersättningspolicyn.

(9)

Aktieägarna bör även delges sådan information som gör det möjligt för dem att hålla enskilda ledande befattningshavare ansvariga för den ersättning de uppbär eller har uppburit. Redovisning av ersättningen till enskilda ledande befattningshavare i företaget, såväl företagsinterna som företagsexterna styrelseledamöter och styrelseledamöter med tillsynsfunktion under det gångna räkenskapsåret är därför viktig för att de skall kunna ta ställning till ersättningen mot bakgrund av företagets övergripande resultat.

(10)

Variabla ersättningssystem som ger de ledande befattningshavarna ersättning i form av aktier, optioner eller andra rättigheter att förvärva andelar eller att få ersättning på grundval av förändringar av aktiernas värde, och varje betydande ändring av sådana system bör godkännas i förväg av bolagsstämman. Godkännandet bör omfatta ersättningssystemet och de regler som tillämpas för att fastställa enskilda ersättningar enligt systemet, men inte individuella ersättningar till enskilda styrelseledamöter enligt systemet.

(11)

Med tanke på den vikt som läggs vid frågan om ersättningen till de ledande befattningshavarna är det lämpligt att övervaka att denna rekommendation följs och, om brister konstateras, överväga ytterligare åtgärder.

1.1

Medlemsstaterna bör vidta alla lämpliga åtgärder för att se till att börsnoterade bolag som har sitt säte inom deras territorier följer denna rekommendation. De bör dock ta vederbörlig hänsyn till de speciella särdragen hos företag för kollektiva investeringar som drivs i bolagsform inom tillämpningsområdet för direktiv 85/611/EEG. Medlemsstaterna bör också ta hänsyn till särdragen hos företag för kollektiva investeringar som drivs i bolagsform som inte omfattas av det direktivet och vars enda syfte är att investera pengar från investerare i olika typer av tillgångar, och som inte eftersträvar rättslig eller förvaltningsmässig kontroll över emittenterna av deras underliggande investeringar.

1.2

Medlemsstaterna bör även vidta alla lämpliga åtgärder för att se till att börsnoterade bolag som inte är etablerade i någon av medlemsstaterna men är registrerade på en reglerad marknad inom deras territorium följer denna rekommendation.

1.3

Medlemsstaterna bör se till att denna rekommendation tillämpas på ersättningen till de verkställande direktörerna i de fall dessa inte samtidigt är ledamöter av de administrativa, styrande eller kontrollerande organen i de börsnoterade bolagen.

2.1

ledande befattningshavare: varje medlem av ett börsnoterat bolags förvaltnings-, lednings- eller tillsynsorgan.

2.2

börsnoterat bolag: bolag vars värdepapper är upptagna till handel på en reglerad marknad i den mening som avses i direktiv 2004/39/EG.

3.1

Varje börsnoterat bolag bör offentliggöra en förklaring om företagets ersättningspolicy (”ersättningsförklaringen”). Den bör antingen ingå i en separat rapport om ersättningarna eller i årsredovisningen och verksamhetsberättelsen eller i noterna till företagets årsredovisning. Ersättningsförklaringen bör även offentliggöras på det börsnoterade bolagets webbplats.

3.2

Ersättningsförklaringen bör i huvudsak inrikta sig på företagets policy för ersättning till de ledande befattningshavarna för det kommande verksamhetsåret och om så är lämpligt följande år. Den bör även innehålla en översikt över hur ersättningspolicyn har tillämpats under det gångna räkenskapsåret. Särskild tonvikt bör läggas vid eventuella betydande förändringar av det börsnoterade bolagets ersättningspolicy jämfört med det gångna räkenskapsåret.

3.3

Ersättningsförklaringen bör åtminstone omfatta följande uppgifter:

Offentliggörandet av dessa uppgifter i ersättningsförklaringen bör dock inte leda till att information av kommersiellt känslig natur avslöjas.

3.4

Ersättningsförklaringen bör även sammanfatta och förklara det börsnoterade bolagets policy när det gäller avtalsvillkoren för de företagsinterna styrelseledamöterna. Detta bör bl.a. innehålla information om avtalens varaktighet, vilken uppsägningstid som tillämpas och närmare bestämmelser om avgångsvederlag och andra betalningar med anknytning till uppsägning i förtid av avtal med företagsinterna styrelseledamöter.

3.5

Uppgifter om förberedelserna för och det beslutsförfarande som används för att fastställa det börsnoterade bolagets ersättningspolicy för ledande befattningshavare bör också lämnas. Om det finns en särskild ersättningskommitté bör dess uppdrag och sammansättning redovisas, liksom namn på de externa konsulter vars tjänster i förekommande fall har anlitats vid utarbetandet av ersättningspolicyn, samt vilken roll bolagsstämman spelar i beslutsprocessen.

4.1

Utan att det påverkar arbetssättet och organisationen inom de organ som är ansvariga för att fastställa de ledande befattningshavarnas ersättningar, bör ersättningspolicyn eller eventuella väsentliga ändringar av ersättningspolicyn tas upp som en uttrycklig punkt på dagordningen för bolagsstämman.

4.2

Utan att det påverkar arbetssättet och organisationen inom de organ som är ansvariga för att fastställa de ledande befattningshavarnas ersättningar, bör bolagsstämman rösta om ersättningsförklaringen. Omröstningen får vara antingen beslutande eller rådgivande.

Medlemsstaterna får dock besluta om att en sådan omröstning endast bör äga rum om detta begärs av aktieägare som företräder minst 25 % av det totala antalet röster som är närvarande eller företrädda vid stämman. Detta bör emellertid inte påverka aktieägarnas rätt att lägga förslag till stämmobeslut enligt nationell lag.

4.3

Det börsnoterade bolaget bör informera de aktieägare som har rätt att närvara vid bolagsstämman om avsikten att lägga fram en resolution om godkännande av ersättningsförklaringen vid bolagsstämman.

5.1

Den sammanlagda ersättningen och andra förmåner som har beviljats de enskilda ledande befattningshavarna under det aktuella räkenskapsåret bör redovisas i detalj i årsredovisningen eller i noterna till årsredovisningen eller i förekommande fall i ersättningsrapporten.

5.2

Årsredovisningen eller noterna till årsredovisningen eller i förekommande fall ersättningsrapporten bör åtminstone innehålla de uppgifter som finns förtecknade i punkterna 5.3–5.6 för varje person som vid något tillfälle har tjänstgjort som ledande befattningshavare i det börsnoterade bolaget under det aktuella räkenskapsåret.

5.3

Beträffande ersättningar och arvoden bör följande uppgifter redovisas:

5.4

Beträffande aktier eller teckningsrätter eller andra incitament baserade på aktieinnehav bör följande uppgifter redovisas:

5.5

Vad beträffar kompletterande pensionsordningar bör följande uppgifter redovisas:

5.6

Om det är tillåtet enligt nationell lag eller enligt det börsnoterade bolagets bolagsordning att göra sådana utbetalningar, bör alla belopp redovisas som det börsnoterade bolaget eller dess dotterbolag eller annat bolag som ingår i bolagets konsoliderade årsredovisning har betalat i form av lån, förskottsutbetalningar eller garantier till var och en som har tjänstgjort som styrelseledamot under någon period under det aktuella räkenskapsåret, inbegripet utestående belopp och ränta.

6.1

System för att ersätta ledande befattningshavare med aktier, aktieoptioner eller andra rättigheter att förvärva aktier eller att uppbära ersättning på grundval av förändringar i aktiekursen bör godkännas i förväg av aktieägarna genom en resolution på den bolagsstämma som äger rum innan dessa system antas. Godkännandet bör omfatta själva systemet och inte beviljandet av dessa aktiebaserade förmåner enligt systemet till enskilda befattningshavare.

6.2

Godkännande av bolagsstämman kan inhämtas för

6.3

Vid bolagsstämman bör även tidsfristen läggas fast för när det organ som har ansvar för de ledande befattningshavarnas ersättningar kan bevilja denna typ av kompensation till enskilda befattningshavare.

6.4

Eventuella betydande förändringar i reglerna och villkoren för systemen bör också godkännas av aktieägarna genom en resolution vid bolagsstämman innan de antas. I sådana fall bör aktieägarna få detaljerad information om de föreslagna förändringarna och en förklaring om vad dessa kan komma att få för effekt.

6.5

Om det är tillåtet enligt nationell lag eller enligt det börsnoterade bolagets bolagsordning bör eventuella diskonterade optionsöverenskommelser som medger rättigheter att teckna sig för aktier till ett lägre pris än aktiernas marknadsvärde den dagen då inbytespriset fastläggs, eller det genomsnittliga marknadsvärdet under ett antal dagar som föregår dagen då inbytespriset fastläggs, också godkännas av aktieägarna.

6.6

Punkterna 6.1–6.4 bör inte vara tillämpliga på system som erbjuder ägande på samma villkor till alla anställda i det börsnoterade företaget eller i ett dotterbolag, vars anställda får ansluta sig till systemet, och som har godkänts av aktieägarna.

7.1

Före den bolagsstämma där röstning om förslaget till resolution äger rum i enlighet med punkt 6.1 och i enlighet med nationell lag eller det börsnoterade bolagets bolagsordning, bör ett meddelande med information om resolutionen gå ut till aktieägarna.

Meddelandet bör innehålla hela texten till de aktiebaserade ersättningssystemen eller en beskrivning av de viktigaste villkoren, samt namnen på de personer som omfattas av dessa system. Av meddelandet bör även framgå hur systemen hänger samman med den övergripande policyn för de ledande befattningshavarnas ersättningar.

I utkastet till resolution bör finnas en tydlig referens, antingen till själva systemet eller till sammanfattningen av dess viktigaste villkor.

7.2

Aktieägarna bör även informeras om hur företaget avser att göra de aktier tillgängliga som behövs för att det skall kunna uppfylla sina åtaganden enligt stimulanssystemet. Det bör klart framgå om företaget avser att köpa upp de nödvändiga aktierna på marknaden, om de redan finns tillgängliga bland företagets egna tillgångar eller om de skall tillkomma genom en nyemission.

7.3

Denna information bör även ge en översikt över hur mycket systemet kostar företaget om det tillämpas som planerat.

7.4

Informationen bör offentliggöras på börsbolagets webbplats.

8.1

Medlemsstaterna uppmanas att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att främja tillämpningen av denna rekommendation senast den 30 juni 2006 och anmäla till kommissionen vilka åtgärder de har vidtagit till följd av rekommendationen, i syfte att göra det möjligt för kommissionen att noggrant övervaka situationen och på denna grund bedöma huruvida det finns behov för ytterligare åtgärder.

8.2

Denna rekommendation riktar sig till medlemsstaterna.

29.12.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 385/60

(1)

I kommissionens beslut 2003/858/EG av den 21 november 2003 om djurhälsovillkor och intygskrav för import av levande fisk, ägg och könsceller för odling och levande fisk från vattenbruk och produkter därav för användning som livsmedel (2) fastställs särskilda djurhälsovillkor för import till gemenskapen av levande fisk och produkter från vattenbruk från tredje land.

(2)

Definitionen av ”odling” i beslut 2003/858/EG har lett till olika tolkningar av beslutets räckvidd. För tydlighetens skull bör därför denna definition preciseras.

(3)

De krav som fastställs i rådets direktiv 91/493/EEG av den 22 juli 1991 om fastställande av hygienkrav för produktionen och marknadsföringen av fiskprodukter (3) är även tillämpliga på levande fisk som importeras för användning som livsmedel. För tydlighetens skull bör artikel 4 i beslut 2003/858/EG ändras i enlighet med detta.

(4)

Kraven rörande import av fiskeriprodukter för vidare beredning i beslut 2003/858/EG bör endast tillämpas på arter som är mottagliga för de sjukdomar som anges i förteckning II i bilaga A till direktiv 91/67/EEG eller sjukdomar som anses främmande i gemenskapen. Erfarenheterna har visat att dessa krav är oklart formulerade i artikel 5.2 och därför bör ändras för att skapa ökad tydlighet.

(5)

Kommissionens förordning (EG) nr 282/2004 av den 18 februari 2004 om inrättande av ett dokument för deklarering och veterinärkontroll av djur från tredje land som förs in i gemenskapen (4) har ersatt beslut 92/527/EG (5). När levande fisk är avsedd för odling eller utsättning bör man använda det kontrollförfarande som anges i artikel 8 i rådets direktiv 91/496/EEG av den 15 juli 1991 om fastställande av regler för hur veterinärkontroller skall organiseras för djur som importeras till gemenskapen från tredje land och om ändring av direktiven 89/662/EEG, 90/425/EEG och 90/675/EEG (6), och den gemensamma veterinärhandling vid införsel som föreskrivs i förordning (EG) nr 282/2004 bör fyllas i av den officiella veterinären.

(6)

Kommissionens förordning (EG) nr 136/2004 av den 22 januari 2004 om veterinärkontroller av produkter från tredje land vid gemenskapens gränskontrollstationer (7) har ersatt beslut 93/13/EG (8). När vissa produkter från vattenbruk är avsedda för vidare beredning inom gemenskapen bör man använda kontrollförfarandet i artikel 8 i rådets direktiv 97/78/EG av den 18 december 1997 om principerna för organisering av veterinärkontroller av produkter från tredje land som förs in i gemenskapen (9), och den gemensamma veterinärhandling vid införsel som föreskrivs i kommissionens förordning (EG) nr 136/2004 bör fyllas i av den officiella veterinären.

(7)

De intygsförfaranden som fastställs i artikel 7 i beslut 2003/858/EG bör ändras i enlighet med detta och bilaga VI utgå.

(8)

Det är för enkelhetens och tydlighetens skull nödvändigt att harmonisera deklarationerna i de intygsförlagor som föreskrivs i bilagorna till beslut 2003/858/EG med deklarationerna i de intygsförlagor som föreskrivs i enlighet med direktiv 91/493/EEG. Bilagorna II, III, IV och V till beslut 2003/858/EG bör ändras i enlighet med detta.

(9)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

1)

Artikel 2.2 g skall ersättas med följande:

”g)   odling: hållande av vattenlevande djur på en odling.”

2)

Artikel 4 skall ersättas med följande:

”Artikel 4

Villkor för import av levande fisk från vattenbruk avsedd att användas som livsmedel

Medlemsstaterna skall tillåta import till sina territorier av levande fisk från vattenbruk avsedd att användas som livsmedel direkt eller efter vidare beredning om

3)

Artikel 5.2 skall ersättas med följande:

”2.   Medlemsstaterna skall säkra att beredningen av fiskeriprodukter från vattenbruk av arter som är mottagliga för EHN, ISA, VHS och IHN görs vid godkända importanläggningar, utom i de fall då

4)

Artikel 6 skall ersättas med följande:

”Artikel 6

Villkor för import av levande fiskeriprodukter från vattenbruk för omedelbar användning som livsmedel

Medlemsstaterna skall endast tillåta import till sina territorier av fiskeriprodukter från vattenbruk för omedelbar användning som livsmedel om

5)

Artikel 7 skall ersättas med följande:

”Artikel 7

Kontrollförfaranden

1.   Levande fisk, ägg och könsceller som importeras för odling samt levande fisk från vattenbruk för utsättning i put and take-vatten skall genomgå veterinärkontroll vid gränskontrollstationen i ankomstmedlemsstaten enligt artikel 8 i direktiv 91/496/EEG, och den gemensamma veterinärhandling vid införsel som föreskrivs i kommissionens förordning (EG) nr 282/2004 skall fyllas i.

2.   Levande fisk från vattenbruk och produkter därav som importeras för att användas som livsmedel direkt eller efter vidare beredning skall genomgå veterinärkontroll vid gränskontrollstationen i ankomstmedlemsstaten enligt artikel 8 i direktiv 97/78/EG, och den gemensamma veterinärhandling vid införsel som föreskrivs i kommissionens förordning (EG) nr 136/2004 skall fyllas i.”

6)

Artikel 8 skall ersättas med följande:

”Artikel 8

Förhindra införande av smitta i naturliga vatten

1.   Medlemsstaterna skall se till att importerad levande fisk från vattenbruk för användning som livsmedel inte sätts ut i naturliga vatten i deras territorier.

2.   Medlemsstaterna skall se till att importerade produkter från vattenbruk för användning som livsmedel inte sätts ut i naturliga vatten i deras territorier.

3.   Medlemsstaterna skall se till att transportvatten från importerade sändningar inte kontaminerar de naturliga vattnen i deras territorier.”

7)

Bilaga II skall ersättas med bilaga I till det här beslutet.

8)

Bilaga III skall ersättas med bilaga II till det här beslutet.

9)

Bilaga IV skall ersättas med bilaga III till det här beslutet.

10)

Bilaga V skall ersättas med bilaga IV till det här beslutet.

11)

Bilaga VI skall utgå.

29.12.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 385/74

(1)

För att underlätta dataflöden från gemenskapen är det önskvärt att de registeransvariga kan överföra uppgifter globalt enligt en enda uppsättning dataskyddsbestämmelser. I brist på globala dataskyddsbestämmelser ger standardavtalsklausulerna ett viktigt verktyg som möjliggör överföring av personuppgifter från alla medlemsstater enligt en gemensam uppsättning bestämmelser. I kommissionens beslut 2001/497/EG av den 15 juni 2001 om standardavtalsklausuler för överföring av personuppgifter till tredje land enligt direktiv 95/46/EG (2) fastställs därför mallar till standardavtalsklausuler i vilka adekvata skyddsåtgärder för överföring av personuppgifter till tredje land säkerställs.

(2)

Många erfarenheter har gjorts sedan det beslutet antogs. Dessutom har en grupp handelssammanslutningar (3) lämnat in en uppsättning alternativa standardavtalsklausuler som är utformade för att ge en dataskyddsnivå som motsvarar den som föreskrivs i de standardavtalsklausuler som fastställs i beslut 2001/497/EG samtidigt som man använder olika verktyg.

(3)

Eftersom användningen av standardavtalsklausuler för internationella dataöverföringar är frivillig, då standardavtalsklausuler endast utgör en av flera möjligheter enligt direktiv 95/46/EG för att föra över personuppgifter till tredje land, bör datautförare inom gemenskapen och datainförare i tredje land fritt kunna välja en av dessa uppsättningar standardavtalsklausuler eller välja en annan rättslig grund för dataöverföring. Eftersom varje uppsättning utgör en mall, bör uppgiftsutförarna dock inte kunna ändra dessa uppsättningar eller delvis blanda dem på något sätt.

(4)

De standardavtalsklausuler som handelssammanslutningarna har lagt fram har till syfte att öka tillämpningen av avtalsklausuler bland operatörerna genom mer flexibla redovisningskrav, mer detaljerade bestämmelser om rätten till tillgång.

(5)

Som ett alternativ till systemet med solidariskt ansvar som föreskrivs i beslut 2001/497/EG, innehåller den uppsättning som nu har lagts fram dessutom ansvarsbestämmelser som grundas på skyldighet att handla i aktsamhet där uppgiftsutföraren och uppgiftsinföraren skall ansvara inför de registrerade för sina respektive överträdelser när det gäller deras skyldigheter enligt lag. Uppgiftsutföraren ansvarar även för det fall att han eller hon på rimligt sätt inte har ansträngt sig för att se till att uppgiftsinföraren kan fullgöra sina rättsliga skyldigheter enligt klausulerna (culpa in eligendo) och den registrerade kan väcka talan mot uppgiftsutföraren i detta avseende. Tillämpningen av klausul I punkt b i den nya uppsättningen av standardavtalsklausuler är av särskild betydelse i detta avseende, särskilt när det gäller möjligheten för uppgiftsutföraren att utföra revisioner i uppgiftsinförarnas lokaler eller begära in bevis för att dessa har tillräckliga ekonomiska resurser för att fullgöra sina skyldigheter.

(6)

När det gäller de registrerades hantering av tredjemansberättiganden, blir uppgiftsutföraren i större omfattning indragen i behandlingen av de registrerades klagomål genom att uppgiftsutföraren är skyldig att ta kontakt med uppgiftsinföraren och vid behov tillämpa avtalen normalt inom en frist på en månad. Om uppgiftsutföraren vägrar att tillämpa avtalet och uppgiftsinförarens överträdelse av standardavtalsklausulerna fortfarande består, kan den registrerade tillämpa standardavtalen mot uppgiftsinföraren och slutligen väcka åtal i en medlemsstat. Godkännande av domstol och samtycke till att följa ett beslut från behörig domstol eller från tillsynsmyndigheten hindrar inte de uppgiftsinförare som är etablerade i tredje land att utöva sina processrättsliga rättigheter, t.ex. rätten att överklaga.

(7)

För att förebygga att denna ökade flexibilitet missbrukas, är det dock lämpligt att se till att tillsynsmyndigheterna lättare kan förbjuda eller häva dataöverföringar som grundas på den nya uppsättningen standardavtalsklausuler i de fall där uppgiftsutföraren vägrar att vidta lämpliga åtgärder för att följa sina avtalsmässiga skyldigheter gentemot uppgiftsinförarna eller att de senare vägrar att samarbeta efter bästa förmåga med behöriga tillsynsmyndigheter för dataskydd.

(8)

Tillämpningen av standardavtalsklausuler kommer att ske utan att det påverkar tillämpningen av nationella bestämmelser som antagits till följd av direktiv 95/46/EG eller direktiv 2002/58/EG om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk kommunikation) (4), särskilt när det gäller utsändande av marknadskommunikationer till EU-medborgare.

(9)

På den grunden kan de garantier som återfinns i de framlagda standardavtalsklausulerna anses vara adekvata enligt artikel 26.2 i direktiv 95/46/EG.

(10)

Arbetsgruppen för skydd av enskilda med avseende på behandlingen av personuppgifter som inrättats i enlighet med artikel 29 i direktiv 95/46/EG har avgett ett yttrande (5) om den skyddsnivå som fastställs enligt de framlagda standardavtalsklausuler som har beaktats.

(11)

För att bedöma hur ändringarna i beslut 2001/497/EG kommer att fungera, är det lämpligt att kommissionen utvärderar dem tre år efter att de har anmälts till medlemsstaterna.

(12)

Beslut 2001/497/EG bör därför ändras.

(13)

Åtgärderna i detta beslut överensstämmer med yttrandet från den kommitté som inrättas enligt artikel 31 i direktiv 95/46/EG.

1.

I artikel 1 skall följande stycke läggas till:

”De registeransvariga får välja endera av standardavtalen I eller II i bilagan. De får dock inte ändra klausulerna eller kombinera enstaka klausuler eller uppsättningar.”

2.

I artikel 4 skall punkterna 2 och 3 ersättas med följande:

”2.   När det gäller första stycket där den registeransvarige åberopar adekvata garantier på grundval av de standardavtalsklausuler som återfinns i standardavtal II i bilagan, är de behöriga dataskyddsmyndigheterna behöriga att utöva sina befintliga befogenheter att förbjuda eller upphäva dataflödena i följande fall:

Uppgiftsinföraren skall när det gäller första stycket ovan inte anses vägra samarbete efter bästa förmåga eller att fullgöra avtalen, när ett sådant samarbete eller fullgörande strider mot obligatoriska krav i den nationella lagstiftning som gäller uppgiftsinföraren och som inte går längre än vad som är nödvändigt i ett demokratiskt samhälle på grundval av en av de grunder som nämns i artikel 13.1 i direktiv 95/46/EG, särskilt påföljder som fastställs i internationell och/eller nationell lagstiftning, krav på skatterapportering eller upplysningsplikt när det gäller bekämpning av penningtvätt.

Samarbetet skall när det gäller punkt a i första stycket bl.a. innebära att uppgiftsinföraren ger tillträde till sin databehandlingsutrustning för revision eller följer råd från tillsynsmyndigheten inom gemenskapen.

3.   Förbudet eller upphävandet enligt punkterna 1 och 2 skall upphöra så snart som skälen för förbudet eller upphävandet inte längre föreligger.

4.   När medlemsstaterna vidtar åtgärder i enlighet med punkterna 1, 2 och 3 skall de utan dröjsmål underrätta kommissionen, som skall vidarebefordra underrättelsen till de övriga medlemsstaterna.”

3.

I artikel 5 skall den första meningen ersättas med följande:

”Kommissionen skall utvärdera hur detta beslut fungerar på grundval av tillgänglig information tre år efter anmälan och efter anmälan av varje ändring av det till medlemsstaterna.”

4.

Bilagan skall ändras på följande sätt:

29.12.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 385/85

(1)

De kunder till vilka Eurosystemets reservförvaltningstjänster kan tillhandahållas i enlighet med riktlinje ECB/2004/13 (1) är länder utanför Europeiska unionen (icke-EU), centralbanker eller monetära myndigheter utanför EU och internationella organisationer.

(2)

Med beaktande av den senaste tidens utveckling och efter ytterligare bedömning anser ECB-rådet att det vore lämpligt att vidga definitionen av ”kund” till att också innefatta medlemsstater som inte har infört euron samt deras nationella centralbanker. Riktlinje ECB/2004/13 bör därför ändras i enlighet med detta.

(3)

I enlighet med artikel 12.1 och artikel 14.3 i stadgan utgör ECB:s riktlinjer en integrerad del av gemenskapsrätten,

1.

Titeln skall ersättas med följande:

”Europeiska centralbankens riktlinje av den 1 juli 2004 om Eurosystemets tillhandahållande av reservförvaltningstjänster i euro till centralbanker och länder utanför euroområdet och till internationella organisationer (ECB/2004/13)”.

2.

Artikel 1 skall ändras på följande sätt: