20.7.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 213/1

(1)

Den 26 mars 2010 antog Europeiska rådet kommissionens förslag om att lansera en ny strategi för sysselsättning och tillväxt, Europa 2020. Strategin bygger på en utökad samordning av den ekonomiska politiken med inriktning på ett antal nyckelområden där åtgärder behövs för att stärka förutsättningarna för hållbar tillväxt och god konkurrenskraft i Europa.

(2)

Den 13 juli 2010 antog rådet en rekommendation om de allmänna riktlinjerna för medlemsstaternas och unionens ekonomiska politik (2010–2014) och den 21 oktober 2010 ett beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik (2), vilka tillsammans utgör de integrerade riktlinjerna. Medlemsstaterna uppmanades att beakta de integrerade riktlinjerna i sin nationella ekonomiska politik och sysselsättningspolitik.

(3)

Den 12 januari 2011 antog kommissionen den första årliga tillväxtöversikten, varigenom en ny era av ekonomisk styrning inleddes i EU liksom den första europeiska planeringsterminen för förhandsintegrerad politisk samordning, med förankring i Europa 2020-strategin.

(4)

Den 25 mars 2011 godkände Europeiska rådet prioriteringarna för finanspolitisk konsolidering och strukturreformer (i linje med rådets slutsatser av den 15 februari och 7 mars 2011 och med hänvisning till kommissionens årliga tillväxtöversikt). Europeiska rådet underströk behovet av att prioritera återställandet av sunda offentliga finanser och hållbar finanspolitik, minskad arbetslöshet genom arbetsmarknadsreformer och nya insatser för att öka tillväxten. Medlemsstaterna uppmanades att omsätta dessa prioriteringar i konkreta åtgärder som ska ingå i deras stabilitets- eller konvergensprogram och nationella reformprogram.

(5)

Den 25 mars 2011 uppmanade Europeiska rådet också de medlemsstater som deltar i europluspakten att i tid lägga fram sina åtaganden så att de kan tas med i deras stabilitets- eller konvergensprogram och nationella reformprogram.

(6)

Den 9 maj 2011 lade Danmark fram 2011 sitt uppdaterade konvergensprogram för perioden 2011–2015 och sitt nationella reformprogram för 2011. I syfte att beakta inbördes samband mellan de båda programmen har de bedömts samtidigt.

(7)

Baserat på en bedömning av det uppdaterade konvergensprogrammet enligt förordning (EG) nr 1466/97 anser rådet att det makroekonomiska scenario som ligger till grund för konvergensprogrammet framstår som rimligt. Det är baserat på något gynnsammare tillväxtantaganden för 2012 och därefter, och är i stort sett i linje kommissionens vårprognos 2011. Den finanspolitiska strategi som fastställs i programmet har som mål att få ned underskottet under 3 % av referensvärdet till 2013, i linje med rådets rekommendation av den 13 juli 2010, och därefter uppnå det reviderade medelfristiga målet, dvs. att det strukturella saldot ska ligga under 0,5 % av BNP 2015 och att balans uppnås i de offentliga finanserna till 2020. Korrigeringsplanen för att uppnå målet är rimlig. De åtgärder som ingår i konvergensprogrammet och som antogs av riksdagen under våren 2010 bedöms underbygga de finanspolitiska målen på ett lämpligt sätt och bör motsvara en årlig finanspolitisk insats på omkring 1 % av BNP under perioden 2011–2013. Danmark kommer att uppnå sitt reviderade medelfristiga mål inom konvergensprogramperioden. Riskerna kring de finanspolitiska målen uppväger i stort sett varandra.

(8)

Den danska ekonomin började avmattas under 2007 samtidigt med en korrigering på bostadsmarknaden som bidrog till inhemska bankproblem som förvärrades genom ett ökat antal konkurser och ökande arbetslöshet. Recessionen var allvarlig – produktionen minskade med 8 % mellan hösten 2007 och våren 2009, och arbetslösheten ökade till 7,4 % under 2010. Sysselsättningsgraden sjönk från 79,8 % 2008 till 76,1 % 2010, vilket drabbade särskilt unga människor. Produktionen började återhämta sig 2009 och den reala BNP-tillväxten nådde 2,1 % 2010. Återhämtningen har drivits på av en ihållande inhemsk efterfrågan (även till följd av finanspolitisk expansion), en kraftig lagerökning och en stark och stabil återhämtning för Danmarks viktigaste handelspartner.

(9)

Automatiska stabilisatorer och krisrelaterade åtgärder gjorde att saldot i den offentliga sektorns finanser vände från ett överskott på 3,2 % av BNP 2008 till ett underskott på 2,7 % av BNP 2009. Mot bakgrund av Danmarks anmälan våren 2010 och kommissionens vårprognos 2010 om att underskottet i statsbudgeten skulle komma att överstiga 5 % av BNP 2010, inleddes ett förfarande vid alltför stora underskott för Danmarks del i juli 2010. Trots att oväntade och tillfälliga engångsintäkter i samband med pensionsbeskattningen ledde till en stabilisering av underskottet vid 2,7 % av BNP förra året, väntas underskottet enligt kommissionens vårprognos 2011 på nytt att öka till 4 % av BNP under 2011, vilket bekräftar behovet av kontinuerliga och långtgående konsolideringsinsatser under 2012 och 2013. Detta innebär sträng tillämpning av åtgärderna enligt 2010 års konsolideringsavtal och av konvergensprogrammets utgiftskontroll för att säkra att det alltför stora underskottet korrigeras till 2013. När utgiftsprognoserna utvärderas mot bakgrund av den beräknade nivån för den medelfristiga potentiella produktionstillväxten, och med beaktande av skönsmässiga åtgärder, tycks de säkerställa en lämplig anpassning mot det medelfristiga målet. I enlighet med kommissionens senaste utvärdering, verkar risken med avseende på de offentliga finansernas hållbarhet på lång sikt vara låg.

(10)

En sträng kontroll för att undvika återkommande utgiftsöverskridanden på lokal och regional nivå är viktigt för att de finanspolitiska målen ska kunna uppnås. De offentliga utgifterna har under de senaste 20 åren hela tiden legat över de finanspolitiska målen. Regeringen har redan vidtagit vissa åtgärder för att lösa detta problem och planerar att införa ett nytt system för utgiftskontroll, under Danmarks ekonomiska råds oberoende överinsyn, vilket beskrivs i konvergensprogrammet.

(11)

Till följd av demografiska faktorer kommer den befolkningsandel som är i arbetsför ålder (15–64 år) att krympa med omkring 1,5 % mellan 2010 och 2025 och med närmare 5 % till 2040. Den ekonomiska återhämtningen kan på medellång sikt leda till att utbudet på arbetskraft minskar, vilket vi sett prov på under åren av högkonjunktur. Trots ett redan högt deltagande på arbetsmarknaden finns det utrymme för ytterligare ökning av arbetskraftsutbudet. Frivillig förtidspension är mycket vanligt i åldrarna 60–64 vilket lett till att sysselsättningsgraden bland 60–64-åringarna bara är 40 %. Vidare har 10 % av befolkningen i arbetsför ålder antingen ersättning för nedsatt arbetsförmåga eller ett flexjobb (subventionerad anställningsform).

(12)

Produktivitetstillväxten har stadigt minskat sedan 1995, och ett av skälen till detta har varit svaga utbildningsresultat. Danmark fortsätter med den generösa finansieringen av utbildningssystemet, men trots detta är resultaten bara genomsnittliga inom flera nyckelområden och Danmark har den fjärde lägsta ungdomsutbildningsnivån i EU. Under 2009 hade bara 70,1 % av befolkningen i åldrarna 20–24 åtminstone genomgången gymnasieutbildning (jämfört med EU-genomsnittet som ligger på 78,6 %) (3) och PISA-resultaten är genomsnittliga. Avhoppsfrekvensen i ungdoms- och yrkesutbildningar är relativt hög; minst 50 % av studenterna inom yrkesutbildning för ungdomar slutar i förtid. Tio år efter att ha lämnat primärundervisningen har omkring 20 % av ungdomarna inte någon fullt genomgången utbildning över högstadienivå. En högre kvalitet på utbildningssystemet skulle även bidra till att förebygga framtida kompetensrelaterade obalanser på arbetsmarknaden, som för närvarande ser ut att gå mot ett överskott av outbildad arbetskraft jämsides med en brist på utbildad arbetskraft. Produktivitetstillväxten har varit särskilt svag inom byggnads- och tjänstesektorerna. Detta gäller särskilt lokala tjänster, detalj- och grossisthandeln och personliga tjänster, där konkurrensen inom vissa sektorer kan vara låg t.ex. på grund av stora marknadsinträdeshinder, vilket kan leda till att resursfördelningen inte blir optimal. Reglerna för stadsplanering är stränga och begränsar därmed produktivitetsmöjligheter som skulle kunna öka stordriftsfördelarna inom detaljhandelssektorn. Endast 25 % av all offentlig upphandling sker genom öppen offentlig upphandling, och regeringen har därför inlett en strategi som ska öka konkurrensen inom de offentliga tjänsterna genom att gradvis öka den offentliga upphandlingen inom kommuner och regioner. Den har också fastställt ett nytt mål för kommunerna, som innebär att 31,5 % av all upphandling bör vara offentlig senast 2015.

(13)

Hushållens skuldsättning som andel av BNP är den högsta i EU. Med uppbyggnaden av skuldnivåer som tog fart i och med haussen på bostadsmarknaden mellan 2004 och 2007 uppstår det potentiella risker för ekonomin och den finansiella stabiliteten. Riskerna mildras visserligen av Danmarks sofistikerade marknad för hypoteksobligationer och hushållens i allmänhet stabila finansiella situation (tillgångarna överskrider kraftigt skulderna), men de åtgärder som infördes för att dämpa konjunkturförstärkande fluktuationer i fastighetspriserna efter den korrigering som gjordes av dessa priser, förefaller något begränsade.

(14)

Danmark har gjort ett antal åtaganden inom europluspakten. För att förbättra den finanspolitiska hållbarheten har man nått fram till en överenskommelse om att skärpa sanktionerna på området utgiftskontroll på lokal nivå och regeringen avser att lägga fram ett förslag till en lag om utgiftstakSysselsättningsåtgärderna är inriktade på att främja sysselsättning genom ett förlängt arbetsliv enligt en pensionsreform. Ett konkurrenspaket med konkreta initiativ för att främja konkurrensen riktas främst mot byggnads- och tjänstesektorerna. Utöver dessa åtaganden genomförs ett system som ska underlätta privata lösningar för banker i en nödsituation och bidra till att förbättra den finansiella stabiliteten. Tillsammans avser dessa åtgärder och åtaganden paktens fyra områden. Generellt sammanfaller åtgärderna med de åtgärder som vidtas för att följa upp den årliga tillväxtöversikten och göra framsteg mot Europa 2020-målen, särskilt på sysselsättningsområdet. Även om flera av de annonserade åtagandena redan har införts, kommer det inom den närmsta framtiden att krävas omfattande åtgärder för att stärka budgetdisciplinen (på lokal nivå) och främja sysselsättningen. Dessa åtaganden har bedömts och beaktats i rekommendationerna.

(15)

Kommissionen har granskat konvergensprogrammet och det nationella reformprogrammet, inklusive åtagandena inom ramen för europluspakten. Den har beaktat inte bara programmens relevans för en hållbar finanspolitik och socioekonomisk politik i Danmark utan även i vilken utsträckning som EU:s regler och riktlinjer har iakttagits, mot bakgrund av behovet att stärka den övergripande ekonomiska styrningen i EU genom att framtida nationella beslut fattas med beaktande av synpunkter på EU-nivå. Mot bakgrund av detta anser kommissionen att de kontinuerliga och långtgående finanspolitiska konsolideringsinsatserna bör fortsätta under 2011 och därefter. Det bör även tas vidare steg för att öka arbetskraftsutbudet genom att dra ned på förtidspensionerna och rikta insatser mot vissa grupper, förbättra utbildningens kvalitet, öka konkurrensen inom nyckelsektorerna och ytterligare stabilisera fastighetsmarknaden.

(16)

Mot bakgrund av denna bedömning, och med beaktande av rådets rekommendation av den 16 juli 2010 enligt artikel 126.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, har rådet granskat 2011 års uppdatering av Danmarks konvergensprogram och dess ståndpunkt (4) avspeglas bland annat i punkt 1 i dess rekommendation nedan. Rådet har, med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 25 mars 2011, granskat Danmarks nationella reformprogram.

1.

Genomföra finanspolitiska konsolideringsåtgärder under 2011, 2012 och 2013 och säkerställa en genomsnittlig årlig finanspolitisk insats på 0,5 % av BNP för perioden 2011-2013 som planerat, och korrigera det alltför stora underskottet till 2013 i enlighet med rådets rekommendation under förfarandet om alltför stora underskott. Därefter säkerställa, som planerat, en lämplig anpassning mot det medelfristiga målet. Trappa upp insatserna för att minska det offentliga underskottet om de ekonomiska villkoren blir bättre än väntat. Stärka utgiftskontrollen genom att anta bindande fleråriga utgiftstak för lokala, regionala och centrala förvaltningar i enlighet med de övergripande medelfristiga målen för de offentliga finanserna.

2.

I syfte att stärka sysselsättningen och de offentliga finansernas hållbarhet, vidta ytterligare åtgärder för att öka det långfristiga arbetskraftsutbudet, genom att genomföra den nyligen avslutade reformen av systemet för frivillig förtidspension (VERP), reformera sjukpensionssystemet och i högre grad inrikta subventionerade sysselsättningsordningar (flexjobbsystemet) på utsatta grupper.

3.

Skynda på genomförandet av reformerna för att bättra kvaliteten på utbildningssystemet. Minska avhoppsfrekvensen, särskilt inom yrkesutbildningssektorn samt öka antalet tillgängliga lärlingsplatser.

4.

Vidta åtgärder för att undanröja konkurrenshinder, särskilt inom lokala tjänste- och detaljhandelssektorerna, genom att se över lagstiftningen om markanvändning och öppna den offentliga upphandlingen inom kommuner och regioner.

5.

Stödja den pågående stabiliseringen av fastighetsmarknaden efter den nyligen genomförda priskorrigeringen och samtidigt överväga förebyggande åtgärder för att stärka bostadsmarknadens och det finansiella systemets stabilitet på medellång sikt, däribland en översyn av hur hypoteks- och fastighetsskattesystemen fungerar.

20.7.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 213/5

(1)

Den 26 mars 2010 kom Europeiska rådet överens om kommissionens förslag om att lansera en ny strategi för sysselsättning och tillväxt, Europa 2020, som bygger på en utökad samordning av den ekonomiska politiken, vilken kommer att inrikta sig på de nyckelområden som kräver åtgärder för att stärka Europas potential för hållbar tillväxt och konkurrenskraft.

(2)

Rådet antog den 13 juli 2010 en rekommendation om de allmänna riktlinjerna för medlemsstaternas och unionens ekonomiska politik (2010–2014) och den 21 oktober 2010 ett beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik (2), vilka tillsammans utgör de så kallade integrerade riktlinjerna. Medlemsstaterna uppmanades att beakta de integrerade riktlinjerna i sin nationella ekonomiska politik och sysselsättningspolitik.

(3)

Den 12 januari 2011 antog kommissionen den första årliga tillväxtöversikten, varigenom en ny era av ekonomisk styrning i EU och den första europeiska planeringsterminen för förhandsintegrerad politisk samordning inleddes, med förankring i Europa 2020-strategin.

(4)

Den 25 mars 2011 godkände Europeiska rådet prioriteringarna för finanspolitisk konsolidering och strukturreformer (i linje med rådets slutsatser av den 15 februari och 7 mars 2011 och med hänvisning till kommissionens årliga tillväxtöversikt). Det underströk behovet av att prioritera återställandet av sunda offentliga finanser, hållbar finanspolitik, minskad arbetslöshet genom arbetsmarknadsreformer och nya insatser för att öka tillväxten. Medlemsstaterna uppmanades att omsätta dessa prioriteringar i konkreta åtgärder som ska ingå i deras stabilitets- eller konvergensprogram och nationella reformprogram.

(5)

Den 25 mars 2011 uppmanade Europeiska rådet också de medlemsstater som deltar i europluspakten att i tid lägga fram sina åtaganden så att de kan tas med i deras stabilitets- eller konvergensprogram och nationella reformprogram.

(6)

Den 29 april 2011 lade Estland fram sitt stabilitetsprogram för 2011, som omfattar perioden 2011–2015, och sitt nationella reformprogram för 2011. För att kunna beakta inbördes samband mellan de båda programmen har de granskats samtidigt.

(7)

Estland drabbades särskilt hårt av den globala finanskrisen, som förstärkte nedgången från den högkonjunktur som landet upplevt vad gäller den inhemska fastighetsmarknaden och konsumtionen. Den kumulativa förlusten av BNP för 2008–2009 nådde 19 % och arbetslösheten nästan fyrdubblades till 16,8 % till 2010. Ekonomin har dock repat sig snabbt och den reala BNP-tillväxten väntas snabbt tillta de närmaste åren. Uppsvinget har främst drivits på av export, men inhemsk efterfrågan vinner terräng, huvudsakligen på grund av betydande investeringar. De ljusare tillväxtutsikterna har haft positiv inverkan på arbetsmarknaden. Sysselsättningen har ökat markant på senare tid även om långtidsarbetslösheten förblir hög. Inflationen ökade jämfört med föregående år, men väntas dämpas i linje med utvecklingen för de globala råvarupriserna.

(8)

Baserat på en bedömning av stabilitetsprogrammet enligt förordning (EG) nr 1466/97 anser rådet att det makroekonomiska scenario som ligger till grund för beräkningarna av de offentliga finanserna framstår som rimligt. Stabilitetsprogrammets finanspolitiska strategi på medellång sikt är att uppnå det medelfristiga målet, dvs. ett strukturellt saldo i balans, senast 2013, och att behålla det under resten av stabilitetsprogramperioden genom att eftersträva strukturella överskott under 2013 och därefter. Det nominella saldot i de offentliga finanserna beräknas nå överskott under 2013, medan det nominella underskottet på kort sikt väntas växa något på grund av engångseffekten av miljöinvesteringar i koldioxidkrediter. Budgetanpassningen i stabilitetsprogrammet bygger på att ökningstakten i den offentliga sektorns konsumtionsutgifter hålls tillbaka. Stabilitetsrogrammet innehåller vissa uppgifter om åtgärder för att nå det uppsatta målet för ställningen i de offentliga finanserna, och tidigare resultat när det gäller att uppnå de finanspolitiska målen minskar risken för att målen inte nås under de kommande åren. I synnerhet går de planerade reformerna ut på att uppnå effektivitetsvinster på en rad områden, såsom utbildning och aktiva arbetsmarknadsåtgärder. Riskerna i samband med de finanspolitiska målen förefaller därmed i stort sett uppväga varandra. Icke desto mindre kommer det att vara viktigt att de kommande budgetarna innehåller centrala upplysningar om de åtgärder som krävs för att ytterligare förbättra effektiviteten i de offentliga utgifterna och därmed stödja genomförandet av stabilitetsprogrammet.

(9)

Långtidsarbetslösheten förblir hög, och arbetslösheten har varit varaktigt och utvecklats i tämligen olika riktningar i regionerna. Trots stora ökningar sedan 2009 är satsningen på aktiva arbetsmarknadsåtgärder fortfarande en av de lägsta i EU, vilket betyder att endast en låg andel arbetslösa får aktivt stöd. Den estniska arbetsmarknaden är relativt flexibel och denna situation har stärkts av beslutet att skjuta upp höjningar av arbetslöshetsunderstödet i arbetsmarknadslagstiftningspaketet till 2013. Trots denna flexibilitet har Estland en relativt hög skattekil på arbetskraft, vilket skulle kunna få negativa följder för utbudet av och efterfrågan på arbetskraft. Problemet är särskilt akut med tanke på den höga arbetslösheten bland unga och lågutbildade, som riskerar att hamna i fattigdom. Planerade reformer för att minska socialförsäkringsavgifterna är ett steg i rätt riktning, men måste genomföras samtidigt som de offentliga finanserna stärks. Effektivitetsvinster skulle kunna uppnås genom att införa strängare behovsprövning och därmed målinrikta de andra förmåner bättre.

(10)

Estlands resursintensitet är bland de högsta i EU. Detta beror delvis på en produktionsstruktur som är inriktad på energiintensiva sektorer och industrier. En annan faktor är den låga energieffektiviteten på sektoriell nivå. I sitt nationella reformprogram har Estland ställt upp ett nationellt energibesparingsmål på 9 % år 2016 jämfört med prognoserna (16 % till 2020 i det nationella reformprogrammet). Dessutom innehåller programmet få upplysningar om när och hur åtgärderna kommer att genomföras och deras förväntade resultat. Det finns således möjligheter att förbättra energieffektiviteten ytterligare. Ökad energieffektivitet kommer troligtvis att få en positiv inverkan på miljön och energiförsörjningstryggheten, men kommer också att minska inflationstrycket och förbättra kostnadskonkurrenskraften.

(11)

Det finns en allmänt hög andelen människor med eftergymnasial utbildning, men trots detta skulle en ytterligare reform av utbildningssystemet på alla nivåer kunna bidra till att lösa problemet med kompetensbrist, det stora antalet skolor och högre utbildningsinstitutioner samt den bristande målinriktningen i yrkesutbildningen, vilket har medfört att en stor del av befolkningen är utan yrkeskvalifikationer (32 % under 2009). Med tanke på de nuvarande demografiska utvecklingen är det viktigt att förbättra kvaliteten på humankapitalet för att öka tillväxtpotentialen på medellång sikt. Om man till exempel ser till att högre utbildning är inriktad på områden av central betydelse för ekonomin (t.ex. ingenjörsvetenskap) skulle det kunna stödja den pågående omläggningen till sektorerna för handelsvaror. Utbildningsreformen skulle också bidra till att förbättra den offentliga sektorns effektivitet, eftersom det nuvarande utbildningsförvaltningssystemet är alltför splittrat på lokal nivå, vilket leder till både ineffektiva subventioner och tjänster av dålig kvalitet.

(12)

Estland har gjort ett antal åtaganden inom ramen för europluspakten. Åtagandena omfattar åtgärder för att ta itu med de offentliga finansernas hållbarhet, sysselsättning och konkurrenskraft. På det finanspolitiska området åtar sig Estland att uppnå balans i den offentliga sektorns finanser senast 2013 och ett överskott 2014, att införa ett krav i den grundläggande statsbudgetlagstiftningen på balans i den offentliga sektorns finanser samt att inleda en reform av de särskilda pensionssystemen. För att främja sysselsättningen planeras vissa skattelättnader. När det gäller konkurrenskraften är åtgärderna inriktade på innovation, högre utbildning och reform av den offentliga sektorn. Åtagandena enligt pakten avspeglar innehållet i det nationella reformprogrammet. De mål som anges i pakten skulle gynnas av ytterligare åtgärder för att stärka arbetsmarknadspolitiken och åtgärder för resurseffektivitet och energimarknaden. Åtagandena inom europluspakten har granskats och beaktats i rekommendationerna.

(13)

Kommissionen har bedömt stabilitetsprogrammet och det nationella reformprogrammet samt åtagandena inom ramen för europluspakten. Den har beaktat inte bara programmens relevans för en hållbar finanspolitik och socioekonomisk politik i Estland utan även i vilken utsträckning som EU:s regler och riktlinjer har iakttagits, mot bakgrund av behovet att stärka den övergripande ekonomiska styrningen i EU genom att framtida nationella beslut fattas med beaktande av synpunkter på EU-nivå. Samtidigt som det är nödvändigt att i kommande budgetar ange närmare åtgärder för att nå det finanspolitiska målet anser kommissionen att de estniska myndigheternas tidigare resultat minskar risken för att de finanspolitiska målen inte nås. Ytterligare åtgärder bör vidtas för att stärka arbetsmarknadspolitiken och göra det mer attraktivt att arbeta, för att förbättra humankapitalet genom en omfattande reform av utbildningssystemet och för att behandla frågorna om resurseffektivisering och energimarknaden.

(14)

Mot bakgrund av denna bedömning har rådet granskat 2011 års stabilitetsprogram för Estland och dess ståndpunkt (3) avspeglas särskilt i dess rekommendation 1 nedan. Rådet har, med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 25 mars 2011, granskat Estlands nationella reformprogram.

1.

Uppnå ett strukturellt överskott senast 2013, och samtidigt begränsa underskottet år 2012 till högst 2,1 % av BNP, hålla strikt kontroll över utgifterna och öka effektiviteten i de offentliga utgifterna.

2.

Vidta åtgärder för att möta efterfrågan på arbetskraft och minska fattigdomsrisken, genom att på ett budgetneutralt sätt minska skattetrycket och socialförsäkringsavgifterna, samt genom att förbättra de aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärdernas effektivitet, inklusive genom att vidta åtgärder som riktar sig till unga och långtidsarbetslösa, särskilt inom områden med hög arbetslöshet.

3.

Säkerställa genomförandet av planerade incitament för att minska energiintensiteten och öka energieffektiviteten i ekonomin, särskilt inom byggnads- och transportsektorerna, inklusive genom att säkerställa bättre fungerande marknader.

4.

Genomföra reformen av utbildningssystemet och samtidigt prioritera åtgärder som förbättrar tillgången till förskoleundervisning och höja kvaliteten på och tillgången till yrkesutbildning. Se till att utbildningsresultaten i högre grad tillgodoser arbetsmarknadens behov och ge lågutbildade arbetare möjligheter att delta i livslångt lärande.

20.7.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 213/8

(1)

Den 26 mars 2010 antog Europeiska rådet kommissionens förslag till en ny strategi för sysselsättning och tillväxt, Europa 2020-strategin. Denna strategi bygger på en utökad samordning av den ekonomiska politiken, med inriktning på ett antal nyckelområden där åtgärder behövs för att öka EU:s potential för hållbar tillväxt och konkurrenskraft.

(2)

Den 13 juli 2010 antog rådet en rekommendation om de allmänna riktlinjerna för medlemsstaternas och unionens ekonomiska politik (2010–2014) och den 21 oktober 2010 ett beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik (2), vilka tillsammans utgör de integrerade riktlinjerna. Medlemsstaterna uppmanades att beakta de integrerade riktlinjerna i sin nationella ekonomiska politik och sysselsättningspolitik.

(3)

Den 12 januari 2011 antog kommissionen den första årliga tillväxtöversikten, varigenom en ny era av ekonomisk styrning inleddes i EU liksom den första europeiska planeringsterminen för förhandsintegrerad politisk samordning, med förankring i Europa 2020-strategin.

(4)

Den 25 mars 2011 godkände Europeiska rådet prioriteringarna för konsolidering av de offentliga finanserna och för strukturreformer (i linje med rådets slutsatser av den 15 februari och 7 mars 2011 och med hänvisning till kommissionens årliga tillväxtöversikt). Det underströk behovet av att prioritera återställandet av sunda offentliga finanser, hållbar finanspolitik, minskad arbetslöshet genom arbetsmarknadsreformer och nya insatser för att öka tillväxten. Medlemsstaterna uppmanades att omvandla dessa prioriteringar i konkreta åtgärder som ska ingå i deras stabilitets- eller konvergensprogram och nationella reformprogram.

(5)

Den 25 mars 2011 uppmanade Europeiska rådet också de medlemsstater som deltar i europluspakten att i tid lägga fram sina åtaganden, så att de kan tas med i deras stabilitets- eller konvergensprogram och nationella reformprogram.

(6)

Den 3 maj 2011 överlämnade Frankrike sitt uppdaterade stabilitetsprogram för 2011, som avser perioden 2011–2014, och sitt nationella reformprogram för 2011. För att kunna beakta inbördes samband mellan de båda programmen har de granskats samtidigt.

(7)

Den ekonomiska och finansiella krisen påverkade Frankrike mindre än andra medlemsstater. BNP minskade med 2,7 % år 2009, delvis på grund av betydande ekonomiska stabilisatorer och den privata konsumtionens motståndskraft. Banksektorn också visat sig vara motståndskraftig. Under 2010 återhämtade sig ekonomin och BNP-tillväxten blev 1,5 %. Emellertid har den ekonomiska krisen i hög grad påverkat Frankrikes offentliga finanser. På grund av automatiska stabilisatorer och diskretionära finanspolitiska stimulansåtgärder ökade underskottet i de offentliga finanserna från 3,3 % av BNP år 2008 till 7,5 % år 2009. Krisen har också förvärrat underutnyttjandet av arbetskraften och den franska arbetsmarknadens strukturella svagheter, med en relativt hög arbetslöshet på 9,7 % år 2010. Dessutom har handelsbalansen för varor gradvis försämrats under det senaste årtiondet, vilket visar på franska företags problem med kostnader och bristande prismässig konkurrenskraft.

(8)

Utifrån en bedömning av det uppdaterade stabilitetsprogrammet enligt förordning (EG) nr 1466/97 anser rådet att det makroekonomiska scenariot bakom beräkningarna av de offentliga finanserna är gynnsamt, särskilt som väntade tillväxtnivåer ligger klart över den potentiella tillväxten under senare år. Underskottet år 2010 blev 7 % av BNP vilket var bättre än väntat. Stabilitetsprogrammets plan är att sänka det till 3 % av BNP år 2013, som är rådets fastställda tidsfrist för korrigeringen av det alltför stora underskottet. Konsolideringen ska därefter fortsätta. Från 82 % av BNP under 2010 kommer skuldkvoten att öka fram till 2012 (86 %), varefter den kommer att minska något. Underskotts- och skuldkorrigeringen är förenat med risker, som möjligheten av ett mindre gynnsamt makroekonomiskt scenario, bristfälligt specificerade åtgärder för att nå målen från 2012 och framåt och det faktum att målen ofta inte har uppnåtts i det förflutna, även med hänsyn tagen till att resultatet för 2010 var bättre än förväntat. Därför kan det inte säkerställas att det alltför stora underskottet kommer att korrigeras senast 2013, om inte ytterligare åtgärder vidtas när det behövs. Målet i strukturella termer är balans i de offentliga finanserna på medellång sikt, vilket inte kommer att uppnås under stabilitetsprogramperioden. Den årliga genomsnittliga finanspolitiska ansträngningen under perioden 2010–2013, omräknad av kommissionen enligt den gemensamt övernskomna metoden är något lägre än vad som angavs i rådets rekommendation av den 2 december 2009 (drygt 1 % av BNP).

(9)

Genomförandet av den finanspolitiska konsolideringen är fortfarande en stor utmaning. Av avgörande betydelse för att kunna återupprätta hållbara offentliga finanser är undvikande av utgiftsöverskridanden, genom en förstärkt finanspolitisk ansträngning baserad på fullt ut specificerade åtgärder. Detta är särskilt viktigt, eftersom 2013 års mål inte erbjuder någon säkerhetsmarginal under referensvärdet på 3 % av BNP. Dessutom skulle det, såsom anges i lagen om planering av de offentliga finanserna för åren 2011-2014 som antogs i december 2010, vara lämpligt att använda alla oväntade intäkter till att snabbare minska underskott och skulder. Enligt kommissionens senaste bedömning förefaller risken i fråga om de franska offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet vara medelstor. För att förbättra de offentliga finansernas hållbarhet på lång sikt antog Frankrike en ny pensionsreform år 2010. Bland planerade åtgärder märks den gradvisa ökningen av den lägsta pensionsåldern från 60 till 62 och av den lagstadgade pensionsåldern från 65 till 67 samt utfasningen av förtidspensioneringssystem. Detta bör påverka den låga sysselsättningsgraden bland äldre arbetstagare. Dessutom väntas pensionssystemet vara i balans 2018. Därefter väntas ett underskott, om inte ytterligare åtgärder vidtas. Med den senaste pensionsreformen har också ett nytt offentligt organ inrättats – ”Comité de pilotage des régimes de retraite”. I dess uppdrag ingår att lägga fram årliga bedömningar av pensionskontonas ställning och det ska föreslå korrigerande åtgärder, om det finns risk för försämringar.

(10)

Den nuvarande lagstiftningen om anställningsskydd är fortfarande för strikt: Rättslig osäkerhet kringgärdar villkoren för uppsägningar av ekonomiska skäl. Detta leder till en arbetsmarknad där tillsvidareanställda arbetstagare åtnjuter relativ säkerhet (arbetskraftens majoritet), medan tillfälligt anställda har osäkra villkor (majoritet av de nya på arbetsmarknaden). Således har unga arbetstagare betydligt oftare tillfälliga anställningsavtal och tillfällig anställning övergår sällan i tillsvidareanställning. Denna skiktning gäller även tillträdet till yrkesutbildning. Det råder alltså hög omsättning och begränsad kompetenshöjning bland dessa arbetstagare. Unga arbetstagare och de lågutbildade utsätts därför för oproportionella risker på arbetsmarknaden. Syftet med lagen om förnyad dialog mellan arbetsmarknadens parter och 2008 års lag om arbetsmarknadens modernisering var att modernisera samrådet med arbetsmarknadens parter och ta itu med skiktningen på arbetsmarknaden. Sistnämnda lag införde särskilt ett nytt förfarande för att säga upp fasta avtal genom ömsesidig överenskommelse (rupture conventionnelle) vilket nu används allt mer.

(11)

År 2010 låg den franska arbetslösheten något över EU-genomsnittet och långtidsarbetslösheten är på uppgång (3,9 % år 2010 jämfört med 2,9 % år 2008). I detta sammanhang ska de offentliga arbetsförmedlingarna spela en viktig roll för att hjälpa de arbetslösa med att söka arbete. I Frankrike har den nya Pôle Emploi, en offentlig arbetsförmedling som en enda kontaktpunkt, hittills uppvisat blandade resultat. Under perioden 2009–2010 var dess huvudmål, mot bakgrund av krisen och det väsentligt ökande antalet arbetssökande, främst att slå samman de två redan existerande organisationerna. Utkontraktering av arbetsförmedling har hittills gett blandade resultat, med avseende på målen för Pôle Emploi att få människor i arbete. Samtidigt är resurserna på Pôle emploi för individanpassat stöd till arbetssökande fortfarande underdimensionerade (71 heltidsanställda per 10 000 arbetslösa, vilket är betydligt lägre än i vissa jämförbara länder).

(12)

Det senaste årtiondet har den franska bytesbalansen gradvis försämrats, vilket återspeglar minskningen av underskottet i handelsbalansen. Detta beror delvis på minskning av konkurrenskraften på löneområdet, sedan en enhetlig minimilön återinförts under perioden 2003–2005 (den tidigare reformen med 35 timmars arbetsvecka hade resulterat i fem olika miniminivåer). Vissa förbättringar har gjorts av indexeringssystemet, vilket dämpat höjningarna av minimilönen (en rådgivande oberoende expertkommitté har inrättats, diskretionära höjning har avskaffats). Som ett resultat av detta har andelen anställda med minimilön minskat väsentligt, vilket skapat bättre lönespridning. Jämfört med medellönen är dock den franska minimilönen fortfarande en av de högsta i EU, även om skattekilen är mycket lägre än för genomsnittlönen på grund av sänkta arbetsgivaravgifter.

(13)

På löneområdet är Frankrikes skattetryck och sociala avgiftsnivå bland de högsta i EU, medan skatten på konsumtion fortfarande är relativt låg. Miljöskatternas andel av BNP ligger också under EU-genomsnittet. En skatteomläggning, däribland exempelvis genom skatteväxling från arbete till konsumtion och miljö kommer sannolikt att få positiva effekter på sysselsättningen och för miljömålen.

(14)

I Frankrike är befrielser från skatter och socialförsäkringsavgifter (inklusive niches fiscales) mycket omfattande. För att kunna förstå och utnyttja systemets fördelar måste företag och hushåll dessutom investera mycket i rådgivning. Medan skatteutgifter används till att genomföra en viss ekonomisk politik, har det än så länge inte funnits någon systematisk utvärdering av om de eftersträvade målen har uppfyllts, även om man planerar att genomföra en utvärdering år 2011 i enlighet med lagen om planering av de offentliga finanserna för åren 2009-2012. Att målen för de offentliga utgifterna tidigare har kunnat ändras har för övrigt gjort att de franska myndigheterna formellt kunnat uppfylla gällande utgiftsregler, men ytterligare ändringar är inte längre möjliga vilket framgår av artikel 9 i lagen om planering av de offentliga finanserna för åren 2011-2014. En diskretionär ökning av skatteintäkterna (huvudsakligen genom en minskning av skatteutgifternas budgetbelastning) med cirka 0,75 % av BNP under perioden 2011–2013 planeras av de franska myndigheterna. Exakt vilka skatteutgifter som ska avskaffas har dock endast delvis preciserats från och med 2012.

(15)

Konkurrensen i detaljistledet hindras fortfarande av administrativa begränsningar för öppnandet av stormarknader och ett förbud mot återförsäljning under självkostnadspris. Inom tjänstesektorn finns det fortfarande konkurrenshinder inom flera reglerade yrken, som kunde åtgärdas antingen genom att se över etableringsvillkor eller genom att successivt avskaffa viss kvotering (numerus clausus) och dessa yrkens exklusiva rättigheter.

(16)

Frankrike svarar för flera åtaganden inom europluspakten. Inom finanspolitiken har Frankrike åtagit sig att snabbt genomföra 2010 års pensionsreform. För att stärka finanspolitikens hållbarhet kommer Frankrike också att ändra sin författning och införa bindande flerårig budgetplanering. För ökad sysselsättning övervägs olika åtgärder för en mer aktiv arbetsmarknadspolitik (exempelvis lärlingsutbildning för att underlätta skolungdomars inträde på arbetsmarknaden, utbyggd barnomsorg till 2012 för att öka kvinnors sysselsättningsgrad, förstärkning av de offentliga arbetsförmedlingarna för arbetssökande). Konkurrenskraftsåtgärderna är inriktade på att förbättra den högre utbildningen och främja forskning och utveckling (FoU) och innovation (investissements d'avenir) samt minska de administrativa bördorna genom ett omfattande program för administrativ förenkling. Dessa åtaganden avser tre av paktens fyra områden, dvs. finanssektorn berörs ej. Även om de vidtas på de största problemområdena, är många av dem (särskilt de som avser finanspolitisk styrning eller stöd till högre utbildning och FoU) bekräftelser av aktuell offentlig politik eller reformer. Reformprogrammet tycks inte vara helt tillräckligt för de makroekonomiska problemen på arbetsmarknaden eller med företagsklimatet. Dessutom finns det politisk osäkerhet kring den planerade författningsreformen. Åtagandena inom europluspakten har bedömts och beaktats i rekommendationerna.

(17)

Kommissionen har granskat stabilitetsprogrammet och det nationella reformprogrammet, inklusive Frankrikes åtaganden inom europluspakten. Den har inte bara beaktat programmens relevans för en hållbar finanspolitik och socioekonomisk politik i Frankrike, utan även i vilken utsträckning som EU:s regler och riktlinjer har iakttagits, mot bakgrund av behovet att stärka den övergripande ekonomiska styrningen i EU genom att framtida nationella beslut fattas med beaktande av synpunkter på EU-nivå. Mot denna bakgrund anser kommissionen att den finanspolitiska konsolideringsstrategin måste specificeras bättre från och med 2012 för att det alltför stora underskottet ska korrigeras senast 2013 och skulden fås att minska, såsom föreskrivs i artikel 11 i lagen om planering av de offentliga finanserna för åren 2011-2014. En skatteväxling från arbete till miljö och konsumtion och en rationalisering av skatteutgifter skulle främja finanspolitikens mål och miljömålen och förbättra företagsklimatet. Under 2011–2012 bör insatser inriktas på att anpassa lagstiftningen om anställningsskydd för att minska skiktningen på arbetsmarknaden och på att stärka de offentliga arbetsförmedlingarna för att kunna ge omfattande stöd till arbetssökande. Aktuell politik för dämpning av minimilönen bör fortsätta. Konkurrens bör främjas inom reglerade yrken och detaljhandeln.

(18)

Mot bakgrund av denna bedömning, och med beaktande av rådets rekommendation av den 2 december 2009 enligt artikel 126.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, har rådet granskat 2011 års uppdatering av Frankrikes stabilitetsprogram och dess ståndpunkt (3) avspeglas särskilt dess rekommendation (1) nedan. Rådet har granskat Frankrikes nationella reformprogram, med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 25 mars 2011.

1.

Säkerställa den rekommenderade finanspolitisk ansträngningen på drygt 1 % av BNP under perioden 2010–2013 och genomföra korrigeringen av det alltför stora underskottet till 2013 i linje med rådets rekommendationer inom ramen för förfarandet vid alltför stora underskott och på så sätt bringa den höga offentliga skuldkvoten att minska och säkerställa tillfredsställande framsteg mot målet på medellång sikt därefter. Närmare ange vilka motsvarande åtgärder som krävs för 2012 och därefter och använda extraordinära intäkter till att snabbare minska underskott och skulder enligt plan. Fortsätta se över pensionssystemets hållbarhet och vid behov vidta ytterligare åtgärder.

2.

Följande nationell praxis för samråd med arbetsmarknadens parter göra förnyade ansträngningar för att bekämpa arbetsmarknadens skiktning genom att se över vissa aspekter på lagstiftningen om anställningsskydd och samtidigt förbättra humankapitalet och övergångar uppåt. Se till att eventuell utveckling av minimilönen också främjar skapandet av nya arbetstillfällen, särskilt för ungdomar och lågutbildade.

3.

Främja tillgången till livslångt lärande för att behålla äldre arbetstagare i arbetslivet och stimulera återinträde på arbetsmarknaden. Föra en aktivare arbetsmarknadspolitik och vidta åtgärder för att förbättra den offentliga arbetsförmedlingens organisation, beslutsfattande och rutiner, för bättre och individanpassat stöd till dem som riskerar att bli långtidsarbetslösa.

4.

Öka skattesystemets effektivitet, bland annat genom en skatteväxling från arbete till miljö och konsumtion och genomföra den planerade minskningen av antalet undantag från skatter och sociala avgifter och av kostnaderna för dessa (inklusive niches fiscales).

5.

Vidta ytterligare åtgärder för att undanröja omotiverad reglering av hantverk och fri yrken, särskilt inom tjänstesektorn och detaljhandeln.

20.7.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 213/12

(1)

Europeiska rådet antog den 26 mars 2010 kommissionens förslag om att lansera en ny strategi för sysselsättning och tillväxt, Europa 2020. Strategin bygger på en utökad samordning av den ekonomiska politiken med inriktning på ett antal nyckelområden där åtgärder behövs för att stärka den hållbara tillväxten och konkurrenskraften inom EU.

(2)

Rådet antog den 13 juli 2010 en rekommendation om de allmänna riktlinjerna för medlemsstaternas och unionens ekonomiska politik (2010–2014) och den 21 oktober 2010 ett beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik (1), vilka tillsammans utgör de integrerade riktlinjerna. Medlemsstaterna uppmanades att beakta de integrerade riktlinjerna i sin nationella ekonomiska politik och sysselsättningspolitik.

(3)

Den 12 januari 2011 antog kommissionen den första årliga tillväxtöversikten, varigenom en ny era av ekonomisk styrning i EU och den första europeiska planeringsterminen för förhandsintegrerad politisk samordning inleddes, med förankring i Europa 2020-strategin.

(4)

Den 25 mars 2011 godkände Europeiska rådet prioriteringarna för budgetkonsolidering och strukturreformer (i linje med rådets slutsatser av den 15 februari och den 7 mars 2011 och med utgångspunkt i kommissionens årliga tillväxtöversikt). Det underströk behovet av att ge prioritet åt att sanera budgetarna och återställa den finanspolitiska hållbarheten, minska arbetslösheten genom arbetsmarknadsreformer och göra nya insatser för att öka tillväxten.

(5)

Grekland lade den 3 maj 2010 fram ett omfattande korrigeringsprogram som fick finansiellt stöd på 110 miljarder euro från medlemsstaterna i euroområdet och IMF. I det åtföljande samförståndsavtalet och dess successiva tillägg fastställs de villkor för den ekonomiska politiken som ligger till grund för utbetalningen av det finansiella stödet.

(6)

De viktigaste politiska villkoren har lagts fast i rådets beslut 2010/320/EU av den 10 maj 2010 (2), och dess senare ändringar (3), riktat till Grekland i syfte att förstärka och skärpa den finanspolitiska övervakningen samt förelägga Grekland att vidta de åtgärder för att minska underskottet som anses nödvändiga för att komma till rätta med situationen med ett alltför stort underskott enligt artiklarna 136 och 126.9 i fördraget.

(7)

Den 25 mars 2011 uppmanade Europeiska rådet också de medlemsstater som deltar i europluspakten att i tid lägga fram sina åtaganden så att de kan tas med i medlemsstaternas stabilitets- eller konvergensprogram och nationella reformprogram. Grekland förväntas lägga fram ett uppdaterat stabilitetsprogram och specifika åtaganden och åtgärder inom europluspakten för 2011 baserade på det uppdaterade ekonomiska saneringsprogrammet.

(8)

Under det senaste decenniet har Greklands tillväxt baserats på ohållbara drivkrafter: Konsumtion och investering i bostäder har åtföljts av stora reallöneökningar och snabb kreditexpansion; låga realräntor som hängde samman med införandet av euron och liberalisering av finansmarknaden har drivit på den snabba tillväxten. Sårbarhetsfaktorerna uppdagades i den globala krisen 2008–2009: ohållbar finanspolitik, delvis dold av otillförlitlig statistik och tillfälligt höga intäkter; oflexibla arbets- och produktmarknader; minskande konkurrenskraft och växande utlandsskuld. Banksektorn påverkades inte inledningsvis, men så småningom av den ekonomiska krisen och förtroendekrisen. Omfattningen av de offentliga finansernas försämring avslöjades sent på grund av allvarliga brister i Greklands system för redovisning och statistik. Detta ledde till att genomförandet av korrigerande åtgärder försenades. Till följd av ökad oro över Greklands finanspolitiska hållbarhet och allt större global riskovillighet, förvärrades marknadens inställning till Grekland kraftigt i början av 2010. I april 2010 begärde Grekland internationellt finansiellt stöd eftersom landet hade stora finansieringsbehov och inte fick tillgång till internationella kapitalmarknader.

(9)

Grekland åtog sig att genomföra det ekonomiska och finansiella korrigeringsprogrammet för att komma till rätta med finanspolitiska och externa obalanser och återskapa det kortsiktiga förtroendet. På medellång sikt skulle det lägga grunden för en tillväxtmodell som bygger mer på investering och export som stöd för tillväxt och sysselsättning. I saneringsprogrammet anges omfattande insatser på tre fronter: i) en påskyndad strategi för konsolidering av de offentliga finanserna, stödd av strukturella finanspolitiska åtgärder och bättre finanspolitisk kontroll, ii) strukturreformer inom arbets- och produktmarknaderna för att skapa konkurrenskraft och tillväxt, samt iii) insatser för att trygga bankväsendets stabilitet.

(10)

Kommissionen har bedömt utkastet till nationellt reformprogram. Den har beaktat inte bara dess relevans för en hållbar finanspolitik och socioekonomisk politik i Grekland utan även dess förenlighet med EU:s regler och riktlinjer, mot bakgrund av behovet att stärka den övergripande ekonomiska styrningen i EU genom att framtida nationella beslut fattas med beaktande av synpunkter på EU-nivå. I detta sammanhang betonar kommissionen vikten av att genomföra de planerade åtgärderna för att följa beslut 2010/230/EU.

20.7.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 213/14

20.7.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 213/16

1.

Även om ansvaret för beslut om ingående av monetära avtal med tredjeländer i sista hand vilar på EU-rådet skulle ECB inte uppmuntra utomeuropeiska länder och territorier som är knutna till medlemsstater i euroområdet att införa euron som sin officiella valuta. I Saint-Barthélemys fall har ECB inga invändningar mot det föreslagna beslutet, eftersom Saint-Barthélemy, som är en del av Frankrike, har använt euron sedan 1999. För att Frankrikes mål att Saint-Barthélemy ska kunna behålla euron efter den 1 januari 2012, då detta förvaltningsområde upphör att vara en del av EU:s territorium (2), ska bli verklighet krävs enligt EU:s lagstiftning en lösning som tar hänsyn till de förändrade omständigheterna. Ett monetärt avtal med Republiken Frankrike, som företrädare för Saint-Barthélemy, skulle mot denna bakgrund vara en tillfredsställande lösning, eftersom Frankrike att även i fortsättningen tillämpa på Saint-Barthélemy de EU-föreskrifter som krävs för att använda den gemensamma valutan inom följande områden: monetär lagstiftning och bank- och finansmarknadslagstiftning, åtgärder som är nödvändiga för att euron ska kunna användas, förhindrande av penningtvätt, förhindrande av bedrägeri och förfalskningar av sedlar och mynt, samt av andra betalningsmedel än sedlar och mynt, bestämmelser om medaljer och symboliska mynt, samt om krav på rapportering av statistik.

2.

ECB tolkar det förhandlingsmandat som beskrivs i det föreslagna beslutet som att detta monetära avtal, till skillnad från avtalen som ingåtts med tredjeländer som Furstendömet Monaco, Furstendömet Andorra, Republiken San Marino och Vatikanstaten, inte ger Saint-Barthélemy rätt att utge egna euromynt. ECB välkomnar detta, men anser att det av rättssäkerhetsskäl uttryckligen bör fastställas, åtminstone i ingressen till det föreslagna beslutet.

3.

ECB upprepar att alla överföringar, inbegripet särskilt ekonomiskt stöd till banker och andra finansinstitut som behövs för att upprätthålla eller återupprätta finansiell stabilitet i Saint-Barthélemy, ska bäras av den franska statskassan.

4.

ECB tolkar det som att alla uppgifter som ligger inom Eurosystemets kompetensområde, inbegripet penningpolitiska transaktioner och insamling av statistik, ska fullgöras av Banque de France via IEDOM (Institut d'Émission des Département D'Outre-mer).

5.

ECB tolkar det också som att avsikten med det monetära avtalet inte är att finansinstitut belägna i Saint-Barthélemy ska ha direkt tillgång till betalnings- och avvecklingssystem i euroområdet, utan att varje anslutning även i fortsättningen ska ske via respektive franska myndighet.

6.

Det är ECB:s fasta uppfattning att dess roll i förhandlingar om monetära avtal med utomeuropeiska länder och territorier bör vara exakt densamma som i förhandlingar om monetära avtal med tredjeländer. Det bör därför klart och tydligt fastställas i det föreslagna beslutet att ECB:s samtycke ska krävas angående frågor som omfattas av dess kompetensområde.

7.

ECB konstaterar att flera viktiga frågor inte tas upp i det föreslagna beslutet och att dessa måste hanteras på följande sätt:

I de fall där ECB rekommenderar att utkastet till beslut ska ändras anges de specifika förslagen i bilagan åtföljt av en förklaring.

20.7.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 213/21

20.7.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 213/23

20.7.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 213/24

20.7.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 213/27

1.

Kommissionen mottog den 13 juli 2011 en anmälan om en föreslagen koncentration enligt artikel 4 i rådets förordning (EG) nr 139/2004 (1), genom vilken företagen Bain Capital Investors, LLC (Bain Capital Investors, Förenta staterna) och OCM IMC Holdings, L.P., ytterst kontrollerade av Oaktree Capital Group, LLC (Oaktree, Förenta staterna), på det sätt som avses i artikel 3.1 b i EG:s koncentrationsförordning förvärvar gemensam kontroll över företaget International Market Centers, LP (IMC, Förenta staterna).

2.

De berörda företagen bedriver följande affärsverksamhet:

3.

Kommissionen har vid en preliminär granskning kommit fram till att den anmälda koncentrationen kan omfattas av EG:s koncentrationsförordning, dock med det förbehållet att ett slutligt beslut i denna fråga fattas senare. Det bör noteras att detta ärende kan komma att handläggas enligt ett förenklat förfarande, i enlighet med kommissionens tillkännagivande om ett förenklat förfarande för handläggning av vissa koncentrationer enligt EG:s koncentrationsförordning (2).

4.

Kommissionen uppmanar berörda tredje parter att till den lämna eventuella synpunkter på den föreslagna koncentrationen.

Synpunkterna ska ha kommit in till kommissionen senast tio dagar efter detta offentliggörande. Synpunkterna kan sändas till kommissionen per fax (+32 22964301), per e-post till COMP-MERGER-REGISTRY@ec.europa.eu eller per post, med angivande av referens COMP/M.6287 – Bain Capital/Oaktree/International Market Centers JV, till

20.7.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 213/28

1.

Kommissionen mottog den 12 juli 2011 en anmälan om en föreslagen koncentration enligt artikel 4 i rådets förordning (EG) nr 139/2004 (1), genom vilken företaget Thermo Fisher Scientific, Inc. (Thermo Fisher, Förenta staterna), på det sätt som avses i artikel 3.1 b i EG:s koncentrationsförordning förvärvar kontroll över företaget CB Diagnostics Holding AB, holdingbolag och ensam ägare till Phadia Holding AB (Phadia, Sverige) genom förvärv av aktier.

2.

De berörda företagen bedriver följande affärsverksamhet:

3.

Kommissionen har vid en preliminär granskning kommit fram till att den anmälda koncentrationen kan omfattas av EG:s koncentrationsförordning, dock med det förbehållet att ett slutligt beslut i denna fråga fattas senare.

4.

Kommissionen uppmanar berörda tredje parter att till den lämna eventuella synpunkter på den föreslagna koncentrationen.

Synpunkterna ska ha kommit in till kommissionen senast tio dagar efter detta offentliggörande. Synpunkterna kan sändas till kommissionen per fax (+32 22964301), per e-post till COMP-MERGER-REGISTRY@ec.europa.eu eller per post, med angivande av referens COMP/M.6293 – Thermo Fisher/Phadia, till: