30.11.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 408/1

30.11.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 408/2

—

med beaktande av revisionsrättens särskilda rapport nr 25/2012 Har verktyg för att övervaka ändamålsenligheten i Europeiska socialfondens utgifter för äldre arbetstagare införts?

—

med beaktande av Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor, och framför allt dess analys från 2012 av utveckling och politik för sysselsättning av äldre arbetstagare i lågkonjunktur,

—

med beaktande av Europeiska arbetsmiljöbyråns bidrag till prioritetsgrupper, särskilt äldre arbetstagare,

—

med beaktande av Eurofounds undersökning från 2013 av regeringars och arbetsmarknadens parters roll i fråga om att få äldre arbetstagare att stanna kvar på arbetsmarknaden,

—

med beaktande av kommissionens och OECD:s första internationella undersökning från 2013 av vuxnas kunskaper som en del av programmet för internationell utvärdering av vuxnas kompetens (PIAAC),

—

med beaktande av riktlinjerna i de nya bestämmelserna för Europeiska socialfonden för programplaneringsperioden 2014–2020 som antogs av parlamentet den 20 november 2013,

—

med beaktande av artiklarna 48 och 119.2 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet och yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A7-0151/2014), och av följande skäl:

A.

En åldrande befolkning, ändrade arbetsvillkor, de incitament för förtidspensionering som fortfarande finns, finanskrisen, förändringar i produktionsmönstren och kraven på ökad konkurrenskraft kräver kraftfulla åtgärder för att äldre arbetstagare ska kunna förbli aktiva på arbetsmarknaden, även efter det att de har uppnått pensionsåldern om de så önskar.

B.

Enligt Lissabonagendan definieras äldre arbetstagare som personer i arbetsför ålder mellan 55 och 64 år.

C.

Förvärvsfrekvensen bland personer i åldern 55–64 år var 2012 lägre än 50 procent i Europeiska unionen (54,4 procent för män and 41,8 procent för kvinnor), och i vissa medlemsstater sjönk den till så lite som cirka 30 procent. Orsakerna till detta skulle kunna vara många olika faktorer såsom föråldrade kunskaper och kvalifikationer, arbetsgivarnas attityder gentemot äldre arbetstagare, svårigheter att förena yrkes- och familjeliv eller sämre hälsa.

D.

En äldre arbetskraft och ett längre arbetsliv kan bidra positivt till återhämtning och framtida tillväxt.

E.

Äldre personer är oumbärliga när det gäller att föra kunskap och erfarenheter vidare till framtida generationer.

F.

Lissabonagendan (1) och Europa 2020-strategin (2), som antogs 2010, fastställer EU:s ekonomiska och sociala strategier, innehåller handlingsplaner för större tillväxt och fler arbetstillfällen och fastställer mål, särskilt i fråga om sysselsättning.

G.

Att bevara äldre arbetstagares anställningsbarhet och hålla en stor del av befolkningen i arbete längre upp i åldrarna är avgörande för att man ska kunna möta de demografiska utmaningarna och uppnå EU:s mål om att 75 procent av befolkningen i åldern 20–64 år ska vara i arbete 2020.

H.

Om man ska kunna genomföra den senaste tidens ändringar av pensionssystem till följd av höjd pensionsålder måste man vidta åtgärder på arbetsmarknaden och på arbetsplatsen för att uppmuntra till längre karriärer och göra det möjligt för människor att fortsätta arbeta fram till pensionsåldern.

I.

Som ett resultat av dagens demografiska utveckling, där befolkningens genomsnittliga ålder ökar, kommer människor i åldersgruppen 55–64 år att utgöra en allt större del av arbetstagarna i Europa.

J.

Den fleråriga ekonomi- och finanskrisen innebär att åtgärder inom ramen för Europeiska socialfonden (ESF) är viktigare än någonsin såsom ett av verktygen för att ta itu med hög arbetslöshet, och lärdomar från genomförandet av tidigare åtgärder kommer att vara mycket viktiga när de nya programmen införs från 2014.

K.

ESF, som under programplaneringsperioden 20072013 stod för 8 procent av EU:s totala budget, är ett centralt finansieringsinstrument med syftet att hjälpa medlemsstaterna att uppnå målen för EU:s sysselsättningspolitik och den sociala integrationen, och det krävs tillförlitliga uppgifter för att man ska kunna bedöma hur effektivt ESF-resurserna används.

L.

För perioden mellan 2007 och slutet av 2013 kan vare sig medlemsstaterna eller kommissionen fastställa hur många äldre arbetare som har inhämtat nya kvalifikationer eller hittat eller behållit ett jobb efter att ha deltagit i en åtgärd finansierad av ESF.

M.

De åtgärder för livslångt lärande som ESF stöder är i allmänhet lämpliga för att behålla folk i arbete (t.ex. omskolning eller fortbildning för anställningsbarhet).

N.

Äldre arbetstagare utgör mindre än 5 procent av deltagarna i ESF:s verksamhet för livslångt lärande, vilket tyder på att denna grupp i mindre utsträckning deltar i utbildningsprogram, inte på att äldre arbetstagare skulle ha bristande utbildning eller kvalifikationer.

O.

Medlemsstaterna utser förvaltningsmyndigheter som ska genomföra de fleråriga operativa programmen, som utarbetas av medlemsstaterna efter samråd med intressenter och bilaterala möten med kommissionen och som sedan antas i form av kommissionens beslut, och som utarbetar och underhåller system för ekonomisk förvaltning och kontrollsystem för programplanering, kontroller, övervakning och rapportering.

P.

Operativa program omfattar vanligtvis flera olika kategorier av arbetslösa (unga, äldre arbetstagare, långtidsarbetslösa och de som varken arbetar eller studerar).

Q.

Genomförandet av ESF måste följa EU:s budgetförordning, i synnerhet de grundläggande principerna om sund ekonomisk förvaltning, dvs. sparsamhet, effektivitet och ändamålsenlighet.

1.

Europaparlamentet är oroat över att definitionen av äldre arbetstagare inte används konsekvent i de operativa programmen för perioden 2007–2013. Parlamentet noterar att många förvaltningsmyndigheter i sina respektive operativa program inte använder den definition av äldre arbetstagare som finns i Lissabonagendan, det vill säga alla personer i arbetsför ålder mellan 55 och 64 år, utan i stället använder andra åldersgrupper. Parlamentet anser att definitionen av äldre arbetstagare bör anpassas till den högsta lagliga pensionsåldern i respektive medlemsstat.

2.

Europaparlamentet beklagar att det inte finns några fullständiga och tillförlitliga uppgifter, och inte heller några könsuppdelade uppgifter, som grundlag för att bedöma hur effektiva de ESF-medel som riktas till äldre arbetstagare är. Parlamentet anser att användningen av ESF-medel måste vara transparent och att information om finansierade program, uppnådda mål och budgeterade belopp bör finnas tillgänglig för medborgarna på ett lättåtkomligt sätt via en offentlig webbplats.

3.

Europaparlamentet konstaterar att medlemsstaterna utifrån sina olika socioekonomiska och demografiska situationer använder olika åldersgrupper för att definiera äldre arbetstagare. Parlamentet beklagar dock att denna definition inte tillämpas konsekvent genom hela programplaneringsprocessen av medlemsstaterna. Medlemsstaterna uppmuntras därför att försäkra sig om att de åldersgrupper som används i behovsanalyser för den kommande programplaneringsperioden (2014–2020) är desamma som de åldersgrupper som används i programmen och/eller i de därmed förknippade åtgärderna och målen.

4.

Europaparlamentet betonar att genomförandet av ESF måste följa EU:s budgetförordning och i synnerhet de grundläggande principerna om sund ekonomisk förvaltning, såsom effektivitet, vilket bör förstås som att de specifika målen och de avsedda resultaten uppnås.

5.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förlita sig mer på kvantitativa och kvalitativa uppgifter när de analyserar den socioekonomiska situationen för äldre arbetstagare och att påvisa ett mätbart orsakssamband mellan åtgärder inom operativa program och de mål som eftersträvas, vilket skulle göra det lättare att kontrollera att identifierade behov, den valda strategin och de specifika målen är förenliga, och göra det möjligt att fatta rätt beslut för framtiden.

6.

Europaparlamentet beklagar att de uppgifter som tillhandahålls av medlemsstaterna och som behövs för att man ska kunna utvärdera den nuvarande sysselsättningssituationen för äldre arbetstagare, bedöma trender och anta åtgärder för att uppnå de fastställda målen, inte är tillförlitliga eller av tillräckligt bra kvalitet. Parlamentet efterlyser antagandet av åtgärder som kan motivera medlemsstaterna att lämna in tillförlitliga uppgifter av hög kvalitet.

7.

Europaparlamentet konstaterar att finansiell information enligt den rättsliga ramen (2007–2013) ska lämnas endast för de prioriterade områdena, och att inget av de granskade operativa programmen har ett särskilt prioriterat område för äldre arbetstagare. Parlamentet beklagar svårigheterna med att uppskatta exakt hur stora medel som har gått till de åtgärder som de var avsatta för, särskilt för äldre arbetstagare.

8.

Europaparlamentet konstaterar att det för perioden 2007–2013 inte finns något prioriterat tema som hanterar initiativ för äldre arbetstagare, såsom att uppmuntra ett aktivt åldrande och förlänga arbetslivet, i de operativa programmen, främst till följd av olika tolkningar av vilken form en sådan prioritet skulle ta.

9.

Europaparlamentet anser att vissa arbetstagargrupper, till exempel skiftarbetare och arbetstagare inom tung industri, behöver särskilt anpassade program och projekt som skiljer sig från program och projekt för arbetstagare i mindre fysiskt betungande jobb, t.ex. inom olika tjänstesektorer. Parlamentet påpekar också att kön bör integreras som en politisk faktor.

10.

Europaparlamentet är övertygat om att äldre arbetstagares erfarenhet är en tillgång som bör utnyttjas på bästa möjliga sätt, inte enbart så att enskilda arbetstagare kan fortsätta vara aktiva på arbetsmarknaden i sitt eget jobb, utan också så att de kan dra nytta av denna erfarenhet när de byter jobb.

11.

Europaparlamentet är oroat över att äldre arbetstagare, trots att de har identifierats som en målgrupp, inte alltid hade egna indikatorer eller målvärden i de operativa programmen, vilket skapar en situation där det är svårt eller omöjligt att bedöma hur ändamålsenligt åtgärderna bemöter äldre arbetstagares behov. Parlamentet konstaterar att när indikatorer väl används i projekt så hänvisar de för det mesta till sådana uppgifter som antalet deltagare och resultat snarare än till några särskilda effekter.

12.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga större betoning på kampen mot åldersdiskriminering av äldre arbetstagare och att utnyttja sina befogenheter enligt befintliga rättsliga instrument för att ta itu med uppenbara former av åldersdiskriminering i vissa medlemsstater och i vissa ekonomiska sektorer.

13.

Europaparlamentet efterlyser åtgärder för att bedöma inte bara anställningsbarhet utan också framsteg när det gäller kompetens (inbegripet ”mjuka” färdigheter), bättre självkänsla och större motivation. Parlamentet konstaterar att förmedling av livserfarenhet och informell utbildning kan bidra stort i detta avseende.

14.

Europaparlamentet kräver att samtliga hinder för ett aktivt åldrande övervakas och avlägsnas, och att livslångt lärande stöds, särskilt förvärvandet av nya kvalifikationer och tekniska färdigheter, såsom datorkunskap och kunskaper i främmande språk. Aktivt åldrande och livslångt lärande bland äldre män och kvinnor bör bli en fast beståndsdel i arbetslivet och sådana åtgärder bör konstant övervakas, utvärderas och förbättras.

15.

Europaparlamentet anser att det i de nya operativa programmen behövs en enhetligare metod för att välja målgrupper och använda arbetsmarknadsuppgifter på nationell nivå, så att ambitiösa men ändå realistiska mål kan sättas. Med tanke på den framtida betydelsen av den växande gruppen av äldre arbetstagare bör man vid utarbetandet av de operativa programmen också föra en dialog om prioriteringen av målgrupper.

16.

Europaparlamentet ser med oro på att vissa av de mål och indikatorer som användes i projekten inte hade någon direkt koppling till ESF:s åtgärder, vilket gör det svårt att utvärdera resultatet av åtgärderna för att se om de till exempel har lett till att de makroekonomiska målen i de operativa programmen har uppnåtts eller ej, eftersom detta ligger utanför ESF-åtgärdernas kontroll, på grund av att de till stor del beror på externa faktorer, såsom det ekonomiska klimatet, sociala skyddsnät och villkor för lokala offentliga och privata investeringar.

17.

Europaparlamentet beklagar att inget av de operativa programmen innehöll milstolpar på medellång sikt, och inte heller fastställde en lämplig prioritering av de olika kvantifierbara mål som skulle uppnås, vilket skulle ha gett förvaltningsmyndigheterna möjlighet att vidta korrigeringsåtgärder så fort som möjligt.

18.

Europaparlamentet beklagar djupt att kommissionen därför inte på lämpligt sätt kan rapportera om det sammanlagda resultatet och effekten av åtgärder som syftar till att förbättra situationen för äldre arbetstagare i medlemsstater som får medel från ESF.

19.

Europaparlamentet är övertygat om att kommissionen bör stärka metoden för att utvärdera de operativa programmens resultat. Parlamentet förordar med eftertryck införandet av en uppsättning klart uttryckta standardiserade resultatuppgifter (som är tillförlitliga, kontrollerbara och aktuella) för framtida program, som i tillämpliga fall skulle kunna aggregeras på EU-nivå för programplaneringsperioden 2014–2020.

20.

Europaparlamentet är positivt till att fonderna i den gemensamma strategiska ramen är mer inriktade på resultat för den kommande programplaneringsperioden 2014–2020, vilket innebär att alla åtgärder som föreslås måste vara utformade för att uppnå ett särskilt mål.

21.

Europaparlamentet insisterar på att tydliga prioriteringar måste fastställas i de nya programmen så att man kan uppnå resultat som möjliggör synergieffekter mellan de olika fonderna och andra finansieringskällor, och på så sätt bidra till att säkerställa att åtgärder för att uppnå de föreslagna målen är så effektiva som möjligt, såväl på nationell som på transnationell nivå.

22.

Europaparlamentet anser att indikatorerna i de nya operativa programmen måste innehålla varningsindikatorer med avseende på ekonomiska och fysiska faktorer, och välkomnar den särskilda övervakningen av dessa, så att orsakerna bakom alla avvikelser från ett särskilt tröskelvärde med avseende på de programmerade målen analyseras av utvärderingsenheten i samarbete med de förmedlande organen för programmen, för att fastställa om avvikelserna beror på tillfälliga förhållanden eller på strukturella problem som kräver en mer noggrann analys eller, vid behov, ändringar av programmet.

23.

Europaparlamentet anser också att man måste kontrollera huruvida det socioekonomiska sammanhanget och prioriteringarna på nationell nivå och/eller unionsnivå förändras, och huruvida det vid genomförandet av programmen uppstår sådana problem som medför att program behöver utvärderas och ändras avsevärt.

24.

Europaparlamentet uppmanar till systematisk användning av relevanta utfallsindikatorer, såsom kvantifierade verksamhetsmål, resultatmål och särskilda mål för effekter, som ska ingå redan i projektvillkorsstadiet, så att man i ESF-programmen under perioden 2014–2020 kan förbättra inte bara antalet uppgifter som samlas in om äldre arbetstagare på arbetsmarknaden och kvaliteten på dessa uppgifter, utan även beslutsprocessen.

25.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inför nästa programplaneringsperiod på ett lämpligt sätt tillämpa och komplettera de gemensamma indikatorerna enligt ESF-förordningen för att kunna fastställa hur många äldre arbetstagare, uppdelat på kön, som har deltagit i ESF-finansierade projekt med inriktning på arbetsplatsanpassning, kompetensutveckling, förbättrad arbetsmarknadssituation för den enskilde och sätt att hitta ett arbete, och hur många av dem som har skaffat sig nya kvalifikationer, förbättrat sin situation på arbetsmarknaden eller fått ett arbete efter att ha deltagit i ESF-finansierade projekt.

26.

Europaparlamentet erinrar om att det i allmänhet krävs att projekten ordentligt återspeglar de operativa programmens mål, i syfte att minska risken för att de ursprungliga målen inte uppnås. Parlamentet uppmanar förvaltningsmyndigheterna att systematiskt kontrollera denna koppling för att kunna välja de bästa projekten.

27.

Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen intressenter att där så är lämpligt förbättra metodiken, så att man kan övergå från ett förenklat synsätt i fråga om utbetalningar och faktiska kostnader till ett integrerat synsätt för bästa resultat i förvaltningsprojekt.

28.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att mer noggrant kontrollera inlämnandet av och kvaliteten på uppgifterna från de operativa programmen och utarbeta en handledning med operativ rådgivning som ska ges till medlemsstaterna.

29.

Europaparlamentet anser att alla kontrollsystem bör stödja sig på den faktiska dokumentationen från kontroller av de operativa programmen för att uppnå en tillfredsställande tillförlitlighet.

30.

Europaparlamentet ser positivt på att förvaltningsmyndigheterna i allmänhet tydligt definierade vilka övervakningsuppgifter de behövde. Parlamentet påminner dock om att övervaknings- och utvärderingssystem bör möjliggöra en punktlig och regelbunden kontroll av vilka framsteg som görs mot de fastställda målen, och en snabb reaktion på allvarliga avvikelser från målen.

31.

Europaparlamentet efterfrågar dels mer exakta bestämmelser om de utvärderingar som förvaltningsmyndigheterna ska göra, dels en minsta uppsättning områden som ska omfattas i utvärderingsprocessen för operativa program. Parlamentet vill se att man i framtida beslutsfattande beaktar lärdomar från programförvaltningen.

32.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att gradvis omfördela och förstärka sina förvaltningsverktyg för att övergå från att enbart kontrollera efterlevnaden – på grundval av principer om laglighet och korrekthet – till att mäta vilka framsteg som görs i fråga om att uppnå målvärdena och vilka resultat utnyttjandet av ESF får under den kommande perioden 2014–2020. Parlamentet erinrar om att man, för att kunna uppnå största möjliga effekt på tillväxt och sysselsättning, måste upprätta en stabil resultatram, med tydliga och mätbara syften och mål, så att man kan mäta effekter och resultat, och detta kräver en gemensam och likvärdig insats från kommissionen och medlemsstaterna.

33.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag att förbättra prestandabedömningen av operativa program under programplaneringsperioden 2014–2020 och att införa en gemensam uppsättning output- och resultatindikatorer, inklusive långsiktiga resultatindikatorer, i ESF-förordningen.

34.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i detta sammanhang intensifiera sitt samarbete med andra internationella institutioner, såsom OECD, på grundval av särskilda utvärderingar av kategorier med missgynnade grupper eller utsatta arbetstagare och genom att identifiera konkreta åtgärder för att hjälpa medlemsstaterna att bättre definiera nyckelprioriteringar, strategier och hållbara projekt som är berättigade till stöd från ESF under den kommande perioden 2014–2020.

35.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

30.11.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 408/8

—

med beaktande av sin resolution av den 25 november 2009 om kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet om ett område med frihet, säkerhet och rättvisa i allmänhetens tjänst – Stockholmsprogrammet (1),

—

med beaktande av Europeiska rådets Stockholmsprogram – Ett öppet och säkert Europa i medborgarnas tjänst och för deras skydd (2),

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av den gemensamma behandlingen av ärendet i utskottet för rättsliga frågor, utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och utskottet för konstitutionella frågor, i enlighet med artikel 51 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor, utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och utskottet för konstitutionella frågor samt yttrandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A7-0153/2014).

1.

Europaparlamentet anser att Lissabonfördraget och erkännandet av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna som rättsligt bindande har lett till betydande förbättringar och stärkt EU- institutionernas och medlemsstaternas konstitutionella grundvalar för att uppfylla målet att skapa ett område med frihet, säkerhet och rättvisa, men konstaterar att mer behöver göras inom vissa områden, särskilt när det gäller genomförandet. Parlamentet anser att detta mål kräver att EU:s fördrag och sekundärrätt tillämpas på samma sätt i hela EU, och undantag eller särskilda ordningar bör följaktligen undvikas och om möjligt avskaffas. Kommissionen och rådets ordförandeskap uppmanas att i större utsträckning uppfylla skyldigheten att omedelbart och fullständigt informera Europaparlamentet i alla skeden av förfarandet, så att internationella avtal kan ingås. Parlamentet beklagar förseningarna vid anpassningen av rättsakterna i den f.d. tredje pelaren till den nya hierarkin av bestämmelser – grundläggande och delegerade rättsakter samt genomförandeakter – i enlighet med Lissabonfördraget och det nya institutionella systemet.

2.

Europaparlamentet anser att den utvidgade tillämpningen av det ordinarie lagstiftningsförfarandet har gjort lagstiftningen mer legitim och fört lagstiftningen närmare medborgarna genom att parlamentet, som är den enda direktvalda EU-institutionen, har fått mer inflytande. Parlamentet anser att i en framtida fördragsöversyn bör kvarvarande undantag till det ordinarie lagstiftningsförfarandet avskaffas.

3.

Europaparlamentet noterar att kommissionen i sitt meddelande av den 20 april 2010, ”Att förverkliga ett område med frihet, säkerhet och rättvisa för EU-medborgarna – Handlingsplan för att genomföra Stockholmsprogrammet” (COM(2010)0171), ville att man på ett mer kraftfullt sätt skulle söka lösningar på EU-medborgarnas problem och leva upp till deras förväntningar. Kommissionen betonade också att unionen måste kunna reagera på oväntade händelser och ha förmåga att snabbt utnyttja de möjligheter som står till buds och förutse och anpassa sig till framtida skeenden.

4.

Europaparlamentet påminner om att man bör tillämpa EU:s ordinarie lagstiftningsförfarande som en princip för beslutsprocessen inom en lång rad politikområden som rör området med frihet, säkerhet och rättvisa samt beakta det fördragsenliga kravet att fatta beslut så öppet och nära medborgarna som möjligt och det ökade behovet av flexibilitet. Parlamentet uppmanar kommissionen att utnyttja sin initiativrätt avseende lagstiftning, att fullt ut beakta sina behörigheter och de principer som fastställs i fördragen, inklusive subsidiaritetsprincipen, och att ha ett nära samarbete med medlagstiftarna.

5.

Europaparlamentet anser att de nationella parlamentens ökande deltagande i EU:s verksamhet (såsom det fastställs i protokoll nr 1 om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen och i protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna till EU-fördraget och EUF-fördraget) har haft en positiv effekt särskilt på utvecklingen av området med frihet, säkerhet och rättvisa samt på områdets funktion. Parlamentet framhåller att detta inte enbart beror på att respekten för subsidiaritetsprincipen garanterats bättre, utan även på att de europeiska folkens bredare och mer intensiva deltagande i den demokratiska processen i betydande grad har bidragit till EU-lagstiftningen och EU-politiken.

6.

Europaparlamentet efterlyser stärkt samarbete och dialog mellan de nationella parlamenten och Europaparlamentet samt mellan EU:s institutioner och organ i allmänhet och de nationella parlamenten, för att på så sätt se till att information om EU:s initiativ direkt och utan dröjsmål görs tillgänglig i så hög grad som möjligt av EU:s institutioner och organ för de nationella parlamenten.

7.

Europaparlamentet konstaterar att valsystemen gradvis har närmat sig varandra trots att det inte finns någon överenskommelse om ett enhetligt valförfarande för val till Europaparlamentet. Detta beror inte minst på att det inrättats politiska partier och politiska stiftelser på EU-nivå, att man håller på att utarbeta EU-regler utgående från kommissionens förslag om reformering av bestämmelserna om politiska partier på europeisk nivå och att dubbla mandat har avskaffats, vilket innebär att uppdraget som ledamot av Europaparlamentet inte är förenligt med uppdraget som ledamot av ett nationellt parlament. Parlamentet efterlyser öppnare förfaranden för nominering av kandidater som garanterar kandidaternas oberoende.

8.

Europaparlamentet framhåller att allmänheten borde uppmärksammas ännu mer på parlamentets demokratiska uppgift och att kampanjerna inför valet till Europaparlamentet borde fokusera på verkligt europeiska frågor.

9.

Därför anser Europaparlamentet att valförfarandet i framtiden måste ses över i syfte att förbättra parlamentets legitimitet och effektivitet i enlighet med fördragens principer. Parlamentet menar att en sådan reform kommer att uppmuntra unionsmedborgarna att delta i valet till Europaparlamentet i den medlemsstat där de är bosatta om de inte är medborgare i den medlemsstaten.

10.

Europaparlamentet välkomnar dock redan nu antagandet av rådets direktiv 2013/1/EU av den 20 december 2012 om ändring av direktiv 93/109/EG med avseende på vissa närmare bestämmelser för valbarhet vid val till Europaparlamentet för unionsmedborgare som är bosatta i en medlemsstat där de inte är medborgare (3). Direktivet mildrar de krav som ställs på EU-medborgare som är bosatta i en medlemsstat där de inte är medborgare om de vill ställa upp som kandidater i ett Europaparlamentsval. Parlamentet kräver att man undanröjer de byråkratiska hindren som fortfarande gör att EU-medborgare som är bosatta i en medlemsstat där de inte är medborgare inte deltar i Europaparlamentsvalet, och uppmuntrar till samarbete mellan medlemsstaterna för att avskaffa denna skamfläck som sätter EU:s demokratiska normer på spel. Parlamentet upprepar att ytterligare åtgärder måste vidtas för att alla EU-medborgare ska garanteras rätten att rösta oberoende av var de är bosatta.

11.

Europaparlamentet välkomnar antagandet av förordningen om det europeiska medborgarinitiativet (4), som ger medborgarna samma befogenheter att lägga fram politiska förslag som Europaparlamentet och rådet redan åtnjuter.

12.

Europaparlamentet anser att medborgarinitiativet kan bli ett kraftfullt styrmedel när det gäller att fastställa vilka ärenden som ska tas upp på unionens agenda och att det ökar politikens legitimitet på EU-nivå.

13.

Europaparlamentet beklagar icke desto mindre de tekniska problem som initiativtagarna möter och uppmanar kommissionen att ta fram en lösning på dessa problem.

14.

Europaparlamentet påpekar att en effektiv tillämpning av medborgarinitiativet hindras inte bara av tekniska problem utan också av ekonomiska problem på grund av bristen på budgetresurser.

15.

Europaparlamentet anser att EU bör främja bästa möjliga skydd för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för alla och anser att kapitlet i Stockholmsprogrammet om att främja medborgarnas rättigheter överensstämmer med denna ambition. Trots de framsteg som gjorts måste dock genomförandet av detta kapitel påskyndas.

16.

Europaparlamentet noterar kommissionens meddelande och påminner om parlamentets ståndpunkt i fråga om en ny EU-ram för att stärka EU:s kapacitet att ta itu med det s.k. Köpenhamnsdilemmat, dvs. en situation där unionen fastställer höga normer för kandidatländerna medan medlemsstaterna själva saknar funktionella verktyg. Målet ska vara att se till att alla medlemsstater respekterar de gemensamma värden som anges i artikel 2 i EU-fördraget, i syfte att upprätthålla Köpenhamnskriterierna i avvaktan på den ändring av förordningen om byrån för grundläggande rättigheter (5) som Europaparlamentet upprepade gånger har begärt.

17.

Europaparlamentet välkomnar i detta avseende kommissionens meddelande om en ny EU-ram för att stärka rättsstatsprincipen (COM(2014)0158) och ser fram emot att samarbeta med kommissionen om det faktiska genomförandet av ramen. Parlamentet betonar emellertid att det även fortsättningsvis krävs en regelbunden bedömning av hur medlemsstaterna efterlever EU:s grundläggande värderingar enligt artikel 2 i EU-fördraget. Parlamentet bekräftar den särskilda roll som Venedigkommissionens sakkunskap och rådgivning fått, och påminner om att EU:s byrå för grundläggande rättigheter, rättsliga nätverk och andra oberoende expertorgan också bör bidra till bedömningen av hoten mot rättsstatsprincipen.

18.

Europaparlamentet befarar att den ekonomiska krisen kan utmynna i en kris för demokratin och anser att det krävs en kraftfull politik och transparenta demokratiska institutioner på nationell och EU-nivå för att försvara de demokratiska landvinningarna, rättsstatsprincipen och de grundläggande rättigheterna, motverka den ökade populismen i Europa och ytterligare stärka EU-medborgarskapet. Det är oroande med den öppet visade intoleransen för EU-medborgares rörlighet, i syfte att undergräva rättigheterna för arbetstagare från några av de nya medlemsländerna.

19.

Europaparlamentet anser att större uppmärksamhet bör ägnas åt att reagera på utsatta gruppers särskilda situation och åt att stärka kampen mot rasism, främlingsfientlighet, antisemitism, religiös intolerans, islamofobi, antiziganism, homofobi och transfobi.

20.

Europaparlamentet anser att det är av yttersta vikt att anta och effektivt tillämpa lagstiftningen rörande bekämpning av hatbrott och hatpropaganda och personer som främjar, stöder och gör sig skyldiga till hatbrott och hatpropaganda. Sådan lagstiftning bör utvecklas ytterligare i full överensstämmelse med subsidiaritetsprincipen.

21.

Europaparlamentet beklagar bristen på framsteg när det genomförandet av de nationella strategierna för integrering av romer samt den kontinuerliga rasism och diskriminering som riktas mot romer i hela EU, inklusive segregeringen av romska barn inom skolväsendet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka sina ansträngningar för att se till att romers grundläggande rättigheter och sociala integrering tillgodoses genom att snarast möjligt genomföra rekommendationerna i rådets rekommendation av den 9 december 2013 om effektiva åtgärder i medlemsstaterna för integrering av romer (6) . Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja romska organisationer ekonomiskt och att samarbeta med dem rörande all politik som påverkar romer.

22.

Europaparlamentet betonar att universalitetsprincipen är tillämplig på grundläggande rättigheter och likabehandling. Parlamentet uppmanar därför rådet att anta förslaget till direktiv om icke-diskriminering. Det är beklagligt att åtgärderna för att integrera personer med funktionsnedsättning är otillräckliga och att deras rättigheter inte beaktas i tillräckligt hög grad.

23.

Europaparlamentet välkomnar antagandet av direktiv 2012/29/EU om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem (7), där särskild uppmärksamhet ägnas skyddet av utsatta grupper såsom kvinnor och barn. Dessa grupper utsätts ofta för alla typer av våld, inbegripet våld i hemmet. Parlamentet rekommenderar djupgående utredning, identifiering och lagföring av sådana allvarliga överträdelser av de mänskliga rättigheterna. Parlamentet välkomnar antagandet av direktiv 2011/99/EU om den europeiska skyddsordern (8) och direktiv 2011/36/EU om förebyggande och bekämpande av människohandel och skydd av dess offer (9) (direktivet mot människohandel). Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ratificera och tillämpa dessa direktiv snarast möjligt.

24.

Europaparlamentet hänvisar till sin undersökning om elektronisk massövervakning av EU-medborgare. Parlamentet upprepar den allvarliga oro som man uttryckte i sin resolution av den 4 juli 2013 om den amerikanska säkerhetsmyndigheten NSA:s övervakningsprogram och övervakningsorgan i olika medlemsstater och konsekvenserna för EU-medborgarnas integritet (10). Parlamentet anser att massövervakning allvarligt utmanar EU:s principer om demokrati, rättsstatsprincipen och grundläggande rättigheter, och insisterar på ändamålsenlig och effektiv parlamentarisk och rättslig översyn och säkerhet på EU-nivå och nationell nivå. Det är mycket viktigt att fler kontroll- och tillsynsmekanismer införs, särskilt genom antagandet av EU:s rättliga ram för uppgiftsskydd, vilket bör garantera full respekt för de grundläggande rättigheterna. Parlamentet anser att åtgärder måste vidtas i fråga om övervakning som hotar EU:s interna säkerhet. Europeiska rådet uppmanas att gripa sig an rekommendationerna och uppmaningarna i Europaparlamentets resolution av den 12 mars 2014 om den amerikanska säkerhetsmyndigheten NSA:s övervakningsprogram, övervakningsorgan i olika medlemsstater samt inverkan på EU-medborgarnas grundläggande rättigheter och på det transatlantiska samarbetet i rättsliga och inrikes frågor.

25.

Europaparlamentet anser att en ändamålsenlig mekanism för ansvarsutkrävande är avgörande för att skydda och främja mänskliga rättigheter på ett effektivt sätt och för en legitim och verkningsfull säkerhetspolitik som bygger på rättsstatsprincipen. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en mekanism för ansvarsutkrävande som syftar till att stärka EU:s och medlemsstaternas möjligheter att förebygga, utreda och avhjälpa kränkningar av mänskliga rättigheter på EU-nivå, i synnerhet de som förekommit i samband med CIA:s påstådda transport och illegala internering av fångar i europeiska länder.

26.

Europaparlamentet understryker att unionens anslutning till Europakonventionen om skydd av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna i enlighet med artikel 6.2 i EU-fördraget kommer att stärka skyddet av de grundläggande rättigheterna i unionen ytterligare, vilket garanteras genom stadgan om de grundläggande rättigheterna och EU-domstolens rättspraxis.

27.

Europaparlamentet konstaterar att anslutningen till konventionen ger medborgarna såväl som andra personer som unionen har ansvar för garantier för ett likvärdigt skydd i fråga om unionens åtgärder som de redan åtnjuter i fråga om de enskilda medlemsstaternas åtgärder. Parlamentet påminner om att detta är ännu viktigare i och med att medlemsstaterna har överfört viktiga befogenheter åt unionen, särskilt befogenheter som hänför sig till området med frihet, säkerhet och rättvisa.

28.

Europaparlamentet välkomnar den preliminära överenskommelse som Europarådets 47 medlemsstater och EU nått fram till avseende EU:s anslutning till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, och inväntar ett positivt yttrande från Europeiska unionens domstol över den avtalade texten. Europaparlamentet och rådet uppmanas att snabbt ratificera överenskommelsen när Europeiska unionens domstol har avkunnat ett slutligt beslut.

29.

Europaparlamentet välkomnar att anslutningen till konventionen kommer att erbjuda ett värdefullt extra skydd särskilt inom området med frihet, säkerhet och rättvisa för medborgare och andra personer som unionen har ansvar för. Parlamentet framhåller den överdrivet långa tidsfristen för att slutföra anslutningsförhandlingarna och beklagar djupt att EU fortfarande inte definitivt har anslutit sig till konventionen. Parlamentet påminner om att EU:s anslutning är beroende av ratificering inte enbart av EU:s medlemsstater utan även av övriga stater som är parter i konventionen, och uppmanar alla de berörda parterna att fortsätta med ratificeringen så snart som möjligt.

30.

Europaparlamentet fördömer kraftigt de blockeringar och förseningar som EU har upplevt under anslutningsförhandlingarna till Europakonventionen och uppmanar EU:s institutioner samt medlemsstaterna att påskynda förfarandena för EU:s anslutning till Europakonventionen och att förkasta alla ytterligare försök till att undergräva Europakonventionens funktion, behörighet och befogenheter i förhållande till medborgarnas och invånarnas mänskliga rättigheter och grundläggande friheter.

31.

Europaparlamentet kräver att översynen av förordningen om allmänhetens tillgång till handlingar (11) ska antas på grundval av parlamentets förslag.

32.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta fram specifika verktyg baserade på ny informations- och kommunikationsteknik för att utbyta god praxis inom EU när det gäller motverkande av diskriminering.

33.

Europaparlamentet insisterar på vikten av att man beaktar jämställdhetsaspekten i alla integrationsstrategier för personer med funktionsnedsättning, invandrare, romer och andra minoriteter och socialt utestängda personer.

34.

Europaparlamentet konstaterar att Stockholmsprogrammet syftar till att underlätta den fria rörligheten för EU-medborgarna och EU-invånarna genom att försvara och respektera alla de rättigheter och skyldigheter som har sitt ursprung i ett europeiskt område för rättvisa, och att rättsligt samarbete är det viktigaste verktyget för att uppnå detta mål.

35.

Europaparlamentet inser att initiativ på området för ömsesidigt erkännande av juridiska problem, domar och handlingar spelar en mycket viktig roll i detta avseende, eftersom ömsesidigt erkännande lämnar medlemsstaternas rättssystem oförändrade, men minskar ytterligare ekonomiska bördor och rättsliga hinder för medborgare, familjer och företag som utövar sina fördragsenliga friheter, samtidigt som rättsstatsprincipen och grundläggande rättigheter respekteras.

36.

Europaparlamentet påminner om att Stockholmsprogrammet innehåller ett antal betydande initiativ på det civilrättsliga området, inklusive lättare erkännande av domar, testamentens giltighet över hela unionen, enklare förfaranden för godtagande av offentliga dokument, enklare indrivning av fordringar över gränserna och unionsinitiativ på området rättslig utbildning.

37.

Europaparlamentet noterar att endast tre lagförslag hittills har antagits på detta område, nämligen omarbetningen av Bryssel I-förordningen (12), arvsförordningen (13) och Rom III-förordningen (14), av vilka endast den sistnämnda är i kraft i dag. Medan kommissionen har lagt fram ett betydande antal av de förslag som efterlystes i Stockholmsprogrammet saknas fortfarande flera betydande förslag, inklusive det ömsesidiga erkännandet av civilståndshandlingar och det 14:e bolagsrättsdirektivet.

38.

Enligt Europaparlamentet förutsätter ömsesidigt erkännande att medborgare och rättstillämpare litar på varandras rättsliga institutioner. Parlamentet noterar att det är mycket viktigt för ömsesidigt erkännande och ömsesidigt förtroende att man stärker en genuin rättskultur i Europa som helt och fullt respekterar grundläggande rättigheter, subsidiaritetsprincipen och principen om rättsväsendets oberoende, fastställer gemensamma normer och befäster kännedomen om andra rättssystem bland annat genom utbildning. Parlamentet påpekar att ömsesidigt erkännande och ömsesidigt förtroende kan medföra stegvisa ändringar av de nationella civilrättsliga traditionerna via utbyte av bästa praxis mellan medlemsstater. Utbytet bör inte förringa värdet av nationella rättsliga traditioner.

39.

Europaparlamentet konstaterar att lagstiftningsinitiativ på det civilrättsliga området hittills främst har riktats in på materiell rätt. Större tyngdpunkt bör läggas vid processrätten i framtiden.

40.

Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att effektivt verka för utarbetandet av en internationell konvention om domar, med liknande målsättningar som Bryssel I-konventionen.

41.

Europaparlamentet välkomnar förslaget till direktiv om en jämnare könsfördelning bland icke verkställande styrelseledamöter i börsnoterade företag (15). Parlamentet betonar att man måste bekämpa det bestående ”glastaket”, som utgör ett av de främsta hindren för kvinnors karriärutveckling.

42.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag till förordning om att främja den fria rörligheten för medborgare och företag genom att förenkla erkännandet av vissa offentliga handlingar och på så sätt undanröja byråkratin och den klyfta som finns mellan EU:s institutioner och medborgare.

43.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i överensstämmelse med tidigare utfästelser och till följd av upprepade begäranden från parlamentet fullfölja de befintliga planerna på att lägga fram förslag om en allomfattande metod för ömsesidigt erkännande av civilståndshandlingar, för att undanröja diskriminerande rättsliga och administrativa hinder för både kvinnliga och manliga medborgare och deras familjer som vill utöva sin rätt till fri rörlighet, och för att EU:s medborgare och invånare samt deras familjer inom hela EU ska kunna åtnjuta de befintliga rättigheterna för de civilstånd som redan är juridiskt erkända i flera jurisdiktioner i EU.

44.

Europaparlamentet upprepar sin begäran om antagande av en europeisk kodex för internationell privaträtt.

45.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidareutveckla e-juridikprogrammet för att ge allmänheten direkt tillgång online till rättslig information och rättvisa.

46.

Europaparlamentet konstaterar de framsteg som gjorts såhär långt med färdplanen för att stärka misstänktas och anklagades processuella rättigheter vid straffrättsliga förfaranden, inbegripet antagandet av direktiven om rätt till tolkning och översättning (16) och om rätten till information vid straffrättsliga förfaranden (17), liksom rätten till advokat i straffrättsliga förfaranden (18). Parlamentet kräver ett korrekt genomförande av färdplansdirektiven inom föreskriven tid och utbildning för statsförvaltningens tjänstemän, domare, åklagare och försvarare. Parlamentet upprepar att dessa åtgärder är nödvändiga för att EU:s straffrättsliga samarbete ska fungera tillfredsställande, särskilt vad gäller åtgärder som grundar sig på principen om ömsesidigt erkännande, såsom den europeiska arresteringsordern, och att det är nödvändigt med fortsatta framsteg vad gäller skyddet av misstänktas och åtalades rättigheter. Parlamentet noterar förslagen om rättsligt stöd, oskuldspresumtionen och skyddet av barn. Parlamentet är av den bestämda åsikten att det måste finnas en verklig garanti för rättsligt stöd i synnerhet, för att säkerställa ett effektivt genomförande av direktivet om rätten till advokat. Parlamentet efterlyser en diskussion om skydd av vittnen och visselblåsare. Att stärka misstänktas och anklagades processuella rättigheter vid straffrättsliga förfaranden måste prioriteras vid uppföljningen av Stockholmsprogrammet. Färdplanen är inte heltäckande.

47.

Europaparlamentet beklagar att det fortfarande kvarstår arbete på områdena frihetsberövande före rättegång, administrativt frihetsberövande och frihetsberövande av minderåriga, där standarden i många medlemsstater inte uppfyller kraven i fråga om de mänskliga rättigheterna och andra internationella standarder. Parlamentet konstaterar att det finns ett behov av att utvärdera effektiviteten i det icke-lagstiftande arbetet gällande befintliga rambeslut, av ett utbrett erkännande av de juridiska problemen med frihetsberövande före rättegång i hela EU, som fastställts genom kommissionens samråd, och av ett åtagande att återigen se över om man med hjälp av lagstiftning bör fastställa rättsligt verkställbara minimistandarder i samband med frihetsberövande före rättegång. Parlamentet uppmanar kommissionen att återigen se över om man med hjälp av lagstiftning bör fastställa sådana standarder för frihetsberövande före rättegång, administrativt frihetsberövande och frihetsberövande av minderåriga.

48.

Europaparlamentet är fast övertygat om att konsekventa principer i utvecklingen av ett EU-område för straffrättskipning bör vara en prioritering och att EU:s institutioner bör ha ett nära samarbete i detta avseende, i enlighet med parlamentets resolution av den 22 maj 2012 om en straffrättslig strategi inom EU (19).

49.

Europaparlamentet menar att det ömsesidiga förtroendet mellan medlemsstaterna måste stärkas genom en harmonisering av respekten för grundläggande rättigheter i samband med straffrättsliga förfaranden och gemensamma åtgärder för att säkerställa en god rättskipning och god förvaltning av fängelser, vilket ofta ligger till grund för misstro mellan medlemsstaterna, och att det ömsesidiga erkännandet och harmoniseringen av EU:s straffrätt inte kan gå vidare utan seriös respons om genomförandet av dessa bestämmelser i medlemsstaterna.

50.

Europaparlamentet välkomnar förslaget till rådets förordning om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten (COM(2013)0534). Inrättandet av en europeisk åklagarmyndighet skulle absolut vara ett betydelsefullt steg i vidareutvecklingen av ett europeiskt område för frihet, säkerhet och rättvisa. Vidare välkomnar parlamentet förslaget till förordning om Europeiska unionens byrå för straffrättsligt samarbete (Eurojust) (COM(2013)0535),

51.

Europaparlamentet anser att mer måste göras för att genomföra principen om ömsesidigt erkännande av domar och inom området för verkställighet av domar i brottmål.

52.

Europaparlamentet framhåller att ett effektivt, tillgängligt och rättvist rättssystem som respekterar grundläggande rättigheter är en kraftfull drivkraft för demokrati, invånarnas förtroende och välbefinnande och en för en blomstrande ekonomi.

53.

Europaparlamentet välkomnar EU-institutionernas och medlemsstaternas kontinuerliga insatser för att främja ett allmänt stöd för och samarbete med Internationella brottmålsdomstolen (ICC) såsom ett viktigt sätt att skapa rättvisa för brottsoffer enligt internationell rätt och stödja respekten för internationell humanitär lagstiftning och människorättslagstiftning. Parlamentet uppmanar samtliga medlemsstater att ingå ramavtal med ICC, särskilt om vittnesskydd, tillfällig frigivning, omplacering av frigivna personer och om verkställande av domar. Medlemsstaterna uppmanas, i sin egenskap av parter i Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen, att se till att denna domstol har de resurser som krävs för att fullföra sina uppgifter och skipa rättvisa på ett stabilt, rättvist och insynsvänligt sätt.

54.

Europaparlamentet betonar att tjänstemän (poliser, vårdpersonal, domstolspersonal m.fl.) som kan komma i kontakt med personer vars fysiska, psykiska och sexuella hälsa hotas, särskilt kvinnor som utsätts för könsbaserat våld, bör få lämplig fortbildning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja det arbete som görs av det civila samhället, särskilt icke-statliga organisationer, kvinnoorganisationer och andra frivilligorganisationer som ger specialiserat stöd, och att samarbeta med dessa organisationer för att hjälpa kvinnor som utsätts för könsbaserat våld.

55.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ratificera Istanbulkonventionen om att förhindra och motverka våld mot kvinnor och våld i hemmet och uppmanar kommissionen att föreslå förhandlingsriktlinjer för EU:s omedelbara anslutning till konventionen.

56.

Europaparlamentet noterar medlemsstaternas och kommissionens framsteg med EU:s strategi för inre säkerhet och EU:s policycykel avseende organiserad och grov internationell brottslighet, särskilt inom följande områden: terrorismbekämpning, gränsöverskridande organiserad brottslighet (inklusive ekobrott), it-brottslighet och brott som underlättas av it-användning, såsom barnpornografi, skydd av viktig infrastruktur samt bekämpning av korruption, pengatvätt, finansiering av terrorism, våldsam radikalisering och handel med olagliga skjutvapen. Parlamentet påpekar dock att det krävs ytterligare framsteg på alla dessa områden.

57.

Europaparlamentet understryker att människohandel är ett allvarligt brott som särskilt drabbar kvinnor och som innebär en kränkning av de mänskliga rättigheterna och den mänskliga värdigheten som unionen inte kan acceptera. Parlamentet beklagar att allt fler människor faller offer för människohandel till och från EU, trots att EU:s direktiv mot människohandel trädde i kraft i december 2011. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka sina insatser för att bryta denna oroande tendens genom att i enlighet med direktivet utarbeta och genomföra en gemensam, samordnad och ambitiös europeisk strategi samt lagstiftning och åtgärder för att bekämpa människosmuggling och människohandel och gränsöverskridande organiserade brottsnätverk på detta område, där särskilt kvinnor och barn är utsatta. Åtgärderna för att bekämpa människohandel, tvångsarbete och olaglig invandring och smuggling bör fokusera på problemets grundorsaker.

58.

Europaparlamentet beklagar att EU:s handlingsplan 2010–2013 för att stärka den kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära säkerheten (COM(2009)0273) inte till fullo genomfördes eller införlivades i den nationella politiken i medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar därför EU och medlemsstaterna att stärka samarbetet och samordningen på området kemisk, biologisk, radiologisk och nukleär säkerhet, både på regional nivå och EU-nivå, och uppmanar även i detta hänseende rådet att säkerställa samordning mellan nationella myndigheter och samordnaren för kampen mot terrorism.

59.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utöka och förstärka sitt arbete för att skydda EU:s ekonomiska intressen och att slutföra den försenade reformen av den europeiska byrån för bedrägeribekämpning, genom att fullt ut integrera dataskydd och misstänktas rättigheter, på grundval av verkliga straffrättsliga definitioner.

60.

Europaparlamentet välkomnar den överenskommelse som nåtts om förslaget till direktiv om frysning och förverkan av vinning av brott i Europeiska unionen (COM(2012)0085). Förverkande av kriminella tillgångar är ett av de effektivaste verktygen i kampen mot organiserad brottslighet.

61.

Europaparlamentet är av den bestämda åsikten att EU:s politik för terrorismbekämpning måste omfatta radikaliseringen av grupper och individer i samhällena runtom i EU och den tydliga trenden mot individualisering av terroristaktiviteter i våra samhällen. Parlamentet efterlyser bättre samordning av alla EU:s tjänster med ansvar för genomförandet av EU:s politik för terrorismbekämpning, dvs. EU:s samordnare för kampen mot terrorism, Europol, den ständiga kommittén för operativt samarbete i frågor som rör den inre säkerheten (COSI), arbetsgruppen mot terrorism (internationella aspekter) (COTER) samt Eurojust.

62.

Europaparlamentet beklagar att kommissionen i sitt meddelande av den 10 april 2013 om den andra rapporten om genomförandet av strategin för inre säkerhet i Europeiska unionen (COM(2013)0179) inte gör någon egentlig kritisk granskning av de åtgärder som har vidtagits inom strategin för inre säkerhet, utan upprepar samma prioriteringar som i det första meddelandet från november 2010 utan att ta hänsyn till exempelvis konsekvenserna av införlivandet av stadgan om de grundläggande rättigheterna, där de flesta artiklarna omfattar inte bara EU-medborgarna utan alla människor som befinner sig inom EU.

63.

Europaparlamentet påminner om att det nu är en fullvärdig institutionell aktör på det säkerhetspolitiska området och därför har rätt att aktivt delta i fastställandet av utformningen och prioriteringarna när det gäller strategin för inre säkerhet, liksom vid utvärderingen av dessa instrument, bland annat genom övervakning av genomförandet av denna strategi, som utförs gemensamt av Europaparlamentet, de nationella parlamenten och rådet i enlighet med artiklarna 70 och 71 i EUF-fördraget. Parlamentet bör inneha en avgörande roll i utvärderingen och fastställandet av politiken för inre säkerhet, eftersom denna i allra högsta grad påverkar de grundläggande rättigheterna för alla EU-invånare. Dessa politikområden ska därför ingå i befogenheterna för den enda direktvalda EU-institutionen med ansvar för granskning och demokratisk övervakning.

64.

Nödvändiga förutsättningar för att strategin för inre säkerhet ska bli effektiv är enligt Europaparlamentet att man gör en korrekt utvärdering av genomförandet, effekterna och de konkreta resultaten av politiken och lagstiftningen på området inre säkerhet, analyserar de säkerhetsrisker som måste bemötas, beaktar principen om proportionalitet och nödvändighet och möjliggör en demokratisk debatt.

65.

Europaparlamentet påpekar att den nuvarande strategin för inre säkerhet löper ut 2014. Parlamentet uppmanar kommissionen att börja förbereda nästa strategi för inre säkerhet för 2015–2019, där hänsyn ska tas till Lissabonfördragets ikraftträdande och införlivandet av stadgan om de grundläggande rättigheterna i EU-lagstiftningen. Parlamentet uppmanar rådet att ta vederbörlig hänsyn till parlamentets bidrag till den nya strategin för inre säkerhet innan den antas. Parlamentet tar i detta sammanhang del av Europols analyser, inklusive dess riskanalyser.

66.

Europaparlamentet medger att den gränsöverskridande brottsligheten är på frammarsch i EU och betonar därför vikten av att de byråer som verkar för samarbete på brottsbekämpningsområdet får tillräcklig finansiering. Parlamentet anser att den nuvarande uppsättningen av olika styrmedel, kanaler och verktyg för utbyte av information om brottsbekämpningen i unionen är komplicerad och splittrad, vilket leder till att de tillgängliga styrmedlen används ineffektivt och att den demokratiska översynen och ansvarsskyldigheten är otillräcklig på unionsnivå. Parlamentet efterlyser en framtidsinriktad vision av hur utbytet av information om brottsbekämpningen i EU ska utformas och optimeras samtidigt som man garanterar grundläggande rättigheter, inklusive ett kraftfullt dataskydd. Parlamentet noterar att de brottsbekämpande myndigheternas ömsesidiga förtroende måste förbättras i syfte att öka utbytet av information.

67.

Europaparlamentet förkastar idén om förebyggande polisarbete utan en inledande brottsmisstanke, särskilt EU:s förslag om passageraruppgifter och idén om ett EU-system för att spåra finansiering av terrorism. Parlamentet uppmanar kommissionen att upphäva datalagringsdirektivet (20).

68.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra medlemsstaterna att upprätta hjälpcenter i områden som är ökända för prostitution, för att erbjuda offer omedelbar psykologisk och fysisk hjälp.

69.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snabbt lägga fram förslag som gör att de instrument för gränsöverskridande polissamarbete som antagits inom ramen för den f.d. tredje pelaren – till exempel Prümbeslutet och det svenska initiativet – omfattas av den rättsliga ramen enligt Lissabonfördraget.

70.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag till ny Europolförordning, som bygger på den nya rättsliga grunden som fastställs i Lissabonfördraget, och hoppas att detta viktiga lagstiftningsärende ska gå snabbt framåt, i full överensstämmelse med fördragets principer, så att Europol effektivare kan fullfölja sin uppgift att bekämpa gränsöverskridande brottslighet.

71.

Europaparlamentet beklagar att EU ännu inte är väl rustat för att förebygga och hantera naturkatastrofer eller katastrofer som orsakats av människor.

72.

Europaparlamentet välkomnar att förhandlingarna om paketet om förvaltning av Schengensamarbetet har slutförts. Parlamentet uppmanar kommissionen att till fullo axla sitt ansvar som samordnare av Schengenutvärderingarna och som fördragets väktare för att undvika problem som kan äventyra verksamheten inom Schengenområdet. Parlamentet erinrar om att Schengenområdet är avhängigt av ömsesidigt förtroende och av att varje medlemsstat fullgör sina skyldigheter, inklusive kontrollen av yttre gränser, i enlighet med bestämmelserna i kodexen om Schengengränserna, vilket även omfattar användningen av tillgänglig teknik. Parlamentet påminner om vikten av att bekämpa olaglig handel och smuggling vid gränserna, i synnerhet människosmuggling. Parlamentet upprepar sin ståndpunkt att Schengenområdet utan ytterligare dröjsmål bör utvidgas till Rumänien och Bulgarien.

73.

Europaparlamentet anser att avskaffandet att kontroller vid de inre gränserna är ett av de främsta resultaten av den europeiska integrationen. Parlamentet ber kommissionen att fästa särskild uppmärksamhet vid att det saknas kontroller vid de inre gränserna och motsätter sig bestämt alla försök att begränsa den fria rörligheten för personer, vilket strider mot regelverket.

74.

Europaparlamentet konstaterar att Schengenområdet är ett unikt projekt som hittills har utvecklats steg för steg. Det krävs dock långsiktiga överväganden kring områdets vidareutveckling och Schengenområdets yttre gränser bör i framtiden bevakas med hjälp av europeiska gränsbevakningstjänstemän i vars utbildning det ska ingå människorättsnormer.

75.

Europaparlamentet välkomnar översynen av Frontex mandat och avtalet om Eurosur. Parlamentet välkomnar även de nya bestämmelserna om övervakning av havsgränserna, där man prioriterar räddandet av migranters liv liksom respekten för migranters och asylsökandes mänskliga rättigheter, däribland principen om ”non-refoulement”. Parlamentet påminner om att internationell lagstiftning, regelverket och i synnerhet Europadomstolens rättspraxis ska tillämpas av EU och dess medlemsstater vid ingripanden på öppet hav och vid övervakningen av EU:s yttre gränser.

76.

Europaparlamentet uttrycker sin djupa sorg över den tragiska förlusten av människoliv vid EU:s gränser, särskilt i Medelhavet. Parlamentet upprepar att händelserna utanför Lampedusa måste bli en vändpunkt för EU, och menar att en ny tragedi endast kan förhindras med hjälp av en samordnad strategi baserad på solidaritet och ansvar, uppbackad av gemensamma instrument.

77.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att informera om situationen i förvarsenheter, inbegripet respekten för mänskliga rättigheter, och att ta initiativ för driften av sådana förvarsenheter i framtiden.

78.

Europaparlamentet är bestört över alla dödsfall, inte minst till havs, och människorättskränkningar som allt oftare inträffar när irreguljära migranter försöker ta sig in i EU. Parlamentet vill bli informerat av kommissionen innan eventuella avtal ingås mellan Frontex och ett tredjeland. Parlamentet insisterar på att sådana avtal måste innefatta stränga säkerhetsåtgärder för att garantera fullständig efterlevnad av människorättsnormer, bland annat i fråga om återvändande, gemensam patrullering, spanings- och räddningsinsatser samt ingripanden.

79.

Parlamentet påminner om Frontex och Cepols centrala roll vid utbildning av brottsbekämpande personal och gränsvakter för att EU:s domar och lagstiftning ska verkställas på ett sätt som respekterar migranters mänskliga rättigheter

80.

Europaparlamentet ansluter sig uttryckligen till Europeiska rådets begäran om förstärkning av Frontex roll i enlighet med Stockholmsprogrammet i syfte att öka byråns kapacitet att reagera på förändrade migrationsströmmar.

81.

Europaparlamentet beklagar den sena övergången till Schengens informationssystem II och dess ökade kostnader. Det är positivt att informationssystemet för viseringar (VIS) genomförs kontinuerligt och att byrån eu-LISA har inrättats för att förvalta driften av de båda systemen. Parlamentet understryker att dessa nya system nu bör visa att de fungerar i vardagen, och påminner om sitt krav att ”nya gränsförvaltningsinstrument eller storskaliga datalagringssystem inte bör lanseras förrän befintliga verktyg är nödvändiga, fullt operativa, säkra och pålitliga”. Parlamentet uttrycker djup oro över att Schengens informationssystem uppges ha hackats och anser att man bör ta upp till diskussion om verksamhet som rör förvaltningen och driften av storskaliga it-system inom EU verkligen ska läggas ut på entreprenad. Parlamentet uppmanar kommissionen att i tid lägga fram utvärderingarna av dessa system som fastställs i respektive rättsliga instrument. Parlamentet beklagar bristen på framsteg när det gäller användningen av säkra referenshandlingar.

82.

Europaparlamentet välkomnar de framsteg som gjorts inom området för viseringslagstiftningen, men efterlyser även att befintliga bestämmelser genomförs i större utsträckning. Parlamentet anser att gemensamma centrum för visumansökningar har visat sig vara ett användbart verktyg som kan bli standard i framtiden och att man i en interinstitutionell diskussion om målen för den gemensamma viseringspolitiken bör fastställa vad som bör göras för ytterligare harmonisering av viseringsförfaranden, inklusive gemensamma regler om utfärdande av viseringar. Parlamentet menar att fler avtal om förenklade viseringsförfaranden bör ingås och att övervakningen av befintliga avtal bör förbättras.

83.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att använda de befintliga bestämmelserna i viseringskodexen och kodexen om Schengengränserna för att bevilja viseringar av humanitära skäl och erbjuda tillfälligt skydd för människorättsförsvarare som hotas i tredjeländer.

84.

Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner och medlemsstater att öka rörligheten för arbetstagare genom att tillåta tillfälliga viseringar och genom att underlätta ansökningsförfarandet vid förnyad visering för personer som redan finns i systemet. Detta skulle på ett effektivt sätt öka arbetstagares rörlighet genom att garantera rättslig säkerhet och öka rörligheten inom EU.

85.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare förbättra befintliga avtal om förenklade viseringsförfaranden mellan EU och dess östliga grannar och att arbeta för ett viseringsfritt reseområde som möjliggör ökade direkta kontakter mellan människor.

86.

Europaparlamentet påminner om att Europeiska rådet i Stockholmsprogrammet underströk att migration kan vara till fördel för alla berörda parter om den hanteras väl. Parlamentet förväntar sig ytterligare framsteg i antagandet av bestämmelser om laglig migration och efterlyser ökade insatser i framtiden med tanke på de demografiska utmaningarna och näringslivets behov. Samtidigt kräver integreringen av migranter alltmer uppmärksamhet.

87.

Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner och myndigheterna i medlemsstaterna att öka allmänhetens och arbetsgivarnas kännedom om EU:s immigrationsportal. Parlamentet uppmanar kommissionen att övervaka genomförandet av direktivet om EU-blåkort och att rapportera tillämpningen av det, vilket föreskrivs i direktivet.

88.

Europaparlamentet menar att det är angeläget med större öppenhet och att varje medlemsstat årligen ska rapportera om framstegen för varje enskild minoritetsgrupp i fråga om integrationen på arbetsmarknaden och effekterna av jämställdhetspolitiken. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att lägga fram en ”årlig tendensrapport” som visar jämförbara indikatorer på social sammanhållning som man har kommit överens om och ställt upp som mål, inklusive en EU-omfattande kontroll av uppgifter om situationen för nyanlända, varaktigt bosatta, naturaliserade migranter och migranters barn. Uppgifterna bör delas in efter jämlikhetsgrunder (till exempel etnicitet/ras, religion/tro, kön, ålder, sexuell läggning och funktionshinder), för att möjliggöra mätning av framstegen för politiken för social integration över tid. Den öppna samordningsmetoden bör användas för detta ändamål.

89.

Europaparlamentet inser att senaste tidens omvälvningar och kaos i Nordafrika och Mellanöstern har ökat trycket på EU:s östra och södra gränser.

90.

Europaparlamentet välkomnar att asylpaketet har antagits och uppmanar kommissionen att kontrollera att medlemsstaterna genomför paketet korrekt, allt ifrån tillämpningsdatumet till att vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att nationell lagstiftning överensstämmer med rättspraxis. Parlamentet föreslår att Europeiska stödkontoret för asylfrågor hädanefter inkluderar denna nya lagstiftning i sitt utbildningsprogram.

91.

Europaparlamentet begär att det inrättas en kontaktpunkt för jämställdhetsfrågor inom Europeiska stödkontoret för asylfrågor.

92.

Europaparlamentet beklagar det fortgående och systematiska bruket att kvarhålla migranter i förvarsenheter, vilket nyligen lyfts fram av FN:s råd för mänskliga rättigheter, och vill att man utvecklar och inför alternativ till förvar, inklusive regularisering av papperslösa migranter baserat på tydliga kriterier.

93.

Europaparlamentet anser att man inom ramen för Dublin-systemet i framtiden bör överväga möjligheten att avbryta överföringar till medlemsstater som står under påtagligt tryck.

94.

Europaparlamentet beklagar djupt att principerna om solidaritet och rättvis ansvarsfördelning enligt artikel 80 i EUF-fördraget inte har tillämpats i verkligheten. I framtiden kommer det att krävas förstärkta och mer konkreta åtgärder, särskilt för medlemsstater som tar emot ett större antal migranter och asylansökningar. Det bör införas ett samstämmigt, frivilligt och permanent EU-övergripande system för omplacering av personer som åtnjuter internationellt skydd.

95.

Europaparlamentet anser att asylpolitikens externa dimension i fråga om vidarebosättning och förfaranden för skyddad inresa borde utvidgas, och beklagar det hittills begränsade engagemanget hos medlemsstaterna i fråga om vidarebosättning.

96.

Europaparlamentet är mycket oroat över det öde som drabbar tredjelandsmedborgare och statslösa personer som återtagits inom ramen för EU:s återtagandeavtal, medräknat fall av förvar under obestämd tid, rättslig osäkerhet eller avvisning till deras ursprungsländer, och kräver att klausuler om tredjelandsmedborgare utesluts från dessa avtal. Parlamentet betonar vikten av att man genomför de rekommendationer som görs i kommissionens utvärdering av återtagandeavtalen.

97.

Europaparlamentet noterar vikten av en förstärkt yttre dimension i EU:s politik inom området för frihet, säkerhet och rättvisa och efterlyser ett förstärkt samarbete med tredjeländer på alla nivåer inom områdena säkerhet, migration, grundläggande rättigheter och gränsförvaltning.

98.

Europaparlamentet påminner om att EU och medlemsstaterna bör fortsätta att införliva migration i utvecklingssamarbetet, att stärka sina partnerskapsavtal för att främja samarbetet med ursprungs- och transitländer när det gäller kampen mot människohandel och olaglig invandring samt återförening av familjer, återvändande och återtagande, inom ramen för de regelbundna dialoger som EU för med dessa stater och den verksamhet som Europeiska utrikestjänsten bedriver. Parlamentet uppmanar till solidaritet med de tredjeländer som gränsar till länder med inbördeskrig och som tar emot flyktingar som flyr konflikten.

99.

Europaparlamentet betonar behovet av att främja en politik för frivilligt återvändande.

100.

Europaparlamentet understryker att fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) placerar de grundläggande rättigheterna, demokratin och rättsstaten i centrum av EU:s såväl interna som externa politik, vilket framgår av artiklarna 2,3 och 21 i EU-fördraget, och enlighet med detta bör respekten för liksom skyddet och främjandet av dessa värden utvecklas på ett konsekvent sätt för att EU ska vara trovärdigt på världsarenan. Parlamentet beklagar att kommissionen upprepade gånger vägrat utarbeta ett förslag till handlingsplan för mänskliga rättigheter för att främja EU:s värden inom ramen för den yttre dimensionen av politiken för frihet, säkerhet och rättvisa, i enlighet med rådets uppmaning i Stockholmsprogrammet.

101.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att vidta praktiska åtgärder för att garantera mer samstämmighet och konsekvens mellan EU:s yttre och inre åtgärder.

102.

Europaparlamentet är övertygat om att EU och dess medlemsstater inte bör underteckna avtal med tredjeländer på området frihet, säkerhet och rättvisa om det finns en allvarlig risk för människorättskränkningar och om rättsstatsprincipen inte upprätthålls. Parlamentet betonar att alla avtal på detta område bör ingås efter en ingående bedömning av människorättskonsekvenserna samt omfatta en upphävandeklausul med avseende på mänskliga rättigheter.

103.

Europaparlamentet är oroat över de ökande krav som ställs på grannländerna i fråga om EU:s politik för migration och gränsförvaltning. Parlamentet efterlyser en människorättsbaserad metod för migration och gränsförvaltning i EU och vill att denna metod garanterar att reguljära och irreguljära migranters samt andra utsatta gruppers rättigheter alltid kommer i första rummet. Parlamentet påminner om den extraterritoriella tillämpningen av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna i samband med genomförandet av EU:s migrationspolitik. Denna tillämpning har fastställts av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna.

104.

Europaparlamentet efterlyser ett mer samstämmigt tillvägagångssätt mellan människorättsdialoger samt underutskott för rättvisa, frihet och säkerhet som inrättas inom ramen för avtal med tredjeländer, framför allt länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken, och mer allmänt alla länder som berörs av återtagandeavtal.

105.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå insatser för att skydda och hjälpa kvinnor som utsatts för människohandel och sexuellt utnyttjande, med åtgärder som inbegriper framtagande av ersättningssystem, säkert återvändande, hjälp till återintegration i samhället i ursprungslandet i händelse av frivilligt återvändande, bistånd och hjälp under vistelsen i EU och samarbete med ursprungsländerna för att skydda familjerna till dem som utsatts för människohandel och sexuellt utnyttjande.

106.

Europaparlamentet anser att den politiska processen måste vara av högsta möjliga standard. Fastställandet av problem, diskussionen om eventuella lösningar och valet mellan olika möjliga alternativ bör följa en viss turordning. Det krävs en större forskningsinsats på EU-nivå och ett närmare samarbete och bättre informationsutbyte mellan EU:s institutioner och byråer och medlemsstaterna skulle förbättra inrättandet och genomförandet av strategier.

107.

Europaparlamentet beklagar att det saknas en objektiv bedömning av framstegen i riktning mot området med frihet, säkerhet och rättvisa, liksom tillförlitlig information om hur medlemsstaterna har genomfört regelverket.

108.

Europaparlamentet föreslår en systematisk, objektiv och oberoende efterhandsutvärdering av ny lagstiftning och dess genomförande, som också borde ta ställning till det kontinuerliga behovet av relaterad lagstiftning. Det är särskilt viktigt att det utförs konsekvensbedömningar vid kommissionen och i parlamentet och rådet för detta ändamål, samtidigt som standarder upprätthålls och onödig byråkrati undviks.

109.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ att utarbeta resultattavlan för rättskipningen i EU, som syftar till att garantera ett högkvalitativt rättssystem på området civilrätt, handelsrätt och förvaltningsrätt, eftersom det i sista hand är domstolarna som ansvarar för den konkreta tillämpningen av lagarna.

110.

Europaparlamentet betonar att domstolsväsen av hög kvalitet kan spela en nyckelroll när det gäller att återställa förtroende och åter nå tillväxt samt bidra till tillit och stabilitet. Enligt kommissionens meddelande ”Resultattavla för rättskipningen i EU: Ett verktyg för att främja effektiva domstolsväsen och tillväxt” (COM(2013)0160) är förutsebara, snabba och verkställbara domstolsavgöranden viktiga strukturella komponenter för en attraktiv affärsmiljö.

111.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga mer tonvikt vid att kontrollera och säkerställa det konkreta genomförandet av unionslagstiftningen i medlemsstaterna. Detta måste vara en politisk prioritet med tanke på den stora klyftan som ofta kan observeras mellan politik som antagits på EU-nivå och hur den genomförs på nationell nivå. All strategisk planering måste dra nytta av erfarenheterna från tidigare genomförande och sådan planering ska därför inte bara bestå av en förteckning över mål och prioriteringar utan ska hellre syfta framåt med tanke på att bedöma genomförandet. När det gäller medborgarnas, invånarnas och migranternas rättigheter framhåller parlamentet att detta behöver göras från och med den dag då en rättsakt träder i kraft. Parlamentet anser att mer behöver göras för att få till stånd en korrekt tillämpning, bland annat genom samordning och samarbete mellan kommissionen, medlemsstaterna och byråer och genom stöd till medlemsstaterna via riktlinjer, praktiskt stöd och utbyte av bästa praxis. Olika skäl till varför EU-lagstiftningen inte tillämpas bör fastställas och hanteras, vid behov genom överträdelseförfaranden.

112.

Europaparlamentet anser att bättre kvalitet på unionslagstiftningen om området med frihet, säkerhet och rättvisa förutsätter en gemensam insats från medlemsstaterna och EU-institutionerna, för att man ska kunna utbyta information om varje enskilt nationellt system samt tillhandahålla korrekta rättsliga uppgifter (om tillämpliga nationella och regionala bestämmelser och normer), liksom uppgifter om genomförande och praxis. Parlamentet efterlyser ökad interinstitutionell samordning.

113.

Europaparlamentet beklagar att rådet inte involverar parlamentet i större utsträckning för att utarbeta strategidokument, t.ex. när det gäller strategin mot narkotika och strategin för den inre säkerheten.

114.

Europaparlamentet anser att utvecklingen av en europeisk rättskultur är en central förutsättning för att man ska kunna förverkliga området med frihet, säkerhet och rättvisa för medborgarna och för att säkerställa en bättre tillämpning av unionsrätten. Med tanke på detta efterlyser parlamentet mycket mer betoning på och finansiering för utbildning om unionsrätten för alla rättstillämpare. Parlamentet noterar vikten av att europeiska juridiska utbildningsprogram följer en nedifrån och upp-orienterad strategi, att man garanterar ökad tillgång till informationsresurser om EU-rätten med hjälp av webbteknik (dvs. en e-juridikportal), att kunskaperna om EU-rätten förbättras inom domstolsväsendet, liksom rättstillämparnas språkkunskaper, och att man inrättar och upprätthåller nätverk på detta område och alla andra åtgärder som förenklar deras dagliga samarbete för att säkra ömsesidigt förtroende och efterföljande samarbete och ömsesidiga erkännande.

115.

Europaparlamentet anser att det krävs riktlinjer, samstämmighet och riktmärken för området med frihet, säkerhet och rättvisa, och att sådana mål kräver att all framtida programplanering ska förberedas gemensamt av parlamentet, rådet och kommissionen i överensstämmelse med Lissabonfördraget.

116.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

30.11.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 408/21

—

med beaktande av årsrapporten från rådet till Europaparlamentet om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken,

—

med beaktande av artiklarna 2, 3, 21, 24 och 36 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

—

med beaktande av avdelning V i EU-fördraget och av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

—

med beaktande av artikel 21.3 i EU-fördraget, som föreskriver att den höga representanten ska bistå rådet och kommissionen när det gäller att säkerställa samstämmighet mellan de olika områden som omfattas av unionens yttre åtgärder,

—

med beaktande av artikel 24.3 i EU-fördraget, som föreskriver att medlemsstaterna aktivt och förbehållslöst ska stödja unionens utrikes- och säkerhetspolitik i en anda av lojalitet och ömsesidig solidaritet och ska respektera unionens åtgärder på detta område, samt avstå från varje handling som strider mot unionens intressen eller kan minska dess effektivitet som en sammanhållande kraft i de internationella relationerna, och att rådet och den höga representanten ska sörja för att dessa principer följs,

—

med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 14 december 2012,

—

med beaktande av slutsatserna från den interparlamentariska konferensen om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken av den 6 september 2013,

—

med beaktande av kommissionens och vice ordförandens/den höga representantens gemensamma meddelande av den 11 december 2013 till Europaparlamentet och rådet om EU:s övergripande strategi för externa konflikter och kriser (JOIN(2013)0030),

—

med beaktande av sin rekommendation av den 13 juni 2013 till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet och kommissionen om översynen 2013 av Europeiska utrikestjänstens organisation och funktionssätt (1) och av översynen av Europeiska utrikestjänsten 2013 som lades fram av den höga representanten i juli 2013 (2),

—

med beaktande av parlamentets resolutioner om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, särskilt sin resolution av den 22 november 2012 om den gemensamma säkerhets- och försvarspolitikens roll vid klimatstyrda kriser och naturkatastrofer (3),

—

med beaktande av det europeiska samförståndet om utveckling,

—

med beaktande av rapporten av den 15 oktober 2013 från vice ordföranden/den höga representanten om den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken,

—

med beaktande av Europeiska utrikestjänstens rapport om översynen av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitikens krishantering, antagen av kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik den 18 juni 2013,

—

med beaktande av FN-stadgan,

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandena från utskottet för utveckling och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A7-0138/2014), och av följande skäl:

A.

Det är redan ett krav enligt Lissabonfördraget och de nuvarande beslutsprocesserna att ”unionen skall sörja för samstämmigheten mellan de olika områden som omfattas av dess yttre åtgärder och mellan dessa och övrig politik”. Detta mål skulle dra fördel av att man stärkte Europaparlamentets roll i de yttre förbindelserna.

B.

Övergripande avser inte bara ett gemensamt utnyttjande av EU:s instrument och resurser, utan även ett delat ansvar hos EU-aktörer och medlemsstater, vars politik, åtgärder och stöd bör bidra till att EU:s yttre åtgärder blir mer samstämda och effektiva.

C.

I och med Lissabonfördraget har EU nyligen erhållit nya instrument för yttre åtgärder som gör att unionen kan ta fram en mer aktiv, enad och genuint egen utrikespolitik.

1.

Europaparlamentet konstaterar att viktiga geostrategiska förändringar är på gång, framför allt för att det har uppstått en multipolär internationell arena där nya aktörer eftersträvar konkurrenskraftiga regionala och internationella ambitioner, det ömsesidiga beroendet ökar, asymmetriska hot med flera dimensioner framträder, Förenta staternas säkerhetspolitik omfokuseras mot Asien och Stillahavsområdet, kampen över försörjningstrygghet när det gäller energi och resurser ökar, effekterna av klimatförändringarna förvärras och en allvarlig, utdragen global ekonomisk och finansiell kris påverkar alla EU:s medlemsstater.

2.

Europaparlamentet betonar att EU i ett sådant geopolitiskt klimat måste bevara och främja sina värden, intressen och sin stabilitet på den internationella arenan samt slå vakt om sina medborgares säkerhet och välstånd. Parlamentet betonar att detta förutsätter en fräsch metod för att tillsammans med våra strategiska parter utforma en ny, multipolär världsordning som inkluderar alla, som är trovärdig, rättvis och stödjande samt bygger på respekten för mänskliga rättigheter, rättsstaten och demokratin, och som syftar till att uppnå en lösning på meningsskiljaktigheter utan att man tar till väpnad konflikt.

3.

Europaparlamentet betonar att EU:s styrka ligger i dess potential att mobilisera resurser inom alla diplomatiska, säkerhets- och försvarsrelaterade, ekonomiska, handels- och utvecklingspolitiska samt humanitära styrmedel, i full överensstämmelse med bestämmelserna i FN-stadgan. Att använda dessa styrmedel inom ramen för en övergripande strategi ger unionen unik flexibilitet att på ett effektivt sätt ta itu med de mest krävande internationella frågorna och uppnå sina egna politikmål.

4.

Europaparlamentet betonar vikten av effektiv samordning och samstämdhet i Europeiska unionens yttre åtgärder. Parlamentet instämmer med att områdena utveckling, politik och säkerhet är beroende av varandra och att det mervärde som EU ger vid hanteringen av komplexa krissituationer ligger i dess kapacitet att skapa sektorsövergripande och interinstitutionella synergier för att tillhandahålla hållbara resultat på plats och uppnå långsiktiga strategiska mål.

5.

Parlamentet betonar att den övergripande strategin idag betraktas av alla berörda internationella aktörer (bland dem multilaterala organisationer och stater) som det bästa sättet att strukturera ett effektivt svar på kriser med många dimensioner och att främja människors säkerhet globalt sett. Detta hänger direkt ihop med att man långvarigt erkänner att försök att skapa stabilitet via en enda strategi sannolikt kommer att misslyckas.

6.

Europaparlamentet påminner framför allt om att FN sedan 2006 har utvecklat konceptet en ”integrerad strategi” för konflikter och situationer efter konflikter och att Natos medlemmar vid toppmötet i Lissabon 2010 antog ett nytt strategiskt koncept där man efterlyste en övergripande strategi för krishantering.

7.

Europaparlamentet understryker att Lissabonfördraget ger en ram för unionen att komma fram till en mer sammanhållen, gemensam och omfattande strategi för effektivt upprätthållande av unionens yttre förbindelser, bland annat genom inrättandet av unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, som även är kommissionens vice ordförande och ordförande för rådet (utrikes frågor) och därmed har ett tredubbelt mandat, samt genom inrättandet av den enhetliga och effektiva Europeiska utrikestjänsten.

8.

Europaparlamentet beklagar att det trots Lissabonfördragets innovationer saknas framsteg med samstämdheten i unionens yttre åtgärder på områden med anknytning till säkerhet, humanitära frågor, utveckling, handel, energi, miljö, migration och andra globala frågor. Parlamentet oroar sig över att kommissionen ofta har en restriktiv inställning, genom att den värnar om sin egen behörighet på dessa områden och minimerar samordningsfunktionerna med Europeiska utrikestjänsten.

9.

Europaparlamentet uppmanar bestämt medlemsstaterna att uppfylla sina fördragsenliga åtaganden att aktivt stödja unionens utrikes- och säkerhetspolitik i en anda av ömsesidig solidaritet och att i sin egen politik respektera unionens åtgärder på detta område. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta på sig en konstruktiv uppgift genom att främja strategisk samordning av politiken på unionsnivå. Parlamentet betonar att EU:s utrikespolitik endast kan blir verkningsfull om medlemsstaterna är beredda och har förmågan att utforma gemensamma politiska riktlinjer, särskilt inom multilaterala organisationer som FN.

10.

Europaparlamentet välkomnar det gemensamma meddelandet av den 11 december 2013 om EU:s övergripande strategi för externa konflikter och kriser. Parlamentet beklagar dock att man i det snarare förlitar sig på befintliga processer i stället för att försöka undersöka nya konkreta sätt att underlätta institutionellt och praktiskt samarbete.

11.

Europaparlamentet insisterar på att den övergripande strategin är alla EU-aktörers och EU-institutioners gemensamma ansvar både i medlemsstaterna och på ort och ställe i tredjeländer, och att den samtidigt helt och fullt måste respektera varje enskild institutions och aktörs specifika behörighet.

12.

Europaparlamentet uppmanar till aktivt engagemang och dialog med medborgarna och det civila samhället för att säkerställa legitimitet och samsyn när det gäller den övergripande strategin och EU:s utrikespolitik i allmänhet.

13.

Europaparlamentet anser att följande fyra områden bör tas upp som utgångspunkt för övergången från koncept till konkret handling inom ramen för den övergripande strategin:

14.

Europaparlamentet anser att den övergripande strategin bör förstås som det samordnade arbetet inom alla berörda institutioner (Europeiska utrikestjänsten och kommissionens relevanta enheter, bl.a. GD Humanitärt bistånd och civilskydd (Echo), GD Utveckling och samarbete, GD Handel och GD Utvidgning, men även parlamentet och rådet) vilka eftersträvar gemensamma mål inom en överenskommen ram som utformats på unionsnivå och utnyttjar dess mest relevanta styrmedel, däribland den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP) när säkerhetsläget så kräver. Parlamentet menar att institutionella och förfarandemässiga tillkortakommanden hittills i hög grad har lagt hinder i vägen för en sådan samstämd EU-utrikespolitik i de flesta krisområden där unionen vidtagit åtgärder och på så vis skadat EU:s trovärdighet som global aktör och garant för säkerheten.

15.

Europaparlamentet påminner om att Europeiska utrikestjänsten och vice ordföranden/den höga representanten med tredubbelt mandat inrättades genom Lissabonfördraget för att EU:s utrikespolitiska åtgärder ska vara enhetliga, samstämmiga, synliga och effektiva. Parlamentet understryker att man hittills inte har dragit full nytta av potentialen hos alla de tre mandaten. Parlamentet vill att vice ordföranden/den höga representanten ska ha en central samordnarroll såsom kommissionens vice ordförande, en roll som bör stärkas inom själva kommissionen genom regelbundna institutionaliserade sammanträden i Relex’ kommissionärskollegium under överinseende av vice ordföranden/den höga representanten, utvidgat till att omfatta andra relevanta kommissionsledamöter. Parlamentet efterlyser en omedelbar reform av Europeiska utrikestjänsten på grundval av 2013 års översyn och parlamentets riktlinjer för att på bästa sätt utnyttja de knappa ekonomiska resurserna.

16.

Europaparlamentet betonar att samarbete är avgörande, men att alla institutioners och medlemsstaters behörighet och förfaranden också bör respekteras fullt ut. Därför uppmanar parlamentet alla EU-aktörer att agera i god tro och göra sitt yttersta för att möjliggöra tillämpningen av en övergripande strategi.

17.

Europaparlamentet framhåller att en övergripande strategi förutsätter lyhörda, flexibla och effektiva strukturer inom Europeiska utrikestjänsten. Parlamentet påminner om att Europeiska utrikestjänstens institutionella utformning bör vara smidig för att kunna garantera effektiva beslut och effektivt utnyttjande av dess instrument, bland annat de civila och militära instrumenten inom GSFP, i enlighet med den begäran som framfördes i parlamentets betänkande om detta ämne från 2013.

18.

Europaparlamentet betonar att utvecklingen av en övergripande strategi även bör säkra jämställdhetsintegrering och balans vid utformning, utveckling och genomförande av unionens samtliga yttre åtgärder.

19.

Europaparlamentet betonar att medling och dialog är viktiga för att förebygga och lösa konflikter på ett fredligt sätt. Parlamentet berömmer Europeiska utrikestjänsten för de framsteg som den gjort i stärkandet av sin medlingskapacitet, upprepar sitt stöd för att ytterligare stärka Europas kapacitet på detta område och kräver att medling görs till ett viktigt standardinslag i alla framtida övergripande strategier för en viss krisregion. Parlamentet betonar sin roll i att utforma och övervaka den gemensamma utrikespolitiken och uppmanar nästa parlament att se till att den är effektiv och framför allt samstämd. Parlamentet påminner om sitt åtagande att aktivt delta i valövervakning, medling och demokratistöd. Parlamentets deltagande i medlingsprocesserna i Ukraina och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien (Fyrom) har visat vilken viktig roll parlamentsledamöter kan spela på detta område.

20.

Europaparlamentet påminner om att särskild uppmärksamhet bör fästas vid att man respekterar principerna för det humanitära biståndet (oberoende, opartiskhet och neutralitet). Garanterat tillträde till drabbade befolkningar och säkerhet för biståndsarbetarna beror enligt parlamentet framför allt på hur inflytelserika aktörer på fältet uppfattar dem. Parlamentet framhåller att de bör betraktas som oberoende av alla partipolitiska överväganden. Parlamentet påminner dock om att kommissionens generaldirektorat för humanitärt bistånd och civilskydd (Echo) fortfarande är en del av EU och är därför av den bestämda uppfattningen att man bör göra mer för att stärka samarbetet och samordningen mellan Echo och Europeiska utrikestjänsten.

21.

Europaparlamentet välkomnar det gemensamma meddelandet av den 11 december 2013 om EU:s övergripande strategi för externa konflikter och kriser (JOIN(2013)0030), som innebär en möjlighet att förtydliga och genomföra strategin i det nya institutionella sammanhanget efter Lissabonfördraget och att stärka EU:s åtagande att arbeta inom breda ramar i sina yttre förbindelser. Parlamentet är medvetet om de betydande utmaningar som ligger i att främja och genomföra en sådan ambitiös politik. Parlamentet välkomnar särskilt den tonvikt som läggs på sambandet mellan säkerhet och utveckling, vilket bör vara en viktig grundprincip i tillämpningen av en övergripande EU-strategi.

22.

Europaparlamentet stöder kraftfullt idén om mer samstämda yttre åtgärder, och betonar att EU inte bör anta en snäv definition av den övergripande strategin. Parlamentet välkomnar att det gemensamma meddelandet främjar en förståelse av den övergripande strategin, som omfattar alla skeden av konfliktcykeln eller andra yttre kriser, inom ramen för tidig varning och beredskap, konfliktförebyggande, krishantering och åtgärder för tidig återhämtning samt stabilisering och fredsbyggande för att hjälpa länder att återfå en hållbar och långsiktig utveckling. Parlamentet påminner om att utrikespolitiska målsättningar inte bör ställas i motsättning till utvecklingsprinciper och principgrundade humanitära insatser, eftersom alla tre politikområden kompletterar varandra.

23.

Europaparlamentet påminner om att artikel 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) fastställer principen om en politik på området för utvecklingssamarbete, och framhåller risken för spänningar mellan å ena sidan politiken på området för utvecklingssamarbete och å andra sidan den övergripande strategin för krishantering utanför EU. Parlamentet betonar att huvudsyftet med EU:s utvecklingspolitik är att utrota fattigdomen och att det därför är av avgörande betydelse att fattigdomsbekämpningen inte marginaliseras i EU:s utrikespolitik och att den övergripande strategin inte urholkar utvecklingssamarbetets civila karaktär. Parlamentet noterar att det gemensamma meddelandet ger vice ordföranden/den höga representanten och kommissionens ordförande ansvaret för att sörja för de yttre förbindelsernas strategiska och operativa samstämdhet, även när det gäller den inre politikens yttre effekter. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och kommissionens ordförande att förbinda sig att göra detta.

24.

Europaparlamentet påminner om att både artikel 214 i EUF-fördraget och 2008 års europeiska samförstånd om humanitärt bistånd värnar om principgrundade humanitära insatser. De humanitära principerna om humanitet, neutralitet, opartiskhet och oberoende bör tryggas, eftersom de är centrala såväl för effektiva humanitära insatser som för aktörernas säkerhet. Parlamentet framhåller med bestämdhet att terroristbekämpning och säkerhetsagendor inte får hindra de humanitära aktörerna från att kunna ge sitt stöd och att humanitärt bistånd aldrig får tjäna politiska syften eller betraktas som ett krishanteringsverktyg. Parlamentet påpekar att det humanitära biståndet för att nå behövande befolkningar inte bara måste vara neutralt utan också uppfattas som neutralt. Parlamentet konstaterar att behovsbaserade humanitära insatser bör få ett visst handlingsutrymme men efterlyser samtidigt bredare kontakter med de humanitära aktörerna så att ramarna för hur dessa förhåller sig till den övergripande strategin kan definieras bättre.

25.

Europaparlamentet anser att det finns en stark koppling mellan utveckling och konfliktförebyggande arbete, eftersom fattigdom ofta är en central källa till och ett centralt resultat av konflikter. Parlamentet understryker att förebyggande insatser bidrar till fred, säkerhet och hållbar utveckling. Parlamentet välkomnar att det gemensamma meddelandet lägger tonvikten på förebyggande insatser, och efterlyser en förbättring av EU:s system för tidig varning. EU uppmanas att fortsätta att stödja länder i instabila situationer, för att ta itu med de grundläggande orsakerna och etablera fungerande och ansvariga institutioner som kan tillhandahålla grundläggande tjänster och bidra till fattigdomsminskning. Parlamentet understryker behovet av att utforma en EU-strategi för instabila stater som innebär att de principer för bräckliga stater som fastställts av OECD:s biståndskommitté DAC integreras i EU:s system tillsammans med målen för det nya ramverk för engagemang i instabila stater (New Deal) som man enades om i Busan i december 2011.

26.

Europaparlamentet välkomnar det åtagande om en långsiktig strategi som uttrycks i det gemensamma meddelandet, eftersom endast ett långsiktigt åtagande och en hållbar utveckling kan främja fred och säkerhet. Parlamentet efterlyser bättre samordning av EU-politikens kortsiktiga och långsiktiga mål, med vederbörlig hänsyn till lokala intressenters åsikter.

27.

Europaparlamentet understryker att EU:s övergripande strategi, för att bli verkningsfull, i största möjliga mån måste bygga på gemensam analys, bedömning och planering i hela EU-systemet och ha en tydlig ansvarsfördelning. I detta sammanhang pekar parlamentet på vikten av gemensam programplanering för att uppnå samstämda yttre åtgärder.

28.

Europaparlamentet anser att den övergripande strategin bör förankras djupt i en vision som delas av alla EU-aktörer och som avser det föränderliga strategiska sammanhang där EU:s insatser görs. Därför efterlyser parlamentet mer regelbunden och insynsvänlig information, politisk samordning och samverkan mellan EU-aktörerna under alla etapper av EU:s insatser. Vidare efterlyser parlamentet framtagande av formella strukturer där ett sådant utbyte kan ske och där tidig varning, situationsanalyser samt övervakning under och efter kriser kan utföras, möjligen genom integrering av befintliga strukturer (t.ex. EU SitRoom, centrumet för samordning av katastrofberedskap och Argus). Parlamentet upprepar att det behövs en ”krishanteringsstyrelse” inom Europeiska utrikestjänsten som bör ledas av vice ordföranden/den höga representanten och samla alla aktörer av relevans för krishanteringen.

29.

Europaparlamentet anser att en övergripande strategi också förutsätter bättre samordning, under vice ordförandens/den höga representantens ledning, med sådana inrikespolitiska EU-strategier som har en betydande utrikespolitisk dimension, t.ex. den inre marknaden, migration, miljö och energi.

30.

Europaparlamentet efterlyser bättre överensstämmelse mellan handelspolitiken och den gemensamma utrikespolitiken, bland annat när det gäller mänskliga rättigheter och utveckling.

31.

Europaparlamentet betonar att svag samordning och politisk planering bland de berörda institutionerna delvis är orsaken bakom det svaga genomförandet av EU:s utrikespolitiska strategier på fältet. Parlamentet noterar att situationen håller på att förbättras efter det att EU-delegationerna tog över samordningsfunktionen på området, men att större framsteg måste göras för att ytterligare förbättra genomförandet av EU:s utrikespolitiska strategier på fältet, särskilt när det gäller krisområden och strategier med anknytning till Gusps verksamhet.

32.

Europaparlamentet kräver att EU:s kapacitet att ta itu med globala utmaningar, framför allt klimatdiplomatin, stärks. Parlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten att identifiera politiska avvägningar och göra politiska kompromisser genom att sammanföra klimat och andra aspekter av EU:s förbindelser med partnerländer. Parlamentet hoppas att utrikestjänsten inför FN:s klimatkonferens i Paris 2015 kommer att börja använda sitt omfattande nätverk av EU-delegationer runtom i världen för att fördjupa den europeiska förståelsen av de intressen och den inrikespolitik som ligger bakom partnerländernas klimatåtgärder.

33.

Europaparlamentet understryker parlamentets avsikt att se till att unionens externa finansieringsinstrument för perioden 2014–2020 är utformade så att de underlättar tillämpningen av en övergripande strategi på unionens yttre förbindelser, särskilt genom att inrätta instrument som fungerar över sambandet mellan konfliktförebyggande, krishantering, fredsskapande, utvecklingssamarbete och stärkta strategiska partnerskap. Parlamentet betonar att det nya partnerskapsinstrumentet även ger EU ett verktyg som åtföljer den utrikespolitiska verksamheten med tredjeländer finansiellt. Parlamentet är fast beslutet att utöva sin fullständiga demokratiska kontroll över genomförandet av dessa instrument för att se till att unionens viktiga men ändliga resurser används ändamålsenligt och kostnadseffektivt i syfte att uppnå resultat. Parlamentet understryker att det har rätt att som en del av halvtidsöversynen av de externa finansiella instrumenten granska genomförandet av dessa instrument och göra de ändringar som eventuellt behövs.

34.

Europaparlamentet beklagar EU:s bristande ambition i fråga om budgeten för yttre åtgärder för perioden 2014–2020. Parlamentet efterlyser bättre föregripande av den finansiering som behövs för att genomföra EU:s strategier och beklagar att unionens insatser i vissa fall har försenats på grund av finansiella svårigheter. Parlamentet vill att sådana befintliga strukturproblem ska åtgärdas i framtiden, bland annat genom att man utnyttjar de nya bestämmelser om att stärka kapaciteten för deltagande i och utplacering av civila stabiliseringsuppdrag (artikel 4c) som ingår i instrumentet för stabilitet och fred. Parlamentet påminner också om behovet att se över finansieringsmekanismen för militära GSFP-insatser (den s.k. Athena-mekanismen) för att åstadkomma ett lämpligare och rättvisare delande av kostnaderna för EU:s militära insatser, och på så vis göra det möjligt för medlemsstaterna att bidra till dem genom styrkebidrag eller finansiering av stödkostnader.

35.

Europaparlamentet påminner vice ordföranden/den höga representanten om att parlamentet har sett över unionens externa finansiella instrument för perioden 2014–2020 för att möjliggöra stärkande av kapaciteten för likasinnade aktörer på internationell och regional nivå, på regeringsnivå och i det civila samhället som är beredda att arbeta med unionen för att uppnå mål samtidigt som våra grundläggande värden, såsom främjande av demokrati, upprätthålls.

36.

Europaparlamentet välkomnar att EU nyligen tagit fram regionala strategier för att fastställa politiska prioriteringar, informera om politiska mål, samordna politisk respons, bygga partnerskap och fokusera på resursanvändningen. Parlamentet efterlyser systematiskt utarbetande av EU-strategier för att strukturera samstämmiga EU-åtgärder på fältet, som bör skisseras i samarbete mellan Europeiska utrikestjänsten och kommissionens relevanta enheter (särskilt GD Utveckling och samarbete samt Echo), under ledning av vice ordföranden/den höga representanten. Parlamentet uppmanar kommissionen att aktivt engagera sig i sina behörighetsområden redan från första början av denna samordning.

37.

Europaparlamentet insisterar på att sådana strategier tydligt bör ange EU:s mål och prioriteringar samt ett specifikt tidsschema för genomförandet, och även slå fast vilka styrmedel som är lämpligast för åtgärder (allt från bland annat humanitärt bistånd och utvecklingsbistånd till diplomatiska åtgärder och förlikning, ekonomiska påföljder samt GSFP). Parlamentet framhåller att GSFP:s uppgifter och bidrag bör ingå i den inledande politiska analysen och definitionen av målen för politiken, vilket därmed gör det lättare att på ett tidigt stadium involvera personer med ansvar för planeringen av GSFP och de relevanta parlamentariska organen på europeisk och nationell nivå. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang den positiva utvecklingen av en politisk ram för krishantering i samband med GSFP-uppdrag och -insatser, och vill att ramen ska utvidgas för samtliga krishanteringsinitiativ.

38.

Europaparlamentet välkomnar i synnerhet EU:s strategiska ram för Afrikas horn, som syftar till att skapa stabilitet i denna strategiska region genom att bekämpa sjöröveri och dess bakomliggande orsaker, inrätta legitima myndigheter i Somalia och främja regionalt samarbete genom att samtidigt utnyttja EU:s externa instrument, i samarbete med berörda partner i området. Parlamentet påminner dock om att EU:s insatser i regionen har byggts upp mot bakgrund av banbrytande GSFP-initiativ (särskilt Eunavfor Atalanta och EUTM Somalia), som därefter har följts upp med hjälp av andra EU-instrument, vilket innebär att den övergripande strategin för Afrikas horn snarare är ett empiriskt och pragmatiskt efterhandsresultat än en välutformad och planerad strategi. Parlamentet är fast övertygat om att man i framtiden måste utarbeta EU-strategier innan EU engagerar sig i en region, och inte i efterhand.

39.

Europaparlamentet beklagar att EU ofta inte lyckas genomföra strategierna även om de har fastställts, utan i stället måste vidta oförutsedda åtgärder och nödåtgärder. Parlamentet påminner om att detta varit fallet särskilt i Sahelregionen, för vilken man enhälligt hade godkänt ett mycket omfattande och välförberett EU-strategidokument (2011 års EU-strategi för säkerhet och utveckling i Sahel), som dock inte genomfördes på ett tillfredsställande sätt förrän situationen i Mali hade försämrats dramatiskt. Parlamentet vill att man analyserar de erfarenheter som gjorts i detta särskilda fall, och – mer generellt – förbättrar analyserna av tidiga varningar i centrala instabila regioner, i syfte att etablera initiativ för konkret konfliktförebyggande och förlikning samt därmed stärka insatserna i ett tidigt skede genom en politisk övergång från reaktionsinriktade strategier till en mer lämplig och effektiv förebyggandeinriktad strategi.

40.

Europaparlamentet påpekar att många aktuella nationella, regionala och internationella konflikter också är klimatdrivna och att den övergripande strategin följaktligen måste införliva konceptet ”människors säkerhet”. Parlamentet påminner om den analys som offentliggjordes av FN:s miljöprogram (Unep) i december 2011 om situationen i Sahel-regionen, där det konstateras att stigande temperaturer har lett till vattenbrist. Detta har utsatt lokalbefolkningen för hårda påfrestningar, eftersom deras försörjning är beroende av naturresurser som jordbruk, fiske och betesdrift, och i vissa fall lett till våld och väpnade konflikter.

41.

I de fall där kriser inte kan undvikas anser Europaparlamentet bestämt att EU måste kunna planera och utnyttja lämpliga civila och militära resurser samt mobilisera kompletterande EU-instrument, snabbt och effektivt över hela spektrumet av krishanteringsinsatser, även i samband med humanitära kriser. Parlamentet uppmanar till genomförande av tillämpliga artiklar i fördraget avseende snabb insats, däribland artikel 44 i EU-fördraget, och understryker i detta sammanhang att det finns ett behov av experter på politiska och säkerhetsrelaterade frågor i de relevanta EU-delegationerna.

42.

Europaparlamentet framhåller att EU bör kunna befästa freden och stabiliteten på längre sikt. Parlamentet efterlyser tydliga övergångsstrategier som ska fastställas långt i förväg mellan å ena sidan kortsiktiga krishanteringsinstrument (särskilt diplomatiska instrument, instrument inom ramen för GSFP och Echo samt det nya instrumentet för stabilitet och fred) och å andra sidan instrument efter kriser (särskilt instrumentet för stabilitet och fred samt utvecklingsbistånd), i syfte att upprätthålla de framsteg som uppnåtts på området. Parlamentet välkomnar – som ett första steg av stor betydelse – det effektiva samarbetet mellan Europeiska utrikestjänsten och kommissionen till stöd för GSFP-uppdraget i Mali, liksom det faktum att man på ett tidigt stadium överväger en tillbakadragandestrategi för EUTM Mali.

43.

Europaparlamentet uppmanar EU att göra mer för att agera samfällt på nationell nivå, med en klar ansvarsfördelning under ledning av en delegationschef som ansvarar för genomförandet av EU:s utrikespolitik i det berörda landet och fungerar som samordnare på lokal nivå med medlemsstaterna, värdregeringen, det civila samhället och andra internationella partner. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ansluta sig till en enad EU-åtgärd i tredjeländer och se till att samordningen och genomförandet av åtgärder på plats vederbörligen sker i samförstånd med EU:s institutioner, nämligen kommissionen och Europeiska utrikestjänsten. Parlamentet beklagar i detta hänseende att oberoende åtgärder från medlemsstater i tredjeländer, särskilt efter konflikter och i samhällen som genomgår demokratisering, utan ordentlig samordning mellan dem och EU:s lokala delegationer, har visat sig ha negativ inverkan på EU:s mål och intressen, liksom på dess trovärdighet gentemot tredjelandet och andra internationella partner.

44.

Europaparlamentet betonar att en framgångsrik övergripande strategi också förutsätter att man utvecklar partnerskap utanför EU-institutionerna och medlemsstaterna som inbegriper andra internationella och multilaterala partner, strategiska partner, värdländer, regionala organisationer, civilsamhälleliga aktörer och den privata sektorn, med vederbörlig respekt för EU:s autonoma beslutsfattande.

45.

Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen EU att delta effektivt i arbetet i FN:s generalförsamling och utnyttja alla de befogenheter som det tillerkänts i egenskap av regional samarbetsorganisation.

46.

Europaparlamentet upprepar, i enlighet med Lissabonfördragets syfte att stärka EU:s utrikespolitik och EU:s roll när det gäller att slå vakt om den globala freden, säkerheten och rättsordningen, att en permanent plats i ett utvidgat säkerhetsråd fortfarande är ett viktigt, långsiktigt mål för unionen. Vice ordföranden/den höga representanten uppmanas att ta initiativ till utarbetandet av en gemensam ståndpunkt för medlemsstaterna i detta syfte. För att detta mål ska kunna förverkligas i framtiden bör arbetet inriktas på att i förväg samordna rådets ståndpunkter om upptagandet av nya medlemmar i FN:s säkerhetsråd och reformen av säkerhetsrådets beslutsfattande i riktning mot att eventuellt börja använda utvidgad kvalificerad majoritet.

47.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

30.11.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 408/28

—

med beaktande av sina resolutioner om tidigare årsrapporter från kommissionen och Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf),

—

med beaktande av kommissionens rapport av den 24 juli 2013 till rådet och Europaparlamentet Skydd av Europeiska unionens ekonomiska intressen – Bedrägeribekämpning – Årsrapport 2012 (COM(2013)0548) och dess följedokument (SWD(2013)0283, SWD(2013)0284, SWD(2013)0285, SWD(2013)0286) och SWD(2013)0287),

—

med beaktande av Olafs årsrapport 2012,

—

med beaktande av revisionsrättens årsrapport om genomförandet av budgeten för budgetåret 2012, samt de granskade institutionernas svar (1),

—

med beaktande av rådets förslag till förordning om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten (COM(2013)0534),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 17 juli 2013Förbättrad styrning av Olaf och stärkta rättssäkerhetsgarantier vid utredningar: En strategi i flera steg för inrättandet av Europeiska åklagarmyndigheten (COM(2013)0533),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 17 juli 2013Ett bättre skydd av unionens ekonomiska intressen: Inrättande av en europeisk åklagarmyndighet och reformering av Eurojust (COM(2013)0532),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 maj 2011 om skyddet för Europeiska unionens ekonomiska intressen genom straffrättsliga bestämmelser och administrativa utredningar – En integrerad politik för att se till att skattebetalarnas pengar används på rätt sätt (COM(2011)0293),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 24 juni 2011 om kommissionens strategi mot bedrägerier (COM(2011)0376),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 6 december 2012En handlingsplan för att stärka kampen mot skattebedrägeri och skatteundandragande (COM(2012)0722),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 september 2013Skyddet av Europeiska unionens budget fram till slutet av 2012 (COM(2013)0682),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 december 2013 om tillämpning av finansiella nettokorrigeringar hos medlemsstaterna inom jordbrukspolitiken och sammanhållningspolitiken (COM(2013)0934),

—

med beaktande av kommissionens rapport till Europaparlamentet och rådet EU:s rapport om insatserna mot korruption (COM(2014)0038),

—

med beaktande av rådets direktiv 2013/43/EU av den 22 juli 2013 om ändring av direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt vad gäller en frivillig och tillfällig tillämpning av förfarandet för omvänd betalningsskyldighet på leveranser av vissa varor och tjänster som är känsliga för bedrägeri (2),

—

med beaktande av rådets direktiv 2013/42/EU av den 22 juli 2013 om ändring av direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt vad gäller en mekanism för snabba insatser mot mervärdesskattebedrägeri (3),

—

med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om bekämpning genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägerier som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen (COM(2012)0363),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 250/2014 av den 26 februari 2014 om inrättande av ett program för främjande av verksamheter till skydd av Europeiska unionens ekonomiska intressen (Herkules III-programmet) och om upphävande av beslut nr 804/2004/EG (4),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU av den 26 februari 2014 om tilldelning av koncessioner (5),

—

med beaktande av artikel 325.5 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 (6),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget (7),

—

med beaktande av yttrande nr 1/2014 från övervakningskommittén för Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) om Olafs utredningsprioriteringar,

—

med beaktande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (8),

—

med beaktande av sin resolution av den 3 juli 2013 om årsrapporten för 2011 om skyddet av EU:s ekonomiska intressen – kampen mot bedrägerier (9),

—

med beaktande av sin resolution av den 15 september 2011 om EU:s insatser för att bekämpa korruption (10),

—

med beaktande av sin förklaring av den 18 maj 2010 om unionens insatser när det gäller att bekämpa korruption (11) samt kommissionens meddelande av den 6 juni 2011Insatser mot korruption på EU:s territorium (COM(2011)0308),

—

med beaktande av sin resolution av den 23 oktober 2013 om organiserad brottslighet, korruption och penningtvätt: rekommendationer med avseende på de åtgärder och initiativ som ska vidtas (12),

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet (A7-0195/2014), och av följande skäl:

A.

Enligt kommissionens beräkningar går 1 000 000 000 000 euro i potentiella skatteintäkter förlorade till följd av skattebedrägeri, skatteundandragande, skatteflykt och aggressiv skatteplanering varje år. Detta innebär en årlig kostnad på ungefär 2 000 euro för varje EU-medborgare.

B.

Skyddet av unionens ekonomiska intressen är en av de viktigaste frågorna på unionens politiska dagordning för att befästa och öka medborgarnas tillit och garantera att deras pengar används på rätt sätt.

C.

Lissabonfördraget har på ett betydande sätt förstärkt instrumenten för att skydda EU:s ekonomiska intressen och tvingar såväl EU som medlemsstaterna att bekämpa all olaglig verksamhet som påverkar unionens ekonomiska intressen.

D.

De stora skillnaderna mellan EU:s olika rättsliga system och traditioner gör skyddet av unionens ekonomiska intressen mot bedrägerier och annan olaglig verksamhet till en speciellt krävande, nödvändig och angelägen utmaning.

E.

För att skydda EU:s ekonomiska intressen och bekämpa bedrägerier krävs en helhetsstrategi med strategier för att bekämpa bedrägerier och korruption genom effektiva, enhetliga och likvärdiga rättsliga åtgärder i hela unionen. EU och medlemsstaterna har ett gemensamt ansvar för detta, och ett nära samarbete mellan kommissionen och medlemsstaterna är ännu viktigare i tider av budgetbegränsningar.

F.

Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) har ansvaret att skydda unionens ekonomiska intressen genom att utreda bedrägeri, korruption och annan olaglig verksamhet, och dess övervakningskommitté inrättades för att stärka och garantera Olafs oberoende genom att regelbundet övervaka genomförandet av Olafs utredningsarbete.

G.

Medlemsstaterna har det huvudsakliga ansvaret för genomförandet av ungefär 80 procent av unionens budget.

H.

Medlemsstaterna ansvarar för att beräkna det harmoniserade underlaget för mervärdesskatt, förändringar i tillämpade mervärdesskattesatser och uppbörden av egna medel. Dessa tre faktorer har en inverkan på unionens budget.

I.

På Europaparlamentets begäran har kommissionen nyligen sjösatt ett antal viktiga initiativ om strategiska åtgärder för bedrägeribekämpning.

J.

Omfattningen av skattebedrägerier, skatteundandragande i alla dess former och korruption i EU urholkar medborgarnas tillit till och förtroende för unionen, och det är nödvändigt att bättre garantera integritet och transparens när det gäller de offentliga utgifterna.

1.

Europaparlamentet betonar att såväl kommissionen som medlemsstaterna är skyldiga att göra allt för att bekämpa bedrägerier, korruption och annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen, vilket fastställs i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Parlamentet påminner om att nära samarbete och samordning mellan kommissionen och medlemsstaterna är nödvändigt för att säkerställa ett effektivt skydd för unionens ekonomiska intressen och att det därför är mycket viktigt att samarbetet och samordningen stärks och görs så effektiva som möjligt. Vidare påminner parlamentet om att det är lika viktigt att se till att dessa ekonomiska intressen skyddas vid uppbörden av EU:s medel som i samband med utgifter.

2.

Europaparlamentet betonar att bedrägeri är en avsiktlig regelstridig handling som i vissa fall utgör en straffbar gärning, medan en oriktighet innebär att en viss regel inte har följts. Parlamentet beklagar att kommissionen inte går till botten med bedrägerier och behandlar oriktigheter väldigt allmänt. Parlamentet påminner om att artikel 325 i EUF-fördraget handlar om bedrägerier och inte oriktigheter, och begär att det görs en åtskillnad mellan bedrägerier och fel eller oriktigheter.

3.

Europaparlamentet noterar kommissionens rapport till Europaparlamentet och rådet om skydd av Europeiska unionens ekonomiska intressen – Bedrägeribekämpning – Årsrapport 2012 (nedan kallad kommissionens årliga rapport). På parlamentets begäran har två nya aspekter tagits med i rapporten, nämligen

4.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, när den inleder förfarandet för att lägga fram årsrapporten om skyddet av unionens ekonomiska intressen, först lägga fram en rapport om uppföljning och tillämpning av parlamentets rekommendationer om den föregående årsrapporten om skyddet av unionens ekonomiska intressen, och ge en motiverad förklaring om de rekommendationer som den inte har beaktat eller inte har kunnat uppfylla. Parlamentet uppmanar också Olaf att göra samma sak för de åtgärder som parlamentet krävde i samma rapport.

5.

Europaparlamentet välkomnar de huvudinitiativ som kommissionen tagit på parlamentets begäran för att skapa ett nytt lagstiftningskomplex i EU för kampen mot bedrägerier, i synnerhet kommissionens förslag till direktiv om bekämpning genom straffrättsliga bestämmelser av bedrägerier som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen, vilket syftar till att förtydliga och harmonisera medlemsstaternas straffrättsliga bestämmelser om brott som rör unionens budget (COM(2012)0363), förslaget till rådets förordning om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten (COM(2013)0534), förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om Europeiska unionens byrå för straffrättsligt samarbete (Eurojust) (COM(2013)0535) samt ändringen av förordning (EG) nr 1073/1999 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF), som handlar om en förstärkning av de processuella rättigheterna för personer som berörs av Olafs utredningar. Parlamentet uppmärksammar vikten av att dessa olika rättsakter är välavpassade och grundligt utvärderade. Rådet uppmanas att ta den tid som behövs och inte slutföra förhandlingarna i hast, så att en robust europeisk rättslig ram utvecklas och de befintliga institutionella verktygen för skyddet för unionens ekonomiska intressen förstärks. Parlamentet betonar att en förhastad övergång till ett fördjupat samarbete måste undvikas. Parlamentet välkomnar också handlingsplanen för att trappa upp kampen mot skattebedrägerier och skatteundandragande samt reformen av mervärdesskatten i EU, som båda inleddes 2011.

6.

Europaparlamentet konstaterar att antalet oriktigheter med bedrägligt uppsåt i stort sett var oförändrade under 2012 jämfört med 2011, med 1 231 oriktigheter som rapporterades som bedrägerier, samtidigt som budgetkonsekvenserna av dessa minskade något, till totalt 392 miljoner euro. Parlamentet konstaterar att sammanhållningspolitiken och jordbruket – särskilt landsbygdsutveckling och fiskeri – fortfarande är de två områden som är mest utsatta för bedrägerier med uppskattade budgetkonsekvenser på 279 respektive 143 miljoner euro. Parlamentet betonar dock att antalet oriktigheter med bedrägligt uppsåt och de belopp det handlar om hänför sig till den bredaste definitionen av bedrägerier och inte bör ses som en tillförlitlig måttstock för bedrägeriernas omfattning. Parlamentet begär att tydlig åtskillnad görs mellan bedrägerier, felaktigheter och oriktigheter i årsrapporten för 2013 om skyddet av EU:s ekonomiska intressen – kampen mot bedrägerier.

7.

Europaparlamentet konstaterar att antalet fall av andra oriktigheter än bedrägerier som rapporterats till kommissionen under 2012 ökade med omkring 6 procent jämfört med 2011, med budgetkonsekvenser på omkring 2 900 000 000 euro (detta var mer än dubbelt så mycket som 2011 och påverkade i synnerhet sammanhållningspolitiken och de direkta utgifterna). Även om ökningen främst beror på effekter av oriktigheter som rör stora belopp är det oroande att den också avspeglar systematiska oriktigheter som rapporterats när program avslutas.

8.

Europaparlamentet noterar att kommissionens korrigerande åtgärder gentemot medlemsstaterna ökade betydligt under 2012, särskilt inom sammanhållningspolitiken, och uppgick till 3 700 000 000 euro, vilket återspeglar bland annat avslutandet av programperioden 2000–2006.

9.

Europaparlamentet konstaterar att de rekommendationer som kommissionen gav medlemsstaterna 2011 – i synnerhet om rapporterade bedrägerier och andra oriktigheter, återvinning av belopp som betalats ut felaktigt, övervakning av resultaten av brottsutredningar och förbättring av den nationella bedrägeristatistiken – överlag var adekvata, men beklagar att ett antal problem inte togs upp i tillräcklig utsträckning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att följa upp kommissionens rekommendationer från 2011 och 2012, att se till att de rekommendationer som kommissionen gav dem i sin rapport 2012 följs till fullo och att ge en motiverad förklaring när detta inte har varit möjligt.

10.

Europaparlamentet föreslår att man tittar på möjligheten att inrätta en grupp med europeiska tulltjänstemän specialiserade på bedrägeribekämpning som skulle arbeta jämsides med de nationella tullmyndigheterna.

11.

Europaparlamentet konstaterar att det belopp som skulle återvinnas till följd av bedrägerier och andra fall av oriktigheter i fråga om traditionella egna medel under 2012 uppgick till 444 miljoner euro, varav 208 miljoner euro redan hade återvunnits av medlemsstaterna. Parlamentet noterar att ytterligare 83 miljoner euro återvanns under 2012 rörande fall som upptäcktes mellan 1989 och 2011.

12.

Europaparlamentet beklagar att de egna medlen inte längre utgör den främsta källan till EU:s budgetintäkter, utan uppgår till 20 procent av dessa, vilket gör att en korrekt uppbörd av mervärdesskatt och tullar får direkta konsekvenser inte bara för medlemsstaternas ekonomier och unionens budget utan även för de europeiska skattebetalarna. Parlamentet påminner om att kommissionens beräkningar visar att skattebedrägerier och skatteundandragande kostar EU omkring 1 biljon euro varje år, vilket motsvarar cirka 2 000 euro per år och EU-medborgare.

13.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens handlingsplan för att trappa upp kampen mot skattebedrägeri och skatteundandragande. Parlamentet understryker att såväl kommissionen som medlemsstaterna även i fortsättningen måste ge högsta prioritet åt kampen mot skattebedrägeri och skatteundandragande. Det är därför nödvändigt att utveckla en strategi för förstärkt samarbete och samordning i flera dimensioner mellan medlemsstaterna själva och med kommissionen. Denna strategi skulle göra det möjligt att bättre använda befintliga instrument, konsolidera gällande lagstiftning, anta förslag under behandling och samarbeta administrativt. Ett förstärkt samarbete mellan skattemyndigheter, polis och rättsliga myndigheter inom ett enskilt land är också väsentligt. Särskild uppmärksamhet bör ägnas utvecklingen av mekanismer för förebyggande och tidig upptäckt, utvärdering av resultat, förbättrad uppbörd av intäkter samt en effektivare övervakning av tulltransiteringen, eftersom detta är ett av de områden som fortfarande är drabbat av den mest omfattande systemkorruptionen i Europa. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vara mer aktiva på internationell nivå i syfte att fastställa normer för samarbete som framför allt är baserade på principerna om öppenhet, god förvaltning och informationsutbyte.

14.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att regelbundet göra jämförande analyser av effektivitetsskillnaderna i de nationella systemen för uppbörd av traditionella egna medel, särskilt genom att fastställa och sprida bästa praxis när det gäller en ändamålsenlig återvinningsprocess i samtliga medlemsstater, och vid behov föreslå nödvändiga åtgärder.

15.

Europaparlamentet ser med oro på att antalet oriktigheter med bedrägligt uppsåt som rapporterades påverka inkomsterna från traditionella egna medel under 2012 totalt var 20 procent högre än genomsnittet för perioden 2008–2012, även om det numerärt sett höll sig stabilt.

16.

Europaparlamentet efterlyser en närmare analys av skillnaderna mellan de beräknade nivåerna av intäkter från mervärdesskatt och de faktiska nivåerna av uppburna intäkter, och begär att detta ska finnas med i kommissionens rapport i syfte att ge en tydligare bild av förlusterna för unionens anslag. Parlamentet upprepar att kommissionen och medlemsstaterna måste göra bekämpningen av skatteundandragande och den underjordiska ekonomin till ett permanent mål.

17.

Europaparlamentet är tillfreds över att 98 procent av de totala identifierade traditionella egna medlen uppbärs i enlighet med reglerna, men uppmanar kommissionen att fortsätta sina ansträngningar för att ta itu med de 2 procent som drabbas av bedrägerier och oriktigheter.

18.

Europaparlamentet noterar att tillsynsorgan har lagt märke till ett ökat missbruk av systemet för förflyttning och kontroll av punktskattepliktiga varor (EMCS) från kriminella gruppers sida. Parlamentet anser att det finns en brist på fysiska kontroller av varor som transporteras inom ramen för EMCS, och betonar att ytterligare satsningar på kontroller kan leda till en ökning av uppburna skatter och ett ökat förebyggande av skatteundandragande. Enligt artiklarna 21.3 och 24.3 i rådets direktiv 2008/118/EG ska avsändarmedlemsstatens och destinationsmedlemsstatens behöriga myndigheter göra en elektronisk kontroll av uppgifterna på det preliminära elektroniska administrativa dokumentet och i mottagningsrapporten. Parlamentet är starkt övertygat om att kriterier bör fastställas enligt vilka varor som är redo att avsändas och/eller som är mottagna måste inspekteras fysiskt av den behöriga institutionen i medlemsstaten.

19.

Europaparlamentet framhåller att utökade inspektioner också kan ha den ytterligare fördelen att de undanröjer de företag eller bulvanföretag som startats av brottslingar enbart för att underlätta deras bedrägerier. Aktuell information om avsändning och mottagande av punktskattepliktiga varor bekräftas i EMCS av affärsaktörerna själva. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta initiativ för att skärpa rätten till tillgång till EMCS och även kräva en omfattande historik av efterlevnad före handeln, så att det blir möjligt att bevilja affärsaktörer status som ”ekonomisk operatör med fullmakt” (”betrodda affärsaktörer”) så att bara dessa aktörer kan hantera EMCS direkt på egen hand. Parlamentet uppmanar kommissionen att presentera resultatet av de pågående utredningarna avseende behovet att ändra direktiv 2008/118/EG.

20.

Europaparlamentet begär att medlemsstaternas kontroller av personer och företag som ansöker om tillgång till registret ska bli hårdare och mer omfattande. Parlamentet inser att varor enkelt kan feldeklareras i syfte att undvika punktbeskattning, och efterlyser därför mer samarbete med skattemyndigheterna.

21.

Europaparlamentet anser att de tidsfrister som medges för förflyttning av punktskattepliktiga varor mellan auktoriserade lager är orealistiskt långa. Parlamentet påpekar att dessa tidsfrister tillåter flera förflyttningar på samma deklaration och omdirigering innan leveransdatumet läggs in i systemet. Parlamentet begär att den behöriga myndigheten i medlemsstaten med den deklarerade destinationen och den nya destinationen omedelbart ska informeras av avsändaren om förändringar. Parlamentet begär vidare att den maximala tillåtna tiden för överlämning av rapporten om mottagande av punktskattepliktiga varor ska vara en arbetsdag och att restiden bör beräknas och fastställas för varje leverans i enlighet med den typ av transportmedel som används och avståndet mellan platserna för avsändande och destination.

22.

Europaparlamentet anser att de garantier som krävs för att etablera tullager är för låga i förhållande till värdet på de punktskattepliktiga varorna. Det bör finnas en variabel som beror på typen av varor och nivån på den handel som faktiskt sker.

23.

Europaparlamentet är bekymrat över att medlemsstaterna har genomfört sina egna EMCS-system på grundval av brett definierade krav från kommissionen. Parlamentet begär i detta sammanhang att kommissionen tar initiativ till ett mer enhetligt system inom EU.

24.

Europaparlamentet noterar att 193 000 000 000 euro i mervärdesskatteintäkter (1,5 procent av BNP) gick förlorade under 2011 på grund av bristande efterlevnad av reglerna eller utebliven uppbörd, enligt en ny studie om det s.k. mervärdesskattegapet som offentliggjordes 2013 och finansierades av kommissionen inom ramen för dess arbete med att reformera mervärdesskattesystemet i EU och sätta stopp för skatteflykt. Parlamentet betonar dock att mervärdesskattegapet är en produkt inte bara av bedrägerier, utan även av andra faktorer såsom konkurser och insolvens, statistiska fel, sena betalningar och skatteflykt. Parlamentet framhåller i detta sammanhang att verkningsfulla åtgärder för att minska mervärdesskattegapet självfallet kräver en samordnad, sektorsövergripande ansats. Parlamentet betonar att det är viktigt att genomföra nya strategier och på ett effektivare sätt utnyttja befintliga EU-strukturer för att bekämpa skattefusk mer kraftfullt.

25.

Europaparlamentet gläds åt att den mervärdesskattereform som lanserades i december 2011 redan har lett till viktiga verktyg för att bättre bekämpa mervärdesskattebedrägerier. Parlamentet välkomnar i detta avseende antagandet i juli 2013 av direktiven om mekanismen för snabba insatser mot mervärdesskattebedrägerier respektive frivillig och tillfällig tillämpning av förfarandet för omvänd betalningsskyldighet på leveranser av vissa varor och tjänster som är känsliga för bedrägeri, och uppmanar medlemsstaterna att genomföra dem utan dröjsmål.

26.

Europaparlamentet anser också att man bör fokusera på behovet att förenkla mervärdesskattesystemet för företag i hela Europa. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang de nya åtgärder som är avsedda att underlätta elektronisk fakturering och de särskilda bestämmelserna för småföretag, som trädde i kraft 2013, och ser fram emot införandet av en standardiserad mervärdesskattedeklaration för hela EU. Parlamentet hoppas att det system med en enda kontaktpunkt för e-tjänster och telekomföretag som kommer att tas i drift 2015 verkligen kommer att främja regelefterlevnaden genom att förenkla mervärdesskatteförfarandena för dessa företag.

27.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att reformera sina nationella skattesystem och göra dem enklare, rättvisare och mer ändamålsenliga, i syfte att underlätta regelefterlevnaden och förebygga, avskräcka från och bestraffa skattebedrägerier och skatteflykt samt effektivisera skatteuppbörden. Parlamentet uppmanar även medlemsstaterna att beakta de landsspecifika rekommendationer som kommissionen utfärdade 2013. Parlamentet välkomnar kommissionens förnyade uppmaning till medlemsstaterna att bredda de nationella skattebaserna och begränsa skattebefrielser och skatteavdrag, vilket inte bara skulle göra det möjligt för medlemsstaterna att förenkla sina skattesystem utan även ge dem möjlighet att slippa höja standardsatserna för mervärdesskatt.

28.

Europaparlamentet konstaterar att den nivå av oriktigheter med bedrägligt uppsåt som rapporterades under 2012 i stort sett var densamma som det föregående året, såväl sett till antalet fall som deras konsekvenser.

29.

Europaparlamentet noterar att det i genomsnitt tar två år och sju månader från det att en bedräglig verksamhet inleds till det att den upptäcks. Sedan tar det ytterligare sju eller åtta månader innan oriktigheten rapporteras till kommissionen. Parlamentet är oroat över att riktlinjerna om de tidpunkter då medlemsstater ska rapportera oriktigheter som utgör bedrägerier och/eller andra oriktigheter till Olaf, om sådana riktlinjer över huvud taget existerar i medlemsstaten, skiljer sig inte bara mellan enskilda medlemsstater utan även mellan olika politikområden. Parlamentet förväntar sig att kommissionen utarbetar Europaomfattande riktlinjer för rapportering till Olaf av oriktigheter som utgör bedrägerier och/eller andra oriktigheter. Parlamentet påminner om att EU-institutionernas anställda är skyldiga att som en del av sin tjänsteutövning anmäla de bedrägerier som de får vetskap om till Olaf, utan dröjsmål och utan att därvid ådra sig något ansvar.

30.

Europaparlamentet noterar att antalet bedrägerifall som rapporterades på intäktssidan under 2012 låg 20 procent under genomsnittet för åren 2008–2012. Parlamentet gläder sig över att kommissionens analyser visar på en tydlig minskning i antalet bedrägerifall under denna period.

31.

Europaparlamentet konstaterar att både antalet fall av oriktigheter som rapporterats som bedrägerier och värdet av dem är lågt på utgiftssidan, att de berör redan kända former av oriktigheter och att bedrägerier stod för 5 procent av de fall som rapporterades under perioden 2008–2012. Parlamentet noterar att de flesta oriktigheterna med bedrägligt uppsåt liksom under föregående år upptäcktes på området för sammanhållningspolitiken, nämligen 50 procent av alla fall, vilket motsvarade 63 procent av det sammanlagda värdet. Parlamentet betonar att det bland de 1 194 fall av oriktigheter som rapporterades som bedrägerier fanns nio som gällde korruption och att alla dessa fall upptäcktes på området för sammanhållningspolitiken. Parlamentet är bekymrat över att antalet sådana fall ökar, och ser med oro på trenden mot enklare typer av bedrägerier, vilket förmodligen beror på att stödmottagare som under normala förhållanden inte skulle bryta mot lagen gör sig skyldiga till försök till bedrägerier på grund av den ekonomiska krisen. Dessa tendenser måste övervakas och studeras under kommande år.

32.

Europaparlamentet begär att korruption som skadar unionens ekonomiska intressen ska betraktas som bedrägeri vid tillämpningen av artikel 325.5 i EUF-fördraget och inkluderas i kommissionens årsrapport om skyddet av EU:s ekonomiska intressen – kampen mot bedrägerier.

33.

Europaparlamentet konstaterar att det på området för naturresurser (jordbruk, landsbygdsutveckling och fiskeri) inträffade en ökning från 2011 till 2012 på nästan 50 procent av fallen av oriktigheter som rapporterades som bedrägerier. Detta var en följd av att ett enda land rapporterade 56 fall, alla med samma tillvägagångssätt och kopplade till samma utredning, och påverkade uteslutande Europeiska garantifonden för jordbruket. Andelen konstaterade bedrägerier är något högre i jordbruket – omkring 6 procent av samtliga rapporterade fall under perioden 2012–2008 – än totalt sett.

34.

Europaparlamentet konstaterar att medlemsstaterna på området för jordbruk och landsbygdsutveckling återvann 169,4 miljoner euro från stödmottagarna under budgetåret 2012, medan 1 216,8 miljoner återstod att återvinna från stödmottagarna i slutet av detta budgetår. Återvinningsgraden på 43 procent påverkas i hög grad av de låga återvinningsgrader (under 30 procent) som uppvisas av sex medlemsstater (13). Dessa medlemsstater uppmanas att vidta tillräckliga åtgärder för att säkerställa en avsevärt högre återvinningsgrad.

35.

Europaparlamentet konstaterar att sammanhållningspolitiken under flera budgetår har visat sig vara den mest kritiska sektorn, där i synnerhet politiken för regionalutveckling varit drabbad, men att åtminstone antalet oriktigheter som rapporterats som bedrägerier hållit sig stabilt under de senaste tre åren. Parlamentet noterar att andelen fall där bedrägeri konstaterats – 4 procent under perioden 2008–2012 – är lägre än det totala genomsnittet. Parlamentet gläds åt att kommissionens ansträngningar under de senaste åren för att öka de nationella myndigheternas medvetenhet om bedrägerier inom sektorn förefaller ha burit frukt och att EU:s lagstiftning i 59 procent av fallen bidragit till att upptäcka oriktigheter med bedrägligt uppsåt. Parlamentet uppmanar kommissionen att förstärka och befästa den gemensamma strategi mot bedrägerier som lanserades 2008, och välkomnar även det faktum att fall av bedrägerier nu rapporteras snabbare efter det att de upptäckts.

36.

Europaparlamentet beklagar dock bristen på information om de belopp som ska återvinnas och återvinningsgraderna i samband med sammanhållningspolitiken för budgetåret 2012. Parlamentet uppmanar kommissionen att lämna utförlig information om detta i sin kommande årsrapport.

37.

Europaparlamentet välkomnar den konstanta minskningen sedan tre år tillbaka av antalet oriktigheter som rapporterats inom ramen för föranslutningsstödet, och konstaterar att de tolv nya medlemsstaterna gradvis har lämnat programmen för föranslutningsstödet, som i det närmaste är avslutade. Parlamentet konstaterar dock att det inträffande en betydande ökning uttryckt i pengar på grund av två fall som rapporterats av samma medlemsstat. Parlamentet noterar också att det har skett en viss minskning under den nuvarande programperioden av de rapporterade oriktigheterna med bedrägligt uppsåt i samband med instrumentet för stöd inför anslutningen, vilket mest sannolikt är en följd av förseningen i genomförandet av detta instrument.

38.

Europaparlamentet framhåller att medlemsstaternas strategier skiljer sig kraftigt åt och att skillnaderna ökar hela tiden, vilket främst förklaras av rättsliga och organisatoriska olikheter såväl mellan medlemsstaterna som mellan förvaltningar i samma land, men även av att upptäckt av bedrägerier hanteras på många olika sätt. Parlamentet är mycket oroat över att vissa medlemsstater i fall av oriktigheter med bedrägligt uppsåt nöjer sig med att tillämpa finansiella korrigeringar i stället för att utreda det potentiella brottet. Parlamentet betonar att en sådan underlåtenhet att utreda brott kan uppmuntra till bedrägligt beteende och därmed undergräva kampen mot bedrägeri och bedragare. De berörda medlemsstaterna uppmanas att satsa mer resurser på att bekämpa bedrägeri, bland annat genom straffrättsliga förfaranden. Parlamentet uppmanar kommissionen att även fortsättningsvis noga övervaka hur medlemsstaternas övervaknings- och kontrollsystem fungerar och hur effektiva de är, och betonar hur viktigt det är att kommissionen fastställer enhetliga rapporteringsregler för samtliga medlemsstater. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra kommissionens rekommendationer, särskilt i fråga om tidig upptäckt, förenklade regler och snabb rapportering.

39.

Europaparlamentet påpekar vidare att det fortfarande händer att medlemsstater inte överlämnar uppgifter i tid eller tillhandahåller felaktiga uppgifter. Parlamentet påminner också om att medlemsstaterna använder olika definitioner för liknande typer av brott och att inte alla samlar in likvärdiga och detaljerade statistiska uppgifter enligt gemensamma kriterier, vilket gör det svårt att samla in tillförlitlig och jämförbar statistik på EU-nivå, något som hindrar jämförelser och en objektiv utvärdering av varje enskilt land när det gäller bedrägeriernas omfattning. Parlamentet beklagar att Europaparlamentet, kommissionen och Olaf som en följd av detta inte på rätt sätt kan fullgöra sin uppgift att bedöma den verkliga totala omfattningen av oriktigheter och bedrägerier i enskilda medlemsstater och att lämna rekommendationer. Beklagligt nog hindrar denna situation att de medlemsstater som har de högsta nivåerna av oriktigheter och bedrägerier identifieras och att disciplinåtgärder vidtas, vilket parlamentet upprepade gånger har krävt. Parlamentet noterar att kommissionen har uppmanat medlemsstaterna att förbättra sin bedrägeristatistik och har åtagit sig att lägga större vikt vid denna fråga. Parlamentet betonar hur viktigt det är att kommissionen fastställer enhetliga rapporteringsprinciper i alla medlemsstater i syfte att säkerställa att de uppgifter som samlas in är jämförbara, tillförlitliga och tillräckliga. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att informera parlamentet om inledda åtgärder för att uppnå en högre grad av enhetlighet och jämförbarhet mellan de statistiska uppgifter som samlas in på nationell nivå. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att i tid överlämna uttömmande information som korrekt speglar den faktiska nivån av bedrägerier. Parlamentet begär att revisionsrätten följer upp sina tidigare särskilda rapporter om Olafs resultat för att bedöma effekterna av omorganiseringen.

40.

Europaparlamentet betonar att ökad insyn som möjliggör ordentlig granskning är nyckeln till att upptäcka bedrägeriupplägg. Parlamentet har under tidigare år uppmanat kommissionen att vidta åtgärder för att se till att information om alla mottagare av EU-medel från alla medlemsstater finns på ett enda ställe, genom att på sin webbplats offentliggöra en förteckning över alla stödmottagare, oberoende av vem som förvaltar medlen och baserat på standardiserade informationskategorier som ska tillhandahållas av alla medlemsstater på minst ett av unionens arbetsspråk. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att samarbeta med kommissionen och ge den fullständig och tillförlitlig information om mottagare av EU-medel som förvaltas av medlemsstaterna. Parlamentet beklagar att denna åtgärd inte har genomförts och uppmanar kommissionen att genast genomföra den.

41.

Europaparlamentet noterar att Olaf under 2012 kom med 54 rekommendationer om rättsliga åtgärder som överlämnades till nationella myndigheter, och omkring 284 000 000 euro rekommenderades för återvinning. Parlamentet beklagar bristen på information om hur många rättsliga förfaranden som inletts och vilka belopp som faktiskt återvunnits baserat på Olafs rekommendationer, liksom antalet fällande domar i fall som rör brott som skadar unionens budget. Parlamentet uppmanar åter kommissionen och medlemsstaterna att garantera att rekommendationerna genomförs effektivt och i tid när fallen väl har utretts av Olaf.

42.

Europaparlamentet är dock djupt bekymrat över att Olaf i vissa fall har avfärdat ärenden och hänvisat dem tillbaka till generaldirektörer för lämpliga åtgärder, trots att dessa saknar befogenhet att göra utredningar.

43.

Europaparlamentet gläds åt att reformen av reglerna för Olafs funktionssätt äntligen har antagits och välkomnar kommissionens meddelande Förbättrad styrning av Olaf och stärkta rättssäkerhetsgarantier vid utredningar: En strategi i flera steg för inrättandet av Europeiska åklagarmyndigheten. Parlamentet noterar de första effekterna av omorganiseringen och omstruktureringen av Olafs utredningsförfaranden, som är tänkta att leda till ett klargörande av de processuella rättigheterna för de personer som är föremål för utredningarna, bättre samarbete och dialog med Olafs partner, effektivare utredningsförfaranden samt en förkortad genomsnittstid för handläggning av utredningar, i synnerhet vid urvalet av ärenden. Parlamentet konstaterar dock att sammanlagt 421 ärenden inleddes samtidigt den 1 februari 2012 och avslutades senare under 2012, de flesta av dem utan rekommendation. Dessutom har många ärenden äldre än 24 månader avslutats under 2012, med risk för att rekommendationer kan ha uteblivit. Parlamentet konstaterar vidare att denna engångseffekt är orsaken bakom den kortare genomsnittslängden för utredningarna.

44.

Europaparlamentet noterar att Olaf sedan 2012 har fastställt utredningsprioriteringar på årsbasis i syfte att förbättra sitt urvalsförfarande för utredningar. Parlamentet konstaterar betydande förändringar mellan de utredningsprioriteringar som valts för 2012, 2013 och 2014 och är därför oroat över risken för bristande konsekvens i urvalsförfarandet för utredningar som helhet. Parlamentet anser att framtida utredningsprioriteringar alltid bör utvärderas grundligt utifrån konkreta behov, mätbara indikatorer och lärdomar som dragits av tidigare utredningsprioriteringar. Parlamentet uppmanar Olaf att tillhandahålla utförlig information om hur man fattar beslut om utredningsprioriteringar.

45.

Europaparlamentet har tagit del av Olafs årsrapport för 2012 och konstaterar att Olaf under denna period inledde 431 utredningar och 287 samordningsärenden, avslutade 465 ärenden, rekommenderade de nationella myndigheterna rättsliga åtgärder i 54 fall och rekommenderade återvinning av nära 284 miljoner euro (165,8 miljoner euro i intäkter och 118,2 miljoner euro i utgifter), och

46.

Europaparlamentet noterar övervakningskommitténs yttrande 1/2014 om Olafs utredningsprioriteringar och stöder dess rekommendationer, särskilt med avseende på att inrätta riktlinjer om tillämpning av finansiella indikatorer som ett proportionalitetskriterium vilket skulle ge den enhet som ansvarar för urval av ärenden tydligare vägledning i detta avseende. Parlamentet förväntar sig vidare att den framtida utvecklingen inom utredningsprioriteringarna kommer att innefatta regelbunden dialog mellan Olafs generaldirektör och den generaldirektör vars politikområde omfattas av utredningsprioriteringarna och de finansiella indikatorerna i dessa.

47.

Europaparlamentet noterar övervakningskommitténs anmärkningar om Olafs de minimis-policy. Parlamentet påminner om att de minimis-policyn inte är det enda kriteriet för urval av ärenden och att dess syfte är att se till att Olaf koncentrerar sina insatser och resurser på mer allvarliga och komplexa ärenden och att personalresurser fördelas för att maximera återvinningen av felaktigt använda belopp från EU:s budget. Parlamentet uppmanar generaldirektören att ta hänsyn till övervakningskommitténs synpunkter vid översynen av Olafs de minimis-policy. Parlamentet förväntar sig att bli vederbörligen informerat om generaldirektörens beslut angående detta.

48.

Europaparlamentet kräver en förbättrad styrning av Olaf genom en kontinuerlig översyn och konsolidering av dess centrala utredningsprocesser. Parlamentet betonar i detta sammanhang att det fäster särskild vikt vid att man övervakar iakttagandet av rättssäkerhetsgarantierna och de grundläggande rättigheterna för de personer som berörs av utredningarna.

49.

Europaparlamentet välkomnar samtliga initiativ från kommissionen för att allmänt stärka bedrägeribekämpningen, med innovativa åtgärder som ska vidtas i fråga om påföljder, som ett komplement till insatserna för förebyggande och upptäckt. Parlamentet ser införandet av bedrägeribekämpningsklausuler i internationella avtal, administrativa samarbetsavtal och inom offentlig upphandling som ytterligare ett betydelsefullt steg för att försvara unionens ekonomiska intressen och bekämpa korruption.

50.

Europaparlamentet påminner om att medlemsstaterna enligt artikel 5 i kommissionens förordning (EG) nr 1848/2006 av den 14 december 2006 ska lämna upplysningar om eventuella administrativa eller straffrättsliga förfaranden som inletts eller avskrivits avseende rapporterade oriktigheter, samt om hur förfarandena utfallit. Parlamentet påpekar vidare att dessa upplysningar även ska omfatta en beskrivning av påföljderna, huruvida påföljderna tillämpas enligt gemenskapsrätten och/eller nationell lagstiftning samt en hänvisning till de gemenskapsbestämmelser och/eller nationella bestämmelser där påföljden fastställs. Parlamentet begär att bli utförligt informerat med en omfattande analys av de rapporter som mottagits enligt artikel 5 i kommissionens förordning (EG) nr 1848/2006. Parlamentet konstaterar att medlemsstaterna måste införa övervakningsförfaranden mot bedrägerier och att statistiken om brottmål och resultatet av dessa är ofullständig, vilket gör det svårt att utvärdera förfarandena för utredning och lagföring av bedrägerier i medlemsstaterna och effektiviteten för framtida grundläggande politik.

51.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens offentliggörande i februari 2014 av den första EU-rapporten om insatserna mot korruption, i vilken det slås fast att korruptionen påverkar alla medlemsstater, fast på mycket olika sätt, och kostar EU:s ekonomi omkring 120 miljarder euro årligen. Parlamentet välkomnar också alla förslag för att intensifiera utbytena av befintlig god praxis och identifiera relevanta nya åtgärder som kan vidtas på EU-nivå. Parlamentet understryker i detta sammanhang att EU-medborgarna kräver garantier för total integritet och öppenhet med de offentliga utgifterna, särskilt med tanke på de nuvarande utmaningarna mot bakgrund av den ekonomiska och finansiella krisen. Parlamentet är överens med kommissionen om att resultaten av de initiativ som har tagits är mycket ojämna, och att mer måste göras för att förebygga och bestraffa korruption. Parlamentet beklagar dock att rapporten innehåller en begränsad översikt över korruptionen i EU. Parlamentet efterlyser fler insatser som står i proportion till de stora sociala och ekonomiska frågor som står på spel för att förebygga och effektivt bestraffa korruption, som urholkar den europeiska ekonomin och den europeiska sociala modellen, dränerar medlemsstaternas skatteintäkter och undergräver medborgarnas förtroende för sina institutioner.

52.

Europaparlamentet uppmanar revisionsrätten att studera problemet och komma med rekommendationer utifrån sitt perspektiv och sina erfarenheter, genom att lägga fram en eller flera rapporter om de viktigaste problem som kommissionen pekar på i sin rapport om korruption, i synnerhet med hänsyn till resultat för enskilda länder.

53.

Europaparlamentet välkomnar förslaget till förordning om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten, och betonar behovet att inrätta ett konsekvent, kompletterande system för att skydda unionens ekonomiska intressen. Kommissionen uppmanas kraftfullt att ta fram en tydlig definition på EU-nivå av rollerna för den framtida Europeiska åklagarmyndigheten, Eurojust och Olaf, med en avgränsning av deras respektive behörighetsområden.

54.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens studie Identifying and Reducing Corruption in Public Procurement in the EU (identifiera och minska korruption inom offentlig upphandling i EU), som genomförts på parlamentets begäran, där man utvecklar en metod för att mäta kostnaderna för korruption inom offentlig upphandling med avseende på EU-medel. Parlamentet noterar att de sammanlagda direkta kostnaderna för korruption inom offentlig upphandling under 2010 uppskattades till 1,4–2,2 miljarder euro för de fem sektorer som studerats i åtta medlemsstater (14). Parlamentet understryker att studien bland annat rekommenderade större transparens inom offentlig upphandling, förbättrade mekanismer för revision och utvärdering, utveckling av ett centralt insamlingssystem för uppgifter om offentlig upphandling, en uppdatering av databasen Tenders Electronic Daily (TED) samt ett förstärkt skydd för personer som slår larm om missförhållanden. Parlamentet uppmanar kommissionen att lämna upplysningar om politik och åtgärder som genomförts som uppföljning av dessa rekommendationer.

55.

Europaparlamentet konstaterar att medlemsstaterna enligt officiella beräkningar förlorar över 11 miljarder euro om året i skatteintäkter till följd av cigarettsmuggling till förmån för organiserad brottslighet, och betonar att nivån för de resurser och den sakkunskap som förr fanns på detta område inom Olaf måste återupprättas. Parlamentet stöder helhjärtat kommissionen och Olaf angående införandet av en handlingsplan för att bekämpa cigarettsmuggling. Parlamentet begär i detta sammanhang ett bättre samarbete mellan Olaf och Europol.

56.

Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att Olafs nätverk av sambandsmän för de länder där risken för smuggling är störst utvecklas.

57.

Europaparlamentet begär att bli informerat om utvecklingen i diskussionerna om en eventuell omförhandling av de befintliga avtalen, och efterlyser en oberoende studie av de avtal som ingåtts med tobaksindustrin, i syfte att fastställa omfattningen av den olagliga tobakshandelns påverkan på de egna medlen och eventuellt utöka de befintliga avtalen så att de omfattar även tillverkare som för närvarande inte omfattas av dem, med målet att göra tobaksvaror mer spårbara från tillverkning till distribution.

58.

Europaparlamentet välkomnar antagandet av den förordning som inrättar Herkules III-programmet för räkenskapsperioden 2014–2020. Parlamentet noterar att programmet, med en budget på över 104 miljoner euro, kommer att medfinansiera åtgärder såsom skanningsutrustning för upptäckt av smuggelgods i lastbilar och system för automatisk avläsning av containerkoder och nummerplåtar i syfte att trappa upp kampen mot smuggling och förfalskning. Parlamentet beklagar den brist på insyn som rådde under genomförandet av Herkules II-programmet angående stödmottagarnas inköp och användning av teknisk utrustning, och påminner om att situationen föranledde parlamentet att hålla en del av Olafs anslag i unionens budget för 2013 och 2014 kvar i reserven i avvaktan på lämplig information om ärendet. Parlamentet uppmanar Olaf att fortsätta tillhandahålla denna information, inklusive närmare uppgifter om den aktuella statusen för och effekterna av den finansierade utrustningen och att se till att insynen blir större vid genomförandet av Herkules III-programmet.

59.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska unionens domstol, Europeiska revisionsrätten, Olafs övervakningskommitté och Olaf.

30.11.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 408/39

—

med beaktande av sina tidigare resolutioner om Iran, särskilt sina resolutioner av den 10 mars 2011 (1) om EU:s förhållningssätt gentemot Iran, av den 17 november 2011 om Iran – nya kränkningar av de mänskliga rättigheterna (2), av den 2 februari 2012 om Iran och landets kärntekniska program (3) och av den 14 juni 2012 om situationen för etniska minoriteter i Iran (4),

—

med beaktande av den gemensamma förklaringen från kommissionens vice ordförande/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Catherine Ashton och Irans utrikesminister Mohammad Javad Zarif i Genève den 24 november 2013, och till den vice ordföranden/höga representantens uttalande av den 12 januari 2014,

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 15 oktober 2012 och av den 16 december 2013, och av ändringarna till de restriktiva åtgärderna mot Iran, i enlighet med rådets beslut vid dess sammanträde den 20 januari 2014,

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 21 mars 2011, där man tillkännager genomförandet av restriktiva åtgärder mot dem som är ansvariga för grova människorättskränkningar i Iran,

—

med beaktande av uttalandet från kommissionens vice ordförande/den höga representanten av den 19 september 2013 om frigivandet av Nasrin Sotoudeh och andra samvetsfångar i Iran,

—

med beaktande av rapporten från FN:s särskilda rapportör om situationen för mänskliga rättigheter i Islamiska republiken Iran av den 4 oktober 2013 och av hans uttalande av den 22 januari 2014 med en varning om det kraftigt ökade antalet hängningar i Iran, samt av FN:s generalsekreterares rapport av den 10 september 2013 om situationen för mänskliga rättigheter i Islamiska republiken Iran (5),

—

med beaktande av sin resolution av den 11 december 2012 om en strategi för digital frihet i EU:s utrikespolitik (6),

—

med beaktande av förklaringen om kriterier för fria och rättvisa val, som enhälligt antogs den 26 mars 1994 av Interparlamentariska unionen, som det iranska parlamentet är medlem i,

—

med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution av den 18 december 2013 om mänskliga rättigheter i Islamiska republiken Iran (7) i vilken man uttrycker djup oro över allvarliga pågående och återkommande människorättskränkningar i Islamiska republiken Iran, bland annat den godtyckliga, vanligt förekommande och pågående tillämpningen av dödsstraffet,

—

med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution av den 18 december 2013 om en värld som är emot våld och våldsam extremism (8),

—

med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

I Genève den 24 november 2013 ingick vice ordföranden/den höga representanten, Catherine Ashton, tillsammans med utrikesministrarna i E3/EU+3, ett interimsavtal med Islamiska republiken Iran (nedan kallad Iran) om kärnteknikfrågan (som beskrivs ingående i den gemensamma handlingsplanen). Den 10 januari 2014 nådde E3/EU+3 en överenskommelse om genomförandebestämmelser för den gemensamma handlingsplanen. Den sex månader långa genomförandeperioden för den gemensamma handlingsplanen är avgörande och kräver samtida och ömsesidiga åtgärder från båda sidor.

B.

Presidentvalet hölls inte enligt de demokratiska normer som EU värdesätter. President Hassan Rohani har dock antytt att han är beredd att skapa mer öppna och konstruktiva förbindelser mellan Iran och Västvärlden. Förutom den kärntekniska uppgörelsen måste frågor som mänskliga rättigheter och regional säkerhet diskuteras mellan EU och Iran.

C.

Åtagandena i den gemensamma handlingsplanen är bara ett första steg mot en mer heltäckande lösning på den iranska kärnteknikfrågan och syftar till att minska omedelbara spänningar för att skapa mer tid och utrymme för en övergripande diplomatisk lösning. Irans kärntekniska verksamhet bröt mot tidigare resolutioner från FN:s säkerhetsråd.

D.

Den interna politiska händelseutvecklingen i Iran och interimsavtalet om kärnteknikfrågan har skapat ett tillfälle för både reformer inom Iran och förbättrade externa förbindelser med EU.

E.

Förhandlingar om ett omfattande handels- och samarbetsavtal och om ett avtal om en politisk dialog mellan EU och Iran inleddes 2002. Denna process avbröts 2005 på grund av avslöjanden om Irans hemliga kärntekniska verksamhet och landets vägran att samarbeta fullt ut med Internationella atomenergiorganet (IAEA).

F.

Människorättssituationen i Iran karakteriseras fortfarande av fortsatta, systematiska kränkningar av de grundläggande rättigheterna.

G.

Iran har en av de yngsta befolkningarna i världen, med bland annat mer än sju miljoner barn under sex år.

H.

Iran fortsätter att vägra att samarbeta med flera FN-organ om människorättsfrågan, till exempel genom att neka visum till FN:s särskilde rapportör om situationen för de mänskliga rättigheterna i Islamiska republiken Iran och hindra honom från att uppfylla sitt mandat på ett oberoende sätt.

1.

Europaparlamentet välkomnar det interimsavtal som ingicks i Genève mellan E3/EU+3 och Iran om Irans kärntekniska program. Parlamentet anser att det är avgörande att samtliga parter fortsätter att arbeta konstruktivt i förhandlingsprocessen så att det slutliga övergripande avtalet kan ingås inom den tidsram som överenskommits.

2.

Europaparlamentet betonar att lösningen på kärnteknikfrågan enbart kan uppnås genom fredliga förhandlingar och att hänsyn måste tas till det internationella samfundets oro över huruvida Irans kärntekniska program är uteslutande fredligt, till regionala aspekter samt till Irans säkerhetsaspekter.

3.

Europaparlamentet välkomnar de beslut som rådet fattade vid sitt sammanträde den 20 januari 2014 i syfte att genomföra den gemensamma handlingsplanen, särskilt bestämmelserna om att delvis upphöra med sanktionerna. Parlamentet betonar att det är avgörande att Irans genomförande av sina åtaganden enligt den gemensamma handlingsplanen övervakas på ett tillförlitligt sätt. När ett övergripande avtal som garanterar att Irans kärntekniska program är uteslutande fredligt till sin karaktär har nåtts bör alla sanktioner mot Iran som har med kärnteknik att göra gradvis hävas.

4.

Europaparlamentet betonar att framsteg i det fullständiga genomförandet av Irans åtaganden under den gemensamma handlingsplanen är en förutsättning för att kunna upprätta mer konstruktiva förbindelser med Iran. Europaparlamentet hoppas att framstegen i genomförandet av den gemensamma handlingsplanen och förhandlingarna om Genèveavtalet kommer att bana väg för mer konstruktiva förbindelser mellan EU och Iran, och då även när det gäller regionala frågor som inbördeskriget i Syrien och kampen mot alla former av terrorism och terrorismens grunder, men även inom områden som ekonomisk utveckling, handelsförbindelser, rättsstatsprincipen och främjande av mänskliga rättigheter.

5.

Europaparlamentet uppmanar utrikestjänsten att genomföra allt förberedande arbete för att kunna öppna en EU-delegation i Teheran innan utgången av 2014. Parlamentet är övertygat om att detta skulle vara ett effektivt sätt att påverka den iranska politiken och även främja dialogen om frågor som mänskliga rättigheter och minoriteters rättigheter.

6.

Europaparlamentet uppmanar rådet att, förutsatt att tydliga framsteg kan göras i kärnteknikfrågan, inleda förhandlingar om specifika steg som skulle kunna leda till förbättrade bilaterala förbindelser mellan EU och Iran, inklusive en eventuell framtida kontraktsram för förbindelserna och utvecklingen av sektorsamarbete, med fokus på till exempel utveckling av civilsamhället och den privata sektorn i Iran, samt inom områden som kampen mot narkotika (samtidigt som man säkerställer att misstänkta ges en rättvis rättegång och inte utsätts för dödsstraff), miljöskydd, tekniköverföring, infrastrukturutveckling och infrastrukturplanering, utbildning och kultur, skydd av barn samt hälsovård, liksom gemensamma initiativ för att främja och skydda de mänskliga rättigheterna. Parlamentet är oroat över risken för utbrott av smittsamma sjukdomar såsom polio och mässling, särskilt bland barn, och uppmanar eftertryckligen EU att förenkla tillgången till relevanta läkemedel som annars har varit svårtillgängliga på grund av sanktionerna.

7.

Europaparlamentet ser med särskild oro på den försämrade miljösituationen i Iran, framför allt när det gäller vattenbristen, ökenspridningen och luftföroreningarna, och uppmanar EU att underlätta samarbetet mellan de europeiska och iranska forskningsinstitutionerna, miljöorganisationerna och städerna.

8.

Europaparlamentet är medvetet om att handeln med Iran är viktig för många medelstora europeiska företag och understryker att sådan handel bör bidra positivt till genomförandet av handlingsplanen.

9.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och utrikestjänsten att under tiden använda alla tillgängliga EU-verktyg för att främja civilsamhällets egenmakt och utveckling i Iran, öka utbytet för studenter, konstnärer och andra besökare och det kulturella och akademiska utbytet, samt främja ungdomars deltagande och samhällsengagemang. Parlamentet efterlyser i detta syfte ett utökat utbyte och samarbete mellan utrikestjänsten och relevanta avdelningar inom kommissionen, såsom generaldirektoratet för utvecklingssamarbete – EuropeAid.

10.

Europaparlamentet uppmanar EU att bedriva en mer oberoende politik gentemot Iran, samtidigt som samordning bör ske med allierade och partner.

11.

Europaparlamentet anser att Iran bör utnyttja sitt stora inflytande i Syrien för att förhindra det blodiga inbördeskriget och uppmanar Irans ledare att spela en konstruktiv roll i de internationella ansträngningarna för att nå en lösning på krisen i Syrien. Parlamentet anser att Iran bör inkluderas i alla diskussioner i detta syfte, förutsatt att landet visar engagemang för att nå en diplomatisk lösning på kriserna i Syrien och i regionen.

12.

Europaparlamentet anser att ett ökat engagemang mellan EU och Iran utifrån ett trovärdigt genomförande av den gemensamma handlingsplanen och, i framtiden, det övergripande avtalet skulle kunna vara bra för att stabilisera situationen i Mellanöstern. Parlamentet uppmuntrar i synnerhet EU att underlätta dialogen mellan Iran och medlemmarna av Gulfstaternas samarbetsråd.

13.

Europaparlamentet anser att EU, Förenta staterna och Iran bör utveckla sitt samarbete i Afghanistan, i synnerhet rörande narkotikahandel och humanitära frågor som skydd av flyktingar, för att kunna säkra skyddet av de mänskliga rättigheterna på lång sikt i syfte att nå en hållbar, fredlig lösning på konflikten. Parlamentet påminner om att Iran hyser ungefär tre miljoner afghanska flyktingar och uppmanar Iran, FN:s organ och det internationella samfundet att se till att deras grundläggande rättigheter respekteras.

14.

Europaparlamentet välkomnar att ett antal samvetsfångar har frigetts i Iran, däribland människorättsadvokaten och Sacharovpristagaren Nasrin Sotoudeh, och uppmanar de iranska myndigheterna att frige alla fängslade människorättsförsvarare, politiska fångar, fackföreningsrepresentanter och förespråkare för arbetstagares rättigheter, samt de som greps efter presidentvalet 2009. Parlamentet noterar med intresse president Hassan Rohanis initiativ för att utarbeta en stadga om medborgarnas rättigheter, ”Citizens Rights Charter”, men uttrycker sin fortsatta djupa oro över den fortsatta människorättssituationen i Iran, i synnerhet de utbredda anklagelserna om tortyr, orättvisa rättegångar mot bland annat advokater och försvarare av mänskliga rättigheter, samt straffrihet för brott mot mänskliga rättigheter. Parlamentet uttrycker sin bestörtning över det stora antalet avrättningar under 2013 och 2014, även av minderåriga, och konstaterar att de flesta avrättningar under 2013 utfördes under årets fem sista månader. Parlamentet fördömer inskränkningarna av informationsfriheten, mötesfriheten, yttrandefriheten, församlingsfriheten, religionsfriheten, den akademiska friheten, utbildningsfriheten och rörelsefriheten, samt det förtryck och den diskriminering på grund av religion, trosinriktning, etnicitet, kön och sexuell läggning som bland annat medlemmar i bahaisamfundet, kristna, avfällingar och konvertiter utsätts för.

15.

Europaparlamentet anser att stadgan om medborgarnas rättigheter fullt ut ska följa Irans internationella åtaganden, i synnerhet vad det gäller icke-diskriminering och rätten till liv, stärkande av förbudet mot tortyr, säkerställande av full religions- och trosfrihet och säkerställande av yttrandefriheten, som för närvarande begränsas av den vagt formulerade bestämmelsen om så kallade ”nationella, säkerhetsrelaterade brott”.

16.

Europaparlamentet uppmanar därför EU att integrera mänskliga rättigheter i alla aspekter av sina förbindelser med Iran. Parlamentet anser att en inkluderande, högnivådialog om mänskliga rättigheter med Iran bör ingå i den framtida politiska ramen av bilaterala förbindelser mellan EU och Iran. Parlamentet uppmanar EU att inleda en dialog om mänskliga rättigheter med Iran, vilken ska inkludera rättsväsende och säkerhetstjänster och leda till att man upprättar tydligt fastställa riktmärken som framstegen kan mätas emot. Parlamentet uppmanar EU att fullt ut stödja FN:s särskilda rapportör om situationen för de mänskliga rättigheterna i Islamiska republiken Iran, och uppmanar Iran att omedelbart bevilja honom ett ovillkorat inresevisum. Parlamentet uppmuntrar FN:s högkommissarie, Navi Pillay, att tacka ja till de iranska myndigheternas inbjudan om att besöka Iran. Parlamentet uppmanar Iran att införa ett moratorium för dödsstraffet.

17.

Europaparlamentet understryker att framtida parlamentsdelegationer till Iran bör åläggas att möta medlemmar av den politiska oppositionen och civilsamhällets aktivister, samt ges möjlighet att besöka politiska fångar.

18.

Europaparlamentet betonar vikten av att skapa en miljö som bidrar till att det civila samhällets organisationer fungerar ordentligt, vilket inkluderar en reformerad rättslig ram. Parlamentet uppmanar EU att utnyttja EU:s riktlinjer för mänskliga rättigheter på bästa sätt, däribland EU:s riktlinjer för människorättsförsvarare, den nya flexibilitet som ges genom EU:s instrument för främjandet av demokrati och mänskliga rättigheter 2014–2020 och potentialen i det europeiska initiativet för demokrati som EU och dess medlemsstater nyligen inrättande för att stödja iranska människorättsförsvarare och civilsamhällets organisationer.

19.

Europaparlamentet ansluter sig till den brådskande uppmaningen från 772 iranska journalister till Irans president om att han ska hålla sitt löfte och låta föreningen för iranska journalister öppnas på nytt.

20.

Europaparlamentet uppmuntrar EU att undersöka möjligheten att, i partnerskap med internationella organisationer, erbjuda tekniskt stöd till Iran för att hjälpa till med den reform av straffrätten som för närvarande planeras av det iranska parlamentet. Parlamentet uttrycker i synnerhet sin oro över att gripna inte ges tillgång till advokat under förhör, över allvarliga anklagelser om misshandel när de hålls häktande i väntan på åtal och rättegång samt över att civila ställs inför rätta i revolutionsdomstolar. Parlamentet understryker att oberoende från politisk inblandning och säkerställande av en rättvis rättegång är avgörande för att utveckla en modern straffrätt och nödvändigt för att bemöta frågor rörande mänskliga rättigheter.

21.

Europaparlamentet uppmanar Iran att samarbeta med de internationella människorättsorganen och med egna icke-statliga organisationer genom att följa rekommendationerna från FN och den allmänna återkommande utvärderingen, samt att göra det möjligt för internationella människorättsorganisationer att genomföra sina uppdrag.

22.

Europaparlamentet anser att kvinnors rättigheter ovillkorligen bör förbli ett område som särskilt betonas i alla dialoger mellan EU och Iran. Trots de framsteg som redan gjorts undergrävs situationen för kvinnor i Iran alltjämt av oacceptabel diskriminering, särskilt när det gäller rättsliga frågor, och i fråga om familjerätt och kvinnornas delaktighet i det ekonomiska och politiska livet.

23.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska utrikestjänsten, medlemsstaternas regeringar och parlament samt regeringen och parlamentet i Islamska republiken Iran.

30.11.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 408/43

—

med beaktande av artikel 215 i EUF-fördraget,

—

med beaktande av förslaget till rekommendation till rådet från Guy Verhofstadt och Kristiina Ojuland, för ALDE-gruppen, om att införa gemensamma visumrestriktioner för ryska tjänstemän som är inblandade i fallet Sergej Magnitskij (B7-0473/2013),

—

med beaktande av sin rekommendation till rådet av den 2 februari 2012 om att föra en konsekvent politik gentemot de regimer mot vilka EU tillämpar restriktiva åtgärder (1),

—

med beaktande av sin rekommendation till rådet av den 23 oktober 2012 om att införa gemensamma visumrestriktioner för ryska tjänstemän som är inblandade i fallet Sergej Magnitskij (2),

—

med beaktande av uttalandet av den 20 mars 2013 från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Catherine Ashton, om fallet Magnitskij i Ryssland,

—

med beaktande av uttalandet av den 12 juli 2013 från talespersonen för vice ordföranden/den höga representanten om fallet Sergej Magnitskij,

—

med beaktande av Europarådets parlamentariska församlings resolution och rekommendation av den 28 januari 2014 om att förkasta straffrihet för Sergej Magnitskijs mördare,

—

med beaktande av Förenta staternas beslut att införa reserestriktioner för ett antal tjänstemän som är inblandade i fallet Sergej Magnitskij och liknande överväganden i ett antal andra länder,

—

med beaktande av sin resolution av den 11 december 2013 om årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2012 och Europeiska unionens politik på området (3),

—

med beaktande av artikel 121.3 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A7-0215/2014), och av följande skäl:

A.

När Sergej Magnitskij greps och sedan avled i häkte var det ett väldokumenterat och allvarligt fall av åsidosättande av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna i Ryssland. Fallet kastar tvivel över det ryska rättsväsendets oberoende och opartiskhet och utgör en påminnelse om de många dokumenterade bristerna vad gäller respekten för rättsstaten i Ryssland.

B.

Två oberoende utredningar, som utförts av den offentliga tillsynskommissionen för människorättssituationen i Moskvas fängelser och häkten respektive det ryska presidentrådet för det civila samhällets och de mänskliga rättigheternas utveckling, har visat att Sergej Magnitskij utsattes för omänsklig behandling, avsiktlig vanvård och tortyr.

C.

Som medlem av flera internationella organisationer, såsom Europarådet, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa och Förenta nationerna, har Ryssland förbundit sig att skydda och främja de mänskliga rättigheterna, de grundläggande friheterna och rättsstatsprincipen. Europeiska unionen har vid upprepade tillfällen erbjudit extra stöd och experthjälp för att hjälpa Ryssland att modernisera och leva upp till sin konstitutionella och rättsliga ordning, i enlighet med Europarådets normer.

D.

Det finns ett allt större behov av en beslutsam, sammanhängande och heltäckande EU-politik gentemot Ryssland som har alla medlemsstaters stöd och inom vilken man erbjuder hjälp och stöd i kombination med kraftfull och rättvis kritik, inklusive sanktioner och restriktiva åtgärder när så behövs.

E.

Visumrestriktioner och andra restriktiva åtgärder är inte i sig vedertagna rättsliga påföljder, men utgör ändå en politisk signal om EU:s oro riktad till en större publik, och därmed förblir de ett nödvändigt och legitimt utrikespolitiskt verktyg.

F.

Den höga representanten har inte fört upp denna fråga på utrikesrådets dagordning, och ingen officiell uppföljning har gjorts av Europaparlamentets rekommendation av den 26 oktober 2012.

1.

Europaparlamentet riktar följande rekommendationer till rådet:

2.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna rekommendation till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar samt statsduman och regeringen i Ryssland.

30.11.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 408/46

—

med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt artiklarna 21 och 34,

—

med beaktande av förslaget till rekommendation till rådet från Alexander Graf Lambsdorff för ALDE-gruppen om FN:s generalförsamlings 69:e session (B7-0014/2014),

—

med beaktande av FN:s generalförsamlings 68:e session,

—

med beaktande av sin rekommendation till rådet av den 11 juni 2013 om FN:s generalförsamlings 68:e session (1),

—

med beaktande av EU:s prioriteringar inför FN:s generalförsamlings 68:e session, vilka antogs av rådet den 24 juni 2013 (2),

—

med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution av den 3 maj 2011 om Europeiska unionens deltagande i FN:s arbete (3), och av sin resolution av den 11 maj 2011 om EU som global aktör: dess roll i multilaterala organisationer (4),

—

med beaktande av sin resolution av den 25 november 2010 om tioårsdagen för FN:s säkerhetsråds resolution 1325 (2000) om kvinnor, fred och säkerhet (5),

—

med beaktande av sin resolution av den 7 juli 2011 om EU:s utrikespolitik till stöd för demokratisering (6),

—

med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 2106 av den 24 juni 2013 om en ökning av insatserna mot straffrihet för förövare av sexuellt våld, och av de tidigare resolutionerna om detta ämne, (7)

—

med beaktande av sin rekommendation av den 18 april 2013 till rådet om FN:s princip om skyldigheten att skydda (8),

—

med beaktande av sin resolution av den 8 oktober 2013 om korruption inom den offentliga och den privata sektorn: inverkan på mänskliga rättigheter i tredjeländer (9),

—

med beaktande av sin resolution av den 7 februari 2013 om det tjugoandra mötet i FN:s råd för mänskliga rättigheter (10),

—

med beaktande av artiklarna 121.3 och 97 i arbetsordningen:

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandet från utskottet för utveckling (A7-0250/2014), och av följande skäl:

A.

Engagemanget för en effektiv multilateralism, där Förenta nationerna är en central del, är integrerat i EU:s utrikespolitik och grundat i tron att det krävs ett effektivt multilateralt system för att man ska kunna uppnå gemensamma mål och ta itu med globala kriser, utmaningar och hot.

B.

EU och dess medlemsstater är tillsammans den enskilt största ekonomiska bidragsgivaren till FN-systemet (ordinarie budget, program och FN-fonder samt budget för fredsskapande åtgärder).

C.

Ett stadigt och stabilt partnerskap mellan EU och FN är av grundläggande betydelse för FN:s arbete inom alla de tre pelarna – fred och säkerhet, mänskliga rättigheter samt utveckling – och är också centralt för EU:s roll som global aktör.

D.

Mänskliga rättigheter och demokrati är grundläggande värderingar för EU och principer och mål för EU:s yttre åtgärder. Respekt för och främjande och skydd av de mänskliga rättigheternas allmängiltighet och odelbarhet utgör grundvalen för EU:s enighet och okränkbarhet.

E.

Den nuvarande utsläppsutvecklingen kommer sannolikt att leda till en temperaturökning på 2 oC inom 20–30 år och på 4 oC fram till 2100, enligt Världsbankens rapport ”Turn Down the Heat”. FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon har bjudit in statsöverhuvudena till ett klimattoppmöte i september 2014 med syftet att de ska göra tydliga åtaganden för ytterligare åtgärder mot klimatförändringarna.

F.

I egenskap av världens största givare stöder EU både ökade insatser för att millennieutvecklingsmålen ska kunna uppnås till 2015 och en gemensam strategi för fattigdomsbekämpning och hållbar utveckling.

G.

Huvudtemat för kvinnokommissionens 58:e möte kommer att vara utmaningar och uppnådda resultat i genomförandet av millennieutvecklingsmålen för kvinnor och flickor.

H.

Korruption inom offentlig och privat sektor vidmakthåller och förvärrar orättvisor och diskriminering i fråga om åtnjutandet av medborgerliga, politiska, ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Det är bevisat att korruption och överträdelser av de mänskliga rättigheterna även handlar om maktmissbruk, brist på ansvar och olika former av diskriminering.

I.

Utvecklingen av principen om skyldigheten att skydda är ett viktigt steg i riktning mot att kunna förutse, förhindra och reagera på folkmord, krigsförbrytelser, etnisk rensning och brott mot mänskligheten. Denna princip bör tillämpas så konsekvent och enhetligt som möjligt.

J.

Staternas ratificering av båda Kampalaändringarna och beviljandet av behörighet för Internationella brottmålsdomstolen att döma i mål om aggressionsbrott kommer att bidra ytterligare till att förövarna av sådana brott inte längre går ostraffade.

K.

I situationer där skyldigheten att skydda tillämpas är det av yttersta vikt att behålla uppdelningen av mandaten mellan militära och humanitära aktörer i syfte att slå vakt om uppfattningen om alla humanitära aktörers neutralitet och opartiskhet och undvika att äventyra ett effektivt utförande av bistånds- och hjälparbetet.

1.

Europaparlamentet riktar följande rekommendationer till rådet:

a)

Rådet uppmanas att aktivt främja den särskilda uppföljningen och genomförandet av förklaringen från högnivåmötet om rättsstatsprincipen på nationell och internationell nivå av den 24 september 2012 och undersöka i vilken utsträckning rättsstatsprincipen kan kopplas till de pågående övervägandena om millennieutvecklingsmålen efter 2015.

b)

Rådet uppmanas att förstärka de internationella insatser som har till mål att garantera att alla de mänskliga rättigheter som fastställs i FN:s konventioner ses som allmängiltiga, odelbara, ömsesidigt beroende och kopplade till varandra och att respekten för dem upprätthålls. Rådet uppmanas att främja integreringen av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna i alla aspekter av FN:s arbete.

c)

Rådet uppmanas att eftersträva att stärka processen för den allmänna återkommande utvärderingen genom att lägga in rekommendationer i bilaterala och multilaterala dialoger med FN:s medlemsstater, i synnerhet i sina människorättsdialoger. Rådet uppmanas att främja en miljö som gör det möjligt för icke-statliga organisationer att bidra till de olika etapperna av den allmänna återkommande utvärderingen.

d)

Rådet uppmanas att främja det civila samhällets bidrag till människorättsmekanismerna inom FN, däribland till de olika stadierna i den allmänna återkommande utvärderingen. Rådet uppmanas att, för att bemöta påtryckningar eller till och med repressalier, och samtidigt nära övervaka sådana eventuella fall med avseende på icke-statliga organisationer och det civila samhället, ge stöd till kapacitetsskapande insatser för institutionerna på området för mänskliga rättigheter.

e)

Rådet uppmanas att bekräfta sitt fulla stöd för Internationella brottmålsdomstolen och fortsätta att vara vaksamt på alla försök att undergräva Romstadgans legitimitet, allmängiltighet och okränkbarhet. Rådet uppmanas att aktivt verka för att förmå stater som ännu inte är parter i Romstadgan att så snart som möjligt underteckna och ratificera denna. Rådet uppmanas att verka för att 2010 års Kampalaändringar om aggressionsbrott ska ratificeras även av alla medlemsstater.

f)

Rådet uppmanas att aktivt verka för att alla FN-medlemsstater ska ratificera FN:s konvention mot korruption och FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet. Rådet uppmanas att öka sina ansträngningar för att slutföra förhandlingarna om en omfattande konvention om internationell terrorism. Rådet uppmanas att stödja tillsättandet av en särskild FN-rapportör om ekonomiska brott, korruption och mänskliga rättigheter.

g)

Rådet uppmanas att be ledamöterna av FN:s generalförsamling att göra fullständig insyn i företagsredovisning och korruptionsbekämpning, penningtvätt, skatteparadis, olagliga finansiella flöden och skadliga skattestrukturer till en allt överskuggande prioritering på dagordningarna hos internationella finansinstitut och utvecklingsinstitutioner.

h)

Rådet uppmanas att betona att utvecklingsvinster inte kommer att bli hållbara utan goda styrelseformer och ansvariga och demokratiska institutioner samt rättsstatsprincipen. Rådet uppmanas därför att se till att ett tydligt engagemang för demokratiska styrelseformer speglas i den nya ramen.

i)

Rådet uppmanas att främja förebyggandet av grymheter och andra allvarliga överträdelser genom att omvandla FN:s råd för mänskliga rättigheter till en förebyggande mekanism för tidig varning, istället för ett rent reaktivt organ, för att förebygga en ytterligare upptrappning av människorättskränkningarna.

j)

Rådet uppmanas att införa temaspecifika initiativ, som främjar ansvarighet för kränkningar av de mänskliga rättigheterna, och vidta relevanta åtgärder med inriktning på viktiga människorättsfrågor, däribland insatser för att avskaffa dödsstraffet och skydda rättigheterna för sårbara personer, t.ex. barn, kvinnor, hbti-personer och urbefolkningar.

k)

Rådet uppmanas att fördöma de systematiska överträdelserna av de mänskliga rättigheterna i Islamiska republiken Iran.

l)

Rådet uppmanas att på nytt betona betydelsen av att föra en kamp mot tortyr och andra former av misshandel och att på nytt betona EU prioriterar denna fråga, särskilt när det gäller barn. Rådet uppmanas att förnya den särskilda rapportörens mandat i ytterligare tre år och att säkra en effektiv uppföljning av tidigare resolutioner om tortyr. Rådet uppmanas att uppvisa ett gemensamt engagemang för att få bukt med tortyren och att stödja tortyroffer, främst genom att fortsätta att, eller – då detta är tillämpligt – börja bidra till FN:s frivilliga fond för tortyroffer och den särskilda fond som inrättades genom det fakultativa protokollet till konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

m)

Rådet uppmanas att kämpa mot tillämpningen av dödsstraff och att kraftfullt stödja moratoriet som ett steg mot avskaffande. Rådet uppmanas att fortsätta att verka för ett avskaffande i hela världen. Rådet uppmanas att enträget vädja till länder som fortfarande verkställer dödsstraff att offentliggöra tydliga och korrekta siffror om antalet straff och avrättningar.

n)

Rådet uppmanas att uttrycka oro över den senaste tidens ökning av diskriminerande lagar och praxis och över våldshandlingar mot enskilda personer på grund av deras sexuella läggning och könsidentitet. Rådet uppmanas att främja en nära övervakning av situationen i Uganda, där nya lagar allvarligt hotar de sexuella minoriteternas frihet. Rådet uppmanas att bekräfta sitt stöd till FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och dennes fortsatta arbete för att bekämpa denna diskriminerande lagstiftning och praxis och till FN:s allmänna arbete med denna fråga. Rådet uppmanas att rekommendera ett aktivt deltagande i kampen mot försöken att undergräva dessa rättigheter.

o)

Rådet uppmanas att stödja internationella insatser för att främja större öppenhet och ansvarighet vid användning av vapenbestyckade drönare i linje med den etablerade internationella rättsliga ramen, och att fortsätta att stödja utredningar av riktat dödande. Rådet uppmanas att fortsatt bistå utredningar av riktat dödande och att följa upp rekommendationerna från FN:s särskilda rapportörer om utomrättsliga, summariska eller godtyckliga avrättningar och om terrorismbekämpning.

p)

Rådet uppmanas att, i syfte att utrusta FN med effektivare instrument för nedtrappning, stödja fredsframtvingande och fredsbevarande uppdrag genom att, då detta är nödvändigt, ge ökat EU-stöd (tekniskt eller ekonomiskt stöd, utrustning eller EU-styrkor).

q)

Rådet uppmanas att se till att mandaten för fredsbevarande arbete speglar de långsiktiga behoven för stats- och institutionsbyggande och demokratistöd, och därigenom koncentrera sig på ett övergripande tillvägagångssätt för att rikta in sig på grunderna till konflikter och staters sårbarhet.

r)

Rådet uppmanas att samarbeta för att stärka rollen för och kapaciteten hos regionala organisationer vid fredsbevarande och konfliktförebyggande arbete, civil och militär krishantering samt vid konfliktlösning.

s)

Rådet uppmanas att kräva av alla parter i en väpnad konflikt att de fullständigt respekterar sina åtaganden enligt internationell rätt, inklusive obehindrad tillgång till humanitär hjälp.

t)

Rådet uppmanas att se till att utvecklingsramen efter 2015 främjar en hållbar fred genom att rikta sig till de främsta konfliktdrivande faktorerna för att skapa de förhållanden som krävs för utveckling och uppfyllande av rättigheter.

u)

Rådet uppmanas att koncentrera sig på att få ett slut på terrorismen, antingen den får stöd av stater eller stöd på annat sätt.

v)

Rådet uppmanas att se till att FN:s konferens om upprättandet av en massförstörelsevapenfri zon i Mellanöstern, som inte ägde rum under 2012 i enlighet med vad man beslutade vid 2010 års konferens om översyn av icke-spridningsfördraget, äger rum under 2014.

w)

Rådet uppmanas att stödja FN:s generalförsamlings resolutioner om vapen med utarmat uran och utveckla en gemensam EU-ståndpunkt som bättre speglar parlamentets upprepade krav på ett globalt moratorium grundat på försiktighetsprincipen och det framväxande globala samförståndet om de potentiella hälsoriskerna för civilbefolkningen, komplexa ansvarsbördor för hantering av tidigare konfliktsituationer och ekonomiska kostnader med anknytning till vapnens användning.

x)

Rådet uppmanas att se till att 2015 års översynsförfarande för FN:s struktur för fredsskapande främjar principen om skyldigheten att skydda och kvinnors roll i fredsskapandet.

y)

Rådet uppmanas att etablera skyldigheten att skydda som en internationell norm, samtidigt som det upprätthåller den känsliga balansen mellan rollen för de berörda staterna och världssamfundet, och att ge en central plats åt principen om förebyggande av konflikter och användningen av väpnade styrkor som en sista utväg.

z)

Rådet uppmanas i detta avseende att se till att ansvaret för att förebygga och stoppa folkmord och grymheter i stor skala främst ska ligga hos den berörda staten, men att världssamfundet också har en roll som väger tyngre än åberopandet av suveränitet.

aa)

Rådet uppmanas att främja huvudidén att förebyggande kräver att man fördelar ansvaret och främjar samarbetet mellan de berörda staterna och världssamfundet.

ab)

Rådet uppmanas att, i samarbete med alla internationella partner, se till att en eventuell vidareutveckling av skyldigheten att skydda är fullt förenlig och i överensstämmelse med internationell humanitär rätt.

ac)

Rådet uppmanas att arbeta för en inkludering av skyddet av civila i mandaten för de fredsbevarande uppdrag som utförs under ledning av FN.

ad)

Rådet uppmanas att på nytt bekräfta sitt engagemang för genomförandet av FN:s säkerhetsråds resolutioner om kvinnor, fred och säkerhet (11), vilka erkänner krigets oproportionerliga inverkan på kvinnor, men också deras väsentliga roll i konflikthantering, konfliktlösning och hållbar fred.

ae)

Rådet uppmanas att kraftfullt stödja och främja ett fullständigt genomförande av FN:s resolution 2106 om bekämpande av straffrihet vid konfliktrelaterat sexuellt våld, och att säkra konsolideringen av ytterligare ansvarskyldighetsåtgärder samt förebyggande åtgärder mot och stöd till offer för sexuella brott och övergrepp.

af)

Rådet uppmanas att prioritera stopp för barnäktenskap.

ag)

Rådet uppmanas att se till att kvinnor representeras på alla stadier i fredsprocesserna och att de deltar i förebyggande diplomati, tidig varning och säkerhetsövervakning samt i undersökningskommissioner efter konflikter.

ah)

Rådet uppmanas att se till att fokus läggs på utbildning för flickor.

ai)

Rådet uppmanas att aktivt delta i kvinnokommissionens 58:e möte i syfte att inte undergräva ”regelverket” för FN:s Pekingplattform för åtgärder som t.ex. tillgång till utbildning och sjukvård som en grundläggande mänsklig rättighet. Rådet uppmanas att kraftfullt fördöma användningen av sexuellt våld mot kvinnor som krigstaktik, vilket omfattar brott som massvåldtäkter, sexuellt slaveri, tvångsprostitution, könsrelaterad förföljelse inklusive könsstympning av kvinnor, människohandel, tidiga äktenskap och tvångsäktenskap, hedersmord och alla andra former av sexuellt våld av samma allvarliga art. Rådet uppmanas att underteckna och ratificera Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet.

aj)

Rådet uppmanas att vädja till medlemsstaterna att ratificera det tredje fakultativa protokollet till FN:s konvention om barnets rättigheter, vilket kommer att göra det möjligt för barn att lämna in sina klagomål till kommittén för barnets rättigheter.

ak)

Rådet uppmanas att erkänna de betydande och konkreta framsteg som har gjorts när det gäller att uppnå millennieutvecklingsmålen. Rådet uppmanas att på bästa sätt använda sig av förberedelsefasen före toppmötet i september 2015 om utvecklingsagendan efter 2015 och garantera samstämmighet och samordning mellan EU-medlemsstaterna på prioriterade områden och avseende mål som EU vill främja, i syfte att undvika den inkonsekvens och oläslighet som blir resultatet av en alltför omfattande förteckning över mål. Rådet uppmanas att betona att man särskilt måste inrikta sig på de minst utvecklade ländernas behov och på behoven i länder där det råder konflikter eller har rått konflikter. Rådet uppmanas att se till att utvecklingsländerna själva får råda över dessa mål.

al)

Rådet uppmanas att betona att de globala ansträngningarna för att uppnå millennieutvecklingsmålen bör ökas under den återstående tiden före tidsfristens utgång 2015 och inriktas på de områden där processen har fördröjts mest.

am)

Rådet uppmanas att se till att fattigdomsbekämpningen kvarstår som en prioritering i den nya gemensamma och integrerade ramen, tillsammans med kampen mot ojämlikhet, främjandet av hållbar utveckling, livsmedelstrygghet och jämlikhet mellan könen.

an)

Rådet uppmanas att arbeta för en gemensam, omfattande och integrerad ram efter 2015 för millennieutvecklingsmålen, med tydliga riktmärken som införlivar de viktigaste utvecklings- och hållbarhetsfrågorna. Rådet uppmanas att se till att denna ram är allmängiltig och global till sin karaktär och att den främjar välstånd, mänskliga rättigheter och välbefinnande för alla.

ao)

Rådet uppmanas att verka för ett människorättsbaserat angreppssätt och se till att mänskliga rättigheter i hela sin allmängiltighet ses som centrala i ramen efter 2015.

ap)

Rådet uppmanas att efterlysa ett samstämmigt och heltäckande internationellt tillvägagångssätt för finansiering efter 2015, vilket på ett förutsebart sätt tar itu med alla dimensioner av hållbar utveckling, och att, i linje med rådets slutsatser från december 2013, inom FN-systemet ytterligare främja överväganden om alternativa finansieringskällor och om andra medel för att tillhandahålla bistånd, särskilt privata investeringsmedel och icke-finansiella medel.

aq)

Rådet uppmanas att se till att de nya ambitiösa målen kommer att stödjas av en lika ambitiös som innovativ utvecklingsfinansiering.

ar)

Med tanke på att miljö- och utvecklingsfrågor brukar behandlas separat på global nivå uppmanas rådet att söka nya vägar för att komma till rätta med denna splittring och bygga broar mellan dessa nära sammanlänkade områden, även från en institutionell synvinkel.

as)

Rådet uppmanas att erinra om det åtagande som gjordes av industriländerna vid COP16 i Cancún 2010 att tillhandahålla 100 miljarder USD i ”ny och kompletterande” finansiering årligen till 2020, i syfte att ta itu med behoven i samband med klimatförändringarna i utvecklingsländerna. Rådet uppmanas att påpeka att denna finansiering bör garantera en balanserad fördelning mellan anpassning och begränsning.

at)

Rådet uppmanas att vidta alla nödvändiga lagstiftnings- och administrativa åtgärder för att fullständigt genomföra rekommendationerna i FN:s generalförsamlings resolution (12), för att därmed kunna garantera att medborgarna har samma rättigheter offline och online, och särskilt översynen av förfaranden, praxis och lagstiftning och upprättandet av oberoende och effektiva tillsynsmekanismer, med betoning på betydelsen av uppgiftsskydd.

au)

Rådet uppmanas att, i syfte att på nytt bekräfta EU:s engagemang i denna fråga på global nivå, aktivt främja en särskild uppföljning av resolutionen av alla FN-medlemsstater.

av)

Rådet uppmanas att aktivt främja att alla FN-medlemsstater, inbegripet alla EU-medlemsstater, snabbt undertecknar och ratificerar fördraget om vapenhandel, i syfte att låta världssamfundet effektivt ta itu med de negativa återverkningarna av bristen på öppenhet och dåligt reglerad handel med konventionella vapen och ammunition och farlig teknik, vilket underblåser globala väpnade konflikter och används för att kränka de mänskliga rättigheterna. Rådet uppmanas att engagera andra relevanta stater, regionala och internationella organisationer och det civila samhället för att, i detta avseende, främja en ytterligare utvidgning av räckvidden för fördraget om vapenhandel.

aw)

Rådet uppmanas att aktivt stödja en omfattande reformering av FN-systemet, särskilt av dess säkerhetsråd, i syfte att stärka dess legitimitet, regionala representation, ansvarighet och effektivitet. Rådet uppmanas att arbeta för det långsiktiga målet att EU får en plats i ett utvidgat säkerhetsråd inom FN.

ax)

Rådet uppmanas att säkerställa EU:s samstämmighet och effektivitet som global aktör, med målet att handla på ett snabbt och heltäckande sätt och ge samstämmiga budskap, genom att förbättra samordningen av medlemsstaternas ståndpunkter och samarbetet mellan Europeiska utrikestjänsten och medlemsstaterna. Rådet uppmanas, i detta avseende, att uppmana Europeiska utrikestjänsten, särskilt genom EU-delegationerna i New York och Genève, att arbeta för en större EU-sammanhållning.

ay)

Rådet uppmanas att stödja parlamentens och de regionala församlingarnas roll i FN-systemet och global parlamentarism.

az)

Rådet uppmanas att fortsätta det fruktbara samarbetet till stöd för multilateralism och global styrning och att betona vikten av det strategiska partnerskap mellan EU och FN:s utvecklingsprogram som firade 10-årsjubileum i februari 2014.

ba)

Rådet uppmanas att öka kännedomen om att 2015 kommer att utses till Europaåret för utveckling, vilket kommer att skapa ett unikt tillfälle att öka den europeiska allmänhetens kännedom om de globala utmaningarna och vikten av de nya utvecklingsmål som man ska komma överens om.

bb)

Rådet uppmanas att påpeka att det fortfarande finns globala utmaningar som dessutom förväntas öka, och att klimatförändringar och miljöförstöring hotar att vända den utveckling som har skett när det gäller att uppnå millennieutvecklingsmålen. Rådet uppmanas därför att förstärka åtgärderna mot klimatförändringar vid FN:s klimattoppmöte 2014 för att bygga en solid grund som ska leda till framgångsrika förhandlingar och varaktiga framsteg för minskade utsläpp och stärkta anpassningsstrategier vid partskonferensen för FN:s ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) 2015. Rådet uppmanas att statuera exempel och anta en ambitiös bindande ram för klimatpolitiken med mål i god tid före toppmötet, för att påverka förhandlingarna på ett positivt sätt.

bc)

Rådet uppmanas att aktivt delta i diskussionen om termen ”klimatflykting”, inbegripet dess möjliga rättsliga definition i den internationella rätten eller i alla rättsligt bindande internationella avtal.

bd)

Rådet uppmanas att, vid den tredje internationella konferensen i september 2014, upprepa EU:s stöd för små östater under utveckling.

be)

Rådet uppmanas att arbeta för att få till stånd en hållbar politisk lösning för Syrien som kan stoppa våldet och främja en övergång till demokrati som uppfyller det syriska folkets berättigade förväntningar. Rådet uppmanas att stödja ett fullständigt genomförande av slutsatserna från Genève I-konferensen och, med hänsyn till betydelsen av Genève II-konferensen som ett unikt forum som möjliggör direkta förhandlingar om fred och övergång till demokrati mellan parterna i konflikten, hålla igång Genève II-processen.

bf)

Rådet uppmanas att arbeta för att få med alla relevanta globala och regionala aktörer i Genève II-konferensen med tanke på att många olika aktörer spelar en avgörande roll i den syriska krisen.

bg)

Rådet uppmanas att sammankalla en internationell konferens om den syriska flyktingkrisen med inriktning på humanitära insatser, där man prioriterar de stödjande värdländerna i regionen, och stärka EU:s deltagande i de diplomatiska ansträngningarna för att få ett slut på konflikten.

bh)

Rådet uppmanas att aktivt arbeta för ett snabbt antagande av FN:s säkerhetsråds resolution 2139 om den humanitära situationen i Syrien, så att ett säkert, obehindrat och omedelbart tillträde till alla behövande, även över konflikts- och nationsgränser, till sist underlättas. Rådet uppmanas att se till att avlägsnandet, överföringen och destrueringen av kemiska vapen som hittas i Syrien görs fullständigt öppet.

bi)

Rådet uppmanas att främja det internationella samarbetet rörande förstörelsen av Syriens kemiska vapen och att begära att beslutet från det verkställande rådet i Organisationen för förbud mot kemiska vapen av den 27 september 2013 genomförs fullt ut.

bj)

Rådet uppmanas att stödja alla insatser för att säkra ansvarsutkrävandet för överträdelserna av de mänskliga rättigheterna och den internationella humanitära rätten i Syrien, och att aktivt främja säkerhetsrådets hänskjutande av situationen i Syrien till Internationella brottmålsdomstolen.

bk)

Rådet uppmanas att uppmuntra alla parter att respektera det avtal om upphörande av fientligheterna som undertecknades den 23 januari 2014, inbegripet bestämmelser som kräver att aktörerna i konflikten avhåller sig från att attackera civilbefolkningen och tryggar ett säkert tillträde för biståndsarbetare till konfliktdrabbade områden i Sydsudan. Rådet uppmanas att understryka att detta avtal bara är det första steget mot fred och försoning, samtidigt som det beaktar situationen i Sydsudan, även den politiska kampen om ledarskapet i landet, som har gett upphov till allt fler etniska konflikter och fördrivningen av över 650 000 personer.

bl)

Rådet uppmanas att stödja den institutionsskapande agendan för Sydsudan och en verklig försoningsprocess och inkluderande fredsprocess för att säkra en varaktig stabilitet. Rådet uppmanas att erbjuda hjälp för att ta itu med korruptionen som är ett hinder mot utsikterna att upprätta en fri och rättvis demokrati, stabilitet, hållbar utveckling och ekonomisk tillväxt.

bm)

Rådet uppmanas att fördöma de omfattande kränkningar av de mänskliga rättigheterna och de övergrepp som har begåtts. Rådet uppmanas att välkomna och stödja de insatser som har gjorts av EU:s särskilda representant för Afrikas horn, Alexander Rondos, FN:s särskilda representant, Hilde Johnson, och Afrikanska unionen, samt stärkandet av FN-uppdragets undersökningskapacitet för mänskliga rättigheter i Republiken Sydsudan.

bn)

Rådet uppmanas att fördöma angreppen på biståndsarbetare och biståndstillgångar, inblandningen i hjälpverksamhet och den omfattande plundringen av förnödenheter som har ägt rum i Sydsudan och som allvarligt hindrar insatserna för att nå behövande civilbefolkning.

bo)

Rådet uppmanas att kräva en internationell undersökningskommission som ska undersöka alla påstådda överträdelser av de internationella mänskliga rättigheterna och den humanitära rätten sedan konfliktens inledning. Rådet uppmanas att kräva att de ansvariga ställs till svars.

bp)

Rådet uppmanas att garantera ett bra samarbete och komplementaritet mellan de internationella insatser som krävs för att stabilisera Centralafrikanska republiken och att arbeta för ett övergripande förhållningssätt till denna mångfasetterade kris. Rådet uppmanas att stödja den politiska övergångsprocessen och bidra till inrättandet av fungerande demokratiska institutioner som har förmågan att bekämpa överträdelser av de mänskliga rättigheterna, skydda medborgarna, stoppa våldet och lugna ned de sekteristiska oroligheterna i landet. Rådet uppmanas att fortsätta att ge det ekonomiska stöd som är nödvändigt för att skapa en varaktig ekonomisk utveckling. Rådet uppmanas att gå i täten för insatser för att ta itu med den exempellösa humanitära kris som landet upplever.

bq)

Rådet uppmanas att stödja de insatser som har satts in av världssamfundet, särskilt av Afrikanska unionen, FN och Frankrike, och av centralafrikanska myndigheter, för att stabilisera landet. Rådet uppmanas att snabbt genomföra EU-beslutet av den 20 januari 2014 om inrättande av Eufor CAR och påskynda förfarandena för att sätta in marktrupperna.

br)

Rådet uppmanas att stödja den pågående förhandlingsprocessen och de aktuella försöken att hitta lösningar på konflikten, samtidigt som det arbetar för den palestinska försoningsprocessen, i syfte att återförena palestinier som bor på Västbanken, i östra Jerusalem och på Gazaremsan.

bs)

Rådet uppmanas att se till att FN:s generalförsamling, i samarbete med EU och Förenta staterna, tillhandahåller alla instrument för att se till att en tvåstatslösning, grundad på 1967 års gränser, med Jerusalem som huvudstad i båda staterna, och med staten Israel med säkra och erkända gränser och en oberoende, demokratisk, angränsande och livskraftig palestinsk stat sida vid sida i fred och säkerhet, blir hållbar och effektiv.

2.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna rekommendation till vice ordföranden för kommissionen/den höga representanten, EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter, rådet och, för kännedom, till kommissionen.

30.11.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 408/54

—

med beaktande av artiklarna 2 och 21 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

—

med beaktande av artikel 167 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, som antogs av FN:s generalförsamling den 10 december 1948, och av alla relevanta internationella instrument som rör de mänskliga rättigheterna, bland annat den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,

—

med beaktande av protokoll nr 29, fogat till Lissabonfördraget, om systemet för radio och tv i allmänhetens tjänst i medlemsstaterna,

—

med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artikel 11,

—

med beaktande av EU:s riktlinjer om mänskliga rättigheter,

—

med beaktande av den strategiska ramen och handlingsplanen för mänskliga rättigheter och demokrati, antagna av rådet den 25 juni 2012 (1),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 oktober 2007Samarbete för kommunikation om Europa (COM(2007)0568) och kommissionens förslag av den 3 oktober 2007 till interinstitutionellt avtal om samarbete för kommunikation om Europa (COM(2007)0569),

—

med beaktande av sin resolution av den 25 november 2010 om offentligägd radio och TV i den digitala tidsåldern: framtiden för det dubbla systemet (2),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU av den 10 mars 2010 om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster (direktiv om audiovisuella medietjänster) (3),

—

med beaktande av sin resolution av den 12 maj 2011 om de kulturella aspekterna i EU:s yttre åtgärder (4),

—

med beaktande av sin resolution av den 11 december 2012 om en strategi för digital frihet i EU:s utrikespolitik (5),

—

med beaktande av sin resolution av den 13 juni 2013 om press- och mediefrihet i världen (6),

—

med beaktande av sin resolution av den 24 oktober 2013 om årsrapporten från rådet till Europaparlamentet om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (7),

—

med beaktande av sin resolution av den 11 december 2013 om årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2012 och Europeiska unionens politik på området (8),

—

med beaktande av den europeiska stadgan om pressfrihet,

—

med beaktande av sina resolutioner av den 22 november 2012 om utvidgningspolitik, kriterier och EU:s strategiska intressen (9), av den 12 december 2013 om lägesrapporten om Albanien för 2013 (10), av den 6 februari 2014 om 2013 års framstegsrapport om Bosnien och Hercegovina (11), av den 6 februari 2014 om 2013 års framstegsrapport för f.d. jugoslaviska republiken Makedonien (12), av den 16 januari 2014 om 2012 års framstegsrapport om Island och utsikterna efter valet (13), av den 16 januari 2014 om Kosovos europeiska integrationsprocess (14), av den 6 februari 2014 om 2013 års framstegsrapport om Montenegro (15), av den 16 januari 2014 om 2013 års framstegsrapport om Serbien (16), av den 12 mars 2014 om 2013 års framstegsrapport om Turkiet (17), av den 23 oktober 2013 om den europeiska grannskapspolitiken: På väg mot en förstärkning av partnerskapet. Europaparlamentets ståndpunkt om 2012 års rapporter (18), av den 23 maj 2013 om återvinning av tillgångar för övergångsländer som omfattades av den arabiska våren (19), av den 14 mars 2013 om förbindelserna mellan EU och Kina och av den 13 december 2012 (20) med Europaparlamentets rekommendationer till rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten om förhandlingarna för ett nytt avtal mellan EU och Ryssland (21),

—

med beaktande av artikel 97 i arbetsordningen,

—

med beaktande av rekommendationen från utskottet för utrikesfrågor (A7-0248/2014), och av följande skäl:

A.

Oberoende europeiska radio- och tv-medier erbjuder allmänheten – i Europa och hela världen – en gemensam vision och stöder de värden som förankrats i EU:s fördrag, såsom mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, däribland yttrandefrihet samt främjar pluralism, självständigt tänkande, kulturell mångfald, skilda åskådningssätt och även det grundläggande värdet att verka för fredlig konfliktlösning, tolerans och respekt, både inom EU och i samband med unionens yttre förbindelser.

B.

Alla hot mot mediernas oberoende, genom regeringars inblandning, hot mot journalister, avsaknad av öppenhet när det gäller ägandestrukturer eller överskuggande kommersiella intressen, inverkar menligt på den övergripande mediefriheten och mångfalden i alla länder.

C.

Regeringarna har det huvudsakliga ansvaret för att garantera och skydda yttrandefriheten och medierna, men EU har en roll i att övervaka tillämpningen av artikel 11 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna när medlemsstaterna genomför EU-lagstiftningen. Det fastställs i EU-lagstiftningen, särskilt i protokoll nr 29, fogat till EU-fördraget, att systemet för radio och tv i allmänhetens tjänst i medlemsstaterna är direkt relaterat till varje samhälles demokratiska, sociala och kulturella behov och till behovet av att bevara mediemångfalden.

D.

Genom radio- och tv-medier, som i allt större grad kompletteras av onlinemedietjänster, är det möjligt att på ett ändamålsenligt och kostnadseffektivt sätt nå ut till befolkningen i Europa och i tredjeländer, och dessa medier är den huvudsakliga informationskällan för de flesta invånare i och utanför EU.

E.

Nya plattformar för digitala medier och onlinemedier har bidragit till ökad diversifiering och mångfald och är särskilt viktiga i länder där tillgången till mer traditionella informationskällor är begränsad.

F.

Europeiska radio- och tv-medier kan spela en viktig roll internationellt när det gäller att sprida värden som demokrati, mediefrihet och mänskliga rättigheter i hela världen, förklara skilda nationella uppfattningar, informera om EU:s politik, forma ett verkligt europeiskt perspektiv och förse publiken med tillförlitlig och högkvalitativ information, främst genom ett kraftfullt och obevekligt engagemang för journalistisk objektivitet.

G.

Radio- och tv-sändningar till stöd för demokratisering och mänskliga rättigheter i tredjeländer omfattas inte uttryckligen av EU:s mediepolitik.

H.

Det finns ett behov av att dra upp en konsekvent strategi för EU:s radio- och tv-medier i EU:s yttre förbindelser för att främja EU:s grundläggande värden och dess mål som en global aktör och för att påverka debatter och främja förståelse för utrikespolitiska frågor.

I.

EU:s inledande finansiering av ”European Radio for Belarus” och dess fortsatta projektbaserade finansiering av oberoende radio- och tv-medier i tredjeländer är bra exempel på hur yttrandefrihet och andra grundläggande rättigheter och friheter kan främjas inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.

J.

Upprättandet av en världsomspännande europeisk radiotjänst skulle kunna vara mycket användbart som ett omfattande verktyg för EU:s yttre förbindelser och för att främja universella demokratiska värden och mänskliga rättigheter. Ett sådant initiativ skulle kunna underlättas med hjälp av onlineteknik.

K.

EU stöder den internationella nyhetskanalen Euronews, som sänds på 13 språk, förstås av 53 procent av världens befolkning och distribueras till 410 miljoner hushåll i 155 länder. Euronews har satellittäckning i hela världen och är en ledande kanal när det gäller potentiell publik i Europa och bland icke-arabiska nyhetskanaler i arabländerna och i Afrika söder om Sahara. Dessutom är kanalen kostnadsfritt tillgänglig i hela världen på olika mobila enheter.

L.

EU har sedan 2005 haft ett tjänsteavtal med Euronews och gett kanalen en grundfinansiering på fem miljoner euro om året till produktion och sändning av en rad program om Europafrågor. Två andra tjänsteavtal, till ett värde av fem miljoner euro per år under en femårsperiod, undertecknades 2007 och 2009 för Euronews-sändningar på arabiska respektive farsi. I december 2010 undertecknade EU och Euronews ett flerårigt ramavtal om partnerskap. Kommissionens ekonomiska bidrag till Euronews för 2013 fastställdes genom kommissionens beslut av den 8 maj 2013 om antagande av det ändrade arbetsprogrammet för 2013 när det gäller kommunikation, vilket ska tjäna som ett finansieringsbeslut (C(2013)2631). Euronews uppskattade intäkter för 2014 utgörs av aktieägarnas licensieringsavgifter (9 procent), reklamintäkter (49 procent) och finansiering från kommissionen och dess olika generaldirektorat (42 procent).

M.

Redaktionellt oberoende från allt politiskt inflytande, opartiskhet, mångfald och respekt för tittarna är en central del i Euronews årliga åtagandeförklaring gentemot tittarna (22).

N.

2009 gjorde kommissionen en utvärdering av Euronews grundkontrakt som bekräftade Euronews unika och kostnadseffektiva status som en Europaomfattande nyhetskanal som når fler tittare inom Europa än sina konkurrerande internationella nyhetskanaler (23).

1.

Europaparlamentet riktar följande rekommendationer till rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten:

2.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna rekommendation till rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten och, för kännedom, till medlemsstaterna.

30.11.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 408/59

—

med beaktande av Mario Borghezios begäran, daterad den 21 november 2013 och tillkännagiven i kammaren den 21 november 2013, om fastställelse av hans immunitet med anledning av ett pågående brottmålsförfarande vid domstolen i Milano (ref. 47917/13),

—

med beaktande av att Carlo Casini, som företrädde Mario Borghezio i enlighet med artikel 7.5 i arbetsordningen, och Mario Borghezio själv hörts,

—

med beaktande av artiklarna 1, 11 och 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

—

med beaktande av artikel 153 i arbetsordningen,

—

med beaktande av artikel 8 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier och artikel 6.2 i akten av den 20 september 1976 om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet,

—

med beaktande av Europeiska unionens domstols domar av den 12 maj 1964, 10 juli 1986, 15 och 21 oktober 2008, 19 mars 2010 och 6 september 2011 (1),

—

med beaktande av den italienska strafflagen,