ISSN 1977-1061 |
||
Europeiska unionens officiella tidning |
C 338 |
|
Svensk utgåva |
Meddelanden och upplysningar |
60 årgången |
Informationsnummer |
Innehållsförteckning |
Sida |
|
IV Upplysningar |
|
|
UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN |
|
|
Europeiska unionens domstol |
|
2017/C 338/01 |
Europeiska unionens domstols senaste offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning |
|
V Yttranden |
|
|
DOMSTOLSFÖRFARANDEN |
|
|
Domstolen |
|
2017/C 338/02 |
||
2017/C 338/03 |
||
2017/C 338/04 |
||
2017/C 338/05 |
||
2017/C 338/06 |
||
2017/C 338/07 |
||
2017/C 338/08 |
||
2017/C 338/09 |
||
2017/C 338/10 |
Mål C-441/17: Talan väckt den 20 juli 2017 – Europeiska kommissionen mot Republiken Polen |
|
2017/C 338/11 |
||
2017/C 338/12 |
Mål C-498/17: Talan väckt den 17 augusti 2017 – Europeiska kommissionen mot Republiken Italien |
|
|
Tribunalen |
|
2017/C 338/13 |
||
2017/C 338/14 |
||
2017/C 338/15 |
||
2017/C 338/16 |
Mål T-439/17: Talan väckt den 14 juli 2017 – Yellow Window mot Europeiska jämställdhetsinstitutet |
|
2017/C 338/17 |
||
2017/C 338/18 |
||
2017/C 338/19 |
||
2017/C 338/20 |
||
2017/C 338/21 |
Mål T-564/17: Talan väckt den 18 augusti 2017 – Tong Myong mot rådet och kommissionen |
|
2017/C 338/22 |
||
2017/C 338/23 |
||
2017/C 338/24 |
||
2017/C 338/25 |
Mål T-209/17: Tribunalens beslut av den 23 augusti 2017 – ZGS mot EUIPO (Schülerhilfe1) |
|
Rättelser |
|
2017/C 338/26 |
SV |
|
IV Upplysningar
UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN
Europeiska unionens domstol
9.10.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 338/1 |
Europeiska unionens domstols senaste offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning
(2017/C 338/01)
Senaste offentliggörandet
Senaste listan över offentliggöranden
Dessa texter är tillgängliga på
EUR-Lex: http://eur-lex.europa.eu
V Yttranden
DOMSTOLSFÖRFARANDEN
Domstolen
9.10.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 338/2 |
Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 20 juli 2017 (begäran om förhandsavgörande från Supremo Tribunal de Justiça – Portugal) – Fidelidade-Companhia de Seguros SA mot Caisse Suisse de Compensation, Fundo de Garantia Automóvel, Sandra Cristina Crystello Pinto Moreira Pereira, Sandra Manuela Teixeira Gomes Seemann, Catarina Ferreira Seemann, José Batista Pereira, Teresa Rosa Teixeira
(Mål C-287/16) (1)
((Begäran om förhandsavgörande - Ansvarsförsäkring för motorfordon - Direktiv 72/166/EEG - Artikel 3.1 - Andra direktivet 84/5/EEG - Artikel 2.1 - Försäkringsavtal som ingåtts på grundval av felaktiga uppgifter om äganderätten till motorfordonet eller om vem som normalt framför fordonet - Försäkringstagare - Inget ekonomiskt intresse av att ingå avtalet - Försäkringsavtalets nullitet - Rättsverkan i förhållande till skadelidande tredje man))
(2017/C 338/02)
Rättegångsspråk: portugisiska
Hänskjutande domstol
Supremo Tribunal de Justiça
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Fidelidade-Companhia de Seguros SA
Motparter: Caisse Suisse de Compensation, Fundo de Garantia Automóvel, Sandra Cristina Crystello Pinto Moreira Pereira, Sandra Manuela Teixeira Gomes Seemann, Catarina Ferreira Seemann, José Batista Pereira, Teresa Rosa Teixeira
Domslut
Artikel 3.1 i rådets direktiv 72/166/EEG av den 24 april 1972 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om ansvarsförsäkring för motorfordon och kontroll av att försäkringsplikten fullgörs beträffande sådan ansvarighet och artikel 2.1 i rådets andra direktiv 84/5/EEG av den 30 december 1983 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om ansvarsförsäkring för motorfordon ska tolkas så, att de utgör hinder för en nationell lagstiftning som resulterar i en möjlighet att, under sådana förhållanden som i det nationella målet, mot skadelidande tredje män göra gällande den omständigheten att ett avtal om ansvarsförsäkring för motorfordon är ogiltigt på grund av de oriktiga uppgifter som försäkringstagaren från början lämnat om vem som äger motorfordonet och vem som normalt framför det, eller på grund av att den person för vem eller i vars namn försäkringsavtalet ingicks saknade ekonomiskt intresse av att ingå avtalet.
9.10.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 338/3 |
Begäran om förhandsavgörande framställd av Corte suprema di cassazione (Italien) den 27 juni 2017 – Stefano Liberato mot Luminita Luisa Grigorescu
(Mål C-386/17)
(2017/C 338/03)
Rättegångsspråk: italienska
Hänskjutande domstol
Corte suprema di cassazione
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Stefano Liberato
Motpart: Luminita Luisa Grigorescu
Tolkningsfrågor
1) |
Påverkar åsidosättandet av reglerna om litispendens i artikel 19.2 och 19.3 i förordning nr 2201/2003 (1) enbart fastställandet av den behöriga domstolen, varvid artikel 24 i förordning (EG) nr 2201/2003 är tillämplig, eller kan nämnda åsidosättande mot bakgrund av den processrättsliga rättsordningen tvärtom utgöra hinder för erkännande i den medlemsstat vid vars domstol talan först har väckts av den dom som har meddelats i den medlemsstat vid vars domstol talan har väckts senare, om det beaktas att artikel 24 i förordning (EG) nr 2201/2003 enbart hänvisar till behörighetsreglerna i artiklarna 3–14 och inte efterföljande artikel 19? |
2) |
Strider tolkningen av artikel 19 i förordning nr 2201/2003, som enbart ska betraktas som kriterium för att avgöra en domstols behörighet, mot det unionsrättsliga begreppet litispendens samt syftet och målet med bestämmelsen, det vill säga att fastställa en uppsättning tvingande regler om den processrättsliga rättsordningen för att skapa ett gemensamt område som ska kännetecknas av ömsesidigt förtroende och lojalt domstolssamarbete mellan medlemsstaterna och där automatiskt erkännande av och fri rörlighet för domar ska gälla? |
(1) Rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000 (EUT L 338, 2003, s. 1).
9.10.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 338/3 |
Begäran om förhandsavgörande framställd av Corte suprema di cassazione (Italien) den 28 juni 2017 – Presidenza del Consiglio dei Ministri mot Fallimento Traghetti del Mediterraneo SpA
(Mål C-387/17)
(2017/C 338/04)
Rättegångsspråk: italienska
Hänskjutande domstol
Corte suprema di cassazione
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Presidenza del Consiglio dei Ministri
Motpart: Fallimento Traghetti del Mediterraneo SpA
Tolkningsfrågor
EU-domstolen ombes att – mot bakgrund av omständigheterna i målet vid den nationella domstolen, det vill säga en skadeståndstalan mot staten, som i sin egenskap av lagstiftande organ under perioden 1976–1980 med stöd av en lag antagen av staten själv (lag nr 684/1974) beviljade subventioner som utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget (f.d. artikel 92 och nu artikel 107 FEUF), vilka varken anmäldes eller godkändes i enlighet med artikel 88 i EG-fördraget (f.d. artikel 93 och nu artikel 108 FEUF), till ett rederi som vid ifrågavarande tidpunkt bedrev verksamhet på en icke-liberaliserad marknad (cabotage) – besvara följande frågor:
a) |
Ska klassificeringen av ifrågavarande stöd (som ”befintligt” och därmed inte som ”nytt”) ske enligt artikel 1 b v i förordning nr 659/1999 (1), som har följande lydelse: ”v) stöd som är att betrakta som befintligt stöd, eftersom det kan fastställas att det inte utgjorde något stöd när det infördes men senare blev ett stöd på grund av utvecklingen av den gemensamma marknaden, utan att medlemsstaten företagit någon ändring. När vissa åtgärder blir stöd sedan en verksamhet har liberaliserats genom gemenskapslagstiftning, skall sådana åtgärder inte betraktas som befintligt stöd efter det datum som har fastställts för liberalisering”, och i så fall inom vilka ramar, eller enligt den princip (med en räckvidd som formellt skiljer sig från den i nämnda bestämmelse) som tribunalen slog fast i dom av den 15 juni 2000, T-298/97 m.fl. (Alzetta m.fl./kommissionen, punkt 143) – som vad gäller de synpunkter som är av intresse för förevarande mål fastställdes av EU-domstolen i dom av den 29 april 2004, C-298/00 P (punkterna 66–69) – det vill säga: ”Även en stödordning som införts på en marknad som inledningsvis var stängd för konkurrens skall vid liberaliseringen av marknaden anses utgöra en befintlig stödordning, eftersom stödordningen då den infördes inte omfattades av tillämpningsområdet för artikel 92.1 [senare artikel 87.1] i fördraget. Artikel 92.1 i fördraget är nämligen endast tillämplig på sektorer som är öppna för konkurrens med hänsyn till villkoren i denna artikel, som avser inverkan på handeln mellan medlemsstaterna och inverkan på konkurrensen.”, och i så fall inom vilka ramar? |
b) |
Ska klassificeringen av ifrågavarande stöd ske även enligt artikel 1 b iv i nämnda förordning nr 659/1999, där det bestäms att med ”befintligt” stöd avses ”stöd som enligt artikel 15 är att betrakta som befintligt stöd”, varvid det ska beaktas att det i sistnämnda artikel fastställs en preskriptionstid på tio år för att återkräva stöd som olagligt beviljats, och i så fall inom vilka ramar, eller enligt de principer (som i större eller mindre omfattning liknar den princip som föreskrivs i nämnda bestämmelse) som EU-domstolen vid flera tillfällen har slagit fast, nämligen principerna om skydd för berättigade förväntningar och rättssäkerhet, och i så fall inom vilka ramar?” |
(1) Rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (EGT L 83, s. 1).
9.10.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 338/4 |
Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunale Amministrativo Regionale per il Lazio (Italien) den 6 juli 2017 – Acea Energia SpA mot Autorità Garante della Concorrenza e del Mercato m.fl.
(Mål C-406/17)
(2017/C 338/05)
Rättegångsspråk: italienska
Hänskjutande domstol
Tribunale Amministrativo Regionale per il Lazio
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Acea Energia SpA
Motpart: Autorità Garante della Concorrenza e del Mercato, Autorità per l’Energia Elettrica il Gas e il Sistema Idrico, Autorità per le Garanzie nelle Comunicazioni
Tolkningsfrågor
1) |
Utgör syftet med det ”allmänna” direktivet 2005/29/EG (1), det vill säga att fungera som ”skyddsnät” för konsumentskyddet, samt, särskilt, skäl 10 och artiklarna 3.4 och 5.4 i nämnda direktiv hinder för en nationell bestämmelse enligt vilken bedömningen av huruvida de särskilda skyldigheter till skydd för användarna som föreskrivs i de branschspecifika direktiven 2009/72/EG (2) och 2009/73/EG (3) har iakttagits omfattas av tillämpningsområdet för det allmänna direktivet 2005/29/EG om otillbörliga affärsmetoder, vilket resulterar i att sektorsmyndigheten – i detta fall AEEGSI – som har behörighet att vidta åtgärder mot åsidosättande av det branschspecifika direktivet hindras från att ingripa i alla situationer där det även är fråga om en inkorrekt/otillbörlig affärsmetod? |
2) |
Ska specialitetsprincipen, som är fastställd i artikel 3.4 i direktiv 2005/29/EG tolkas så, att den utgör en princip som reglerar förhållandena mellan regelverk (allmänt regelverk och branschspecifikt regelverk), förhållandena mellan bestämmelser (allmänna bestämmelser och specialbestämmelser) eller förhållandena mellan oberoende myndigheter som ansvarar för reglering och tillsyn av respektive bransch? |
3) |
Kan begreppet ”står i strid” i artikel 3.4 i direktiv 2005/29/EG anses aktuellt endast vid grundläggande motstridighet mellan bestämmelserna i lagstiftningen om inkorrekta affärsmetoder och andra unionsrättsliga bestämmelser som reglerar specifika aspekter av affärsmetoder, eller räcker det att ifrågavarande bestämmelser innehåller ett regelverk som avviker från lagstiftningen om inkorrekta affärsmetoder så till den grad att det uppstår en kollision mellan bestämmelser i förhållande till en och samma konkreta situation? |
4) |
Hänvisar begreppet ”gemenskapsbestämmelser” i artikel 3.4 i direktiv 2005/29/EG endast till bestämmelserna i unionens förordningar och direktiv samt bestämmelserna för direkt införlivande av dessa, eller omfattar det även nationella lagar och författningar som genomför unionsrättsliga principer? |
5) |
Utgör dels specialitetsprincipen som är fastställd i skäl 10 och artikel 3.4 i direktiv 2005/29/EG, dels artikel 37 i direktiv 2009/72/EG och artikel 41 i direktiv 2009/73/EG hinder för en tolkning av motsvarande nationella införlivandebestämmelser enligt vilken den allmänna lagstiftningen om inkorrekta affärsmetoder alltid ska tillämpas varje gång det i en reglerad bransch – som kännetecknas av branschspecifika ”konsumentregler” och där den branschspecifika myndigheten har tilldelats behörighet att fastställa regler och besluta om påföljder – konstateras ett agerande som omfattas av begreppet ”aggressiva affärsmetoder” enligt artiklarna 8 och 9 i direktiv 2005/29/EG eller begreppet ”affärsmetoder som under alla omständigheter är otillbörliga” enligt bilaga I till direktiv 2005/29/EG, och detta även när det föreligger en branschlagstiftning om skydd av (samma) konsumeter som grundar sig på unionsrättsliga bestämmelser och helt och hållet reglerar samma ”aggressiva affärsmetoder”, ”affärsmetoder som under alla omständigheter är aggressiva” eller under alla omständigheter ”inkorrekta/otillbörliga affärsmetoder”? |
(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (direktiv om otillbörliga affärsmetoder) (EUT L 149, s. 22).
(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG (EUT L 211, s. 55).
(3) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 2003/55/EG (EUT L 211, s. 94).
9.10.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 338/5 |
Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunale Amministrativo Regionale per il Lazio (Italien) den 6 juli 2017 – Green Network SpA mot Autorità Garante della Concorrenza e del Mercato m.fl.
(Mål C-407/17)
(2017/C 338/06)
Rättegångsspråk: italienska
Hänskjutande domstol
Tribunale Amministrativo Regionale per il Lazio
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Green Network SpA
Motpart: Autorità Garante della Concorrenza e del Mercato, Autorità per l’Energia Elettrica il Gas e il Sistema Idrico, Autorità per le Garanzie nelle Comunicazioni
Tolkningsfrågor
1) |
Utgör syftet med det ”allmänna” direktivet 2005/29/EG (1), det vill säga att fungera som ”skyddsnät” för konsumentskyddet, samt, särskilt, skäl 10 och artiklarna 3.4 och 5.4 i nämnda direktiv hinder för en nationell bestämmelse enligt vilken bedömningen av huruvida de särskilda skyldigheter till skydd för användarna som föreskrivs i de branschspecifika direktiven 2009/72/EG (2) och 2009/73/EG (3) har iakttagits omfattas av tillämpningsområdet för det allmänna direktivet 2005/29/EG om otillbörliga affärsmetoder, vilket resulterar i att sektorsmyndigheten – i detta fall AEEGSI – som har behörighet att vidta åtgärder mot åsidosättande av det branschspecifika direktivet hindras från att ingripa i alla situationer där det även är fråga om en inkorrekt/otillbörlig affärsmetod? |
2) |
Ska specialitetsprincipen, som är fastställd i artikel 3.4 i direktiv 2005/29/EG tolkas så, att den utgör en princip som reglerar förhållandena mellan regelverk (allmänt regelverk och branschspecifikt regelverk), förhållandena mellan bestämmelser (allmänna bestämmelser och specialbestämmelser) eller förhållandena mellan oberoende myndigheter som ansvarar för reglering och tillsyn av respektive bransch? |
3) |
Kan begreppet ”står i strid” i artikel 3.4 i direktiv 2005/29/EG anses aktuellt endast vid grundläggande motstridighet mellan bestämmelserna i lagstiftningen om inkorrekta affärsmetoder och andra unionsrättsliga bestämmelser som reglerar specifika aspekter av affärsmetoder, eller räcker det att ifrågavarande bestämmelser innehåller ett regelverk som avviker från lagstiftningen om inkorrekta affärsmetoder så till den grad att det uppstår en kollision mellan bestämmelser i förhållande till en och samma konkreta situation? |
4) |
Hänvisar begreppet ”gemenskapsbestämmelser” i artikel 3.4 i direktiv 2005/29/EG endast till bestämmelserna i unionens förordningar och direktiv samt bestämmelserna för direkt införlivande av dessa, eller omfattar det även nationella lagar och författningar som genomför unionsrättsliga principer? |
5) |
Utgör dels specialitetsprincipen som är fastställd i skäl 10 och artikel 3.4 i direktiv 2005/29/EG, dels artikel 37 i direktiv 2009/72/EG och artikel 41 i direktiv 2009/73/EG hinder för en tolkning av motsvarande nationella införlivandebestämmelser enligt vilken den allmänna lagstiftningen om inkorrekta affärsmetoder alltid ska tillämpas varje gång det i en reglerad bransch – som kännetecknas av branschspecifika ”konsumentregler” och där den branschspecifika myndigheten har tilldelats behörighet att fastställa regler och besluta om påföljder – konstateras ett agerande som omfattas av begreppet ”aggressiva affärsmetoder” enligt artiklarna 8 och 9 i direktiv 2005/29/EG eller begreppet ”affärsmetoder som under alla omständigheter är otillbörliga” enligt bilaga I till direktiv 2005/29/EG, och detta även när det föreligger en branschlagstiftning om skydd av (samma) konsumeter som grundar sig på unionsrättsliga bestämmelser och helt och hållet reglerar samma ”aggressiva affärsmetoder”, ”affärsmetoder som under alla omständigheter är aggressiva” eller under alla omständigheter ”inkorrekta/otillbörliga affärsmetoder”? |
(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (direktiv om otillbörliga affärsmetoder) (EUT L 149, s. 22).
(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG (EUT L 211, s. 55).
(3) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 2003/55/EG (EUT L 211, s. 94).
9.10.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 338/7 |
Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunale Amministrativo Regionale per il Lazio (Italien) den 6 juli 2017 – Enel Energia SpA mot Autorità Garante della Concorrenza e del Mercato m.fl.
(Mål C-408/17)
(2017/C 338/07)
Rättegångsspråk: italienska
Hänskjutande domstol
Tribunale Amministrativo Regionale per il Lazio
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Enel Energia SpA
Motpart: Autorità Garante della Concorrenza e del Mercato, Autorità per l’Energia Elettrica il Gas e il Sistema Idrico, Autorità per le Garanzie nelle Comunicazioni
Tolkningsfrågor
1) |
Utgör syftet med det ”allmänna” direktivet 2005/29/EG (1), det vill säga att fungera som ”skyddsnät” för konsumentskyddet, samt, särskilt, skäl 10 och artiklarna 3.4 och 5.4 i nämnda direktiv hinder för en nationell bestämmelse enligt vilken bedömningen av huruvida de särskilda skyldigheter till skydd för användarna som föreskrivs i de branschspecifika direktiven 2009/72/EG (2) och 2009/73/EG (3) har iakttagits omfattas av tillämpningsområdet för det allmänna direktivet 2005/29/EG om otillbörliga affärsmetoder, vilket resulterar i att sektorsmyndigheten – i detta fall AEEGSI – som har behörighet att vidta åtgärder mot åsidosättande av det branschspecifika direktivet hindras från att ingripa i alla situationer där det även är fråga om en inkorrekt/otillbörlig affärsmetod? |
2) |
Ska specialitetsprincipen, som är fastställd i artikel 3.4 i direktiv 2005/29/EG tolkas så, att den utgör en princip som reglerar förhållandena mellan regelverk (allmänt regelverk och branschspecifikt regelverk), förhållandena mellan bestämmelser (allmänna bestämmelser och specialbestämmelser) eller förhållandena mellan oberoende myndigheter som ansvarar för reglering och tillsyn av respektive bransch? |
3) |
Kan begreppet ”står i strid” i artikel 3.4 i direktiv 2005/29/EG anses aktuellt endast vid grundläggande motstridighet mellan bestämmelserna i lagstiftningen om inkorrekta affärsmetoder och andra unionsrättsliga bestämmelser som reglerar specifika aspekter av affärsmetoder, eller räcker det att ifrågavarande bestämmelser innehåller ett regelverk som avviker från lagstiftningen om inkorrekta affärsmetoder så till den grad att det uppstår en kollision mellan bestämmelser i förhållande till en och samma konkreta situation? |
4) |
Hänvisar begreppet ”gemenskapsbestämmelser” i artikel 3.4 i direktiv 2005/29/EG endast till bestämmelserna i unionens förordningar och direktiv samt bestämmelserna för direkt införlivande av dessa, eller omfattar det även nationella lagar och författningar som genomför unionsrättsliga principer? |
5) |
Utgör dels specialitetsprincipen som är fastställd i skäl 10 och artikel 3.4 i direktiv 2005/29/EG, dels artikel 37 i direktiv 2009/72/EG och artikel 41 i direktiv 2009/73/EG hinder för en tolkning av motsvarande nationella införlivandebestämmelser enligt vilken den allmänna lagstiftningen om inkorrekta affärsmetoder alltid ska tillämpas varje gång det i en reglerad bransch – som kännetecknas av branschspecifika ”konsumentregler” och där den branschspecifika myndigheten har tilldelats behörighet att fastställa regler och besluta om påföljder – konstateras ett agerande som omfattas av begreppet ”aggressiva affärsmetoder” enligt artiklarna 8 och 9 i direktiv 2005/29/EG eller begreppet ”affärsmetoder som under alla omständigheter är otillbörliga” enligt bilaga I till direktiv 2005/29/EG, och detta även när det föreligger en branschlagstiftning om skydd av (samma) konsumeter som grundar sig på unionsrättsliga bestämmelser och helt och hållet reglerar samma ”aggressiva affärsmetoder”, ”affärsmetoder som under alla omständigheter är aggressiva” eller under alla omständigheter ”inkorrekta/otillbörliga affärsmetoder”? |
(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (direktiv om otillbörliga affärsmetoder) (EUT L 149, s. 22).
(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG (EUT L 211, s. 55).
(3) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 2003/55/EG (EUT L 211, s. 94).
9.10.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 338/8 |
Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunale Amministrativo Regionale per il Lazio (Italien) den 10 juli 2017 – Hera Comm Srl mot Autorità Garante della Concorrenza e del Mercato, Autorità per l’Energia Elettrica il Gas e il Sistema Idrico
(Mål C-417/17)
(2017/C 338/08)
Rättegångsspråk: italienska
Hänskjutande domstol
Tribunale Amministrativo Regionale per il Lazio
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Hera Comm Srl
Motpart: Autorità Garante della Concorrenza e del Mercato, Autorità per l’Energia Elettrica il Gas e il Sistema Idrico
Tolkningsfrågor
1) |
Utgör ”skälen” bakom det ”allmänna” direktivet nr 2005/29/EG, (1) det vill säga att tillhandahålla ett ”skyddsnät” för konsumentskydd, och i synnerhet skäl 10 samt artiklarna 3.4 och 5.3 i direktivet, hinder för en nationell bestämmelse enligt vilken utvärderingen av uppfyllandet av de specifika förpliktelserna enligt sektorsdirektiven 2009/72/EG (2) och 2009/73/EG (3) faller under det allmänna direktivet 2005/29 om olämpliga affärsmetoder, vilket utesluter att sektorsmyndigheten, i detta fall AEEGSI, kan ingripa med sanktioner mot överträdelser av sektorsdirektiven i alla de fall då villkoren för när en olämplig eller otillbörlig affärsmetod föreligger också kan vara uppfyllda? |
2) |
Ska specialitetsprincipen i artikel 3.4 i direktiv 2005/29 tolkas så, att den styr relationen mellan lagstiftningssystem (allmänna system och sektorssystem), mellan bestämmelser (allmänna bestämmelser och specialbestämmelser) eller mellan oberoende myndigheter med ansvar för att reglera och övervaka de relevanta sektorerna? |
3) |
Kan begreppet ”i strid med” i artikel 3.4 i direktiv 2005/29 anses tillämpligt endast i fall då det förligger en radikal motsägelse mellan bestämmelserna i lagstiftningen om olämpliga affärsmetoder och andra bestämmelser som härrör från unionsrätten som reglerar särskilda aspekter av affärsmetoder, eller räcker det att de senare bestämmelserna skiljer sig från bestämmelserna om olämpliga affärsmetoder, så att det uppstår en regelkonflikt i det enskilda fallet? |
4) |
Avser termen gemenskapsbestämmelser i artikel 3.4 i direktiv 2005/29 enbart bestämmelser i EU:s förordningar och direktiv och direkta införlivandebestämmelser för dessa, eller omfattar termer även bestämmelser i lagar och förordningar som genomför unionsrättsliga principer? |
5) |
Hindrar ”specialitetsprincipen” i skäl 10 och artikel 3.4 i direktiv 2005/29, artikel 37 i direktiv 2009/72 och artikel 41 i 2009/73 att motsvarande nationell införlivandelagstiftning tolkas på så sätt att när det inom en reglerad sektor där det förekommer sektorsspecifika konsumentbestämmelser och där sektorsmyndigheten är behörig att reglera och ålägga sanktioner konstateras ett handlande som kan betraktas som aggressiva affärsmetoder i den mening som avses i artiklarna 8 och 9 i direktiv 2005/29 eller under alla omständigheter aggressiva i den mening som avses i bilaga I till sistnämnda direktiv, ska de allmänna bestämmelserna om olämpliga affärsmetoder alltid tillämpas, även om det finns sektorsspecifika bestämmelser som antagits för att skydda (sådana) konsumenter, grundade på unionsrättsliga bestämmelser som fullt ut reglerar dessa aggressiva affärsmetoder och affärsmetoder som under alla omständigheter är aggressiva, eller i varje fall sådana olämpliga/otillbörliga affärsmetoder? |
(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (direktiv om otillbörliga affärsmetoder) (EUT L 149, s. 22).
(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG (EUT L 211, 2009, s. 55).
(3) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och om upphävande av direktiv 2003/55/EG (EUT L 211, 2009, s. 94).
9.10.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 338/9 |
Begäran om förhandsavgörande framställd av Tartu Halduskohus (Estland) den 18 juli 2017 – Argo Kalda Mardi talu mot Põllumajanduse Registrite ja Informatsiooni Amet (PRIA)
(Mål C-435/17)
(2017/C 338/09)
Rättegångsspråk: estniska
Hänskjutande domstol
Tartu Halduskohus
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Argo Kalda Mardi talu
Motpart: Põllumajanduse Registrite ja Informatsiooni Amet (PRIA)
Tolkningsfrågor
1) |
Är ett krav på att bevara stengravar som en medlemsstat uppställer för den som ansöker om enhetlig arealersättning samt stöd för jordbruksmetoder med gynnsam inverkan på klimatet och miljön, och vid vars åsidosättande den administrativa sanktion som föreskrivs i artikel 39 i kommissionens delegerade förordning nr 640/2014 (1) tillämpas och stödet minskas med 3 procent, förenligt med artiklarna 93.1 och 94 i Europaparlamentets och rådets förordning nr 1306/2013 samt de miniminormer som fastställs i bilaga II till nämnda förordning? |
2) |
Om den första frågan besvaras nekande, krävs det att den person som ansöker om enhetlig arealersättning samt stöd för jordbruksmetoder med gynnsam inverkan på klimatet och miljön i enlighet med artikel 72.1 a, artikel 91.1 och 91.2, artikel 93.1 och artikel 94 i Europaparlamentets och rådets förordning nr 1306/2013 (2) samt artikel 4.1 b, c och e i Europaparlamentets och rådets förordning nr 1307/2013 (3), iakttar kraven på god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden med avseende på hela sitt jordbruksföretag – för att undvika tillämpningen av en administrativ sanktion – eller endast på den jordbruksareal för vilken faktiskt har ansökts om stöd? |
(1) Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 640/2014 av den 11 mars 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 vad gäller det integrerade administrations- och kontrollsystemet och villkor för avslag på eller indragning av betalningar samt administrativa sanktioner som gäller för direktstöd, landsbygdsutvecklingsstöd och tvärvillkor (EUT L 181, 2014, s. 48).
(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 av den 17 december 2013 om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 352/78, (EG) nr 165/94, (EG) nr 2799/98, (EG) nr 814/2000, (EG) nr 1290/2005 och (EG) nr 485/2008 (EUT L 347, 2013, s. 549).
(3) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1307/2013 av den 17 december 2013 om regler för direktstöd för jordbrukare inom de stödordningar som ingår i den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 637/2008 och rådets förordning (EG) 73/2009 (EUT L 347, 2013, s. 608).
9.10.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 338/9 |
Talan väckt den 20 juli 2017 – Europeiska kommissionen mot Republiken Polen
(Mål C-441/17)
(2017/C 338/10)
Rättegångsspråk: polska
Parter
Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: C. Hermes och K. Herrmann, båda i egenskap av ombud)
Svarande: Republiken Polen
Sökandens yrkanden
Sökanden yrkar att domstolen ska
— |
fastställa att Republiken Polen har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 6.3 i rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (nedan kallat direktiv 92/43) (1) genom att godkänna en bilaga till en skogsvårdsplan angående skogsområdet Białowieża utan att först ha försäkrat sig om att det inte kommer att skada området av gemenskapsintresse och det särskilda skyddsområdet PLC200004 Puszcza Białowieska, |
— |
fastställa att Republiken Polen har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 6.1 i direktiv 92/43 och artikel 4.1 och 4.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar (nedan kallat direktiv 2009/147) (2) genom att underlåta att vidta nödvändiga skyddsåtgärder som motsvarar de ekologiska kraven för naturliga livsmiljöer i bilaga I och för arter i bilaga II till direktiv 92/43 och för fåglar i bilaga I till direktiv 2009/147 och för flyttfåglar som inte avses i nämnda bilaga (och som är regelbundet återkommande) för vilka området av gemenskapsintresse och det särskilda skyddsområdet PLC200004 Puszcza Białowieska har utsetts, |
— |
fastställa att Republiken Polen har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 12.1 a och d i direktiv 92/43 genom att underlåta att säkerställa ett strikt skydd för saproxyliska skalbaggar (cinnoberbagge (cucujus cinnaberinus), glanspraktbagge (buprestis splendens), rödhalsad brunbagge (phryganophilus ruficollis) och större barkplattbagge (pytho kolwensis)) i led a i bilaga IV till direktiv 92/43, det vill säga genom att inte se till att det finns ett effektivt förbud mot att uppsåtligen döda dessa arter eller störa dem och att försämra eller förstöra deras reproduktionsområden i skogsomårdet Białowieża, |
— |
fastställa att Republiken Polen har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 5 leden b och d i direktiv 2009/147 genom att underlåta att säkerställa ett skydd för de fågelarter som avses i artikel 1 i direktiv 2009/147, bland annat vitryggig hackspett (dendrocopos leucotos), tretåig hackspett (picoides tridactylus), sparvuggla (glaucidium passerinum) och pärluggla (aegolius funereus), det vill säga genom att inte se till att dessa arter inte dödas eller störs under reproduktions- och häckningsperioden och att deras bon och ägg inte uppsåtligen förstörs, skadas eller bortförs i skogsområdet Białowieża, och |
— |
förplikta Republiken Polen att ersätta rättegångskostnaderna. |
Grunder och huvudargument
Med hänvisning till att granbarkborren (ips typographus) håller på att breda ut sig, godkände Polens miljöminister den 25 mars 2016 en bilaga till 2012 års skogsvårdsplan om att skogsavverkningen skulle trefaldigas i skogsområdet Białowieża, det vill säga att avverkningen skulle gå från 63 471 kubikmeter till 188 000 kubikmeter mellan åren 2012 och 2021, samt om att aktiva skogsvårdsåtgärder skulle vidtas (sanitär avverkning, återplantering och avverkning i föryngringssyfte) avseende hundraåriga döende eller redan döda träd (framför allt silvergranar som angripits av granbarkborren) i områden där det fram till dess varit förbjudet att vidta sådana åtgärder. Denna bilaga utgör en plan i den mening som avses i artikel 6.3 i direktiv 92/43. Området PLC200004 Puszcza Białowieska kännetecknas av följande: naturen har inte präglats av mänsklig hand, området har en betydande andel gamla träd (däribland hundraåriga träd), det finns en stor andel döda träd (vindfällda träd, brandskadade träd, träd med avbrutna trädtoppar), det finns arter som är typiska i skogsmiljö (saproxyliska skalbaggar, tretåig hackspett, vitryggig hackspett, sparvuggla, pärluggla). Följaktligen anser kommissionen att de åtgärder som vidtagits i skogsområdet Białowieża strider mot artikel 6.3 i direktiv 92/43 eftersom polska myndigheter inte försäkrat sig om – innan nämnda bilaga godkändes – att bilagan inte skulle skada området PLC200004 Puszcza Białowieska.
Efter det beslut nr 51 som meddelades den 17 februari 2017 av generaldirektören för skogsmyndigheten, påbörjades bortforsling av torra träd och träd som angripits av granbarkborren i samtliga skogsdistrikt (Białowieża, Browsk, Hajnówka), det vill säga ett område på ungefär 34 000 hektar (skogsområdet PLC 200004 Puszcza Białowieska täcker ungefär 63 147 hektar).
Kommissionen har observerat att aktiva skogsvårdsåtgärder i livsmiljö 91D0 – torvmossar – och 91E0 – alluvial skog med vide, poppel, al och ask – och i hundraåriga skogsbestånd i livsmiljö 9170 – subkontinental ekskog – och i livsmiljöer för vitryggig hackspett, tretåig hackspett, sparvuggla, pärluggla, bivråk, mindre flugsnappare, halsbandsflugsnappare och skogsduva och i livsmiljöer för saproxyliska skalbaggar (cinnoberbagge, smal skuggbagge, rödhalsad brunbagge, större barkplattbagge, hakbagge (rhysodes sulcatus) och glanspraktbagge (buprestis splendens), samt bortförsel av hundraåriga döda silvergranar och trädavverkning inom ramen för höjningen av avverkad trädvolym inom området PLC200004 Puszcza Białowieska (med anledning av tillämpningen av beslutet av den 25 mars 2016 från Polens miljöminister och beslut nr 51 av den 17 februari 2017 från generaldirektören för skogsmyndigheten) utgör potentiella faror för naturliga livsmiljöer och för livsmiljöer för djur och fåglar identifierade i Plan Zadań Ochronnych (bevarandeplan) för området PLC 2000004 Puszcza Białowieska; dessa åtgärder hindrar genomförandet av de bevarandeåtgärder som föreskrivs i bevarandeplanen för att bevara skogsområdet PLC 2000004 Puszcza Białowieska som en gynnsam bevarandemiljö. Det är härvid fråga om ett åsidosättande av artikel 6.1 i direktiv 92/43.
Kommissionen gör även gällande att ovan angivna aktiva skogsvårdsåtgärder (genomförandet av ovannämnda bilaga), vilka förstör de strikt skyddade livsmiljöerna för saproxyliska skalbaggar, hindrar genomförandet av specifika och konkreta åtgärder för att bibehålla en gynnsam bevarandemiljö för fyra saproxyliska skalbaggar, nämligen cinnoberbagge, glanspraktbagge, rödhalsad brunbagge och större barkplattbagge, i led a i bilaga IV till direktiv 92/43.
Kommissionen gör slutligen gällande att ovan angivna aktiva skogsvårdsåtgärder (genomförandet av ovannämnda bilaga), vilka förstör livsmiljöerna för vitryggig hackspett, tretåig hackspett, sparvuggla och pärluggla), innebär ett åsidosättande av skyldigheten att skydda dessa fågelarter på ett effektivt sätt, då man därigenom inte förhindrar att dessa fågelarters bon förstörs eller att de störs uppsåtligen.
(1) EGT L 206, 1992, s. 7; svensk specialutgåva, område 15, volym 11, s. 114.
9.10.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 338/11 |
Begäran om förhandsavgörande framställd av High Court (Irlande) (Irland) den 28 juli 2017 – Brian Holohan, Richard Guilfoyle, Noric Guilfoyle, Liam Donegan mot An Bord Pleanála
(Mål C-461/17)
(2017/C 338/11)
Rättegångsspråk: engelska
Hänskjutande domstol
High Court (Irland)
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Brian Holohan, Richard Guilfoyle, Noric Guilfoyle och Liam Donegan
Motpart: An Bord Pleanála
Tolkningsfrågor
a) |
Innebär rådets direktiv 92/43/EEG (1) av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter i dess ändrade lydelse [livsmiljödirektivet] att en Natura-konsekvensbeskrivning måste innehålla uppgifter om den fullständiga utbredningen för de miljötyper och arter som området är avsett att skydda? |
b) |
Innebär [livsmiljödirektivet] att en Natura-konsekvensbeskrivning måste innehålla uppgifter och en analys av den potentiella inverkan på samtliga arter (i motsats till endast skyddade arter) som bidrar till och ingår i en skyddad livsmiljö? |
c) |
Innebär [livsmiljödirektivet] att en Natura-konsekvensbeskrivning måste innehålla en uttrycklig analys av det föreslagna projektets inverkan på skyddade arter och livsmiljöer såväl inom det särskilda bevarandeområdet som utanför detta? |
d) |
Innebär Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU (2) av den 13 december 2011 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt, i dess ändrade lydelse, att en miljökonsekvensbeskrivning måste innehålla en uttrycklig analys av huruvida det föreslagna projektet kommer att medföra en betydande påverkan på de arter som nämns i miljökonsekvensbeskrivningen? |
e) |
Ska ett alternativ som exploatören har övervägt och diskuterat i miljökonsekvensbeskrivningen och/eller som några av intressenterna har förespråkat och/eller som den behöriga myndigheten har övervägt anses utgöra ett ”huvudalternativ” i den mening som avses i artikel 5.3 d i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU av den 13 december 2011 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt, i dess ändrade lydelse, även om detta alternativ förkastades av exploatören på ett tidigt stadium? |
f) |
Innebär Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU av den 13 december 2011 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt, i dess ändrade lydelse, att en miljökonsekvensbeskrivning ska innehålla tillräcklig information om varje alternativs miljöpåverkan, så att det blir möjligt att jämföra de olika alternativens önskvärdhet i miljöhänseende, och/eller att det i miljökonsekvensbeskrivningen uttryckligen ska anges hur alternativens miljöpåverkan har beaktats? |
g) |
Är kravet enligt artikel 5.3 d i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU av den 13 december 2011 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt, i dess ändrade lydelse, på att orsakerna till exploatörens valda lösning ska redovisas ”med beaktande av miljöeffekterna” tillämpligt endast på det valda alternativet eller även på de huvudalternativ som har övervägts, så att dessa alternativ måste analyseras med avseende på sina miljöeffekter? |
h) |
Är det förenligt med förverkligandet av målen för [livsmiljödirektivet] att vissa aspekter av anläggningsarbetet (exempelvis byggarbetsplatsens och tillfartsvägarnas placering) kan fastställas först efter det att tillstånd har meddelats, och får i så fall den behöriga myndigheten överlåta på exploatören att själv besluta om sådana aspekter, inom ramen för eventuella meddelade tillstånd, varvid de aktuella besluten ska anmälas till den behöriga myndigheten snarare än godkännas av denna? |
i) |
Innebär [livsmiljödirektivet] att en behörig myndighet är skyldig att notera i vilken omfattning de vetenskapliga utlåtanden som den har tagit del av ger vid handen att ytterligare information bör inhämtas innan tillstånd meddelas, på ett så utförligt och tydligt sätt att det inte kan råda något tvivel om vad de aktuella utlåtandena betyder och innebär? |
j) |
Innebär [livsmiljödirektivet] att den behöriga myndigheten är skyldig att redovisa skäl eller utförliga skäl till att den underlåter att beakta sin inspektörs slutsats med innebörden att ytterligare information eller vetenskapliga studier krävs innan tillstånd kan meddelas? |
k) |
Innebär [livsmiljödirektivet] att en behörig myndighet som utför en ”lämplig bedömning” måste redovisa utförliga och uttryckliga skäl avseende varje aspekt av sitt beslut? |
(1) EGT L 206, 1992, s. 7; svensk specialutgåva, område 15, volym 11, s. 114
9.10.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 338/12 |
Talan väckt den 17 augusti 2017 – Europeiska kommissionen mot Republiken Italien
(Mål C-498/17)
(2017/C 338/12)
Rättegångsspråk: italienska
Parter
Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: G. Gattinara och E. Sanfrutos Cano)
Svarande: Republiken Italien
Sökandens yrkanden
Sökanden yrkar att domstolen ska
— |
fastställa att Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 14 b och c i rådets direktiv 1999/31/EG av den 26 april 1999 om deponering av avfall (EGT L 182, s. 1) genom att inte ha vidtagit nödvändiga åtgärder för att så fort som möjligt, i enlighet med artiklarna 7 g och 13 i direktivet, avsluta de deponier för vilka det inte erhållits ett tillstånd enligt artikel 8 i direktivet för fortsatt användning, eller genom att inte ha antagit nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de deponier som erhållit tillstånd för fortsatt användning uppfyller de krav som ställs i direktivet, utan att det påverkar de villkor som fastställts i punkt 1 i bilaga I till direktivet, med avseende på deponierna: 1) Avigliano (Loc. Serre Le Brecce); 2) Ferrandina (Loc. Venita); 3) Genzano di Lucania (Loc. Matinella); 4) Latronico (Loc. Torre); 5) Lauria (Loc. Carpineto); 6) Maratea (Loc. Montescuro); 7) Moliterno (Loc. Tempa La Guarella); 8) Potenza (Loc. Montegrosso-Pallareta: deponi vars stängning planerades till september 2016); 9) Potenza (Loc. Montegrosso-Pallareta), deponi som förklarats aldrig ha använts; 10) Rapolla (Loc. Albero in Piano); 11) Roccanova (Loc. Serre); 12) Sant’Angelo Le Fratte (Loc. Farisi); 13) Campotosto (Loc. Reperduso); 14) Capistrello (Loc. Trasolero); 15) Francavilla (Valle Anzuca); 16) L’Aquila (Loc. Ponte delle Grotte); 17) Andria (D’Oria G.& C. s.n.c); 18) Canosa (CO.BE.MA); 19) Bisceglie (CO.GE.SER); 20) Andria (F.lli Acquaviva); 21) Trani (BAT-Igea s.r.l.); 22) Torviscosa (Società Caffaro); |
— |
fastställa att Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 14 b i rådets direktiv 1999/31/EG av den 26 april 1999 om deponering av avfall genom att inte ha vidtagit nödvändiga åtgärder för att så fort som möjligt, i enlighet med artiklarna 7 g och 13 i direktivet, avsluta de deponier för vilka det inte erhållits ett tillstånd enligt artikel 8 i direktivet för fortsatt användning, med avseende på deponierna: 23) Atella (Loc. Cafaro); 24) Corleto Perticara (Loc. Tempa Masone); 25) Marsico Nuovo (Loc. Galaino); 26) Matera (Loc. La Martella); 27) Pescopagano (Loc. Domacchia); 28) Rionero in Volture (Loc. Ventaruolo); 29) Salandra (Loc. Piano del Governo); 30) San Mauro Forte (Loc. Priati); 31) Senise (Loc. Palomabara); 32) Tito (Loc. Aia dei Monaci); 33) Tito (Loc. Valle del Forno); 34) Capestrano (Loc. Tirassegno); 35) Castellalto (Loc. Colle Coccu); 36) Castelvecchio Calvisio (Loc. Termine); 37) Corfinio (Loc. Cannucce); 38) Corfinio (Loc. Case querceto); 39) Mosciano S. Angelo (Loc. Santa Assunta); 40) S. Omero (Loc. Ficcadenti); 41) Montecorvino Pugliano (Loc. Parapoti); 42) San Bartolomeo in Galdo (Loc. Serra Pastore); 43) Trivigano (ex Cava Zof); 44) Torviscosa (Loc. La Valletta); |
— |
förplikta Republiken Italien att ersätta rättegångskostnaderna. |
Grunder och huvudargument
Artikel 14 i rådets direktiv 1999/31/EG av den 26 april 1999 om deponering av avfall reglerar situationen för deponier som kallas ”befintliga”, det vill säga deponier som redan hade tillstånd eller användes den 16 juli 2001, vilket var fristen enligt artikel 18.1 i direktivet för införlivande av direktivet i nationell rätt. Vad gäller dessa deponier föreskrivs i artikel 14 i direktivet att de behöriga myndigheterna i medlemsstaten före den 16 juli 2009 antingen ska genomföra nödvändiga arbeten för att deponin ska uppfylla kraven i direktivet (artikel 14 c) eller avsluta deponin (artikel 14 b andra meningen).
Kommissionen anser att det följer av de uppgifter som Republiken Italien har lämnat i det administrativa förfarandet att ingen av dessa skyldigheter har uppfyllts när det gäller 44 befintliga deponier, vilket innebär att Republiken Italien, vad gäller deponierna i fråga, har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 14 b och c i direktivet.
Tribunalen
9.10.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 338/14 |
Beslut meddelat av tribunalens ordförande den 25 augusti 2017 – Sigma Orionis mot REA
(Mål T-47/16 R)
((Interimistiskt förfarande - Skiljedomsklausul - Ramprogrammet för forskning och innovation (Horisont 2020) - Beslut om att ställa in betalningar och att säga upp bidragsavtalen efter finansiell revision - Belopp vilka REA sägs vara skyldigt inom ramen för genomförandet av bidragsavtalen - Begäran om skadestånd - Begäran om uppskov med verkställigheten - Situation som ställer krav på skyndsamhet föreligger inte - Intresseavvägning))
(2017/C 338/13)
Rättegångsspråk: franska
Parter
Sökande: Sigma Orionis SA (Valbonne, Frankrike) (ombud: advokaterna S. Orlandi och T. Martin)
Svarande: Genomförandeorganet för forskning (REA) (ombud: S. Payan-Lagrou och V. Canetti, biträdda av advokaterna D. Waelbroeck och A. Duron)
Saken
Ansökan enligt artiklarna 278 och 279 FEUF med yrkande om att REA omedelbart ska betala ett belopp enligt bidragsavtalet FET-Event.
Avgörande
1) |
Ansökan om interimistiska åtgärder avslås. |
2) |
Frågan om rättegångskostnader anstår. |
9.10.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 338/14 |
Beslut meddelat av tribunalens ordförande den 25 augusti 2017 – Sigma Orionis mot kommissionen
(Mål T-48/16 R)
((Interimistiskt förfarande - Skiljedomsklausul - Europeiska gemenskapens sjunde ramprogram (2007-2013) och ramprogrammet för forskning och innovation Horisont 2020 - Beslut om att ställa in betalningar och säga upp bidragsavtal till följd av en finansiell revision - Belopp som kommissionen sägs vara skyldig inom ramen för genomförandet av bidragsavtal - Begäran om skadestånd - Begäran om uppskov med verkställigheten - Situation som ställer krav på skyndsamhet föreligger inte - Intresseavvägning))
(2017/C 338/14)
Rättegångsspråk: franska
Parter
Sökande: Sigma Orionis SA (Valbonne, Frankrike) (ombud: advokaterna S. Orlandi och T. Martin)
Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: A. Lewis och M. Siekierzyńska,)
Saken
Ansökan med stöd av artiklarna 278 och 279 FEUF med yrkande om att kommissionen omedelbart ska betala olika belopp enligt flera bidragsavtal och om uppskov med verkställigheten av beslutet om att säga upp dessa avtal.
Avgörande
1) |
Ansökan om interimistiska åtgärder avslås. |
2) |
Frågan om rättegångskostnader anstår. |
9.10.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 338/15 |
Beslut meddelat av tribunalens ordförande den 25 augusti 2017 – Malta mot kommissionen
(Mål T-653/16 R)
((”Interimistiskt förfarande - Tillgång till handlingar - Förordning (EG) nr 1049/2001 - Gemensamma fiskeripolitiken - Förordning (EG) nr 1224/2009 - Handlingar som utväxlats mellan Malta och kommissionen - Greenpeace har beviljats tillgång till handlingarna - Begäran om uppskov med verkställigheten - Fumus boni juris - Intresseavvägning”))
(2017/C 338/15)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Sökande: Republiken Malta (ombud: A. Buhagiar)
Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: J. Baquero Cruz och F. Clotuche-Duvieusart)
Saken
Ansökan som grundas på artiklarna 278 och 279 FEUF och som avser uppskov med verkställigheten av kommissionens beslut av den 13 juli 2016 som meddelats i enlighet med förordning (EG) nr 1049/2001 och som avser en begäran om tillgång till handlingar som registrerats under nummer GESTDEM 2015/5711A-018-2014.
Avgörande
1) |
Uppskov med verkställigheten av kommissionens beslut av den 13 juli 2016 som meddelats i enlighet med förordning (EG) nr 1049/2001 och som avser en begäran om tillgång till handlingar som registrerats under nummer GESTDEM 2015/5711 beviljas, i den mån som det beslutet innebär att tillgång ges till handlingar från Republiken Malta. |
2) |
Frågan om rättegångskostnader anstå.r |
9.10.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 338/15 |
Talan väckt den 14 juli 2017 – Yellow Window mot Europeiska jämställdhetsinstitutet
(Mål T-439/17)
(2017/C 338/16)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Sökande: Yellow Window (Antwerpen, Belgien) (ombud: advokaten M. Velardo)
Svarande: Europeiska jämställdhetsinstitutet (EIGE)
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
— |
ogiltigförklara det omtvistade beslutet av den 8 maj 2017 om avslag på sökandens anbud inom anbudsförfarandet EIGE/2017/OPER/04 ”Female Genital Mutilation: Estimating Girls at Risk”, och de påföljande beslut varigenom en annan anbudsgivares anbud antogs och kontraktet tilldelades den anbudsgivaren, |
— |
förplikta svaranden att till sökanden utge skadestånd för den skada som lidits, jämte ränta på 8 procent, i andra hand utge ersättning jämte ränta på 8 procent, |
— |
förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna. |
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.
1. |
Genom den första grunden har sökanden åberopat ett åsidosättande av principen om likabehandling, principen om öppenhet, principen om omsorgsplikt och skyldigheten att iaktta sekretess, samt en uppenbart oriktig bedömning. |
2. |
Genom den andra grunden har sökanden gjort gällande att skälen är motstridiga, samt att proportionalitetsprincipen åsidosatts vid bedömningen av sökandens anbud. |
3. |
Genom den tredje grunden har sökanden åberopat ett åsidosättande av rätten till god förvaltning. |
9.10.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 338/16 |
Talan väckt den 7 augusti 2017 – Mutualidad Complementaria de Previsión Social Renault España mot Europeiska kommissionen och SRB
(Mål T-501/17)
(2017/C 338/17)
Rättegångsspråk: spanska
Parter
Sökande: Mutualidad Complementaria de Previsión Social Renault España (Madrid, Spanien) (ombud: advokaten A. Solana López)
Svarande: Europeiska kommissionen och Gemensamma resolutionsnämnden
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
— |
förklara att Gemensamma resolutionsnämnden (SRB) åsidosatte unionsrätten när den, vid sitt verkställande möte den 7 juni 2017, antog beslut SRB/EES/2017/08 om en resolutionsordning för finansinstitutet Banco Popular Español, A.S, och |
— |
med verkan för framtiden (ex tunc), följaktligen ogiltigförklara denna rättsakt och alla senare genomförandeakter som SRB kan ha antagit. |
Grunder och huvudargument
Grunderna och huvudargumenten liknar de som åberopats i mål T 478/17, Mutualidad de la Abogacía och Hermandad Nacional de Arquitectos Superiores y Químicos/Gemensamma resolutionsnämnden, T 481/17, Fundación Tatiana Pérez de Guzmán el Bueno och SFL/Gemensamma resolutionsnämnden, T 482/17, Comercial Vascongada Recalde/Gemensamma resolutionsnämnden, T 483/17, García Suárez m.fl./Gemensamma resolutionsnämnden, T 484/17, Fidesban m.fl./Gemensamma resolutionsnämnden, och T-497/17, Sáchez del Valle och Calatrava Real State 2015/kommissionen och Gemensamma resolutionsnämnden, och T 498/17, Pablo Álvarez de Linera Granda/kommissionen och Gemensamma resolutionsnämnden.
9.10.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 338/17 |
Talan väckt den 7 augusti 2017 – OCU mot SRB
(Mål T-512/17)
(2017/C 338/18)
Rättegångsspråk: spanska
Parter
Sökande: Organización de Consumidores y Usuarios (OCU) (Madrid, Spanien) och 37 andra sökande
Svarande: Gemensamma resolutionsnämnden
Yrkanden
Sökandena yrkar att tribunalen ska
— |
ogiltigförklara det angripna beslutet, |
— |
förklara att artikel 18 och artikel 29 i förordning (EU) nr 806/2014 är rättsstridiga och följaktligen inte tillämpliga, och |
— |
förplikta Gemensamma resolutionsnämnden att ersätta rättegångskostnaderna. |
Grunder och huvudargument
Talan är riktiad mot Gemensamma resolutionsnämndens beslut SRB/EES/2017/08 av den 7 juni 2017, om antagande av en resolutionsordning för Banco Popular Español, S.A.
Grunderna och huvudargumenten liknar de som åberopats i mål T-478/17, Mutualidad de la Abogacía och Hermandad Nacional de Arquitectos Superiores y Químicos/Gemensamma resolutionsnämnden, T-481/17, Fundación Tatiana Pérez de Guzmán el Bueno och SFL/Gemensamma resolutionsnämnden, T-482/17, Comercial Vascongada Recalde/Gemensamma resolutionsnämnden, T-483/17, García Suárez m.fl./Gemensamma resolutionsnämnden, T-484/17, Fidesban m.fl./Gemensamma resolutionsnämnden, och T-497/17, Sáchez del Valle och Calatrava Real State 2015/kommissionen och Gemensamma resolutionsnämnden, och T-498/17, Pablo Álvarez de Linera Granda/kommissionen och Gemensamma resolutionsnämnden.
9.10.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 338/17 |
Överklagande ingett den 11 augusti 2017 – Haufe-Lexware mot EUIPO – Le Shi Holdings (Beijing) (Leshare)
(Mål T-546/17)
(2017/C 338/19)
Överklagandet är avfattat på: engelska
Parter
Klagande: Haufe-Lexware GmbH & Co. KG (Freiburg im Breisgau, Tyskland) (ombud: advokaten N. Hebeis)
Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)
Motpart vid överklagandenämnden: Le Shi Holdings (Beijing) Ltd (Peking, Kina)
Uppgifter om förfarandet vid EUIPO
Varumärkessökande: Motparten vid överklagandenämnden
Omtvistat varumärke: EU-ordmärket ”Leshare” – Registreringsansökan nr 13 883 301
Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande
Överklagat beslut: Beslut meddelat av fjärde överklagandenämnden vid EUIPO den 15 juni 2017 i ärende R 1691/2016-4
Yrkanden
Klaganden yrkar att tribunalen ska
— |
ogiltigförklara det överklagade beslutet, och |
— |
förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna. |
Grund
— |
Åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009. |
9.10.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 338/18 |
Överklagande ingett den 17 augusti 2017 – dm-drogerie markt mot EUIPO – Albea Services (ALBÉA)
(Mål T-562/17)
(2017/C 338/20)
Överklagandet är avfattat på engelska
Parter
Klagande: dm-drogerie markt Verwaltungs-GmbH (Karlsruhe, Tyskland) (ombud: advokaterna O. Bludovsky och C. Mellein)
Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet
Motpart vid överklagandenämnden: Albea Services (Gennevilliers, Frankrike)
Uppgifter om förfarandet vid EUIPO
Varumärkessökande: Motparten vid överklagandenämnden
Omtvistat varumärke: Internationell registrering som designerar Europeiska unionen figurmärke innehållande ordelementet ”ALBÉA” – Internationell registrering som designerar Europeiska unionen nr 1 210 553
Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande
Överklagat beslut: Beslut meddelat av den första överklagandenämnden vid EUIPO den 25 maj 2017 i ärende R 1870/2016-1
Yrkanden
Klaganden yrkar att tribunalen ska
— |
ogiltigförklara det beslut som meddelades av den första överklagandenämnden vid EUIPO den 25 maj 2017 i ärende R 1870/2016-1, och genom rättelse upphäva sökandens varumärke, alternativt, |
— |
ogiltigförklara det beslut som meddelades av den första överklagandenämnden vid EUIPO den 25 maj 2017 i ärende R 1870/2016-1, och återförvisa ärendet till EUIPO, alternativt |
— |
ogiltigförklara det beslut som meddelades av den första överklagandenämnden vid EUIPO den 25 maj 2017 i ärende R 1870/2016-1. |
Grunder
— |
Åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009. |
9.10.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 338/19 |
Talan väckt den 18 augusti 2017 – Tong Myong mot rådet och kommissionen
(Mål T-564/17)
(2017/C 338/21)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Sökande: So Tong Myong (Pyongyang, Demokratiska folkrepubliken Korea) (ombud: M. Lester och S. Midwinter, QC, T. Brentnall och A. Stevenson, Solicitors)
Svarande: Europeiska unionens råd, Europeiska kommissionen
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
— |
ogiltigförklara kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/993 av den 12 juni 2017 om ändring av rådets förordning (EG) nr 329/2007 om restriktiva åtgärder mot Demokratiska folkrepubliken Korea (EUT L 149, 2017, s. 67) och rådets beslut (Gusp) 2017/994 av den 12 juni 2017 om ändring av beslut (Gusp) 2016/849 om restriktiva åtgärder mot Demokratiska folkrepubliken Korea, i den del sökanden i dessa rättsakter har tagits upp i förteckningen över enheter som är föremål för restriktiva åtgärder, och |
— |
förplikta rådet och kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna. |
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan åberopar sökanden sex grunder.
1. |
Första grunden: Rådet och kommissionen angav inte adekvata eller tillräckliga skäl till att ta upp sökanden i förteckningen över enheter som är föremål för restriktiva åtgärder. |
2. |
Andra grunden: Rådet och kommissionen gjorde en uppenbart oriktig bedömning när de fann att något av kriterierna för att tas upp i nämnda förteckning var uppfyllt i fråga om sökanden. Det saknas verklig grund för att ta upp sökanden i förteckningen. |
3. |
Tredje grunden: Rådet och kommissionen har missbrukat sina befogenheter genom att försöka göra sökandens rätt till ett effektivt rättsmedel i samband med att sökanden togs upp i förteckningen enligt artikel 230 FEUF verkningslös och/eller har åsidosatt sökandens rätt till likabehandling. |
4. |
Fjärde grunden: Rådet och kommissionen har åsidosatt sökandens rätt till försvar genom att inte till sökanden lämna ut de bevis som de stöder sig på innan de beslutade att åter ta upp sökanden i förteckningen. |
5. |
Femte grunden: Rådet och kommissionen har åsidosatt lagstiftningen om skydd för personuppgifter. |
6. |
Sjätte grunden: Rådet och kommissionen har på ett oberättigat och oproportionerligt sätt åsidosatt sökandens grundläggande rättigheter, däribland rätten till egendom, rätten att bedriva näringsverksamhet och rätten till respekt för ens anseende. |
9.10.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 338/19 |
Talan väckt den 18 augusti 2017 – Korea National Insurance Corporation mot rådet och kommissionen
(Mål T-568/17)
(2017/C 338/22)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Sökande: Korea National Insurance Corporation (Pyongyang, Demokratiska folkrepubliken Korea) (ombud: M. Lester and S. Midwinter, QC, T. Brentnall och A. Stevenson, Solicitors)
Svarande: Europeiska unionens råd och europeiska kommissionen
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
— |
ogiltigförklara kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/993 av den 12 juni 2017 om ändring av rådets förordning (EG) nr 329/2007 om restriktiva åtgärder mot Demokratiska folkrepubliken Korea (EUT 2017, L 149, s. 67), rådets beslut (GUSP) 2017/994 av den 12 juni 2017 om ändring av beslut (Gusp) 2016/849 om restriktiva åtgärder mot Demokratiska folkrepubliken Korea (EUT 2017, L 149, s. 75), rådets genomförandebeslut (Gusp) 2017/1459 av den 10 augusti 2017 om genomförande av beslut (Gusp) 2016/849 om restriktiva åtgärder mot Demokratiska folkrepubliken Korea (EUT 2017, L 208, s. 38–41) och kommissionens genomförandeförordning (EU) 2017/1457 av den 10 augusti 2017 om ändring av rådets förordning (EG) nr 329/2007 om restriktiva åtgärder mot Demokratiska folkrepubliken Korea (EUT 2017, L 208, s. 33–35), i den mån sökandens namn genom dessa rättsakter läggs till på förteckningen över enheter som är föremål för restriktiva åtgärder, och |
— |
förplikta svarandena att ersätta rättegångskostnaderna. |
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan åberopar sökanden sju grunder.
1. |
Första grunden: Svarandena har underlåtit att ange en lämplig eller tillräcklig motivering för att lägga till sökandens namn på förteckningen. |
2. |
Andra grunden: Svarandenas bedömning var uppenbart felaktig i den mån något av kriterierna för att lägga till sökandens namn på förteckningen ansågs vara uppfyllt. Det finns ingen materiell grund för att lägga till sökandens namn. |
3. |
Tredje grunden: Svarandena underlät att delge sökanden någon bevisning till stöd för deras beslut att återinföra sökandens namn innan det lades till eller för EU-implementeringen av FN-förteckningen vad avser sökandens namn, vilket innebär ett åsidosättande av sökandens rätt till försvar och rätt till rättsligt skydd. |
4. |
Fjärde grunden: Svarandena har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter när de beslutade att lägga till sökandens namn till följd av FN- förteckningen. |
5. |
Femte grunden: Svarandena har gjort sig skyldiga till maktmissbruk genom att försöka underminera sökandens rätt till ett effektivt rättsmedel genom att göra detta verkningslöst, i förhållande till upptagandet av sökandens namn i enlighet med artikel 230 FEUF och/eller åsidosatt sökandens rätt till likabehandling. |
6. |
Sjätte grunden: Svarandena har åsidosatt gällande dataskyddslagstiftning. |
7. |
Sjunde grunden: Svarandena har, omotiverat och oproportionerligt, åsidosatt sökandens grundläggande rättigheter, inklusive sökandens rätt till egendom, verksamhet och affärsrenommé. |
9.10.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 338/20 |
Talan väckt den 26 augusti 2017 – A & O Hotel and Hostel Friedrichshain mot kommissionen
(Mål T-578/17)
(2017/C 338/23)
Rättegångsspråk: tyska
Parter
Sökande: A & O Hotel and Hostel Friedrichshain GmbH (Berlin, Tyskland) (ombud: advokaterna S. Heise och M. Lindner)
Svarande: Europeiska kommissionen
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
— |
ogiltigförklara kommissionens beslut C(2017) 3220 final av den 29 maj 2017 om de icke-skattemässiga stödåtgärder som Tyskland genonfört till förmån för Jugendherberge Berlin Ostkreutz gGmbH m. fl. (2016/FC) (EUT C 193, 2017, s. 1), och |
— |
förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna. |
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan åberopar sökanden en grund.
Åsidosättande av väsentliga formföreskrifter och procedurregler i artikel 108.2 FEUF jämförd med artikel 4.4 och 15.1 i förordning (EU) nr 2015/1589 (1) samt i artikel 296.2 FEUF.
— |
Kommissionen har åsidosatt sökandens processuella rättigheter då den antog det angripna beslutet efter enbart en preliminär undersökning även om den var förpliktad att inleda ett formellt granskningsförfarande. Sökanden har härvidlag gjort gällande att kommissionen vid den obligatoriska bedömningen av relevanta upplysningar skulle ha ifrågasatt huruvida de icke-skattemässiga fördelar som Tyskland genomfört till förmån för Jugendherberge Berlin Ostkreutz gGmbH (m. fl.) var förenliga med unionsrätten. |
— |
Kommissionen har vidare åsidosatt sin motiveringsskyldighet i artikel 296.2 FEUF då den inte eller på ett otillräckligt eller felaktigt sätt inte har beaktat dessa problematiska upplysningar i det angripna beslutet. |
(1) Rådets förordning (EU 2015/1589 av den 13 juli 2015 om genomförandebestämmelser till artikel 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUT L 248, 2015, s. 9)
9.10.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 338/21 |
Överklagande ingett den 25 augusti 2017 – EOS Deutscher Inkasso-Dienst mot EUIPO – IOS Finance EFC (IOS finance)
(Mål T-583/17)
(2017/C 338/24)
Överklagandet är avfattat på tyska
Parter
Klagande: EOS Deutscher Inkasso-Dienst GmbH (Hamburg, Tyskand) (ombud: advokaten B. Sorg)
Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)
Motpart vid överklagandenämnden: IOS Finance EFC, SA (Barcelona, Spanien)
Uppgifter om förfarandet vid EUIPO
Innehavare av det omtvistade varumärket: Motparten vid överklagandenämnden
Omtvistat varumärke: EU-figurmärke innehållande ordelementen ”IOS FINANCE” –EU-varumärke nr 12 544 061
Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande
Överklagat beslut: Beslut meddelat av andra överklagandenämnden vid EUIPO den 6 juni 2017 i ärende R 2262/2016-2
Yrkanden
Klaganden yrkar att tribunalen ska
— |
ogiltigförklara det överklagade beslutet, och |
— |
förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna. |
Grunder
— |
Åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009. |
9.10.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 338/22 |
Tribunalens beslut av den 23 augusti 2017 – ZGS mot EUIPO (Schülerhilfe1)
(Mål T-209/17) (1)
(2017/C 338/25)
Rättegångsspråk: tyska
Ordföranden på tredje avdelningen har förordnat om avskrivning av målet.
Rättelser
9.10.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 338/23 |
Ändring av meddelande avseende mål T-396/15 i Europeiska unionens officiella tidning
( Europeiska unionens officiella tidning C 283 av den 28 augusti 2017 )
(2017/C 338/26)
Det ändrade meddelandet avseende mål T-396/15, Herm. Sprenger/EUIPO – web2get (formen på en ledad stigbygel) har följande lydelse:
Tribunalens beslut av den 30 maj 2017 – Herm. Sprenger mot EUIPO – web2get (formen på en ledad stigbygel)
(Mål T-396/15) (1)
((EU-varumärke - Ansökan om ogiltighetsförklaring - Återkallelse av ansökan om ogiltighetsförklaring - Anledning saknas att döma i målet))
(2017/C 283/74)
Rättegångsspråk: tyska
Rättegångsdeltagare
Klagande: Herm. Sprenger GmbH & Co. KG (Iserlohn, Tyskland) (ombud: advokaten V. Schiller)
Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: A. Söder och A. Schifko)
Motpart vid EUIPO:s överklagandenämnd: web2get GmbH & Co. KG (Dülmen, Tyskland)
Saken
Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s första överklagandenämnd den 22 april 2015 (ärende R 520/2014-1), om ett invändningsförfarande mellan web2get GmbH & Co. KG och Herm. Sprenger GmbH & Co. KG.
Avgörande
1) |
Det finns inte längre anledning att döma i saken. |
2) |
Herm. Sprenger GmbH & Co. KG ska ersätta rättegångskostnaderna. |