31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/1

---

2010/C 209/01

Europeiska unionens domstol senaste offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidning

EUT C 195, 17.7.2010

Senaste listan över offentliggöranden

EUT C 179, 3.7.2010

EUT C 161, 19.6.2010

EUT C 148, 5.6.2010

EUT C 134, 22.5.2010

EUT C 113, 1.5.2010

EUT C 100, 17.4.2010

Dessa texter är tillgängliga på:

EUR-Lex: http://eur-lex.europa.eu

---

31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/2

---

Tribunalens verksamhet mellan den 1 och den 13 september 2010

2010/C 209/02

Tribunalen har vid sammanträde i plenum den 8 juni 2010 konstaterat att på grund av rättsferierna kommer tribunalens nya ledamöter inte att kunna avlägga ed inför domstolen förrän efter dessa ferier. Tribunalen har därför i enlighet med artikel 5 tredje stycket i domstolens stadga beslutat att följande ska gälla till dess att tribunalens nya ledamöter tillträder sina ämbeten:

—	Ordföranden M. Jaeger ska vara ordförande för tribunalen.

—	Avdelningsordförandena J. Azizi, A.W.H. Meij, M. Vilaras, N.J. Forwood, M.E. Martins Ribeiro, O. Czúcz, I. Wiszniewska-Białecka och I. Pelikánová ska vara ordförande på avdelningarna med fem domare.

—

Beslutet av den 19 september 2007 om förstainstansrättens organisation och om stora avdelningens sammansättning (EUT C 269, s. 40), beslutet av den 16 juni 2009 om riktlinjer för hur målen ska fördelas mellan avdelningarna och om sammansättningen av avdelningen för överklagande (EUT C 153, s. 2), beslutet av den 7 oktober 2009 om domarnas indelning på avdelning (EUT C 267, s. 6), och beslutet av den 12 maj 2010 om utseende av ersättare för tribunalens ordförande vad gäller behörigheten att besluta om interimistiska åtgärder (EUT C 148, s. 1) ska fortsätta att gälla.

---

31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/3

---

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 1 juni 2010 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal Superior de Justicia de Asturias (Spanien)) — José Manuel Blanco Pérez, María del Pilar Chao Gómez mot Consejería de Salud y Servicios Sanitarios (C-570/07), Principado de Asturias (C-571/07)

(Förenade målen C-570/07 och C-571/07) (1)

(Artikel 49 FEUF - Direktiv 2005/36/EG - Etableringsfrihet - Folkhälsa - Apotek - Närhet - Läkemedelsförsörjning till befolkningen - Driftstillstånd - Geografisk fördelning av apotek - Fastställande av gränser på grundval av ett kriterium om befolkningstäthet - Minimiavstånd mellan apoteken - Tillståndssökande som har utövat yrkesverksamhet inom en del av det nationella territoriet - Prioritet - Diskriminering)

2010/C 209/03

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Tribunal Superior de Justicia de Asturias

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: José Manuel Blanco Pérez, María del Pilar Chao Gómez

Motparter: Consejería de Salud y Servicios Sanitarios (C-570/07),

Principado de Asturias (C-571/07)

ytterligare deltagare i rättegången: Federación Empresarial de Farmacéuticos Españoles (C-570/07), Plataforma para la Libre Apertura de Farmacias (C-570/07), Celso Fernández Gómez (C-571/07), Consejo General de Colegios Oficiales de Farmacéuticos de España, Plataforma para la Defensa del Modelo Mediterráneo de Farmacias, Muy Ilustre Colegio Oficial de Farmacéuticos de Valencia, Asociación Nacional de Grandes Empresas de Distribución (ANGED)

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Tribunal Superior de Justicia de Asturias — Tolkning av artikel 43 EG — Lagstiftning angående villkor för att öppna nya apotek

Domslut

1.

Artikel 49 FEUF ska tolkas så att den i princip inte är till hinder för sådan nationell lagstiftning som är i fråga i målen vid den nationella domstolen, som begränsar möjligheten att utfärda tillstånd att öppna nya apotek, genom att det däri föreskrivs — att det i varje apoteksområde som huvudregel får finnas högst ett apotek per 2 800 invånare, — att ytterligare ett apotek får etableras enbart om invånarantalet överstiger nämnda gräns med mer än 2 000 invånare, och — att apotek endast får etableras med beaktande av ett minimiavstånd, som huvudregel 250 meter, till redan befintliga apotek. Artikel 49 FEUF utgör emellertid hinder för sådan lagstiftning i den mån huvudreglerna angående 2 800 invånare respektive 250 meter hindrar att ett tillräckligt stort antal apotek som kan säkerställa adekvata apotekstjänster etableras i geografiska områden med särskilda demografiska egenskaper. Det ankommer på den nationella domstolen att kontrollera detta förhållande.

2.

Artikel 49 FEUF i förening med artikel 1.1 och 1.2 i rådets direktiv 85/432/EEG av den 16 september 1985 om samordning av bestämmelserna i lagar och andra författningar om viss farmaceutisk verksamhet samt med artikel 45.2 e och g i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer ska tolkas så, att de utgör hinder för sådana kriterier som dem i punkterna 6 och 7 c i bilagan till dekret 72/2001 om reglering av apotek och apoteksliknande inrättningar i Asturien (Decreto 72/2001 regulador de las oficinas de farmacia y botiquines en el Principado de Asturias), vilka är tillämpliga vid urval av innehavare av nya apotek.

---

(1)  EUT C 79, 29.3.2008.

---

31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/4

---

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 8 juni 2010 (begäran om förhandsavgörande från High Court of Justice (England & Wales), Queen’s Bench Division (Administrative Court)) — The Queen, på begäran av: Vodafone Ltd, Telefónica O2 Europe plc, T-Mobile International AG, Orange Personal Communications Services Ltd mot Secretary of State for Business, Enterprise and Regulatory Reform

(Mål C-58/08) (1)

(Förordning (EG) nr 717/2007 - Roaming i allmänna mobiltelefonnät i gemenskapen - Giltighet - Rättslig grund - Artikel 95 EG - Subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna)

2010/C 209/04

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

High Court of Justice (England & Wales), Queen’s Bench Division (Administrative Court)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: The Queen, på begäran av: Vodafone Ltd, Telefónica O2 Europe plc, T-Mobile International AG, Orange Personal Communications Services Ltd

Svarande: Secretary of State for Business, Enterprise and Regulatory Reform

Ytterligare deltagare i rättegången: Office of Communications, Hutchison 3G UK Ltd, GSM Association

Saken

Begäran om förhandsavgörande — High Court of Justice (England & Wales), Queen’s Bench Division (Administrative Court) — Giltigheten av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 717/2007 av den 27 juni 2007 om roaming i allmänna mobiltelefonnät i gemenskapen och om ändring av direktiv 2002/21/EG (EUT L 171, s. 32) — Val av rättslig grund — Giltigheten av artiklarna 4.2 a och 6.3 i förordningen angående högsta pris för roamingsamtal med beaktande av proportionalitetsprincipen och subsidiaritetsprincipen

Domslut

Vid prövningen av de hänskjutna frågorna har det inte framkommit några omständigheter som påverkar giltigheten av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 717/2007 av den 27 juni 2007 om roaming i allmänna mobiltelefonnät i gemenskapen och om ändring av direktiv 2002/21/EG.

---

(1)  EUT C 107, 26.4.2008.

---

31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/4

---

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 3 juni 2010 (begäran om förhandsavgörande från Raad van State — Nederländerna) — The Sporting Exchange Ltd, känt under namnet Betfair mot Minister van Justitie

(Mål C-203/08) (1)

(Artikel 49 EG - Inskränkningar i friheten att tillhandahålla tjänster - Hasardspel - Anordnande av hasardspel på Internet - System med tillstånd till en enda aktör - Förlängning av tillståndet utan anbudsinfordran - Likabehandlingsprincipen och skyldigheten att lämna insyn - Tillämpning på området för hasardspel)

2010/C 209/05

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Raad van State

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: The Sporting Exchange Ltd, känt under namnet Betfair

Motpart: Minister van Justitie

Ytterligare deltagare i rättegången:Stichting de Nationale Sporttotalisator

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Raad van State — Tolkning av artikel 49 EG — Nationella bestämmelser som förbjuder anordnande av spel och vadhållning utan tillstånd och som reserverar ett eventuellt tillstånd till en exklusiv operatör för att skydda samhällets välstånd och folkhälsan — Beslut att inte bevilja tillstånd åt en operatör (på Internet) som redan har tillstånd i andra medlemsstater inklusive i den medlemsstat där bolaget har sitt säte — Förnyelse av tillståndet utan konkurrensutsättning — Tvingande hänsyn till allmänintresset

Domslut

1.

Artikel 49 EG ska tolkas så att den inte utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning, likt den som är aktuell i det nationella målet, enligt vilken anordnande och främjande av hasardspel omfattas av ett exklusivt system med en enda aktör, där det är förbjudet för alla övriga aktörer, inklusive aktörer som är etablerade i en annan medlemsstat, att via Internet erbjuda tjänster som omfattas av nämnda bestämmelser på den förstnämnda medlemsstatens territorium.

2.

Artikel 49 EG ska tolkas så att likabehandlingsprincipen och den därav följande skyldigheten att lämna insyn är tillämpliga vid förfaranden för att bevilja och förlänga tillstånd till en enda aktör på området för hasardspel. Detta gäller under förutsättning att det inte rör sig om en offentlig aktör vars förvaltning står under direkt statlig kontroll eller under kontroll av en privat aktör över vars verksamhet staten har möjlighet att utöva sträng kontroll.

---

(1)  EUT C 197, 02.08.2008.

---

31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/5

---

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 3 juni 2010 (begäran om förhandsavgörande från Hoge Raad der Nederlanden) — Ladbrokes Betting & Gaming Ltd och Ladbrokes International Ltd mot Stichting de Nationale Sporttotalisator

(Mål C-258/08) (1)

(Artikel 49 EG - Inskränkningar i friheten att tillhandahålla tjänster - Hasardspel - Anordnande av hasardspel på Internet - System med tillstånd till en enda aktör - Avslag på en ansökan att anordna spel som gjorts av en aktör som redan har tillstånd i andra medlemsstater - Berättigande - Proportionalitet - Kontroll av varje konkret tillämpningsåtgärd i den nationella lagstiftningen)

2010/C 209/06

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Hoge Raad der Nederlanden

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Ladbrokes Betting & Gaming Ltd och Ladbrokes International Ltd

Motpart: Stichting de Nationale Sporttotalisator

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Hoge Raad der Nederlanden — Tolkning av artikel 49 EG — Nationella bestämmelser enligt vilka det är förbjudet att anordna hasardspel utan tillstånd och enligt vilka det endast är möjligt för en enda person att inneha tillstånd på grund av skäl hänförliga till allmän ordning och folkhälsa — Avslag på en ansökan om tillstånd till en aktör (som driver verksamhet via Internet) som redan har tillstånd i den medlemsstat där vederbörande är etablerad — Tvingande skäl av allmänintresse

Domslut

1.

En medlemsstats lagstiftning, likt den som är aktuell i det nationella målet, vars syfte är såväl att begränsa beroendet av hasardspel som att bekämpa bedrägeri och som faktiskt bidrar till att uppnå dessa syften, kan anses begränsa vadhållningsverksamhet på ett sammanhängande och systematiskt sätt, även om tillståndsinnehavaren/tillståndsinnehavarna tillåts att göra sitt/sina hasardspelsutbud attraktiva genom att introducera nya hasardspel och genom att göra reklam. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att avgöra huruvida olagliga spel skulle kunna utgöra ett problem i den berörda medlemsstaten, vilka skulle kunna motverkas genom att antalet godkända och reglerade spel utökas, och huruvida denna ökning har en omfattning som är oförenlig med syftet att begränsa spelberoende.

2.

Den nationella domstolen ska inte vid tillämpningen av en nationell lagstiftning om hasardspel, som är förenlig med artikel 49 EG, i varje enskilt fall pröva om den berörda tillämpningsåtgärden, vars syfte är att säkerställa att denna lagstiftning följs, är ägnad att uppnå de syften som eftersträvas och att den är förenlig med proportionalitetsprincipen, om denna åtgärd är nödvändig för att säkerställa denna lagstiftnings ändamålsenliga verkan, vilket inte utgör en ytterligare inskränkning i förhållande till de inskränkningar som följer av samma lagstiftning. Det saknar betydelse för målet vid den nationella domstolen, om tillämpningsåtgärden har vidtagits som en följd av ett myndighetsingripande, i syfte att säkerställa att den nationella lagstiftningen följs, eller som en följd av en begäran från en enskild i anslutning till en civilrättslig talan, i syfte att skydda de rättigheter som detta rättsubjekt har enligt samma lagstiftning.

3.

Artikel 49 EG ska tolkas så att den inte utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning, likt den som är aktuell i det nationella målet, enligt vilken anordnande och främjande av hasardspel omfattas av ett exklusivt system med en enda aktör, där det är förbjudet för alla övriga aktörer, inklusive aktörer som är etablerade i en annan medlemsstat, att via Internet erbjuda tjänster som omfattas av nämnda bestämmelser på den förstnämnda medlemsstatens territorium.

---

(1)  EUT C 223 av den 30.8.2008

---

31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/6

---

Domstolens dom (första avdelningen) av den 3 juni 2010 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal Supremo, Spanien) — Caja de Ahorros y Monte de Piedad de Madrid mot Asociación de Usuarios de Servicios Bancarios (Ausbanc)

(Mål C-484/08) (1)

(Direktiv 93/13/EEG - Konsumentavtal - Villkor som beskriver avtalets huvudföremål - Domstolsprövning av villkorens oskälighet - Utesluten - Strängare nationella bestämmelser för att säkerställa bästa möjliga skydd för konsumenten)

2010/C 209/07

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Tribunal Supremo

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Caja de Ahorros y Monte de Piedad de Madrid

Motpart: Asociación de Usuarios de Servicios Bancarios (Ausbanc)

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Tribunal Supremo — Tolkningen av artiklarna 2 EG, 3.1 g EG och 4.1 EG samt artiklarna 4.2 och 8 i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, s. 29) — Strängare nationella bestämmelser för att säkerställa bästa möjliga skydd för konsumenten — Prövning av villkor som avser avtalets huvudföremål eller förhållandet mellan å ena sidan pris och ersättning och å andra sidan sålda tjänster eller varor

Domslut

1.

Artiklarna 4.2 och 8 i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal ska tolkas så, att de inte utgör hinder för en nationell lagstiftning såsom den i målet vid den nationella domstolen, som tillåter en domstolsprövning av huruvida sådana avtalsvillkor som avser beskrivningen av avtalets huvudföremål eller å ena sidan förhållandet mellan pris och ersättning och å andra sidan sålda tjänster eller varor är oskäliga, även om dessa villkor är klart och begripligt formulerade.

2.

Artiklarna 2 EG, 3.1 g EG och 4.1 EG utgör inte hinder för en tolkning av artiklarna 4.2 och 8 i direktiv 93/13, enligt vilken medlemsstaterna får anta en nationell lagstiftning som tillåter en domstolsprövning av huruvida sådana avtalsvillkor som avser beskrivningen av avtalets huvudföremål eller å ena sidan förhållandet mellan pris och ersättning och å andra sidan sålda tjänster eller varor är oskäliga, även om dessa villkor är klart och begripligt formulerade.

---

(1)  EUT C 19, 24.1.2009.

---

31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/6

---

Domstolens dom (första avdelningen) av den 3 juni 2010 — Europeiska kommissionen mot Konungariket Spanien

(Mål C-487/08) (1)

(Fördragsbrott - Fri rörlighet för kapital - Artikel 56 EG och artikel 40 i EES-avtalet - Särbehandling - Utdelning till bolag med hemvist i landet och till bolag utan hemvist i landet)

2010/C 209/08

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: R. Lyal och I Martinez del Peral Cagigal)

Svarande: Konungariket Spanien (ombud: N. Díaz Abad)

Saken

Fördragsbrott — Åsidosättande av artiklarna 56 EG och 40 EEG — Skillnad i behandling beroende på om utdelning lämnas till inhemska eller utländska personer

Domslut

1.

Konungariket Spanien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 56.1 EG, genom att undantaget från skatteplikt för utdelningar från bolag med hemvist i Spanien villkoras av att den andel som de utdelningsmottagande bolagen äger i de utdelande bolagens kapital uppnår en nivå som är högre för utdelningsmottagande bolag som har hemvist i en annan medlemsstat än för utdelningsmottagande bolag med hemvist i Spanien.

2.	Talan ogillas i övrigt.

3.	Europeiska kommissionen och Konungariket Spanien ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 19 av den 24.1.2009.

---

31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/7

---

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 10 juni 2010 — Europeiska kommissionen mot Republiken Italien

(Mål C-491/08) (1)

(Fördragsbrott - Direktiv 92/43/EEG - Bevarande av livsmiljöer - Vilda djur och växter - Skyddssystem - Område av gemenskapsintresse - Turistanläggningen ”Is Arenas”)

2010/C 209/09

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: D. Recchia)

Svarande: Republiken Italien (ombud: I. Bruni och G. Aiello, avvocato dello Stato)

Saken

Fördragsbrott — Åsidosättande av rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (EGT L 206, s. 7; svensk specialutgåva, område 15, volym 11, s. 114) — Områden av gemenskapsintresse — Området ”Is Arenas” — Anläggning av en golfbana

Domslut

1.

Republiken Italien har, med avseende på projektet beträffande turist- och bostadsanläggningen ”Is Arenas”, som har betydelse för området ”Is Arenas”, underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter, och, avseende den andra anmärkningen, särskilt artikel 6.2 i detta direktiv, — genom att inte före den 19 juli 2006, vilket är datumet för upptagandet av området ”Is Arenas” på listan över områden av gemenskapsintresse, vidta nödvändiga skyddsåtgärder, med avseende på direktivets syfte att bevara det ifrågavarande ekologiska intresset på nationell nivå, samt särskilt genom att inte ha förbjudit en åtgärd som allvarligt skulle kunna äventyra områdets ekologiska särdrag, och — genom att inte efter den 19 juli 2006 vidta lämpliga åtgärder för att förhindra att livsmiljöerna, för vilka nämnda område av gemenskapsintresse har utsetts, försämras.

2.	Republiken Italien ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 44, 21.2.2009.

---

31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/7

---

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 3 juni 2010 (begäran om förhandsavgörande från Oberster Gerichtshof (Österrike)) — Internetportal und Marketing GmbH mot Richard Schlicht

(Mål C-569/08) (1)

(Internet - Toppdomänen.eu - Förordning (EG) nr 874/2004 - Domännamn - Stegvis registrering - Särskilda skrivtecken - Spekulativ och oegentlig registrering - Begreppet ”ond tro”)

2010/C 209/10

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Oberster Gerichtshof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Internetportal und Marketing GmbH

Motpart: Richard Schlicht

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Oberster Gerichtshof (Österrike) — Tolkningen av artikel 21.1 a och b, 21.2 och 21.3 i kommissionens förordning (EG) nr 874/2004 av den 28 april 2004 om allmänna riktlinjer för inrättandet och driften av toppdomänen.eu och allmänna principer för registrering (EGT L 162, s. 40) — Spekulativ och oegentlig registrering — Begreppen ”rätt eller legitimt intresse” och ”ond tro” — Registrering av ett domännamn av innehavaren av ett nationellt varumärke vilket uteslutande har förvärvats i syfte att möjliggöra denna registrering i det första steget av den stegvisa registreringen — Domännamn som påtagligt skiljer sig från det varumärke som låg till grund för dess registrering till följd av att det särskilda skrivtecknet ”&” har avlägsnats — Varumärket ”&R&E&I&F&E&N&”

Domslut

1.

Artikel 21.3 i kommissionens förordning (EG) nr 874/2004 av den 28 april 2004 om allmänna riktlinjer för inrättandet och driften av toppdomänen.eu och allmänna principer för registrering ska tolkas så att ond tro kan visas genom andra omständigheter än dem som räknas upp i punkterna a–e i denna bestämmelse.

2.

Vid bedömningen av om en person har handlat i ond tro i den mening som avses i artikel 21.1 b i förordning nr 874/2004, jämförd med artikel 21.3 i samma förordning, ska den nationella domstolen beakta samtliga relevanta faktorer i det enskilda fallet, i synnerhet de villkor under vilka registrering av varumärket har erhållits och under vilka namnet har registrerats under toppdomänen.eu.

Vad avser de villkor under vilka registrering av varumärket har erhållits, ska den nationella domstolen särskilt beakta följande:

—	Avsikten att inte använda varumärket på den marknad som ansökan om skydd avsåg.

—	Det sätt på vilket varumärket framställs.

—	Den omständigheten att ett stort antal andra varumärken som motsvarar generiska benämningar har registrerats.

—	Den omständigheten att varumärket har registrerats kort innan den stegvisa registreringen av namn under toppdomänen.eu inleddes.

Vad avser de villkor under vilka namnet har registrerats under toppdomänen.eu, ska den nationella domstolen särskilt beakta följande:

—	Oegentlig användning av särskilda skrivtecken eller skiljetecken, i den mening som avses i artikel 11 i förordning nr 874/2004, i syfte att tillämpa omskrivningsreglerna i denna artikel.

—	Registrering under det första steget av den stegvisa registrering som föreskrivs i denna förordning på grundval av ett varumärke som har erhållits under de omständigheter som är aktuella i målet vid den nationella domstolen.

—	Den omständigheten att ett stort antal registreringsansökningar för domännamn som motsvarar generiska beteckningar har lämnats in.

---

(1)  EUT C 69, 21.03.2009.

---

31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/8

---

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 3 juni 2010 (begäran om förhandsavgörande från Oberlandesgericht Nürnberg (Tyskland)) — Coty Prestige Lancaster Group GmbH mot Simex Trading AG

(Mål C-127/09) (1)

(Varumärkesrätt - Förordning (EG) nr 40/94 - Artikel 13.1 - Direktiv 89/104/EEG - Artikel 7.1 - Konsumtion av varumärkesinnehavarens rättigheter - Begreppet ”vara som förts ut på marknaden” - Varumärkesinnehavarens samtycke - Parfymflaskor, så kallade testflaskor, som varumärkesinnehavaren tillhandahåller en auktoriserad återförsäljare som ingår i ett selektivt distributionsnät)

2010/C 209/11

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Oberlandesgericht Nürnberg

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Coty Prestige Lancaster Group GmbH

Svarande: Simex Trading AG

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Oberlandesgericht Nürnberg — Tolkning av artikel 13.1 i rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT L 11, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3) och artikel 7.1 i rådets första direktiv 89/104/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (EGT L 40, 1989, s. 1; svensk specialutgåva, område 13, volym 17, s. 178) — Konsumtion av de rättigheter som är knutna till varumärket — Tolkning av begreppet ”vara som förts ut på marknaden” — Testflaskor med parfym vars förpackning har påskriften att varan är avsedd för reklamändamål och inte för försäljning som tillhandahålls avtalsbundna distributörer, tills vidare och utan övergång av äganderätten

Domslut

Under sådana förhållanden som de som är för handen i målet vid den nationella domstolen ska artikel 13.1 i rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken och artikel 7.1 i rådets första direktiv 89/104/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar, i dess lydelse enligt avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet av den 2 maj 1992, tolkas så, att de rättigheter som är knutna till varumärket konsumeras endast om det efter en prövning — vilken det ankommer på den nationella domstolen att göra — framgår att varumärkesinnehavaren uttryckligen eller underförstått har samtyckt till att de varor, i fråga om vilka det har gjorts gällande att dessa rättigheter har konsumerats, förs ut på marknaden i Europeiska gemenskapen eller inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

Under sådana förhållanden som de som är för handen i målet vid den nationella domstolen (nämligen då så kallade testflaskor med parfym överlämnas till mellanmän, som ingått avtal med varumärkesinnehavaren, för att mellanmännens kunder ska kunna prova flaskornas innehåll, dock utan övergång av äganderätten och med försäljningsförbud, då varumärkesinnehavaren när som helst kan ta tillbaka varan och då varans förpackning tydligt skiljer sig från förpackningen för de parfymflaskor som varumärkesinnehavaren vanligtvis tillhandahåller dessa mellanmän) utgör den omständigheten att dessa testflaskor bär angivelsen ”Demonstration” och ”Ej till försäljning” hinder mot att varumärkesinnehavaren ska anses ha samtyckt, underförstått, till att varorna förs ut på marknaden, i avsaknad av bevis för motsatsen, vilket det ankommer på den nationella domstolen att pröva.

---

(1)  EUT C 141, 20.6.2009.

---

31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/9

---

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 10 juni 2010 (begäran om förhandsavgörande från Tribunale di Genova — Italien) — Fallimento Traghetti del Mediterraneo SpA mot Presidenza del Consiglio dei Ministri

(Mål C-140/09) (1)

(Statligt stöd - Stöd som utbetalas till sjötransportföretag som fullgör allmännyttiga skyldigheter - Nationell lagstiftning enligt vilken det är möjligt att bevilja förskott innan ett avtal har godkänts)

2010/C 209/12

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Tribunale di Genova

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Fallimento Traghetti del Mediterraneo SpA

Svarande: Presidenza del Consiglio dei Ministri

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Tribunale di Genova — statligt stöd — Fråga om en nationell lagstiftnings förenlighet med artiklarna 86–88 EG, enligt vilken det är möjligt att utbetala stöd till sjötransportföretag som fullgör allmännyttiga skyldigheter utan att det föreligger något avtal mellan företaget och administrationen och utan att det fastställts noggranna kriterier för hur en påverkan på konkurrensen ska undvikas

Domslut

Unionsrätten ska tolkas så, att det stöd som utbetalats under de i målet vid den nationella domstolen angivna omständigheterna och i enlighet med en nationell lagstiftning, enligt vilken utbetalning skedde i form av förskott innan ett avtal hade godkänts, utgör statligt stöd, om stödet kan påverka handeln mellan medlemsstaterna och snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen, vilket det ankommer på den nationella domstolen att undersöka.

---

(1)  EUT C 153, 04.07.2009.

---

31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/10

---

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 3 juni 2010 (begäran om förhandsavgörande från Cour de cassation — Belgien) — Belgiska staten mot Nathalie De Fruytier

(Mål C-237/09) (1)

(Sjätte mervärdesskattedirektivet - Artikel 13 A 1 d - Undantag för verksamheter av hänsyn till allmänintresset - Tillhandahållande av organ, blod och mjölk från människor - Verksamhet, bestående i transport av organ och prover från människor, som utövas av en självständig näringsidkare åt sjukhus och laboratorier - Begreppen leverans av varor och tillhandahållande av tjänster - Särskiljningskriterier)

2010/C 209/13

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Cour de cassation

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Belgiska staten

Motpart: Nathalie De Fruytier

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Cour de cassation (Belgien) — Tolkning av artikel 13 A 1 d i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter — Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28) — Undantag för verksamheter av hänsyn till allmänintresset — Tillhandahållande av organ, blod och mjölk från människor — Möjlighet att likställa transport av organ och prover från människor, som utövas av en självständig näringsidkare åt sjukhus och laboratorier tillhandahållande av organ, blod och mjölk från människor med ett tillhandahållande?

Domslut

Artikel 13 A 1 d i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter — Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund, genom vilken ”tillhandahållande av organ, blod och mjölk från människor” undantas från mervärdesskatteplikt, ska tolkas så att den inte är tillämplig på verksamhet som innebär transport av organ och prover från människor som utövas av en självständig näringsidkare åt sjukhus och laboratorier.

---

(1)  EUT C 220, 12.9.2009.

---

31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/10

---

Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 10 juni 2010 — Europeiska kommissionen mot Republiken Tjeckien

(Mål C-378/09) (1)

(Fördragsbrott - Direktiv 85/337/EEG - Artikel 10a första - tredje styckena - Bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt - Nationell lagstiftning som begränsar rätten att få beslut i miljöfrågor prövade i domstol - Underlåtenhet att införliva inom den föreskrivna fristen)

2010/C 209/14

Rättegångsspråk: tjeckiska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: M. Šimerdová och J.-B. Laignelot)

Svarande: Republiken Tjeckien (ombud: M. Smolek och J. Jirkalová)

Saken

Fördragsbrott — Åsidosättande av artikel 10a första–tredje styckena i rådets direktiv 85/337/EEG av den 27 juni 1985 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (EGT L 175, s. 40; svensk specialutgåva, område 15, volym 6, s. 226), i dess lydelse enligt rådets direktiv 97/11/EG (EGT L 73, s. 5) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/35/EG (EGT L 156, s.17) — Nationell lagstiftning som medför en begränsning av allmänhetens möjlighet att delta i beslut i miljöfrågor

Domslut

1.

Republiken Tjeckien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 10a första–tredje styckena i rådets direktiv 85/337/EEG av den 27 juni 1985 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/35/EG av den 26 maj 2003 genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet.

2.	Republiken Tjeckien ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 312, 19.12.2009.

---

31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/11

---

Överklagande ingett den 18 januari 2010 av Paul Inge Hansen av det beslut som förstainstansrätten (Sjätte avdelningen) meddelade den 17 november 2009 i mål T-295/09, Paul Inge Hansen mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-26/10 P)

()

2010/C 209/15

Rättegångsspråk: svenska

Parter

Klagande: Paul Inge Hansen (ombud: P. Löfqvist, advokat, C. von Quitzow, Juris doktor)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Domstolen (sjunde avdelningen) har genom beslut av den 6 maj 2010 avvisat målet.

---

31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/11

---

Talan väckt den 13 april 2010 — Europeiska kommissionen mot Republiken Polen

(Mål C-185/10)

()

2010/C 209/16

Rättegångsspråk: polska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: M. Simerdova och K. Herrmann)

Svarande: Republiken Polen

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Republiken Polen har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 6 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel (1) genom att anta och bibehålla artikel 4 i den polska läkemedelslagen (Prawo farmaceutyczne) av den 6 september 2001, i dess lydelse enligt lagen av den 30 mars 2007 (Dz.U. Nr 75, poz. 492), i den mån som det enligt denna lag är tillåtet att utan polskt godkännande saluföra läkemedel som importerats från utlandet och som uppvisar samma aktiva substans, dosering och form som läkemedel som blivit godkända för försäljning i Polen, om priset för de förra är konkurrenskraftigt i förhållande till priset för de senare, och

—	förplikta Republiken Polen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Republiken Polen har antagit och tillämpat artikel 4.1 och 4.3a i den polska läkemedelslagen vilket gjort det möjligt att saluföra läkemedel i Polen, som inte godkänts för försäljning i denna medlemsstat av den ansvariga nationella myndigheten, vilket strider mot artikel 6.1 i direktiv 2001/83.

Enligt sökanden omfattas den polska bestämmelsen varken av artikel 5.1 eller av artikel 126a i direktiv 2001/83, som föreskriver undantag från den allmänna regeln att ett läkemedel måste ha ett nationellt godkännande enligt artikel 6.1 i detta direktiv.

Genom att som villkor för att godkänna läkemedel som importerats från utlandet föreskriva att deras pris ska vara ”konkurrenskraftigt” i förhållande till priset på läkemedel som redan är tillåtna på den nationella marknaden, grundar sig artikel 4.3a i den polska läkemedelslagen för det första endast på ett ekonomiskt kriterium, vilket inte motiverar ett undantag från artikel 6.1 i direktiv 2001/83. Vidare kan de läkemedel som avses i den polska bestämmelsen och som uppvisar samma aktiva substans, dosering och form som läkemedel som redan godkänts på den nationella marknaden, inte betraktas som så oumbärliga på den nationella marknaden att det skulle kunna rättfärdiga ett behov av en riktad import i enlighet med artikel 5.1 i direktivet.

---

(1)  EGT L 311, s. 67.

---

31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/11

---

Begäran om förhandsavgörande framställd av Finanzgericht Düsseldorf (Tyskland) den 19 april 2010 — KMB Europe BV mot Hauptzollamt Duisburg

(Mål C-193/10)

()

2010/C 209/17

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Finanzgericht Düsseldorf (Tyskland)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: KMB Europe BV

Motpart: Hauptzollamt Duisburg

Tolkningsfråga

Ska tulltaxenummer 8521 i den kombinerade nomenklaturen i dess lydelse enligt bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (1) genom kommissionens förordning (EG) nr 1549/2006 av den 17 oktober 2006 (2) tolkas så, att denna inte omfattar apparater som nedan beskrivna MP3/Media-spelare, eftersom huvudfunktionen, återgivning av ljud, ska anses avgörande eller eftersom kapaciteten att återge enstaka bilder och filmer är begränsad på grund av bildskärmens storlek samt ringa upplösningsförmåga och bildfrekvens?

---

(1)  EGT L 256, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 13, s. 22.

(2)  Kommissionens förordning (EG) nr 1549/2006 av den 17 oktober 2006 om ändring av bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan (EUT L 301, s. 1)

---

31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/12

---

Begäran om förhandsavgörande framställd av Finanzgericht Hamburg (Tyskland) den 26 april 2010 — Ze Fu Fleischhandel GmbH mot Hauptzollamt Hamburg-Jonas

(Mål C-201/10)

()

2010/C 209/18

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Finanzgericht Hamburg

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Ze Fu Fleischhandel GmbH

Motpart: Hauptzollamt Hamburg-Jonas

Tolkningsfrågor

1.	Strider en analog tillämpning av preskriptionsbestämmelsen i 195 § BGB i den lydelse som gällde till slutet av år 2001 på återkrav av felaktigt beviljade exportbidrag mot den i gemenskapsrätten erkända principen om rättssäkerhet?

2.	Strider en tillämpning av den preskriptionstid på 30 år som föreskrivs i 195 § BGB vid återkrav av felaktigt beviljade exportbidrag mot den i gemenskapsrätten erkända proportionalitetsprincipen?

3.

För det fallet att fråga 2 ska besvaras jakande: Strider tillämpningen av en längre nationell preskriptionstid i den mening som avses i artikel 3.3 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 (1), som i rättspraxis fastställs i det enskilda fallet mot bakgrund av en presumerad extraordinär kompetens, mot den i gemenskapsrätten erkända principen om rättssäkerhet?

---

(1)  EGT L 312, s. 1

---

31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/12

---

Begäran om förhandsavgörande framställd av Finanzgericht Hamburg den 26 april 2010 — Vion Trading GmbH mot Hauptzollamt Hamburg-Jonas

(Mål C-202/10)

()

2010/C 209/19

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Finanzgericht Hamburg

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Vion Trading GmbH

Svarande: Hauptzollamt Hamburg-Jonas

Tolkningsfrågor

1.	Strider en analog tillämpning av preskriptionsbestämmelsen i 195 § BGB i den lydelse som gällde till slutet av år 2001 på återkrav av felaktigt beviljade exportbidrag mot den i gemenskapsrätten erkända principen om rättssäkerhet?

2.	Strider en tillämpning av den preskriptionstid på 30 år som föreskrivs i 195 § BGB vid återkrav av felaktigt beviljade exportbidrag mot den i gemenskapsrätten erkända proportionalitetsprincipen?

3.

För det fallet att fråga 2 ska besvaras jakande: Strider tillämpningen av en längre nationell preskriptionstid i den mening som avses i artikel 3.3 förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 (1) som i rättspraxis fastställs i det enskilda fallet mot bakgrund av en presumerad extraordinär kompetens, mot den i gemenskapsrätten erkända principen om rättssäkerhet?

---

(1)  EGT L 312, s. 1

---

31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/13

---

Begäran om förhandsavgörande framställd av Wojewódzki Sąd Administracyjny w Gliwicach (Polen) den 3 maj 2010 — Logstor ROR Polska Sp. z o.o. mot Dyrektor Izby Skarbowej w Katowicach

(Mål C-212/10)

()

2010/C 209/20

Rättegångsspråk: polska

Hänskjutande domstol

Wojewódzki Sąd Administracyjny w Gliwicach

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Logstor ROR Polska Sp. z o.o.

Motpart: Dyrektor Izby Skarbowej w Katowicach

Tolkningsfråga

Har en medlemsstat med stöd av artikel 4.2 i rådets direktiv 69/335/EEG av den 17 juli 1969 om indirekta skatter på kapitalanskaffning (1), i dess lydelse per den 17 juni 1985 enligt artikel 1.1 i direktiv 85/303/EEG (2) av den 10 juni 1985, rätt att den 1 januari 2007 återinföra en skatt på kapitaltillskott som påförs lån som en kapitalassociation tar upp, när långivaren har rätt till en del av vinsten i associationen, för det fall att medlemsstaten vid tidpunkten för EU-inträdet, den 1 maj 2004, avskaffat denna skatt?

---

(1)  EGT L 249, s. 25.

(2)  Rådets direktiv 85/303/EEG av den 10 juni 1985 om ändring av direktiv 69/335/EEG om indirekta skatter på kapitalanskaffning (EGT L 156, s. 23).

---

31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/13

---

Begäran om förhandsavgörande framställd av First-tier Tribunal (Tax Chamber) (Förenade kungariket) den 4 maj 2010 — Pacific World Limited, FDD International Limited mot Commissioners for Her Majesty's Revenue and Customs

(Mål C-215/10)

()

2010/C 209/21

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

First-tier Tribunal (Tax Chamber)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Pacific World Limited, FDD International Limited

Motpart: Commissioners for Her Majesty's Revenue and Customs

Tolkningsfrågor/Giltighetsfrågor

1.

Är kommissionens förordning (EG) nr 1417/2007 (1) av den 28 november 2007 om klassificering av vissa varor i Kombinerade nomenklaturen giltig i den del den klassificerar de konstgjorda naglar, och därmed de satser innehållande konstgjorda naglar, som beskrivs i bilaga 1 till nämnda förordning enligt KN-nummer 3926 90 97?

2.

Om svaret på den första frågan är nekande, ska Kombinerade nomenklaturen tolkas så att de ifrågavarande satserna av konstgjorda naglar ska klassificeras som ”Preparat för skönhetsvård, make up eller hudvård (andra än medikamenter), inbegripet solskyddsmedel; preparat för manikyr eller pedikyr … preparat för manikyr eller pedikyr” enligt tulltaxenummer 3304 30 00 eller som ”Andra skär- och klippverktyg (t.ex. hårklippningsmaskiner, huggknivar och hackknivar för slakterier och charkuterier eller för hushållsbruk, pappersknivar); artiklar och satser av artiklar för manikyr eller pedikyr (inbegripet nagelfilar) … artiklar och satser av artiklar för manikyr eller pedikyr (inbegripet nagelfilar)” enligt tulltaxenummer 8214 20 00?

---

(1)  EUT L 316, s. 4.

---

31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/14

---

Talan väckt den 6 maj 2010 — Europeiska kommissionen mot Republiken Portugal

(Mål C-220/10)

()

2010/C 209/22

Rättegångsspråk: portugisiska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: P. Guerra e Andrade och S. Pardo Quintillán)

Svarande: Republiken Portugal

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska fastställa att Republiken Portugal

—

har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt bilaga 2 till direktiv 91/271/EEG (1) jämförd med artikel 6.1 i samma direktiv genom att som mindre känsliga områden ange alla kustvatten runt ön Madeira och alla kustvatten runt ön Porto Santo, utan att tillämpa de kriterier som anges i nämnda bilaga 2 och framför allt utan att ha genomfört några ingående studier som visar att utsläppen inte kommer att ha miljöskadliga effekter,

—

har åsidosatt artikel 6.2 i direktiv 91/271/EEG genom att ställa mindre stränga krav på rening än vad som följer av artikel 4 i direktivet i fråga om utsläpp av avloppsvatten från tätbebyggelse som härrör från tätorter med mer än 10 000 pe, såsom tätorterna Funchal och Câmara de Lobos, och som sker till kustvattnen runt ön Madeira, utan att ha genomfört några ingående studier som visar att utsläppen inte kommer att ha miljöskadliga effekter,

—

har åsidosatt artiklarna 3 och 5 i direktiv 91/271/EEG genom att inte ha säkerställt att det för tätorten Albufeira/Armação de Pêra finns ledningsnät för att ta hand om avloppsvatten från tätbebyggelse i enlighet med artikel 3, och att dessa vatten undergår mer långtgående rening än vad som följer av artikel 4, i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 5 i direktivet,

—	har åsidosatt artikel 5 i direktiv 91/271/EEG genom att inte, vad gäller tätorten Beja, ha säkerställt att avloppsvatten från denna tätbebyggelse undergår mer långtgående rening än vad som följer av artikel 4, i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 5 i direktivet,

—	har åsidosatt artikel 5 i direktiv 91/271/EEG genom att inte, vad gäller tätorten Chaves, ha säkerställt att avloppsvatten från denna tätbebyggelse undergår mer långtgående rening än vad som följer av artikel 4, i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 5 i direktivet,

—

har åsidosatt artiklarna 3 och 5 i direktiv 91/271/EEG genom att inte, när det gäller fem tätorter vid floden Tajos mynning — nämligen Barreiro/Moita, Fernão Ferro, Montijo, Quinta do Conde och Seixal — ha säkerställt att det finns ledningsnät för att ta hand om avloppsvatten från tätbebyggelse i enlighet med artikel 3, och genom att inte ha säkerställt, när det gäller sex tätorter som släpper ut sitt avloppsvatten vid den vänstra stranden vid floden Tajos mynning — nämligen Barreiro/Moita, Corroios/Quinta da Bomba, Fernão Ferro, Montijo, Quinta do Conde och Seixal — att dessa vatten undergår mer långtgående rening än vad som följer av artikel 4, i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 5 i direktivet,

—	har åsidosatt artikel 5 i direktiv 91/271/EEG genom att inte, vad gäller tätorten Elvas, ha säkerställt att avloppsvatten från denna tätbebyggelse undergår mer långtgående rening än vad som följer av artikel 4, i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 5 i direktivet,

—	har åsidosatt artikel 5 i direktiv 91/271/EEG genom att inte, vad gäller tätorten Tavira, ha säkerställt att avloppsvatten från denna tätbebyggelse undergår mer långtgående rening än vad som följer av artikel 4, i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 5 i direktivet, och

—

har åsidosatt artiklarna 3 och 5 i direktiv 91/271/EEG genom att inte, när det gäller tätorten Viseu, ha säkerställt att det finns ledningsnät för att ta hand om avloppsvatten från tätbebyggelse i enlighet med artikel 3, och genom att inte ha säkerställt att dessa vatten undergår mer långtgående rening än vad som följer av artikel 4, i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 5 i direktivet,

samt att domstolen ska

—	förplikta Republiken Portugal att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Det finns åtskilliga tätorter som inte följer bestämmelserna i direktivet. Sju av dessa tätorter åsidosätter skyldigheterna enligt artikel 3, och tolv av dem åsidosätter skyldigheterna i artikel 5.

Vissa av de ifrågavarande tätorterna genomför ingen som helst rening av sitt avloppsvatten.

När det gäller utsläpp av avloppsvatten från tätbebyggelse i känsliga områden krävs det enligt direktivet ett att detta avloppsvatten undergår mer långtgående rening än vad som krävs för vatten som släpps ut i andra områden.

Det framgår av del B i bilaga 2 att en marin vattenmassa eller ett marint område kan anses som mindre känsligt om utsläpp av spillvatten inte påverkar miljön negativt till följd av morfologiska, hydrologiska eller särkskilda hydrauliska förhållanden i området.

I artikel 6.2 i direktivet anges under vilka villkor mindre stränga krav får ställas på rening i fråga om avloppsvatten från tätbebyggelse som släpps ut i mindre känsliga områden. Där anges framför allt att när det gäller utsläpp av avloppsvatten från tätbebyggelse som härrör från tätorter med mellan 10000 och 150000 pe och som sker till kustvatten får mindre stränga krav på rening ställas endast om ingående studier visar att utsläppen inte kommer att ha miljöskadliga effekter och förutsatt att kommissionen förses med alla relevanta uppgifter om dessa studier.

---

(1)  Rådets direktiv 91/271/EEG av den 21 maj 1991 om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse (EGT L 135, s. 40; svensk specialutgåva, område 15, volym 10, s. 93).

---

31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/15

---

Begäran om förhandsavgörande framställd av Amtsgericht Köln (Tyskland) den 10 maj 2010 — Hannelore Adams mot Germanwings GmbH

(Mål C-226/10)

()

2010/C 209/23

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Amtsgericht Köln

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Hannelore Adams

Svarandet: Germanwings GmbH

Tolkningsfrågor

Är artikel 4.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (1) tillämplig när en passagerare, som har en bekräftad platsreservation för en tur- och returflygning, inte infinner sig till incheckningen för returflygningen och detta beror på följande omständigheter:

—	Det lufttrafikföretag som utför flygningen har nekat passageraren, som i tid infann sig till incheckningen för utreseflygningen, ombordstigning på nämnda flygning mot dennes vilja och har tillkännagett att ombordstigning kommer att nekas även på returflygningen.

—	Den nekade ombordstigningen beror på lufttrafikföretagets felaktiga antagande att bristande täckning för en direktdebitering ger företaget rätt att ta ut en handläggningsavgift, som passageraren ännu inte har betalat.

---

(1)  EUT L 46, s. 1

---

31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/16

---

Talan väckt den 7 maj 2010 — Europeiska kommissionen mot Republiken Estland

(Mål C-227/10)

()

2010/C 209/24

Rättegångsspråk: estniska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: P. Oliver och J.B. Laignelot, biträdda av A. Salumets, Vandeadvokaat)

Svarande: Republiken Estland

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Republiken Estland åsidosatt sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/42/EG (1) av den 27 juni 2001 (om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan), då medlemsstaten inte infört de bestämmelser som är nödvändiga för införlivandet av artikel 2 a och artikel 6.1 och 6.3 i direktivet, och

—	förplikta Republiken Estland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Ofullständigt införlivande av artikel 2 a första strecksatsen

Kommissionen anser att definitionen i 31 § i den estniska lagen om bedömning av miljöpåverkan och miljövård (Keskkonnamõju hindamise ja keskkonnajuhtimise seaduse, KeHJS), trots att den går utöver direktivet vad gäller artikel 2 a andra strecksatsen, är snävare än detta vad gäller den första strecksatsen, då planer och program (med dess möjliga miljöpåverkan) är undantagna om de har uppställts av en myndighet men inte genomförts genom en rättsakt. Enligt estnisk nationell rätt är det alltså möjligt att planer och program som borde ha utarbetats i enlighet med rätts- eller förvaltningsföreskrifter (även om den estniska lagen inte uppställt detta krav som är fastslaget i direktivet) inte måste genomgå en prövning av dess miljöpåverkan.

Brister i införlivandet av artikel 6.1 i direktivet

Kommissionen menar att kraven som är uppställda i 37 § punkt 2 nr 3 inte överensstämmer med direktivet, oavsett om det gäller utkastet till en plan eller ett program eller bara offentliggörandet av utgångsplanen. Generellt är utgångsplanen för det strategiska planeringsdokumentet för allmänt skrivet och gör det inte möjligt att klarlägga eller bedöma all dess påverkan på naturen och människors hälsa.

Otillräckligt införlivande av artikel 6.3 i direktivet

I artikel 6.3 i direktivet anges tydligt skyldigheten att utse de myndigheter som kan antas bli berörda av den miljöpåverkan som följer av genomförandet av planer och program. Till denna bestämmelse hänvisas också i artiklarna 3.6, 5.4, 6.1 och 6.2. I 36 § punkt 3 och 35 § punkt 4 KeHJS uppräknas de myndigheter som ska konsulteras (socialministeriet, kulturministeriet, miljöministeriet, miljöverket eller ett lokalt förvaltningsorgan). I den estniska lagen finns dock inget krav på att någon annan myndighet ska konsulteras. Detta innebär att det inte finns någon allmän skyldighet att konsultera alla myndigheter som på grund av sitt särskilda miljöansvar kan antas bli berörda av den miljöpåverkan som följer av genomförandet av planer och program. Dessutom framgår det inte i den anförda paragrafen i KeHJS vilka myndigheter som utöver de som nämns ska konsulteras. Enligt kommissionen är den estniska lagen otydlig och myndigheternas valfrihet vid beslut enligt artikel 6.3 i direktivet allt för stor. Det är möjligt att andra myndigheter kan vara berörda av den miljöpåverkan som följer av genomförandet av planer och program. Även om den estniska lagen föreskriver att andra myndigheter vid behov får konsulteras, kvarstår risken att de ändå inte konsulteras även om de kan antas bli berörda av den miljöpåverkan som följer av genomförandet av planer och program, då det inte finns någon sådan skyldighet till konsultation.

---

(1)  EGT L 197, s. 30.

---

31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/16

---

Begäran om förhandsavgörande framställd av High Court of Justice (Chancery Division) (Förenade kungariket) den 10 maj 2010 — Union of European Football Associations (UEFA) och British Sky Broadcasting Limited mot Euroview Sport Ltd

(Mål C-228/10)

()

2010/C 209/25

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

High Court of Justice (Chancery Division)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Union of European Football Associations (UEFA) och British Sky Broadcasting

Svarande: Euroview Sport Ltd

Tolkningsfrågor

1.   Olaglig utrustning

a)

När utrustning för villkorad tillgång har tillverkats av en tjänsteleverantör eller med dennes tillstånd och har sålts med villkoret att utrustningen endast får användas för att få tillgång till den skyddade tjänsten under vissa omständigheter, utgör nämnda utrustning då ”olaglig utrustning”, i den mening som avses i artikel 2 e i direktiv 98/84/EG (1), om den släpps ut på marknaden för att ge tillgång till den skyddade tjänsten på en ort eller på ett sätt eller av en person som inte omfattas av tjänsteleverantörens godkännande?

b)	Vad betyder uttrycket ”utformats eller anpassats” i artikel 2 e i direktivet?

2.   Grund för talan

När en första tjänsteleverantör överför programinnehåll i kodad form till en andra tjänsteleverantör som sänder innehållet på grundval av villkorad tillgång, vilka faktorer ska då beaktas vid fastställandet av om den första leverantörens intressen påverkas, i den mening som avses i artikel 5 i direktiv 98/84/EG?

Närmare bestämt:

När ett första företag överför programinnehåll (som inkluderar bilder, omgivande ljud och kommentarer på engelska) i kodad form till ett annat företag som i sin tur sänder programminnehållet (till vilket det har lagt sin egen logotyp och ibland också ytterligare ljudkommentarer) till allmänheten:

a)	Utgör det första företagets överföring en skyddad tjänst i form av ”TV-sändning”, i den mening som avses i artikel 2 a i direktiv 98/84/EG och artikel 1 a i direktiv 89/552/EEG (2)?

b)	Måste det första företaget vara ett programföretag, i den mening som avses i artikel 1 b i direktiv 89/552/EEG, för att det ska anses tillhandahålla en skyddad tjänst i form av TV-sändning enligt första strecksatsen i artikel 2 a i direktiv 98/84/EG?

c)

Ska artikel 5 i direktiv 98/84/EG tolkas så, att den ger det första företaget rätt att väcka civilrättslig skadeståndstalan med anledning av olaglig utrustning som ger tillgång till det program som sänds av det andra företaget, antingen i) på grund av att nämnda utrustning ska anses ge tillgång till det första företagets egna tjänster via sändningssignalen, eller ii) på grund av att det första företaget tillhandahåller en skyddad tjänst och dess intressen påverkas av otillåten verksamhet (på så sätt att nämnda utrustning ger otillåten tillgång till den skyddade tjänst som tillhandahålls av det andra företaget)?

d)	Påverkas svaret på fråga c) av om den första och den andra tjänsteleverantören använder olika dekrypteringssystem och system för villkorad tillgång?

3.   Artikel 6 i direktiv 2001/29/EG (3) — Tekniska åtgärder

För det fall

i)	upphovsrättsligt skyddade verk ingår i en satellitsändning,

ii)	sändningen överförs i krypterad form,

iii)	endast abonnenterna hos det programföretag som sänder via satellit ska få tillgång till sändningen, och

iv)

abonnenterna har försetts med ett avkodningskort som ger dem möjlighet att få tillgång till sändningen: a) Utgör kryptering en ”teknisk åtgärd”, i den mening som avses i artikel 6.3 i direktiv 2001/29/EG? Om så är fallet, är den även ”effektiv”, i den mening som avses i artikel 6.3 i direktiv 2001/29/EG? b) Ska användningen av ett avkodningskort, vilket har utfärdats av det företag som ligger bakom satellitsändningen till en kund i enlighet med ett abonnemangsavtal i en medlemsstat för att i en annan medlemsstat få tillgång till sändningen och de upphovsrättsligt skyddade verk som ingår i sändningen, anses utgöra ett ”kringgående” av sådana tekniska åtgärder för det fall programföretaget inte har samtyckt till att avkodningskortet används på detta sätt? c) Ska en näringsidkare, som importerar avkodningskort till den andra medlemsstaten och som marknadsför dessa för försäljning och användning där, anses importera eller marknadsföra anordningar eller tillhandahålla tjänster som i) marknadsförs eller utannonseras i syfte att kringgå en effektiv teknisk åtgärd enligt artikel 6.2 a i direktivet, eller ii) endast har ett begränsat kommersiellt intresse eller användningsområde av betydande art utöver att kringgå en effektiv teknisk åtgärd enligt artikel 6.2 b i direktivet, eller iii) huvudsakligen är utformade, konstruerade, anpassade eller framtagna i syfte att möjliggöra eller underlätta kringgående av en effektiv teknisk åtgärd enligt artikel 6.2 c i direktivet? d) Ska de ovannämnda omständigheterna inte anses omfattas av tillämpningsområdet för artikel 6 i direktiv 2001/29/EG på grund av att de mer specifikt omfattas av direktiv 98/84/EG?

4.   Mångfaldiganderätten

När sekvenser av en film, en sändning, ett litterärt verk, ett musikaliskt verk eller en ljudupptagning (i förevarande fall digitala bildrutor med ljud) skapas i) i minnet på en avkodare eller ii) — när det är fråga om en film, en sändning och ett litterärt verk — på en TV-skärm, och hela verket har mångfaldigats om sekvenserna betraktas som en helhet, men endast ett begränsat antal sekvenser existerar vid en och samma tidpunkt:

a)	Ska frågan huruvida nämnda verk helt eller delvis har mångfaldigats avgöras med stöd av bestämmelser i nationell upphovsrätt om vad som utgör otillåtet mångfaldigande av upphovsrättsligt skyddade verk, eller ska frågan avgöras genom att tolka artikel 2 i direktiv 2001/29/EG?

b)

Om frågan ska avgöras genom att tolka artikel 2 i direktiv 2001/29/EG, ska den nationella domstolen beakta samtliga fragment av varje verk som en helhet, eller endast det begränsade antal fragment som existerar vid en och samma tidpunkt? Om det senare alternativet är det korrekta, vilka kriterier ska den nationella domstolen beakta vid bedömningen av om verket till betydande del har mångfaldigats, i den mening som avses i nämnda artikel?

c)	Omfattar den mångfaldiganderätt som föreskrivs i artikel 2 i direktiv 2001/29/EG skapandet av flyktiga bilder på en TV-skärm?

5.   Självständig ekonomisk betydelse

a)

Ska flyktiga kopior av ett verk som skapas i en satellitavkodare eller på en TV-skärm som kopplats till avkodaren, och vilkas enda syfte är att göra det möjligt att använda verk som inte på något annat sätt begränsas i lag, anses ha ”självständig ekonomisk betydelse”, i den mening som avses i artikel 5.1 i direktiv 2001/29/EG, med anledning av att rättighetsinnehavaren endast kan erhålla ersättning för användningen av sina rättigheter på grundval av sådana kopior?

b)

Påverkas svaret på fråga 5 a av om i) de flyktiga kopiorna har ett inneboende värde, eller ii) de flyktiga kopiorna utgör en liten del av en samling av verk och/eller av andra alster som annars kan användas utan att upphovsrätten åsidosätts, eller iii) rättighetsinnehavarens exklusiva licensinnehavare i en annan medlemsstat redan har erhållit ersättning för användning av det aktuella verket i den medlemsstaten?

6.   Överföring till allmänheten på trådbunden eller trådlös väg

a)

Överförs upphovsrättsligt skyddade verk till allmänheten på trådbunden eller trådlös väg, i den mening som avses i artikel 3 i direktiv 2001/29/EG, när en satellitsändning mottas i affärslokaler, till exempel i en bar, och vidarebefordras eller visas i nämnda lokaler på en enda TV-skärm med anslutna högtalare för de personer ur allmänheten som befinner sig i lokalen?

b)

Påverkas svaret på fråga 6 a av i) om de närvarande personerna utgör ny publik som programföretaget inte hade räknat med (i förevarande fall på grund av att ett inhemskt avkodningskort som är avsett att användas i en medlemsstat används för en betalande publik i en annan medlemsstat), eller ii) att allmänheten inte utgör betalande publik enligt nationell rätt?

c)	Om någon av frågorna under b ska besvaras jakande, vilka faktorer ska beaktas vid bedömningen av om verket har vidarebefordrats från en plats där publiken inte befinner sig?

7.   Upptagningsrätt

När sekvenser av en sändning (i förevarande fall digitala bildrutor med ljud) skapas i) i minnet på en avkodare eller ii) på en TV-skärm, och en omfattande del av sändningen har mångfaldigats om sekvenserna betraktas som en helhet, men endast ett begränsat antal sekvenser existerar vid en och samma tidpunkt:

a)	Ska frågan huruvida nämnda sekvenser utgör en upptagning av sändningen avgöras med stöd av bestämmelser i nationell upphovsrätt om vad som utgör otillåtet mångfaldigande av upphovsrättsligt skyddade verk, eller ska frågan avgöras genom att tolka artikel 7 i direktiv 2006/115?

b)

Om frågan ska avgöras genom att tolka artikel 7 i direktiv 2006/115, kan sådana flyktiga kopior över huvud taget anses utgöra en ”upptagning” och, om så är fallet, ska den nationella domstolen beakta samtliga fragment av varje verk som en helhet, eller endast det begränsade antal fragment som existerar vid en och samma tidpunkt? Om det senare alternativet är det korrekta, vilka kriterier ska den nationella domstolen beakta vid bedömningen av om det har skett en upptagning av sändningen, i den mening som avses i nämnda artikel?

c)	Omfattar den upptagningsrätt som föreskrivs i artikel 7 i direktiv 2006/115 skapandet av flyktiga bilder på en TV-skärm?

8.   Försvar med tillämpning av direktiv 93/83

Är bestämmelser i nationell upphovsrätt, enligt vilka flyktiga kopior av verk som ingår i en satellitsändning eller flyktiga kopior av själva sändningen som skapas i en avkodare eller på en TV-skärm strider mot upphovsrätten enligt lagen i det land i vilket sändningen mottas, förenliga med direktiv 93/83/EEG eller med artiklarna 34 FEUF, 36 FEUF eller 56 FEUF?

Påverkas bedömningen av om sändningen har avkodats med hjälp av ett satellitavkodningskort som utfärdades av leverantören av en satellitsändningstjänst i en annan medlemsstat på villkoret att satellitavkodningskortet endast får användas i den medlemsstaten?

9.   Huruvida UEFA är ett programföretag enligt direktiv 93/83

När ett företag (nedan kallat det första företaget) för sin egen räkning antingen sänder eller har sänt signaler som bär bilder och ljudmaterial från ett direktsänt sportevenemang via en krypterad multilateral satellitfeed till en godkänd grupp av programföretag i olika länder, och dessa programföretag därefter sänder (antingen genom markbundna TV signaler eller genom satellit) program avseende det direktsända sportevenemanget som innehåller bilderna och ljudmaterialet, men även deras egen logotyp som identifierar kanalen och (efter redaktionens eget skön) deras egna ljudkommentarer och eget material under, före och efter matchen och under pauserna i halvlek (nedan kallade programmen i efterföljande led):

a)

Utgör den krypterade multilaterala feeden en ”överföring till allmänheten via satellit”, i den mening som avses i artikel 1.2 a och 1.2 c i direktiv 93/83, när utrustning för dekryptering av själva feeden inte tillhandahålls allmänheten, utan utrustning för dekryptering tillhandahålls för att dekryptera de signaler som bär programmen i efterföljande led, när dessa sänds via satellit och programmen i efterföljande led dekrypteras när de sänds från marksändare?

b)	Ska det första företaget anses föra in ”programbärande signaler avsedda för mottagning av allmänheten i en oavbruten överföringskedja som leder till satelliten och sedan ner till jorden” i sin multilaterala feed?

c)

När det i artikel 1.2 a hänvisas till den handling som innebär att ”ett sändarföretag under sin kontroll och på sitt ansvar” för in programbärande signaler, ska det första företaget anses vara det relevanta programföretaget eller ett relevant programföretag i det avseendet, eller kan alternativt signalerna anses ha förts in i den multilaterala feeden under kontroll av programföretagen i efterföljande led och på deras ansvar?

10.   Försvar med tillämpning av artikel 34 FEUF och/eller artikel 56 FEUF

a)

Om svaret på fråga 1 är att utrustning för villkorad tillgång som tillverkats av tjänsteleverantören eller med dennes tillstånd utgör olaglig utrustning, i den mening som avses i artikel 2 [e] i direktiv 98/84/EG, när den används för att få tillgång till en skyddad tjänst på ett sätt som inte omfattas av tjänsteleverantörens godkännande, vad ingår då i rättigheten med beaktande av dess väsentliga funktion enligt direktivet om villkorad tillgång?

b)

Utgör artikel 34 FEUF eller artikel 56 FEUF hinder för att tillämpa en bestämmelse i en medlemsstats nationella lagstiftning enligt vilken det är olagligt att importera eller sälja satellitavkodningskort som har utfärdats av ett företag som tillhandahåller en satellitsändningstjänst i en annan medlemsstat på villkoret att satellitavkodningskorten endast får användas i den sistnämnda medlemsstaten?

c)	Påverkas svaret på föregående fråga av att satellitavkodningskorten endast utfärdas för privat och enskilt bruk i den sistnämnda medlemsstaten men används för kommersiellt bruk i den förstnämnda medlemsstaten?

d)

Om svaret på fråga 3 är att användningen av ett avkodningskort under sådana omständigheter som angetts i den frågan utgör ett kringgående av en effektiv teknisk åtgärd, utgör då artikel 34 FEUF eller artikel 56 FEUF likväl hinder för att tillämpa en bestämmelse i en nationell lagstiftning varigenom artikel 6 i direktiv 2001/29/EG har införlivats?

11.   Huruvida det skydd som det musikaliska och litterära verket åtnjuter kan vara mer omfattade än det skydd som resten av sändningen åtnjuter

a)

Utgör artiklarna 34 FEUF, 36 FEUF och 56 FEUF hinder för att tillämpa en nationell upphovsrättslig bestämmelse enligt vilken det är olagligt att framföra eller spela upp ett musikaliskt verk för allmänheten när verket ingår i en skyddad tjänst som gjorts tillgänglig och spelas upp för allmänheten genom användning av ett satellitavkodningskort när kortet har utfärdats av tjänsteleverantören i en annan medlemsstat på villkoret att det endast får användas i den medlemsstaten? Påverkas svaret på frågan om det musikaliska verket är en oväsentlig del av den skyddade tjänsten som helhet och om framförandet eller uppspelningen för allmänheten av de övriga delarna av tjänsten inte är skyddade enligt nationell upphovsrätt?

b)

Utgör artiklarna 34 FEUF, 36 FEUF och 56 FEUF hinder för att tillämpa en nationell upphovsrättslig bestämmelse enligt vilken det är olagligt att framföra eller göra uppspelningar av litterära verk för allmänheten när verken ingår i en skyddad tjänst som gjorts tillgänglig och spelas för allmänheten genom användning av ett satellitavkodningskort när kortet har utfärdats av tjänsteleverantören i en annan medlemsstat på villkoret att det endast får användas i den medlemsstaten? Påverkas svaret på frågan om de litterära verken är en oväsentlig del av den skyddade tjänsten som helhet och om framförandet eller uppspelningen för allmänheten av de övriga delarna av tjänsten inte är skyddade enligt nationell upphovsrätt?

12.   Försvar med tillämpning av artikel 101 FEUF

När en leverantör av programinnehåll utfärdar ett antal exklusiva licenser som var och en gäller en eller flera medlemsstater, enligt vilka programföretagen endast har rätt att sända programinnehållet inom det egna området (inklusive via satellit), och varje licens innehåller en bestämmelse enligt vilken programföretagen är skyldiga att hindra att deras satellitavkodningskort, som möjliggör mottagande av det programinnehåll som omfattas av licenserna, används utanför det område som licenserna avser, vilka kriterier ska den nationella domstolen då använda och vilka omständigheter ska den beakta vid fastställandet av om den avtalade begränsningen strider mot förbudet i artikel 101.1 FEUF?

Närmare bestämt:

a)	Ska artikel 101.1 FEUF tolkas så, att den är tillämplig på nämnda skyldighet enbart på grund av att skyldigheten anses ha till syfte att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrensen?

b)	Om så är fallet, är det också nödvändigt att visa att den avtalade skyldigheten på ett märkbart sätt hindrar, begränsar eller snedvrider konkurrensen för att det förbud som föreskrivs i artikel 101.1 FEUF ska vara tillämpligt?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 98/84/EG av den 20 november 1998 om det rättsliga skyddet för tjänster som bygger på eller utgörs av villkorad tillgång (EGT L 320, s. 54).

(2)  Rådets direktiv 89/552/EEG av den 3 oktober 1989 om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television (EGT L 298, s. 23; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 3).

(3)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (EGT L 167, s. 10).

---

31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/21

---

Begäran om förhandsavgörande framställd av Juzgado de lo Contencioso Administrativo no 3 de Almería (Spanien) den 11 maj 2010 — Agueda María Saenz Morales mot Consejería para la Igualdad y Bienestar Social de la Junta de Andalucía

(Mål C-230/10)

()

2010/C 209/26

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Juzgado de lo Contencioso Administrativo no 3 de Almería

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Agueda María Saenz Morales

Motpart: Consejería para la Igualdad y Bienestar Social de la Junta de Andalucía

Tolkningsfråga

Är direktiv 1999/70/EG (1) tillämpligt på tjänstemän inom Andalusiens offentliga förvaltning (tillfälligt anställd personal) och är följaktligen sådana tjänstemän berättigade till ersättning för treårsperioder som inföll under den tid då de innehade en tillfällig anställning?

---

(1)  Rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP (EGT L 175, s. 43).

---

31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/21

---

Talan väckt den 10 maj 2010 — Europeiska kommissionen mot Republiken Polen

(Mål C-232/10)

()

2010/C 209/27

Rättegångsspråk: polska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: A. Nijenhuis och Ł. Habiak)

Svarande: Republiken Polen

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Republiken Polen har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/44/EG av den 5 september 2007 om ändring av direktiv 92/49/EEG och direktiven 2002/83/EG, 2004/39/EG, 2005/68/EG och 2006/48/EG vad gäller förfaranderegler och utvärderingskriterier för bedömning av förvärv och ökning av innehav inom finanssektorn (1) genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att fullständigt genomföra direktivet, eller i vart fall genom att inte omedelbart underrätta kommissionen om sådana bestämmelser, och

—	förplikta Republiken Polen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Fristen för att införliva direktiv 2007/44/EG löpte ut den 21 mars 2009.

---

(1)  EUT L 247, s. 1.

---

31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/22

---

Begäran om förhandsavgörande framställd av Cour de cassation (Luxemburg) den 12 maj 2010 — David Claes mot Landsbanki Luxembourg SA, i likvidation

(Mål C-235/10)

()

2010/C 209/28

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Cour de cassation (Luxemburg)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: David Claes

Motpart: Landsbanki Luxembourg SA, i likvidation

Tolkningsfrågor

1.

Ska artiklarna 1, 2 och 3 i rådets direktiv 98/59/EG av den 20 juli 1998 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar (1) tolkas så, att de är tillämpliga då verksamheten upphör på grund av ett beslut att försätta arbetsgivaren i konkurs eller ett domstolsbeslut om upplösning och likvidation av ett kreditinstitut, i detta fall arbetsgivaren, i enlighet med artikel 61.1 a och b i lagen om den finansiella sektorn, i ändrad lydelse, med anledning av kreditinstitutets insolvens, varvid den nationella lagstiftningen föreskriver att anställningsavtalen upphör med omedelbar verkan vid ett sådant upphörande av verksamheten?

2.

Om denna fråga besvaras jakande ska då artiklarna 1, 2 och 3 i direktiv 98/59/EG tolkas så, att konkursförvaltaren eller likvidatorn ska likställas med en arbetsgivare som överväger att vidta kollektiva uppsägningar och som för detta ändamål är i stånd att utföra de handlingar som anges i artiklarna 2 och 3 i direktivet och vidta uppsägningarna (mål C-323/08, punkterna 39, 40 och 41) (2)?

---

(1)  EGT L 225, s. 16.

(2)  Dom av den 10 december 2009, Rodríguez Mayor m.fl. (REG 2009, s. I-0000).

---

31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/22

---

Begäran om förhandsavgörande framställd av Cour de cassation (Luxemburg) den 12 maj 2010 — Sophie Jeanjean mot Landsbanki Luxembourg SA, i likvidation

(Mål C-236/10)

()

2010/C 209/29

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Cour de cassation (Luxemburg)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Sophie Jeanjean

Motpart: Landsbanki Luxembourg SA, i likvidation

Tolkningsfrågor

1.

Ska artiklarna 1, 2 och 3 i rådets direktiv 98/59/EG av den 20 juli 1998 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar (1) tolkas så, att de är tillämpliga då verksamheten upphör på grund av ett beslut att försätta arbetsgivaren i konkurs eller ett domstolsbeslut om upplösning och likvidation av ett kreditinstitut, i detta fall arbetsgivaren, i enlighet med artikel 61.1 a och b i lagen om den finansiella sektorn, i ändrad lydelse, med anledning av kreditinstitutets insolvens, varvid den nationella lagstiftningen föreskriver att anställningsavtalen upphör med omedelbar verkan vid ett sådant upphörande av verksamheten?

2.

Om denna fråga besvaras jakande ska då artiklarna 1, 2 och 3 i direktiv 98/59/EG tolkas så, att konkursförvaltaren eller likvidatorn ska likställas med en arbetsgivare som överväger att vidta kollektiva uppsägningar och som för detta ändamål är i stånd att utföra de handlingar som anges i artiklarna 2 och 3 i direktivet och vidta uppsägningarna (mål C-323/08, punkterna 39, 40 och 41) (2)?

---

(1)  EGT L 225, s. 16.

(2)  Dom av den 10 december 2009, Rodríguez Mayor m.fl. (REG 2009, s. I-0000).

---

31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/23

---

Begäran om förhandsavgörande framställd av Cour de cassation (Luxemburg) den 12 maj 2010 — Miguel Remy mot Landsbanki Luxembourg SA, i likvidation

(Mål C-237/10)

()

2010/C 209/30

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Cour de cassation (Luxemburg)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Miguel Remy

Motpart: Landsbanki Luxembourg SA, i likvidation

Tolkningsfrågor

1.

Ska artiklarna 1, 2 och 3 i rådets direktiv 98/59/EG av den 20 juli 1998 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar (1) tolkas så, att de är tillämpliga då verksamheten upphör på grund av ett beslut att försätta arbetsgivaren i konkurs eller ett domstolsbeslut om upplösning och likvidation av ett kreditinstitut, i detta fall arbetsgivaren, i enlighet med artikel 61.1 a och b i lagen om den finansiella sektorn, i ändrad lydelse, med anledning av kreditinstitutets insolvens, varvid den nationella lagstiftningen föreskriver att anställningsavtalen upphör med omedelbar verkan vid ett sådant upphörande av verksamheten?

2.

Om denna fråga besvaras jakande ska då artiklarna 1, 2 och 3 i direktiv 98/59/EG tolkas så, att konkursförvaltaren eller likvidatorn ska likställas med en arbetsgivare som överväger att vidta kollektiva uppsägningar och som för detta ändamål är i stånd att utföra de handlingar som anges i artiklarna 2 och 3 i direktivet och vidta uppsägningarna (mål C-323/08, punkterna 39, 40 och 41) (2)?

---

(1)  EGT L 225, s. 16.

(2)  Dom av den 10 december 2009, Rodríguez Mayor m.fl. (REG 2009, s. I-0000).

---

31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/23

---

Begäran om förhandsavgörande framställd av Cour de cassation (Luxemburg) den 12 maj 2010 — Volker Schneider mot Landsbanki Luxembourg SA, i likvidation

(Mål C-238/10)

()

2010/C 209/31

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Cour de cassation (Luxemburg)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Volker Schneider

Motpart: Landsbanki Luxembourg SA, i likvidation

Tolkningsfrågor

1.

Ska artiklarna 1, 2 och 3 i rådets direktiv 98/59/EG av den 20 juli 1998 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar (1) tolkas så, att de är tillämpliga då verksamheten upphör på grund av ett beslut att försätta arbetsgivaren i konkurs eller ett domstolsbeslut om upplösning och likvidation av ett kreditinstitut, i detta fall arbetsgivaren, i enlighet med artikel 61.1 a och b i lagen om den finansiella sektorn, i ändrad lydelse, med anledning av kreditinstitutets insolvens, varvid den nationella lagstiftningen föreskriver att anställningsavtalen upphör med omedelbar verkan vid ett sådant upphörande av verksamheten?

2.

Om denna fråga besvaras jakande ska då artiklarna 1, 2 och 3 i direktiv 98/59/EG tolkas så, att konkursförvaltaren eller likvidatorn ska likställas med en arbetsgivare som överväger att vidta kollektiva uppsägningar och som för detta ändamål är i stånd att utföra de handlingar som anges i artiklarna 2 och 3 i direktivet och vidta uppsägningarna (mål C-323/08, punkterna 39, 40 och 41) (2)?

---

(1)  EGT L 225, s. 16.

(2)  Dom av den 10 december 2009, Rodríguez Mayor m.fl. (REG 2009, s. I-0000).

---

31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/24

---

Begäran om förhandsavgörande framställd av Cour de cassation (Luxemburg) den 12 maj 2010 — Xuan-Mai Tran mot Landsbanki Luxembourg SA, i likvidation

(Mål C-239/10)

()

2010/C 209/32

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Cour de cassation (Luxemburg)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Xuan-Mai Tran

Motpart: Landsbanki Luxembourg SA, i likvidation

Tolkningsfrågor

1.

Ska artiklarna 1, 2 och 3 i rådets direktiv 98/59/EG av den 20 juli 1998 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar (1) tolkas så, att de är tillämpliga då verksamheten upphör på grund av ett beslut att försätta arbetsgivaren i konkurs eller ett domstolsbeslut om upplösning och likvidation av ett kreditinstitut, i detta fall arbetsgivaren, i enlighet med artikel 61.1 a och b i lagen om den finansiella sektorn, i ändrad lydelse, med anledning av kreditinstitutets insolvens, varvid den nationella lagstiftningen föreskriver att anställningsavtalen upphör med omedelbar verkan vid ett sådant upphörande av verksamheten?

2.

Om denna fråga besvaras jakande ska då artiklarna 1, 2 och 3 i direktiv 98/59/EG tolkas så, att konkursförvaltaren eller likvidatorn ska likställas med en arbetsgivare som överväger att vidta kollektiva uppsägningar och som för detta ändamål är i stånd att utföra de handlingar som anges i artiklarna 2 och 3 i direktivet och vidta uppsägningarna (mål C-323/08, punkterna 39, 40 och 41) (2)?

---

(1)  EGT L 225, s. 16.

(2)  Dom av den 10 december 2009, Rodríguez Mayor m.fl. (REG 2009, s. I-0000).

---

31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/24

---

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunale Amministrativo Regionale per la Lombardia den 17 maj 2010 — ENEL Produzione SpA mot Autorità per l'energia elettrica e il gas

(Mål C-242/10)

()

2010/C 209/33

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Tribunale Amministrativo Regionale per la Lombardia

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: ENEL Produzione SpA

Motpart: Autorità per l'energia elettrica e il gas

Tolkningsfråga

Utgör artiklarna 23 EG, 43 EG, 49 EG och 56 EG, samt artikel 11.2 och 11.6 och artikel 24 i direktiv 2003/54/EG hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken, när det inte skett någon anmälan till kommissionen, vissa elenergiproducenter som under vissa omständigheter visar sig vara nödvändiga för att möta behovet av efterfrågan på inmatningsordningstjänster varaktigt föreläggs att lämna anbud på elbörserna enligt program som den nätansvarige ensidigt har fastställt och som innebär att producenten inte har någon frihet att fastställa ersättningen för sådana anbud genom att ersättningen baseras på icke förutbestämda kriterier i enlighet med ”öppna icke diskriminerande och marknadsorienterade förfaranden”?

---

31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/24

---

Talan väckt den 18 maj 2010 — Europeiska kommissionen mot Republiken Italien

(Mål C-243/10)

()

2010/C 209/34

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: D. Grespan och B. Stromsky)

Svarande: Republiken Italien

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 2, 3 och 4 i kommissionens beslut 2008/854/EG av den 2 juli 2008 om en statlig stödordning C 1/04 (ex NN 158/03 och CP 15/03) Missbruk av stödåtgärd N 272/98, regionallag nr 9/98) (delgivet med nr K(2008) 2997 och offentliggjort i EUT L 302, s. 9-18, 1.11.2008), och EUF-fördraget genom att inte inom den föreskrivna fristen vidta nödvändiga åtgärder för att upphäva det statliga stöd som har fastställts vara rättsstridigt och oförenligt med den gemensamma marknaden och

—	förplikta Republiken Italien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

1.

I beslut 2008/854 förklarade kommissionen att den stödordning som följer av det administrativa beslut (deliberazione) nr 33/6 som fattats av regionen Sardinien den 27 juli 2000 i förening med artikel 2 i regionallag nr 9 av den 11 mars 1998 är oförenlig på grund av att denna stödordning medger beviljande av stöd som saknar stimulansverkan (se artiklarna 2–4).

2.

Av den rikhaltiga skriftväxlingen mellan de italienska myndigheterna och kommissionen efter delgivningen av beslut 2008/854 framgår att de italienska myndigheterna, nära två år efter det att nämnda beslut antogs, fortfarande inte hade återkrävt det olagliga och oförenliga stöd som beviljats enligt stödordningen, och inte heller ränta. Det är således uppenbart att de åtgärder som vidtagits på nationell nivå inte har medfört ett ”omedelbart och effektivt” återkrav. Italien har följaktligen underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 2 och 3 i beslut 2008/854.

3.	Inte heller har de italienska myndigheterna lämnat någon av de begärda uppgifterna inom den frist som föreskrivs i artikel 4.1 i beslut 2008/854. Italien har således inte följt artikel 4 i beslutet.

---

31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/25

---

Överklagande ingett den 18 maj 2010 av Zhejiang Aokang Shoes Co., Ltd av den dom som tribunalen (åttonde avdelningen) meddelade den 4 mars 2010 i mål T-407/06, Zhejiang Aokang Shoes Co., Ltd mot Europeiska unionens råd

(Mål C-247/10 P)

()

2010/C 209/35

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Zhejiang Aokang Shoes Co., Ltd (ombud: M. Sánchez Rydelski, advokat)

Övriga parter i målet: Wenzhou Taima Shoes Co., Ltd, Europeiska unionens råd, Europeiska kommissionen, Confédération européenne de l'industrie de la chaussure (CEC), BA.LA. di Lanciotti Vittorio & C. Sas, Calzaturificio Elisabet Srl, Calzaturificio Iacovelli di Iacovelli Giuseppe & C. Snc, Calzaturificio Leopamy Srl, Calzaturificio Lunella Srl, Calzaturificio Mia Shoe Snc di Gattafoni Carlo & C., Calzaturificio Primitempi di Monaldi Geri, Calzaturificio R. G. di Rossi & Galiè Srl, Calz. S. G. di Seghetta Giampiero e Sergio Snc, Carim Srl, Florens Shoes SpA, Gattafoni Shoe Snc di Gattafoni Giampaolo & C., Grif Srl, Missouri Srl, New Swing Srl, Podosan Medical Shoes di Cirilli Michela, Viviane Sas

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva tribunalens dom av den 4 mars 2010 i mål T-407/06,

—	ogiltigförklara rådets förordning (EG) nr 1472/2006 (1) om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa skodon av läder med ursprung i Kina och Vietnam i den mån denna avser sökanden,

—	förplikta Europeiska unionens råd att ersätta sökandens rättegångskostnader avseende överklagandet och förfarandet i mål T-407/06 vid tribunalen.

Grunder och huvudargument

Sökanden har hävdat följande:

Tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den fann att kommissionen enligt artikel 17.3 i rådets förordning nr 384/96 (2) om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (grundförordning) rättsenligt kunde besluta att inte undersöka och avgöra sökandens begäran om marknadsekonomisk status och individuell behandling.

Tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning med avseende på huruvida sökandens rätt till försvar åsidosattes i samband med den fastställda överträdelsen av artikel 20.5 i grundförordningen.

---

(1)  Rådets förordning (EG) nr 1472/2006 av den 5 oktober 2006 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa skodon med överdelar av läder med ursprung i Folkrepubliken Kina och Socialistiska republiken Vietnam och om slutgiltigt uttag av den preliminära antidumpningstull som införts på sådan import (EUT L 275, s. 1).

(2)  EGT L 56, s. 1

---

31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/26

---

Talan väckt den 19 maj 2010 — Europeiska kommissionen mot Republiken Grekland

(Mål C-248/10)

()

2010/C 209/36

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: M. Karanasou-Apostolopoulou och A. Nijenhuis)

Svarande: Republiken Grekland

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Republiken Grekland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/44/EG (1) av den 5 september 2007 om ändring av direktiv 92/49/EEG och direktiven 2002/83/EG, 2004/39/EG, 2005/68/EG och 2006/48/EG vad gäller förfaranderegler och utvärderingskriterier för bedömning av förvärv och ökning av innehav inom finanssektorn genom att inte inom den föreskrivna fristen anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet, eller i vart fall genom att inte omedelbart underrätta kommissionen om sådana bestämmelser, och

—	förplikta Republiken Grekland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Fristen för att införliva direktiv 2007/44/EG löpte ut den 21 mars 2009.

---

(1)  EUT L 247, 21.9.2007, s. 1

---

31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/26

---

Överklagande ingett den 18 maj 2010 av Brosmann Footwear (HK) Ltd, Seasonable Footwear (Zhongshan) Ltd, Lung Pao Footwear (Guangzhou) Ltd och Risen Footwear (HK) Co. Ltd av den dom som tribunalen (åttonde avdelningen) meddelade den 4 mars 2010 i mål T-401/06, Brosmann Footwear (HK) Co. Ltd mot Europeiska unionens råd

(Mål C-249/10 P)

()

2010/C 209/37

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Brosmann Footwear (HK) Ltd, Seasonable Footwear (Zhongshan) Ltd, Lung Pao Footwear (Guangzhou) Ltd och Risen Footwear (HK) Co. Ltd (ombud: advokaterna L. Ruessmann och A. Willems)

Övriga parter i målet: Europeiska unionens råd, Europeiska kommissionen och Confédération européenne de l’industrie de la chaussure (CEC)

Klagandenas yrkanden

Klagandena yrkar att domstolen ska

—	upphäva tribunalens dom av den 4 mars 2010, i den mån som tribunalen inte ogiltigförklarade den omtvistade förordningen och i den mån som tribunalen förpliktade klagandena att ersätta rättegångskostnaderna,

—	slutgiltigt avgöra målet och ogiltigförklara den omtvistade förordningen i dess helhet, och

—	förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna för överklagandet och förfarandet vid tribunalen.

Grunder och huvudargument

Klagandena hävdar att tribunalen

gjorde en felaktig rättslig bedömning när den fann att artiklarna 2.7 och 9.5 i grundantidumpningsförordningen (1) (nedan kallad grundförordningen) inte föreskriver en skyldighet för institutionerna att besluta huruvida status som företag som verkar i en marknadsekonomi (nedan kallad marknadsekonomisk status) eller individuell behandling ska beviljas i situationer där ett stickprovsförfarande tillämpas,

gjorde en felaktig rättslig bedömning när den inte slog fast att institutionerna åsidosatte artikel 2.7 c i grundförordningen genom att inte, inom tre månader efter det att undersökningen inleddes, besluta huruvida marknadsekonomisk status eller individuell behandling skulle beviljas de kinesiska exporterande tillverkare som ingick i urvalet,

gjorde en felaktig rättslig bedömning när den inte slog fast att institutionerna åsidosatte artikel 2.7 c i grundförordningen genom att inte informera de kinesiska exporterande tillverkare som inte ingick i urvalet om att deras ansökningar om marknadsekonomisk status eller individuell behandling skulle prövas inom tre månader efter det att undersökningen inleddes,

gjorde en felaktig rättslig bedömning när den inte slog fast att institutionerna inte hade styrkt att företagen hade samarbetat under undersökningsperioden och att gemenskapsindustrin därför inte uppfyllde det krav som föreskrivs i artikel 4.1 och artikel 5.4 i grundförordningen, vilket ledde till en felaktig bedömning av skadan och kausalsambandet enligt artikel 3 i grundförordningen,

gjorde en felaktig rättslig bedömning när den fann att artikel 6.1 i grundförordningen inte förbjuder institutionerna från att samla in uppgifter med avseende på stickproven innan det att undersökningen inleds,

alternativt, gjorde en felaktig rättslig bedömning när den inte slog fast att institutionerna inte åsidosatte artikel 6.9 i grundförordningen när fristen om 15 månader för att avsluta antidumpningsundersökningen inte iakttogs,

gjorde en felaktig rättslig bedömning när den slog fast vilka rättsliga verkningar vissa uppgifter avseende skadeanalysen enligt artikel 3 i grundförordningen hade,

gjorde en felaktig rättslig bedömning när den inte slog fast att institutionerna inte iakttog sin plikt att noggrant och objektivt undersöka samtliga relevanta aspekter i antidumpningsundersökningen,

gjorde en felaktig rättslig bedömning när den slog fast vilka rättsliga verkningar vissa uppgifter avseende den undersökande myndighetens motiveringsskyldighet hade, samt

gjorde en felaktig rättslig bedömning när den inte slog fast att institutionerna åsidosatte artikel 3 i grundförordningen då de underlät att bedöma vilken inverkan andra faktorer än den berörda importen hade på gemenskapsindustrin.

---

(1)  Rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EGT L 56, s. 1).

---

31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/27

---

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunale di Roma (Italien) den 23 mars 2010 — brottmål mot Alessandro Sacchi

(Mål C-255/10)

()

2010/C 209/38

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Tribunale di Roma (Italien).

Part i brottmålet vid den nationella domstolen

Alessandro Sacchi.

Tolkningsfråga

Hur ska artiklarna 43 och 49 i EG-fördraget tolkas med avseende på etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster på området för vadhållning på sportevenemang, även med hänsyn till principen om ett effektivt domstolsskydd, för att det ska klargöras huruvida det är förenligt med de nämnda bestämmelserna i fördraget att tillämpa nationella bestämmelser om ett monopol för staten och ett system med koncessioner och tillstånd enligt vilket endast ett bestämt antal koncesssioner får meddelas och i vilket föreskrivs a) ett allmänt skydd för innehavarna av koncessioner som meddelats tidigare genom ett förfarande till vilket en del av operatörerna rättsstridigt inte hade tillgång, b) bestämmelser som i praktiken säkerställer upprätthållandet av marknadsandelar som förvärvats genom ett förfarande till vilket en del av operatörerna rättsstridigt inte hade tillgång (såsom till exempel förbudet för nya koncessionshavare att inrätta vadhållningslokaler inom ett visst avstånd från redan befintliga sådana), c) att koncessionen ska upphöra att gälla och säkerheter på höga belopp ska tas i anspråk i vissa fall, däribland det fallet att koncessionshavaren direkt eller indirekt bedriver gränsöverskridande spelverksamhet som kan likställas med den verksamhet som omfattas av koncessionen?

---

31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/28

---

Begäran om förhandsavgörande framställd av Court of Appeal (Civil Division) (England & Wales) den 26 maj 2010 — Commissioners for Her Majesty's Revenue and Customs mot The Rank Group PLC

(Mål C-259/10)

()

2010/C 209/39

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

Court of Appeal (Civil Division) (England & Wales)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Commissioners for Her Majesty's Revenue and Customs

Motpart: The Rank Group PLC

Tolkningsfrågor

1.

När det finns en skillnad i behandling i mervärdesskattehänseende mellan: i) tillhandahållanden som är identiska från konsumentens synvinkel, eller ii) liknande tillhandahållanden som tillgodoser samma behov hos konsumenten, är detta i sig självt tillräckligt för att utgöra ett åsidosättande av principen om skatteneutralitet, eller ska även beaktas följande omständigheter (och hur ska de i så fall beaktas): a) det rättsliga och ekonomiska sammanhanget, b) huruvida de identiska tjänsterna, eller i förekommande fall de liknande tjänsterna, i fråga konkurrerar med varandra, och/eller c) huruvida skillnaden i behandling i mervärdesskattehänseende har medfört en snedvridning av konkurrensen?

2.

Har en skattskyldig vars tillhandahållanden enligt nationell lagstiftning är föremål för mervärdesskatt (på grund av att medlemsstaten har använt utrymme för skönsmässig bedömning enligt artikel 13 B f i sjätte direktivet (1)) rätt att kräva återbetalning av mervärdesskatt som betalats för dessa tillhandahållanden, med hänvisning till att principen om skatteneutralitet har åsidosatts genom behandlingen i mervärdesskattehänseende av andra tillhandahållanden (”jämförbara tillhandahållanden”) när a) de jämförbara tillhandahållandena var föremål för mervärdesskatt enligt nationell rätt men b) praxis hos skattemyndigheten i medlemsstaten var att behandla de jämförbara tillhandahållandena som undantagna från mervärdesskatt?

3.

Om svaret på fråga 2 är jakande, vilket beteende utgör relevant praxis, och särskilt: a) Krävs det att skattemyndigheten klart och otvetydigt uppgett att de jämförbara tillhandahållandena skulle behandlas som undantagna från mervärdesskatt? b) Är det relevant att skattemyndigheten vid den tidpunkt den gjorde något tillkännagivande hade otillräckliga eller felaktiga uppgifter om de omständigheter som är relevanta för en korrekt behandling i mervärdesskattehänseende av de jämförbara tillhandahållandena? c) Är det relevant att mervärdesskatt inte redovisades av den skattskyldige, eller utkrävts av skattemyndigheten, vad gäller de jämförbara tillhandahållandena, men skattemyndigheten senare har försökt att inkräva mervärdesskatten, med beaktande av de normala nationella preskriptionstiderna?

4.

Om skillnaden i behandling i skattehänseende beror på en enhetlig praxis hos den nationella skattemyndigheten på grundval av en allmänt vedertagen tolkning av den nationella lagstiftningen, spelar det vad gäller frågan huruvida principen om skatteneutralitet har åsidosatts någon roll om i) skattemyndigheten senare ändrar sin praxis ii) en nationell domstol senare finner att den ändrade praxisen motsvarar den rätta tolkningen av den nationella lagstiftningen iii) medlemsstaten på grund av principer i nationell rätt och/eller europarätt — bland annat principen om skydd för berättigade förväntningar, estoppelprincipen, rättssäkerhetsprincipen och principen om förbud mot retroaktiv lagstiftning — och/eller regler om preskriptionstid är förhindrad att inkräva den mervärdesskatt som hänför sig till sådana tillhandahållanden som tidigare betraktades som undantagna från skatt?

---

(1)  Rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter — Gemensamt system för mervärdeskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28)

---

31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/29

---

Begäran om förhandsavgörande framställd av Upper Tribunal (Tax and Chancery Chamber) (Förenade kungariket) den 26 maj 2010 — Commissioners for Her Majesty's Revenue and Customs mot The Rank Group PLC

(Mål C-260/10)

()

2010/C 209/40

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

Upper Tribunal (Tax and Chancery Chamber)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Commissioners for Her Majesty's Revenue and Customs

Motpart: The Rank Group PLC

Tolkningsfrågor

1.

När en medlemsstat genom att använda sitt utrymme för skönsmässig bedömning enligt artikel 13 B f i sjätte direktivet (1) ålägger vissa typer av automater som används för spel (”del III-spelautomater”) mervärdesskatt samtidigt som den behåller ett undantag för andra sådana automater (vilket bland annat innefattar terminaler för vadslagning med fasta odds, ”vadslagningsterminaler”) och när det hävdats att medlemsstaten därmed har åsidosatt principen om skatteneutralitet, är det i) avgörande, eller ii) relevant, vid jämförelsen mellan del III-spelautomater och vadslagningsterminaler att a) vadslagningsterminalerna tillhandahöll tjänster som utgjorde ”vadslagning” enligt nationell rätt (eller tjänster som den behöriga tillsynsmyndigheten i [orig. s.12] sin tillsynsverksamhet var beredd att betrakta som ”vadslagning” enligt nationell rätt), och b) del III-spelautomater tillhandahöll tjänster som enligt nationell rätt klassificerades på annat sätt, nämligen som ”spel”, och att spel och vadslagning lydde under olika regelverk enligt denna medlemsstats lagstiftning angående kontroll och reglering av hasardspel? Om detta är fallet, vilka skillnader mellan regelverken i fråga ska den nationella domstolen beakta?

2.

Vid prövningen av huruvida det enligt principen om skatteneutralitet krävs samma behandling i skattehänseende av de typer av automater som nämns i fråga 1 (vadslagningsterminaler och del III-spelautomater) vilken abstraktionsnivå ska den nationella domstolen välja när den bedömer huruvida produkterna liknar varandra? I synnerhet, i vilken utsträckning är det relevant att beakta följande omständigheter: a) Likheter och skillnader mellan tillåtna högsta insatser och vinster vad gäller vadslagningsterminaler och del III-spelautomater. b) Det förhållandet att vadslagningsterminaler endast kunde användas i vissa typer av lokaler vilka var godkända för vadslagning och som skilde sig från de lokaler som godkänts för spel, och att dessa lokaler var underställda andra villkor enligt lag (även om vadslagningsterminaler och upp till två del III-spelautomater kunde användas i lokaler som godkänts för vadslagning). c) Det förhållandet att chanserna att vinna ett pris på vadslagningsterminalerna var direkt avhängigt de tillkännagivna fasta oddsen samtidigt som chansen att vinna på en del III-spelautomat i vissa fall kunde varieras genom en anordning som säkerställde att med tiden en viss andel av de satsade pengarna gick till spelorganisatören respektive till spelaren. d) Likheter och skillnader mellan de format som fanns på vadslagningsterminaler och del III-spelautomater. e) Likheter och skillnader mellan vadslagningsterminaler och del III-spelautomater vad gäller den interaktion som kunde ske mellan spelaren och automaten. f) Huruvida de omständigheter som nämns ovan antingen var allmänt känt av dem som spelade på automaterna eller dessa spelare betraktade dessa omständigheter som relevanta eller viktiga. g) Huruvida skillnaden i behandling i mervärdesskattehänseende kan rättfärdigas av något av ovanstående?

3.

I en situation där en medlemsstat när den använt sitt utrymme för skönsmässig bedömning enligt artikel 13 B f i sjätte direktivet undantagit hasardspel från mervärdesskatt men ålägger vissa typer av automater som används för hasardspel mervärdesskatt a) kan i princip en medlemsstat åberopa att den iakttagit all vederbörlig omsorg (due diligence) för att bemöta ett påstående att denna stat åsidosatt principen om skatteneutralitet, och b) för det fall svaret på a) är ”ja”, vilka omständigheter är relevanta för att bedöma huruvida medlemsstaten kan vinna framgång med ett sådant åberopande?

---

(1)  ()Rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter — Gemensamt system för mervärdeskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28)

---

31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/30

---

Begäran om förhandsavgörande framställd av Înalta Curte de Casație și Justiție (Rumänien) den 28 maj 2010 — Gheorghe Kita

(Mål C-264/10)

()

2010/C 209/41

Rättegångsspråk: rumänska

Hänskjutande domstol

Înalta Curte de Casație și Justiție (Rumänien)

Part i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Gheorghe Kita

Tolkningsfråga

Ska artikel 5.3 i rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 tolkas så, att ett återförande (överförande) av en dömd person, som tidigare med stöd av europeisk arresteringsorder överlämnats för lagföring i den stat där han är medborgare, ska ske automatiskt, även om den berörda personen inte samtycker, trots att ett sådant samtycke fordras enligt Europeiska konventionen om överförande av dömda personer?

---

31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/30

---

Talan väckt den 2 juni 2010 — Europeiska kommissionen mot Republiken Tjeckien

(Mål C-276/10)

()

2010/C 209/42

Rättegångsspråk: tjeckiska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: S. Pardo Quintillán och L. Jelínek)

Svarande: Republiken Tjeckien

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Republiken Tjeckien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 12 i Europaparlamentet och rådets direktiv 2006/118/EG (1) av den 12 december 2006 om skydd för grundvatten mot föroreningar och försämring, genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet, eller i vart fall genom att inte underrätta kommissionen om sådana åtgärder, och

—	förplikta Republiken Tjeckien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Den tidsfrist inom vilken direktivet skulle ha införlivats med den nationella rättordningen löpte ut den 16 januari 2009.

---

(1)  EUT L 372, s. 19.

---

31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/31

---

Talan väckt den 3 juni 2010 — Europeiska kommissionen mot Republiken Grekland

(Mål C-278/10)

()

2010/C 209/43

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: A. Margelis och Iro Dimitriou)

Svarande: Republiken Grekland

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Republiken Grekland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/103/EG (1) av den 19 november 2008 om ändring av direktiv 2006/66/EG om batterier och ackumulatorer och förbrukade batterier och ackumulatorer vad gäller utsläppande på marknaden av batterier och ackumulatorer genom att inte inom den föreskrivna fristen anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet, eller i vart fall genom att inte omedelbart underrätta kommissionen om sådana bestämmelser, och

—	förplikta Republiken Grekland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Fristen för att införliva direktiv 2008/103/EG löpte ut den 5 januari 2009.

---

(1)  EUT L 327, 5.12.2008, s. 7

---

31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/31

---

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunale del Riesame di Verbania (Italien) den 4 juni 2010 — brottmål mot Matteo Minesi

(Mål C-279/10)

()

2010/C 209/44

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Tribunale del Riesame di Verbania (Italien).

Part i brottmålet vid den nationella domstolen

Matteo Minesi.

Tolkningsfråga

[H]ur [ska] artiklarna 43 och 49 i fördraget om Europeiska unionen … tolkas med avseende på etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster på området för vadhållning på sportevenemang för att det ska klargöras huruvida det är förenligt med de nämnda bestämmelserna i fördraget att tillämpa nationella bestämmelser om ett monopol för staten och ett system med koncessioner och tillstånd enligt vilket endast ett bestämt antal koncessioner får meddelas och i vilket föreskrivs a) ett allmänt skydd för innehavarna av koncessioner som meddelats tidigare genom ett förfarande till vilket en del av operatörerna rättsstridigt inte hade tillgång, b) bestämmelser som i praktiken säkerställer upprätthållandet av marknadsandelar som förvärvats genom ett förfarande till vilket en del av operatörerna rättsstridigt inte hade tillgång (såsom till exempel förbudet för nya koncessionshavare att inrätta vadhållningslokaler inom ett visst avstånd från redan existerande sådana, c) att koncessionen ska upphöra att gälla och säkerheter på mycket höga belopp ska tas i anspråk i vissa fall, däribland det fallet att koncessionshavaren direkt eller indirekt bedriver gränsöverskridande spelverksamhet som kan likställas med den verksamhet som omfattas av koncessionen?

---

31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/32

---

Tribunalens dom av den 9 juni 2010 — Éditions Jacob mot kommissionen

(Mål T-237/05) (1)

(Tillgång till institutionernas handlingar - Förordning (EG) nr 1049/2001 - Handlingar avseende ett förfarande angående en företagskoncentration - Förordning (EG) nr 4064/89 - Förordning (EG) nr 139/2004 - Förordning (EG) nr 802/2004 - Beslut att inte ge tillgång till handlingar - Undantag avseende skyddet för utredningar och revisioner - Undantag avseende skyddet för affärsintressen - Undantag avseende skyddet för beslutsförfarandet - Undantag avseende skyddet för juridisk rådgivning)

2010/C 209/45

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Éditions Odile Jacob SAS (Paris, Frankrike) (ombud: inledningsvis advokaterna W. van Weert och O. Fréget, därefter O. Fréget)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: X. Lewis, P. Costa de Oliveira och O. Beynet)

Part som har intervenerat till stöd för svaranden: Lagardère SCA (ombud: inledningsvis A. Winckler, S. Sorinas Jimeno och I. Girgenson, därefter A. Winckler, F. de Bure et J.-B. Pinçon, samtliga advokater)

Saken

Ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 7 april 2005 om delvis avslag på sökandens begäran om tillgång till vissa handlingar avseende ett förfarande angående en företagskoncentration (ärende COMP/M.2978 — Lagardère/Natexis/VUP)

Domslut

1.

Det finns inte längre anledning att pröva lagenligheten av beslut D(2005) 3286 som meddelats av Europeiska gemenskapernas kommission den 7 april 2005, i den del tillgång till de handlingar som avses i punkt 1 i denna dom, under a och c, och i punkt 2 i denna dom, under h och j, helt eller delvis nekas.

2.	Beslut D(2005) 3286 ogiltigförklaras i den del tillgång till de handlingar som avses i punkt 1 i denna dom, under d, e, g och h, och i punkt 2 i denna dom, under b–d, f, g och i, helt nekas, med undantag av det yttrande från kommissionens rättstjänst som avses i punkt 1 i denna dom, under g.

3.	Beslut D(2005) 3286 ogiltigförklaras i den del tillgång till de handlingar som avses i punkt 1 i denna dom, under d, e, g och h, och i punkt 2 i denna dom, under b–d, f, g och i, delvis nekas.

4.	Talan ogillas i övrigt.

5.	Kommissionen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta nio tiondelar av de rättegångskostnader som Éditions Odile Jacob SAS förorsakats.

6.	Lagardère SCA ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 205, 20.8.2005.

---

31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/32

---

Tribunalens dom av den 15 juni 2010 — Mediaset mot kommissionen

(Mål T-177/07) (1)

(Statligt stöd - Telekommunikationer - Bidrag för köp av digitala dekodrar - Beslut av kommissionen i vilket ett stöd förklaras oförenligt med den gemensamma marknaden och det föreskrivs att stödet ska återkrävas - Begreppet statligt stöd - Dekodrar som möjliggör mottagandet av tv-program som sänds via satellit omfattas inte - Fördel - Selektiv karaktär - Skadlig inverkan på konkurrensen - Motiveringsskyldighet)

2010/C 209/46

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Mediaset SpA (Milano, Italien) (ombud: advokaterna K. Adamantopoulos, G. Rossi, E. Petrisi och A. Nucara, samt D.O’Keffe och P. Boyle, solicitors)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: B. Martenczuk, G. Conte och E. Righini)

Part som har intervenerat till stöd för svarande: Sky Italia Srl (Rom, Italien) (ombud: inledningsvis advokaterna F.E. González Díaz och D. Gerard, därefter advokaten F.E. González Díaz)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut 2007/374/EG av den 24 januari 2007, om det statliga stöd C 52/2005 (f.d. NN 88/2005, f.d. CP 101/2004) som Republiken Italien har genomfört i form av bidrag för köp av digitala dekodrar (EUT L 147, s. 1).

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Mediaset SpA ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader Europeiska kommissionen och Sky Italia Srl har haft.

---

(1)  EUT C 170, 21.7.2007.

---

31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/33

---

Tribunalens dom av den 17 juni 2010 — CEVA mot kommissionen

(Förenade målen T-428/07 och T-455/07) (1)

(Skiljedomsklausul - Avtal som har ingåtts inom det särskilda programmet för forskning, teknisk utveckling och demonstration på området ”Livskvalitet och förvaltning av levande resurser (1998–2002)” - Projekten Seahealth och Biopal - Debetnotor - Ansökan om ogiltigförklaring - Annan rättslig kvalificering av talan - Upptagande till sakprövning - Den kontradiktoriska principen och rätten till försvar - Återbetalning av hela det ekonomiska stöd som har utbetalats av Europeiska unionen - Allvarliga ekonomiska oegentligheter)

2010/C 209/47

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Centre d’étude et de valorisation des algues SA (CEVA) (Pleubian, Frankrike) (ombud: advokaten J.-M. Peyrical)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: inledningsvis L. Escobar Guerrero och W. Roels, därefter W. Roels, biträdda av advokaten E. Bouttier)

Saken

Talan om ogiltigförklaring, i mål T-428/07, av debetnotan nr 3240908670 av den 20 september 2007 avseende projektet Seahealth, och i mål T-455/07, av debetnotan nr 3240909271 av den 4 oktober 2007, avseende avtalet Biopal, samt förordnande om att kommissionen ska återbetala beloppen i debetnotorna till CEVA

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Vardera parten ska bära hälften av sin kostnad samt ersätta hälften av den andra partens kostnad.

---

(1)  EUT C 22, 26.1.2008.

---

31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/33

---

Tribunalens dom av den 15 juni 2010 — Actega Terra mot harmoniseringsbyrån (TERRAEFFEKT matt & gloss)

(Mål T-118/08) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordmärket TERRAEFFEKT matt & gloss - Absolut registreringshinder - Beskrivande karaktär - Artikel 7.1 c i förordning (EG) nr 40/94 (nu artikel 7.1 c i förordning (EG) nr 207/2009))

2010/C 209/48

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Actega Terra GmbH (Lehrte, Tyskland) (ombud: advokaten A. Andorfer-Erhard)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) (ombud: S. Schäffner)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns första överklagandenämnd den 7 januari 2008 (ärende R 1467/2007-1) om en ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordmärket TERRAEFFEKT matt & gloss.

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Actega Terra GmbH ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 107, 26.4.2008

---

31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/34

---

Tribunalens dom av den 22 juni 2010 — Shenzhen Taiden mot harmoniseringsbyrån — Bosch Security Systems (kommunikationsutrustning)

(Mål T-153/08) (1)

(Gemenskapsformgivning - Ogiltighetsförfarande - Registrerad gemenskapsformgivning för kommunikationsutrustning - Tidigare internationell formgivning - Ogiltighetsgrund - Särprägel föreligger inte - Annat helhetsintryck föreligger inte - Kunnig användare - Formgivarens grad av frihet - Bevis på att den tidigare formgivningen gjorts tillgänglig för allmänheten - Artiklarna 4.1, 6.1 b, 6.2, 7.1 och 25.1 b i förordning (EG) nr 6/2002)

2010/C 209/49

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Shenzhen Taiden Industrial Co. Ltd (Shenzhen, Guangdong, Kina) (ombud: advokaterna M. Hartmann och M. Helmer)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) (ombud: A. Folliard-Monguiral)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid tribunalen: Bosch Security Systems BV (Eindhoven, Nederländerna) (ombud: advokaterna C. Gielen, M. Bom och B. van Hunnik)

Saken

Talan mot det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns tredje överklagandenämnd den 11 februari 2008 (ärende R 1437/2006-3) om ett ogiltighetsförfarande mellan Bosch Security Systems BV och Shenzhen Taiden Industrial Co. Ltd.

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Shenzhen Taiden Industrial Co. Ltd förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, inklusive de nödvändiga kostnader som Bosch Security Systems BV har haft i förfarandet i överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån).

---

(1)  EUT C 158, 21.6.2008.

---

31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/34

---

Tribunalens dom av den 22 juni 2010 — Montero Padilla mot harmoniseringsbyrån — Padilla Requena (JOSE PADILLA)

(Mål T-255/08) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordmärket JOSE PADILLA - De äldre varumärkena och det äldre kännetecknet JOSE PADILLA - Relativa registreringshinder - Ej välkänt varumärke i den mening som avses i artikel 6 bis i Pariskonventionen och ej känt varumärke - Artikel 8.2 c och 8.5 i förordning (EG) nr 40/94 (nu artikel 8.2 c och 8.5 i förordning (EG) nr 207/2009) - Ej äldre kännetecken som används i näringsverksamhet - Artikel 8.4 i förordning nr 40/94 (nu artikel 8.4 i förordning nr 207/2009))

2010/C 209/50

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Eugenia Montero Padilla (Madrid, Spanien) (ombud: inledningsvis advokaterna G. Aguillaume Gandasegui och P. Linde Puelles, därefter advokaterna A. Salerno och M. Di Stefano)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) (ombud: J.F. Crespo Carrillo)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid tribunalen: José María Padilla Requena (Santa Eulalia, Spanien) (ombud: advokaterna J.F. Gallego Jiménez och J.R. Gil Cantons)

Saken

Talan mot det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns andra överklagandenämnd den 1 mars 2008 (ärende R 516/2007-2) om ett invändningsförfarande mellan Eugenia Montero Padilla och José María Padilla Requena.

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Eugenia Montero Padilla ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) och José María Padilla Requena har åsamkats.

---

(1)  EUT C 209, 15.8.2008.

---

31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/35

---

Tribunalens dom av den 10 juni 2010 — Atlas Transport mot harmoniseringsbyrån

(Mål T-482/08) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Upphävandeförfarande - Gemenskapsordmärket ATLAS TRANSPORT - Verkligt bruk av varumärket - Artikel 15 och arikel 50.1 i förordning (EG) nr 40/94 (nu artikel 15 och artikel 51.1 i förordning (EG) nr 207/2009))

2010/C 209/51

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Atlas Transport (Düsseldorf, Tyskland) (ombud: advokaterna U. Hildebrandt, K. Schmidt-Hern och B. Weichhaus)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: G. Schneider och S. Schäffner)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid förstainstansrätten: Alfred Hartmann (Leer, Tyskland) (ombud: advokaten C. Drews)

Saken

Talan mot det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns fjärde överklagandenämnd den 9 september 2008 (ärende R 1858/2007-4) om ett upphävandeförfarande mellan Alfred Hartmann och Atlas Transport GmbH.

Domslut

1.	Beslutet som fattats av fjärde överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) den 9 september 2008 (ärende R-1858/2007-4) ogiltigförklaras.

2.	Harmoniseringsbyrån ska bära sina egna rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som Atlas Transport GmbH har haft.

3.	Alfred Hartmann ska bära sina egna rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 32, 7.2.2009.

---

31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/35

---

Tribunalens dom av den 16 juni 2010 — Kureha mot harmoniseringsbyrån — Sanofi-Aventis (KREMEZIN)

(Mål T-487/08) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordmärket KREMEZIN - Äldre internationella ordmärket KRENOSIN - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling - Känneteckenslikhet - Varuslagslikhet - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 40/94 (nu artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009) - Bevis för att det äldre varumärket existerar - Tidsfrister - Reglerna 19 och 20 i förordning (EG) nr 2868/95 - Bevis på verkligt bruk av det äldre varumärket - Artikel 43.2 och 43.3 i förordning nr 40/94 (nu artikel 42.2 och 42.3 i förordning nr 207/2009))

2010/C 209/52

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Kureha Corp. (Tokyo, Japan) (ombud: advokaterna W. von der Osten-Sacken och O. Sude)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: J. Crespo Carillo)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid förstainstansrätten: Sanofi-Aventis SA (Paris, Frankrike) (ombud: advokaten R. Gilbey)

Saken

Talan mot det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns fjärde överklagandenämnd den 15 september 2008 (ärende R 1631/2007-4) om ett invändningsförfarande mellan Sanofi-Aventis SA och Kureha Corp.

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Kureha Corp. ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) har haft.

3.	Sanofi-Aventis SA ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 19, 24.1.2009.

---

31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/36

---

Tribunalens dom av den 22 juni 2010 — CM Capital Markets Holding, SA mot harmoniseringsbyrån — Carbon Capital Markets (CARBON CAPITAL MARKETS Emissions Compliance Solutions & Carbon Finance)

(Mål T-490/08) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av figurmärket CARBON CAPITAL MARKETS Emissions Compliance Solutions & Carbon Finance - Äldre gemenskapsfigurmärken och nationella figurmärken CM Capital Markets - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling föreligger inte - Känneteckenslikhet föreligger inte - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 40/94 (nu artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009))

2010/C 209/53

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: CM Capital Markets Holding, SA (Madrid, Spanien) (ombud: T. Villate Consonni och J. Calderón Chavero, advokater)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: J. F. Crespo Carrillo)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid förstainstansrätten: Carbon Capital Markets Ltd (Oxford, Förenade kungariket) (ombud: E. Hardcastle, solicitor)

Saken

Talan mot det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns första överklagandenämnd den 3 september 2008 (ärende R 16/2008-1) om ett invändningsförfarande mellan CM Capital Markets Holding, SA och Carbon Capital Markets Ltd.

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	CM Capital Markets Holding, SA ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 6, 10.1.2009.

---

31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/36

---

Tribunalens dom av den 15 juni 2010 — X mot harmoniseringsbyrån (Orange färgning av spetsen på en strumpa)

(Mål T-547/08) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Ansökan om gemenskapsvarumärke - Orange färgning av spetsen på en strumpa - Absolut registreringshinder - Särskiljningsförmåga saknas - Artikel 7.1 b i förordning (EG) nr 40/94 (nu artikel 7.1 b i förordning (EG) nr 207/2009))

2010/C 209/54

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: X (Wollerau, Schweiz) (ombud: advokaterna A. Herbertz och R. Jung)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: C. Jenewein och G. Schneider)

Saken

Talan mot det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns fjärde överklagandenämnd den 6 oktober 2008 (ärende R 846/2008-4) om en ansökan om registrering som varumärke av ett kännetecken i form av orange färgning av spetsen på en strumpa

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	X Technology Swiss GmbH ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 55 av den 7.3.2009

---

31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/37

---

Tribunalens dom av den 18 juni 2010 — Luxemburg mot Kommissionen

(Mål T-549/08) (1)

(ESF - Tillfälligt innehållande av ett ekonomiskt stöd - Bekämpning av diskriminering och ojämlikheter som har samband med arbetsmarknaden - Allvarliga brister i förvaltnings- eller kontrollsystemen som kan leda till systembetingade oegentligheter - Artikel 39.2 c i förordning (EG) nr 1260/1999 - Berättigade förväntningar)

2010/C 209/55

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Storhertigdömet Luxemburg (ombud: M. Fisch, biträdd av advokaten P. Kinsch)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: A. Steiblytė och B. Conte)

Saken

Ogiltigförklaring av dels kommissionens beslut K(2008) 5383 av den 24 september 2008 om att hålla inne löpande utbetalningar från Europeiska socialfonden (EFS) till den samlade programplaneringen för gemenskapens strukturåtgärder avseende målområde 3 i Luxemburg, dels kommissionens beslut K(2008) 5370 av den 6 oktober 2008 om att hålla inne löpande utbetalningar från programmet för gemenskapsinitiativet om bekämpande av diskriminering och ojämlikheter som har samband med arbetsmarknaden (EQUAL) i Luxemburg.

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Storhertigdömet Luxemburg ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 44, 21.2.2009.

---

31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/37

---

Tribunalens dom av den 22 juni 2010 — CM Capital Markets Holding, SA mot harmoniseringsbyrån — Carbon Capital Markets (CARBON CAPITAL MARKETS)

(Mål T-563/08) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordmärket CARBON CAPITAL MARKETS - Äldre gemenskapsfigurmärken och nationella figurmärken CM Capital Markets - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling föreligger inte - Känneteckenslikhet föreligger inte - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 40/94 (nu artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009))

2010/C 209/56

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: CM Capital Markets Holding, SA (Madrid, Spanien) (ombud: T. Villate Consonni et J. Calderón Chavero, advokater)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: J. F. Crespo Carrillo)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid förstainstansrätten: Carbon Capital Markets Ltd (Oxford, Förenade kungariket) (ombud: E. Hardcastle, solicitor)

Saken

Talan mot det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns första överklagandenämnd den 26 september 2008 (ärende R 15/2008-1) om ett invändningsförfarande mellan CM Capital Markets Holding, SA och Carbon Capital Markets Ltd.

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	CM Capital Markets Holding, SA ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 44, 21.2.2009.

---

31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/38

---

Tribunalens dom av den 9 juni 2010 — Felix Muñoz Arraiza mot harmoniseringsbyrån — Consejo Regulador de la Denominación de Origen Calificada Rioja (RIOJAVINA)

(Mål T-138/09) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordmärket RIOJAVINA - Äldre kollektiva gemenskapsfigurmärket RIOJA - Relativt registreringshinder - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 40/94 (nu artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009))

2010/C 209/57

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Felix Muñoz Arraiza (Logroño, Spanien) (ombud: advokaterna J. Grimau Muñoz och J. Villamor Muguerza)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: j. F. Crespo Carrillo)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid förstainstansrätten: Consejo Regulador de la Denominación de Origen Calificada Rioja (Logroño) (ombud: advokaten J. I. Martínez De Torre)

Saken

Talan mot det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns andra överklagandenämnd den 29 januari 2009 (ärende R 721/2008-2) om ett invändningsförfarande mellan Consejo Regulador de la Denominación de Origen Calificada Rioja och Félix Muñoz Arraiza.

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Félix Muñoz Arraiza ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 153, 4.7.2009.

---

31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/38

---

Tribunalens dom av den 9 juni 2010 — Hoelzer mot harmoniseringsbyrån (SAFELOAD)

(Mål T-315/09) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Ansökan om gemenskapsfigurmärket SAFELOAD - Absolut registreringshinder - Särskiljningsförmåga - Artikel 7.1 b i förordning (EG) nr 40/94 (nu artikel 7.1 b i förordning (EG) nr 207/2009))

2010/C 209/58

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Oliver Hoelzer (Remscheid, Tyskland) (ombud: advokaterna G. Rother, J. Vogtmeier, P. Mes, C. Graf von der Groeben, J. Bühling, A. Verhauwen, J. M. Künzel, D. Jestaedt och M. Bergermann)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: S. Schäffner)

Saken

Talan mot det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns fjärde överklagandenämnd den 3 juni 2009 (ärende R 1157/2008-4) om en ansökan om registrering av figurmärket SAFELOAD som gemenskapsvarumärke.

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Oliver Hoelzer ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 267, 7.11.2009.

---

31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/38

---

Tribunalens beslut av den 3 juni 2010 — Z mot kommissionen

(Mål T-173/09) (1)

(Tillgång till handlingar - Avvisning - Åläggande)

2010/C 209/59

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Z (Hannoversch Münden, Tyskland) (ombud: advokaterna C. Grau och N. Jäger)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: A. Bouquet, V. Bottka och R. Sauer)

Saken

Åläggande för kommissionen, för det första, att informera sökanden, genom att ge denne tillgång till förfarandeakten i ärende COMP/39.406 (Marina slangar), särskilt genom att tillhandahålla denne en kopia av kommissionens beslut av den 28 januari 2009 om åläggande av böter, om denne namnges i beslutet och, om så är fallet, ange i vilket sammanhang sökandens namn nämns och, för det andra, att avlägsna omnämnandena av sökandens namn i kommissionens beslut av den 28 januari 2009, på ett sätt som ska preciseras efter det att tillgång getts till akten i ärendet, och, för det tredje, att underlåta att namnge sökanden och inte göra någon hänvisning till sökanden i den icke konfidentiella versionen av beslutet av den 28 januari 2009

Avgörande

1.	Talan avvisas.

2.	Z ska ersätta rättegångskostnaderna, inklusive de kostnader som hänför sig till det interimistiska förfarandet.

---

(1)  EUT C 167, 18.7.2009.

---

31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/39

---

Beslut meddelat av tribunalens ordförande den 9 juni 2010 — COLT Télécommunications France SAS mot kommissionen

(Mål T-79/10 R)

(Interimistiskt förfarande - Drift av ett höghastighetsnätverk för elektronisk kommunikation - Kompensation för kostnader för allmännyttiga tjänster - Beslut om att den anmälda åtgärden inte utgör stöd - Begäran om uppskov med verkställigheten - Krav på skyndsamhet föreligger inte)

2010/C 209/60

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: COLT Télécommunications France SAS (Paris, Frankrike) (ombud: M. Debroux, advokat)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: B. Stromsky och C. Urraca Caviedes)

Saken

Begäran om uppskov med verkställigheten av kommissionens beslut K(2009) 7426 slutligt av den 30 september 2009 om kompensation för kostnader för allmännyttiga tjänster med 59 miljoner euro för att upprätta och driva ett höghastighetsnätverk för elektronisk kommunikation i departementet Hauts-de-Seine (Frankrike).

Avgörande

1.	Ansökan om interimistiska åtgärder avslås.

2.	Beslut om rättegångskostnaderna kommer att meddelas senare.

---

31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/39

---

Talan väckt den 7 april 2010 — Samskip Multimodal Container Logistics mot kommissionen

(Mål T-166/10)

()

2010/C 209/61

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Samskip Multimodal Container Logistics BV (’s-Gravenzande, Nederländerna) (ombud: advokaterna K. Platteau, Y. Maasdam och P. Broers,)

Svarande: Europeiska kommissionen

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara kommissionens beslut C(2010) 580 av den 27 januari 2010 om ekonomiskt stöd för förslag på åtgärder som lämnades in under 2009 års urvalsförfarande inom ramen för EU-programmet om beviljande av ekonomiskt gemenskapsstöd till förbättring av godstransportsystemets miljöprestanda (Marco Polo II) (1), i den del förslag nr TREN/B4/SUB/01-2009 MP-II/6, projektet G2G@2XL, beviljas ett stöd på 2 190 539 euro, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i enlighet med artikel 87.2 i rättegångsreglerna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för ansökan åberopar sökanden två grunder.

Genom den första grunden gör sökanden gällande att det omtvistade stödet strider mot stödvillkoren och kraven i artikel 5.2 i förordning 1692/2006 eftersom

—

det medför en oacceptabel snedvridning av konkurrensen i strid mot det gemensamma intresset på marknaden för godstransport som främjar alternativa transportsätt såsom de som föreslås i G2G@2XL-projektet, nämligen järnvägstransporter och närsjöfart från Italien, Schweiz och Österrike till Förenade kungariket, och

—	G2G@2XL-projektet inte kommer att överleva efter den föreskrivna 36-månadersperioden.

Som andra grund anför sökanden att det omtvistade stödet strider mot artikel 1 i förordning 1692/2006 eftersom det inte bidrar till de målsättningar av gemensamt intresse som eftersträvas med det andra Marco Polo-programmet. Stödet kommer endast att leda till en omställning från en befintlig flermetodsoperatör till en annan flermetodsoperatör, och inte till en omställning från vägtransport till järnvägstransport. Följaktligen kommer ingen ytterligare godstrafik på väg att ställas om till miljövänligare metoder. Stödet kommer således inte att bidra till någon faktisk minskning av den internationella godstransporten på väg och därmed inte minska trafikstockning eller bidra till att förbättra godstransportsystemets miljöprestanda (det vill säga de målsättningar av gemensamt intresse som eftersträvas med Marco Polo II-programmet och som nämns i artikel 1 i förordning 1692/2006).

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1692/2006 av den 24 oktober 2006 om inrättande av det andra Marco Polo-programmet om beviljande av ekonomiskt gemenskapsstöd till förbättring av godstransportsystemets miljöprestanda (Marco Polo II) och om upphävande av förordning (EG) nr 1382/2003 (EUT L 328, 2006, s. 1).

---

31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/40

---

Talan väckt den 18 maj 2010 — Kommissionen mot EU Research Projects

(Mål T-220/10)

()

2010/C 209/62

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: N. Bambara och C. Erkelens, lawyer)

Svarande: EU Research Projects Ltd (Hungerford, Förenade kungariket)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	förplikta svaranden att betala ett belopp på 102 039,32 euro samt upplupen dröjsmålsränta enligt en räntesats på 4,80 procent beräknad från den 28 december 2006 fram till dagen då det utestående beloppet erläggs, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna, inklusive kommissionens kostnader.

Grunder och huvudargument

Kommissionen har väckt förevarande talan med stöd av artikel 272 FEUF för att erhålla ersättning för det belopp som felaktigt betalats till svaranden, motsvarande 102 039,32 euro samt dröjsmålsränta beräknad enligt en räntesats på 4,80 procent från skuldens förfallodag, det vill säga den 28 december 2006.

Kommissionen ingick under Europeiska gemenskapens femte ramprogram för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration (1998 — 2002) med bland annat svaranden ett ”avtal för projekt inom forskning och teknisk utveckling”, med kontraktsnummer IST-2001-34850. Den ersättning sökanden yrkar på enligt detta avtal motsvarar skillnaden mellan förskottsbetalningen till svaranden och den totala tänkbara kostnaden sökanden godtagit i enlighet med villkoren i avtalet, till följd av att svaranden önskade dra sig ur avtalet och underlät att uppfylla de relevanta avtalsförpliktelserna.

Till stöd för sin talan har kommissionen åberopat en enda grund. Kommissionen har anfört att svaranden åsidosatte sina avtalsförpliktelser genom att underlåta att återbetala skillnaden mellan kommissionens ekonomiska bidrag till svaranden och det totala beloppet av förskottsbetalningen som den erhöll. Det ekonomiska bidrag som svaranden hade rätt till underskred det totala belopp som sökanden utgett genom en förskottsbetalning. Enligt belgisk lag, som är den lag som ska tillämpas på avtalet, kan vidare det som betalats utan att det fanns ett rättmätigt anspråk (felaktigt utbetalt belopp) återkrävas. Kommissionen anser därför att svaranden är återbetalningsskyldig för beloppet.

---

31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/41

---

Talan väckt den 17 maj 2010 — Association Belge des Consommateurs Test-Achats mot kommissionen

(Mål T-224/10)

()

2010/C 209/63

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Association Belge des Consommateurs Test-Achats ASBL/Belgische Verbruikersunie Test Aankoop VZW (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaterna F. Filpo och A. Fratini)

Svarande: Europeiska kommissionen

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara kommissionens beslut nr K(2009) 9059 och nr K(2009) 8954, båda av den 12 november 2009, i ärende COMP/M.5549 — EDF/SEGEBEL, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden yrkar med stöd av artikel 263 FEUF att de omtvistade besluten ska ogiltigförklaras i den del kommissionen underlät att delvis hänskjuta koncentrationen mellan Electricité de France S.A. och Segebel till den belgiska konkurrensmyndigheten enligt artikel 9 i förordning (EG) nr 139/2004 (1) (EG:s koncentrationsförordning) samt förklarade koncentrationen vara förenlig med den gemensamma marknaden under vissa förutsättningar, enligt artikel 6.1 b i koncentrationsförordningen, utan att inleda det förfarande som avses i 6.1 c i koncentrationsförordningen.

Sökanden har åberopat följande grunder till stöd för sin talan:

Som första grund har sökanden anfört att de omtvistade besluten saknar tillräcklig motivering, utgör ett åsidosättande av artikel 6.2 i koncentrationsförordningen och är behäftade med uppenbart felaktiga bedömningar i den mån kommissionen inte i tillräcklig omfattning har beaktat det konkurrensmässiga förhållandet mellan koncentrationen och den etablerade aktören GDF Suez.

Som andra grund har sökanden anfört att kommissionen har åsidosatt sina processuella rättigheter att delta i förfarandet.

Som tredje grund har sökanden gjort gällande att kommissionen, utan att inleda det förfarande som avses i 6.1 c i koncentrationsförordningen, saknade övertygande och avgörande uppgifter till stöd för sin bedömning att den anmälda transaktionen inte gav anledning till allvarliga tvivel beträffande dess förenlighet med den gemensamma marknade,. Sökanden har vidare anfört att dessa brister även påverkar beslutet att inte hänskjuta ärendet till den belgiska konkurrensmyndigheten eftersom kommissionen inte hade tillräckliga uppgifter för att avgöra huruvida denna myndighet var bäst lämpad att handlägga den anmälda transaktionen.

---

(1)  Rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer (EUT L 24, s.1).

---

31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/41

---

Talan väckt den 14 maj 2010 — Prezes Urzędu Komunikacji Elektronicznej mot kommissionen

(Mål T-226/10)

()

2010/C 209/64

Rättegångsspråk: polska

Parter

Sökande: Prezes Urzędu Komunikacji Elektronicznej (Warszawa, Polen) (ombud: H. Gruszecka och D. Pawłowska)

Svarande: Europeiska kommissionen

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara kommissionens beslut av den 3 mars 2010 i ärende PL/2009/1019 angående den nationella grossistmarknaden för utbyte av IP-trafik (transit IP) och i ärende PL/2009/1020 angående den nationella grossistmarknaden för utbyte av IP-trafik (peering IP) med Telekomunikacja Polska S.A.:s närverk,

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden har yrkat att tribunalen ska ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut K(2010) 1234 av den 3 mars 2010, som antagits på grundval av artikel 7.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG (ramdirektiv) (1), och i vilket kommissionen begärt att direktören för UKE (Urząd Komunikacji Elektronicznej — myndigheten för elektronisk kommunikation) ska återkalla de förslag till föreskrifter som rör den nationella grossistmarknaden för utbyte av IP-trafik (transit IP) och den nationella grossistmarknaden för peering IP med Telekomunikacja Polska S.A.:s nätverk, vilka förslag anmäldes till kommissionen den 27 november 2009 och registrerades som ärendena PL/2009/1019 och PL/2009/1020.

Till stöd för talan har sökanden åberopat tre grunder.

I den första grunden har sökanden gjort gällande att kommissionen genom att anta det angripna beslutet har åsidosatt väsentliga formföreskrifter, såsom principen om en god förvaltningssed, principen om ett effektivt samarbete och den samrådsmekanism som förskrivs i artikel 7 i ramdirektivet, på grund av att de bestämmelser som tas upp i beslutet har grundats på en felaktig översättning av de förslag till föreskrifter som sökanden har anmält inom ramen för anmälningsförfarandet, vilket lett till att kommissionen dragit felaktiga slutsatser angående de faktiska omständigheter som utgör ramen för de anmälda föreskrifterna. Dessutom har sökanden kritiserat kommissionen för att ha åsidosatt väsentliga formföreskrifter genom att inte i tillräcklig mån ha motiverat beslutet. Sökanden har hävdat att kommissionen inte har gjort någon ingående och objektiv analys avseende de skäl som ligger till grund för begäran om att sökanden ska återkalla de anmälda förslagen om föreskrifter.

För det andra har sökanden kritiserat kommissionen för att ha gjort ett uppenbart fel när den ansåg att tjänsterna peering IP och transit IP var utbytbara, med hänsyn till att de skiljer sig åt när det gäller den domän som berörs av den IP-datavolym som utbyts mellan telekommunikationsföretagen, beträffande sättet att beräkna ersättning för tillhandahållande av tjänster, beträffande själva definitionen av en tjänsteleverantör (ISP) och beträffande kvaliteten på tjänsterna.

För det tredje har sökanden kritiserat kommissionen för att även ha åsidosatt bestämmelserna i artikel 4.3 FEU och artikel 102 i FEUF i förening med artiklarna 7.4, 8.2 b och c, 14.2, 15.3 och 16.4 i ramdirektivet genom att slå fast att grossistmarknaderna för utbyte av IP-trafik i Polen (transit IP och peering IP) inte utgör två separata marknader, att de inte behöver omfattas av en förhandsreglering och att Telekomunikacja Polska S.A. inte har en betydande styrka på båda dessa marknader. Sökanden har hävdat att i enlighet med kraven i rekommendationen (2) och i riktlinjerna (3) har sökanden gjort en bedömning av marknaderna med utgångspunkt i huruvida det finns skäl för en förhandsreglering och har otvivelaktigt kontrollerat tillämpningen av de tre kriterierna. Med stöd av denna kontroll har det till fullo kunnat fastställas att utbytesmarknaderna peering IP och transit IP bör vara föremål för en förhandsreglering, eftersom de kännetecknas av väsentliga och permanenta hinder, eftersom deras struktur inte tenderar att utvecklas mot en situation med fungerande konkurrens inom den aktuella tidsperioden och att konkurrensrätten i sig inte räcker för att komma till rätta med de berörda bristerna på marknaden.

---

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv) (EGT L 108, s. 33).

(2)  Kommissionens rekommendation av den 17 december 2007 om relevanta produkt- och tjänstemarknader inom området elektronisk kommunikation vilka kan komma i fråga för förhandsreglering enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (delgivet med nr K(2007) 5406) (EUT L 344, s. 65).

(3)  Kommissionens riktlinjer för marknadsanalyser och bedömning av betydande marknadsinflytande i enlighet med gemenskapens regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (EGT C 165, 2002, s. 6).

---

31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/42

---

Talan väckt den 21 maj 2010 — Spanien mot kommissionen

(Mål T-230/10)

()

2010/C 209/65

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Konungariket Spanien (ombud: M. Muñoz Pérez)

Svarande: Europeiska kommissionen

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara kommissionens beslut av den 11 mars 2010 om undantagande från EU-finansiering av vissa utgifter som verkställts av medlemsstaterna inom ramen för garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ), inom ramen för Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och inom ramen för Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU), i den del som är föremål för talan om ogiltigförklaring, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Förevarande talan avser två av de ekonomiska korrigeringar som kommissionen har beviljat och grundar sig på ett åsidosättande av bestämmelserna i rådets förordning (EG) nr 2200/96 av den 28 oktober 1996 om den gemensamma organisationen av marknaden för frukt och grönsaker (1), i kommissionens förordning (EG) nr 1433/2003 av den 11 augusti 2003 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 2200/96 med avseende på driftsfonder, verksamhetsprogram och ekonomiskt stöd (2), och i kommissionens förordning (EG) nr 1432/2003 av den 11 augusti 2003 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 2200/96 med avseende på erkännande av producentorganisationer och förhandserkännande av producentgrupper (3). Det är bestämmelserna i dessa förordningar som kommissionen har åberopat till stöd för korrigeringarna.

När det gäller undantagandet av kostnader för miljövänlig hantering av förpackningar har kommissionen tolkat artikel 15.5 i förordning 2200/96 och bilaga I till förordning 1433/2003 som att medlemsstaterna när de fastställer ett fast belopp för vad som kan subventioneras är skyldiga att följa den regel som säger att subventionerna endast kan avse sådana kostnader som har burits av producentorganisationerna, varför det krävs ett direkt bevis i detta avseende.

Konungariket Spanien anser å sin sida att det inte, mot bakgrund av syftet med och ordalydelsen i de ovannämnda bestämmelserna, framgår att det kan krävas att det klar visas att kostnaden har burits av producentorganisationerna. Dessutom är det utan tvekan i vilket fall så att producentorganisationerna bär kostnaderna för miljövänlig hantering av förpackningar, eftersom handlarna övervältrar kostnaden genom det lägre pris som de ger producenterna för deras produkter.

Vad beträffar bristerna i systemet för kontroll för erkännandet av producentorganisationen SAT Royal anser kommissionen att förbudet mot en koncentration på mer än 20 procent av rösterna i en producentorganisation hos en enda medlem också ska vara tillämpligt på fysiska personer som är aktieägare i enheter som i sin tur är medlemmar i en producentorganisation. Konungariket Spanien anser att regeln i artikel 14.2 i förordning 1432/2003 endast är tillämplig på den som är medlem i organisationen, och att det inte behöver undersökas vilka som äger aktierna i de enheter som ingår i producentorganisationen.

---

(1)  EGT L 297, 21.11.1996, s. 1.

(2)  EUT L 203, 12.8.2003, s. 25.

(3)  EUT L 203, 12.8.2003, s. 18.

---

31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/43

---

Talan väckt den 21 maj 2010 — Merlin m.fl. mot harmoniseringsbyrån — Dusyma (spel)

(Mål T-231/10)

()

2010/C 209/66

Ansökan är avfattad på tyska

Parter

Sökande: Merlin Handelsgesellschaft mbH (Forchtenberg, Tyskland), Rolf Krämer (Forchtenberg), BLS Basteln, Lernen, Spielen GmbH (Forchtenberg), Andreas Hohl (Künzelsau, Tyskland) (ombud: advokaten R. Kramer)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Motpart vid överklagandenämnden: Dusyma Kindergartenbedarf GmbH (Schorndorf, Tyskland)

Sökandens yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det beslut som fattades av harmoniseringsbyråns tredje överklagandenämnd den 17 mars 2010 i ärende R 879/2009-3 samt ogiltigförklara gemenskapsformgivning nr 526 801-0011,

—	i andra hand ogiltigförklara det beslut som fattades av harmoniseringsbyråns tredje överklagandenämnd samt återförvisa ärendet till invändningsenheten, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Registrerad gemenskapsformgivning som är föremål för ansökan om ogiltighetsförklaring: Gemenskapsformgivning nr 526 801-0011 för produkten ”spel (inklusive pedagogiska spel)”.

Innehavare av gemenskapsvarumärket: Dusyma Kindergartenbedarf GmbH.

Part som ansökt om ogiltighetsförklaring av gemenskapsformgivningen: Sökanden.

Annulleringsenhetens beslut: Avslag på ansökan om ogiltighetsförklaring.

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet.

Grunder: Överträdelse av artikel 3 i rådets förordning (EG) nr 6/2002 (1) om gemenskapsformgivning, då överklagandenämnden tolkat definitionen i artikeln felaktigt och inte tagit hänsyn till att gemenskapsformgivning även kan bestå av en delprodukt av produkten.

---

(1)  Rådets förordning (EG) nr 6/2002 av den 12 december 2001 om gemenskapsformgivning (EGT L 3, s. 1).

---

31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/44

---

Talan väckt den 21 maj 2010 — Timehouse GmbH mot harmoniseringsbyrån (formen av en klocka)

(Mål T-235/10)

()

2010/C 209/67

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Timehouse GmbH (Eystrup, Tyskland) (ombud: advokaten V. Knies)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det beslut som fattades av harmoniseringsbyråns första överklagandenämnd den 11 mars 2010 i ärende R 0942/2009-1, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökt gemenskapsvarumärke: Ett tredimensionellt varumärke föreställande en klocka, för varor i klass 14.

Granskarens beslut: Avslag på ansökan.

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet.

Grunder: Överträdelse av artikel 7.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (1), då varumärket har särskiljningsförmåga.

---

(1)  Rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EUT L 78, s. 1).

---

31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/44

---

Talan väckt den 26 maj 2010 — Vuitton Malletier SA mot harmoniseringsbyrån — Friis Group International (återgivning av en låsanordning)

(Mål T-237/10)

()

2010/C 209/68

Ansökan är avfattad på engelska

Parter

Sökande: Louis Vuitton Malletier SA (Paris, Frankrike) (ombud: advokaterna P. Roncaglia, G. Lazzeretti, M. Boletto och E. Gavuzzi)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)

Motpart vid överklagandenämnden: Friis Group International ApS (Köpenhamn, Danmark)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns första överklagandenämnd den 24 februari 2010 i ärende R 1590/2008-1, i den mån det avser ogiltighetsförklaring av gemenskapsvarumärke nr 3693116 för varor i klasserna 9, 14 och 18,

—	förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna, och

—	förplikta motparten vid överklagandenämnden att, vid en eventuell intervenering i förevarande mål, ersätta rättegångskostnaderna samt de kostnader som uppkommit vid överklagandenämnden och annulleringsenheten.

Grunder och huvudargument

Registrerat gemenskapsvarumärke som är föremål för ansökan om ogiltighetsförklaring: Ett figurmärke som återger en låsmekanism för varor i klasserna 9, 14, 18 och 25 — ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke nr 3 693 116

Innehavare av gemenskapsvarumärket: Sökanden

Part som ansökt om ogiltighetsförklaring av gemenskapsvarumärket: Motparten vid överklagandenämnden

Varumärkesrätt som innehas av den som ansökt om ogiltighetsförklaring: Parten som ansökt om ogiltighetsförklaring av gemenskapsvarumärket har grundat sin ansökan på absoluta registreringshinder enligt artikel 25.1 a i rådets förordning (EG) nr 207/2009

Annulleringsenhetens beslut: Avslag på ansökan om ogiltighetsförklaring av gemenskapsvarumärket

Överklagandenämndens beslut: Delvis bifall av överklagandet

Grunder: Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.

Som första grund gör sökanden gällande att artikel 7.1 b i rådets förordning (EG) nr 207/2009 har åsidosatts genom det angripna beslutet, eftersom överklagandenämnden felaktigt bedömde att bestämmelserna i denna artikel var tillämplig på det angripna gemenskapsvarumärket, med avseende på varor i klasserna 9, 14 och 18. Särskilt har överklagande nämnden i) felaktigt bedömt frågan om det angripna gemenskapsvarumärkets särskiljningsförmåga, som om det rörde sig om ett varumärke med formen av de omfattade varorna, och ii) felaktigt gjort bedömningen att varumärket inte hade ursprunglig särskiljningsförmåga.

Som andra grund gör sökanden gällande att artikel 52.2 i rådets förordning (EG) nr 207/2009 har åsidosatts genom det angripna beslutet, eftersom överklagandenämnden felaktigt bedömde att bestämmelserna i denna artikel inte var tillämpliga i det aktuella fallet.

---

31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/45

---

Talan väckt den 24 maj 2010 — Scatizza mot harmoniseringsbyrån — Jacinto (HORSE COUTURE)

(Mål T-238/10)

()

2010/C 209/69

Ansökan är avfattad på engelska

Parter

Sökande: Stephanie Scatizza (Lugano, Schweiz) (ombud: advokaterna P. Perani och P. Pozzi)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)

Motpart vid överklagandenämnden: Manuel Jacinto, Lda (S. Paio de Oleiros, Portugal)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns andra överklagandenämnd den 5 mars 2010 i ärende R 723/2009-2,

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna, och

—	förplikta motparten vid överklagandenämnden att, vid en eventuell intervenering i förevarande mål, ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke: Sökanden

Sökt gemenskapsvarumärke: Figurmärket HORSE COUTURE för varor i klass 18 — ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke nr 6 030 399

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet: Motparten vid överklagandenämnden

Varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering: Portugisisk varumärkesregistrering nr 379 879 av figurmärket HORSE för varor i klass 18

Invändningsenhetens beslut: Delvist bifall till invändningen

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet

Grunder: Åsidosättande av artikel 8.1 b i rådets förordning nr 20772009, eftersom överklagandenämnden felaktigt bedömde att det förelåg risk för förväxling mellan de aktuella varumärkena.

---

31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/46

---

Talan väckt den 27 maj 2010 — Ungern mot kommissionen

(Mål T-240/10)

()

2010/C 209/70

Rättegångsspråk: ungerska

Parter

Sökande: Republiken Ungern (ombud: M. Fehér och K. Szíjjártó)

Svarande: Europeiska kommissionen

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara kommissionens beslut 2010/135/EU av den 2 mars 2010 om utsläppande på marknaden, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/18/EG, av en potatisprodukt (Solanum tuberosum L. linje EH92-527-1) genetiskt modifierad för ökad halt av stärkelsekomponenten amylopektin (delgivet med nr K(2010) 1193),

—

ogiltigförklara kommissionens beslut 2010/136/EU av den 2 mars 2010 om godkännande för utsläppande på marknaden av foder som framställts av den genetiskt modifierade potatisen EH92-527-1 (BPS-25271-9) och om tillfälliga eller tekniskt oundvikliga spår av sådan potatis i livsmedel och foder som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (delgivet med nr K(2010) 1196),

—	i andra hand, för det fall att yrkandet beträffande beslut 2010/136/EU ogillas, ogiltigförklaring av artikel 2 b och c i beslutet,

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden yrkar ogiltigförklaring av kommissionens beslut 2010/135/EU (1) och 2010/136/EU (2) av den 2 mars 2010.

Som stöd för sin talan anför sökanden för det första att kommissionen har gjort en uppenbart oriktig bedömning och åsidosatt försiktighetsprincipen genom att besluta att släppa ut en genetiskt modifierad potatis kallad Amflora på marknaden (nedan kallad GM-potatisen) trots att det vid miljöriskbedömningen gjordes välgrundade invändningar på så sätt att tillståndet — med beaktande av målet att säkerställa en hög en hög hälso- och miljöskyddsnivå — kunde ge upphov till skada på människors och djurs hälsa samt miljön. Enligt sökanden grundar sig beslutet om tillstånd att släppa ut varan på marknaden på en riskbedömning som saknar grund eller är bristfällig på många punkter, vilket får återverkningar på rättsenligheten av kommissionens beslut.

Vad gäller de risker för hälsan som den omtvistade GM-potatisen medför gör sökanden gällande att markörgenen för antibiotikaresistens som finns i GM-potatisen och överföringen av denna gen från GM-växter till bakterier innebär en risk för människors och djurs hälsa och för miljön som inte kan godtas, med hänsyn särskilt till skyldigheten att säkerställa en hög hälso- och miljöskyddsnivå och till att det åtminstone finns en betydande vetenskaplig osäkerhet med avseende på riskerna, och som kommissionen inte har eliminerat på ett tillfredsställande sätt. Av detta drar sökanden slutsatsen att tillståndet att släppa ut potatisen i fråga på marknaden innebär ett åsidosättande av försiktighetsprincipen och strider mot artikel 4.2 i direktiv 2001/18/EG (3), där den konkret uttrycks i lagstiftningen. Förutom allt detta strider det yttrande som Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) har utfärdat och som används som grund för alla kommissionens beslut mot de ståndpunkter som förespråkas av Världshälsoorganisationen, Världsorganisationen för djurens hälsa och Europeiska läkemedelsmyndigheten.

Enligt sökanden är miljöriskbedömningen med avseende på GM-potatisen bristfällig eller inkorrekt med hänsyn till följande:

—	Det har inte gjorts några studier med frilandsodling med avseende på samtliga biogeografiska regioner i EU.

—	Det har inte gjorts någon studie av återverkningar, i förekommande fall på lång sikt, på icke-målorganismer eller av återverkningar på dynamiken med avseende på arternas bestånd och den genetiska diversiteten.

—	Studien av eventuella återverkningar på djurs hälsa och eventuella konsekvenser för näringskedjan är bristfällig.

Som andra grund för sin talan gör sökanden gällande att kommissionen har åsidosatt förordning 1829/2003/EG. (4) Härvid menar sökanden att artikel 2 b och c i beslut 2010/136/EU, enligt vilken det är tillåtet med tillfällig eller tekniskt oundviklig förekomst av genmodifierade organismer i livsmedel och foder i en andel som inte överskrider 0,9 procent är rättsstridig, eftersom det i förordning nr 1829/2003 med avseende på tillstånd inte föreskrivs någon toleransmarginal eller tillåter att kommissionen tillämpar en sådan marginal vid tillfällig eller tekniskt oundviklig förekomst av genmodifierade organismer.

---

(1)  Kommissionens beslut 2010/135/EU av den 2 mars 2010 om utsläppande på marknaden, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/18/EG, av en potatisprodukt (Solanum tuberosum L. linje EH92-527-1) genetiskt modifierad för ökad halt av stärkelsekomponenten amylopektin (delgivet med nr K(2010) 1193) (EUT L 53, s. 11).

(2)  Kommissionens beslut 2010/136/EU av den 2 mars 2010 om godkännande för utsläppande på marknaden av foder som framställts av den genetiskt modifierade potatisen EH92-527-1 (BPS-25271-9) och om tillfälliga eller tekniskt oundvikliga spår av sådan potatis i livsmedel och foder som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (delgivet med nr K(2010) 1196) (EUT L 53, s. 15).

(3)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/18/EG av den 12 mars 2001 om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön och om upphävande av rådets direktiv 90/220/EEG (EGT L 106. s. 1).

(4)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 av den 22 september 2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (EUT L 268, s. 1).

---

31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/47

---

Talan väckt den 24 maj 2010 — Polen mot kommissionen

(Mål T-241/10)

()

2010/C 209/71

Rättegångsspråk: polska

Parter

Sökande: Republiken Polen (ombud: M. Szpunar)

Svarande: Europeiska kommissionen

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara kommissionens beslut av den 11 mars 2010 om undantagande från EU-finansiering av vissa utgifter som verkställts av medlemsstaterna inom ramen för garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ), inom ramen för Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och inom ramen för Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) (1), i den del beloppen 279 794 442,15 PLN och 25 583 996,81 euro, vilka betalats av godkända utbetalningsställen i Republiken Polen, undantas från EU-finansiering,

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

I det angripna beslutet föreskrivs finansiell korrigering på grund av fel i jordbruksskiftessystemet och kontrollen av detta under åren 2005 och 2006. Felen bestod i att jordbruksskiftessystemet inte var helt vektoriserat, att icke stödberättigande mark godkänts för utbetalningar, att det gjorts för få kontroller på plats i regioner med hög felfrekvens (Województwo opolskie), och att bestämmelserna om avsiktlig överträdelse tillämpats felaktig.

Sökanden bestrider förekomsten av de påstådda felen och har med avseende på det angripna beslutet anfört följande grunder till stöd för sin talan:

För det första har sökanden gjort gällande att kommissionen åsidosatt artikel 7.4 i rådets förordning (EG) nr 1258/1999 (2) och artikel 31.1 i rådets förordning (EG) nr 1290/2005 (3) liksom de riktlinjer som antagits i dokument nr VI/216/93, genom att företa en finansiell korrigering som grundar sig på en felaktig bedömning av faktiska omständigheter och en felaktig tolkning av gällande bestämmelser trots att de polska myndigheternas utgifter var förenliga med Europeiska unionens bestämmelser.

Sökanden anser att det faktiskt inte föreligger några sådana brister som lagts till grund för den finansiella korrigeringen, och de utgifter som undantas från gemenskapsfinansiering enligt det angripna beslutet var förenliga med Europeiska unionens bestämmelser.

Det jordbruksskiftessystem som Polen tillämpat under åren 2005 och 2006 uppfyllde helt och fullt kraven i artikel 20 i rådets förordning (EG) nr 1782/2003 (4) och artikel 6 i kommissionens förordning (EG) nr 796/2004 (5). I flera fall gick systemet betydligt utöver dessa krav och erbjöd ett högt skydd för Europeiska unionens finansiella intressen.

Genom de tillämpade förfarandena från åren 2005 och 2006 har det varit möjligt att på ett verkningsfullt och objektivt sätt fastställa om en sökande, för det fall han anger en alltför hög summa för betalning för de anmälda områdena, har agerat avsiktligt eller inte, genom att tveksamma fall ska avgöras med ett domstolsbeslut under beaktande av oskyldighetspresumtionen.

Godkännandet av mark för utbetalningar har skett i enlighet med villkoren för ett stödberättigande, eftersom villkoren för stödberättigande enligt anslutningsakten är att marken hålls i gott jordbruksmässigt skick den 30 juni 2003, medan det inte är ett villkor för stödberättigande att marken den dag då kontrollen utförs hålls i god jordbrukshävd och att miljön skyddas utan ett krav som vid ickeuppfyllande leder till att stödet minskar.

Antal kontroller på plats under år 2005 i Województwo opolskie uppfyller kraven i artikel 26 i förordning (EG) nr 796/2004.

För det andra har sökanden gjort gällande att kommissionen åsidosatt artikel 7.4 fjärde stycket i rådets förordning (EG) nr 1258/1999, artikel 31.2 i förordning (EG) nr 1290/2005, de riktlinjer som fastslås i dokument nr VI/5330/97 och proportionalitetsprincipen, eftersom korrigeringen har fastställts till ett alltför högt belopp i förhållande till riskerna för eventuella ekonomiska förluster för gemenskapen.

Även om de polska myndigheternas system för kontroll och påföljder i vissa fall innehöll fel, vilket inte är fallet här, skulle dessa fel vara av så underordnad betydelse att risken för ekonomiska förluster för gemenskapen avser ett betydligt lägre belopp än det belopp som undantas från gemenskapsfinansiering enligt det angripna beslutet. Detta avser i synnerhet beloppet för kommissionens korrigering, eftersom jordbruksskiftessystemet påståtts inte vara helt vektoriserat och det under år 2005 inte utförts tillräckligt många kontroller på plats i Województwo opolskie.

---

(1)  EUT L 63, s. 7.

(2)  Rådets förordning (EG) nr 1258/1999 av den 17 maj 1999 om finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken (EGT L 160, s. 103).

(3)  Rådets förordning (EG) nr 1290/2005 av den 21 juni 2005 om finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken (EUT L 209, s. 1).

(4)  Rådets förordning (EG) nr 1782/2003 av den 29 september 2003 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare och om ändring av förordningarna (EEG) nr 2019/93, (EG) nr 1452/2001, (EG) nr 1453/2001, (EG) nr 1454/2001, (EG) nr 1868/94, (EG) nr 1251/1999, (EG) nr 1254/1999, (EG) nr 1673/2000, (EEG) nr 2358/71 och (EG) nr 2529/2001 (EUT L 270, s. 1, och rättelse i EUT L 94, 2004, s. 70, och EUT L 279, 2006, s. 30).

(5)  Kommissionens förordning (EG) nr 796/2004 av den 21 april 2004 om närmare föreskrifter för tillämpningen av de tvärvillkor, den modulering och det integrerade administrations- och kontrollsystem som föreskrivs i rådets förordning (EG) nr 1782/2003 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare (EUT L 141, s. 18).

---

31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/48

---

Talan väckt den 28 maj 2010 — medi mot harmoniseringsbyrån — Deutsche Medi Präventions (deutschemedi.de)

(Mål T-247/10)

()

2010/C 209/72

Ansökan är avfattad på tyska

Parter

Sökande: medi GmbH & Co. KG (Bayreuth, Tyskland) (ombud: advokaterna D. Terheggen, H. Lindner och T. Kiputh)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Motpart vid överklagandenämnden: Deutsche Medi Präventions GmbH (Düsseldorf, Tyskland)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det beslut som fattades av harmoniseringsbyråns fjärde överklagandenämnd den 16 mars 2010 i ärende R 1366/2008-4,

—	avslå ansökan om gemenskapsmärke EM 5 089 099 i sin helhet, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke: Deutsche Medi Präventions GmbH.

Sökt gemenskapsvarumärke: Ordmärket ”deutschemedi.de”, för tjänster i klass 35.

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet: Sökanden.

Varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering: Det tyska ordmärket ”medi.eu”, för varor och tjänster i klasserna 5, 10, 35, 39, 41, 42 och 44; det tyska ordmärket ”medi welt”, för varor och tjänster i klasserna 5, 10, 35, 38, 39 och 41–44; det tyska ordmärket ”medi-Verband”, för varor och tjänster i klasserna 5, 10, 35, 38, 39 och 41–44; gemenskapsordmärket ”World of medi”, för varor och tjänster i klasserna 3, 5, 10, 35, 41 och 42; det tyska figurmärket innehållande ordelementet ”medi Ich fühl mich besser”, för varor och tjänster i klasserna 5, 10, 35, 38, 39 och 41–44; en firma som används i näringsverksamhet innehållande ordelementet ”medi”, för alla varor och tjänster som omfattas av det ovan nämnda varumärkena inom unionen.

Invändningsenhetens beslut: Bifall till invändningen.

Överklagandenämndens beslut: Bifall till överklagandet och avslag på invändningen.

Grunder: Överträdelse av artikel 8.1 och 8.4 i förordning (EG) nr 207/2009 (1), då det föreligger risk för förväxling mellan de två motstående varumärkena och sökanden visat att denne är innehavaren av firmarättigheterna, liksom överträdelse av rätten att yttra sig enligt artikel 73 i förordning (EG) nr 207/2009.

---

(1)  Rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EUT L 78, s. 1).

---

31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/49

---

Talan väckt den 26 maj 2010 — Italien mot kommissionen och EPSO

(Mål T-248/10)

()

2010/C 209/73

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Republiken Italien (ombud: P. Gentili, avvocato dello Stato)

Svarande: Europeiska kommissionen och Europeiska rekryteringsbyrån (EPSO)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara meddelandet om allmänt uttagningsprov EPSO/AD/177/10 — Handläggare (AD 5), som offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning av den 16 mars 2010, nummer C 64 A,

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Grunder och huvudargument är desamma som dem i mål T-218/09, Italien mot kommissionen. (1)

---

(1)  EUT C 180, 1.8.2009, s. 59.

---

31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/49

---

Talan väckt den 31 maj 2010 — Kitzinger mot harmoniseringsbyrån — Mitteldeutscher Rundfunk, Zweites Deutsches Fernsehen (KICO)

(Mål T-249/10)

()

2010/C 209/74

Ansökan är avfattad på tyska

Parter

Sökande: Kitzinger & Co. (GmbH & Co. KG) (Hamburg, Tyskland) (ombud: advokaten S. Kitzinger)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Motpart vid överklagandenämnden: Mitteldeutscher Rundfunk (offentligrättsligt organ) (Leipzig, Tyskland), Zweites Deutsches Fernsehen (offentligrättsligt organ) (Mainz, Tyskland)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ändra det beslut som fattades av harmoniseringsbyråns fjärde överklagandenämnd den 25 mars 2010 i ärende R 1388/2008-4 på så sätt att invändningsenhetens beslut av den 28 juli 2008 om invändning nr B 1 133 612 ogiltigförklaras och invändningen avslås,

—	i andra hand ogiltigförklara det angripna beslutet som fattades av harmoniseringsbyråns fjärde överklagandenämnd den 25 mars 2010 i ärende R 1388/2008-4, och

—	förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke: Sökanden.

Sökt gemenskapsvarumärke: Figurmärke i färgerna blått och grått innehållande ordelementet ”KICO”, för varor och tjänster i klasserna 16, 36 och 39.

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet: Mitteldeutscher Rundfunk (offentligrättsligt organ) och Zweites Deutsches Fernsehen (offentligrättsligt organ).

Varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering: Gemenskapsordmärket ”KIKA”, för varor och tjänster i klasserna 8, 9, 11, 16, 18, 20, 21, 24, 25, 28–30, 32, 38 och 41 och det tyska figurmärket innehållande ordelementet ”KIKA” i färgerna svart och vitt, för varor och tjänster i klasserna 8, 9, 11, 16, 18, 20, 21, 24, 25, 28–30, 32, 38, 41 och 42.

Invändningsenhetens beslut: Bifall till invändningen.

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet.

Grunder: Överträdelse av artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (1), då det inte föreligger någon risk för förväxling mellan de två motstående märkena.

---

(1)  Rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EUT L 78, s. 1).

---

31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/50

---

Talan väckt den 31 maj 2010 — KNUT IP Management mot harmoniseringsbyrån — Zoologischer Garten Berlin (KNUT — DER EISBÄR)

(Mål T-250/10)

()

2010/C 209/75

Ansökan är avfattad på tyska

Parter

Sökande: KNUT IP Management Ltd. (London, England) (ombud: advokaten C. Jaeckel)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Motpart vid överklagandenämnden: Zoologischer Garten Berlin AG (Berlin, Tyskland)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det beslut som fattades av harmoniseringsbyråns första överklagandenämnd den 17 mars 2010 i ärende R 650/2009-1,

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna, inbegripet kostnaderna för förfarandet inför överklagandenämnden.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke: Sökanden

Sökt gemenskapsvarumärke: Ordmärket ”KNUT — DER EISBÄR” för varor och tjänster i klasserna 9, 16, 25, 28 och 41.

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet: Zoologischer Garten Berlin AG.

Varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering: Det tyska ordmärket ”KNUD”, för varor och tjänster i klasserna 9, 16 och 28; det tyska ordmärket ”Knut der Eisbär”, för varor och tjänster i klasserna 16, 25, 28 och 41; det tyska ordmärket ”KNUT”, för varor och tjänster i klasserna 3–5, 8, 9, 11, 12, 14, 16, 18, 20, 21, 24, 25, 28–30, 32, 33, 35, 39 och 41–43, och det tyska ordmärket ”KNUT”, för varor och tjänster i klasserna 16, 18, 21, 25, 28, 35, 41 och 42.

Invändningsenhetens beslut: Delvist bifall till invändningen.

Överklagandenämndens beslut: Bifall till överklagandet och bifall till invändningen i sin helhet.

Grunder: Överträdelse av artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (1), då det inte föreligger någon risk för förväxling mellan de två motstående märkena.

---

(1)  Rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EUT L 78, s. 1).

---

31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/51

---

Talan väckt den 28 maj 2010 — Cross Czech mot kommissionen

(Mål T-252/10)

()

2010/C 209/76

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Cross Czech a.s. (Prag, Republiken Tjeckien) (ombud: advokaten T. Schollaert)

Svarande: Europeiska kommissionen

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara kommissionens beslut INFO-02/FD/GVC/Isc D(2010) 208676 av den 12 mars 2010, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden yrkar med stöd av artikel 263 FEUF ogiltigförklaring av kommissionens beslut INFO-02/FD/GVC/Isc D(2010) 208676 av den 12 mars 2010, referensnummer 09-BA74-006, en skrivelse vilken fastställer de slutsatser som dras i revisionsberättelse B74-06 angående revisionen av projekten eMapps.com, CEEC IST NET och TRANSFER EAST, vilka ingåtts inom ramen för EU:s sjätte ramprogram för forskning och teknisk utveckling (2002–2006).

Sökanden åberopar följande grunder till stöd för sina yrkanden.

Sökanden anför att det angripna beslutet åsidosätter födraget eller dess tillämpningsbestämmelser eftersom:

—	Kommissionen fattat sitt beslutet utifrån ett felaktigt och otillräckligt faktaunderlag.

—	Beslutet avspeglar hur de avtal rörande projekten i fråga har tillämpats felaktigt, särskilt när kommissionen fann att sökanden brutit mot dessa avtal.

—	Beslutet bygger på en uppenbart felaktig bedömning av omständigheterna avseende de påstådda avtalsbrotten avseende dessa projekt, vilket leder till att grundläggande rättsprinciper inte iakttagits, således och utgör en felaktig rättstillämpning.

—	Beslutet bygger på felaktiga resonemang.

—	Genom beslutet åsidosätts såväl sökandens processuella rättigheter i det förfarande som föregick antagandet av det angripna beslutet, som omsorgsprincipen

---

31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/51

---

Tribunalens beslut av den 7 juni 2010 — Bulgarien mot Kommissionen

(Mål T-500/07) (1)

()

2010/C 209/77

Rättegångsspråk: bulgariska

Ordföranden på sjunde avdelningen har förordnat om avskrivning av målet.

---

(1)  EUT C 64, 8.3.2008.

---

31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/51

---

Tribunalens beslut av den 1 juni 2010 — Spanien mot kommissionen

(Mål T-65/08) (1)

()

2010/C 209/78

Rättegångsspråk: spanska

Ordföranden på sjätte avdelningen har förordnat om avskrivning av målet.

---

(1)  EUT C 92,12.4.2008.

---

31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/52

---

Personaldomstolens dom (första avdelningen) av den 11 maj 2010 — Nanopoulos mot kommissionen

(Mål F-30/08) (1)

(Personalmål - Tjänstemän - Personaldomstolens behörighet - Upptagande till sakprövning - Rättsakt som går någon emot - Utomobligatoriskt skadeståndsansvar - Läckor i pressen - Principen om oskuldspresumtion - Ideell skada - Beslut att inleda ett disciplinärt förfarande - Uppenbart oriktig bedömning - Biståndsskyldighet - Artikel 24 i tjänsteföreskrifterna)

2010/C 209/79

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Sökande: Fotios Nanopoulos (Itzig, Luxemburg) (ombud: advokaterna V. Christianos, D. Gouloussis och V. Vlassi)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: J. Currall och K. Herrmann, därefter J. Currall och K. Herrmann, biträdda av advokaterna E. Bourtzalas och I. Antypas)

Saken

Talan om förpliktande av kommissionen att till sökanden utge ekonomisk ersättning för den skada denne har lidit genom åsidosättande av hans grundläggande rättigheter, vilket har lett till att hans ära och anseende har kränkts

Domslut

1.	Europeiska kommissionen förpliktas att utge 90 000 euro till Fotios Nanopoulos.

2.	Talan ogillas i övriga delar.

3.	Europeiska kommissionen ska ersätta samtliga rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 171, 5.7.2008, s. 50.

---

31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/52

---

Personaldomstolens dom (tredje avdelningen) av den 4 maj 2010 — Petrilli mot kommissionen

(Mål F-100/08) (1)

(Personalmål - Tjänstemän - Pensioner - Begreppet bosättning - Stadigvarande bosättning - Bestyrkande handlingar)

2010/C 209/80

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Alessandro Petrilli (Grottammare, Italien) (ombud: advokaterna J.-L. Lodomez och J. Lodomez)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: J. Currall och D. Martin)

Saken

Ogiltigförklaring av tillsättningsmyndighetens beslut om fastställande av sökandens stadigvarande bosättningsort.

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Alessandro Petrilli ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 55, 7.3.2009, s. 52.

---

31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/53

---

Personaldomstolens dom (andra avdelningen) av den 12 maj 2010 — Peláez Jimeno mot parlamentet

(Mål F-13/09) (1)

(Personalmål - Tjänstemän - Föregående klagomål - Tidsfrist för klagomål - För sent inkommet - Bevis - Tidigare tillfälligt anställd - Tillsättning som tjänsteman - Artikel 5.4 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna - Likabehandling)

2010/C 209/81

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Peláez Jimeno (Relegem-Asse, Belgien) (ombud: advokaten M. Casado García-Hirschfeld)

Svarande: Europaparlamentet (ombud: inledningsvis C. Burgos och K. Zejdová, därefter K. Zejdová och S. Seyr)

Saken

Ogiltigförklaring av tillsättningsmyndighetens beslut att placera sökanden i egenskap av provanställd tjänsteman i en lönegrad och en löneklass som är lägre än dem hon var placerad i som tillfälligt anställd.

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Peláez Jimeno ska ersätta samtliga rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 90, 18.4.2009, s. 40.

---

31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/53

---

Personaldomstolens dom (andra avdelningen) av den 15 juni 2010 — Lebedef-Caponi mot kommissionen

(Mål F-45/09) (1)

(Personalmål - Tjänstemän - Bedömning - Karriärutvecklingsrapport - Bedömningsförfarandet för år 2007 - Talan om ogiltigförklaring - Uppenbart oriktig bedömning - Personalrepresentanter - Yttrande från ad hoc-gruppen)

2010/C 209/82

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Lebedef-Caponi (Senningerberg, Luxemburg) (ombud: advokaten F. Frabetti)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: C. Berardis-Kayser och G. Berscheid)

Saken

Ogiltigförklaring av sökandens karriärutvecklingsrapport för år 2007.

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Sökanden ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 153, 4.7.2009, s. 51.

---

31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/53

---

Talan väckt den 19 maj 2010 — Lebedef mot kommissionen

(Mål F-33/10)

()

2010/C 209/83

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Giorgio Lebedef (Senningerberg, Luxemburg) (ombud: advokaten F. Frabetti)

Svarande: Europeiska kommissionen

Saken och beskrivning av tvisten

Ogiltigförklaring av sökandens karriärutvecklingsrapport för perioden 1.1.2005–31.12.2005, i dess lydelse efter att personaldomstolen ogiltigförklarade rapporten genom sin dom i mål F-36/07.

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att personaldomstolen ska

—	ogiltigförklara sökandens karriärutvecklingsrapport (REC/CDR) för perioden 1.1.2005–31.12.2005, i dess lydelse efter att personaldomstolen ogiltigförklarade rapporten genom beslut av den 7 maj 2008 i mål F-36/07, Lebedef mot kommissionen, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

---

31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/54

---

Talan väckt den 26 maj 2010 — Adriaansen mot EIB

(Mål F-35/10)

()

2010/C 209/84

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Mary Lucie Adriaansen (Luxemburg, Luxemburg) (ombud: advokaten A.-M. Schmit)

Svarande: Europeiska investeringsbanken

Saken och beskrivning av tvisten

Ogiltigförklaring av EIB:s beslut att inte tillhandahålla sökanden information om hennes före detta makes pension.

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att personaldomstolen ska

—	ogiltigförklara EIB:s beslut av den 18 mars 2010,

—	förplikta EIB att ersätta rättegångskostnaderna,

—	förordna att domen ska verkställas oaktat ett överklagande och utan säkerhet, och

—	förbehålla sökanden rätten till ytterligare rättigheter, anspråk, grunder och åtgärder.

---

31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/54

---

Talan väckt den 27 maj 2010 — Rapone mot kommissionen

(Mål F-36/10)

()

2010/C 209/85

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Chiara Rapone (Rom, Italien) (ombud: advokaten A. Rapone)

Svarande: Europeiska kommissionen

Saken och beskrivning av tvisten

Ogiltigförklaring av EPSO:s beslut att vägra registrering av sökandens ansökan om deltagande i uttagningsprovet EPSO/AD/177/10-LAW.

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att personaldomstolen ska

—	ogiltigförklara beslutet att vägra registrering av sökandens nya ansökan om deltagande i uttagningsprovet EPSO/AD/177/10-LAW, vilket bekräftats genom EPSO:s tillkännagivande den 12 april 2010, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

---

31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/54

---

Talan väckt den 31 maj 2010 — Vakalis mot kommissionen

(Mål F-38/10)

()

2010/C 209/86

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Ioannis Vakalis (Luvinate, Italien) (ombud: advokaten S. Pappas)

Svarande: Europeiska kommissionen

Saken och beskrivning av tvisten

Talan om ogiltigförklaring av det beslut som fattades av Byrån för löneadministration och individuella ersättningar genom vilket sökandens pensionsrättigheter vid överföringen till unionssystemet fastställdes

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att personaldomstolen ska

—	fastställa att kommissionens beslut nr 60/2004 av den 28 april 2004 är rättsstridigt,

—	ogiltigförklara beslut PMO-4/TP D(2009)/434514716,

—	ogiltigförklara beslutet att avslå klagomålet, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

---

31.7.2010

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/55

---

Talan väckt den 7 juni 2010 — Lebedef mot kommissionen

(Mål F-40/10)

()

2010/C 209/87

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Giorgio Lebedef (Senningerberg, Luxemburg) (ombud: advokaten F. Frabetti)

Svarande: Europeiska kommissionen

Saken och beskrivning av tvisten

Ogiltigförklaring av kommissionens beslut om att sökanden otillbörligen överskridit sin rätt till semester med 5,5 dagar under år 2009.

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att personaldomstolen ska

—

ogiltigförklara beslutet av den 11 augusti 2009, i vilket generaldirektören vid Eurostat instruerat sin personalavdelning att meddela byrån för handläggning av individuella rättigheter att sökanden otillbörligen överskridit sin rätt till semester med 5,5 dagar under år 2009, för vilken tidsperiod denne förlorar rätten till lön, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

---