9.2.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 50/1

9.2.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 50/2

—

med beaktande av artikel 325.5 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

—

med beaktande av sina resolutioner om tidigare årsrapporter från kommissionen och Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf),

—

med beaktande av kommissionens rapport av den 31 juli 2015Skydd av Europeiska unionens ekonomiska intressen – Årsrapport om bedrägeribekämpning 2014 (COM(2015)0386) och de tillhörande arbetsdokumenten (SWD(2015)0151, SWD(2015)0152, SWD(2015)0153, SWD(2015)0154, SWD(2015)0155 och SWD(2015)0156),

—

med beaktande av Olafs årsrapport för 2014,

—

med beaktande av verksamhetsrapporten för 2014 från Olafs övervakningskommitté,

—

med beaktande av revisionsrättens årsrapport om genomförandet av budgeten för budgetåret 2014, samt de granskade institutionernas svar,

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 8 oktober 2015Skyddet av EU:s budget fram till slutet av 2014 (COM(2015)0503),

—

med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 16 september 2015Kampen mot korruption inom EU: Att möta företagens och det civila samhällets farhågor (CCMI/132),

—

med beaktande av kommissionens rapport av den 3 februari 2014EU:s rapport om insatserna mot korruption (COM(2014)0038),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 250/2014 av den 26 februari 2014 om inrättandet av ett program för främjande av verksamheter till skydd av Europeiska unionens ekonomiska intressen (Herkules III-programmet) och om upphävande av beslut nr 804/2004/EG (1),

—

med beaktande av kommissionens förslag av den 17 juli 2013 till rådets förordning om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten (COM(2013)0534),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 (2),

—

med beaktande av kommissionens förslag av den 11 juli 2012 till Europaparlamentets och rådets direktiv om bekämpning genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägerier som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen (COM(2012)0363),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (3),

—

med beaktande av sin resolution av den 15 september 2011 om EU:s insatser för att bekämpa korruption (4), sin skriftliga förklaring av den 18 maj 2010 om unionens insatser när det gäller att bekämpa korruption (5) samt kommissionens meddelande av den 6 juni 2011 om insatser mot korruption på EU:s territorium (COM(2011)0308),

—

med beaktande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (6),

—

med beaktande av rapporten från 2015 om mervärdesskattegapet, som kommissionen hade beställt,

—

med beaktande av revisionsrättens särskilda rapport om offentlig upphandling inom EU:s sammanhållningsutgifter,

—

med beaktande av EU-domstolens dom i mål C-105/14 – Taricco m.fl.,

—

med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet och yttrandena från utskottet för internationell handel, utskottet för regional utveckling, utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och utskottet för konstitutionella frågor (A8-0026/2016), och av följande skäl:

A.

Medlemsstaterna och kommissionen har delat ansvar för att genomföra ca 80 % av unionens budget. Medlemsstaterna är primärt ansvariga för insamlingen av egna medel, bl.a. i form av mervärdesskatt och tullavgifter.

B.

Sunda offentliga utgifter och skydd av EU:s ekonomiska intressen bör vara nyckelelement i EU:s politik för att förbättra medborgarnas förtroende genom att garantera att deras pengar används korrekt, effektivt och ändamålsenligt. Denna sunda ekonomiska förvaltning bör kombineras med en strävan att använda varje euro på bästa möjliga sätt.

C.

För att uppnå goda resultat krävs att förutsättningar, prestationer, resultat och effekter regelbundet utvärderas genom effektivitetsrevisioner.

D.

Det breda spektrumet av rättsliga och administrativa system i medlemsstaterna är en utmanande miljö i vilken man måste få bukt med oriktigheter och bekämpa bedrägerier, och kommissionen bör därför trappa upp sina insatser så att kampen mot bedrägerier kan bedrivas effektivt och ger mer påtagliga och tillfredsställande resultat.

E.

Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) har ansvar för att skydda unionens ekonomiska intressen genom att utreda bedrägerier, korruption och andra olagliga aktiviteter. Olafs övervakningskommitté inrättades för att förstärka och garantera Olafs oberoende genom att regelbundet granska hur Olaf bedriver sin utredande verksamhet. Övervakningskommittén följer särskilt utvecklingen beträffande tillämpningen av förfarandegarantierna och hur lång tid utredningarna tar, mot bakgrund av den information som lämnas av generaldirektören i enlighet med artikel 7.8 i förordning (EU, Euratom) nr 883/2013.

F.

Korruptionen påverkar alla medlemsstater och kostar EU:s ekonomi omkring 120 miljarder EUR om året, vilket framgår av kommissionens första rapport om korruptionsbekämpning, offentliggjord i februari 2014.

G.

Korruptionen kan bidra till att finansiera verksamheten hos organiserade kriminella nätverk och terroristnätverk i Europa. Dessutom urholkar korruptionen allmänhetens förtroende för institutionerna och de demokratiska processerna.

H.

Kampen mot bedrägerier och korruption grundas inte bara på samhällets etiska principer som är en del av rättsstaten utan bidrar också till unionens konkurrenskraft i den globala ekonomin.

1.

Europaparlamentet noterar kommissionens rapport Skydd av Europeiska unionens ekonomiska intressen – Årsrapport om bedrägeribekämpning 2014. Parlamentet begär att kommissionen i sin årliga rapport om skyddet av EU:s ekonomiska intressen reagerar snabbare på det som parlamentet begär.

2.

Europaparlamentet noterar att alla rapporterade oriktigheter tillsammans utgör ca 3,24 miljarder EUR. Parlamentet betonar att de samlade ekonomiska konsekvenserna av bedrägerier och andra oriktigheter som anmäldes 2014 är 36 % större än 2013, medan antalet sådana oriktigheter ökade med 48 %. Parlamentet framhåller att 2,27 miljarder EUR av de rapporterade oriktigheterna avser utgifter, vilket motsvarar 1,8 % av de totala betalningarna.

3.

Europaparlamentet betonar att 1 649 av totalt 16 473 oriktigheter som rapporterades till kommissionen 2014 var bedrägerier, vilket motsvarar 538,2 miljoner EUR. Bedrägerierna i samband med utgifter uppgick till 362 miljoner EUR, motsvarande 0,26 % av de totala utbetalningarna, och bedrägerierna i samband med inkomster uppgick till 176,2 miljoner EUR, motsvarande 0,88 % av bruttovärdet av de traditionella egna medel som samlades in 2014.

4.

Europaparlamentet betonar att de samlade ekonomiska konsekvenserna av andra oriktigheter än bedrägerier som anmäldes 2014 är 47 % större än 2013, medan antalet sådana oriktigheter minskade med 5 %. Andra oriktigheter än bedrägerier i samband med utgifter uppgick till 1,54 % av de totala betalningarna, och sådana oriktigheter som rörde inkomster uppgick till 3,66 % av de insamlade traditionella egna medlen 2014.

5.

Europaparlamentet uppmanar ihärdigt kommissionen att ta fullt ansvar för att återkräva felaktigt utbetalda belopp från EU-budgeten, att driva in egna medel effektivare, och att införa enhetliga anmälningsprinciper i alla medlemsstater med avseende på insamling av lämpliga, jämförbara, och tillförlitliga uppgifter.

6.

Europaparlamentet konstaterar att de oriktigheter som inte är bedrägerier ofta beror på bristande kunskap om komplexa regler och krav. Parlamentet anser att en förenkling av reglerna och förfarandena från medlemsstaternas och kommissionens sida skulle minska antalet sådana oriktigheter. Parlamentet anser att det för kampen mot oriktigheter, inbegripet bedrägerier, krävs en medvetenhet hos alla institutionella organ på europeisk, nationell, regional och lokal nivå, liksom hos allmänheten. Parlamentet noterar att skapandet av en kultur som främjar förebyggande och bekämpning av bedrägerier är avgörande i alla institutioner och organ som är involverade i användningen av medlen, och uppmanar medlemsstaterna att uppmuntra till utbyte av bästa praxis.

7.

Europaparlamentet påminner om att det pågår ansträngningar i medlemsstaterna att konsolidera och strama åt budgetarna i syfte att göra finanserna mer hållbara. Parlamentet är fast övertygat om att alla tillgängliga resurser behövs för investeringar i medlemsstaterna i syfte att stimulera en hållbar ekonomisk tillväxt. Parlamentet anser att alla nödvändiga åtgärder måste vidtas för att förebygga och stoppa eventuella bedrägerier inom handelspolitiken och de anslag som berör denna genom en kombination av alla relevanta politiska instrument (såsom brottsutredningar, utveckling av tillförlitliga analysmodeller, insatser för att hantera brister och fel i samband med kommissionens otillräckliga politik). Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att anstränga sig ytterligare för att garantera att medel från EU:s budget används på ett korrekt sätt för projekt som bidrar till tillväxt och sysselsättning i Europa, och till återbetalning av tullskulder efter det att bedrägerier har uppdagats. Parlamentet betonar mer generellt att kampen mot olaglig handel och olagliga finansiella flöden fortsatt bör prioriteras högt av både EU och medlemsstaterna.

8.

Europaparlamentet gläder sig över att kommissionen har antagit en flerårig strategi för bedrägeribekämpning i syfte att åtgärda de stora skillnaderna mellan medlemsstaterna när det gäller antalet anmälda oriktigheter.

9.

Europaparlamentet noterar med oro att den andel av traditionella egna medel som var föremål för bedrägerier 2014 var 191 % högre än 2013, och att den andel som var föremål för andra oriktigheter var 146 % högre 2014 än 2013.

10.

Europaparlamentet är oroat över att den genomsnittliga återvinningsgraden för traditionella egna medel avseende både bedrägerier och andra oriktigheter under 2014 nådde sin historiskt lägsta nivå på 24 %. Medlemsstaterna uppmanas enträget att snabbare återkräva de återbetalningspliktiga beloppen, och uppmanar särskilt de medlemsstater som måste återkräva de största beloppen att se till att få tillbaka en större andel.

11.

Europaparlamentet är oroat över mervärdesskattegapet och de beräknade förlusterna vid momsuppbörden, som 2013 uppgick till 168 miljarder EUR. I 13 av de 26 medlemsstater som undersöktes 2014 uppgick den genomsnittliga förlusten av momsmedel till 15,2 %. Parlamentet framhåller att kommissionen inte har tillgång till den information som utbyts mellan medlemsstaterna för att förbygga och bekämpa s.k. karusellbedrägerier. Medlemsstaterna uppmanas att delta i alla Eurofiscs verksamheter för att underlätta informationsutbytet med syfte att bidra till kampen mot bedrägerier. Parlamentet upprepar att kommissionen har befogenhet att kontrollera och övervaka de åtgärder som vidtas i medlemsstaterna. Kommissionen uppmanas att till fullo utnyttja sina genomförandebefogenheter för att både kontrollera och hjälpa medlemsstaterna i deras kamp mot momsbedrägerier och skatteflykt. Kommissionen har sedan 2013 utnyttjat mekanismen för snabba insatser för att hantera omfattande och plötsliga mervärdesskattebedrägerier.

12.

Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att utveckla en mekanism som skulle motivera företag att betala reguljära skatter i stället för att undvika dem.

13.

Europaparlamentet noterar det ökande antalet samordningscentrum som stöds av Eurojust och Europol. Parlamentet välkomnar resultaten av de gränsöverskridande insatserna Vertigo 2 och 3 och det effektiva samarbetet mellan polismyndigheter och domstolar i Tyskland, Polen, Nederländerna, Storbritannien, Belgien, Spanien, Tjeckien och Schweiz, vilket har lett till neutraliseringen av kriminella nätverk som genom bedrägerier har tillskansat sig ca 320 miljoner EUR i skatteintäkter, däribland moms.

14.

Europaparlamentet uttrycker oro i samband med tullinspektioner och därmed sammanhängande uppbörd av tullavgifter, vilka är en av kategorierna egna medel i EU-budgeten. Parlamentet framhåller att det är tullmyndigheterna i medlemsstaterna som genomför inspektioner för att kontrollera att importörer följer tulltariff- och importbestämmelserna, och betonar att revisionsrätten har funnit att kvaliteten på dessa inspektioner varierar mellan medlemsstaterna. Kommissionen uppmanas att uppdatera den vägledning för tullrevision som publicerades 2014, så att de brister som revisionsrätten upptäckte kan åtgärdas, t.ex. frågan om hanteringen av import som har klarerats av tullen i en annan medlemsstat.

15.

Europaparlamentet noterar med oro att antalet oriktigheter i samband med utgifter som rapporterats som bedrägerier 2014 föll med endast 4 % efter att ha stigit med 76 % under 2013. De behöriga myndigheterna uppmanas enträget att vidta alla åtgärder som krävs för att minska antalet bedrägerier, dock inte på bekostnad av kontrollernas standard.

16.

Europaparlamentet är oroat över de ständigt ökande oriktigheterna som inte är bedrägerier, i samband med direktförvaltade EU-medel, både när det gäller antalet fel och de berörda beloppen. Parlamentet är förvånat över att antalet bedrägerier som rapporterades 2014 fyrdubblades jämfört med året innan, och ber kommissionen att ge en detaljerad förklaring och att vidta de åtgärder som krävs för att vända denna trend.

17.

Europaparlamentet är därför oroat över att landsbygdsutvecklingen 2014 stod för det största antalet rapporterade bedrägerier, och visade den största ökningen jämfört med 2013. Parlamentet framhåller att ca 71 % av det totala antalet bedrägerier rörde naturresurser (jordbruk, landsbygdsutveckling och fiske) och ägde rum i Ungern, Italien, Polen och Rumänien.

18.

Europaparlamentet konstaterar att medlemsstaternas återkravsgrad för Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) ligger under det allmänna genomsnittet, och att inte ens hälften av de oriktigheter som upptäcktes 2009 hade återkrävts i slutet av 2014. Parlamentet framhäver de stora skillnaderna mellan medlemsstaterna när det gäller förmågan att återkräva felaktigt utbetalade belopp inom den gemensamma jordbrukspolitiken, och uppmanar skarpt Bulgarien, Frankrike, Grekland och Slovakien att kraftigt förbättra sina resultat. 50/50-regeln för avslutande av räkenskaperna är ett starkt incitament för medlemsstaterna att så snabbt som möjligt återvinna felaktigt utbetalda EGFJ-belopp från mottagarna. Parlamentet beklagar att 2014 var det tredje året i rad som antalet bedrägerifall ökade i samband med EGFJ, och det fjärde året i rad som antalet anmälda bedrägerifall ökade i samband med landsbygdsutvecklingen. Parlamentet understryker att medlen måste återvinnas snabbare.

19.

Europaparlamentet noterar att oriktigheterna i samband med den gemensamma fiskeripolitiken 2014 var tillbaka på samma nivå som 2012, efter att ha nått en topp under 2013. Den mest förekommande kategorin oriktigheter under 2010–2014 var ”insatsen/projektet ej stödberättigat”, och därefter ”bristande efterlevnad av bestämmelserna för offentlig upphandling”.

20.

Europaparlamentet noterar att under sammanhållningspolitikens programperiod 2007–2013 minskade antalet oriktigheter som rapporterades som bedrägerier med 5 % 2014 jämfört med 2013, med 306 rapporterade fall. Parlamentet är allvarligt oroat över att de belopp som berördes av bedrägerier ökade med mer än 115 miljoner EUR (76 %) 2014 jämfört med 2013, vilket huvudsakligen beror på en kraftig ökning (660 %) av de belopp som kom från sammanhållningsfonden. Av 74 fall av konstaterade bedrägerier inom sammanhållningspolitiken mellan 2008 och 2014 rapporterades 61 fall (82 %) av tre medlemsstater – Tyskland (42 fall), Polen (11 fall) och Slovenien (8 fall). Parlamentet finner det oroande att 14 medlemsstater har fastställt andelen bedrägerier till 0 %, vilket väcker frågor om effektiviteten i deras kontrollsystem.

21.

Europaparlamentet oroas dessutom av att den tid som totalt förflyter inom sammanhållningsområdet från det att en oriktighet sker, till dess upptäckt och dess slutliga rapportering till kommissionen, har ökat till 3 år och 4 månader. Parlamentet påminner om att ytterligare förfaranden inleds när en oriktighet har upptäckts (betalningskrav, Olaf-utredningar, etc.). Kommissionen uppmanas enträget att arbeta tillsammans med medlemsstaterna för att förbättra deras effektivitet vad gäller upptäckt och rapportering.

22.

Europaparlamentet välkomnar den generella minskningen av rapporterade oriktigheter i samband med föranslutningsstödet. Parlamentet beklagar trenden med allt fler oriktigheter i samband med instrumentet för stöd inför anslutningen (IPA) sedan 2010, både när det gäller belopp och antal fall, där Turkiet bidrar mest till denna negativa utveckling, och uppmanar kommissionen att göra allt den kan för att förbättra situationen, särskilt i samband med de kommande ansträngningarna att förbättra samarbetet mellan EU och Turkiet.

23.

Europaparlamentet noterar med oro att trots dess många uppmaningar till införande av enhetliga anmälningsprinciper i alla medlemsstater är situationen fortfarande högst otillfredsställande, och det finns fortfarande stora skillnader när det gäller hur många bedrägerier och andra oriktigheter som varje medlemsstat rapporterar. Detta problem skapar en skev bild av den verkliga situationen när det gäller oriktighetsnivån och skyddet av EU:s ekonomiska intressen. Kommissionen uppmanas enträget att allvarligt anstränga sig för att lösa problemet med medlemsstaternas olika angreppssätt för att upptäcka oriktigheter och deras skiftande tolkningar vid tillämpningen av EU:s regelverk.

24.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtagande att vartannat år offentliggöra en anti-korruptionsrapport för EU, och ser fram emot att läsa nästa rapport i början av 2016. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga till ett kapitel om hur EU-institutionerna lyckas med kampen mot korruption, med ytterligare analyser på EU-institutionsnivå av de policyer som tillämpas, för att identifiera inneboende kritiska faktorer, känsliga områden och riskfaktorer som kan leda till korruption.

25.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att harmonisera ramarna för rapportering av ”misstänkt bedrägeri” och att etablera bestämmelser för rapportering av alla rättsliga åtgärder som vidtas i medlemsstaterna i relation till potentiella bedrägerier vid utnyttjande av EU-medel, vilka kräver att det i rapporteringen särskilt ska anges vilka rättsliga åtgärder som har vidtagits mot bakgrund av Olafs rättsliga rekommendationer.

26.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla ett system med tydliga indikatorer och enhetliga kriterier som är enkla att tillämpa och som baserar sig på kraven i Stockholmsprogrammet för att mäta korruptionsnivån i medlemsstaterna och utvärdera deras anti-korruptionspolitik. Parlamentet är oroat över tillförlitligheten i och kvaliteten på de uppgifter som kommer från medlemsstaterna. Kommissionen uppmanas därför att bedriva ett nära samarbete med medlemsstaterna så att fullständiga, korrekta och tillförlitliga uppgifter kan garanteras, och att därvid beakta målen med en fullständig tillämpning av modellen för samordnad granskning. Kommissionen uppmanas att utveckla ett korruptionsindex för att indela medlemsstaterna i kategorier.

27.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att som en del av den årliga utvärderingen av medlemsstaternas resultat i kampen mot korruption ge medlemsstaterna tydliga riktlinjer för hur de ska underlätta det stegvisa och fortlöpande genomförandet av de åtaganden som varje medlemsstat har gjort avseende kampen mot korruptionen.

28.

Europaparlamentet uppmanar återigen kommissionen att skyndsamt verka för en lagstiftning om en minimiskyddsnivå för visselblåsare i EU. EU-institutionerna uppmanas att ändra tjänsteföreskrifterna för att garantera att dessa inte bara formellt ålägger tjänstemän att rapportera oriktigheter, utan också innehåller adekvat skydd för visselblåsare. De EU-institutioner och andra organ som inte redan har genomfört artikel 22 c i tjänsteföreskrifterna uppmanas att göra detta snarast. Alla EU-institutioner uppmanas att anta interna bestämmelser för anställdas meddelandefrihet och deras skyldigheter, med fokus på skydd av visselblåsare. Dessa bestämmelser bör explicit omfatta visselblåsare som avslöjar bedrägerier i samband med internationella avtal, inklusive handelsavtal.

29.

Europaparlamentet understryker vikten av tillgång till information och av en transparent lobbyverksamhet. Parlamentet framhåller även hur viktigt det är att använda EU-medel för att stödja oberoende organisationers arbete inom detta område.

30.

Europaparlamentet tror att transparensen skulle kunna förbättras genom att en vägledande förteckning skapas för EU-lobbyverksamhet, så att det sker en övergång från ett frivilligt till ett obligatoriskt EU-register för all lobbyverksamhet gentemot varje EU-institution.

31.

Europaparlamentet uppmanar bestämt kommissionen att upprätthålla sin strikta politik avseende avbrott i betalningsfrister och uppskjutning av betalningarna, i enlighet med den relevanta rättsliga grunden. Parlamentet välkomnar att kommissionen har antagit ett nytt beslut om en mekanism för tidig varning (EWS), och ser fram mot skapandet av ett komplett system för tidigt upptäckt och tidig uteslutning som kommissionen ska föreslå. Kommissionen uppmanas att hålla medlemsstaterna och lokala myndigheter bättre informerade om hur dess politik genomförs, och betänka att denna process inte får undermineras av politiska överväganden.

32.

Europaparlamentet kräver därför att artikel 325 i EUF-fördraget tillämpas inom all unionspolitik, inte enbart i form av insatser vid bedrägerier utan också insatser för att förebygga bedrägerier. Artikel 325 i EUF-fördraget måste respekteras, i synnerhet punkt 5 om de årliga rapporterna, som för närvarande ligger ett år efter. Framför allt användningen av europeiska subventioner inom ramen för sammanhållningspolitiken måste förenklas. Konventionella förfaranden och ratificeringsförfaranden måste följas för överenskommelser mellan unionen och tredjeländer och organisationer i tredjeländer vid bedrägeribekämpning på regional och internationell nivå. Rekommendationerna i Europaparlamentets resolution av den 23 oktober 2013En handlingsplan för bekämpning av organiserad brottslighet, korruption och penningtvätt: rekommendationer med avseende på de åtgärder och initiativ som ska vidtas, måste följas upp (7), särskilt rekommendation 130 om en resultattavla över de åtgärder som medlemsstaterna har vidtagit i kampen mot bedrägeri och organiserad brottslighet, och punkt 131 om en allmän handlingsplan för 2014–2019 för att utplåna organiserad brottslighet, korruption och penningtvätt (leden i–xxi). De första resultaten av tillämpningen av direktivet om penningförfalskning måste bli tillgängliga. Dessutom måste mer information ges om de redskap som Olaf förfogar över för att bekämpa korruption samt om samordningen av medlemsstaternas förfaranden för att återkräva belopp som har betalats ut som en följd av bedrägeri.

33.

Europaparlamentet uppmanar EU att ansöka om medlemskap i Europarådets grupp av stater mot korruption (Greco).

34.

Europaparlamentet välkomnar att det under 2014 hade slutits 48 avtal som omfattade ömsesidigt administrativt bistånd och avsåg 71 länder, samtidigt som förhandlingar pågick med ytterligare 49 länder, bland annat viktiga handelspartner såsom USA och Japan. Parlamentet vill hållas ständigt informerat om hur dessa förhandlingar utvecklas. Parlamentet understryker att man för att skydda EU:s ekonomiska intressen och effektivt bekämpa bedrägerier framför allt bör se till att lagstiftning tillämpas och att internationella avtal respekteras av samtliga parter, däribland bedrägeri- och korruptionsklausuler om påföljder. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta sitt samarbete med andra länder när det gäller bedrägeribekämpning och att införa nya administrativa samarbetsrutiner. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att inkludera bedrägeri- och korruptionsklausuler i alla internationella avtal som EU ingår för att bana väg för ett förstärkt samarbete mot organiserad brottslighet, människohandel och annan olaglig handel.

35.

Europaparlamentet välkomnar den centrala roll som EU:s program för makroekonomiskt stöd spelar för att främja reformer hos EU:s närmaste handelspartner. Parlamentet begär att kommissionen fortsätter att rapportera till parlamentet och medlemsstaterna i syfte att säkerställa att alla medel används helt i enlighet med grundförordningen och på ett sätt som är förenligt med regional sammanhållning och främjande av regional stabilitet, och därmed begränsar risken för missbruk av återbetalningspliktiga lån. Parlamentet begär en långsiktig utvärdering av de makroekonomiska stödprogrammens konsekvenser för insatserna mot korruption och bedrägeri i mottagarländerna.

36.

Europaparlamentet upprepar sitt krav på att varje medlemsstat ska offentliggöra sina revisionsmyndigheters nationella förklaringar, i syfte att redovisa hur EU:s medel har använts.

37.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att på sina respektive nivåer utveckla sammankopplade databaser om oriktigheter inom sammanhållningspolitiken, inklusive oriktigheter vid offentlig upphandling, eftersom sådana databaser kan utgöra grund för en meningsfull och fullständig analys av hur frekventa och allvarliga oriktigheterna är och vilka deras orsaker är, samt vilka belopp som bedrägerierna uppgår till. Parlamentet betonar att medlemsstaterna måste se till att kommission får tillförlitliga och jämförbara uppgifter på lämpligt sätt och i rätt tid, utan någon oproportionerlig ökning av den administrativa bördan.

38.

Europaparlamentet understryker att oriktigheterna är av komplex natur. Kommissionen och medlemsstaterna måste beslutsamt vidta åtgärder mot bedrägerierna. Oriktigheter som inte är bedrägerier bör åtgärdas via administrativa insatser, särskilt genom transparentare och enklare villkor, mer tekniskt stöd från kommissionen till medlemsstaterna samt utökat utbyte av god praxis och lärdomar man dragit. Metoderna för att beräkna felnivåer måste harmoniseras på EU-nivå och medlemsstatsnivå.

39.

Europaparlamentet välkomnar att man via gemenskapskontroller i förväg och i efterhand upptäcker allt fler fall av oriktigheter, och anser därför att dess kontroller bör främjas ytterligare.

40.

Europaparlamentet uppmanar de berörda myndigheterna i medlemsstaterna att genomföra bättre kontroller och att utnyttja all tillgänglig information för att undvika fel och felaktiga utbetalningar av EU-medel.

41.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare förstärka sin övervakande roll med hjälp av revisioner, kontroll- och inspektionsverksamhet, handlingsplaner för korrigerande åtgärder och varningsskrivelser på tidigt stadium. Medlemsstaterna uppmanas att intensifiera sina insatser och utnyttja sin potential att upptäcka och rätta till fel innan man begär ersättning från kommissionen. Parlamentet understryker i detta avseende det särskilda värdet av förebyggande åtgärder för att förebygga utbetalningar och därmed undanröja behovet av efterföljande åtgärder för att återkräva felaktigt anslagna medel.

42.

Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att utveckla ett system för informationsutbyte mellan behöriga myndigheter så att det blir möjligt att dubbelkontrollera bokföringsuppgifter från två eller flera medlemsstater, så att man kan förhindra gränsöverskridande bedrägerier i samband med struktur- och investeringsfonderna, och således garantera en övergripande strategi för skyddet av EU:s ekonomiska intressen.

43.

Europaparlamentet välkomnar att samtliga avdelningar hos kommissionen utvecklade och införde bedrägeribekämpningsstrategier under 2014. EU:s byråer, genomförandeorgan och gemensamma företag uppmanas att göra detsamma. Parlamentet framhåller hur viktiga sambandscentralerna för bedrägeribekämpning är i kampen mot bedrägerier. Parlamentet välkomnar att Bulgarien, Grekland, Kroatien, Malta och Slovakien har antagit bedrägeribekämpningsstrategier, och uppmanar berörda medlemsstater att lämna in sina nationella bedrägeribekämpningsstrategier så snart som möjligt. Kommissionen uppmanas att noga övervaka genomförandet av de nationella bedrägeribekämpningsstrategierna.

44.

Europaparlamentet efterlyser dessutom ett närmare samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen när det gäller förvaltningen av medlen. Parlamentet önskar att personalen vid de myndigheter som deltar i förvaltningen av medlen, särskilt personalen vid sambandscentralerna, ges heltäckande utbildning så att de kan utveckla sina egna nationella strategier för bedrägeribekämpning.

45.

Europaparlamentet välkomnar det positiva resultatet av den första årliga översynen av Herkules III-programmet. Parlamentet oroar sig för att den anslagna budgeten kan visa sig otillräcklig. Parlamentet begär ytterligare resultatbaserad information, särskilt om hur de 55 konferenserna och utbildningstillfällena har bidragit till att effektivisera de åtgärder som medlemsstaterna vidtar för att motverka bedrägerier, korruption och andra brottsliga aktiviteter som kan påverka EU:s ekonomiska intressen.

46.

Europaparlamentet upprepar att medlemsstaterna, enligt artikel 325.2 i EUF-fördraget, ”ska vidta samma åtgärder för att bekämpa bedrägerier som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen, som de vidtar för att bekämpa bedrägerier som riktar sig mot deras egna ekonomiska intressen”. Parlamentet anser att denna bestämmelse inte följs i EU. Kommissionen bör utveckla en horisontell politik för kampen mot bedrägerier och korruption. Parlamentet framhåller att kommissionen också är ansvarig för att medlen utnyttjas effektivt. Därför uppmanas kommissionen att införa interna resultatkrav.

47.

Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att genom lättillgängliga informationsverktyg involvera EU:s medborgare ännu mer under programplanerings- och kontrollfaserna, särskilt när det gäller finansiering av större infrastrukturprojekt. Kommissionen uppmanas överväga idén om medverkan i budgetarbetet för att involvera medborgarna i övervakningen av hur EU-medlen spenderas och att inrätta en lättillgängligt elektroniskt tjänst dit man kan rapportera bedrägerifall.

48.

Europaparlamentet noterar att definition, klassificering och upptäckt av oriktigheter samt deras rapportering varierar mellan och inom medlemsstaterna, huvudsakligen på grund av olika definitioner av oriktigheter. Parlamentet anser att ytterligare harmonisering är nödvändig, och välkomnar i detta sammanhang kommissionens delegerade förordning av den 8 juli 2015 om rapportering av oriktigheter, vilken kompletterar förordningen om de gemensamma bestämmelserna. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att skapa konsekventa strategier för att hantera oriktigheter och för kampen mot bedrägerier inom sammanhållningspolitiken. Parlamentet framhäver de förebyggande och korrigerande åtgärder som kommissionen vidtagit för att undvika bedrägerier, bland annat genom att avbryta 193 betalningar inom sammanhållningspolitiken.

49.

Europaparlamentet påminner om att förordningen om gemensamma bestämmelser kräver att de förvaltande myndigheterna inför effektiva och proportionerliga antikorruptionsåtgärder som bör införlivas i de nationella bedrägeribekämpningsstrategierna. Kommissionen uppmanas att förstärka sina förebyggande åtgärder. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang inrättandet av ett system för tidig upptäckt av risker, och begär i synnerhet att den tekniska och administrativa kapaciteten höjs hos de förvaltande myndigheterna så att kontrollsystemen blir robustare och kan minska bedrägeririsken och förbättra förmågan till upptäckt, inte minst i mindre utvecklade regioner, utan att onödiga finansiella och administrativa bördor tillkommer. Parlamentet betonar att förebyggande bl.a. bör innebära regelbunden utbildning och stöd till personal som ansvarar för förvaltning och kontroll av medlen inom de behöriga myndigheterna, liksom utbyte av information om bästa praxis. Parlamentet påminner om den avgörande roll som lokala och regionala myndigheter och partner spelar för att bekämpa bedrägerier, säkerställa transparens och undvika intressekonflikter.

50.

Europaparlamentet uppskattar kommissionens beslut att genomföra en halvtidsöversyn 2018 i syfte att bedöma huruvida det nya regelverket för sammanhållningspolitiken ytterligare förhindrar och minskar risken för oriktigheter, inklusive bedrägerier, och förväntar sig att få detaljerad information om effekterna av de nya reglerna för förvaltning och kontrollsystem, både när det gäller risken för oriktigheter och bedrägerier och när det gäller det allmänna genomförandet av policyn.

51.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och revisionsrätten att göra de granskade uppgifterna mer transparenta genom att ge mer detaljerad information om medlemsstaterna med de bästa respektive sämsta resultaten inom varje politikområde och sektor, så att berörda aktörer kan se inom vilka områden som det mest behövs hjälp och utforma åtgärder i enlighet med detta.

52.

Europaparlamentet välkomnar kommissionen uttalade i dess årliga rapport om skyddet av EU:s ekonomiska intressen (PIF-rapporten), nämligen att både PIF-direktivet och förordningen om Europeiska åklagarmyndigheten (EPPO-förordningen) ”skulle komplettera och stärka den rättsliga ramen och avsevärt stärka insatserna mot bedrägerier”. Parlamentet upprepar sin åsikt att man snarast måste anta PIF-direktivet, och att det även bör täcka momsfrågorna och innehålla en tydlig definition av vad som utgör brott mot unionens ekonomiska intressen, minimibestämmelser för längsta fängelsestraff samt minimiregler för preskriptionstider. Parlamentet påminner om Taricco-fallet, där domstolen betonade att momsbedrägerier faktiskt täcks av den definition av PIF-bedrägerier som ingår i PIF-konventionen från 1995.

53.

Europaparlamentet betonar att även EPPO-förordningen bör antas snabbt, och begär att rådet förklarar sina skäl för att förhala förhandlingarna.

54.

Europaparlamentet noterar att det fortfarande uppstår många oriktigheter p.g.a. att bestämmelserna om offentlig upphandling inte följs. Medlemsstaterna uppmanas att i sin nationella lagstiftning snabbt införliva Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling (8), som gör e-upphandling obligatorisk och inför övervaknings- och rapporteringskrav för att minska upphandlingsbedrägerierna och andra allvarliga oriktigheter. Kommissionen uppmanas att göra det obligatoriskt att offentliggöra all dokumentation som rör mottagare, särskilt underleverantörer.

55.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att strikt tillämpa de åtgärder som rör skönsmässiga bedömningar och uteslutning i samband med offentliga upphandlingar, med lämpliga bakgrundskontroller som ska utföras i varje enskilt fall, och att tillämpa uteslutningskriterier för att utestänga företag om det föreligger någon intressekonflikt, vilket är ytterst viktigt för att skydda institutionernas trovärdighet.

56.

Europaparlamentet betonar att bristande efterlevnad av reglerna för offentlig upphandling var en betydande felkälla under programplaneringsperioden 2007–2013, bland annat då man undvikit offentlig upphandling genom att dela upp kontrakt i mindre upphandlingar för att inte överskrida tröskelvärden och använt sig av olämpliga förfaranden. De nya direktiven om offentlig upphandling måste vara genomförda senast i april 2016. Parlamentet understryker att om man ska kunna minska antalet oriktigheter måste medlemsstaterna genomföra direktiven korrekt. Kommissionen uppmanas därför att utarbeta riktlinjer för hur direktiven ska genomföras på korrekt sätt. Kommissionen uppmanas att noga övervaka genomförandet av direktiven. Parlamentet anser att förhandsvillkor kan förbättra den offentliga upphandlingen, och understryker att det är nödvändigt med transparenta och tillgängliga bestämmelser.

57.

Europaparlamentet uttrycker sin oro över att transparensen är ofullständig när det gäller finansieringen av stora infrastrukturprojekt. Kommissionen uppmanas överväga att lägga fram ett förslag som skulle göra det obligatoriskt att offentliggöra alla finansiella rapporter och projekt i samband med större offentliga arbeten, inklusive dokumentation rörande underleverantörer.

58.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att offentliggöra all dokumentation i samband med projektet med en höghastighetsjärnväg mellan Lyon och Turin, och dess finansiering.

59.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en databas över oriktigheter, som kan utgöra grund för en meningsfull och fullständig analys av hur frekventa och allvarliga oriktigheterna avseende offentlig upphandling är samt deras orsaker. De behöriga myndigheterna i medlemsstaterna uppmanas att utveckla och analysera sina egna databaser över oriktigheter, inklusive sådana som uppstår i samband med offentlig upphandling, och att samarbeta med kommissionen för att lämna sådana uppgifter i en form och vid en tidpunkt som underlättar kommissionens arbete.

60.

Europaparlamentet frågar sig om inte det ökande antalet allvarliga fel i samband med offentlig upphandling i själva verket är bedrägerier, och uppmanar kommissionen att vara särskilt vaksam i detta sammanhang, inte bara genom att föra en dialog med medlemsstaterna för att förbättra tillämpningen av gällande och nya direktiv avseende offentlig upphandling, men att också överlämna relevanta fall till Olaf för utredning.

61.

Europaparlamentet framhåller att i nödsituationer, t.ex. utnyttjande av medel för flyktingar, förekommer det ofta undantag från normala upphandlingsförfaranden, bl.a. direkt tillgång till medlen. Därför har det beklagligtvis ofta förekommit missbruk. Kommissionen uppmanas att effektivare övervaka utnyttjandet av sådana undantag och den spridda praxisen att dela upp upphandlade kontrakt för att inte överskrida tröskelvärden, och på så sätt undvika normala upphandlingsförfaranden.

62.

Europaparlamentet noterar att revisionsrätten i sin särskilda rapport nr 10/2015 Mer behöver göras för att åtgärda problemen vid offentlig upphandling inom EU:s sammanhållningsutgifter analyserar förfaranden i samband med offentlig upphandling. Parlamentet noterar att underlåtelse att följa regler för offentlig upphandling leder till fel, vilket i sin tur leder till förseningar i genomförandet och finansiella korrigeringar. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att säkerställa full efterlevnad av förhandsvillkoren avseende faktisk tillämpning av lagar om offentlig upphandling före utgången av 2016. Medlemsstaterna uppmanas att garantera ett korrekt och snabbt införlivande av 2014 års paket med direktiv om offentlig upphandling.

63.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att fullt ut utnyttja de möjligheter som informationsteknik (IT) ger i offentlig upphandling, inbegripet verktyg för e-upphandling, utbyte av bästa praxis samt förebyggande av risker. Parlamentet uppskattar det webbaserade bedrägerivarningsverktyget Arachne som kommissionen utvecklat och som syftar till att identifiera de mest riskfyllda projekten, grundat på en uppsättning riskindikatorer, och uppmanar medlemsstaterna att använda sig av detta verktyg.

64.

Europaparlamentet betonar hur viktigt det är att föregå med gott exempel, och välkomnar den interinstitutionella strategin att införa resultatbaserad budgetering. Kommissionen uppmanas att anta den fleråriga budgetramens planering, genomförande och kontrollfas enligt den resultatbaserade budgeteringens princip.

65.

Europaparlamentet noterar hur viktigt det är med ytterligare och fortlöpande åtgärder för att undvika bedrägerier, men påminner också om sin uppmaning att anta en ny metodik som är inriktad på resultat snarare än på formalistisk utvärdering av programmen, i linje med principen om en EU-budget som är inriktad på resultat. Kommissionen uppmanas att intensifiera sina åtgärder när det gäller tillämpning av effektivitets- och lämplighetsindikatorer i alla sina program, och att inte bara koncentrera sig på felnivån. Kommissionen uppmanas dessutom att inte bara arbeta med de tre huvudkategorierna ekonomi, effektivitet och ändamålsenlighet, utan att också börja fokusera på det nya tretalet (ekologi, kvalitet och etik).

66.

Europaparlamentet förordar att det i urvalsprocessen för projekt som ska finansieras, både inom och utanför unionen, ska bli obligatoriskt att ta med förhandsbedömningar av mervärdet när det gäller miljöanknutna, ekonomiska, och sociala aspekter, och att resultaten av dessa bedömningar och de indikatorer som har använts ska offentliggöras och vara lätt åtkomliga.

67.

Europaparlamentet noterar att rapporteringen om resultaten fortfarande är bristfällig, och att man regelbundet måste utvärdera insatsparametrarna (de ekonomiska, personella, materiella, organisatoriska eller regleringsmässiga förutsättningar som krävs för att genomföra ett program), följderna (resultaten av programmet), resultaten (programmens omedelbara verkan) och effekterna (långsiktiga förändringar i samhället).

68.

Europaparlamentet välkomnar att det inrättas ett nät av nationella kontaktpunkter i medlemsstaterna och att mål för korruptionsbekämpning införlivas i processen för den europeiska planeringsterminen för ekonomisk styrning.

69.

Europaparlamentet uppmanar enträget kommissionen att omedelbart offentliggöra bedömningen av alla avtal med tobaksbolag, i syfte att avgöra om de på ett effektivt sätt bekämpar bedrägerier och förfalskningar som skadar EU:s ekonomiska intressen, och i syfte att bedöma huruvida det är lämpligt att förnya denna typ av avtal.

70.

Europaparlamentet betonar revisionsrättens, de högsta revisionsorganens, kommissionens och de förvaltande myndigheternas roll för att kontrollera att de offentliga utgifterna är korrekta och verkningsfulla. Revisionsrätten och kommissionen uppmanas att ytterligare förbättra sitt samarbete med de högsta revisionsorganen i medlemsstaterna för att kunna utöka räckvidden avseende vilka och hur många utgifter och projekt som granskas.

71.

Europaparlamentet är oroat över Europeiska ombudsmannens konstaterande (9) att kommissionen, med undantag av GD Hälsa, inte tillämpade FN:s WHO-bestämmelser och riktlinjer för transparens och ”tobakslobbning”. Därför anser parlamentet att kommissionens trovärdighet och seriositet har undergrävts.

72.

Europaparlamentet uppmanar med kraft alla berörda EU-institutioner att tillämpa artikel 5.3 i WHO:s ramkonvention om tobakskontroll (FCTC) i överensstämmelse med rekommendationerna i riktlinjerna till konventionen. Kommissionen bör omedelbart offentliggöra sin utvärdering av avtalen med tobaksbolag samt en konsekvensbedömning av genomförandet av FCTC. Parlamentet uppmanar kommissionen att visa total transparens i samband med avtalen om tobak och deras eventuella förnyelse, och uppmanar enträget medlemsstaterna att regelbundet rapportera om de kostnader som uppkommer i samband med de medel som man får in som resultat av sådana avtal.

73.

Europaparlamentet välkomnar det positiva resultatet av många gemensamma tullaktioner som utförts i samarbete mellan Olaf och medlemsstaterna och tullmyndigheterna i många tredjeländer, och som har utmynnat i beslagtagning av bl.a. 1,2 miljoner piratkopierade varor, inklusive parfymer, fordonsreservdelar, elektronik och 130 miljoner cigaretter. Europaparlamentet understryker att smuggling av högt beskattade varor orsakar stora inkomstbortfall för EU:s och medlemsstaternas budgetar, och att den direkta förlusten av tullintäkter enbart till följd av cigarettsmuggling uppskattas till mer än 10 miljarder EUR per år. Parlamentet framhåller att handel med piratkopierade varor skadar EU:s, medlemsstaternas och de europeiska företagens intäkter.

74.

Europaparlamentet är mycket bekymrat över den tilltagande smugglingen och människohandeln och andra former av olaglig handel, som inte bara får konsekvenser för medlemsstaternas uppbörd av tullavgifter och därmed för EU-budgeten, utan även är starkt förknippade med organiserad internationell brottslighet, hot mot konsumenterna och negativa effekter för den inre marknadens funktion, och undergräver lika villkor för alla konkurrerande företag, särskilt små och medelstora företag. Parlamentet begär därför bättre samordning mellan Olaf, tullmyndigheter och marknadsövervakningsmyndigheter för att inte bara bekämpa dessa problem, utan även begränsa handeln med produkter som strider mot lagstiftningen om immateriella rättigheter i EU.

75.

Europaparlamentet betonar vikten av att göra skillnad mellan lagliga generiska läkemedel och bedrägerier med förfalskade läkemedel, för att inte avbryta tillverkningen och den lagliga handeln med generiska läkemedel, och uppmanar på nytt alla medlemsstater som har undertecknat men ännu inte ratificerat FN:s protokoll för att eliminera olaglig handel med tobaksvaror, att slutföra sin ratificeringsprocess så snart som möjligt.

76.

Europaparlamentet noterar Olafs roll inom olika gemensamma tullaktioner för att förhindra förluster för EU-budgeten, och uppmanar Olaf att i sina framtida årsrapporter ta med mer information och mer konkreta uppgifter om hur man bidrar till skyddet av EU-budgetens intäktssida.

77.

Europaparlamentet välkomnar det årliga interinstitutionella sammanträdet med rådet, kommissionen, parlamentet, Olaf och dess övervakningskommitté. Parlamentet insisterar på att ordförandeskapet ska rotera mellan de tre europeiska institutionerna. Kommissionen inbjuds att stödja parlamentets initiativ, och rådet uppmanas allvarligt att ompröva sin negativa inställning i denna fråga.

78.

Europaparlamentet påminner om sin begäran avseende årsrapporten för 2013 om skyddet av EU:s ekonomiska intressen (10) om en snabb lösning av de utestående frågorna rörande Olaf och dess övervakningskommitté. Parlamentet upprepar att varken Olaf eller dess övervakningskommitté kan uppfylla sina rättsliga skyldigheter effektivt under det rådande begränsade samarbetet. Bristen på framsteg är oroande, och därför anser parlamentet att den rådande situationen är oacceptabel. Kommissionen uppmanas att helt och fullt spela sin roll och att aktivt verka för en långsiktig lösning som måste genomföras utan dröjsmål.

79.

Europaparlamentet anser att övervakningskommittén som en konsekvens av sitt mandat bör ha oberoende personal, som är skild från Olafs administration, och ekonomiskt oberoende. Olaf uppmanas att ge övervakningskommittén tillgång till de dokument som kommittén anser nödvändiga för att kunna fullgöra sitt uppdrag i enlighet med sin behörighet. Kommissionen uppmanas att lägga fram ett förslag om ändring av Olaf-förordningen i enlighet med detta.

80.

Europaparlamentet noterar att det finns en diskrepans mellan den information som samlats in av Olaf från offentliga och privata källor i medlemsstaterna avseende bedrägerier (Olaf-rapporten 2014) och den i högsta grad ojämna återvinning som Olaf rekommenderat medlemsstaterna. Kommissionen uppmanas att stödja initiativ som syftar till att öka återvinningsgraden i bedrägerifall.

81.

Europaparlamentet uppmanar enträget kommissionen att tillämpa fullständig transparens när det gäller samtliga begäranden från nationella åklagare att upphäva immuniteten för Olafs personal, inklusive dess generaldirektör.

82.

Europaparlamentet välkomnar den bevisade effektiviteten av Olafs ursprungsutredningar i samband med rätten att omfattas av förmånlig tullbehandling, och uppmanar medlemsstaterna att beakta resultatet av dessa och vidta alla nödvändiga och lämpliga åtgärder i enlighet med bestämmelserna i EU:s tullagstiftning. Parlamentet uppmanar kommissionen att i syfte att förhindra förluster för EU:s budget till följd av att varor som inte berättigar till förmånsbehandling importeras enligt förmånsordningar på handelsområdet, även i fortsättningen kontrollera att medlemsstaterna gör sina riskhanteringssystem och kontrollstrategier mer ändamålsenliga på grundval av underrättelserna om ömsesidigt bistånd. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att följa upp sitt åtagande att utföra efterhandsbedömningar av förmånsordningar på handelsområdet med omfattande ekonomiska, sociala och miljömässiga konsekvenser, bland annat med hjälp av ett system för regelbunden rapportering från förmånsländerna om deras förvaltning och kontroll av förmånsberättigande ursprung.

83.

Europaparlamentet noterar att för att EU ska kunna fungera effektivt är det ett ofrånkomligt villkor att alla brott, inklusive bedrägerier, korruption, penningtvätt, organiserad brottslighet i samband därmed och annan olaglig verksamhet som påverkar EU:s ekonomiska intressen, förs till åtal. Olafs rekommendationer måste följas upp systematiskt. Parlamentet anser att Olaf måste ges processrättsliga befogenheter i de nationella lagstiftningarna om dessa rekommendationer ska kunna följas upp, så att det kan garanteras att rekommendationerna respekteras och beaktas av nationella myndigheter.

84.

Kommissionen uppmanas att klargöra vilka de huvudsakliga skälen är till att medlemsstaterna inte följer upp påstådda bedrägerifall som påverkar EU:s ekonomiska intressen och som Olaf har överlämnat till dem.

85.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska unionens domstol, Europeiska revisionsrätten, Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och Olafs övervakningskommitté.

9.2.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 50/15

—

med beaktande av artikel 2 och artikel 3.3 andra stycket i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och artikel 8 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

—

med beaktande av artikel 23 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

—

med beaktande av Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,

—

med beaktande av den allmänna förklaringen från 1948 om de mänskliga rättigheterna,

—

med beaktande av FN:s konvention från 1979 om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor,

—

med beaktande av deklarationen och handlingsplanen från Peking, som antogs vid den fjärde kvinnokonferensen den 15 september 1995, de slutdokument som senare antogs vid FN:s extra sessioner Peking + 5 (2000), Peking + 10 (2005) och Peking + 15 (2010) och slutdokumentet från översynskonferensen Peking + 20,

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 26 maj 2015 om jämställdhet i utvecklingssamarbetet,

—

med beaktande av det gemensamma arbetsdokumentet av den 21 september 2015 om jämställdhet och kvinnors egenmakt – omvandling av flickors och kvinnors liv genom EU:s yttre förbindelser 2016–2020 (SWD(2015)0182) och av rådets slutsatser av den 26 oktober 2015 om handlingsplanen för jämställdhet 2016–2020,

—

med beaktande av artikel 3 i Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet, där ”genus” definieras som de socialt konstruerade roller, beteenden, aktiviteter och attribut som ett givet samhälle betraktar som tillämpliga på kvinnor respektive män,

—

med beaktande av den europeiska jämställdhetspakten (2011–2020), som Europeiska rådet antog i mars 2011,

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 5 mars 2010Ett förstärkt engagemang för jämställdhet: Kvinnostadga (COM(2010)0078),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 21 september 2010Strategi för jämställdhet 2010–2015 (COM(2010)0491),

—

med beaktande av kommissionens arbetsdokumentet Strategic engagement for gender equality 2016–2019 (SWD(2015)0278),

—

med beaktande av kommissionens forskningsrapport Evaluation of the strengths and weaknesses of the strategy for equality between women and men 2010-2015,

—

med beaktande av Europarådets jämställdhetsstrategi för 2014–2017,

—

med beaktande av Europeiska jämställdhetsinstitutets studie Advancing women in political decision-making – Way forward, som offentliggjordes under 2015,

—

med beaktande av slutsatserna och rekommendationerna i Europeiska jämställdhetsinstitutets rapport från 2011 om jämställdhetsmedvetna parlament och en global översyn av bästa praxis,

—

med beaktande av sina resolutioner av den 10 februari 2010 om jämställdhet mellan kvinnor och män i Europeiska unionen – 2009 (1), den 8 mars 2011 om jämställdhet mellan kvinnor och män i Europeiska unionen – 2010 (2), den 13 mars 2012 om jämställdhet mellan kvinnor och män i Europeiska unionen – 2011 (3) samt den 10 mars 2015 om jämställdhet mellan kvinnor och män i Europeiska unionen 2013 (4),

—

med beaktande av sin resolution av den 13 mars 2003 om integrering av ett jämställdhetsperspektiv i Europaparlamentet (5),

—

med beaktande av sin resolution av den 18 januari 2007 om integrering av ett jämställdhetsperspektiv i utskottens verksamhet (6),

—

med beaktande av sin resolution av den 22 april 2009 om integreringen av ett jämställdhetsperspektiv i utskottens och delegationernas arbete (7),

—

med beaktande av sin resolution av den 7 maj 2009 om jämställdhetsperspektivet i EU:s yttre förbindelser samt freds- och nationsuppbyggnad (8),

—

med beaktande av sitt betänkande av den 13 mars 2012 om kvinnor i politiskt beslutsfattande – kvalitet och jämställdhet (9),

—

med beaktande av sin resolution av den 9 juni 2015 om EU:s strategi för jämställdhet efter 2015 (10),

—

med beaktande av sin resolution av den 3 februari 2016 om den nya strategin för kvinnors rättigheter och jämställdhet i Europa efter 2015 (11),

—

med beaktande av kommissionens meddelande Att införliva jämställdheten mellan kvinnor och män i gemenskapens hela politik och i samtliga insatser (COM(1996)0067) av den 21 februari 1996, där man åtog sig att främja jämställdhet i hela sin verksamhet och all politik på alla nivåer, vilket i praktiken innebär ett fastställande av principen om jämställdhetsintegrering,

—

med beaktande av studien Evaluation of the Strategy for Equality between women and men 2010-2015 as a contribution to achieve the goals of the Beijing Platform for Action, som Europaparlamentets utredningsavdelning C offentliggjorde under 2014,

—

med beaktande av studien Gender Mainstreaming in Committees and Delegations of the European Parliament, som Europaparlamentets utredningsavdelning C offentliggjorde under 2014,

—

med beaktande av studien The EU Budget for Gender Equality, som Europaparlamentets utredningsavdelning D offentliggjorde under 2015,

—

med beaktande av meddelandet Guidance on the development of gender equality and the empowerment of women policies, som UN Women offentliggjorde i maj 2014,

—

med beaktande av dokumentet Advances in EU Gender Equality: Missing the mark?, som European Policy Institutes Network offentliggjorde under 2014,

—

med beaktande av årsrapporten för 2014 om personalresurser, som offentliggjorts av Europaparlamentets generaldirektorat för personal,

—

med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A8-0034/2016), och av följande skäl:

A.

I artikel 8 i EUF-fördraget fastställs jämställdhetintegrering som en övergripande princip, och i artikel 2 i EU-fördraget anges jämställdhetsprincipen som ett av unionens värden.

B.

Stadgan om de grundläggande rättigheterna innehåller specifika bestämmelser om den övergripande jämställdhetsprincipen, och i artikel 6 i EU-fördraget slås det fast att denna stadga har samma rättsliga värde som fördragen.

C.

Uppnåendet av jämställdhet är av central betydelse för skyddet av de mänskliga rättigheterna, en välfungerande demokrati, respekt för rättsstatsprincipen, ekonomisk tillväxt, social delaktighet och hållbarhet.

D.

Jämställdhetsarbetet i EU håller på att stagnera, och fortsätter det i denna takt så kommer det att dröja länge innan jämställdhet kan uppnås.

E.

I sitt arbetsdokument om ett strategiskt engagemang för jämställdhet 2016–2019 åtog sig kommissionen att fortsätta sitt arbete för jämställdhetsintegrering, bland annat genom utvärderingar och övervakning. Kommissionen har sänkt sitt strategiska engagemang för jämställdhet efter 2015 till att bara bestå av ett arbetsdokument från dess tjänsteavdelningar.

F.

Det femte målet för hållbar utveckling är att uppnå jämställdhet senast 2030.

G.

Jämställdhetsintegrering innebär att integrera ett jämställdhetsperspektiv i alla aspekter av EU:s politik – utarbetande, utformning, genomförande, övervakning och utvärdering av politiska åtgärder, lagstiftningsåtgärder och finansieringsprogram – i syfte att uppnå jämställdhet (12).

H.

Jämställdhetsintegrering måste inkludera rättigheter, perspektiv och välbefinnande för hbtiq-personer och personer av alla könsidentiteter.

I.

Jämställdhetsintegreringen bör fungera som ett proaktivt och reaktivt verktyg för att uppnå jämställdhet.

J.

Jämställdhetsintegrering är inte något policymål i sig, utan ett viktigt sätt att uppnå jämställdhet, alltid i kombination med andra specifika jämställdhetsfrämjande åtgärder och insatser.

K.

En av det ansvariga utskottets behörigheter är att bidra till tillämpningen och vidareutvecklingen av jämställdhetsintegrering inom alla politikområden.

L.

De flesta av parlamentets utskott fäster i allmänhet vikt vid jämställdhetsintegrering (t.ex. i sitt lagstiftningsarbete, i sina arbetsförbindelser med utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och när de upprättar handlingsplaner för jämställdhet), men vissa utskott visar bara ett ringa eller inget intresse för denna fråga.

M.

Det ansvariga utskottet har sedan den förra valperioden utvecklat en praxis som går ut på att ge fokuserade bidrag till andra utskotts betänkanden genom s.k. ”ändringsförslag om jämställdhetsintegrering”. Enligt en studie från 2014 (13) har 85 procent av alla ändringsförslag om jämställdhetsintegrering som lades fram mellan juli 2011 och februari 2013 inlemmats i de slutliga betänkanden som antagits av de ansvariga utskotten. Det behövs mer statistik för tiden från och med februari 2013 för att man ska kunna göra en uppdaterad bedömning av jämställdhetsintegreringen i Europaparlamentet.

N.

Till följd av resolutionen om jämställdhetsintegrering från 2003 utser nu varje utskott en av sina ledamöter till ansvarig för jämställdhetsintegrering, vilka tillsammans utgör ”nätverket för jämställdhetsintegrering”. I senare resolutioner om denna fråga har det begärts att detta nätverk ständigt utvecklas och att det inrättas ett liknande nätverk inom de interparlamentariska delegationerna. Detta nätverk stöds av ett nätverk på personalnivå i utskottssekretariaten.

O.

Nätverkets medlemmar av nätverket har fyllt i ett frågeformulär för att bedöma läget i fråga om jämställdhetsintegreringen inom sina respektive politikområden.

P.

Den fleråriga budgetramen åtföljs av en gemensam förklaring från de tre institutionerna, som enats om att ”det årliga budgetförfarandet för den fleråriga budgetramen 2014–2020 på lämpligt sätt ska ta hänsyn till jämställdhetsperspektivet och beakta hur unionens övergripande budgetram bidrar till ökad jämställdhet (och säkerställer jämställdhetsintegrering)”. Trots detta måste man stärka det faktiska engagemanget för ytterligare jämställdhetsintegrering och kvinnors egenmakt, eftersom den befintliga policyn har genomförs bara i begränsad omfattning och otillräckliga budgetmedel har avsatts specifikt för jämställdhetsfrågor.

Q.

Ingen av EU-institutionerna har konsekvent tillämpat jämställdhetsbudgetering.

R.

Europeiska jämställdhetsinstitutet inrättades för att bidra till och stärka jämställdhetsarbetet, inbegripet jämställdhetsintegreringen av all EU-politik och den därav följande nationella politiken. Det har tagit fram en plattform för jämställdhetsintegrering och en jämställdhetsordlista och jämställdhetsuppslagsbok för att hjälpa beslutsfattarna, EU-institutionernas personal och förvaltningarna att jämställdhetsintegrera sitt arbete.

S.

Jämställdhetsintegrering innebär både att integrera ett jämställdhetsperspektiv i olika politiska åtgärder och att arbeta med frågan om representationen av kvinnor, män och personer av alla könsidentiteter inom givna politikområden. Båda dessa aspekter måste beaktas i alla etapper av beslutsfattandet.

T.

All intern och extern EU-politik bör utformas så att den gynnar flickor och pojkar, kvinnor och män och personer av alla andra könsidentiteter i samma grad.

U.

Genomförandet av jämställdhetsintegreringen tillhör de största svagheterna i kommissionens utvärdering av jämställdhetsstrategin 2010–2015.

V.

Ett jämställdhetsmedvetet parlament har en avgörande roll att spela när det gäller att komma till rätta med obalanser mellan könen, främja ett jämlikt deltagande av kvinnor och män i ekonomiska, sociala och politiska sammanhang och utvidga den jämställdhetspolitiska ramen.

W.

Fortbildning i jämställdhetsintegrering för Europaparlamentets ledamöter och personal, i synnerhet i ledande ställning, är av central betydelse för främjandet av ett jämställdhetsperspektiv inom alla politiska områden och etapper.

X.

Det anslås inte tillräckligt med ekonomiska medel eller personal för att säkerställa att jämställdhetsintegreringen av parlamentets arbete verkligen går framåt.

Y.

Det är absolut nödvändigt med en systematisk och regelbunden insamling av könsuppdelad information och statistik i politiska konsekvensbedömningar och i beslutsprocessen för att man ska kunna analysera framstegen i jämställdhetsarbetet. Det behövs mer kvalitativ forskning inom parlamentet för att man ska kunna fastställa vilken betydelse och påverkan verktygen för jämställdhetsintegrering har på politiska resultat, resolutioner och lagstiftningstexter.

Z.

Andelen kvinnor på centrala beslutsfattande poster på det politiska och administrativa planet, inbegripet inom parlamentets politiska grupper, är fortfarande låg. Kvinnor tenderar att vara ordförande för utskott med mindre kopplingar till resursfördelning och ekonomiskt beslutsfattande. Parlamentet måste för att kunna förbättra kvaliteten på de beslut som fattas se till att posterna på beslutsfattande nivå fördelas jämnt mellan könen. Män måste engagera sig i jämställdhetfrämjandet på alla områden och alla nivåer, och manliga ledamöter av Europaparlamentet måste uppmuntras att bedriva jämställdhetsintegrering inom sitt arbete.

AA.

Parlamentet har den organisationsstrukturen för att främja jämställdhetsintegrering inom sin verksamhet, men om jämställdhetsintegrering ska öka måste denna struktur samordnas bättre, förstärkas och utvidgas och en förnyad politisk och administrativ vilja komma till stånd.

AB.

Det behövs ett mer omfattande interinstitutionellt samarbete om jämställdhetsintegrering mellan parlamentet, rådet och kommissionen för att jämställdhetsperspektivet garanterat ska kunna införas i alla steg av den politiska cykeln, något som skulle underlätta parlamentets eget arbete med jämställdhetsintegrering.

AC.

Information från externa intressenter, såsom civilsamhällets organisationer, gräsrotsrörelser som arbetar för kvinnors rättigheter och jämställdhet, internationella institutioner, akademiska institutioner och nationella parlament är betydelsefulla för att förbättra parlamentets arbete med jämställdhetsintegrering och främja ett ömsesidigt utbyte som gynnar bästa praxis.

AD.

I sin resolution från 2007 om jämställdhetsintegrering begärde parlamentet att det vartannat år skulle göras en bedömning av jämställdhetsintegreringen av dess arbete.

1.

Europaparlamentet anser att man för att jämställdhetsintegrera en politisk process bör beakta olika aspekter: de politiska åtgärdernas innehåll och könsfördelningen inom administrationen och beslutsfattandet. Parlamentet konstaterar också att det är mycket viktigt med tydliga uppgifter om effekterna av politiken för fortsatt ökad jämställdhet.

2.

Europaparlamentet konstaterar att det inom parlamentets organisationsstruktur finns olika organ som ansvarar för att utveckla och genomföra jämställdhetsintegrering på såväl politisk nivå som arbetslivsnivå:

3.

Europaparlamentet beklagar att verksamheterna inom dessa olika jämställdhetsintegreringsansvariga organ inte samordnas eller integreras inom parlamentet eller med andra institutioner (det finns inte någon interinstitutionell samarbetsmekanism för jämställdhetsintegrering). Parlamentet åtar sig att upprätta ett faktiskt samarbete mellan alla parter inom denna institutionella ram, baserat på specifika mekanismer såsom övervakning och återkoppling om resultat.

4.

Europaparlamentet upprepar sitt löfte att regelbundet anta och genomföra en policyplan för jämställdhetsintegrering inom parlamentet, med det övergripande målet att främja jämställdhet genom en effektiv jämställdhetsintegrering av politikområden och verksamheter, inbegripet beslutsstrukturerna och administrationen.

5.

Europaparlamentet efterlyser en fortlöpande utveckling av nätverket för jämställdhetsintegrering, så att det kommer att representera både utskotten och de interparlamentariska delegationerna, och dess fulla delaktighet i en regelbunden övervakning av läget i fråga om jämställdhetsintegreringen inom de olika politikområdena. Parlamentet konstaterar att det behövs ökat och aktivt deltagande av ledamöter av Europaparlamentet i nätverket, och begär att det införs suppleanter för ledamöterna för att öka deltagandet, precis som i utskott och delegationer.

6.

Europaparlamentet understryker att det i den ovannämnda studien från 2014 om denna fråga anges att det effektivaste sättet att jämställdhetsintegrera den politiska processen har varit att använda sig av förfaranden som inbegriper samarbete med andra utskott. Parlamentet framhåller att de övriga utskotten måste stödja arbetet med jämställdhetsintegrering och tillämpa det i sina verksamheter.

7.

Europaparlamentet uppmanar de ansvariga tjänsteavdelningarna att fortsätta att arbeta med specifika åtgärder för att göra det lättare att förena arbete och privatliv. Det är beklagligt att majoriteten av parlamentets kvinnliga personal tillhör tjänstekategorin assistent (AST). Det bör på basis av könsuppdelade uppgifter genomföras en årlig analys av jämställdheten inom parlamentet på alla nivåer av personalen och de politiska organen, inbegripet ledamöternas assistenter, och denna bör offentliggöras.

8.

Europaparlamentet begär att strukturella hinder åtgärdas och att det skapas en miljö som gör det möjligt för kvinnor att nå beslutsfattande positioner på alla nivåer, till exempel genom åtgärder för att göra det lättare att förena arbete med privatliv och positiva åtgärder, som kan bidra till att öka underrepresenterade könets andel på positioner som domineras av antingen kvinnor eller män. Parlamentet uppmanar de politiska partierna att erkänna sitt ansvar för att främja kvinnor eftersom det är partierna som värvar, väljer ut och utser kandidater.

9.

Europaparlamentet finner det beklagligt att de mål för en jämn könsfördelning på högre chefsnivå och mellanchefsnivå som presidiet antog 2006 (Kaufmannrapporten) inte uppnåddes till tidsfristen 2009 och fortfarande inte har uppnåtts. Parlamentet konstaterar att dessa mål senare har bekräftats av högnivågruppen för jämställdhet och mångfald för de kommande åren. Parlamentet efterlyser effektiva, korrigerande och långtgående åtgärder för att kunna uppnå dessa jämställdhetsmål så snart som möjligt.

10.

Europaparlamentet noterar att högnivågruppen för jämställdhet och mångfald ansvarar för att anta en handlingsplan för främjandet av jämställdhet och mångfald i parlamentet och för dess genomförande. Parlamentet uppmanar högnivågruppen att, med stöd av de behöriga tjänsteenheterna, lägga fram en omfattande färdplan för jämställdhet, med uppgifter om hur man ska kunna öka kvinnornas representation på poster som mellanchefer och högre chefer till 40 procent senast 2020. Parlamentet uppmanar generaldirektoratet för personal och de politiska grupperna att överväga att föreslå både en kvinna och en man till varje vakant enhetschefstjänst.

11.

Europaparlamentet rekommenderar att den ständiga föredraganden för jämställdhetsintegrering, när denna post väl har inrättats, arbetar tillsammans med högnivågruppen för att säkerställa att målen för jämställdhetsintegrering för parlamentets sekretariat och personal uppnås.

12.

Europaparlamentet uppmanar de politiska grupperna att överväga att föreslå både en kvinna och en man till varje ordförandepost inom utskotten och grupperna.

13.

Europaparlamentet konstaterar att det är önskvärt med en jämn könsfördelning i varje utskott i möjligast mån. Parlamentet uppmanar de politiska grupperna att överväga att på ett samordnat sätt utse ledamöter av Europaparlamentet från det underrepresenterade könet till varje utskott. De politiska grupperna uppmanas att utse lika många kvinnliga som manliga ledamöter av Europaparlament som ledamöter och suppleanter i utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män, för att därigenom främja männens engagemang i jämställdhetspolitiken.

14.

Europaparlamentet betonar att ändringsförslag om jämställdhetsintegrering har visat sig vara mer effektiva än yttranden eftersom de är mer koncisa, kan läggas fram snabbare och avser centrala, specifika och avgränsade frågor. Parlamentet uppmanar åter det behöriga utskottet att införa praxisen med ändringsförslag om jämställdhetsintegrering i arbetsordningen, så att den specifika roll som utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män har i fråga om jämställdhetsintegrering beaktas som en övergripande princip. Parlamentet efterlyser ett närmare samarbete mellan utskotten samt en effektiv samordning mellan nätverket för jämställdhetsintegrering och det behöriga utskottet, på såväl politisk som administrativ nivå, med målet att tillföra en verklig jämställdhetsdimension i betänkandena. Parlamentet framhåller den viktiga roll som nätverkets medlemmar spelar i respektive utskott genom att de underlättar bidrag från det behöriga utskottet genom ändringsförslag om jämställdhetsintegrering och yttranden, och efterlyser en effektiv samordning mellan de ansvariga ledamöterna i utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och nätverkets medlemmar i samband med förfarandet med ändringsförslag om jämställdhetsintegrering. Parlamentet upprepar att det behövs ett nära samarbete mellan det behöriga utskottet och de ansvariga utskotten i fråga om ändringsförslag om jämställdhetsintegrering och yttranden, i syfte att säkerställa en optimal tidsplan och planering för ett effektivt bidrag till utskottets betänkande.

15.

Europaparlamentet beklagar att det trots den till den fleråriga budgetramen bifogade interinstitutionella förklaringen om jämställdhetsintegrering hittills inte vidtagits några åtgärder för jämställdhetsbudgetering. Parlamentet understryker i detta sammanhang att det är nödvändigt att noga övervaka hur principerna i den gemensamma förklaringen har tillämpats inom de årliga budgetförfarandena, och begär att det ansvariga utskottet får en formell roll i översynen av den fleråriga budgetramen.

16.

Europaparlamentet betonar att jämställdhetsbudgetering i form av planering, programmering och budgetbeslut som bidrar till att främja jämställdhet och kvinnors rättigheter är ett av de viktigaste verktyg som beslutsfattarna använder sig av för att minska klyftorna mellan könen. Parlamentet beklagar att jämställdhetsbudgeteringen har avslöjat att jämställdhetsintegreringen inte ens närapå sker inom alla politikområden, alla nivåer och alla etapper av beslutsfattandet. Parlamentet konstaterar att det i detta sammanhang är särskilt viktigt att bygga upp den interna kapaciteten att genomföra jämställdhetsbudgetering i syfte att stärka parlamentets granskande roll på detta område. Vidare konstaterar parlamentet att utgifts- och inkomstbeslut har mycket olika konsekvenser för kvinnor och män samt understryker att ledamöterna i de olika utskotten måste beakta dessa olika konsekvenser när de utformar budgetar. Parlamentet framhåller att jämställdhetsbudgetering främjar ansvarstagande och insyn när det gäller parlamentets engagemang i jämställdhetsarbetet.

17.

Europaparlamentet konstaterar att kommissionen har utfäst sig att fortsätta med sin jämställdhetsintegrering genom att inbegripa jämställdhetsaspekter i sina konsekvensbedömningar och utvärderingar i enlighet med principerna för bättre lagstiftning och att den överväger att under 2017 avge en rapport om arbetet med jämställdhetsintegrering i kommissionen.

18.

Europaparlamentet bekräftar behovet av tillräckliga resursanslag även på parlamentsnivå för konsekvensbedömningar ur ett jämställdhetsperspektiv och könsuppdelade analyser. Parlamentet uppmanar kommissionen att systematiskt genomföra konsekvensbedömningar av nya lagstiftningsförslag och politiska förslag, på basis av en förstärkt utvärdering av hur de påverkar grundläggande rättigheter och i syfte att säkerställa att EU upprätthåller kvinnors rättigheter. Parlamentet betonar att dessa analyser, liksom metoderna för uppgiftsinsamling, måste ta hänsyn till hbtiq-personers erfarenheter. Dessutom understryker parlamentet att utskotten måste uppmuntras att ta tillvara såväl interna expertkunskaper som expertkunskaper som finns inom andra institutioner och organ i den offentliga eller privata sektorn som arbetar med att främja jämställdhetsintegrering.

19.

Europaparlamentet uppmanar Europeiska jämställdhetsinstitutet att regelbundet skicka ut information till alla utskott i syfte att framhålla jämställdhetsperspektivet inom respektive politikområde samt att tillgängliggöra de uppgifter och verktyg som det tagit fram, till exempel plattformen för jämställdhetsintegrering, som ett led i ett bredare arbete för kapacitetsuppbyggnad som riktar sig även till personalen och ledamöternas assistenter. Parlamentet uppmanar utredningsavdelningen att bedriva regelbunden, detaljerad, kvalitativ och kvantitativ forskning om jämställdhetsintegreringens utveckling i parlamentet och hur den organisatoriska struktur som har avsatts för detta fungerar.

20.

Europaparlamentet beklagar att Europeiska jämställdhetsinstitutet för närvarande saknar resurser för att utföra alla sina uppgifter, och betonar att man därför behöver se till att institutets budget justeras så att den kommer att motsvara dess breda mandat.

21.

Europaparlamentet konstaterar att det i svaren på frågeformuläret om jämställdhetsintegrering i parlamentets utskott lyftes fram specifika verktyg som effektiva för jämställdhetsintegreringen av utskottens arbete, bland annat

Parlamentet rekommenderar med eftertryck att dessa verktyg utvecklas ytterligare och används i parlamentets arbete.

22.

Europaparlamentet påminner om att utvärderingar av och program för jämställdhetsintegrering också kräver en effektiv uppföljning för att det ska vara möjligt att bedöma effektiviteten hos och utvärdera eventuella problem med de olika åtgärderna. Parlamentet understryker att det är viktigt att vid behov vidta korrigerande åtgärder och att utveckla jämställdhetsintegreringen om det inte görs tillräckliga framsteg efter att sådana åtgärder vidtagits.

23.

Europaparlamentet rekommenderar parlamentets generaldirektorat för kommunikation att anlägga ett starkare jämställdhetsperspektiv i sin rapportering om parlamentets beslutsfattande.

24.

Europaparlamentet stöder helhjärtat framtagandet av riktad och regelbunden fortbildning i jämställdhetsintegrering som förses med adekvata resurser och skräddarsys efter de specifika behoven inom parlamentet samt riktar sig till all parlamentspersonal som arbetar inom de politiska områdena, liksom mer omfattande fortbildning för mellanchefer och högre chefer, i synnerhet enhetschefer. Parlamentet efterlyser även fortbildning i jämställdhetsintegrering för ledamöter, ledamotsassistenter och de politiska gruppernas personal. Vidare begär parlamentet att det anordnas chefsutbildningar för kvinnor och att kvinnor erbjuds möjligheter till erfarenhet av ledande positioner. Parlamentet rekommenderar att fortbildningskurserna inbegriper information om diskriminering som sker på flera grunder och områden. Parlamentet understryker att man måste säkerställa att alla tjänsteavdelningar är medvetna om sitt ansvar när det gäller jämställdhetsintegrering, inklusive de som ansvarar för personalresurser, säkerhet och utrustning. Parlamentet föreslår att man inför specifika personalriktlinjer för ett effektivt genomförande av jämställdhetsintegrering i syfte att förbättra personalens, inbegripet hbtiq-personers, välbefinnande på arbetsplatsen.

25.

Europaparlamentet begär åter att åtagandet om halvårsvisa betänkanden om jämställdhetsintegreringen av parlamentets arbete fullgörs. Parlamentet är medvetet om betydelsen av nätverket för jämställdhetsintegrering för arbetet med att bedöma läget i fråga om jämställdhetsintegreringen inom respektive politikområde, och rekommenderar att det frågeformulär som ligger till grund för de ovannämnda betänkandena blir en metod för en årlig övervakning.

26.

Europaparlamentet konstaterar att nätverkets medlemmar i sina svar på frågeformuläret generellt sett svarat att könsspecifika behov beaktades inom deras specifika politikområde inom ramen för olika uppgifter såsom betänkanden, ändringsförslag om jämställdhetsintegrering, studier, utfrågningar, tjänsteresor och diskussioner.

27.

Europaparlamentet välkomnar de specifika initiativ inom detta område som flera av parlamentets utskott har tagit. Parlamentet beklagar emellertid att den stora majoriteten av utskotten inte har vare sig antagit eller diskuterat någon handlingsplan för jämställdhet inom sitt arbete. Parlamentet understryker hur viktigt det är att de behöriga organen samarbetar med samtliga utskott och delegationer för att utbyta bästa praxis, bland annat genom nätverket för jämställdhetsintegrering, och upprätta ett tydligt förfarande, som ska införas i parlamentets arbetsordning, för varje utskotts och delegations antagande av en handlingsplan för jämställdhet. Parlamentet rekommenderar att varje utskott vart annat år anordnar en utfrågning om jämställdhetsintegrering inom sitt politikområde, i samband med utarbetandet av betänkandet om jämställdhetsintegrering.

28.

Europaparlamentet framhåller vikten av att omsorgsfullt bedöma hur nätverket för jämställdhetsintegrering fungerar och identifiera sätt att göra nätverkets medlemmar mer delaktiga och medvetna. Parlamentet rekommenderar att medlemmarna och suppleanterna i nätverket för jämställdhetsintegrering ska vara engagerade i jämställdhetsarbetet, men inte nödvändigtvis vara ledamöter av utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män, eftersom detta skulle göra det möjligt för ett större antal ledamöter att arbeta med jämställdhetsintegrering. Dessutom förespråkar parlamentet regelbundna kontakter och utbyten mellan det ansvariga utskottet och nätverket.

29.

Europaparlamentet rekommenderar att det ansvariga utskottet fungerar som medordförande för nätverket för jämställdhetsintegrering tillsammans med en annan medlem av nätverket, som utses på roterande basis från de olika utskotten, som en signal om att jämställdhetsintegrering berör samtliga utskott.

30.

Europaparlamentet anser att det måste skapas ett internt övervakningsorgan med uppgift att följa upp och i efterskott utvärdera användningen av verktyg och åtgärder. Parlamentet begär att det upprättas specifika uppgiftsbeskrivningar för medlemmar av personalen som ansvarar för jämställdhetsintegringen i utskotten. Vidare uppmanar parlamentet de behöriga myndigheterna att två gånger om året utvärdera utvecklingen i fråga om jämställdhetsintegreringen i utskotten.

31.

Europaparlamentet anser att starkare interinstitutionella förbindelser skulle medföra en jämnare könsfördelning inom EU:s beslutsfattande. Parlamentet konstaterar att det fortfarande inte har upprättats något strukturerat samarbete för jämställdhetsintegrering med andra institutionella partner såsom kommissionen, rådet eller Europeiska jämställdhetsinstitutet. Kommissionen uppmanas att föreslå en lämplig ram för upprättandet av ett interinstitutionellt samarbete för jämställdhetsintegrering, som även inbegriper andra berörda parter på detta område.

32.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att följa upp resultaten från det offentliga samrådet samt parlamentets och rådets ståndpunkter genom att omedelbart anta ett meddelande om en ny strategi för jämställdhet och kvinnors rättigheter för perioden efter 2015, där jämställdhetsfrågor behandlas i enlighet med den internationella dagordningen.

33.

Europaparlamentet rekommenderar att Europeiska ombudsmannen varje år förser parlamentets högnivågrupp för jämställdhet och mångfald med uppgifter avseende klagomål om jämställdhetsrelaterade administrativa missförhållanden i parlamentet, med vederbörlig hänsyn till Europaparlamentets beslut om regler och allmänna villkor för ombudsmannens ämbetsutövning.

34.

Europaparlamentet anser att utbyte av bästa praxis med andra organisationer skulle stärka parlamentets kapacitetsuppbyggnad och effektivitet vad gäller jämställdhetsintegrering. Parlamentet begär att det på alla nivåer ordnas utbyten av bästa praxis med andra institutioner och organisationer såsom UN Women, Europarådet, EU-institutionerna och andra parter som arbetar med jämställdhetsfrågor, till exempel jämställdhetsorgan, arbetsmarknadsparterna och icke-statliga organisationer. Parlamentet uppmuntrar till deltagande i andra internationella organisationers specifika program för kapacitetsuppbyggnad och i arbetet med att få deras stöd för anordnandet av skräddarsydda program för jämställdhetsintegrering.

35.

Europaparlamentet begär att generaldirektoratet för personal utbyter bästa praxis och tekniskt stöd om jämställdhetsintegrering och mångfald med till exempel Förenta staternas kongress och nationella jämställdhetsorgan rörande hur underrepresenterade etniska minoriteter kan främjas i anställningsförfaranden för korttidskontrakt och i EPSO:s uttagningsprov. Parlamentet efterlyser en fokusering på praktikanter och begär att det tas fram initiativ och program som syftar till att främja praktik för unga människor, i synnerhet kvinnor, från underrepresenterade raser eller etniska minoriteter.

36.

Europaparlamentet framhåller att man måste ha en öppen och pågående dialog med de nationella parlamenten för att upprätta regelbundna diskussioner, utbyta information om nya metoder och rapportera om politiska konsekvensbedömningar med målet att främja ett gemensamt synsätt och ytterligare utveckla bästa praxis för ökad jämställdhetsintegrering. Parlamentet rekommenderar att man anordnar regelbundna interparlamentariska möten om jämställdhetsintegrering.

37.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar.

9.2.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 50/25

—

med beaktande av artikel 2 och artikel 3.3 andra stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

—

med beaktande av artiklarna 8 och 78 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

—

med beaktande av artikel 23 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

—

med beaktande av konventionen från 1951 angående flyktingars rättsliga ställning, samt av protokollet till den från 1967,

—

med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

—

med beaktande av FN:s konvention från 1979 om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (Cedaw), och av den allmänna rekommendationen nr 32 av den 14 november 2014 från kommittén för avskaffande av diskriminering av kvinnor, om de könsrelaterade dimensionerna av flyktingstatus, asyl, nationalitet och statslöshet bland kvinnor,

—

med beaktande av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (Istanbulkonventionen),

—

med beaktande av Pekingdeklarationen och handlingsplanen, som antogs den 15 september 1995 vid den fjärde internationella kvinnokonferensen, samt av de slutdokument som antogs vid FN:s extra sessioner Peking + 5, Peking + 10, Peking + 15 och Peking + 20,

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 maj 2015En europeisk migrationsagenda (COM(2015)0240),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 27 maj 2015EU:s åtgärdsplan mot smuggling av migranter (2015–2020) (COM(2015)0285),

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 12 oktober 2015 om migration, särskilt det åtagande som uttrycktes om kvinnors och flickors mänskliga rättigheter,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU av den 5 april 2011 om förebyggande och bekämpande av människohandel, om skydd av dess offer och om ersättande av rådets rambeslut 2002/629/RIF,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/29/EU av den 25 oktober 2012 om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem samt om ersättande av rådets rambeslut 2001/220/RIF,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/33/EU av den 26 juni 2013 om normer för mottagande av personer som ansöker om internationellt skydd,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd,

—

med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om upprättande av EU:s gemensamma förteckning över säkra ursprungsländer enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU och om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd och om ändring av direktiv 2013/32/EU (COM(2015)0452),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 862/2007 av den 11 juli 2007 om gemenskapsstatistik över migration och internationellt skydd,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat,

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 26 oktober 2015Handlingsplan för jämställdhet 2016–2020,

—

med beaktande av kommissionens och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik gemensamma arbetsdokument av den 25 mars 2015Genomförandet av den europeiska grannskapspolitiken 2014 (SWD(2015)0076,

—

med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 1325 och 1820 om kvinnor, fred och säkerhet,

—

med beaktande av sin resolution av den 2 december 2015 om Europeiska ombudsmannens särskilda rapport om undersökningen på eget initiativ OI/5/2012/BEH-MHZ angående Frontex (1),

—

med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A8-0024/2016), och av följande skäl:

A.

Fler män, kvinnor och barn än någonsin tidigare söker internationellt skydd i EU till följd av pågående konflikter, regional instabilitet och kränkningar av de mänskliga rättigheterna, bland annat i form av könsrelaterat våld och våldtäkt som vapen i krig.

B.

Bristen på jämställdhet för asylsökande i Europeiska unionen är stor. I genomsnitt är var tredje asylsökande kvinna. Från början av 2015 och fram till november månad samma år anlände runt 900 000 människor via Medelhavet till Europas kuster, och omkring 38 % av dessa utgjordes av kvinnor och barn. FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) har rapporterat att sedan januari 2016 är 55 % av dem som når Grekland för att söka asyl i EU kvinnor och barn. Alltför många personer har redan mist livet på ”hoppets resa”, och många av dessa är kvinnor.

C.

Kvinnor och hbti-personer utsätts för specifika former av könsrelaterad förföljelse, som fortfarande alltför ofta inte erkänns i asylförfarandena.

D.

FN:s säkerhetsråds resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet har inte uppnått sitt huvudmål att skydda kvinnor och väsentligt öka deras deltagande i politiska processer och beslutsprocesser.

E.

Enligt UNHCR söker varje år uppskattningsvis 20 000 kvinnor och flickor från ursprungsländer där kvinnlig könsstympning förekommer asyl i EU. Ett betydande antal kvinnor som söker asyl gör det av fruktan för könsstympning.

F.

Enligt uppskattningar från UNHCR är 71 % av de kvinnor som söker asyl i EU från länder med kvinnlig könsstympning och har överlevt kvinnlig könsstympning. Rättspraxis från Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna har satt stopp för utvisningen av flickor som riskerar att utsättas för könsstympning på grund av den oåterkalleliga skada som detta troligtvis innebär för deras fysiska och psykiska hälsa.

G.

Asylsökande kvinnor och flickor har särskilda skyddsbehov och oroar sig för annat än männen, och därför måste genomförandet av alla asylåtgärder och asylförfaranden, även prövningen av asylansökningar, ha ett jämställdhetsperspektiv och vara individanpassat. Asylansökningar som föranleds av våld bör handläggas på ett sätt som skyddar kvinnor mot sekundär viktimisering under asylprocessen.

H.

Integrationen av kvinnor och flickor, liksom deras rättigheter, urholkas när deras rättsliga ställning beror av deras män.

I.

Rättsakterna som ligger till grund för det gemensamma europeiska asylsystemet måste införlivas och genomföras i enlighet med Genèvekonventionen angående flyktingars rättsliga ställning och andra relevanta instrument.

J.

Behandlingen av asylsökande kvinnor och flickor skiljer sig mycket åt i de olika medlemsstaterna och uppvisar fortfarande betydande brister.

K.

Kvinnliga flyktingar och asylsökande är ofta utsatta för diskriminering på flera grunder och är mer utsatta för sexuellt och könsrelaterat våld i ursprungs-, transit- och destinationsländerna. Särskilt utsatta är ensamkommande kvinnor och flickor, kvinnor som är familjeförsörjare, gravida, personer med funktionsnedsättning och äldre.

L.

Kvinnliga flyktingar utsätts inte bara för hot mot sin personliga säkerhet (långa och farliga resor mot exil, trakasserier, offentlig likgiltighet och ofta sexuella övergrepp och våld, även när de väl har nått en till synes säker plats, och den sociala stigmatisering som ofta följer), utan måste även ta ansvar för sina familjers fysiska säkerhet, välbefinnande och överlevnad.

M.

Många flyktingar som anlänt till Europa bor under provisoriska förhållanden i läger eller på gatorna, och kvinnor och flickor är särskilt utsatta.

N.

Kriminella nätverk drar nytta av att asylsökande och flyktingar inte kan resa in i EU under trygga former och av regional instabilitet, konflikter och utsattheten hos kvinnor och flickor som försöker fly, och utnyttjar dem genom människohandel och sexuell exploatering.

O.

Risken för sexuellt överförbara sjukdomar är högre bland kvinnor som utsätts för våld och människohandel.

P.

FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) har rapporterat fall av våld och övergrepp, även sexuellt våld, mot flyktingkvinnor och flyktingbarn under hela den tid de är på resa, också i överbefolkade mottagningscentrum i EU.

Q.

Kvinnor och flickor som flyr till EU flyr ofta undan kvinnoförtryckande regimer som inte erkänner kvinnor som jämställda med män och som tolererar våld mot kvinnor, övergrepp, barnäktenskap, tidiga äktenskap och tvångsäktenskap.

R.

Mottagningspunkterna saknar väldigt ofta lämpliga utrymmen där mammor kan ta hand om och sköta sina barn, och det juridiska bistånd som erbjuds ger inte tillräcklig information och hjälp i sökandet efter familjemedlemmar.

S.

För att könsrelaterat våld ska kunna förhindras behövs det först och främst separata toaletter, duschar och sovplatser för kvinnor, och detta är inte fallet vare sig i mottagnings- eller transitanläggningar runt om i Europeiska unionen.

T.

Flickor som flyr undan konflikter och förföljelse löper större risk för barnäktenskap, tidiga äktenskap, tvångsäktenskap, våldtäkt, sexuella och fysiska övergrepp samt prostitution.

U.

Kvinnor och barn som skiljs åt från sina familjemedlemmar, också under förvar, är mer riskutsatta.

V.

Familjeåterförening är en grundläggande mänsklig rättighet som systematiskt försenas och till och med kränks, och kvinnor och barn är de första som drabbas av att denna rättighet förvägras eller försenas.

W.

Kvinnor tvingas ofta acceptera svartarbete under förnedrande förhållanden för att kunna stanna i ankomstlandet.

X.

I handlingsplanen från Peking framhölls det att man i högre grad måste få kvinnor att delta i konfliktlösning på beslutsnivå och att kvinnliga flyktingar, internflyktingar och migranter på lämpligt sätt måste få medverka vid beslut som rör dem.

Y.

Enligt ett av målen för hållbar utveckling, mål nummer 5, ska jämställdhet och förbättrade levnadsvillkor för kvinnor uppnås senast 2030.

1.

Europaparlamentet anser att för att åstadkomma bättre säkerhet och trygghet för flyktingkvinnor och flyktingflickor måste man öppna trygga och lagliga inresevägar till EU för dem som flyr undan konflikter och förföljelse. Parlamentet betonar framför allt att fler medlemsstater bör delta i EU:s vidarebosättningsprogram. Parlamentet anser att lagstiftning om och politik för irreguljär migration inte bör hindra människor från att få tillträde till EU:s asylförfaranden. Parlamentet betonar att rätten till asyl finns inskriven i artikel 18 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna.

2.

Europaparlamentet betonar det akuta behovet av att omedelbart öppna säkra och lagliga asylvägar för att motverka nätverk för människosmuggling och för att kvinnor, barn, äldre och personer med funktionsnedsättning i högre grad ska kunna söka skydd utan att riskera sina liv. Parlamentet är djupt oroat över dödsfallen, avvisningarna och de grova kränkningarna av mänskliga rättigheter vid EU:s yttre gränser. Parlamentet anser att ansvaret och kostnaderna bör fördelas mellan de 28 medlemsstaterna och inte bara mellan de första ankomstländerna. Parlamentet beklagar bristen på solidaritet bland EU:s medlemsstater.

3.

Europaparlamentet betonar vikten av att kvinnliga flyktingar registreras individuellt och får de handlingar utfärdade som behövs för att garantera deras personliga säkerhet, rörelsefrihet och tillgång till grundläggande tjänster, såsom UNHCR kräver.

4.

Europaparlamentet understryker att principen om en jämn könsfördelning bör tillämpas i samordningskommittéerna och i alla andra organ som företräder flyktingar, såväl i stadsområden som på landsbygden, och i flyktinglägren, även i områden dit flyktingar återvänder, så att kvinnliga flyktingars och asylsökandes rättigheter och behov respekteras.

5.

Europaparlamentet upprepar sitt krav på samtliga medlemsstater och EU att underteckna och ratificera Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (Istanbulkonventionen).

6.

Europaparlamentet uppmanar samtliga medlemsstater att under alla steg i asylförfarandet, i samarbete med EU, garantera specialiserad traumarådgivning och psykosocial vård för kvinnor med könsrelaterade skador, där kvinnor som är kvalificerade och specialiserade på området medverkar direkt.

7.

Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över rapporter om att kvinnor och barn bedriver överlevnadssex för att kunna betala smugglare så att de kan fortsätta sin resa och söka asyl i EU. Parlamentet framhåller än en gång att trygga och lagliga inresevägar till Europa är av central betydelse för att detta ska kunna förhindras.

8.

Europaparlamentet uppmanar EU att ha ett jämställdhetsperspektiv när en mekanism för klagomål inom kontoret för Frontex ombud för grundläggande fri- och rättigheter inrättas, och att hantera människorättskränkningar som förövats av Frontex, medlemsstaterna och tredjeländers tjänstemän under samarbetet med Frontex, något som Europaparlamentet efterlyste redan i sin resolution av den 2 december 2015 om Europeiska ombudsmannens särskilda rapport om undersökningen på eget initiativ OI/5/2012/BEH-MHZ angående Frontex.

9.

Europaparlamentet efterlyser riktade åtgärder för att garantera en fullständig integration av kvinnliga flyktingar och asylsökande genom att förhindra alla former av exploatering, övergrepp, våld och människohandel.

10.

Europaparlamentet betonar att EU vid utformningen, genomförandet och utvärderingen av all sin politik och alla sina åtgärder som gäller migration och asyl bör ta hänsyn till könsrelaterade frågor.

11.

Europaparlamentet vill att det antas en ny, övergripande uppsättning EU-omfattande jämställdhetsriktlinjer, som ett led i bredare reformer av migrations- och asylpolitiken, med full hänsyn till de sociala, kulturella och politiska dimensionerna av förföljelse, och där åtgärder för såväl mottagande som integration inkluderas.

12.

Europaparlamentet understryker att även i länder som bedömts som säkra kan kvinnor utsättas för könsrelaterad förföljelse och hbti-personer råka ut för övergrepp, och de har således berättigade anspråk på skydd. Parlamentet uppmanar alla medlemsstater att anta asylförfaranden och sträva efter att utveckla utbildningsprogram som är lyhörda för behoven hos kvinnor med flerfaldigt marginaliserad identitet, bland annat hbti-kvinnor. Parlamentet uppmanar med kraft alla medlemsstater att bekämpa skadliga stereotypa föreställningar om hbti-kvinnors beteende eller egenskaper, samt att fullt ut tillämpa EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna i samband med deras asylansökningar. Parlamentet betonar att det i alla medlemsstater behövs mottagningsenheter som är lyhörda för hbti-personers behov och framhåller att det är vanligt med våld mot hbti-personer på mottagningsenheter.

13.

Europaparlamentet framhåller att könsrelaterat våld och könsrelaterad diskriminering, bland annat (men inte enbart) våldtäkt, kvinnlig könsstympning, tvångsäktenskap, våld i hemmet, så kallade hedersbrott och könsdiskriminering som sker med statens goda minne, utgör förföljelse och bör vara giltiga skäl för att söka asyl i EU, vilket bör speglas i nya jämställdhetsriktlinjer.

14.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samla in grundlig statistik över migration och internationellt skydd med målet att lägga till fler kategorier av könsuppdelade uppgifter, framför allt om de olika stegen i asylförfarandet, efter att ett inledande beslut har fattats.

15.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta fram tolkningsriktlinjer för kvinnlig könsstympning, med full hänsyn till UNHCR:s riktlinjer om könsbaserad förföljelse och dess vägledning om kvinnlig könsstympning, och där det görs klart vilka skyldigheter som gäller för medlemsstaterna, med särskilt fokus på identifiering av och kommunikation med sårbara asylsökande. Parlamentet understryker att personer som överlevt kvinnlig könsstympning kan ha svårt att uttrycka det trauma som detta förorsakat. Medlemsstaterna bör vidta åtgärder för att se till att alla former av våld mot kvinnor, bland annat kvinnlig könsstympning, kan erkännas som en form av förföljelse och att offren därmed kan åtnjuta skydd enligt konventionen om flyktingars rättsliga ställning från 1951, i enlighet med artikel 60 i Istanbulkonventionen.

16.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att asylförfarandena vid gränserna uppfyller UNHCR:s riktlinjer om internationellt skydd, särskilt i fråga om könsrelaterad förföljelse samt UNHCR:s riktlinjer ”Claims to Refugee Status based on Sexual Orientation and/or Gender Identity”, som tydligt beskriver medlemsstaternas skyldigheter.

17.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att mot bakgrund av den beskrivna situationen, överväga ökade anslag till och ett bredare tillämpningsområde för programmen Daphne och Odysseus, och att undersöka huruvida dessa program kan anpassas till nuläget för att skydda kvinnliga flyktingar.

18.

Europaparlamentet noterar kommissionens förslag om att upprätta en gemensam EU-förteckning över säkra ursprungsländer. Parlamentet kräver att alla lämpliga åtgärder vidtas för att detta tillvägagångssätt ska stå i konsekvens med principen om non-refoulement och kvinnors, barns och andra utsatta gruppers rättigheter inte ska undergrävas. Parlamentet yrkar på att könsdifferentiering ska tillämpas och anser att en eventuell förteckning över säkra ursprungsländer inte bör leda till en sämre behandling av ansökningar från kvinnor som söker asyl för de fruktar eller har upplevt könsrelaterat våld. Parlamentet betonar behovet av att undvika förhastade beslut som inte i tillräcklig utsträckning tar hänsyn till den fara, inbegripet dödsfara, som kvinnliga offer för könsrelaterat våld svävar i om deras ansökan avslås och de tvingas återvända till sitt hemland.

19.

Europaparlamentet yrkar på ökad objektivitet och jämställdhetsmedvetna trovärdighetsbedömningar i alla medlemsstater, och på att beslutsfattarna ska få bättre utbildning i bedömning av trovärdighet, där också jämställdhetsaspekten ska ingå. Parlamentet framhåller att trovärdighetsbedömningar aldrig kan vara fullständigt exakta och att de inte bör vara den enda grunden till varför en asylansökning avslås. Parlamentet rekommenderar att kvinnors asylansökningar ska prövas med hänsyn till kulturella, sociala och psykologiska profiler, med uppgifter om kulturell bakgrund, utbildning, trauma, fruktan, skam och/eller kulturbetingad ojämlikhet mellan män och kvinnor.

20.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att motivera sina positiva asylbeslut, för att användbara uppgifter om hur könsrelaterat våld beaktats ska bli tillgängliga och att garantera öppenhet vad gäller de skäl som legat till grund för att asylansökningar beviljats enligt konventionen.

21.

Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att informera kvinnorna om asylförfarandet, deras rättigheter och de särskilda tjänster som finns att tillgå för asylsökande kvinnor. Parlamentet understryker att kvinnors rätt att lämna in en asylansökan oberoende av sin man har en central betydelse för kvinnors egenmakt och för principen om non-refoulement. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att informera alla kvinnor om deras rätt att på egen hand söka asyl, och på så vis göra det möjligt för kvinnor att ansöka om eller behålla sin flykting- eller asylstatus oavsett situationen för övriga familjemedlemmar.

22.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullt ut genomföra direktiv 2011/36/EU om förebyggande och bekämpande av människohandel och om skydd av dess offer och direktiv 2012/29/EU om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem.

23.

Europaparlamentet anser att det behövs snabba humanitära hjälpinsatser så snart det finns misstankar om könsrelaterat våld, med tanke på hur oerhört utsatta sårbara grupper såsom kvinnor och barn är för fysiskt och psykiskt våld längs de olagliga migrationsrutterna där alla former av rättigheter förvägras.

24.

Europaparlamentet betonar att kvinnor och flickor löper särskilt stor risk att utnyttjas av människosmugglare. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att öka sitt polissamarbete och rättsliga samarbete med bl.a. Europol, Frontex, Eurojust och stödkontoret för samarbete i asylfrågor (Easo), för att effektivt bekämpa smuggling av och handel med migranter.

25.

Europaparlamentet betonar hur viktigt det är med barnomsorg och omsorg för behövande personer i samband med prövningen av och samtalen om asylansökan, så att de berörda personerna verkligen ska kunna göra en asylansökan.

26.

Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att vederbörligen informera kvinnliga asylsökande om deras rättigheter, framför allt om deras rätt att begära en kvinnlig intervjuare och tolk, och att få ett personligt samtal utan en eventuellt tredje part. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ge intervjuare och tolkar heltäckande och obligatorisk utbildning om sexuellt våld, trauman och minnet. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att se till att dessa rättigheter respekteras. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att följa artikel 15.3 i direktivet om asylförfaranden.

27.

Europaparlamentet konstaterar med oro att många av dem som arbetar med asylfall i EU inte känner till kvinnlig könsstympning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att arbeta nationellt med sina asylmyndigheter för att införa bättre rutiner för stöd och bistånd till kvinnor och flickor som råkat ut för eller riskerar att råka ut för kvinnlig könsstympning.

28.

Europaparlamentet uppmanar med kraft alla medlemsstater att tillhandahålla aktuell och lättillgänglig information om det asylförfarande och de rättigheter och förmåner som riktar sig specifikt till asylsökande kvinnor.

29.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att garantera full tillgång till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, bland annat tillgång till säker abort, och att omgående anslå ytterligare resurser till hälso- och sjukvården.

30.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att garantera skydd och stöd för kvinnor under den tid som de vistas i flyktingläger och i samband med gränskontrollerna, samt givetvis efter inresan i EU.

31.

Europaparlamentet uppmanar med kraft alla medlemsstater att underteckna och ratificera Europarådets Istanbulkonvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet, och tillämpa dess artikel 59 som tydligt anger att parterna bör vidta nödvändiga åtgärder för att skjuta upp utvisningsförfaranden och/eller bevilja eget uppehållstillstånd vid skilsmässa till invandrarkvinnor vars uppehållsrättsliga ställning är beroende av deras make.

32.

Europaparlamentet kräver att kvinnliga asylsökande och migranter beviljas en rättslig ställning oberoende av sina makar, för att de inte ska utnyttjas och för att de ska bli mindre utsatta och mera jämställda.

33.

Europaparlamentet betonar att papperslösa migrerande kvinnor och flickor bör kunna åtnjuta sina grundläggande rättigheter fullt ut och att det bör upprättas kanaler för laglig migration.

34.

Europaparlamentet betonar att det behövs förfaranden för familjeåterförening för att kvinnor och flickor som återförenas med sina familjer i EU ska få rättigheter som individer, så att de inte ska behöva vara beroende av ett förhållande med den manliga familjemedlemmen, som kanske innebär att de utnyttjas, för att få hälso- och sjukvård, utbildning eller arbete.

35.

Europaparlamentet fördömer kraftfullt att sexuellt våld mot kvinnor används som ett vapen i krig. Parlamentet anser att migrerande kvinnor och flickor som utsatts för övergrepp i konflikter bör få särskild uppmärksamhet genom att garanteras tillgång till sjukvård och psykologiskt stöd.

36.

Europaparlamentet välkomnar att Easo utvecklat en ny utbildningsmodul om kön, könsidentitet och sexuell läggning, och vill att jämställdhetsintegrering liksom jämställdhetsbudgetering tas med helt och fullt i Easos arbete, genom kontaktpunkter för jämställdhet och formella kontakter med Europeiska jämställdhetsinstitutet (EIGE). Parlamentet efterlyser information om ursprungsländerna, bland annat om situationen för kvinnor både rättsligt och faktiskt, med uppgifter om förföljelse av eller hot mot kvinnor från icke-statliga aktörers sida.

37.

Europaparlamentet uppmuntrar alla medlemsstater att fullt ut använda Dublinförordningen för att familjer ska kunna vara tillsammans och få sina asylansökningar behandlade av samma myndigheter.

38.

Europaparlamentet kräver att alla former av förvar av barn i EU stoppas och att föräldrarna ska kunna bo med sina barn i lämpligt anpassade anläggningar i väntan på sitt asylbeslut.

39.

Europaparlamentet understryker att förvar av asylsökande bör undvikas, och kan komma i fråga bara om den tjänar ett berättigat ändamål och den i varje enskilt fall fastställts som både nödvändig och skälig. Förvar av personer under 18 år kan aldrig berättigas. Parlamentet anser att respekten för rätten att söka asyl förutsätter öppna och humana arrangemang för mottagning av asylsökande, däribland ett tryggt och värdigt bemötande i enlighet med mänskliga rättigheter. Parlamentet betonar att det behövs alternativ till förvar, bland annat i form av kontaktinriktade tillvägagångssätt som tillgodoser utsatta gruppers behov.

40.

Europaparlamentet framhåller att många kvinnliga asylsökande och flyktingar har varit utsatta för extremt våld och att förvar kan förvärra deras trauma. Parlamentet framhåller att förvar av asylsökande i rent administrativt syfte kränker deras rätt till frihet enligt artikel 6 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna. Parlamentet uppmanar alla medlemsstater att omedelbart upphöra med förvar av barn, gravida och ammande kvinnor och av dem som överlevt våldtäkt, sexuellt våld och människohandel, och att erbjuda lämpligt psykologiskt stöd.

41.

Europaparlamentet uppmanar med kraft alla medlemsstater att minska maxtiden i förvar före avlägsnande för att komma under den gräns som föreskrivs i återvändandedirektivet. Parlamentet anser att utdragen förvaring i oproportionerlig grad drabbar utsatta grupper.

42.

Europaparlamentet kräver att kvinnliga asylsökande i förvar som utsatts för sexuella övergrepp får lämplig medicinsk rådgivning, också i de fall de blivit gravida, liksom nödvändig fysisk och psykisk vård, stöd och rättsligt bistånd. Parlamentet yrkar på att medlemsstaterna ska vidta omedelbara åtgärder för att mottagningsvillkoren samt förhållandena i transiterings- och förvarsenheter ska vara säkra och adekvata, med separata bostads- och sanitetsutrymmen för kvinnor och familjer. Parlamentet påpekar att tillhandahållande av lämpliga hygienartiklar till alla kvinnor och flickor bör ingå som standard i biståndsprogrammen.

43.

Europaparlamentet betonar att flyktingkvinnors direkta och indirekta deltagande i distributionen av livsmedel och andra varor kommer att garantera att dessa delas ut och kontrolleras direkt av vuxna kvinnor i hushållen och därmed säkerställa en rättvis fördelning av dessa.

44.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förse mottagningscentrumen för flyktingar och asylsökande med lämpliga utrymmen där de kan ta hand om och sköta sina barn.

45.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa och stärka kontrollmekanismerna vid de överfulla mottagningscentrumen inom unionen där minimikraven för att minska könsrelaterat våld inte alltid gäller, i syfte att undvika att trakasserier mot kvinnor och barn fortsätter även i ankomstlandet.

46.

Europaparlamentet betonar att behoven hos utsatta människor, såsom kvinnliga våldsoffer och flickor, framför allt ensamkommande flickor, bör prioriteras i mottagningsförfarandena.

47.

Europaparlamentet framhåller vikten av att det finns rättslig hjälp att tillgå på mottagningsenheterna för kvinnor så att de får värdefullt stöd när det gäller information om och sökande efter familjemedlemmar.

48.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder för att förhindra att kvinnor och flickor som fått flyktingstatus tvingas ingå äktenskap med män som hoppas på en säker väg för sig själva och som annars inte skulle ha rätt till det.

49.

Europaparlamentet betonar att oberoende utredningar av alla påståenden om bl.a. sexuella övergrepp och könsrelaterat våld på förvarsenheter för migranter eller vid gränsen omedelbart måste göras, och att journalister och organisationer i det civila samhället måste ges tillträde till enheterna.

50.

Europaparlamentet anser att förvar av kvinnliga asylsökande förutsätter enheter och material som tillgodoser kvinnors särskilda hygienbehov. Kvinnliga vakter och väktare bör uppmuntras, och all personal som arbetar med kvinnor i förvar bör få utbildning om kvinnors könsspecifika behov och mänskliga rättigheter.

51.

Europaparlamentet anser att kvinnliga asylsökande i förvar som anmäler övergrepp omedelbart ska få skydd, stöd och rådgivning. Deras påståenden måste utredas av kompetenta och oberoende myndigheter, med full respekt för konfidentialitetsprincipen, också när kvinnor tagits i förvar tillsammans med sina äkta män/partner/andra släktingar. Parlamentet anser att skyddsåtgärder bör framför allt ta hänsyn till risken för vedergällning.

52.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och de lokala myndigheterna att samarbeta med det civila samhällets organisationer och människorättsorganisationer för att underlätta den svåra situationen för flyktingar som hankar sig fram under provisoriska förhållanden, framför allt utsatta kvinnor och flickor.

53.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utveckla och genomföra särskilda åtgärder för att underlätta deltagandet på arbetsmarknaden för kvinnliga flyktingar och asylsökande, med bland annat språkkurser, program för läs- och skrivkunnighet, livslångt lärande och utbildning. Parlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och de lokala myndigheterna att garantera flyktingflickor tillgång till lagstadgad utbildning. Parlamentet framhåller vikten av informell och icke-formell utbildning och av kulturutbyten för unga kvinnors och flickors delaktighet och egenmakt. Parlamentet betonar vikten av att bredda kvinnliga flyktingars tillgång till högre utbildning och efterlyser stabila och öppna förfaranden för erkännande av yrkeskvalifikationer som förvärvats utomlands.

54.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att anslå ekonomiska och andra resurser för det civila samhällets organisationer och människorättsorganisationer som ger bistånd, främjar delaktighet och övervakar situationen för flyktingar och asylsökande i EU, och framför allt motarbetar de hinder och de olika former av utsatthet som kvinnor och flickor upplever.

55.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att se till att kvinnliga ledare, som varit förföljda i sina hemländer och nu är flyktingar, kan fortsätta sitt politiska och sociala arbete för kvinnors rättigheter och jämställdhet på ett säkert sätt i EU.

56.

Europaparlamentet framhåller att en tillgänglig och högkvalitativ barnomsorg och omsorg för behövande personer är en förutsättning för att kvinnliga flyktingar ska få ekonomisk och social egenmakt.

57.

Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att använda struktur- och investeringsfonderna vid sidan av asyl-, migrations- och integrationsfonden för att främja flyktingars integration på arbetsmarknaden, med särskild tonvikt vid barnomsorg.

58.

Europaparlamentet efterlyser snabbare och mer ändamålsenliga förfaranden för familjeåterförening, och insamling av könsuppdelade uppgifter om beslut om familjeåterförening. Parlamentet betonar vikten av att det finns rättshjälp att tillgå i fall som berör familjeåterförening.

59.

Europaparlamentet anser att ömsesidigt erkännande av positiva asylbeslut skulle ge bättre möjligheter till sysselsättning, integrering och familjeåterförening.

60.

Europaparlamentet betonar att värdländerna bör garantera full tillgång till gratis offentlig högkvalitativ utbildning, hälso- och sjukvårdstjänster, särskilt tjänster och rättigheter inom sexuell och reproduktiv hälsa, sysselsättning som motsvarar kvinnliga flyktingars behov och kompetens samt boenden som tillgodoser behoven bland flyktingkvinnor och flyktingflickor. Parlamentet framhåller att välfärdspolitiken spelar en nyckelroll för integrationen.

61.

Europaparlamentet efterlyser omfattande program med tillräckliga resurser för att åtgärda kvinnliga flyktingars icke tillgodosedda hälsobehov på kort och lång sikt, också i form av psykosocial rådgivning och traumarådgivning.

62.

Europaparlamentet framhåller den positiv roll som sociala företag och alternativa företagsmodeller, såsom ömsesidiga bolag och kooperativ, kan spela för att ge kvinnor ekonomisk egenmakt och integrera dem på arbetsmarknaden, liksom inom samhälls- och kulturlivet.

63.

Europaparlamentet uppmuntrar utbyte av bästa praxis mellan medlemsstaterna rörande engagemanget bland lokalbaserade organisationer på gräsrotsnivå samt flyktingarnas egen medverkan när det gäller att företräda kvinnliga flyktingars och asylsökandes åsikter inför de politiskt ansvariga.

64.

Europaparlamentet anser att lokala och regionala myndigheter spelar en viktig roll i integrationen av kvinnliga flyktingar och asylsökande, särskilt vad gäller deras inträde på arbetsmarknaden. Parlamentet uppmuntrar dessa myndigheter att främja dialog och möten mellan flyktingkvinnor och infödda kvinnor.

65.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och UNHCR.

9.2.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 50/35

—

med beaktande av avtalet om insatser mot smuggling och piratkopiering av den 9 juli 2004 mellan Philip Morris International (PMI) och dotterbolag, unionen och dess medlemsstater,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/40/EU av den 3 april 2014 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror och relaterade produkter och om upphävande av direktiv 2001/37/EG (1),

—

med beaktande av Världshälsoorganisationens (WHO) ramkonvention om tobakskontroll (FCTC) (nedan kallad WHO:s ramkonvention) och protokollet för att eliminera olaglig handel med tobaksvaror, som antogs vid den femte partskonferensen till ramkonventionen genom beslut FCTC/COP5 (1) av den 12 november 2012,

—

med beaktande av kommissionens förslag av den 4 maj 2015 till rådets beslut om ingående på Europeiska unionens vägnar av protokollet för att eliminera olaglig handel med tobaksvaror till Världshälsoorganisationens ramkonvention om tobakskontroll, vad avser de bestämmelser i protokollet som omfattas av del III avdelning V i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (COM(2015)0193),

—

med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av den 24 februari 2016Technical assessment of the experience made with the Anti-Contraband and Anti-Counterfeit Agreement and General Release of 9 July 2004 among Philip Morris International and affiliates, the Union and its Member States (teknisk bedömning av erfarenheterna från avtalet om åtgärder mot smuggling och förfalskning av den 9 juli 2004 mellan Philip Morris International och dotterbolag, unionen och dess medlemsstater) (SWD(2016)0044),

—

med beaktande av sin resolution av den 11 oktober 2007 om följderna av avtalet mellan gemenskapen, medlemsstaterna och Philip Morris om att intensifiera kampen mot bedrägeri och cigarettsmuggling och framsteg med genomförandet rekommendationerna från parlamentets kommitté för undersökning av gemenskapens transiteringssystem (2),

—

med beaktande av frågan till kommissionen om tobaksavtalet (PMI-avtalet) (O-000010/2016 – B8-0109/2016),

—

med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Skyddet av EU:s ekonomiska intressen är en av kommissionens huvudprioriteringar. Den olagliga handeln med tobaksvaror, i synnerhet smuggling och förfalskning av cigaretter, kostar försiktigt räknat nationella budgetar och EU-budgeten minst 10 miljarder euro per år i förlorade offentliga intäkter.

B.

Olaglig handel är ett allvarligt brott som bidrar till att finansiera annan internationell organiserad brottslighet, bland annat handel med människor, narkotika och vapen, och i vissa fall terroristgrupper.

C.

Huvudsyftet med PMI-avtalet är att minska förekomsten av PMI-smuggelgods på EU:s olagliga tobaksmarknad.

D.

PMI-avtalet löper ut den 9 juli 2016.

E.

I sin tekniska bedömning av PMI-avtalet konstaterar kommissionen att detta huvudsyfte har uppfyllts på ett effektivt sätt. Kommissionen ifrågasätter dock den orsakskedja som har lett till detta resultat och påpekar att minskingen av PMI-smuggelgods inte har lett till en generell minskning av det totala antalet olagliga produkter på EU:s marknad.

F.

PMI-avtalet har inneburit finansiella förmåner för de offentliga intäkterna på cirka en miljard USD i årliga betalningar och 68,2 miljoner EUR i ersättning för beslag, vilket har fördelats mellan kommissionen (ca 10 %) och medlemsstaterna (ca 90 %). Det finns inga uppgifter om hur medlemsstaterna har spenderat de intäkter som erhållits enligt avtalet.

G.

Både de rättsliga ramarna och marknadssituationen för den olagliga tobakshandeln har förändrats betydligt sedan avtalet undertecknades, framför allt när det gäller den ökade förekomsten av icke-varumärkta cigaretter, ofta kallade cheap whites, samt utvecklingen av den nya marknaden för försäljning av flytande nikotin för e-cigaretter.

H.

Målen C-358/14 Republiken Polen mot Europaparlamentet och Europeiska unionens råd, C-477/14 Pillbox 38 (UK) Limited och C-547/14 Philip Morris Brands SARL med flera, som ifrågasätter direktiv 2014/40/EU, behandlas för närvarande vid domstolen och bör dras tillbaka av berörda tobakstillverkare snarast möjligt.

I.

Kommissionen har förpliktigat sig till att ratificera protokollet för att eliminera olaglig handel med tobaksvaror till WHO:s ramkonvention, vilket är ett viktigt steg mot en förstärkning av de rättsliga ramarna för kampen mot olaglig handel med tobaksvaror. Kommissionen har åtagit sig att uppmana tredjeländer att ratificera protokollet.

J.

Tobakssmuggling undergräver EU:s folkhälsopolitik och innebär att olagliga tobaksvaror finns tillgängliga – även för unga – med en betydande olaglig rabatt på många ställen. Inte nog med att förfalskade cigaretter tillverkas och importeras olagligt, de ingredienser som används är också okända, vilket innebär en allvarlig hälsofara.

1.

Europaparlamentet välkomnar protokollet för att eliminera olaglig handel med tobaksvaror (FCTC-protokollet) till WHO:s ramkonvention, och begär att ratificeringsprocessen slutförs så snart som möjligt.

2.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag att ratificera protokollet, liksom dess åtagande att uppmana medlemsstaterna och tredjeländer att ratificera det. Parlamentet noterar att 15 länder hittills har ratificerat FCTC-protokollet, däribland fem EU-medlemsstater, och att EU för närvarande förbereder sig för att ratificera det.

3.

Europaparlamentet uppmanar bestämt kommissionen att snabbt ratificera protokollet. Parlamentet anser dock att en förlängning av avtalet skulle sända skadliga och kontraproduktiva signaler till tredjeländer avseende olämpliga kopplingar mellan EU och tobaksindustrin trots att protokollet klart förbjuder sådana kopplingar.

4.

Europaparlamentet uttrycker sin uppfattning att en förlängning av PMI-avtalet eventuellt strider mot EU:s skyldigheter enligt artikel 5.3 i WHO:s ramkonvention, vilket skulle kunna skada EU:s rykte som global ledare när det gäller tobakskontroll.

5.

Europaparlamentet framhåller att det i riktlinjerna för genomförande av artikel 5.3 i WHO:s ramkonvention fastställs att det råder en grundläggande och ofrånkomlig konflikt mellan tobaksindustrins och folkhälsopolitikens intressen.

6.

Europaparlamentet välkomnar antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/40/EU av den 3 april 2014 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror och relaterade produkter och om upphävande av direktiv 2001/37/EG (direktivet om tobaksvaror). Parlamentet betonar att det i direktivet om tobaksvaror redan finns ett rättsligt krav på tobaksbolagen att införa och driva ett system för identifiering och spårning som måste vara i drift för cigaretter och rulltobak från och med den 20 maj 2019 och för andra tobaksvaror från och med den 20 maj 2024.

7.

Europaparlamentet betonar att kommissionen måste vidta omedelbara åtgärder för att säkerställa ett fullständigt införlivande av direktivet om tobaksvaror i samtliga medlemsstater. Parlamentet noterar att många medlemsstater informellt har meddelat kommissionen att de har slutfört införlivandet av direktivet. Parlamentet uppmanar kommissionen att efter tidsfristens utgång den 20 maj 2016 lämna fullständig information om den rådande situationen när det gäller införlivandet.

8.

Europaparlamentet påminner om att kommissionen i maj 2015 lovade att offentliggöra sin bedömning av PMI-avtalet så snart som möjligt. Parlamentet betonar att kommissionen sköt upp offentliggörandet av bedömningen flera gånger och att den slutligen offentliggjordes den 24 februari 2016, dagen före debatten om denna fråga i kammaren. Parlamentet är av den fasta åsikten att detta försenade offentliggörande utgör en allvarlig underlåtelse från kommissionens sida att uppfylla sina skyldigheter i fråga om transparens, gentemot både parlamentet och EU:s medborgare, vilket undergräver parlamentets möjligheter att i god tid uttrycka sina åsikter i denna komplexa och känsliga fråga.

9.

Europaparlamentet noterar kommissionens bedömning att PMI-avtalet effektivt har uppfyllt sitt mål att minska förekomsten av PMI-smuggelvaror på den olagliga tobaksmarknaden i EU, vilket framgår av en minskning på cirka 85 % av det antal äkta PMI-cigaretter som togs i beslag av medlemsstaterna mellan 2006 och 2014. Parlamentet konstaterar dock att kommissionen ifrågasätter den orsakskedja som har lett till detta resultat och också påpekar att minskningen av PMI-smuggelvaror inte har lett till någon generell minskning av mängden olagliga varor på EU-marknaden. Parlamentet konstaterar att smugglade varor från de stora tillverkarna i allt högre grad har ersatts av andra varor, däribland icke varumärkta cigaretter (cheap whites) som i regel tillverkas i tredjeländer.

10.

Europaparlamentet är djupt bekymrat över att budgeten för Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) delvis finansieras med årliga betalningar från tobaksindustrin, vilket anges i tobaksavtalen, eftersom detta kan leda till en viss intressekonflikt.

11.

Europaparlamentet understryker att PMI-avtalet var ett innovativt instrument för att bekämpa den olagliga tobakshandeln då det ursprungligen ingicks 2004, men betonar att marknaden och regleringsramarna avsevärt har förändrats sedan dess. Parlamentet betonar att avtalet inte behandlar viktiga särdrag i dagens olagliga handel med tobaksvaror, i synnerhet den stora andelen av handeln som nu består i så kallade cheap whites. Parlamentet anser därför att alla de aspekter som omfattas av PMI-avtalet kommer att täckas av de nya rättsliga ramarna i form av direktivet om tobaksvaror och protokollet till WHO:s ramkonvention.

12.

Europaparlamentet drar därför slutsatsen att PMI-avtalet inte bör förnyas, förlängas eller omförhandlas. Parlamentet uppmanar kommissionen att inte förnya, förlänga eller omförhandla avtalet bortom dess nuvarande slutdatum.

13.

Europaparlamentet uppmanar bestämt kommissionen att, innan PMI-avtalet löper ut, vidta alla de åtgärder som krävs på EU-nivå för att identifiera och spåra PMI-tobaksvaror, och att inleda rättsliga åtgärder i samband med alla beslag av olagliga varor från denna tillverkare tills alla bestämmelserna i direktivet om tobaksvaror är fullt tillämpliga, för att undvika alla luckor i lagstiftningen mellan den dag då PMI-avtalet löper ut och ikraftträdandet av direktivet om tobaksvaror och ramkonventionen om tobakskontroll.

14.

Europaparlamentet uppmanar PMI att fortsätta tillämpa bestämmelserna om spårning och tillbörlig aktsamhet (”kundkännedom”) i enlighet med det gällande avtalet, oavsett om detta förlängs eller ej.

15.

Europaparlamentet oroar sig över att de fyra avtalen med tobakstillverkare inte tar upp frågan om cheap whites. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att lägga fram en handlingsplan med nya åtgärder för att snarast möjligt behandla detta problem.

16.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå nya, kompletterande bestämmelser om införande av ett oberoende spårningssystem och tillämpning av tillbörlig aktsamhet (”kundkännedom”) på skuren råtobak, filter och papper som används av tobaksindustrin, som ett extra verktyg i kampen mot smuggelgods och förfalskade produkter.

17.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt till sekretariatet för Världshälsoorganisationens ramkonvention om tobakskontroll.

9.2.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 50/38

—

med beaktande av sina tidigare resolutioner om Kazakstan, inklusive dem av den 18 april 2013 (1), av den 15 mars 2012 (2), av den 22 november 2012 med Europaparlamentets rekommendationer till rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten om förhandlingarna om det utvidgade partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan EU och Kazakstan (3), av den 15. december 2011 om hur genomförandet av EU:s strategi för Centralasien framskrider (4) samt av den 17 september 2009 om fallet Jevgenij Zhovtis i Kazakstan (5),

—

med beaktande av kommentarer från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Federica Mogherini, efter undertecknandet av det utvidgade partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan EU och Kazakstan den 21 december 2015,

—

med beaktande av den sjunde omgången av den årliga människorättsdialogen mellan EU och Kazakstan i Astana den 26 november 2015,

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 22 juni 2015 om EU:s strategi för Centralasien,

—

med beaktande av den fjärde lägesrapporten av den 13 januari 2015 om genomförandet av EU-strategin för Centralasien, som antogs 2007,

—

med beaktande av rapporten från den särskilde rapportören om rätten till frihet att delta i fredliga sammankomster och föreningsfrihet, Maina Kiai, efter hans besök i Kazakstan, framlagd den 16 juni 2015,

—

med beaktande av det utvidgade partnerskaps- och samarbetsavtalet, som undertecknades den 21 december 2015,

—

med beaktande av artikel 19 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter,

—

med beaktande av den allmänna förklaringen från 1948 om de mänskliga rättigheterna,

—

med beaktande av artikel 20 i Kazakstans författning,

—

med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Den 21 december 2015 undertecknade EU och Kazakstan ett utvidgat partnerskaps- och samarbetsavtal som syftade till att ge en bred ram för stärkt politisk dialog och samarbete i rättsliga och inrikes frågor samt på många andra områden. I avtalet läggs stor vikt vid demokrati, rättsstatliga principer, mänskliga rättigheter och grundläggande friheter samt hållbar utveckling och samarbete med det civila samhället.

B.

Kazakstan är en viktig internationell aktör och har en viktig funktion att fylla för den politiska och socioekonomiska utvecklingen och för säkerhetssituationen i hela regionen. Kazakstan har spelat en positiv roll i Centralasien med sina insatser för att utveckla goda grannförbindelser med angränsande länder, återuppta det regionala samarbetet och under fredliga former lösa alla bilaterala frågor. EU har ett starkt intresse av att fördjupa det politiska och ekonomiska samarbetet samt säkerhetssamarbetet med Centralasien genom en stark och öppen och strategisk relation mellan EU och Kazakstan.

C.

Avtalet kommer att behöva ratificeras av parlamenten i alla de 28 EU-medlemsstaterna och av Europaparlamentet. Avtalet kommer inte enbart att stärka den politiska dialogen mellan EU och Kazakstan och främja ömsesidig handel och investeringar, utan det innebär också stark betoning på internationella skyldigheter. Det bör medges att förbättringar gjordes när det gäller deltagande för det civila samhället under loppet av avtalsförhandlingarna genom åtgärder vidtagna för att involvera det civila samhället i det politiska beslutsfattandet.

D.

Den allmänna situationen när det gäller yttrandefrihet har försämrats under senare år. I december 2015 grep de kazakstanska myndigheterna Guzal Bajdalinova, som är journalist och ägare till nyhetssajten Nakanune.kz, i anknytning till ett brottmål med hänvisning till anklagelsen ”avsiktlig publicering av falsk information”. Efter gripandet av Guzal Bajdalinova förekom det farhågor för att oberoende medier i Kazakstan utsattes för trakasserier. Den 29 februari 2016 frikände en domstol Julija Kozlova, som skriver för Nakanune.kz.

E.

En brottsutredning pågår mot Sejtkazy Matajev, ledare för den nationella pressklubben och journalisternas fackförbund, som anklagas för att ha förskingrat miljoner kazakstanska tenge i offentliga medel. Den 22 februari 2016 greps Sejtkazy Matajev, som bestrider anklagelserna, och hans son Aset Matajev, som är direktör för den oberoende nyhetsbyrån KazTag. Aset Matajev släpptes efter förhör.

F.

Den 22 januari 2016 fällde en domstol Ermek Narymbajev och Serikzjan Mambetalin – bloggare som hade gripits i oktober 2015 anklagade för ”anstiftan till nationell osämja” – och dömde dem till tre års respektive två års fängelse. Bloggaren Bolatbek Bljalov sattes i tidsbegränsad husarrest.

G.

De kazakstanska myndigheterna har stängt oberoende medier och oppositionsmedier, inklusive Assandi Times, Pravdivaya och tidningarna ADAM bol och ADAM. I slutet av 2012 stämde de kazakstanska myndigheterna oberoende medier och oppositionsmedier, särskilt dagstidningarna Golos Respubliki och Vzgljad, liksom även närstående dagstidningar och webbplatser samt teveportalerna K+ och Stan.TV.

H.

I oktober 2014 dömde en domstol i Almaty Havas Worldwide Kazakhstan till att betala 34 miljoner kazakstanska tenge i böter.

I.

Det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter är ett viktigt finansieringsverktyg för stöd till civilsamhällets organisationer och demokratisering i såväl landet som regionen.

J.

Enligt ILGA (den internationella sammanslutningen för homosexuella, bisexuella, transpersoner och intersexuella) konfronteras hbti-personer i Kazakstan med rättsliga problem och diskriminering som andra medborgare inte upplever. Både manliga och kvinnliga homosexuella handlingar är lagliga i Kazakstan, men homosexuella par och hushåll företrädda av homosexuella par har inte rätt till samma rättsliga skydd som heterosexuella gifta par.

K.

Den 20 mars 2016 kommer Kazakstan att hålla ett tidigarelagt parlamentsval, vilket borde föregås av garantier för yttrandefrihet i samhället samt för enkel och öppen registrering av politiska partier som betraktas som fria och opartiska. Enligt slutrapporten om valobservatörsuppdraget av den 3 april 2012 från Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) var valet 2012 behäftat med ”väsentliga oegentligheter” (6).

L.

En ny strafflag, en ny lag om administrativa förseelser och en ny straffprocesslag trädde i kraft den 1 januari 2015.

M.

Kazakstan ligger på plats 160 av 180 länder i 2015 års pressfrihetsindex från Reportrar utan gränser.

N.

EU har kontinuerligt arbetat med Kazakstan på vägen mot anslutning till WTO, vilket nu har lett till att förhandlingarna om anslutning till WTO är fullföljda. Det är viktigt att Kazakstan följer rättsstatsprincipen, lever upp till sina internationella skyldigheter och garanterar rättssäkerhet för internationella bolag med verksamhet i landet samt skyddar deras investeringar.

O.

Utvecklingssamarbetet med Kazakstan fokuserar på att stärka de regionala och lokala myndigheternas kapacitet, stödja reformen av rättsväsendet och förbättra den offentliga sektorns förmåga att genomföra sociala och ekonomiska reformer.

1.

Europaparlamentet understryker att förbindelserna mellan EU och Kazakstan är viktiga liksom att det är viktigt att stärka det ekonomiska och politiska samarbetet på alla områden. Parlamentet understryker att EU har stort intresse av en hållbar relation med Kazakstan när det gäller politiskt och ekonomiskt samarbete.

2.

Europaparlamentet ger uttryck för sina farhågor när det gäller klimatet för media och yttrandefrihet i Kazakstan. Parlamentet känner särskild oro inför trycket mot oberoende medier och de möjligen negativa följdverkningarna av ny föreslagen lagstiftning om finansiering av civilsamhällets organisationer. Yttrandefrihet för oberoende medier, bloggare och enskilda medborgare är ett universellt värde som inte får kompromissas med.

3.

Europaparlamentet beklagar att nyhetssajter, sociala medier och andra webbplatser har blockerats urskillningslöst med hänvisning till att de publicerar olagligt innehåll och uppmanar de kazakstanska myndigheterna att se till att åtgärder som innebär inskränkningar i internetåtkomst vidtas på laglig grund. Parlamentet oroas över de ändringar i kommunikationslagen som antogs 2014.

4.

Europaparlamentet är djupt oroat över bristande respekt för och brott mot fångars rättigheter i Kazakstans fängelsesystem. Parlamentet känner oro över det fysiska och psykiska välbefinnandet för fångarna Vladimir Kozlov, Vadim Kuramsjin (som fick Ludovic Trarieux internationella pris för mänskliga rättigheter 2013) och Aron Atabek, vilka har dömts på politiska grunder, och kräver att de omedelbart får tillgång till läkarvård och tillåts ta emot regelbundna besök, inklusive av familjemedlemmar, juridiska ombud och företrädare för organisationer för mänskliga och fångars rättigheter.

5.

Europaparlamentet erkänner ”100-stegsprogrammet” som ett försök att ta itu med brådskande reformer i Kazakstan. Parlamentet uppmanar Kazakstan att genomföra den nationella mekanismen för förhindrande av tortyr och att inleda en debatt om de nya straff- och brottmålslagarna.

6.

Europaparlamentet betonar att djupare politiska och ekonomiska förbindelser med EU, vilket planeras i det nyligen undertecknade utvidgade partnerskaps- och samarbetsavtalet, måste baseras på gemensamma värden och få gensvar i form av ett aktivt och konkret engagemang från Kazakstans sida för politiska och demokratiska reformer på grundval av landets internationella skyldigheter och åtaganden.

7.

Europaparlamentet välkomnar att ett antal fängslade människorätts- och arbetsrättsaktivister har släppts sedan den senaste människorättsdialogen.

8.

Europaparlamentet understryker att den legitima kampen mot terrorism och extremism inte får tas som en förevändning för att förbjuda oppositionsverksamhet, förhindra yttrandefrihet eller hämma rättsväsendets oberoende.

9.

Europaparlamentet uppmanar till översyn av de artiklar i strafflagen som kan användas för att kriminalisera lagligt uppträdande som skyddas av människorättslagstiftning, särskilt artikel 174 om ”anstiftan av social, nationell, klan-, ras-, klassbaserad eller religiös osämja”.

10.

Europaparlamentet uppmanar de kazakstanska myndigheterna att ogiltigförklara domarna mot bloggarna, inklusive Ermek Narymbajev, Serikzjan Mambetalin och Bolatbek Bljalov. Parlamentet kräver att Guzal Bajdalinova släpps och att trakasserierna mot Sejtkazy och Aset Matajev upphör. Parlamentet påpekar i detta sammanhang att mål som gäller journalister bör vara offentliga och att det inte får förekomma några trakasserier under förfarandet.

11.

Europaparlamentet uppmanar till frigivning av oppositionsledaren Vladimir Kozlov, som för närvarande hålls under stränga fängelseförhållanden i väntan på en oberoende och opartisk omprövning av hans fall.

12.

Europaparlamentet känner starka betänkligheter inför lagen om icke-statliga organisationer, vilken undergräver de icke-statliga organisationernas närvaro och oberoende i Kazakstan. Parlamentet uppmanar enträget de kazakstanska myndigheterna att under alla förhållanden garantera att alla människorättsaktivister och icke-statliga organisationer i Kazakstan har möjlighet att utöva sina legitima människorättsaktiviteter utan rädsla för repressalier och fritt från alla begränsningar.

13.

Europaparlamentet välkomnar Kazakstans ambition att aktivt delta som medlare/medhjälpare i internationella säkerhetsfrågor som berör hela regionen. Parlamentet uppmanar de kazakstanska myndigheterna att stå fast vid sina internationella åtaganden, inklusive de som rör rättsstatliga principer och rättsväsendets oberoende.

14.

Europaparlamentet välkomnar de regelbundna människorättsdialogerna mellan EU och Kazakstan. Parlamentet understryker att människorättsdialogerna mellan EU och de kazakstanska myndigheterna är viktiga. Parlamentet uppmanar till en förstärkning av dialogerna så att de leder till att ett forum inrättas där frågor kan behandlas öppet. Det är viktigt att dialogerna blir verksamma och resultatinriktade.

15.

Europaparlamentet uppmanar EU, särskilt Europeiska utrikestjänsten, att följa utvecklingen i Kazakstan noggrant, att ta upp frågor med de kazakstanska myndigheterna vid behov, att erbjuda bistånd och att rapportera regelbundet till parlamentet. Parlamentet uppmanar EU-delegationen i Astana att fortsätta sin aktiva övervakning av situationen och ta upp frågor om yttrandefrihet i alla relevanta bilaterala möten med Kazakstan.

16.

Europaparlamentet uppmanar enträget de kazakstanska myndigheterna att fullt ut genomföra rekommendationerna från OSSE:s kontor för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter före nästa parlamentsval och att vidta konkreta åtgärder för att genomföra rekommendationerna från FN:s särskilda rapportör om mötes- och föreningsfrihet. Parlamentet påminner Kazakstan om dess ambition att kandidera till en icke-permanent post i FN:s säkerhetsråd 2017–2018.

17.

Europaparlamentet uppmanar de kazakstanska myndigheterna att ansluta sig till de mål för hållbar utveckling som nyligen antagits på internationell nivå.

18.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter, medlemsstaternas regeringar och parlament, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, FN:s råd för mänskliga rättigheter samt Kazakstans regering och parlament.

9.2.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 50/42

—

med beaktande av sina tidigare resolutioner om Egypten, särskilt resolutionerna av den 17 december 2015 (1) och den 15 januari 2015 (2),

—

med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser om Egypten av den 21 augusti 2013 och av den 10 februari 2014,

—

med beaktande av associeringsavtalet mellan EU och Egypten,

—

med beaktande av EU:s riktlinjer om dödsstraff, om tortyr, om yttrandefrihet och om människorättsförsvarare,

—

med beaktande av svaret av den 27 oktober 2015 från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik på den skriftliga frågan E-010476/2015 om EU:s och medlemsstaternas militära stöd till Egypten,

—

med beaktande av Egyptens författning, framför allt artiklarna 52 (om tortyr) och 93 (om den internationella människorättslagstiftningens bindande karaktär),

—

med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och FN:s tortyrkonvention, som Egypten är part i,

—

med beaktande av uttalandet från den egyptiska kommissionen för rättigheter och friheter som rapporterade om att 1 700 personer försvunnit i de statliga säkerhetsstyrkornas förvar 2015,

—

med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Enligt de uppgifter som finns tillgängliga försvann Giulio Regeni, en 28-årig italiensk doktorand från Cambridge University, den 25 januari 2016 efter att ha lämnat sin bostad i Kairo. Hans kropp hittades den 3 februari 2016 nära en väg i en förort till Kairo.

B.

De egyptiska myndigheterna beordrade att en obduktion skulle genomföras före kroppens repatriering till Italien, där italienska utredare genomförde en egen obduktion. Resultaten har inte offentliggjorts än. De egyptiska myndigheterna har bedyrat att de inte har någonting att dölja i samband med mordet, att de är lika intresserade av att komma fram till sanningen och att de är beredda att samarbeta fullt ut med sina italienska motparter under pågående utredning.

C.

Enligt rapporter i medierna och till den italienska ambassadören i Kairo hade Giulio Regenis kropp misshandlats allvarligt och utsatts för många olika former av tortyr. Den italienska inrikesministern sade att kroppen visade tecken på ”något inhumant, djuriskt, en oacceptabel våldshandling”.

D.

I Kairo forskade Giulio Regeni på utvecklingen av oberoende fackföreningar efter Mubaraks och Mursis styre, och han hade kontakt med regeringsmotståndare.

E.

Fallet Giulio Regeni är ett av många påtvingade försvinnanden i Egypten sedan juli 2013. Dessa försvinnanden bestraffas inte.

F.

Egyptens nuvarande regering har bedrivit en storskalig kampanj med godtyckliga frihetsberövanden mot regeringskritiker, däribland journalister, människorättsförsvarare samt medlemmar av politiska och sociala rörelser. Enligt de egyptiska myndigheterna har fler än 22 000 personer frihetsberövats sedan juli 2013.

G.

Myndigheterna hotar att stänga El Nadim-centret för behandling och rehabilitering av våldsoffer på grund av felaktiga anklagelser om hälsomässiga överträdelser. Centret har varit mycket viktigt för behandlingen av vålds- och tortyroffer, och har varit avgörande i tillhandahållandet av information om tortyr, dödsfall och de värsta fall av övergrepp som förekommit vid frihetsberövanden.

H.

Egypten är sedan länge en strategisk partner för Europeiska unionen. Nivån på EU:s engagemang i Egypten bör vara incitamentbaserad i linje med ”mer för mer”-principen i den europeiska grannskapspolitiken, och vara beroende av att det görs framsteg i reformeringen av demokratiska institutioner och i samband med rättsstatliga principer och mänskliga rättigheter. Den 21 augusti 2013 gav rådet (utrikes frågor) vice ordföranden/den höga representanten i uppdrag att se över EU:s bistånd till Egypten. Utrikesrådet beslutade att EU:s samarbete med Egypten skulle justeras enligt händelseutvecklingen på plats.

I.

Utrikesrådet angav i sina slutsatser av den 21 augusti 2013 att ”medlemsstaterna [också enades] om att dra in licenserna för export till Egypten av utrustning som kan användas för internt förtryck och att ompröva licenserna för export av sådan utrustning som omfattas av gemensam ståndpunkt 2008/944/Gusp och se över sitt stöd på säkerhetsområdet med Egypten”. Dessa slutsatser upprepades av utrikesrådet i februari 2014. Vice ordföranden/den höga representanten bekräftade i sitt svar av den 27 oktober 2015 på den skriftliga frågan E-010476/2015 att dessa slutsatser utgjorde ”ett politiskt ställningstagande mot allt militärt stöd till Egypten”.

J.

I den egyptiska författningen, som antogs 2014, föreskrivs grundläggande rättigheter och friheter.

K.

Egypten brottas med terrorism från olika jihadorganisationer som är verksamma i landet, i synnerhet på Sinaihalvön, med kopplingar till Islamiska staten och andra terroristorganisationer som är verksamma i Libyenkrisen. Den pågående konflikten i Libyen har direkta konsekvenser för Egyptens säkerhet. Den pågående krisen utgör även ett allvarligt problem för Europeiska unionen, i synnerhet för Italien.

1.

Europaparlamentet fördömer kraftfullt tortyren av och mordet på EU-medborgaren Giulio Regeni under misstänkta omständigheter, och uttrycker sin djupa sympati och sitt deltagande med de anhöriga.

2.

Europaparlamentet uppmanar de egyptiska myndigheterna att i enlighet med internationella skyldigheter tillhandahålla de italienska myndigheterna alla de handlingar och uppgifter som krävs för en snabb, transparent och oberoende gemensam utredning i fallet Giulio Regeni, samt att göra allt de kan för att ställa förövarna av brottet inför rätta så snart som möjligt.

3.

Europaparlamentet understryker med stor oro att fallet Giulio Regeni inte är en isolerad händelse, utan att det förekommit tortyr, dödsfall i häkten och påtvingade försvinnanden över hela Egypten under senare år, något som helt klart strider mot artikel 2 i associeringsavtalet mellan EU och Egypten, enligt vilket det framhålls att förhållandena mellan EU och Egypten måste utgå från respekten för demokratiska principer och de grundläggande mänskliga rättigheterna enligt den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, som är en viktig del av avtalet. Parlamentet uppmanar därför Europeiska utrikestjänsten och medlemsstaterna att med de egyptiska myndigheterna lyfta frågan om det rutinmässiga användandet av påtvingade försvinnanden och tortyr, samt att trycka på för en effektiv reform av Egyptens säkerhetsapparat och rättsväsen.

4.

Europaparlamentet är djupt oroat över det överhängande hotet om tvångsstängning av El Nadim-centret för hantering och rehabilitering av vålds- och tortyroffer. Parlamentet yrkar på att ordern om dess administrativa stängning genast dras tillbaka.

5.

Europaparlamentet uttrycker sin oro över de fortsatta trakasserierna mot den egyptiska kommissionen för rättigheter och friheter på grund av dess framträdande roll i kampanjen för att stoppa påtvingade försvinnande i Egypten.

6.

Europaparlamentet påminner de egyptiska myndigheterna om deras nationella och internationella rättsliga skyldigheter, och uppmanar dem att prioritera arbetet med att skydda och främja mänskliga rättigheter och se till att ansvar utkrävs för kränkningar av sådana rättigheter. Parlamentet kräver återigen ett omedelbart och ovillkorligt frigivande av alla personer som frihetsberövats och dömts enbart för att de utövat sin rätt till yttrandefrihet och frihet att delta i fredliga sammankomster, däribland mediearbetare och bloggare. Parlamentet uppmanar Egyptens myndigheter att säkerställa rätten till en rättvis rättegång i enlighet med internationella normer.

7.

Europaparlamentet uppmanar Egyptens regering att garantera att inhemska och internationella civilsamhällesorganisationer och oberoende fackföreningar kan verka fritt utan regeringsinblandning eller hot i landet. Parlamentet uppmanar de egyptiska myndigheterna att dra tillbaka de reseförbud som ett antal av Egyptens ledande människorättsförsvarare belagts med.

8.

Europaparlamentet förväntar sig att den nya författningen, som antogs den 14 och 15 januari 2014, framför allt artiklarna 52, 73 och 93, kommer att utgöra ett viktigt steg framåt i landets övergång till demokrati.

9.

Europaparlamentet noterar inrättandet av den nya folkförsamlingen, och uppmanar den att snarast möjligt se över både den repressiva protestlagen från november 2013, vilken har tillämpats för att slå ned på alla former av fredliga protester, och möteslagen från 1914. Parlamentet efterlyser även en översyn av all annan repressiv lagstiftning som antagits i strid med Egyptens författning, såsom lagen om terroristhandlingar och lagen om terroristenheter, som skulle kunna missbrukas för internt förtryck snarare än att förbättra den kollektiva säkerheten. Parlamentet betonar att det är redo att, i partnerskap med landets myndigheter, studera möjligheten att utveckla ett program för kapacitetsuppbyggnad för det egyptiska parlamentet.

10.

Europaparlamentet vidhåller att man endast genom att skapa ett verkligt pluralistiskt samhälle där man respekterar alla olika åsikter och livsstilar kan uppnå långsiktig stabilitet och säkerhet i Egypten, och uppmanar landets myndigheter att bidra till en försoningsdialog som inkluderar alla krafter som använder icke-våld, inbegripet icke våldsamma islamister, för att bygga upp förtroendet för politiken och ekonomin i en inkluderande politisk process.

11.

Europaparlamentet understryker vikten av att Europeiska unionen fortsätter samarbeta med Egypten som en viktig granne och partner, samt Egyptens roll för att säkra stabiliteten i regionen. Parlamentet delar den egyptiska befolkningens oro för de ekonomiska, politiska och säkerhetsmässiga utmaningar som deras land och regionen står inför. Parlamentet fördömer terroristattackerna mot egyptiska civila och militärer.

12.

Europaparlamentet efterlyser att EU, i synnerhet vice ordföranden/den höga representanten och EU:s delegation i Kairo, säkerställer regelbundna utbyten med människorättsförsvarare och andra oliktänkande för att stötta dem som är i fara eller frihetsberövade och övervakar deras rättegångar på ett omfattande sätt.

13.

Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att följa utrikesrådets slutsatser från augusti 2013 fullt ut när det gäller export av militär teknologi och utrustning samt säkerhetssamarbete. Parlamentet kräver att exporten av övervakningsutrustning ställs in när det finns bevis för att sådan utrustning skulle kunna användas för att kränka de mänskliga rättigheterna. Vice ordföranden/den höga representanten uppmanas att rapportera om den rådande situationen för EU-medlemsstaternas militära och säkerhetsmässiga samarbete med Egypten och utarbeta en färdplan i nära samråd med Europaparlamentet med konkreta åtgärder som ska vidtas av de egyptiska myndigheterna för att åstadkomma betydande förbättringar i fråga om människorättssituationen och genomföra övergripande reformer av rättsväsendet innan utrikesrådets slutsatser från augusti 2013 eventuellt kan omprövas.

14.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas parlament och regeringar samt Arabrepubliken Egyptens president och regering och Afrikanska kommissionen för mänskliga och folkens rättigheter.

9.2.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 50/45

—

med beaktande av sina tidigare resolutioner om Demokratiska republiken Kongo, särskilt av den 9 juli 2015 (1) och den 17 december 2015 (2),

—

med beaktande av det gemensamma pressmeddelandet av den 16 februari 2016 från Afrikanska unionen, Förenta nationerna, Europeiska unionen och Internationella organisationen för frankofoni om nödvändigheten av en inkluderande politisk dialog i Demokratiska republiken Kongo samt deras åtagande att stödja de kongolesiska aktörerna i arbetet med att befästa demokratin i landet,

—

med beaktande av EU:s lokala uttalande av den 19 november 2015 till följd av inledandet av den nationella dialogen i Demokratiska republiken Kongo,

—

med beaktande av uttalandet av den 9 november 2015 från ordföranden för FN:s säkerhetsråd om situationen i Demokratiska republiken Kongo,

—

med beaktande av EU:s lokala uttalande av den 21 oktober 2015 om människorättssituationen i Demokratiska republiken Kongo,

—

med beaktande av uttalandet av den 12 oktober 2015 från Europeiska utrikestjänstens talesperson om att valkommissionens chef i Demokratiska republiken Kongo avgått,

—

med beaktande av resolutionerna från FN:s säkerhetsråd om Demokratiska republiken Kongo, särskilt resolution 2198 (2015) om förnyande av sanktionssystemet för Demokratiska republiken Kongo och av expertgruppens mandat, samt resolution 2211 (2013) om förnyande av mandatet för FN:s stabiliseringsuppdrag i Demokratiska republiken Kongo (Monusco),

—

med beaktande av det gemensamma pressmeddelandet av den 2 september 2015 från gruppen av internationella sändebud och företrädare för området kring de afrikanska stora sjöarna om val i Demokratiska republiken Kongo,

—

med beaktande av årsrapporten av den 27 juli 2015 från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter om människorättssituationen i Demokratiska republiken Kongo och om verksamheten för FN:s gemensamma människorättskontor (UNJHRO) i landet,

—

med beaktande av uttalandet av den 25 januari 2015 från Federica Mogherini, vice ordförande för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, till följd av antagandet av den nya vallagen i Demokratiska republiken Kongo,

—

med beaktande av rapporten av den 12 januari 2015 från FN:s expertgrupp om Demokratiska republiken Kongo,

—

med beaktande av Nairobiförklaringarna från december 2013,

—

med beaktande av ramavtalet för fred, säkerhet och samarbete för Demokratiska republiken Kongo och regionen, som undertecknades i Addis Abeba i februari 2013,

—

med beaktande av Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter från juni 1981,

—

med beaktande av Afrikanska stadgan om demokrati, val och samhällsstyrning,

—

med beaktande av Demokratiska republiken Kongos konstitution av den 18 februari 2006,

—

med beaktande av Cotonouavtalet,

—

med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Nästa president- och parlamentsval, som planerats till november 2016, kan innebära en ny möjlighet till ett demokratiskt maktskifte.

B.

Enligt Demokratiska republiken Kongos konstitution kan landets president tjänstgöra i högst två mandatperioder.

C.

President Joseph Kabila, som suttit vid makten sedan 2001, har av sina motståndare anklagats för att med administrativa och tekniska medel försöka försena valet och stanna kvar vid makten även efter att hans mandat löpt ut, och han har fortfarandet inte deklarerat offentligt att han kommer att träda tillbaka vid mandatperiodens slut. Detta har orsakat tilltagande politiska spänningar, oroligheter och våld i landet.

D.

Det har uttryckts tvivel om i vad mån den oberoende nationella valkommissionen Ceni verkligen är oberoende och opartisk.

E.

Sedan januari 2015 har kongolesiska säkerhets- och underrättelsetjänstemän slagit till mot fredliga aktivister, politiska ledare och andra som motsätter sig försök att göra det möjligt för president Kabila att ändra konstitutionen för att kunna stanna kvar vid makten efter den i konstitutionen fastställda gränsen på två mandatperioder. Människorättsgrupper rapporterar med jämna mellanrum om den försämrade situationen för de mänskliga rättigheterna och för yttrande- och mötesfriheten i Demokratiska republiken Kongo, med bland annat övervåld mot fredliga demonstranter och ett ökande antal politiskt motiverade rättegångar. Monusco har under det senaste året registrerat över 260 valrelaterade människorättskränkningar, främst riktade mot politiska motståndare, civilsamhället och journalister. UNJHRO i Demokratiska republiken Kongo säger sig ha dokumenterat över 400 fall av människorättskränkningar, däribland 52 gripanden, sedan början av 2016.

F.

I juni 2015 tillkännagav president Kabila att en nationell dialog skulle inledas. De formella förberedelserna inför denna dialog har ännu inte påbörjats, eftersom två stora oppositionsgrupper beslutat att inte delta på grund av att de ser detta som en förhalningstaktik.

G.

I september 2015 blev sju högt uppsatta politiker uteslutna ur Demokratiska republiken Kongos regeringskoalition sedan de undertecknat ett brev med krav på att president Kabila skulle följa konstitutionen och inte klamra sig fast vid makten efter utgången av sin mandatperiod. Samma månad bröt våldsamma sammandrabbningar ut i Kinshasa, där en sammankomst med motståndare till alla försök till en författningsvidrig tredje mandatperiod angreps våldsamt.

H.

Bland de godtyckligt frihetsberövade återfinns Fred Bauma och Yves Makwambala, människorättsaktivister från rörelsen Filimbi (”Visselpipan”), som båda greps för att ha deltagit i ett seminarium avsett att uppmuntra landets ungdom att fullgöra sina skyldigheter som medborgare på ett fredligt och ansvarsfullt sätt. De har nu suttit fängslade i 11 månader, och Europaparlamentet krävde deras frigivande redan i ovannämnda resolution av den 9 juli 2015.

I.

Ledare för Demokratiska republiken Kongos största oppositionspartier, icke-statliga organisationer och ungdomsrörelser för demokrati uppmanade landets medborgare att stanna hemma från arbetet och skolan den 16 februari 2016 i samband med den så kallade Ville morte (”Döda staden”), en dag tillägnad minnet av dem som dödades under en marsch för demokrati den 16 februari 1992, och att protestera mot förseningarna i anordnandet av presidentval och regeringens påstådda underlåtenhet att följa konstitutionen.

J.

Åtta ungdomsaktivister och minst 30 anhängare av den politiska oppositionen frihetsberövades den 16 februari 2016 eller dagarna däromkring i anslutning till denna nationella strejk, medan andra aktivister tog emot hot via textmeddelanden från okända telefonnummer. Sysselsättningsminister Willy Makiashi förbjöd offentligt anställda att delta i strejken. Sex medlemmar av Lucha-rörelsen dömdes till sex månaders fängelse. Handlare och tjänstemän som hörsammade Döda staden-dagen fick sina affärer stängda eller blev föremål för disciplinära påföljder.

K.

Afrikanska unionen, FN, EU och Internationella organisationen för frankofoni har gemensamt understrukit betydelsen av dialog och strävan efter en uppgörelse mellan de politiska aktörerna i vilken demokratin och rättsstatsprincipen respekteras, och har uppmanat alla politiska aktörer i Demokratiska republiken Kongo att samarbeta fullt ut med de medlare som utsetts av världssamfundet.

L.

Situationen förvärras av den fortsatt existerande och befästa straffriheten i Demokratiska republiken Kongo. Säkerhetssituationen i Demokratiska republiken Kongo fortsätter att försämras, särskilt i de östra delarna av landet, på grund av våld orsakat av över 30 utländska och inhemska väpnade grupper, och det kommer ständigt rapporter om kränkningar av de mänskliga rättigheterna och folkrätten med bland annat riktade attacker mot civila, utbrett sexuellt och könsrelaterat våld, väpnade gruppers systematiska rekryteringar av och övergrepp mot barn samt utomrättsliga avrättningar.

M.

På senare tid har mediefriheten försämrats i Demokratiska republiken Kongo. Regeringstjänstemän har strypt yttrandefriheten genom att stänga medieföretag (särskilt sådana som rapporterat om protesterna), textmeddelandetjänster och internet. I februari 2016 stängde regeringen två privata tv-kanaler i Lubumbashi. I sin senaste årsrapport från november 2015 förtecknade Journalister i fara, en partnerorganisation till Reportrar utan gränser, 72 fall av attacker mot journalister och media i Demokratiska republiken Kongo och avslöjade att 60 % av kränkningarna av pressfriheten utförs av företrädare för militären, den nationella säkerhetstjänsten (ANR) eller polisen. Sändningarna från Radio France International ställdes in i samband med protesterna på Döda staden-dagen.

N.

Det nationella vägledande programmet 2014–2020 för Demokratiska republiken Kongo, som finansierats med 620 miljoner euro ur den elfte europeiska utvecklingsfonden, prioriterar en förstärkning av samhällsstyret och rättsstaten, bland annat genom reformer av rättsväsendet, polisen och armén.

1.

Europaparlamentet uppmanar myndigheterna i Demokratiska republiken Kongo att uttryckligen åta sig att följa konstitutionen och se till att det hålls val i rätt tid mot slutet av 2016 i full överensstämmelse med Afrikanska stadgan om demokrati, val och samhällsstyrning, och att garantera ett klimat som gynnar öppna, trovärdiga och inkluderande val. Parlamentet framhåller att framgångsrikt genomförda val är av avgörande betydelse för landets långsiktiga stabilitet och utveckling.

2.

Europaparlamentet uttrycker djup oro över den försämrade säkerhets- och människorättssituationen i Demokratiska republiken Kongo, i synnerhet över de återkommande rapporterna om tilltagande politiskt våld och de allvarliga restriktioner och hotelser som drabbat människorättsförsvarare, politiska motståndare och journalister inför den förestående valcykeln. Parlamentet lyfter fram regeringens ansvar för att förhindra en fördjupning av den pågående politiska krisen och en upptrappning av våldet och för att respektera, skydda och främja medborgarnas medborgerliga och mänskliga rättigheter.

3.

Europaparlamentet fördömer skarpt all användning av våld mot fredliga, obeväpnade demonstranter. Parlamentet erinrar om att yttrande-, förenings- och mötesfrihet är grundvalen för ett dynamiskt politiskt och demokratiskt liv. Parlamentet fördömer skarpt de tilltagande begränsningarna av det demokratiska utrymmet och det riktade undertryckandet av oppositionen, civilsamhället och medierna. Parlamentet kräver ett omedelbart och villkorslöst frigivande av alla politiska fångar, däribland Yves Makwambala, Fred Bauma och andra aktivister inom och anhängare av Filimbi och Lucha, och av människorättsförsvararen Christopher Ngoyi.

4.

Europaparlamentet anser att bekämpande av straffrihet är en nödvändig förutsättning för ett återupprättande av freden i Demokratiska republiken Kongo. Parlamentet vill att Demokratiska republiken Kongos regering tillsammans med internationella partner inleder en fullständig, grundlig och insynsvänlig utredning av de människorättskränkningar som ägde rum under de valrelaterade protesterna, i syfte att identifiera alla fall av olagliga handlingar och förvägrade rättigheter eller friheter. Parlamentet efterlyser åtgärder för att se till att förövarna av människorättskränkningar, krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och sexuella våldshandlingar mot kvinnor och de ansvariga för rekrytering av barnsoldater anmäls, identifieras, åtalas och straffas i enlighet med nationell och internationell straffrätt.

5.

Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och medlemsstaterna att dra full nytta av alla politiska instrument, däribland rekommendationerna i slutrapporten från EU:s valobservatörsuppdrag 2011 och i rapporten från uppföljningsuppdraget 2014, och att utöva politiska påtryckningar på högsta nivå för att förhindra en spridning av det valrelaterade våldet i Demokratiska republiken Kongo och ytterligare destabilisering av området kring de stora sjöarna.

6.

Europaparlamentet noterar EU:s och världssamfundets beredvillighet att stödja valprocessen i Demokratiska republiken Kongo förutsatt att en giltig tidsplan för valet offentliggörs och att konstitutionens bestämmelser efterlevs. Parlamentet anser att detta stöd bör riktas in på registrering av väljare, utbildning och säkrande av valet. Parlamentet framhåller att karaktären av och storleken på EU:s stöd till valprocessen i landet måste vara beroende av framstegen med att genomföra rekommendationerna från valobservatörsuppdragen 2011 och 2014, särskilt vad gäller garantierna om valkommissionen Cenis oberoende, översynen av röstlängden, budgetmässiga krav och efterlevnad av den konstitutionsenliga tidsramen.

7.

Europaparlamentet uppmanar de kongolesiska myndigheterna att så snart som möjligt ratificera Afrikanska stadgan om demokrati, val och samhällsstyrning.

8.

Europaparlamentet framhåller AU:s avgörande roll för att förhindra en politisk kris i Centralafrika och uppmanar AU:s medlemsstater, särskilt Sydafrika, att verka för att Demokratiska republiken Kongos konstitution efterlevs. Parlamentet uppmanar med eftertryck EU att utnyttja alla sina diplomatiska och ekonomiska verktyg, däribland det kommande undertecknandet av ekonomiska partnerskapsavtal, för att nå detta mål.

9.

Europaparlamentet erinrar om att oppositionens fulla deltagande, ett oberoende civilsamhälle och oberoende valexperter i Ceni är en viktig faktor i legitimeringen av valprocessen. Parlamentet erinrar om att Ceni bör vara en opartisk institution, och framhåller att myndigheterna bör förse Ceni med nödvändiga finansiella resurser för att möjliggöra en heltäckande och transparent process.

10.

Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att intensifiera dialogen med myndigheterna i Demokratiska republiken Kongo i enlighet med artikel 8 i Cotonouavtalet i syfte att få ett definitivt klargörande angående valprocessen. Parlamentet erinrar om de åtaganden som Demokratiska republiken Kongo gjort inom ramen för Cotonouavtalet om att respektera demokratin, rättsstaten och människorättsprinciperna, vilket omfattar yttrandefrihet och mediefrihet, goda styrelseformer och insyn i det politiska ämbetet. Parlamentet uppmanar med eftertryck Demokratiska republiken Kongos regering att respektera dessa bestämmelser i enlighet med artiklarna 11b, 96 och 97 i Cotonouavtalet, och uppmanar kommissionen att i annat fall inleda relevant förfarande i enlighet med artiklarna 8, 9 och 96 i Cotonouavtalet.

11.

Europaparlamentet uppmanar EU att överväga riktade sanktioner mot de ansvariga för de våldsamma tillslagen i Demokratiska republiken Kongo, bland annat genom att införa reseförbud och frysa tillgångar, för att bidra till att förhindra ytterligare våld.

12.

Europaparlamentet uppmanar med eftertryck EU:s delegation att övervaka utvecklingen och att använda sig av alla lämpliga verktyg och instrument, inklusive det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter, för att stödja människorättsförsvarare och prodemokratiska rörelser.

13.

Europaparlamentet vill att en FN-rapportör om de mänskliga rättigheterna i Demokratiska republiken Kongo ska återinsättas.

14.

Europaparlamentet erinrar om att fred och säkerhet är nödvändiga förutsättningar för ett lyckat val. Parlamentet noterar i detta sammanhang det förnyade mandatet för Monusco och vill att dess civilskyddsbefogenheter ska stärkas i samband med valet.

15.

Europaparlamentet upprepar sin djupa oro över den alarmerande humanitära situationen i Demokratiska republiken Kongo, som framför allt orsakas av de våldsamma väpnade konflikterna i landets östra provinser. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att fortsätta med sitt stöd till landets befolkning i syfte att förbättra levnadsvillkoren för de mest utsatta grupperna och hantera konsekvenserna av fördrivningar, otrygg livsmedelsförsörjning, epidemier och naturkatastrofer.

16.

Europaparlamentet fördömer det pågående sexuella våldet i de östra delarna av Demokratiska republiken Kongo. Parlamentet konstaterar att de kongolesiska myndigheterna under de senaste månaderna har genomfört 20 rättegångar om sexuellt våld i landets östra delar, varvid 19 arméofficerare har dömts, men att mycket mer behöver göras. Parlamentet uppmuntrar starkt de kongolesiska myndigheterna att fortsätta sin kamp mot straffrihet genom att utreda fall av sexuellt våld och lagföra förövarna.

17.

Europaparlamentet välkomnar de kongolesiska myndigheternas beslut att se över de adoptionsfall som varit blockerade sedan den 25 september 2013. Parlamentet noterar den kongolesiska interministeriella kommitténs arbete med det sporadiska utfärdandet av utresetillstånd för adopterade barn. Parlamentet uppmanar den interministeriella kommittén att fortsätta sitt arbete på ett omsorgsfullt och konsekvent sätt och i en lugn atmosfär. Parlamentet uppmanar EU:s delegation och medlemsstaterna att övervaka situationen noga.

18.

Europaparlamentet uppmanar Afrikanska unionen och EU att säkerställa en ständig politisk dialog mellan länderna i området kring de stora sjöarna för att förhindra ytterligare destabilisering.

19.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Afrikanska unionen, presidenten, premiärministern och parlamentet i Demokratiska republiken Kongo, FN:s generalsekreterare, FN:s råd för mänskliga rättigheter samt den gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingen.

9.2.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 50/50

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 2 juli 2014Mot en blomstrande datadriven ekonomi (COM(2014)0442),

—

med beaktande av frågan till kommissionen om en blomstrande datadriven ekonomi (O-000021/2016 – B8-0116/2016),

—

med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för industrifrågor, forskning och energi,

—

med beaktande av artikel 8 i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna och artikel 16 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av sin resolution av den 10 december 2013 om att frigöra de molnbaserade datortjänsternas potential i Europa (1),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 6 maj 2015En strategi för en inre digital marknad i Europa (COM(2015)0192),

—

med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Tillväxttakten för stordatamarknaden fram till 2017 kommer att vara sex gånger snabbare än för hela IKT-marknaden och kommer att nå en omsättning på totalt 50 miljarder euro enligt en prognos från marknadsanalysföretaget International Data Corporation för 2013–2017, vilket kan ge 3,75 miljoner nya arbetstillfällen fram till 2017 enligt European Big Data Value Partnership.

B.

Datamängden växer snabbare än någonsin, så att det kommer att finnas mer än 16 biljoner gigabyte data år 2020, vilket motsvarar en dataökning med 236 procent per år.

C.

Beslut som grundar sig på kunskap från stordata kan leda till en ansenlig ökning av produktiviteten och konkurrenskraften, och vinsterna med en datadriven ekonomi kommer att innebära ytterligare BNP-tillväxt på 1,9 procent till 2020.

D.

Utvecklingen av stordata är en integrerad del av en ny digital marknad och bör säkerställa utveckling av innovativa och konkurrenskraftiga affärsmodeller tillsammans med förenlighet med EU-ramen om dataskydd, eftersom stordata kan medföra betydande risker och utmaningar, särskilt för de grundläggande rättigheterna (inklusive skyddet av den personliga integriteten och personuppgifter).

E.

En framtida, blomstrande datadriven ekonomi kan utgöra en möjlighet till tillväxt och sysselsättning, inbegripet genom att möjliggöra nya affärsmodeller och tjänster samt förbättrad produktivitet. Men en god avvägning måste uppnås för att skapa rätt ramverk för ekonomisk tillväxt, så att förtroendet kan bibehållas samtidigt som konsumenters rättigheter skyddas och upprätthålls genom verksam övervakning, bedömning och lämpliga svarssignaler, om nödvändigt via lagstiftning.

F.

Stordata innebär också möjligheter för konsumenter (t.ex. bekvämare, effektivare, billigare alternativ), företagen (industri 4.0) och förvaltning (e-förvaltning) samt när det gäller boende (smarta städer), vetenskap, medicin (m-hälsa), katastrofinsatser och brottsbekämpning.

1.

Europaparlamentet förväntar sig att vinsterna med en datadriven ekonomi på nationell och europeisk nivå kommer att påverka samhället och alla typer av företag i värdekedjan. Parlamentet uppfattar skapandet av en datadriven ekonomi som centralt för strategin för den digitala inre marknaden och förstår dess potential när det gäller att hjälpa Europa återvinna konkurrenskraft i avancerade sektorer och att påskynda Europas ekonomiska återhämtning, tillväxt, investeringar och innovation i alla sektorer, varvid detta bara kan åstadkommas om rätt affärsklimat råder och om det finns medel för att starta den digitala omvandlingen och om tekniken är förenlig med EU:s lagstiftning om dataskydd så att de åtföljande riskerna och utmaningarna – särskilt när det gäller de grundläggande rättigheterna, och i synnerhet skyddet av den personliga integriteten och personuppgifter – beaktas.

2.

Europaparlamentet betonar att den datadrivna ekonomin kräver avancerade färdigheter och förväntas skapa ett betydande antal arbetstillfällen i Europa under kommande år.

3.

Europaparlamentet erkänner de samhälleliga och ekonomiska vinsterna med den integrerade användningen av data i alla sektorer av den europeiska ekonomin och inom alla områden av europeisk forskning, och betonar vikten av öppenhet när det gäller värdet och användningen av insamlade data, förvaltningsregler samt metoder för hur dessa uppgifter samlas in och behandlas. Parlamentet betonar att enskilda bör ha uppdaterade och meningsfulla rättigheter när det gäller tillgång till information om databehandling. I detta sammanhang är det viktigt att sammanställa tillförlitlig statistik om hur medvetna medborgare, företag och offentliga förvaltningar är. Digitaliseringen av ekonomin är en viktig drivkraft för utvecklingen på området stordata, och det krävs därför en övergripande strategi för att dataekonomin ska växa.

4.

Europaparlamentet anser att data är en värdefull tillgång för företag och att värdet skulle kunna öka väsentligt genom utveckling av innovativa och smarta sätt att tillåta integrering av företagens data med öppna data. Parlamentet efterlyser initiativ för att göra små och medelstora företag mer medvetna om värdet av sina data och hur de kan användas för att utveckla nya affärsmodeller för att främja tillväxt och etablera små och medelstora företag som ledande aktörer när det gäller stordata.

5.

Europaparlamentet betonar att behandling av vissa slags data, särskilt personuppgifter, omfattas av EU:s lagstiftning om uppgiftsskydd. Det är därför mycket viktigt att snabbt anta uppgiftsskyddspaketet.

6.

Europaparlamentet påpekar att dataskydd och möjligheter som uppstår till följd av integrerad användning av data inte utesluter varandra, eftersom möjligheter som utnyttjas på ett smart sätt kan vara förenligt med dataskydd. Parlamentet anser att det bör vara centralt för både den offentliga politiken och affärsmodellerna att skapa förtroende för denna teknik, eftersom bristande förtroende i hög grad kan skada den digitala sektorns tillväxt och innovation. Det finns ett stort behov av en framtidssäkrad och enhetlig lagstiftning om dataskydd för att främja tillväxt och innovation. Parlamentet erkänner internets öppna och globala karaktär. Dataskyddslagstiftningen är teknikneutral, tillämpas redan fullt ut på stordataverksamheter i EU och måste därför iakttas fullt ut. Den offentliga politiken måste omfatta inbyggt integritetsskydd och integritetsskydd som standard vid framtagning och analys av data samtidigt som man tar alla tillfällen i akt att främja utvecklingen av stordatapotentialen.

7.

Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att utveckla ett regelverk för att ta itu med de ekonomiska, tekniska, sociala och kulturella utmaningarna med en datadriven ekonomi, t.ex. tillgång till, kontroll och ägande av data, framför allt offentliga data. Parlamentet anser att den datadrivna industrins tillväxt måste bygga på säkerhet och dataskydd. Att hitta synergier mellan stordata, uppgiftsskydd, datasäkerhet och öppna data är grundläggande för en digital nystart i EU. Parlamentet menar att man måste ta itu med utmaningarna när det gäller data: ägande, innehav, hantering, tillgång och säkerhet, interoperabilitet, begränsning och lagring, restriktioner för användning och återanvändning av data i hela EU, innovativa brytare inom intellektuellt kapital, tillgänglighet och infrastruktur, transparenta överföringsbestämmelser, gränsöverskridande mekanismer samt, om tillämpligt, skapande, spridning, tillgång och tillgänglighet av öppna data för offentliga förvaltningar och tjänsteleverantörer.

8.

Europaparlamentet konstaterar att för att en datadriven ekonomi ska bli en tillgång krävs ett mer omfattande IKT-ekosystem, däribland sakernas internet för inhämtning av data, bredbandsnät för överföring av data och molntjänster för databehandling samt kompetent personal, tillgång till data och interoperabilitet. Denna sektor kräver enorma investeringar i molntjänster, super-computing och bredband, som är förutsättningar för en framgångsrik digital ekonomi. Det behövs ett bättre regelverk som riktar in sig både på den privata och offentliga sektorn. Parlamentet erinrar om att privata investeringar i nätverksinfrastrukturen bör förbli centralt. Det är i detta avseende önskvärt att kommissionen och medlemsstaterna stimulerar investeringar i nätverksinfrastruktur genom en positiv lagstiftningsram och att stödet till bredbandsinfrastrukturen genom befintliga program, t.ex. Fonden för ett sammanlänkat Europa, Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) och Sammanhållningsfonden fortsätter, men enbart i områden där marknadsmisslyckanden har konstaterats.

9.

Europaparlamentet uttrycker oro över att den digitala klyftan, otillräckliga investeringar samt bristen på teknisk standardisering och framtidssäkrad dataskyddslagstiftning kan leda till att Europa släpar efter tekniskt och ekonomiskt vid framväxten av en datadriven ekonomi.

10.

Europaparlamentet inser att interoperabilitet och standarder är viktiga för att stärka IKT-sektorns konkurrenskraft och att kommissionen behöver arbeta proaktivt när det gäller att ställa krav på standardiseringsorganen. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en strategi för stordatastandarder för att kartlägga luckor i standardiseringen av den europeiska stordatabranschen, även vad beträffar små och medelstora företagen och viktiga sektorer i EU. Parlamentet stöder framtagandet av marknadsdrivna, frivilliga, teknikneutrala, transparenta, internationellt kompatibla och marknadsrelevanta standarder.

11.

Europaparlamentet anser att ISA2-programmet ger möjlighet att utveckla standarder för driftskompatibilitet vid stordatahantering i offentliga förvaltningar samt mellan dessa och företagen och medborgarna.

12.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag att utveckla ett initiativ om den fria rörligheten för data. Parlamentet välkomnar meddelandet om ett initiativ om fritt uppgiftsflöde inom EU, som måste innehålla åtgärder för att avlägsna befintliga hinder för den digitala inre marknaden. Kommissionen uppmanas att genomföra en bred och öppen översyn av en datadriven ekonomi inriktad på att förutse behov av nödvändig teknik och undanröja hinder för innovation i Europa. Parlamentet önskar att initiativet tar sig an följande utmaningar: datasäkerhet, interoperabilitet, ägande, begränsning och lagring, restriktioner för användning och återanvändning av data i hela EU, transparenta överföringsbestämmelser, gränsöverskridande mekanismer samt utbyte av öppna data mellan förvaltingar, företag och civilsamhället.

13.

Europaparlamentet konstaterar att för att stordata ska bli en tillgång krävs ett mer omfattande IKT-ekosystem, däribland sakernas internet för inhämtning av data, bredbandsnät för överföring av data och molntjänster för databehandling.

14.

Europaparlamentet anser att EU måste underlätta förfaranden för tilldelning av bidrag och öka finansieringen av forskning och innovation för integrerad användning av data, digital innovation och marknadsutveckling på områden som man har fastställt har ett mervärde för medborgarna, samhället och ekonomin samt verksamt främjar marknadstillträdet för innovativa produkter och tjänster. Parlamentet anser i detta sammanhang att det är nödvändigt att ta fram en gemensam europeisk färdplan för medlemsstaterna och EU på medellång sikt, med en stabil finansieringsram för att uppnå e-forskningen. Fri programvara kan spela en viktig roll för att uppnå dessa mål.

15.

Europaparlamentet erkänner att kommissionens initiativ att skapa offentlig-privata partnerskap baserade på utvecklingen av den datadrivna ekonomin som ett samarbete mellan offentliga och privata sektorer är avgörande för att upptäcka hinder för utvecklingen av nödvändig teknik. Parlamentet välkomnar att kommissionen och EU:s dataindustri har åtagit sig att investera 2,5 miljarder euro i ett offentlig-privat partnerskap för att stärka datasektorn och ge EU en ledande ställning på det globala dataområdet genom maximering av den digitala ekonomins potential. Parlamentet påpekar att åtkomsten till offentliga dataportaler och e-infrastrukturer för forskning kan minska nackdelarna för forskare och små och medelstora företag i randområden.

16.

Europaparlamentet välkomnar inrättandet av innovationsplatser, dvs. områden där det redan finns en koncentration av företag och kompetens som kan ökas, vilket gör det möjligt att experimentera med datarelaterad teknik inom innovativa kluster som möjliggör framväxten av ekosystem och projekt med industriplattformar mellan sektorer för att uppnå nätverk som omfattar den reala och digitala ekonomin. Parlamentet betonar att områdena bör tjäna som företagsinkubatorer där företagen får utbildning om hur de kan omvandla dataanvändningen till affärstillfällen och bidra till att små och medelstora företag samt innovativa nystartade företag kan växa och bli internationella. Parlamentet kräver därför att partnerskapen mellan företag, universitet och forskningscentrum förstärks i syfte att främja utvecklingen av innovation inom stordata. Parlamentet noterar i detta sammanhang investeringar i initiativ såsom den breda koalitionen för digitala arbetstillfällen och den europeiska veckan för e-kompetens.

17.

Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att införa ett modernt och framtidssäkert regelverk som stimulerar och främjar investeringar i den nätinfrastruktur som krävs för den digitala och sammankopplade ekonomins framtida krav samt att anta strategier som främjar utvecklingen av sakernas internet och säkra tillräcklig datakapacitet och överföringshastighet, utvidgning av mobiltekniken och spridning av ipv6.

18.

Europaparlamentet betonar att det krävs bättre samordning för att tillämpa öppenhet när det gäller standarder och interoperabilitet i systemen och samarbetsplattformarna.

19.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anta strategier som avlägsnar hinder i innovativa sektorer, främja investeringar i forskning och utveckling och europeisk standardisering och ta itu med det nuvarande problemet med överträdelse av nödvändiga patent. Parlamentet anser att det är nödvändigt att säkerställa en lämplig balans mellan dem som investerar i forskning och utveckling för att ta fram sådana nödvändiga patent och dem som drar nytta av deras existens. Parlamentet betonar att nödvändiga patent är en viktig del av standardiseringen och utgör ett inslag i affärsmodellen för många europeiska företag inom IKT-sektorn. Parlamentet efterlyser åtgärder för att bevara ett högkvalitativt standardiseringssystem som kan attrahera de bästa teknikbidragen, tillhandahålla interoperabla och innovativa digitala tjänster och applikationer samt möjliggöra patentlicensavtal med rättvisa, rimliga och icke-diskriminerande villkor. Parlamentet anser att det är nödvändigt att göra ytterligare ansträngningar för att underlätta tillgången och avlägsna digitala hinder för personer med funktionsnedsättning.

20.

Europaparlamentet anser att Horisont 2020-principen om ansvarsfull innovation bör vara vägledande i kartläggningen av möjligheter att påskynda marknadstillträdet, särskilt för små och medelstora företag, så att man kan dra största möjliga nytta av innovation på stordataområdet.

21.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa investeringar i infrastruktur och en framtidssäker utveckling av molntjänster i Europa genom att skapa större rättslig klarhet vad gäller varje parts skyldigheter och ansvar, garantera att gemensamma säkerhets- och uppgiftsskyddsåtgärder vidtas och tillåta dataöverföring över gränser samt främja det rätta affärsklimatet för utveckling av en effektiv, öppen och global marknad.

22.

Europaparlamentet anser att stordata kan bidra till att öka produktiviteten i ekonomin och förbättra konsument- och myndighetstjänster. Stordata kan skapa fler företagsmöjligheter och öka tillgången till kunskap och kapital, förutsatt att myndigheter och aktörer samarbetar på ett konstruktivt sätt. Utvecklingen av en datadriven ekonomi, stordata, molntjänster, sakernas internet och annan datadriven teknik hindras dock av att den inre marknaden för närvarande är fragmenterad.

23.

Europaparlamentet anser att de främsta tekniska hindren för utvecklingen av en datadriven ekonomi inbegriper bristen på interoperabilitet och en gemensam gränssnittsram för att underlätta sensor- och maskindatakommunikation och kommunikation mellan den virtuella och fysiska världen, otillräcklig tillgång på öppna data och avsaknad av marknadsförhållanden som tillåter entreprenörer att uppfinna och växa. Kommissionen uppmanas att stimulera gemensam forskning för att ta itu med dessa frågor.

24.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stimulera och främja gemensam forskning om en gemensam gränssnittsram i syfte att minska parallella standarder och säkerställa teknisk och semantisk interoperabilitet, och att därvid följa en standardiseringsprocess styrd av konsument- och företagsbehov.

25.

Europarlamentet välkomnar meddelandet om ett initiativ om fritt uppgiftsflöde inom EU, som måste innehålla åtgärder för att avlägsna befintliga hinder för den digitala inre marknaden.

26.

Europaparlamentet efterlyser ett framtidssäkert regelverk som anpassar sig till sektorns föränderliga natur, är teknikneutralt, stimulerar nyföretagande och möjligheterna för nya aktörer att ta sig in på marknaden samt garanterar lika villkor och lojal konkurrens, samtidigt som det inte får leda till överdriven regelbörda och måste vara fullständigt förenligt med reglerna om dataskydd och integritet. Parlamentet ser positivt på kommissionens avsikter att se över direktivet om integritet och elektronisk kommunikation. Lagstiftningsåtgärder bör vara marknadsdrivna. Lika villkor bör innebära att alla operatörer, såväl små som stora, tillåts investera, förnya och konkurrera till fördel för de europeiska slutanvändarna när det gäller utbud och pris.

27.

Europaparlamentet framhåller betydelsen av öppna data som högkvalitativt utgångsmaterial för informationstjänster och informationsprodukter som ger mervärde. Data som tas fram med offentliga medel av offentliga institutioner och europeiska forskningsprogram såsom Copernicus och Galileo bör vara tillgängliga för EU-medborgare genom en modell för öppen tillgång och kunna användas av offentliga förvaltningar och privata företag så att de kan förbättra kvaliteten på sina tjänster och samtidigt respektera gällande immateriella rättigheter.

28.

Europaparlamentet konstaterar att mer data borde finnas tillgängliga för att åstadkomma en mer konkurrenskraftig och innovativ datadriven ekonomi, och att internetplattformar därför borde uppmuntras att frigöra sina datauppsättningar som öppna data i en anonymiserad och aggregerad form, i överensstämmelse med dataskyddsbestämmelser.

29.

Europaparlamentet anser att större insatser vad gäller anonymisering och pseudonymisering är en förutsättning för kreativ datainnovation och likaså mycket viktigt för att underlätta för nystartade företag och små och medelstora företag att få tillträde till marknaden. Tillämpningen av teknik, bl.a. text- och datautvinning kommer att bli en viktig faktor för att öppna datauppsättningar ska kunna ge ett mervärde. Man måste dock göra tydlig skillnad mellan behandling av personuppgifter och andra slags data samt ta fram tekniska lösningar med inbyggd förbättrad integritet.

30.

Europaparlamentet betonar att stordataleverantörerna i samband med sin behandling av personuppgifter måste iaktta alla principer som fastställts i EU:s dataskyddslagstiftning, såsom rättvisa och lagenlighet, ändamålsbegränsning, rättslig grund för behandling, samtycke, proportionalitet, riktighet och begränsade datalagringsperioder. Parlamentet påminner i detta sammanhang om Europeiska datatillsynsmannens yttrande om integritet och konkurrenskraft i stordatatidsåldern.

31.

Europaparlamentet menar att det måste utvecklas en stark bas av tjänsteleverantörer för att marknadsföra fördelarna för ekonomin och samhället med integrerad dataanvändning och för att skapa förtroende för stordatarelaterad teknik bland små och medelstora företag. Det behövs också stöd till utbredd tillämpning av stordatatjänster för att förbättra effektiviteten i olika ekonomiska sektorer och för att stödja nya tjänsteleverantörer. Det bör inrättas gemensamma kontaktpunkter för att hjälpa små och medelstora företag att i större utsträckning använda sina egna och offentliga data, samtidigt som de följer EU:s dataskyddslagstiftning.

32.

Europaparlamentet beklagar att många idéer och möjligheter har tappas bort eller förverkligas utanför Europa på grund av skalbarhetsproblem och hinder såsom administrativa bördor och tillgång till finansiering, vilket sammantaget negativt påverkar Europas konkurrenskraft. Anskaffande av privat kapital bör underlättas genom rätt incitament, bl.a. lösningar på problemen med de olika nationella, administrativa, rättsliga och skattemässiga reglerna. Man bör också stimulera utvecklingen av ekosystem som sammanför offentliga och privata institutioner som har teknik och infrastruktur med nystartade företag som har tillämpningsidéer.

33.

Europaparlamentet påminner om att endast 1,7 procent av företagen fullt ut använder avancerad digital teknik, trots de fördelar som digitala verktyg kan ge i alla ekonomiska sektorer. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas därför att anta en strategi för digitalt entreprenörskap.

34.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att skapa nav för den europeiska digitala ekonomin som inkluderar entreprenörers, små och medelstora företags och innovativa företags användning av stordata och annan datateknik samt omfattar forskare och ekonomin som helhet. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja inrättandet av innovationsplatser och innovationskluster för att bidra till kompetensutveckling och till konkurrensfördelar på området intellektuellt kapital samt till bättre förståelse av stordatateknikens utsikter och begränsningar.

35.

Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att förbättra sina samordnade insatser i skolor och läroanstalter för att göra IKT till ett attraktivt yrkesområde för i synnerhet kvinnor och flickor, och anser att detta bör innefatta åtgärder för att främja en mer entreprenörsvänlig attityd och underlätta entreprenörskap med anknytning till stordata genom grundandet av nya företag på detta område, så att det skapas fler arbetstillfällen. Parlamentet påminner om vikten av en tvärvetenskaplig strategi för yrkesutbildning och arbetsgrupper.

36.

Europaparlamentet uppmanar till initiativ – inklusive rekommendationer för finansieringsmodeller – för livslångt lärande och anpassade åtgärder för alla, även äldre, och för enklare tillgång till utbildning för yrkesverksamma så att de kan utöka sina kunskaper om IKT och databehandling och så att antalet yrkesverksamma med digital kompetens kan ökas. Parlamentet menar att digital omvandling av företag måste framhävas inom fortbildning och att e-ledarskapsprogram måste skapas. Parlamentet framhåller behovet av att främja den kompetenta arbetskraftens rörlighet i EU och behovet av åtgärder för att komma till rätta med kompetensbrist, bland annat särskilda åtgärder för att locka talanger.

37.

Europaparlamentet stöder initiativ för att kodning och ämnen som rör datahantering ska ingå i de nationella läroplanerna. Det finns många fördelar med att använda fri programvara i undervisningen. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att se till att undervisningen enligt dessa nya läroplaner motiverar barn att upptäcka sina talanger och delta i datavetenskap och kodning.

38.

Europaparlamentet påminner om att EU och medlemsstaterna bör öka sina insatser för att förhindra att högutbildade och kompetenta experter lockas till andra regioner utanför EU.

39.

Europaparlamentet menar att framtagandet av användarverktyg måste stödjas så att användare i små och medelstora företag kan utveckla nya datadrivna företagsmodeller.

40.

Europaparlamentet uppmanar till initiativ som ökar medvetenheten och uppmuntrar till offentliga debatter i medlemsstaterna och på EU-nivå och internationell nivå om den digitala teknikens fördelar och värde, särskilt med hänsyn till grupper som ännu inte har tillgång till digital teknik eller inte är särskilt förtrogna med den. Europaparlamentet efterlyser initiativ som kan ge medborgarna makt över användningen och värdet av deras data, särskilt vid utveckling av nya innovativa tjänster, och som kan ge bättre insikt om värdet och fördelarna av stordata för samhället.

41.

Europaparlamentet påpekar att stordataanalyser kan påskynda utvecklingen avsevärt av innovativa offentliga tjänster baserade på användning av öppna förvaltningsdata och återanvändning av information från den offentliga sektorn. Parlamentet välkomnar därför de möjligheter som digital infrastruktur och integrerad dataanvändning erbjuder när det gäller att öka delaktigheten genom olika former av e-förvaltning och e-demokrati.

42.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att påskynda åtgärderna för att utveckla e-förvaltningen. Parlamentet inser i synnerhet värdet av sakernas internet och uppmanar kommissionen att samordna ramen för en digital inre marknad med de nuvarande målen i Europa 2020-strategin. Parlamentet understryker även behovet av att fullt ut utnyttja fördelarna med delningsekonomin och ett inkluderande engagemang från det civila samhällets och medborgarnas sida.

43.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

9.2.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 50/57

—

med beaktande av sina tidigare resolutioner om Eritrea, särskilt resolutionerna av den 7 februari 2002 (1), 18 november 2004 (2) och 15 september 2011 (3) om situationen för de mänskliga rättigheterna i landet och fallet Dawit Isaak,

—

med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 751 (1992), 1882 (2009), 1907 (2009), 2023 (2011) and 2244 (2015), som förlängde vapenembargot mot Eritrea fram till den 15 november 2016, och rapporten av den 19 oktober 2015 från övervakningsgruppen för Somalia och Eritrea,

—

med beaktande av rapporten till FN:s råd för mänskliga rättigheter av den 19 juni 2015 från FN:s särskilda rapportör om situationen för de mänskliga rättigheterna i Eritrea, Sheila B. Keetharuth,

—

med beaktande av AVS–EU-partnerskapsavtalet (Cotonouavtalet), i dess ändrade lydelse från 2005 och 2010, som Eritrea har undertecknat,

—

med beaktande av rådets beslut 2010/127/Gusp av den 1 mars 2010 om restriktiva åtgärder mot Eritrea (4), ändrat genom rådets beslut 2010/414/Gusp av den 26 juli 2010 (5) och ytterligare ändrat genom rådets beslut 2012/632/Gusp av den 15 oktober 2012 (6),

—

med beaktande av slutsatserna av den 11 november 2015 från granskningsarbetsgrupp A inom Europaparlamentets utvecklingsutskott,

—

med beaktande av uttalandet av den 18 september 2014 från Europeiska utrikestjänstens talesperson om politiska fångar i Eritrea,

—

med beaktande av utrikestjänstens rapport från 2015 om partnerskapet mellan Eritrea och Europeiska unionen,

—

med beaktande av den landsrapport som FN:s enhet för jämställdhet och kvinnors egenmakt (UN Women) publicerade i juni 2014 om styret i Eritrea,

—

med beaktande av det nationella vägledande programmet för Eritrea inom ramen för den elfte Europeiska utvecklingsfonden av den 3 februari 2016,

—

med beaktande av det uttalande till medierna som FN:s undersökningskommission för de mänskliga rättigheterna i Eritrea gjorde den 8 juni 2015,

—

med beaktande av konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning,

—

med beaktande av uttalandena av den 23 november 2011 och 25 juni 2013 av medordförandena för den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen om situationen för de mänskliga rättigheterna i Eritrea,

—

med beaktande av sin diskussion den 27 maj 2015 om EU:s utvecklingsbistånd till Eritrea mot bakgrund av dokumenterade människorättskränkningar,

—

med beaktande av Eritreas grundlag som antogs 1997 och som garanterar medborgerliga fri- och rättigheter, religionsfrihet inberäknad,

—

med beaktande av Internationella arbetsorganisationens (ILO) konventioner nr 29 om tvångsarbete, nr 105 om avskaffande av tvångsarbete och nr 87 om föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten,

—

med beaktande av Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter från 1981,

—

med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966,

—

med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

—

med beaktande av artikel 123.2 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

EU har stött Eritrea sedan landet blev självständigt från Etiopien 1993. Det ursprungliga löfte om demokrati och rättsstatsprincipen som Eritreas regering gav efter att landet blev självständigt har inte hållits, under förevändning av nationellt försvar och militärtjänst. Det planerade presidentvalet 1997 hölls aldrig, och grundlagen som ratificerades samma år har aldrig tillämpats. Regionalvalen som var planerade till 2009 har ännu inte genomförts. Även innan nationalförsamlingen upplöstes 2002 brukade lagar antas genom regeringsdekret.

B.

Eritreas självständighet från Etiopien 1993 skapade förväntningar både inom världssamfundet och bland det eritreanska folket om att detta skulle hjälpa det eritreanska folket att bygga upp ett land som respekterar de mänskliga rättigheterna och som är fritt från förtryck. Detta har inte hänt, utan i stället har förtrycket förvärrats och kränkningarna av de mänskliga rättigheterna ökat.

C.

FN:s särskilda rapportör konstaterade att människorättsförhållandena i Eritrea hör till de sämsta i världen med dagliga, rutinmässiga kränkningar av de mänskliga rättigheterna och utan några förbättringar under de senaste åren. Många unga har flytt från landet för att undkomma en regering som utövar förtryck och en obligatorisk värnplikt som ofta startar vid mycket unga år. Tjänstgöringstiden på 18 månader respekteras sällan, vilket innebär att de flesta eritreaner är inkallade på obestämd tid, och denna obligatoriska militärtjänstgöring utan tidsbestämning är ett hinder för landets potentiella ekonomiska tillväxt. Varje ökning av den lön de värnpliktiga får är meningslös eftersom nakfan nyligen devalverats och bankrestriktioner har lett till att landet nu har ett underskott. Många värnpliktiga används i tvångsarbete och ges civila uppgifter, och majoriteten av dem som gör sin militärtjänstgöring befinner sig i en slaveri-liknande situation, där allt slags arbete, jobbansökningar och möjligheten att ha ett familjeliv kontrolleras. Religions- och samvetsfrihet, mediefrihet och yttrandefrihet är inte garanterade.

D.

FN:s undersökningskommission för de mänskliga rättigheterna i Eritrea har konstaterat att kränkningarna i form av exempelvis utomrättsliga avrättningar, tortyr (inklusive tortyr och slaveri av sexuell karaktär), en värnplikt som innebär en form av slaveri, tvångsarbete och principen om att skjuta för att döda i gränsområdena kan utgöra brott mot mänskligheten.

E.

Organisationen Human Rights Watch betonar att det inte finns någon religionsfrihet i Eritrea. Invånare som utövar andra religioner än de fyra som erkänts från regeringshåll utsätts för svåra trakasserier från statsmakterna. Till och med när det gäller erkända religioner blandar sig statsmakterna i folks religionsutövning. .

F.

Homosexuella handlingar är illegala i Eritrea, och regeringen vägrar att genomföra anti-diskrimineringslagstiftning för att skydda homosexuella, bisexuella, transpersoner eller intersexuella.

G.

Diskriminering av och våld mot kvinnor förekommer i alla delar av det eritreanska samhället. Kvinnor löper extremt stor risk att utsättas för sexuellt våld i det militära och på militära träningsläger, men också i samhället i övrigt, där våld mot kvinnor förekommer i en miljö som präglas av straffrihet. Uppskattningsvis 89 procent av alla flickor i Eritrea har genomgått kvinnlig könsstympning. I mars 2007 gjorde regeringen ett tillkännagivande som kriminaliserade och förbjöd kvinnlig könsstympning, samt finansierade utbildningsprogam under det året i syfte att motverka denna sedvänja. Kvinnor kan förlora sin rätt till matkuponger och tillgång till mark.

H.

Ett enormt antal eritreaner frihetsberövas av ett stort antal ogrundade anledningar – såsom att de uttryckt självständiga åsikter – eller helt utan explicit anledning, och för ospecificerade tidsperioder. Fängslade personer, även barn, lever under extremt svåra fängelseförhållanden som i vissa fall kan likställas med tortyr, och nekas medicinsk vård. Kvinnliga fångar vaktas ofta av manliga vakter, vilket ökar risken för sexuellt och könsbaserat våld. Enligt organisationen Freedom House (rapport för 2015) fortsätter Eritrea att vara en av de mest repressiva mediamiljöerna i världen och landet fick lägsta möjliga poäng vilket gör att det rankas som ”sämst av de sämsta”. Siffrorna för landet vad gäller tillgång till internet – endast en procent – är också en av de lägsta i världen.

I.

I sitt uttalande i Bryssel den 18 september 2014 uttryckte utrikestjänstens talesperson sin oro över att en grupp med elva parlamentsledamöter och framträdande medlemmar av Folkfronten för demokrati och rättvisa (PFDJ) sedan den 18 september 2001 har hållits fängslade utan åtal, dom eller möjlighet att träffa en advokat, och att tio oberoende journalister, inbegripet Dawit Isaak, svensk medborgare och den enda europeiska samvetsfången, har hållits olagligt fängslade sedan den 23 september 2001. Patriark Abune Antonios fortsätter att sitta isolerad i husarrest sedan januari 2006.

J.

Det finns ingen pressfrihet, eftersom oberoende medier är förbjudna i Eritrea, och för åttonde året i följd rankar organisationen Reportrar utan gränser på sin lista över pressfriheten i världen Eritrea som sämsta land av 170–180 bedömda länder.

K.

Enligt en rapport från 2015 om mänsklig utveckling från FN:s utvecklingsprogram placerar sig Eritrea på 186:a plats av 188 länder.

L.

Enligt FN:s särskilda rapportör om situationen för de mänskliga rättigheterna i Eritrea finns det tre huvudsakliga områden som inger oro, nämligen för det första åtnjutandet av ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, inklusive rätten till dräglig bostad, för det andra smuggling och människohandel, och för det tredje de allt fler ensamkommande barnen bland de över 5 000 personer som varje månad flyr från landet.

M.

Den 26 juni 2015 demonstrerade hundratals flyktingar från Eritrea utanför Afrikanska unionens högkvarter och krävde att denna regionala organisation skulle trycka på för demokratiska reformer i deras hemland. Demonstranterna anklagade Eritreas långvariga president Isaias Afewerki för att vara en diktator och yrkade på att Afrikanska unionen skulle vidta åtgärder.

N.

I november 2015 varnade FN för allvarlig torka på Afrikas horn p.g.a. det rådande El Niño-fenomenet. I december 2015 konstaterade FN att torkan är den värsta som någonsin har registrerats i regionen, och att den har resulterat i att skördarna har minskat med 50–90 procent. Eritrea hör följaktligen till de länder som står inför en stor utmaning när det gäller att trygga livsmedelsförsörjningen för sin befolkning.

O.

Eritreas president har helt i strid med den reella torkan avvisat alla farhågor om en livsmedelskris och konstaterat att landet trots en minskning av den totala jordbruksproduktionen inte står inför någon kris.

P.

EU är en viktig givare till Eritrea genom sitt utvecklingsstöd och bistånd till landet.

Q.

Den eritreanska regeringen avbröt unilateralt biståndet 2011 och erkänner inte officiellt sitt samarbete och partnerskap med EU. Eritrea underlättar inte möjligheten för Europaparlamentets ledamöter att fritt och utan kontroller besöka Eritrea.

R.

Förlusten av försörjningsmöjligheter uppmuntrar kvinnor och barn att fly landet. Under 2015 utgjorde eritreaner på flykt den fjärde största gruppen människor (efter syrier, irakier och afghaner) som riskerar sina liv på en farlig resa mot Europa där de blir utsatta för obarmhärtiga människosmugglare på den farliga resan över Medelhavet. Situationen i Eritrea påverkar därför Europa direkt, eftersom det eritreanska folket skulle kunna återvända till sitt hemland om de mänskliga rättigheterna skulle respekteras och upprätthållas i Eritrea och folket kunna leva utan fruktan.

S.

Enligt FN:s flyktingkommissariat har över 400 000 eritreaner, eller nio procent av den totala befolkningen, flytt. Enligt UNHCR:s beräkningar lämnar omkring 5 000 eritreaner landet varje månad, vilket till stor del förklaras med de ihållande allvarliga människorättskränkningarna. Under 2015 beviljades flyktingstatus i EU i 69 procent av asylfallen, samtidigt som ytterligare 27 procent av de sökande fick subsidiärt skydd, vilket visar hur allvarliga förföljelserna i Eritrea är.

T.

Människohandel i Sinai som inbegriper både krav på lösensummor och svår tortyr är orsaken till att ett stort antal bortförda eritreanska flyktingar dödats och försvunnit. De som överlevt är svårt traumatiserade, och de har inte fått vare sig vård eller stöd. Det råder fullständig straffrihet och de skyldiga ställs inte inför rätta. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt ensamkommande barn som fallit offer för människohandel, eftersom de på grund av sin mycket utsatta situation är i behov av särskilt stöd och särskild hjälp.

U.

Den 22 februari 2016 gjorde den mellanstatliga utvecklingsmyndighetens (Igad) program för säkerhetssektorn (SSP) i Addis Abeba i Etiopien en officiell lansering av en studie om människosmuggling och människohandel längs migrationsvägarna mellan Afrikas horn och Medelhavsområdet.

V.

Eritrea stöder Khartoumprocessen (gemensamt initiativ av EU och AU som lanserades den 28 november 2014) som syftar till att behandla frågan om migration och människohandel, och som omfattar genomförandet av konkreta projekt, däribland stärkt kapacitet när det gäller rättsväsendet och för att öka medvetenheten.

W.

EU införde i mars 2010 inledningsvis sanktioner mot Eritrea för att genomföra FN:s säkerhetsråds resolution 1907 (2009). Sanktionerna omfattade ett vapenembargo, reserestriktioner och frysning av tillgångar för personer som utgör ett hot mot fred och nationell försoning.

X.

EU har ett egenintresse av att se Eritrea stabiliseras eftersom den nuvarande situationen tvingar en stor del av befolkningen att fly, och tusentals människor följaktligen mister sina liv till följd av brottslig verksamhet, däribland smuggling av migranter och handel med människor.

Y.

Regimen har utvidgat räckvidden för sitt totalitära styre så att det kommit att omfatta utlandseritreaner. Man utpressar dessa på två procents skatt på de utlandsbaserade inkomsterna, spionerar på dem och gör anhöriga som stannat i Eritrea till måltavlor på grund av missgärningar som de anses ha gjort sig skyldiga till. Den 28 januari 2016 undertecknade i Asmara Eritreas minister för nationell utveckling och chefen för EU:s delegation ett nationellt vägledande program (NVP) enligt den elfte Europeiska utvecklingsfonden (nedan kallad EUF), med ett värde på 200 miljoner euro för de kommande fem åren. Tyngdpunkten för åtgärderna bör ligga på förnybar energi, samhällsstyrning och förvaltning av offentliga finanser, framför allt inom energisektorn.

Z.

Den 13 november 2015 bad Europaparlamentets utvecklingsutskott kommissionen och utrikestjänsten att beakta de slutsatser om utkastet till nationellt vägledande program för Eritrea som sänts till EUF-kommittén och där det hänvisades till hur omfattande och allvarliga de människorättskränkningar är som regimen i Eritrea begått, samt till att denna regim är opålitlig som samarbetspartner i utvecklingsfrågor och att landet är genomsyrat av korruption, att det nästan helt saknas insyn i dess förvaltning av offentliga finanser och att det är risk för att medel från EUF kommer att missbrukas för migrationshanteringsändamål. Utvecklingsutskottet uppmanade EUF-kommittén att inte anta det nationella vägledande programmet, i avvaktan på fortsatt diskussion. Europaparlamentets ståndpunkt ignorerades.

AA.

PFDJ kontrollerar och övervakar utlandseritreaner och eritreanska flyktingar genom landets ambassader, vilka utövar utpressning för att driva in skatter från diasporan och ”frivilliga” bidrag i utbyte mot tjänster, såsom id-handlingar, pass, personbevis och andra nödvändiga handlingar som flyktingar kan vara beroende av. Denna praxis bryter mot Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser. Ledarna för PFDJ:s ungdomsorganisation i Nederländerna har, förmodligen i syfte att tysta regimkritiker, inlett rättsprocesser mot nederländska akademiker, medier och statliga organ, med stöd av den politiska ledningen i Asmara. Även FN:s särskilda rapportör för mänskliga rättigheter har utsatts för hot.

1.

Europaparlamentet noterar med stor oro den fortsatt bedrövliga människorättssituationen i Eritrea och den fullständiga avsaknaden av rättsstatlighet och mediefrihet.

2.

Europaparlamentet betonar att man måste prioritera åtgärder för att motverka bristerna i rättsväsendet och arbeta för ett demokratiskt styre och ett återställande av rättsstaten, genom att få slut på det auktoritära styre som utövas med hjälp av fruktan för godtyckliga frihetsberövanden och fångenskap i isolering, tortyr och andra människorättskränkningar, varav vilka kan betecknas som brott mot mänskligheten.

3.

Europaparlamentet uppmanar med kraft Eritreas regering att avskaffa systemet med obegränsad värnplikt genom att skriva ut soldater som har fullgjort sin obligatoriska 18 månader långa tjänstgöring, och därmed i praktiken avsluta systemet med att sätta soldater i tvångsarbete efter denna tid, att skapa möjlighet till vapenvägran samt att avskaffa de principer som gör det obligatoriskt för alla skolelever att tillbringa sitt sista skolår i ett militärt träningsläger. Parlamentet uppmanar den eritreanska regeringen att se till att ingen genomgår militärtjänstgöringen före 18 års ålder och att ingen invånare som passerat den aktiva värnpliktsåldern inkallas. Parlamentet noterar att de eritreanska myndigheterna i februari påminde om att EU-avtalet inte skulle innebära någon reform av landets politik för militärtjänstgöring.

4.

Europaparlamentet anser att EUF-kommittén borde ha tagit hänsyn till utvecklingsutskottets rekommendationer om att det nationella vägledande programmet inte skulle antas och om att ytterligare diskussioner borde föras. Parlamentet anser att beslutet om att anta det nationella vägledande programmet för Eritrea trots parlamentets motstånd visar på ett demokratiunderskott och att det allvarligt undergräver parlamentets funktion att se till att EU:s utvecklingspolitiska mål förverkligas effektivt. Parlamentet yrkar här på att få tillsynsbefogenheter över EUF genom ett bindande interinstitutionellt avtal med stöd av artikel 295 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Parlamentet betonar att kommissionen automatiskt bör översända utvecklingsutskottets slutsatser om utkast till programplaneringsdokument till medlemsstaternas ständiga representationer.

5.

Europaparlamentet noterar att 200 miljoner euro under de följande fem åren anslås till det nationella vägledande programmet inom ramen för den elfte Europeiska utvecklingsfonden i syfte att främja fattigdomsminskning och socioekonomisk utveckling, att tackla de grundläggande ekonomiska och politiska orsakerna till migration, och att finansiera projekt gällande förnybar energi, energieffektivitet och ekonomisk styrning. Parlamentet erinrar om att detta anslag kompletterar andra samarbetsområden, såsom det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter (EIDMR).

6.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att de medel som anslås inte gagnar Eritreas regering utan att de strikt inriktas på att tillgodose det eritreanska folkets behov i fråga om utveckling, demokrati, mänskliga rättigheter, god samhällsstyrning och säkerhet samt yttrande-, press- och mötesfrihet. Parlamentet uppmanar med kraft EU att se till att det nyligen överenskomna utvecklingsbiståndet blir förenat med villkor, liksom också att det nationella vägledande programmet hjälper Eritrea att avgörande lägga om sin energipolitik för att alla ska få tillgång till energi, framför allt på landsbygden, som fortfarande inte är elektrifierad. Parlamentet anser dessutom att inslaget om samhällsstyrning i det nationella vägledande programmet starkt bör inrikta sig på genomförandet av rekommendationerna från den FN-ledda allmänna återkommande utvärderingen av mänskliga rättigheter.

7.

Europaparlamentet påminner om att en ensamkommande minderårig först och främst är ett barn som eventuellt är i fara. Medlemsstaterna och EU måste ha skyddet av barn, och inte invandringspolitiken, som ledstjärna i frågor som gäller ensamkommande barn, så att den grundläggande principen om barnets bästa respekteras. Parlamentet påminner om att alla personer under 18 år utan undantag ska betraktas som barn och därmed som minderåriga. Parlamentet påpekar att det är dubbelt så vanligt att ensamkommande barn, framför allt flickor, råkar ut för problem och svårigheter jämfört med andra barn.

8.

Europaparlamentet vädjar till det internationella samfundet och Eritreas utvecklingspartner att ingripa i situationen och utöva påtryckningar på Eritreas regering för att tillåta utländskt bistånd för att stödja utsatta samhällsgrupper innan krisen förvärras. Parlamentet kräver att EU vidtar omedelbara och effektiva åtgärder för att hjälpa det eritreanska folket att uthärda El Niño genom att garantera livsmedelstrygghet och tillgång till vatten och sanitet.

9.

Europaparlamentet är fortfarande mycket oroat över människorättssituationen i landet. Parlamentet upprepar sin begäran till de eritreanska myndigheterna att omedelbart och villkorslöst frige parlamentsledamöter, journalister (inberäknat den svenska medborgaren Dawit Isaak, som det inte hörts något av sedan 2005), politiska fångar och samvetsfångar.

10.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att försöka få tydliga garantier från regeringen i Eritrea om att den kommer att genomföra demokratiska reformer och garantera respekten för mänskliga rättigheter, och bl.a. genomföra de rekommendationer som utarbetades vid den 18:e sessionen i arbetsgruppen för den allmänna återkommande utvärderingen, som landet godkände den 7 februari 2014. Parlamentet uppmanar regeringen att låta FN:s och Afrikanska unionens oberoende experter, däribland FN:s särskilda rapportör, få resa in i landet, och att låta undersökningskommissionen om situationen för mänskliga rättigheter i Eritrea få utföra sitt uppdrag fullt ut och samarbeta med den, även i frågor som rör offentliga finanser.

11.

Europaparlamentet påminner om att religionsfrihet är en grundläggande rättighet och fördömer skarpt alla former av våld och diskriminering på grund av religion.

12.

Europaparlamentet välkomnar den eritreanska regeringens åtgärder för att bekämpa kvinnlig könsstympning. Parlamentet uppmanar regeringen att i allmänhet främja och värna kvinnors rättigheter, bland annat genom att vidta ytterligare åtgärder för att bekämpa skadliga sedvänjor, såsom barnäktenskap, tidiga äktenskap och tvångsäktenskap, samt att upphöra med straffriheten för sexuellt våld. Parlamentet uppmanar den eritreanska regeringen att respektera hushåll där ensamstående kvinnor är överhuvud och se till att de får stöd och skyddas.

13.

Europaparlamentet fördömer den eritreanska regeringens användning av den s.k. diasporaskatt som eritreaner i förskingringen tvingas betala genom utpressning och andra olagliga metoder. Denna skatt, som strider mot flera FN-resolutioner, syftar till att finansiera väpnade grupper i grannländerna och därigenom destabilisera regionen. Parlamentet uppmanar med kraft regeringen att upphöra med sin ”skuld-genom-sammankopplingspolitik”, där man riktar in sig på familjemedlemmarna till dem som undviker värnplikt, försöker fly från Eritrea eller undviker att betala den inkomstskatt på två procent som regeringen ålägger eritreaner utomlands.

14.

Europaparlamentet begär att Eritrea ska underteckna, ratificera och omedelbart anta FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning och fullständigt efterleva sina skyldigheter enligt den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter samt Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter, som båda förbjuder tortyr. Parlamentet noterar med oro att offentliga och privata aktörer, även företag, strängt begränsas genom den statliga kontrollen. Parlamentet påpekar att bristen på varje form av förvaltning av offentliga finanser, inklusive avsaknaden av en statsbudget, gör budgetkontroll omöjlig, och att de styrandes centralbankskontroller som medför att olika finansiella resurser slås ihop och sedan inte kan spåras kan uppmuntra militära inköp och därmed bidra till terrorism och destabilisering i regionen.

15.

Europaparlamentet uppmanar med kraft alla internationella företag som investerar i Eritrea att agera med fullständig respekt för de mänskliga rättigheterna och att inte göra någon skada.

16.

Europaparlamentet uppmanar med kraft EU:s medlemsstater att utreda den roll som PFDJ och dess olika falanger spelar, däribland ungdomsfalangen, samt att förbjuda alla former av föreningar och verksamhet som direkt stöder kontroll och övervakning i Europa, underminerar demokratiska principer och rättsstaten samt skapar system för trakasserier och utpressning. Medlemsstaterna uppmanas med kraft att sätta stopp för beskattningen av utlandseritreaner och att undersöka finansiella transaktioner som hör samman med alla andra former av ”bidrag” från utländska föreningar med kopplingar till den eritreanska regeringen, samt att fullt ut värna asylrätten för alla eritreanska flyktingar i Europa.

17.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen, Afrikanska unionens råd, FN:s generalsekreterare, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och till de eritreanska myndigheterna.

9.2.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 50/64