9.6.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 185/1

—

kommissionens meddelande om kommissionens arbetsprogram 2017 av den 25 oktober 2016,

—

sina resolutioner av den 4 juni 2015 om sina prioriteringar för 2015–2020 och av den 15 juni 2016 om sitt bidrag till kommissionens arbetsprogram 2017,

—

samarbetsprotokollet med kommissionen från februari 2012.

1.

Europeiska regionkommittén konstaterar med oro att Europeiska unionen 60 år efter sitt grundande befinner sig mitt i en djup kris, med fortsatt lågt förtroende för det europeiska projektet, och måste reformeras. Samtidigt framhåller kommittén att EU-medborgarna år efter år betraktar de lokala och regionala nivåerna som de mest tillförlitliga styresnivåerna i EU. Därför deltar ReK i medborgardialoger, med aktivt deltagande av lokala och regionala ledare, om frågor som härrör från lokala behov och särdrag, och bidrar därmed till diskussionerna om Europa.

2.

Kommittén håller med kommissionen om att de allmänna utmaningar som EU står inför är

3.

Samtidigt som kommittén delar kommissionens övertygelse om att dessa utmaningar kräver en nedifrån och upp-strategi som är medborgarledd och bygger på flernivåstyre, understryker ReK att EU:s åtgärder måste inriktas på att stärka medborgarnas inflytande.

4.

ReK betonar att de lokala och regionala myndigheterna måste göras delaktiga i förberedelserna av vitboken om Europas framtid, och uppmanar kommissionen att beakta ReK:s yttranden i denna fråga och göra kommittén delaktig i samrådsfasen.

5.

Europeiska regionkommittén beklagar att man i arbetsprogrammet ägnar föga uppmärksamhet åt den viktiga roll som de europeiska struktur- och investeringsfonderna (ESI-fonderna) spelar för att nå alla medborgare och regioner i Europa, stärka sammanhållningen, främja innovation och ge uttryck för verklig europeisk solidaritet till förmån för en harmonisk utveckling av EU som helhet. Kommittén uppmanar kommissionen att förbereda den framtida sammanhållningspolitiken efter 2020, eftersom den är EU:s främsta investeringspolitik och måste bygga på en platsbaserad strategi och en uppdaterad territoriell vision. Samtidigt uppmanar ReK kommissionen att fortsätta sina insatser för att förbättra och förenkla ESI-fondernas förfaranden i syfte att minska byråkratin och bidra till att öka utnyttjandet.

6.

Kommittén upprepar sin begäran om att inte betrakta medlemsstaternas och de lokala och nationella myndigheternas offentliga utgifter för samfinansiering av ESI-fonderna som en del av de strukturella utgifter som fastställs i stabilitets- och tillväxtpakten, eftersom sådana investeringar bidrar till de europeiska prioriteringarna, med ytterligare hävstångseffekter för den ekonomiska tillväxten i EU.

7.

ReK välkomnar den föreslagna förlängningen av Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) när det gäller både löptid och anslag, men noterar att detta tillkännagivande har gjorts utan någon omfattande konsekvensbedömning och utan att kommissionens förslag föregåtts av någon oberoende bedömning. Vi understryker behovet av att fortsätta att bygga på synergier mellan Efsi och andra EU-fonder, i synnerhet ESI-fonderna, och att förenkla förfarandena i syfte att minska byråkratin och bidra till att öka utnyttjandet av EU-medel. ReK betonar att även den tredje pelaren i investeringsplanen bör förstärkas. Vi uppmanar kommissionen och Europeiska investeringsbanken att intensifiera sina insatser för att öka medvetenheten på fältet, ta itu med de geografiska obalanserna inom Efsi i syfte att möjliggöra största möjliga integration av och synergier mellan investeringarna med sikte på enhetlig programplanering av insatserna inom sammanhållningspolitiken, och göra mer detaljerad information allmänt tillgänglig beträffande Efsi-finansierade projekt, där man i synnerhet framhåller deras additionalitet.

8.

Kommittén åtar sig att i ett tidigt skede bidra till diskussionen om förslaget till den kommande fleråriga budgetramen för perioden efter 2020, inbegripet en reform av de egna medlen.

9.

Vi efterlyser ett snabbt antagande av ”samlingsförordningen” i syfte att öka inverkan och säkerställa bättre användning av ESI-fondernas program som redan ingår i den nuvarande programperioden.

10.

ReK framhåller att genomförandet av EU-agendan för städer måste följas upp och att stadsdimensionen måste integreras i övrig EU-politik. I detta sammanhang begär vi på nytt en vitbok om EU-agendan för städer.

11.

Kommittén efterlyser återigen en europeisk agenda för bostadssektorn som på ett horisontellt sätt skulle ta upp det hittills fragmenterade tillvägagångssättet när det gäller bostadssektorn med hjälp av sektorspolitik såsom EU:s agenda för städer, hållbar utveckling, sammanhållningspolitik, konkurrenspolitik eller sociala initiativ som den europeiska pelaren för sociala rättigheter.

12.

Kommittén understryker behovet av en uppförandekod för de lokala och regionala myndigheternas deltagande i den europeiska planeringsterminen 2017, och anser att den årliga tillväxtöversikten bör kompletteras med en territoriell analys, inbegripet ett särskilt territoriellt kapitel i landsrapporterna, och att medlemsstaterna bör ges riktlinjer om de lokala och regionala myndigheternas medverkan i de nationella reformprogrammen.

13.

ReK stöder kommissionens fortsatta fokus på investeringar, i synnerhet genom att kartlägga åtgärder för att främja investeringar inom den europeiska planeringsterminen. Kommittén hänvisar i detta sammanhang till sin Bratislavaförklaring ”Investera och sammanlänka”, där man betonar att den lokala och regionala investeringsdrivna tillväxten måste förankras i territoriella utvecklingsstrategier, och framhåller vikten av att se till att offentliga budgetar som stöder kvalitetsinvesteringar samverkar med andra finansiella källor på lokal, regional, nationell och europeisk nivå.

14.

Vi välkomnar kommissionens avsikt att fortsätta arbetet med att genomföra målen för hållbar utveckling, och betonar att Europa behöver en långsiktig strategi för att trygga smart och hållbar tillväxt för alla som anger inriktningen på den europeiska planeringsterminen. En sådan strategi bör bygga på halvtidsöversynen av Europa 2020-strategin.

15.

Kommittén välkomnar kommissionens fokus på ungdomsarbetslösheten genom att stärka EU:s ungdomsgaranti och ungdomssysselsättningsinitiativet och inrätta Europeiska solidaritetskåren, som bör dra nytta av ett tidigt, proaktivt och trovärdigt deltagande av lokala och regionala myndigheter, ungdomsorganisationer och det civila samhället i allmänhet.

16.

ReK beklagar bristen på initiativ för att bemöta långtidsarbetslöshet och för att utvärdera olika former av arbetslöshetsförsäkring på europeisk nivå som kompletterar de nationella systemen vid en allvarlig konjunkturnedgång och som bidrar till att förebygga att en asymmetrisk chock övergår i en strukturell nackdel för hela EU.

17.

Lokala och regionala styrkor och utmaningar, bl.a. olika lokala och regionala arbetsmarknadsbehov, bör beaktas i den nya kompetensagendan för Europa. ReK ser fram emot att arbeta med en kvalitetsram för lärlingsutbildningar och ett förslag om ökad rörlighet för lärlingar.

18.

Vi emotser kommissionens förslag om att bättre hantera utmaningarna med balans mellan arbetsliv och privatliv, särskilt när det gäller kvinnors deltagande på arbetsmarknaden.

19.

Inför Europaåret för kulturarv 2018 har ReK för avsikt att fokusera på kultur och kulturarv samt EU:s internationella kulturella förbindelser, som är viktiga inslag för att stärka den europeiska identiteten och främja Europas grundläggande värden, social delaktighet, innovation och interkulturell dialog samt kultur- och kulturarvsturism.

20.

Kommittén framhåller att halvtidsöversynen av Horisont 2020 och det kommande samrådet om nästa ramprogram för forskning och innovation måste betraktas som en organisk process, där man måste ta itu med innovationsklyftan i Europa. ReK kommer i god tid att bidra till den översyn av handlingsplanen för bioekonomi som planeras till 2017.

21.

Europeiska regionkommittén konstaterar att vitboken om Europas framtid också kommer att innehålla förslag om EMU:s framtid, och skulle välkomna reformer som stärker den demokratiska legitimiteten i EMU:s styrning.

22.

För att förbättra EMU:s sociala dimension måste man åtgärda de sociala och även de regionala skillnaderna. Kommittén välkomnar kommissionens avsikt att föreslå en europeisk pelare för sociala rättigheter med principer för en union som bygger på social rättvisa och värnar subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.

23.

ReK välkomnar den föreslagna översynen av stabilitets- och tillväxtpakten, men uppmanar kommissionen att ta hänsyn till behovet av att göra pakten mer tillväxtvänlig, särskilt när det gäller tillväxtfrämjande investeringar. Vi upprepar att det behövs en fullständig utvärdering av de europeiska statistikreglernas territoriella konsekvenser för de offentliga investeringarna.

24.

Europeiska regionkommittén välkomnar kommissionens åtagande att främja energieffektivitet och förnybar energi inom ramen för en heltäckande politik för energiunionen, tillsammans med sunda styrningsregler, lämpliga stödåtgärder för innovation och en översyn av elmarknadens utformning och ytterligare förbättringar av energiinfrastrukturen i syfte att säkerställa mellanregionala och gränsöverskridande anslutningar och stödja decentralisering av energisystemen som ett steg mot en hållbar och flexibel inre marknad för energi.

25.

Kommittén rekommenderar i synnerhet att EU:s politik i fråga om elmarknadens utformning och förnybar energi bör samordnas och balanseras, med vederbörlig hänsyn tagen till lokala och regionala frågor såsom nättillträde för småskaliga energiproducenter på distributionsnätsnivå.

26.

Vi stöder genomförandet av Parisavtalet och påpekar att det för att överbrygga klyftan mellan de nationella åtagandena och de insatser som krävs för att hålla den globala uppvärmningen betydligt under 2 oC kommer att krävas att kommunernas och regionernas insatser integreras i de nationella åtagandena, samt både horisontell och vertikal samordning, även på EU- och UNFCCC-nivå. ReK uppmanar därför kommissionen att stödja ReK:s begäran om att ta med denna aspekt i de nationellt fastställda åtagandena, förbättra institutionaliseringen av Nazca och Climate Champions arbete inom UNFCCC:s sekretariat samt underlätta utbyte av erfarenheter på lokal och regional nivå. ReK uppmanar också kommissionen att uppmuntra forskningsprojekt om kommuner, regioner och klimatförändringar för att bidra till det framtida arbetet i den mellanstatliga panelen för klimatförändringar.

27.

Vi uppmanar kommissionen att samarbeta med ReK för att utveckla regionalt och lokalt fastställda bidrag i syfte att främja åtgärder på lokal och regional nivå så att de mål som man kommit överens om vid COP 21 i Paris kan uppnås.

28.

Kommittén uppmanar kommissionen att uppdatera sina klimat- och energimål för att senast 2030 uppnå en minskning av växthusgasutsläppen med 50 % jämfört med 1990 års nivåer och att integrera klimatanpassning i politik och finansiering på alla nivåer. Kommissionen bör stödja frivilliga initiativ som främjar en koldioxidsnål och motståndskraftig övergång i kommuner och regioner. Det behövs ett klargörande beträffande regionernas och kommunernas befogenheter i kommissionens utvärderingsrapport om EU:s strategi för klimatanpassning.

29.

Europeiska regionkommittén uppmuntrar kommissionen att stödja genomförandet av strategier för katastrofriskreducering i kommuner och regioner, särskilt i gränsregioner, och se till att EU-investeringarna upprätthåller normerna för katastrofriskreducering.

30.

Kommittén välkomnar inrättandet av EU-plattformen om livsmedelsförluster och livsmedelsslöseri, och uppmanar kommissionen att vidta åtgärder när det gäller livsmedelsslöseri genom att fastställa ett ambitiöst mål för minskat livsmedelsslöseri. Detta bör införlivas i en EU-omfattande strategi för hållbara livsmedelssystem som omfattar skydd av den biologiska mångfalden, miljö, hälsa, handel, resurs- och markförvaltningsåtgärder samt livsmedlens sociala och kulturella värden.

31.

Vi uppmanar kommissionen att beakta ReK:s rekommendationer när man genomför handlingsplanen för en cirkulär ekonomi och att tidigt under 2017 lägga fram den planerade översynen av dricksvattendirektivet, förslaget till förordning om minimikrav på återanvänt vatten samt strategin för användning, återanvändning och återvinning av plast, som bör innehålla tydliga och ambitiösa mål för plastnedskräpning och plasturlakning. Vi uppmanar kommissionen att föreslå ytterligare initiativ beträffande bygg- och rivningssektorn, ekodesignbestämmelser och användning av returråvaror, returmaterial och returkomponenter.

32.

Kommittén är redo och villig att intensifiera sitt samarbete med kommissionen om de sedan länge väntade åtgärderna beträffande prioriterat mål nr 4 i EU:s sjunde miljöhandlingsprogram 2014–2020 genom den tekniska plattformen för samarbete i miljöfrågor. Vi beklagar att de initiativ som planeras för 2017 inte har lagstiftningskaraktär och upprepar vår begäran om ett förslag till EU-direktiv med bestämmelser om säkerställande av efterlevnaden för EU:s hela miljölagstiftning och ett nytt direktiv om tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor.

33.

I linje med den nyligen antagna Cork 2.0-förklaringen upprepar ReK sin begäran om en vitbok om landsbygdsområden som ska tjäna som utgångspunkt för landsbygdsutvecklingspolitiken efter 2020, och efterlyser praktiska åtgärder för att ”landsbygdssäkra” EU:s politik eftersom landsbygden ofta försummas och bortkopplas från viktiga aspekter av den politiska utvecklingen.

34.

När det gäller utarbetandet av den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2020 vill vi betona den starka kopplingen mellan landsbygdsutveckling och jordbruk, och vi efterlyser därför stödåtgärder för familjejordbruk, i synnerhet för att tackla prissvängningarna vad gäller jordbruksprodukter.

35.

Kommittén kommer att fortsätta att verka för en hållbar förvaltning av haven till förmån för de europeiska kust- och havsregionerna och deras marina och maritima ekonomier. I syfte att främja blå tillväxt och arbetstillfällen kommer ReK att arbeta nära tillsammans med regionerna och alla berörda parter när det gäller styrning och kapacitetsuppbyggnad, antagande av utmaningarna i livsmedelsproduktionskedjan, minskade påfrestningar på miljön till följd av olagliga fiskemetoder och föroreningar samt marin kunskap, forskning och innovation.

36.

ReK beklagar att kommissionen i sitt arbetsprogram 2017 inte ägnar tillräcklig uppmärksamhet åt hälsa, när kommissionen borde stödja medlemsstaternas och regionernas insatser för att förbättra förebyggandet och reformera och optimera sina hälso- och sjukvårdssystem, särskilt genom e-hälsolösningar, samt utveckla heltäckande strategier för befolkningsutvecklingen.

37.

Europeiska regionkommittén välkomnar kommissionens avsikt att lägga fram åtgärder för att stärka den inre marknaden för varor, särskilt när det gäller ömsesidigt erkännande och produkter som inte uppfyller kraven, och framhåller att man måste fortsätta arbetet med att fullborda den inre marknaden för tjänster, som med rätta är en viktig prioritering i strategin för den inre marknaden.

38.

Kommittén upprepar sin uppmaning om att införliva inremarknadspelaren i den europeiska planeringsterminen med ett system för regelbunden övervakning och utvärdering.

39.

ReK noterar kommissionens avsikt att försvara Europas industri, och betonar att den europeiska industrins konkurrenskraft också är beroende av en konkurrenskraftig leveranskedja och att handelspolitiken spelar en viktig roll i detta avseende.

40.

Vi understryker vikten av att införa smart lagstiftning och minska den administrativa bördan för små och medelstora företag, särskilt genom att ytterligare stärka Refit-programmet och se till att inverkan på de små och medelstora företagen systematiskt beaktas när nya regler utformas.

41.

Kommittén stöder inrättandet av ”städernas forum för delningsekonomin” med kommittén som en viktig berörd part. Samtidigt beklagar vi avsaknaden av förslag om att trygga rättigheterna vid de nya anställningsformer som uppstår genom digitaliseringen.

42.

ReK framhåller att det behövs en översyn av beslutet om och ramen för tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, och uppmanar kommissionen att under 2017 inleda ett offentligt samråd för att ge de regionala och lokala myndigheterna möjlighet att framföra sina synpunkter om de svårigheter som de ställs inför i fråga om kontroll av statligt stöd vid finansiering av sådana tjänster.

43.

Kommittén framhåller den centrala roll som ett effektivt upphandlingssystem spelar för de regionala och lokala myndigheternas förmåga att uppnå EU:s investeringsmål, och uppmanar kommissionen att tillhandahålla stöd för att säkerställa ett fullständigt genomförande av direktiven om offentlig upphandling och att göra en bedömning av de svårigheter som de regionala och lokala myndigheterna möter när de tillämpar direktiven om offentlig upphandling.

44.

Vi upprepar vår efterlysning av en förnyad europeisk strategi för turism under en särskild budgetpost för turism i EU, och uppmanar både kommissionen och medlemsstaterna att underlätta tillgången till finansiering för små och medelstora turismföretag.

45.

ReK välkomnar kommissionens insatser för att slutföra genomförandet av strategin för en digital inre marknad, bl.a. genom e-upphandling, och kommer att lägga fram sina synpunkter genom den nyligen inrättade gemensamma deltagarbaserade bredbandsplattformen. Alla europeiska områden måste kunna dra nytta av den digitala inre marknaden genom tillgång till höghastighetsbredband.

46.

Europeiska regionkommittén betonar att migration är en komplex flernivåprocess där de länder, regioner och kommuner som är destinations- och ursprungsorter spelar viktiga roller. Det är viktigt att främja en förstärkt dialog och närmare samarbete mellan medlemsstaterna och institutionerna i både EU och migranternas ursprungs- och transitländer samt deras respektive regionala och lokala nivåer.

47.

Kommittén uppmanar därför kommissionen att beakta ReK:s rekommendationer om skydd av flyktingar i deras ursprungsländer och om den nya ramen för partnerskapsavtal.

48.

ReK efterlyser stöd till de lokala och regionala myndigheterna vid genomförandet av reformen av det gemensamma europeiska asylsystemet och övriga EU-instrument som utarbetats på grundval av den europeiska migrationsagendan, såsom de reviderade bestämmelserna om laglig migration och handlingsplanen för integration. Vi uppmanar kommissionen att inkludera ReK:s rekommendationer om integration av migranter i halvtidsöversynen av den europeiska migrationsagendan. Vi påminner om att integration är en process som bygger på både rättigheter och skyldigheter.

49.

Kommittén är bekymrad över svårigheterna med att övervaka förekomsten av ensamkommande barn och risken för att de faller offer för människohandel och utnyttjande. Vi uppmanar starkt till att genomföra integrations- och utbildningsprogram, både för barnen själva och för de lokala och regionala förvaltningar som hanterar mottagandet av dem, och till att göra grupper från barnens hemländer som redan är etablerade i värdlandet delaktiga när det gäller att se till att barnen tillfälligt kan bo i värdfamiljer eller på ordentligt utrustade anläggningar där deras sociala, känslomässiga och kognitiva utveckling kan stödjas.

50.

ReK uppmanar kommissionen att ge de lokala och regionala myndigheterna särskild och praktisk information om finansieringsmöjligheter för mottagande och integration av migranter, och upprepar sin uppmaning till att främja direkt tillgång för lokala och regionala myndigheter till relevanta EU-finansieringsinstrument.

51.

Vi uppmanar kommissionen att stödja de lokala och regionala myndigheternas utarbetande av förebyggande strategier för att motverka radikalisering, att fortsätta att samla in och offentliggöra bästa praxis om hur radikalisering kan förebyggas genom politiskt beslutsfattande på regional och lokal nivå samt att stödja samarbete mellan kommuner för att ta itu med radikalisering.

52.

Europeiska regionkommittén noterar att kommissionen avser att fortsätta handelsförhandlingarna med Förenta staterna, Japan, Mercosur, Mexiko, Tunisien och Aseanländerna och att söka nya mandat för att inleda förhandlingar med Turkiet, Australien, Nya Zeeland och Chile, men anser att kommissionen bör göra mer för att visa deras mervärde.

53.

Särskilt med tanke på den ambitiösa framtida handelsagendan upprepar kommittén att kommissionen bör låta alla betydande handelspolitiska initiativ åtföljas av territoriella konsekvensbedömningar.

54.

Europeiska regionkommittén välkomnar att man i EU:s globala strategi uttryckligen efterlyser förnyade externa partnerskap och uppger att EU ska stödja olika vägar till motståndskraft i sitt grannskap, med inriktning på de mest akuta fallen av statlig, ekonomisk, samhällelig och klimat-/energirelaterad bräcklighet samt på utveckling av en effektivare migrationspolitik för Europa och dess partner.

55.

Kommittén framhåller ReK:s bidrag genom sina gemensamma rådgivande kommittéer och arbetsgrupper samt anordnandet av Utvidgningsdagar med partner från kandidatländerna till kommissionens utvidgningspolitiska mål att främja gemensam stabilitet och gemensamt välstånd med kandidatländer och potentiella kandidatländer.

56.

ReK understryker att den europeiska grannskapspolitiken endast kan få varaktig inverkan om den medför praktiska fördelar för alla mottagare, och betonar att man måste upprätthålla en balans mellan det östra och det södra grannskapet. Vi framhåller de lokala och regionala myndigheternas roll för att förankra demokratin och rättsstatsprincipen i samhället, och uppmanar till mer stöd för decentraliseringsreformer i grannskapsländerna.

57.

Vi betonar att regionalt samarbete ger ett betydelsefullt bidrag till global stabilitet, och uppmanar kommissionen att intensifiera samarbetet med församlingen för lokala och regionala myndigheter i EU och Medelhavsområdet (Arlem), konferensen för regionala och lokala myndigheter i länderna inom det östliga partnerskapet (Corleap) samt ReK:s arbetsgrupp för Ukraina, särskilt när man genomför regionala program och nya initiativ.

58.

Kommittén betonar att man vid genomförandet av den reviderade grannskapspolitiken måste ge hög prioritet åt initiativ till stöd för decentraliseringsprocesser, partnersamverkan och administrativ kapacitetsuppbyggnad på lokal och regional nivå. Vi vill lyfta fram Nicosiainitiativet, som ReK lanserade till stöd för städer i Libyen och som har bidragit till att man har kunnat matcha behoven med tekniskt bistånd så att Libyens kommuner har kunnat återuppbygga sin kapacitet att leverera tjänster. ReK uppmanar kommissionen att ge mer stöd åt sådana former av nedifrån-och-upp-samarbete och att tillhandahålla tillräckliga administrativa och finansiella resurser. Vi upprepar att man måste införa nya verktyg för kapacitetsuppbyggnad i anslutnings- och grannskapsländerna för att ersätta det tidigare programmet för kommunal förvaltning (LAF).

59.

ReK stöder den senaste utvecklingen efter sammanslagningen av EU:s borgmästaravtal för klimat och energi och Compact of Mayors för att skapa världens största koalition av städer som åtagit sig att vidta klimatåtgärder, och är redo att utnyttja sina internationella kanaler, kontakter, motparter och partnerskap (Arlem för det södra och det afrikanska avtalet, Corleap för det östra avtalet, Iclei och urbaniseringspartnerskapet EU–Kina för Nordamerika och Sydostasien osv.) för att ytterligare förstärka insatserna för begränsning av, anpassning till och motståndskraft mot klimatförändringarna och utmaningarna när det gäller hållbar utveckling.

60.

Vi uppmanar kommissionen att samarbeta nära med ReK för att främja de europeiska städernas särskilda intressen, erfarenheter och bidrag i den nya styrningsstrukturen för det globala borgmästaravtalet.

61.

Kommittén välkomnar den föreslagna nya partnerskapsramen med tredjeländer och den nya europeiska externa investeringsplanen, och anser att de regionala och lokala myndigheterna måste göras delaktiga i denna process.

62.

ReK uppmanar kommissionen att främja ett aktivt deltagande av de lokala och regionala myndigheterna i utvecklingssamarbetet under förhandlingarna om det reviderade europeiska samförståndet om utveckling och genomförandet av FN:s mål för hållbar utveckling samt om det avtal som ska ersätta Cotonouavtalet, som kommer att stå i centrum för ReK:s konferens om decentraliserat samarbete i mars 2017.

63.

Europeiska regionkommittén uppmanar kommissionen att se över förordningen om det europeiska medborgarinitiativet i syfte att förenkla och förbättra regelverket för detta verktyg.

64.

Kommittén välkomnar kommissionens Refit-initiativ, och särskilt förslaget att bedöma insynen i och den demokratiska kontrollen av förfarandena för delegerade akter och genomförandeakter samt vissa sekundärrättsakter.

65.

ReK upprepar att territoriella konsekvensbedömningar bör ingå i konsekvensbedömningarna för ny EU-lagstiftning när så är lämpligt. Vi föreslår ett närmare samarbete mellan ReK och gemensamma forskningscentrumets nyinrättade kunskapscentrum om territoriell politik vid utvärdering av genomförandet av EU-lagstiftningen.

66.

Vi efterlyser större öppenhet, samarbete och effektivitet från EU-institutionernas sida, och välkomnar deras gemensamma åtagande enligt det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning om att tillsammans fastställa breda mål och prioriteringar, särskilt för lagstiftningsförslag. Kommittén bör göras delaktig i alla led i lagstiftningsprocessen för att dess potential ska kunna utnyttjas fullt ut i lagstiftningscykeln.

67.

ReK förväntar sig ett allt närmare samarbete med kommissionen och Europaparlamentet i övervakningen av subsidiariteten och om dess subsidiaritetskonferens 2017.

68.

Kommittén ger sin ordförande i uppdrag att översända denna resolution till Europeiska kommissionen, Europaparlamentet, det slovakiska ordförandeskapet för Europeiska unionens råd och Europeiska rådets ordförande.

9.6.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 185/8

1.

Europeiska regionkommittén stöder kommissionens ansträngningar för att säkerställa att EU:s strategier bättre återspeglar de nationella, regionala och lokala myndigheternas intressen och upprepar att detta måste vara ett gemensamt ansvar på alla styresnivåer.

2.

Kommittén stöder åsikten att bättre lagstiftning inte enbart handlar om att ha färre lagar på EU-nivå, utan även om att fastställa på vilken nivå uppställda mål bäst kan uppnås, och betonar att det är avgörande för en bättre lagstiftning att subsidiaritetsprincipen verkligen tillämpas.

3.

Vi betonar att all reglering måste leda till en balans mellan de lika legitima farhågorna och förväntningarna när det gäller ”säkerhet” (individuell, rättslig, administrativ eller finansiell) å ena sidan och ”effektivitet” och ”frihet” eller flexibilitet å andra sidan: att skapa en balans mellan dessa aspekter i konkreta sammanhang är den demokratiska processens uppgift, och det är de demokratiskt valda företrädarna på alla nivåer som har ansvaret att förklara de oundvikliga avvägningarna och kompromisserna för medborgarna.

4.

Kommittén tar i betraktande slutrapporten från högnivågruppen för administrativa bördor (Stoibergruppen) samt avvikande åsikter.

5.

ReK noterar rådets, kommissionens och parlamentets undertecknande av det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning den 13 april 2016 och hoppas att detta nya avtal ska bidra till att förbättra EU:s beslutsprocess under alla stadier – planering, utformning, antagande, verkställande och utvärdering. Kommittén uttrycker dock oro över att de särskilda roller som demokratiskt valda företrädare på lokal och regional nivå och inom ReK har inte omnämns i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning i något annat sammanhang än som ”intressenter”, trots den betydelse och det uppdrag som tillskrivs dem genom Lissabonfördraget.

6.

Europeiska regionkommittén vill involveras i framtida initiativ beträffande tolkningen och tillämpningen av det nya avtalet för att kunna fylla sin roll som rådgivande organ i lagstiftningscykeln. Många ReK-ledamöter har befogenheter att genomföra EU:s politik.

7.

ReK välkomnar kommissionens efterlysning av ett förberedande yttrande med bredare perspektiv som erbjuder ytterligare förslag rörande kraven som EU:s lagstiftning innebär och enklare sätt att uppnå samma eller bättre resultat.

8.

Vi välkomnar kommissionens begäran om förberedande yttranden från kommittén som specifikt rör politiska områden som exempelvis, men inte enbart, miljö, energi, finansiella tjänster och jordbruk, där de lokala och regionala myndigheterna kan identifiera bördor och lämna förslag på förbättringar som överensstämmer med deras behov.

9.

Kommittén konstaterar att detta mer omfattande förberedande yttrande utgör en översikt av lagstiftningens följder för de lokala och regionala myndigheterna och uppmuntrar till specifik politik- och sektorsinriktad analys för att identifiera flaskhalsar och bördor.

10.

Kommittén välkomnar den allmänna strategin att specifikt involvera regionala och lokala aktörer i samråd som rör bättre lagstiftning samt t.ex. rapporten ”Dutch Provinces for better EU regulation” (nederländska regioner för bättre lagstiftning). Kommittén vill uppmärksamma de flaskhalsar som identifierades i rapporten och de specifika lösningar som föreslogs.

11.

Kommittén vill i detta sammanhang uttrycka sitt stöd för antagandet av Amsterdampakten för det konkreta genomförandet av EU-agendan för städer, eftersom frågan om bättre lagstiftning spelar en viktig roll i de tematiska partnerskapen. I samband med detta har också undersökningen ”Bridge, bättre EU-lagstiftning för lokala och regionala myndigheter” utarbetats, med exempel på konkreta situationer där man på lokal och regional nivå kämpar med praktiska frågor kring EU-lagstiftningen.

12.

ReK uppmanar kommissionen att undersöka de föreslagna lösningarna som rör sektorslagstiftning, proportionalitet, gränsöverskridande flaskhalsar, statligt stöd och revisionstvång och att beakta dem i samband med utarbetandet av nya bestämmelser.

13.

Vi vill framhålla de lokala och regionala myndigheternas särskilda roll på en rad områden som påverkas avsevärt av EU:s lagstiftning samt deras roll som myndigheter som genomför EU-lagstiftning och förvaltar EU-medel och understryker att deras särskilda uppgifter ger dem goda möjligheter att bedöma vilka områden inom lagstiftningen som är problematiska och eventuellt bör ändras.

14.

Alla förvaltningsnivåer måste säkerställa att lagstiftningen är lämplig, ändamålsenlig och effektiv och inte ger upphov till onödiga kostnader och bördor. Samtidigt ska den skydda medborgarna, konsumenterna, hållbarheten och miljön.

15.

Kommittén är medveten om att EU:s institutioner måste övertyga alla medborgare om värdet av de rättsliga ramarna och mervärdet av EU-lagstiftning, samtidigt som man respekterar subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.

16.

Den senaste tidens ekonomiska svårigheter har skapat ett klimat där ytterligare kostnader som orsakas av överreglering för många lokala och regionala myndigheter har lett till mer omfattande budgetnedskärningar, samtidigt som det skett en minskning i tillgängliga resurser. Detta har visat sig vara betungande och lett till ännu större tryck på dessa myndigheter att försöka minska de administrativa kostnaderna samtidigt som de står inför ökade krav på offentliga åtgärder. ReK upprepar sin åsikt att det behövs en förenkling och minskning av byråkratin, i de fall där detta påverkar viktiga uppgifter som de lokala och regionala myndigheterna är ålagda att utföra.

17.

Kommittén välkomnar att de betänkanden och yttranden som hittills antagits av Europaparlamentet, EESK och ReK har bekräftat vikten av samordnade åtgärder från EU i partnerskap med nationella institutioner och EU-institutioner, såväl som lokala och regionala myndigheter.

18.

Vi framhäver att de lokala och regionala myndigheterna spelar en central roll för att hjälpa medborgare att överbrygga kriser som uppstår till följd av långvariga ekonomiska problem, inte minst genom EU-program, och påminner om att rättssäkerhet och lätt tillgång till EU-program är viktiga förutsättningar för att de ska kunna fullgöra denna roll, samtidigt som vi noterar behovet av strukturreformer.

19.

EU-medel är viktiga för många lokala och regionala myndigheters genomförande av EU:s lagstiftning, i synnerhet ett genomförande av sammanhållningspolitiken med beaktande av den ekonomiska styrkan.

20.

EU-programmens tillgänglighet och de regelverk som krävs kan leda till allvarliga svårigheter vad gäller tolkning av de rättsliga ramarna, samt reglerna för genomförande, revision och rapportering. Vi framhåller att framför allt revisionssystemet medför många svårigheter, inte minst vad gäller långsiktig registrering för projektsponsorer, såsom ReK också tagit upp i sitt yttrande om förenkling av de europeiska struktur- och investeringsfonderna.

21.

Vi välkomnar Europaparlamentets resolution om programmet om lagstiftningens ändamålsenlighet och resultat (Refit): lägesrapport och framtidsutsikter (1), där ReK:s viktiga roll som politisk institution bekräftades. Kommittén håller med om att Refit-programmet inte får utnyttjas för att sänka standarden.

22.

Kommittén betonar att medan den stöder målsättningen att minska byråkratin och undanröja onödiga regelbördor får Refit inte användas som förevändning för att sänka ambitionsnivån, särskilt på områden som miljö, livsmedelssäkerhet, hälsa och konsumenträttigheter.

23.

ReK stöder målet att så ofta som möjligt genomföra EU-lagstiftningen ordagrant på nationell nivå och endast gå utöver de normer som EU-bestämmelserna anger om det finns sakliga och objektiva skäl. Medlemsstaterna och regionerna måste dock i varje enskilt fall fortfarande ha möjlighet att besluta vad som är nödvändigt för ett korrekt genomförande. Kommissionens förslag att överreglering (s.k. gold-plating) alltid ska motiveras skulle kunna bidra till ökad insyn. Ökad redovisningsskyldighet i fråga om det nationella och regionala genomförandet får dock inte leda till inblandning i den nationella administrativa organisationen eller i nationella förvaltningsförfaranden.

24.

Kommittén understryker vikten av att vid utvärdering av lagstiftning ta hänsyn till både kostnader, fördelar och nackdelar, vare sig det rör samhället, miljön eller något annat, för medborgarna och ekonomin, liksom de kostnader som uppstår på grund av avsaknad av gemensamma åtgärder på EU-nivå inom en viss sektor (”costs of non-Europe”) (2).

25.

I detta sammanhang upprepar vi vår uppmaning till kommissionen att utarbeta en standarddefinition av nationell överreglering som gäller i hela EU, för att trygga rättssäkerheten vid genomförandet och tillämpningen av EU-lagstiftningen och för att minska onödig byråkrati (3).

26.

ReK uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att genast börja främja utvecklingen av digitala metoder och informations- och kommunikationstekniska verktyg, bland annat inom EU:s handlingsplan för e-förvaltning, för att tillhandahålla ett gemensamt format och en gemensam process för att samla in de uppgifter som behövs för övervaknings- och rapporteringssyften och för att på så sätt minska de administrativa bördorna i form av rapportering till både nationella databaser och EU-databaser.

27.

Vi betonar vikten av kontroller av ändamålsenligheten för att fastställa de överlappningar och den bristande överensstämmelse som med tiden uppstått utifrån ett antal mål och nya politiska initiativ, särskilt vad gäller rapporterings- och efterlevnadskrav.

28.

Kommittén understryker behovet av en bättre förståelse av de rapporteringskrav som införts för att säkra efterlevnaden av EU:s lagstiftning. Kommittén föreslår att det upprättas en förteckning över rapporteringskraven för lokala och regionala myndigheter och att dessa så långt det är möjligt standardiseras. De rapporteringsmetoder som används bör syfta till att minska den administrativa bördan för små och medelstora företag och för lokala och regionala myndigheter.

29.

Kommittén konstaterar att språket och dess användning kan utgöra antingen ett hinder för eller en inbjudan att delta; ett lättillgängligt och begripligt språk är en central aspekt i förändringen av lagstiftning och regelverk.

30.

Inkludering kräver ett lättfattligt och tydligt språk och enkla strukturer och regler för att säkerställa att EU, dess syfte, program, politik, lagstiftning och praktiska hjälp är tillgängliga för alla.

31.

Kommissionen uppmanas därför att förenkla sitt språk, så att det blir allmänt begripligt, och vi föreslår att bruket av tekniska termer i möjligaste mån ska begränsas i överensstämmelse med de rättsliga kraven.

32.

Kommittén anser att det krävs en mer ”användarvänlig” och konsekvent tolkning av EU-lagstiftningen, med exempelvis proportionella revisionskrav, en ökad användning av fasta avgifter, förenklade ansökningar och krav och en förenklad rapportering, samt en tydligare tolkning av bestämmelserna (t.ex. lagstiftningen om statligt stöd och offentlig upphandling).

33.

Kommittén är medveten om att EU måste ägna vederbörlig uppmärksamhet åt att utveckla en aktiv kommunikationsstrategi i syfte att engagera partner, upprätthålla verksamheten och locka till sig investeringar.

34.

Kommittén betonar såväl de lokala som de regionala myndigheternas viktiga roll när det gäller utbildning och information om EU:s politik och program för att göra dem mer tillgängliga för medborgarna.

35.

Kommittén betonar Europa direkt-kontorens roll när det gäller att informera medborgarna om EU:s lagstiftning och program, samt för att anpassa innehåll och språk till medborgarna.

36.

Vi noterar att kunskapscentrum, som exempelvis Europa Decentraal i Nederländerna, spelar en viktig roll när det gäller att underlätta korrekt genomförande och tolkning av EU-lagstiftningen. Deras experter spelar en viktig roll genom att de tillhandahåller kostnadsfri information och rådgivning till lokala och regionala myndigheter och deras sammanslutningar. Å andra sidan visar den stora efterfrågan på kunskapscentrumens arbete på behovet av att EU-lagstiftningen förenklas.

37.

Vi välkomnar nuvarande praxis som inbjuder medborgarna att delta i samråd. Emellertid är inlägg från enskilda medborgare sällsynta, eftersom många av samråden begränsas på grund av språktillgänglighet, bruket av tekniska termer och sammanhang, och därför framstår som utestängande. Som sådana är de otillgängliga för alla förutom några få medborgare som besitter tillräckliga kunskaper och språkkunskaper för att kunna delta. Det är viktigt att se till att alla berörda parter, framför allt det civila samhället, har lika tillgång till texterna för samråden, som måste översättas till alla officiella EU-språk och formuleras så enkelt, tydligt och begripligt som möjligt för att tillhandahålla så mycket information som möjligt om de bestämmelser som föreslås.

38.

Medborgarbaserade samråd bör inte ersätta strukturerade offentliga samråd utan komplettera dem. De bör inte heller försvaga den roll som de relevanta institutionerna spelar och som fastställs i Lissabonfördraget.

39.

Kommittén vill åter understryka betydelsen av att man i samband med utarbetandet av lagstiftningsinitiativ genomför ett särskilt samråd med de regionala och lokala beslutsfattande församlingarna via ReK, eftersom dessa företräder regioner och kommuner och därmed på ett demokratiskt sätt återspeglar medborgarnas verkliga behov, och även företräder dem som inte individuellt kan göra sina röster hörda.

40.

I detta sammanhang måste de regionala och lokala institutionerna ges högre prioritet än privata sammanslutningar, både med tanke på den roll de tillerkänns i Lissabonfördraget och eftersom de utgör ett uttryck för demokrati och politisk representation.

41.

ReK uppmanar kommissionen att skapa en enda kontaktpunkt för rådgivning om regler för att säkerställa att de som ansöker om EU-medel får snabba, lämpliga, otvetydiga och klara råd.

42.

Vi föreslår att rättstillämparnas åsikter inhämtas under programperioden så att förbättringar av lagstiftning och regelverk kan grundas på praktiska erfarenheter.

43.

Europeiska regionkommittén föreslår en specifik mekanism som gör det möjligt att använda fonder för tekniskt stöd till att etablera programrelaterade rättsliga team som alla sökande skulle ha fri tillgång till och som kan tillhandahålla handfast och konsekvent rådgivning baserad på antagen, enhetlig tolkning av de rättsliga bestämmelserna i enlighet med kommissionens rekommendationer och på befintlig praxis om regler rörande EU-stöd för att undanröja en stor del av den osäkerhet och det ansvar som för närvarande ligger hos den slutgiltiga stödmottagaren.

44.

ReK föreslår att förvaltningssystemen ska skapa en klar skiljelinje mellan programförvaltning och projekt-/programgenomförande för att undvika eventuella intressekonflikter och partiskhet vid bedömningen.

45.

Vidare föreslår vi att man inom det nuvarande budgettaket ökar storleken på ”finansieringspotterna” så mycket som möjligt för att möjliggöra en programbaserad genomförandestrategi, där ett antal besläktade projekt kombineras och framgången mäts utifrån det övergripande resultatet i stället för enskilda projekts utfall, i fråga om exempelvis områden som energi.

46.

Man bör utforska möjligheterna att utveckla och förbättra finansieringstekniska modeller, bland annat specialiserade riskkapitalfonder för nyckelsektorer, effektivare anpassning av anslagstilldelningen via tillskott från Jessica för att stimulera marknaden för fastighetsinvesteringar och möjligheterna till ett system för mikrokrediter baserat på Jasmine i syfte att stödja uppstartsföretag och små företag.

47.

Man bör även förbättra möjligheterna för matchande finansiering, särskilt från den privata sektorn, för att säkerställa att lokala och regionala myndigheter har tillgång till finansiering för att tillgodose lokala behov.

48.

Kommissionen uppmanas att föreslå en mekanism genom vilken outnyttjade medel och återtagna anslag kan återföras till EU-budgeten i form av inkomster som avsatts för ett särskilt ändamål till berörd medlemsstat på ett sätt som garanterar att dessa medel tilldelas och utnyttjas inom ramen för det politiska område för vilket de röstats igenom i den medlemsstaten.

49.

Att finansiella medel inte utnyttjas för närvarande beror framför allt på den dåliga, komplicerade och alltför detaljerade utformningen av genomförandesystemet och felaktiga prioriteringar. Det är mycket viktigt att säkerställa god kommunikation med de lokala och regionala myndigheterna samt nationella organ för att kunna omformulera och klargöra prioriteringar, så att stödmottagarna inte missgynnas.

50.

Det är därför avgörande att särskilt fleråriga EU-stödprogram har inbyggd planeringssäkerhet och stabilitet så att de kan uppnå sina mål. Större flexibilitet i den fleråriga budgetramen får därför inte leda till att omfördelningar eller nya politiska initiativ finansieras på bekostnad av redan godkända program.

51.

Uppgifter bör fördelas tydligt mellan partnerna i samband med rapportering och övervakning av EU-finansierade program i kommunen eller regionen, inklusive granskning av utgifter och resultat, samt utformning av korrigerande åtgärder. Vi uppmanar kommissionen att tillhandahålla stöd, inbegripet finansiering, till de lokala och regionala myndigheterna, om förenklingen – vare sig den är lagstiftningsmässig eller ej – medför en ökning av de offentliga utgifterna för tillhandahållandet av deras tjänster.

52.

Europeiska regionkommittén ber kommissionen vidta fler åtgärder för att förenkla sammanhållningspolitiken genom att ta hänsyn till förslagen från de lokala och regionala myndigheterna i yttrandet Förenkling av de europeiska struktur- och investeringsfonderna ur de lokala och regionala myndigheternas perspektiv, föredragande: Petr Osvald (CZ–PES) (4).

53.

Kommittén påminner om att de europeiska struktur- och investeringsfonderna är EU:s främsta verktyg för att främja ekonomisk, social och territoriell sammanhållning i alla medlemsstater, och att en förenkling av dem är grundläggande för att uppnå politiska mål. Både omedelbara förbättringar under den nuvarande programperioden och en förenkling på lång sikt som kan bidra till en omfattande omarbetning av den befintliga genomförandemekanismen och lagstiftningen bör planeras.

54.

ReK vill särskilt uppmärksamma behovet av förenkling, inklusive lagändringar och andra icke lagstiftningsmässiga förändringar på områden som rör revision, rapporteringskrav och rådgivning, statligt stöd, offentlig upphandling och överreglering.

55.

Förenklingsåtgärder kräver ett målinriktat samarbete mellan kommissionens alla relevanta avdelningar, framför allt GD Regional- och stadspolitik, GD Sysselsättning, socialpolitik och inkludering, GD Konkurrens och GD Inre marknaden, industri, entreprenörskap samt små och medelstora företag.

56.

ReK uppmanar kommissionen att ge mer information och stöd till utbildning av lokala och regionala myndigheter om synergieffekterna mellan de europeiska struktur- och investeringsfonderna och Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi).

57.

ReK efterlyser en förenkling av ansöknings- och rapporteringsförfarandena för forsknings- och innovationsanslag, bland annat genom att stärka användningen av standardkostnader, särskilt beträffande revision.

58.

Kommittén framhåller sina rekommendationer i yttrandet om Förenklingen av den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP), som antogs i oktober 2015 (5).

59.

ReK upprepar behovet av att stärka principen om förtroende gentemot slutmottagarna genom att lätta på kravet att visa upp styrkande handlingar för utgifter vid slutrapporteringen och genom att i kontrollfasen rikta uppmärksamheten på de finansierade projektens resultat.

60.

Kommittén är oroad över att kommissionen, trots det uttalade målet i den nya gemensamma jordbrukspolitiken om att minska EU-lagstiftningen, utfärdar fler bestämmelser genom delegerade rättsakter.

61.

Vi upprepar vårt krav på mer enhetlighet och komplementaritet mellan den gemensamma jordbrukspolitiken och annan EU-politik, exempelvis miljöpolitik (och fonder). Mer enhetlighet behövs, i synnerhet mellan Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och de övriga europeiska struktur- och investeringsfonderna, som tillsammans utgör en gemensam strategisk ram som bygger på breda politiska mål i Europa 2020-strategin.

62.

Den gemensamma jordbrukspolitiken måste utformas i överensstämmelse med det mål om territoriell sammanhållning som finns inskrivet i Lissabonfördraget. Man måste undvika att EU-åtgärder ökar den territoriella obalansen eller äventyrar offentliga tjänster t.ex. på landsbygden.

63.

Det är mycket viktigt att man tar hänsyn till behoven hos aktörerna inom det regionala och lokala näringslivet i den pågående processen för att förbättra lagstiftningen för små och medelstora företag.

64.

Kommittén framhåller att Refit-plattformen också måste fästa tillräcklig uppmärksamhet vid regelbördan för offentliga myndigheter. Det är viktigt att förhindra att regelbördan förskjuts från den privata sektorn till myndigheterna och tillbaka igen.

65.

Kommittén noterar efter ett samråd med vinnarna av ”Europeiska entreprenörsregioner” att prioriterade förenklingsområden eller områden där graden av förenkling som införts genom befintlig lagstiftning är otillräcklig omfattar små och medelstora företags deltagande i Eruf-finansierade projekt, deras möjligheter att delta i offentliga upphandlingar samt tillgång till konsumenträttigheter och Reach. Rapporteringskrav för handelsstatistik (Intrastat) har också identifierats som ett prioriterat område för ytterligare åtgärder.

66.

Vi anser att det behövs åtgärder för administrativ förenkling för små och medelstora företag, särskilt vad gäller moms.

67.

Kommittén efterlyser åtgärder för att förbättra små och medelstora företags möjligheter att delta i offentliga upphandlingar. Kommittén är bekymrad över att den förenkling som kommer att införas genom de nya direktiven och det europeiska enhetliga upphandlingsdokumentet inte kommer att vara tillräcklig för att säkerställa att upphandlingsreglerna underlättar små och medelstora företags deltagande.

68.

De förenklingsåtgärder som omnämns får inte undergräva de lokala och regionala myndigheternas autonomi när det gäller att anta strängare normer beroende på särskilda förhållanden och behov bland medborgarna, särskilt på områden som jämställdhet samt social-, miljö- och industripolitik.

69.

EU:s regelverk för statligt stöd avseende tjänster av allmänt ekonomiskt intresse har blivit alltför detaljerat och komplicerat på grund av det stora antalet sekundärrättsakter och icke-bindande instrument om statligt stöd. Ytterligare förenklingar kommer att öka rättssäkerheten, påskynda genomförandet av investeringsprojekt, säkerställa ett snabbt tillhandahållande av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse och främja tillväxt och sysselsättning.

70.

Vi betonar behovet av att öka medvetenheten bland innovativa små företag om de nya förfarandena för offentlig upphandling, dessas fördelar och begränsningar, och det stöd som finns tillgängligt. EU:s bestämmelser om offentlig upphandling behöver genomgå en konsekvensbedömning om tre år för att kontrollera om de har lett till att tillträdet till upphandlingar har underlättats för små och medelstora företag samt lett till minskade byråkratiska hinder och har hjälpt till att utveckla långsiktiga partnerskap för varor och tjänster som för närvarande inte finns på marknaden.

71.

ReK upprepar sitt krav på en höjning av tröskelvärdena för stöd av mindre betydelse beträffande tillhandahållandet av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, liksom av gränsvärdet för undantag från skyldigheten att anmäla statligt stöd i form av ersättning för offentliga tjänster som beviljats vissa företag som anförtrotts att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse i enlighet med artikel 108.3 i EUF-fördraget, eftersom dessa åtgärder kommer att innebära ytterligare en förenkling för de lokala och regionala myndigheterna och för de företag som erhåller kompensation.

72.

Europeiska regionkommittén vill uppmärksamma sitt yttrande om EU:s miljölagstiftning: Att förbättra rapportering och efterlevnad som antogs i april 2016 (6) och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att följa dess rekommendationer i samband med kontrollerna av ändamålsenlighet när det gäller övervaknings- och rapporteringskrav inom miljöpolitiken.

73.

Kommittén vill särskilt uppmärksamma de specifika rekommendationer som föreslås i yttrandet när det gäller alltför betungande revisions- och rapporteringskrav, och vi efterlyser speciellt att man automatiserar rapporteringsverktygen och hittar synergier när det gäller rapporteringskraven i olika direktiv. Kommittén upprepar sitt förslag om att upprätta ”resultattavlor för genomförande” för kommande direktiv på miljöområdet.

74.

ReK stöder möjligheten till ett horisontellt EU-direktiv som ska fastställa bestämmelser för att säkerställa efterlevnad av EU:s miljölagstiftning på grundval av principerna i ReK:s ovan nämnda yttrande.

75.

Vi noterar att Europeiska unionen år 2013 hade en omfattande uppsättning med 63 bindande mål och 68 icke-bindande mål, varav merparten skulle uppnås senast 2015 och 2020. Konsekvenserna av dessa mål för subnationella myndigheter samt företag behöver mätas och beaktas när mål föreslås och ändras. Mål som redan är fastställda men som inte är till någon hjälp bör avlägsnas så att ledarna för lokala förvaltningar ges tillräcklig autonomi för att kunna anpassa åtgärder till lokala ekonomiska och miljörelaterade förhållanden.

76.

Vi betonar att det krävs en lämplig fördelning av ansvar och resurser samt tydliga informationsflöden mellan kommunerna, regionerna och den nationella nivån när det gäller medlemsstaternas miljöövervaknings- och miljörapporteringskrav för att säkerställa att rapporter och indikatorer som rör miljösituationen är konsekventa, effektiva och tillförlitliga.

9.6.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 185/15

1.

ReK stöder EU:s politik för att bevara Europas ledande ställning som mest besökta region i världen, vilken 2015 stod för 51,4 % av alla internationella turistankomster motsvarande omkring 609 miljoner personer (1), och för att maximera turistnäringens bidrag till hållbarhet, innovation, ekonomisk tillväxt och sysselsättning.

2.

Kommittén framhåller att turismen enligt artikel 195 i EUF-fördraget faller inom medlemsstaternas behörighetsområde och att EU ska ha befogenhet att vidta åtgärder för att stödja, samordna eller komplettera medlemsstaternas, och därmed även de regionala och lokala myndigheternas, åtgärder inom detta område. De regionala och lokala myndigheterna har här en central roll med tanke på deras befogenheter, och många regioner har exklusiva befogenheter på detta område. Med hänsyn till turismens betydelse för den inre marknaden krävs ett samarbete mellan medlemsstaterna och de regionala och lokala myndighetsnivåerna i enlighet med subsidiaritetsprincipen och principen om flernivåstyre, samt gemensamma europeiska principer, kriterier och åtgärder med ett europeiskt mervärde.

3.

Kommissionen uppmanas att se över 2010 års turismstrategi, lansera en integrerad turismpolitik för EU med kopplingar till alla relevanta EU-politikområden, förbättra turisternas förtroende för turismsektorn som helhet, stärka kommissionens strategi när det gäller säsongsbundenhet och lägga fram ett flerårigt arbetsprogram med tydliga mål, indikatorer och insatser för turismen.

4.

Kommittén uppmanar EU:s medlemsstater att på basis av EU:s turismstrategi utveckla nationell turismpolitik i samråd med lokala och regionala myndigheter.

5.

Alla makroregionala strategier  (2) bör också kompletteras med ett kapitel om turism. Kommissionen uppmanas att tillsammans med ReK utarbeta en agenda för makroregionerna med tänkbara målsättningar för turismen.

6.

ReK framhåller att turismen i dag är en av de snabbast växande sektorerna i Europa, och att sektorn driver den globala tillväxten och utvecklingen framåt, skapar miljontals arbetstillfällen, stöttar export och investeringar och förändrar människors liv. Det är en sektor som stöder att kulturell mångfald och kulturella värderingar delas, och som aktivt bidrar till att successivt befästa en europeisk identitet hos den yngre generationen.

7.

ReK uppmanar regionerna och städerna att därefter utarbeta strategier för turismen som överensstämmer med de europeiska och makroregionala strategierna och efterlyser offentlig-offentliga samarbeten och offentlig-privata partnerskap för att ta fram, främja och genomföra ny turisminfrastruktur, detta med tanke på behoven hos en åldrande europeisk befolkning och för att äldre ska kunna resa utan hinder i hela unionen. Dessa strategier bör åtföljas av planer för att gjuta kraft i resmålen genom att förbättra såväl offentliga som privata resurser och anläggningar i syfte att främja deras konkurrenskraft. Man bör även uppmuntra förbättringar på de etablerade resmål där de befintliga resursernas kapacitet att dra till sig turistflöden har minskat med tiden.

8.

Kommittén uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att möjliggöra och aktivt stödja gränsöverskridande samarbete mellan lokala och regionala myndigheter inom turismområdet.

9.

Vi efterlyser branschövergripande lokala och regionala plattformar  (3) för att koppla samman och strategiskt utveckla och marknadsföra besöksmål (4), och fortsätta dialogen samt utbytet av god praxis och kunskap om hur EU:s finansiella instrument används.

10.

Kommittén erinrar om att turismen är ett av de viktigaste politikområdena för gränsöverskridande samarbete i Europa. Gränsöverskridande samarbetsstrukturer som EGTS och euroregionerna uppmanas att underlätta det gränsöverskridande, transnationella och interregionala samarbetet med hjälp av gränsöverskridande turismstrategier (t.ex. transport- eller marknadsföringsstrategier), i syfte att öka mervärdet, sysselsättningen och det regionala utbudet för konsumenterna. Till detta bör de utnyttja all tänkbar EU-finansiering (t.ex. Efsi, ESI-fonderna, Interreg och Horisont 2020) och involvera erfarna organisationer, grupperingar eller nätverk med anknytning till sektorn.

11.

Vi vill att offentliga och privata medel utnyttjas för att långsiktigt förbättra transport- och turisminfrastrukturen (5), som i många fall även utgör tjänster av allmänt intresse, i avlägsna områden, i bergsområden, på öar och i kustområden, i syfte att trygga turistregionernas tillgänglighet, försörjning och konkurrenskraft, och efterlyser

12.

Kommittén vill att frågor om terrorismbekämpning, säkerhet – särskilt på offentliga platser – och civilskydd tas med i de europeiska, nationella och regionala turismstrategierna, i synnerhet kriskommunikation och krishantering i nationella, regionala och lokala beredskapsplaner och beredskapsarbete.

13.

Vi uppmanar kommissionen att i samband med halvtidsöversynen av den fleråriga budgetramen i grunden ompröva sin strategi för turism inom ramen för ESI-fonderna, eftersom stöd till turism via ESI-fonderna i praktiken för närvarande är uteslutet i vissa länder, trots att det i en rad regioner i dessa länder finns mindre utvecklade områden där turismen i praktiken är det enda utvecklingsinstrumentet (t.ex. nationalparker och miljöskyddsområden).

14.

ReK betonar att det behövs investeringar i den europeiska turistnäringens konkurrenskraft. I synnerhet små och medelstora företag måste bli bättre på att utnyttja strategin för den digitala inre marknaden och tillhörande stödpaket (Efsi, ESI-fonderna, EHFF, Interreg, Urbact, Life, Horisont, Cosme, Kreativa Europa, Erasmus+, EaSI) (9). I detta avseende välkomnas initiativ i form av stöd och utbildning riktade till små och medelstora företag för en effektivare användning av fonderna.

15.

Vi instämmer i uppmaningen om att det bör inrättas en budgetpost för främjande av europeisk turism i EU:s årliga budget för att finansiera innovativa, konkurrenskraftiga, hållbara, regionsöverskridande och gränsöverskridande projekt, och anser även att turismrelaterade investeringar bör beaktas i större utsträckning i EU:s regionalpolitik efter 2020. EU-stödet måste göra livet lättare för de små och medelstora företagen och den byråkratiska bördan i samband med stödhanteringen måste minskas drastiskt.

16.

Kommittén uppmanar medlemsstaterna och deras regionala myndigheter att införa prioriteringar för turismen i sina operativa program efter 2020, för att de offentliga myndigheterna och den privata sektorn ska kunna få tillgång till medel för att finansiera sina projekt. Kommittén är medveten om den snabba demografiska förändringen och rekommenderar att man ska gynna initiativ som syftar till att anpassa turisminfrastrukturen och transportmedlen till behoven hos en åldrande befolkning.

17.

Kommittén uppmanar medlemsstaterna att

18.

Kommittén beklagar att de små och medelstora företagens bristande kännedom gör att de inte utnyttjar Efsi tillräckligt, och stöder inrättandet av regionala investeringsplattformar inom ramen för Efsi så att små och medelstora företag kan ta del av information och kunskap, enligt modellen för regional utveckling (t.ex. ”theALPS” (10)). I anslutning till genomförandet av förklaringen ”Investera och sammanlänka” (11), som antogs vid det sjunde toppmötet för regioner och städer i Bratislava, föreslår ReK därför att kommissionen och EIB gemensamt inrättar en EU-omfattande investeringsplattform för små och medelstora turistföretag och gemensamt genomför lokala forum för turisminvesteringar inom ramen för Efsi. Rent konkret bör fem pilotprojekt genomföras i modellregioner fram till 2018 (landsbygdsregioner/avlägsna regioner och de yttersta randområdena, bergsregioner, gränsregioner, öar/kustregioner samt städer) och eventuellt även omfatta nätverk såsom NECSTouR, Europeiska gränsregionförbundet, europeiska grupperingar för territoriellt samarbete eller euroregioner.

19.

Regionerna och EGTS uppmanas att tillsammans med Efsis styrelse och EIB motivera banker i sina regioner att inrätta investeringsprogram i syfte att underlätta gränsöverskridande investeringar och små och medelstora turistföretags tillgång till EU-medel och privat finansiering (offentlig-privata partnerskap).

20.

Kommissionen uppmanas att stödja gränsöverskridande små- och mikroprojekt inom turismområdet samt projekt för kontakter mellan människor, som bidrar väsentligt till att stärka känslan av europeisk samhörighet, särskilt i gränsregioner.

21.

Kommittén efterlyser på nytt en höjning av de minimis-tröskelvärdena för statligt stöd för tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, som ofta också gynnar turistrelaterad infrastruktur, till 1 miljon euro per tre beskattningsår. I regioner som i betydande utsträckning är beroende av turism för sin ekonomiska och sociala stabilitet och som kännetecknas av hög arbetslöshet bör dessa tröskelvärden även gälla offentliga investeringar i turistrelaterad infrastruktur om den också regelbundet används av lokalbefolkningen. Kommittén påminner samtidigt om att den nuvarande allmänna gruppundantagsförordningen 651/2014, som gäller fram till den 31 december 2020, redan omfattar stöd till kultur och bevarande av kulturarvet samt stöd till idrottsinfrastruktur och multifunktionell rekreationsinfrastruktur.

22.

Turismen är en viktig del av strategin i många mindre utvecklade regioner som har en stor och ännu inte fullt utnyttjad ekonomisk och miljömässig potential.

23.

ReK pekar på svårigheterna med regelverket och råder medlemsstaterna att inte i onödan införa lagstiftning som är strängare än EU-lagstiftningen (nationell överreglering). ReK rekommenderar att kommissionen inom ramen för Refit-programmet antar initiativ som är specifika för turismen, dvs.

24.

Kommittén anser att man i strategier för förnyelse av stadscentrum i samband med kartläggningen av framtida behov av investeringar i förnyelse eller infrastruktur noga bör beakta den potentiella effekten av sådana investeringar på möjligheterna att skydda eller öka den lokala attraktionskraften för turismens skull och förbättra tillgängligheten för medborgare och besökare med nedsatt rörlighet.

25.

ReK föreslår att tematisk turism  (13) ska främjas i form av smart specialisering (smarta regioner/städer) för att motverka massturismens negativa konsekvenser, samt att det inrättas en utmärkelse för ”European Capital of Smart Tourism”, som årligen ska tilldelas upp till tre städer/regioner i EU, av företrädare för turistbranschen, kommissionen, Europaparlamentet och ReK. I detta sammanhang bör särskild uppmärksamhet ägnas åt att främja hållbara och konkurrenskraftiga besöksmål, som ett mervärde till framstående europeiska resmål (Eden). Områden utanför stadskärnorna och väletablerade urbana strukturer (”urban magnets”) bör beaktas så att urbana knutpunkter i utkanten av storstadsområden och även små och medelstora städer gynnas.

26.

Kommittén betonar att turism i stadskärnor skapar rumslig dynamik för att omvandla det urbana landskapet genom en vitalisering av det offentliga rummet, infrastruktur och anslutningsmöjligheter, utveckling av lokala utbud och fritidsanläggningar. Detta gynnar inte bara turister utan även lokalsamhällena och medborgarna.

27.

Kommittén efterlyser stöd till kulturell, naturinriktad, historisk och religiös turism, som främjar sysselsättning, förståelse mellan kulturer samt lokal och regional utveckling och landsbygdsutveckling, och vill att turistmål knyts samman för att skapa tematiska resrutter på europeisk, nationell och lokal nivå som till exempel städer och platser som utsetts till världsarv av Unesco. I detta sammanhang bör man inom EU upprätta ett europeiskt nätverk för världsarvsstäder och vidta särskilda åtgärder för att bevara dem och sprida kunskap om dem.

28.

Vi upprepar att hälso- och wellnessturism är en av de snabbast växande grenarna inom turismen och lockar äldre européer och besökare från tredjeländer, samt förordar ett starkare samband mellan turismen och agendan för silverekonomin.

29.

Landsbygdsturism bevarar lokalsamhällen genom att skapa arbetstillfällen, främja utveckling, skydda miljön och stödja kultur, konst och hantverk på landsbygden, och kommittén efterlyser

30.

Vi framhåller den viktiga roll som den gastronomiska turismen spelar för att skapa nya och hållbara arbetstillfällen, och erinrar om att utvecklingen av denna sektor inom turismen syftar till att främja traditionella och lokala kvalitetsprodukter. Med tanke på att mer än en tredjedel av de summor som spenderas av turisterna läggs på livsmedelskonsumtion är gastronomin en viktig och säker inkomstkälla.

31.

ReK upprepar sitt stöd till initiativen om europeisk kulturhuvudstad och europeiskt kulturarvsmärke samt till europeiska kulturarvsdagarna och det europeiska kulturarvspriset.

32.

Kommittén påminner om att turismen är en livlina för den ekonomiska tillväxten, inkomsterna och sysselsättningen i många regioner. ReK uppmanar regionerna att bedöma hållbarheten  (14) i sina turismstrategier  (15), med innovativa instrument för att övervaka och öka turismens hållbarhet ur ett miljömässigt, socialt och ekonomiskt perspektiv (”European Tourism Indicators System”, ETIS), för att ge en helhetssyn som föregriper och hanterar ett ökat tryck på miljön till följd av turismrelaterad verksamhet. EU:s sammanhållningspolitik bör ge riktat stöd till utvecklingen av dessa strategier.

33.

ReK efterlyser en EU-rättslig lösning för utvecklingstendenserna inom delningsekonomin, som för med sig positiva effekter men också risker såsom bristande social trygghet för arbetstagarna, bristande reglering av övernattningstjänster för kunder/turister, en förskjutning av risker från arbetsgivaren till arbetstagaren, negativa skattemässiga effekter och bristande kontroll av resmålets kvalitet.

34.

ReK stöder utvecklingen av en hållbar kulturturism i städerna som kan vara en viktig katalysator för att generera intäkter för innovativa metoder inom kulturarvsvård och kulturarvsförvaltning. Turism i städer stimulerar också innovation. Användning av informations- och kommunikationsteknik och konceptet smarta städer, som inte bara ger en högkvalitativ besöksupplevelse utan även förbättrar lokalbefolkningens livskvalitet.

35.

ReK uppmanar turistregionerna att diversifiera sina ekonomiska prioriteringar mot bakgrund av klimatförändringarna. I framför allt bergs- och kustområden finns det gynnsamma förutsättningar att utvinna förnybar energi (vatten-/vindkraft, solenergi, geotermisk energi, biomassa). Kommittén uppmanar även till att tillsammans med sektorn investera i klimatvänliga projekt genom att använda verktyg som Hotel Energy Solutions (HES) (16) och Nearly Zero Energy Hotels (neZEH) (17).

36.

Vi uppmanar kommissionen att stödja informationskampanjer för att öka medvetenheten i branschen om hållbar förvaltning av naturresurser (i form av minskad vattenförbrukning, minskat livsmedelsavfall samt minskad användning av tvättmedel och hygienartiklar).

37.

Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att vidta ytterligare åtgärder när det gäller formellt erkännande av kvalifikationer över gränserna inom turistbranschen, och också se till att utbildningarna är mångsidiga för att minska säsongsbundenheten. Erkännandet av kvalifikationer måste följa höga standarder (18).

38.

Kommittén understryker behovet att bekämpa odeklarerat eller underdeklarerat arbete, som är synnerligen utbrett inom turismsektorn (19).

39.

Kommissionen uppmanas att inom ramen för Eures-nätverket tillsammans med de nationella arbetsförmedlingarna ta fram turismspecifika program för en EU-omfattande förmedling av kvalificerad arbetskraft i turistregioner.

40.

Lokala och regionala myndigheter och arbetsförmedlingar uppmanas att inrätta partnerskap om komptensutveckling med turistnäringen för att inom ramen för livslångt lärande tillhandahålla fortbildning som syftar till att främja kvaliteten (hållbarhet, värdskap, säkerhet osv.) och marknadsföringen (digitalisering) inom turistnäringen.

41.

Kommittén välkomnar antagandet av de nya målen för hållbar utveckling (20) av FN:s generalförsamling vid dess 70:e sammanträde, och påpekar att turismen bland de 17 målen uttryckligen tas upp i målen 8, 12 och 14 för sina möjligheter att främja ekonomisk tillväxt, inkludering och anständiga arbetsförhållanden för alla, främja hållbar konsumtion och produktion och förbättra bevarandet och den hållbara utvecklingen av havets resurser. De viktigaste handlingslinjerna är opinionsbildning och ökad medvetenhet, kunskapsskapande och kunskapsspridning, beslutsfattande samt kapacitetsuppbyggnad och utbildning.

42.

ReK föreslår inom ramen för europeiska utbildningssatsningar

43.

Kommittén uppmanar medlemsstaterna, regionerna och städerna att integrera invandrare och asylsökande snabbare på arbetsmarknaden samt att tillvarata invandrarnas språk- och yrkeskompetens och låta dem gå kurser för att fördjupa den.

44.

Europeiska medborgare som turistar i EU skyddas genom EU:s konsumentlagstiftning och kan röra sig fritt på EU:s inre marknad och i Schengenområdet. Turismen är således mycket betydelsefull för att skapa en känsla av europeiskt medborgarskap och främja ömsesidig förståelse. Därför bör incitament skapas för att få fler EU-medborgare att semestra i Europa. ReK uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att, med beaktande av subsidiaritetsprincipen och principen om flernivåstyre, överväga följande idéer:

45.

ReK betonar att turismen är ett viktigt bidrag till ökad förståelse mellan folken och bidrar till bättre kunskaper om olika kulturer.

46.

Kommittén föreslår att kommissionen, parlamentet och ReK utlyser ett mediepris (en Oscar för turism) som ska belöna rapportering (i tryckta och audiovisuella medier) som förmedlar kunskap om det europeiska kultur- och naturarvet samt regionala och lokala turistattraktioner i Europa och som bidrar till att skapa en känsla av europeiskt medborgarskap.

47.

ReK betonar den inre marknadens och Schengenområdets betydelse för gränsöverskridande turism och närmarknader. ReK uppmanar med eftertryck EU:s medlemsstater att trygga ett gränsfritt Schengenområde.

48.

Vi välkomnar det ”viseringspaket” (23) som antogs av kommissionen i april 2014 och understryker att viseringslättnader är avgörande för att locka turister till Europa (24). Säkerhetsfrågor måste noga vägas mot det ekonomiska bidraget från turismen och kommittén välkomnar i detta sammanhang inrättandet av ett EU-system för reseuppgifter och resetillstånd (Etias) (25) som stärker säkerheten vid resa till Schengenområdet enligt avtal om viseringsfrihet.

49.

Kommittén föreslår att frågor som rör turism, och särskilt åtgärder för att förbättra europeiska turisters säkerhet i länder utanför EU, ska tas upp i en rapport av församlingen för lokala och regionala myndigheter i EU och Medelhavsområdet (Arlem).

50.

Kommittén stöder nyetablerade plattformar för samarbete mellan EU och internationella partner som Kina genom initiativ såsom ”Europe–China One Belt, One Road (OBOR) Culture and Tourism Development Committee” (26).

51.

Vi stöder fullt ut beslutet att utse 2018 till ”Europaåret för kulturarv” med tanke på att turismen kommer att utgöra ett centralt inslag i alla relevanta initiativ, och efterlyser ett Europaår för turism.

52.

ReK vill att gemensam marknadsföring av Europa i tredjeländer samordnas mellan paraplyorganisationen för nationella turistbyråer och European Travel Commission.

53.

ReK anser att turismutbudet bör stärkas och inriktas både på specifika länder och på intressegrupper, yrkesgrupper osv. varvid man bör se till att informationen sprids globalt på ett tilltalande och begripligt sätt via modernast möjliga kommunikationsmedel. Ökad tillgång till information om europeiska turistprodukter kan öka turistströmmarna inom Europa, liksom från geografiskt avlägsna länder.

54.

Kommissionen uppmanas att se närmare på samspelet mellan turism och migration/flyktingströmmar, att undersöka de kulturella, ekonomiska och sociala följderna och att tillsammans med ReK identifiera möjligheterna för de berörda regionerna (arbetsmarknaden, etc.).

55.

Kommittén rekommenderar kommissionen att göra följande:

56.

Kommissionen uppmanas låta ReK delta i det årliga europeiska forumet för turism och den europeiska dagen för turism.

57.

Vi efterlyser en årlig diskussion om turismen mellan Europaparlamentets och ReK:s ansvariga utskott och organ. Diskussionen skulle kunna omfatta en gemensam utfrågning av sektorsrelaterade aktörer.

58.

Vi uppmanar de kommande rådsordförandeskapen föra upp ämnen som berör den europeiska turismen på dagordningen och att bjuda in företrädare för ReK.

59.

Kommittén stöder Tourism for Growth and Jobs Manifesto (29), ett initiativ av EU:s offentliga och privata turismaktörer, och föreslår att det undertecknas i syfte att ansluta sig till de krafter som arbetar för att Europa ska vara ett attraktivt besöksmål och för att se till att turistsektorn fortsätter att bidra till ekonomisk, social och territoriell sammanhållning i Europa.

60.

Vi uppmanar Världsturismorganisationen (Unwto) att stödja våra initiativ för att utveckla den europeiska turismen.

61.

ReK anser att myndigheterna och den privata sektorn bör främja en ansvarsfull turismpolitik och ansvarsfulla turismstrategier i enlighet med principerna i Världsturistorganisationens globala uppförandekod för turism, ett övergripande ramverk för utvecklingen av hållbar och ansvarsfull turism som alla kan ta del av och som tar hänsyn till alla dess ekonomiska, sociala, kulturella och miljömässiga aspekter.

62.

Kommittén lägger särskild vikt vid en socialt ansvarstagande turism, och uppmanar europeiska och icke-europeiska medborgare att vara medvetna och ansvarsfulla när de turistar och reser och att respektera lokala traditioner och kulturer.

9.6.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 185/24

1.

Europeiska regionkommittén konstaterar att kommissionen i det meddelande som offentliggjordes den 2 juni 2016 med titeln ”Europeisk agenda för delningsekonomin” (på engelska ”A European agenda for the collaborative economy”) bekräftar att den föredrar att på engelska använda begreppet ”collaborative economy” snarare än det mer omfattande ”sharing economy” för delningsekonomin.

2.

Den hänvisning som görs i detta meddelande till delningsekonomins icke vinstdrivande karaktär, dvs. meningen ”Transaktionerna i delningsekonomin innebär vanligen inte att varan eller tjänsten byter ägare och de kan utföras antingen med eller utan vinstsyfte”, är inte tillräcklig, eftersom de förändringar och innovationer som delningsekonomin främjar inte är begränsade till effekterna av samspelet mellan utbud och efterfrågan på tjänster.

3.

Vi välkomnar att kommissionen med detta meddelande visar att den står öppen för delningsekonomin. Det behövs en gemensam rättslig ram för att vägleda och guida medlemsstaterna och de regionala och lokala myndigheterna.

4.

Mot bakgrund av att fenomenet uppenbarligen har effekter på så många områden betonar vi återigen vikten av en strategi på flera nivåer samt nära och kontinuerlig samverkan och samarbete mellan olika institutionella nivåer.

5.

Vi beklagar att kommissionens arbetsprogram för 2017 inte innehåller något förslag om en uppföljning av den europeiska agendan för delningsekonomin. Den relevanta EU-lagstiftningen tycks inte vara konsoliderad, och ramen för avtalsförhållandena mellan plattformarna och deras medarbetare framstår som osäker.

6.

Med tanke på att denna nya ekonomi i många avseenden bygger på ökad egenmakt för medborgare och konsumenter, anser vi att det behövs en reglering som bygger på flernivåstyre, deltagande, proportionalitet och undvikande av onödig byråkrati.

7.

ReK begär att kommissionen ska genomföra en grundlig territoriell konsekvensbedömning av alla framtida initiativ på detta område. Nödvändigheten av territoriella konsekvensbedömningar lyftes fram på ReK:s expertseminarium om konsekvensbedömningar för städer (1). Vi framhåller fenomenets starka lokala och regionala dimension, eftersom många initiativ inom delningsekonomin har en betydande inverkan särskilt på städer, och ofta genomförs, regleras och ibland beskattas på lokal och/eller regional nivå.

8.

Kommittén instämmer i kommissionens uppfattning att man bör undvika en fragmentering av bestämmelserna och anser att detta mål bör eftersträvas i syfte att säkerställa att de lokala och regionala ekonomierna kan dra nytta av delningsekonomins fördelar. Vi uppmanar därför kommissionen att beakta den lokala och regionala dimensionen av ”tvingande hänsyn till allmänintresset” enligt definitionen i artikel 4.8 i tjänstedirektivet.

9.

ReK betonar behovet av att ta itu med ett övergripande fenomen såsom delningsekonomin inom ramen för EU:s strategi för städer, framför allt i förhållande till övergången till digital teknik, som är en prioriterad fråga i Amsterdampakten.

10.

Vi anser att det är nödvändigt att anta en holistisk strategi som kan samla den ekonomiska, sociala och ekologiska rikedom som befintliga system för förvaltning/delning/handel med varor och tjänster tillhandahåller och som drivs av ny teknik.

11.

Vi betonar att snabba åtgärder som i första hand ska motverka fragmentering trots deras komplexitet ändå skulle vara mycket lättare att genomföra än en harmonisering i efterhand av 28 nationella ramar och otaliga bestämmelser på lokal och regional nivå.

12.

ReK konstaterar att orimliga lagstiftningsåtgärder kan hämma innovationen. Avsaknad av lagstiftningsåtgärder kan å andra sidan skapa osäkerhet, vilket kan hämma investeringar och sektorns utveckling.

13.

Vi anser att denna fråga är viktig även med hänsyn till behovet av att minska den digitala klyftan. Om dessa ekonomier hanteras ojämlikt finns det risk för att klyftan mellan landsbygds- och stadsområden ökar.

14.

Vi noterar den stora majoriteten amerikanska företag i delningsekonomin och betonar att införandet av tydliga regler på EU-nivå som respekterar subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna skulle ge europeiska nystartade företag möjlighet att växa och bli mer konkurrenskraftiga på den globala marknaden. Kommittén anser dessutom att man bör ta hänsyn till kostnaden för uteblivna EU-åtgärder när det gäller delningsekonomin och samverkanskonsumtion (2).

15.

ReK anser att styrkan i detta nya tillvägagångssätt, som bygger på delning/samarbete/deltagande/förbindelser, inte bara ligger i ny teknik utan också i förtroende och ansvar, som utöver ett ekonomiskt värde också har ett socialt och erfarenhetsmässigt värde.

16.

Kommittén påpekar att näringslivsorganisationer inom delnings-/samarbetsekonomin med en långsiktig vision bör spela en aktiv roll vid utformningen av den framtida politiken på området.

17.

Vi anser att man bör prioritera fastställandet av parametrar och värden som man vill stödja och försvara i syfte att undvika att det nya paradigmet får en form som vi inte understöder och för att det ska bli socialt hållbart. Detta är nödvändigt t.ex. inom hotell- och restaurangbranschen, där det finns risk för illojal konkurrens mellan tjänster i delningsekonomin och traditionell verksamhet. Det kan även få en inverkan på bostadsmarknaden, genom ökande priser eller genom att byggnadernas användningsändamål ändras. Den fråga som ska behandlas lokalt är i vilken utsträckning delningsplattformar kompletterar det befintliga bostadsbeståndet och traditionella hotell.

18.

För att garantera skyddet av rättigheter anser vi att det är mycket viktigt att så långt som möjligt, och med full respekt för subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, anta liknande begrepp och definitioner för att garantera enhetlighet och säkerhet på europeisk nivå. Vi anser att EU bör utarbeta en tydligare definition av begreppen tjänsteleverantör, arbetsgivare och arbetstagare, samt finna en lösning på hur man ska hantera förhållandet konsumenter emellan och näringsidkare emellan inom ramen för onlineplattformarna, för att därefter fastställa vilka rättigheter och vilken lagstiftning som bör tillämpas.

19.

Som redan nämnts i det tidigare yttrandet anser ReK ”emellertid att regleringen av befintliga marknader bör granskas regelbundet i syfte att kontrollera att den möjliggör kontinuerliga innovationsprocesser. Delningsekonomin skulle kunna tas upp inom ramen för debatten om den cirkulära ekonomin och den digitala inre marknaden (3).”

20.

Vi beklagar dock att det saknas en hänvisning till avsikten att involvera de lokala och regionala myndigheterna i framtida analyser och att det lämnas alltför stort utrymme för godtycke till medlemsstaterna, vilket kan medföra risk för fragmentering, något som bör undvikas.

21.

Vi anser att kommissionens meddelande innehåller aspekter och kriterier för bedömningar men inte ger något fullständigt svar och därför oundvikligen kommer att medföra olika tolkningar och en ytterligare fragmentering av den inre marknaden. Vi uppmanar därför kommissionen att föreslå en tydlig rättslig ram som säkerställer att rättvisa konkurrensvillkor upprätthålls. Kommittén beklagar i detta sammanhang att kommissionens strategi förefaller vara att låta den europeiska lagstiftaren endast bekräfta ett visst antal domstolsavgöranden (4), bland annat när det gäller frågan om vad undantaget för ”transportområdet” från tillämpningsområdet för artikel 2 i direktiv 2006/123/EG om tjänster exakt omfattar.

22.

Vi välkomnar kommissionens strategi, som delvis med hjälp av uppgifter som presenteras i arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar betonar den ekonomiska potentialen för delningsekonomin. Samtidigt uppmanar vi till att inte bara analysera och erkänna den rent ekonomiska vinsten, utan också den vinst och de besparingar som samarbetsaktiviteter genererar i miljömässigt och socialt hänseende. ReK föreslår därför att man fastställer det bästa sättet att undersöka och övervaka den ”rikedom” som delning skapar så att den kan bli en aktiv del av den cirkulära ekonomin och erkännas som sådan.

23.

ReK konstaterar att inrättandet av enda kontaktpunkter för företagare inom delnings-/samarbetsekonomin för att sammanföra alla stödtjänster för företag skulle kunna bidra till ytterligare spridning av verksamheter inom delnings-/samarbetsekonomin.

24.

ReK undrar om tjänstedirektivets definition av ”tjänsteleverantör” fortfarande är lämplig, eftersom den nuvarande formuleringen omfattar all ekonomisk verksamhet, inbegripet många ytterst sällsynta och icke yrkesmässiga aktiviteter som tillhandahålls mellan privatpersoner.

25.

Vi anser att det skulle vara särskilt nyttigt att fastställa kvalitativa och kvantitativa tröskelvärden för marknadstillträde för att kunna fastställa vem som omfattas av kraven för marknadstillträde, men också för att undvika att aktiviteter som ger sken av att omfattas av delningsekonomin kan kringgå lagar och förordningar.

26.

ReK anser att kommissionen bör förtydliga de riktlinjer som rör definitionen av ”näringsidkare”. Avsaknad av vinstsyfte bör utesluta en leverantör från att kvalificeras som näringsidkare, och det bör finnas tröskelvärden på EU-nivå som fastställs utifrån tjänstens frekvens.

27.

Recensioner och betygsättning kan spela en viktig roll, tillsammans med rättsliga krav, för att garantera konsumenternas förtroende och konsumentskyddet, och plattformarna bör göra mer för att bekämpa förekomsten av falska recensioner.

28.

ReK konstaterar dock att många former av arbete i delningsekonomin tycks ligga mitt emellan anställning och egenföretagande, vilket väcker viktiga frågor angående arbetsvillkor, hälsa och säkerhet, sjukförsäkring, betald sjukledighet, arbetslöshetsförmåner och ålderspension. Detta kan leda till att det skapas en ny kategori av arbetstagare med otrygg anställning.

29.

Vissa affärsmodeller inom delningsekonomin orsakar kraftiga negativa effekter på det sociala och sysselsättningsmässiga området, särskilt genom att missbruka begreppet ”egenföretagande”, och förlitar sig på sociala skillnader mellan arbetstagare beroende på den nationella lagstiftning som är tillämplig i det land där tjänsten tillhandahålls. Vi uppmanar kommissionen att fastställa en mer konkret ram för att säkerställa samordningen mellan medlemsstaterna.

30.

Vi uppmanar medlemsstaterna, de lokala och regionala myndigheterna samt kommissionen att främja innovativa lösningar på de samhälleliga och sysselsättningsrelaterade utmaningarna i anslutning till delningsekonomin, såsom kooperativ och ömsesidiga bolag som ger status som arbetstagare till personer som annars mot sin vilja skulle tvingas välja status som egenföretagare och därmed ger dem tillgång till ett brett spektrum av socialt skydd.

31.

ReK betonar dock att all verksamhet som utövas genom en onlineplattform som fungerar som mellanhand är fullständigt spårbar och att med rätt politiska åtgärder kan delningsekonomin bli ett verktyg för bättre efterlevnad av skatteregler och mindre administrativa bördor.

32.

Delningsplattformarna bör kräva att alla leverantörer följer gällande skatteregler, och de bör samarbeta med nationella, regionala och lokala myndigheter för att upprätta mekanismer för informationsöverföring, så att man kan se till att dessa skyldigheter efterlevs med full respekt för tillämplig dataskyddslagstiftning. Exempel på sådana system finns redan och bör utökas.

33.

Vi framhåller särskilt fallet turistskatter, som utgör ett stort problem för många lokala och regionala myndigheter, eftersom denna skatt på många platser där den används inte tillämpas på vistelser som bokats via delningsplattformar. Denna överträdelse av lagstiftningen kan inte tolereras, eftersom den leder till illojal konkurrens i förhållande till traditionella logianläggningar och dessutom leder till att lokala och regionala myndigheter går miste om skatteinkomster. Vi välkomnar samtidigt att man nått överenskommelser mellan vissa städer och plattformar om en systematisk tillämpning av sådana skatter.

34.

ReK betonar att plattformarnas sociala ansvar i de olika konstellationer där de ingår måste klargöras tydligare, framför allt vad gäller hälsa och säkerhet i arbetet samt utbildning. Vi betonar att arbetstagares rätt till information och samråd inom företaget samt förhandlingsrätten och rätten till kollektiva åtgärder, som återfinns i artiklarna 27 och 28 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, måste säkerställas oberoende av affärsmodell.

35.

ReK anser att onlineplattformarnas roll är ytterst viktig, eftersom de fungerar som ett hävstångsverktyg för den berörda ekonomiska modellen, och uppmanar dessa att ta ansvar för att säkerställa att användarnas, gemenskapens och lokalområdets rättigheter respekteras så att modellen inte automatiskt blir en broms eller ett hinder.

36.

Kommittén välkomnar kommissionens påpekande om att initiativet om ”fritt uppgiftsflöde” kommer att underlätta utbyte och uppgiftsportabilitet mellan olika onlineplattformar. Detta är avgörande för att kunna garantera rättvis konkurrens och skyddet av användarna på den inre marknaden.

37.

Vi uppmanar kommissionen att undersöka behovet och genomförbarheten av att införa en rättslig skyldighet för plattformarna att lämna en enkel, sammanfattande och användarvänlig beskrivning av sina allmänna villkor utöver de vanliga användardokumenten, eftersom villkorens längd och komplexitet avskräcker de flesta användare från att läsa dem, vilket skapar ett mycket asymmetriskt förhållande.

38.

Vi välkomnar kommissionens åtagande att samarbeta med onlineplattformarna för att införa en uppförandekod för att bekämpa hatpropaganda på nätet.

39.

Vi uppmanar kommissionen att så snart som möjligt anta en helhetsyn i fråga om fenomenet för att inte hämma utvecklingen av och utsikterna för delningsekonomin i den nära framtiden.

40.

Kommittén stöder möjligheten att på medellång sikt inrätta en särskild europeisk stadga för delningsplattformar som skulle kunna föregås av en märkning som påbörjas av plattformarna själva, eller, om detta inte är möjligt, av de offentliga myndigheterna. En sådan märkning bör göra det möjligt för plattformarna att klargöra sina befogenheter och i synnerhet att fastställa minimistandarder för de regler och principer som är tillämpliga på plattformarnas arbetstagare (löner, regler för klassificering och borttagande, tvistlösning etc.).

41.

Vi betonar behovet av att hitta den rätta balansen i lagstiftningen: De politiska beslutsfattarna får inte hämma innovationen och reglera delningsekonomin ända till den kvävs, men måste samtidigt ingripa i detalj för att undvika fragmentering och för att hantera de socioekonomiska utmaningarna.

42.

För att göra projektet känt uppmanas kommissionen att rapportera och informera om och involvera alla nivåer i det ”pilotprojekt” som den antog på förslag av Europaparlamentet och som omfattar studier, övervakning och utbildningsprogram om delningsekonomin.

43.

Man bör undersöka och överväga att fastställa tröskelvärden på EU-nivå under vilka en ekonomisk verksamhet betraktas som en icke-professionell verksamhet mellan privatpersoner och således inte är underställd några krav avseende marknadstillträde.

44.

Vi anser att dessa tröskelvärden bör vara relativa och bygga på tidsåtgång (t.ex. antal övernattningar per logianläggning och antal arbetsdagar/arbetstimmar för andra sektorer) snarare än absoluta värden uttryckta i pengar, så att man kan garantera lika villkor för alla. Dessa värden bör också vara låga för att förebygga missbruk och för att säkerställa den ifrågavarande verksamhetens tillfälliga och icke-professionella karaktär.

45.

ReK anser att delningsplattformarna inom inkvarteringsbranschen bör kräva att leverantörerna efterlever reglerna om turistskatt och att det ska vara obligatoriskt att uppbära sådana skatter på alla bokningar som görs via plattformen i berörda städer och regioner, för att sedan betala skatten till de behöriga myndigheterna. Vi betonar att det redan finns flera exempel på sådant samarbete mellan myndigheter och plattformar.

46.

Vi stöder inrättandet av ett ”städernas forum för delningsekonomin” för utbyte av erfarenheter och god praxis, där förutom kommittén även europeiska organisationer och nätverk som är aktiva inom den lokala och regionala dimensionen av delningsekonomin skulle delta och samarbeta med de tematiska partnerskapen inom EU-agendan för städer. Vi betonar att ett sådant forum skulle vara en viktig resurs och en viktig partner inom ramen för de territoriella konsekvensanalyser som behövs på detta område.

47.

Vi uppmanar med kraft alla politiska nivåer att arbeta med utgångspunkt i den nuvarande situationen utan att glömma att den verkliga politiska utmaningen är att utforma morgondagens delningsekonomi.

9.6.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 185/29

1.

Europeiska regionkommittén understryker att frågan om en ny kompetensagenda är av största betydelse för den fortsatta utvecklingen i Europa. Ekonomiska, sociala och kulturella investeringar har långsiktig effekt och är av största betydelse. ReK välkomnar därför den nya kompetensagendan och anser att alla ansträngningar bör göras för att denna snabbt och effektivt ska komma till ett genomförande. Detta är frågor som i högsta grad berör den lokala och regionala nivån i Europa.

2.

Kommittén påpekar att arbetsmarknaden blir allt mer flytande. Människor måste ha en god anpassningsförmåga och vara flexibla för att kunna klara av oväntade förändringar och dra nytta av nya möjligheter. Utöver yrkesspecifika färdigheter efterfrågar arbetsgivarna allt oftare ”övergripande” eller ”mjuka” färdigheter. Detta är i linje med det moderna livets och samhällets krav, där kvalificerade personer med breda kunskaper inte bara presterar bättre på arbetsmarknaden, utan också är mer välinformerade, mer engagerade som medborgare och smartare konsumenter.

3.

Kommittén framhåller det nödvändiga i att de av Europas invånare som har brister i grundläggande färdigheter genom kompetenshöjande insatser ges förutsättningar för ett aktivt deltagande i arbetslivet och möjlighet till egenförsörjning. Detta är av betydelse både ur den enskildes perspektiv och för samhället i stort. Europa har på senare tid fått erfara tecken på social oro. Detta visar med all önskvärd tydlighet att social inkludering är ett oundgängligt mål för grundläggande utbildningsinsatser som ett medel att motverka utanförskap. Ett aktivt medborgarskap – vilket innebär att man är införstådd med demokratiska värden och medveten om vad det innebär att ta ett aktivt ansvar för att upprätthålla dessa värden – behöver omfatta alla. Det är därför viktigt ur integreringssynpunkt att migranter, inklusive asylsökande och flyktingar, under lämpliga former omfattas av en kompetensgaranti.

4.

Europeiska regionkommittén anser dock att det är viktigt att hålla fast vid att de grundläggande färdigheterna främst ska förvärvas under de tidigaste utbildningsstadierna, och hur som helst under den obligatoriska skolgången.

5.

ReK betraktar den nya kompetensagendan som en viktig insats för att ta itu med kompetensbristen i EU och täcka in hela spektrumet av kompetensbehov, från grundläggande till komplexa färdigheter och från övergripande till sektorsspecifika. Det är viktigt att utveckla en bred uppsättning färdigheter från tidig ålder, men kompetensagendan är även relevant för olika kategorier vuxna: de som behöver förbättra sin kompetens för att komma in på arbetsmarknaden eller vidmakthålla sitt arbete, de som behöver möjlighet att utveckla kompetens för arbete inom andra verksamhetsfält, de som vill vara rörliga över gränserna samt de som behöver grund för vidare studier och yrkesutbildning. Det är också viktigt att säkerställa samstämmighet och komplementaritet mellan och inom utbildningar i allmänhet – särskilt yrkesutbildning – och arbetsplatsförlagd utbildning för att nå resultat med de kompetenshöjande åtgärderna.

6.

Europeiska regionkommittén ställer sig bakom kommissionens förslag om en kompetensgaranti i syfte att förbättra möjligheterna till sysselsättning och full delaktighet i samhället för lågkvalificerade vuxna i Europa. Erbjudandet om att delta i kompetensgarantin bör innefatta tydliga målsättningar i fråga om den färdighets- eller kvalifikationsnivå som ska uppnås och de åtaganden som de lågkvalificerade vuxna måste uppfylla. Erbjudandet bör beakta vilka färdigheter och vilken nivå som efterfrågas på arbetsmarknaden och om möjligt utnyttja människors befintliga yrkeskompetens. Den lokala och regionala nivån är i dessa frågor starkt berörd eftersom den har ansvar på såväl utbildnings- som sysselsättningsområdet.

7.

Kommittén anser att det behövs en tydlig koppling mellan kartläggningsinsatser och påföljande utbildningsinsatser i form av en personlig inlärningsplan. En väl genomarbetad personlig inlärningsplan bör syfta till konkret information om studiernas upplägg, syfte och mål för den enskilde.

8.

ReK anser vidare att man vid upprättandet av personliga inlärningsplaner måste säkerställa effektiva informations- och yrkesvägledningstjänster av god kvalitet under hela livet. Dessa tjänster ska informera den berörda personen om inlärningsmöjligheter som anpassas efter dennes behov och som hjälper denne att skaffa sig de färdigheter som behövs för att ta sig in på arbetsmarknaden. Det kan handla om vägledningsinsatser, studiebesök och ”pröva-på-aktiviteter”, rådgivning angående studiefinansiering och information om utbildningsmöjligheter, samt information om tillgång till olika utbildningsformer och utbildningsaktörer.

9.

Kommittén betonar att syftet med utbildningsinsatsen ska vara att individen uppnår den kompetens som är nödvändig för att den vuxne ska kunna etablera sig eller stanna kvar i arbets- och samhällsliv. Kommittén understryker angelägenheten i att deltagarna därmed också har möjligheter att kombinera studier på olika nivåer i ett utbildningssystem och i olika studiemiljöer som passar den enskilde. Detta i syfte att snabbt nå den kompetens som behövs för arbetsmarknad och samhällsliv, inte minst för asylsökandes och flyktingars etablering. Det kan t.ex. avse grundläggande språkkunskaper kombinerat med studier på grundläggande, gymnasial eller eftergymnasial nivå. Studier som kombineras med arbete behöver också underlättas.

10.

ReK framhåller att individerna i målgruppen tillförsäkras möjligheter till olika former av lärande med hänsyn till tillgänglighet i tid och rum som passar individen beroende på till exempel geografiska och sociala förutsättningar, samt till möjlighet att kombinera studierna med andra verksamheter och människors olika sätt att lära. Kommittén betonar vikten av att tillvarata nya möjligheter till lärande – under god handledning – genom olika former av it-baserat lärande, t.ex. fjärrundervisning (i realtid), och i form av blandat lärande eller andra öppna utbildningsformer. Det finns skäl att förmoda att de tekniska möjligheterna kommer att utvecklas mycket snabbt under kommande år. Utmaningarna består i att den pedagogiska verksamheten härvid förmår att hålla jämna steg.

11.

Vi understryker att en sådan struktur också bör innefatta uppsökande verksamhet i syfte att nå de missgynnade grupper i behov av kompetenshöjning vilka inte själva spontant söker sig till utbildning. Insatser med sådan inriktning kan med fördel utgöras av en kombination av instrument från nationell respektive lokal/regional nivå. Det kan exempelvis handla om att lokala/regionala myndigheter får ansvaret att identifiera målgrupper för satsningen och motivera dem genom uppsökande verksamhet varefter de som kvalificerar sig för deltagande får tillgång till nationellt fastställda stödformer exempelvis ett förstärkt studiestöd, skattelättnader eller ledighet. Kommittén framhåller att civilsamhällets aktörer, t.ex. olika ungdomsorganisationer, här kan spela en betydelsefull roll i den uppsökande delen.

12.

Kommittén instämmer i vad som konstateras i meddelandet, nämligen att arbetsgivare inte i samma utsträckning som tidigare frågar efter specifika yrkesfärdigheter, utan att de i allt högre grad är intresserade av överförbara färdigheter, som förmåga att arbeta i grupp, kreativt tänkande och problemlösning, samt förmåga att arbeta inom olika verksamhetsfält. Vid upplägg och genomförande av utbildningsinsatser bör hänsyn tas till dessa nya förutsättningar. Kommittén anser emellertid att det är nödvändigt att ta fram specifikt utbildningsinnehåll som är avsett för de nya ekonomiska sektorerna, till exempel den gröna och blå ekonomin.

13.

ReK efterlyser utvecklat samarbete utifrån partnerskap mellan myndigheter på nationell, regional och lokal nivå, företag, anställda och deras organisationer samt det civila samhällets aktörer i syfte att i högre grad ta vara på kunskaper och kvalifikationer som inhämtats genom icke-formellt och informellt lärande. Validering av kunskaper som förvärvats utanför de formella skolsystemen kan avsevärt förbättra medvetenheten avseende behov av nya färdigheter och kvalifikationer.

14.

Vi understryker att utbildningssystemens innehåll och organisation faller under medlemsstaternas befogenheter och att kompetensgarantin bör utformas utifrån hänsyn till nationella, regionala och lokala förhållanden och tillgängliga resurser men samtidigt beakta att investeringar i humankapital måste ses som sociala investeringar. Kommittén understryker att möjligheten till europeisk medfinansiering – genom befintliga eller framtida finansieringsprogram – blir av stor betydelse för genomförandet av en utbildningsgaranti i medlemsländerna.

15.

Europeiska regionkommittén välkomnar att kommissionen avser att arbeta vidare för en samsyn kring nyckelkompetenserna så att dessa kommer till tydligt uttryck i de nationella styrdokumenten, får genomslag i undervisningen samt utvärderas i styrkedjans olika nivåer inom utbildningsväsendet. Det är nödvändigt att frågan om nyckelkompetensernas betydelse lyfts på olika arenor i Europa, nationellt, regionalt och lokalt, eftersom nyckelkompetenserna även syftar till att ge människor kraft och styrka att möta den snabbt föränderliga efterfrågan på arbetsmarknaden. Detta bör därför med fördel ske i nära dialog mellan företrädare för samhällsorganisationer, arbetsliv, utbildning, forskning och civilsamhälle.

16.

Vi finner det angeläget att lokala och regionala myndigheter – i sin egenskap av bl.a. tillhandahållare av utbildning – samt lärarutbildningsinstitutionerna involveras i detta arbete redan under det tänkta utvecklingsarbetets gång. Detta i syfte att kompetenserna på snabbast tänkbara sätt ska få ett genomslag. Kommittén understryker att de av kommissionen framtagna referensramarna för digital kompetens respektive företagarkompetens utgör mycket värdefulla steg i en sådan utveckling. Kommittén föreslår därför att motsvarande dokument utvecklas för övriga nyckelkompetenser, såsom grundläggande ekonomikunskaper, tillsammans med stödmaterial för nyckelkompetensernas implementering, bedömning och utvärdering.

17.

Europeiska regionkommittén finner det angeläget att kommissionens fortsatta satsningar i form av temaveckor och samarbetet med World Skills-organisationen fortsätter. Detta ska i sin tur stimulera och stödja nationella, regionala och lokala satsningar i syfte att främja yrkesutbildning med informationsdagar och yrkestävlingar inklusive ”pröva på-aktiviteter”.

18.

Kommittén välkomnar EU:s insatser för att motverka kompetensbristen, som ofta är särskilt problematisk för mindre, lokala och regionala myndigheter på landsbygden. Vi ser därför fram emot genomförandet av det nya förslaget om en strategi för branschsamverkan kring kompetens för att se om denna strategi kan bidra till branschövergripande samverkan för regionala och lokala myndigheter. En sådan branschövergripande samarbetsplattform skulle kunna gynna den lokala ekonomin, arbetskraften och de offentliga tjänsterna.

19.

ReK stöder kommissionens tanke att uppmana medlemsstaterna att möjliggöra successiva växlingar från generella utbildningar till riktade utbildningar mot olika yrkesområden genom utformningen av sitt utbildningssystem.

20.

Kommittén stöder tanken på att uppmana medlemsstaterna att sörja för möjligheter för nyanlända – vilka snabbt kommit in i arbetslivet genom riktade insatser – till återkommande utbildning för att motverka att de senare slås ut från arbetsmarknaden.

21.

Vi stöder kommissionens ambition att stimulera ett utökat utbud av högre yrkesutbildning med sikte på att alltmer av yrkesutbildningen blir allt bättre. Ett väl utvecklat partnerskap mellan utbildningsanordnare, forskare, företag samt lokala/regionala myndigheter bör utgöra stommen vid sådana utbildningsupplägg.

22.

Kommittén påminner om att kommissionen även fortsättningsvis behöver verka för att yrkesutbildning ska stöda fortsatt lärande genom livet och ge möjlighet till fortsatt lärande på mer kvalificerad nivå.

23.

Europeiska regionkommittén stöder kommissionens förslag att uppmana medlemsstaterna att utarbeta omfattande nationella strategier för digital kompetens.

24.

Kommittén framhåller att högkvalitativa och innovativa undervisningsmetoder och former för lärande med digitalt innehåll förutsätter

25.

Vi ser digitalisering som en möjlighet att lösa flera av skolans utmaningar. Det kan gälla

26.

ReK framhåller att för en framgångsrik satsning på digital kompetens erfordras ett stärkt pedagogiskt ledarskap på olika nivåer i skolan. Kommittén anser att en satsning på digital kompetens i skolan kan bidra till mer attraktiva arbetsplatser där lärare stärks i sin vilja och förmåga att utveckla sin kompetens.

27.

Kommittén uppmärksammar att en åtskillnad behöver göras mellan vad som är grundläggande digitala färdigheter – vilka alla behöver tillägna sig – och vad som är mer specifika digitala färdigheter som är kopplade till särskilda ämnes- eller kunskapsområden.

28.

Europeiska regionkommittén förväntar sig att översynen av den europeiska referensramen för kvalifikationer säkerställer en uppdatering av de nationella kvalifikationsramarna vid behov och att redovisningarna sker i ett gemensamt format. Vi påminner samtidigt om att det ligger inom ramen för medlemsländernas kompetens att utarbeta principer för att säkerställa kvaliteten i de nationella kvalifikationsramarna.

29.

ReK understryker vikten av ett fortsatt kvalitetsarbete mellan medlemsländerna och håller med kommissionen om att samarbetet mellan EU och tredjeländer måste ske stegvis vad gäller jämförbarhet i fråga om kvalifikationer.

30.

Kommittén understryker att flertalet yrken och yrkesområden är i stark förändring, att nya yrkesfunktioner uppstår och andra blir otidsenliga. Det är därför viktigt att kompetensbeskrivningar och kompetensinventeringar för framtiden förmår spegla en arbetsmarknad i snabb förändring och förnyelse. I dessa sammanhang behöver nyckelkompetensernas betydelse särskilt uppmärksammas.

31.

Europeiska regionkommittén framhåller att det i enlighet med Europaparlamentets uttalande (2016) (1) är oerhört angeläget att stödja inkludering och integration av flyktingar, asylsökande och personer i liknande omständigheter. Det är därför viktigt att så snabbt som möjligt stödja att medlemsländerna ordnar tillgång till kartläggningsinsatser, språkintroduktion, kompetenshöjande insatser och andra åtgärder som stöder etablering i arbets- och samhällslivet. Det är också angeläget att personer med utbildning/examen från hemlandet utan dröjsmål kan få den bedömd.

32.

ReK ser positivt på kommissionens löfte att i kompetensagendan särskilt uppmärksamma innovation inom det pedagogiska området och förväntar sig att detta också kommer att underlätta förvärvandet av nyckelkompetenser, vilket är en viktig beståndsdel i utbildningssystemen i Europa.

33.

Kommittén anser att kommissionen bör verka för fortsatt utveckling av elevcentrerat lärande utifrån de aspekter på digitaliserat lärande som kommittén angett i sitt yttrande om kommissionens meddelande om en öppen utbildning (2014) (2).

34.

Kommittén påpekar att genomförandet av den nya kompetensagendan kommer att kräva en höjning av alla lärares kompetens, i synnerhet lärare inom vuxenutbildning och folkbildning. Stöd till lärare bör noga beaktas i medlemsstaternas planer för genomförande och det skulle kunna behövas riktade insatser för att öka kännedomen om webbplattformen för vuxenutbildning i Europa (Epale).

35.

Vi delar kommissionens syn på behovet av att medlemsstaterna stärker utbildning och kontinuerlig fortbildning av lärare och andra som arbetar med genomförandet av kompetensgarantin.

36.

Europeiska regionkommittén uppskattar kommissionens intention att arbeta tillsammans med olika intressenter i deras ansträngning att modernisera den högre utbildningen, speciellt med hänsyn till frågor kopplade till värdering av kompetens. Detta arbete bör ta hänsyn till såväl medlemsstaternas nationella utbildningssystem som lokala och regionala styrkor och utmaningar, inbegripet skillnader i de lokala och regionala arbetsmarknadernas behov. Kommittén betonar i detta sammanhang vikten av att dra lärdom av tidigare framgångar och misslyckanden för liknande åtgärder så att man kan säkerställa det nödvändiga engagemanget för att nå konsensus för en modernisering av den högre utbildningen.

37.

ReK betonar i samband med det initiativ som kommissionen tillkännagett om uppföljning av utexaminerade högskolestuderandes karriärer att det inte får uppstå några ytterligare administrativa bördor för nationella och regionala myndigheter och högskolor eller för studerande. Vi hänvisar dessutom till att det är nödvändigt att följa dataskyddsrättsliga bestämmelser. Mot denna bakgrund måste man ifrågasätta idén att använda skatte- och socialförsäkringsinformation för projektet.

38.

Europeiska regionkommittén välkomnar kommissionens avsikt att se över den nuvarande Europass-ramen. För att se till att informationen om tillgång till och efterfrågan på kompetens är korrekt och aktuell, bör översynen av Europass-ramen bygga på aktuella lokala och regionala erfarenheter. De lokala och regionala myndigheterna kan därför på ett lämpligt sätt bidra till kunskapen om kompetensbehoven och arbetet i den föreslagna webbplattformstjänsten.

9.6.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 185/36

1.

Den handlingsplan mot prissvängningar som utarbetades på G20-toppmötet i juni 2011 har hittills bara gjort begränsade framsteg och kommittén kräver därför att förhandlingarna om denna fråga återupptas under det tyska G20-ordförandeskapet 2017.

2.

Trots de senaste årens reformer av den gemensamma jordbrukspolitiken har riskhanteringssystemen, som ger jordbrukarna möjlighet att skydda sig mot de negativa följderna av variationer i avkastning och priser samt skador med hälso- eller miljöursprung, förblivit styvmoderligt behandlade inom den gemensamma jordbrukspolitiken. De utgör mindre än 2 % av medlen inom den gemensamma jordbrukspolitikens andra pelare och 0,4 % av den totala jordbruksbudgeten. Medlemsstaterna får själva besluta i vilken utsträckning de vill utnyttja dessa instrument i Ejflu-förordningen.

3.

Mekanismerna för att trygga jordbrukarnas inkomster måste stärkas avsevärt för att minska de negativa följderna av de starka prissvängningarna på jordbruksprodukter och insatsvaror i syfte att förbättra de europeiska jordbruksbaserade livsmedelskedjornas konkurrenskraft, behålla jordbruket i alla regioner, uppmuntra modernisering och innovation samt bevara landsbygdssamhällena.

4.

Detta mål kan uppnås om man gemensamt genomför en rad åtgärder för att i) förstärka rollen för de privata aktörerna i de jordbruksbaserade livsmedelskedjorna i regleringen av jordbruksmarknaderna i syfte att delvis kompensera för avregleringen av den gemensamma jordbrukspolitiken, ii) utvidga och förenkla tillgången till den uppsättning riskhanteringsverktyg som står till jordbrukarnas förfogande (eftersom de befintliga instrumenten inom ramen för Ejflu inte kan utnyttjas på grund av bristen på tillgängliga resurser inom andra pelaren, vilka bör ökas utan att de tillgängliga medlen inom första pelaren äventyras), och iii) inom ramen för nästa reform av den gemensamma jordbrukspolitiken samt på lokal och regional nivå uppmuntra en ökning av de europeiska jordbruksföretagens mervärde för att göra dem mindre känsliga för svängningar i världsmarknadspriserna på jordbruksprodukter.

5.

Avtal tryggar avsättningen av jordbrukarnas produktion och bearbetningsföretagens försörjning till priser som är kända på förhand. De bidrar således till att balansera utbud och efterfrågan och möjliggör en bättre styrning av produktens kvalitet, vilket kan leda till högre priser för producenterna och en mer rättvis fördelning längs leveranskedjan.

6.

Kommittén föreslår att avtalssystemen i de medlemsstater där det inte finns några utpräglade vertikala samarbetsformer ska stärkas längs hela livsmedelskedjan (och inte bara mellan jordbrukare och företag som bearbetar jordbruksprodukter) och att medlemsstaterna ska tillåtas att göra dem obligatoriska, samt att man ska uppmuntra undertecknandet av flerpartsavtal mellan t.ex. en producentorganisation, ett bearbetningsföretag och en distributör.

7.

ReK föreslår att jordbruksföretag, producentorganisationer och erkända branschorganisationer samt marknadsaktörer och centrum för jordbruksbaserade livsmedel som är erkända som strukturer som säkerställer skyddet av allmänintresset ska ges större befogenheter för att förebygga kriser inom ramen för en mer flexibel tolkning av konkurrensreglerna som är enhetlig i hela unionen. För detta ändamål måste branschorganisationerna, som samlar de olika leden i kedjorna, samt de ovannämnda marknadsaktörerna och centrumen för jordbruksbaserade livsmedel kunna förse företagen med preliminär information om marknaderna för att hjälpa dem att fatta lämpliga beslut, dock utan att fastställa referenspriser. Denna praxis förekommer redan i en del medlemsstater och därför bör även ett utbyte av bästa praxis övervägas.

8.

I händelse av obalans på marknaden eller verklig risk för obalans på marknaden, enligt en bedömning på grundval av vissa indikatorer, föreslår vi att jordbruksföretag, inbegripet producentorganisationer och deras sammanslutningar, ska kunna använda sig av sina möjligheter att agera och minska sin produktion redan innan kommissionen godkänt detta i enlighet med artikel 222 i förordning (EU) nr 1308/2013 om en samlad marknadsordning. Den samlade marknadsordningen bör således uttryckligen tillåta förebyggande åtgärder från jordbruksföretagens, inbegripet producentorganisationernas och deras sammanslutningars, sida som syftar till att återställa balansen på marknaden för att undvika missbruk av dominerande ställning, och de behöriga myndigheterna bör underrättas på förhand.

9.

Regleringen av prissvängningarna på jordbruksprodukter och kampen mot otillbörliga affärsmetoder i livsmedelskedjan är nära knutna till varandra, eftersom marknadssvängningarna förvärrar maktförhållandena för fördelning av mervärdet inom kedjorna och de resulterande avvägningarna oftast är ogynnsamma för producenterna, vars förhandlingsstyrka begränsas bl.a. på grund av den ökande koncentrationen i livsmedelsindustrin och i synnerhet den storskaliga detaljhandeln samt producenternas spridning och deras otillräckliga organisation.

10.

Kommittén rekommenderar att man ska inrätta ett särskilt EU-regelverk mot otillbörliga affärsmetoder i livsmedelskedjan, såsom föreslås i Europaparlamentets resolution av den 7 juni 2016 [2015/2065(INI)], eftersom avtal medför en viss riskdelning men inte i grunden avhjälper ojämlikheten mellan parterna, antimonopolbestämmelserna inte räcker till för att avhjälpa otillbörliga affärsmetoder och de skillnader i maktförhållanden som kännetecknar de jordbruksbaserade livsmedelskedjorna och mekanismerna för självreglering för aktörerna i kedjorna inte är effektiva, bl.a. för att jordbrukarna och bearbetningsföretagen ofta inte vågar lämna in klagomål av rädsla för att uteslutas från marknaden. Ramlagstiftning på EU-nivå behövs för att harmonisera konkurrensvillkoren och se till att de europeiska jordbrukarna och konsumenterna åtnjuter rättvisa försäljnings- och inköpsvillkor.

11.

ReK rekommenderar att rätten att kollektivt förhandla fram avtal ska utvidgas till att omfatta alla jordbruksprodukter för att stärka jordbrukarnas förhandlingsposition inom kedjorna.

12.

Att samla utbudet kan i synnerhet göra att de småskaliga producenterna inte behöver bära de stora företagens mycket tunga kontraktsbörda, samtidigt som konsumenterna garanteras största möjliga öppenhet när det gäller produkternas spårbarhet och priser.

13.

En förstärkt roll för privata aktörer i regleringen av jordbruksmarknaderna kräver en större öppenhet på marknaderna.

14.

Vi föreslår därför att man ska inrätta ett europeiskt observatorium för jordbruksmarknaderna, som bygger på ett nätverk av nationella observatorier för varje varusektor och som skulle dra nytta av erfarenheterna från observatoriet för mjölkmarknaden och den resultattavla för marknaderna som kommissionen regelbundet offentliggör. Det nya observatoriet skulle tydligt och snabbt tillhandahålla de uppgifter som behövs för att få kunskap om marknaden på både konjunkturell (särskilt för att förutse kriser) och strukturell nivå (vilket skulle göra det möjligt att analysera utvecklingen av priserna och marginalerna för de olika aktörerna inom kedjorna).

15.

Tillämpningen av direktivet om marknader för finansiella instrument (Mifid 2), som planeras till 2018, bör främja ökad kunskap och regelbunden övervakning av de positioner som innehas av olika kategorier av aktörer på de finansiella marknaderna för jordbruksprodukter, i syfte att minska risken för överdriven spekulation och ge kommersiella aktörer i kedjorna möjlighet att effektivt hantera prisrisken.

16.

Genomförandet och förstärkningen av befintliga verktyg för risk- och krishantering inom den gemensamma jordbrukspolitiken möter många hinder, bl.a. konkurrens mellan fonderna inom andra pelaren, dit de flesta av dessa verktyg hör, en otillräcklig krisreserv som, eftersom den är nödvändig, inte bör baseras på årliga sänkningar av direktstöd, brist på aktuella och prognostiserade uppgifter om jordbruksföretagens ekonomiska resultat osv. Dessa hinder måste minskas för att man ska kunna genomföra en ambitiös och effektiv strategi för riskhantering inom jordbruket.

17.

I nästa reform av den gemensamma jordbrukspolitiken bör medlemsstaterna uppmuntras att utarbeta och genomföra en bred uppsättning av kompletterande riskhanteringsverktyg till en för jordbrukarna överkomlig kostnad, genom att följa en segmenterad metod där riskerna klassificeras enligt allvarlighetsgrad (1): i) ”normala” risker, som till största delen kan hanteras av jordbrukarna genom buffertsparande och skatterelaterade åtgärder, ii) ”medelstora” risker, som jordbrukarna kan överlåta till finansmarknaderna (terminskontrakt, optioner, OTC-kontrakt), försäkringsgivare (för att hantera avkastnings-, omsättnings- och bruttomarginalrisken) och gemensamma fonder (för att hantera hälso- och miljörisker och stabilisera jordbruksföretagens inkomster), och iii) ”katastrofrisker”, som till största delen hanteras av de offentliga myndigheterna genom skyddsnät för priser och exceptionella krisåtgärder. Det gäller dock att se till att den ökade segmenteringen av riskerna inte leder till att administrationskostnaderna samtidigt ökar.

18.

Utvecklingen av riskhanteringsverktyg får inte i någon högre grad påverka stabiliteten i den gemensamma jordbrukspolitikens budget, som i nuläget säkerställs genom att stödet är frikopplat från produktion och priser. En budget där utgifterna noga följer variationerna i priser på jordbruksprodukter och minskar konjunkturellt när marknaderna fungerar väl skulle utsättas för en risk för en betydande minskning under debatterna om EU:s fleråriga budgetram. Detta skulle leda till en minskning av det skydd som den gemensamma jordbrukspolitiken ger, vilket skulle vara till nackdel för jordbrukarna om marknaderna vänder.

19.

Kommittén föreslår att en möjlighet för jordbrukarna att bygga upp ett buffertsparande mot marknadsstörningar skulle kunna vara att avsätta en del av grundstödet från första pelaren till en reserv på ett särskilt konto. Det skulle vara obligatoriskt att avsätta denna del av grundstödet när vissa marknadsindikatorer, t.ex. priserna på jordbruksprodukter eller förhållandet mellan priserna på jordbruksprodukter och priserna på insatsvaror, förbättras. Beloppen i reserven skulle kunna frigöras och användas av jordbrukarna när marknadsindikatorerna försämras. I detta sammanhang bör det under alla omständigheter förhindras att ytterligare administrativa kostnader uppstår.

20.

Utöver att förbättra jordbrukarnas förmåga till egenförsäkring skulle denna ordning ha flera fördelar: den skulle delvis ersätta den nuvarande krisreserven, som fungerar uppenbart dåligt, dess förvaltningskostnad skulle vara låg, den skulle inte påverka stabiliteten i den gemensamma jordbrukspolitikens budget, och slutligen skulle det frikopplade stödet bli mer legitimt i allmänhetens ögon när priserna på jordbruksprodukter är höga.

21.

Även andra mekanismer för att uppmuntra buffertsparande är tänkbara, med utgångspunkt i t.ex. den ordning som gäller i Kanada och som gör att jordbrukare som sätter in pengar på ett sparkonto får ett motsvarande ekonomiskt bidrag från de offentliga myndigheterna.

22.

Det är viktigt att främja skapandet och antagandet av nya försäkringsprodukter, som är mer diversifierade och eventuellt billigare, som skydd mot de ekonomiska risker som jordbruksföretagen drabbas av, med utgångspunkt i bl.a. de försäkringsprogram som finns i Förenta staterna. Dessa nya produkter skulle t.ex. kunna bestå av i) en omsättningsgaranti, som tryggar de planerade intäkterna från grödor vid tidpunkten för sådd på grundval av jordbruksföretagets tidigare avkastning och priserna på terminsmarknaderna, varav dock enbart den del som avser avkastningen skulle subventioneras för att uppfylla reglerna i Världshandelsorganisationens (WTO) gröna box, ii) indexbaserade försäkringar som bygger på genomsnittlig avkastning, omsättning och bruttomarginal i den region där jordbruksföretaget är beläget (varav dock enbart den del som avser avkastningen skulle subventioneras), med tanke på att förvaltningskostnaderna för dessa försäkringar är betydligt lägre än för dem som bygger på de enskilda jordbrukarnas avkastning, iii) en försäkring av jordbruksföretagets totala intäkter, som skulle kunna förbehållas små och medelstora diversifierade jordbruksföretag som ägnar sig åt blandodling och djuruppfödning eller som producerar frukt och grönsaker eller särskilda grödor som inte eller bara i begränsad omfattning omfattas av stöd och för vilka det inte finns någon skördeförsäkring, och iv) särskilda försäkringar för producenter som bedriver ekologiskt jordbruk, som beaktar den generellt lägre avkastningen, de högre produktionskostnaderna och de generellt högre marknadspriserna för dessa produkter. Det bör utföras en granskning av dessa åtgärder för att bedöma bl.a. de potentiella kostnaderna för åtgärderna när det gäller statliga återförsäkringar.

23.

ReK uppmanar kommissionen att samarbeta nära med de nationella, regionala och lokala myndigheterna och jordbrukarorganisationerna för att öka medvetenheten och kunskapen om de riskhanteringsverktyg som kan utnyttjas inom den gemensamma jordbrukspolitikens andra pelare. Vi uppmanar också kommissionen att öka anslagen till riskhanteringsverktygen inom den gemensamma jordbrukspolitikens andra pelare i förhållande till de nuvarande 2 % av medlen inom andra pelaren.

24.

ReK rekommenderar att man utvecklar gemensamma fonder som bygger på det inkomststabiliserande verktyg som inrättades genom 2013 års reform av den gemensamma jordbrukspolitiken, men som bara två medlemsstater (Ungern och Italien) och en region (Kastilien och León i Spanien) har införlivat i sina planer för landsbygdsutveckling 2014–2020. Man måste samtidigt säkerställa rätt balans i omfördelningen mellan regioner och verksamhetsgrenar. Dessa fonder skulle erbjuda skydd mot starka minskningar (mer än 30 %) av jordbruksföretagets bruttomarginal i förhållande till de tre eller fem föregående åren. Förluster av denna omfattning kan svårligen täckas enbart genom jordbrukarnas buffertsparande. De kan inte heller hanteras genom en omsättningsförsäkring av det slag som finns i Förenta staterna, som erbjuder en garanti mot minskade intäktsprognoser mellan sådd och skörd och inte i sig erbjuder skydd mot låga priser.

25.

Vi rekommenderar att de inkomststabiliserande fonderna ska införas på sektorsnivå för att främja integrationen av kedjorna samt på nationell eller transnationell nivå för att bredda den ömsesidiga riskdelningen och minska kostnaderna. Det skulle således i varje medlemsstat finnas en fond för jordbruksgrödor, en fond för mjölk, en fond för frukt och grönsaker osv.

26.

Kommittén rekommenderar medlemsstaterna att pröva möjligheterna till inkomststabiliserande fonder innan de införs i stor skala, med tanke på de praktiska svårigheterna med att genomföra och driva dessa ordningar (insamling av räkenskapsuppgifter för jordbruksföretag, behov av återförsäkring osv.).

27.

Ovannämnda tre typer av riskhanteringsverktyg – buffertsparande, försäkring, inkomststabiliserande fonder – kompletterar varandra och bör om möjligt tillämpas tillsammans för att bilda ett stabilt och sammanhängande skyddsnät mot prissvängningar och bidra till att minska frekvensen och intensiteten hos de kriser som drabbar jordbrukarna.

28.

För att producenterna ska kunna hantera prissvängningarna på jämförbara villkor anser ReK att nivån på direktstödet bör harmoniseras mellan EU:s medlemsstater.

29.

Direktstödet bör förbli ett instrument i den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2020 för att bidra till att stödja och stabilisera jordbruksinkomsterna och väga upp kostnaderna för att uppfylla EU:s höga standarder.

30.

Om man vid nästa reform av den gemensamma jordbrukspolitiken skulle besluta att minska direktstödet inom första pelaren och avsätta de medel som på så sätt frigörs för riskhantering föreslår ReK att jordbrukarna ska kunna få ”kuponger” till ett värde som motsvarar en viss andel av deras grundstöd. Jordbrukarna skulle använda dessa kuponger på frivillig basis för att ansluta sig till de ordningar som de önskar: buffertsparande, försäkringar, gemensamma fonder. Detta system skulle göra det möjligt att öka finansieringen av riskhanteringsverktygen utan att påverka stabiliteten i budgeten för den gemensamma jordbrukspolitikens första pelare (2).

31.

Kommissionen bör genomföra en ingående undersökning av de olika alternativen för att bredda utbudet av riskhanteringsverktyg, bl.a. buffertsparande, försäkringar och gemensamma fonder för att stabilisera inkomsterna. I denna undersökning skulle man klargöra vilka konsekvenser, fördelar och begränsningar som vart och ett av dessa verktyg har mot bakgrund av olika kriterier. Man skulle också analysera olika finansieringsscenarier för en strategi för utveckling av riskhantering, inklusive det kupongsystem som föreslås i punkt 30.

32.

Den offentliga politiken bör främja en ökning av de europeiska jordbruksföretagens mervärde, och samtidigt förbättra jordbruksmetodernas miljömässiga hållbarhet, för att göra dem mindre känsliga för svängningar i världsmarknadspriserna och införliva jordbruket i den ekologiska omställning som krävs för att mildra klimatförändringarna, anpassa sig till deras effekter och minska trycket på ekosystemen.

33.

Kommittén understryker i detta sammanhang behovet av att fästa särskild uppmärksamhet vid jordbrukssektorn i de yttersta randområdena, som kräver särskilda, anpassade och specifika åtgärder med tanke på deras unika egenskaper och deras särart, som erkänns i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

34.

Det europeiska jordbruket är mycket heterogent: Flertalet jordbruksföretag saluför sin produktion på EU-marknaden, medan andra direkt eller indirekt exporterar en del av sin produktion till tredjeländer.

35.

Det är viktigt att bevara denna mångfald, med tanke på att avyttringen av en del av jordbruksproduktionen till tredjeländer bidrar till att upprätthålla balansen mellan utbud och efterfrågan på EU-marknaden och att EU, världens största exportör av jordbruksbaserade livsmedel, måste kunna dra nytta av den kvantitativa och kvalitativa ökningen av den globala efterfrågan på livsmedel.

36.

Det finns två huvudsakliga sätt att öka jordbruksföretagens mervärde: i) att öka jordbrukets produktivitet, som uppvisar oroande tecken på försvagning inom vissa sektorer, genom en hållbar intensifiering av jordbruksproduktionen genom att producera mer med mindre insatsvaror eller minska inköpen av insatsvaror för att förbättra jordbruksföretagens autonomi, vilket sker genom att införa innovativa och mer motståndskraftiga produktionssystem som bygger på precisionsjordbruk, förenklad jordbearbetning, växelbruk och diversifiering av grödor samt bättre utnyttjande av betessystem och andra metoder, eller ii) att stimulera utvecklingen av territoriebaserade livsmedelssystem som tillgodoser den ökande efterfrågan från de europeiska konsumenternas sida och som skulle göra det möjligt att delvis frigöra sig från svängningarna på världsmarknaderna för jordbruksråvaror genom att utveckla lokala leveranskedjor (skolbespisningar, restauranger, direktförsäljning), nischmarknader och högkvalitativa kedjor där man ger företräde åt miljövänligare produktionsmetoder (ekologiskt jordbruk och andra metoder).

37.

Kommittén rekommenderar att den gemensamma jordbrukspolitiken och den nationella politiken ska uppmuntra jordbrukarna att undersöka dessa två sätt, med medverkan av de regionala och lokala myndigheterna.

9.6.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 185/41

1.

Europeiska regionkommittén välkomnar översynen av direktivet om audiovisuella medietjänster samt att kommissionen funnit flera av de förslag som Europeiska regionkommittén gjorde i sitt yttrande om ämnet från 2015 intressanta.

2.

Kommittén välkomnar ändringen av undantagen från ursprungslandsprincipen, vilket gör det möjligt att ta hänsyn till mållandets intressen genom ett klarare och enklare tillvägagångssätt.

3.

Kommittén beklagar samtidigt att det nya direktivet inte tar hänsyn till den regionala dimensionen i den grad som Europeiska regionkommittén rekommenderat, trots att det skulle bidra till att främja de europeiska kulturella identiteterna, internationella samproduktioner inom EU och kreativa innovationer på lokal nivå.

4.

Kommittén vidhåller att lokala och regionala förvaltningar måste involveras i genomförandet av direktivet, eftersom dessa organ är mycket viktiga aktörer inom audiovisuella medietjänster. I flera medlemsstater är vissa av dessa ägare av medietjänsteföretag, som därför riskerar att falla utanför kategorin små- och mikroföretag.

5.

Kommittén betonar att de nationella regleringsmyndigheternas oberoende av offentliga myndigheter, den audiovisuella branschens aktörer och politiska partier är en hörnsten för den europeiska audiovisuella medieregleringen som varje medlemsstat måste värna om till varje pris, och det är den viktigaste garantin för mångsidig information och en pluralistisk mediemarknad på europeisk, nationell, regional och lokal nivå.

6.

Kommittén välkomnar att det reviderade direktivets tillämpningsområde även omfattar plattformar för videodelning, som spelar en allt större roll bland de audiovisuella medieleverantörerna.

7.

Kommittén uttrycker oro för att den föreslagna reglering som ska vara tillämplig på plattformar för videodelning inte klargör de situationer där det inte ligger i leverantörens intresse att etablera sig i EU men där denne gör sin tjänst tillgänglig även för den europeiska befolkningen.

8.

Kommittén uppmärksammar att ett av de segment som blir allt större på marknaden för audiovisuella medietjänster är vidareförsäljning av innehåll utan egen infrastruktur (”over the top”-tjänster), som för närvarande inte omfattas av tydliga rättsliga ramar, och uppmanar kommissionen att vid framtida regleringar av medie- och kommunikationsbranschen, framför allt vid översynen av regleringen av elektronisk kommunikation, fästa uppmärksamhet vid att klargöra den juridiska situationen inom detta segment.

9.

Kommittén vill återigen göra kommissionen uppmärksam på språkliga och kulturella minoriteter som är förhindrade att ta del av audiovisuella medietjänster på sitt eget språk.

10.

Kommittén framhåller att man inom ramen för Ergas olika förfaranden bör ta hänsyn till de regionala aspekterna på vissa regleringsfrågor och till territorialprinciper.

11.

Kommittén ställer sig positiv till att det reviderade direktivet förstärker och harmoniserar skyddet av minderåriga på det sätt som tidigare rekommenderats. Kommittén begär återigen att det ska införas ytterligare incitament som främjar innehåll som är speciellt utformat och avpassat för barn, samt att man ska främja partnerskap i digital miljö mellan audiovisuella operatörer och utbildningsväsendet.

12.

Kommittén upprepar hur viktigt det är att utveckla nytt innehåll för utbildning om media, särskilt nya medier.

13.

Kommittén framhåller att man måste avsätta mer resurser på att utveckla mediekompetensen så att de audiovisuella medietjänsterna inte blir alltför homogena, utan reflekterar olika ekonomiska, handelsmässiga och kulturella aspekter på regionala särdrag och strukturer.

14.

Kommittén är oroad över att kommissionen i förslaget till reglering inte tar upp insyn i mediernas ägandeförhållanden, ägarkoncentrationen av medier och intressekonflikter, som alla har en stor inverkan på mediepluralism och mediefrihet.

15.

Kommittén ställer sig positiv till att ändringen av direktivet omfattar mer flexibla bestämmelser om reklamtid, samt att även icke-linjära medieleverantörer nu omfattas av regleringen.

16.

Kommittén håller med om att små- och mikroföretag inte bör tvingas bidra finansiellt till produktionen av europeiska verk. Samtidigt uppmärksammar kommittén dock kommissionen på att många lokala och regionala tv-bolag som sänder ut program på egna webbsidor i form av audiovisuella medietjänster på begäran inte ingår i denna kategori.

17.

Kommittén ställer sig positiv till att det reviderade direktivet, vad gäller medietjänster på begäran, garanterar lika villkor för de europeiska produktionerna, och att dessa måste utgöra minst 20 % av sådana leverantörers utbud.

18.

Kommittén betonar att det, vad gäller medietjänster på begäran, inte är tillräckligt att det på leverantörer av tjänster på begäran har ställts ett krav om minst 20 %, utan man måste se till att dessa produktioner är lätta att hitta och därigenom lättillgängliga för användarna.

19.

Kommittén betonar att förslaget visserligen verkar vara förenligt med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, men att minimiharmoniseringen och samarbetsmekanismerna måste bibehållas, och därför måste de föreslagna bestämmelserna om nationella regleringsmyndigheter lämna tillräckligt med utrymme för nationellt, regionalt och lokalt beslutsfattande.

9.6.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 185/55

1.

Europeiska regionkommittén välkomnar kommissionens handlingsplan för integration av tredjelandsmedborgare (1) mot bakgrund av den ständigt ökande mångfalden i samhället i EU och behovet av att integrera dessa människor fullt ut i vårt samhälle. Kommittén lyfter fram vikten av integration, en ömsesidig process som involverar såväl tredjelandsmedborgarna som värdsamhället.

2.

Kommittén anser att integration ska ses som en dynamisk, interaktiv och tillfällig process som gör det möjligt för tredjelandsmedborgare att till fullo bli delaktiga i värdsamhället och sträva efter att klara sig själva, och som uppmuntrar interaktion med och deltagande i värdsamhället.

3.

Kommittén betonar att integration är medlemsstaternas behörighet enligt fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) (2) och gör det möjligt att på EU-nivå fastställa åtgärder för att ge incitament och stöd till medlemsstaterna i syfte att främja integrationen av tredjelandsmedborgare som vistas lagligt på deras territorium, och att detta exkluderar all harmonisering av medlemsstaternas lagar och regler. Kommittén efterlyser fortsatta ansträngningar för att övervaka subsidiaritetsprincipen och erinrar om att medlemsstaternas åtgärder på detta område måste följa EU:s regelverk, inklusive EU:s gemensamma grundprinciper för en integrationspolitik för invandrare.

4.

Kommittén påpekar att den egentliga integrationspolitiken genomförs på de politiska nivåer som ligger närmast medborgarna. Därför behövs i synnerhet en strategi för flernivåstyre där tonvikten särskilt ligger på de lokala och regionala myndigheterna, med tanke på att det främst är de som konfronteras med integrationens utmaningar och möjligheter.

5.

Kommittén pekar i den politiska debatten på vikten av att använda korrekt terminologi när det gäller de olika kategorierna av nyanlända. Handlingsplanen avser enbart nyanlända (migranter, flyktingar och personer som åtnjuter subsidiärt skydd) som är medborgare i ett tredjeland och vistas lagligt i EU. Medborgare i EU-länder vars föräldrar eller far- eller morföräldrar härstammar från ett tredjeland samt unionsmedborgare som har utövat sin rätt till fri rörlighet och deras familjemedlemmar omfattas alltså inte av denna handlingsplan.

6.

Kommittén understryker att integration som politiskt område inte kan stå för sig självt och per definition berör klassiska politikområden som utbildning, sysselsättning, välfärd, folkhälsa, bostäder osv., och att integrationspolitiken därför i idealfallet genomförs horisontellt med hänsyn till integrationens utmaningar och möjligheter på alla politikområden.

7.

Kommittén betonar att integration är en dubbelriktad process som ska passa in i ett sammanhang med rättigheter och skyldigheter, och att detta gäller för såväl tredjelandsmedborgaren som värdsamhället, som båda måste ta sitt ansvar.

8.

Kommittén betonar att integrationen i bästa fall är slutresultatet av asyl- och migrationspolitik och att handlingsplanen därför inte får betraktas isolerat från bl.a. förslagen från kommissionen om det gemensamma europeiska asylsystemet (3) och den nya partnerskapsramen med tredjeländer inom den europeiska migrationsagendan (4).

9.

Med tanke på att sysselsättning i stor utsträckning bidrar till att tredjelandsmedborgare kan integreras i samhället kopplar kommittén samman blåkortet i kommissionens förslag om laglig migration med översynen av direktivet om villkor för tredjelandsmedborgares inresa och vistelse för högkompetent anställning (5).

10.

Europeiska regionkommittén delar kommissionens analys om att icke-integration av tredjelandsmedborgare skulle innebära en enorm förlust för såväl tredjelandsmedborgarna som för värdsamhället och att de samhälleliga och ekonomiska kostnaderna av att inte integrera tredjelandsmedborgare skulle kunna överstiga investeringarna i integrationspolitik och den potential dessa kan ha.

11.

Kommittén är övertygad om att en bra integrationspolitik är en nödvändig förutsättning för att komma till rätta med att tredjelandsmedborgarna lyckas förhållandevis sämre sett till arbetsmarknaden, utbildning, inkomst, bostäder, hälsa, samhälleligt engagemang och social sammanhållning såsom framgår av OECD:s indikatorer (6).

12.

Kommittén uppmanar i likhet med kommissionen till mer skräddarsydda åtgärder och är övertygad om att integrationspolitiken måste ta mer sikte på den stora mångfalden inom de olika grupperna av tredjelandsmedborgare och deras varierande behov. En bra integrationspolitik vilar alltså på skräddarsydda lösningar och utgår inte från att alla åtgärder passar alla lika bra. Hänsyn behöver tas till bland annat språkkunskaper, kulturell bakgrund, utbildningsnivå, väntad vistelsetid, invandringsskäl, kompetens, arbetslivserfarenhet, eventuella traumatiska upplevelser osv. Lokala och regionala myndigheter är väl lämpade för att kunna bemöta den stora mångfalden bland tredjelandsmedborgare och deras specifika behov, och kan erbjuda en arena för att utbyta kunskaper och erfarenheter på detta område. Inom ramen för detta hänvisar ReK till bra metoder där man arbetar utifrån ett individperspektiv med integrations- och medborgarskapskurser som avpassas efter tredjelandsmedborgarens behov.

13.

Kommittén välkomnar att kommissionen och Europaparlamentet (7) är helt på det klara med att integrationspolitik i allmänhet och arbetsmarknadsintegration av flyktingar i synnerhet inte får bedrivas på bekostnad av politiska åtgärder som riktar sig till andra utsatta grupper i värdsamhället.

14.

ReK betonar att vårt europeiska samhälle vilar på grundläggande normer och värderingar som demokrati, rättsstat, yttrandefrihet, religionsfrihet, jämställdhet mellan män och kvinnor, mänskliga rättigheter, solidaritet, tolerans osv. Kommittén välkomnar även att kopplingarna mellan integration och dessa normer och värderingar togs upp i dialogen om rättsstaten under rådets (allmänna frågor) sammanträde den 24 maj 2016 (8) och vill uppmana de kommande EU-ordförandeskapen (Malta och Estland) att fullfölja denna dialog i syfte att utveckla en djupare förståelse inom medlemsstaterna, EU-institutionerna, de lokala och regionala myndigheterna och det civila samhället om hur dessa normer och värderingar kan skyddas och ingå i integrationen.

15.

Kommittén är övertygad om att integrationen bara kan lyckas om både tredjelandsmedborgarna och värdsamhället förstår och accepterar dessa europeiska normer och värderingar. Detta är i linje med tanken att integrationspolitik bör omfatta medborgarintegration och samhällsbyggande och att lämpliga verktyg för att skapa ömsesidig förståelse därför måste tas fram och främjas på olika nivåer med lämpligt stöd från EU:s sida, inklusive medborgarutbildning i form av såväl traditionella kurser som innovativa undervisningsformer.

16.

ReK framhåller behovet av att utveckla mekanismer som å ena sidan stärker solidariteten och samarbetet mellan EU:s samtliga regioner och å andra sidan stärker samarbetet mellan de olika myndigheterna och specialiserade aktörerna. Att öka medvetenheten hos medlemsstaternas regeringar, som är behöriga på asylområdet, är en central utmaning.

17.

Kommittén hänvisar här till bra metoder för att integrera tredjelandsmedborgare i samhället genom kurser i samhällsorientering, så att de på ett interaktivt sätt kan bekanta sig med europeiska normer och värderingar och levnadssättet i värdlandet. Syftet är att hjälpa dem att skaffa sig de verktyg de behöver för att fullt ut delta i samhället.

18.

Kommittén föreslår att man ska kartlägga initiativ i olika EU-medlemsstater där tredjelandsmedborgare ombeds underteckna en förklaring om engagemang och deltagande med bland annat grundläggande normer och värderingar, och ta reda på hur dessa initiativ påverkar samhället i fråga samt sprida resultaten och erfarenheterna från sådana ordningar så att de lokala och regionala myndigheterna kan dra nytta av dem. ReK betonar att inte bara tredjelandsmedborgarna utan också lokalbefolkningen aktivt bör engagera sig för dessa grundläggande normer och värderingar.

19.

Kommittén upprepar att integration är en dubbelriktad process där även värdlandet har en uppgift att fylla. Värdsamhället måste låta tredjelandsmedborgare delta aktivt genom att undanröja hinder och ge dem tillträde till grundläggande tjänster. Det måste även organisera integrationsprocessen på ett sådant sätt att tredjelandsmedborgarna kan lära känna det samhälle de lever i. Särskilt när det gäller familjemigration kan värdsamhället spela en viktig roll i integrationsprocessen. I första hand handlar det om medlemsstaterna och de lokala eller regionala myndigheterna, men därutöver är icke-statliga organisationer, det civila samhället, den privata sektorn, religiösa gemenskaper eller etniska minoritetsgemenskaper i värdsamhället viktiga partner i integrationspolitiken.

20.

Kommittén påpekar också att alla dessa olika aktörer har ett ansvar för att förbereda värdsamhället för tredjelandsmedborgarnas ankomst och stimulera acceptans, och betonar vikten av att värdsamhället informeras på ett korrekt sätt.

21.

Kommittén är övertygad om att integrationsprocessen bäst tar sin början – om så är möjligt – då tredjelandsmedborgaren ännu befinner sig i sitt ursprungsland.

22.

Kommittén påpekar att kunskaper i värdlandets språk är oundgängliga för att man ska integreras väl och att det brukar ta tid att lära sig ett nytt språk. Redan i dag anordnar olika EU-medlemsstater språkundervisning eller språktest innan tredjelandsmedborgaren kommer till värdlandet. På så sätt befinner sig tredjelandsmedborgaren så kort tid som möjligt, eller inte alls, i värdlandet utan att kunna uttrycka sig på det lokala språket, något som underlättar interaktionen med det lokala värdsamhället. Detta får naturligtvis inte vara ett villkor för att bevilja skydd till flyktingar eller personer som åtnjuter subsidiärt skydd.

23.

För att kunna tillämpa skräddarsydda lösningar påpekar kommittén att mottagningssamtal med tredjelandsmedborgaren är nödvändiga instrument för att få en bättre uppfattning om tredjelandsmedborgarens och värdsamhällets förväntningar. Dessa mottagningssamtal skulle om så är möjligt delvis kunna äga rum redan i ursprungslandet, så att tredjelandsmedborgaren så snart han eller hon befinner sig i värdsamhället helt och hållet kan koncentrera sig på själva integrationsprocessen.

24.

Kommittén betonar vikten av åtföljande åtgärder inom ramen för rådgivning till värdsamhället inför tredjelandsmedborgarens ankomst, särskilt i samhällen där flyktingar vidarebosätter sig.

25.

ReK välkomnar kommissionens fokus på utbildning som ett av de viktigaste politikområdena för en framgångsrik integrationspolitik och begär inom ramen för detta att man fortsatt slår vakt om subsidiaritetsprincipen.

26.

Kommittén betonar att det är en prioritet att man lär sig värdsamhällets officiella språk för att tredjelandsmedborgarna och deras barn så snabbt som möjligt ska kunna interagera med värdsamhället för att tillgodogöra sig sina rättigheter och fullgöra sina skyldigheter. Det är viktigt att man även här anpassar utbildningen efter tredjelandsmedborgarens profil och särskilda behov.

27.

Kommittén hänvisar till de bra metoder som finns i grundskolan och på gymnasiet för att ta emot och undervisa tredjelandsmedborgare med annat modersmål, där skolor kan skräddarsy undervisningen för tredjelandsmedborgare genom att placera dem i separata klasser, genom särskilt stöd i en vanlig klass eller i en blandform (9).

28.

Kommittén hänvisar till de bra metoder som finns för att överbrygga språkliga barriärer, t.ex. översättare och kontakttolkar i undervisningen som hjälper lärare och stödpersonal så att tredjelandsmedborgare som ännu inte behärskar värdlandets språk ändå kan interagera med utbildningsanstalter där deras barn får undervisning.

29.

Kommittén välkomnar förslaget från kommissionen om att vidare undersöka vilka möjligheter som finns för att få till stånd kurser i samhällsorientering på gymnasiet, eftersom det är viktigt att alla informeras om de lagar, normer och värderingar och den kultur som råder i värdsamhället, och föreslår att detta ska göras även inom vuxen- och yrkesutbildningen.

30.

Kommittén efterlyser extra fokus på 16–18-åriga tredjelandsmedborgare som ofta är i slutet av den obligatoriska skolgången och i många fall ännu saknar de verktyg de behöver för att påbörja en yrkesutbildning eller högre studier eller lyckas på arbetsmarknaden.

31.

ReK välkomnar att kommissionen omnämner arbetsmarknadsintegration som en prioritet när det gäller tredjelandsmedborgares möjlighet till etablering och delaktighet i samhället med tanke på att tredjelandsmedborgare, i synnerhet kvinnor, generellt har en lägre sysselsättningsgrad jämfört med inrikes födda (10).

32.

Kommittén efterlyser system, möjligen via praktikplatslösningar, liksom rådgivning och juridiskt stöd, så att tredjelandsmedborgare kan komma ut på arbetsmarknaden så snabbt som möjligt. Det öppnar möjligheten att träna språket praktiskt genom kontakt med arbetskamrater och på så sätt skapa nätverk som kan leda till ett arbete och möjligheten till egen försörjning.

33.

Vi välkomnar inom ramen för integration i utbildningsväsendet och på arbetsmarknaden åtgärder som ger tredjelandsmedborgare som inte längre är skolpliktiga en andra chans att förvärva en grundläggande yrkesutbildning och öka sin lämplighet för utbildning.

34.

Kommittén är övertygad om att en riktad ekonomisk arbetsmigration kan bidra till att komma till rätta med problemen med en åldrande befolkning i arbetsför ålder, bristen på vissa typer av arbetskraft och trycket på våra socialförsäkringssystem, men betonar att mottagandet och den efterföljande integrationen av flyktingar samt principen om familjeåterförening i första hand ska ses som något som ligger i både värdsamhällets och migrantens intresse och som baseras på grundläggande rättigheter och internationella skyldigheter och inte felaktigt framställas som lösningen på våra arbetsmarknadsproblem.

35.

Kommittén är medveten om behovet av att snabbt och korrekt kunna bedöma tredjelandsmedborgares akademiska och utbildningsmässiga kompetens och kvalifikationer med tanke på att det är en prioriterad åtgärd att låta tredjelandsmedborgare delta på arbetsmarknaden eller förbereda dem för den via yrkesutbildning. Därför gäller det att följa upp bland annat hur kommissionens förslag inom ramen för den nya kompetensagendan för Europa faller ut (11).

36.

Kommittén betonar i samband med översynen av blåkortsdirektivet (12) att det är helt nödvändigt för ekonomierna i EU att vi lockar till oss högkvalificerad arbetskraft för faktiska vakanser.

37.

Kommittén välkomnar varmt det sociala trepartstoppmötet den 16 mars 2016 om flyktingkrisen, men efterlyser att även utbildningsvärlden får ett ord med i laget, med tanke på att den utgör en viktig partner som kan hjälpa debatten om (arbetsmarknads)integration framåt.

38.

Kommittén understryker återigen att man tydligt måste skilja på (ekonomiska) migranter och flyktingar eller personer som åtnjuter subsidiärt skydd, särskilt i den politiska debatten om tillgången till grundläggande tjänster med tanke på att olika målgrupper kan ha olika behov, vilket gör att en helt annan ansats behövs. ReK betonar dock att behovet att möjliggöra en lyckad integration är något som berör alla tredjelandsmedborgare som vistas lagligen i EU.

39.

Kommittén betonar att det kommer an på medlemsstaterna att utforma sina socialförsäkringssystem och noterar att man i den politiska debatten i olika medlemsstater lyfter fram försäkringsprincipen och därmed väljer en stegvis uppbyggnad av vissa sociala rättigheter, även för tredjelandsmedborgare, på basis av inbetalda avgifter.

40.

Kommittén efterlyser inom hälso- och sjukvården ett större fokus på psykvårdsaspekten, som framför allt kan vara relevant vid mottagning och integration av flyktingar som upplevt krig eller andra traumatiska händelser, särskilt barn och unga.

41.

Kommittén är medveten om att medlemsstaterna har rätt att begära av migranter som inte har rätt till skydd enligt internationell rätt att dessa vid ankomsten till värdsamhället kan sörja för sitt eget uppehälle och alltså inte behöver göra anspråk på socialförsäkringssystemet.

42.

Kommittén påpekar att man alltid bör lägga tillräcklig vikt vid subventionerade boenden, även om de boende, tredjelandsmedborgare såväl som andra, på sikt bör kunna klara sig själva så att de kan finna boende på den privata marknaden.

43.

Kommittén välkomnar kommissionens ståndpunkt att ingen integrationspolitik får bedrivas på bekostnad av politik som riktar sig till andra utsatta grupper i värdsamhället.

44.

ReK välkomnar att kommissionen med detta kapitel i sin handlingsplan förordar ett aktivt medborgarskap där tredjelandsmedborgare inte är nyanlända för evigt, utan så snabbt som möjligt blir delaktiga i värdsamhället, oavsett nationalitet, och uppmuntrar därför inte bara till integrationspolitik, utan även till medborgarintegration och samhällsbyggande.

45.

Kommittén delar kommissionens uppfattning att integration inte enbart handlar om att tala språket och hitta sysselsättning, utan även om att aktivt delta i samhället och det civila samhället. Bland annat därför är det så viktigt att integrationen av tredjelandsmedborgare inte bara är något som erbjuds eller pådyvlas dem på politisk väg, utan att det civila samhället också involveras.

46.

Kommittén anser att förutom att formellt lära sig värdsamhällets officiella språk genom undervisning, så utgör interaktion med det civila samhället en nödvändig informell ram för tredjelandsmedborgaren, så att han eller hon kan använda och öva sig i de nya språken, och därigenom på ett mycket handfast sätt blir förtrogen med dem.

47.

Kommittén är liksom kommissionen övertygad om att när tredjelandsmedborgare engagerar sig i det civila samhället stimuleras dialogen och den ömsesidiga förståelsen mellan tredjelandsmedborgaren och värdsamhället, ökar värdsamhällets acceptans och tvingas diskriminering och rasism tillbaka.

48.

Kommittén stöder kommissionen i dess uppmaning till medlemsstaterna att se till att rätten till skydd mot diskriminering och rasism respekteras, och efterlyser en aktiv politik för lika möjligheter och icke-diskriminering för att stärka ett delat medborgarskap.

49.

ReK välkomnar kommissionens ansträngningar att i samband med att man omvandlar dagens nätverk med nationella kontaktpunkter för integration till ett europeiskt integrationsnätverk satsa mer på spridning av bra metoder, särskilt i samarbetet med det civila samhället och lokala och regionala myndigheter.

50.

Kommittén uppmanar kommissionen att se till att det europeiska integrationsnätverket blir en plattform för att uppmuntra till och stötta att man på statlig, regional och lokal nivå handlar på ett sätt som präglas av samarbete och delat ansvar vid utformningen av integrationspolitik samt vid samordningen och behörighetsfördelningen (13).

51.

Utan att förneka att det hör till medlemsstaternas egna befogenheter beklagar ReK att medlemsstaterna inom ramen för den fleråriga budgetramen 2014–2020 har anslagit mindre medel till integration via sina nationella program för Asyl-, migrations- och integrationsfonden (Amif) trots att behoven på senare tid har ökat, inte minst mot bakgrund av den pågående migrations- och asylkrisen och humanitära krisen.

52.

Kommittén gläder sig åt att kommissionen i budgetförslaget för 2017 strävar efter att öka EU:s ekonomiska stöd via Amif till medlemsstaterna när det gäller integrationspolitiken.

53.

Kommittén är övertygad om att man måste kunna hitta synergier mellan de olika EU-fonder som kan stödja integrationspolitiken. I första hand handlar det förstås om Amif, men också inom ramen för Fonden för inre säkerhet, Europeiska socialfonden (ESF), Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf), Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu), Europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF) och fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt (Fead) måste det vara möjligt att inrymma särskilda integrationsprojekt (14).

54.

ReK uppmanar kommissionen att överväga att inrätta ett särskilt tematiskt mål för integration inom sammanhållningspolitiken efter 2020 för att säkerställa en mer effektiv och målinriktad koncentration av resurser från ESI-fonderna till integrationsprojekt. När det gäller programperioden 2014–2020 bör förvaltningsmyndigheterna ges ytterligare riktlinjer som är så tydliga och detaljerade som möjligt om integrationsåtgärder som berättigar till finansiering från ESI-fonderna.

55.

Kommittén uppmanar till att man gör det så enkelt som möjligt för medlemsstater, lokala och regionala myndigheter och det civila samhället att lämna in förslag till nationella program inom ramen för de olika fonderna, och välkomnar därför bland annat förslaget från kommissionen om att i större utsträckning använda sig av partnerskapsmekanismerna.

56.

Kommittén efterlyser en bredare och mer målinriktad användning av Interreg till stöd för integrationsprojekt, bland annat genom en förändring av reglerna och prioriteringarna i de relevanta operativa programmen. Kommittén betonar den centrala roll som europeiskt territoriellt samarbete kan spela i fråga om att förbättra integrationspolitiken, särskilt på lokal nivå, genom att främja synergier och utbytet av god praxis.

57.

Kommittén ber kommissionen att minska den alltför tungrodda administrationen och byråkratin i samband med kontrollmekanismerna i de olika EU-fonder som används för integrationsprojekt så att medlemsstaternas och de lokala och regionala myndigheternas energi kan satsas på integrationspolitiken ute på fältet, utan att för den skull göra avkall på den motiverat stränga kontroll som ska se till att offentliga medel används på ett ändamålsenligt sätt.

58.

Kommittén ber kommissionen att låta den skräddarsydda strategi som integrationspolitiken kräver även få inflytande på kontrollmekanismerna i de olika EU-fonder som används för integrationsprojekt, utan att för den skull göra avkall på den motiverat stränga kontroll som ska se till att offentliga medel används på ett ändamålsenligt sätt.

59.

ReK påpekar återigen att den egentliga integrationspolitiken främst genomförs på lokal och regional nivå, och att det är där man konfronteras mest direkt med integrationens utmaningar och möjligheter.

60.

Kommittén ber därför kommissionen att ta hänsyn till de lokala och regionala myndigheternas specifika behov och även involvera och stötta dem mer än tidigare i den integrationspolitik som utarbetas, förs eller uppmuntras på EU-nivå.

61.

ReK uppmanar kommissionen att uppmuntra och ekonomiskt stödja medlemsstaterna och regionerna under genomförandet av insatser till förmån för integration, särskilt beträffande utbildning, yrkesutbildning och inträde på arbets- och bostadsmarknaden, och att uppmuntra utbyte av god praxis från regioner som redan har genomfört integrationsåtgärder, såsom decentraliserat mottagande.

62.

Kommittén önskar att kommissionen i samband med detta betraktar Europeiska regionkommittén, i egenskap av rådgivande EU-organ bestående av företrädare för europeiska regionala och lokala myndigheter, som en prioriterad partner, men även uppmuntrar till andra former av samarbete med lokala och regionala myndigheter, deras sammanslutningar och andra partnerskap, nätverk och plattformar (t.ex. församlingen för lokala och regionala myndigheter i EU och Medelhavsområdet, konferensen för regionala och lokala myndigheter i länderna inom det östliga partnerskapet, gemensamma rådgivande kommittéer, arbetsgrupper, konferensen för perifera kustregioner i Europa, Rådet för kommuner och regioner i Europa osv.) för att få in så mycket synpunkter som möjligt från lokala och regionala myndigheter.

63.

Kommittén uppmanar kommissionen att involvera ReK aktivt i sitt arbete för att stödja och sprida bra metoder till lokala och regionala myndigheter, rent specifikt på integrationspolitikens område, före avresa eller ankomst, och integrationspolitik när det gäller utbildning, arbetsmarknad och yrkesutbildning, tillgång till grundläggande tjänster, aktivt deltagande och social delaktighet. Kommittén hänvisar i samband med detta bland annat till den jämförande studie om integrationspolitik som gjorts för Europeiska regionkommitténs räkning (15).

64.

ReK uppmanar kommissionen att göra fortsatta framsteg i frågan om ensamkommande barn i migrationsprocessen, vars förvaltning är en befogenhet för vissa regioner, och uppmanar också kommissionen att uppmuntra medlemsstaterna att fördela bördor och ansvar mellan europeisk, nationell och regional nivå. Vi ser därför fram emot kommissionens nya heltäckande strategi, som ska genomföras som uppföljning till handlingsplanen för ensamkommande barn (2010–2014), så att man tar hänsyn till situationen för försvunna och ensamkommande barn.

65.

Kommittén välkomnar kommissionens specifika hänvisning till Share-nätverket med dess ”Share City Curriculum”-projekt (16), där lokala och regionala myndigheter får tillgång till en verktygslåda som hjälper dem vid integrationsåtgärder som riktar sig till värdsamhället inom ramen för flyktingars vidarebosättning.

66.

Kommittén uppmanar kommissionen att involvera ReK aktivt i det nya europeiska integrationsnätverket, europeiska migrationsforumet och partnerskapet för integration av tredjelandsmedborgare inom ramen för EU-agendan för städer (17) samt i utvärderingen och den vidare uppföljningen av de så kallade integrationsindikatorerna.

9.6.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 185/62