9.3.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 91/1

9.3.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 91/2

—

med beaktande av sina tidigare resolutioner om Demokratiska republiken Kongo, särskilt resolutionerna av den 10 mars 2016 (1) och den 9 juli 2015 (2),

—

med beaktande av den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens resolution av den 15 juni 2016 om situationen före valet och säkerhetsläget i Demokratiska republiken Kongo,

—

med beaktande av uttalandena av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och av hennes talesperson om situationen i Demokratiska republiken Kongo,

—

med beaktande av uttalandena av EU:s delegation till Demokratiska republiken Kongo om människorättssituationen i landet,

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 23 maj 2016 om Demokratiska republiken Kongo,

—

med beaktande av EU:s årsrapport om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2014, som antogs av rådet den 22 juni 2015,

—

med beaktande av det öppna brevet av den 14 maj 2016 från icke-statliga sammanslutningar i Beni, Butembo och Lubero till Demokratiska republiken Kongos president,

—

med beaktande av Nairobiförklaringarna från december 2013,

—

med beaktande av ramen för fred, säkerhet och samarbete för Demokratiska republiken Kongo och regionen, som undertecknades i Addis Abeba i februari 2013,

—

med beaktande av resolutionerna från FN:s säkerhetsråd om Demokratiska republiken Kongo, särskilt resolution 2198 (2015) om förnyande av sanktionssystemet för Demokratiska republiken Kongo och av expertgruppens mandat, samt resolution 2277 (2016) om förlängning av mandatet för FN:s stabiliseringsuppdrag i Demokratiska republiken Kongo (Monusco) med ett år,

—

med beaktande av rapporten av den 23 maj 2016 från FN:s expertgrupp om Demokratiska republiken Kongo,

—

med beaktande av årsrapporten av den 27 juli 2015 från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter om människorättssituationen i Demokratiska republiken Kongo och om verksamheten för FN:s gemensamma människorättskontor i landet,

—

med beaktande av besluten och påbuden från Internationella domstolen,

—

med beaktande av det gemensamma pressmeddelandet av den 2 september 2015 från gruppen av internationella sändebud och företrädare för området kring de afrikanska stora sjöarna om val i Demokratiska republiken Kongo,

—

med beaktande av uttalandet av den 9 november 2015 från ordföranden för FN:s säkerhetsråd om situationen i Demokratiska republiken Kongo,

—

med beaktande av rapporten av den 9 mars 2016 från FN:s generalsekreterare om Monusco och om genomförandet av ramen för fred, säkerhet och samarbete för Demokratiska republiken Kongo och regionen,

—

med beaktande av det reviderade Cotonouavtalet,

—

med beaktande av den afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter från juni 1981,

—

med beaktande av den afrikanska stadgan om demokrati, val och samhällsstyrning,

—

med beaktande av Demokratiska republiken Kongos konstitution av den 18 februari 2006,

—

med beaktande av artikel 123.2 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Säkerhetsläget i Demokratiska republiken Kongo blir allt värre i landets nordöstra delar där dussintals väpnade grupper fortfarande är aktiva. Det kommer många rapporter om massakrer, rekrytering och utnyttjande av barnsoldater och omfattande sexuellt och könsrelaterat våld.

B.

Mellan oktober 2014 och maj 2016 har över 1 160 personer hänsynslöst dödats i regionerna Beni, Lubero och Butembo. Över 1 470 personer har försvunnit, många hus, vårdinrättningar och skolor har bränts ner och många kvinnor, män och barn har utsatts för sexuellt våld.

C.

Många byar i dessa regioner är nu ockuperade av väpnade grupper.

D.

Ett ökat missnöje framförs mot att landets regering förhåller sig passiv och tiger inför dessa grymheter, som enligt rapporterna begås av både väpnade rebellstyrkor och statliga militära styrkor.

E.

Exceptionellt våldsamt dödande har vid några tillfällen noterats mycket nära platser som kontrolleras av den nationella försvarsmakten (FARDC) och baser för FN:s fredsbevarande styrkor i landet (Monusco).

F.

Dessa massakrer har mötts av likgiltighet från det internationella samfundet och tystnad i medierna.

G.

Demokratiska republiken Kongos president har enligt konstitutionen anförtrotts att stå som garant för nationell integritet, nationellt oberoende, säkerhet för folk och egendom samt normal verksamhet i landets institutioner, och han är överbefälhavare för landets försvarsmakt.

H.

De politiska spänningarna i landet är höga eftersom president Kabila, som har suttit vid makten sedan 2001, enligt konstitutionen måste avgå den 20 december 2016 och ännu inte har förklarat att han ämnar göra detta.

I.

Landets försvarsmakt och Monusco finns i regionen för att upprätthålla stabiliteten, bekämpa de väpnade grupperna och skydda civilbefolkningen.

J.

Monuscos mandat har förlängts och förstärkts.

K.

Den utbredda underlåtenheten att ställa dem som är ansvariga för människorättsbrott inför rätta har lett till att en miljö präglad av straffrihet har uppmuntrats och att nya brott har begåtts.

L.

En stor utmaning för freden har utgjorts av Demokratiska republiken Kongos stapplande steg i riktning mot att demobilisera tusentals rebellsoldater, antingen genom att överföra dem till den nationella krigsmakten eller underlätta deras övergång till ett civilt liv.

M.

Humanitära aktörer uppskattar att 7,5 miljoner människor för närvarande är i behov av hjälp. Den pågående konflikten och de militära operationerna har också drivit 1,5 miljoner människor på flykt inom landets gränser, och fler än 400 000 har tvingats fly landet.

N.

FN:s kontor för samordning av humanitära frågor (Ocha) har rapporterat om ett ökande antal kidnappningar och angrepp mot biståndsarbetare och humanitära konvojer, vilket har tvingat de humanitära organisationerna att skjuta upp hjälpleveranser och avbryta sin verksamhet.

O.

Massakrerna i landets östra delar är ett resultat av kopplingar mellan regional och nationell politik, utnyttjandet av etniska spänningar och utvinningen av resurser.

1.

Europaparlamentet uttrycker djup oro över att våldet ökar och att det oroväckande humanitära läget ständigt förvärras i Demokratiska republiken Kongo. Situationen beror främst på de väpnade konflikterna i de östra provinserna, som nu har pågått i mer än 20 år. Parlamentet beklagar förlusten av liv och uttrycker sin medkänsla med folket i Demokratiska republiken Kongo.

2.

Europaparlamentet uppmanar på nytt alla parter i konflikten att omedelbart stoppa våldet, lägga ned sina vapen, frige alla barn som finns i deras led och främja en dialog för att uppnå en fredlig och hållbar lösning på konflikten. Parlamentet efterlyser särskilt ett snabbt och aktivt återupptagande av samarbetet mellan Monusco och Demokratiska republiken Kongos försvarsmakt på grundval av det avtal om militärt samarbete som undertecknades den 28 januari 2016 i Kinshasa i syfte att återupprätta och befästa freden och säkerheten i både det östra området och landet som helhet.

3.

Europaparlamentet påminner om att en neutralisering av alla väpnade grupper i regionen skulle innebära ett stort steg på vägen mot fred och stabilitet. Demokratiska republiken Kongos regering uppmanas att prioritera sådana åtgärder och återupprätta säkerheten för medborgarna och stabiliteten i regionerna Beni, Lubero och Butembo.

4.

Europaparlamentet begär att det internationella samfundet skyndsamt ska inleda en grundlig, oberoende och öppen utredning av massakrerna, med fullt samarbete av Demokratiska republiken Kongos regering och Monusco. Parlamentet anser att gruppen av internationella sändebud och företrädare för området kring de afrikanska stora sjöarna bör hålla ett akutmöte om valet i Demokratiska republiken Kongo, så att lämpliga åtgärder kan vidtas i denna riktning, t.ex. att mobilisera FN:s säkerhetsråd.

5.

Europaparlamentet insisterar på att denna situation inte får hindra att valet hålls enligt den konstitutionella planeringen. Europaparlamentet framhåller att framgångsrika val som hålls vid rätt tid är avgörande för landets långsiktiga stabilitet och utveckling.

6.

Europaparlamentet uppmanar åklagaren vid Internationella brottmålsdomstolen att samla in information och undersöka överträdelserna, i syfte att fastställa om det finns underlag för denna domstol att undersöka påstådda brott i området Beni.

7.

Europaparlamentet upprepar att personer som begår brott mot de mänskliga rättigheterna, krigsbrott och brott mot mänskligheten, respektive utövar sexuellt våld mot kvinnor och flickor eller värvar barnsoldater, inte får gå ostraffade. Parlamentet betonar att sådana gärningsmän måste anmälas, identifieras, åtalas och straffas i enlighet med nationell och internationell straffrätt.

8.

Europaparlamentet begär att en utvärderingsrapport om Monuscos insatser ska utarbetas och offentliggöras. Parlamentet välkomnar FN:s säkerhetsråds resolution 2277 (2016), varigenom Monuscos mandat förlängdes och dess befogenheter förstärktes vad gäller skydd av civilbefolkningen och de mänskliga rättigheterna, inklusive könsrelaterat våld och våld mot barn.

9.

Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen Monusco att till fullo använda sitt mandat för att skydda civilbefolkningen genom sin ”omvandling av styrkorna” för att se till att man kommer att kunna utöva utökad operativ kapacitet för att skydda civila genom snabbinsatsmekanismer och flygspaning i de östra delarna av Demokratiska republiken Kongo, även via patruller och mobila verksamhetsbaser.

10.

Europaparlamentet uppmanar AU och EU att säkerställa en ständig politisk dialog mellan länderna i området kring de stora sjöarna för att förhindra ytterligare destabilisering. Parlamentet beklagar att det endast gjorts begränsade framsteg med genomförandet av ramavtalet för fred, säkerhet och samarbete från februari 2013 och uppmanar alla parter att aktivt bidra till stabiliseringsinsatserna.

11.

Europaparlamentet betonar att det civila samhället måste vara involverat i alla insatser för att skydda civilbefolkningen och lösa konflikterna och att människorättsförsvarare måste skyddas och ges en plattform av Demokratiska republiken Kongos regering och det internationella samfundet.

12.

Europaparlamentet är medvetet om de kongolesiska myndigheternas insatser i kampen mot straffrihet och i arbetet med att förhindra sexuellt våld respektive våld mot barn, men anser att arbetet går för långsamt.

13.

Europaparlamentet påminner EU om att det måste råda samstämdhet mellan EU:s olika politikområden inklusive dess politik för vapenhandel och handel med råmaterial. Förhandlingar om avtal i regionen måste främja fred, stabilitet, utveckling och mänskliga rättigheter.

14.

Europaparlamentet uppmanar EU att överväga riktade sanktioner, t.ex. reseförbud och frysning av tillgångar, mot de personer som ansvarar för massakrerna i de östra delarna av Demokratiska republiken Kongo och de våldsamma tillslagen i landet, i syfte att förhindra ytterligare våldshandlingar.

15.

Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att fortsätta ge stöd till folket i Demokratiska republiken Kongo för att förbättra levnadsförhållandena för de delar av samhället som har det allra sämst, särskilt internflyktingarna.

16.

Europaparlamentet fördömer alla attacker mot humanitära aktörer och hindren mot deras tillträde till området. Parlamentet uppmanar kraftfullt alla parter i konflikten att respektera de humanitära aktörernas oberoende, neutralitet och opartiskhet.

17.

Europaparlamentet bekräftar på nytt att företags verksamheter fullt ut måste följa internationella normer för mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att säkerställa att företag under deras respektive nationella rättsordningar inte åsidosätter mänskliga rättigheter och de internationella normer som är kopplade till deras verksamheter i tredjeländer.

18.

Europaparlamentet välkomnar de kongolesiska myndigheternas ansträngningar för att genomföra lagstiftning som förbjuder handel med och bearbetning av mineraler från områden där det förekommer olaglig utvinning av mineraler, till exempel områden som kontrolleras av väpnade grupper. Parlamentet uppmanar de kongolesiska myndigheterna att förstärka genomförandet av lagstiftningen och bidra till en mer genomgående granskning av utvinningsavtal och missbruket av utvinningsintäkter. EU måste stödja Demokratiska republiken Kongos ansträngningar i detta hänseende genom sin politik för utvecklingssamarbete. Parlamentet välkomnar den europeiska överenskommelsen om obligatoriska omsorgsfulla kontroller av leverantörer av konfliktmineraler, som ett första steg för att gripa sig an europeiska företags ansvar i denna fråga, och uppmanar eftertryckligen EU att omvandla denna överenskommelse till genomgripande lagstiftning som bör antas snarast.

19.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Afrikanska unionen, AVS–EU:s ministerråd, FN:s generalsekreterare, FN:s människorättsråd samt Demokratiska republiken Kongos president, premiärminister och parlament.

9.3.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 91/6

—

med beaktande av artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

—

med beaktande av artiklarna 165 och 166 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

—

med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artikel 14,

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 12 maj 2009 om en strategisk ram för europeiskt utbildningssamarbete (Utbildning 2020) (1),

—

med beaktande av 2012 års gemensamma rapport från rådet och kommissionen om genomförandet av den strategiska ramen för europeiskt utbildningssamarbete (Utbildning 2020) Allmän och yrkesinriktad utbildning för ett smart och hållbart Europa för alla  (2),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 augusti 2015 till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén Utkast till 2015 års gemensamma rapport från rådet och kommissionen om genomförandet av den strategiska ramen för ett europeiskt utbildningssamarbete (Utbildning 2020) – Nya prioriteringar för det europeiska utbildningssamarbetet (COM(2015)0408),

—

med beaktande av 2015 års gemensamma rapport från rådet och kommissionen om genomförandet av den strategiska ramen för ett europeiskt utbildningssamarbete (Utbildning 2020) – Nya prioriteringar för det europeiska utbildningssamarbetet (3),

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 28 och 29 november 2011 om ett riktmärke för rörlighet i utbildningssyfte (4),

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 19 november 2010 om utbildning för hållbar utveckling (5),

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 17 februari 2014 om att investera i utbildning, som respons på En ny syn på utbildning: att investera i färdigheter för att uppnå bättre socioekonomiska resultat och den årliga tillväxtöversikten för 2013 (6),

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 20 maj 2014 om effektiv lärarutbildning (7),

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 20 maj 2014 om kvalitetssäkring inom utbildningen (8),

—

med beaktande av rådets slutsatser om entreprenörskap i utbildningen (9),

—

med beaktande av rådets slutsatser om förskoleverksamhetens och den primära utbildningens roll när det gäller att främja kreativitet, innovation och digital kompetens (10),

—

med beaktande av rådets slutsatser om att minska andelen elever som lämnar skolan i förtid och främja framgång i skolan (11),

—

med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén En ny syn på utbildning: att investera i färdigheter för att uppnå bättre socioekonomiska resultat (COM(2012)0669),

—

med beaktande av rådets rekommendation av den 20 december 2012 om validering av icke-formellt och informellt lärande (12),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets rekommendation 2006/962/EG av den 18 december 2006 om nyckelkompetenser för livslångt lärande (13),

—

med beaktande av förklaringen från EU:s utbildningsministrars informella möte den 17 mars 2015 om att främja medborgarskap och de gemensamma värdena frihet, tolerans och icke-diskriminering genom utbildning (”Parisförklaringen”) (14),

—

med beaktande av Riga-slutsatserna, som antogs den 22 juni 2015 av utbildningsministrarna (15),

—

med beaktande av kommissionens grönbok av den 3 juli 2008Migration & rörlighet: utmaningar och möjligheter för EU:s utbildningssystem (COM(2008)0423),

—

med beaktande av den rapport som upprättades i februari 2010 för kommissionen av expertgruppen om ny kompetens för nya arbetstillfällen New Skills for New Jobs: Action Now  (16),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 18 december 2006 om gränsöverskridande rörlighet inom gemenskapen i utbildningssyfte: Europeiska kvalitetsstadgan för rörlighet (17),

—

med beaktande av rapporten från det sjätte forumet för samarbete mellan universitet och näringsliv i mars 2015 (18),

—

med beaktande av Cedefops färdighetsprognos från 2012, Future skills supply and demand in Europe  (19),

—

med beaktande av sina resolutioner av den 8 september 2015 om främjande av ungt företagande genom utbildning och yrkesutbildning (20) och av den 28 april 2015 om uppföljning av genomförandet av Bolognaprocessen (21),

—

med beaktande av sin resolution av den 26 november 2015 om barns utbildning i nödsituationer och utdragna kriser (22),

—

med beaktande av sin resolution av den 12 april 2016Erasmus+ och andra verktyg för att främja rörligheten inom yrkesutbildningen – ett upplägg för livslångt lärande  (23),

—

med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för kultur och utbildning (A8-0176/2016), och av följande skäl:

A.

När det i detta betänkande talas om utbildning avses utbildning av formell, icke-formell och informell karaktär. Dessa olika utbildningsformer kompletterar nämligen varandra i övergången till ett utbildningssamhälle, och eftersom de är inriktade på specifika målgrupper gör de det lättare för personer med färre utbildningsmöjligheter att bli delaktiga.

B.

Utbildning har ett värde i sig och bör inte bara syfta till att tillgodose arbetsmarknadens behov. Utbildning har nämligen en annan, lika viktig roll, nämligen att utveckla etiska och medborgerliga dygder och i bred mening humanistiska värderingar, i enlighet med fördragen, och att stärka de demokratiska principer som utgör grundvalen för Europa.

C.

Utbildning bör bidra till ungdomars personliga utveckling, ömsesidiga respekt och tillväxt och göra dem till proaktiva, ansvarskännande och upplysta medborgare med medborgerlig, social och interkulturell överskridande kompetens samt till kvalificerade yrkespersoner.

D.

Utbildning bör betraktas som en grundläggande mänsklig rättighet och något som kommer hela samhället till del. Således bör alla ha tillgång till utbildning.

E.

Utbildning har en viktig roll att spela när det gäller att bekämpa fattigdom och socialt utanförskap, och ett utökat tillträde till ett livslångt lärande kan öppna upp nya möjligheter för lågkvalificerade, arbetslösa, personer med särskilda behov, äldre och migranter.

F.

Högkvalitativ utbildning för alla är en förutsättning för Europas kulturella, ekonomiska och sociala utveckling.

G.

Utbildningen i Europa bör bidra till EU:s strategier och initiativ, däribland Europa 2020-strategin, initiativet om den digitala inre marknaden, Europeiska säkerhetsagendan och investeringsplanen för Europa.

H.

Alla medlemsstater möter inte samma slags utmaningar på samma nivå. Alla rekommendationer som föreslås på utbildningsområdet bör därför vara flexibla och ta hänsyn till nationella och regionala ekonomiska, sociala, demografiska, kulturella och andra faktorer och även ha som mål att förbättra situationen i EU som helhet.

I.

Utbildning 2020-samarbetet bör, samtidigt som det respekterar medlemsstaternas behörighet, komplettera de nationella åtgärderna och stödja medlemsstaterna i deras ansträngningar för att utveckla utbildningssystemen.

J.

Ekonomisk utveckling och social sammanhållning bör jämställas genom en kombination av politiska åtgärder som syftar till att få till stånd en jämnare kunskapsfördelning bland befolkningen för att motverka de växande inkomstklyftor som uppstår som en sidoeffekt av kvalifikationskrävande teknisk tillväxt.

K.

Effektiva satsningar på bra utbildning bidrar till en hållbar tillväxt.

L.

Dagens låga nivåer i fråga om kunskaper och grundläggande färdigheter är oroväckande och kräver att grundskole- och gymnasieutbildningen lägger den nödvändiga grunden för fortsatt lärande och arbetsmarknadsintegration.

M.

Tendensen mot att vuxna får allt sämre grundläggande färdigheter gör det nödvändigt att stärka vuxenutbildningen, som är ett verktyg för kompetenshöjning och omskolning.

N.

I den årliga tillväxtöversikten för 2014 anser kommissionen att medlemsstaterna, när det gäller utgifter, måste finna sätt att skydda eller främja mer långsiktiga satsningar på utbildning, forskning, innovation, energi och klimatåtgärder, och att det är mycket viktigt att satsa på att modernisera utbildningssystemen, däribland systemen för livslångt lärande.

O.

De offentliga budgetarna är alltjämt mycket ansträngda, och flera medlemsstater har skurit ner sina utgifter för utbildning. Det är nu nödvändigt att de framtida satsningarna på detta område blir effektivare, vilket är en avgörande faktor för produktivitet, konkurrenskraft och tillväxt.

P.

Trots att det har skett en förbättring av resultaten när det gäller att nå Utbildning 2020-målen för den högre utbildningen, har det i några länder i det europeiska området för högre utbildning rests frågetecken kring effektiviteten i medlemsstaternas utbildningssatsningar, den primära tonvikten på kvantitativa indikatorer, undervisningsförhållandena, lärandets kvalitet och den krympande akademiska friheten. Det har också framförts skepsis mot några aspekter i Bolognaprocessen och dess genomförande i några länder.

Q.

Utbildningsöversikten för 2020 visar att de främsta utmaningar som vi står inför i dag är utbildningsfattigdom och dålig integrering av dem som har en mindre gynnsam socioekonomisk bakgrund. Detta kräver ett starkare socialt fokus för att nå Utbildning 2020-målen och att göra utbildningssystemen mer inkluderande och kvalitativa.

1.

Europaparlamentet välkomnar inventeringen av Utbildning 2020 och understryker vikten av att ta hänsyn till dess slutsatser och snabbt genomföra dem för att öka mervärdet och optimera ramens verkan och därigenom stärka den landspecifika relevansen och det ömsesidiga lärandet.

2.

Europaparlamentet beklagar de enorma problem i fråga om kvalitet, tillträde och socioekonomisk diskriminering som fortfarande inte har lösts på utbildningsområdet, och anser att det behövs mer ambitiösa, samordnade och verkningsfulla politiska åtgärder på både europeisk och nationell nivå.

3.

Europaparlamentet vidhåller betydelsen av förklaringen om att främja medborgarskap och de gemensamma värdena frihet, tolerans och icke-diskriminering genom utbildning, vilken antogs i Paris i mars 2015.

4.

Europaparlamentet gläder sig över att antalet prioriteringsområden i Utbildning 2020 har minskats till sex specifika frågor som medlemsstaterna kan välja att hantera i överensstämmelse med sina egna behov och villkor, men noterar att den operativa aspekten av Utbildning 2020 behöver utökas och ett arbetsprogram antas.

5.

Europaparlamentet välkomnar förslaget om att förlänga arbetscykeln från 3 år till 5 år i syfte att bättre genomföra de långsiktiga strategiska målen och arbeta med problem såsom skolelevers dåliga resultat inom några studieområden, det låga deltagandet i vuxenutbildningen, andelen elever som lämnar skolan i förtid, den sociala delaktigheten, samhällsengagemanget, könsklyftorna och anställbarheten för nyutexaminerade akademiker.

6.

Europaparlamentet välkomnar den nya generationen av arbetsgrupper för Utbildning 2020, och uppmanar kommissionen att förbättra olika intressenters representation i dessa grupper, främst genom att ta med fler utbildningsexperter, ungdomsledare, civilsamhällesföreträdare, lärare och fakultetsmedlemmar vars praktiska erfarenhet är mycket viktig för att uppnå målen i Utbildning 2020. Parlamentet betonar behovet av en bättre spridning av gruppernas resultat, både på lokal, regional och nationell nivå och på EU-nivå.

7.

Europaparlamentet välkomnar den stärkta styrningsrollen för de informella organen inom Utbildning 2020, och att det skapats återkopplingsförbindelser mellan högnivågruppen, generaldirektörsgrupperingarna och arbetsgrupperna. Parlamentet erkänner den roll som det civila samhällets organisationer spelar när det gäller att nå ut till lokala, regionala och nationella intressenter och allmänheten i samband med europeiskt samarbete på utbildningsområdet, och begär att det ska utbetalas ekonomiskt stöd till dem inom ramen för Erasmus+ (KA3) och Europeiska socialfonden.

8.

Europaparlamentet uppmanar till inrättande av ett informellt samordningsorgan som skulle kunna innefatta generaldirektören för kommissionens generaldirektorat för utbildning och kultur, de direktörer som ansvarar för utbildning inom andra generaldirektorat och företrädare för det civila samhället, arbetsmarknadens parter och parlamentets utskott för kultur och utbildning, och som skulle kunna hålla möten på hög nivå för att säkerställa en närmare samordning av arbete, politisk samstämdhet och uppföljning av de rekommendationer som utfärdas av formella och informella organ inom Utbildning 2020. Parlamentet anser att en sådan samordning är nödvändig på grund av farhågorna för bristen på en verklig dialog mellan kommissionen och det civila samhällets organisationer och på grund av uppdelningen av Utbildning 2020-relaterad kompetens mellan flera olika generaldirektorat inom kommissionen och kommissionsledamöter. Parlamentet ser gärna att slutsatserna från detta arbete kommuniceras på rätt sätt, på både europeisk och nationell nivå.

9.

Europaparlamentet upprepar att kunskapens och den akademiska stringensens värde, kvalitet och praktiska användning bör upprätthållas, även om det är betydelsefullt att skaffa sig kompetens för ökad anställbarhet. Med tanke på medlemsstaternas olika socioekonomiska situationer och olika utbildningstraditioner måste generella föreskrivande synsätt undvikas. Parlamentet understryker att den kommande europeiska kompetensagendan, som med rätta fokuserar på de ekonomiska och sysselsättningsrelaterade utmaningarna, likaså bör framhålla hur viktigt det är med ämneskunskaper, studieresultat, kritiskt tänkande och kreativitet. Medlemsstaterna uppmanas samtidigt att stödja initiativ där studenterna har möjlighet att visa sina färdigheter inför allmänheten och potentiella arbetsgivare.

10.

Europaparlamentet påpekar riskerna med att det redan i grundskolan har blivit vanligare med radikalisering, våld, mobbning och uppförandeproblem. Kommissionen uppmanas att genomföra en undersökning på EU-nivå och lägga fram en översikt över situationen i samtliga medlemsstater, i vilken det anges hur medlemsstaterna bemöter denna utveckling. Denna översikt bör också visa om och i så fall hur medlemsstaterna i sina läroplaner har tagit med etisk, personlig och social utbildning som ett instrument, vilket hittills har visat sig vara lyckat i många skolor, inklusive stöd till lärarna när det gäller dessa övergripande färdigheter. Medlemsstaterna uppmuntras att utbyta bästa metoder på detta område.

11.

Europaparlamentet påpekar värdet av en lokalt förankrad inställning till formell, icke-formell och informell utbildning och av starka band mellan lärandemiljöer och familjer.

12.

Europaparlamentet efterlyser ett bredare deltagande av alla relevanta aktörer i arbetet med Utbildning 2020.

13.

Europaparlamentet anser att alla studerande – i alla åldrar och i alla typer av lärande – själva måste uppmuntras att aktivt delta i förvaltningen av sina strukturer för lärande.

14.

Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att stärka banden mellan den högre utbildningen och yrkesutbildningen, forskningsinstitutionerna och den ekonomiska sektorn, och att säkerställa delaktighet för arbetsmarknadens parter och det civila samhället. Detta partnerskap kommer att öka inflytandet av Utbildning 2020 och relevansen för systemen för lärande när det gäller att stärka Europas innovationskapacitet.

15.

Europaparlamentet framhåller att strategier för kommunikation mellan skola och föräldrar, program för karaktärsutveckling och andra program för personlig utveckling, genomförda i lärandemiljöer i samarbete med familjer och andra relevanta arbetsmarknadsparter, kan bidra till uppåtgående social konvergens, främjande av ett aktivt medborgarskap och de fördragsfästa europeiska värdena och till att förebygga radikalisering. Parlamentet understryker att en stödjande hemmiljö är avgörande för att forma barnens grundläggande färdigheter, och påpekar att kurser för föräldrar kan visa sig vara effektiva för att motverka utbildningsfattigdom.

16.

Europaparlamentet uppmuntrar till utbyte av bästa praxis inom ramen för Utbildning 2020.

17.

Europaparlamentet betonar att samarbetet genom Utbildning 2020 i allt väsentligt kompletterar nationella åtgärder som är inriktade på ömsesidigt lärande, datainsamling, arbetsgrupper och utbyte av god nationell praxis och som kommer att stärkas genom att man gör dem mer transparenta och samordnade och i större utsträckning sprider deras resultat.

18.

Europaparlamentet framhåller de externa organisationernas och icke-statliga organisationernas roll i skolorna när det gäller att ge barnen ny kompetens och sociala färdigheter, såsom färdigheter i bild eller hantverk, och när det gäller att bidra till integration, förbättra förståelsen för deras miljö, sporra till solidaritet i lärandet och livet och underlätta förmågan till lärande i hela klasser.

19.

Europaparlamentet är bekymrat över att kvaliteten på lärarutbildningen släpar efter i några medlemsstater, sett till omfattning och komplexitet, när det gäller den kompetens som är nödvändig för att undervisa i dag, bland annat när det gäller hur man hanterar den ökande mångfalden bland de studerande och använder innovativ pedagogik och IKT-verktyg.

20.

Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att anpassa sina grundläggande lärarutbildningar och sina fortbildningsprogram, bättre utnyttja peer learning-verksamhet mellan medlemsstaterna och främja samarbete och partnerskap mellan lärarhögskolor och skolor.

21.

Europaparlamentet välkomnar den nya Europa 2020-prioriteringen att förbättra stödet för lärarna och höja deras status, vilket är helt avgörande för att de ska kunna bemötas med nödvändig respekt och för att deras yrke därmed ska bli mer attraktivt. Uppnåendet av detta mål skulle kräva bättre förberedelse och utbildning av lärare och förbättrade levnadsförhållanden för dem, även löneökningar i några medlemsstater, eftersom lärare ofta tjänar mindre än genomsnittslönen för utexaminerade akademiker.

22.

Europaparlamentet konstaterar bekymrat att lärarutbildningen och utbildningskvaliteten i några medlemsstater, särskilt länder som befinner sig i svårigheter, har försämrats till följd av personalbrist och nedskärningar i utbildningsbudgetarna.

23.

Europaparlamentet påpekar att tillhandahållandet av en öppen och innovativ utbildning är en prioriterad fråga i Europa 2020. Parlamentet framhåller hur viktigt det är att utveckla och främja innovation och flexibilitet inom undervisnings-, lärande- och kunskapsöverföringsmetoder där individerna själva deltar aktivt.

24.

Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att fullt ut använda den potential som erbjuds av digitaliseringen, IKT och ny teknik, däribland plattformar för öppna data och storskaliga öppna nätkurser, för att förbättra lärandets och undervisningens kvalitet och tillgänglighet. EU och medlemsstaterna uppmanas att vidta nödvändiga åtgärder för att stärka den digitala kompetensen och IKT-kompetensen, även genom att anordna särskilda kurser där lärare och studenter i skolor och på universitet lär sig hur man använder dessa instrument. Parlamentet uppmuntrar till utbyte av bästa praxis och stärkt gränsöverskridande samarbete på detta område.

25.

Europaparlamentet gläder sig över att kommissionen har uppmärksammat betydelsen av digital kompetens. Denna kompetens är avgörande för att rusta unga människor för det 21:a århundradet.

26.

Europaparlamentet understryker att man inom ramen för Europa 2020, särskilt i samband med vuxenutbildning, bör ägna mer uppmärksamhet åt frågan om hur man förbättrar undervisningsresultaten i förhållande till de tillgängliga resurserna.

27.

Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att se över de aktuella reglerna för utvärdering av utbildningsprogram som finansieras av europeiska finansieringsinstrument, och att lägga mer fokus på kvalitetsbaserad konsekvensbedömning och på resultaten i förhållande till de observerade Utbildning 2020-prioriteringarna.

28.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genom stipendier och lån stödja de utbildnings- och studievägar vars upplägg bidrar till att överbrygga klyftan mellan utbildning och praktiska behov.

29.

Europaparlamentet betonar vikten av en bättre koncentration av insatserna på utbildningsområdet genom sammanslagning och rationalisering av befintliga program och initiativ.

30.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vid behov behandla minoritetsgrupper på ett separat och åtskilt sätt för att bättre kunna reagera på de enskilda gruppernas respektive problem.

31.

Europaparlamentet är förvissat om att investeringar i förskoleverksamhet som är lämpligt utformad med hänsyn till mottaglighets- och mognadsgraden för varje målgrupp ger större avkastning än investeringar i något annat utbildningsstadium. Det har bevisats att satsningar på de inledande utbildningsåren minskar kostnader som kan uppstå senare.

32.

Europaparlamentet anser att välutbildade lärare som fortlöpande får fortbildning är en förutsättning för framgångsrik utbildning på alla nivåer och att tillräckliga satsningar på lärarutbildningarna följaktligen krävs.

33.

Europaparlamentet ser gärna att större tonvikt läggs vid utbildningskvaliteten, redan från förskolan och under hela livet.

34.

Europaparlamentet uppmanar till utveckling av god praxis vid bedömning av kvalitativa framsteg och till investering i användning av kvalitetsuppgifter tillsammans med intressenter på lokal, regional och nationell nivå, oaktat betydelsen av de indikatorer och riktmärken som används inom ramen för Utbildning 2020.

35.

Europaparlamentet understryker att det är viktigt att dels lära ut, dels lära sig allmänna grundläggande färdigheter såsom IKT, matematik, kritiskt tänkande, främmande språk, rörlighet osv. Dessa färdigheter kommer att göra det möjligt för ungdomar att enkelt anpassa sig till ett samhälle och en ekonomi i förändring.

36.

Europaparlamentet noterar det exempellösa antalet studerande som deltar i formell utbildning. Parlamentet är bekymrat över att ungdomsarbetslösheten alltjämt är hög i EU, och att sysselsättningen bland personer med högskoleexamen har sjunkit.

37.

Europaparlamentet framhåller att de utbildningsrelaterade riktmärkesmål som anges i Europa 2020-strategin – bland annat målet att minska andelen elever som slutar skolan i förtid till under 10 procent och se till att 40 procent av den yngre generationen tar akademisk examen – inte bör uppnås på bekostnad av utbildningskvaliteten, utan snarare uppfyllas genom att man tar hänsyn till det första Utbildning 2020-målet, nämligen ”relevanta och högkvalitativa färdigheter och kompetenser”. Ett sätt att åstadkomma detta är genom att utveckla tvåspåriga utbildningsprojekt.

38.

Europaparlamentet fäster uppmärksamheten på att standardiserade prov och kvantitativa synsätt på ansvarsskyldighet inom utbildningsväsendet i bästa fall mäter ett begränsat antal traditionella färdigheter och kan bidra till att skolorna måste anpassa läroplanerna till provmaterial och därigenom försummar utbildningens egenvärden. Utbildning spelar en viktig roll för utvecklingen av etiska och medborgerliga dygder och humanism, men lärarnas arbete och de studerandes resultat på detta område framgår inte av provresultaten. Parlamentet understryker i detta sammanhang behovet av flexibilitet, innovation och kreativitet i undervisningsmiljön, vilket kan öka kvaliteten på lärandet och utbildningsresultaten.

39.

Europaparlamentet framhåller hur viktigt det är att utveckla grundläggande färdigheter för att få till stånd en utbildning av hög kvalitet.

40.

Europaparlamentet betonar vikten av att redan från förskolan tillhandahålla undervisning av hög kvalitet och att i god tid modernisera denna undervisning. Parlamentet framhåller den centrala betydelsen av att man inom utbildningssystemen tillämpar en individinriktad metod som gynnar utvecklingen av kreativitet och kritiskt tänkande, samtidigt som man fokuserar på de studerandes personliga intressen, behov och förmågor.

41.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att investera i en inkluderande utbildning som reagerar på samhällsutmaningarna när det gäller att säkerställa lika tillträde och lika möjligheter för alla. Parlamentet framhåller att en högkvalitativ utbildning – däribland möjligheter till livslångt lärande och program för att bekämpa alla former av diskriminering, ekonomiska och sociala skillnader samt orsakerna till utestängning – är avgörande för att förbättra den sociala sammanhållningen och levnadsförhållandena för unga människor, som är socialt och ekonomiskt missgynnade, och för personer tillhörande minoritetsgrupper. Parlamentet poängterar behovet av fortsatta ansträngningar för att minska andelen elever som slutar skolan i förtid.

42.

Europaparlamentet efterlyser större delaktighet i utbildning för att ta hänsyn till personer med funktionsnedsättning eller särskilda behov, och kräver samtidigt att lärarutbildningen ska förbättras så att lärarna bibringas de färdigheter som behövs för att kunna inkludera, integrera och bistå studerande med funktionsnedsättning.

43.

Europaparlamentet påpekar att sidoeffekterna av Bolognaprocessen och studenters rörlighet bör undersökas och utvärderas. Medlemsstaterna uppmanas att anstränga sig mer för att uppfylla målen och säkerställa genomförandet av de reformer som man kommit överens om inom ramen för Bolognaprocessen och rörlighetsprogrammen. Vidare uppmanas medlemsstaterna att åta sig att samarbeta mer effektivt för att avhjälpa bristerna, så att Bolognaprocessen och rörlighetsprogrammen i högre grad avspeglar behoven hos de studerande och den akademiska världen som helhet och samtidigt stimulerar och understöder förbättringar av kvaliteten på den högre utbildningen.

44.

Europaparlamentet ser gärna att en bredare del av universitetsvärlden integreras i arbetscykeln med Utbildning 2020.

45.

Europaparlamentet konstaterar att Bolognaprocessen har banat väg för betydande resultat, och anser att utbildningsinstitutioner bör vara flexibla när de använder moduler och det europeiska systemet för överföring av studiemeriter (ECTS).

46.

Europaparlamentet välkomnar insatserna för att öka deltagandet i utbildningar inom naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik, men inte på bekostnad av humaniora, som är oumbärligt om man vill tillvarata möjligheterna inom ovannämnda ämnen fullt ut.

47.

Europaparlamentet betonar att produktion av ekonomiska resultat inte bör vara en förutsättning för all akademisk verksamhet, och efterlyser här insatser för att se till att humaniora inte riskerar att försvinna från forskningslandskapet.

48.

Europaparlamentet förespråkar ett mer holistiskt synsätt där man understryker betydelsen av en rad olika områden inom utbildning och forskning.

49.

Europaparlamentet förespråkar en övergång till att utforma rörlighetsprogram i termer av kvalitativa resultat som svarar mot prioriteringar och tjänar etablerade lärande- och utbildningsmål. Parlamentet uppmanar till korrekt genomförande av förslagen i den europeiska kvalitetsstadgan för rörlighet, och till bättre användning av alla tillgängliga verktyg för att förbereda de studerande på den typ av rörlighet som de behöver. Medlemsstaterna uppmuntras att fullt ut utnyttja internationaliseringens potential i hemlandet, så att de studerande som föredrar att inte delta i utgående rörlighet får en internationell dimension under sina studier.

50.

Europaparlamentet vidhåller behovet av att säkerställa rörlighetsmöjligheter, särskilt inom yrkesutbildningen, för missgynnade ungdomar och personer som utsätts för olika former av diskriminering. Parlamentet understryker den viktiga roll som rörlighetsprogram som Erasmus+ har när det gäller att stimulera utvecklingen av övergripande färdigheter och kompetens bland ungdomar. Parlamentet betonar att den förnyade europeiska agendan för vuxenlärande behöver stärkas.

51.

Europaparlamentet framhåller hur viktigt det är med en allmän ram för erkännande av kvalifikationer och examensbevis. Denna ram är en förutsättning för att säkerställa gränsöverskridande rörlighet på utbildningsområdet och på arbetsmarknaden.

52.

Europaparlamentet efterlyser större insatser i valideringen av icke-formellt och informellt lärande, inklusive frivilliga tjänster. Vidare begär parlamentet att det ska utvecklas erkännandeinstrument för digitalt förvärvad kunskap och kompetens.

53.

Europaparlamentet konstaterar att det bör läggas särskild vikt vid att förenkla och rationalisera befintliga EU-instrument rörande färdigheter och kvalifikationer, riktade mot den breda allmänheten, i syfte att stärka den uppsökande verksamheten i överensstämmelse med resultaten från den undersökning som kommissionen genomförde 2014 om ”Europeiska området för färdigheter och kvalifikationer”.

54.

Europaparlamentet betonar att de utmaningar som den inom- och utomeuropeiska migrationen och den pågående flyktingkrisen och humanitära krisen för med sig för utbildningssystemen bör bemötas på både europeisk, nationell och regional nivå.

55.

Europaparlamentet betonar att ett misslyckande med att ge migranter, flyktingar och asylsökande utbildning kommer att inverka menligt på deras framtida anställbarhet, deras utvecklande av kunskaper om värdlandets kulturella och sociala värderingar och i förlängningen deras integration och bidrag till samhället.

56.

Europaparlamentet efterlyser ett bättre samarbete mellan EU och de nationella myndigheterna för att hitta rätt metod för att snabbt, fullt ut och hållbart kan integrera flyktingar och migranter i utbildningssystemet.

57.

Europaparlamentet välkomnar beslutet om att införliva utbildning av migranter i alla aspekter av arbetet i Utbildning 2020-arbetsgrupperna och om att genomföra peer learning-verksamhet i den inledande fasen av arbetena.

58.

Europaparlamentet betonar att medlemsstaternas utbildningsministerier och kommissionens generaldirektorat för utbildning och kultur måste samarbeta för att säkerställa lika tillgång till utbildning av hög kvalitet, särskilt genom att nå ut till dem som har det sämst ställt och till personer med olika bakgrund, bland annat nyanlända migranter, och integrera dem i en positiv inlärningsmiljö.

59.

Europaparlamentet efterlyser åtgärder för att i utbildningssystemen integrera inom- och utomeuropeiska barn till migranter, flyktingar och asylsökande och för att hjälpa dem att anpassa sig till värdmedlemsstatens läroplaner och undervisningsstandarder genom att stödja innovativa undervisningsmetoder, ge barnen språkstöd och vid behov socialt stöd och göra det möjligt för dem att bli bekanta med värdlandets kultur och värderingar samtidigt som de bevarar sitt eget kulturarv.

60.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att titta på möjligheterna att integrera migrerande lärare och akademiker i de europeiska utbildningssystemen och att tillvarata deras språkliga och pedagogiska kompetens och färdigheter på ett bra sätt.

61.

Europaparlamentet rekommenderar att medlemsstaterna och utbildningsinstitutionerna ger råd och stöd – i form av tydlig information och synliga kontaktpunkter – till migranters, flyktingars och asylsökandes barn som ansöker om att få tillgång till utbildningstjänster.

62.

Europaparlamentet är bekymrat över att hälften av lärarna i OECD-länderna upplever att lärarutbildningen inte i tillräcklig utsträckning förbereder dem på att hantera mångfald effektivt, och uppmuntrar de berörda medlemsstaterna att säkerställa löpande professionellt stöd på detta område för lärare, så att de förses med de nödvändiga pedagogiska kvalifikationerna när det gäller ämnen som migration och ackulturation och så att det blir möjligt för dem att utnyttja mångfald som en värdefull källa till undervisningen i klassrummet. Parlamentet anser att potentialen i peer learning-verksamhet bör kunna tillvaratas bättre mellan medlemsstaterna.

63.

Europaparlamentet stöder idén om att inrätta stödpunkter och riktlinjer för lärare, så att de i god tid får stöd med att hantera olika slags mångfald på ett positivt sätt och främja interkulturell dialog i klassrummet samt vägledning när de konfronteras med studenter som löper risk att radikaliseras.

64.

Europaparlamentet uppmanar till utformande av differentierad samverkan mellan arbetsgrupperna för Utbildning 2020 och nätverk såsom arbetsgruppen för utbildning inom EU:s nätverk för kunskapsspridning om radikalisering.

65.

Europaparlamentet efterlyser inrättande av den relevanta expertgrupp som tas upp i EU-arbetsplanen för ungdomsfrågor 2016–2018.

66.

Europaparlamentet lägger tonvikt vid behovet av mer språkbaserade inlärningsprogram.

67.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att anstränga sig för att snabbt utveckla och genomföra mekanismer för att förbättra förståelsen och identifieringen av migranters, flyktingars och asylsökandes kvalifikationer, eftersom många av de personer som kommer till EU anländer utan några formella bevis för sin utbildning.

68.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att undersöka hur man kan utveckla det aktuella systemet för erkännande av yrkeskvalifikationer, bland annat de relevanta kontrollerna av utbildningsbakgrunden.

69.

Europaparlamentet anser att icke-formellt och informellt lärande kan komma att bli ett effektivt verktyg för att på ett framgångsrikt sätt integrera flyktingar i arbetsmarknaden och samhället.

70.

Europaparlamentet påpekar att icke-formellt och informellt lärande, liksom deltagande i idrottsaktiviteter och ideellt arbete, har en viktig roll när det gäller att främja utvecklingen av medborgerlig, social och interkulturell kompetens. Parlamentet betonar att några länder har gjort betydande framsteg när det gäller att utveckla den relevanta rättsliga ramen, medan andra har problem med att införa omfattande valideringsstrategier. Parlamentet framhåller därför behovet av att ta fram heltäckande strategier för att möjliggöra validering.

71.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja åtgärder för migranter, flyktingar och asylsökande som skriver in sig på högskolekurser, utan att urholka de nationella reglerna och färdigheterna när det gäller tillgång till utbildning. Parlamentet välkomnar de initiativ som antagits av ett antal europeiska universitet och uppmuntrar utbyte av bästa praxis på detta område.

72.

Europaparlamentet efterlyser ”utbildningskorridorer” som gör det möjligt för studerande som har flyktingstatus eller som kommer från konfliktområden att tas in på europeiska universitet, bland annat för distansstudier.

73.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra det lättare för migrantstudenter att skriva in sig på alla utbildningsnivåer.

74.

Europaparlamentet anser att programmet Science4Refugees bör utvärderas och, om så krävs, vidareutvecklas. Parlamentet förespråkar stöd på EU-nivå och nationell nivå för ideella institutioner som ger stöd till migranter, flyktingar och asylsökande med akademisk utbildning inom vetenskap eller andra fackområden.

75.

Europaparlamentet noterar att ”kunskapsflykten” innebär risker för medlemsstaterna, särskilt för de medlemsstater som ligger i centrala/östra och södra Europa, där allt fler unga akademiker tvingas emigrera. Parlamentet uttrycker oro över att arbetsgrupperna inom Utbildning 2020 har misslyckats med att tillräckligt bemöta fenomenet med obalanserad rörlighet, och betonar vikten av att hantera problemet på nationell nivå och EU-nivå.

76.

Europaparlamentet framhåller utbildningens avgörande roll när det gäller att ge kvinnor egenmakt på alla livets områden. Parlamentet poängterar behovet av att ta itu med könsklyftor och erkänna de särskilda behoven för unga kvinnor genom att införliva ett jämställdhetsperspektiv i Utbildning 2020. Eftersom jämställdhet mellan kvinnor och män är ett av EU:s grundläggande värden, är det nödvändigt att alla utbildningsinstitutioner godkänner och genomför denna princip bland de studerande i syfte att främja tolerans, icke-diskriminering, aktivt medborgarskap, social sammanhållning och interkulturell dialog.

77.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

9.3.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 91/16

—

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt avdelning XX om miljö och avdelning XXI om energi,

—

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt avdelning IX om sysselsättning och avdelning XVIII om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning,

—

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt protokoll (nr 26) om tjänster av allmänt intresse och protokoll (nr 28) om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning,

—

med beaktande av kommissionens rapport Lägesrapport om förnybar energi (COM(2015)0293), och av de nationella planerna,

—

med beaktande av den 21:a konferensen för parterna (COP 21) i Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) och den 11:e konferensen för parterna, i dess funktion som möte mellan parterna i Kyotoprotokollet (CMP 11), som hölls i Paris den 30 november–11 december 2015, och av Parisavtalet,

—

med beaktande av kommissionens meddelande Towards an Integrated Strategic Energy Technology (SET) Plan: Accelerating the European Energy System Transformation (C(2015)6317),

—

med beaktande av kommissionens meddelande En EU-strategi för uppvärmning och kylning (COM(2016)0051),

—

med beaktande av kommissionens meddelande Färdplan för ett konkurrenskraftigt utsläppssnålt samhälle 2050 (COM(2011)0112),

—

med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 23–24 oktober 2014,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG av den 23 april 2009 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och om ändring och ett senare upphävande av direktiven 2001/77/EG och 2003/30/EG (1),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1290/2013 av den 11 december 2013 om reglerna för deltagande och spridning i Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (2014–2020) och om upphävande av förordning (EG) nr 1906/2006 (2),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1513 av den 9 september 2015 om ändring av direktiv 98/70/EG om kvaliteten på bensin och dieselbränslen och om ändring av direktiv 2009/28/EG om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor (3),

—

med beaktande av EESK:s studie om det civila samhällets roll i genomförandet av EU:s direktiv om förnybar energi, Changing the future of energy: civil society as a main player in renewable energy generation,

—

med beaktande av handlingsplanen för hållbar energi från borgmästaravtalet om klimat och energi,

—

med beaktande av Århuskonventionen av den 25 juni 1998 om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor,

—

med beaktande av sin resolution av den 5 februari 2014 om en ram för klimat- och energipolitiken fram till 2030 (4),

—

med beaktande av sin resolution av den 14 oktober 2015Mot ett nytt internationellt klimatavtal i Paris  (5),

—

med beaktande av sin resolution av den 15 december 2015 om att nå elsammanlänkningsmålet på 10 %: Att rusta Europas elnät för 2020  (6),

—

med beaktande av sin resolution av den 15 december 2015På väg mot en europeisk energiunion  (7),

—

med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandena från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för regional utveckling och utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A8-0196/2016), och av följande skäl:

A.

EU är på det hela taget på god väg att uppnå målen för 2020 i fråga om förnybar energi, men i vissa medlemsstater behövs det ytterligare intensifierade åtgärder.

B.

Kostnaderna för förnybar energi har gått avsevärt ned under de senaste åren, något som tillsammans med tekniska framsteg inom produktion och lagring har lett till att förnybar energi alltmer kan konkurrera med konventionell energiproduktion, så att Europa får ett enastående tillfälle att skapa en verklig europeisk energiproduktion som skulle öka konkurrenskraften och minska växthusgasutsläppen. Omställningen till ett hållbart, framåtblickande energisystem måste innefatta åtgärder till förmån för energieffektivitet, förnybar energi, optimal användning av Europas energiresurser, teknisk utveckling och smart infrastruktur. Det behövs ett regelverk som är stabilt på lång sikt för att skapa ekonomisk tillväxt och arbetstillfällen och säkerställa att EU förblir världsetta på dessa områden.

C.

Enligt artikel 194 i EUF-fördraget måste EU:s energipolitik garantera att energimarknaden fungerar, garantera energiförsörjningen i unionen, främja energieffektivitet och energibesparingar samt utveckling av nya och förnybara energikällor och sammankopplade energinät. Bindande mål på nationell nivå och EU-nivå, konkreta skyldigheter i fråga om planering och rapportering, samt möjliggörande åtgärder har varit huvudsakliga drivkrafter till investerarsäkerhet och utbyggnaden av kapacitet för förnybar energi inom EU, liksom av infrastrukturen för överföring och distribution.

D.

Utgående från COP 21-avtalet från Paris måste direktivet om förnybar energi anpassas så att det följer det överenskomna målet om att temperaturhöjningen globalt sett ska begränsas till 1,5 oC över nivåerna under den förindustriella perioden. Det enda sättet att uppnå en ekonomi som till 100 procent bygger på förnybar energi är att vi minskar vår energiförbrukning, ökar energieffektiviteten och stimulerar användningen av resurserna av förnybar energi.

E.

Ambitiösa strategier för förnybar energi, tillsammans med energieffektivitet, är en viktig drivkraft för att minska EU:s importberoende och dess totala utgifter för importerad energi, och för att förbättra energitryggheten gentemot utländska leverantörer. EU importerar över hälften av all sin energi, till en kostnad av mer än en miljard euro per dag, vilket motsvarar mer än 20 procent av den sammanlagda importen. Importberoendet är särskilt stort för råolja, naturgas och stenkol. Tack vare att användningen av förnybar energi ökat har det inbesparats årliga kostnader för importerade bränslen på minst 30 miljarder euro.

F.

Utvecklingen av förnybar energi kan bidra till att säkerställa energitryggheten och självförsörjningen med energi, utrota energifattigdomen, och stimulera EU:s ekonomiska utveckling och tekniska ledarskap, samtidigt som klimatförändringarna åtgärdas. Förnybara energikällor skulle bidra till att erbjuda unionsmedborgarna stabil, överkomligt prissatt och hållbar energi, med särskild uppmärksamhet inriktad på de mest utsatta bland dem. Förnybara energikällor bör ge invånarna möjlighet att dra nytta av självgenerering och förutsägbar energiförsörjning.

G.

Utvecklingen av förnybar energi bör sammanfalla med utvecklingen av en välfungerande inre marknad för el. Europeiska unionen bör bygga på en övergång till ett hållbart och framåtblickande energisystem, med energieffektivitet och energisparande, förnybar energi och smart infrastruktur som huvudsakliga stöttepelare.

H.

EU:s företag inom sektorn för förnybar energi, däribland många små och medelstora företag, har 1,15 miljoner anställda i Europa och en andel på 40 procent av alla världspatent på teknik för förnybar energi, vilket gör EU till en global ledare. Enligt kommissionen finns det utrymme för 20 miljoner nya arbetstillfällen inom den gröna ekonomin, räknat från och med nu och till och med 2020, vilket också innebär ett viktigt tillfälle till sysselsättningsskapande på landsbygden. Projekt som ägs av små och medelstora företag, kooperativ och enskilda personer spelar en viktig roll för innovation och utveckling inom sektorn för förnybar energi.

I.

Kommissionen har utfäst sig att göra EU till världsetta inom förnybar energi, något som är absolut nödvändigt ur industripolitisk synvinkel. Kina har blivit världsetta på investeringar i förnybar energi, medan investeringarna i Europa gått ned med 21 procent, från 54,61 miljarder euro (62 miljarder US-dollar) under 2014 till 42,99 miljarder euro (48,8 miljarder US-dollar) under 2015, vilket innebär det lägsta beloppet på nio år.

J.

Fortsatta investeringar i förnybar energi kräver såväl ambitiöst offentligt och privat ledarskap och engagemang som en långsiktig, stabil och tillförlitlig politisk ram, som står i konsekvens med EU:s klimatpolitiska åtaganden till följd av klimatavtalet från Paris och som har en stor potential för sysselsättningsskapande och tillväxt i Europa.

K.

Ambitiösa och realistiska mål – offentligt deltagande, övervakning och tillsyn, klara och enkla regler för politiken, tillsammans med stöd på lokal, regional, nationell och europeisk nivå och engagemang från alla berörda parters sida, bland annat arbetsmarknadens parter (som sammanför företrädare för arbetstagarna och näringslivet) och andra organisationer inom det civila samhället – spelar en nyckelroll och behöver ytterligare förstärkas för att förnybar energi ska kunna utvecklas med framgång.

L.

Vid främjandet av förnybar energi är det viktigt med aktning för äganderätten.

M.

Förnybar energi erbjuder en möjlighet till ökad energidemokrati på energimarknaden genom att konsumenterna får möjlighet till aktiv medverkan på likvärdiga betingelser som energimarknadens övriga berörda parter, liksom också till självgenerering och egen förbrukning, till att lagra och sälja förnybar energi som de själva producerat, antingen enskilt eller via kollektiv förvaltning, liksom också genom offentliga och privata investeringar, inbegripet decentraliserade former av energiproduktion, som iscensatts av städer, regioner och offentliga myndigheter på det lokala planet. Projekt för förnybar energi bör göra det möjligt för medborgarna att få mera koll på sin energiförbrukning och på energiomställningen, och främja deras direkta medverkan i energisystemet, också genom investeringsprogram.

N.

Havsbaserad vindkraft i Nordsjöregionen skulle kunna producera över 8 procent av Europas elförsörjning 2030.

O.

Vissa medlemsstater är mera hänvisade än andra till en enda leverantör av fossila bränslen. Tack vare den förnybara energin kunde man bespara sig import av fossila bränslen till ett värde av 30 miljarder euro och naturgasförbrukningen minskade med 7 procent, så att Europas energisjälvförsörjning och energitrygghet ökade, i en situation där Europa fortfarande är världens största importör av energi.

1.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtaganden när det gäller förnybar energi. Parlamentet anser, när det gäller direktivet för förnybar energi, att dagens kombination av bindande nationella mål, nationella planer för förnybar energi och en med två års mellanrum återkommande övervakning har varit en viktig drivkraft för utvecklingen av kapaciteten för förnybar energi i EU. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att se till att direktivet om förnybar energi fram till 2020 genomförs fullständigt, och att lägga fram en ambitiös lagstiftningsram för perioden efter 2020. Parlamentet betonar i detta sammanhang att det behövs ett stabilt regelverk på lång sikt, med bl.a. mål för förnybar energi på nationell nivå och EU-nivå som står i konsekvens med det mest effektiva sättet att uppnå unionens klimatmål på lång sikt (2050).

2.

Europaparlamentet noterar med tillfredsställelse att EU är på väg att uppnå sitt mål för 2020, men oroar sig dock för hur många länder (Belgien, Frankrike, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Spanien och Storbritannien) som, enligt uppskattningarna för perioden 2014–2015 i kommissionens lägesrapport om förnybar energi 2015, kan komma att nödgas förstärka sin politik och sina redskap för att de ska uppnå målen för 2020, medan det inte heller är sagt att Ungern och Polen kommer att uppnå dem. Parlamentet uppmanar medlemsstater som släpar efter att vidta ytterligare åtgärder för att kunna uppnå sina mål för 2020. Parlamentet välkomnar att vissa medlemsstater redan uppnått eller mycket snart kommer att uppnå sina mål för 2020 åtskilligt i förväg. Bland dessa länder märks Bulgarien, Tjeckien, Danmark, Estland, Kroatien, Italien, Lettland, Litauen, Österrike, Rumänien, Finland och Sverige.

3.

Europaparlamentet beklagar att det i kommissionens lägesrapport om förnybar energi 2015 inte läggs fram några landsspecifika rekommendationer om anpassning av politiken och redskapen för att uppnåendet av målen för 2020 ska säkerställas. Parlamentet betonar att kapitalförsörjningen är viktig, men likväl har kapitalkostnaderna i EU-28 utvecklats i avsevärt olika riktning så att vi fått en klyfta mellan dels länderna i norr och väst, och dels länderna i öst och syd. Parlamentet konstaterar att klyftan i fråga om konkurrenskraft mellan EU-länderna kan komma att vidgas ytterligare av att det finns en bred uppsättning olika former av politik för främjande av förnybar energi. Parlamentet påpekar att EU behöver en finansieringsmekanism, med vars hjälp man kan få ned de höga riskbetingade kapitalkostnaderna för projekt inom området förnybar energi.

4.

Europaparlamentet betonar här att man måste kartlägga och dela med sig bästa praxis inom den nationella politiken för förnybar energi och arbeta för att den antas, inom ramen för en europeisk modell präglad av ökad konvergens, där ökat samarbete och ökad samordning mellan medlemsstaterna gynnas. Parlamentet uppmanar kommissionen att ha kvar sin roll med att övervaka framstegen med förnybar energi och att aktivt stödja utvecklingen av den. Parlamentet betonar att man vid bedömningen av förnybar energi måste inrikta sig på faktorer som konkurrenskraft, hållbarhet, kostnadseffektivitet och bidrag till geopolitisk stabilitet och målen när det gäller klimatförändringarna.

5.

Europaparlamentet erkänner att nationella planer och rapporteringsskyldigheter är viktiga för övervakningen av medlemsstaternas framsteg, och anser att dessa skyldigheter bör kvarstå under perioden efter 2020. Parlamentet erkänner att fastställandet av medlemsstaternas energimix kvarstår som en nationell behörighet inom ramen för artikel 194 i EUF-fördraget, så att varje medlemsstat arbetar för utveckling av sina egna former av förnybar energi och energimixerna förblir högst mångsidigt sammansatta.

6.

Europaparlamentet betonar vikten av enkla, tillgängliga, överkomligt prissatta och effektiva administrativa förfaranden.

7.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i kommande lägesrapporter om förnybar energi ta med en utvärdering av hur förnybar energi påverkar kostnader och priser, framför allt hushållens priser.

8.

Europaparlamentet framhåller vikten av ett förslag till unionslagstiftning om regler för energimarknaden, eftersom en mera integrerad marknad intar en central ställning, såväl för utvecklingen av förnybar energi, som för att såväl hushållens och industrins energikostnader ska kunna minskas.

9.

Europaparlamentet betonar att stabila och kostnadseffektiva system för stöd till förnybar energi är viktiga för investeringar på lång sikt, och att systemen bör förbli lyhörda och anpassningsbara på kort sikt och vara anpassade efter nationella behov och omständigheter, så att subventioner för mogen teknik för förnybar energi gradvis kan frångås. Parlamentet välkomnar att ett antal former av teknik för förnybar energi snabbt är på väg att kunna kostnadsmässigt konkurrera med konventionella produktionsformer. Parlamentet betonar att energiomställningen förutsätter insyn, konsekvens och kontinuitet i de juridiska och finansiella ramarna och i regelverket, för att investerarnas förtroende ska stärkas. Parlamentet beklagar retroaktiva förändringar i system för stöd till förnybar energi, som leder till att avkastningen på redan gjorda investeringar blir annorlunda. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att alltid i god tid på förhand tillkännage eventuella anpassningar av system till stöd för förnybar energi och att samråda med berörda parter om dem. Parlamentet uppmanar kommissionen att se efter om de nationella stödsystemen är förenliga med kommissionens regler, för att inte genomförandet av systemen ska fördröjas i onödan och för att snedvridningarna av marknaden ska minimeras.

10.

Europaparlamentet framhåller att forsknings- och utvecklingsverksamheten fyller en avgörande funktion i utvecklingen av förnybara energikällor. Parlamentet erinrar om sitt mål att finansieringen av icke-fossil energi i enlighet med kapitlet om energi i Horisont 2020 bör uppgå till 85 procent. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ytterligare underlätta den effektiva användningen av alla befintliga finansieringssystem, att säkerställa tillgången till kapital, framför allt för små och medelstora företag, och att stödja forskning kring och utveckling av förnybar energi, lagring av den, samt därtill anknuten produktutveckling för att öka konkurrenskraften i EU:s industri för förnybar energi, möjliggöra ökat ibruktagande av förnybar energi och undvika att konkurrenskraftsskillnaderna inom EU blir ännu större.

11.

Europaparlamentet betonar att lagring av el kan bidra till ett flexibelt elsystem för EU och utjämna de växlingar som produktionen av förnybar el medför. Parlamentet upprepar att det i det nuvarande eldirektivet 2009/72/EG inte sägs någonting om lagring, och betonar att man vid den förestående översynen av eldirektivet bör ta hänsyn till de mångfaldiga tjänster som energilagring kan erbjuda. Parlamentet anser att ett klarläggande av lagringens roll skulle göra det möjligt för systemansvariga för överförings- och distributionsnäten att investera i energilagringstjänster.

12.

Europaparlamentet betonar att stödsystemen på alla nivåer bör inrikta sig på teknik med stor potential för att minska kostnaderna för förnybar energi och/eller att ge förnybar energi ökad spridning på marknaden.

13.

Europaparlamentet anser att framtidens strategi för forskning och utveckling bör fokusera på att underlätta utvecklingen av smarta nät och smarta städer. Vidare anser parlamentet att elektrifiering av transporter, tillsammans med utvecklingen av smart laddning av fordon och teknik för koppling av fordon till nätet, skulle kunna ge avsevärda bidrag till ökad energieffektivitet och potentiell spridning för förnybar energi.

14.

Europaparlamentet anser att Eruf och Sammanhållningsfonden kan bidra till uppnåendet av de mål som fastslagits i direktiv 2009/28/EG och i ramen för klimat- och energipolitiken fram till 2030, samt finansiera forskning och innovation i samband med förnybar energiproduktion och stödja skapandet av arbetstillfällen och ekonomisk tillväxt. Parlamentet understryker betydelsen av den tematiska koncentrationen i sammanhållningspolitiken eftersom den bör bidra till att styra investeringar mot en koldioxidsnål ekonomi, inklusive förnybar energi, särskilt i ljuset av den framträdande roll som det tematiska målet ”Att stödja övergången till en koldioxidsnål ekonomi inom alla sektorer” har. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka sina ansträngningar och på bästa sätt använda de finansieringsmöjligheter som finns för detta ändamål, och understryker möjligheterna till utveckling av lokala företag och till sysselsättning. Parlamentet påminner om de gemensamma bestämmelserna i Eruf och Sammanhållningsfonden som främjar stödberättigande för projekt kopplade till energieffektivitet liksom användningen av förnybar energi i privathushåll, offentliga byggnader samt företag, och anser att regional integration av marknaden för förnybar energi, som kan uppnås genom sådan finansiering, skulle innebära ett viktigt bidrag till sammanhållningspolitiken i detta avseende.

15.

Europaparlamentet understryker att det behövs mera samarbete och samordning inom och mellan medlemsstater och regioner, och ett integrerat arbetssätt när det gäller offentliga investeringar i och finansiering av teknisk förbättring, utveckling och förverkligande av smarta nät, nätanpassning och nätkapacitet, smarta mätare, lagring, efterfrågestyrning, energieffektivitet och innovativa former av produktion av förnybar energi.

16.

Europaparlamentet betonar att näten i många medlemsstater helt enkelt inte klarar av att ta emot el som produceras från intermittenta källor till förnybar energi. Parlamentet betonar att en modernisering av energinäten är en grundläggande förutsättning för att de ska kunna anpassas till ändringar i produktionen och överföringen.

17.

Europaparlamentet uppmanar med kraft till ökad öppenhet och ökat offentligt deltagande, så att alla relevanta berörda parter får medverka på ett tidigt stadium vid utarbetandet av nationella planer för förnybar energi. Parlamentet beklagar den nuvarande bristen på information om genomförandet av direktivet om förnybar energi och betonar att det behövs mera ingående rapporter vartannat år från medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att förstärka sin roll med att övervaka framstegen med förnybar energi och stödja dem. Parlamentet uppmanar kommissionen att ge mera insyn i hur kommissionens befogenhet att ingripa används.

18.

Europaparlamentet betonar vikten av att förvaltningen på alla nivåer, jämte olika sammanslutningar, medverkar vid genomförandet av en europeisk modell för energiproduktion, energiförbrukning och egen förbrukning, som bygger på förnybar energi. Parlamentet uppmanar kommissionen att öka sitt stöd till borgmästaravtalet, Smarta städer och samhällen och 100 % förnybara samhällen, i och med att detta stöd möjliggör utbyte av kunskaper och bästa praxis.

19.

Europaparlamentet konstaterar att det är väsentligt med ett ökat regionalt samarbete kring förnybar energi för att säkerställa en vidareutveckling av källorna till förnybar energi.

20.

Europaparlamentet välkomnar att användningen av förnybar energi under 2013 förhindrade utsläpp av cirka 388 miljoner bruttoton koldioxid och medförde en minskning av efterfrågan på fossila bränslen i EU som motsvarar 116 miljoner ton oljeekvivalenter.

21.

Europaparlamentet framhåller den enorma potential för sysselsättningsskapande som finns inom sektorn för förnybar energi. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att arbetsnormerna inte sänks till följd av energiomställningen, vilken bör baseras på skapandet av högkvalitativa arbetstillfällen.

22.

Europaparlamentet betonar att målen för förnybar energi måste fastställas så, att de överensstämmer med de klimatmål som 195 länder kommit överens om i Paris i december 2015. Parlamentet noterar Europeiska rådets föreslagna mål om minst 27 procent förnybar energi under 2030. Parlamentet erinrar om sitt upprop om bindande mål om en andel på minst 30 procent för förnybar energi, vilka ska uppnås med hjälp av nationella mål, för att nödvändig investerarsäkerhet och rättslig säkerhet ska säkerställas. Parlamentet anser att det mot bakgrund av det nyligen ingångna COP 21-avtalet är önskvärt med en avsevärt högre ambition. Parlamentet påpekar att tydliga och ambitiösa mål i detta hänseende är ett viktigt redskap för att säkerheten ska bli bättre och för att EU säkert ska få en ledande ställning på global nivå. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett mera ambitiöst klimat- och energipaket för 2030, så att andelen för förnybar energi inom EU ökar till minst 30 procent, något som ska förverkligas med hjälp av individuella nationella mål.

23.

Europaparlamentet betonar att den nya lagstiftningen om förnybar energi och marknadsutformning är relevant för att vi ska få en ny ram som lämpar sig för utvecklingen av förnybar energi och bygger på tillförlitliga stödsystem och fullständigt marknadsdeltagande av teknik för förnybar energi.

24.

Europaparlamentet inser att skattesänkningar är ett kraftfullt incitament till omställningen från fossila bränslen till förnybar energi, och uppmanar med kraft kommissionen att reformera energiskattedirektivet och de regler för statligt stöd som hindrar dessa incitament från att komma till sin fulla rätt.

25.

Europaparlamentet betonar att de mål som redan överenskommits för 2020 måste tas som en minimiutgångspunkt för översynen av direktivet om förnybar energi, så att medlemsstaterna efter 2020 inte kan underskrida sina nationella mål för 2020. Parlamentet understryker att EU:s mål för förnybar energi fram till 2030 måste uppnås kollektivt, och betonar att medlemsstaterna bör utarbeta sina nationella planer i god tid och att kommissionen behöver utökade tillsynsbefogenheter, också för perioden efter 2020, tillsammans med lämpliga verktyg för en effektiv övervakning i rätt tid, samt möjlighet att ingripa mot åtgärder som motverkar de övergripande syftena. Parlamentet anser att en sådan övervakning kommer att bli möjlig endast om kommissionen fastställer nationella riktmärken som medlemsstaternas framsteg med ibruktagande av förnybar energi kan jämföras mot.

26.

Europaparlamentet framhåller Europas potential för utveckling av förnybar energi och understryker vikten av långsiktiga och gynnsamma villkor för alla marknadsaktörer.

27.

Europaparlamentet framhåller vilket viktigt bidrag förnybar energi ger till minskningen av de sammanlagda koldioxidutsläppen, och betonar att förnybar energi måste utvecklas för att vi ska uppnå de mål som det överenskommits om vid COP 21.

28.

Europaparlamentet betonar att medlemsstaterna i högre grad bör göra välmotiverat bruk av bestämmelserna om statistiska överföringar och utvecklingen av samarbetsmekanismer för att uppnå sina mål, i enlighet med bestämmelserna i artikel 6 i direktivet om förnybar energi. Parlamentet understryker vikten av samarbete mellan medlemsstaterna, eftersom detta skulle bli till nytta för en optimering av systemet, effektivera försörjningen och leda till ökade kostnadsbesparingar inom området förnybar energi. Parlamentet uppmanar kommissionen att ge medlemsstaterna ytterligare incitament, information, en kostnads-nyttoanalys och vägledning i detta hänseende.

29.

Europaparlamentet framhåller att man måste fastställa ett kraftfullt och gediget styrningssystem med insyn, för att målet för förnybar energi fram till 2030 säkert ska förverkligas, med vederbörlig hänsyn för att fastställandet av energimixen är en nationell behörighet, samtidigt som det möjliggörs en fullständig demokratisk kontroll av och tillsyn över energipolitiken. Parlamentet vill att dagens framgångsrika system av nationella mål, nationella planer för förnybar energi och rapporter vartannat år intensivt ska upprepas. Parlamentet anser att dessa bör bakas in i direktivet om förnybar energi, som, för att grunden ska kunna läggas till en välfungerande europeisk energiunion, måste säkerställa att både medlemsstaternas åtaganden och genomförandet av nuvarande unionslagstiftning övervakas på ett sätt som medger ansvarsutkrävande, är effektivt och är öppet för insyn.

30.

Europaparlamentet påpekar hur viktigt det är med enhetliga och bindande mallar för nationella energi- och klimatplaner, för att trygga jämförbarheten, insynen och förutsägbarheten för investerare. Parlamentet anser att planeringen av utvecklingsgången och politiken i varje medlemsstat också i fortsättningen måste delas upp utgående från sektor, teknik och energikälla.

31.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att i lagstiftningen inskriva en princip om att kraftverk som drivs med förnybar energi ska få ha kvar sina hävdvunna rättigheter, för att inte mekanismerna till stöd för förnybar energi ska ändras retroaktivt och för att befintliga tillgångars ekonomiska livskraft ska garanteras.

32.

Europaparlamentet vill att onödiga byråkratiska hinder ska bort och att det ska göras investeringar för att elsammanlänkningsmålet på 10 % ska kunna nås fram till 2020. Parlamentet understryker att ett ökat regionalt samarbete kan bidra till att säkerställa en kostnadsoptimal integration av förnybara energikällor och sänka kostnaderna för konsumenterna. Parlamentet betonar vikten av att det alltifrån ett tidigt stadium förekommer ett omfattande samråd med allmänheten, och ett brett upplagt offentligt deltagande i planeringen av nya energiinfrastrukturprojekt, varvid hänsyn bör tas till de lokala omständigheterna. Parlamentet betonar vikten av teknisk rådgivning och miljökonsekvensbedömningar av projekt som berör produktion och distribution av förnybar energi.

33.

Europaparlamentet konstaterar vilken klyfta det råder mellan dels de tillbudsstående färdigheterna och dels de förändringar på arbetsmarknaden som utvecklingen av förnybar energi gett upphov till. Parlamentet understryker att aktiva strategier för utbildning, yrkesutbildning och färdigheter står i centrum för omställningen till en hållbar och resurseffektiv ekonomi. Parlamentet betonar att arbetsmarknadens parter, liksom också de offentliga myndigheterna, är viktiga för framtagandet av planer och program för kompetensutveckling och yrkesutbildning.

34.

Europaparlamentet framhåller behovet av lämplig finansiering på EU-nivå, bland annat genom att man på ett heltäckande sätt gör investeringarna riskfria för att ge incitament till användning av förnybar energi på bred bas.

35.

Europaparlamentet anser att lokala myndigheter, samhällen, hushåll och enskilda personer bör utgöra ryggraden för energiomställningen, och att de bör få aktivt stöd för att kunna bli energiproducenter och energileverantörer som är likställda med andra aktörer på energimarknaden. Parlamentet efterlyser här en gemensam, heltäckande definition av begreppet ”prosument” på EU-nivå.

36.

Europaparlamentet anser det mycket viktigt att det fastställs en grundläggande rätt till självgenerering och egen förbrukning, liksom en rätt att lagra och sälja överskottsel till ett skäligt pris.

37.

Europaparlamentet anser att medlemsstaterna på grundval av offentligt deltagande bör utveckla en medborgar- och samhällsenergistrategi och i sina nationella handlingsplaner beskriva hur de tänker främja små och medelstora projekt för förnybar energi, jämte energikooperativ, och ta med dem i sitt regelverk, i sin stödpolitik och i marknadstillträdet.

38.

Europaparlamentet vill att man i det reviderade direktivet om förnybar energi ska ta med ett nytt kapitel om medborgar- och samhällsenergi, för att åtgärda de största hindren på marknaden och inom förvaltningen och förbättra villkoren för investeringar i självgenerering och egen förbrukning av förnybar energi.

39.

Europaparlamentet konstaterar att alla länder än så länge inte har lämpliga tillståndsförfaranden och administrativa förfaranden för all teknik. Parlamentet anmodar medlemsstaterna att få bort sådant som inom förvaltningen och på marknaden hindrar tillkomsten av ny kapacitet för självgenerering och att ersätta långdragna förfaranden för godkännande med ett enkelt anmälningskrav, samt att införa effektiva gemensamma kontaktpunkter för tillstånd till projekt, åtkomst till näten och stöd i form av ekonomisk och teknisk sakkunskap, liksom att garantera prosumenterna möjlighet att anlita alternativa mekanismer för tvistlösning. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att se till att artikel 13 i det nuvarande direktivet om förnybar energi (administrativa förfaranden) och artikel 16 (åtkomst till och drift av näten) får fortsätta att fullständigt gälla och tillämpas efter 2020.

40.

Europaparlamentet framhåller att man måste ta hänsyn till skillnaderna mellan mikroföretag, små företag och stora företag inom energiproduktionen. Parlamentet konstaterar att ”prosumenter” (aktiva energikonsumenter, såsom hushåll, både i ägar- och hyresbostäder, institutioner och småföretag, vilka bedriver produktion av förnybar energi, antingen i egen regi eller kollektivt, via kooperativ, andra sociala företag eller sammanslutningar) måste få lämpliga villkor och verktyg för att kunna bidra till energiomställningen och lättare integreras på energimarknaden. Parlamentet rekommenderar att de administrativa hindren för ny kapacitet för självgenerering nedbringas till ett absolut minimum, framför allt genom att begränsningar för marknadstillträde och åtkomst till nätet tas bort. Parlamentet föreslår att de administrativa förfarandena förkortas och förenklas genom att man går över till ett enkelt anmälningskrav. Parlamentet föreslår att man vid översynen av direktivet om förnybar energi skulle kunna ta med särskilda bestämmelser för att få bort hinder och gynna system för samägd och lokalägd energi via gemensamma kontaktpunkter som handlägger frågor om tillstånd till projekt och står till tjänst med ekonomisk och teknisk sakkunskap. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att fullständigt använda sig av de undantag av mindre betydelse som ingår i de europeiska riktlinjerna om statligt stöd till energi och miljöskydd, så att små och medelstora projekt också i fortsättningen kan komma i fråga för dynamiska inmatningpriser som undantar dem från komplicerade auktionsförfaranden.

41.

Europaparlamentet betonar vikten av offentligt deltagande alltifrån ett tidigt stadium i stimulansen till miljövänliga projekt för förnybar energi, varvid hänsyn bör tas till de lokala omständigheterna.

42.

Europaparlamentet betonar att man, med hjälp av en lämplig reglering av marknaden, måste nå fram till en sådan balans mellan utvecklingen av centraliserad respektive decentraliserad energi, att konsumenter som inte har råd att bli ”prosumenter” inte råkar ut för diskriminering. Parlamentet betonar att man inom teknik och förvaltning på olika sätt måste möjliggöra en kollektiv förvaltning av elproduktionen. Parlamentet understryker att självgenerering och förnybar energi inte är den bakomliggande orsaken till högre energikostnader i Europa.

43.

Europaparlamentet framhåller att en ökad inriktning på att energieffektiviteten ska förverkligas i alla sektorer kommer att bidra till ett konkurrenskraftigare EU och till utveckling av innovativa och kostnadseffektiva energisparlösningar.

44.

Europaparlamentet betonar att ett integrerat arbetssätt i energifrågor blir till nytta för miljön, ekonomin och samhället, och att man måste arbeta för samverkansvinster mellan och inom elsektorn, sektorn för uppvärmning och kylning, och transportsektorn. Parlamentet uppmanar ytterligare kommissionen att bedöma på vilka sätt flexibla källor till förnybar energi kan komplettera intermittenta energikällor och hur man bör ta hänsyn till detta vid energiplaneringen och vid utformningen av stödsystem.

45.

Europaparlamentet betonar att produktionen av förnybar el bör integreras bättre i systemen för distribution av el på alla nivåer, liksom också i systemen för överföring av el, mot bakgrund av förändringarna i riktning mot en mera decentraliserad modell för energiproduktion, där det tas hänsyn till marknaden.

46.

Europaparlamentet konstaterar att sådana former av förnybar energi som inte är intermittenta, såsom vattenkraft, och som snabbt kan tas i drift och är miljöriktiga, erbjuder ett sätt att stödja integrationen av intermittenta former av förnybar energi på marknaden.

47.

Europaparlamentet efterlyser ett integrerat arbetssätt inom energipolitiken, med nätutveckling, reglering av näten, lagring, efterfrågestyrning, förbättrad energieffektivitet och en ökad andel förnybar energi. Parlamentet framhåller att man måste undvika tekniska inlåsningseffekter som inte är förenliga med utfasningen av fossila bränslen.

48.

Europaparlamentet konstaterar att integration på marknaden av elproduktion från förnybar energi förutsätter flexibla marknader, både på utbuds- och efterfrågesidan, vilket kommer att kräva att nät anläggs, moderniseras och anpassas, och att ny lagringsteknik utvecklas.

49.

Europaparlamentet betonar att elektrifiering av systemen för både uppvärmning och kylning, samt av transportsektorn och andra sektorer, har en utslagsgivande betydelse för att omställningen till förnybar energi ska ske snabbt och effektivt.

50.

Europaparlamentet påpekar att så länge som vi har ett oflexibelt elsystem måste förnybar energi få prioriterad åtkomst till näten och prioriterad inmatning i dem, för att det ska stimuleras till kvalitetsförbättringar av näten och till ellagring och efterfrågestyrning. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag om kraftfullare och tydligare regler för att förnybar energi under perioden efter 2020 ska få prioriterad åtkomst till näten och prioriterad inmatning i dem. Parlamentet framhåller att man vid halvtidsöversynen av det kommande direktivet om förnybar energi, vilken förväntas ske senast 2024, bör utvärdera om det vore möjligt att successivt frångå prioriterad åtkomst till näten och prioriterad inmatning i dem.

51.

Europaparlamentet betonar att de föreskrifter i det nuvarande direktivet om förnybar energi som handlar om att förnybar energi ska få prioriterad åtkomst till näten och prioriterad inmatning i dem bör behållas och skärpas. Parlamentet vill ha ett sådant regelverk för perioden efter 2020 som medger vederbörlig ersättning för inskränkningar av förnybar el.

52.

Europaparlamentet konstaterar kommissionens strategi att öka mekanismerna för efterfrågeflexibilitet. Parlamentet betonar att detta varken bör bli till en ytterligare börda för medborgarna eller leda till ökade energikostnader för konsumenterna. Parlamentet betonar att mekanismer för efterfrågestyrning skulle kunna erbjuda en möjlighet att minska energikostnaderna, men framhåller samtidigt att deltagande i mekanismer för efterfrågestyrning eller dynamisk prissättning också fortsättningsvis alltid bör vara strikt frivilligt.

53.

Europaparlamentet anser att utvecklingen och integrationen av en utbredd användning av förnybar energi ovillkorligen förutsätter att vi får lösningar för ellagring, som hjälper till med balanseringen av näten och bereder möjlighet till lagring av överskott av förnybar el. Parlamentet vill ha en översyn av det nuvarande regelverket, så att ibruktagandet av energilagringssystem gynnas och nuvarande hinder kommer bort.

54.

Europaparlamentet betonar att det fria flödet av förnybar energi över medlemsstaternas gränser fortfarande hindras av flaskhalsar i elnäten, som också bromsar upp framstegen med inrättandet av en genuin inre marknad för energi i Europeiska unionen.

55.

Europaparlamentet framhåller att konsumenterna bör få egenmakt och rätt incitament till deltagande i energimarknaderna. Parlamentet konstaterar att det bör utformas dynamiska, marknadsbaserade priser för att konsumenternas efterfrågebeteende ska styras i rätt riktning och för att den produktion som behövs ska aktiveras, liksom också för att det ska gå lättare att konsumera smart och effektivt. Parlamentet rekommenderar att kommissionen gör ytterligare analyser av hur sådana priser påverkar olika konsumentgrupper.

56.

Europaparlamentet betonar att vissa konsumenter har stelbenta konsumtionsmönster och kan påverkas negativt av att prisbaserade mekanismer för energieffektivitet får ökad betydelse. Parlamentet betonar här vikten av att medlemsstaterna har en energieffektivitetspolitik som fokuserar på konsumenter i en utsatt situation.

57.

Europaparlamentet anser att EU bör ha ett tydligt regelverk för egen förbrukning av förnybar energi och för sammanslutningar/kooperativ för förnybar energi, i vilket det tas hänsyn till alla fördelar vid utformningen av betalningsmekanismerna för avsalu av överskottsproduktion samt för åtkomst till och användning av nätet. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja självgenerering av energi, samt anläggning och sammanlänkning av lokala nät för förnybar energi, såsom ett komplement till sin nationella energipolitik. Parlamentet framhåller att ”prosumenter” bör få komma in på energinätet och marknaden till ett rättvist pris och inte betungas med ytterligare skatter eller avgifter. Parlamentet oroar sig för de initiativ som vissa medlemsstater tagit och som går ut på att skapa hinder för utövandet av rätten till egen förbrukning och självgenerering.

58.

Europaparlamentet konstaterar att konsumenterna i dag bidrar föga till det planerade anläggandet av ny kapacitet för förnybar energiproduktion när de väljer sådana eltariffer där 100 procent av elen enligt marknadsföringen ska komma från förnybar energi. Parlamentet efterlyser en exakt, tillförlitlig och insynsvänlig spårningsmekanism, så att påståenden om ”grön” energi kopplas till mätbara kriterier för den ytterligare miljönyttan.

59.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att bättre ta till vara den energi som finns i marken och använda den för uppvärmning och kylning.

60.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande om en EU-strategi om uppvärmning och kylning från februari 2016, men påtalar bristen på framsteg och de föga ambitiösa målen för användningen av förnybar energi för uppvärmning och kylning, framför allt i byggnader. Parlamentet betonar den stora potentialen för fortsatta framsteg med användningen av förnybar energi för uppvärmning och kylning, och konstaterar att sektorn för uppvärmning och kylning svarar för hälften av EU:s slutliga energianvändning och därför intar en nyckelställning för att EU ska uppnå sina mål i fråga om klimat och förnybar energi. Parlamentet inser fördelarna med att öka mängden förnybar energi inom sektorn för uppvärmning och kylning, och betonar att vi fått flexiblare värmeinfrastruktur och värmelagringsmöjligheter, så att det har blivit lättare att integrera förnybara intermittenta energikällor genom energilagring i form av värme, vilket ger utmärkt avkastning på investeringarna och möjligheter till bättre sysselsättning med god kvalitet på lokal nivå. Parlamentet uppmanar kommissionen att i lagstiftningspaketet för förnybar energi för perioden efter 2020 täppa till luckorna i lagstiftningen. Parlamentet upprepar att insatser inom sektorn för uppvärmning och kylning ger oss goda möjligheter att öka energitryggheten (i och med att 61 procent av den gas som importeras till Europa används i byggnader, merendels för uppvärmningsändamål), till exempel genom utveckling av nät för fjärrvärme och fjärrkyla, med vilkas hjälp det går bra att i stor skala integrera hållbar värme i städerna, eftersom de samtidigt kan leverera värme från ett flertal olika källor, och inte är bundna till en enda källa.

61.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande om en strategi för uppvärmning och kylning, där det framhålls att fossila bränslen, som fortfarande svarar för 75 procent av energiförbrukningen inom denna sektor, måste fasas ut och fullständigt ersättas, dels med energieffektivitetsåtgärder, som ger oss den största möjligheten att minska användningen av fossila bränslen, och dels med förnybar energi.

62.

Europaparlamentet efterlyser ytterligare åtgärder för att den återstående betydande potentialen hos förnybar energi inom sektorerna för uppvärmning och kylning ska kunna utnyttjas, så att 2020-målen uppnås i sin helhet. Parlamentet uppmanar kommissionen att täppa till luckorna i lagstiftningen för dessa sektorer i lagstiftningspaketet om förnybar energi för perioden efter 2020.

63.

Europaparlamentet konstaterar att biomassa i dag är den mest använda formen för förnybar energi för uppvärmningsändamål, och svarar för omkring 90 procent av den förnybara energi som används där. Framför allt i Central- och Östeuropa står biomassan i en nyckelställning för att förbättra energitryggheten på ett hållbart sätt.

64.

Europaparlamentet betonar att en omställning till energieffektiva uppvärmningsanordningar som drivs med förnybar energi måste underlättas, samtidigt som energifattiga medborgare tillförsäkras lämpligt stöd samt bättre upplysning och bistånd.

65.

Europaparlamentet betonar att det behövs en heltäckande och effektiv definition av begreppet kylning med förnybar energi.

66.

Europaparlamentet framhåller att systemen för fjärrvärme och fjärrkyla behöver renoveras och bli effektivare, eftersom dessa system kan använda och lagra förnybar el och sedan distribuera den till byggnader och industrier, så att den förnybara energins andel inom uppvärmning och kylning ökar.

67.

Europaparlamentet framhåller att det hos prosumentgrupper, bland annat hushåll, mikroföretag, småföretag, kooperativ och lokala myndigheter finns en potential för inrättande av kollektiva energisystem, såsom fjärrvärme, som erbjuder kostnadseffektiv uppvärmning och kylning med förnybar energi, tillsammans med en mångfald synergier mellan energieffektivitet och förnybar energi.

68.

Europaparlamentet anser att synergierna mellan direktivet om förnybar energi, energieffektivitetsdirektivet och direktivet om byggnaders energiprestanda bör förstärkas för att användningen av förnybar energi för uppvärmnings- och kylningsändamål ska förbättras.

69.

Europaparlamentet konstaterar att energieffektivitetsprojekt med anknytning till både uppvärmning och kylning är viktiga för att tillförsäkra stabila och förutsägbara energiförbrukningsmönster och bekämpa energifattigdomen.

70.

Europaparlamentet konstaterar att vi fortfarande ligger åtskilligt efter med att uppnå målet om 10 procent förnybar energi inom transportväsendet fram till 2020, delvis till följd av de utmaningar som en biodrivmedelsbaserad strategi för detta ändamål innebär. Parlamentet erinrar om att transportsektorn är den enda sektorn i EU där växthusgasutsläppen ökat sedan 1990. Parlamentet påpekar att förnybara energikällor är av central betydelse för uppnåendet av hållbar rörlighet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra mer för att införa hållbarhetsåtgärder inom transportsektorn, till exempel i form av efterfrågeminskning, en trafikomställning i riktning mot mera hållbara transportslag, ökad effektivitet och elektrifiering av transportsektorn. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta fram en ram för främjande av elfordon drivna med förnybar el och att förbättra lagstiftningsramen så att den erbjuder möjligheter till biodrivmedel med hög växthusgaseffektivitet, med hänsyn tagen till indirekt ändring av markanvändning under perioden efter 2020.

71.

Europaparlamentet vill att den partiella användningen av den gemensamma jordbrukspolitiken ska bibehållas och utvidgas i syfte att stödja investerande i produktion och användning av förnybar energi i jordbrukssektorn.

72.

Europaparlamentet gör en uppskattning om att transporter står för mer än 30 procent av Europas slutanvändning av energi och att 94 procent av transporterna är beroende av oljeprodukter. Parlamentet anser därför att det måste arbetas ambitiöst för att öka den förnybara energins andel inom transportsektorn, och att detta måste ha en klar koppling till utfasningen av fossila bränslen ur denna sektor.

73.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå ambitiösa åtgärder för att påskynda utfasningen av fossila bränslen ur transportsektorn, bland annat genom förnybara bränslen, ökad elektrifiering och förbättrad effektivitet, och att arbeta intensivare för teknisk utveckling och innovation inom dessa områden.

74.

Europaparlamentet konstaterar att elektrifieringen av transportsektorn är viktig med tanke på utfasningen av fossila bränslen inom ekonomin, och uppmanar kommissionen att utveckla en ram för främjande av elfordon som drivs med förnybar el, eftersom detta är ytterst viktigt för att målen för 2030 ska uppnås.

75.

Europaparlamentet ser fram emot kommissionens strategi i juni 2016 för utfasning av fossila bränslen inom transportsektorn, och betonar här att man måste arbeta för att förnybar energi mer ska tas i bruk, för att få transportsektorn att aktivt bidra till att målen för 2020 uppnås.

76.

Europaparlamentet välkomnar de framsteg som gjorts med att utveckla nya biodrivmedel och motorer inom de projekt som slutförts som ett led i EU:s gemensamma företag Clean Sky.

77.

Europaparlamentet framhåller att man måste utveckla nästa generations biodrivmedel som använder biomassa eller avfall.

78.

Europaparlamentet betonar att det behövs en bättre lagstiftning, tillsammans med långsiktiga förutsättningar, till stöd för utvecklingen av förnybar energi inom luftfarten och sjöfarten.

79.

Europaparlamentet betonar att det behövs en trafikomställning inom transportsektorn för att vi ska få utrymme för en reglering och en politik till förmån för hållbar rörlighet, också i form av intermodalitet, hållbara logistiksystem, mobilitetskontroll och hållbar stadspolitik, så att man går över till att använda hållbar energi inom transporterna och/eller att den sammanlagda energiförbrukningen minimeras, med uppmuntran till mera aktiva modeller för resande, till utveckling och förverkligande av lösningar av typ smarta städer, och till stöd för miljövänlig rörlighet i stadsmiljö och miljöanpassad stadsplanering. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och EU att arbeta för en trafikomställning inom befordran av passagerare och gods, från vägtrafik och luftfart till järnvägar och sjöfart. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma vilka inneboende möjligheter det finns hos tekniken för trådlastbilar.

80.

Europaparlamentet uppmanar med kraft unionens institutioner att visa sitt fasta åtagande till förmån för förnybar energi genom att utveckla egen kapacitet för förnybar energi för att täcka energibehovet i sina egna byggnader. Parlamentet betonar att unionens institutioner, fram till dess att sådan kapacitet utvecklats, bör tillgodose sina behov genom upphandling av grön energi.

81.

Europaparlamentet framhåller att det är en absolut förutsättning för att man ska kunna minska EU:s oljeberoende och komma ifrån det, och således minska växthusgasutsläppen, att allt fler börjar gå till fots, cykla, samåka, anlita bilpooler och åka kollektivt.

82.

Europaparlamentet påpekar hur system och infrastrukturer för cykelåkning kan ge oss hållbarare trafik i stadsmiljö.

83.

Europaparlamentet påpekar hur en ökad elektrifiering av transportsystemen kan minska utsläppen och bidra till ett utsläppssnålt samhälle.

84.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, med tanke på behovet av större synergi och konsekvens i den europeiska politiken, fastställa hållbarhetskriterier för bioenergi, med hänsyn tagen till en ingående bedömning av hur EU:s befintliga politik för hållbarhet och för en cirkulär ekonomi fungerar. Parlamentet erinrar om att stärkandet av EU:s energitrygghet bör ske genom en hållbar användning av egna resurser, i överensstämmelse med målet om förbättrad resurseffektivitet.

85.

Europaparlamentet uppmanar med kraft till försiktighet i fråga om den ökande trenden med att använda skogsbiomassa som en huvudkälla till förnybar energi inom EU, eftersom detta kan bli till skada för klimatet och miljön om inte biomassan kommer från hållbara källor och om den inte redovisas. Parlamentet konstaterar att bioenergins klimatpåverkan måste redovisas på lång sikt, eftersom det tar lång tid innan avverkade skogar når upp till sin potential före avverkningen.

86.

Europaparlamentet konstaterar att bioenergin redan svarar för 60 procent av Europas förnybara energi och att dess användning kommer att öka. Parlamentet betonar att man omgående måste utreda hur de olika användningarna av skogsbiomassa som energikälla bidrar till växthuseffekten och kartlägga vilka användningar som i störst utsträckning kan minska klimatförändringarna inom politiskt relevanta tidsramar.

87.

Europaparlamentet understryker att produktionen av biodrivmedel inte bör inverka på livsmedelsproduktionen eller äventyra en tryggad livsmedelsförsörjning. Parlamentet anser emellertid att en balanserad politik för att främja större europeiska skördar av grödor som kan användas som insatsvaror, såsom vete, majs, sockerbetor och solrosor, skulle kunna innefatta bestämmelser om framställning av biodrivmedel, med beaktande av indirekt ändring av markanvändning, på ett sätt som skulle kunna ge europeiska jordbrukare en säker inkomstkälla, attrahera investeringar och arbetstillfällen till landsbygdsområden, bidra till att motverka den kroniska bristen inom EU på foder (som inte är genetiskt modifierat) med högt proteininnehåll och minska EU:s beroende av import av fossilt bränsle. Parlamentet anser att när det finns ett överskott på marknaden av sådana jordbruksprodukter som nämns ovan skulle produktionen av biodrivmedel och bioetanol ge möjligheter till tillfällig avsättning, vilket skulle bevara inköpspriserna på en hållbar nivå, garantera jordbrukarnas inkomster i kristider och fungera som en marknadsstabilitetsmekanism. Parlamentet betonar att man behöver uppmuntra till att obrukad åkermark som inte används för produktion av livsmedel sätts in i produktionen av bioenergi, i syfte att uppfylla nationella och europeiska mål för förnybar energi.

88.

Europaparlamentet anser att stallgödsel kan vara en värdefull biogaskälla om man använder gödselbearbetningsmetoder, till exempel fermentering, och betonar även att det är viktigt att detta görs till ett ekonomiskt lönsamt alternativ för jordbrukarna.

89.

Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna och kommissionen att framhålla betydelsen av ett hållbart skogsbruk och därmed den viktiga roll som skogsbiomassa spelar som en av EU:s viktiga förnybara råvaror, för att EU ska uppnå sina energimål. Parlamentet uppmärksammar den allt större efterfrågan på skogsbiomassa, vilket innebär att det hållbara skogsbruket, i linje med EU:s skogsstrategi, ytterligare bör stärkas och främjas, eftersom det spelar en mycket viktig roll för skogarnas biologiska mångfald och ekosystemfunktion, inklusive för upptaget av koldioxid från atmosfären. Parlamentet framhåller därför att utnyttjandet av resurser som odlas i EU och importeras från tredjeländer måste vara balanserat, med tanke på den mycket långa förnyelsetiden för trä.

90.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaterna.

9.3.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 91/28

—

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 114 och 194,

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 25 februari 2015Åtgärdspaket för en energiunion. En ramstrategi för en motståndskraftig energiunion med en framåtblickande klimatpolitik (COM(2015)0080),

—

med beaktande av direktivet om byggnaders energiprestanda (2010/31/EU) (1),

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 23–24 oktober 2014 om ramen för klimat- och energipolitiken fram till 2030,

—

med beaktande av Parisavtalet, som ingicks i december 2015 vid den 21:a konferensen för parterna (COP 21) i FN:s ramkonvention om klimatförändringar,

—

med beaktande av det tredje energipaketet,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/27/EU av den 25 oktober 2012 om energieffektivitet, om ändring av direktiven 2009/125/EG och 2010/30/EU och om upphävande av direktiven 2004/8/EG och 2006/32/EG (2),

—

med beaktande av sin resolution av den 15 december 2015På väg mot en europeisk energiunion  (3),

—

med beaktande av kommissionens rapport av den 18 november 2015Bedömning av medlemsstaternas framsteg mot de nationella energieffektivitetsmålen för 2020 och mot genomförande av direktiv 2012/27/EU om energieffektivitet i enlighet med artikel 24.3 i direktiv 2012/27/EU om energieffektivitet (COM(2015)0574)

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 8 mars 2011Färdplan för ett konkurrenskraftigt utsläppssnålt samhälle 2050 (COM(2011)0112),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 15 december 2011Energifärdplan för 2050 (COM(2011)0885),

—

med beaktande av sin resolution av den 5 februari 2014 om en ram för klimat- och energipolitiken fram till 2030 (4),

—

med beaktande av sin resolution av den 9 juli 2015 om resurseffektivitet: på väg mot ett kretsloppssamhälle (5),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 16 februari 2016En EU-strategi för uppvärmning och kylning (COM(2016)0051),

—

med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A8-0199/2016), och av följande skäl:

A.

Ökad energieffektivitet och energibesparing är nyckelfaktorer för miljö- och klimatskydd, konkurrenskraftsökning, sysselsättningsskapande, tryggande av energiförsörjningen och motverkande av energifattigdomen, och har geopolitiska och demokratiska dimensioner för EU. För detta ändamål är energieffektivitetsdirektivet en viktig grund. I förslaget från kommissionen om inrättandet av en energiunion betraktas energieffektivitet som en energikälla för sig.

B.

EU gör goda framsteg överlag med att uppnå sina klimat- och energimål för 2020, enligt prognoser där det förutsätts att all hithörande lagstiftning fullständigt genomförts det året, (minskade koldioxidutsläpp, ökad andel förnybara energikällor, bättre energieffektivitet), och bör ha kvar sin världsledande roll.

C.

Flertalet besparingar väntas uppkomma genom olika former av sektorsövergripande politik (44 %), och därefter från byggnadssektorn (42 %), industrin (8 %) och transporterna (6 %).

D.

Det råder en avsevärd osäkerhet om hur tillförlitliga de energibesparingsuppskattningar är, som tillhandahållits av medlemsstaterna.

E.

Byggnaderna svarar för 40 % av den slutliga energiförbrukningen och 36 % av koldioxidutsläppen. Till detta kommer att 50 % av den slutliga energiförbrukningen går till uppvärmning och kylning, varav 80 % i byggnader, och en stor del av den går till spillo. Det behövs en indikator, som framtagits på nationell nivå, över efterfrågan på energi för uppvärmnings- och kylningsändamål i byggnader. 50 % av de utsläppsminskningar som krävs för att den globala värmeökningen ska begränsas till under 2 oC måste komma från energieffektivitet. Att minska efterfrågan på energi i byggnader är också det kostnadseffektivaste sättet att förbättra energitryggheten och minska koldioxidutsläppen, och samtidigt bidra till EU:s mål om en återindustrialisering.

F.

Energieffektivitet bör ses som en energikälla för sig, där den energi som sparas uttrycks i form av Nw (negawatt), vilket otvivelaktigt framgår av världens och Europas historia på senaste tiden.

G.

Av den gas som importeras går 61 % till byggnader, och 75 % av den används i bostadshus. Forskningen har påvisat att en vittsyftande och EU-omfattande politik för byggnadsrenovering skulle kunna bidra till en kostnadseffektiv minskning av importmängderna (för användning inom byggnadssektorn) med 60 % på kort sikt (alltså 15 år), och att importen helt och hållet skulle kunna frångås på lång sikt (byggnaderna i Europa skulle under 2040 förbruka motsvarigheten till EU:s inhemska gasproduktion under 2011).

H.

Det har en grundläggande betydelse att EU och dess medlemsstater erkänner vikten av att inbegripa medborgarbaserade initiativ såsom kooperativa företag och lokalsamhällesbaserade energieffektivitetsprojekt. Ekonomiska, juridiska och administrativa hinder måste fås bort, så att medborgarna aktivt kan delta i energisystemet.

I.

Energieffektivitetsdirektivet intar en nyckelposition. Där erkänns nämligen vikten av energisparande, såsom det nya, radikalt omvandlande inslaget för att avsikterna för perioden efter COP 21 ska förverkligas och nyttoeffekterna bli så mångsidiga som möjligt. Det handlar då om arbetstillfällen som skapas med hjälp av att det investeras i byggnadsrenoveringar och andra energieffektivitetsåtgärder, om levnadsstandardshöjningar tack vare minskad bränslefattigdom, om möjligheter till sysselsättning inom små och medelstora företag, om fastighetsvärdestegringar, ökad produktivitet, bättre hälsa och säkerhet, bättre luftkvalitet, bättre skatteunderlag och ökad BNP.

J.

Ökad energieffektivitet, särskilt inom byggnadssektorn, är till nytta också genom att den ger efterfrågeflexibilitet och mindre bas- och toppbelastning totalt sett.

1.

Europaparlamentet framhåller att energieffektivitet är utslagsgivande för att vi ska kunna uppnå våra klimat- och energimål inom ramen för Parisavtalet som antogs vid COP 21 i Paris. Parlamentet betonar att energieffektivitet är utslagsgivande för att vi ska kunna minska vårt beroende av importerad energi, skapa arbetstillfällen, minska energifattigdomen, förbättra trivseln och hälsan och stimulera vår ekonomi. Parlamentet betonar att energieffektivitetsdirektivet gett upphov till ett flertal slag av positiv utveckling i medlemsstaterna, men att det genomförs så dåligt att dess fulla potential inte får komma till sin rätt.

2.

Europaparlamentet betonar att detta är en grundläggande förutsättning för att vi ska kunna börja ställa om till ett mera hållbart energisystem baserat på förnybara energikällor, där fossila energikällor slutar användas snarast möjligt. Parlamentet oroas över att lägre priser på fossilt bränsle kan bromsa utfasningen av fossilt bränsle och energieffektivitetspolitiken.

3.

Europaparlamentet vill se att planer utarbetas för att fasa ut subventionerna för fossila bränslen och kanalisera ekonomiska resurser till energieffektivitetsprojekt som syftar till att uppnå EU:s mål om en koldioxidfri energisektor senast 2050.

4.

Europaparlamentet konstaterar att både energieffektivitetsdirektivet från 2012 och byggnadsdirektivet från 2010 återstår att fullständigt genomföras av medlemsstaterna. Parlamentet påminner om att tidsfristen för införlivande av energieffektivitetsdirektivet löpte ut först den 5 juni 2014. Parlamentet anser att medborgarna och näringslivet har ett intresse av kostnadsminskningar och mindre energiförbrukning. Parlamentet framhåller vikten av ett robust regelverk med både mål och åtgärder, som ska ge incitament till investeringar i energieffektivitet och låg energiförbrukning och möjliggöra dem, och samtidigt stödja konkurrenskraften och hållbarheten. Parlamentet tillägger att vissa medlemsstater inte gör lämpligt bruk av det EU-stöd som finns att tillgå för att främja energieffektivitet i bostäder. Parlamentet konstaterar vilken märkbar potential för skapande av sysselsättning med god kvalitet som finns i ett fullständigt genomförande av energieffektivitetsåtgärderna, då man betänker att omkring 900 000 arbetstillfällen har anknytning till tillhandahållandet av energieffektiva varor och tjänster (enligt uppgifter från 2010).

5.

Europaparlamentet upprepar att energieffektivitet måste betraktas som den mest hållbara åtgärden för att fullgöra skyldigheten att minska vår energiförbrukning, och inte som en ursäkt för ökad förbrukning.

6.

Europaparlamentet håller med kommissionen om att lägre bränslepriser, tillsammans med utsikterna om ekonomisk tillväxt, kan bli ett ytterligare hot mot uppnåendet av målet om 20 %. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förbättra systemet för övervakning, verifiering, kontroll och efterlevnad, för att ambitionsnivån ska bli den rätta.

7.

Europaparlamentet håller med om att medlemsstaterna fram till 2020 förväntas ha uppnått primärenergibesparingar på endast 17,6 % och att det är risk för att målet om 20 % inte kommer att uppnås, om inte den befintliga unionslagstiftningen genomförs till fullo, arbetet intensifieras och investeringshinder fås bort. Parlamentet konstaterar dock att varje bedömning av genomförandet av energieffektivitetsdirektivet i dag endast kan ge en ofullständig situationsbild, eftersom direktivet trätt i kraft ganska nyligen och fristen för dess införlivande löpt ut för en rätt kort tid sedan. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna till ett fullständigt och snabbt genomförande av direktivet. Parlamentet uppmanar kommissionen att vid behov snabbt inkomma med begäranden om att nationella planer ska anpassas efter direktivets mål och att använda alla i lag föreskrivna medel för att få medlemsstaterna att tillhandahålla aktuell och exakt information.

8.

Europaparlamentet påminner om ovannämnda resolution av den 5 februari 2014, och sina resolutioner av den 26 november 2014 (6) och 14 oktober 2015 (7), där det bland annat efterlyses ett energieffektivitetsmål på 40 % för 2030. Parlamentet anser att ett bindande övergripande mål med individuella nationella mål för 2030 kommer att göra EU mera oberoende av energiimport, uppmuntra till innovation och hjälpa EU att befästa sitt tekniska ledarskap på energieffektivitetens område. Parlamentet anser också att bindande krav är avgörande för att medlemsstaternas ambitionsnivå och insatser ska bli de största möjliga och för att det ska medges tillräcklig handlingsfrihet för att sammansättningen av redskap och instrument ska kunna skräddarsys på nationell nivå.

9.

Europaparlamentet konstaterar att lokala myndigheter har en avgörande roll för att möjliggöra genomförandet av energieffektivitetsdirektivet genom att satsa på ambitiösa energibesparingsåtgärder med hjälp av lokala handlingsplaner, exempelvis inom borgmästaravtalet för klimat och energi. Parlamentet anser att data från lokala handlingsplaner, exempelvis de strategier och åtgärder för energieffektivitet som tagits fram i över 5 000 handlingsplaner för hållbar energi inom ramen för borgmästaravtalet för klimat och energi, på ett verksamt sätt kan bidra till utformningen och till att höja ambitionsnivån för nationella energieffektivitetsmål.

10.

Europaparlamentet anser att potentialen för lokala energibesparingar bör tas till vara åtskilligt mera, eftersom lokala och regionala myndigheter är viktiga drivkrafter för energieffektivitet och för energiomställningen överlag. Parlamentet uppmanar kommissionen att stärka nätverken för städer, såsom borgmästaravtalet, Smarta städer och samhällen eller 100 % förnybara samhällen, som gör det möjligt att dela kunskaper och bästa praxis mellan städer, lokala myndigheter, regioner och medlemsstater om lokal nedifrån-och-upp-planering av energiomställningen, om utformandet och genomförandet av energieffektivitetsåtgärder och självgenerering, samt om tillgång till ekonomiskt stöd.

11.

Europaparlamentet beklagar bristen på ambition i det mål som Europeiska rådet antagit 2014 (minst 27 % bättre energieffektivitet fram till 2030), vilket i huvudsak motiveras med en ytterst orealistiskt hög diskonteringsränta som ingått i en tidigare konsekvensbedömning. Parlamentet erinrar om att denna diskonteringsränta (17,5 %) är överdrivet hög. Parlamentet uppmanar kommissionen att gå över till heltäckande kostnads-nyttoanalys, med beaktande av den mångsidiga nyttan av energieffektivitet, samt till en social diskonteringssats, i enlighet med kommissionens egna riktlinjer om bättre lagstiftning. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se över energieffektivitetsmålet på 27 % för 2030 mot bakgrund av klimatavtalet från Paris, för att målet om att begränsa den globala uppvärmningen till rejält under 2 oC ska kunna uppnås, och att fortsätta arbetet med att begränsa denna uppvärmning till 1,5 oC, såsom det förutsätts i det energieffektivitetsmål som antagits av parlamentet. Parlamentet uppmanar kommissionen att fastställa ett bindande energieffektivitetsmål på 40 % för 2030, så det framgår vilken kostnadseffektiv potential det finns för energieffektivitet.

12.

Europaparlamentet betonar att en långsiktig strategi för minskad efterfrågan på energi bör främjas ytterligare i EU.

13.

Europaparlamentet betonar att många medlemsstater i vissa fall kunnat vidta energieffektivitetsåtgärder just tack vare att direktivet är så pass flexibelt, och anser att denna flexibilitet i fråga om alternativa åtgärder är avgörande för att medlemsstaterna i framtiden ska kunna förverkliga program och projekt för energieffektivitet. Parlamentet yrkar på att de kryphål i det nuvarande direktivet, framför allt i artikel 7, som leder till att direktivet inte fullständigt uppnått sitt syfte, ska bort, samtidigt som medlemsstaterna bör ha kvar lämplig handlingsfrihet att välja mellan åtgärderna. Parlamentet konstaterar att Europaparlamentets utredningstjänst i sin studie av genomförandet av artikel 7 (8), vilken bygger på sifferuppgifter som anmälts av medlemsstaterna, kommit fram till att sådana åtgärder, som att medlemsstaterna gradvis får inrikta sig på uppnående av målet, att de får ta hänsyn till tidiga åtgärder eller att transportväsendet och sektorer som omfattas av utsläppshandelssystemet inte tas med i beräkningen av deras mål, i nästan samtliga fall lett till ett årligt övergripande energisparmål på bara hälften (0,75 %). Parlamentet konstaterar att författarna gjort klart att analysen kan bli bara så bra som de data som ställts till förfogande. Parlamentet håller fast vid att alternativa åtgärder i enlighet med artikel 7.9 måste definieras bättre och bör vara lätta att kvantifiera.

14.

Europaparlamentet konstaterar att infasningsåtgärder och tidiga åtgärder i enlighet med artikel 7.2 inte längre gäller. Parlamentet erinrar om att artikel 7 förväntas låta oss uppnå mer än hälften av det mål om 20 % som fastställs i direktivet.

15.

Europaparlamentet påpekar som den huvudsakliga svagheten med det nuvarande energieffektivitetsdirektivet att flertalet åtgärder kommer att upphöra 2020, om inte det görs en lämplig ändring av direktivet, vilket bland annat innebär att dess huvudsakliga bestämmelser, framför allt artikel 7, bör förlängas att gälla, inte bara fram till 2030, utan också längre fram, och att bedömningen av det nuvarande direktivet måste ske mot bakgrund av detta och med mål som ska fastställas i enlighet med utvecklingen (resultat, ny teknik, nyheter på marknaden etc.). Parlamentet förväntar sig att detta kommer att gynna åtgärder på lång sikt. Parlamentet framhåller också behovet av att införa en halvtidsöversyn för att se till att målen uppfylls till 2030.

16.

Europaparlamentet understryker att ökad harmonisering av metoderna för beräkning av additionaliteten (kapaciteten att främja teknik med bättre prestanda än genomsnittet på marknaden) och väsentligheten (kapaciteten att främja åtgärder som annars inte nödvändigtvis hade genomförts), liksom av förfarandena för att mäta och kontrollera energibesparingarna skulle kunna främja ett bättre genomförande av bestämmelserna i artikel 7.

17.

Europaparlamentet föreslår att rubriken till artikel 7 ändras till ”system för stöd till energisparande”, för att det ska framgå att medlemsstaterna bör hjälpa konsumenter, inklusive små och medelstora företag, att spara energi och att minska sina energikostnader, samt införa åtgärder som gör att sådana besparingar kan förverkligas, med hjälp av kvotpliktsystem för energieffektivitet och andra åtgärder.

18.

Europaparlamentet föreslår att artikel 7 och framför allt kvotpliktsystemen för energieffektivitet bör prioritera åtgärder inom byggnadssektorn, framför allt genom att stimulera till genomförande av de nationella långsiktiga strategier som ingår i artikel 4 och som bör utformas för att möjliggöra tillvaratagande av hela potentialen för investeringar i energirenovering av byggnader.

19.

Europaparlamentet understryker att en viktig faktor som ingår i de stora utmaningarna och hindren för tillämpningen av artikel 7 är bristen på kunskaper och kapacitet bland de berörda parterna, liksom slutkonsumenternas bristande medvetenhet om de obligatoriska effektivitetssystemen, de alternativa åtgärderna och den begränsade perioden (2014–2020) i detta sammanhang. Parlamentet uppmanar därför EU att investera mera i program för information och stöd i enskilda medlemsstater.

20.

Europaparlamentet understryker att avsaknaden av indikatorer på energieffektivitet, av typ energiförbrukning per enhet av BNP per capita, leder till att man i vissa medlemsstater inte kan uppbåda medborgarna och företagen att förverkliga det politiska målet om klimat- och energieffektivitet.

21.

Europaparlamentet poängterar att den bestämmelse i artikel 7 som gör att medlemsstater kan kräva att en andel av energieffektivitetsåtgärderna företrädesvis ska genomföras i energifattiga hushåll eller i subventionerat boende hittills har utnyttjats endast av två medlemsstater. Parlamentet vill att denna bestämmelse skärps.

22.

Europaparlamentet anser att man måste prioritera energieffektivitetsåtgärder för utsatta och energifattiga hushåll, för att energikostnaderna framför allt för dessa hushåll varaktigt ska nedbringas.

23.

Europaparlamentet föreslår att nationella handlingsplaner för energieffektivitet, enligt kravet i artikel 24 i det nuvarande direktivet, skulle kunna ålägga medlemsstaterna att fastställa mål om att energieffektivitetsåtgärder ska användas för att minska risken för energifattigdom, samt att rapportera om hur det går med uppnåendet av dessa mål.

24.

Europaparlamentet anser att åtgärder för energieffektiv renovering av befintliga byggnader bör prioriteras bland de mest energifattiga invånarna. Parlamentet uppmanar kommissionen att, vid översynen av energieffektivitetsdirektivet, föreslå ett mål för förbättringen av bostadshusens energieffektivitet, tillsammans med framtida miniminormer för energieffektivitet i hyreshus.

25.

Europaparlamentet konstaterar att 16 medlemsstater valt att inrätta ett kvotpliktsystem för energieffektivitet (artikel 7.1), att 24 medlemsstater i olika hög grad använt sig av möjligheten till alternativa åtgärder och 18 medlemsstater föredragit alternativa åtgärder till renoveringskvoten (artikel 5). Parlamentet kritiserar att sju medlemsstater inte inrättat några energibesiktningar (artikel 8).

26.

Europaparlamentet betonar att vissa av nyckelinslagen i energieffektivitetsdirektivet (t. ex. smarta mätare, kraftvärmeteknik och renoveringsplaner) kräver mera tid, och att det behövs en stabil ram för energieffektivitet för perioden efter 2020 för att skapa det förtroende och den regleringsstabilitet som krävs för att investerare, offentliga myndigheter och företag ska lansera projekt och innovationer, eftersom dessa erbjuder en stor potential för minskad energiförbrukning och således för kostnadssänkningar för konsumenterna. Parlamentet konstaterar att den offentliga efterfrågan och marknaden är väsentliga drivkrafter för dessa projekt

27.

Europaparlamentet erkänner att otillräckliga prissignaler är en huvudorsak till att efterfrågeflexibiliteten undergrävs och uppmanar medlemsstaterna att åtgärda detta hinder och främja smarta mätare och tydlig fakturering för att konsumenternas beteende i fråga om energiförbrukning och investeringar i energieffektivitet ska bli mera ansvarsfullt.

28.

Europaparlamentet välkomnar nya innovativa och smarta lösningar för att skapa balans mellan utbudet av och efterfrågan på energi, och för att förnybar energi ska användas bättre och energiförbrukningen under toppbelastningstider minska. Parlamentet vill att stöd till forskning och utveckling ska inriktas på dessa nya lösningar, särskilt inom sektorn för små och medelstora företag.

29.

Europaparlamentet framhåller vilken avgörande roll konsumenterna, medborgarna och de systemansvariga för distributionssystemen spelar i det alltmer decentraliserade energilandskapet och hur viktig deras medverkan är för att energieffektivitetsmålen ska uppnås. Parlamentet betonar därför att fler åtgärder måste vidtas för att stärka deras roll, bland annat genom att underlätta efterfrågestyrning, småskalig lagring, byggnadsrenoveringar och system för fjärrvärme och fjärrkyla, både på individuell och på kooperativ basis.

30.

Europaparlamentet påpekar att energieffektivitetsdirektivet inte bara stöder energieffektivitet, utan också innefattar inslag av energisparande, genom den bindande årliga energibesparingsskyldigheten i artikel 7. Parlamentet betonar att det är viktigt med ett energieffektivitetsmål för 2030 som överensstämmer med de klimatmål som överenskommits vid COP21, för att vi ska uppnå våra klimatmål och minska vårt beroende av tredjeländer. Parlamentet konstaterar att byggnader svarar för 40 % av energiförbrukningen i EU och att 50 % av energin används för uppvärmnings- och kylningsändamål. Parlamentet betonar att det därför är av yttersta vikt att förbättra byggnadernas energieffektivitet för att koldioxidutsläppen ska minska, energitryggheten förbättras, energifattigdomen minska och vår ekonomi få stimulans. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att med hjälp av EU-medel ta initiativ till större investeringar i förbättrad energieffektivitet, eftersom detta inte bara skulle hålla nere energiräkningarna utan också skapa många arbetstillfällen och bidra till uppnående av målen i fråga om återindustrialisering.

31.

Europaparlamentet understryker att 85 % av energiförbrukningen i en byggnad går åt till rumsuppvärmning och varmvatten till hushållen och att det därför är nödvändigt att påskynda moderniseringen av gamla och ineffektiva uppvärmningssystem i Europa för att uppnå energieffektivitetsvinster på minst 20 % med tillgängliga former av teknik, bland annat genom uppvärmningssystem som bygger på förnybar energi.

32.

Europaparlamentet konstaterar att rapporteringsskyldigheter inom området energi är nödvändiga delar av ett upplägg som behövs för att man ska kunna utvärdera vilka framsteg som görs med genomförandet av den befintliga lagstiftningen om energieffektivitet. Parlamentet beklagar dock de alltför högt uppdrivna rapporteringskrav om energi som medlemsstaterna påför företagen, energiproducenterna, konsumenterna och de offentliga myndigheterna, också genom nationell överreglering, eftersom de begränsar potentialen för tillväxt och innovation. Parlamentet betonar att rapporteringsskyldigheterna, om det bara låter sig göras, bör förenklas för att de administrativa bördorna och kostnaderna ska minska. Parlamentet påtalar att de uppgifter man får i rapporterna ofta inte går att jämföra runt om i Europa, till följd av att uppställningarna, metoderna och standarderna är olika. Parlamentet uppmanar kommissionen att, också genom digitala lösningar, lätta på den administrativa börda som rapporteringsskyldigheterna för med sig och fastställa flera riktlinjer för uppgifternas jämförbarhet för att det ska gå bättre att utvärdera dem. Parlamentet vill att prognoserna om energiefterfrågan ska avstämmas utgående från vilka kostnadseffektiva energisparmöjligheter det finns inom viktiga sektorer och anser att det skulle gå fortare att genomföra energieffektivitetsåtgärderna om byråkratin minskades. Parlamentet konstaterar att om man vill tillämpa principen om ”energieffektivitet först” måste man se över planeringen av och rapporteringen om energifrågor och göra politiken mer konsekvent för att alla dessa faktorer ömsesidigt ska förstärka varandra, så att det erkänns att energibesparingar är Europas första och säkraste energikälla. Parlamentet konstaterar att energieffektivitet kan vara den bästa investeringen i ”energikällor”, eftersom den gör energin mer överkomligt prissatt, minskar behovet av ytterligare och kostsam infrastruktur på efterfrågesidan och bidrar till arbetet mot klimatförändringarna.

33.

Europaparlamentet betonar att beräkningsreglerna för energibesparingar och tolkningarna när det gäller vilka åtgärder som kan komma i fråga, enligt vad som anges i bilagorna, är alltför komplicerade och därför omöjliga att följa exakt. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att översynen av energieffektivitetsdirektivet ger en avsevärt enklare metod för beräkning av energieffektivitet, och att överväga att föreslå nya delegerade akter som kommer att förenkla beräkningsmetoderna i det nuvarande direktivet.

34.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över omräkningsfaktorn för el i bilaga IV till direktivet, för att den bättre ska återspegla den omställning av elproduktionen som nu är på gång.

35.

Europaparlamentet påpekar att det inte går att med hjälp av EU:s utsläppshandelssystem hantera alla risker som är förknippade med investeringar i energibesparingar, eftersom systemet omfattar endast 45 % av EU:s växthusgasutsläpp. Parlamentet påpekar att energieffektivitetsdirektivet står i ett samband med annan energirelaterad unionslagstiftning och utövar en viss påverkan på koldioxidavtrycket och på utsläppshandelssystemet (priser på utsläppsrätter). Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma det inbördes förhållandet och säkerställa komplementaritet. Parlamentet konstaterar att de resulterande låga priserna på utsläppsrätter inom ramen för systemet är en av de många faktorer som kan minska industrins incitament till att investera i energisparande.

36.

Europaparlamentet betonar att reserven för marknadsstabilitet måste genomföras korrekt, eftersom detta skulle kunna förbättra energieffektiviteten genom att öka konsekvensen mellan utsläppshandelssystemet och politiken för ett koldioxidsnålt samhälle.

37.

Europaparlamentet ser fram emot den kommande moderniseringsfonden som kommer att inrikta sig på en modernisering av energisystemen och en förbättring av energieffektiviteten i EU-medlemsstater med låga inkomster, och ber kommissionen lägga fram ett förslag om gedigen styrningsstruktur, där det också i enskilda drag ska redogöras för vilka respektive roller de stödmottagande medlemsstaterna, EIB och andra institutioner ska spela.

38.

Europaparlamentet betonar att brist på samordning mellan olika inslag i nationell lagstiftning kan lägga hinder i vägen för verkningsfulla energieffektivitetslösningar som ger bästa möjliga resultat ur synvinkel av kostnadseffektiviteten, och till att prisfördelarna till följd av energibesparing omintetgörs. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att utarbeta samordnande åtgärder för att potentialen för energieffektivitet fullständigt ska kunna tas till vara, något som skulle skapa ökad konsekvens mellan medlemsstaterna, utan att de för den skull hindrades att utforma sin politik enligt sina lokala energimarknader och energipriser, tillgängliga teknikformer och lösningar och sin nationella energimix. Parlamentet yrkar på att utsläppshandelssystemet ska ta bättre hänsyn till nationella åtgärder som inverkar på antalet utsläppsrätter och priset på dem.

39.

Europaparlamentet framhåller att energieffektiviteten inom den offentliga sektorn måste förbättras och vill att energibesparingsinitiativen bättre ska integreras i offentlig upphandling.

40.

Europaparlamentet konstaterar att inte alla som medverkar vid offentlig upphandling till fullo förstår kraven på energieffektivitet i samband med offentlig upphandling. Parlamentet uppmanar kommissionen att ge klarare riktlinjer för att det ska gå lättare att följa artikel 6 i energieffektivitetsdirektivet och för att direktivet bättre ska integreras i det större sammanhanget av EU:s regler för offentlig upphandling.

41.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att involvera lokala och regionala institutioner i syfte att öka energieffektiviteten på regional, lokal och medborgerlig nivå.

42.

Europaparlamentet påpekar att de europeiska detaljhandelspriserna på el för små och medelstora kunder inom näringslivet, liksom också för privata elförbrukare, visserligen fortfarande är rätt höga i många medlemsstater, men att investeringar i energieffektivitet kan förbättra de europeiska företagens konkurrenskraft och minska kostnaderna för privata energiförbrukare. Parlamentet betonar dock att den genomsnittliga elräkningen i EU till en tredjedel består av indirekta, av staten påförda skatter och avgifter för privata hushåll. När dessa utgör ett fast inslag i fakturorna kan det bli svårt för konsumenterna att märka nyttan med energisparande, och likaså bidrar det till energifattigdom. Parlamentet konstaterar att avgifter för finansiering av EU:s klimat- och energipolitik utgör den minsta delen av fakturorna, och understryker att de höga energipriserna inom EU leder till att energipriserna i EU:s medlemsstater skiljer sig från de priser som våra huvudsakliga konkurrenter i stora delar av världen får betala, vilket blir till förfång för konkurrenskraften inom EU:s energiintensiva industrier. Parlamentet konstaterar att ökade investeringar i energieffektivitet också leder till ökad innovativitet, så att EU:s industri blir världsledande.

43.

Europaparlamentet konstaterar att energieffektivitet kan vara den bästa investeringen i ”energikällor”, eftersom den gör energin mer överkomligt prissatt, minskar behovet av ytterligare och kostsam infrastruktur och motverkar klimatförändringarna.

44.

Europaparlamentet konstaterar att principen om ”energieffektivitet först” medger en kostnadseffektiv utökning av andelen förnybar energi i energimixen. Parlamentet anser att besparingsskyldigheterna bör vara förenliga med utvecklingen av förnybara energikällor, och att samverkansvinsterna bör förstärkas, så att vi får en effektiv omställning till ett motståndskraftigt och smart energisystem utan fossila bränslen. Parlamentet anser att bättre regionsövergripande distributions- och lagringssystem, tillsammans med efterfrågestyrning, ger goda möjligheter till fortsatt utbyggnad av vindkraft, vattenkraft och solenergi på de platser som är lämpligast för ändamålet, till nytta för hela Europas försörjning. Parlamentet är övertygat om att detta kommer att få en dämpande inverkan på energipriserna.

45.

Europaparlamentet understryker att energieffektivitet är det kostnadseffektivaste sättet att infria EU:s åtaganden om minskade koldioxidutsläpp.

46.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att upprätthålla principen om ”bättre lagstiftning”, att överväga bättre sätt att samordna EU:s lagstiftning om energi och klimatförändringar för att lagstiftningen ska bli effektivare och mera ändamålsenlig och att föreslå åtgärder för att förbättra den nuvarande lagstiftningen. Parlamentet uppmanar också kommissionen att förstärka metoderna för heltäckande långtidsbedömning av energieffektivitetsinitiativ, inberäknat alla huvudsakliga externa effekter. Parlamentet efterlyser ett samhällsperspektiv i samband med att man upprättar modeller för de sammanlagda kostnaderna för och nyttorna med olika nivåer av energieffektivitetsambition och bedömer dem, och vill att energieffektivitet ska behandlas som en källa till energi för sig.

47.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att behandla energieffektivitet som en prioritering i samband med infrastrukturen och erkänna att den motsvarar den definition av begreppet infrastruktur som används av IMF och andra ekonomiska institutioner (9), och göra den till en utslagsgivande faktor för framtida beslut om investeringar i Europas energiinfrastruktur och ett prioriterat övervägande i samband med dem.

48.

Europaparlamentet konstaterar att energieffektivitet kan bidra till ett motståndskraftigare energisystem och således till omställningen till en situation som präglas av hållbarhet och försörjningstrygghet.

49.

Europaparlamentet betonar att en välfungerande inre marknad för energi, också för energieffektivitetstjänster, kommer att ge kostnadsoptimala energisystem, och blir således till nytta för alla konsumenter och leder till avsevärt bättre energieffektivitet och konkurrenskraft överallt i Europa. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att genomföra det tredje energipaketet till fullo, för att vi ska få fullt fungerande, konkurrensutsatta och sammanlänkade energimarknader.

50.

Europaparlamentet betonar att energiintensiva industrier också måste bidra och att lika villkor inom EU därför är mycket viktiga.

51.

Europaparlamentet betonar att energieffektivitet hör till EU:s grundläggande mål och europeiska länder bör därför uppmuntras att förebygga slöseri vid energiförbrukningen inom industri-, transport- och byggsektorn, som står för den största konsumtionsandelen.

52.

Europaparlamentet välkomnar den positiva verkan som system för ursprungsgaranti eller besparingsskyldigheter (artikel 7) fått i flera medlemsstater. Parlamentet anser att möjligheten att välja alternativa åtgärder med likvärdig ambitionsnivå är en grundläggande faktor för att garantera acceptansen av dem. Parlamentet konstaterar att man måste se till att de besparingar som intygas är faktiska energibesparingar och alltså inte förekommer bara på papperet. Parlamentet framhåller energiföretagens roll såsom aktiva utvecklare av energieffektivitetsåtgärder. Parlamentet yrkar på att tillgodoräknandet av system för ursprungsgaranti och energibesparingsåtgärder inte ska försvåras. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma om det går att beakta inbesparingar av primärenergi som gjorts med hjälp av kraftvärmeverk.

53.

Europaparlamentet påpekar rapporten från Europaparlamentets utredningstjänst till Europaparlamentet, där man kommit fram till att flertalet av de kvotpliktsystem för energieffektivitet som införts påvisligen varit viktiga för förbättrad nationell energieffektivitet och medfört kostnadseffektiva besparingar för ett stort antal hushåll och organisationer. Parlamentet framhåller också rapportens slutsats om att kvotpliktsystemen är mycket kostnadseffektiva och att det finns belägg för att kvotpliktsystem som utformats och genomförs väl kan ge upp till 100 procent av ett lands besparingar i enlighet med artikel 7. Parlamentet föreslår därför att kommissionen bör sammanställa en förteckning över god och dålig praxis och ta fram en uppsättning kriterier för att kvotpliktsystemen ska bli välutformade och effektiva.

54.

Europaparlamentet efterlyser åtgärder som säkerställer trovärdiga beräkningar av inbesparingar och effektivitet utan onödig byråkrati. Parlamentet anser det möjligt att energieffektivitetsdirektivet också skulle kunna tjäna som ramrättsakt och anser att det skulle gå att inbegripa konkreta åtgärder och effektivitetskriterier i nuvarande direktiv (byggnadsdirektivet) eller också i form av en sammanfattad etiketteringsplikt (energieffektivitetsmärkning, ekodesign, cirkulär ekonomi, CE).

55.

Europaparlamentet anser att EU:s klimatskydds- och effektivitetsmål ömsesidigt måste förstärka varandra, och att bindande krav på energieffektivitet är en väsentlig förutsättning för att medlemsstaternas ambition och insatser ska bli största möjliga, varvid det också måste medges tillräcklig handlingsfrihet att bestämma vilken sammansättning av redskap och instrument som ska utformas på nationell nivå.

56.

Europaparlamentet yrkar på att det reviderade energieffektivitetsdirektivet ska överensstämma med EU:s klimatskyddsmål och målet i klimatavtalet från Paris. Parlamentet betonar att översynen av direktivet måste innefatta att befintliga åtgärder får fortsätta och förbättras, och att motsägelser och kryphål fås bort, för att en förutsägbar lagstiftning ska kunna säkerställas och investerarna få förtroende på lång sikt.

57.

Europaparlamentet beklagar att mindre effektiva energieffektivitetsprojekt fått stöd genom EU:s strukturfonder (2007–2013), något som påtalats i revisionsrättens rapport. Parlamentet uppmanar kommissionen att utan dröjsmål förverkliga de förbättringar som behövs, med särskilt avseende fäst vid att projekten ska motiveras och övervakas och att den period under vilken projekt som finansieras återbetalar sig själva ska förkortas. Parlamentet yrkar på bättre riktlinjer och på förstärkt övervakning från kommissionens sida, för att strukturfonderna och Efsi, i förening med privata investeringar, ska användas bättre för energieffektivitetsprojekt, framför allt i byggnader. Parlamentet anser att strukturfondernas och Efsis finansiering av energieffektivitetsprojekt bör inrikta sig på sådana konsumenter som är mera känsliga för energikostnader, såsom industrier med risk för koldioxidläckage, små och medelstora företag och hushåll med risk för energifattigdom. Parlamentet anser att man ovillkorligen måste prioritera utvecklingen av finansieringsinstrument, verktyg och innovativa modeller för anskaffning av offentliga medel och privat finansiering på lokal, nationell, regional och europeisk nivå till stöd för investeringar i viktiga energieffektivitetssektorer, t.ex. byggnadsrenovering, med särskild hänsyn till utsatta grupper, samtidigt som vederbörlig hänsyn även tas till de långsiktiga investeringarnas särdrag.

58.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna till investeringsfrämjande i byggsektorn, bland annat genom att göra mer för att ge incitament till grundrenoveringar av de dåligt isolerade byggnaderna i EU.

59.

Europaparlamentet betonar att om medlemsstater inrättar en avgiftsfinansierad energieffektivitetsfond bör en minimitröskel inriktas på hushåll som drabbats av energifattigdom. Parlamentet betonar också att medlemsstaterna bör påvisa vilka bidrag en sådan avgiftsfinansierad energieffektivitetsfond ger till förbättring av de sämsta av de nuvarande bostadshusen.

60.

Europaparlamentet framhåller att europeiska finansieringsinstrument i form av lån, garantier och eget kapital är av vikt för att man ska kunna mobilisera privat kapital för energieffektivitetsprojekt. Parlamentet betonar dock att finansieringen av projekt inom det sociala området måste ges i form av bidrag.

61.

Europaparlamentet betonar att EU för sig självt bör fastställa ett ambitiöst mål för energisparande och stimulera innovation i fråga om investeringar i energieffektivitet, eftersom sådana investeringar är lönsamma och återbetalar sig relativt snabbt.

62.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att föreskriva att en avsevärd procentuell minimiandel av åtgärderna enligt kvotpliktsystemen för energieffektivitet ska inriktas på konsumenter med låga inkomster.

63.

Europaparlamentet konstaterar att energieffektivitetsprojekten ofta är småskaliga och behöver sammanföras till större enheter. Parlamentet uppmanar med tanke på detta kommissionen, EIB och medlemsstaterna att öka sitt tekniska stöd och projektutvecklingsstöd för att underlätta investeringarna.

64.

Europaparlamentet anser att det behövs en långsiktig strategi för byggnaders energieffektivitet, tillsammans med ytterligare stimulans till energieffektiv byggnadsrenovering, för att man ska kunna komma längre inom byggnadssektorn än bara till enkla lågkostnadsåtgärder.

65.

Europaparlamentet yrkar på bättre samordning och utbyte av idéer och bästa praxis mellan medlemsstaterna om besparingsskyldigheter, bygg- och saneringsplaner (artiklarna 4, 5, 6 och 7), för att befintliga och nya instrument (skattelättnader, stödprogram, avtalsmodeller och investeringar i socialt boende) snabbare ska komma till användning. Parlamentet anser att artikel 5 i mån av möjlighet bör utvidgas till att gälla för alla offentliga organ. Parlamentet yrkar på att kommissionen, i sina riktlinjer för kommande nationella planer, ska säkerställa insyn och jämförbarhet. Parlamentet välkomnar kommissionens tekniska stöd till genomförandet av energieffektivitetsdirektivet. Parlamentet efterlyser obligatoriska mallar för nationella planer, för att säkerställa insyn och jämförbarhet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att överväga innovativa marknadsbaserade stödsystem.

66.

Europaparlamentet konstaterar att de minsta framstegen gjorts inom bostadssektorn och uppmanar därför medlemsstaterna att använda energitjänsteföretag och avtal om energiprestanda samt att, med hjälp av skattesystem och låneprogram, höja den låga renoveringstakten för Europas nuvarande byggnadsbestånd och belöna energieffektivitetsåtgärder, såsom energieffektiv uppvärmning och kylning.

67.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra medlemsstaterna att anta och förbättra system för övervakning, mätning och hantering av energieffektivitet i byggnader för att uppnå betydande energieffektivitetsvinster i byggnaderna i EU.

68.

Europaparlamentet vill att medlemsstaternas färdplaner för renoveringsarbetet enligt artikel 4 ska ge en bild i stora drag av vad de kommer att uppnå fram till att nästa uppsättning färdplaner kommer (vilket ska ske i april 2017) samt vid energirenoveringen av sitt byggnadsbestånd, och som ett resultat av detta få till stånd att den EU-omfattande visionen om ett byggnadsbestånd med nära-nollenergibyggnader fram till 2050 förverkligas.

69.

Europaparlamentet anser att ett utsträckande av de offentliga byggnadernas föregångsroll till att gälla den offentliga förvaltningen på alla nivåer och inte bara statsförvaltningen, kommer att bidra till att man fullständigt ska kunna ta till vara den kostnadseffektiva potentialen i byggnader, som har visat sig vara den sektor som har störst potential, inte bara för energibesparingar, utan också för andra fördelar, såsom att trivseln och välbefinnandet ökar. Parlamentet anser här att medlemsstaterna bör åläggas att införa en intern mekanism för hur uppnåendet av treprocentsmålet i fråga om renoveringar ska fördelas mellan de olika nivåerna av offentlig förvaltning och att handlingsfriheten att välja andra åtgärder bör få finnas kvar och effekterna av dessa åtgärder kvantifieras, såsom ett alternativ till punkterna 1 och 2.

70.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra medlemsstaterna att göra mer för att renovera andra byggnader än bostadshus med tanke på att detta kan vara mycket lönande på kort sikt.

71.

Europaparlamentet föreslår att artikel 4 i energieffektivitetsdirektivet får rubriken ”långsiktiga strategier för grundrenovering av det nationella byggnadsbeståndet, också för mobilisering av investeringar”.

72.

Europaparlamentet menar att nödvändiga resurser måste avsättas för utbildning av installatörer för att säkerställa högkvalitativa renoveringar.

73.

Europaparlamentet yrkar på att kommissionen ska ta fram en strategi för att öka medvetenheten om den senaste tekniska utvecklingen (bl.a. i fråga om kylmedel, belysning, isolering, termostater, mätningar, inglasning och mycket annat).

74.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att prioritera artikel 4 i energieffektivitetsdirektivet inför arbetet med att förbereda den andra versionen av strategier, som ska läggas fram 2017 och bör bygga på ett vederbörligt engagemang med berörda parter, utgående från obligatoriska modeller, och med mellanliggande mål på fem års sikt och genomförandeplaner, för att vi ska uppnå ett mål om ett byggnadsbestånd med nära-nollenergibyggnader inom EU fram till 2050, även eftersom detta kommer att bli nödvändigt med tanke på uppnåendet av målen från COP21 i Paris.

75.

Europaparlamentet anser att energibesiktningar i företagen är ett beprövat sätt att öka energieffektiviteten och betonar att dessa besiktningar är till nytta för konkurrenskraften. Parlamentet yrkar på en enhetlig definition och ett enhetligt genomförande av de kriterier som fastställs i direktivet (för definitionen av små och medelstora företag, för besiktningar, ingen dubbelcertifiering av gränsöverskridande företagsstrukturer) och för inrättandet av ett enhetligt sätt att hantera det minimigränsvärde som avses i artikel 8.4. Parlamentet vill att den artikeln ska utsträckas till att omfatta alla företag med hög energiförbrukning. Parlamentet vill ha en utvärdering för att systemen för energibesiktningar ska bli effektivare. Parlamentet vill att det införs krav på att kostnadseffektiva rekommendationer från energibesiktningar ska genomföras i samband med planerade underhållsåtgärder i enlighet med företagens mål.

76.

Europaparlamentet föreslår en översyn av den definition på små och medelstora företag som används i energieffektivitetsdirektivet (artikel 2.26), så att den hänvisar endast till antalet anställda och till årsomsättningen, så att företag som till 25 procent eller mer kontrolleras av ett offentligt organ, fortfarande kan anses som små och medelstora företag.

77.

Europaparlamentet välkomnar att kommissionen arbetar med riktlinjer för genomförandet av artiklarna 9–11 i energieffektivitetsdirektivet för att hjälpa konsumenterna att få bättre koll på sin energiförbrukning. Parlamentet anser att teknisk genomförbarhet och ibruktagande av smarta mätare, med samtidig hänsyn tagen till kostnadseffektivitet och insyn i kostnaderna, är viktiga inslag i energisparandet. Parlamentet anser, av omsorg om att konsekvens ska råda, att alla befintliga bestämmelser om mätning och fakturering bör sammanföras på ett enda ställe.

78.

Europaparlamentet påtalar att konsumenternas energifakturor fortfarande är otydliga och inexakta. Parlamentet rekommenderar att fakturorna görs insynsvänligare och tydligare, genom att det införs högnivåprinciper för fakturor på EU-nivå, så att konsumenterna får tillgång till väsentlig information i jämförbart format, för att hjälpa dem att anpassa konsumtionsmönstren. Parlamentet betonar att konsumenterna har olika tycke och smak och olika verktyg att tillgå, och att konsumentupplysningen därför bör utformas utgående från konsumentforskning på nationell nivå.

79.

Europaparlamentet anser att det är väsentligt, framför allt för hushållen, men också för regionala och lokala myndigheter, att de kan få oberoende och tillförlitlig information och rådgivning om lämpliga energieffektivitetsåtgärder och finansieringssystem, för att de ska kunna fatta välgrundade, energimedvetna beslut och bättre hantera sin energiförbrukning, bland annat med hjälp av smarta mätare och individuell mätning av förbrukning av värme och kyla.

80.

Europaparlamentet yrkar på rigorösa kvalitetssäkringsnormer och nationella utbildningsprogram och på att varje nation ska ha ett enda förenklat system för certifiering av dem som tillhandahåller energieffektivitetslösningar, understött av sammanförda och lättåtkomliga ramar för rådgivning och överklaganden. Parlamentet betonar att detta förslag betingas av en önskan att få bort vissa icke-finansiella hinder för att konsumenterna ska börja använda energieffektiva produkter och tjänster, till exempel genom att de får möjlighet att identifiera pålitliga näringsidkare.

81.

Europaparlamentet förväntar sig ytterligare investeringar i energisparande genom att skyldigheterna i fråga om högeffektiv kraftvärme enligt artikel 14 uppfylls.

82.

Europaparlamentet betonar att om medlemsstaterna inrättar en avgiftsfinansierad energieffektivitetsfond (artikel 20) bör denna prioritera hushåll som drabbats av energifattigdom. Parlamentet håller fast vid att det reviderade energidirektivet bör ge medlemsstaterna en långsiktigt stabil politisk omgivning för att investeringarna i energieffektivitet avsevärt ska öka, framför allt på lokal nivå. Parlamentet kräver att EU och EIB ska utöka sina insatser för kapacitetsuppbyggnad och tekniskt stöd för att utveckla lönsamma energieffektivitetsprojekt som lockar till sig privata investeringar från marknaden. Parlamentet vill att en ökad andel av medlen inom EU:s finansieringsprogram (t.ex. strukturfonderna, Junckerplanen, Elena–EIB) anslås till kapacitetsuppbyggnad och tekniskt stöd inom området energieffektivitet.

83.

Europaparlamentet beklagar att det investeras så lite, både från offentligt och privat håll, i smarta elnät. Parlamentet uppmanar kommissionen att stärka genomförandet av artikel 15 i direktivet för att främja utvecklingen av näten.

84.

Europaparlamentet vill ha obligatoriska nationella kostnads-nyttobedömningar av energieffektivitetsprogram som genomförts via, eller i förening med, lokala myndigheter, och att detta tillvägagångssätt ska fortsätta om det leder till effektivitet och kostnadsbesparingar för konsumenterna.

85.

Europaparlamentet uttrycker sin oro över de ökande föroreningarna orsakade av vissa bostadsvärmepannor som använder fast biomassa, vilka producerar stora mängder mikropartiklar, kväveoxider, kolmonoxid och dioxiner som är extremt negativa för luftkvaliteten och således skadliga för människors hälsa. Parlamentet uppmanar således medlemsstaterna med kraft att använda sig av effektiva alternativa och miljövänliga lösningar.

86.

Europaparlamentet understryker att det omedelbart måste sättas in en mer övergripande strategi för att förbättra energieffektiviteten inom hela transportväsendet, så att man inte är hänvisad endast till den tekniska utvecklingen av fordon eller framdrivningssystem. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att ta ett ambitiöst grepp för att införa nya åtgärder som förbättrar trafikomställningen i riktning mot de mest energieffektiva transportsätten och att fullständigt ta i bruk intelligenta transportsystem för att förbättra effektiviteten och kapacitetsutnyttjandet hos både fordon och infrastruktur, också inom logistik, luftfart och sjöfart.

87.

Europaparlamentet påminner om att man kan uppnå energieffektivitet genom att fastställa normer för koldioxid och informera användarna om deras fordons bränsleförbrukning. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag för att informera användarna om nya lastbilars samt bussars bränsleförbrukning och att fastställa gränser för deras koldioxidutsläpp.

88.

Europaparlamentet beklagar att transportsektorns bidrag till energisparandet är så litet, med en andel på endast 3 % av de besparingar som görs inom alla sektorer, trots att personbefordran stabiliserats och godstransporterna minskat mellan 2005 och 2013, till följd av den ekonomiska krisen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrikta flera åtgärder på transportsektorn.

89.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaterna.

9.3.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 91/40

—

med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

1.

Europaparlamentet noterar att medborgarna i Förenade kungariket vill lämna EU. Parlamentet påpekar att folkets vilja måste respekteras helt och fullt genom att man aktiverar artikel 50 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) snart som möjligt.

2.

Europaparlamentet framhåller att detta är en kritisk tidpunkt för EU. Unionsmedborgarnas intressen och förväntningar måste återigen ställas i förgrunden för debatten, och det europeiska projektet måste nu revitaliseras.

3.

Europaparlamentet framhåller att viljan hos en majoritet av de brittiska medborgarna måste respekteras genom ett snabbt och konsekvent genomförande av utträdesförfarandet.

4.

Europaparlamentet påpekar att förhandlingar om Förenade kungarikets utträde ur EU måste inledas, i enlighet med artikel 50 i EU-fördraget, så snart en formell anmälan har gjorts.

5.

Europaparlamentet anser att den anmälan om utträde som nämns i artikel 50 i EU-fördraget måste göras så snart som möjligt, så att man förhindrar skadlig osäkerhet för alla parter och skyddar unionens enhet. Parlamentet förväntar sig därför att Förenade kungarikets premiärminister underrättar Europeiska rådet om folkomröstningsresultatet den 28–29 juni 2016 och därigenom utlöser utträdesförfarandet.

6.

Europaparlamentet påminner om att det i den överenskommelse som antogs av stats- och regeringscheferna i februari 2016 fastställdes att den bara skulle träda i kraft om Förenade kungariket beslutade att stanna kvar i EU. Denna överenskommelse är därför ogiltig.

7.

Europaparlamentet påminner om att nya förbindelser mellan Förenade kungariket och EU inte får överenskommas förrän avtalet om utträde har ingåtts.

8.

Europaparlamentet påminner om att det i fördragen slås fast att Europaparlamentet måste ge sitt godkännande och göras fullt delaktigt i alla skeden av de olika förfaranden som rör avtalet om utträde och framtida förbindelser.

9.

Europaparlamentet uppmanar rådet att utse kommissionen till förhandlare avseende artikel 50 i EU-fördraget.

10.

Europaparlamentet framhåller att de aktuella utmaningarna kräver reflektion om EU:s framtid. Det finns ett behov av att reformera unionen och göra den bättre och mer demokratisk. Medlemsstater kan välja långsammare eller mindre omfattande integration, men EU:s kärna måste stärkas och ”à la carte”-lösningar bör undvikas. Behovet av att föra fram vår gemensamma värdegrund, skapa stabilitet, social rättvisa, hållbarhet, tillväxt och sysselsättning, övervinna kvarstående ekonomisk och social otrygghet, skydda medborgarna och hantera migrationsutmaningarna kräver utveckling och demokratisering – särskilt av Ekonomiska och monetära unionen och av området med frihet, säkerhet och rättvisa – samt en förstärkning av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Reformerna måste därför resultera i en union som lever upp till medborgarnas förväntningar.

11.

Europaparlamentet efterlyser en färdplan för en bättre union, där Lissabonfördraget utnyttjas fullt ut, kompletterad av en fördragsöversyn.

12.

Europaparlamentet kommer att genomföra ändringar av sin interna organisation för att spegla viljan hos en majoritet av de brittiska medborgarna att lämna Europeiska unionen.

13.

Europaparlamentet noterar att Förenade kungarikets kommissionsledamot har avgått och att hans portfölj har omfördelats.

14.

Europaparlamentet uppmanar rådet att ändra ordningsföljden för rådsordförandeskapen för att förhindra att utträdesförfarandet äventyrar genomförandet av den löpande verksamheten i unionen.

15.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådet, rådet, kommissionen, Europeiska centralbanken, de nationella parlamenten och Förenade kungarikets regering.

9.3.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 91/42

—

med beaktande av utkastet till rådets beslut (16136/2014),

—

med beaktande av utkastet till protokoll till Europa–Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Libanon, å andra sidan, om ett ramavtal mellan Europeiska unionen och Republiken Libanon om de allmänna principerna för Republiken Libanons deltagande i unionsprogram (16135/2014),

—

med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 212 samt artikel 218.6 andra stycket a och 218.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0044/2015),

—

med beaktande av artikel 99.1 första och tredje styckena och 99.2 samt artikel 108.7 i arbetsordningen,

—

med beaktande av rekommendationen från utskottet för utrikesfrågor (A8-0193/2016).

1.

Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås.

2.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Republiken Libanon.

9.3.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 91/43

—

med beaktande av utkastet till rådets beslut (13349/2014),

—

med beaktande av utkastet till protokoll till Europa–Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Libanon, å andra sidan, med anledning av Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens anslutning till Europeiska unionen (11300/2007),

—

med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artiklarna 217 och 218.6 andra stycket a och 218.8 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0095/2015),

—

med beaktande av artikel 99.1 första och tredje styckena och 99.2 samt artikel 108.7 i arbetsordningen,

—

med beaktande av rekommendationen från utskottet för utrikesfrågor (A8-0194/2016).

1.

Europaparlamentet godkänner att protokollet ingås.

2.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Republiken Libanon.

9.3.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 91/44

—

med beaktande av utkastet till rådets beslut (13395/2014),

—

med beaktande av utkastet till protokoll till Europa–Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Libanon, å andra sidan, i syfte att beakta Republiken Bulgariens och Rumäniens anslutning till Europeiska unionen (13376/2014),

—

med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artiklarna 217 och 218.6 andra stycket a och 218.8 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0170/2015),

—

med beaktande av artikel 99.1 första och tredje styckena och 99.2 samt artikel 108.7 i arbetsordningen,

—

med beaktande av rekommendationen från utskottet för utrikesfrågor (A8-0195/2016).

1.

Europaparlamentet godkänner att protokollet ingås.

2.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Republiken Libanon.

9.3.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 91/45

—

med beaktande av förslaget till rådets beslut (COM(2016)0201),

—

med beaktande av utkastet till ändringsprotokollet till avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Furstendömet Monaco om åtgärder likvärdiga med dem som föreskrivs i rådets direktiv 2003/48/EG

—

med beaktande av artikel 115 samt artikel 218.6 andra stycket b och 218.8 andra stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka Europaparlamentet har hörts av rådet (C8-0157/2016),

—

med beaktande av artiklarna 59, 108.7 och 50.1 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A8-0206/2016).

1.

Europaparlamentet godkänner att ändringsprotokollet till avtalet ingås.

2.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och Furstendömet Monaco.

9.3.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 91/46

—

med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0242 – C8-0170/2016),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1309/2013 av den 17 december 2013 om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (2014–2020) och om upphävande av förordning (EG) nr 1927/2006 (1) (nedan kallad förordningen om fonden),

—

med beaktande av rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 av den 2 december 2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020 (2), särskilt artikel 12,

—

med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning (3) (IIA av den 2 december 2013), särskilt punkt 13,

—

med beaktande av det trepartsförfarande som föreskrivs i punkt 13 i det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013,

—

med beaktande av skrivelsen från utskottet för sysselsättning och sociala frågor,

—

med beaktande av skrivelsen från utskottet för regional utveckling,

—

med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A8-0207/2016), och av följande skäl:

A.

Unionen har inrättat lagstiftnings- och budgetinstrument för att kunna ge kompletterande stöd till arbetstagare som drabbas av konsekvenserna av genomgripande strukturförändringar inom världshandeln eller av den globala finansiella och ekonomiska krisen, och för att underlätta deras återinträde på arbetsmarknaden.

B.

Unionens ekonomiska stöd till arbetstagare som har blivit uppsagda bör vara dynamiskt och ges så snabbt och effektivt som möjligt, i enlighet med Europaparlamentets, rådets och kommissionens gemensamma uttalande, som antogs vid förlikningsmötet den 17 juli 2008, och med vederbörlig hänsyn till det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 när det gäller antagandet av beslut om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (nedan kallad fonden).

C.

Belgien lämnade in ansökan EGF/2015/012 BE/Hainaut Machinery om ekonomiskt stöd från fonden efter uppsägningar inom den näringsgren som i Nace rev. 2 klassificeras under huvudgrupp 28 (tillverkning av övriga maskiner) i Nuts 2-regionen Hainaut (BE32) i Belgien. 488 uppsagda arbetstagare samt 300 unga som varken arbetar eller studerar och som ännu inte fyllt 25 år från regionen Hainaut förväntas delta i åtgärderna. Uppsägningarna gjordes av Carwall SA, Caterpillar Belgium SA och Doosan SA.

D.

Ansökan uppfyller inte kriterierna för berättigande till stöd enligt artikel 4.1 i förordningen om fonden, och lämnades därför in med stöd av insatskriteriet i artikel 4.2 i förordningen, vilket möjliggör undantag när det gäller antalet uppsagda arbetstagare.

1.

Europaparlamentet delar kommissionens åsikt att insatskriteriet enligt artikel 4.2 i förordningen om fonden är uppfyllda och att Belgien därför är berättigat till ekonomiskt stöd på 1 824 041 euro enligt denna förordning, vilket utgör 60 procent av de totala kostnaderna på 3 040 069 euro.

2.

Europaparlamentet noterar att kommissionen respekterade tidsfristen på tolv veckor från och med den dag då den ifyllda ansökan från de belgiska myndigheterna togs emot, den 11 februari 2016, fram till dess att kommissionen avslutade sin bedömning av huruvida ansökan uppfyller villkoren för ekonomiskt stöd, den 4 maj 2016, och underrättade parlamentet om detta samma dag.

3.

Europaparlamentet noterar att de senaste årens allvarliga störningar inom handeln med byggmaskiner på den europeiska marknaden har lett till att efterfrågan på produkter från de tre företag som denna ansökan omfattar minskat i motsvarande mån.

4.

Europaparlamentet noterar att ansökan EGF/2014/011 BE/Caterpillar, till följd av att Caterpillar Belgium S.A. den 23 februari 2013 tillkännagav en kollektiv uppsägning på sin anläggning i Gosselies, omfattade majoriteten av de 1 399 arbetstagarna och påpekar att den aktuella ansökan är en uppföljning av den ansökan, eftersom den är en del av samma kollektiva uppsägningsförfarande. Parlamentet betonar att Hainaut står inför en svår arbetsmarknadssituation med en arbetslöshet på 14,5 procent (5,9 procent mer än det nationella genomsnittet), 1 236 förlorade arbetstillfällen under 2013 och 1 878 under 2014 inom tillverkningsindustrin, en minskning av antalet jobberbjudanden med 13 procent sedan 2012, en hög andel okvalificerad arbetskraft eftersom över hälften av de arbetssökande saknar gymnasieexamen och en hög långtidsarbetslöshet på 39 procent av den totala arbetslösheten i Hainautregionen.

5.

Europaparlamentet välkomnar att de belgiska myndigheterna inledde de individanpassade åtgärderna för berörda stödmottagare den 1 januari 2015, långt innan ansökan om stöd från fonden lämnades in.

6.

Europaparlamentet noterar att Belgien planerar följande typer av åtgärder för de uppsagda arbetstagare som omfattas av denna ansökan: stöd/vägledning/integration, hjälp med jobbsökning, integrerad utbildning, stöd för att starta eget företag, stöd till kollektiva projekt, jobbsöknings- och utbildningsbidrag.

7.

Europaparlamentet välkomnar att bidragen och incitamenten, som Belgien har bekräftat förutsätter att de berörda stödmottagarna aktivt söker arbete eller deltar i utbildning (åtgärder enligt artikel 7.1 b i förordningen om fonden), är begränsade till mindre än 5 procent av de totala kostnaderna, vilket är långt under det tröskelvärde på 35 procent av de totala kostnaderna för det samordnade paketet med individanpassade tjänster som är tillåtet enligt förordningen om fonden.

8.

Europaparlamentet noterar att arbetstagare i åldersgruppen 55–64 år utgör 35,9 procent av de berörda stödmottagarna. Parlamentet anser att arbetstagare i denna grupp i högre grad riskerar långtidsarbetslöshet och social utestängning och att de har specifika behov i samband med de individanpassade tjänster de erbjuds i enlighet med artikel 7 i förordningen om fonden.

9.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge information om resultaten av det beviljade stödet till de uppsagda arbetstagarna vid Caterpillar, eftersom en del av föreliggande ansökan är en uppföljning av ansökan EGF/2014/011 BE/Caterpillar.

10.

Europaparlamentet välkomnar att förutom de 488 uppsagda arbetstagarna förväntas 300 personer under 25 år som varken arbetar eller studerar, och som är från samma region, att delta i åtgärderna och ges individanpassade tjänster som samfinansieras av fonden, bland annat mobilisering och vägledning, antingen för ytterligare utbildning eller för att gå till särskilda introduktionsmöten för att kartlägga intressen, särskilda yrkesutbildningskurser, individuell kompetensutveckling, samt jobbsöknings-, utbildnings- och flyttbidrag.

11.

Europaparlamentet välkomnar att fonden nu även är tillgänglig för unga som varken arbetar eller studerar. Parlamentet noterar dock att enligt förordningen om fonden begränsas detta tillträde till den 31 december 2017. Parlamentet begär att förordningen om fonden ses över inom ramen för översynen av den fleråriga budgetramen, så att tillträdet för unga som varken arbetar eller studerar kan fortsätta efter 2017.

12.

Europaparlamentet välkomnar att de belgiska myndigheterna föreslår särskilda åtgärder för unga som varken arbetar eller studerar, och därmed beaktar deras behov i högre grad.

13.

Europaparlamentet noterar vikten av att lansera en informationskampanj för att nå unga som varken arbetar eller studerar och som kan omfattas av dessa åtgärder. Parlamentet erinrar om sin ståndpunkt att unga som varken arbetar eller studerar måste få hjälp på ett permanent och hållbart sätt.

14.

Europaparlamentet välkomnar att det samordnade paketet av individanpassade tjänster inrättades efter ytterligare samråd med alla aktörer, inbegripet arbetsmarknadens parter, företag och de offentliga arbetsförmedlingarna, som också kommer att följa upp genomförandet av de föreslagna åtgärderna genom en övervakningskommitté.

15.

Europaparlamentet välkomnar särskilt de belgiska myndigheternas förhållningssätt och samarbetet med arbetsmarknadens parter i samband med beviljandet av stöd till kollektiva projekt för arbetstagare som överväger att som grupp tillsammans etablera ett socialt företag, som en åtgärd med stor mervärdespotential.

16.

Europaparlamentet noterar att de föreslagna åtgärderna utgör aktiva arbetsmarknadsåtgärder som är stödberättigande enligt artikel 7 i förordningen om fonden, och påminner om att de tillhandahållna individanpassade tjänsterna enligt denna artikel förväntas utformas utifrån framtida utsikter på arbetsmarknaden och efterfrågad kompetens och vara förenliga med övergången till en resurseffektiv och hållbar ekonomi, samt ta hänsyn till den erfarenhet som hittills erhållits när det gäller att stödja de uppsagda arbetstagarna inom ramen för ansökan EGF/2014/011 BE/Caterpillar. Parlamentet noterar även att dessa åtgärder inte ersätter passiva socialskyddsåtgärder.

17.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillsammans med arbetsmarknadens parter utarbeta strategier för en proaktiv hållning till de planerade förändringarna på arbetsmarknaden och att skydda arbetstillfällen och kompetens i unionen, särskilt vid förhandlingar om handelsavtal, i syfte att garantera regler för sund konkurrens och gemensamma åtgärder mot ekonomisk och social dumpning samt miljödumpning. Parlamentet påminner om sin begäran om en översyn av unionens handelspolitiska skyddsåtgärder.

18.

Europaparlamentet betonar behovet av att förbättra alla arbetstagares anställbarhet med hjälp av anpassad yrkesutbildning och förväntar sig att den utbildning som erbjuds i det samordnade paketet kommer att tillgodose både arbetstagarnas och näringslivets behov i regionen och de närliggande regionerna.

19.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över reglerna för statligt stöd, i syfte att tillåta statligt ingripande för att stärka projekt på det sociala och miljömässiga området och hjälpa små och medelstora företag och industrier med problem genom att bidra till att återupprätta deras produktionskapacitet, som allvarligt har skadats av den globala finansiella och ekonomiska krisen.

20.

Europaparlamentet upprepar uppmaningen till kommissionen att lämna mer detaljerad information i framtida förslag om de sektorer som har potential att växa och därför att anställa, och att samla in underbyggda uppgifter om effekterna av finansiering från fonden, inbegripet om kvaliteten på sysselsättningen i fråga och hur många som kan återintegreras tack vare insatser via fonden.

21.

Europaparlamentet konstaterar att de belgiska myndigheterna bekräftar att de åtgärder som avses inte får stöd från något annat av unionens finansieringsinstrument. Parlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att lägga fram en jämförande analys av dessa uppgifter i sina årsrapporter för att säkerställa fullständig respekt för det befintliga regelverket och förhindra all överlappning mellan EU-finansierade tjänster.

22.

Europaparlamentet noterar att sektorn för tillverkning av övriga maskiner hittills har varit föremål för 14 ansökningar, varav åtta grundar sig på handelsrelaterad globalisering och sex på den globala finansiella och ekonomiska krisen.

23.

Europaparlamentet betonar på nytt att stödet från fonden varken får ersätta åtgärder som åligger företagen enligt nationell lagstiftning eller kollektivavtal, eller åtgärder för omstrukturering av företag eller sektorer.

24.

Europaparlamentet uppskattar det förbättrade förfarande som kommissionen införde efter parlamentets begäran att bidragen snabbare skulle göras tillgängliga. Parlamentet noterar den tidspress som den nya tidsplanen för med sig och de potentiella effekterna för hur effektivt ärendena behandlas.

25.

Europaparlamentet uppmanar på nytt kommissionen att säkra allmänhetens tillgång till samtliga handlingar som berör ansökningar om medel ur fonden.

26.

Europaparlamentet godkänner det bifogade beslutet.

27.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna beslutet och se till att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

28.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution med bilaga till rådet och kommissionen.

9.3.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 91/51

—

med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2015)0180),

—

med beaktande av artiklarna 294.2 och 43.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0118/2015),

—

med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 1 juli 2015 (1),

—

med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 13 april 2016 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt, i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet (A8-0367/2015), och av följande skäl:

1.

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen (2).

2.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

9.3.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 91/52

—

med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2014)0614),

—

med beaktande av artiklarna 294.2 och 43.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0174/2014),

—

med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 10 december 2014 (1),

—

med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 13 april 2016 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt, i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet (A8-0128/2015).

1.

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen (2).

2.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

9.3.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 91/53

—

med beaktande av kommissionens förslag till rådet (COM(2016)0106),

—

med beaktande av artikel 81.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken Europaparlamentet har hörts av rådet (C8-0127/2016),

—

med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A8-0209/2016).

1.

Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag.

2.

Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

3.

Rådet uppmanas att höra Europaparlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra den text som parlamentet har godkänt.

4.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

9.3.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 91/54

—

med beaktande av kommissionens förslag till rådet (COM(2016)0107),

—

med beaktande av artikel 81.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken Europaparlamentet har hörts av rådet (C8-0128/2016),

—

med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A8-0208/2016).

1.

Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag.

2.

Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

3.

Rådet uppmanas att höra Europaparlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra den text som parlamentet har godkänt.

4.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.