1.12.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 324/1

—

Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 16 november 2005 omfilmarvet och konkurrenskraften i därtill kopplade branscher (1) (rekommendationen om filmarvet) understryker att biograffilmer är ett viktigt uttryck för de europeiska kulturernas rikedom och mångfald och utgör ett kulturarv som måste bevaras för framtida generationer,

—

frågans politiska bakgrund i enlighet med bilagan till dessa slutsatser,

—

meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén, En digital agenda för Europa  (2), och KONSTATERAR i synnerhet att en mer utbredd och effektivare användning av digitalteknik skulle ge européerna en bättre livskvalitet genom nya kommunikationsmöjligheter och bättre tillgång till kulturellt innehåll,

—

institutionerna för bevarande av filmarvet samtidigt står inför den analoga erans fortfarande aktuella utmaningar och den digitala erans nya utmaningar,

—

den ständiga utvecklingen av tekniken och medlen för spridning och utnyttjande av kulturinnehållet kan ha en inverkan på de traditionella begreppen film, filmkonst och kulturarv,

—

den digitala miljön gör det möjligt att göra filmarvet mer tillgängligt för filmskapare, yrkesverksamma inom filmbranschen, forskare, skolor och medborgare i allmänhet, oberoende av gränserna, och att den på så sätt gör det möjligt att utveckla skaparförmågan, öka kulturutbytet och utvidga tillgången till den kulturella och språkliga mångfalden i Europeiska unionen,

—

den digitala eran också ger upphov till nya frågor angående insamling, visning och långsiktigt bevarande av digitala kopior av analogt material och material av digitalt ursprung,

—

digitaliseringen av analogt material är komplex och dyrbar och tar lång tid, vilket innebär att prioriteringar måste fastställas, varvid särskild hänsyn måste tas till materialets värde och riskerna för skador,

—

den rättsliga ramen för immateriella rättigheter och dess tillämpning på avtalsområdet bör garantera tillräcklig rättslig säkerhet för att institutioner för bevarande av filmarvet ska kunna utföra sina uppdrag av allmänt intresse, i synnerhet bevarande och restaurering av deponerade verk samt om lämpligt tillhandahållande av tillgång till dessa verk för kultur- och utbildningsändamål,

—

de politiska beslutsfattarna, de berörda parterna och mer allmänt medborgarna behöver göras mer medvetna om de väsentliga behoven av insamling, restaurering och bevarande av filmarvet, inbegripet det digitala materialet,

—

det behövs en förbättring av medieutbildningen och yrkesutbildningen i samband med utvecklingen av användningen av ny teknik inom institutioner för bevarande av filmarvet,

—

bevarandet av de ursprungliga lagringsmedierna fortfarande är grundläggande, trots processen för digitalisering av filmarvet, och att det är viktigt att det finns laboratorier i stånd att restaurera och kopiera analogt material,

—

material som är förbundet med film utgör en värdefull del av filmarvet,

—

sitt engagemang för att aktivt stödja institutionerna för bevarande av filmarvet i alla deras uppgifter, särskilt i samband med utvecklingen mot en digital miljö,

—

den komplementära roll som offentlig-privata partnerskap kan spela vid utförandet av dessa institutioners uppgifter, i synnerhet genom att för kultur- och utbildningsändamål underlätta en omfattande tillgång till deponerade verk för allmänheten, med iakttagande av bestämmelserna om immateriella rättigheter,

—

kommissionens första (3) och andra (4) rapport om genomförandet av rekommendationen om filmarvet,

—

ramavtalet mellan International Federation of Film Producers' Associations (FIAPF) och Association of European Film Libraries/Cinémathèques (ACE) om frivillig deponering av filmer i arkiv för bevarande (5),

—

kommissionens avsikt att före utgången av 2010 lägga fram ett förslag till direktiv om verk av okända upphovsmän, i enlighet med meddelandet En digital agenda för Europa,

—

anpassa de befintliga instrumenten om obligatorisk – lagstadgad eller avtalsenlig – deponering av biograffilmer som utgör en del av deras audiovisuella arv och därvid ta hänsyn till övergången till digital produktion och distribution och säkerställa korrekt tillämpning av dessa instrument,

—

främja frivillig deponering av filmer och utnyttjande av ramavtalet mellan International Federation of Film Producers' Associations (FIAPF) och Association of European Film Libraries/Cinémathèques (ACE) om frivillig deponering av filmer i arkiv för bevarande,

—

ta hänsyn till filmarvet när de utformar sin kulturpolitik,

—

se till att bevarandet av filmarvet beaktas inom den nationella eller regionala filmpolitiken, i synnerhet genom att

—

med iakttagande av bestämmelserna om immateriella rättigheter underlätta spridning och främjande av filmarvet, genom bland annat

—

intensifiera ansträngningarna att digitalisera filmarvet och förbättra dess tillgänglighet, i synnerhet via Europeana, i överensstämmelse med principerna för den digitala agendan för Europa,

—

sträva efter att utveckla utbildningen och yrkesutbildningen på filmarkivområdet, t.ex. genom att ta med specialkurser i utbildnings- och yrkesutbildningssystemen och genom att intensifiera det tillfälliga utbytet av yrkesutövare mellan institutioner för bevarande av filmarvet i fortbildningssyfte,

—

fastställa politik för långsiktigt bevarande av digitala kopior av analogt filmmaterial och av filmmaterial av digitalt ursprung i enlighet med kommissionens rekommendation av den 24 augusti 2006, Kulturellt innehåll – digitalisering, elektronisk tillgång och digitalt bevarande  (7), och med rådets slutsatser av den 13 november 2006 om denna fråga (8),

—

fortsätta samarbetet och utbytet av god praxis på detta område,

—

fortsätta att undersöka hur de institutioner som ansvarar för bevarande av filmarvet kan garanteras en tillräcklig rättslig säkerhet vad gäller immateriella rättigheter, så att det blir lättare för dem att utföra sina uppdrag av allmänt intresse,

—

fortsätta utbytet av erfarenheter och god praxis inom den filmexpertgrupp som har inrättats av kommissionen (9) och rapportera till rådet om framstegen,

—

fortsätta att stödja forskning på områdena långsiktigt bevarande av digitalt material och tillgång till detta digitala material i en flerspråkig miljö, i synnerhet avseende digitala lagringsmediers och dataformats livslängd,

—

inom ramen för det pågående arbetet med verk av okända upphovsmän behandla de frågor som ställs i den audiovisuella sektorn,

—

främja tillämpningen av europeiska standarder för filmbasernas driftskompatibilitet (10) och vid behov fastställa gemensamma normer för deponering av digitalfiler vid de nationella institutionerna för bevarande av filmarvet,

—

i detalj studera de utmaningar och möjligheter som den digitala eran innebär för de institutioner som ansvarar för bevarande av filmarvet,

—

stödja dessa institutioners åtgärder för att svara på dessa utmaningar och möjligheter, särskilt genom att göra samlingarna mer tillgängliga med hjälp av ny teknik.

1.12.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 324/5

1.

Den 12 november 2002 godkände rådet en resolution om främjande av ett närmare europeiskt samarbete i fråga om yrkesutbildning (1), som därefter låg till grund för den förklaring som utbildningsministrarna i EU-medlemsstaterna, Efta- och EES-länderna och kandidatländerna samt kommissionen och de europeiska arbetsmarknadsparterna antog vid sitt möte i Köpenhamn den 29–30 november 2002 som en strategi för att förbättra yrkesutbildningens resultat, kvalitet och attraktivitet, vanligen kallad ”Köpenhamnsprocessen”.

2.

I Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 18 december 2006 om nyckelkompetenser för livslångt lärande (2) rekommenderas medlemsstaterna att utveckla tillhandahållandet av nyckelkompetenser för alla som en del av strategierna för livslångt lärande, för att alla ungdomar ska få möjligheter att utveckla sådana kompetenser till en nivå som utgör en tillräcklig grund för vidareutbildning och arbetsliv.

3.

I rådets resolution av den 15 november 2007 om ny kompetens för nya arbetstillfällen (3) betonades nödvändigheten av att förutse framtida kompetensbehov för att göra människor rustade för nya arbeten inom kunskapssamhället genom åtgärder som syftar till att matcha kunskaper, färdigheter och kompetensnivå med näringslivets behov och att förebygga potentiella brister.

4.

I rådets slutsatser av den 22 maj 2008 om vuxenutbildning erkändes den viktiga roll som vuxenutbildningen kan spela när det gäller att uppnå målen i Lissabonstrategin genom att främja social sammanhållning, ge medborgarna de färdigheter som krävs för att hitta nya arbetstillfällen och hjälpa Europa att bättre möta globaliseringens utmaningar, och medlemsstaterna uppmanades att inleda arbetet med ett antal särskilda åtgärder i samband med vuxenutbildning (4).

5.

I rådets slutsatser av den 21 november 2008 om rörlighet för ungdomar (5) uppmanades medlemsstaterna att ge alla ungdomar möjlighet att delta i ett rörlighetsprogram och att öka möjligheterna till rörlighet i samband med yrkesutbildning.

6.

I resolutionen från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet den 21 november 2008, om ”Bättre integrering av livslång vägledning i strategierna för livslångt lärande” (6) framhölls behovet av att hjälpa enskilda människor att kartlägga sina befintliga färdigheter och att ange de utbildningsmål som krävs för att förbättra sina karriärmöjligheter.

7.

I slutsatserna av den 12 maj 2009 från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet (7), om förstärkta partnerskap mellan utbildningsinstitutioner och arbetsmarknadens parter, särskilt arbetsgivare, inom ramen för livslångt lärande uppmanades medlemsstaterna att aktivt främja sådana partnerskap.

8.

I rådets slutsatser av den 12 maj 2009 om en strategisk ram för europeiskt utbildningssamarbete (”Utbildning 2020”) (8) fastställdes ett sådant samarbete för perioden fram till 2020 inom en ram som omfattar all utbildning och yrkesutbildning ur ett perspektiv av livslångt lärande.

9.

I sina slutsatser av den 25–26 mars 2010 och den 17 juni 2010 (9) fastställde Europeiska rådet två överordnade mål för utbildning i samband med Europa 2020-strategin. Europeiska rådet uppmanade också kommissionen att lägga fram de åtgärder som krävs på EU-nivå för att genomföra strategin, särskilt genom en rad huvudinitiativ.

10.

I rådets slutsatser av den 11 maj 2010 om kompetens till stöd för livslångt lärande och initiativet om ny kompetens för nya arbetstillfällen (10) uppmanades medlemsstaterna att ytterligare anstränga sig för stöd till förvärvande, aktualisering och vidareutveckling av hela uppsättningen nyckelkompetenser inom yrkes- och vuxenutbildning samt till att främja grundläggande utbildning och fortbildning för alla lärare och utbildare inom yrkesutbildning, bl.a. för att förbereda dem för de nya roller som det kompetensbaserade tillvägagångssättet innebär.

11.

I rådets slutsatser av den 10–11 maj 2010 om utbildningens sociala dimension (11) uppmanades medlemsstaterna att stärka förvärvandet av nyckelkompetenser genom utbildningsvägar och program inom yrkesutbildningen och att bättre tillgodose missgynnade studerandes behov,

1.

såväl grundläggande yrkesutbildning som yrkesinriktad fortbildning har det dubbla målet att bidra till anställbarhet och ekonomisk tillväxt samt att möta större utmaningar i samhället, i synnerhet främja social sammanhållning; båda bör erbjuda ungdomar och vuxna attraktiva och utmanande karriärmöjligheter och i lika utsträckning rikta sig till kvinnor och män, till människor med stor potential och till människor som av olika skäl riskerar att utestängas från arbetsmarknaden,

2.

den framtida europeiska arbetsmarknaden kommer samtidigt att ställas inför en åldrande befolkning och en krympande andel ungdomar som påbörjar grundutbildnings- och yrkesutbildningssystem och kommer in på arbetsmarknader och kommer samtidigt att tvingas möta utmaningar i form av en fortgående teknisk utveckling och föränderliga ekonomiska krav, och till följd härav kommer vuxna människor – i synnerhet äldre arbetstagare – att i allt högre grad tvingas uppdatera och bredda sina färdigheter och sin kompetens genom fortlöpande yrkesutbildning,

3.

den nuvarande ekonomiska nedgången kan få allvarliga konsekvenser för investeringar i yrkesutbildning; på grund av budgetbegränsningar krävs det innovativa lösningar för att säkerställa hållbar finansiering av yrkesutbildning och se till att resurserna fördelas effektivt och rättvist,

4.

bristande överensstämmelse mellan kompetens och behov kan vara till hinder för produktivitet, tillväxt och konkurrenskraft; det är nödvändigt att förutse kompetensbehov och brister på alla kvalifikationsnivåer samt att praktiskt omsätta resultaten i politiska åtgärder i syfte att bättre matcha tillhandahållandet av yrkesutbildning och ekonomins, medborgarnas och samhällets behov i stort,

5.

yrkesutbildningens utformning är ett gemensamt ansvar för nationella regeringar, arbetsmarknadens parter, arbetsgivare och andra berörda aktörer, t.ex. sektorsorganisationer, tillhandahållare av yrkesutbildning, lärare, utbildare och de studerande, eftersom alla har ett ömsesidigt intresse av närmare samarbete,

6.

i den europeiska och den nationella politiken bör det framhållas att det i kunskapssamhället är minst lika viktigt med yrkesfärdigheter och yrkeskompetens som med akademiska kunskaper och kompetens,

7.

med hänsyn till yrkesutbildningens roll för de europeiska samhällena och ekonomierna är det av avgörande betydelse att upprätthålla och vidareutveckla spetskompetens inom yrkesbildningen; yrkesutbildning av världsklass är av största vikt för att upprätthålla Europas ställning som världens största exportör av industriprodukter; en högpresterande yrkesutbildningssektor är också mycket viktig för att upprätthålla Europas sociala välfärdsmodell,

I.

En övergripande syn på yrkesutbildning 2020.

II.

Strategiska mål för perioden 2011–2010 tillsammans med en rad stödjande övergripande mål.

III.

De bakomliggande principerna för styrning och egenansvar för Köpenhamnsprocessen.

IV.

Kortfristiga mål för de första fyra åren (2011–2014),

—

Attraktiv och inkluderande yrkesutbildning (både grundläggande yrkesutbildning och yrkesinriktad fortbildning) med högkvalificerade lärare och utbildare, innovativa inlärningsmetoder, högkvalitativ infrastruktur i lokaler av hög kvalitet, stor arbetsmarknadsrelevans och möjligheter till vidareutbildning.

—

Grundläggande yrkesutbildning av hög kvalitet som studerande, föräldrar och samhället i stort kan se som ett lockande alternativ som är likvärdigt allmän utbildning. Den grundläggande yrkesutbildningen bör ge de studerande såväl nyckelkompetenser som särskilda yrkesfärdigheter.

—

Lättillgänglig, karriärorienterad och yrkesinriktad fortbildning för anställda, arbetsgivare, egenföretagare och arbetslösa, vilken underlättar både kompetensutveckling och karriärbyte.

—

Flexibla system för yrkesutbildning som grundar sig på en strategi för erkännande av studieresultat och stöder flexibla utbildningsvägar, vilka möjliggör byte mellan de olika undersystemen för utbildning (grundläggande skolgång, yrkesutbildning, högre utbildning, vuxenutbildning) och tillgodoser validering av icke-formellt och informellt lärande, inbegripet kompetens som förvärvats på arbetsplatsen.

—

Ett europeiskt utbildningsområde med öppna kvalifikationssystem som möjliggör överföring och ackumulering av studieresultat samt erkännande av kvalifikationer och behörighet och som ökar den gränsöverskridande rörligheten.

—

Väsentligt ökade möjligheter till rörlighet över gränserna för studerande och yrkesfolk inom yrkesutbildningen.

—

Lättillgänglig och högkvalitativ livslång information, vägledning och rådgivning, som bildar en enhetlig ram och ger de europeiska medborgarna möjlighet att fatta välavvägda beslut och hantera sin utbildning och yrkeskarriär utanför de traditionella könsrollerna.

a)

Höja kvaliteten på den grundläggande yrkesutbildningen (se även 1.2 nedan) genom att förbättra kvaliteten på lärare, utbildare och skolledare samt deras kompetens, införa flexibla övergångar mellan alla utbildningsnivåer och öka allmänhetens medvetenhet om de möjligheter som yrkesutbildning erbjuder. Detta är särskilt viktigt i medlemsstater där yrkesutbildning tenderar att undervärderas.

b)

Uppmuntra praktisk verksamhet och tillhandahållande av högkvalitativ information and vägledning som gör det möjligt för unga elever i obligatorisk skolgång, och för deras föräldrar, att få kännedom om olika fackområden och karriärmöjligheter.

c)

Säkerställa att nyckelkompetenser integreras i läroplanen för den grundläggande yrkesutbildningen och ta fram adekvata bedömningsmedel.

d)

Anordna utbildning och undervisning som främjar yrkesplanering inom den grundläggande yrkesutbildningen.

e)

Ge studerande i den grundläggande yrkesutbildningen tillgång till lämplig och aktuell teknisk utrustning, undervisningsmateriel och infrastruktur. Tillhandahållarna av yrkesutbildning bör överväga att dela kostnader och utrustning sinsemellan och i samarbete med företag. Praktikbaserad inlärning vid företag med relevant infrastruktur bör också främjas.

f)

Med hjälp av nationella kontrollsystem följa upp de utexaminerade yrkeselevernas övergång till arbetsmarknaden eller till fortsatt utbildning och vidareutbildning.

a)

Högkvalitativt tillhandahållande av yrkesutbildning är en förutsättning för dess attraktivitet. För att garantera förbättrad kvalitet, ökad öppenhet, ömsesidigt förtroende, rörlighet för arbetstagare och studerande samt livslångt lärande bör medlemsstaterna inrätta system ramar för kvalitetssäkring i enlighet med rekommendationen i den europeiska referensramen för kvalitetssäkring av yrkesutbildning.

b)

Medlemsstaterna bör – senast 2015 – på nationell nivå inrätta en allmän kvalitetssäkringsram för tillhandahållare av yrkesutbildning, vilken också ska tillämpas på tillhörande praktiktjänstgöringar och är förenlig med den europeiska referensramen för kvalitetssäkring av yrkesutbildning.

a)

Medlemsstaterna bör förbättra den grundläggande utbildningen och vidareutbildningen för lärare, utbildare, mentorer och rådgivare genom att erbjuda flexibel utbildning och investeringar. Den åldrande europeiska lärar- och utbildarkåren samt förändrade arbetsmarknader och arbetsmiljöer gör, tillsammans med nödvändigheten av att locka till sig de som är bäst lämpade att undervisa, detta mål ännu viktigare. Lärare och utbildare bör uppmuntras att praktisera vid företag.

b)

Medlemsstaterna bör samarbeta med att ringa in bästa praxis och vägledande principer för hur man ska förändra kompetensen och profilen bland lärare och utbildare inom yrkesutbildningen. Detta skulle kunna göras med stöd av Europeiska kommissionen och Cedefop i samarbete med dess nätverk för yrkeslärare och yrkesutbildare.

a)

Medlemsstaternas myndigheter (på nationell, regional eller lokal nivå) bör skapa möjligheter till förstärkt samarbete mellan skolor och företag för att förbättra dels lärarnas kunskaper om arbetspraxis dels utbildarnas allmänna pedagogiska färdigheter ock kompetens.

b)

Medlemsstaterna bör främja partnerskap mellan arbetsmarknadens parter, företag, tillhandahållare av utbildning, arbetsförmedlingar, offentliga myndigheter, forskningsorganisationer och andra berörda aktörer i syfte att sörja för en bättre information om arbetsmarknadens behov samt en bättre avpassning mellan dessa och utvecklingen av kunskaper, färdigheter och kompetens. Arbetsgivare och arbetsmarknadens parter bör försöka att tydligt fastställa vilken kompetens och vilka kvalifikationer de behöver på såväl kort som lång sikt och inom vilka sektorer. Man bör fortsätta att utveckla gemensamma formuleringar (18) i syfte att bygga broar mellan utbildningsvärlden och arbetslivet och dessa bör vara förenliga med andra EU-instrument, t.ex. den europeiska ramen för kvalifikationer.

c)

Läroplanerna inom yrkesutbildningen bör i högre grad vara lyhörda för arbetsmarknadens behov. Denna fråga bör tas upp i modeller för samarbete med företag eller branschorganisationer och ge yrkesutbildningsinstitutionerna information om såväl anställbarheten som sysselsättningsgraden för dem som utexaminerats från yrkesutbildningar.

d)

För att förbättra yrkesutbildningens kvalitet och relevans bör medlemsstaterna, särskilt tillhandahållarna av yrkesutbildning, använda sig av information från vägledningstjänster om utexaminerade yrkeselevers övergång till arbetsmarknaden eller till fortsatt utbildning.

e)

Inlärning som grundar sig på praktiskt arbete i partnerskap med företag och icke-vinstdrivande organisationer bör ingå i alla grundläggande yrkesutbildningskurser.

f)

Medlemsstaterna bör stödja utvecklingen av lärlingsliknande slag av utbildning och informera om detta.

a)

Aktivt uppmuntra människor till att delta samt, i fråga om tillhandahållare av yrkesutbildning, till att öka sitt engagemang för fortbildning, med särskild inriktning på människor som står inför omställningar på arbetsmarknaden (t.ex. arbetstagare med osäkra arbetsförhållanden och arbetslösa) och på missgynnade grupper.

b)

Upprätta en lämplig ram som syftar till att uppmuntra företagen att fortsätta att investera i utvecklingen av mänskliga resurser och i fortbildning.

c)

Uppmuntra flexibla utbildningsarrangemang (e-lärande, kvällskurser, utbildning under arbetstid osv.) för att främja tillgång till utbildning i olika livssituationer och anpassa utbildningen till olika behov. Fortbildning bör omfatta alla typer av lärande, inbegripet utbildning inom företag och arbetsbaserad utbildning, och den bör vara lika tillgänglig för kvinnor och män.

d)

Uppmuntra utbildningsinstitutioner och arbetsgivare till samverkan, framför allt i fråga om utbildning för det stora antalet lågutbildade arbetstagare med högst lägre sekundärutbildning som kommer att dra nytta av att grundläggande färdigheter byggs in i yrkesutbildningen.

e)

Senast 2015 börja utforma nationella förfaranden för erkännande och validering av icke-formellt och informellt lärande på underbyggnad av nationella kvalifikationsramar, i förekommande fall. Dessa förfaranden bör inriktas på kunskap, färdigheter och kompetens, oavsett hur dessa har tillägnats (t.ex. omfattande vuxenutbildning, yrkesutbildning, arbetserfarenhet och frivilligarbete). Större hänsyn bör också tas till kunskaper, färdigheter och kompetens som inte nödvändigtvis leder till fullt formella kvalifikationer. Ett nära samarbete på andra politikområden (t.ex. ungdom, sport, kultur, socialpolitik och sysselsättning) är viktigt i detta sammanhang.

f)

Vidta särskilda åtgärder för att stärka deltagandet i yrkesinriktad fortbildning för människor som står inför omställningar på arbetsmarknaden och grupper med lågt deltagande i yrkesutbildning, t.ex. kvinnor, lågutbildade och äldre arbetstagare. Medlemsstaterna bör särskilt försöka att genom investeringar i högre grad anpassa antalet lågutbildade mellan 25–64 år som deltar i livslångt lärande till det genomsnittliga deltagandet i den åldersgruppen.

a)

Underlätta övergången från utbildning till arbete och mellan arbetstillfällen genom att tillhandahålla integrerade vägledningstjänster (arbetsförmedlingar och rådgivningstjänster) och karriärmöjligheter för både ungdomar och vuxna. Det är synnerligen viktigt att de berörda tjänsteleverantörerna lätt och objektivt kan utbyta information och utveckla kvaliteten på vägledningen.

b)

Utveckla eller upprätthålla eftergymnasial yrkesutbildning/yrkesutbildning på högre nivåer (nivå 5 eller högre) inom den europeiska ramen för kvalifikationer, i förekommande fall, och bidra till att uppnå EU:s överordnade mål på 40 % med högre eller motsvarande utbildning.

c)

Främja flexibla övergångar mellan yrkesutbildning, allmän utbildning och högre utbildning och öka möjligheten att byta mellan olika utbildningssystem genom att stärka kopplingarna mellan dessa. För att uppnå detta mål samt ett större deltagande i livslångt lärande bör medlemsstaterna påskynda inrättandet och tillämpningen av nationella kvalifikationsramar grundade på läranderesultat.

d)

Kommissionen och medlemsstaterna bör eftersträva ökad enhetlighet mellan de båda europeiska meritsystemen – Ecvet och ECTS.

a)

Ekonomisk globalisering uppmuntrar arbetsgivare, arbetstagare och egenföretagare att utvidga sin räckvidd utanför det egna landets gränser.

Tillhandahållarna av yrkesutbildning bör stödja dem i denna process genom att ge undervisningens innehåll en internationell dimension och genom att upprätta internationella nätverk med partnerinstitutioner.

b)

Medlemsstaterna bör – genom incitament, finansieringsprogram (inbegripet användning av de europeiska strukturfonderna) och spridning av bästa praxis – uppmuntra lokala och regionala myndigheter samt tillhandahållare av yrkesutbildning att utveckla strategier för gränsöverskridande samarbete på området yrkesutbildning i syfte att främja större rörlighet för elever, lärare och utbildare och annan utbildningspersonal. Medlemsstaterna bör främja yrkesutbildning som möjliggör, uppmuntrar och helst integrerar rörlighetsperioder som inbegriper praktik i utlandet.

c)

Medlemsstaterna bör systematiskt använda och främja europeiska verktyg för öppenhet, t.ex. den europeiska ramen för kvalifikationer, Ecvet och Europass, för att främja gränsöverskridande rörlighet.

d)

Medlemsstaterna bör främja tillfällen till språkinlärning för såväl studerande som lärare inom yrkesutbildningen och tillhandahållandet av språkträning anpassad till yrkesutbildningens särskilda behov, med särskilt tonvikt på den betydelse som utländska språk har för gränsöverskridande yrkesutbildningssamarbete och för internationell rörlighet.

a)

Medlemsstaterna bör aktivt uppmuntra tillhandahållare av yrkesutbildning att samarbeta med innovativa företag, designcentrum, kultursektorn och högre utbildningsinstitutioner för att utforma ”partnerskap i kunskap”. Detta bör hjälpa dem att få värdefull insyn i ny utveckling och i nya kompetensbehov och att utveckla yrkesskicklighet och innovation. Sådana partnerskap kan också vara till nytta när det gäller att införa erfarenhetsbaserade utbildningsmetoder, uppmuntra experiment och anpassa läroplaner.

b)

IKT bör användas för att maximera tillgången till utbildning och främja aktivt lärande och för att utveckla nya metoder i såväl arbets- som skolbaserad yrkesutbildning.

c)

Medlemsstaterna bör, i nära samarbete med arbetsgivare, tillhandahållare av yrkesutbildning, och nationella stödtjänster för företag, stödja initiativ som syftar till att främja entreprenörskap inom såväl grundläggande yrkesutbildning som yrkesinriktad fortbildning. För att uppnå detta bör de uppmuntra tillhandahållande av adekvat finansiering – t.ex. för undervisningsmaterial, stödverktyg och inrättandet av miniföretag av studerande – och eftersträva ett ökat samarbete på regional nivå.

d)

Medlemsstaterna bör stödja nyetablerade och framtida företagare genom att uppmuntra dem som utexaminerats från yrkesutbildning till företagsetablering och genom att främja unga företagares rörlighet i utbildningssyfte.

a)

garantera att grundläggande yrkesutbildning ger studerande både särskild yrkeskompetens och bredare nyckelkompetens, inbegripet övergripande kompetens som ger dem möjlighet att fortsätta med ytterligare utbildning (inom yrkesutbildningen eller den högre utbildningen), och stödja yrkesval, deltagande i och omställningar på arbetsmarknaden; den kunskap, de färdigheter och den kompetens som människor erhåller inom yrkesutbildning bör ge dem möjlighet att styra sina yrkesbanor och ta aktiv del i samhället,

b)

se till att systemen för vuxenutbildning främjar förvärvande och vidareutveckling av nyckelkompetenser; detta kan ske i samarbete med tillhandahållare av yrkesutbildning, lokala samhällen, civila samhällsorganisationer osv.,

c)

maximera yrkesutbildningens bidrag för att minska procentandelen elever som lämnar skolan i förtid till mindre än 10 % genom en kombination av såväl förebyggande som korrigerande åtgärder; detta kan göras genom t.ex. arbetsmarknadsrelevant yrkesutbildning, ökad arbetsbaserad inlärning och praktik, flexibla vägar, effektiv vägledning och rådgivning, samt genom innehåll för studerande och metoder som erkänner ungdomars livsstil och intressen, samtidigt som höga kvalitetsstandarder för yrkesutbildningen upprätthålls,

d)

vidta lämpliga åtgärder för att garantera tillträde på samma villkor, särskilt för enskilda och grupper som riskerar att uteslutas, i synnerhet lågutbildade och outbildade, människor med särskilda behov eller från missgynnad bakgrund samt äldre arbetstagare; sådana gruppers deltagande i yrkesutbildning bör underlättas och uppmuntras med ekonomiska och andra medel samt genom validering av icke-formellt och informellt lärande och tillhandahållande av flexibla möjligheter,

e)

främja aktivt medborgarskap inom yrkesutbildningen, t.ex. genom att uppmuntra partnerskap mellan tillhandahållare av yrkesutbildning och medborgerliga samhällsorganisationer eller genom att främja studeranderepresentation vid yrkesutbildningsinstitutioner i enlighet med nationell lagstiftning och praxis. Ett sådant främjande kan bidra till validering av färdigheter och kompetenser som erhållits genom frivilligarbete.

—

Medlemsstaterna bör engagera sig kraftfullt för att genomföra Köpenhamnsprocessens prioriteringar inom ramen för Europa 2020-strategins nationella reformprogram.

—

Rapporteringen enligt Köpenhamnsprocessen bör inlemmas i den som anges i den strategiska ramen för Utbildning 2020. Detta kommer att vara det effektivaste sättet för att bidra till rapportering om Europa 2020-strategin och öka yrkesutbildningens synlighet i fråga om livslångt lärande.

—

Samarbetet på området yrkesutbildning bör intensifieras. Den öppna samordningsmetoden bör även fortsättningsvis utgöra den huvudsakliga mekanismen för detta samarbete. ”Peer learning” och innovativa projekt bör vara sätt att stödja utvecklingen av nationell politik.

—

Generaldirektörerna för yrkesutbildning, de europeiska arbetsmarknadsparterna och rådgivande kommittén för yrkesutbildning bör fortsätta att aktivt delta i styrningen av Köpenhamnsprocessen.

—

Cedefop och Europeiska yrkesutbildningsstiftelsen bör fortsätta att stödja policyutvecklingen och genomförandet, rapportera om de framsteg som på kort sikt görs mot de strategiska målen och resultaten samt lämna uppgifter om politiskt beslutsfattande på området yrkesutbildning.

—

I syfte att främja ovannämnda mål bör organisationer för tillhandahållande av yrkesutbildning uppmuntras till att samarbeta på europeisk nivå.

—

Politiska dialoger och utbyte av erfarenheter med våra globala partner kan hjälpa oss att möta nuvarande och kommande utmaningar. Man bör förstärka utbytena och samarbetet med potentiella kandidatländer och grannländer som stöds av Europeiska yrkesutbildningsstiftelsen samt med internationella organisationer, särskilt OECD, Europarådet, Internationella arbetsorganisationen och Unesco. Alla medlemsstater bör garanteras rätt att delta i dessa verksamheter.

—

För att underlätta de nationella regeringarnas och arbetsmarknadsparternas regelbundna lägesrapportering bör man upprätta en förteckning över kortfristiga mål.

a)

Verksamhet för att främja yrkesutbildningens attraktionskraft och höga kvalitet, vilken kan inbegripa kampanjer och färdighetstävlingar.

b)

Understödjande verksamhet som möjliggör för unga elever i obligatorisk skolgång att få kännedom om yrkesgrupper och karriärmöjligheter.

—

Policydokument om den roll som hög yrkeskompetens har för smart och hållbar tillväxt.

—

Övervägande av europeiskt stöd till PR-kampanjer för yrkesutbildning, vilket inbegriper en Eurobarometer om yrkesutbildningens attraktionskraft.

—

Uppmuntran till färdighetstävlingar på europeisk och/eller global nivå.

a)

Adekvata åtgärder för att tillämpa rekommendationen i den europeiska referensramen för kvalitetssäkring av yrkesutbildning samt framsteg mot nationella ramar för kvalitetssäkring av yrkesutbildningen.

b)

Säkerställande i förekommande fall av att nyckelkompetenser och yrkesplanering på ett adekvat sätt integreras i kursplaner för grundläggande yrkesutbildning samt att dessa kan förvärvas genom utbildningsmöjligheter inom yrkesinriktad fortbildning.

c)

Regeringar, arbetsmarknadens parter och tillhandahållare av yrkesutbildning bör vidta nödvändiga åtgärder för att

d)

Fortsätta arbetet med att inrätta uppföljningssystem för övergången från utbildning till arbete.

—

Vägledning och tekniskt stöd till genomförandet av den europeiska referensramen för kvalitetssäkring av yrkesutbildning.

—

Översyn 2013 av genomförandet av den europeiska referensramen för kvalitetssäkring av yrkesutbildning på nationell nivå.

—

Tematiskt nätverkssamarbete med kvalitetssäkringsprojekt inom Leonardo da Vinci-programmet.

—

En handbok om/en studie av framgångsrika modeller för arbetsplatsbaserad utbildning (med underlag från Cedefop).

—

Förstärkt framförhållning i fråga om utvecklingen av färdigheter och kompetens, särskilt genom färdighetsprognoser (Cedefop) samt genom inrättandet av så kallade europeiska färdighetsråd.

—

Framtagning av gemensamma formuleringar i syfte att bygga broar mellan utbildningsvärlden och arbetslivet (Esco), i överensstämmelse med andra EU-instrument, t.ex. den europeiska ramen för kvalifikationer.

—

Övervägande av ett riktmärke för EU i fråga om anställbarhet på grundval av ett förslag från kommissionen.

—

Arbete med bästa praxis och vägledande principer med tanke på den föränderliga profilen för lärare och utbildare inom yrkesutbildningen (tillsammans med Cedefop).

a)

En översyn av incitament samt rättigheter och skyldigheter för samtliga berörda intressenter samt lämpliga åtgärder för att uppmuntra till deltagande i yrkesinriktad fortbildning, i syfte att maximera yrkesutbildningens bidrag till riktmärket för Utbildning 2020 i fråga om ett deltagande på 15 % av de vuxna i livslångt lärande.

b)

Genomförande av rekommendationen i den europeiska ramen för kvalifikationer:

c)

Utveckling och främjande av förfaranden för validering av icke-formellt och informellt lärande med stöd av den europeiska ramen för kvalifikationer/nationella ramar för kvalifikationer samt vägledning.

d)

Tillhandahållande av integrerad (utbildning, sysselsättning) vägledning som är nära kopplad till arbetsmarknadens behov.

e)

Genomförande av det europeiska systemet för meritöverföring inom yrkesutbildningen (Ecvet): Se avsnitt 2.2 nedan.

—

En policymanual rörande tillgången till och deltagandet i yrkesinriktad fortbildning.

—

Vägledning och tekniskt stöd till genomförandet av den europeiska ramen för kvalifikationer, framför allt för att tillämpa en strategi för erkännande av studieresultat.

—

Karläggning genomförd av Cedefop och Europeiska yrkesutbildningsstiftelsen av hur de nationella ramarna för kvalifikationer utvecklas.

—

En rekommendation från rådet om valideringen av icke-formellt och informellt lärande (2011).

—

Lägesrapport om hur politiken för livslång vägledning utvecklar sig samt om system och praxis – 2011 (Cedefop, Europeiska yrkesutbildningsstiftelsen och det europeiska nätverket för utveckling av en politik för livslång vägledning).

a)

Framsteg mot genomförandet av Ecvet i linje med rekommendationen samt deltagande i försöken med Ecvet för rörlighet.

b)

Lämpliga åtgärder för att öka rörligheten inom yrkesutbildningen, vilket inbegriper att man

—

Vägledning och tekniskt stöd till genomförandet av Ecvet.

—

Återkommande översyn av genomförandet av Ecvet (tillsammans med Cedefop).

—

Tematiskt nätverkssamarbete med Ecvet-projekt inom Leonardo da Vinci-programmet.

—

En rekommendation om rörlighet inom utbildningen (2011).

—

Övervägande av ett riktmärke för EU i fråga om rörlighet inom yrkesutbildningen på grundval av ett förslag från kommissionen (2011).

—

Ett förslag till en kvalitetsram för praktik.

—

Främjande av rörlighet för lärlingar, även med hjälp av en stödportal, inom ramen för programmet för livslångt lärande och/eller Leonardo da Vinci-programmet.

—

Utformning av ett europeiskt färdighetspass som en del av Europass senast 2012.

a)

Uppmuntran av partnerskap för kreativitet och innovation (tillhandahållare av yrkesutbildning, institutioner för högre utbildning samt centrum för design, konst, forskning och innovation).

b)

Uppmuntran av en effektiv och innovativ, kvalitetssäkrad teknikanvändning av samtliga tillhandahållare av yrkesutbildning (vilket inbegriper offentlig-privat nätverkssamarbete och partnerskap) med stöd av nödvändig utrustning, infrastruktur och nätverk med fortlöpande förbättringar som återspeglar utvecklingen inom teknik och pedagogisk förståelse.

c)

Åtgärder för att främja entreprenörskap, t.ex. genom att främja förvärvandet av relevanta nyckelkompetenser och skapa tillfällen till praktisk erfarenhet inom företag samt genom medverkan av experter från näringslivet.

—

Inrättande av ett forum på EU-nivå för yrkesutbildning och näringsliv med fokus på följande temaområden:

a)

Förebyggande och avhjälpande åtgärder för att maximera yrkesutbildningens bidrag till kampen mot studieavbrott.

b)

Övervägande av särskilda åtgärder för att öka lågutbildades och andra ”riskgruppers” deltagande i utbildning, bland annat genom att med hjälp av lämplig vägledning och lämpligt stöd utveckla flexibla möjligheter inom yrkesinriktad fortbildning.

c)

Användning av IKT för att maximera tillgången till utbildning och främja aktivt lärande samt för att ta fram nya metoder inom såväl den arbetsplatsbaserade som den skolbaserade yrkesutbildningen, i syfte att underlätta deltagandet för ”riskgrupper”.

d)

Användning av befintliga uppföljningssystem för att stödja ”riskgruppers” deltagande i yrkesutbildning, se avsnitt 1.2 d ovan.

—

Handbok för bästa praxis när det gäller att innefatta ”riskgrupper” genom en kombination av arbetsplatsbaserad utbildning och nyckelkompetenser.

—

En rekommendation från rådet om hur man kan minska antalet studieavbrott (2011).

a)

Inrättande av kommunikationsstrategier för olika intressentgrupper, med inriktning på användning och mervärde i fråga om olika redskap (Ecvet, ECTS och hänförandet av nationella ramar för kvalifikationer till den europeiska ramen för kvalifikationer samt kvalitetssäkringssystem i linje med den europeiska referensramen för kvalitetssäkring av yrkesutbildning).

b)

Inrättande av strukturerade samarbetsmekanismer mellan yrkesutbildning och arbetsförmedlingar på alla nivåer (politisk nivå och tillämpning), vilket även innefattar arbetsmarknadens parter.

c)

Bidrag till förbättrade uppgifter på EU-nivå om studerande inom den grundläggande yrkesutbildningen, vilket inbegriper rörlighet och anställbarhet.

—

Stöd till uppnåendet av ovan nämnda mål genom programmet för livslångt lärande och, i förekommande fall, de europeiska strukturfonderna.

—

Stöd till ”peer learning” medlemsstaterna emellan samt till innovativa projekt.

—

Inrättande av ett förstärkt samordningsförfarande för användningen av gemensamma europeiska redskap på området för yrkesutbildning.

—

En europeisk kommunikationsstrategi för europeiska redskap för insyn och öppenhet.

—

Uppbyggnad av ett strukturerat samarbete med organisationer på EU-nivå för tillhandahållare av yrkesutbildning.

—

Ett förstärkt strukturerat samarbete mellan utbildningsområdet och sysselsättningspolitiken.

—

Förbättrade uppgifter på EU-nivå om studerande inom den grundläggande yrkesutbildningen, vilket inbegriper rörlighet och anställbarhet.

—

En fortsatt aktiv roll för arbetsmarknadens parter på alla nivåer inom Köpenhamnsprocessen (styrning och egenansvar) och bidrag till att förverkliga ovan angivna kortfristiga mål.

—

En rapport om hur yrkesutbildningen utvecklas i medlemsstaterna och i partnerländer.

—

Ett förstärkt utbyte med utvidgnings- och grannländer.

1.

genomföra åtgärder som syftar till att

2.

verka för den vision, de mål och de principer som skisseras i dessa slutsatser inom den vidare ramen för Köpenhamnsprocessen, genom ömsesidigt samarbete mellan medlemsstaterna, regionala och lokala myndigheter, kommissionen, kandidatländer, Efta-/EES-länder och arbetsmarknadens parter.

1.12.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 324/16

—

varje person ska ha rätt till tillgång till och deltagande i kulturlivet, rätt att sträva efter en utbildning och ett livslångt lärande, att utveckla sin kreativa potential samt välja och bli respekterad för sin identitet och sin kulturella bakgrund i hela dess mångfald av uttryck,

—

kulturens tvärgående dimension gör det motiverat att kulturpolitiken nyttjas för att bekämpa fattigdom och social utestängning,

—

tillgång till, deltagande i och utbildning inom kultur i själva verket kan spela en viktig roll för bekämpning av fattigdom och främjande av bättre social delaktighet, eftersom man därigenom bland annat uppmuntrar

A.

I syfte att främja kulturens tvärgående dimension tillämpa en metod som är övergripande, samstämmig och bygger på delaktighet genom att

B.

Kopplingen mellan utbildning, lärande, ekonomi, sysselsättning och kultur ska stärkas genom att

C.

Kulturens potential i kampen mot stereotypa uppfattningar och fördomar om vissa sociala grupper och kulturer som lever i fattigdom eller social utestängning ska mobiliseras genom att

A.

undanröja de hinder som finns vad gäller kulturens tillgänglighet genom att

B.

förbättra deltagandet i kulturlivet och det kulturella uttrycket genom att

1.

på bästa sätt använda unionens sammanhållningspolitiska instrument för att stödja kulturella initiativ som syftar till att bekämpa fattigdom och social utestängning,

2.

ta tillvara kulturens bidrag till utvecklingen och genomförandet av millennieutvecklingsmålen,

3.

beakta dessa slutsatser vid genomförandet av målsättningarna i strategin ”Europa 2020”.

1.12.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 324/18

—

rådet den 4 december 2000 antog slutsatser om kampen mot dopning (1) (som dessa slutsatser kompletterar) där det fastslogs att det inom rimlig tid före varje möte i den internationella antidopningsbyrån (AMA) och på ordförandeskapets ansvar måste genomföras en samordning mellan Europeiska gemenskapen och medlemsstaterna,

—

Europeiska unionen, efter Lissabonfördragets (2) ikraftträdande den 1 december 2009 fick befogenheter på idrottsområdet, så att unionen kan genomföra åtgärder för att stödja, samordna eller komplettera medlemsstaternas åtgärder för att bidra till främjandet av europeiska idrottsfrågor och samtidigt beakta idrottens särskilda karaktär, dess strukturer som grundar sig på frivillig verksamhet och dess sociala och utbildningsmässiga funktion; den europeiska dimensionen inom idrotten kommer därför att utvecklas genom att rättvisa och öppenhet främjas i idrottstävlingar, liksom samarbete mellan organ med ansvar för idrott, och genom att idrottsmäns och idrottskvinnors, särskilt de yngstas, fysiska och moraliska integritet skyddas; samarbete med tredjeländer och behöriga internationella organisationer, i synnerhet Europarådet, ska främjas,

—

några av de frågor som behandlas av AMA faller inom EU:s behörighetsområde, medan andra är medlemsstaternas ansvar,

—

eftersom AMA har en kontinental struktur är nära samarbete med Europarådet nödvändigt så att samsyn kan uppnås i alla frågor av gemensamt intresse,

—

det är av avgörande betydelse att EU:s och dess medlemsstaters uppfattningar ges tillbörlig vikt i AMA-förhandlingarna,

—

EU:s och medlemsstaternas ståndpunkter i tillämpliga fall, t.ex. mot bakgrund av EU:s regelverk och skyldigheten att lojalt samarbeta, på ordförandeskapets ansvar ska samordnas i god tid och på ett effektivt sätt före mötena inom AMA.

1.12.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 324/19

1.12.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 324/20

1.12.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 324/21

Europeiska kommissionen

Generaldirektoratet för handel

Direktorat H

Kontor: N-105 4/92

1049 Bruxelles/Brussel

BELGIQUE/BELGIË

Fax +32 22956505

1.12.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 324/24

1.

Kommissionen mottog den 22 november 2010 en anmälan om en föreslagen koncentration enligt artikel 4 i rådets förordning (EG) nr 139/2004 (1), genom vilken företagen Companhia de Seguros Tranquilidade, SA (Tranquilidade, Portugal) kontrollerat av Espírito Santo Financial Group, SA (ESFG, Luxemburg) och Banco Pastor, SA (Banco Pastor, Spanien), på det sätt som avses i artikel 3.1 b i EG:s koncentrationsförordningen, förvärvar gemensam kontroll över företaget Pastor Vida, SA de Seguros y Reaseguros (Pastor Vida, Spanien), som hittills varit ensamt kontrollerat av Banco Pastor, och företaget Espírito Santo Gestion, S.A.U., S.G.I.I.C. (ESG, Spanien) kontrollerat av ESFG, på det sätt som avses i artikel 3.1 b i EG:s koncentrationsförordningen, förvärvar fullständig kontroll över Gespastor S.G.I.I.C, SA (Gespastor, Spanien), genom förvärv av aktier.

2.

De berörda företagen bedriver följande affärsverksamhet:

3.

Kommissionen har vid en preliminär granskning kommit fram till att den anmälda koncentrationen kan omfattas av EG:s koncentrationsförordning, dock med det förbehållet att ett slutligt beslut i denna fråga fattas senare. Det bör noteras att detta ärende kan komma att handläggas enligt ett förenklat förfarande, i enlighet med kommissionens tillkännagivande om ett förenklat förfarande för handläggning av vissa koncentrationer enligt EG:s koncentrationsförordning (2).

4.

Kommissionen uppmanar berörda tredje parter att till den lämna eventuella synpunkter på den föreslagna koncentrationen.

Synpunkterna ska ha kommit in till kommissionen senast tio dagar efter detta offentliggörande. Synpunkterna kan sändas till kommissionen per fax (+32 22964301), per e-post till COMP-MERGER-REGISTRY@ec.europa.eu eller per post, med angivande av referens COMP/M.5980 – Tranquilidade/Banco Pastor/Pastor Vida/Espírito Santo Gestion/Gespastor, till

1.12.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 324/26

1.

Kommissionen mottog den 24 november 2010 en anmälan om en föreslagen koncentration enligt artikel 4 i rådets förordning (EG) nr 139/2004 (1), genom vilken företagen Votorantim-koncernen (Brasilien) och Fischer-koncernen (Brasilien), på det sätt som avses i artikel 3.1 b i EG:s koncentrationsförordningen, förvärvar gemensam kontroll över ett nyskapat företag som utgör ett gemensamt företag (JV), genom sammanslagningen av deras respektive dotterbolag Citrovita och Citrosuco.

2.

De berörda företagen bedriver följande affärsverksamhet:

3.

Kommissionen har vid en preliminär granskning kommit fram till att den anmälda koncentrationen kan omfattas av EG:s koncentrationsförordning, dock med det förbehållet att ett slutligt beslut i denna fråga fattas senare.

4.

Kommissionen uppmanar berörda tredje parter att till den lämna eventuella synpunkter på den föreslagna koncentrationen.

Synpunkterna ska ha kommit in till kommissionen senast tio dagar efter detta offentliggörande. Synpunkterna kan sändas till kommissionen per fax (+32 22964301), per e-post till COMP-MERGER-REGISTRY@ec.europa.eu eller per post, med angivande av referens COMP/M.5907 – Votorantim/Fischer/JV, till:

1.12.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 324/27