ISSN 1977-1061 |
||
Europeiska unionens officiella tidning |
C 123 |
|
Svensk utgåva |
Meddelanden och upplysningar |
61 årgången |
Informationsnummer |
Innehållsförteckning |
Sida |
|
IV Upplysningar |
|
|
UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN |
|
|
Europeiska unionens domstol |
|
2018/C 123/01 |
Europeiska unionens domstols senaste offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning |
|
V Yttranden |
|
|
DOMSTOLSFÖRFARANDEN |
|
|
Domstolen |
|
2018/C 123/02 |
||
2018/C 123/03 |
||
2018/C 123/04 |
||
2018/C 123/05 |
||
2018/C 123/06 |
||
2018/C 123/07 |
||
2018/C 123/08 |
||
2018/C 123/09 |
||
2018/C 123/10 |
||
2018/C 123/11 |
||
2018/C 123/12 |
||
2018/C 123/13 |
||
2018/C 123/14 |
||
2018/C 123/15 |
||
2018/C 123/16 |
||
2018/C 123/17 |
||
2018/C 123/18 |
||
2018/C 123/19 |
Mål C-122/18: Talan väckt den 14 februari 2018 – Europeiska kommissionen mot Republiken Italien |
|
|
Tribunalen |
|
2018/C 123/20 |
||
2018/C 123/21 |
||
2018/C 123/22 |
||
2018/C 123/23 |
||
2018/C 123/24 |
||
2018/C 123/25 |
||
2018/C 123/26 |
||
2018/C 123/27 |
||
2018/C 123/28 |
||
2018/C 123/29 |
||
2018/C 123/30 |
Mål T-786/16: Talan väckt den 12 december 2017 – PV mot kommissionen |
|
2018/C 123/31 |
Mål T-47/18: Talan väckt den 29 januari 2018 – UZ mot parlamentet |
|
2018/C 123/32 |
||
2018/C 123/33 |
Mål T-62/18: Talan väckt den 6 februari 2018 – Aeris Invest mot SRB |
|
2018/C 123/34 |
SV |
|
IV Upplysningar
UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN
Europeiska unionens domstol
9.4.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 123/1 |
Europeiska unionens domstols senaste offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning
(2018/C 123/01)
Senaste offentliggörandet
Senaste listan över offentliggöranden
Dessa texter är tillgängliga på
EUR-Lex: http://eur-lex.europa.eu
V Yttranden
DOMSTOLSFÖRFARANDEN
Domstolen
9.4.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 123/2 |
Domstolens dom (första avdelningen) av den 7 februari 2018 (begäran om förhandsavgörande från High Court of Justice (England & Wales), Queen's Bench Division (Administrative Court) – Förenade kungariket) – The Queen, på begäran av American Express Co. mot The Lords Commissioners of Her Majesty’s Treasury
(Mål C-304/16) (1)
((Begäran om förhandsavgörande - Förordning (EU) 2015/751 - Förmedlingsavgifter för kortbaserade betalningstransaktioner - Artikel 1.5 - Likställande av en trepartsbetalningsordning för kontokort med en fyrpartsbetalningsordning för kontokort - Villkor - En trepartsbetalningsordning för kontokort som ger ut kortbaserade betalningsinstrument med en co-branding-partner eller genom en agent - Artikel 2 led 18 - Begreppet trepartsbetalningsordning för kontokort - Giltighet))
(2018/C 123/02)
Rättegångsspråk: engelska
Hänskjutande domstol
High Court of Justice (England & Wales), Queen's Bench Division (Administrative Court)
Parter i målet vid den nationella domstolen
Sökande: The Queen, på begäran av American Express Co.
Motpart: The Lords Commissioners of Her Majesty’s Treasury
Ytterligare deltagare i rättegången: Diners Club International Limited, MasterCard Europe SA
Domslut
1) |
Artikel 1.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/751 av den 29 april 2015 om förmedlingsavgifter för kortbaserade betalningstransaktioner ska tolkas så, att vid ett avtal mellan en co-branding-partner eller en agent, å ena sidan, och en trepartsbetalningsordning för kontokort, å andra sidan, är det inte nödvändigt att co-branding-partnern eller agenten agerar som utgivare i den mening som avses i artikel 2 led 2 i förordningen för att betalningsordningen ska anses som utgivare av kortbaserade betalningsinstrument med en co-branding-partner eller genom en agent och därför anses vara en fyrpartsbetalningsordning för kontokort, i den mening som avses i den första av dessa bestämmelser. |
2) |
Det har vid prövningen av den andra frågan inte framkommit någon omständighet som kan påverka giltigheten av artikel 1.5 och artikel 2 led 18 i förordning 2015/751. |
9.4.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 123/3 |
Domstolens dom (stora avdelningen) av den 6 februari 2018 (begäran om förhandsavgörande från Hof van Cassatie – Belgien) – brottmål mot Ömer Altun, Abubekir Altun, Sedrettin Maksutogullari, Yunus Altun, Absa NV, M. Sedat BVBA, Alnur BVBA
(Mål C-359/16) (1)
((Begäran om förhandsavgörande - Migrerande arbetstagare - Social trygghet - Tillämplig lagstiftning - Förordning (EEG) nr 1408/71 - Artikel 14 led 1 a - Utstationerade arbetstagare - Förordning (EEG) nr 574/72 - Artikel 11.1 a - E 101-intyg - Bevisvärde - Intyg som erhållits eller åberopats på ett bedrägligt sätt))
(2018/C 123/03)
Rättegångsspråk: nederländska
Hänskjutande domstol
Hof van Cassatie
Parter i brottmålet vid den nationella domstolen
Ömer Altun, Abubekir Altun, Sedrettin Maksutogullari, Yunus Altun, Absa NV, M. Sedat BVBA, Alnur BVBA
Ytterligare deltagare i rättegången: Openbaar Ministerie
Domslut
Artikel 14 led 1 a i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, i dess ändrade och uppdaterade lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 118/97 av den 2 december 1996, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 631/2004 av den 31 mars 2004, och artikel 11.1 a i rådets förordning (EEG) nr 574/72 av den 21 mars 1972 om tillämpningen av förordning nr 1408/71, i dess ändrade och uppdaterade lydelse enligt förordning nr 118/97, ska tolkas så, att när institutionen i den medlemsstat till vilken arbetstagarna har utstationerats har vänt sig till den institution som har utfärdat E 101-intygen och – mot bakgrund av de uppgifter som framkommit i samband med en rättslig utredning som visat att dessa intyg har erhållits eller åberopats på ett bedrägligt sätt – lämnat in en begäran om omprövning samt begärt att intygen ska återkallas, och när den utfärdande institutionen har underlåtit att beakta dessa uppgifter vid prövningen av huruvida det funnits fog för att utfärda dessa intyg, så kan den nationella domstolen inom ramen för ett förfarande som har inletts mot de personer som misstänks för att ha använt sig av utstationerade arbetstagare försedda med sådana intyg, bortse från intygen om den – på grundval av dessa uppgifter och med beaktande av de garantier som följer av rätten till en rättvis rättegång och som gäller för dessa personer – finner att det förekommit ett sådant bedrägeri.
9.4.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 123/3 |
Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 8 februari 2018 – Europeiska kommissionen mot Förbundsrepubliken Tyskland
(Mål C-380/16) (1)
((Fördragsbrott - Beskattning - Mervärdesskatt - Direktiv 2006/112/EG - Artikel 73 - Beskattningsunderlag - Artiklarna 306–310 - Särskild ordning för resebyråer - Uteslutande av försäljning till beskattningsbara företag från denna ordning - Fastställande av ett allomfattande beskattningsunderlag för en viss period - Oförenligt))
(2018/C 123/04)
Rättegångsspråk: tyska
Parter
Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: M. Owsiany-Hornung och M. Wasmeier)
Svarande: Förbundsrepubliken Tyskland (ombud: T. Henze och R. Kanitz)
Part som har intervenerat till stöd för svaranden: Konungariket Nederländerna (ombud: M.K. Bulterman, C.S. Schillemans och B. Koopman)
Domslut
1) |
Förbundsrepubliken Tyskland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 73 och 306–310 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt, genom att från den särskilda ordningen för mervärdesskatt som tillämpas för resebyråer utesluta de resetjänster som tillhandahålls beskattningsbara personer, som använder tjänsterna i sin verksamhet, och genom att, i de fall denna särskilda ordning tillämpas på resebyråerna, tillåta dem att fastställa ett allomfattande beskattningsunderlag för grupper av tjänster eller för alla tjänster som tillhandahålls under en beskattningsperiod. |
2) |
Förbundsrepubliken Tyskland ska ersätta rättegångskostnaderna. |
9.4.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 123/4 |
Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 8 februari 2018 – Europeiska kommissionen mot Republiken Grekland
(Mål C-590/16) (1)
((Fördragsbrott - Direktiv 2008/118/EG - Artikel 7 - Allmänna regler för punktskatt - Tillhandahållande av oljeprodukter utan att de beläggs med punktskatt - Bensinstationer vid Republiken Greklands gräns till tredjeländer - Skattskyldighet för punktskatter - Begreppet ”frisläppande” av punktskattepliktiga varor ”för konsumtion” - Begreppet ”avvikelse från ett uppskovsförfarande”))
(2018/C 123/05)
Rättegångsspråk: grekiska
Parter
Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: F. Tomat och A. Kyratsou)
Svarande: Republiken Grekland (ombud: E.-M. Mamouna och M. Tassopoulou)
Domslut
1) |
Republiken Grekland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 7.1 i direktiv 2008/118/EG av den 16 december 2008 om allmänna regler för punktskatt och om upphävande av direktiv 92/12/EEG genom att anta och upprätthålla en lagstiftning som tillåter försäljning av skattebefriade oljeprodukter på bensinstationer som tillhör Aforologiton Katastimata Eidon AE vid gränsövergångarna Kipoi Evrou (Grekland), Kakavia (Grekland) (Grekland) och Evzonoi (Grekland), som alla är belägna i regioner som gränsar till tredjeländer, närmare bestämt Republiken Turkiet, Republiken Albanien och f.d. Jugoslaviska republiken Makedonien. |
2) |
Republiken Grekland ska ersätta rättegångskostnaderna. |
9.4.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 123/5 |
Domstolens dom (första avdelningen) av den 7 februari 2018 (begäran om förhandsavgörande från High Court of Justice (England & Wales), Queen's Bench Division (Administrative Court) – Förenade kungariket) – The Queen på begäran avAmerican Express Co. mot The Lords Commissioners of Her Majesty’s Treasury
(Mål C-643/16) (1)
((Begäran om förhandsavgörande - Direktiv (EU) 2015/2366 - Betaltjänster på den inre marknaden - Artikel 35.1 - Krav avseende auktoriserade och registrerade betaltjänstleverantörers tillgång till betalningssystem - Artikel 35.2 första stycket b - Dessa krav är inte tillämpliga på betalningssystem som uteslutande består av betaltjänstleverantörer som tillhör en koncern - Tillämpning av dessa krav på trepartsbetalningsordningar för kontokort som ingått co-branding- eller agentavtal - Giltighet))
(2018/C 123/06)
Rättegångsspråk: engelska
Hänskjutande domstol
High Court of Justice (England & Wales), Queen's Bench Division (Administrative Court)
Parter i målet vid den nationella domstolen
Sökande: The Queen, på begäran av American Express Co.,
Motpart: The Lords Commissioners of Her Majesty’s Treasury
Ytterligare deltagare i rättegången: Diners Club International Limited, MasterCard Europe SA
Domslut
1) |
Artikel 35.2 första stycket b i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2366 av den 25 november 2015 om betaltjänster på den inre marknaden, om ändring av direktiven 2002/65/EG, 2009/110/EG och 2013/36/EU samt förordning (EU) nr 1093/2010 och om upphävande av direktiv 2007/64/EG ska tolkas så, att en trepartsbetalningsordning för kontokort som har ingått ett avtal om co-branding med en co-branding-partner inte hindras från att utnyttja det undantag som föreskrivs i denna bestämmelse och, följaktligen, inte omfattas av de krav som fastställs i artikel 35.1 i det direktivet i de fall då co-branding-partnern inte är en betaltjänstleverantör och inte tillhandahåller betaltjänster i denna betalningsordning med avseende på de produkter som omfattas av co-branding. En trepartsbetalningsordning för kontokort som använder sig av en agent för tillhandahållandet av betaltjänster förlorar däremot möjligheten att utnyttja detta undantag och omfattas därför av kraven i artikel 35.1 i direktivet. |
2) |
Vid prövningen av den andra frågan har det inte framkommit någon omständighet som kan påverka giltigheten av artikel 35 i direktiv 2015/2366. |
9.4.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 123/6 |
Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 8 februari 2018 (begäran om förhandsavgörande från Tribunale Amministrativo Regionale Calabria – Italien) – Lloyd's of London mot Agenzia Regionale per la Protezione dell'Ambiente della Calabria
(Mål C-144/17) (1)
((Begäran om förhandsavgörande - Offentlig upphandling - Artiklarna 49 FEUF och 56 FEUF - Direktiv 2004/18/EG - Skäl för att utesluta från deltagande i ett anbudsförfarande - Försäkringstjänster - Deltagande av flera syndikat vid Lloyd’s of London i samma anbudsförfarande - Anbud undertecknat av generalagenten för Lloyd’s of London i det berörda landet - Principerna om öppenhet, likabehandling och icke-diskriminering - Proportionalitet))
(2018/C 123/07)
Rättegångsspråk: italienska
Hänskjutande domstol
Tribunale Amministrativo Regionale Calabria
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Lloyd’s of London
Motpart: Agenzia Regionale per la Protezione dell'Ambiente della Calabria
Domslut
Principerna om insyn, likabehandling och icke-diskriminering, vilka följer av artiklarna 49 och 56 FEUF och vilka avses i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster, ska tolkas så, att de inte utgör hinder för en sådan lagstiftning som den som är aktuell i det nationella målet, enligt vilken det inte är möjligt att utesluta två ”syndicates” som är medlemmar av Lloyd’s of London från deltagande i ett och samma förfarande för upphandling av försäkringstjänster enbart av den anledningen att vart och ett av deras anbud har undertecknats av generalagenten för Lloyd’s of London i denna medlemsstat, men enligt vilken det är möjligt att utesluta dessa syndikat om det på grundval av entydiga uppgifter har visats att deras anbud inte har avgetts självständigt.
9.4.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 123/6 |
Domstolens dom (tionde avdelningen) av den 8 februari 2018 – Europeiska kommissionen mot Konungariket Spanien
(Mål C-181/17) (1)
((Fördragsbrott - Transportpolitik - Förordning (EG) nr 1071/2009 - Yrkesmässig trafik - Tillstånd att bedriva yrkesmässig trafik - Villkor för beviljande - Artikel 3.1 och 3.2 - Artikel 5 b - Antal fordon som krävs - Nationell lagstiftning - Strängare villkor för beviljande - Minsta antal fordon är högre))
(2018/C 123/08)
Rättegångsspråk: spanska
Parter
Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: J. Hottiaux och J. Rius)
Svarande: Konungariket Spanien (ombud: V. Ester Casas)
Domslut
1) |
Konungariket Spanien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 3.1 och 3.2 samt artikel 5 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1071/2009 av den 21 oktober 2009 om gemensamma regler beträffande de villkor som ska uppfyllas av personer som bedriver yrkesmässig trafik och om upphävande av rådets direktiv 96/26/EG, genom att kräva att företag ska inneha minst tre fordon för att kunna erhålla tillstånd att bedriva yrkesmässig trafik. |
2) |
Konungariket Spanien ska ersätta rättegångskostnaderna. |
9.4.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 123/7 |
Överklagande ingett den 19 augusti 2017 av CBA Spielapparate- und Restaurantbetriebs GmbH av det beslut som tribunalen (tredje avdelningen) meddelade den 19 juni 2017 i mål T-906/16, CBA Spielapparate- und Restaurantbetriebs GmbH mot Europeiska kommissionen
(Mål C-508/17 P)
(2018/C 123/09)
Rättegångsspråk: tyska
Parter
Klagande: CBA Spielapparate- und Restaurantbetriebs GmbH (ombud: A. Schuster, Rechtsanwalt)
Övrig part i målet: Europeiska kommissionen
Europeiska unionens domstol (tionde avdelningen) har genom beslut av den 8 februari 2018 ogillat överklagandet och förordnat att klaganden ska bära sina rättegångskostnader.
9.4.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 123/7 |
Begäran om förhandsavgörande framställd av Oberlandesgericht Wien (Österrike) den 15 december 2017 – Adelheid Krah mot Universität Wien
(Mål C-703/17)
(2018/C 123/10)
Rättegångsspråk: tyska
Hänskjutande domstol
Oberlandesgericht Wien
Parter i det nationella målet
Klagande: Adelheid Krah
Motpart: Universität Wien
Tolkningsfrågor
Fråga 1:
Bör unionsrätten, i synnerhet artikel 45 FEUF, artikel 7.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 492/2011 (1) av den 5 april 2011 om [Or. 2] arbetskraftens fria rörlighet inom unionen samt artiklarna 20 och 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, tolkas på så sätt att den utgör hinder för en bestämmelse enligt vilken ämnesrelevant tidigare anställningstid för en lärare vid Universität Wien endast får tillgodoräknas med sammanlagt upp till tre respektive fyra år oberoende av om det rör sig om anställningstid vid Universität Wien eller vid andra inhemska eller utländska universitet eller jämförbara läroanstalter?
Fråga 2:
Står ett lönesystem inom vilket man inte till fullo tillgodoräknar ämnesrelevant tidigare anställningstid men samtidigt knyter en högre lön till anställningstid hos samma arbetsgivare i strid med den fria rörligheten för arbetstagare enligt artikel 45.2 FEUF och artikel 7.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 492/2011 av den 5 april 2011 om arbetskraftens fria rörlighet inom unionen?
9.4.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 123/8 |
Begäran om förhandsavgörande framställd av Landesverwaltungsgericht Oberösterreich (Österrike) den 21 december 2017 – Ahmad Shah Ayubi
(Mål C-713/17)
(2018/C 123/11)
Rättegångsspråk: tyska
Hänskjutande domstol
Landesverwaltungsgericht Oberösterreich
Parter i det nationella målet
Klagande: Ahmad Shah Ayubi
Motpart: Bezirkshauptmannschaft Linz-Land
Tolkningsfrågor
1) |
Ska artikel 29 i direktiv 2011/95/EU (1) – där det föreskrivs att en medlemsstat är skyldig att se till att personer som beviljats internationellt skydd (i den medlemsstat som har beviljat sådant skydd) får samma nödvändiga sociala stöd som det som tillhandahålls medborgare i den medlemsstaten – tolkas så, att denna bestämmelse uppfyller de kriterier för direkt effekt som EU-domstolen har slagit fast i sin rättspraxis? |
2) |
Ska artikel 29 i direktiv 2011/95/EU tolkas så, att den utgör hinder för en nationell bestämmelse enligt vilken endast asylberättigade med permanent uppehållstillstånd beviljas socialt stöd från det behovsbaserade minimistödet fullt ut, och därmed i samma omfattning som medlemsstatens egna medborgare, men som innebär att de sociala förmånerna från det behovsbaserade minimistödet minskas för asylberättigade som endast har beviljats tillfälligt uppehållstillstånd, vilka därmed likställs med subsidiärt skyddsbehövande vad gäller nivån av socialt stöd? |
(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU av den 13 december 2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet (EUT L 337, 2011, s. 9).
9.4.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 123/8 |
Begäran om förhandsavgörande framställd av Amtsgericht Hannover (Tyskland) den 27 december 2017 – Sebastien Vollmer och Vera Sagalov mot Swiss Global Air Lines AG
(Mål C-721/17)
(2018/C 123/12)
Rättegångsspråk: tyska
Hänskjutande domstol
Amtsgericht Hannover
Parter i det nationella målet
Kärande: Sebastien Vollmer och Vera Sagalov
Svarande: Swiss Global Air Lines AG
Tolkningsfrågor
1) |
Kan det föreligga rätt till kompensation enligt artikel 7 i förordning (EG) nr 261/2004 (1) även när en passagerare missar en direkt anslutande flygförbindelse på grund av en försening på mindre än tre timmar i förhållande till den planerade ankomsttiden, vilket orsakar en försening på tre timmar eller mer till den slutliga bestämmelseorten, när de båda flygningarna utförts av olika lufttrafikföretag? |
2) |
Kan det även föreligga rätt till kompensation enligt artikel 7 i förordning (EG) nr 261/2004 om de olika lufttrafikföretagen tillhör samma koncern? |
(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91, EUT L 46, 2004, s. 1.
9.4.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 123/9 |
Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesfinanzhof (Tyskland) den 3 januari 2018 – Michael Winterhoff i egenskap av konkursförvaltare för DIREKTexpress Holding AG mot Finanzamt Ulm
(Mål C-4/18)
(2018/C 123/13)
Rättegångsspråk: tyska
Hänskjutande domstol
Bundesfinanzhof
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Michael Winterhoff i egenskap av konkursförvaltare för DIREKTexpress Holding AG
Motpart: Finanzamt Ulm
Tolkningsfrågan
Är en näringsidkare som utför formell delgivning av handlingar enligt offentligrättsliga bestämmelser en ”tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster”, i den mening som avses i artikel 2 led 13 i direktiv 97/67/EG av den 15 december 1997 (1), som tillhandahåller samhällsomfattande posttjänster eller delar därav, och är dessa tjänster undantagna från mervärdesskatt enligt artikel 132.1 a i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (2)?
(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 97/67/EG av den 15 december 1997 om gemensamma regler för utvecklingen av gemenskapens inre marknad för posttjänster och för förbättring av kvaliteten på tjänsterna (EGT L 15, 1998, s. 14).
9.4.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 123/10 |
Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesfinanzhof (Tyskland) den 3 januari 2018 – Jochen Eisenbeis, i egenskap av konkursförvaltare för Jurex GmbH, mot Bundeszentralamt für Steuern
(Mål C-5/18)
(2018/C 123/14)
Rättegångsspråk: tyska
Hänskjutande domstol
Bundesfinanzhof
Parter i det nationella målet
Klagande: Jochen Eisenbeis, i egenskap av konkursförvaltare för Jurex GmbH
Motpart: Bundeszentralamt für Steuern
Tolkningsfrågor
1. |
Är formell delgivning av handlingar i enlighet med offentligrättsliga bestämmelser (bestämmelser i processlagar och lagar som reglerar delgivning i förvaltningsärenden, 33 § punkt 1 i Postgesetz (postlagen)) en samhällsomfattande tjänst, i den mening som avses i artikel 3.4 i direktiv 97/67/EG av den 15 december 1997 (1) (postdirektivet)? |
2. |
För det fall att den första tolkningsfrågan ska besvaras jakande: Är en näringsidkare som utför formell delgivning av handlingar enligt offentligrättsliga bestämmelser en ”tillhandahållare av samhällsomfattande tjänster”, i den mening som avses i artikel 2 led 13 i direktiv 97/67/EG av den 15 december 1997, som tillhandahåller samhällsomfattande posttjänster eller delar därav, och är dessa tjänster undantagna från mervärdesskatt enligt artikel 132.1 a i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (2)? |
(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 97/67/EG av den 15 december 1997 om gemensamma regler för utvecklingen av gemenskapens inre marknad för posttjänster och för förbättring av kvaliteten på tjänsterna (EGT L 15, 1998, s. 14).
9.4.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 123/10 |
Begäran om förhandsavgörande framställd av Verwaltungsgerichtshof (Österrike) den 9 januari 2018 – Michael Dobersberger
(Mål C-16/18)
(2018/C 123/15)
Rättegångsspråk: tyska
Hänskjutande domstol
Verwaltungsgerichtshof
Parter i det nationella målet
Klagande: Michael Dobersberger
Ytterligare deltagare i rättegången: Magistrat der Stadt Wien
Tolkningsfrågor
1) |
Omfattar tillämpningsområdet för direktiv 96/71/EG (1) av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster (nedan även kallat direktivet), särskilt artikel 1.3 a, även tillhandahållande av tjänster, såsom tillhandahållande av mat och dryck till passagerare, ombordtjänster eller städning som utförs av anställda från en tjänsteleverantör som är etablerad i den utstationerande medlemsstaten (Ungern) för att fullgöra ett avtal med ett järnvägsföretag som är etablerat i den mottagande medlemsstaten (Österrike), när dessa tjänster tillhandahålls ombord på internationella tåg som även färdas i den mottagande medlemsstaten? |
2) |
Omfattar artikel 1.3 a i direktivet även den situationen i vilken den tjänsteleverantör som är etablerad i den utstationerande medlemsstaten inte tillhandahåller de tjänster som anges i fråga 1 för att fullgöra ett avtal med det järnvägsföretag som är etablerat i den mottagande medlemsstaten, vilket i slutänden tillgodogör sig tjänsterna (tjänstemottagaren), utan för att fullgöra ett avtal med ett annat företag som är etablerat i den mottagande medlemsstaten, vilket i sin tur har ingått ett avtal med järnvägsföretaget (kedja av underentreprenörer)? |
3) |
Omfattar artikel 1.3 a i direktivet även den situationen i vilken tjänsteleverantören som är etablerad i den utstationerande medlemsstaten inte använder egna arbetstagare för att tillhandahålla de tjänster som anges i fråga 1, utan anställda från ett annat företag vilka ställts till tjänsteleverantörens förfogande redan i utstationeringsmedlemsstaten? |
4) |
Oberoende av svaret på frågorna 1–3: Utgör unionsrätten, särskilt friheten att tillhandahålla tjänster (artiklarna 56 och 57 FEUF), hinder för en nationell bestämmelse, enligt vilken företag som utstationerar arbetstagare till en annan medlemsstats territorium för att utföra en tjänst är skyldiga att iaktta arbets- och anställningsvillkor i den mening som avses i artikel 3.1 i direktivet och därmed sammanhängande skyldigheter (särskilt skyldigheten att anmäla den gränsöverskridande utstationeringen av arbetstagare till en myndighet i den mottagande medlemsstaten samt att tillhandahålla lönespecifikationer och att anmäla dessa arbetstagare till socialförsäkringen) även i situationer i vilka (för det första) den arbetskraft som utstationerats utanför ett lands gränser tillhör tågpersonalen från ett järnvägsföretag med gränsöverskridande verksamhet eller ett företag som tillhandahåller typiska tjänster för ett järnvägsföretag (tillhandahållande av mat och dryck till passagerare, ombordtjänster) i tåg tillhörande detta järnvägsföretag vilka korsar medlemsstaternas gränser, och i vilka (för det andra) utstationeringen inte grundas på något tjänsteavtal eller i vart fall inte på något tjänsteavtal mellan det utstationerande företaget och en tjänstemottagare som är verksam i en annan medlemsstat, eftersom det utstationerande företagets skyldighet att tillhandahålla tjänsten till en tjänstemottagare som är verksam i en annan medlemsstat grundar sig på underentreprenörsavtal (en kedja av underentreprenörer), och i vilka det (för det tredje) inte föreligger något anställningsförhållande mellan de utstationerade arbetstagarna och det utstationerade företaget, utan mellan de utstationerade arbetstagarna och ett tredje företag som har ställt sina arbetstagare till det utstationerande företagets förfogande redan i den medlemsstat där sistnämnda företag är etablerat? |
(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster (EGT L 18, 1997, s. 1).
9.4.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 123/11 |
Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunalul Mureş (Rumänien) den 9 januari 2018 – Brottmål mot Virgil Mailat, Delia Elena Mailat, Apcom Select SA
(Mål C-17/18)
(2018/C 123/16)
Rättegångsspråk: rumänska
Hänskjutande domstol
Tribunalul Mureş
Parter i det nationella målet
Virgil Mailat, Delia Elena Mailat, Apcom Select SA
Tolkningsfrågor
1) |
Utgör ingåendet av ett avtal enligt vilket ett bolag hyr ut en fastighet till ett annat bolag i vilken det tidigare bedrevs särskild restaurangverksamhet, och där nämnda avtal även omfattar samtliga kvarvarande investeringsvaror och inventarier och det hyrande bolaget fortsätter att bedriva samma restaurangverksamhet under samma namn som användes tidigare, överlåtelse av rörelse i överensstämmelse med artiklarna 19 och 29 i direktiv 2006/112/EG (1)? |
2) |
Om den första frågan besvaras nekande, utgör ifrågavarande transaktion då tillhandahållande av tjänster som kan betraktas som uthyrning av fast egendom i enlighet med artikel 135.1 l i mervärdesskattedirektivet eller ett sammansatt tillhandahållande av tjänster som inte kan betraktas som uthyrning av fast egendom och som därför är skattepliktigt enligt lagen? |
9.4.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 123/12 |
Begäran om förhandsavgörande framställd av Amtsgericht Darmstadt (Tyskland) den 11 januari 2018 – TopFit e.V. och Daniele Biffi mot Deutschen Leichtathletikverband e.V.
(Mål C-22/18)
(2018/C 123/17)
Rättegångsspråk: tyska
Hänskjutande domstol
Amtsgericht Darmstadt
Parter i det nationella målet
Kärande: TopFit e.V. och Daniele Biffi
Svarande: Deutscher Leichtathletikverband e.V.
Tolkningsfrågor
1) |
Ska artiklarna 18, 21 och 165 FEUF tolkas på så sätt att en bestämmelse i tävlingsreglerna för ett friidrottsförbund i en medlemsstat, enligt vilka det för deltagandet i nationella mästerskap krävs medborgarskap i den medlemsstaten, utgör en otillåten diskriminering? |
2) |
Ska artiklarna 18, 21 och 165 FEUF tolkas på så sätt att ett förbund i en medlemsstat på ett orättmätigt sätt diskriminerar amatöridrottare som inte är medborgare i den medlemsstaten, genom att visserligen möjliggöra för dem att delta i nationella mästerskap, men endast låter dem ställa upp ”utom tävlan” eller ”utan att tillräknas” och inte låter dem delta i finaler och slutomgångar? |
3) |
Ska artiklarna 18, 21 och 165 FEUF tolkas på så sätt att ett förbund i en medlemsstat på ett orättmätigt sätt diskriminerar amatöridrottare som inte är medborgare i den medlemsstaten, genom att utesluta dem från tilldelning av nationella titlar eller placering? |
9.4.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 123/12 |
Begäran om förhandsavgörande framställd av Administrativen sad Sofia-grad (Bulgarien) den 17 januari 2018 – ”Elektrorazpredelenie Yug” EAD/Komisia za energiyno i vodno regulirane (KEVR)
(Mål C-31/18)
(2018/C 123/18)
Rättegångsspråk: bulgariska
Hänskjutande domstol
Administrativen sad Sofia-grad
Parter i det nationella målet
Klagande:”Elektrorazpredelenie Yug” EAD
Motpart: Komisia za energiyno i vodno regulirane (KEVR)
Tolkningsfrågor
1) |
Ska bestämmelserna i artikel 2.3 och 2.5 i direktiv 2009/72/ЕG (1) tolkas på så sätt att spänningsnivån utgör det enda kriteriet för avgränsning av distributionsnätet från överföringssystemet och i konsekvens härmed mellan verksamheterna distribution och överföring av el och att medlemsstaterna, trots sin handlingsfrihet att knyta systemkunderna till det ena eller andra slaget av nät (överföringssystemet eller distributionsnätet), inte får såsom tillkommande avgränsningskriterium i fråga om verksamheterna överföring och distribution införa ägande av de tillgångar som används för att utöva dessa verksamheter? |
2) |
Om den första frågan besvaras jakande, ska då de abonnenter som är anslutna till mellanspänningsnät alltjämt behandlas som kunder till den systemansvarige för distributionssystemet som har licens för det aktuella området, oberoende av ägarförhållandena när det gäller de inrättningar till vilka dessa kunders elektriska installationer är direktanslutna samt oberoende av de direkta avtal som kunderna har med den systemansvarige för överföringssystemet? |
3) |
Om den första frågan besvaras nekande, ska då i enlighet med ändamålet och syftet med direktiv 2009/72/ЕG nationella bestämmelser som 1 § punkt 44 jämförd med punkt 20 i tilläggsföreskrifterna till energilagen vara tillåtna, enligt vilka ”överföring av el” utgörs av transport av el i överföringssystemet och ”överföringssystemet för el” utgörs av samtliga elledningar och anläggningar som är till för överföring, transformation från högspänning till mellanspänning och omfördelning av elflödena? Är under samma förutsättningar nationella bestämmelser tillåtna, som den i artikel 88.1 i energilagen, vilken har följande lydelse: ”Distributionen av el och driften av distributionsnät för el ska utövas av systemansvariga för distributionssystemet, som är ägare av detta system inom ett avgränsat område och har erhållit licens för distribution av el i detta område”? |
(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG (EUT L 211, 2009, s. 55).
9.4.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 123/13 |
Talan väckt den 14 februari 2018 – Europeiska kommissionen mot Republiken Italien
(Mål C-122/18)
(2018/C 123/19)
Rättegångsspråk: italienska
Parter
Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: G. Gattinara och C. Zadra)
Svarande: Republiken Italien
Sökandens yrkanden
Sökanden yrkar att domstolen ska
— |
fastställa att Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/7/EU av den 16 februari 2011 om bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner (EUT L 48, s. 1), särskilt skyldigheterna enligt artikel 4 i det direktivet, genom att underlåta att säkerställa att de offentliga myndigheterna undviker att överskrida betalningsfristerna på 30 eller 60 dagar i samband med handelstransaktioner, och |
— |
förplikta Republiken Italien att ersätta rättegångskostnaderna. |
Grunder och huvudargument
Av de uppgifter som står till kommissionens förfogande, som grundar sig på uppgifter som Republiken Italien har tillhandahållit under det administrativa förfarandet följer att de bestämmelser om betalningsvillkor som anges i artikel 4 i direktiv 2011/7/EU om bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner överskrids inte endast av enstaka organ utan av hela kategorier av offentliga myndigheter. Detta sker inte endast i samband med någon enstaka handelstransaktion utan är det som är vanligast förekommande med beaktande av samtliga transaktioner som myndigheterna varit inblandade i och det är inte heller fråga om någon begränsad tidsperiod utan avser perioden från september 2014 till den tidpunkt då förevarande talan väcktes. Kommissionen anser således att det ska anses vara visat att det föreligger ett pågående och systematiskt åsidosättande av artikel 4 i direktivet.
Tribunalen
9.4.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 123/15 |
Tribunalens dom av den 21 februari 2018 – Klyuyev mot rådet
(Mål T-731/15) (1)
((Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik - Restriktiva åtgärder som vidtagits med hänsyn till situationen i Ukraina - Frysning av tillgångar - Förteckning över personer, enheter och organ som frysningen av tillgångar och ekonomiska resurser ska tillämpas på - Bibehållande av sökandens namn i förteckningen - Motiveringsskyldighet - Rättslig grund - Faktaunderlag - Uppenbart oriktig bedömning - Rätten till försvar - Rätt till egendom - Rätt till skydd av sitt goda namn - Proportionalitet - Skydd av grundläggande rättigheter som motsvarar det skydd som garanteras i unionen - Invändning om rättsstridighet))
(2018/C 123/20)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Sökande: Sergiy Klyuyev (Donetsk, Ukraina) (ombud: R. Gherson, T. Garner, solicitors, B. Kennelly, QC, och J. Pobjoy, barrister)
Svarande: Europeiska unionens råd (ombud: Á. de Elera-San Miguel Hurtado och J.-P. Hix)
Saken
Talan enligt artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av, för det första, rådets beslut (Gusp) 2015/1781 av den 5 oktober 2015 om ändring av beslut 2014/119/Gusp om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Ukraina och rådets förordning (EU) nr 208/2014 av den 5 oktober 2015 om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Ukraina (EUT L 259, 2015, s. 23) och rådets genomförandeförordning (EU) 2015/1777 av den 5 oktober 2015 om genomförande av förordning (EU) nr 208/2014 om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Ukraina (EUT L 259, 2015, s. 3), för det andra, Rådets beslut (Gusp) 2016/318 av den 4 mars 2016 om ändring av beslut 2014/119/Gusp om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Ukraina (EUT L 60, 2016, s. 76) och rådets genomförandeförordning (EU) 2016/311 av den 4 mars 2016 om genomförande av förordning (EU) nr 208/2014 om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Ukraina (EUT L 60, 2016, s. 1), samt för det tredje, rådets beslut (Gusp) 2017/381 av den 3 mars 2017 om ändring av beslut 2014/119/Gusp om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Ukraina (EUT L 58, 2017, s. 34) och rådets genomförandeförordning (EU) 2017/374 av den 3 mars 2017 om genomförande av förordning (EU) nr 208/2014 om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Ukraina (EUT L 58, 2017, s. 1), i de delar sökandens namn har upptagits i eller bibehållits i förteckningen över personer, enheter och organ som omfattas av dessa restriktiva åtgärder.
Domslut
1) |
Rådets beslut (Gusp) 2017/381 av den 3 mars 2017 om ändring av beslut 2014/119/Gusp om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Ukraina och rådets genomförandeförordning (EU) 2017/374 av den 3 mars 2017 om genomförande av förordning (EU) nr 208/2014 om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Ukraina ogiltigförklaras i den del namnet Serhii Kliuiev har upptagits i förteckningen över de personer, enheter och organ som omfattas av dessa restriktiva åtgärder. |
2) |
Verkningarna av artikel 1 i beslut 2017/381 och artikel 1 i genomförandeförordning 2017/374 ska bestå gentemot Serhii Kliuiev fram till dess att fristen för överklagande enligt artikel 56 första stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol har löpt ut eller, om ett överklagande getts inom denna frist, fram till dess att överklagandet ogillas. |
3) |
Talan ogillas i övrigt. |
4) |
Serhii Kliuiev ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska unionens råds kostnader vad gäller de yrkanden om ogiltigförklaring som framställts i ansökan om den första inlagan om justering. |
5) |
Rådet ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Serhii Kliuievs rättegångskostnader vad gäller det yrkande om delvis ogiltigförklaring av beslut 2017/381 och genomförandeförordning 2017/374 som framställts i den andra inlagan om justering av talan. |
9.4.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 123/16 |
Tribunalens dom av den 20 februari 2018 – Deutsche Post mot EUIPO – bpost (BEPOST)
(Mål T-118/16) (1)
((EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering av EU-ordmärket BEPOST - Det äldre EU-figurmärket ePost och det äldre nationella ordmärket POST - Det icke-registrerade varumärket eller tecknet som används i näringsverksamhet POST - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling föreligger inte - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 8.1 b i förordning (EU) nr 2017/2001) - Artikel 8.4 i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 8.4 i förordning (EU) nr 2017/2001) - Risk föreligger inte för förfång för de äldre varumärkenas renommé och urvattning förligger inte - Artikel 8.5 i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 8.5 i förordning (EU) nr 2017/2001) - Bevisning som åberopats för första gången vid tribunalen))
(2018/C 123/21)
Rättegångsspråk: engelska
Rättegångsdeltagare
Klagande: Deutsche Post AG (Bonn, Tyskland) (ombud: advokaterna K. Hamacher och G. Müllejans)
Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: A. Folliard-Monguiral, G. Sakalaite-Orlovskiene och D. Walicka)
Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid tribunalen: bpost NV (Bryssel, Belgien) (ombud: inledningsvis advokaterna L. Hubert och K. Ongena, därefter advokaterna H. Dhondt och J. Cassiman)
Saken
Överklagande av det beslut som fattades av första överklagandenämnden vid EUIPO den 18 januari 2016 (ärende R 3107/2014-1) om ett invändningsförfarande mellan Deutsche Post et bpost.
Domslut
1) |
Överklagandet ogillas. |
2) |
Deutsche Post AG ska ersätta rättegångskostnaderna. |
9.4.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 123/17 |
Tribunalens dom av den 23 februari 2018 – Schniga mot CPVO (Gala Schnico)
(Mål T-445/16) (1)
((Växtförädlarrätt - Ansökan om gemenskapens växtförädlarrätt avseende växtsorten Gala Schnico - Teknisk provning - Motiveringsskyldighet - Artikel 75 första meningen i förordning (EG) nr 2100/94 - Enhetlighet - Artikel 8 i förordning nr 2100/94 - Kompletterande undersökning - Artikel 57.3 i förordning nr 2100/94 - Likabehandling - CPVO:s egen undersökning av sakförhållandena - Artikel 76 i förordning nr 2100/94))
(2018/C 123/22)
Rättegångsspråk: tyska
Rättegångsdeltagare
Klagande: Schniga GmbH (Bolzano, Italien) (ombud: advokaterna G. Würtenberger, och R. Kunze)
Motpart: Gemenskapens växtsortsmyndighet (CPVO) (ombud: M. Ekvad, F. Mattina och U. Braun-Mlodecka biträdda av advokaterna A. von Mühlendahl och H. Hartwig)
Saken
Överklagande av det beslut som CPVO:s överklagandenämnd meddelade den 22 april 2016 (ärende A 005/2014) beträffande en ansökan om gemenskapens växtförädlarrätt med avseende på växtsorten Gala Schnico
Domslut
1) |
Överklagandet ogillas. |
2) |
Schniga GmbH ska ersätta rättegångskostnaderna. |
9.4.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 123/17 |
Tribunalens dom av den 21 februari 2018 – Repower mot EUIPO – repowermap.org (REPOWER)
(Mål T-727/16) (1)
((EU-varumärke - Beslut av en överklagandenämnd att upphäva ett tidigare beslut - Artikel 80 i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 103 i förordning (EU) 2017/1001) - Allmän rättsprincip om att en rättsstridig administrativ rättsakt får återkallas))
(2018/C 123/23)
Rättegångsspråk: franska
Rättegångsdeltagare
Klagande: Repower AG (Brusio, Schweiz) (ombud: advokaterna R. Kunz-Hallstein och H. P. Kunz-Hallstein)
Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: J. Crespo Carrillo)
Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid tribunalen: repowermap.org (Bern, Schweiz) (ombud: advokat P. González-Bueno Catalán de Ocón)
Saken
Överklagande av det beslut som femte överklagandenämnden vid EUIPO meddelade den 3 augusti 2016 (ärende R 2311/2014-5 (REV)), om ett ogiltighetsförfarande mellan repowermap.org och Repower.
Domslut
1) |
Överklagandet ogillas. |
2) |
Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som Repower AG och repowermap.org haft. |
9.4.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 123/18 |
Tribunalens dom av den 20 februari 2018 – Kwang Yang Motor mot EUIPO – Schmidt (CK1)
(Mål T-45/17) (1)
((EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket CK1 - Äldre EU-figurmärke CK - Relativt registreringshinder - Förväxlingsrisk - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 8.1 b i förordning (EÙ) 2017/1001)))
(2018/C 123/24)
Rättegångsspråk: engelska
Rättegångsdeltagare
Klagande: Kwang Yang Motor Co., Ltd (Kaohsiung, Taiwan) (ombud: advokaterna A. González Hähnlein och A. Kleinheyer)
Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: J. Crespo Carrillo och D. Walicka)
Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid tribunalen: Udo Schmidt (Reken, Tyskland) (ombud: advokaterna G. Rother och J. Vogtmeier)
Saken
Överklagande av det beslut som meddelades av andra överklagandenämnden vid EUIPO den 2 november 2016 (ärende R 2193/2015-2) angående ett invändningsförfarande mellan Udo Schmidt och Kwang Yang Motor
Domslut
1) |
Överklagandet ogillas. |
2) |
Kwang Yang Motor Co. Ltd ska ersätta rättegångskostnaderna. |
9.4.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 123/19 |
Tribunalens dom av den 21 februari 2018 – Laboratoire Nuxe mot EUIPO – Camille et Tariot (NYouX)
(Mål T-179/17) (1)
((EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärke NY ouX - Äldre nationellt ordmärken NUXE - Motiveringsskyldighet - Artikel 75 första meningen i förordning (EG) nr 207/2009 (sedermera artikel 94.1 första meningen i förordning (EU) 2017/1001) - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling - Varuslagslikhet - Känneteckenslikhet - Särskiljningsförmåga - Artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009 (sedermera artikel 8.1 b i förordning nr 2017/1001)))
(2018/C 123/25)
Rättegångsspråk: franska
Rättegångsdeltagare
Klagande: Laboratoire Nuxe (Paris, Frankrike) (ombud: advokaterna P. Wilhelm och J. Roux)
Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: A. Folliard–Monguiral och V. Ruzek)
Motpart vid överklagandenämnden: Élisabeth Camille (Alicante, Spanien) och Jean–Yves Tariot (Alicante)
Saken
Överklagande av det beslut som meddelades av femte överklagandenämnden vid EUIPO den 16 januari 2017 (ärende R 718/2016-5), angående ett invändningsförfarande mellan Laboratoire Nuxe å ena sidan och Élisabeth Camille och Yves Tariot å den andra.
Domslut
1) |
Det beslut som meddelades av femte överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) den 16 januari 2017 (ärende R 718/2016-5) ogiltigförklaras. |
2) |
EUIPO ska ersätta rättegångskostnaderna. |
9.4.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 123/19 |
Tribunalens dom av den 22 februari 2018 – International Gaming Projects mot EUIPO – Zitro IP (TRIPLE TURBO)
(Mål T-210/17) (1)
((EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om EU-figurmärket TRIPLE TURBO - Äldre EU-figurmärket TURBO - Relativt registreringshinder - Avsaknad av förväxlingsrisk - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (numera artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001)))
(2018/C 123/26)
Rättegångsspråk: spanska
Rättegångsdeltagare
Klagande: International Gaming Projects Ltd (Qormi, Malta) (ombud: advokat M. Garayalde Niño)
Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: J. Crespo Carrillo)
Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid tribunalen: Zitro IP Sàrl (Luxemburg, Luxemburg) (ombud: advokaten A. Canela Giménez)
Saken
Överklagande av det beslut som fjärde överklagandenämnden vid EUIPO meddelade den 8 februari 2017 (ärende R 119/2016-4), angående ett invändningsförfarande mellan Zitro IP och International Gaming Projects.
Domslut
1) |
Det beslut som fjärde överklagandenämnden vid EUIPO meddelade den 8 februari 2017 (ärende R 119/2016-4) upphävs. |
2) |
EUIPO ska bära sina egna rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som International Gaming Projects Ltd har haft. |
3) |
Zitro IP Sàrl ska bära sina egna rättegångskostnader. |
9.4.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 123/20 |
Tribunalens beslut av den 9 februari 2018 – Arcofin m.fl. mot kommissionen
(Mål T-711/14) (1)
((Talan om ogiltigförklaring - Statligt stöd - Stöd som Belgien har genomfört till förmån för finansiella kooperativ i Arcokoncernen - Garantisystem till skydd för fysiska personers andelar i dessa kooperativ - Beslut i vilket stödet förklaras vara oförenligt med den inre marknaden - Selektiv fördel - Åtgärd som kan snedvrida eller hota att snedvrida konkurrensen och påverka handeln mellan medlemsstaterna - Åtgärd för att avhjälpa en allvarlig störning i en medlemsstats ekonomi - Berättigade förväntningar - Uppenbart att talan i vissa delar inte kan tas upp till sakprövning och i andra delar är ogrundad))
(2018/C 123/27)
Rättegångsspråk: franska
Parter
Sökande: Arcofin SCRL (Bryssel, Belgien), Arcopar SCRL (Bryssel), Arcoplus (Bryssel) (ombud: advokaterna R. Martens, A. Verlinden och C. Maczkovics)
Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: L. Flynn, och B. Stromsky)
Saken
Talan som väckts med stöd av artikel 263 FEUF i vilken det har yrkats ogiltigförklaring av kommissionens beslut 2014/686/EU av den 3 juli 2014 om det statliga stöd SA.33927 (12/C) (f.d. 11/NN) som Belgien har genomfört – Garantisystem till skydd för fysiska personers andelar i finansiella kooperativ (EUT L 284, s. 53).
Avgörande
1) |
Talan ogillas eftersom det är uppenbart att den i vissa delar inte kan tas upp till sakprövning och i andra delar är ogrundad. |
2) |
Arcofin SCRL, Arcopar SCRL och Arcoplus ska ersätta rättegångskostnaderna. |
9.4.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 123/21 |
Tribunalens beslut av den 7 februari 2018 – AEIM och Kazenas mot kommissionen
(Mål T-436/16) (1)
((Skadeståndstalan - Preskription - Bevis för skada saknas - Uppenbart att talan ska avvisas eller ogillas))
(2018/C 123/28)
Rättegångsspråk: franska
Parter
Sökande: L’application électronique industrielle moderne (AEIM) (Algrange, Frankrike) och Philippe Kazenas (Luxemburg, Luxemburg) (ombud: advokaten B. Wizel)
Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: inledningsvis S. Delaude och S. Lejeune, därefter S. Delaude)
Saken
Talan enligt 268 FEUF om ersättning för den skada som sökandebolaget påstår sig ha lidit till följd av att en kommissionstjänsteman har gjort sig skyldig till korruption.
Avgörande
1) |
Talan ogillas. |
2) |
L’Application électronique industrielle moderne (AEIM) och M. Philippe Kazenas ska ersätta rättegångskostnaderna. |
9.4.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 123/21 |
Tribunalens beslut av den 1 februari 2018 – Collins mot parlamentet
(Mål T-919/16) (1)
((Immunitet och privilegier - Ledamot av Europaparlamentet - Beslut om att inte fastställa immunitet och privilegier - Uppenbart att talan ska avvisas - Uppenbart att behörighet saknas - Uppenbart att talan helt saknar rättslig grund))
(2018/C 123/29)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Sökande: Jane Maria Collins (Hotham, Förenande kungariket) (ombud: I. Anderson, solicitor)
Svarande: Europaparlamentet (ombud: S. Alonso de León och M. Dean)
Saken
För det första, talan enligt artikel 263 FEUF med yrkande om ogiltigförklaring av Europaparlamentets beslut av den 25 oktober 2016 om att inte fastställa sökandens immunitet och privilegier, för det andra, talan enligt artikel 268 FEUF med yrkande om skadestånd för den skada sökanden påstås ha lidit med anledning därav, för det tredje, yrkande om att tribunalen ska avgöra sökandens begäran om fastställande av dennes immunitet och privilegier.
Avgörande
1) |
Talan avvisas. |
2) |
Jane Maria Collins ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Europaparlamentet. |
9.4.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 123/22 |
Talan väckt den 12 december 2017 – PV mot kommissionen
(Mål T-786/16)
(2018/C 123/30)
Rättegångsspråk: franska
Parter
Sökande: PV (ombud: advokaten M. Casado García-Hirschfeld)
Svarande: Europeiska kommissionen
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
— |
ta upp talan till prövning och bifalla den, |
och följaktligen förordna om att:
— |
ogiltigförklara de omtvistade besluten av den 31 maj 2016 och den 5 juli 2016 avseende löneavdrag, med avseende på vilka sökanden inkom med klagomål enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna den 29 juli 2016 (R/492/16) och den 30 juli 2016 (R/493/16), vilka båda avslogs den 28 november 2016, |
— |
ogiltigförklara de omtvistade besluten av den 15 september 2016 och av den 11 juli 2016 avseende löneavdrag och nollställande av lönen från och med juli 2016, med avseende på vilka sökanden har inkom med klagomål enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna den 19 september 2016 (R/496/16) vilket avslogs den 17 januari 2017, |
— |
ogiltigförklara det omtvistade beslutet av den 21 september 2016 genom vilken sökanden underrättas om en skuld gentemot kommissionen uppgående till totalt 42 704,74 euro, med avseende på vilket sökanden inkom med klagomål enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna den 8 november 2016 (R/556/16), vilket avslogs den 17 januari 2017, |
— |
ogiltigförklara den omtvistade debetnotan nr 32441709991 av den 20 juli 2017 med ett belopp om 42 704,74 euro, med avseende på vilken sökanden inkom med klagomål enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna den 31 juli 2017 (R/346/17), vilket avslogs den 29 november 2017, |
— |
ogiltigförklara den trepartssammansatta tillsättningsmyndighetens beslut om återkallelse av den 26 juli 2016, med avseende på vilken sökanden inkom med klagomål enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna den 3 oktober 2016 (R/5/10/16), vilket avslogs den 2 februari 2017, samt ogiltigförklara det disciplinära förfarandet CMS 13/087 i sin helhet, |
— |
ersätta den skada som UZ har lidit till följd av mobbning från generaldirektoratet för sysselsättning, generaldirektoratet för budget, generaldirektoratet för tolkning och tillsammans med hälsovården, byrån för löneadministration och individuella ersättningar och generaldirektoratet för personal och säkerhet, varav det första mobbningstillfället var i oktober 2008, |
— |
ogiltigförklara alla utvärderingsrapporter från åren 2014, 2015 och 2016 avseende generaldirektoratet för tolknings mobbning av sökanden, |
och, med stöd av artikel 340 FEUF, bevilja sökanden följande skadestånd och ersättningar genom att
— |
förplikta svaranden att ersätta sökanden för ideell skada med ett belopp om 889 000 euro, materiell skada med ett belopp om 132 828,67 euro för sökandes kostnader för de omtvistade besluten, uppskattat, med förbehåll att summan kan komma att ändras, till 1 021 828,67 euro jämte dröjsmålsränta till dess att full betalning erlagts, |
i andra hand, mot bakgrund av den mobbning som skett och de ”tomma ord” som har använts, vilket gör att dessa oegentligheter inte kan tolereras av unionens rättsordning,
— |
ogiltigförklara alla andra klagomål på löneavdrag för perioden från mars 2015 till juli 2016 – genom 12 beslut av den 9/2/2015, 30/3/2015, 5/5/2015, 24/6/2015, 1/10/2015, 12/11/2015, 15/1/2016, 22/4/2016, 31/5/2016, 5/7/2016, 15/9/2016 och 11/7/2016 samt alla avslagsbeslut på begäran om ogiltigförklaring genom beslut R/1110/14 av den 11/3/2015, R/225/15 av den 3 juli 2015, R/292/15 av den 23 juli 2015, R/376/15 av den 18 augusti 2015, R/419/15 av den 25 september 2015, R/496/15 av den 23 oktober 2015, R/787/15 och R/788/16 och R/71/16 av den 21 mars 2016, R/282/16 av den 12 september 2016; |
— |
ogiltigförklara alla avslagsbeslut rörande klagomål på utvärderingsförfarandet genom avslagsbeslut R/ll00/14 du 12 mars 2015, R/313/15 av den 11 augusti 2015, R/676/15 av den 13 oktober 2015, R/127/16 och R/128/16 av den 7 juni 2016 och R/342/16 av den 21 september 2016; |
— |
ogiltigförklara alla beslut om avslag på begäran om rättsligt bistånd (artikel 24 i tjänsteföreskrifterna) i respektive beslut av den 23 oktober 2014 av den 20 januari 2015, av den 20 mars 2015, av den 30 juli 2015 (begäran D/322/15), av den 15 mars 2016 (begäran D/776/15) och av den 18 maj 2016. |
— |
ogiltigförklara alla ”hälsoutlåtanden” avseende ogiltig frånvaro, av Dr. [X] av den 16 och 18 juli 2018, av den 8 augusti 2014, av den 4 september 2014, av den 4 december 2014, av den 4 februari 2015, av den 13 april 2015, av den 4 juni 2015, av den 11 augusti 2015, av den 14 oktober 2015, av den 4 december 2015, av den 5 februari 2016, av den 22 mars 2016, av den 18 april 2016, av den 3 och den 30 juni 2016 och av den 25 juli 2016, |
— |
ogiltigförklara ”hälsoutlåtanden” av Dr. [X] av den 27 juni 2014 och av Dr. [Y] av den 10 oktober 2014, genom vilka sökanden skickades tillbaka till mobbarna, |
— |
ogiltigförklara beslutet om avslag på det administrativa klagomålet R/182/16 av den 14 juli 2016, som lämnades in den 22 mars 2016 och som avsåg en ogiltig frånvaro den 16 och den 17 mars 2016 i sökandens bostad, |
— |
ogiltigförklara alla skuldebrev av den 10 mars 2015, av den 11 maj 2015, av den 10 juni 2015, av den 11 augusti 2015, av den 13 november 2015, av den 9 december 2015, och av den 18 juli 2016 samt skrivelser med förhandsinformation angående debetnotan av den 21 juni 2016 och av den 21 september 2016, |
samt under alla förutsättningar:
— |
förplikta svaranden ska ersätta rättegångskostnaderna. |
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan åberopar sökanden fem grunder.
1. |
Första grunden: Åsidosättande av artiklarna 1, 3, 4 och 31.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna samt artikel 1e.2 och 12a i tjänsteföreskrifterna för tjänstemännen i Europeiska unionen (nedan kallade tjänsteföreskrifterna) vilka avser förbudet mot mobbning. |
2. |
Andra grunden: Åsidosättande av artikel 21a, 22b, och 23 i tjänsteföreskrifterna angående förbudet mot regelstridiga handlingar. |
3. |
Tredje grunden: Åsidosättande av omsorgsskyldigheten och av skyldigheten att bistå personlen, i strid mot artikel 24 i tjänsteföreskrifterna. |
4. |
Fjärde grunden: Åsidosättande av artikel 59 och felaktig tolkning av artikel 60 i tjänsteföreskrifterna. |
5. |
Femte grunden: Åsidosättande dels av artiklarna 41 och 48 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, vilka avser likabehandling och rätten att bli hörd, och rätten till försvar, dels av artikel 3 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna avseende rätten att bli hörd av tillsättningsmyndigheten (AIPN) innan saken hänförs till disciplinnämnden, och i enlighet med rättspraxis från målet Kerstens/Commission (dom av den 14 februari 2017, Kerstens/kommissionen, T-270/16 P, ej publicerad, EU:T:2017:74). |
Sökanden begär även ersättning om 889 000 euro för ideell skada samt 132 828,67 euro för ekonomisk skada, i enlighet med artikel 340 i FEUF.
9.4.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 123/24 |
Talan väckt den 29 januari 2018 – UZ mot parlamentet
(Mål T-47/18)
(2018/C 123/31)
Rättegångsspråk: franska
Parter
Sökande: UZ (ombud: advokaten J.-N. Louis)
Svarande: Europaparlamentet
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
— |
ogiltigförklara det beslut som Europaparlamentets generalsekreterare fattade den 27 februari 2017 om att ålägga UZ en disciplinåtgärd bestående i nedflyttning av lönegrad AD13, löneklass 3 till lönegrad AD12, löneklass 3, med verkan den 1 mars 2017 och att nollställa uppnådda meritpoäng från lönegrad AD13, |
— |
ogiltigförklara beslutet att avslå UZ:s begäran om att institutionen ska bistå UZ, och |
— |
förplikta Europaparlamentet att ersätta rättegångskostnaderna. |
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.
1. |
Första grunden: Åsidosättande av artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och av artiklarna 3 och 22 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna för tjänstemännen i Europeiska unionen (nedan kallat tjänsteföreskrifterna), eftersom tillsättningsmyndigheten (AIPN) inte har hört sökanden, varken i samband med sitt beslut enligt artikel 3 i bilaga IX, eller innan beslutet att avslå UZ:s biståndsbegäran enligt artikel 24 i tjänsteföreskrifterna. |
2. |
Andra grunden: Åsidosättande av artiklarna 9, 10 och 16 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna, eftersom disciplinåtgärden åsidosätter proportionalitetsprincipen och medför en allmän påföljd för sökanden som inte avses i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna, genom en nedflyttning i lönegrad, en nollställning av meritpoängen samt ett uteslutande från alla arbetsledande uppgifter. |
3. |
Tredje grunden: Disciplinnämnden har brustit i sitt arbete, inte enbart genom att denna felaktigt kopplats in utan att först höra UZ, utan även genom att under hela förfarandet åsidosätta UZ:s rätt till försvar. |
4. |
Fjärde grunden: Åsidosättande av artikel 24 i tjänsteföreskrifterna, särskilt genom att tillsättningsmyndigheten har underlåtit att höra sökanden innan den fattade sitt avslagsbeslut. |
9.4.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 123/25 |
Överklagande ingett den 31 januari 2018 – Fashion Energy mot EUIPO – Retail Royalty (1st AMERICAN)
(Mål T-54/18)
(2018/C 123/32)
Överklagandet är avfattat på engelska
Parter
Klagande: Fashion Energy Srl (Milano, Italien) (ombud: advokaterna T. Müller, F. Togo)
Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)
Motpart vid överklagandenämnden: Retail Royalty Co. (Las Vegas, Nevada, Förenta staterna)
Uppgifter om förfarandet vid EUIPO
Varumärkessökande: Klaganden
Omtvistat varumärke: EU-figurmärke 1st AMERICAN – Registreringsansökan nr 8 622 078
Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande
Överklagat beslut: Beslut meddelat av andra överklagandenämnden vid EUIPO den 15 november 2017 i ärende R 693/2017-2
Yrkanden
Klaganden yrkar att tribunalen ska
— |
vilandeförklara målet i enlighet med artikel 69 d i tribunalens rättegångsregler till dess att ansökan om delvis upphävande av varumärket EUTM 005066113 som åberopats i invändningsförfarandet slutligt har avgjorts, |
— |
ogiltigförklara det överklagade beslutet, och |
— |
förplikta EUIPO att ersätta klagandens rättegångskostnader. |
Grunder
— |
Åsidosättande av principen att ingen ska dömas ohörd (audi alteram partem). |
— |
Åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning nr 2017/1001. |
9.4.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 123/25 |
Talan väckt den 6 februari 2018 – Aeris Invest mot SRB
(Mål T-62/18)
(2018/C 123/33)
Rättegångsspråk: spanska
Parter
Sökande: Aeris Invest Sàrl (Luxemburg, Luxemburg) (ombud: advokaterna R. Vallina Hoset, A. Sellés Marco, C. Iglesias Megías och A. Lois Perreau de Pinninck)
Svarande: Gemensamma resolutionsnämnden
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
— |
ogiltigförklara det beslut som meddelats av den gemensamma resolutionsnämndens överklagandepanel i ärende 43/2017 den 28 november 2017 och det bekräftande beslutet SRB/CM01/ARES(2017)4898090 av den 6 september 2017, och |
— |
förplikta den gemensamma resolutionsnämnden att ersätta rättegångskostnaderna. |
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan åberopar sökanden sex grunder.
1. |
Den första grunden avser att beslut SRB/ES/2017/01 om allmänhetens tillgång till den gemensamma resolutionsnämndens handlingar (beslutet om tillgång till handlingar) strider mot artikel 90 i förordning nr 806/2014 och artikel 4 i förordning nr 1049/2001, dels eftersom beslutet utan behörighet (ultra vires) reglerar rätten till tillgång till handlingar, dels eftersom det innebär införande av undantag från rätten till tillgång till handlingar som inte föreskrivs i förordning nr 1049/2001. Panelens beslut ska således ogiltigförklaras, eftersom den rättsliga grunden för beslutet inte ska tillämpas enligt artikel 277 FEUF. |
2. |
Den andra grunden baseras på att panelens beslut strider mot artikel 296 FEUF, eftersom det endast innehåller en vag och allmänt hållen förklaring om att ett utlämnande av den fullständiga lydelsen av 2016 års plan, resolutionsbeslutet och värderingsrapporten strider mot artikel 4.1 och 4.2 i förordning nr 1049/2001. |
3. |
Den tredje grunden består i att panelens beslut strider mot artikel 15 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, artikel 42 i stadgan om de grundläggande rättigheterna och artikel 4.1 a i förordning nr 1049/2001, eftersom i) kreditinstitutens resolutionspolitik inte är ett giltigt undantag för att begränsa den grundläggande rätten till tillgång till handlingar, ii) villkoren i artikel 4.1 a i förordning nr 1049/2001 inte är uppfyllda, och iii) värderingen av aktuella intressen visar att det är nödvändigt att ge tillgång till de begärda handlingarna. |
4. |
Den fjärde grunden avser att panelens beslut strider mot artikel 15 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, artikel 42 i stadgan om Europeiska unionens grundläggande rättigheter och artikel 4.2 i förordning nr 1049/2001, eftersom ett fullständigt utlämnande av resolutionsbeslutet, värderingsrapporten och 2016 års plan i) inte påverkar fysiska eller juridiska personers affärsintressen och ii) avvägningen mellan aktuella intressen i vart fall gör det tillrådligt att ge tillgång till handlingarna. |
5. |
Den femte grunden baseras på att panelens beslut strider mot artikel 15 FEUF och artikel 88 i förordning nr 806/2014 genom att tillgång nekas till information som inte omfattas av tystnadsplikt, eftersom i) det inte föreligger någon presumtion om konfidentialitet enligt artikel 88 i förordning nr 806/2014 och artikel 339 FEUF, och ii) även om en sådan presumtion skulle föreligga, den inte skulle vara tillämplig i den del handlingarna har begärts för att användas i ett domstolsförfarande. |
6. |
Den sjätte grunden består i att panelens beslut har tillkommit genom maktmissbruk, eftersom denna part nekas tillgång till 2016 års plan i sin helhet, med motiveringen att planen ”i sin helhet omfattas av undantagen i artikel 4.1 a (tredje strecksatsen), artikel 4.1 c och artikel 4.2 [i beslutet om tillgång till handlingar]”, medan det i själva verket finns rimliga skäl för att anse att det enda syftet med beslutet att neka tillgång till planen är att dölja de fel, luckor och brister som den innehåller. |
9.4.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 123/27 |
Tribunalens beslut av den 7 februari 2018 – Alfa Laval Flow Equipment (Kunshan)mot kommissionen
(Mål T-204/17) (1)
(2018/C 123/34)
Rättegångsspråk: svenska
Ordföranden på fjärde avdelningen har förordnat om avskrivning av målet.