12.1.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 11/1

12.1.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 11/2

—

med beaktande av kommissionens rapport av den 4 juni 2015 om konkurrenspolitiken 2014 (COM(2015)0247) och arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av samma datum som följedokument,

—

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), särskilt artiklarna 101–109, 147 och 174,

—

med beaktande av gällande konkurrensregler, riktlinjer och beslut från kommissionen,

—

med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 10 mars 2015 om årsrapporten om EU:s konkurrenspolitik 2013 (1) och Europaparlamentets resolution av den 11 december 2013 om årsrapporten om EU:s konkurrenspolitik 2012 (2) och de krav som parlamentet ställde i dessa,

—

med beaktande av undersökningen från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (Utredningsavdelning A (ekonomisk politik och vetenskapspolitik) för utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd om otillbörliga affärsmetoder mellan företag i livsmedelskedjan (3),

—

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande ”Den inre marknaden för internationella godstransporter på väg: social dumpning och cabotage” (4),

—

med beaktande av rapporten i maj 2012 från Europeiska konkurrensnätverket (ECN) om konkurrenslagstiftningen samt de europeiska konkurrensmyndigheternas marknadsövervakning inom livsmedelssektorn (5),

—

med beaktande av rådets direktiv 77/799/EEG och 2011/16/EU om administrativt samarbete i fråga om beskattning,

—

med beaktande av slutsatserna och åtgärdsförslagen i OECD:s och G20:s projekt rörande urholkning av skattebasen och överföring av vinster,

—

med beaktande av kommissionens beslut av den 6 maj 2015 om att inleda en utredning av e-handeln i enlighet med artikel 17 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 (C(2015)3026),

—

med beaktande av direktiv 2014/104/EU av den 26 november 2014 om vissa regler som styr skadeståndstalan enligt nationell rätt för överträdelser av medlemsstaternas och Europeiska unionens konkurrensrättsliga bestämmelser,

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 28 juni 2014 om riktlinjer för statligt stöd till miljöskydd och energi (6),

—

med beaktande av kommissionens förordning (EU) nr 651/2014 av den 17 juni 2014 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget,

—

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer,

—

med beaktande av vitboken Effektivare kontroll av företagskoncentrationer i EU av den 9 juli 2014 (COM(2014)0449),

—

med beaktande av undersökningen av konkurrensen inom läkemedelssektorn av den 8 juli 2009 och uppföljningsrapporter, framför allt den femte rapporten om övervakning av patentuppgörelser,

—

med beaktande av den allmänna ramen för hållbarhetsbedömning av livsmedels- och jordbrukssystem, som har utarbetats av FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO),

—

med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandena från utskottet för internationell handel och utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A8-0368/2015), och av följande skäl:

A.

EU:s konkurrenspolitik är en grundpelare inom Europas sociala marknadsekonomi och ett viktigt redskap för en väl fungerande inre marknad.

B.

Man lyssnar till och respekterar EU i konkurrensfrågor på den internationella arenan. En sådan yttre representation, som är enad, oberoende och baserad på tydliga befogenheter, gör att unionen kan utöva ett verkligt politiskt, demografiskt och ekonomiskt inflytande.

C.

Konkurrenspolitiken är i sig ett medel för att skydda den europeiska demokratin genom att den förhindrar en alltför stor koncentration av ekonomisk och finansiell makt till ett fåtal.

D.

Europeiska unionen grundades som en öppen social marknadsekonomi med fri och lojal konkurrens som syftar till att öka konsumenternas välbefinnande och alla EU-medborgares levnadsstandard, och Europeiska unionen inrättar en inre marknad som syftar till att åstadkomma en hållbar utveckling i Europa grundad på balanserad ekonomisk tillväxt och prisstabilitet,

E.

Syftet med den strikta tillämpningen av de konkurrensrättsliga principerna enligt EU-fördraget är att bidra till att uppnå de övergripande målen för EU:s ekonomiska politik och samtidigt gynna konsumenter, arbetstagare och företagare och främja innovation och tillväxt genom att kontrollera och begränsa illojal marknadspraxis till följd av monopol och dominerande marknadsställningar så att varje enskild person har en rimlig chans att lyckas.

F.

De nationella konkurrensmyndigheternas oberoende är av största betydelse.

G.

Förluster på 181–320 miljarder euro – cirka 3 procent av EU:s BNP – uppstår varje år på grund av att det finns karteller.

H.

När det gäller energikostnader är den europeiska inre marknaden mindre effektiv än USA:s inre marknad, med en prisspridning på 31 procent jämfört med 22 procent i USA.

I.

I många medlemsstater fortsätter en kraftig kreditåtstramning att drabba de små och medelstora företagen, som utgör 98 procent av alla företag i EU och 67 procent av alla anställda.

J.

Skatteflykt, skattebedrägerier och skatteparadis kostar EU:s skattebetalare uppskattningsvis en biljon euro per år i förlorade intäkter, och snedvrider konkurrensen på den inre marknaden mellan de företag som betalar skatt och de som inte gör det.

K.

Under de senaste åren har alla marknadsaktörer ställts inför nya utmaningar som kräver omedelbara och riktade åtgärder från kommissionen, framför allt till följd av dynamiken i den digitala ekonomin, och på grund av den snedvridning av konkurrensen som orsakas av att den nationella skattepolitiken får en mycket negativ inverkan på den inre marknaden. Ett globalt samarbete kring verkställandet av konkurrensregler bidrar till att undvika inkonsekvenser i de korrigerande åtgärderna och resultaten av verkställighetsåtgärderna och hjälper företagen att minska sina efterlevnadskostnader.

L.

De nuvarande konkurrensrättsliga instrumenten behöver en grundlig översyn mot bakgrund av den digitala tidsålderns utmaningar.

M.

Inom den internationella lufttrafiken saknas regler om sund konkurrens och reglering för statligt ägda företag i fråga om flygbolag från vissa tredjeländer som dominerar vissa flygrutter till och från Europa, vilket får mycket negativa följder för europeiska flygbolag och försämrar anslutningsmöjligheterna på europeiska knutpunktsflygplatser, vilket därmed minskar urvalet för europeiska konsumenter.

N.

Konkurrensen fungerar inte lika effektivt i alla medlemsstater.

O.

Konkurrenspolitiken bör särskilt inriktas på målen hållbar utveckling och social sammanhållning.

P.

Social dumpning är en snedvridande faktor på den inre marknaden som påverkar både konsumenters och arbetstagares rättigheter negativt.

Q.

Den europeiska tillväxten grundas på rätten till fri rörlighet för personer, varor, tjänster och kapital.

1.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens rapport, som understryker betydelsen av EU:s konkurrenspolitik, och konstaterar att den huvudsakligen omfattar den förra kommissionens mandatperiod då Joaquín Almunia var kommissionsledamot med ansvar för konkurrensfrågor.

2.

Europaparlamentet ber kommissionen att i framtiden översända det sektorsspecifika arbetsdokumentet till parlamentet som en del av rapporten.

3.

Europaparlamentet välkomnar att Margrethe Vestager, kommissionsledamot med ansvar för konkurrensfrågor, i nära samarbete med parlamentet vill utveckla konkurrenspolitiken till ett av EU:s centrala instrument för att förverkliga den gemensamma inre marknaden, och uppmanar kommissionen att inte tillämpa EU:s interna konkurrenspolitik på ett sätt som begränsar företagens marknadsstrategier utan så att de kan konkurrera på världsmarknaderna med aktörer från andra länder än EU.

4.

Europaparlamentet betonar att en effektiv och trovärdig konkurrenspolitik inte bara får inriktas på att sänka konsumentpriserna utan också måste beakta den europeiska ekonomins strategiska intressen, såsom innovationsförmågan, investeringar, konkurrenskraft och hållbarhet, de särskilda konkurrensvillkoren för små och medelstora företag, uppstartsföretag och mikroföretag, samt behovet av att främja höga arbets- och miljöstandarder.

5.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att sätta stopp för social dumpning och betonar att konkurrenspolitiska beslut särskilt måste beakta de sociala effekterna.

6.

Europaparlamentet anser att den digitala ekonomins specifika natur, som kännetecknas av minskande marginalkostnader ner mot noll och starka nätverkseffekter, gynnar en ökad koncentrationsnivå på nyckelmarknader. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att anpassa konkurrenspolitiken till de specifika förhållandena i denna sektor.

7.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fullborda den inre marknaden på de områden där den fortfarande är splittrad och ofullbordad, och att så snart som möjligt undanröja omotiverade marknadsbegränsningar och snedvridning av konkurrensen på alla de områden där de upptäcks. Kommissionen uppmanas att se till att konkurrenspolitiken samtidigt stärker den sociala sammanhållningen i unionen.

8.

Europaparlamentet betonar att prioriteringarna för konkurrensmyndighetens arbete och redogörelsen i rapporten om konkurrenspolitik 2014 stämmer väl överens med de gemensamma prioriteringarna. Parlamentet ser dock behov av mer beslutsamma åtgärder på vissa områden, som kommissionen bör ta itu med på allvar nästa år. Parlamentet betonar vikten av globalt samarbete när det gäller konkurrenstillsyn, och stöder att kommissionen aktivt deltar i Internationella konkurrensnätverket.

9.

Precis som i den förra årsrapporten uppmanar Europaparlamentet kommissionen att förebygga uppkomsten av överdriven marknadskoncentration och missbruk av dominerande ställning i samband med skapandet av den digitala inre marknaden eftersom detta kommer att skapa högre servicekvalitet för konsumenterna och möjligheter till attraktivare priser.

10.

Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att säkerställa lika villkor på den digitala marknaden och bekämpa missbruk av dominerende ställning och skatteoptimering, vilka är mål som i slutänden gynnar konsumenterna.

11.

Europaparlamentet anser att utvecklingen av e-förvaltning är en viktig faktor till stöd för tillväxten, i synnerhet när det gäller små och medelstora företags deltagande. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att använda alla redskap som ställs till deras förfogande genom de nya upphandlingsbestämmelserna i syfte att främja tillväxten i EU, och uppmanar kommissionen att stödja alla initiativ med anknytning till utvecklingen av e-förvaltning. Parlamentet betonar dessutom att främjandet och genomförandet av systemen för e-demokrati i alla medlemsstater är av yttersta vikt för att överträdelser ska kunna övervakas effektivt och för att transparens ska garanteras i både den offentliga och privata sektorn.

12.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att medlemsstaterna genomför de nya upphandlingsbestämmelserna punktligt, särskilt användningen av e-upphandling och e-förvaltning och de nya bestämmelserna om beaktande av sociala kriterier och miljökriterier och om uppdelningen av kontrakt i flera delar, i syfte att främja innovation och rättvis konkurrens, främja de små och medelstora företagen på marknaderna för offentlig upphandling och garantera bästa valuta för pengarna vid användningen av offentliga medel.

13.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen till ännu större ansträngningar när det gäller ett ambitiöst öppnande av de internationella marknaderna för offentlig upphandling, i syfte att avlägsna asymmetrin i fråga om hur öppna EU:s marknader för offentlig upphandling är jämfört med andra handelspartner, och att i detta syfte ta hänsyn till parlamentets betänkande om kommissionens förslag till ett internationellt upphandlingsinstrument och den kommande översynen av det.

14.

Europaparlamentet påpekar att man till kunderna på den inre marknaden säljer produkter med ingredienser som skiljer sig från en sändning till en annan trots att varumärket och förpackningen är desamma. Parlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för EU:s konkurrenspolitik bedöma om denna metod får negativa följder för leverantörer av lokala och regionala produkter, särskilt små och medelstora företag.

15.

Europaparlamentet anser att kommissionen måste fortsätta att främja större konvergens och samarbete mellan de nationella konkurrensmyndigheterna i EU.

16.

Europaparlamentet välkomnar det starka samspelet mellan konkurrenstillsyn och strategin för den digitala inre marknaden, särskilt för åtgärder som avser geografisk blockering och licensavtal, i syfte att fullborda den digitala inre marknaden. Parlamentet anser att ett liknande samspel är av största vikt för den inre energimarknaden, i syfte att avlägsna hindren för det fria flödet av energi mellan gränserna och för att bygga upp energiunionen.

17.

Europaparlamentet anser att konkurrens inom telekommunikationssektorn är viktig, inte bara för att främja innovation och investeringar i nätverk utan också för att garantera rimliga priser och ett urval av tjänster för konsumenterna. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att skydda konkurrensen i denna sektor, inbegripet när det gäller tilldelning av spektrum.

18.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att granska de oskäliga och olagliga klausuler och metoder som banksektorn använder sig av i konsumentavtal. Kommissionen uppmanas att inom ramen för Europeiska konkurrensnätverket främja utbyte av bästa praxis. Kommissionen uppmanas bestämt att minska mängden byråkrati i alla de former som skapas i genomförandet av konkurrenspolitiken.

19.

Europaparlamentet anser att konkurrenspolitiken bör spela en viktig roll för att se till att finansmarknaderna blir säkrare och mer transparenta för konsumenterna. Parlamentet välkomnar dessutom de lagstiftningsåtgärder som antagits för elektroniska betalningar och särskilt inrättandet av tak för bankernas förmedlingsavgifter för kortbetalningstransaktioner.

20.

Europaparlamentet påminner kommissionen om att konkurrenspolitiken också kan innebära att reglera priser som det är svårt att sätta ett marknadsvärde på, t.ex. bankomatavgifter.

21.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att granska bankomatnäten ur ett konkurrenspolitiskt perspektiv eftersom detta är en nätinfrastruktur.

22.

Europaparlamentet anser att det behövs mer funderingar om hur europeiska företag ska stödjas när de konkurrerar på global nivå med andra verksamheter av liknande storlek från olika delar av världen som inte behöver följa de konkurrensregler som europeiska företag måste efterleva på hemmaplan.

23.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa samstämmighet mellan unionens handelspolitik och konkurrenspolitik och målen för den europeiska industripolitiken. Parlamentet påpekar att unionens konkurrenspolitik inte får utgöra hinder för framväxten av europeiska spjutspetsföretag i ekonomin. Parlamentet kräver därför att handels- och konkurrenspolitiken främjar den europeiska industrins utveckling och konkurrenskraft i hela världen.

24.

Europaparlamentet konstaterar att många energiintensiva industrier har ekonomiska svårigheter och att vissa av dem, såsom stålindustrin, befinner sig i kris. Parlamentet uppmanar med kraft Europeiska kommissionen att se över EU:s regler för statligt stöd för energiintensiva industrier för att säkerställa ett effektivt skydd mot koldioxidläckage och ge EU:s industrier rättvisa möjligheter, särskild de mest sårbara energiintensiva industrierna.

25.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka ansträngningarna i samband med utredningarna av fallen med missbruk av dominerande ställning på marknaden gentemot konsumenter i EU.

26.

Europaparlamentet noterar att missbruk av dominerande ställning är förbjudet och utgör ett allvarligt konkurrensproblem.

27.

Europaparlamentet anser att kommissionens åtgärder vid överträdelser av kartellbestämmelserna har varit framgångsrika och på ett betydelsefullt sätt har bidragit till att förverkliga den inre marknaden och lika konkurrensregler.

28.

Europaparlamentet betonar att konkurrensbegränsande praxis och monopol kan fungera som handelshinder som snedvrider handels- och investeringsflödena. Parlamentet uppmanar kommissionen att, för att främja en fri och rättvis global handel, vidta åtgärder på det internationella planet för att bekämpa karteller och konkurrenshämmande, oligopolistiska och monopolistiska metoder som skadar konkurrensen.

29.

Europaparlamentet anser att de existerande reglerna för böter som utkrävs av juridiska personer vid överträdelse måste kompletteras med motsvarande straff för de ansvariga fysiska personerna. Parlamentet anser att böterna måste vara tillräckligt höga för att få en avskräckande effekt. Parlamentet understryker vikten av en framgångsrik politik för att få personer att slå larm, vilket har gjort det möjligt för kommissionen att avslöja karteller.

30.

Europaparlamentet anser att rättssäkerheten är avgörande och uppmanar kommissionen att införliva reglerna om böter, t.ex. de som utkrävs i kartellförfaranden, i ett lagstiftningsinstrument.

31.

Europaparlamentet konstaterar att de ursprungliga konkurrenspolitiska marknadsmodellerna kanske inte lämpar sig för den digitala ekonomin och att tillämpningen av prisbaserade indikatorer i denna dynamiska ekonomiska sektor ofta inte är ändamålsenlig. Kommissionen uppmanas att på grundval av nya kriterier genomföra en heltäckande rättslig och ekonomisk utvärdering av snabbrörliga marknader och de kortlivade affärsmodeller som digitala företag tillämpar, för att få en klar förståelse för marknadsstrukturer och marknadstrender, att vidta lämpliga åtgärder för att skydda konsumenterna och på lämpligt sätt beakta vikten av uppgifter om den digitala ekonomin och dess specifika marknadsstruktur. För att definiera den relevanta marknaden, särskilt när det gäller den digitala ekonomin, måste relevanta konkurrensrelaterade bedömningskriterier användas.

32.

Europaparlamentet betonar att skyddet för immateriella rättigheter är centralt för en sund konkurrens och beklagar att globala företag är ovilliga att skaffa sig de licenser som krävs för att använda europeiska patent. Parlamentet uppmanar kommissionen att effektivt skydda standardessentiella patent (SEP) och noga övervaka att patentanvändare förvärvar licenser på lagligt sätt.

33.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka om det finns någon korrelation mellan ett stort antal politiker och före detta ministrar i energiföretagens styrelser och oligopolistisk praxis inom energisektorn i vissa medlemsstater.

34.

Europaparlamentet ifrågasätter att utredningen av den amerikanska internetgiganten Google har tagit så lång tid, och beklagar att den redan har pågått i flera år utan någon transparens och några konkreta resultat, vilket delvis är en följd av att kommissionen fram till 2014 var tveksam till att ge utryck för sin avsikt att avskaffa marknadsbegränsningar. Parlamentet påpekar att förfaranden som tar så lång i anspråk kan leda till en utresning på marknaden och skapa osäkerhet för alla parter.

35.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en ingående utredning om Googles praxis enligt vilken operativsystemet Android endast erbjuds i kombination med ytterligare Google-tjänster och tillverkare inte får förinstallera konkurrerande produkter. Kommissionen uppmanas vidare att i detalj undersöka Googles dominerande marknadsposition när det gäller direktbokningar av hotell och att finna en lämplig lösning på detta problem. Parlamentet stöder kommissionens åtgärder för att skapa en större grad av interoperabilitet och portabilitet mellan alla digitala sektorer och därmed undvika ett scenario där ”vinnaren tar allt”. Parlamentet betonar att kommissionen måste förses med lämpliga verktyg för att kontinuerligt kunna ha en aktuell överblick över den snabba utvecklingen på den digitala marknaden.

36.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noggrant genomföra och slutföra alla andra pågående kartellutredningar och att avskaffa eventuella marknadsbegränsningar. Parlamentet uppskattar att den nya kommissionären vägrar att ge efter för politiska påtryckningar, och parlamentet begär att förfarandena ska påskyndas så att resultaten kan uppnås senast nästa år. Parlamentet välkomnar därför det meddelande om invändningar som kommissionen skickat till Google om företagets prisjämförelsetjänst. Parlamentet uppmanar kommissionen att beslutsamt fortsätta att undersöka alla tveksamheter som upptäcks under utredningarna, även inom andra områden med partiska sökfunktioner, eftersom detta också bidrar till att garantera lika villkor för alla aktörer på den digitala marknaden.

37.

Europaparlamentet påpekar att kommissionen i enlighet med artikel 8 i förordning (EG) nr 1/2003 om kartellförfaranden har möjlighet att besluta om att vidta interimistiska åtgärder i fall där det föreligger en risk för allvarlig och irreparabel skada för konkurrensen. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka i vilken utsträckning sådana åtgärder skulle kunna tillämpas i långdragna konkurrensförfaranden, särskilt på den digitala marknaden.

38.

Europaparlamentet påminner om att nätneutralitet (principen att all internettrafik behandlas lika, utan diskriminering, begränsning eller interferens, oavsett sändare, mottagare, typ, innehåll, hårdvara, tjänst eller tillämpning) är av allra största betydelse när det gäller att säkerställa att det inte förekommer någon diskriminering mellan internettjänster och att konkurrensen garanteras fullt ut.

39.

Europaparlamentet betonar att konkurrenspolitiken bör vara evidensbaserad och välkomnar kommissionens branschutredning av e-handeln med inriktning på potentiella handelshinder i den gränsöverskridande onlinehandeln med varor och tjänster, alltifrån elektronik, kläder och skor till digitalt innehåll.

40.

Europaparlamentet konstaterar att Google-fallet har föranlett en allmän diskussion om den makt de dominerande internetplattformarna har, till exempel Ebay, Facebook, Apple, LinkedIn, Amazon, Uber och Airbnb, och även deras inflytande på marknaderna och den offentliga sfären och att båda behöver skyddas genom lagstiftning. Parlamentet påpekar att syftet med att reglera internetplattformarna är att ge ett bättre skydd för användarna samtidigt som man har kvar incitamenten för innovation.

41.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utreda Googles marknadsdominans på marknaden för direkta hotellbokningar. Parlamentet påpekar att företaget försöker få personer som söker efter hotell att boka och betala via Google i stället för via en rese- eller hotellwebbplats som tillhör tredje part. Parlamentet betonar att detta kan vara kontroversiellt eftersom det förvandlar Google till en online-resebyrå eller motsvarande som debiterar bokningsavgifter, och noterar att de flesta hotellägare föredrar direkta bokningar framför bokningar via en tredjepartswebbplats eller sammanslutning. Parlamentet betonar att Google skulle kunna stärka sin dominerande ställning och följaktligen samtidigt försvaga konkurrenterna på resemarknaden till skada för konsumenterna.

42.

Europaparlamentet välkomnar de ändringar som kommissionen nyligen antagit av genomförandeförordning (EG) nr 773/2004 om kommissionens förfaranden enligt artiklarna 81 och 82 i EG-fördraget och meddelanden i detta avseende till följd av direktivet om skadeståndstalan. Parlamentet beklagar dock att det inte får medverka vid utformningen av ändringarna.

43.

Europaparlamentet framhåller den centrala roll som konkurrenspolitiken spelar för att fullborda den digitala inre marknaden. Parlamentet instämmer i att en stabil konkurrenspolitik på snabbrörliga marknader kräver grundlig marknadskännedom. Parlamentet välkomnar därför den branschutredning om e-handel som inletts inom strategin för en digital inre marknad.

44.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att som fördragens väktare noggrant övervaka medlemsstaternas genomförande av direktivet och se till att dess bestämmelser tillämpas på samma sätt i hela unionen. Kommissionen, medlemsstaterna och myndigheter på regional och kommunal förvaltningsnivå uppmanas att aktivt främja efterlevnad med EU:s konkurrenspolitik och förklara den rättsliga grunden. Parlamentet betonar hur viktigt det är att horisontellt och vertikalt statligt stöd behandlas på samma sätt. Parlamentet anser att det finns behov av insatser för att öka medvetenheten i alla delar av Europeiska unionen om klassificeringen och beviljandet av olagligt statligt stöd, i synnerhet när sådana beslut är liktydiga med snedvridning av konkurrensen och konkurrenshindrande och protektionistiska åtgärder. Parlamentet anser dock att avlägsna eller perifera regioner och öar bör få större handlingsutrymme än vad som för närvarande är fallet när det gäller att tillämpa statsstödsregler.

45.

Europaparlamentet anser att kommissionen, framför allt i förfaranden avseende statligt stöd, måste granska de bevis som medlemsstaterna lägger fram mer noggrant och förbättra deras tillförlitlighet, eftersom det ständigt görs försök att kringgå den rättsliga grunden och de rättsliga begränsningarna eller att söka mer eller mindre tvivelaktiga kompromisser. Parlamentet anser vidare att sådana granskningar måste grundas på erkännandet att staterna måste kunna säkerställa total säkerhet och kontinuitet vad gäller tillgång och försörjning av tjänster till sina medborgare inom strategiska och centrala sektorer såsom energi, transport och viktiga sektorer som energi, transport och sjukvård och att de bör akta sig för att inte genomdriva rättsliga bestämmelser som skadar andra medlemsstater eller unionen.

46.

Europaparlamentet upprepar att EU:s strukturfonder inte får användas på ett sätt som direkt eller indirekt uppmuntrar utflyttning av tjänster eller tillverkning till en annan medlemsstat, t.ex. genom en karenstid för företag som erhåller sådana medel. Parlamentet betonar att statligt stöd ibland är nödvändigt för att säkerställa tillhandahållandet av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse såsom energi, transport och telekommunikation. Parlamentet framhåller att statliga ingripanden ofta är det effektivaste politiska verktyget för att garantera tillhandahållandet av tjänster som är centrala för att säkra de ekonomiska och sociala förhållandena i isolerade, avlägsna eller perifera områden och öar inom unionen.

47.

Europaparlamentet välkomnar att kommissionen antog de nya riktlinjerna för statligt stöd till miljöskydd och energi 2014 och genomförde dem genom den allmänna gruppundantagsförordningen (GBER).

48.

Europaparlamentet välkomnar att socialt stöd för transport för personer bosatta i avlägsna områden innefattas i GBER och att problemet med anslutningar därmed nu är erkänt. Parlamentet betonar att anslutningsmöjligheter för perifera öregioner också är av största vikt för att man ska kunna bevara och utveckla ekonomiska och sociala initiativ på en acceptabel nivå genom att upprätthålla viktiga affärskontakter.

49.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens pågående utredning om uppskjutna skattefordringar och krediter som är till fördel för banksektorn i flera medlemsstater. Parlamentet anser att uppskjutna skattefordringar och krediter ska godkännas retroaktivt enligt statsstödsreglerna om de är knutna till uttryckliga villkor för finansieringsmål för den reala ekonomin.

50.

Europaparlamentet erinrar om sin begäran att kommissionen ska undersöka om banksektorn sedan krisens början dragit nytta av implicita subventioner och statligt stöd genom tillhandahållandet av ett okonventionellt likviditetsstöd.

51.

Europaparlamentet välkomnar att det införts nya riktlinjer för statligt stöd till riskfinansiering vars huvudsyfte är att möjliggöra effektivare stöd till framför allt små och medelstora företag, inbegripet midcapföretag och uppstartsföretag, vilka har betydande skalnackdelar.

52.

Europaparlamentet kritiserar att i synnerhet konkurrenssnedvridande skattemodeller kan medföra avsevärda problem för medelstora företag och även för en rad medlemsstater som inte tillämpar sådana skattemodeller.

53.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ att vid moderniseringen av det statliga stödet anta nya riktlinjer som tydliggör vad statligt stöd på skatteområdet och rimliga internpriser är.

54.

Europaparlamentet önskar att kommissionen genomför en separat studie för att bedöma om bestämmelserna om statligt stöd inom EU förhindrar konsolidering och förstärkning av konkurrenskraften hos europeiska företag i jämförelse med deras globala konkurrenter, inte minst vad gäller statliga upphandlingsmekanismer, och även med tanke på de aktuella slutsatserna från Stillahavspartnerskapet.

55.

Europaparlamentet konstaterar att den utvärdering som gjorts tidigare av fusioner och övertaganden i den digitala ekonomin övervägande har skett utifrån de berörda företagens omsättning, och att detta är otillräckligt. Parlamentet betonar att även företag med låg omsättning och betydande uppstartsförluster kan ha en stor kundkrets och därmed stora datavolymer och betydande marknadsstyrka, något som illustreras av att kommissionen utan villkor godkände Facebooks övertagande av WhatsApp, vilket var ett precedensfall.

56.

Europaparlamentet anser att det inom vissa ekonomiska sektorer, särskilt i den digitala ekonomin, är nödvändigt att tillämpa ytterligare kriterier än prisbaserade kalkyler, marknadsandelar och omsättning, eftersom fusioner ofta kan vara förknippade med marknadsbegränsningar.

57.

Europaparlamentet anser att allmänna konkurrensregler måste uppdateras för att hålla takten med de verkliga marknadsförhållandena, i synnerhet i den digitala ekonomin och i samband med konsumentskydd, och att fler nya kriterier måste införas för att bedöma fusioner, såsom köpeskilling, eventuella hinder för att komma in på marknaden, den avgörande betydelsen av uppgifter och tillgång till dem, plattformars specifikationer och tillhörande nätverkseffekter, och också frågan huruvida det råder global konkurrens inom sektorn i fråga. Kommissionen uppmanas att fästa särskilt vid affärsmodellen för företag i den digitala ekonomin och bedöma möjliga hinder för marknadstillträde, bland annat faktorer som möjligheterna att byta mellan plattformar och uppgiftsportabilitet.

58.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten för oberoende detaljhandlare, som enligt konkurrenslagstiftningen får arbeta tillsammans via sina fysiska butiker, att också tillhandahålla gemensamma e-handelserbjudanden.

59.

Europaparlamentet anser att den felaktiga bedömningen av marknadsstyrka, tillsammans med den nuvarande marknadsdefinitionen, ofta är utformad till nackdel för framför allt europeiska företag i en tid som präglas av globalisering och på en dynamisk digital marknad. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga en revidering inom ramen för koncentrationsförordningen.

60.

Europaparlamentet är oroat över att det vid definitionen av marknaden alltför ofta antas ett för begränsat nationellt perspektiv som inte tar tillräcklig hänsyn till marknadernas internationalisering, vilket till exempel var fallet med koncentrationsförordningen.

61.

För femte gången i sin årliga konkurrensrapport betonar Europaparlamentet att de tillfälliga statliga stöden inom finanssektorn var nödvändiga för att det globala finansiella systemet skulle stabiliseras, men att de måste minskas eller avvecklas helt och ses över om bankunionen ska kunna fullbordas. Parlamentet betonar att det fortsatta akuta behovet att eliminera subventioner – i form av implicita garanter för finansinstitut som fortfarande är för stora för att gå omkull – för att skapa lika villkor inom finanssektorn och skydda skattebetalarna, där man måste vara uppmärksam så att detta inte skapar oförtjänta vinster eller fördelar för privata juridiska personer. Parlamentet betonar vikten av ett restriktivt synsätt på statligt stöd.

62.

Europaparlamentet betonar att en sund skattekonkurrens är nödvändig för den inre marknadens integritet, de offentliga finansernas bärkraft och säkerställandet av lika och konkurrenskraftiga villkor.

63.

Europaparlamentet anser att de betydande skillnader som har uppstått mellan medlemsstaterna under senare år när det gäller statligt stöd till finanssektorn kan komma att snedvrida konkurrensen inom denna sektor. Kommissionen uppmanas att klargöra enligt vilka regler och förfaranden som statligt stöd till finanssektorn kan beviljas. Parlamentet anser att statsstödet till banksektorn måste avvecklas allra senast när bankunionen fullbordas, varvid uppmärksamhet måste fästas vid att regleringen inte snedvrider konkurrensen till förmån för stora banker och att tillräckligt med krediter finns tillgängliga för små och medelstora företag.

64.

Europaparlamentet anser att kommissionen bör överväga möjligheten att som villkor för statligt bankstöd ställa krav på att banker ska bevilja lån till små och medelstora företag.

65.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en färdplan för mindre men mer målinriktat statligt stöd, med syfte att minska det statliga stödet och möjliggöra skattesänkningar som stimulerar nyföretagande och sund konkurrens i stället för att understödja gamla strukturer och etablerade företag.

66.

Europaparlamentet understryker att det avgörande när statligt stöd används för att främja tjänster av allmänt intresse är fördelarna för medborgare, inte för dagens enskilda företag eller offentliga organ.

67.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noga följa de villkor som Europeiska centralbanken föreslår för beviljande av nya banklicenser så att det skapas lika villkor utan höga hinder för inträde på marknaden. Parlamentet är, med tanke på den starka koncentrationen inom banksektorn i vissa medlemsstater, övertygat om att ett större antal bankenheter skulle gynna konsumenter och små och medelstora företag.

68.

Europaparlamentet betonar den centrala betydelsen av EU:s subventionslagstiftning i kampen mot multinationella företags skatteflykt.

69.

Europaparlamentet välkomnar de utredningar som kommissionen inledde 2014 av otillåtet statligt stöd genom illojal skattekonkurrens till förmån för vissa enskilda företag och som utvidgades till samtliga 28 EU-länder 2015. Parlamentet uppmanar också medlemsstaterna att i framtiden översända all relevant information om sin skattepraxis till kommissionen punktligt och utan dröjsmål och att äntligen fullgöra sina skyldigheter att upplysa kommissionen och parlamentet om alla närmare uppgifter om specialarrangemang som kan påverka andra medlemsstater och små och medelstora företag.

70.

Europaparlamentet beklagar att kommissionen under sina senaste mandatperioder bara har inlett ett mycket begränsat antal utredningar om potentiellt skatterelaterade fall av statligt stöd, trots de välgrundade misstankar som under tiden har offentliggjorts. Kommissionen uppmanas att utnyttja resultaten från pågående utredningar för att utarbeta mer exakta och effektiva riktlinjer för skatterelaterat statligt stöd, att använda alla sina befogenheter enligt EU:s konkurrensregler för att ta itu med skadlig skattepraxis och att straffa medlemsstater och företag som befinns ha tillämpat sådana metoder. Parlamentet uppmanar samtidigt kommissionen att ange exakt vilka skatteåtgärder som inte överensstämmer med EU:s politik om statligt stöd.

71.

Europaparlamentet anser att det för att säkerställa en sund konkurrens mellan företag i enlighet med förordning (EU) nr 651/2014 bör utgå stöd till företag i tillfälligt eller permanent missgynnade regioner, och att en större flexibilitet bör gälla för regioner med allvarliga ekonomiska problem, t.ex. de regioner som ingår i målen Konvergens och Konkurrenskraft samt öregioner.

72.

Europaparlamentet beklagar att bara ett mycket begränsat antal fall av statligt stöd relaterat till illojal skattekonkurrens har utretts sedan 1991 och understryker behovet av att säkerställa en bred tillgång till information för att fler utredningar av misstänkta fall ska kunna inledas. Parlamentet är bekymrat över att de nuvarande resurserna hos kommissionens ansvariga avdelningar kan begränsa dess förmåga att hantera ett betydligt större antal fall.

73.

Europaparlamentet betonar att enbart förfaranden för statligt stöd inte räcker för att sätta stopp för illojal skattekonkurrens i flera EU-medlemsstater. Ett år efter LuxLeaks-avslöjandena krävs det mer konkreta resultat, t.ex. en gemensam konsoliderad bolagsskattebas, en översyn av momsdirektivet för att utesluta bedrägerier, en skyldighet för internationellt verksamma storföretag att offentligt redovisa sin omsättning och vinst per land och en uppmaning till medlemsstaterna att införa större transparens i sina skattemetoder och ömsesidig informationsskyldighet.

74.

Europaparlamentet anser att enskilda medlemsstaters nuvarande skattepraxis utgör ett stort hot mot den inre marknaden och att särskilt multinationella företag i rimlig och rättvis utsträckning måste bidra till medlemsstaternas offentliga finanser och ytterligare utredningar krävs av den skadliga och omfattande skattepraxis och de skattebeslut som leder till en urholkad bolagsskattebas och aggressiv skatteplanering i Europa. Det nya TAXE-utskottet välkomnas.

75.

Europaparlamentet anser att en sund skattekonkurrens hör till grundpelarna på den inre marknaden men, utan att för den delen ifrågasätta medlemsstaternas grundläggande befogenheter, att illojal skattekonkurrens måste undvikas till exempel genom harmoniserade skattebaser, informationsutbyte mellan skattemyndigheterna och en uttrycklig lagstagdad rätt att kontrollera kapitalrörelser om detta är avgörande för att skattesystemet i unionen ska fungera. Parlamentet anser att införandet av en gemensam bolagsskattebas skulle bidra till ett mer transparent system. Parlamentet menar att frågan om konsolidering kan avgöras senare och inte får stå i vägen för ett snabbt införande av en sådan skattebas.

76.

Europaparlamentet betonar att nya aktörer och små och medelstora företag som endast är verksamma i ett land missgynnas på den inre marknaden jämfört med multinationella företag som kan förflytta vinster eller genomföra andra former av aggressiv skatteplanering genom olika beslut och instrument som enbart är tillgängliga för dem. Parlamentet noterar oroat att de lägre skattekostnaderna till följd av detta gör, allt annat lika, att de mulitnationella företagen får en högre vinst efter skatt och att det skapar ojämlika spelregler till nackdel för deras konkurrenter på den inre marknaden som inte kan tillgripa aggressiv skatteplanering och som faktiskt betalar skatt på den plats eller de platser där de genererar sina vinster. Parlamentet betonar att främjandet av skadlig skattepraxis genom att skapa europeiska enmansbolag (SUP) som uttryckligen medger två olika hemvister – dvs. ett formellt säte på ett ställe och ett administrativt huvudkontor på ett annat – är fel väg att gå för EU.

77.

Europaparlamentet betonar att kommissionen naturligtvis måste få tillgång till de uppgifter som medlemsstaternas skattemyndigheter utbyter och som är relevanta ur ett konkurrensrättsligt perspektiv.

78.

Europaparlamentet anser att lojal konkurrens kan försvåras av skatteplanering. Kommissionen uppmanas att ändra definitionen av ”fast driftsställe” så att företagen inte kan undvika att ha en beskattningsbar närvaro i de medlemsstater där de har ekonomisk verksamhet. Parlamentet betonar att denna definition även bör avse den särskilda situationen för den digitala sektorn, så att företag som ägnar sig åt helt immateriell verksamhet anses ha ett fast driftställe i en medlemsstat om de har en betydande digital närvaro i det landets ekonomi.

79.

Europaparlamentet betonar att kommissionen, när den handlägger konkurrensbeslut, måste betrakta den inre marknaden som en enda marknad och inte som ett antal lokala eller nationella marknader.

80.

Med hänvisning till de studier som uppskattar att skattebedrägerierna och skatteflykten uppgår till en biljon euro per år (1 000 000 000 000) anser Europaparlamentet att medlemsstaterna till slut måste ta itu med och begränsa denna praxis. Parlamentet anser att en minskning av skattebedrägerier och skatteflykt är avgörande för att kunna gå vidare i arbetet att konsolidera offentliga budgetar. Parlamentet välkomnar att finansministrarna i G20 nyligen antagit de nya regler som utarbetats av OECD om urholkning av skattebaser och vinstförflyttningar och som kommer att förbättra transparensen, täppa till kryphål och begränsa möjligheten att utnyttja skatteparadis. Med tanke på dess integrationsgrad anser parlamentet att EU måste gå längre än de förslag som lagts fram inom OECD:s BEPS-projekt (urholkning av skattebasen och förflyttningar av vinster) när det gäller samordning och konvergens som syftar till att undvika alla former av skadlig skattekonkurrens inom den inre marknaden. Parlamentet betonar dock att OECD:s metod fortfarande grundas på frivillighet och att dess åtgärder måste kompletteras med en riktig lagstiftningsram på EU-nivå för att tillgodose behoven på den inre marknaden, t.ex. i form av ett direktiv mot urholkning av skattebasen och förflyttningar av vinster som går längre än OECD:s initiativ på områden som inte täcks i tillräcklig utsträckning. Parlamentet efterlyser en utvärdering de ekonomiska, finansiella och konkurrensrelaterade effekterna av skatteflykt och skattebedrägerier.

81.

Mot bakgrund av en del medlemsstaters illojala skattepraxis anser Europaparlamentet att politiken för den inre marknaden och konkurrenspolitiken måste gå hand i hand för att säkerställa att vinster fördelas rättvist och att det blir omöjligt att förflytta vinster till vissa medlemsstater eller till länder utanför EU i syfte att minimera skattekostnaderna.

82.

Europaparlamentet betonar att ett omfattande, transparent och effektivt utbyte av skatteupplysningar är en central förutsättning för att förebygga aggressiv skatteplanering. Parlamentet betonar samtidigt att en förenkling av skattearrangemangen på medlemsstatsnivå skulle göra mycket för att främja transparens och tydlighet.

83.

Europaparlamentet välkomnar att kommissionsledamoten med ansvar för konkurrensfrågor planerar att omorganisera kontrollen av statligt stöd för att åstadkomma en rättvis skattebörda för alla. Parlamentet förväntar sig en förbehållslös och fullständig utvärdering före denna omorganisering och uppmanar medlemsstaterna att förse parlamentet med alla begärda dokument och att överge sin nuvarande blockeringsattityd som hindrar framsteg på detta område, varvid hänsyn måste tas till att olika medlemsstater ställs inför olika politiska krav på grundval av sitt geografiska läge, sin storlek, sina fysiska och andra förutsättningar samt sin ekonomiska och sociala utveckling, och begär att statsstödsriktlinjer för beskattning ses över för att fånga upp andra fall av illojal konkurrens än skattebeslut och överföringar.

84.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att så snart som möjligt fastställa detaljerade riktlinjer om statligt stöd på skatteområdet och om internprissättning. Parlamentet betonar att sådana riktlinjer har visat sig vara mycket effektiva inom andra sektorer för att eliminera och föregripa viss praxis i medlemsstater som inte iakttar EU:s statsstödsregler. Parlamentet påpekar att sådana riktlinjer endast blir effektiva om de innehåller mycket exakta bestämmelser, bland annat i form av kvantitativa tröskelvärden.

85.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga införandet av påföljder, antingen mot staten i fråga eller mot det berörda företaget, för allvarliga fall av olagligt statligt stöd.

86.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att omedelbart ändra de befintliga reglerna så att det blir möjligt att betala tillbaka de belopp som återvunnits till följd av en överträdelse av EU:s skatterelaterade statsstödsregler till de medlemsstater som fått sin skattebas urholkad eller till EU-budgeten, och inte till den medlemsstat som beviljade det olagliga skatterelaterade statliga stödet, vilket är fallet i dag, eftersom denna regel ger ytterligare incitament till skattesmitning. Kommissionen uppmanas att fullt ut utnyttja sina befogenheter enligt EU:s konkurrensregler för att ta itu med skadlig skattepraxis.

87.

Europaparlamentet begär ett EU-regelverk för att förhindra snedvridning av konkurrensen genom aggressiv skatteplanering och skatteundandragande. I syfte att skapa lika villkor rekommenderar parlamentet att man inför ett automatiskt, obligatoriskt utbyte av skattebeslut, en gemensam konsoliderad bolagsskattebas och garantier för att inga vinster lämnar EU utan att beskattas.

88.

Europaparlamentet betonar att i globaliseringens tidevarv är internationellt samarbete absolut nödvändigt för en effektiv tillämpning av de konkurrensrättsliga principerna. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att främja ett närmare internationellt samarbete i konkurrensrättsliga frågor. Parlamentet betonar att konkurrensrättsliga avtal som möjliggör informationsutbyte mellan de utredande konkurrensmyndigheterna kan utgöra ett särskilt effektivt bidrag till det internationella samarbetet i konkurrensrättsliga frågor.

89.

Europaparlamentet anser att det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar (TTIP) och andra internationella handels- och investeringsavtal bör ha ett hållfast konkurrensavsnitt.

90.

Europaparlamentet betonar att handelspartnerna bör dra nytta av den ökande konkurrensen i handeln, av investeringarna i den privata sektorn, bland annat sådana som görs inom ramen för offentlig-privata partnerskap, och av konsumenternas ökade välstånd.

91.

Europaparlamentet betonar att EU bör intensifiera sina ansträngningar för att övervaka genomförandet av handelsavtal, i syfte att bland annat bedöma om konkurrenspolitikens standarder respekteras och om åtaganden som ingåtts av handelspartnerna tillämpas och uppfylls fullt ut.

92.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genom handelspolitiken verka för att globala konkurrenspolitiska regler etableras i syfte att eliminera de många handelshinder som fortfarande finns. Parlamentet anser att det långfristiga målet om ett multilateralt avtal om konkurrensregler som ingås inom ramen för Världshandelsorganisationen är den ideala lösningen.

93.

Europaparlamentet stöder de konkurrenspolitiska initiativen från FN:s konferens för handel och utveckling (Unctad) och OECD och deras ansträngningar för att förbättra samarbetet inom konkurrenspolitiken i hela världen.

94.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaternas konkurrensmyndigheter att aktivt delta i det internationella konkurrensnätverket.

95.

Europaparlamentet begär åtgärder för att säkerställa att alla produkter som importeras från tredjeländer uppfyller de miljömässiga, sanitära och sociala normer som tillämpas av EU och gäller på världsmarknaden för att skydda de europeiska industriella producenterna från illojal konkurrens.

96.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja utvecklingsländerna i deras ansträngningar för att främja rättvis konkurrens. Kommissionen uppmanas att vidareutveckla samarbetet, i synnerhet med konkurrensmyndigheterna i tillväxtekonomierna, och att säkerställa att lämpliga säkerhetsanordningar finns på plats.

97.

Europaparlamentet noterar att en likvärdig tillgång till naturresurser, inte minst energi, har en avgörande betydelse för en rättvis konkurrens på den globala marknaden. I detta sammanhang betonar parlamentet vikten av överkomlig och hållbar energi samt tryggad energiförsörjning i handelsavtal.

98.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att presentera resultaten av de pågående utredningarna om konkurrenspraxisen i livsmedels-, energi-, transport- och mediesektorerna.

99.

Europaparlamentet välkomnar de nya riktlinjerna för statligt stöd till flygbolag och flygplatser i EU, som är en del av kommissionens modernisering av det statliga stödet i EU. Kommissionen uppmanas att snarast fastslå motsvarande regler för subventionerade flygbolag med bas i tredje land som flyger till och från EU enligt internationella avtal, för att säkra rättvis konkurrens mellan bolag i EU och tredje land.

100.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja utbyte av bästa praxis via Europeiska konkurrensnätverket i syfte att ta itu med de problematiska allianserna mellan distributörer, där många fall redan granskas av medlemsstaternas behöriga myndigheter. Parlamentet begär att man i diskussionerna beaktar samverkan mellan den nationella och den europeiska nivån.

101.

Europaparlamentet uppmuntrar Europeiska konkurrensnätverket att diskutera det växande nätverket av inköpsallianser inom detaljhandeln på nationell nivå och EU-nivå.

102.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att successivt utveckla EU:s konkurrensregler så att de även omfattar en övervakning av Safa-indikatorerna (hållbarhetsbedömning av livsmedels- och jordbrukssystem) från FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) inom livsmedelsförsörjningskedjan i Europa, inklusive Rättvis prissättning och transparenta avtal (S.2.1.1.) och Leverantörernas rättigheter (S2.2.1).

103.

Europaparlamentet vill att ett europeiskt observationscentrum för livsmedels- och jordbrukspriser vid källan och för slutkonsumenten inrättas. Parlamentet pekar på den spanska Ipod (prisindex för källa och slutpunkt) såsom en möjlig modell för att övervaka potentiellt missbruk från detaljisternas sida gentemot jordbrukare och konsumenter.

104.

Europaparlamentet vill se bindande åtgärder i livsmedelskedjan mot detaljister som skadar jordbrukare och konsumenter.

105.

Europaparlamentet oroas särskilt över situationen inom mejerisektorn, där detaljister har infört priser som ligger klart under kostnaderna sedan kvotsystemet avskaffades.

106.

Europaparlamentet välkomnar den regelbundna dialog som kommissionsledamoten med ansvar för konkurrensfrågor har med parlamentet, men anser att rätten att höras i centrala frågor inte är tillräcklig.

107.

När det gäller konkurrenslagstiftningen konstaterar Europaparlamentet att det endast blivit delaktigt i samrådsförfarandet och att dess inflytande därför är begränsat jämfört med kommissionens och rådets.

108.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens regelbundna dialog med parlamentet om konkurrensfrågor. Parlamentet begär återigen att grundläggande lagstiftningsdirektiv och riktlinjer ska ingå i medbeslutandeförfarandet. Parlamentet anser att den pågående dialogen mellan parlamentet och EU:s konkurrensmyndighet borde intensifieras, särskilt när det gäller bedömningen och genomförandet av parlamentets krav från tidigare år. Parlamentet anser att det är ytterst viktigt att GD Konkurrens är oberoende för att det ska kunna nå sina mål på ett framgångsrikt sätt. Parlamentet uppmanar kommissionen att omfördela tillräckliga finansiella medel och personalresurser till GD Konkurrens från andra avdelningar, Parlamentet kräver i synnerhet en strikt åtskillnad mellan de avdelningar där riktlinjerna utarbetas och de som tillämpar riktlinjerna i specifika fall.

109.

Europaparlamentet anser att parlamentet bör ha medbeslutandebefogenheter inom konkurrenspolitiken. Parlamentet beklagar att det i artiklarna 103 och 109 i EUF-fördraget endast föreskrivs samråd med parlamentet. Parlamentet anser att detta demokratiska underskott inte kan tolereras. Parlamentet föreslår att detta underskott ska avhjälpas snarast möjligt genom interinstitutionella arrangemang inom konkurrenspolitiken och rättas till vid nästa fördragsändring.

110.

Europaparlamentet betonar att parlamentet bör få medbeslutandebefogenheter även inom konkurrenspolitiken, framför allt i fråga om grundläggande direktiv och bindande riktlinjer, och beklagar att detta område av unionens politik inte har stärkts i sin demokratiska dimension vid de senaste fördragsändringarna. Kommissionen uppmanas att lägga fram förslag för en motsvarande ändring av fördragen så att det ordinarie lagstiftningsförfarandet enligt Lissabonfördraget tillämpas även för konkurrenslagstiftningen.

111.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att involvera parlamentet mer i sektorsspecifika utredningar och samtidigt värna om sekretessen för vissa uppgifter som lämnas av berörda parter. Parlamentet kräver att de nuvarande rådsförordningarna med beaktande av artikel 114 i EUF-fördraget i framtiden ska höra till området för den inre marknaden och således antas enligt medbeslutandeförfarandet, om den fördragsändring som eftersträvas skulle låta vänta på sig. Parlamentet betonar att arbetet med skadeståndsdirektivet kan fungera som modell för det framtida interinstitutionella samarbetet i konkurrensfrågor. Parlamentet uppmanar kommissionsledamoten att fortsätta den dialog som inletts med parlamentets berörda utskott samt med arbetsgruppen för konkurrens inom parlamentets utskott för ekonomi och valutafrågor.

112.

Europaparlamentet anser att kommissionen snarast bör genomföra och offentliggöra en resultat- och målinriktad offentlig utvärdering av parlamentets olika förslag om vidareutveckling av konkurrenspolitiken.

113.

Europaparlamentet betonar att dess ståndpunkter i tidigare rapporter om konkurrens i vederbörlig utsträckning bör beaktas i det framtida arbetet i kommissionens generaldirektorat för konkurrens.

114.

Europaparlamentet anser att alla beprövade former av dialog bör bevaras.

115.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och de nationella konkurrensmyndigheterna.

12.1.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 11/16

—

med beaktande av artiklarna 2, 21 och 27.3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

—

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), särskilt artiklarna 165 och 167, samt särskilt artikel 17, enligt vilken unionen ska respektera den ställning som kyrkor och religiösa sammanslutningar och samfund samt filosofiska och konfessionslösa organisationer har i medlemsstaterna enligt den nationella lagstiftningen och upprätthålla en öppen, tydlig och regelbunden dialog med dessa kyrkor och organisationer, varvid deras identitet och specifika bidrag ska erkännas,

—

med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 10, 11 och 22, samt ingressen,

—

med beaktande av Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna, särskilt artikel 2 i protokoll nr 1,

—

med beaktande av Förenta Nationernas resolution av den 20 december 2010Culture and Development,

—

med beaktande av Förenta nationernas millenniedeklaration (2000), särskilt artiklarna under rubriken Human rights, democracy and good governance,

—

med beaktande av Förenta Nationernas konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW) (1979),

—

med beaktande av Unescos konvention från 2005 om främjande av och skydd för mångfalden av kulturella uttryck (Unescos konvention),

—

med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna (1948), särskilt artikel 16, och FN:s förklaring om avskaffande av alla former av intolerans och diskriminering grundad på religion eller övertygelse,

—

med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 67/179 av den 20 december 2012 och FN:s människorättsråds resolution 22/20 av den 22 mars 2013,

—

med beaktande av sin rekommendation till rådet av den 13 juni 2013 om utkastet till EU:s riktlinjer om främjande och skydd av religions- och trosfriheten (1) och av EU:s riktlinjer om främjande och skydd av religions- och trosfriheten, som antogs av rådet (utrikes frågor) den 24 juni 2013,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1983/2006/EG av den 18 december 2006 om Europeiska året för interkulturell dialog (2008) (2),

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 20 november 2008 om främjande av kulturell mångfald och interkulturell dialog i unionens och dess medlemsstaters yttre förbindelser (3),

—

med beaktande av EU:s strategiska ram för och EU:s handlingsplan om mänskliga rättigheter och demokrati (11855/2012), som antogs av rådet (utrikes frågor) den 25 juni 2012,

—

med beaktande av Europarådets vitbok av den 7 maj 2008 om internkulturell dialog Living Together As Equals in Dignity,

—

med beaktande av den europeiska agendan för en kultur i en alltmer globaliserad värld (COM(2007)0242), som syftar till att främja medvetenheten om kulturell mångfald och EU:s värderingar, dialogen med det civila samhället och utbytet av god praxis,

—

med beaktande av resultaten av och uppföljningsåtgärderna från den förberedande åtgärden för kultur i EU:s yttre förbindelser (2014),

—

med beaktande av protokollet om kulturellt samarbete i bilagan till modellen för frihandelsavtal (4),

—

med beaktande av Parisförklaringen om att främja medborgarskap och de gemensamma värdena frihet, tolerans och icke-diskriminering genom utbildning, antagen under det informella mötet med EU:s utbildningsministrar den 17 mars 2015 i Paris (8496/15),

—

med beaktande av ordförandeskapstrions gemensamma slutgiltiga rekommendationer från EU:s ungdomskonferens 2015 i Luxemburg, i vilka man lyfte fram den strukturerade dialog som syftade till att öka ungdomars politiska deltagande i det demokratiska livet i Europa och uppmanade parlamentet att främja värdebaserad utbildning och utbildning i aktivt medborgarskap,

—

med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för kultur och utbildning (A8-0373/2015), och av följande skäl:

A.

Europa utmärks av en oerhört stor kulturell, social, språklig och religiös mångfald. I ljuset av detta är de gemensamma värderingar som binder samman våra samhällen, såsom frihet, social rättvisa, jämställdhet och icke-diskriminering, demokrati, mänskliga rättigheter, rättsstaten, tolerans och solidaritet, nödvändiga för Europas framtid.

B.

Interkulturell dialog är inget rättsområde och regleras inte av nationell, unionell eller internationell lag, utan bygger på internationella ramar som syftar till att skydda mänskliga rättigheter och kulturell mångfald.

C.

Försök till definition av interkulturell dialog gjordes i olika studier och slutsatser under Europaåret för interkulturell dialog (2008) och innebär ett öppet och respektfullt utbyte eller samspel mellan individer, grupper och organisationer med olika kulturell bakgrund eller världsåskådning. Bland dess syften återfinns följande: att utveckla djupare förståelse för olika synsätt och vanor, att öka deltagandet samt friheten och förmågan att göra val, att främja jämställdhet samt att stärka kreativa processer.

D.

Det är viktigt att nödvändiga medel tillhandahålls, i synnerhet ekonomiska, för att prioritera finansieringen av program avsedda att främja interkulturell dialog och dialog mellan medborgare i syfte att stärka ömsesidig respekt mot bakgrund av stor kulturell mångfald samt att ta itu med våra samhällens komplexa verkligheter och samexistensen av olika kulturella identiteter och trosuppfattningar, men även att lyfta fram olika kulturers bidrag till de europeiska samhällena och det europeiska kulturarvet, samt att effektivt hantera konflikter.

E.

Att nå detta mål är inte bara en uppgift för offentliga myndigheter och beslutsfattare, utan utgör ett delat ansvar för samhället i stort, däribland ett brett spektrum av aktörer såsom familjer, medier, utbildningsinstanser, näringsliv, samfund och religiösa ledare. Vid sidan av politiska aktörer är det viktigt att understryka rollen för alla övriga aktörer som deltar i den interkulturella dialogen.

F.

Specifika artiklar i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna är särskilt viktiga för interkulturell dialog genom att de främjar jämställdhet, icke-diskriminering, kulturell, religiös och språklig mångfald, yttrandefrihet och fri rörlighet samt medborgerliga rättigheter till ekonomiskt och politiskt deltagande.

G.

En meningsfull interkulturell dialog kräver gedigna kunskaper i den egna och andras kulturer.

H.

Mot bakgrund av Europaåret för utvecklingssamarbete 2015, översynen av FN:s millennieutvecklingsmål och resultaten från FN:s toppmöte om hållbar utveckling 2015 har kulturen en avgörande roll att spela för att uppnå hållbar utveckling och utrota fattigdomen i världen. Dessutom krävs en mer uttrycklig integrering av kulturen i FN:s dagordning för hållbar utveckling för tiden efter 2015.

I.

Europa och världen står inför flera utmaningar knutna till globalisering, migration, religiösa och interkulturella konflikter och en växande radikalisering.

J.

I samband med interkulturell dialog är tillämpningen av både de allmänna mänskliga rättigheterna (såsom individuella rättigheter) och kulturella rättigheter (erkännandet av specifika och multipla kulturella identiteter) avgörande.

K.

Utvecklingen av rörlighet i utbildningssyfte för studenter och lärare och varje annan form av internationellt utbyte kan leda till en bättre värld, där människor rör sig fritt och åtnjuter en öppen interkulturell dialog.

1.

Europaparlamentet menar att en EU-strategi bör utvärdera och återuppta det utmärkta arbete som inleddes under Europeiska året för interkulturell dialog 2008, stärka utbytet av bästa praxis och främja en ny strukturerad dialog med samtliga aktörer inom interkulturella och interreligiösa frågor i ljuset av den senaste tidens alla dramatiska händelser: europeiska och nationella politiker, lokala och regionala myndigheter, kyrkor, religiösa sammanslutningar och samfund samt filosofiska och konfessionslösa organisationer, organisationer och plattformer i det civila samhället, idrottsutövare, kulturarbetare och utbildningsverksamma, nationella och europeiska ungdomsråd, akademiker och medier.

2.

Europaparlamentet uppmanar alla aktörer att fastställa en aktuell, tydlig och policyrelaterad definition av interkulturell dialog, i syfte att genomföra eller harmonisera metoder, kvalitetskriterier och indikatorer, för att bedöma konsekvenserna av program och projekt inom interkulturell dialog samt att undersöka metoder för interkulturella jämförelser.

3.

Europaparlamentet förespråkar att främjandet av en interkulturell, interreligiös och värdebaserad strategi på utbildningsområdet bör uppmuntras i syfte att ta itu med och stödja ömsesidig respekt, integritet, etiska principer, kulturell mångfald, social delaktighet och sammanhållning, inte minst genom utbyte och rörlighetsprogram för alla.

4.

Europaparlamentet förespråkar att kulturell mångfald även bör tas upp i de visuella och kulturella industrierna. Parlamentet uppmuntrar dessa industrier att hitta kreativa sätt att arbeta för en överenskommelse om nationella, regionala och lokala handlingsplaner för genomförandet av Unescos konvention om skydd för och främjande av mångfalden av kulturyttringar.

5.

Europaparlamentet vill att man betraktar interreligiös dialog som en del av den interkulturella dialogen, en förutsättning för fred, och ett viktigt verktyg för konflikthantering, med fokus på individens värdighet och på behovet av att upprätthålla de mänskliga rättigheterna runt om i världen, med särskild hänvisning till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet samt religiösa minoriteters rätt till skydd.

6.

Europaparlamentet understryker att genuin interkulturell och interreligiös dialog bidrar till positiv och samarbetsinriktad interaktion, främjar förståelse och respekt mellan kulturer, stärker mångfalden och respekten för demokrati, frihet, mänskliga rättigheter, liksom toleransen för universella och kulturspecifika värden.

7.

Europaparlamentet lyfter fram vikten av att i tid integrera och utbilda segregerade befolkningsgrupper.

8.

Europaparlamentet vill att EU, i sin roll som global fredsaktör, bör inkludera kultur och kulturella utbyten samt förstärka utbildningen i EU:s yttre förbindelser och utvecklingspolitik, som ett sätt att stärka gemensamma grundläggande värderingar, såsom respekt och ömsesidig förståelse, genom att tillhandahålla effektiva verktyg för en meningsfull och hållbar strategi för konfliktlösning, fredsskapande och krishantering.

9.

Europaparlamentet anser enligt artikel 167.4 i EUF-fördraget att kulturell dialog och mångfald bör integreras på ett övergripande sätt i alla EU:s politikområden som påverkar EU:s gemensamma grundläggande värden och rättigheter, såsom ungdomspolitik, utbildningspolitik, rörlighet, sysselsättning och sociala frågor, yttre politik, kvinnors rättigheter och jämställdhet, handel och regional utveckling.

10.

Europaparlamentet framhåller behovet av att utbilda och förbereda kommande generationer att bli djärva problemlösare och att effektivt och innovativt ta itu med de utmaningar som europeiska medborgare kommer att stå inför i framtiden genom att ge dem tillgång till genuin medborgarutbildning och se till att de har den motivation och det engagemang som krävs för att tillägna sig kompetens och färdigheter såsom entreprenörskap, ledarskap och kapacitetsuppbyggnad.

11.

Europaparlamentet konstaterar att interkulturell dialog är ett verktyg för inkluderande demokratiskt deltagande och ökad egenmakt för medborgarna, särskilt i förhållande till kollektiva nyttigheter och allmänna platser. Parlamentet menar att interkulturell dialog som sådan avsevärt kan bidra till en förstärkt demokrati och utvecklingen av större och djupare delaktighet och känslan av tillhörighet.

12.

Europaparlamentet anser att ökade offentliga investeringar i en inkluderande och tillgänglig formell, icke-formell och informell utbildning av hög kvalitet är ett första steg för att skapa rättvist tillträde och möjligheter för alla. Parlamentet påminner om behovet av att säkerställa kulturell och social mångfald i klassrum och utbildningsmiljöer, inte minst bland lärare, för att minska tidiga skolavhopp och stödja utbildningen för missgynnade barn i syfte att främja lika möjligheter och social sammanhållning i kommande generationer.

13.

Europaparlamentet betonar att formell, icke-formell och informell utbildning och tillgång till livslångt lärande inte bara ska ge kunskaper, färdigheter och kompetenser, utan också bör hjälpa de studerande att utveckla medborgerliga värden och bli aktiva, ansvarsfulla och öppna samhällsmedborgare. Parlamentet betonar i detta sammanhang behovet av medborgarutbildning från tidig ålder och erkänner betydelsen av samarbete mellan alla utbildningsaktörer. Parlamentet vill att man bygger vidare på barns och ungdomars känsla för initiativtagande och engagemang i syfte att stärka sociala band samt skapa en känsla av tillhörighet och utveckla etiska koder i kampen mot diskriminering.

14.

Europaparlamentet lyfter fram den viktiga roll som icke-formell och informell utbildning har och erkänner vinsterna med att skapa synergier och bygga partnerskap mellan alla utbildningsnivåer och utbildningsformer, inte minst över generationsgränserna. Parlamentet lyfter fram den betydelse som idrottsaktivitet och frivilligverksamhet har för att stimulera utvecklingen av civila, sociala och interkulturella kompetenser och bidra till social delaktighet av missgynnade och sårbara grupper och av medborgare i vidare bemärkelse, särskilt barn, genom i lärandet förmedla en känsla av lagarbete och respekt för mångfald, och därmed bekämpa sådana sociala fenomen som våld, radikalism, rasism och främlingsfientlighet samt återuppbygga grunderna för en konstruktiv och fredlig dialog mellan befolkningsgrupperna. Parlamentet påminner i detta sammanhang om den avgörande roll som EU:s program på områdena kultur, media, utbildning, ungdom och idrott har som verktyg för att bekämpa intolerans och fördomar och ingjuta en gemensam känsla av tillhörighet och respekt för kulturell mångfald.

15.

Europaparlamentet betonar vikten av att bygga starka broar mellan kultur och utbildning i syfte att utveckla kompetenser och överförbara färdigheter, öka antalet trygga arbetstillfällen på hög nivå i linje med ILO:s agenda för anständigt arbete och uppnå en högre grad av social delaktighet och aktivt medborgarskap. Parlamentet räknar dessa bland de huvudsakliga målen vid genomförandet av EU:s grundläggande värderingar enligt artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Parlamentet påminner om värdet av Connect, det enda EU-program som främjar kultur- och utbildningsprojekt, och uppmuntrar kommissionen att överväga en ny handlingslinje som pilotåtgärd för att bedöma genomförbarheten av ett sådant system i nuläget.

16.

Europaparlamentet stöder ungdomars och lärares rörlighet liksom alla samarbetsformer mellan skolor och universitet, exempelvis gemensamma utbildningsplattformar, studieprogram och projekt, som ett sätt att främja förståelse och uppskattning av kulturell mångfald och att ge unga människor sociala, civila och interkulturella kompetenser och färdigheter. Parlamentet anser i samband med detta att om barn i mycket tidig ålder utsätts för andra kulturer hjälper detta dem att tillägna sig den grundläggande livskunskap och kompetens som krävs för deras personliga utveckling, framtida sysselsättning och aktiva unionsmedborgarskap. Parlamentet betonar att om riktade skolbesök i utbildningssyfte i olika medlemsstater och transnationell rörlighet för unga barn införs, kan detta vara ett verktyg för att lägga grunden till en förståelse för Europas kulturer, konst, språk och värderingar. Parlamentet uppmuntrar särskilt till rörlighet för lärare i grundskola och gymnasium för att de ska få möjlighet utbyta erfarenheter och utveckla egna verktyg för att hantera och ge svar på framväxande samhällsutmaningar. Parlamentet understryker betydelsen av programmet Erasmus+, som främjar en europeisk medvetenhet bland unga människor och skapar en känsla av gemensam tillhörighet och en kultur av interkulturell dialog genom att underlätta deras rörlighet och samtidigt öka deras anställningsbarhet. Parlamentet uppmuntrar särskilt till ytterligare åtgärder för att underlätta tillgängligheten för och integrationen av missgynnade grupper och personer med särskilda behov när det gäller åtgärder för rörlighet inom ramen för Erasmus+.

17.

Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att ta fram kvalitativa utbildningsprogram som främjar mångfald och gör det möjligt för lärare, ungdomsledare och socialarbetare, men även studievägledare på skolor och i icke-formella och informella miljöer, att för både barnen och deras föräldrar uppfylla de utbildningsbehov som barn med olika kulturell och social bakgrund har, samt att ta itu med alla former av diskriminering och rasism, däribland mobbning och nätmobbning. Parlamentet noterar att utbildningsresurserna bör ses över på nytt för att främja utbildning på flera språk och ur flera perspektiv samt att lärarnas flerspråkiga och interkulturella erfarenheter och färdigheter systematiskt måste värderas och framhävas i detta sammanhang.

18.

Europaparlamentet understryker vikten av att investera i program för livslångt lärande för lärare som utrustar dem med de nödvändiga pedagogiska kompetenserna inom migration, ackulturation och socialpsykologi samt möjliggör för dem att utnyttja mångfalden som en rik källa till lärande i klassrummen.

19.

Europaparlamentet noterar lärarnas avgörande roll i att stärka – i samarbete med familjerna – de sociala banden, och att därigenom väcka en känsla av tillhörighet till liv och att hjälpa de unga att utveckla etiska och medborgerliga värderingar.

20.

Europaparlamentet lyfter på nytt fram behovet av att skapa rättighetsbaserade och genusmedvetna lärandemiljöer där de studerande lär sig att stå upp för mänskliga rättigheter, däribland kvinnors och barns rättigheter, grundläggande värderingar och medborgardeltagande, medborgares rättigheter och ansvar, demokrati och rättsstaten, att de känner sig trygga i sin identitet, vet att deras röst hörs och upplever uppskattning från samhället. Parlamentet uppmuntrar medlemsstater och utbildningsmiljöer att stärka de studerandes aktiva deltagande i utformningen av deras inlärningsstrukturer.

21.

Europaparlamentet framhäver rollen för ny informations- och kommunikationsteknik och internet som instrument för främjandet av interkulturell dialog. Parlamentet förordar användningen av sociala medier för att stärka medvetenheten om Europeiska unionens gemensamma grundläggande värderingar och principer bland unga medborgare och understryker vikten av mediekompetens på alla utbildningsnivåer som ett verktyg för främjandet av interkulturell dialog mellan unga människor. Parlamentet uppmuntrar även utrikestjänsten och alla chefer för EU-representationerna att fullt ut använda de nya digitala verktygen i sitt arbete.

22.

Europaparlamentet erkänner behovet av att tillhandahålla hållbart och strukturellt stöd till icke-statliga organisationer, människorättsorganisationer, ungdomsorganisationer och utbildningsinstitutioner för att utmana extremismen medelst social sammanhållning och deltagande, aktivt medborgarskap och ungdomars egenmakt och deltagande, särskilt småskaliga lokala initiativ och sådana som verkar på gräsrotsnivå.

23.

Europaparlamentet erkänner den roll som icke-statliga organisationer, kulturella nätverk och plattformar, samt ovan nämnda institutioner, spelar och bör fortsätta att spela där formella strukturer, policyer och program för interkulturell dialog är mindre utvecklade. Parlamentet uppmuntrar till vidare dialog mellan EU och större städer, regioner och lokala myndigheter i syfte att effektivare analysera i) sambandet mellan de urbana modeller som utgör hem för medborgarna och skolsystems framgång eller misslyckande, ii) fördelarna med formell och informell utbildning för alla barn och familjer, samt iii) samordningen av utbildningsstrukturerna för att främja effektiv interkulturell dialog.

24.

Europaparlamentet uppmanar till förnyat fokus på främjandet av ett solidaritetsbaserat och interkulturellt samhälle, särskilt bland unga, genom genomförandet av programmet Ett Europa för medborgarna, och att därvid använda tillräcklig finansiering för att möjliggöra uppfyllandet av dess mål om att bygga ett mer sammanhållet och inkluderande samhälle och främjandet av ett aktivt medborgarskap som är öppet mot världen, visar respekt för kulturell mångfald och baseras på EU:s gemensamma värden.

25.

Europaparlamentet uppmuntrar till konstnärliga aktiviteter och idrottsutövande i alla åldrar liksom frivilligarbete för att stärka socialiseringen och öka deltagandet av minoriteter, missgynnade grupper, marginaliserade befolkningsgrupper, migranter och flyktingar i kultur- och samhällslivet, inklusive inom ledarskap och beslutsfattande.

26.

Europaparlamentet erkänner betydelsen av formellt, icke-formellt och informellt lärande samt frivilligarbete för att främja personlig utveckling med fokus på kognitiva och icke-kognitiva färdigheter och kompetenser, kritiskt tänkande, förmåga att hantera olika åsikter, mediekompetens, antidiskriminering och interkulturella färdigheter och kompetenser, språkinlärning samt social och medborgerlig kompetens, däribland lärande om kulturarvet som ett verktyg för att hantera dagens utmaningar genom varsam tolkning.

27.

Europaparlamentet bekräftar behovet av ett jämställdhetsperspektiv när frågan om interkulturell dialog och utbildning behandlas, samt att hänsyn tas till behoven hos människor som utsätts av olika former av diskriminering, däribland personer med funktionsnedsättning, hbti-personer och personer från marginaliserade befolkningsgrupper.

28.

Europaparlamentet uppmuntrar EU-institutionerna att bredda sin analys av alla former av radikalisering och ta initiativ till ett nytt tänkande kring det som utmärker och framkallar politisk extremism och politiskt våld, med början i antagandet att radikalisering är ett dynamiskt samspel av olika faktorer och en oplanerad och oförutsägbar konsekvens av en serie omvälvande händelser. Parlamentet välkomnar därför Parisförklaringen av den 17 mars 2015 om att främja medborgarskapet och de gemensamma värdena frihet, tolerans och icke-diskriminering genom utbildning, och därvid försöka utveckla en aktiv dialog kulturer emellan, därjämte global solidaritet och ömsesidig respekt, med fokus på betydelsen av medborgarutbildning, däribland en ökad medvetenhet om den unika roll som kulturella verktyg kan spela för att befrämja ömsesidig respekt bland elever och studenter.

29.

Europaparlamentet påminner om den legitimitet och ansvarsskyldighet som myndigheter och de europeiska institutionerna har, med stöd från underrättelsetjänster och brottsbekämpande myndigheter, att bemöta brottslig verksamhet. Parlamentet noterar emellertid att straffåtgärder i enlighet med EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna alltid måste respektera de grundläggande rättigheterna, såsom rätten till skydd av personuppgifter, yttrandefrihet, oskuldspresumtion och rätten till ett effektivt rättsmedel.

30.

Europaparlamentet menar att EU, när det främjar grundläggande värderingar, interkulturell dialog och kulturell mångfald internationellt, kraftfullt bör fördöma varje omänsklig eller förnedrande behandling och alla brott mot de mänskliga rättigheterna för att på detta konkreta sätt främja full respekt för den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna.

31.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att bindande europeiska och internationella antidiskrimineringsstandarder genomförs fullt ut i nationell lagstiftning.

32.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att involvera marginaliserade befolkningsgrupper, migranter, flyktingar och värdsamhällen, samt religiösa och sekulära samfund, i respektfulla och bemyndigande integrationsprocesser, och säkerställa deras deltagande i samhälls- och kulturlivet på ett mänskligt, respektfullt och hållbart sätt i alla situationer, särskilt i nödsituationer.

33.

Europaparlamentet välkomnar den förberedande åtgärden om kultur i de yttre förbindelserna och dess roll i att stärka kulturens betydelse som strategisk faktor för mänsklig, social och ekonomisk utveckling och därmed bidra till utrikespolitiska mål, samt uppmanar Europeiska utrikestjänsten och EU-representationer världen över att också inkludera kulturen som en integrerad del av i EU:s externa politik, att utse en kulturattaché i varje EU-representation i partnerländerna utanför EU och ge utrikestjänstens personal utbildning i utrikespolitikens kulturella dimension. Parlamentet uppmanar kommissionen att integrera kulturdiplomati och interkulturell dialog i EU:s samtliga instrument för yttre förbindelser och i EU:s utvecklingsagenda. Parlamentet uppmanar vidare EU och medlemsstaterna att stärka samarbetet med andra europeiska och internationella organisationer, såsom Förenta Nationerna och dess anknutna organ, särskilt Unesco, Unicef och UNHCR, och att kräva en effektiv och kraftfullare EU-representation inom dessa organisationer. Parlamentet uppmanar dessutom till samarbete med nationella kulturinstitut med målet att förbättra genomförandet av befintliga instrument, såsom kulturella nätverksbaserade kluster i European Union National Institutes for Culture (Eunic), samt att ta fram nya verktyg för att hantera gemensamma utmaningar i en globaliserad värld.

34.

Europaparlamentet menar att kultur bör bli en viktigt inslag i den politiska dialogen med tredjeländer och påminner om behovet av att systematiskt integrera kulturen i utvecklingsprojekt och utvecklingsprogram. Parlamentet lyfter därför fram behovet av att undanröja hindren för rörlighet för konstnärer, lärare, akademiker och kulturarbetare genom att harmonisera och förenkla viseringsförfarandena i syfte att uppmuntra till kulturellt samarbete i alla delar av världen.

35.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utveckla strategier som erkänner interkulturell dialog som en interaktiv kommunikationsprocess inom och mellan kulturer, att säkerställa ömsesidig respekt och lika möjligheter, att tillhandahålla och genomföra effektiva lösningar för att tackla de ekonomiska och sociala skillnaderna och orsakerna till utestängning, tillika alla former av diskriminering, samt att utveckla en djupare förståelse för olika synsätt och vanor. Parlamentet påminner om mediernas nyckelroll, däribland sociala medier, både som en potentiell plattform för extremistiska debatter och som ett medel för att bemöta främlingsfientliga narrativ, motverka stereotyper och fördomar och främja tolerans.

36.

Europaparlamentet påminner om att kulturarvet representerar de kulturella uttryckens mångfald och ska därför skyddas och främjas genom antagande av harmoniserad lagstiftning och internationella avtal i nära samarbete med Unesco.

37.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att förhindra extremism, såsom främlingsfientlighet, rasism och alla former av diskriminering och marginalisering genom samhälleliga sammanhållningsåtgärder som framgångsrikt kan bemöta ekonomiska och sociala ojämlikheter och som involverar ett brett register av aktörer, såsom stadsplanerare, socialarbetare, kyrkor och religiösa associationer, utbildningsinstanser, familjestödsorganisationer och hälso- och sjukvårdspersonal, med målet att bemöta extremism, säkerställa socialt deltagande och formell och verklig jämlikhet genom att främja mångfald och sammanhållning i samhället.

38.

Europaparlamentet rekommenderar att EU samarbetar för att göra lärande och utbildning tillgängligt för flyktingbarn genom att fortsätta att stödja program för tillgång till utbildning under humanitära kriser och att säkerställa integrering av migrerande studerande i Europa.

39.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att undersöka, utforma och genomföra interaktiva deltagarmetoder för ungdomar och barn på alla förvaltningsnivåer.

40.

Europaparlamentet understryker familjens roll i bevarandet av kulturell identitet, traditioner, etik och värdesystem i samhället, och betonar att barns introduktion till det egna samhällets kultur, värderingar och normer tar sin början i familjen.

41.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att anta interkulturell dialog som ett kraftfullt och övertygande politiskt mål för EU och därför garantera EU-stöd genom olika politiska åtgärder, initiativ och medel, däribland interkulturell dialog med tredjeländer, särskilt instabila stater.

42.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fortsatt prioritera initiativ som syftar till stöd för kulturell mångfald, interkulturell dialog och utbildning, och att fullt ut utnyttja EU:s finansiella instrument, program och initiativ, såsom programmen Erasmus+, Ett Europa för medborgarna, Kreativa Europa och Horisont 2020, EU:s grannskapspolitik och instrument för yttre förbindelser, samt organ som Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, för främjandet av och stöd till interkulturell dialog och kulturell mångfald inom Europa och med grannländer och andra regioner i världen.

43.

Europaparlamentet betonar det rika bidrag som europeisk konstnärlig produktion ger den kulturella mångfalden och den roll som denna därigenom spelar för att sprida EU:s värderingar och få unionsmedborgarna att utveckla sitt kritiska tänkande.

44.

Europaparlamentet påminner om den roll som LUX-priset har spelat för att belöna filmer som lyfter fram europeisk identitet och europeisk kulturell mångfald.

45.

Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att bedöma konsekvenserna av de åtgärder som vidtagits i samband med detta betänkande och uppmanar kommissionen att lägga fram en övervakningsrapport och en översyn.

46.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter samt medlemsstaterna.

12.1.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 11/24

—

med beaktande av kommissionens grönbok Att bygga en kapitalmarknadsunion (COM(2015)0063) och av parlamentets resolution om denna av den 9 juli 2015 (1),

—

med beaktande av rapporten av den 25 februari 2009 från högnivågruppen för finansiell tillsyn i EU, med Jacques de Larosière som ordförande,

—

med beaktande av rapporten från juli 2015 Report on the impact and accountability of banking supervision, som utarbetats av Baselkommittén för banktillsyn,

—

med beaktande av kommissionens arbetsdokument Initial reflections on the obstacles to the development of deep and integrated EU capital markets (SWD(2015)0013),

—

med beaktande av rådets (ekonomiska och finansiella frågor) slutsatser av den 19 juni 2015 om en kapitalmarknadsunion,

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 november 2014En investeringsplan för Europa (COM(2014)0903),

—

med beaktande av den informella rapporten av den 30 januari 2014 från ECON-utskottet (2) Enhancing the Coherence of EU Financial Services Legislation,

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 15 maj 2014Översyn av planen för finansiell reglering (COM(2014)0279),

—

med beaktande av kommissionens arbetsdokument Economic Review of the Financial Regulation Agenda (SWD(2014)0158),

—

med beaktande av sin resolution av den 11 mars 2014 om översynen av det europeiska systemet för finansiell tillsyn (3),

—

med beaktande av kommissionens rapport om Europeiska systemrisknämndens (ESRB) uppdrag och organisation (COM(2014)0508),

—

med beaktande av kommissionens rapport om verksamheten i de europeiska tillsynsmyndigheterna (ESA) och Europeiska systemet för finansiell tillsyn (ESFS) (COM(2014)0509),

—

med beaktande av sin resolution av den 26 februari 2014 om långsiktig finansiering av den europeiska ekonomin (4),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 27 mars 2014 om långsiktig finansiering av den europeiska ekonomin (COM(2014)0168),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 19 maj 2015Bättre lagstiftning för bättre resultat – en EU-agenda (COM(2015)0215),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 19 maj 2015Förslag till interinstitutionellt avtal om bättre lagstiftning (COM(2015)0216),

—

med beaktande av Europeiska systemrisknämndens rapport från mars 2015 om hur exponeringar för statsskuldebrev behandlats inom regleringen (5),

—

med beaktande av slutrapporten från Storbritanniens parlamentsutskott för bankstandarder Changing banking for good,

—

med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A8-0360/2015), och av följande skäl:

A.

Orsakerna till finanskrisen 2007–2008 och dess utbredda negativa verkningar var bland annat att man inte tillämpade någon lämplig och kvalitativt högstående reglering av finansiella tjänster, i en situation med alltmer komplicerade marknader och produkter. De senaste åren har det inletts en ambitiös reformagenda för EU:s finansiella sektor för att stärka regleringen av den och tillsynen över den, för att återställa den finansiella stabiliteten och göra det finansiella systemet mer motståndskraftigt mot chocker, begränsa riskerna för skattebetalare och för att bättre tillgodose investerarnas behov och realekonomins finansieringsbehov. Tillväxtutsikterna i Europa har visserligen förbättrats, men någon fullständig återhämtning har vi ännu inte fått.

B.

Alla finansiella sektorer har upplevt och genomgår fortfarande genomgripande förändringar, bland annat bank- och försäkringsväsendet, värdepappersmarknaderna, placeringsfonderna och finansmarknadens infrastruktur.

C.

Arbetet med att införliva och genomföra reformen av den finansiella regleringen pågår fortfarande och har ännu inte fullbordats. Framför allt återstår det många viktiga reformer och många delegerade akter och genomförandeakter att slutföra. Situationen inom bank- och försäkringssektorerna och på finansmarknaderna präglas av kontinuerliga förändringar och innovation, vilket innebär att de bestämmelser som reglerar dessa sektorer hela tiden måste utvärderas för att de ska bli proportionerliga och effektiva, samt att bestämmelserna fortlöpande måste anpassas.

D.

Kapitalmarknaden är fortfarande fragmenterad i unionen. Kapitalmarknadsunionen kan eventuellt erbjuda värdefulla ramar för att små och medelstora företag i hela EU ska få lika tillgång till finansiering, och för att främja innovativa handelsplatser för marknadsbaserad finansiering. Specifika brister på lån till små och medelstora företag och mikroföretag beror huvudsakligen på ekonomisk instabilitet och på att det saknas målinriktade lösningar för realekonomin. Kapitalmarknaden i Förenta staterna citeras ofta som exempel, men den skiljer sig avsevärt från situationen i EU som grundar sig på bankväsendet, och bör inte kopieras eller användas som modell. Kapitalmarknadsunionen är en möjlighet att stärka kapitalmarknaderna i Europeiska unionen som ett komplement till bankbaserad finansiering. I Förenta staterna har, efter krisen, bankernas utlåning till företag utvecklats mer än den kapitalmarknadsbaserade finansieringen.

1.

Europaparlamentet konstaterar att kommissionen, i sitt meddelande Översyn av planen för finansiell reglering, ger en första lägesbedömning av reformerna av den finansiella sektorn, men inte någon fullständig bedömning och kvantitativ analys, vare sig av de sammanlagda konsekvenserna eller av samspelet mellan de enskilda åtgärderna.

2.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens investeringspaket med bl.a. kapitalmarknadsunionen, och understryker att företagen behöver kompletterande finansiering från andra källor än bankerna, och dessutom att det måste vara en grundläggande princip för kapitalmarknadsunionen att dess tyngdpunkt i högre grad kommer att förläggas till dem som i sista hand använder kapitalmarknaderna, alltså företagen och investerarna. Parlamentet betonar att ökade (långsiktiga) investeringar och tillväxtstimulans till en konkurrenskraftig europeisk ekonomi förutsätter ett ändamålsenligt och effektivt nät av finansiella tjänster som garanterar finansiell stabilitet. Parlamentet understryker kopplingen mellan ekonomisk och finansiell stabilitet. Parlamentet betonar vidare att en tillförlitlig ekonomisk politik, effektiva strukturreformer och en sund budgetpolitik banar väg för att medlemsstaterna och EU ska få en sund realekonomi med tillväxtpotential. Parlamentet erkänner den viktiga roll som kapitalmarknaderna kan spela för att tillgodose finansieringsbehoven i medlemsstaternas ekonomier.

3.

Europaparlamentet erkänner att den pågående finans- och skuldkrisen har fått oanade negativa konsekvenser, i synnerhet för realekonomin och skattebetalarnas pengar. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang den finansiella reglering som de europeiska institutionerna kommit överens om under de senaste fem åren och som har stärkt Europas finansiella struktur inför framtida kriser. Parlamentet välkomnar kommissionens handlingsplan för kapitalmarknadsunionen, liksom att kommissionen har infört ett effektivt konsument- och investerarskydd som en av grundprinciperna för den.

4.

Europaparlamentet erkänner vad den finansiella regleringen åstadkommit såsom svar på finanskrisen med alla dess förgreningar. Parlamentet konstaterar att regleringen och tillsynen blir alltmer komplicerade, vilket framgår av att de ökar i omfång, blir mera ingående och utövas på allt fler nivåer, med krav på internationell nivå, EU-nivå och nationell nivå. Parlamentet konstaterar att den komplicerade regleringen också återspeglar hur komplicerade finansmarknaderna blivit, också i fråga om finansiella instrument, marknadsinfrastruktur och institutioner. Parlamentet understryker att en alltför komplicerad reglering och striktare förhandsvillkor kan inverka negativt på investeringarna. Parlamentet anser att regleringens komplicerade karaktär måste åtgärdas också med tanke på att den tillämpas på sådana slutanvändare av finansprodukter som står utanför finansvärlden. Parlamentet betonar att det behövs ett internationellt regleringssamarbete inom en global ram, med bättre samarbete och ökad ansvarsskyldighet.

5.

Europaparlamentet konstaterar att en sund och robust kapitalmarknadsunion måste erkänna beroendeförhållandena med andra finanssektorer, undersöka ytterligare marknadsbaserade finansieringskällor för realekonomin och först och främst bygga på väletablerade befintliga strukturer. Parlamentet betonar att det behövs en helhetssyn på EU:s reglering av finansiella tjänster där kapitalmarknadsunionen fungerar som ett komplement till bankfinansiering. Parlamentet vill att kapitalmarknadsunionen också beaktar konsumenternas och investerarnas intressen och inte enbart inriktar sig på finansieringen av företag. Parlamentet anser att kommissionen i detta syfte bör arbeta i nära samarbete med ESRB, de europeiska tillsynsmyndigheterna (nedan kallade ESA-myndigheterna) och behöriga nationella myndigheter för att hantera alla olikheter i fråga om strategier som kan komma att undergräva målen för kapitalmarknadsunionen. Kommissionen ombeds att använda välfungerande bästa praxis för att utveckla en kapitalmarknad för hela unionen.

6.

Europaparlamentet anser att lagstiftning inte alltid är det lämpligaste politiska svaret och att vederbörlig hänsyn bör tas till icke-lagstiftningsmässiga och marknadsbaserade strategier.

7.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillämpa ett integrerat arbetssätt på kapitalmarknadsunionen och uppmärksamma andra politiska agendor, såsom utvecklingen av en digital inre marknad och de pågående reformerna inom området bolagsrätt och företagsstyrning. Parlamentet anser vidare att kommissionen bör beakta den senaste tekniska utvecklingen. Parlamentet aktualiserar i detta sammanhang hoten mot it-säkerheten och ber kommissionen sörja för att detta blir en integrerad dimension av EU:s strategi.

8.

Europaparlamentet anser att en effektiv och ändamålsenlig EU-reglering av finansiella tjänster bör vara enhetlig, konsekvent (också mellan olika sektorer), proportionerlig, fri från överlappningar och inte onödigt komplicerad, samt förhindra rättslig osäkerhet, regelarbitrage och höga transaktionskostnader. Parlamentet anser dessutom att den bör göra det möjligt för finansförmedlare att sköta sin uppgift att försörja realekonomin med kapital så att den lättare kan finansieras, betjäna sparare och investerare, effektivt åtgärda de risker som hotar den finansiella stabiliteten och skattebetalarna, förhindra nya finanskriser och fungera som skydd mot systemrisker. Parlamentet anser att den bör stödja en fördjupning av den inre marknaden och fokusera på konkreta mål som bättre kan uppnås på EU-nivå, samtidigt som det lämnas utrymme för lokalfokuserad innovativ finansiering.

9.

Europaparlamentet är bekymrat över de ihållande problemen med IBAN-numren, vilka fortfarande inte betraktas som giltiga för autogireringar från bankkonton i andra medlemsstater än kontoinnehavarens medlemsstat.

10.

Europaparlamentet understryker att man måste göra en lägesbedömning av ramen för finansiella tjänster med hjälp av en både kvantitativ och en kvalitativ metod, och konstaterar att någonting liknande är på gång i andra jurisdiktioner, framför allt i Förenta staterna. Parlamentet betonar att denna lägesbedömning bör bidra till att vi får finansmarknader som fungerar bättre och tillgodoser realekonomins finansieringsbehov, också genom åtgärder mot kryphål, luckor och brister i fråga om konsekvens, sammanhang och proportionerlighet, och att den inte heller bör motverka lagstiftningens landvinningar hittills, och att man bör erinra sig att de begäranden som, utan resultatföregripande avsikt, framställts i översynsklausuler som antagits i olika enskilda rättsakter, inte bör uppfattas som något som ska leda till avreglering.

11.

Europaparlamentet anser att en inre marknad för finansiella tjänster gagnar affärslivet, men i sista hand måste bli till nytta för kunder och investerare. Parlamentet håller fast vid att det kvarstår talrika spärrar och hinder mot gränsöverskridande tillträde, saluföring och investeringsverksamhet, som måste undersökas, åtgärdas och övervinnas, samtidigt som högsta investerarskydd upprätthålls. Parlamentet påminner om att minskade hinder för kapitalflöden endast med säkerhet kan förväntas förbättra de långsiktiga tillväxtmöjligheterna om de övergripande incitamenten för företagen sätts på rätt nivå. Parlamentet anser ytterligare att det är viktigt med ett välutvecklat lokalt ekosystem som gör det möjligt för mindre företag att locka till sig tillväxtkapital.

12.

Europaparlamentet anser att konsumentskyddet inte nödvändigtvis förutsätter stora mängder information och att tonvikten snarare bör ligga på att informationen ska ha god kvalitet och vara begriplig, så den möjliggör vettiga beslut. Informationen måste vara relevant, exakt, jämförbar, användarvänlig, tillförlitlig och aktuell. Parlamentet oroar sig för att den myckna och komplexa kundinformationen i sista hand kanske inte tillgodoser kundernas verkliga behov. Parlamentet förespråkar en avvägning mellan tillhandahållandet av den information som konsumenterna behöver för att göra välgrundade val och förstå riskerna, utan att i onödan öka bördan för företagen, särskilt för de små och medelstora företagen. Parlamentet uppmuntrar till ytterligare digitalisering av informationen. Parlamentet betonar att finansrådgivare och personer som arbetar med konsumentrådgivning vid finansinstitut bör få den utbildning och den tid de behöver för en lämplig kundbetjäning. Parlamentet betonar vikten av effektiva tillsynsbefogenheter för att ingripanden i saluföringen av produkter ska kunna göras vid behov. Parlamentet påpekar, bland annat av omsorg om att full medvetenhet ska råda om fördelarna och nackdelarna med kapitalmarknadsinvesteringar, att det behövs ett europeiskt initiativ för utökad och förbättrad finansiell utbildning senast vid utgången av 2016, varvid hänsyn bör tas till varje medlemsstats särskilda behov. Parlamentet understryker vidare att finansiell utbildning bör riktas mot små och medelstora företag för att lära dem hur de ska använda kapitalmarknaderna. Parlamentet tror på nyttan av bättre transparens för att företagen, investerarna och konsumenterna ska kunna förstå de komparativa kostnaderna för och fördelarna med de olika tjänster som erbjuds av marknadsaktörerna, men konstaterar också att den utökade transparensen måste ge konsumenterna eller de behöriga övervakarna ett mervärde och inriktas på praktisk användning av information och uppgifter.

13.

Europaparlamentet påpekar nyttan av att tillgångar diversifieras, både i fråga om kategorier av tillgångar och om tillgångarnas ursprung, eftersom detta gör det möjligt att bättre diversifiera risker och möta investerares behov. Parlamentet framhåller att stabilitetsregleringen inte finns till för att gynna vissa kategorier av tillgångar. Parlamentet efterlyser ett riskbaserat grepp på regleringsfrågorna, där samma regler tillämpas på samma risker och där andra standardiserade åtgärder ingår som ett komplement. Parlamentet anser att det behövs en mera finfördelad indelning av de olika kategorierna av tillgångar, framför allt genom att det införs sådana kategorier som infrastruktur. Parlamentet medger att infrastrukturprojekten inte i sig är mindre riskfyllda och efterlyser därför en lämplig stabilitetsreglering. Parlamentet stöder ytterligare forskning om risker och fördelar med infrastruktur, däribland spridning av tillämpad metodik, för att det ska gå att dra evidensbaserade slutsatser.

14.

Europaparlamentet betonar att det riskbaserade greppet måste handhas konsekvent och således också att det behövs färre möjligheter till regelarbitrage. Parlamentet betonar att den koppling som råder på nationell nivå mellan statsskuldebrev och banker måste brytas, genom att föreskrifterna i direktivet om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag, tillsammans med den gemensamma resolutionsmekanismen och den gemensamma resolutionsfonden, genomförs fullständigt och konsekvent på nationell nivå. Parlamentet noterar bidragen från Baselkommittén för banktillsyn och Europeiska systemrisknämnden (ESRB) i fråga om bankernas exponering för statsskuldebrev. Dessa bidrag innefattar bland annat ett noggrant övervägande av vilka åtgärder som sedermera ska vidtas. Parlamentet betonar att man inom politiken uttryckligen bör beakta samverkan mellan både enskilda och endogena risker, framför allt när finansinstituten använder samma standardriskmodeller som godkänts från tillsynens sida.

15.

Europaparlamentet konstaterar att de flerfaldiga kraven i fråga om kapital, likviditet och belåning eventuellt kan få oavsiktliga konsekvenser för löptidstransformeringen, tillhandahållandet av långsiktig finansiering, verksamheten som marknadsgarant och likviditetsskapandet, samtidigt som parlamentet påminner om att kraven tillkommit för att bemöta finanskrisen. Parlamentet är oroat över att kravens oproportionerliga karaktär kan äventyra affärsmodellen för små och medelstora banker och därför få oavsiktliga konsekvenser för den finansiella sektorns struktur. Parlamentet uppmanar kommissionen att, tillsammans med tillsynsmyndigheterna, i prioriterad ordning undersöka vilka konsekvenser detta kan få för bank- och försäkringsväsendet och för eventuell komplementaritet.

16.

Europaparlamentet är bekymrat över växelspelet mellan marknadslagstiftning och kapitalkrav i de fall där nya enheter inkluderats i tillämpningsområdet som reglerade enheter i samband med översynen av direktivet om marknader för finansiella instrument (MiFID,) samtidigt som kapitalkravsförordningen inte har utformats för att återspegla en större variationsbredd bland företagen.

17.

Europaparlamentet oroar sig över att giltiga undantag för icke-finansiella företag i förordningen om Europas marknadsinfrastrukturer delvis har upphävts i kapitalkravsdirektivet och kapitalkravsförordningen när det gäller tillämpningen av kreditvärdighetsjusteringskravet. Parlamentet uppmanar kommissionen att i högre grad utföra sin uppgift att säkerställa konsekvens i politiska strategier och resultat inom ramen för olika lagstiftningsförslag.

18.

Europaparlamentet anser att särskilda bestämmelser i befintlig lagstiftning för icke-finansiella företag bör utvidgas och göras mer proportionerliga för att begränsa den administrativa bördan och inte minska det kapital som finns att tillgå för ekonomin för framtida investeringar. Parlamentet uppmanar kommissionen att, i samband med översynen av förordningen om Europas marknadsinfrastrukturer, åtgärda svårigheterna med att tillämpa komplicerade system genom att förenkla förfarandena, men att även i fortsättningen erkänna syftet med undantaget, dvs. att icke-finansiella företag inte ska belastas med lagstiftning som är avsedd för finansmarknadernas aktörer.

19.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, i samband med översynen av förordningen om Europas marknadsinfrastrukturer, undersöka vilka effekter en sänkt kvalitet på de säkerheter som accepteras av centrala motparter kan få för de sistnämndas motståndkraft, och överväga huruvida vissa marknadsaktörer, såsom pensionsfonder, permanent bör undantas från central clearing om deras deltagande skulle minska stabiliteten för det övergripande finansiella systemet på grund av att alternativa andra säkerheter än kontantsäkerheter accepteras.

20.

Europaparlamentet oroar sig över att det inte finns några attraktiva (långsiktiga) investeringsprodukter och kostnadseffektiva och passande sparprodukter i lämpligt riskläge att tillgå för konsumenterna och upprepar att investerare och konsumenter behöver få välja mellan olika alternativ, eftersom investerarnas förtroende är avgörande för ökade investeringar. Parlamentet betonar att man måste arbeta för en miljö som stimulerar till innovation inom området finansprodukter, ökar diversifieringen och fördelarna för realekonomin och ger ökade investeringsincitament, samt som dessutom kan bidra till att vi får adekvata, trygga och hållbara pensioner, till exempel i form av en övergripande europeisk pensionsprodukt, som utformats på ett enkelt och transparent sätt. Parlamentet uppmanar ESA-myndigheterna att, utifrån sitt mandat, analysera och rapportera om trender bland konsumenterna, framför allt när det gäller produkter till privatkunder.

21.

Europaparlamentet välkomnar mångfalden i fråga om affärsmodeller och vill att denna mångfald ska framgå av regleringen och tillsynen, med full hänsyn tagen till karaktären, storleken, risknivån och komplexiteten hos de aktuella enheterna, förutsatt att principerna om lojal konkurrens och effektiv tillsyn följs. Parlamentet påminner om att diversifierad finansiering ger styrka.

22.

Europaparlamentet anser att en välfungerande kapitalmarknadsunion bör låta EU-företag av alla storlekar och i olika tillväxtstadier anlita EU:s kapitalmarknader på ett användarvänligt och ändamålsenligt lågkostnadssätt. Parlamentet anser att regleringen inte bör göra det krångligare för företagen att börsnotera sig och inte heller hindra icke-börsnoterade företag att bli börsnoterade. Parlamentet betonar att det behövs ett enhetligt och effektivt regelverk för primärmarknaden för att underlätta kapitalanskaffningen och samtidigt säkerställa en lämplig nivå av investerarskydd. Parlamentet understryker de inneboende möjligheterna hos innovativ marknadsbaserad finansiering, framför allt hos finansteknik såsom gräsrotsfinansiering och person-till-person-lån, och betonar att det behövs en förenkling av kraven i respektive lagstiftning. Parlamentet uppmanar kommissionen att ge tillväxtutrymme åt dessa nya modeller och att använda och främja dem, varvid kommissionen bör prioritera deras gränsöverskridande dimension och se till att hindren för marknadstillträde minskar. Parlamentet uppmanar kommissionen att genom sin stödtjänst för strukturreformer stödja de medlemsstater som håller på att utveckla kapitalmarknader.

23.

Europaparlamentet efterlyser en lämplig och entydig befogenhetsfördelning mellan EU-nivån och den nationella nivån, mot bakgrund av att nationella tillsynsmyndigheter har bättre kännedom om den lokala marknadens egenskaper. Parlamentet framhåller att man måste se till att den gemensamma tillsynsmekanismen fungerar effektivt, att det råder likvärdiga verksamhetsförutsättningar och transparens och att intressekonflikter mellan tillsynsmyndigheterna och de enheter som utgör föremål för tillsyn undviks. Parlamentet oroar sig för vilka följder det kan få om man inom den gemensamma tillsynsmekanismen börjar utöva tillsyn på precis samma sätt, också över mindre enheter som företrädesvis bedriver sin verksamhet på nationell nivå.

24.

Europaparlamentet noterar hur långt man kommit med att inrätta en bankunion och betonar att bankunionen är oerhört viktig för att man ska kunna åtgärda ömsesidiga beroendeförhållanden mellan statsrisker och bankrisker och minska systemiska risker genom gemensamma åtgärder. Parlamentet noterar det successiva slutförandet av bankunionen och betonar att den befintliga lagstiftningen måste genomföras fullständigt och i rätt tid. Parlamentet noterar diskussionerna om ett europeiskt insättningsgarantisystem, där parlamentet kommer att ha ett ord med i laget såsom medlagstiftare. Parlamentet påpekar syftet med att undvika moralisk risk och se till att ansvarsprincipen även i fortsättningen är ledmotivet. Parlamentet kritiserar den låga riskkänsligheten i beräkningen av bidragen till den gemensamma resolutionsfonden, och uttalar sin erkänsla för arbetet med att slutföra förordningen om bankstrukturreformer.

25.

Europaparlamentet understryker att antagen lagstiftning måste genomföras och tillämpas innan man överväger en grundläggande översyn av denna lagstiftning. Parlamentet understryker att ett snabbt införlivande av direktiv 2014/59/EU med nationell lagstiftning måste ges högsta prioritet, liksom också att den gemensamma resolutionsmekanismen får adekvat finansiering och fungerar effektivt, och insisterar därför på att dessa åtgärder måste genomföras fullständigt inom den aktuella lagstiftningsramen. Parlamentet betonar här att den direkta ömsesidiga kopplingen mellan statsbudgetar och bankrisker, som utgör ett allvarligt hot mot den finansiella stabiliteten, ofrånkomligen måste brytas. Parlamentet noterar att åtgärder ofta vidtas för sent, på grund av att det saknas regler för hanteringen av stater som på grund av hög skuldsättning inte längre kan anlita finansmarknaderna, och att detta kan inverka negativt på den finansiella stabiliteten.

26.

Europaparlamentet upprepar att det behövs likvärdiga verksamhetsförutsättningar inom EU, också mellan banker som övervakas av den gemensamma tillsynsmekanismen och banker från medlemsstater som inte deltar i den, och förordar att medlemsstater som inte ingår i euroområdet fullständigt inkluderas i bankunionen, dock med erkännande av att vissa faktorer i dag talar för ett frivilligt deltagande. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att den inre marknaden fortsätter att utveckla sig, samtidigt som de nationella särdragen erkänns. Parlamentet uppmanar kommissionen till ett fortsatt energiskt grepp på problematiken med regler för och tillsyn över ”parallell bankverksamhet” eller ”kreditverksamhet utanför banksektorn”. Parlamentet välkomnar de viktiga framsteg som gjorts inom europeisk reglering av försäkringsväsendet i och med att Solvency II börjat tillämpas från och med den 1 januari 2016. Dessa framsteg måste bedömas och eventuellt vidareutvecklas, varvid uppmärksamhet samtidigt måste inriktas på den internationella ramen för globalt systemviktiga försäkringsgivare.

27.

Europaparlamentet framhåller att små och medelstora företag har brukat anlita bankfinansiering, på grund av sina särdrag, sina olikartade riskprofiler och sin varierande karaktär runt om i Europa. Parlamentet uppmanar kommissionen att, i samarbete med ESA-myndigheterna, ECB och nationella myndigheter, undersöka vad det är som hindrar dessa företag att få flera olika finansieringskanaler och vilken nytta de skulle ha av att få det, samt hur banker och finansiella institut som inte är banker ska få möjlighet att utöka finansieringen till små och medelstora företag, och bredda företagens möjligheter att välja mellan olika finansieringsmetoder under olika utvecklingsstadier. Parlamentet påminner om hur viktiga verktyg som t.ex. ”SME supporting factor” är. Parlamentet föreslår att initiativ till förbättrad finansiering för små och medelstora företag bör utvidgas till att omfatta också startupföretag, mikroföretag och medelstora börsnoterade företag. Parlamentet framhäver den potential som innovativa och i stort sett outnyttjade modeller skulle kunna ha för finansiering av små och medelstora företag, inklusive lån mellan privatpersoner, gräsrotsfinansiering och privata placeringar och betonar att kraven i respektive lagstiftning behöver förenklas.

28.

Europaparlamentet påpekar att man snabbt måste genomföra åtgärder som redan antagits och som stöder bankunionens mål. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att aktivt använda kategorin Tillväxtmarknad för små och medelstora företag i framtida lagstiftning om reglering av finansiella tjänster.

29.

Europaparlamentet anser att företag bör kunna välja mellan ett lämpligt antal marknadstyper i EU, beroende på deras storlek, komplexitet och finansieringsambitioner, och betonar behovet av djupare och bättre integrerade alleuropeiska kapitalmarknader som är skilda från, men kompatibla med, regionala och lokala marknader av avgörande betydelse.

30.

Europaparlamentet välkomnar den kommande översynen av prospektdirektivet. Parlamentet betonar att översynen bör inriktas på att minska kostnader och förenkla förfaranden för små och medelstora företag, samtidigt som man uppnår en lämplig avvägning i frågor som berör investerarskyddet.

31.

Europaparlamentet uppskattar vad som gjorts för att marknaden för värdepapper ska bli mera transparent och garantera höga processtandarder, hög rättslig säkerhet och jämförbarhet mellan värdepapperiseringsinstrument. Parlamentet betonar att en databas måste inrättas, och framhåller att det är nödvändigt med stränga krav på underliggande tillgångar av hög kvalitet, liksom också med kalibreringar enligt den faktiska riskprofilen och riskmedvetenheten hos alla som deltar på värdepappersmarknaden, om man tänker på hur riskabelt det är med värdepapperisering, något som ju framgått under krisen, men inser också att erfarenheterna skiljer sig åt mellan EU och Förenta staterna. Parlamentet håller fast vid att man inte får göra avkall på bibehållandekraven, för att moralisk risk ska kunna undvikas, och betonar att man måste överväga oberoende certifiering av kvalificeringskriterierna. Parlamentet uppmanar kommissionen att prioritera en grundlig bedömning av riskerna och nyttan med värdepapperisering för små och medelstora företag, investerare och den finansiella stabiliteten, och av möjligheterna att saluföra instrument för värdepapperisering, samt att avlägga rapport om detta för parlamentet.

32.

Europaparlamentet anser att en strategi som syftar till ytterligare standardisering av produkter och förfaranden kan minska komplexiteten, men också öka koncentrationsriskerna. Parlamentet oroar sig för faran att marknadsaktörerna kan springa i samma riktning vid marknadsstress, och uppmanar till lämpliga skyddsåtgärder och lämplig tillsyn på behörig nivå i samband med utvecklingen av en högkvalitativ marknad för värdepapper.

33.

Europaparlamentet understryker att man bättre måste situationsanpassa kraven på vad som ska ingå i rapporterna och hur ofta de ska framläggas samt vad de ska handla om, också genom att företagen får en enda kontaktpunkt, för att eventuella dubbleringar av krav och rapporteringskanaler ska undvikas. Parlamentet uppmanar kommissionen, ESA-myndigheterna och den gemensamma tillsynsmekanismen att se efter vilka uppgifter som faktiskt behövs i rapporterna, att avstämma rapporteringsmallarna efter varandra och att ordna med förenklingar och med undantag för små och medelstora företag. Parlamentet understryker att uppgifter som rapporterats bäst kommer till nytta för tillsynsmyndigheterna om de kan verifieras och är internationellt konsekventa. Parlamentet anser att man måste gå proportionerligt till väga vid utvecklingen av Analytical Credit Dataset (AnaCredit), och att omfattningen och detaljnivån för uppgifterna ytterligare måste bedömas ur ett kostnads- och nyttoperspektiv.

34.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och tillsynsmyndigheterna att uppmärksamma samspelet mellan IFRS-standarderna och tillsynskraven eftersom bättre samstämdhet skulle gynna både ekonomin och tillsynsmyndigheten, och att se över hur skatteredovisningen påverkar kapitalbasen. Parlamentet stöder försöken att harmonisera definitionen av nödlidande lån.

35.

Europaparlamentet vill att lånat kapital ska gynnas avsevärt mindre än eget kapital än vad som nu är fallet, för att såväl den ekonomiska resiliensen som kapitalallokeringen ska förbättras och kapitalunionen stärkas, något som kommer att göra det mer attraktivt med eget kapital både för emittenter och investerare. Parlamentet betonar att en transaktionsskatt påverkar marknadslikviditeten, framför allt på kort sikt, samtidigt som den också bidrar till att begränsa överdriven spekulation.

36.

Europaparlamentet betonar att det inte räcker med regler och tillsyn, utan att arbetet med att få till stånd en kulturförändring inom den finansiella sektorn också måste föras vidare, och uppmanar alla aktörer inom den finansiella sektorn, inklusive banker, finansiella institut som inte är banker, nationella centralbanker och ECB, att inom sina organisationer arbeta för en kulturförändring och en efterlevnadskultur, som leder till att kundernas intressen ställs i första rummet, tillförsäkrar ett ansvarighetssystem för viktiga ledningspersoner i ansvarposition, tillsammans med ett mera långsiktigt tänkesätt hos finansmarknadens aktörer, och bidrar till diversifiering bland finansieringskällorna. Parlamentet betonar nyttan med att betrakta finansiering som en fråga om partnerskap på långt sikt, samt med en diversifierad banksektor i Europa, där relationsbankverksamhet för konsumenter, mikroföretag samt små och medelstora företag får spela en viktig roll, framför allt för att minska informationsasymmetrin, bland annat tack vare instrument som blivit tillgängliga med hjälp av ny digitalteknik.

37.

Europaparlamentet vill att man ska föra fram nya tillhandahållare av kreditvärderingstjänster, så att konkurrensen ökar på en marknad som kännetecknas av långtgången koncentration. Parlamentet erinrar om att kommissionen står i begrepp att offentliggöra en rapport om huruvida det vore lämpligt och genomförbart att stödja ett europeiskt offentligt kreditvärderingsinstitut för statsskuldebrev och/eller en europeisk kreditvärderingsstiftelse för alla andra kreditvärderingar senast vid utgången av 2016. Parlamentet kritiserar att det är så dyrt för små och medelstora företag att få en extern kreditvärdering, och betonar att man ytterligare måste undersöka hur små och medelstora företag kan kreditvärderas på ett jämförbart sätt och till rimlig kostnad, inklusive riskklassificeringsmetoden AIRB (Advanced Internal Ratings Based). Kommissionen uppmanas fortsätta sitt arbete med att överbrygga informationsasymmetrier.

38.

Europaparlamentet vill att det politiska beslutsfattandet i ökad grad ska inrikta sig på EU:s finanssektors globala konkurrenskraft, varvid det samtidigt bör undvikas att alla överbjuder varandra i fråga om avkall på regleringskraven, liksom att den finansiella stabiliteten och konsumentskyddet tar skada. Parlamentet understryker att en EU-omfattande kapitalmarknadsunion måste ses mot bakgrund av arbetet med att göra EU:s näringsliv och EU:s ekonomi konkurrenskraftigare. Parlamentet framhåller att en effektiv finanssektor är en förutsättning för ändamålsenlig kapitalallokering, och således för tillväxt.

39.

Europaparlamentet understryker den internationella ramens betydelse för EU:s ram när det gäller omfattning, metoder och konsekvenser, och uppmanar medlemsstaterna, rådet, kommissionen och ESA-myndigheterna att samordna EU:s ståndpunkt, med syftet att öka unionens inflytande och främja den lagstiftning som antagits på demokratisk väg. Parlamentet betonar att den nya regleringen måste göras konsekvent, både med unionens regelverk och med internationella riktlinjer, liksom att den måste tillämpas på ett proportionerligt sätt, också när det gäller dess räckvidd, för att onödiga skiljaktigheter och överlappningar inom lagstiftningen ska undvikas. Parlamentet anser detta som förutsättningar för att man ska lyckas med de övergripande målen om att främja långsiktig global stabilitet, låta Europa kvarstå som attraktivt för internationella investerare och undvika att konkurrenskraften hos EU:s finanssektorer i onödan tar skada. Parlamentet påminner om principen om lojalt samarbete mellan unionen och medlemsstaterna enligt artikel 4.3 i EU-fördraget, och anser att ESA-myndigheterna bör involveras i diskussionerna om globala regleringsprinciper i de internationella organ som fastställer standarder. Parlamentet betonar att lagstiftningsdialogen med Förenta staterna bör intensifieras ytterligare, och upprepar här att lagstiftningsfrågor om finansiella tjänster bör tas med i internationella förhandlingar, när så är lämpligt.

40.

Europaparlamentet påpekar hur viktigt det är med beslut om likvärdighet för att man ska kunna åtgärda hinder för marknadstillträde och de respektive lagstiftningsramarna, och erinrar sig samtidigt att sådana ensidigt fattade beslut måste bli till nytta för Europas företag och konsumenter, och att likvärdighet med andra jurisdiktioner har en potential att öka kapitalflöden och attrahera ytterligare investeringar till Europa. Parlamentet understryker att utvecklingen måste gå i riktning mot ett enhetligt och konsekvent system med rationellt ömsesidigt erkännande av likvärdiga eller liknande standarder.

41.

Europaparlamentet ber kommissionen föreslå en konsekvent, enhetlig, transparent och praktisk ram för förfaranden och beslut om tredjeländers likvärdighet, varvid hänsyn ska tas till en resultatbaserad analys samt till internationella standarder eller överenskommelser. Parlamentet yrkar på att alla beslut om likvärdighet ska fattas med hjälp av delegerade akter, och anser att ESA-myndigheterna på lämpligt sätt bör avstämma bedömningar av tredjeländer inför beslutsfattande om likvärdighet.

42.

Europaparlamentet anser att bättre reglering av finansiella tjänster förutsätter en handfast ram och börjar med att medlemsstaterna tillämpar det nuvarande regelverket, och betonar den avgörande vikten av ett effektivt, ändamålsenligt och konsekvent genomförande av lagstiftningen, samt uppmanar kommissionen att regelbundet avlägga rapport för parlamentet om läget för lagstiftningens införlivande och genomförande, och, i förekommande fall, om överträdelseförfaranden mot medlemsstater. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att genomföra lagstiftningen korrekt, och anser att överflödigt lagstiftande inte blir till någon nytta, vare sig för den inre marknadens funktion eller för slutförandet av den. Parlamentet anser att praxis att locka företag genom att tillämpa självvalda lägre standarder inte heller blir till någon nytta för den inre marknadens funktion. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en utförlig analys och rapport om all överflödig finanslagstiftning i medlemsstaterna, och lägga fram dem för parlamentet senast vid utgången av 2016.

43.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att åta sig att respektera tidsfristerna för direktivens införlivande, eftersom detta, förutom att vara ett lagfäst krav, är avgörande för att tillämpningen av lagstiftningen i sin helhet inte ska försenas i onödan samt för att den inte ska tillämpas bara delvis eller på olika sätt runt om i unionen, vilket kan resultera i olika villkor för de olika berörda aktörerna och i andra typer av snedvridningar.

44.

Europaparlamentet framhåller att kommissionens eller ESA-myndigheternas förslag och arbetet med dem måste kvalitetsförbättras och samordnas bättre över sektorsgränserna, vilket innebär att de måste tidsinpassas och prioriteras bättre och att överlappningar måste undvikas. Parlamentet betonar att syftet med detta bör vara att undvika dubbleringar av den grundläggande rättsakten i delegerade akter, men också att politiskt beslutsfattande, som bör ske i den grundläggande rättsakten, inte uppskjuts till de delegerade akterna.

45.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra det möjligt för alla relevanta berörda parter att medverka på ett tidigt stadium, också på expertgruppnivå. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att säkerställa ett väl avvägt deltagande i samråden genom att låta mångfalden av berörda parter komma till synes, samt att underlätta och bereda bättre förutsättningar för deltagande av smärre berörda parter som företräder näringslivet, konsumenterna och det civila samhället, bl.a. genom det sätt på vilket samråden organiseras och frågor ställs.

46.

Europaparlamentet välkomnar målen för agendan om bättre lagstiftning och erkänner det generella behovet av att undersöka lagstiftningens ändamålsenlighet nu och i framtiden, men menar att denna ändamålsenlighet inte kan frikopplas från den finansiella sektorns funktion som helhet. Parlamentet understryker Refit-programmets roll för att vi ska få en ändamålsenlig och effektiv reglering av finansiella tjänster, där det tas vederbörlig hänsyn till proportionalitetsprincipen och där lägesbedömningen får stöd. Parlamentet efterlyser en utökad roll för Europaparlamentet i de beslut och bedömningar som är direkt förknippade med detta program, och påminner om att tyngdpunkten måste vila vid en förbättring av lagstiftningen och inte vid avreglering. Parlamentet betonar att säkerställandet av transparens, enkelhet, tillgänglighet och rättvisa på hela den inre marknaden bör vara en del av agendan om bättre lagstiftning för konsumenterna. Parlamentet betonar att EU, i sin iver att få till stånd ökad harmonisering inom kapitalmarknadsunionen, inte av förbiseende får göra det onödigt betungande att följa lagstiftningen.

47.

Europaparlamentet anser att ESA-myndigheterna och den gemensamma tillsynsmekanismen är utslagsgivande för att vi ska uppnå målen om bättre reglering och tillsyn. Parlamentet framhåller ESA-myndigheternas och den gemensamma tillsynsmekanismens roll för att tillförsäkra enhetlighet och konsekvens mellan olika delar av lagstiftningen, samt för att minska osäkerheten och regelarbitraget och stimulera ett samarbete till ömsesidig nytta mellan marknadsaktörerna. Parlamentet betonar att ESA-myndigheterna och den gemensamma tillsynsmekanismen måste få tillräckligt med finansiering och personal för att kunna utföra de uppgifter de fått av medlagstiftarna.

48.

Europaparlamentet framhåller att man vid översynen av förordningarna om ESA-myndigheterna måste låta framgå de ansvars- och insynsföreskrifter om ökad tillsyn från parlamentets sida, vilka fastställts i förordningarna om den gemensamma tillsynsmekanismen och den gemensamma resolutionsmekanismen, och samtidigt förstärka ESA-myndigheternas oberoende av kommissionen. Parlamentet anser att man måste se efter hur man skulle kunna underlätta ett mera omfattande deltagande från ESA-myndigheternas sida på rådgivande nivå under fasen med nivå 1, och samtidigt respektera medlagstiftarnas företrädesrättigheter.

49.

Europaparlamentet betonar att man måste respektera samspelet, konsekvensen och enhetligheten mellan dels de grundläggande rättsakterna, dels delegerade akter och genomförandeakter. Parlamentet betonar än en gång att politiska beslut ska fattas av medlagstiftarna inom den grundläggande rättsakten och inte uppskjutas till de delegerade akterna, ”som kompletterar eller ändrar vissa icke väsentliga delar av en lagstiftningsakt” (artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt). Parlamentet håller fast vid att kommissionen och de europeiska tillsynsmyndigheterna vid utarbetandet av delegerade akter, genomförandeakter och riktlinjer ska hålla sig till de befogenheter de fått i de grundläggande rättsakterna och respektera medlagstiftarnas godkännande. Parlamentet beklagar att tillsynsmyndigheterna tidigare, vid utarbetandet av genomförandeakter, inte alltid respekterat det mandat som fastställts av de europeiska lagstiftarna. Parlamentet beklagar djupt att samordningen mellan kommissionen (delegerade akter) och ESA-myndigheterna (tekniska standarder) är otillräcklig och därför kan påverka efterlevnaden negativt, särskilt när man inte antar detaljerade krav förrän en kort tid innan tidsfristen för genomförandet av den grundläggande rättsakten löper ut.

50.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att helt och hållet särskilja både delegerade akter och genomförandeakter från varandra, och att undvika paket, för att dessa akter ska hinna antas i tid.

51.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge medlagstiftarna och de berörda parterna insyn i alla eventuella ändringar som berör förslag till tekniska standarder för regleringen och tekniska standarder för genomförandet och som framlagts av ESA-myndigheterna.

52.

Europaparlamentet framhåller att en översyn av rättsakter, gjord på ett tidigt stadium av kommissionen, varken bör minska parlamentets insyn i lagstiftningsarbetet eller parlamentets rätt att höras. Parlamentet anmodar ESA-myndigheterna att, under lagberedningsarbetets gång, regelbundet, heltäckande och utan dröjsmål förse parlamentet med provisoriska utkast och information om hur långt arbetet hittills framskridit, och samråda med parlamentet om detta.

53.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och ESA-myndigheterna att strikt rätta sig efter de tidsgränser för framläggande som fastställts av medlagstiftarna och att omedelbart ge medlagstiftarna en förklaring om en tidsgräns inte väntas kunna hållas.

54.

Europaparlamentet påminner ESA-myndigheterna om att proportionalitetsprincipen gäller för tekniska standarder, riktlinjer och rekommendationer. Parlamentet uppmanar ESA-myndigheterna att vara återhållsamma med innehållet i riktlinjerna och med hur många riktlinjer de antar, framför allt när de inte uttryckligen fått behörighet till detta i den grundläggande rättsakten. Parlamentet konstaterar att sådan återhållsamhet behövs, också med tanke på ESA-myndigheternas begränsade resurser och deras behov av uppgiftsprioritering, varvid budgetbegränsningar inte får vara utslagsgivande för hur den effektiva tillsynen ska avgränsas. Parlamentet ber om att ESA-myndigheterna ska få tillräckliga resurser för att den tillsyn de utför som ett led i sina ämbetsuppgifter ska bli tillförlitlig, oberoende och effektiv.

55.

Europaparlamentet uppmanar ESA-myndigheterna att göra bruk av sin rätt att höra sig för om hur medlemsstaterna tillämpar grundläggande rättsakter och att mera regelbundet genomföra inbördes utvärderingar av de nationella behöriga myndigheterna för att tillsynen i olika medlemsstater ska bli mera likartad.

56.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och ESA-myndigheterna att på sina webbplatser regelbundet offentliggöra konsoliderade versioner av EU:s reglering av finansiella tjänster, inklusive en sammanfattning som är åtkomlig och förstås av företag, konsumenter, det civila samhällets organisationer och andra. Parlamentet anser att det kunde vara värt att se efter om man borde inrätta ett gemensamt register där det också skulle finnas hänvisningar till genomförandet på nationell nivå.

57.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och ESA-myndigheterna att med jämna mellanrum (minst en gång om året) kontrollera enhetligheten och konsekvensen, inklusive på sektorsöverskridande basis samt i varje förslag till lagstiftningsakt samt av genomförandet av antagen lagstiftning, inklusive tekniska standarder för tillsyn och tekniska standarder för genomförande, samt att avsätta resurser för detta ändamål.

58.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och ESA-myndigheterna att med jämna mellanrum (minst en gång om året) kontrollera proportionerligheten och effektiviteten, framför allt hos krav som gäller för små och medelstora marknadsaktörer, samt i varje förslag till lagstiftningsakt, och att avsätta resurser för detta ändamål. Parlamentet uppmanar kommissionen att offentliggöra en grönbok med nya sätt att främja proportionalitet i regleringen av finansiella tjänster.

59.

Europaparlamentet betonar att verkan av lagstiftningsåtgärder tagna skilt för sig är annorlunda än deras kumulativa verkan. Parlamentet uppmanar kommissionens avdelningar att, i samarbete med ESA-myndigheterna, den gemensamma tillsynsmekanismen och ESRB, vart femte år göra en genomgripande kvantitativ och kvalitativ bedömning av den kumulativa verkan av EU:s reglering av finansiella tjänster på finansmarknaderna och dess aktörer, både på EU-nivå och medlemsstatsnivå, för att identifiera brister och kryphål, för att bedöma hur resultatrik, effektiv och ändamålsenlig denna reglering är och för att se till att den inte hindrar den lojala konkurrensen och ekonomins utveckling, och att rapportera om detta till Europaparlamentet. Parlamentet betonar vikten av att det genomförs detaljerade konsekvensbedömningar och kostnads-/nyttoanalyser av all framtida lagstiftning, så att mervärdet av lagstiftningen tydligt påvisas, särskilt när det gäller ekonomisk tillväxt och sysselsättningsskapande. Parlamentet understryker att konsekvensbedömningarna och kostnads-/nyttoanalyserna bör innehålla noggranna utvärderingar av nivå 2-åtgärdernas effekter, vilka utgör en viktig del av EU:s finanslagstiftningsram. Parlamentet erinrar om att det kan bli svårt att kvantitativt uttrycka vilken verkan lagstiftningsåtgärderna har, framför allt på grund av att nyttan av dem är svår att mäta, men likväl bör metoder för en kvantifiering användas.

60.

Europaparlamentet uppmanar kommissionens avdelningar att slutföra den första bedömningen senast vid utgången av 2016 och att rapportera om den sammanlagda verkan, och, i särskilda kapitel, där också oberoende forskning anlitas, om följande:

61.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att för parlamentet och rådet redogöra för sina slutsatser och att föreslå åtgärder vid behov.

62.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

12.1.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 11/35

—

med beaktande av artikel 2 och artikel 3.3 andra stycket i fördraget om Europeiska unionen och artikel 8 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av artiklarna 16, 21 och 23 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

—

med beaktande av konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, som antogs genom FN:s generalförsamlings resolution nr 34/180 av den 18 december 1979,

—

med beaktande av rådets direktiv 2004/113/EG av den 13 december 2004 om genomförande av principen om likabehandling av män och kvinnor när det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster (1) och den relaterade domen av den 1 mars 2011 i Europeiska unionens domstol i Test-Achats-målet (C-236/09) (2),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet (3),

—

med beaktande av kommissionens rapport av den 3 oktober 2008Förverkligande av Barcelonamålen avseende barnomsorg före den obligatoriska skolåldern (COM(2008)0638),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 21 september 2010Strategi för jämställdhet 2010–2015 (COM(2010)0491),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 mars 2010Europa 2020: En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (COM(2010)2020),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/41/EU av den 7 juli 2010 om tillämpning av principen om likabehandling av kvinnor och män som är egenföretagare och om upphävande av rådets direktiv 86/613/EEG (4),

—

med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om en jämnare könsfördelning bland icke verkställande styrelseledamöter i börsnoterade företag och därmed sammanhängande åtgärder (direktivet om kvinnor i styrelser – COM(2012)0614),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 9 januari 2013Handlingsplan för företagande 2020 – Stärka företagarandan i EU (COM(2012)0795),

—

med beaktande av kommissionens lägesrapport av den 29 maj 2013 om Barcelonamålen Utveckling av barnomsorgen i Europa för en hållbar och inkluderande tillväxt (COM(2013)0322),

—

med beaktande av sin resolution av den 13 september 2011 om kvinnors företagande i små och medelstora företag (5),

—

med beaktande av sin resolution av den 12 mars 2013 om avskaffande av könsstereotyper i EU (6),

—

med beaktande av sin resolution av den 10 september 2015 om socialt entreprenörskap och social innovation för att bekämpa arbetslöshet (7),

—

med beaktande av sin resolution av den 9 september 2015 om kvinnors karriärer inom forsknings- och universitetsvärlden och de glastak som de stöter på (8),

—

med beaktande av sin resolution av den 8 september 2015 om främjande av ungt företagande genom utbildning och yrkesutbildning (9),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 25 oktober 2011Initiativ för socialt företagande – Skapa förutsättningar för att främja sociala företag inom ramen för social ekonomi och innovation (COM(2011)0682),

—

med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A8-0369/2015), och av följande skäl:

A.

Företagande är avgörande för sysselsättning, ekonomisk tillväxt, innovation, utveckling och fattigdomsminskning i allmänhet.

B.

Artikel 16 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna innehåller en direkt hänvisning till alla EU-medborgares näringsfrihet och möjliggör och uppmuntrar därför till företagande, inbegripet kvinnligt företagande.

C.

Kvinnor utgjorde bara 31 procent av företagarna (10,3 miljoner) i EU-28 under 2012 (10), och enbart 34,4 procent av egenföretagarna i EU är kvinnor.

D.

Kvinnor är ofta bara den officiellt registrerad företagsägaren, uteslutande i syfte att säkra finansiella fördelar och fördelaktiga villkor från kreditinstitutioner och europeiska, nationella och regionala offentliga förvaltningar. Dessa kvinnor fungerar i själva verket som frontfigurer, eftersom de bär företagsriskerna medan det faktiska beslutsfattandet sköts av män.

E.

Andelen kvinnliga företagare släpar efter i alla medlemsstater och innebär en outnyttjad tillväxt- och framgångspotential.

F.

Hindren för kvinnligt företagande, till exempel kvinnornas överrepresentation bland de arbetslösa, den ständiga klyftan sett till företagande och kvinnornas underrepresentation i ledande ställningar, är sammankopplade och komplicerade att komma till rätta med, och det krävs komplexa lösningar för att undanröja dem.

G.

Det finns inte mycket kvantitativ forskning om kvinnligt företagande, men färska undersökningar visar att män är mer benägna än kvinnor att bli företagare (11).

H.

Kvinnligt företagande är – under förutsättning att det åtskiljs tydligt från ”fingerat” egenföretagande – en stark källa till ekonomiskt oberoende som ger kvinnor möjlighet till ytterligare integration på arbetsmarknaden. Kvinnligt företagande skapar möjligheter för kvinnor att stärka sin roll som företagsledare och sätta igång en kulturförändring båda inom och utanför sina företag. Dessa kvinnor kan fungera som viktiga förebilder för flickor och unga kvinnor som följer i deras fotspår.

I.

Det finns en oerhört stor företagarpotential bland kvinnorna, och kvinnligt företagande handlar om ekonomisk tillväxt, sysselsättningsskapande och egenmakt för kvinnor.

J.

Beslutet att bli egenföretagare är en form av självförverkligande, men kräver ett stort engagemang. Det stora personliga ansvaret medför mycket långa arbetstider, varför egenföretagande får inte betraktas som enbart en ytterligare inkomstkälla. Kvinnliga företagare kan förena familjeliv med arbetet enbart om de yttre omständigheterna tillåter det, det vill säga om det finns lämplig barnomsorg och fäderna tar aktiv del i omsorgs- och hushållsuppgifterna.

K.

Möjligheten att tillgå rimligt prissatt barn-, äldre- och handikappomsorg av god kvalitet är fortfarande av central vikt att kvinnornas förvärvsarbete ska öka.

L.

Hur kvinnor och män delar på familje- och omsorgsansvaret påverkar kvinnornas företagande och deras deltagande på arbetsmarknaden, och möjligheten att kombinera arbete med privatliv är en förutsättning för kvinnornas ekonomiska oberoende. En fjärdedel av medlemsstaterna ger inte möjlighet till pappaledighet.

M.

Administrativa bördor inverkar fortfarande negativt på företagarandan hos både kvinnor och män, varför det behövs effektiv reglering och lagstiftning för att ge kvinnor ekonomisk makt och skapa en stabil ekonomi med en hållbar och smart tillväxt för alla.

N.

Kvinnor tenderar att bedöma sina företags innovationsförmåga lägre än män, och bara en liten andel av de patent som Europeiska patentverket (EPO) beviljar tilldelas kvinnor (12).

O.

Kvinnornas utbildningsval och den horisontella och vertikala könssegregationen på arbetsmarknaden innebär att färre kvinnor än män skulle kunna bilda företag inom vetenskap och teknik eller omvandla en uppfinning till en lönsam produkt. Vetenskap och teknik, innovation och uppfinningar förknippas dessutom främst med män, vilket gör dessa områden mindre attraktiva för kvinnor, något i sin tur leder till att kvinnors innovation och uppfinningar får sämre erkännande och mindre uppskattning.

P.

Kvinnliga företagare är oftare verksamma inom sektorer som betraktas som mindre lönsamma, t.ex. utbildning, hälso- och sjukvård och samhällsarbete, i motsats till de mansdominerade teknik- och it-sektorerna med hög tillväxtpotential, och driver ofta småföretag med mindre tillväxt och omsättning. Detta resulterade i en genomsnittlig inkomstklyfta på 6 procent mellan kvinnliga och manliga företagare i EU-28 under 2012 (13).

Q.

Ny grön teknik och ekologiskt företagande utgör en sektor med enorm potential att utveckla och främja ett jämställt företagande, sett till såväl lika tillgång till finansiering som ett jämlikt antal deltagande kvinnliga och manliga företagare.

R.

De företag som drivs av kvinnliga egenföretagare utan anställda, en situation som berör många kvinnor, ger normalt sett inte några avsevärda vinster, så kvinnorna i fråga löper särskilt stor risk att hamna i fattigdom under sitt arbetsliv och på äldre dagar.

S.

I flera undersökningar (14) konstateras att kvinnliga företagare startar företag med lägre kapitalnivåer, föredrar mindre lån och ber familjen om råd och finansiering i stället för att använda sig av bankfinansiering för lån eller aktiekapital, företagsänglar eller private equity- och venturekapital.

T.

Det europeiska instrumentet Progress för mikrokrediter för sysselsättning och social delaktighet syftar till att främja lika möjligheter för kvinnor och män, men förhållandet mellan män och kvinnor när det gäller mikrokrediter var 60:40 under 2013 (15).

U.

Kvinnliga företagare är mer obenägna än män att skuldsätta sig och att expandera sina företag, vilket till stor utsträckning beror på sämre självförtroende som företagare.

V.

Att kvinnliga företagare har svårare att få tillgång till finansiering skulle till viss del kunna bero på en svårighet att bygga upp en tillräcklig kredithistorik och erfarenhet av företagsledning.

W.

Stereotypa föreställningar om kvinnors och mäns förmåga att driva företag kan påverka hur aktörernas ser på nya företag. Den stora sannolikheten att bli diskriminerad när man söker finansiering skulle kunna påverka kvinnors beslut att starta företag eller att göra det med mindre lån.

X.

Att låta personer med olika bakgrund delta i investeringsprocesser kan bidra till att motverka grupptänkande och stereotyper.

Y.

Direktiv 2004/113/EG förbjuder könsdiskriminering vid tillgång till varor och tjänster, och dess räckvidd täcker även banker, finansiella tjänster och tjänster i samband med företagsbildande. Det är svårt att bevisa indirekt diskriminering i detta sammanhang, och medlemsstaterna saknar uppgifter eller exakt information om fall av diskriminering när det gäller tillgången till finansiering.

Z.

Det finns uppgifter som visar att kvinnor sannolikt är mindre riskbenägna och har sämre självförtroende, trots att kvinnliga investerare tros vara bättre på att hantera risker (16). Detta kan leda till en sämre förmåga att inge förtroende hos externa parter och skulle följaktligen kunna påverka kvinnors finansieringsmöjligheter.

AA.

Kvinnliga sociala företagare bidrar avsevärt till att skapa nya utvecklingsmöjligheter, minska den sociala utestängningen och stärka den sociala sammanhållningen. Det förefaller finnas mindre hinder för kvinnor när det rör sig om socialt företagande, och ett jämlikt deltagande inom sociala sektorer utgör en berikande erfarenhet för kvinnor och gör det lättare för dem att inleda företagsverksamhet inom andra sektorer.

AB.

Kvinnliga företagare arbetar oftast inom sektorer med underordnat inflytande sett till ekonomisk avkastning och konkurrenskraft på marknaden.

AC.

Det råder brist på forskning om könstillhörighet och tillgång till finansiering för socialt företagare, samtidigt som det i allmänhet verkar vara svårare för sociala företag att få finansiering.

AD.

Det är oerhört viktigt med företagarutbildning, såväl formell som informell, för att uppmuntra fler kvinnor och flickor att bli företagare.

1.

Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att erkänna värdet av kvinnligt företagande för deras ekonomier, liksom de hinder som måste övervinnas. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och regionerna att utarbeta konkreta strategier för att främja kvinnligt företagande, med beaktande av insatserna avseende behov, drivkrafter och förutsättningar i förhållande till undanröjandet av könsstereotyperna samt olika chefs- och ledarstilar och de nya sätten att organisera och driva företag.

2.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att sörja för en fullständig jämställhetsintegrering av all framtida politik för företagande.

3.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att aktivt samarbeta med den privata sektorn i syfte att lyfta fram företag som främjar jämställdhet och uppmärksamma deras bästa praxis.

4.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att anta program för att bistå, stödja och rådge kvinnliga företagare i samband med ingångsättande av pionjärföretag som skapar värden och rikedom på grundval av socialt ansvarfulla principer.

5.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att samla in könsuppdelade uppgifter på regional nivå, bl.a. om de olika områden som omfattas av kvinnligt företagande, i syfte att erkänna de kvinnliga företagarnas bidrag på det sociala området samt att rapportera regelbundet om antalet kvinnliga företagare. Parlamentet rekommenderar att dessa uppgifter samlas in och sammanställs på EU-nivå med hjälp av Europeiska jämställdhetsinstitutet och Eurostat. Vidare rekommenderar parlamentet att metodiken för all forskning om företagande, den sociala ekonomin och sociala företag jämställdhetsintegreras av en kvalificerad jämställdhetsexpert och att särskild uppmärksamhet ägnas åt erfarenheterna hos kvinnor med flera olika marginaliserade identiteter.

6.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inbegripa frågan om kvinnligt företagande i sin framtida jämställdhetsstrategi för perioden efter 2015.

7.

Europaparlamentet efterlyser en helhetssyn på kvinnligt företagande, med målet att uppmuntra och stödja kvinnor när det gäller att bygga upp en karriär som företagare och att underlätta tillgången till finansiering och företagsmöjligheter samt skapa en miljö som gör det möjligt för kvinnor att nå sin fulla potential och bli framgångsrika företagare, genom att bland annat skapa möjligheter att förena arbete och privatliv och genom att trygga tillgången till barnomsorg och skräddarsydda utbildningar.

8.

Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna, medlemsstaterna och de regionala och lokala myndigheterna att satsa mer på att bekämpa könsstereotyper och att vidta åtgärder för att bekämpa stereotypa föreställningar kring mäns och kvinnors karaktärsdrag och förmågor som fortfarande förekommer inom mansdominerade sektorer såsom vetenskap och teknik, innovation och uppfinningar. Parlamentet anser att beslutsfattarna, investerarna, finanssektorn och marknaden kan betrakta kvinnor inom dessa sektorer som mindre trovärdiga eller mindre professionella, vilket innebär att kvinnliga företagare ibland betraktas med skepsis av potentiella kunder, leverantörer, samarbetspartners, banker och investerare och måste kämpa mycket mer för att bevisa sina kunskaper, sin kompetens och sin förmåga i syfte få tillgång till den finansiering som de behöver.

9.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att erkänna företagandets fördelar för balansen mellan arbete och fritid för kvinnor och män och att undanröja de faktorer som hämmar eller till och med hindrar kvinnors företagande samt att anta en enhetlig åtgärdsram till stöd för kvinnors deltagande på arbetsmarknaden. Nu efter att beslutet om tillbakadragande av förslaget om ändring av direktivet om mammaledighet och med målet att säkerställa att jämställdhetspolitiken på EU-nivå går framåt uppmuntrar parlamentet till en konstruktiv dialog bland institutionerna om hur man på bästa sätt kan stödja och genomföra politiska åtgärder för att skapa balans mellan arbete och privatliv och uppnå en jämlik fördelning av familjeansvaret, bland annat genom att framhålla männens betydelse för jämställdhetsarbetet. Parlamentet upprepar att föräldra- och pappaledighet kan ha en positiv inverkan på kvinnornas deltagande på arbetsmarknaden och uppmuntrar medlemsstaterna att, om de inte redan gjort det, överväga att införa pappaledighet. Parlamentet uppmanar kommissionen att före utgången av 2016 föreslå konkreta åtgärder, inbegripet lagstiftning, för ett ökat deltagande av kvinnor på arbetsmarknaden genom åtgärder för förbättrade möjligheter att förena arbete och privatliv.

10.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att erinra om vikten av att nå Barcelonamålen för att göra det möjligt för alla att förena arbete och privatliv och av att vidta de lämpliga lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder som kommissionen tar upp i sin färdplan för balans mellan arbete och privatliv, offentliggjord i augusti 2015, och använda rätt verktyg och incitament, inbegripet europeiska fonder såsom Europeiska socialfonden, Europeiska regionala utvecklingsfonden och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling, för att garantera tillhandahållandet av rimligt prissatt barnomsorg och omsorg om andra behövande personer, inbegripet äldre personer och familjemedlemmar med funktionsnedsättning. Parlamentet framhåller betydelsen av rationella och flexibla arbetstider som gör det möjligt för föräldrar och personer med omsorgsansvar att uppnå en god balans mellan arbete och privatliv. Vidare påminner parlamentet om vikten av ett fullgott skydd av de sociala rättigheterna i samband med egenföretagarnas särskilda situation, vilket är en förutsättning för ett innovativt och inbegripande företagande.

11.

Europaparlamentet understryker att det är nödvändigt att förändra den traditionella rollfördelningen mellan kvinnor och män i samhället, arbetslivet och familjen genom att uppmuntra männen att ta större ansvar för hushållsuppgifterna och omsorgen om familjemedlemmar, till exempel genom obligatorisk pappaledighet, icke överförbar föräldraledighet och offentlig politik som gör det möjligt att verkligen förena familjeansvar med arbete, särskilt för kvinnor och i synnerhet inom mycket konkurrensutsatta och rörliga sektorer, där långa arbetsdagar och flexibla arbetstider utgör normen och man ständigt förväntas fortbilda sig för att hålla sig à jour med de senaste tekniska nyheterna och marknadsmöjligheterna.

12.

Europaparlamentet understryker vikten av att se bortom uppstartsfasen för att hjälpa kvinnor som valt att bli företagare att stärka och expandera sina företag samt av nätverkande, utbyte av bästa praxis, mentorskap, kvinnliga förebilder och ”peer-to-peer”-baserat stöd för dessa kvinnor, bland annat för att de ska övergå till mer innovativa, hållbara och lönsamma sektorer, utan att man för den skull undergräver förutsättningarna för ett allmänt välmående.

13.

Europaparlamentet framhåller den oerhörda potentialen hos kvinnliga innovatörer och företagare och den viktiga roll som de kan spela i samband med ekonomins digitala omvandling. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att investera i kvinnors och flickors digitala potential samt att till fullo stödja och främja en digital företagarkultur för kvinnor och kvinnors integration och deltagande i informationssamhället.

14.

Europaparlamentet framhåller att det är mycket viktigt att det finns offentliga rum som hjälper till att utveckla projekt (som ger företag synlighet och fungerar som plantskolor för dem) och ger ekonomiskt och skatterelaterat stöd, relevant och aktuell information och rådgivning om företagsbildande, särskilt för nya kvinnliga företagare. Det är också mycket viktigt med finansiering för företagskonsolidering, ökad närvaro i sociala forum och politik som gör det lättare att förena arbete och privatliv samt att myndigheterna framhåller den betydelse som denna grupp – såväl nya som sedan länge etablerade kvinnliga företagare – har för samhället.

15.

Europaparlamentet välkomnar inrättandet av de olika europeiska nätverken för kvinnliga företagare. Parlamentet uppmanar kommissionen att mer aktivt informera om vad kvinnliga företagare åstadkommer och uttryckligen erkänna dem som potentiella förebilder genom de europeiska prisen för näringslivsfrämjande och den europeiska tävlingen för social innovation.

16.

Europaparlamentet anser att de europeiska nätverken för kvinnliga företagare bör skapa ett europeiskt och nationellt nätverk för att hjälpa kvinnor att söka finansiering och med rådgivning för lättare tillgång.

17.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att betona användningen av forum i sin kommande europeiska e-plattform för kvinnligt företagande och att inkludera en stegvis plan för tillgång till EU-finansiering, samtidigt som man gör e-plattformen attraktiv för potentiella investerare och för medlemsstaternas förvaltningar, i syfte att minska byråkratin för kvinnliga företagare genom tydligare administrativa förfaranden och således skapa en e-plattform för kvinnligt företagande som kan komma att bli en framtida referens på området.

18.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, utan att det inverkar på kommissionens budget och inom ramen för den befintliga strukturen, upprätta ett europeiskt företagscentrum för kvinnor i nära samarbete med medlemsstaternas och företag från det privata näringslivet, vilket skulle fungera som en kontaktpunkt med uppgift att främja kommissionens initiativ för kvinnliga företagare, tillhandahålla administrativt och tekniskt stöd, skapa nätverk och gynna befintliga nätverk samt övervaka och jämställdhetsintegrera företagsinitiativ och företagsprogram som finansieras genom EU-budgeten.

19.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att underlätta kvinnliga företagares tillträde till de viktigaste tekniska och vetenskapliga nätverken och företagsnätverken, eftersom detta tillträde är mycket viktigt för möjligheterna att utveckla företagsidéer, träffa presumtiva kunder, leverantörer och samarbetspartners, förstå marknaden och dess tendenser, möjligheter och svagheter och få tillgång till strategisk information, samarbete och stöd.

20.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaternas regeringar, myndigheter och (i förekommande fall) jämställdhetsorgan att samarbeta med finanssektorn i fråga om dess skyldighet till likabehandling av kvinnor och män i tillgången till kapital för frilansare och små och medelstora företag. De uppmanas även att undersöka möjligheterna att integrera jämställdhet i sina rapporteringsstrukturer avseende beviljande av lån, i organisationen av sina riskprofiler, investeringsmandat och personalstrukturer och i finansiella produkter och marknadsföringen av dessa.

21.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utarbeta stödkartor för att stödja kvinnligt företagande och företagens konkurrenskraft och entreprenörskap, vilket omfattar allt från att främja företagarandan till användningen av ny teknik eller finansering av forskning, utveckling och innovation.

22.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att grundligt övervaka tillämpningen av jämställdhetsintegrering vid anslåendet av EU-medel till företagande. Parlamentet föreslår att kommissionen ska införa könskvoter inom alla former av riktat stöd till underrepresenterade och missgynnade grupper, i syfte att bidra till uppnåendet av företagande med en jämn könsfördelning.

23.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra företagsfinansieringen mer synlig genom att bland annat ta fram stödkartor för mikrokrediter inom ramen för det europeiska instrumentet Progress för mikrokrediter och att undersöka möjligheterna till samarbete med den privata sektorn för investeringar i kvinnodominerade sektorer, t.ex. genom statliga lånegarantier.

24.

Europaparlamentet understryker vikten av att utnyttja alla möjliga finansieringsströmmar, särskilt strukturfonderna, under nästa programperiod 2014–2020.

25.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna eftertryckligen att främja åtgärder och insatser för att bistå och ge råd åt kvinnor som bestämmer sig för att bli företagare och att uppmuntra kvinnligt företagande genom att underlätta och förenkla tillgången till finansering och annat stöd samt att undanröja administrativa och övriga hinder för nya företag som startas av kvinnor.

26.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka och ta fram föreslag på hur man kan få kvinnor att bli intresserade av att starta företag. Parlamentet framhåller att kvinnor som har det utpräglade affärssinne som krävs måste göras medvetande om stödprogram och finansieringsmöjligheter.

27.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att börja sammanställa könsuppdelade uppgifter om företagarnas tillgång till finansiering i nära samarbete med Europeiska jämställdhetsinstitutet samt att undersöka och utreda vidare om det finns några konkreta belägg för direkt eller indirekt diskriminering av kvinnor i detta sammanhang och, om så är fallet, hur man kan ta itu med de yttre faktorer som påverkar investerarnas bedömningar av lönsamhetspotentialen i kvinnoledda nystartade företag.

28.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta upp de kvinnliga företagarnas specifika utmaningar i nästa översyn och uppdatering av småföretagsakten samt i de årliga rapporterna om småföretagsakten. Parlamentet anser att dessa utmaningar bör beaktas i alla program inom ramen för småföretagsakten och att ytterligare en handlingsplan bör upprättas för att undanröja de hinder som kvinnliga företagare möter.

29.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens översyn av tillämpningen av direktiv 2004/113/EG och medlemsstaternas införlivande av det i sina nationella lagstiftningar, men beklagar att man inte inriktar sig på att upptäcka indirekt diskriminering. Parlamentet uppmanar kommissionen att se över direktivet ytterligare och att överväga effektivare åtgärder för att komma till rätta med denna typ av möjlig diskriminering.

30.

Europaparlamentet anser att man bör underlätta tillgången till finansiering för kvinnliga företagare inom mansdominerade innovativa och hållbara sektorer, med särskild hänsyn till it-, byggnads- och transportsektorn. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang ökad kontroll för att undvika att män utnyttjar kvinnor som frontfigurer i syfte att lättare få tillgång till finansiering.

31.

Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att främja en företagarkultur inom utbildningen. Parlamentet framhåller vikten av utbildning på alla nivåer, både formell och informell utbildning och inbegripet livslångt lärande, för att främja företagandet och utvecklingen av nya företag, bland annat inom IKT och särskilt inom studieområden som domineras av flickor, t.ex. hälso- och sjukvård och andra tjänster. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att skapa incitament för en jämnare könsfördelning inom näringslivet och att öka kvinnornas representation genom att göra dem mer medvetna om fördelarna med affärsutbildningar.

32.

Europaparlamentet uppmanar skolorna och universiteten att uppmuntra flickor och kvinnor att ägna sig åt studieområden som kan leda till yrken inom vetenskap, teknik, finanssektorn och sektorer med hög tillväxt och lönsamhet, såsom ny teknik, inklusive miljöteknik, digitala miljöer och IKT.

33.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att samarbeta med den offentliga sektorn, den privata sektorn, icke-statliga organisationer, universitet och skolor för att inrätta fler lärlingsprogram och program för icke-formellt och informellt lärande, bl.a. sådana där de studerande redan i unga år genomför utvecklingsprojekt utifrån verkliga affärsidéer samt företagsinkubatorer som syftar till att göra unga företagare handlingskraftiga samtidigt som de lär sig om, förstår och tillämpar den arbetstagarrättsliga kulturen.

34.

Europaparlamentet uppmanar EU att investera i fortbildningsprogram för kvinnliga arbetstagare och företagare, så att deras kompetens uppdateras kontinuerligt och de utvecklas i sitt arbete på ett högkvalitativt sätt, särskilt inom handeln.

35.

Europaparlamentet understryker vikten av att underlätta kvinnliga företagares tillträde genom bland annat bidrag och kurser i grundläggande rättsliga frågor kring bildande och drivande av företag, till exempel om lagstiftningen om företagsbildning, immaterialrätt och uppgiftsskydd, skattelagstiftningen, e-handel, tillgängliga offentliga bidrag osv. och kurser i ny informations- och kommunikationsteknik, sociala nätverk, näthandel, nätverkande osv.

36.

Europaparlamentet konstaterar med oro att kvinnor tenderar att underskatta sin egen förmåga, troligtvis på grund av stereotyper som är djupt rotade i samhället, och oftare än män påtalar sin brist på företagarkompetens, självförtroende, beslutsamhet och beredskap att ta risker i samband med att de startar företag, varför det måste finnas program för kvinnliga företagare som motiverar dem och ger dem psykiskt stöd i syfte att stärka deras självförtroende.

37.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att genomföra forskning som syftar till att förklara varför kvinnor är mer engagerade i socialt företagande än män och om detta kan smitta av sig på det traditionella företagandet.

38.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja dels utvecklingen av finansieringsinstrument som värderar företaget i förhållande till dess bidrag till samhället, dels utvecklingen av en förtroendemärkning för socialt företagande och miljöföretagande. Parlamentet rekommenderar att jämställdhet och kvinnors egenmakt inbegrips som åtgärder med social inverkan som, i sin tur, skulle uppmuntra fler sociala företagare att se på sitt företag ur ett jämställdhetsperspektiv.

39.

Europaparlamentet understryker att alternativa företagsmodeller såsom kooperativ och ömsesidiga bolag spelar en viktig roll när det gäller att främja jämställdheten och verka för hållbar utveckling och tillväxt för alla. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att underlätta och främja dessa alternativa modeller.

40.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

12.1.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 11/44

—

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 165 och 166,

—

med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2010 om att främja ungdomens tillträde till arbetsmarknaden och stärka den rättsliga ställningen för praktikanter och lärlingar (1),

—

med beaktande av rådets rekommendation om att inrätta en ungdomsgaranti,

—

med beaktande av sin resolution av den 16 januari 2013 om att inrätta en ungdomsgaranti (2),

—

med beaktande av sin resolution av den 15 april 2014 om hur Europeiska unionen kan bidra till att skapa en gynnsam miljö för företag och nystartade företag för att skapa arbetstillfällen (3),

—

med beaktande av sin resolution av den 22 oktober 2014 om den europeiska planeringsterminen för samordningen av den ekonomiska politiken: genomförande av prioriteringarna för 2014 (4),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 18 december 2006 om nyckelkompetenser för livslångt lärande (5),

—

med beaktande av rådets rekommendation om kvalitetskriterier för praktikprogram (6) och av sin skriftliga fråga E-010744/2015 av den 2 juli 2015 om rådets rekommendation om kvalitetskriterier för praktikprogram,

—

med beaktande av rådets slutsatser från april 2015 om att stärka det sektorsövergripande politiska samarbetet för att effektivt hantera socioekonomiska utmaningar för ungdomarna (7),

—

med beaktande av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning,

—

med beaktande av den förteckning över frågor som FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning har antagit i samband med Europeiska unionens inledande rapport (8),

—

med beaktande av Cedefops informationsmeddelande från juni 2013 Roads to recovery: three skill and labour market scenarios for 2025,

—

med beaktande av Cedefops informationsmeddelande från mars 2014 Skill mismatch: more than meets the eye,

—

med beaktande av Cedefops studie från november 2014 The validation challenge: how close is Europe to recognising all learning?,

—

med beaktande av meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén Sjätte lägesrapporten om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning: Investering för tillväxt och sysselsättning (COM(2014)0473),

—

med beaktande av meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén EU:s handikappstrategi 2010–2020: Nya åtgärder för ett hinderfritt samhälle i EU (COM(2010)0636),

—

med beaktande av kommissionens rapport från april 2015 Piloting Youth Guarantee partnerships on the ground – A summary report of key achievements and lessons from the European Parliament Preparatory Action on the Youth Guarantee,

—

med beaktande av Eurofounds rapport från 2015 Youth entrepreneurship in Europe: values, attitudes, policies,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1304/2013 av den 17 december 2013 om Europeiska socialfonden och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1081/2006, särskilt kapitel IV om ungdomssysselsättningsinitiativet (9),

—

med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandet från utskottet för kultur och utbildning (A8-0366/2015), och av följande skäl:

A.

För närvarande är 4,5 miljoner ungdomar i åldern 15 till 24 år arbetslösa i EU, och det finns mer än 7 miljoner unga européer i åldern 15 till 24 år som varken arbetar eller studerar.

B.

Arbetslösheten i hela EU låg på 9,9 procent i slutet av 2014, men ungdomsarbetslösheten var dubbelt så hög: 21,4 procent.

C.

Ungdomar har drabbats särskilt hårt av krisen.

D.

Bristen på relevant kompetens för tillgängliga arbeten och en missmatchning med utbildningen är viktiga orsaker till ungdomsarbetslösheten. Trots att ungdomar i dag har högre utbildning och mer kompetens än tidigare generationer står de fortsatt inför strukturella hinder när det gäller att få arbeten av god kvalitet som respekterar EU:s och medlemsstaternas normer. Ungdomsarbetslöshetskrisen kan inte lösas utan ett effektivt och hållbart skapande av arbetstillfällen av god kvalitet.

E.

Det tar lång tid att ta sig in på arbetsmarknaden och många går arbetslösa länge, vilket påverkar karriärmöjligheterna, lönen, hälsan och den sociala rörligheten på ett negativt sätt.

F.

Ungdomarna är en tillgång för den europeiska ekonomin, och de bör satsa helhjärtat för att kunna erbjuda den kompetens som efterfrågas på arbetsmarknaden, genom att föregripa morgondagens behov.

G.

Ungdomarna kan delas upp i tre större grupper: studerande, arbetstagare och arbetslösa. Var och en av dessa grupper bör omfattas av olika politiska strategier för att de ska kunna integreras på arbetsmarknaden. Detta innebär att unga studerande måste ha den kompetens som krävs av arbetsmarknaden, att unga arbetstagare måste uppdatera sin kompetens och utbildning under hela sitt yrkesliv och att man när det gäller arbetslösa ungdomar måste ta hänsyn till om de är aktiva arbetssökande eller om de tillhör den grupp som varken arbetar eller studerar.

H.

Alla åtgärder måste vidtas för att se till att utbildningssystemen på ett adekvat sätt förbereder de studerande för deras valda yrke och för att säkerställa ett nära samarbete mellan företrädare för utbildningssektorn, socialtjänsten i förekommande fall, arbetsgivarna och de studerande.

I.

Planeringen av utbildning förbättras betydligt när studerande och ungdomsorganisationer deltar i beslutsprocessen. På så sätt uppfylls i högre grad samhällets och arbetsmarknadens krav samt kraven på nödvändig kompetens.

J.

Personer som är missgynnade, utsatta för diskriminering och sårbara utesluts ofta från möjligheten att utveckla sina talanger, förmågor och färdigheter när man inte tar hänsyn till den sociala dimensionen i utbildning, sysselsättning och socialpolitik. Tillräckliga ekonomiska resurser bör anslås till utbildningssektorn.

K.

Genomförandet av effektiva utbildningsåtgärder och kompetenshöjande åtgärder kan med stöd av arbetsgivare, arbetsförmedlingar och andra relevanta aktörer bidra till att minska ungdomsarbetslösheten.

L.

Lämplig utbildning för rekryterare, personalansvariga, arbetsförmedlingar, arbetsgivare och utbildningssektorn är nödvändig.

M.

Den ekonomiska krisen under 2008 har skapat ytterligare problem i fråga om ungdomars tillträde till arbetsmarknaden, eftersom ungdomsarbetslösheten är mer konjunkturkänslig än den generella arbetslösheten då ungdomar oftast har mindre erfarenhet.

N.

Mikroföretag och små och medelstora företag är en av de viktigaste källorna till sysselsättning i EU. De står för långt över 80 procent av alla arbetstillfällen och har varit ledande inom många ”gröna” sektorer, men de kan ha särskilt svårt att förutse vilken kompetens som behövs och att ta till vara jobbpotentialen.

O.

Ungdomars företagande kan bidra till att minska ungdomsarbetslösheten och kan genom utbildning öka deras anställbarhet.

P.

Praktik- och lärlingsprogram har haft olika framgång inom EU beroende på deras särdrag.

Q.

När den genomförs på ett effektivt sätt utgör ungdomsgarantin en genomgripande strategi för att hjälpa ungdomar att framgångsrikt ta sig in på arbetsmarknaden eller påbörja en högkvalitativ utbildning, vilket resultaten från Europaparlamentets förberedande åtgärd för ungdomsgarantin visar.

R.

För att ungdomsgarantin ska ge konkreta resultat är det nödvändigt att beakta ungdomars verkliga behov i arbetslivet och de sektorer där nya arbeten faktiskt skapas, såsom den sociala ekonomin och den gröna ekonomin samt låta allt detta åtföljas av en konstant och noggrann övervakning av inte bara enskilda projekt utan även de byråer som tillhandahåller dem genom att utarbeta regelbundna rapporter om hur denna åtgärd för att bekämpa ungdomsarbetslösheten utvecklas.

S.

Ungdomssysselsättningsinitiativet är ett verktyg som är av avgörande betydelse för att ge ett riktat stöd till ungdomar som varken arbetar eller studerar.

1.

Europaparlamentet konstaterar att individuell kompetensutveckling och spridning av kunskaper och kompetens är en av de viktigaste delarna i en integrerad sysselsättnings- och socialpolitik som kan göra det möjligt att uppnå en långsiktig tillväxt, främja den europeiska konkurrenskraften, bekämpa arbetslösheten och bygga ett mer inkluderande europeiskt samhälle om kompetensutvecklande politiska åtgärder tar hänsyn till arbetslösa ungdomars månbottnade behov och talanger. Parlamentet erinrar om att kompetensutvecklingen inte kommer att ha någon inverkan om man inte samtidigt tar uti med skapandet av arbetstillfällen och en adekvat social trygghet.

2.

Europaparlamentet betonar att ”en ny satsning på sysselsättning, tillväxt och investeringar” är en viktig prioritering för kommissionen och att den i sitt arbetsprogram för 2015 åtog sig att ta praktiska initiativ för att främja integrering och anställbarhet på arbetsmarknaden, särskilt åtgärder för att hjälpa medlemsstaterna att få in ungdomar på arbetsmarknaden. Parlamentet har regelbundet föreslagit olika lösningar och betonat att sysselsättning och utbildning för ungdomar bör vara en av EU:s högsta politiska prioriteringar.

3.

Europaparlamentet påminner om att det är utomordentligt viktigt att ungdomar, relevanta aktörer, organisationer och arbetsmarknadens parter engageras i främjandet av utvecklingen, genomförandet, övervakningen och utvärderingen av relevanta initiativ med målet att stödja ungdomssysselsättning på EU-nivå, nationell och lokal nivå.

4.

Europaparlamentet noterar att det å ena sidan finns 24 miljoner arbetslösa i Europa, inklusive 7,5 miljoner unga som varken arbetar eller studerar, och å andra sidan två miljoner otillsatta tjänster. Det finns många överkvalificerade arbetslösa ungdomar vars kompetens inte svarar mot efterfrågan på arbetsmarknaden, Parlamentet betonar därför behovet att få till stånd starka partnerskap mellan lokala myndigheter, utbildningsanstalter, arbetsförmedlingar – både allmänna och specialiserade – arbetsmarknadens parter och näringslivet i syfte att stödja inrättandet, genomförandet och övervakningen av hållbara, inkluderande och högkvalitativa sysselsättningsstrategier och handlingsplaner på lång och medellång sikt. Parlamentet uppmanar till närmare och strukturellt samarbete och samverkande mellan skolutbildning och yrkesutbildning, offentlig förvaltning, näringsliv och det civila samhället, särskilt student- och ungdomsorganisationer, i syfte att bättre anpassa kompetensen till arbetsmarknadens behov, bland annat genom möjligheter till en andra chans, i syfte att maximera utbildningens kvalitet. Parlamentet framhåller att detta förbättrade samarbete även är av avgörande betydelse för ett effektivt genomförande av ungdomsgarantin.

5.

Europaparlamentet välkomnar de verktyg för kompetensutveckling och för prognostisering av kompetensbehov som kommissionen föreslagit, och betonar att kompetensutvecklingen bör främja utvecklingen av kompetens inom naturvetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik – områden som är allmänt gångbara i en ekonomi. Parlamentet betonar dock att det behövs mer ambitiösa åtgärder och investeringar. Samtliga intressenter på arbetsmarknaden måste vara starkt engagerade på alla nivåer för att förutse framtida kompetensbehov.

6.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, regionala självstyrelseorgan och lokala myndigheter att tillsammans med arbetsmarknadens parter och utbildningsanordnare anta och genomföra strategier för kompetensutveckling och strategier för att förutse framtida kompetensbehov, med målsättningen att förbättra allmän, sektorsspecifik och yrkesspecifik kompetens. Parlamentet betonar dessutom vikten av partnerskap och förtroende mellan utbildningsanstalter, företag, arbetsmarknadens parter och myndigheter.

7.

Europaparlamentet betonar den roll som högre utbildningsanstalter spelar i utvecklingen av den kunskap och kompetens som utexaminerade behöver för att bli framgångsrika på arbetsmarknaden.

8.

Europaparlamentet understryker den viktiga roll som kompetenta och stöttande lärare har för att minska skolavhoppen, särskilt i underutvecklade områden, och för att förbättra ungdomars anställbarhet. Parlamentet betonar att lärarna måste få bättre stöd från skolorna, utbildningsanstalterna, lokalsamhället och utbildningspolitiken, till exempel genom effektivare och mer aktuell utbildning i nya färdigheter, såsom entreprenörskaps- och IKT-färdigheter, främjande av ”peer learning” och utbyte av bästa praxis samt större utbildningsmöjligheter och bättre system för kontinuerlig yrkesutbildning. Parlamentet betonar i detta hänseende vikten av att investera i utvecklingen av livslångt lärande för lärarna. Parlamentet motsätter sig starkt alla nedskärningar i utbildningsbudgetarna, särskilt när det sker i kombination med minskade stipendier och bidrag och ökade utbildningsavgifter.

9.

Europaparlamentet uppmuntrar till integrering av nya undervisningsmetoder, som tas fram av lärarna utifrån de specifika behoven i klassen.

10.

Europaparlamentet understryker att utbildningsanordnarna och företagen bör arbeta tillsammans för att ta fram bevis på kvalifikationer som sanningsenligt återspeglar den faktiska kompetens som innehavarna av bevisen har erhållit under livet.

11.

Europaparlamentet understryker vikten av att engagera unga, innovativa arbetsgivare i en löpande dialog mellan utbildningsanstalterna och arbetsgivarna för att på ett mer framgångsrikt sätt anpassa utbildningarna och fortbildningarna till arbetsmarknadens krav, och välkomnar och betonar betydelsen av mentorsprogram för ungdomars framtida möjligheter att få arbete.

12.

Europaparlamentet understryker vikten av administrativ kapacitet och fungerande arbetsförmedlingar. Parlamentet efterlyser en förstärkning av partnerskapsprincipen mellan myndigheter och det civila samhället och även ett tillhandahållande av lämplig utbildning för lokala och regionala myndigheter och andra berörda parter i syfte att utnyttja europeiska fonder på ett effektivare och mer strategiskt sätt. Parlamentet uppmanar också regeringarna att på ett mer ambitiöst sätt anstränga sig för att föregripa ungdomarnas, företagens och det civila samhällets behov, liksom skolornas och yrkesutbildningsanstalternas behov, genom att snabbare genomföra sysselsättningsprogram och övervaka resultaten.

13.

Europaparlamentet betonar vikten av ett nära sektorsövergripande samarbete, i synnerhet mellan arbetsförmedlingar och utbildningstjänster.

14.

Europaparlamentet erinrar om att de politiska åtgärderna bör inriktas på att hjälpa unga som varken arbetar eller studerar, inklusive de som har avbrutit arbetssökande och studier, att återuppta sin utbildning eller integreras på arbetsmarknaden.

15.

Europaparlamentet konstaterar att de europeiska fonderna, om de utnyttjas effektivare och mer strategiskt, kan bli ett utomordentligt instrument för universitetens och företagens tillväxt och utveckling. Parlamentet vill se att det avsätts större ekonomiska resurser för att sprida information om de europeiska finansieringsinstrumenten samt för att bredda kunskaper och nödvändig kompetens inom universitet och företag när det gäller att söka medel samt studera och driva finansieringsprojekt.

16.

Europaparlamentet understryker att det är nödvändigt att inrätta ett system för kontroll och övervakning av hur resurserna i EU:s fonder utnyttjas för att kunna garantera att de utnyttjas korrekt.

17.

Europaparlamentet efterlyser ett EU-pris för de bästa projekten för att bekämpa ungdomsarbetslösheten, som skulle kunna knytas till det paneuropeiska European Youth Award och till det europeiska priset för ungdomssysselsättning i den sociala ekonomin. Parlamentet uppmanar kommissionen att synliggöra sådana initiativ i syfte att höja medvetenheten om dem och närma sig medborgarnas behov. Parlamentet betonar behovet av budgetansvar och anser därför att sådana initiativ bör finansieras via den nuvarande budgeten.

18.

Europaparlamentet efterlyser en framåtblickande och resultatinriktad europeisk strategi för kompetensutveckling som ska tjäna som vägledning för de nationella strategierna för kompetensutveckling och integrera dem i de nationella sysselsättningsplanerna och samtidigt erbjuda en heltäckande ram för de sektorsvisa handlingsplaner som föreslås i sysselsättningspaketet.

19.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att så snart som möjligt vidta åtgärder i enlighet med de utbildnings- och arbetsmarknadsrelaterade landsspecifika rekommendationerna inom ramen för den europeiska planeringsterminen och andra rekommendationer från kommissionen.

20.

Europaparlamentet betonar företagens roll, däribland små och medelstora företag samt aktörer inom den sociala och solidariska ekonomin och mikroföretag, i utbildning för arbetslivskompetens och sysselsättningsskapande för ungdomar. Parlamentet betonar behovet att erbjuda ungdomar utbildning som förbereder dem för entreprenörskap på så många olika sätt som möjligt. Parlamentet vill att läroplaner ska inkludera utvecklingen i en säker miljö av den yrkeskompetens som behövs för att starta och driva företag, och att man främjar kompetens, färdigheter och kunskap i entreprenörskap, som effektivt tillhandahålls genom praktisk erfarenhet från det verkliga livet. Parlamentet förslår att undervisning i entreprenörskap kan ges inom olika undervisningsämnen eller som ett separat läroämne, och understryker behovet av tillgång till högkvalitativ praktik och yrkesutbildning genom hela utbildningen på universitetsnivå och även efter denna. Parlamentet understryker att erhållandet av demokratisk kompetens och lagarbetsfärdigheter samt ansvarstagande och situationsanalys ingår som en del av ett livslångt lärande som främjar ett aktivt medborgarskap. Parlamentet betonar möjligheterna och fördelarna med att engagera många olika aktörer (exempelvis framgångsrika unga entreprenörer, icke-statliga organisationer som syftar till att främja entreprenörskap) i tillhandahållandet av utbildning i entreprenörskap.

21.

Europaparlamentet konstaterar att stödjandet av entreprenörskap, förståelsen av ekonomiska samband samt stärkandet av egenansvaret och egna initiativ spelar en viktig roll för ett aktivt ansvarstagande för den egna karriären. Parlamentet menar att det är myndigheternas, utbildningssektorns, företagens och det civila samhällets ansvar att främja entreprenörskap. Parlamentet upprepar behovet att utveckla rörligheten inom företag. Parlamentet upprepar finansinstitutens roll i nystart av företag och tillgång till finansiering, och uppmanar till investeringar, kompetensutveckling och planering i nya och potentiella sektorer såsom ren teknik och gröna arbetstillfällen, eftersom det i dessa sektorer finns stora möjligheter att skapa arbetstillfällen av god kvalitet.

22.

Europaparlamentet understryker att entreprenörsfärdigheter även kan erhållas genom kompetensutvecklingsprogram som anordnas utanför det allmänna utbildningssystemet och att dessa program kan innehålla vägledning och mentorskapsaktiviteter som tillhandahålls av erfarna utbildare, entreprenörer och affärsexperter som inte bara underlättar värdefulla praktiska kunskaper samt råd och återkoppling om företagande till potentiella entreprenörer, utan även ger dem möjlighet att skapa värdefulla nätverk av kontakter med befintliga företag och entreprenörer som annars skulle ta lång tid att bygga upp.

23.

Europaparlamentet betonar behovet att lätta på befintliga administrativa och ekonomiska krav i samband med nystart och drift av företag, genom förenklade förfaranden, enklare tillgång för nystartade företag till kredit, riskkapital och mikrofinansiering, garanterad höghastighetsinternetuppkoppling, skräddarsydd sektorsövergripande rådgivning, införandet av stimulansåtgärder för entreprenörer som anställer unga arbetslösa när så är möjligt. Parlamentet understryker betydelsen av mikrokrediter och EU:s program för sysselsättning och social innovation (EaSI) samt investeringsplanen för Europa för att uppnå dessa mål, och framhäver behovet av att skapa en enda kontaktpunkt för att hantera alla relevanta administrativa förfaranden rörande nystart och drift av företag. Parlamentet påminner om att alla administrativa krav bör ta hänsyn till respekten för arbetstagarnas rättigheter.

24.

Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att ta del av programmet Erasmus för unga företagare och att marknadsföra det bland ungdomar som vill starta företagsprojekt, så att de kan dra nytta av en utlandserfarenhet och få nya färdigheter som hjälper dem att lyckas med sina företagsprojekt.

25.

Europaparlamentet påminner om att de kreativa sektorerna är bland de mest entreprenörsinriktade och snabbväxande sektorerna och att kreativ utbildning leder till att överförbara färdigheter utvecklas, såsom kreativt tänkande, problemlösning, lagarbete och uppfinningsrikedom. Parlamentet noterar att konst och medier är särskilt tilltalande sektorer för ungdomar.

26.

Europaparlamentet påminner om de många arbeten med anknytning till traditionella färdigheter, ofta sådana som inte kan omlokaliseras, som hjälper till att stimulera lokala ekonomier och är av kulturellt intresse. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att se till att hantverksyrken och andra yrken med traditionella och kulturella inslag bevaras och verkligen förs vidare till yngre generationer tack vare specialiserade program.

27.

Europaparlamentet uppmanar till införandet av gynnsamma förutsättningar för den sociala ekonomin i syfte att kombinera sysselsättningsskapande för ungdomar och utveckling av det sociala kapitalet. Parlamentet vill att sociala och solidariska företag i större utsträckning inkluderas i nationella och europeiska handlingsplaner för sysselsättning, kompetensutveckling och social integration, i syfte att frigöra och utnyttja deras sysselsättningsskapande potential och deras förmåga att bidra till att uppfylla de överordnade målen i Europa 2020-strategin.

28.

Europaparlamentet erinrar om att arbetsgivare och entreprenörer spelar en viktig roll i det arbetsplatsförlagda lärandet såväl som när det gäller att tillhandahålla lärlingsplatser, och att detta bör stödjas och utvecklas ytterligare.

29.

Europaparlamentet påpekar att åtgärder för främjande av entreprenörskap bland ungdomar kräver planering på medellång och lång sikt, och betonar att åtgärderna för främjande av entreprenörskap bör vara anpassade till medlemsstaternas skiftande behov.

30.

Europaparlamentet efterlyser ett effektivt stöd för socialt ansvarstagande, miljövänliga och hållbara entreprenörsprojekt samt främjande av hållbara alternativa modeller, såsom kooperativ, som bygger på en demokratisk beslutsprocess och försöker påverka det lokala samhället.

31.

Europaparlamentet betonar det akuta behovet att förbättra kvalifikationerna och motivationen hos vägledarna på offentliga arbetsförmedlingar, så att de på ett proaktivt sätt kan möta unga arbetssökandes behov samt hjälpa dem med att komplettera sina kvalifikationer och identifiera de kompetenser som de behöver för arbetsmarknaden.

32.

Europaparlamentet påminner om att skräddarsydd utbildningsrådgivning av god kvalitet och stöd på alla utbildningsnivåer är nödvändig och kan minska risken för tidiga skolavhopp, men även bidra till att överbrygga svårigheterna med att få tillträde till arbetsmarknaden. Parlamentet betonar att denna yrkesorientering bör förankras i läroplanerna och tillhandahållas i samarbete med näringslivet och arbetsförmedlingarna. Parlamentet påminner om vikten av att lära sig språk och matematik.

33.

Europaparlamentet uppmärksammar bristerna i medlemsstaternas yrkesvägledning, och betonar vikten av att öka yrkesvägledningens kvalitet på skolorna och av att kontinuerligt fortbilda yrkesvägledarna, så att de på ett kvalificerat sätt kan hjälpa elever och studerande i deras yrkesval.

34.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att undersöka bästa praxis inom skolornas yrkesvägledningssystem där eleverna övervakas från ett tidigt stadium fram till sina första steg på arbetsmarknaden.

35.

Europaparlamentet betonar vikten av regelbunden övervakning av de framtida kompetensbehoven och uppmanar därför medlemsstaterna och alla berörda parter att utbyta bästa praxis i detta avseende samt vidareutveckla verktyg för övervakning och prognostisering.

36.

Europaparlamentet välkomnar omvandlingen av den befintliga webbplatsen för en kompetenskarta för EU, som utgör en mer övergripande och användarvänlig central åtkomstspunkt till information och upplysningar om kompetensbehov inom olika yrken och sektorer i EU, och som hjälper politiker, experter, arbetsförmedlingar, karriärrådgivare och enskilda att fatta bättre och mer välgrundade beslut.

37.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utbyta god praxis inom yrkesutbildning och utveckling av utbildning genom kompetens, så att ungdomar ges ökat tillträde till arbetsmarknaden, och att vid behov se över utbildningsprogrammen genom att föregripa marknadens behov. Parlamentet betonar vikten av praktiska färdigheter, entreprenörsfärdigheter, kodningsfärdigheter och e-färdigheter, vilka är oumbärliga för yrkesmässig utveckling på 2000-talet. Parlamentet pekar på vikten av att genomföra handlingsplanen för entreprenörskap 2020 och EU:s strategi för e-färdigheter. Parlamentet påminner om att livslång vägledning om karriärutveckling bör vara tillgänglig under hela arbetslivet för att bibehålla och utveckla kunskaper och färdigheter.

38.

Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att främja och stödja möjligheterna till yrkesmässig rörlighet för ungdomar med lärlingsplats för att låta dem utveckla sin kompetens genom kontakt med andra utbildningssystem och andra typer av företag, men även för att ge dem möjlighet att öva ett främmande språk, vilket kommer att hjälpa dem att ta sig in på arbetsmarknaden och hålla sig kvar där.

39.

Europaparlamentet betonar att det är viktigt att utveckla ”mjuka färdigheter” som gör det lättare att fungera väl på arbetsmarknaden och utveckla en yrkeskarriär och som är ett viktigt komplement till yrkeskunskap och arbetslivserfarenhet.

40.

Europaparlamentet betonar det angelägna behovet av att validera det icke-formella och informella lärandet, som innefattar frivilligarbete och som är en ovärderlig källa vid utvecklingen av den kompetens som ungdomar behöver i arbetslivet.

41.

Europarlamentet påminner om att icke-formellt och informellt lärande är avgörande för utvecklingen av mjuka färdigheter, till exempel inom kommunikation och beslutsfattande. Parlamentet efterlyser därför investeringar som ger alla möjlighet till icke-formellt och informellt lärande och erkännande av effekten och värdet av vunna erfarenheter, färdigheter och kompetenser.

42.

Europaparlamentet kräver att ett system för utbildning och studier med innovativa men tillgängliga metoder upprättas, som inriktas på utvecklingen av grundläggande färdigheter och även intellektuell och teknisk kunskap.

43.

Europaparlamentet framhåller betydelsen av att fortsätta att utveckla verktyget Eures, i synnerhet i gränsområden, för att uppmuntra ungdomar att utforska erbjudanden om arbete, praktik eller lärlingsplats i utlandet, och att följa dem i deras rörlighetsprojekt genom att ge dem stöd och råd under processen.

44.

Europaparlamentet påminner om att utbildningspolitik och kompetenshöjande åtgärder inte enbart bör inriktas på att tillgodose behoven på arbetsmarknaden, utan även på att förse individer med nödvändiga övergripande färdigheter för att kunna utvecklas som aktiva och ansvarstagande medborgare. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att respektera det faktum att utbildning utgör en grundläggande rättighet och har ett starkt egenvärde.

45.

Europaparlamentet betonar betydelsen av holistisk utbildning, exempelvis i form av medborgarutbildning, som bör vara en integrerad del av utbildningen inom alla utbildningsområden och som kan hjälpa till att förbereda ungdomarna vid övergången till arbetslivet.

46.

Europaparlamentet betonar vikten av att ge studerande kapaciteten att lära sig och behovet av att utrusta dem med effektiva strategier för lärandet. Att lära sig att lära kommer att göra det lättare för dem att tillägna sig kunskaper, färdigheter, attityder och skickligheter som kommer att möjliggöra för enskilda att fastställa, planera och nå sina egna lärandemål och bli självständiga inlärare som kan klara av arbetsmarknadens intensiva förändringar.

47.

Europaparlamentet understryker att idrott ger utövarna möjlighet att utveckla en lång rad övergripande färdigheter som förbättrar deras anställbarhet samt hjälper dem att lyckas som ledare och att uppnå sina mål. Parlamentet betonar kopplingen mellan idrott, anställbarhet och utbildning.

48.

Europaparlamentet oroas över de låga resultat som konstaterades vid den senaste Pisaundersökningen i vissa EU-medlemsstater. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra utbildning till en viktig prioritering för att uppfylla målen i Europa 2020-strategin.

49.

Europaparlamentet betonar att arbetsplatsförlagd fortbildning och högkvalitativa och bildande lärlingsplatser, som förstärks genom partnerskap mellan skolor, utbildningsanstalter och företag, är två sätt att förbättra ungdomars tillträde till arbetsmarknaden, och ett bättre utnyttjande av dessa möjligheter skulle, genom att förbättra yrkesvägledningen, kunna utvidga reserven av potentiella kandidater till lediga platser och göra dem bättre förberedda för arbetet. Parlamentet noterar de framgångar denna politik har haft i flera medlemsstater och menar att ett utbyte av bästa praxis på detta område skulle bidra till en minskning av ungdomsarbetslösheten. Parlamentet betonar att och praktikanter med sämre förutsättningar behöver särskilt stöd, till exempel stödundervisning och stödkurser, och att företagen behöver stöd för att klara administrativa och organisatoriska uppgifter.

50.

Europaparlamentet betonar värdet av högkvalitativa lärlingsplatser i alla sysselsättningssektorer, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att uppmuntra kvinnor att söka sig till traditionellt mansdominerade lärlingsplatser och yrken.

51.

Europaparlamentet understryker att en smidig övergång från utbildning till sysselsättning bör främjas genom att sammankoppla teoretisk utbildning med praktisk erfarenhet och integrera anställbarhetsfärdigheter i grundutbildningen, genom att tillhandahålla högkvalitativa praktikantplatser, såsom föreskrivs i den europeiska kvalitetsstadgan för praktik- och lärlingsperioder, samt genom att erkänna kvalifikationer som erhållits under formell och icke-formell utbildning eller frivilligarbete. Parlamentet betonar att högkvalitativa praktikplatser alltid bör ha tydliga lärandemål och att praktikanterna inte får utnyttjas.

52.

Europaparlamentet påminner om att praktik och lärlingsutbildning som är anpassad till de faktiska behoven bör leda till sysselsättning och att syftet med praktik bör vara en förberedelse för arbetet, och fördömer alla former av missbruk, däribland falsk praktik som undergräver arbetstagarnas förvärv av socialförsäkringsförmåner. Parlamentet understryker att praktik bör leda till ökad kompetens och anställbarhet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta avskräckande åtgärder för att förhindra missbruk av praktikantens ställning samt att öka informationskampanjerna om praktikanters rättigheter.

53.

Europaparlamentet välkomnar kvalitetskriterierna för praktikprogram och Europeiska alliansen för lärlingsutbildning, och betonar vikten av att kommissionen noga övervakar genomförandet av dem i medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar eftertryckligen alliansen för lärlingsutbildning att främja ungdomars tillgång till lärlingsutbildning genom att kräva att hinder såsom utbildningsavgifter för lärlingar tas bort.

54.

Europaparlamentet påminner, med hänsyn till medlemsstaternas behörighet på detta område, om att modellen med varvad utbildning och inhämtandet av praktisk, social och kommunikativ kompetens är av stor betydelse. Parlamentet betonar att samhälleliga och kommunikativa färdigheter skulle kunna bidra till ungdomars självförtroende och göra det lättare för dem att ta sig in på arbetsmarknaden. Parlamentet betonar att modellen med varvad utbildning måste vara anpassad efter de sociala, ekonomiska och kulturella förhållandena i varje land och ska inte ses som det enda korrekta yrkesutbildningssystemet. Parlamentet efterlyser därför ett erkännande och en förstärkning av varvad utbildning på alla nivåer.

55.

Europaparlamentet efterlyser ett ökat samarbete mellan utbildningsanstalter (både inom yrkesutbildning och högre utbildning) och entreprenörer för att utveckla läroplaner som är anpassade till arbetsmarknadens behov.

56.

Europaparlamentet betonar fördelarna med flexibla och studentinriktade utbildningsmetoder, som gör det möjligt att ändra och anpassa studieinriktningen enligt de studerandes behov och som inte binder dem vid deras ursprungliga val.

57.

Europaparlamentet varnar medlemsstaterna för de många olika kontrakt som föreslås för ungdomar. Parlamentet ber att ser över denna situation för att öka effektiviteten.

58.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra program och studier inom vetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik mer attraktiva för att åtgärda kompetensunderskottet på detta område. Parlamentet betonar dock att humaniora och allmänna humanistiska kunskaper är oumbärliga för att på ett effektivt sätt ta vara på möjligheterna inom ovannämnda ämnen, och att de därför bör få effektivt stöd inom sina institutioner och spela en framträdande roll i utformningen av läroplaner. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja ett sektorsöverskridande tillvägagångssätt mellan olika områden inom utbildningsanstalterna, såsom gemensamma program inom konst, vetenskap, IKT, ingenjörsvetenskap, företagande och andra relevanta ämnen.

59.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att snarast införliva ny teknik i lärandeprocessen och att intensifiera och förbättra utbildningen i IKT och digitala färdigheter på alla nivåer och inom alla typer av utbildning, även för lärarna, för att erbjuda mer digitalt anpassade examina och läroplaner och motivera ungdomar att studera IKT och satsa på en sådan karriär. Parlamentet betonar behovet att bygga en bättre teknisk grund i skolan och på universitetet och att tillhandahålla nödvändig infrastruktur. Parlamentet understryker, i detta sammanhang, dessutom vikten av öppna lärresurser (OER), som säkerställer tillgången till utbildning för alla och ökar anställbarheten genom att stödja livslångt lärande. Parlamentet påminner om behovet att uppmuntra flickor och unga kvinnor att satsa på IKT-studier.

60.

Europaparlamentet betonar behovet att ta fram åtgärder för att uppmuntra flickor att satsa på naturvetenskapliga ämnen (vetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik) och att upprätta högkvalitativ yrkesvägledning för att stödja dem att fortsätta sin yrkeskarriär inom detta område, eftersom kvinnor fortfarande är kraftigt underrepresenterade inom dessa yrken, då de endast utgör 24 procent av de yrkesverksamma inom naturvetenskap och ingenjörsvetenskap, och eftersom dessa yrken återfinns bland de 20 största flaskhalsarna när det gäller lediga tjänster i medlemsstaterna.

61.

Europaparlamentet påpekar att trots hög ungdomsarbetslöshet i vissa medlemsstater och otillsatta tjänster i andra, är arbetskraftsrörligheten inom EU fortfarande låg. Parlamentet påminner därför om vikten av rörlighet för arbetstagare för en konkurrenskraftig arbetsmarknad, och betonar behovet att minska de språkliga och kulturella hinder som riskerar att begränsa den genom att tillhandahålla sektorsspecifika språkkurser och utbildningar om interkulturell kommunikation för arbetslösa.

62.

Europaparlamentet betonar vikten av att ta itu med kompetensunderskottet och kompetensglappet genom att främja och underlätta rörligheten för studerande samt gränsöverskridande erkännande av kvalifikationer, genom bättre användning av alla EU:s verktyg och program, såsom Erasmus+, den europeiska referensramen för kvalifikationer, det europeiska färdighetspasset, ungdomsgarantin, Europass-CV, Entrepreneurial Skills Pass, Eures, kunskapsallianserna, den europeiska alliansen för lärlingsutbildning, det europeiska systemet för överföring av studiemeriter, den europeiska referensramen för kvalitetssäkring av yrkesutbildning (Eqavet) och det europeiska systemet för meritöverföring inom yrkesutbildningen (Ecvet). Parlamentet lyfter fram betydelsen av Esco, som identifierar och kategoriserar färdigheter, kompetenser och kvalifikationer som är relevanta för EU:s arbetsmarknad och utbildning, på 25 europeiska språk. Parlamentet understryker i detta sammanhang att det är viktigt att sociala rättigheter kan överföras på ett adekvat sätt inom EU, och upprepar vikten av Erasmus+, Europeiska socialfonden och Eures i detta avseende. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja fortbildningskurser i vissa sektorer där det råder särskilt stora luckor mellan tillgång och efterfrågan.

63.

Europaparlamentet uppmuntrar till en optimal användning av befintlig EU-finansiering såsom Erasmus+-programmet för att stimulera utvecklingen av övergripande färdigheter och kompetens bland ungdomar, så att ungdomsarbetslösheten i EU kan angripas mer effektivt.

64.

Europaparlamentet vill lyfta fram Erasmus+ som ett nyckelinstrument för att säkerställa yrkesutbildningens kvalitet i EU, och uppmuntrar till internationella utbyten inom yrkesutbildning.

65.

Europaparlamentet menar att om ungdomsgarantin och ungdomssysselsättningsinitiativet genomförs effektivt kan detta även bidra till att förbättra ungdomars tillträde till arbetsmarknaden genom att utbildningsbrister överbryggas och färdigheter som är relevanta för en hållbar arbetsmarknad och ekonomi tillhandahålls, samt bidra till värdefull arbetslivserfarenhet och underlätta bildandet av framgångsrika företag. Parlamentet påminner om att det därför är nödvändigt att beakta ungdomarnas verkliga behov i arbetslivet och de sektorer där nya arbeten faktiskt skapas, såsom den sociala ekonomin och den gröna ekonomin samt låta allt detta åtföljas av en konstant och noggrann övervakning av inte bara enskilda projekt utan även de instanser som tillhandahåller dem genom att utarbeta regelbundna rapporter om hur denna åtgärd för att bekämpa ungdomsarbetslösheten utvecklas.

66.

Europaparlamentet understryker behovet att förenkla de administrativa stegen för att utnyttja ungdomsgarantin och brådskande behovet att undanröja alla byråkratiska hinder som kan begränsa dess effektivitet.

67.

Europaparlamentet välkomnar det beslut som fattades nyligen av EU:s medlagstiftare om att öka förfinansieringen av ungdomssysselsättningsinitiativet, med syftet att genomförandet av detta viktiga initiativ ska gå smidigare i regioner och stater som står inför ekonomiska svårigheter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och de lokala och regionala myndigheterna att använda de tillgängliga medlen för att utföra de nödvändiga förbättringarna och skapa en hållbar lösning i stället för bara ad hoc-lösningar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att snabbt och effektivt genomföra de operativa programmen för ungdomssysselsättningsinitiativet.

68.

Europaparlamentet understryker att kompetensutveckling, om det görs på ett integrerat sätt, skulle kunna bli en mekanism för att tillförsäkra och främja lika möjligheter för personer som tillhör missgynnade grupper, däribland missgynnade minoriteter, särskilt barn och ungdomar från familjer som drabbats av fattigdom, långtidsarbetslösa, missgynnade invandrare och personer med funktionsnedsättning. Parlamentet betonar att förebyggande och livslångt stöd och rådgivning i ett så tidigt skede som möjligt för missgynnade grupper är av avgörande betydelse när det gäller att tillhandahålla produktiv och kompetent arbetskraft på arbetsmarknaden. Parlamentet betonar också behovet att erbjuda stöd och kompetensutveckling via fortbildning för arbetsgivare, rekryterare och personalansvariga för att stödja missgynnade gruppers integration på arbetsmarknaden. Parlamentet framhåller att inkluderingen av de mest missgynnade förutsätter korrekt fortbildning för arbetsgivare, personalavdelningar och lärare för att kunna stödja de mest missgynnade i samhället på bästa möjliga sätt, så att de kan integreras så effektivt som möjligt. Parlamentet betonar vikten av allmän tillgång till utbildning för alla.

69.

Europaparlamentet understryker att utvecklandet av nätverkskompetens är mycket viktigt för alla ungdomar, men i synnerhet för dem med begränsad arbetslivserfarenhet och dem som kommer från underrepresenterade och missgynnade grupper. Att lära ut nätverkande kan vara en strategi för att underlätta anställning, karriärutveckling och karriärval.

70.

Europaparlamentet påpekar att trots att majoriteten av alla personer med universitetsexamen i EU är kvinnor (60 procent), speglar deras sysselsättningsgrad och karriärutveckling inte deras fulla potential. Parlamentet betonar att långsiktig ekonomisk tillväxt för alla förutsätter att skillnaderna mellan kvinnors utbildningsresultat och deras ställning på arbetsmarknaden minskas, främst genom att den horisontella och vertikala segregeringen övervinns.

71.

Europaparlamentet betonar att arbetsförmedlingarna måste satsa mer på att undanröja de fysiska hindren för tillträdet till deras tjänster, i den mening som avses i FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

72.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att främja bästa praxis och stödja integrationen av ungdomar med funktionsnedsättning i utbildning, däribland program för livslångt lärande, och sysselsättning, genom åtgärder såsom investeringar i initiativ för socialt entreprenörskap som stöder dessa ungdomar, eller ekonomiska incitament för organisationer som rekryterar dem.

73.

Europaparlamentet betonar betydelsen av tillgängligt ekonomiskt stöd och bidragsstöd för personer med funktionsnedsättning, vilket bör vara en integrerad del av informations- och utbildningsprogrammen för främjande av entreprenörskap.

74.

Europaparlamentet konstaterar att ungdomar som växt upp i en tid av snabba tekniska framsteg inte bara har potential, talanger och färdigheter inom de nya teknikerna, utan även har värderingar och prioriteringar som skiljer sig från dem som den tidigare generationen hade, och att det därför är värt att understryka behovet av program och initiativ som kan överbrygga generationsklyftan. Detta kommer även att bidra till förståelse för den yngre generationens starka sidor, till exempel deras simultankapacitet, kreativitet, rörlighet, öppenhet för förändringar och framför allt deras känsla för lagarbete. Parlamentet betonar att utbildningssystemen bör vara tillräckligt flexibla för att göra det möjligt för ungdomars färdigheter och talanger att utvecklas fullt ut. Parlamentet betonar dessutom att personal på rekryteringsbyråer och arbetsförmedlingar bör vara väl utbildade och utrustade med sådana färdigheter som ger dem förståelse för den nya generationen. Parlamentet konstaterar också att inte alla ungdomar automatiskt har de färdigheter och förmågor som krävs för att uppfylla det digitala kravet, och påminner därför om att det är ännu viktigare än tidigare att ge lika tillgång och utbildning till alla när det gäller digital utrustning.

75.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

12.1.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 11/55

—

med beaktande av kommissionens meddelande En strategi för en inre digital marknad i Europa (COM(2015)0192) och av det arbetsdokument från kommissionens tjänsteavdelningar som åtföljer detta (SWD(2015)0100),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 2 juli 2014Mot en blomstrande datadriven ekonomi (COM(2014)0442),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2015/2240 av den 25 november 2015Inrättandet av ett program för lösningar för interoperabilitet och gemensamma ramar för europeiska offentliga förvaltningar, företag och medborgare (ISA2-programmet) för modernisering av den offentliga sektorn  (1),

—

med beaktande av kommissionens meddelande Ta tillvara på möjligheterna med gräsrotsfinansiering i Europeiska unionen (COM(2014)0172),

—

med beaktande av bilagan till kommissionens meddelande Programmet om lagstiftningens ändamålsenlighet och resultat (Refit-programmet): resultat och nästa steg (COM(2013)0685),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förslag till förordning om åtgärder avseende den europeiska inre marknaden för elektronisk kommunikation och för att skapa en uppkopplad kontinent, och om ändring av direktiven 2002/20/EG, 2002/21/EG och 2002/22/EG samt förordningarna (EU) nr 1211/2009 och (EU) nr 531/2012 (COM(2013)0627)),

—

med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 23 april 2013E-commerce Action plan 2012-2015 – State of play 2013 (SWD(2013)0153),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förslag till förordning om åtgärder för att minska kostnaderna för utbyggnad av höghastighetsnät för elektronisk kommunikation (COM(2013)0147)),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förslag till direktiv om åtgärder för att säkerställa en hög gemensam nivå av nät- och informationssäkerhet i hela unionen (COM(2013)0048))

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 18 december 2012 om innehåll i den digitala inre marknaden (COM(2012)0789),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förslag till direktiv om tillgängligheten till offentliga myndigheters webbplatser (COM(2012)0721)),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 oktober 2012En starkare europeisk industri för tillväxt och ekonomisk återhämtning (COM(2012)0582),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 oktober 2012Inremarknadsakt II – Tillsammans för ny tillväxt (COM(2012)0573),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 april 2011 till Europaparlamentet, rådet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén Inremarknadsakten: Tolv åtgärder för att stimulera tillväxten och stärka förtroendet för inre marknaden (COM(2011)0206),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 27 oktober 2010 till Europaparlamentet, rådet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén På väg mot en inre marknadsakt: Att skapa en verkligt konkurrenskraftig social marknadsekonomi – Femtio förslag för att arbeta, driva företagsverksamhet och handel bättre tillsammans (COM(2010)0608),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förslag till direktiv om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/116/EG om skyddstiden för upphovsrätt och vissa närstående rättigheter (COM(2008)0464),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/758 av den 29 april 2015 om typgodkännandekrav för montering av eCall-system som bygger på 112-tjänsten i fordon och om ändring av direktiv 2007/46/EG (2),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 av den 23 juli 2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för transaktioner på den inre marknaden och om upphävande av direktiv 1999/93/EG (3),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 283/2014 av den 11 mars 2014 om riktlinjer för transeuropeiska nät på området för telekommunikationsinfrastruktur och om upphävande av beslut nr 1336/97/EG (4),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/26/EU av den 26 februari 2014 om kollektiv förvaltning av upphovsrätt och närstående rättigheter och gränsöverskridande licensiering av rättigheter till musikaliska verk för användning på nätet på den inre marknaden (5),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1316/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av Fonden för ett sammanlänkat Europa, om ändring av förordning (EU) nr 913/2010 och om upphävande av förordningarna (EG) nr 680/2007 och (EG) nr 67/2010 (6),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/37/EU av den 26 juni 2013 om ändring av direktiv 2003/98/EG om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn (7),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 524/2013 av den 21 maj 2013 om tvistlösning online vid konsumenttvister och om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 och direktiv 2009/22/EG, (förordningen om tvistlösning online vid konsumenttvister) (8),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU av den 10 mars 2010 om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster (9),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 243/2012/EU av den 14 mars 2012 om inrättande av ett flerårigt program för radiospektrumpolitik (10),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter och om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG och om upphävande av rådets direktiv 85/577/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG (11),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1211/2009 av den 25 november 2009 om inrättande av organet för europeiska regleringsmyndigheter för elektronisk kommunikation (Berec) och byrån (12),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden (13),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (14),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 96/9/EG av den 11 mars 1996 om rättsligt skydd för databaser (15),

—

med beaktande av den första utvärderingen av direktiv 96/9/EG om rättsligt skydd för databaser,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skyddet för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (16), inbegripet ändringarna efter förordning (EG) nr 1882/2003,

—

med beaktande av avtalet av den 28 september 2015 om 5G-partnerskap mellan Kina och Europeiska unionen samt tillhörande avtal,

—

med beaktande av sin resolution av den 9 juli 2015 om genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (17),

—

med beaktande av sin resolution av den 9 juni 2015Mot ett förnyat samförstånd om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter: en EU-handlingsplan  (18),

—

med beaktande av sin resolution av den 10 mars 2015 om årsrapporten om EU:s konkurrenspolitik (19),

—

med beaktande av sin resolution av den 27 november 2014 om stöd till konsumenters rättigheter på den digitala inre marknaden (20),

—

med beaktande av sin resolution av den 27 februari 2014 om avgifter för privatkopiering (21),

—

med beaktande av sin resolution av den 4 februari 2014 om en integrerad marknad för leverans av paket i syfte att främja e-handeln inom EU (22),

—

med beaktande av sin resolution av den 15 januari 2014 om en återindustrialisering av Europa för att främja konkurrenskraft och hållbarhet (23),

—

med beaktande av sin resolution av den 10 december 2013 om att frigöra de molnbaserade datortjänsternas potential i Europa (24),

—

med beaktande av sin resolution av den 10 december 2013 om utvärderingsrapporten om Berec och byrån (25),

—

med beaktande av sin resolution av den 24 oktober 2013 om rapporten om genomförandet av regelverket för elektronisk kommunikation (26),

—

med beaktande av sin resolution av den 22 oktober 2013 om vilseledande reklam (27),

—

med beaktande av sin resolution av den 12 september 2013 om den digitala agendan för tillväxt, rörlighet och sysselsättning: dags att lägga in en högre växel (28),

—

med beaktande av sin resolution av den 4 juli 2013 om att fullborda en inre e-marknad (29),

—

med beaktande av sin resolution av den 11 juni 2013 om en ny dagordning för EU:s konsumentpolitik (30),

—

med beaktande av sin resolution av den 22 maj 2013 om genomförande av direktivet om audiovisuella medietjänster (31),

—

med beaktande av sin resolution av den 11 december 2012 om att fullborda en inre e-marknad (32),

—

med beaktande av sin resolution av den 11 september 2012 om distribution på internet av audiovisuella verk inom EU (33),

—

med beaktande av sin resolution av den 12 juni 2012 om skydd av kritisk infrastruktur – resultat och kommande åtgärder: vägen mot global it-säkerhet (34),

—

med beaktande av sin resolution av den 20 april 2012 om en konkurrenskraftig digital inre marknad – e-förvaltning som en spjutspets (35),

—

med beaktande av sin resolution av den 21 september 2010 om fullbordandet av den inre marknaden för e-handel (36),

—

med beaktande av sin resolution av 15 juni 2010 om förvaltning av Internet – framtida åtgärder (37),

—

med beaktande av sin resolution av den 5 maj 2010 om en ny digital agenda för Europa: 2015.eu (38),

—

med beaktande av sin resolution av den 15 juni 2010 om sakernas Internet (39),

—

med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, som har införlivats i fördragen genom artikel 6 i fördraget om Europeiska unionen,

—

med beaktande av artikel 9 i Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som ratificerades av EU den 23 december 2010 (2010/48/EG),

—

med beaktande av Unescos (Förenta nationernas organisation för utbildning, vetenskap och kultur) konvention om skydd för och främjande av mångfalden av kulturyttringar av den 20 oktober 2005,

—

med beaktande av artiklarna 9, 12, 14, 16 och 26 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

—

med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

—

med beaktande av den gemensamma behandlingen av ärendet i utskottet för industrifrågor, forskning och energi och utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, i enlighet med artikel 55 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och yttrandena från utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för kultur och utbildning, utskottet för rättsliga frågor, utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, utskottet för ekonomi och valutafrågor och utskottet för transport och turism (A8-0371/2015), och av följande skäl:

A.

Den snabbt växande användningen av internet- och mobilkommunikation har förändrat medborgarnas, företagens och deras anställdas sätt att kommunicera, få information och kunskap, uppfinna, konsumera, dela, delta och arbeta. Detta har inneburit en ökning av förändring avekonomin och underlättat tillgången för små och medelstora företag till en potentiell kundbas på 500 miljoner konsumenter inom EU, och till världsmarknaden, och gett enskilda möjlighet att utveckla nya företagsidéer och affärsmodeller.

B.

All unionspolitik och unionslagstiftning på området för den digitala inre marknaden bör ge nya möjligheter för användare och företag, och ge nya innovativa gränsöverskridande internettjänster till konkurrensmässiga priser möjlighet att utvecklas och växa, och bör avskaffa hinder mellan medlemsstaterna och underlätta europeiska företags, särskilt små och medelstora företag samt nystartade företag, tillgång till gränsöverskridande marknader eftersom det är centralt för att skapa tillväxt och sysselsättning i EU, och samtidigt erkänna att dessa möjligheter oundvikligen medför strukturella förändringar och därför anamma en helhetssyn, däribland en social dimension, samt erkänna behovet av att snabbt minska den digitala kunskapsklyftan.

C.

Trots att 75 procent av det mervärde som den digitala ekonomin tillför kommer från den traditionella industrin, är den digitala omvandlingen av den traditionella industrin fortsatt svag, och endast 1,7 procent av företagen i EU använder avancerad digital teknik fullt ut, och endast 14 procent av de små och medelstora företagen använder internet som försäljningskanal. Europa måste utnyttja den stora potential som IKT-sektorn erbjuder för att digitalisera industrin och behålla sin globala konkurrenskraft.

D.

Uppbyggnaden av en dataekonomi är starkt beroende av rättsliga ramar som uppmuntrar utveckling, tillsyn, underhåll och utvidgning av databaser och kräver därför innovationsvänliga och praktiska rättsliga ramar.

E.

Under 2013 uppgick marknaden för delningsekonomi till cirka 3,5 miljarder USD globalt sett. Kommissionens tillväxtprognos ligger i dag på över 100 miljarder USD.

F.

Ett starkt och konstant konsumentskydd, konsumentinflytande och konsumenttillfredsställelse kräver valfrihet, kvalitet, flexibilitet, insyn, information, interoperabilitet och en tillgänglig säker internetmiljö med ett starkt dataskydd.

G.

Kreativitet och innovation är drivkrafter i den digitala ekonomin, och det är därför mycket viktigt att garantera en hög skyddsnivå för immateriella rättigheter.

H.

44,8 procent av hushållen i EU (40) har inte tillgång till snabbt internet. Befintlig politik och incitament har inte lyckats skapa en tillräcklig digital infrastruktur, i synnerhet inte i landsbygdsområdena.

I.

Regionerna inom EU befinner sig på mycket olika nivåer när det gäller digital konnektivitet, humankapital, användning av internet, företagens integrering av digital teknik och digitala offentliga tjänster, vilket framgår av resultattavlan för den digitala agendan. Regioner som har låga poäng på dessa fem indikatorer riskerar att gå miste om fördelarna med den digitala tidsåldern.

1.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande En strategi för en inre digital marknad i Europa. Parlamentet anser att en digital inre marknad som bygger på ett gemensamt regelverk kan gynna EU:s konkurrenskraft, inverka positivt på tillväxt och sysselsättning, innebära en nystart för den inre marknaden och göra samhället mer inkluderande genom att erbjuda nya möjligheter för medborgare och företag, särskilt genom att utbyta och dela innovation. Det övergripande angreppssätt som valts behöver förstärkas vid genomförandet, bl.a. genom att i tid anta de 16 initiativen, eftersom de digitala drivkrafterna påverkar alla medborgare och delar i samhället och ekonomin.

2.

Europaparlamentet instämmer med kommissionen i att styrningen och genomförandet av den digitala inre marknaden i tid är ett ansvar som delas mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att ta kontakt med samhällsaktörer och sociala intressenter och att i möjligaste mån involvera dem i beslutsprocessen.

3.

Europaparlamentet anser att bättre lagstiftning kräver att synen på lagstiftning som standard är digital, principbaserad och teknikneutral. För att skapa utrymme för innovation krävs det att en bedömning görs huruvida befintlig lagstiftning, kompletterande icke-lagstiftande åtgärder och efterlevnadsramar efter nödvändiga samråd och konsekvensstudier, är ändamålsenliga för den digitala tidsåldern med tanke på ny teknik och nya affärsmodeller, för att få bukt med den nuvarande rättsliga splittringen, minska onödig administration och främja tillväxt och innovation.

4.

Europaparlamentet anser att medborgarnas och företagens förtroende för den digitala miljön är avgörande för att fullt ut frigöra innovation och tillväxt i den digitala ekonomin. Parlamentet är övertygat om att ett ökat förtroende genom uppgiftsskydd och säkerhetsstandarder och ett högt konsumentskydd och ökat konsumentinflytande liksom en moderniserad lagstiftning för företag bör ligga till grund för den offentliga politiken, samtidigt som man erkänner att affärsmodellerna i digitala företag bygger på användarnas förtroende.

5.

Europaparlamentet framhåller att e-handeln varje år genererar 500 miljarder euro i EU och är ett viktigt komplement till handeln utanför internet. Den ger konsumenterna större valmöjligheter, särskilt i avlägsna områden, och små och medelstora företag nya möjligheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att identifiera och avlägsna hinder som påverkar e-handeln för att skapa en verklig gränsöverskridande marknad för e-handel. Parlamentet anser att dessa hinder exempelvis är bristande interoperabilitet och avsaknad av gemensamma standarder, brist på relevant information som ger konsumenterna möjlighet att fatta välgrundade beslut, och otillräcklig tillgång till förbättrade gränsöverskridande betalningar.

6.

Europaparlamentet stöder kommissionens plan att se till att dess konkurrenspolitik helt och fullt gäller för den digitala inre marknaden, eftersom konkurrens ger konsumenter fler valmöjligheter, men också skapar lika spelregler, och beklagar att den nuvarande bristen på ett europeiskt digitalt regelverk har tydliggjort att stora och små leverantörers intressen inte har kunnat förenas.

7.

Europaparlamentet betonar det akuta behovet av att kommissionen och medlemsstaterna främjar en mer dynamisk ekonomi som möjliggör en blomstrande innovation och avlägsnar hinder för företag, särskilt innovativa företag, små och medelstora företag, nystartade företag och expanderande företag, så att de får tillgång till marknader på lika villkor, genom utveckling av e-förvaltning, ett framtidssäkrat och integrerat regelverk och andra regelverk, tillgång till finansiering, inklusive nya finansieringsmodeller för nystartade företag i EU, små och medelstora företag och initiativ från det civila samhället samt en långsiktig investeringsstrategi för en digital infrastruktur, digital kompetens, digitalt inkluderande samt digital forskning och innovation. Parlamentet påminner om att grunden för den innovationsvänliga politiken som främjar konkurrens och innovation bör inkludera möjligheten för projekt att få tillgång till finansieringsmöjligheter. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att se till att en gränsöverskridande bidragsinsamling kan ske utan hinder och uppmuntrar medlemsstaterna att skapa incitament för bidragsinsamling.

8.

Europaparlamentet anser att digitaliseringens inverkan på arbetsmiljön måste utvärderas och att befintliga arbetsplatsnormer för hälsa och säkerhet måste anpassas i enlighet därmed. Parlamentet noterar risken för olyckor för de arbetstagare som arbetar hemifrån på distans eller med ”crowdworking”. Parlamentet betonar att arbetsrelaterade psykiska hälsoproblem, såsom utbrändhet till följd av konstant tillgänglighet och urholkade traditionella arbetstider, utgör en allvarlig risk för arbetstagarna. Kommissionen uppmanas att se till att en studie utarbetas om digitaliseringens bieffekter, t.ex. den ökade arbetsintensitetens effekter, för arbetstagarnas mentala välbefinnande och familjelivet och för utvecklingen av barns kognitiva färdigheter.

9.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med medlemsstaterna vidareutveckla initiativ för att främja entreprenörskap, särskilt innovativa affärsmodeller som kommer att bidra till en ändrad inställning till hur man definierar framgång och främjar en entreprenörs- och innovationskultur. Vidare anser parlamentet att mångfalden och de särskilda särdragen hos de olika nationella innovationscentrumen kan omvandlas till en verklig konkurrensfördel för EU på den globala marknaden och därför bör sammankopplas, och innovativa ekosystem där olika sektorer och företag samverkar bör stärkas.

10.

Europaparlamentet är oroat över de olika nationella strategier för reglering av internet och delningsekonomin som hittills har använts av medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta initiativ i överensstämmelse med EU:s befogenheter för att stödja innovation och rättvis konkurrens, avlägsna hinder för digital handel, och bevara ekonomisk och social sammanhållning samt integriteten i den inre marknaden. Parlamentet uppmanar också kommissionen att bevara internet som en öppen, neutral, säker, inkluderande global plattform för kommunikation, produktion, delaktighet, kreativitet, kulturell mångfald och innovation, för medborgarnas och konsumenternas skull och för att europeiska företag ska bli globalt framgångsrika.

11.

Europaparlamentet konstaterar att den digitala revolutionen påverkar samhällets alla delar och medför både utmaningar och möjligheter. Parlamentet anser att den kan ge medborgare, konsumenter och entreprenörer mer inflytande än vad som tidigare varit möjligt. Parlamentet uppmanar kommissionen att utveckla en politik som främjar ett aktivt deltagande från medborgarnas sida och ger dem möjlighet att dra fördel av den digitala övergången. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att fortsätta utvärdera hur den digitala revolutionen formar Europas samhälle.

12.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att motverka den rättsliga fragmenteringen genom att avsevärt öka samordningen mellan dess olika generaldirektorat och samtidigt utarbeta ny lagstiftning och starkt uppmuntra medlemsstaterna att se till att de fortsätter att genomföra förordningen på ett enhetligt sätt.

13.

Europaparlamentet betonar att alla initiativ som tas fram inom ramen för strategin för en digital inre marknad måste vara förenliga med grundläggande rättigheter, särskilt uppgiftsskyddslagstiftningen, och erkänner strategins mervärde för EU:s ekonomi. För både de registrerade och företagen är det viktigt att både den allmänna uppgiftsskyddsförordningen och uppgiftsskyddsdirektivet antas snabbt. Parlamentet efterlyser en översyn av direktivet om integritet och elektronisk kommunikation för att se till att dess bestämmelser stämmer överens med dem i uppgiftsskyddspaketet när paketet träder i kraft.

14.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtagande att anta ett starkt förslag om distansavtal, som omfattar digitalt innehåll som köpts online, och att förbättra konsumenternas rättsliga skydd på området. Parlamentet anser att sådana förbättringar måste vara riktade och att skillnader mellan innehåll å en sidan och fysiska varor å andra sidan bör analyseras ingående. Konsumenter som köper innehåll på ett fysiskt medium skyddas av konsumentskyddslagstiftningen, men konsumenträttigheter vid köp av digitalt innehåll online är fortfarande till stor del oreglerade och oklara, i synnerhet när det gäller rättsliga garantier, felaktigt innehåll och specifika oskäliga villkor för digitalt innehåll. Parlamentet framhåller att den nuvarande klassificeringen av allt digitalt innehåll som tjänster kan skapa problem eftersom det kanske inte överensstämmer med konsumenternas föreställningar och ingen skillnad görs mellan abonnemangstjänster med direktuppspelning och köp av nedladdningsbart innehåll. Parlamentet håller med om att konsumenterna bör erbjudas ett motsvarande och framtidssäkert skydd oavsett om de köper digitalt innehåll online eller på annat sätt.

15.

Europaparlamentet anser att en praktisk och proportionell strategi är ökad harmonisering av det rättsliga ramverk som reglerar försäljning via internet mellan företag och konsumenter av digitalt innehåll eller fysiska varor, oavsett om transaktionen sker över gränserna eller är inhemsk, samtidigt som samstämdheten mellan bestämmelserna för online och offline upprätthålls och en kapplöpning mot den lagstiftningsmässiga botten undviks, luckor i lagstiftningen täpps till och man utgår från gällande konsumentskyddslagstiftning. Parlamentet betonar att detta måste ske på ett teknikneutralt sätt och inte innebära orimliga kostnader för företagen.