24.5.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 128/2

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 8 april 2008 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Konungariket Sverige

(Mål C-167/05) (1)

(Fördragsbrott - Artikel 90 andra stycket EG - Interna skatter på varor från andra medlemsstater - Skatter och avgifter som är av sådan art att de indirekt skyddar andra varor - Förbud mot att importerade varor diskrimineras i förhållande till konkurrerande inhemska varor - Punktskatter - Skillnad i beskattningen av öl och vin - Bevisbörda)

(2008/C 128/02)

Rättegångsspråk: svenska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: L. Ström van Lier, K. Gross, K. Simonsson och R. Lyal)

Svarande: Konungariket Sverige (ombud: K. Wistrand)

Part som har intervenerat till stöd för svaranden: Republiken Lettland (Ombud: E. Balode-Buraka och E. Broks)

Saken

Fördragsbrott – Åsidosättande av artikel 90 andra stycket EG – Interna skatter och avgifter på alkohol högre på vin än på öl

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Europeiska gemenskapernas kommission ska ersätta rättegångskostnaderna.

3)	Republiken Lettland ska bära sin rättegångskostnad.

(1) EUT C 171 av den 9.7.2005.

24.5.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 128/2

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 8 april 2008 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Italien

(Mål C-337/05) (1)

(Fördragsbrott - Offentlig upphandling av varor - Direktiven 77/62/EEG och 93/36/EEG - Tilldelning av offentliga kontrakt utan att meddelande först publiceras - Avsaknad av uppmaning till anbudsgivning - Helikoptrar av märkena Agusta och Agusta Bell)

(2008/C 128/03)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: D. Recchia och X. Lewis)

Svarande: Republiken Italien (ombud: I. M. Braguglia, i egenskap av ombud, och G. Fiengo, avocat)

Saken

Fördragsbrott – Rådets direktiv 93/36/EEG av den 14 juni 1993 om samordning av förfarandet vid offentlig upphandling av varor (EGT L 199, s. 1, svensk specialutgåva, område 6, volym 4, s. 126) och rådets direktiv 77/62/EEG av den 21 december 1976 – Underlåtenhet att visa att det föreligger skäl för att den upphandlande myndigheten skall kunna tillämpa ett förhandlat förfarande utan att dessförinnan publicera ett meddelande om anbudsinfordran – Helikoptrar av märket ”Agusta” och ”Agusta Bell” som köpts in för att tillgodose behoven inom skogsbevakningsmyndigheten, kustbevakningen, militärpolisen etc.

Domslut

Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets direktiv 93/36/EEG av den 14 juni 1993 om samordning av förfarandet vid offentlig upphandling av varor, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 97/52/EG av den 13 oktober 1997, och, tidigare, rådets direktiv 77/62/EEG av den 21 december 1976 om samordning av förfarandet vid offentlig upphandling av varor, i ändrad och kompletterad lydelse enligt rådets direktiv 80/767/EEG av den 22 juli 1980 och rådets direktiv 88/295/EEG av den 22 mars 1988, genom att tillämpa som praxis – vilken förekommer sedan länge och fortfarande följs – att direkt tilldela kontrakt för inköp av helikoptrar av märkena Agusta och Agusta Bell till företaget Agusta SpA för att tillgodose behov hos flera militära förband och civila kårer, utan uppmaning till anbudsgivning och särskilt utan att iaktta de förfaranden som föreskrivs i dessa direktiv.

2.	Republiken Italien ska bära rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 281, 12.11.2005.

24.5.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 128/3

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 3 april 2008 (begäran om förhandsavgörande från Bundesfinanzhof (Tyskland)) – Finanzamt Oschatz mot Zweckverband zur Trinkwasserversorgung und Abwasserbeseitigung Torgau-Westelbien

(Mål C-442/05) (1)

(Sjätte mervärdesskattedirektivet - Artiklarna 4.5 och 12.3 a - Bilagorna D och H - Begreppet ’tillhandahållande av vatten’/’vattenförsörjning’ - Reducerad mervärdesskattesats)

(2008/C 128/04)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesfinanzhof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Finanzamt Oschatz

Motpart: Zweckverband zur Trinkwasserversorgung und Abwasserbeseitigung Torgau-Westelbien

Ytterligare deltagare i rättegången: Bundesministerium der Finanzen

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Bundesfinanzhof – Tolkning av punkt 2 i bilaga D och av andra kategorin i bilaga H till rådets sjätte direktiv (77/388/EEG) av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, s. 1) – Reducerad skattesats för vattenförsörjning – Avgifter för att installera anslutningar för användare

Domslut

Artikel 4.5 i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund och punkt 2 i bilaga D till detsamma ska tolkas så att anslutning av en enskild fastighet, som, såsom i målet vid den nationella domstolen, består i att en rörledning läggs som gör det möjligt att koppla en fastighets vatteninstallation till fasta vattenledningsnät, omfattas av begreppet tillhandahållande av vatten i nämnda bilaga, vilket innebär att ett offentligrättsligt organ som agerar i egenskap av offentlig myndighet är skattskyldigt med avseende på denna verksamhet.

Artikel 12.3 a i sjätte direktivet 77/388 och andra kategorin i bilaga H till detsamma ska tolkas så att anslutning av en enskild fastighet, som, såsom i målet vid den nationella domstolen, består i att en rörledning läggs som gör det möjligt att koppla en fastighets vatteninstallation till fasta vattenledningsnät, omfattas av begreppet vattenförsörjning. Medlemsstaterna får dessutom tillämpa en reducerad mervärdesskattesats på konkreta och specifika aspekter av vattenförsörjningen, såsom den verksamhet som är i fråga i målet vid den nationella domstolen och som innebär anslutning av enskilda fastigheter, under förutsättning att principen om skatteneutralitet, som utgör en del av det gemensamma systemet för mervärdesskatt, inte åsidosätts.

(1) EUT C 60, 11.3.2006.

24.5.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 128/4

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 3 april 2008 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal des affaires de sécurité sociale de Paris – Frankrike) – Philippe Derouin mot Union pour le Recouvrement des Cotisations de Sécurité Sociale et d'Allocations Familiales de Paris – Région parisienne (Urssaf)

(Mål C-103/06) (1)

(Social trygghet för migrerande arbetstagare - Förordning (EEG) nr 1408/71 - Egenföretagare som är bosatta och utövar verksamhet i Frankrike - Avgift som tas ut i syfte att finansiera vissa delar av socialförsäkringen - Avgift som tas ut i syfte att finansiera socialförsäkringens underskott - Beaktande av inkomst intjänad i en annan medlemsstat och beskattningsbar i denna stat med tillämpning av ett avtal med syfte att undvika dubbelbeskattning)

(2008/C 128/05)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Tribunal des affaires de sécurité sociale de Paris

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Philippe Derouin

Motpart: Union pour le Recouvrement des Cotisations de Sécurité Sociale et d'Allocations Familiales de Paris – Région parisienne (Urssaf)

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Tribunal des affaires de sécurité sociale de Paris – Tolkning av rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (EGT L 149, s. 2; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 57) i ändrad och uppdaterad lydelse enligt rådets förordning (EEG) nr 2001/83 av den 2 juni 1983 (EGT L 230, s. 6, bilaga 1; svensk specialutgåva, område 5, volym 3, s. 13) – Fråga om det vid beräkningen av contribution sociale généralisée (C.S.G.) och contribution au remboursement de la dette sociale (C.R.D.S.) för en fritt yrkesutövande arbetstagare som omfattas av fransk sociallagstiftning skall tas hänsyn till inkomster som uppburits i en annan medlemsstat och som beskattas i denna medlemsstat enligt ett dubbelbeskattningsavtal

Domslut

Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, i dess ändrade och uppdaterade lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 307/1999 av den 8 februari 1999, ska tolkas så att den inte utgör hinder för att en medlemsstat, vars lagstiftning på området för social trygghet är exklusivt tillämplig på en i landet bosatt egenföretagare, undantar inkomster som denne egenföretagare uppburit i en annan medlemsstat från beräkningsunderlaget för avgifter av typen contribution sociale généralisée (avgift som tas ut i syfte att finansiera vissa delar av socialförsäkringen) och contribution pour le remboursement de la dette sociale (avgift som tas ut i syfte att finansiera socialförsäkringens underskott), med tillämpning bland annat av ett avtal med syfte att undvika dubbelbeskattning på inkomstskatteområdet.

(1) EUT C 108, 6.5.2006.

24.5.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 128/4

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 1 april 2008 (begäran om förhandsavgörande från Cour constitutionnelle (tidigare Cour d'arbitrage) (Belgien)) – Gouvernenment de la Communauté française, Gouvernement wallon mot Gouvernement flamand

(Mål C-212/06) (1)

(Vårdförsäkringssystem som införts av en federerad enhet i en medlemsstat - Omfattar inte personer som är bosatta inom en annan del av det nationella territoriet än den som omfattas av denna enhets behörighet - Artiklarna 18 EG, 39 EG och 43 EG - Förordning (EEG) nr 1408/71)

(2008/C 128/06)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Cour constitutionnelle (tidigare Cour d'arbitrage) (Belgien)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Gouvernenment de la Communauté française, Gouvernement wallon

Motpart: Gouvernement flamand

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Cour constitutionnelle (tidigare Cour d'arbitrage) (Belgien) – Tolkning av artiklarna 18, 39 och 43 i EG-fördraget samt av artiklarna 2, 3, 4, 13, 18, 19, 20, 25 och 28 i förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (EGT L 149, s. 2; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 57), i ändrad lydelse – Tillämplighet av det flamländska vårdförsäkringssystemet på personer som är anställda inom den nederländskspråkiga regionen eller i den tvåspråkiga huvudstadsregionen Bryssel och som antingen bor i en av dessa båda regioner eller i en annan medlemsstat, med undantag för personer som är bosatta i en annan del av det nationella territoriet

Domslut

Förmåner som utbetalas enligt ett sådant system som det vårdförsäkringssystem som införts genom det flamländska parlamentets dekret om organisation av vårdförsäkringen (Decreet houdende de organisatie van de zorgverzekering), av den 30 mars 1999, i dess lydelse enligt det flamländska parlamentets dekret om ändring av dekretet av den 30 mars 1999 om organisation av vårdförsäkringen (Decreet van de Vlaamse Gemeenschap houdende wijziging van het decreet van 30 maart 1999 houdende de organisatie van de zorgverzekering), av den 30 april 2004, omfattas av det materiella tillämpningsområdet för rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, i dess ändrade och uppdaterade lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 118/97 av den 2 december 1996, i dess lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 307/1999 av den 8 februari 1999.

Artiklarna 39 EG och 43 EG ska tolkas så, att de utgör hinder för att en federerad enhet i en medlemsstat antar en sådan lagstiftning som den som reglerar den vårdförsäkring som införts av den flamländska gemenskapen genom nämnda dekret av den 30 mars 1999, i dess lydelse enligt det flamländska parlamentets dekret av den 30 april 2004, enligt vilken anslutningen till ett system för social trygghet och rätten till förmåner enligt nämnda system begränsas till att omfatta personer som antingen är bosatta inom det territorium där denna enhet är behörig eller som är yrkesverksamma inom detta territorium samtidigt som de är bosatta i en annan medlemsstat, i den mån en sådan begränsning påverkar medborgare i andra medlemsstater eller dem av den aktuella medlemsstatens egna medborgare som har utövat sin rätt till fri rörlighet inom Europeiska gemenskapen.

Artiklarna 39 EG och 43 EG ska tolkas så, att de utgör hinder för att en federerad enhet i en medlemsstat antar lagstiftning enligt vilken anslutningen till ett system för social trygghet och rätten att komma i åtnjutande av förmåner enligt nämnda system begränsas till att omfatta endast personer som är bosatta inom denna enhets territorium, i den mån en sådan begränsning påverkar medborgare i andra medlemsstater som är yrkesverksamma inom nämnda enhets territorium eller dem av den aktuella medlemsstatens egna medborgare som har utövat sin rätt till fri rörlighet inom Europeiska gemenskapen.

(1) EUT C 178, 29.7.2006.

24.5.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 128/5

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 3 april 2008 (begäran om förhandsavgörande från Corte suprema di cassazione (Italien)) – Militzer & Münch GmbH mot Ministero delle Finanze

(Mål C-230/06) (1)

(Tullunion - Gemenskapstransitering - Uppbörd av tullskuld - Behörig medlemsstat - Bevis för att transiteringen har genomförts på ett regelmässigt sätt eller på vilken plats överträdelsen begicks - Tidsfrister - Den huvudansvariges ansvar)

(2008/C 128/07)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Corte suprema di cassazione

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Militzer & Münch GmbH

Motpart: Ministero delle Finanze

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Corte suprema di cassazione – Tolkning av artikel 11a i kommissionens förordning (EEG) nr 1062 av den 27 mars 1987 om tillämpningsföreskrifter och bestämmelser för att förenkla reglerna om gemenskapstransitering (EGT L 107, s.1) och artikel 215.1 i rådets förordning (EEG) nr 2913 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 302, s.1; svensk specialutgåva, område 2, volym 16, s. 4) – Bestämmelsekontorets avslutande av tullförfarandet styrkt genom förfalskade handlingar – Tidsfrist föreskriven för att anmäla att en sändning inte har uppvisats vid bestämmelsekontoret – Tillämplighet

Domslut

I syfte att kontrollera huruvida den medlemsstat som beslutat om uppbörd av tullarna var behörig att göra detta, ankommer det på den nationella domstolen att avgöra huruvida det, vid tidpunkten när det konstaterades att försändelsen inte hade uppvisats för bestämmelsekontoret, kunde fastställas på vilken plats överträdelsen eller oegentligheten begåtts. Om detta är fallet, följer det av bestämmelserna i artiklarna 203.1 och 215.1 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen att den medlemsstat som är behörig att besluta om uppbörd av tullarna är den medlemsstat på vars territorium den första överträdelse eller oegentlighet som kan kvalificeras som undandragande från tullövervakning har begåtts. Om platsen där den första överträdelsen eller oegentligheten begåtts inte kan fastställas på ovan angivet sätt, är den medlemsstat som avgångskontoret tillhör behörig att besluta om uppbörd av tullarna, i enlighet med bestämmelserna i artiklarna 378 och 379 i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för förordning nr 2913/92.

När en försändelse inte har uppvisats för bestämmelsekontoret och den plats där överträdelsen eller oegentligheten begåtts inte kan fastställas, är det endast avgångskontoret som är skyldigt att lämna den föreskrivna underrättelsen, med iakttagande av de i artikel 379.1 och 379.2 i förordning nr 2454/93 angivna tidsfristerna om elva och tre månader.

3)	Det strider inte mot proportionalitetsprincipen att ett tullombud, i egenskap av huvudansvarig, är ansvarigt för tullskulden.

(1) EUT C 190 av den 12.8.2006.

24.5.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 128/6

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 10 april 2008 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Portugal

(Mål C-265/06) (1)

(Fördragsbrott - Fri rörlighet för varor - Artiklarna 28 EG och 30 EG - Artiklarna 11 och 13 i EES-avtalet - Kvantitativa importrestriktioner - Åtgärder med motsvarande verkan - Motorfordon - Anbringande av solskyddsfilm på glasrutor)

(2008/C 128/08)

Rättegångsspråk: portugisiska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: A. Caeiros, P. Guerra e Andrade och M. Patakia, samtliga i egenskap av ombud)

Svarande: Republiken Portugal (ombud: L. Fernandes, i egenskap av ombud, och A. Duarte de Almeida, avocat)

Saken

Fördragsbrott – Åsidosättande av artiklarna 28 EG och 30 EG – Nationell lagstiftning enligt vilken det är förbjudet att anbringa solskyddsfilm på fönster i personbilar eller varubilar

Domslut

Republiken Portugal har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 28 EG och 30 EG samt enligt artiklarna 11 och 13 i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet av den 2 maj 1992, genom att i artikel 2.1 i lagdekret nr 40/2003 av den 11 mars 2003 förbjuda anbringande av solskyddsfilm på glasrutor på motorfordon.

2)	Republiken Portugal ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 212, 2.9.2006.

24.5.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 128/6

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 1 april 2008 (begäran om förhandsavgörande från Bayerisches Verwaltungsgericht München (Tyskland)) – Tadao Maruko mot Versorgungsanstalt der deutschen Bühnen

(Mål C-267/06) (1)

(Likabehandling i arbetslivet - Direktiv 2000/78/EG - Efterlevandeförmåner som utbetalas enligt ett yrkesbaserat obligatoriskt försäkringssystem - Begreppet lön - Avslag på grund av att äktenskap inte ingåtts - Partner av samma kön - Diskriminering på grund av sexuell läggning)

(2008/C 128/09)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bayerisches Verwaltungsgericht München

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Tadao Maruko

Motpart: Versorgungsanstalt der deutschen Bühnen

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Bayerisches Verwaltungsgericht München – Tolkning av artiklarna 1, 2.2 a, 3.1 c och 3.3 i rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet (EGT L 303, s. 16) – Begreppet lön – Registrerad partner saknar rätt till efterlevandepension

Domslut

En efterlevandeförmån som utbetalas enligt ett yrkesbaserat försäkringssystem, liknande det system som Versorgungsanstalt der deutschen Bühnen administrerar, omfattas av tillämpningsområdet för rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet.

Artiklarna 1 och 2 i direktiv 2000/78 utgör hinder för sådana bestämmelser som är i fråga i målet vid den nationella domstolen, enligt vilka en registrerad partner efter den andre partnerns död inte har rätt till en efterlevandepension motsvarande den som beviljas äkta makar, trots att registrerat partnerskap, enligt nationell rätt, innebär att personer av samma kön hamnar i en situation som är jämförbar med den som makar befinner sig i med avseende på nämnda efterlevandeförmån. Det ankommer på den nationella domstolen att pröva huruvida en efterlevande partner befinner sig i en situation som är jämförbar med den som en make eller maka, som har rätt till efterlevandeförmåner enligt det yrkesbaserade försäkringssystem som VddB administrerar, befinner sig i.

(1) EUT C 224, 16.9.2006.

24.5.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 128/7

Domstolens dom (första avdelningen) av den 3 april 2008 (begäran om förhandsavgörande från Oberlandesgericht Köln (Tyskland)) – 01051 Telecom GmbH mot Deutsche Telekom AG

(Mål C-306/06) (1)

(Direktiv 2000/35/EG - Bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner - Artikel 3.1 c ii - Sena betalningar - Banköverföring - Från vilket datum en betalning ska anses vara gjord)

(2008/C 128/10)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Oberlandesgericht Köln

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande, i första instans: 01051 Telecom GmbH

Svarande, i första instans: Deutsche Telekom AG

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Oberlandesgericht Köln – Tolkning av artikel 3.1 c ii i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/35/EG av den 29 juni 2000 om bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner (EGT L 200, s. 35) – Möjlighet för borgenären att kräva dröjsmålsränta – Begreppet att borgenären ”mottagit” det förfallna beloppet – Nationell lagstiftning där tidpunkten för betalning anses vara den tidpunkt då gäldenären lämnar uppdraget om banköverföring och inte då beloppet krediteras borgenärens konto

Domslut

Artikel 3.1 c ii i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/35/EG av den 29 juni 2000 om bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner ska tolkas så, att det enligt denna bestämmelse krävs, för att en betalning som sker via banköverföring ska medföra att rätt till uttag av dröjsmålsränta avvärjs eller bringas att upphöra, att det förfallna beloppet krediteras borgenärens konto i tid.

(1) EUT C 249, 14.10.2006.

24.5.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 128/7

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 10 april 2008 (begäran om förhandsavgörande från House of Lords – Förenade kungariket) – Marks & Spencer plc mot Her Majesty's Commissioners of Customs and Excise

(Mål C-309/06) (1)

(Skatter - Sjätte mervärdesskattedirektivet - Undantag med återbetalning av skatt som erlagts i föregående led - Felaktig beskattning till normalskattesatsen - Rätt till nollskattesats - Rätt till återbetalning - Direkt effekt - Gemenskapsrättens allmänna principer - Obehörig vinst)

(2008/C 128/11)

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

House of Lords

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Marks & Spencer plc

Svarande: Her Majesty's Commissioners of Customs and Excise

Saken

Begäran om förhandsavgörande – House Lords – Tolkning av artikel 28.2 a i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28) – Det finns en gemenskapsrättslig bestämmelse som kan åberopas av leverantören av en vara (tekakor) när det i nationell rätt föreskrivs ett undantag avseende återbetalning av erlagd skatt – Mervärdesskatt har felaktigt betalats på grund av att den nationella lagstiftningen har feltolkats av behöriga nationella myndigheter – Tillämpning av allmänna gemenskapsrättsliga principer, inbegripet principen om skatteneutralitet – Huruvida det är möjligt för en enskild att åberopa ovannämnda allmänna principer för att få tillbaka de belopp som felaktigt tagits ut i skatt

Domslut

När en medlemsstat enligt artikel 28.2 i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (såväl före som efter ändringen i denna bestämmelse genom rådets direktiv 92/77/EEG av den 19 oktober 1992) i sin nationella lagstiftning har bibehållit ett undantag med återbetalning av skatt som erlagts i föregående led i fråga om vissa angivna leveranser, har en näringsidkare som utför en sådan leverans inte en på gemenskapsrätten grundad rättighet, som kan åberopas direkt, att nollbeskattas.

När en medlemsstat enligt artikel 28.2 i sjätte direktivet 77/388 (såväl före som efter ändringen i denna bestämmelse genom direktiv 92/77) i sin nationella lagstiftning har bibehållit ett undantag med återbetalning av skatt som erlagts i föregående led i fråga om vissa angivna leveranser, men feltolkat sin nationella lagstiftning, så att vissa leveranser som omfattas av undantaget med återbetalning av ingående skatt enligt den nationella lagstiftningen har påförts skatt enligt normalskattesatsen, är de allmänna gemenskapsrättsliga principerna, däribland principen om skatteneutralitet, tillämpliga, så att en näringsidkare som utför sådana leveranser har rätt att återfå de belopp som felaktigt tagits ut i skatt på leveranserna.

Även om likabehandlingsprincipen och principen om skatteneutralitet i princip är tillämpliga i målet vid den nationella domstolen, så har dessa principer inte åsidosatts endast genom att en skattskyldig person vägras återbetalning på grund av att denne därmed skulle göra en obehörig vinst. Däremot utgör principen om skatteneutralitet hinder mot att ett förbud mot obehörig vinst endast tillämpas på skattskyldiga personer som är ”payment traders” (skattskyldiga personer för vilka ingående mervärdesskatt ett visst räkenskapsår överskrider utgående mervärdesskatt), men däremot inte på skattskyldiga personer som är ”repayment traders” (skattskyldiga personer för vilka den motsatta situationen råder), om dessa säljer liknande varor. Det ankommer på den nationella domstolen att avgöra om så är fallet i detta mål. Den allmänna principen om likabehandling, som på skatteområdet kan åsidosättas genom diskriminering som påverkar näringsidkare som inte nödvändigtvis konkurrerar med varandra men ändå befinner sig i jämförbara situationer i andra avseenden, utgör hinder mot diskriminering utan objektiva skäl mellan ”payment traders” och ”repayment traders”.

4)	Svaret på den tredje frågan påverkas inte av huruvida det föreligger bevis för att den näringsidkare som förvägrats återbetalning av felaktigt uppburen mervärdesskatt inte har lidit någon ekonomisk förlust eller nackdel.

Det ankommer på den nationella domstolen att, med beaktande av gemenskapsrätten, bland annat likabehandlingsprincipen och principen att den nationella domstolen ska se till att dess beslut om ersättning inte strider mot gemenskapsrätten, själv avgöra vilka retroaktiva följder som ett åsidosättande av likabehandlingsprincipen, enligt vad som nämns i punkt 3 i detta domslut, eventuellt bör leda till, i enlighet med de regler om lagstiftningens tillämplighet i tiden som är i fråga i målet vid den nationella domstolen.

(1) EUT C 261, 28.10.2006.

24.5.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 128/8

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 3 april 2008 (begäran om förhandsavgörande från Rechtbank Amsterdam) – K.D. Chuck mot Raad van bestuur van de Sociale verzekeringsbank

(Mål C-331/06) (1)

(Ålderspension - Arbetstagare som är medborgare i en medlemsstat - Socialförsäkringsavgifter - Olika perioder - Olika medlemsstater - Beräkning av försäkringsperioder - Ansökan om pension - Bosättning i tredje land)

(2008/C 128/12)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Rechtbank Amsterdam

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: K.D. Chuck

Motpart: Raad van bestuur van de Sociale verzekeringsbank

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Rechtbank Amsterdam – Tolkning av artikel 48 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (EGT L 149, s. 2; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 57) – Ålderspension – Beräkning av försäkringsperioder för en medborgare i en medlemsstat som arbetat i två andra medlemsstater – Bosättning i ett tredje land vid tiden för pensioneringen

Domslut

Artikel 48.2 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, i ändrad och uppdaterad lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 631/2004 av den 31 mars 2004, innebär att den behöriga institutionen i den medlemsstat där en arbetstagare som är medborgare i en medlemsstat senast var bosatt är skyldig att vid beräkningen av ålderspensionen för denna arbetstagare, som vid tidpunkten för ansökan om utbetalning av denna pension är bosatt i tredje land, beakta de perioder som denne arbetat i en annan medlemsstat, på samma villkor som om arbetstagaren fortfarande var bosatt inom Europeiska gemenskapen.

(1) EUT C 281, 18.11.2006.

24.5.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 128/9

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 3 april 2008 (begäran om förhandsavgörande från Oberlandesgericht Celle (Tyskland)) – Rechtsanwalt Dirk Rüffert i egenskap av konkursförvaltare för Objekt und Bauregie GmbH & Co. KG mot Land Niedersachsen

(Mål C-346/06) (1)

(Artikel 49 EG - Frihet att tillhandahålla tjänster - Restriktioner - Direktiv 96/71/EG - Utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster - Upphandlingsförfaranden avseende offentliga bygg- och anläggningsarbeten - Socialt skydd för arbetstagare)

(2008/C 128/13)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Oberlandesgericht Celle

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Rechtsanwalt Dirk Rüffert i egenskap av konkursförvaltare för Objekt und Bauregie GmbH & Co. KG

Motpart: Land Niedersachsen

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Oberlandesgericht Celle – Tolkning av artikel 49 i EG-fördraget – Nationell lagstiftning med krav att företag som deltar i ett upphandlingsförfarande avseende offentliga bygg- och anläggningsarbeten måste förplikta sig, och se till att dess underentreprenörer uppfyller samma krav, att följa bestämmelserna om minimilön som gäller enligt kollektivavtal på orten där tjänsten utförs

Domslut

Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster, tolkat mot bakgrund av artikel 49 EG, utgör hinder för att en myndighet i en medlemsstat vidtar en åtgärd av lagstiftningskaraktär enligt vilken en upphandlande myndighet vid offentlig upphandling av bygg- och anläggningsarbeten endast får anta anbud från företag som i sina anbud skriftligen åtar sig att för utförandet av tjänsterna i fråga betala sina arbetstagare minst den lön som fastställs i det kollektivavtal som är tillämpligt på den ort där tjänsterna tillhandahålls.

(1) EUT C 294, 2.12.2006.

24.5.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 128/9

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 10 april 2008 (begäran om förhandsavgörande från Vergabekontrollsenat des Landes Wien – Österrike) – Ing. Aigner, Wasser-Wärme-Umwelt GmbH mot Fernwärme Wien GmbH

(Mål C-393/06) (1)

(Offentlig upphandling - Direktiven 2004/17/EG och 2004/18/EG - Upphandlande enhet som bedriver verksamhet som till en del omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2004/17/EG och till en del av tillämpningsområdet för direktiv 2004/18/EG - Offentligrättsligt organ - Upphandlande myndighet)

(2008/C 128/14)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Vergabekontrollsenat des Landes Wien

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Ing. Aigner, Wasser-Wärme-Umwelt GmbH

Motpart: Fernwärme Wien GmbH

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Vergabekontrollsenat des Landes Wien – Tolkning av artiklarna 2.1 och 3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (försörjningsdirektivet) (EUT L 134, s. 1) och av artikel 1.9 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster (EUT L 134, s. 114) – Anbudsinfordran avseende värmeinstallationer – Den upphandlande myndigheten är ett företag som kontrolleras av Staden Wien och som tillhandahåller allmännyttiga tjänster (fjärrvärme) – Offentligrättsligt organ – Bedömning av konkurrensmässiga villkor – Tillämpning av förfaranden vid upphandling på den europeiska marknaden också på konkurrensutsatta verksamheter (i förevarande fall kylanläggningar) – Kontaminationsteorin – Korssubventionering föreligger inte

Domslut

En upphandlande enhet, i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster, är skyldig att tillämpa det förfarande som föreskrivs i detta direktiv endast när den tilldelar kontrakt som har samband med de verksamheter som denna enhet bedriver inom en eller flera av de sektorer som avses i artiklarna 3–7 i detta direktiv.

En enhet som Fernwärme Wien GmbH ska betraktas som ett offentligrättsligt organ i den mening som avses i artikel 2.1 a andra stycket i direktiv 2004/17 och artikel 1.9 andra stycket i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster.

De kontrakt, som tilldelas av en enhet i dess egenskap av offentligrättsligt organ, i den mening som avses i direktiv 2004/17 och direktiv 2004/18, och som har samband med denna enhets verksamhet i en eller flera av de sektorer som avses i artiklarna 3–7 i direktiv 2004/17, ska omfattas av det förfarande som föreskrivs i detta direktiv. Alla andra kontrakt som en sådan enhet tilldelar i samband med utövandet av andra verksamheter omfattas däremot av det förfarande som föreskrivs i direktiv 2004/18. Vart och ett av dessa båda direktiv är tillämpligt, utan åtskillnad mellan de verksamheter som denna enhet bedriver för att fullgöra sitt uppdrag att tillgodose behov i det allmännas intresse och de verksamheter som bedrivs på konkurrensmässiga villkor, och till och med då det finns bokföring avsedd att göra åtskillnad mellan enhetens verksamhetssektorer, i syfte att undvika korsfinansiering mellan dessa sektorer.

(1) EUT C 310, 16.12.2006.

24.5.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 128/10

Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 10 april 2008 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Konungariket Nederländerna

(Mål C-398/06) (1)

(Fördragsbrott - Uppehållsrätt för medborgare i Europeiska unionens och Europeiska ekonomiska samarbetsområdets medlemsstater som inte är ekonomiskt aktiva eller som är pensionerade - Nationell lagstiftning och administrativ praxis med krav på personliga tillgångar som räcker för minst ett års vistelse i värdmedlemsstaten)

(2008/C 128/15)

Rättegångsspråk: nederländska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: M. Condou-Durande och R. Troosters)

Svarande: Konungariket Nederländerna (ombud: H.G. Sevenster och D.J.M. de Grave)

Part som har intervenerat till stöd för svaranden: Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (ombud: E. O'Neill samt J. Stratford, barrister)

Saken

Fördragsbrott – Åsidosättande av gemenskapslagstiftningen angående uppehållsrätt för unionsmedborgare – Nationell lagstiftning och administrativ praxis med krav på tillräckliga personliga tillgångar för att få uppehållstillstånd när det gäller personer som inte är ekonomiskt aktiva eller som är pensionerade

Domslut

Konungariket Nederländerna har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets direktiv 68/360/EEG av den 15 oktober 1968 om avskaffande av restriktioner för rörlighet och bosättning inom gemenskapen för medlemsstaternas arbetstagare och deras familjer, rådets direktiv 90/364/EEG av den 28 juni 1990 om rätt till bosättning och rådets direktiv 90/365/EEG av den 28 juni 1990 om rätt till bosättning för anställda och egna företagare som inte längre är yrkesverksamma genom att bibehålla nationella bestämmelser enligt vilka medborgare i Europeiska unionen och Europeiska ekonomiska samarbetsområdet som inte är ekonomiskt aktiva eller som är pensionerade måste visa att de har bestående tillgångar får att kunna få uppehållstillstånd.

2)	Konungariket Nederländerna ska ersätta rättegångskostnaderna.

3)	Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland ska bära sin rättegångskostnad.

(1) EUT C 294, 2.12.2006.

24.5.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 128/11

Domstolens dom (första avdelningen) av den 10 april 2008 (begäran om förhandsavgörande från Oberlandesgericht Stuttgart (Tyskland)) – Annelore Hamilton mot Volksbank Filder eG

(Mål C-412/06) (1)

(Konsumentskydd - Avtal som ingås utanför fasta affärslokaler - Direktiv 85/577/EEG - Artikel 4 första stycket och artikel 5.1 - Kreditavtal med lång löptid - Hävningsrätt)

(2008/C 128/16)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Oberlandesgericht Stuttgart

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Annelore Hamilton

Svarande: Volksbank Filder eG

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Oberlandesgericht Stuttgart – Tolkning av artiklarna 4 och 5 i rådets direktiv 85/577/EEG av den 20 december 1985 för att skydda konsumenten i de fall då avtal ingås utanför fasta affärslokaler (EGT L 372, s. 31, svensk specialutgåva, område 15, Volym 7 s. 83) – Hävning av ett låneavtal om finansiering av ett förvärv av andelar i en fastighetsfond som ingåtts utanför fasta affärslokaler – Nationell lagstiftning enligt vilken det för en konsuments åberopande av sin hävningsrätt ska gälla en tidsfrist på en månad från det att parterna helt har fullgjort sina förpliktelser då konsumenten inte informerats om denna rätt

Domslut

Rådets direktiv 85/577/EEG av den 20 december 1985 för att skydda konsumenten i de fall då avtal ingås utanför fasta affärslokaler ska tolkas så, att den nationella lagstiftaren kan föreskriva att den hävningsrätt som införts genom artikel 5.1 i direktivet kan utövas senast en månad efter det att avtalsparterna helt har fullgjort sina förpliktelser enligt ett kreditavtal med lång löptid, när konsumenten har erhållit felaktig information avseende de närmare bestämmelserna om utövandet av hävningsrätten.

(1) EUT C 310 av den 16.12.2006.

24.5.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 128/11

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 10 april 2008 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Italien

(Mål C-442/06) (1)

(Fördragsbrott - Direktiv 1999/31/EG - Deponering av avfall - Nationella bestämmelser om befintliga deponier - Felaktigt införlivande)

(2008/C 128/17)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: D. Recchia och M. Konstantinidis)

Svarande: Republiken Italien (ombud: I. Braguglia, biträdd av G. Fiengo, avvocato dello Stato)

Saken

Fördragsbrott – Åsidosättande av artiklarna 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11, 12, 13 och 14 i rådets direktiv 1999/31/EG av den 26 april 1999 om deponering av avfall (EGT L 182, s. 1) – Nationell lagstiftning överensstämmer inte med direktivet

Domslut

Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 2–14 i rådets direktiv 1999/31/EG av den 26 april 1999 om deponering av avfall, genom att anta och bibehålla lagstiftningsdekret nr 36 av den 13 januari 2003 EG i ändrad lydelse, genom vilket bestämmelserna i direktiv 1999/31 har införlivats med nationell rätt,

—	i den mån detta lagstiftningsdekret inte innehåller några föreskrifter om att artiklarna 2–13 i direktiv 1999/31 ska tillämpas på deponier som godkänts efter det att fristen för införlivande av detta direktiv löpte ut och före det att det ovannämnda lagstiftningsdekretet trädde i kraft, och

—	i den mån artikel 14 d i i det ovannämnda direktivet inte införlivats genom det ovannämnda lagstiftningsdekretet.

2)	Republiken Italien ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 326, 30.12.2006.

24.5.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 128/12

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 3 april 2008 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Konungariket Spanien

(Mål C-444/06) (1)

(Fördragsbrott - Direktiv 89/665/EEG - Offentlig upphandling av varor och bygg- och anläggningsarbeten - Prövningsförfarande avseende offentlig upphandling)

(2008/C 128/18)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: X. Lewis, biträdd av C. Fernandez Vicién och I. Moreno-Tapia Rivas, abogados)

Svarande: Konungariket Spanien (ombud: F. Díez Moreno)

Saken

Fördragsbrott – Åsidosättande av artikel 2.1 a och b i rådets direktiv 89/665/EEG av den 21 december 1989 om samordning av lagar och andra författningar för prövning av offentlig upphandling av varor och bygg- och anläggningsarbeten (EGT L 395, s. 33; svensk specialutgåva, område 6, volym 6, s. 48) – Nationell lagstiftning som inte är förenlig med direktivet

Domslut

Konungariket Spanien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 2.1 a och b i rådets direktiv 89/665/EEG av den 21 december 1989 om samordning av lagar och andra författningar för prövning av offentlig upphandling av varor och bygg- och anläggningsarbeten, i dess lydelse enligt rådets direktiv 92/50/EEG av den 18 juni 1992, genom att inte föreskriva en tvingande frist inom vilken den upphandlande myndigheten ska underrätta samtliga anbudsgivare om sitt beslut att tilldela kontraktet och genom att inte föreskriva en obligatorisk väntetid mellan tilldelningen av kontraktet och slutande av kontraktet.

2)	Talan ogillas i övrigt.

3)	Konungariket Spanien ska ersätta två tredjedelar av de sammanlagda rättegångskostnaderna. Europeiska gemenskapernas kommission ska ersätta den återstående tredjedelen.

(1) EUT C 326, 30.12.2006.

24.5.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 128/12

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 3 april 2008 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Kungariket Belgien

(Mål C-522/06) (1)

(Fördragsbrott - Förordning (EG) nr 2037/2000 - Ämnen som bryter ned ozonskiktet - Återvinning, återanvändning, regenerering och destruering av sådana ämnen)

(2008/C 128/19)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: A. Alcover San Pedro och B. Stromsky)

Svarande: Konungariket Belgien (ombud: A. Hubert)

Saken

Fördragsbrott – Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2037/2000 av den 29 juni 2000 om ämnen som bryter ned ozonskiktet (EUT L 244, s. 1) – Artiklarna 16.1 och 17.1 – Underlåtenhet att definiera minimikrav på kvalifikationer för personal som arbetar med återvinning, återanvändning, regenerering och destruering av kontrollerade ämnen som avses i artikel 2 i förordningen och som ingår i kyl- och luftkonditioneringsutrustning, värmepumpar, brandskyddssystem och brandsläckare – Underlåtenhet att vidta samtliga preventiva åtgärder som gick att vidta för att så mycket som möjligt undanröja och minska utsläpp av kontrollerade ämnen och att göra årliga kontroller för att avgöra huruvida utsläpp har skett

Domslut

Konungariket Belgien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 16.5 och 17.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2037/2000 av den 29 juni 2000 om ämnen som bryter ned ozonskiktet genom att

—	inte definiera minimikrav på kvalifikationer för viss personal som arbetar med återvinning, återanvändning, regenerering och destruering av kontrollerade ämnen enligt artikel 16.5 i förordningen och

—

inte, vad avser regionen Vallonien, vidta samtliga preventiva åtgärder som gick att vidta för att så mycket som möjligt undanröja och minska utsläpp av kontrollerade ämnen och genom att inte göra årliga kontroller för att avgöra huruvida utsläpp har skett, i enlighet med artikel 17.1 i förordningen.

2)	Konungariket Belgien förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 42, 24.2.2007.

24.5.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 128/13

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 3 april 2008 (begäran om förhandsavgörande från Conseil d'État – Frankrike) – Banque Fédérative du Crédit Mutuel mot Ministre de l'Économie, des Finances et de l'Industrie

(Mål C-27/07) (1)

(Bolagsskatt - Direktiv 90/435/EEG - Moderbolagets skattepliktiga vinst - Kostnader som avser innehavet i dotterbolaget ej avdragsgilla - Fastställelse enligt schablon av beloppet för nämnda kostnader - Tak på fem procent av den vinst som utdelats av dotterbolaget - Avräknad skatt inkluderas)

(2008/C 128/20)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Conseil d'État – Frankrike

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Banque Fédérative du Crédit Mutuel

Motpart: Ministre de l'Économie, des Finances et de l'Industrie

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Conseil d'État – Tolkning av artiklarna 4, 5 och 7 i rådets direktiv 90/435/EEG av den 23 juli 1990 om ett gemensamt beskattningssystem för moderbolag och dotterbolag hemmahörande i olika medlemsstater (EGT L 225, s. 6; svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 25) – Återläggning till moderbolags beskattningsbara vinst av en enligt schablon beräknad andel av kostnaderna motsvarande fem procent av avkastningen på moderbolagets andelar i ett dotterbolag, inklusive avräkning – Denna återläggnings förenlighet med den gräns som föreskrivs i artikel 4 i direktivet – Nödvändigt att full avräkning medges från den skatt som moderbolaget har att erlägga

Domslut

Begreppet ”vinst som utdelats av dotterbolaget”, i den mening som avses i artikel 4.2 sista meningen i rådets direktiv 90/435/EEG av den 23 juli 1990 om ett gemensamt beskattningssystem för moderbolag och dotterbolag hemmahörande i olika medlemsstater, ska tolkas så, att det inte utgör hinder för en lagstiftning i en medlemsstat enligt vilken avräkning som beviljats för att kompensera för källskatt som innehållits för moderbolaget i den medlemsstat där dotterbolaget är hemmahörande ska inkluderas i nämnda vinst.

(1) EUT C 82 av den 14.4.2007.

24.5.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 128/13

Domstolens dom (första avdelningen) av den 10 april 2008 (begäran om förhandsavgörande från Hoge Raad der Nederlanden (Nederländerna)) – adidas AG, adidas Benelux BV mot Marca Mode CV, C&A Nederland, H&M Hennes & Mauritz Netherlands BV, Vendex KBB Nederland BV

(Mål C-102/07) (1)

(Varumärken - Artiklarna 5.1 b, 5.2 och 6.1 b i direktiv 89/104/EEG - Frihållningsbehov - Figurmärken i form av tre ränder - Motiv i form av två ränder som konkurrenter använder som utsmyckning - Påstående om varumärkesintrång och urvattning av varumärke)

(2008/C 128/21)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Hoge Raad der Nederlanden

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: adidas AG, adidas Benelux BV

Motparter: Marca Mode CV, C&A Nederland, H&M Hennes & Mauritz Netherlands BV, Vendex KBB Nederland BV

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Hoge Raad der Nederlanden – Tolkning av artikel 3.1 b och c i rådets första direktiv 89/104/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (EGT L 40, 1989, s. 1; svensk specialutgåva, område 13, volym 17, s. 178) – Avslag på registreringsansökan eller ogiltighet – Särskiljningsförmåga saknas – Förvärv till följd av användning – Allmänintresse av att inte otillbörligen begränsa tillgången till sådana kännetecken som omsättningskretsen uppfattar som utsmyckning av varan och inte som ett sätt att särskilja den

Domslut

Rådets första direktiv 89/104/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar ska tolkas så att frihållningsbehovet inte ska beaktas vid bedömningen av omfattningen av en varumärkesinnehavares ensamrätt, såvida inte begränsningen av varumärkets rättsverkan enligt artikel 6.1 b i direktivet är tillämplig.

(1) EUT C 82, 14.4.2007.

24.5.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 128/14

Domstolens dom (första avdelningen) av den 3 april 2008 (begäran om förhandsavgörande från Hoge Raad der Nederlanden (Nederländerna)) – J.C.M. Beheer BV mot Staatssecretaris van Financiën

(Mål C-124/07) (1)

(Sjätte mervärdesskattedirektivet - Tillhandahållande av närstående tjänster i samband med försäkringstransaktioner - Försäkringsmäklare och försäkringsagenter)

(2008/C 128/22)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Hoge Raad der Nederlanden

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: J.C.M. Beheer BV

Svarande: Staatssecretaris van Financiën

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Hoge Raad der Nederlanden – Tolkning av artikel 13.B a i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 15, s.1, svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28) – Tillhandahållande av närstående tjänster i samband med försäkringstransaktioner eller återförsäkringstransaktioner som utförs av försäkringsmäklare och försäkringsagenter – Skattskyldig person som handlar i egenskap av underagent i en huvudagents namn

Domslut

Artikel 13 B a i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund ska tolkas så, att den omständigheten att en försäkringsmäklare eller en försäkringsagent inte står i ett direkt förhållande till parterna i ett försäkrings- eller återförsäkringsavtal, vars ingående denne har bidragit till, utan endast står i ett indirekt förhållande till parterna genom en annan skattskyldig persons förmedling, som själv står i ett direkt förhållande till någon av parterna och med vilken försäkringsmäklaren eller försäkringsagenten är bunden genom avtal, inte utgör hinder för att den tjänst som tillhandahålls av försäkringsmäklaren eller försäkringsagenten undantas från skatteplikt för mervärdesskatt i enlighet med den bestämmelsen.

(1) EUT C 95 av den 28.4.2007.

24.5.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 128/14

Domstolens dom (sjundeavdelningen) av den 3 april 2008 (begäran om förhandsavgörande av Rechtbank Zutphen – Nederländerna) – Brottmål mot Dirk Endendijk

(Mål C-187/07) (1)

(Direktiv 91/629/EEG - Beslut 97/182/EG - Uppfödning av kalvar - Individuella boxar - Förbud mot att tjudra kalvar - Innebörden av verbet tjudra - Tjudrets slag och längd - Skillnad mellan språkversionerna - Enhetlig tolkning)

(2008/C 128/23)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Rechtbank Zutphen

Part i brottmålet vid den nationella domstolen

Dirk Endendijk.

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Rechtbank Zutphen – Tolkningen av punkt 8 i bilagan till rådets direktiv 91/629/EEG av den 19 november 1991 om fastställande av lägsta djurskyddskrav för kalvar (EGT L 340, s. 28; svensk specialutgåva, område 3, volym 39, s. 198) jämförd med artikel 1.3 i kommissionens beslut 97/182/EG av den 24 februari 1997 om ändring av bilagan till direktiv 91/629 (EGT L 76, s. 30) – Begreppet tjudrade

Domslut

En kalv är tjudrad i den mening som avses i rådets direktiv 91/629/EEG av den 19 november 1991 om fastställande av lägsta djurskyddskrav för kalvar, i dess lydelse enligt kommissionens beslut 97/182/EG av den 24 februari 1997, när den är bunden, oavsett av vilket slag tjudret är, hur långt det är och av vilken anledning djuret är tjudrat.

(1) EUT C 129, 9.6.2007.

24.5.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 128/15

Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 3 april 2008 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Portugal

(Mål C-289/07) (1)

(Fördragsbrott - Direktiv 2004/17/EG - Samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster - Underlåtenhet att införliva direktivet inom den föreskrivna tidsfristen)

(2008/C 128/24)

Rättegångsspråk: portugisiska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: A. Caeiros och D. Kukovec)

Svarande: Republiken Portugal (ombud: L. Fernandes och F. Andrade e Sousa)

Saken

Fördragsbrott – Underlåtenhet att inom den föreskrivna fristen anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (EUT L 134, s. 1)

Domslut

Republiken Portugal har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 71 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster genom att inte inom den föreskrivna fristen anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet.

2)	Republiken Portugal ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 183, 4.8.2007.

24.5.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 128/15

Domstolens beslut av den 20 februari 2008 – Comunidad Autónoma de Valencia – Generalidad Valenciana mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-363/06) (1)

(Överklagande - Artikel 119 i rättegångsreglerna - Artikel 19 i domstolens stadga - Företrädande genom advokat - Iakttagande av väsentliga formföreskrifter avseende förfarandet - Icke-diskrimineringsprincipen - Uppenbart att överklagandet delvis inte kan tas upp till sakprövning och delvis är ogrundat)

(2008/C 128/25)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Klagande: Comunidad Autónoma de Valencia – Generalidad Valenciana (ombud: C. Fernández Vicién, I. Moreno-Tapia Rivas och M.J. Rodríguez Blasco, abogadas, samt J.V. Sánchez-Tarazaga Marcelino)

Part som har intervenerat till stöd för klaganden: Konungariket Spanien (ombud: N. Días Abad)

Övrig part i målet: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: F. Castillo de la Torre och L. Escobar Guerrero)

Part som har intervenerat till stöd för övrig part i målet: Republiken Italien (ombud: I.M. Braguglia samt P. Gentili, avvocato dello Stato)

Saken

Överklagande av det beslut som förstainstansrätten (andra avdelningen) meddelade den 5 juli 2006 i mål T-357/05, Comunidad Autónoma de Valencia – Generalidad Valenciana mot kommissionen. Genom det överklagade beslutet avvisade förstainstansrätten sökandens talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut K(2005)1867 slutlig av den 27 juni 2005, om nedsättning av det stöd som sammanhållningsfonden ursprungligen beviljat projektgrupp nr 97/11/61/028 för insamling och behandling av avloppsvattnet på Comunidad Autónoma de Valencias (Spanien) medelhavskust, med hänvisning till att det var uppenbart att talan inte kunde prövas i sak – Företrädande av en advokat – Artikel 19 i domstolens stadga

Avgörande

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Comunidad Autónoma de Valencia – Generalidad Valenciana skall ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 261, 28.10.2006.

24.5.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 128/16

Domstolens beslut (sjätte avdelningen) av den 13 februari 2008 – Indorata-Serviços e Gestão, L.da mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

(Mål C-212/07) (1)

(Överklagande - Gemenskapsvarumärke - Ordmärket HAIRTRANSFER - Avslag på registreringsansökan - Särskiljningsförmåga saknas)

(2008/C 128/26)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Indorata-Serviços e Gestao, L.da (ombud: T. Wallentin, rechtsanwalt)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: J. Weberndörfer)

Saken

Överklagande av den dom som meddelades av förstainstansrätten (femte avdelningen) den 15 februari 2007 i mål T-204/04, Indorata-Serviços e Gestão mot harmoniseringsbyrån. I denna dom ogillade förstainstansrätten en talan om ogiltigförklaring av beslutet att avslå ansökan om registrering av ordmärket HAIRTRANSFER för vissa varor och tjänster i klasserna 8, 22, 41 och 44 – Varumärkets särskiljningsförmåga

Avgörande

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Indorata-Serviços e Gestao, L.da ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 155, 7.7.2007.

24.5.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 128/16

Domstolens beslut (femte avdelningen) av den 15 februari 2008 – Carsten Brinkmann mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

(Mål C-243/07) (1)

(Överklagande - Gemenskapsvarumärke - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 40/94 - Risk för förväxling - Ordkännetecknet ’terranus’ - Avslag på registreringsansökan)

(2008/C 128/27)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Carsten Brinkmann (ombud: K. van Bebber, Rechtsanwältin)

Övriga parter i målet: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: G. Schneider, agent) och Terra Networks SA

Saken

Överklagande av den dom som förstainstansrätten (femte avdelningen) meddelade den 2 mars 2007 i mål T-322/05, Brinkmann mot harmoniseringsbyrån, genom vilken förstainstansrätten ogillade den talan om ogiltigförklaring som väckts av den som ansökt om registrering av ordmärket ”TERRANUS” för varor i klass 36 av beslut R 1145/2004-1, som fattats av första överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (harmoniseringsbyrån) den 10 juni 2005, om avslag på överklagandet av invändningsenhetens beslut att avslå ansökan om registrering av nämnda märke, till följd av en invändning som framställts av innehavaren av gemenskapsvarumärket och det nationella märket ”TERRA” för varor i klass 36 – Risk för förväxling mellan de två varumärkena

Avgörande

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Carsten Brinkmann ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 199, 25.8.2007.

24.5.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 128/17

Domstolens beslut av den 19 februari 2008 – Tokai Europe GmbH mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-262/07) (1)

(Överklagande - Förordning (EG) nr 384/2004 - Klassificering av vissa varor i Kombinerade nomenklaturen - Person som inte är personligen berörd - Det är uppenbart att överklagandet ska dels avvisas, dels ogillas)

(2008/C 128/28)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Tokai Europe GmbH (ombud: G. Kroemer, Rechtsanwalt)

Övrig part i målet: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: S. Schonberg och B. Schima)

Saken

Överklagande av förstainstansrättens (fjärde avdelningen) beslut av den 19 mars 2007 i mål T-183/04, Tokai Europe mot kommissionen, i vilket förstainstansrätten avvisade talan om ogiltigförklaring av kommissionens förordning (EG) nr 384/2004 av den 1 mars 2004 om klassificering av vissa varor i Kombinerade nomenklaturen (EUT L 64, s. 21) – Kravet att vara personligen berörd av den omtvistade förordningen – Rätten att yttra sig i rättegång

Avgörande

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Tokai Europe GmbH.

(1) EUT C 170, 21.7.2007.

24.5.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 128/17

Begäran om förhandsavgörande framställd av Schleswig-Holsteinisches Verwaltungsgericht (Tyskland) den 8 februari 2008 – Carmen Media Group Ltd mot Land Schleswig-Holstein och Innenminister des Landes Schleswig-Holstein

(Mål C-46/08)

(2008/C 128/29)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Schleswig-Holsteinisches Verwaltungsgericht

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Carmen Media Group Ltd

Motparter: Land Schleswig-Holstein och Innenminister des Landes Schleswig-Holstein

Tolkningsfrågor

Skall artikel 49 EG tolkas på så sätt att åberopandet av friheten att tillhandahålla tjänster förutsätter att den som tillhandahåller tjänsterna har rätt att tillhandahålla dessa också enligt bestämmelserna i den medlemsstat i vilken denne är etablerad – i detta fall: Begränsning av Gibraltars hasardspelstillstånd till att endast gälla ”offshore bookmaking”?

Skall artikel 49 EG tolkas på så sätt att den utgör hinder mot ett nationellt statligt monopol för anordnande av sportvadhållning och lotterier (med inte endast ringa riskpotential), med vilket det avgörande syftet är att bekämpa risken för spelberoende, när det för privata tjänsteleverantörer är tillåtet att i denna medlemsstat tillhandahålla hasardspel med avsevärt högre beroendepotential och de olika rättsliga bestämmelserna om sportvadhållning och lotterier, å ena sidan, och andra hasardspel, å andra sidan, beror på delstaternas och statens olika lagstiftningskompetens?

För det fall fråga b besvaras jakande:

Skall artikel 49 EG tolkas på så sätt att den utgör hinder mot en nationell bestämmelse, enligt vilken rätten att erhålla tillstånd för att anordna och förmedla hasardspel även omfattas av tillståndsmyndighetens utrymme för skönsmässig bedömning när det i lag föreskrivs villkor för att erhålla tillstånd?

Skall artikel 49 EG tolkas på så sätt att den utgör hinder mot en nationell bestämmelse, enligt vilken anordnande och förmedlande av offentliga hasardspel via Internet är förbjudet, särskilt när det samtidigt – även om det så endast är fråga om en övergångsperiod på ett år – är möjligt att under iakttagande av skyddsbestämmelserna för ungdomar och spelare anordna och förmedla Hasardspel via Internet i syfte att för proportioneringsändamål möjliggöra för två yrkesmässiga förmedlare av vadhållning, vilka hittills uteslutande varit verksamma via Internet, att ställa om verksamheten till en distributionskanal som är tillåten enligt statsavtalet (Staatsvertrag)?

24.5.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 128/18

Talan väckt den 11 februari 2008 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Konungariket Belgien

(Mål C-47/08)

(2008/C 128/30)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: J.-P. Keppenne och H. Støvlbæk)

Svarande: Konungariket Belgien

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Konungariket Belgien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt EG-fördraget, och särskilt artiklarna 43 EG och 45 EG, och enligt direktiv 89/48/EEG (1) om en generell ordning för erkännande av examensbevis över behörighetsgivande högre utbildning som omfattar minst tre års studier, genom att föreskriva ett krav på nationalitet för tillträde till yrket ”notaire”* [*Ung. notarius publicus Övers. anm.] och genom att inte införliva direktiv 89/48/EEG med avseende på utövandet av verksamhet som notaire, och

—	förplikta Konungariket Belgien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Kommissionen gör genom sin talan för det första gällande att svaranden på ett oproportionerligt sätt åsidosätter etableringsfriheten enligt artikel 43 EG genom att föreskriva ett krav på nationalitet för tillgång till och utövandet av yrket notaire. Enligt artikel 45 EG ska bestämmelserna avseende etableringsrätten visserligen inte omfatta verksamhet som har ett direkt och specifikt samband med utövandet av offentlig makt. Enligt kommissionen har den verksamhet som en notaire utövar enligt den belgiska lagstiftningen emellertid ett så litet samband med utövandet av offentlig makt att den inte ska omfattas av artikelns tillämpningsområde och således inte motivera ett hinder för etableringsfriheten. Denna verksamhet ger en notaire nämligen inte någon riktig exekutiv makt och den nationelle lagstiftaren kunnat införa mindre begränsande villkor än ett krav på nationalitet, som till exempel att de berörda underkastas strikta krav för tillgång till yrket, särskilda yrkesskyldigheter och/eller särskilda kontroller.

För det andra gör kommissionen gällande att svaranden har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter genom att inte införliva direktiv 89/48/EEG med avseende på yrket notaire. Eftersom det rör sig om ett reglerat yrke är direktivet nämligen fullt ut tillämpligt på detsamma och den höga kvalifikationsnivå som fordras av en notaire skulle enkelt kunna säkerställas genom ett lämplighetsprov eller en anpassningstid.

(1) Rådets direktiv 89/48/EEG av den 21 december 1988 om en generell ordning för erkännande av examensbevis över behörighetsgivande högre utbildning som omfattar minst tre års studier (EGT L 19, 24.1.1989, s. 16; svensk specialutgåva, område 6, volym 2, s. 192).

24.5.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 128/18

Talan väckt den 12 februari 2008 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Frankrike

(Mål C-50/08)

(2008/C 128/31)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: J.-P. Keppenne och H. Støvlbæk)

Svarande: Republiken Frankrike

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—	fastställa att Republiken Frankrike har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt fördraget, och särskilt artiklarna 43 EG och 45 EG, genom att föreskriva ett krav på nationalitet för tillgång till yrket ”notaire”, och

—	förplikta Republiken Frankrike att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Kommissionen gör genom sin talan gällande att svaranden på ett oproportionerligt sätt åsidosätter etableringsfriheten i artikel 43 EG genom att föreskriva ett krav på nationalitet för tillgång till och utövandet av yrket ”notaire”. Enligt artikel 45 EG ska bestämmelserna avseende etableringsrätten visserligen inte omfatta verksamhet som har ett direkt och specifikt samband med utövandet av offentlig makt. Enligt kommissionen har den verksamhet som en ”notaire” utövar enligt den franska lagstiftningen emellertid ett så litet samband med utövandet av offentlig makt att den inte ska omfattas av artikelns tillämpningsområde och således inte motivera ett hinder för etableringsfriheten.

Denna verksamhet ger en ”notaire” nämligen inte någon riktig exekutiv makt, och en domares och en ”notaires” funktioner och status skiljer sig också väsentligt åt.

Dessutom hade den nationelle lagstiftaren kunnat införa mindre begränsande villkor än ett krav på nationalitet, som till exempel att de berörda underkastas strikta krav för tillgång till yrket, särskilda yrkesskyldigheter och/eller särskilda kontroller.

24.5.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 128/19

Talan väckt den 12 februari 2008 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Storhertigdömet Luxemburg

(Mål C-51/08)

(2008/C 128/32)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: J.-P. Keppenne och H. Støvlbaek)

Svarande: Storhertigdömet Luxemburg

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Storhertigdömet Luxemburg har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt EG-fördraget, särskilt artiklarna 43 EG och 45 EG, och direktiv 89/48/EEG (1) om en generell ordning för erkännande av examensbevis över behörighetsgivande högre utbildning som omfattar minst tre års studier genom att föreskriva ett krav på medborgarskap för att utöva notarieyrket och genom att inte införliva direktiv 89/48/EEG med avseende på notarieyrket, och

—	förplikta Storhertigdömet Luxemburg att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Kommissionen gör i första hand gällande att svaranden genom att genom att föreskriva ett krav på medborgarskap för att utöva notarieyrket har åsidosatt etableringsfriheten som föreskrivs i artikel 43 EG. Enligt artikel 45 EG omfattas inte verksamhet som direkt och specifikt är förenad med utövande av offentlig makt av avsnittet avseende etableringsrätten. Enligt kommissionen motsvarar de uppgifter som åligger notarierna enligt luxemburgsk rätt utövande av offentlig makt i så liten utsträckning att de inte omfattas av den artikelns tillämpningsområde och därmed rättfärdiga ett sådant hinder i etableringsfriheten. Dessa uppgifter innebär nämligen inte att notarierna är behöriga att vidta tvångsåtgärder. Den nationella lagstiftaren skulle kunna föreskriva mindre restriktiva åtgärder än ett krav på medborgarskap, såsom, till exempel, att de berörda aktörerna förpliktas att uppfylla stränga villkor för tillträde till yrket, fullgöra särskilda yrkesmässiga plikter och/eller underkastas en särskild kontroll.

Kommissionen gör som andra grund gällande att svaranden för övrigt har underlåtit att underlåtit att uppfylla sina skyldigheter genom att inte införliva direktiv 89/48/EEG med avseende på notarieyrket. Direktivet är faktiskt fullt tillämpligt på detta yrke, som är ett reglementerat yrke. Den höga meritnivå som krävs av notarier skulle på ett enkelt sätt kunna säkerställas genom ett lämplighetsprov eller en anpassningstid.

(1) Rådets direktiv 89/48/EEG av den 21 december 1998, om en generell ordning för erkännande av examensbevis över behörighetsgivande högre utbildning som omfattar minst tre års studier (EGT 1989, L 19, s. 16).

24.5.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 128/19

Begäran om förhandsavgörande framställd av Unabhängiger Finanzsenat, Außenstelle Graz (Österrike) den 15 februari 2008 – Dachsberger & Söhne GmbH mot Zollamt Salzburg, Erstattungen

(Mål C-77/08)

(2008/C 128/33)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Unabhängiger Finanzsenat, Außenstelle Graz

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Dachsberger & Söhne GmbH

Motpart: Zollamt Salzburg, Erstattungen

Tolkningsfrågor

Skall artikel 11.1 andra stycket andra meningen i kommissionens förordning (EEG) nr 3665/87 av den 27 november 1987, i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 2945/94 av den 2 december 1994, enligt vilken vid differentierat exportbidrag för beräkning av det begärda bidraget ”den differentierade delen av det begärda bidraget [skall] beräknas på grundval av de uppgifter om kvantitet, vikt och destination som lämnats enligt artikel 47” (1) tolkas så, att med uttrycket ”uppgifter om kvantitet, vikt och destination … enligt artikel 47” hänvisas till uppgifterna i den specifika ansökan enligt artikel 47.1 och den differentierade delen av bidraget således inte begärs förrän ansökan inges i enlighet med artikel 47.1?

Om den första frågan besvaras jakande uppkommer frågan huruvida bestämmelsen ovan skall tolkas så, att den differentierade delen av det begärda bidraget skall beräknas med ledning av uppgifterna i exportdeklarationen i sådana fall då ansökan om betalning enligt artikel 47.1 i kommissionens förordning (EEG) nr 3665/87 av den 27 november 1987 skall inges redan i ”de dokument som används vid exporten för att styrka att produkterna berättigar till bidrag” (här exportdeklarationen) och att den differentierade delen av bidraget följaktligen också begärs när exportdeklarationen lämnas.

Om den första frågan besvaras nekande, uppkommer frågan huruvida ovanstående bestämmelse skall tolkas så, att den differentierade delen av det begärda bidraget skall beräknas med ledning av de dokument som skall lämnas in enligt artikel 47 i kommissionens förordning (EEG) nr 3665/87 av den 27 november 1987 och att den differentierade delen av bidraget således inte begärs förrän ”de dokument som rör betalningen”, i den mening som avses i artikel 47.2 i kommissionens förordning (EEG) nr 3665/87 av den 27 november 1987, lämnas in.

Om den tredje frågan besvaras jakande uppkommer frågan huruvida ovanstående bestämmelse skall tolkas så, att det för att ansöka om den differentierade delen av bidraget också är tillräckligt att lämna in sådana dokument som är bristfälliga, i den mening som avses i artikel 47.2 i kommissionens förordning (EEG) nr 3665/87 av den 27 november 1987, med rättsföljden att sanktionsbestämmelsen i artikel 11 i kommissionens förordning (EEG) nr 3665/87 av den 27 november 1987 också skall tillämpas beträffande den differentierade delen av bidraget.

(1) EGT L 310, s. 57; svensk specialutgåva, område 3, volym 63, s. 83.

24.5.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 128/20

Överklagande ingett den 25 februari 2008 av Miguel Cabrera Sánchez av den dom som förstainstansrätten (tredje avdelningen) meddelade den 13 december 2007 i mål T-242/06, Miguel Cabrera Sánchez mot Harmoniseringsbyrån och Industrias Cárnicas Valle, S.A.

(Mål C-81/08 P)

(2008/C 128/34)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Klagande: Miguel Cabrera Sánchez (ombud: advokaterna J.A. Calderón Chavero och T. Villate Consonni)

Övriga parter i målet: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) och Industrias Cárnicas Valle, S.A.

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—

upphäva förstainstansrättens (tredje avdelningen) dom av den 13 december 2007 i mål T-242/07 angående ett yrkande om ogiltigförklaring av det aktuella beslutet, varvid klaganden gör gällande att varumärkena EL CHARCUTERO (klaganden) och EL CHARCUTERO ARTESANO (motparten) är uppenbart oförenliga, och

—	besluta i fråga om rättgångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Klaganden anser i motsats till den överklagade domen att gemenskapsvarumärket ”El charcutero Artesano” omfattas av förbudet i artikel 8.1 b i förordning 40/94 (1) eftersom det varumärke som ansökan avser, efter invändning av innehavaren av ett äldre varumärke, i förevarande fall det spanska varumärket ”El Chacutero”, inte kan registreras då det finns en risk för förväxling hos allmänheten inom det område där det äldre varumärket är skyddat – i förevarande fall Spanien – eftersom det yngre varumärket är identiskt med, eller liknar det äldre varumärket, och varorna eller tillhandahållandet av tjänster är av samma eller liknande slag. Risken för förväxling omfattar även risken för associering till det äldre varumärket.

(1) Rådets förordning (EG) 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken.

24.5.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 128/21

Begäran om förhandsavgörande framställd av Thüringer Finanzgericht, Gotha (Tyskland) den 25 februari 2008 – Glückauf Brauerei GmbH mot Hauptzollamt Erfuhrt

(Mål C-83/08)

(2008/C 128/35)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Thüringer Finanzgericht, Gotha

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Glückauf Brauerei GmbH

Motpart: Hauptzollamt Erfuhrt

Tolkningsfrågor

Skall kriterierna juridiskt och ekonomiskt oberoende enligt artikel 4.1 i rådets direktiv 92/83/EEG av den 19 oktober 1992 om harmonisering av strukturerna för punktskatter på alkohol och alkoholdrycker (1) för tillämpningen av de nedsatta skattesatserna mot bakgrund av skälen i direktivet tolkas så, att bryggerier som är juridiskt oberoende av varandra endast skall anses vara ekonomiskt beroende av varandra när bryggerierna i fråga inte kan uppträda på marknaden som konkurrenter utan att påverkas av varandra eller är det tillräckligt att det föreligger en faktisk möjlighet att utöva inflytande över bryggeriernas verksamhet för att kriteriet oberoende inte skall anses vara uppfyllt?

(1) EGT L 316, 1992, s. 21; svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 100.

24.5.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 128/21

Begäran om förhandsavgörande framställd av Oberster Gerichtshof (Österrike) den 27 februari 2008 – David Hütter mot Technische Universität Graz

(Mål C-88/08)

(2008/C 128/36)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Oberster Gerichtshof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: David Hütter

Motpart: Technische Universität Graz

Tolkningsfrågor

Skall artiklarna 1, 2 och 6 i rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet (1) tolkas på så sätt att de utgör hinder för tillämpningen av nationella bestämmelser (här: 3 § tredje stycket och 26 § första stycket i den österrikiska lagen om kontraktsanställda i offentlig tjänst) (Vertragsbedienstetengesetz 1948, VBG) som innebär att anställningstid före dess att man fyllt 18 år inte beaktas vid fastställelsen av den dag som utgör utgångspunkten för beräkningen av den anställningstid som är erforderlig för uppflyttning i lönegrad?

(1) EGT L 303, s. 16.

24.5.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 128/21

Begäran om förhandsavgörande framställd av Augstākās tiesas Senāts (Republiken Lettland) den 28 februari 2008 – Schenker SIA mot Valsts ieņēmumu dienests

(Mål C-93/08)

(2008/C 128/37)

Rättegångsspråk: lettiska

Hänskjutande domstol

Augstākās tiesas Senāts

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Schenker SIA

Motpart: Valsts ieņēmumu dienests

Tolkningsfråga

Skall artikel 11 i förordning nr 1383/2003 (1) tolkas på så sätt att det inte är möjligt att ålägga den som har deklarerat varorna eller den som äger varorna en sanktion enligt de nationella bestämmelserna, om innehavaren av den immateriella rättigheten (rättighetshavaren), med deklaranten eller varornas ägare samtycker till att varorna skall överlämnas för förstöring, eller inleder diskussioner angående möjligheten att varorna överlämnas för förstöring, och om tullmyndigheterna i detta förfarande informeras om att varorna utgör ett led i ett bedrägligt förfarande?

(1) Rådets förordning (EG) nr 1383/2003 av den 22 juli 2003 om tullmyndigheternas ingripande mot varor som misstänks göra intrång i vissa immateriella rättigheter och om vilka åtgärder som skall vidtas mot varor som gör intrång i vissa immateriella rättigheter (EUT L 196, s. 7).

24.5.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 128/22

Överklagande ingett den 3 mars 2008 av Akzo Nobel NV, Akzo Nobel Nederland BV, Akzo Nobel Chemicals International BV, Akzo Nobel Chemicals BV, Akzo Nobel Functional Chemicals BV av den dom som förstainstansrätten meddelade den 12 december 2007 i mål T-112/05, Akzo Nobel NV, Akzo Nobel Nederland BV, Akzo Nobel Chemicals International BV, Akzo Nobel Chemicals BV, Akzo Nobel Functional Chemicals BV mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-97/08 P)

(2008/C 128/38)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Akzo Nobel NV, Akzo Nobel Nederland BV, Akzo Nobel Chemicals International BV, Akzo Nobel Chemicals BV, Akzo Nobel Functional Chemicals BV (ombud: C. Swaak, advocaat, M. van der Woude, avocat, M. Mollica, avvocato)

Övrig part i målet: Europeiska gemenskapernas kommission

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva förstainstansrättens dom av den 12 december 2007 i mål T-112/05 med anledning av att grunden om att Akzo Nobel NV felaktigt ålades ett solidariskt ansvar inte godtogs,

—	ogiltigförklara det angripna beslutet eftersom detta innebar att Akzo Nobel NV gjordes ansvarig,

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna för detta överklagande och förfarandet i förstainstansrätten i den del de avser den grund som åberopats i överklagandet.

Grunder och huvudargument

Klagandena anser att förstainstansrätten gjort en felaktig tillämpning av begreppet ”företag” i den mening som avses i artikel 81 EG och artikel 23.2 i förordning nr 1/2003 (1), såsom det tolkats i domstolens rättspraxis angående åläggandet ett dotterbolags rättsstridiga handlande på moderbolaget.

(1) Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, s. 1).

24.5.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 128/22

Begäran om förhandsavgörande framställd av Juzgado de lo Mercantil no 7 de Madrid (Spanien) den 4 mars 2008 – Asociación de Gestión de Derechos Intelectuales (AGEDI) och Asociación de Artistas Intérpretes o Ejecutantes – Sociedad de Gestión de España (AIE) mot Sogecable, S.A. och Canal Satélite Digital S.L.

(Mål C-98/08)

(2008/C 128/39)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Juzgado de lo Mercantil no 7 de Madrid

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Asociación de Gestión de Derechos Intelectuales (AGEDI) och Asociación de Artistas Intérpretes o Ejecutantes – Sociedad de Gestión de España (AIE)

Svarande: Sogecable, S.A. och Canal Satélite Digital S.L.

Tolkningsfråga

Är det enligt gemenskapsrätten, och närmare bestämt enligt rådets direktiv 92/100/EEG (1) av den 19 november 1992 om uthyrnings- och utlåningsrättigheter och vissa upphovsrätten närstående rättigheter inom det immaterialrättsliga området, tillåtet för medlemsstaterna att införa en sådan bestämmelse som artikel 109.1 i lag 22/1987 om immateriella rättigheter av den 11 november 1987 enligt vilken producenterna av fonogram som har offentliggjorts i kommersiella syften har en ensamrätt att tillåta överföring till allmänheten av sina fonogram och kopior av dessa?

(1) EGT L 346, s. 61.

24.5.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 128/22

Talan väckt den 3 mars 2008 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Konungariket Belgien

(Mål C-100/08)

(2008/C 128/40)

Rättegångsspråk: nederländska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: S. Pardo Quintillan och R. Troosters)

Svarande: Konungariket Belgien

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

fastställa att Konungariket Belgien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 28 EG

—

genom att för import, innehav och försäljning av exemplar av fåglar som är födda och uppfödda i fångenskap och som lagenligt släppts ut på marknaden i andra medlemsstater föreskriva restriktiva villkor för de berörda aktörerna på marknaden vad gäller märkning av exemplar för att motsvara de specifika villkor som uppställs i belgisk lagstiftning och genom att inte godta vare sig märkning som är tillåten i andra medlemsstater eller intyg som för detta ändamål upprättas av CITES-myndigheterna,

—	genom att inte medge handlarna en möjlighet att erhålla undantag från förbudet att inneha inhemska europeiska fåglar som lagenligt släppts ut på marknaden i andra medlemsstater,

2.	förplikta Konungariket Belgien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Kunglig kungörelse av den 9 september 1981 om skyddet av fåglar i Regionen Flandern och kunglig kungörelse av den 26 oktober 2001 om åtgärder avseende import, export och transit av vissa vilda icke inhemska fågelarter, innehåller bestämmelser som 1) för import, innehav och försäljning av exemplar av fåglar som är födda och uppfödda i fångenskap och som lagenligt släppts ut på marknaden i andra medlemsstater föreskriver restriktiva villkor för de berörda aktörerna på marknaden vad gäller märkning av exemplar för att motsvara de specifika villkor som uppställs i belgisk lagstiftning och som 2) inte medger handlarna en möjlighet att erhålla undantag från förbudet att inneha europeiska inhemska fåglar som lagenligt släppts ut på marknaden i andra medlemsstater.

Kommissionen anser att dessa bestämmelser utgör åtgärder med motsvarande verkan som kvantitativa importrestriktioner och att dessa därmed är otillåtna enligt artikel 28 EG. För det första innebär de villkor om uppställs i den belgiska lagstiftningen att presentationen av exemplar av fåglar som lagenligt släppts ut på marknaden i andra medlemsstater måste ändras, och för det andra hindras handeln lika mycket av förbudet för handlarna att inneha vissa fåglar som lagenligt släppts ut på marknaden i andra medlemsstater.

Kommissionen utesluter inte att vissa handelshinder i detta sammanhang teoretiskt skulle kunna vara berättigade i enlighet med artikel 30 EG genom att de syftar till att skydda sällsynta arter med specifika egenskaper. Den belgiska lagstiftningen har emellertid inte denna berättigandegrund. Dessutom är de belgiska åtgärderna varken nödvändiga eller proportionerliga för att uppnå ett sådant legitimt syfte.

24.5.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 128/23

Talan väckt den 6 mars 2008 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Grekland

(Mål C-106/08)

(2008/C 128/41)

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: G. Zavvós och N. Yerrell)

Svarande: Republiken Grekland

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Republiken Grekland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 2.1 a och 2.2 i rådets förordning (EG) nr 2135/98, i dess lydelse enligt förordning (EG) nr 561/2006 av den 15 mars 2006, genom att inte vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att samtliga fordon som för första gången tas i bruk efter den 1 maj 2006 är utrustade med en färdskrivare i överensstämmelse med föreskrifterna i bilaga 1 B till förordning (EEG) nr 3821/85 och genom att inte heller ha säkerställt utfärdandet av motsvarande förarkort, och

—	förplikta Republiken Grekland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

I artikel 2.2 i förordningen föreskrivs att ”[me]dlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att kunna utfärda förarkort senast den tjugonde dagen efter offentliggörandet av förordning (EG) nr 561/2006”.

Förordning nr 561/2006 offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning den 11 april 2006 och därav följer att det tvingande kravet på installering av digitala färdskrivare i alla fordon som för första gången tas i bruk i Europeiska unionen gäller från den 1 maj 2006.

Republiken Grekland besvarade kommissionens motiverade yttrande den 30 maj 2006 och uppgav för kommissionen att, med beaktande av alla eventuella förseningar vid slutförandet av förfarandet, utfärdandet av digitala färdskrivarkort till förarna skulle ske fram till slutet av år 2007.

Kommissionen har dragit slutsatsen att Republiken Grekland ännu inte har vidtagit dessa åtgärder eller i vart fall inte har underrättat kommissionen om dessa.

Kommissionen yrkar att domstolen ska förplikta Republiken Grekland att ersätta rättegångskostnaderna.

24.5.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 128/24

Talan väckt den 13 mars 2008 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Konungariket Spanien

(Mål C-112/08)

(2008/C 128/42)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: M.A. Rabanal Suárez och P. Dejmek)

Svarande: Konungariket Spanien

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Konungariket Spanien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG (1) av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut, i synnerhet artiklarna 68.3, 72, 73.3, 74, 99–101, 110–114, 118 och 119, 124–127, 129–133, 136, 144 och 145, 149, 152, 154.1, 155, bilagorna V, VI (med undantag för del 1), VII–XII (med undantag för delarna 1–3 i bilaga X), genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet, eller i vart fall genom att inte omedelbart underrätta kommissionen om sådana bestämmelser, och

—	förplikta Konungariket Spanien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Fristen för att införliva direktiv 2006/48/EG med nationell rätt löpte ut den 31 december 2006.

(1) EUT L 177, s. 1.

24.5.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 128/24

Begäran om förhandsavgörande framställd av Hof van Cassatie van België den 17 mars 2008 – C. Meerts mot Proost NV

(Mål C-116/08)

(2008/C 128/43)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Hof van Cassatie van België

Part(er) i målet vid den nationella domstolen

Klagande: C. Meerts

Motpart: Proost NV

Tolkningsfråga

Ska 2 § punkterna 4, 5, 6 och 7 i det ramavtal som ingicks den 14 december 1995 mellan de allmänna branchövergripande organisationerna UNICE, CEEP och EFS och som återfinns i bilagan till rådets direktiv 96/34/EG (1) av den 3 juni 1996 om ramavtalet om föräldraledighet, undertecknat av UNICE, CEEP och EFS, tolkas så, att den uppsägningsersättning som ska utges till arbetstagaren för det fall arbetsgivaren, under en period då regler om minskad arbetstid tillämpas, ensidigt bringar anställningsavtalet att upphöra utan att några tvingande skäl föreligger och utan att iaktta den enligt lag fastställda uppsägningstiden ska beräknas utifrån grundlönen som om arbetstagaren inte hade tagit ut sin föräldraledighet genom att gå ned i arbetstid i den mening som avses i 1 § punkt 3 a [2 § punkt 3 a] i ramavtalet?

(1) EGT L 145, s. 1.

24.5.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 128/24

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal Supremo (Spanien) den 18 mars 2008 – Transportes Urbanos y Servicios Generales, SAL mot Administración del Estado

(Mål C-118/08)

(2008/C 128/44)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Tribunal Supremo

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Transportes Urbanos y Servicios Generales, SAL

Motpart: Administración del Estado

Tolkningsfråga

Strider det mot likvärdighetsprincipen och effektivitetsprincipen att, såsom Tribunal Supremo i Konungariket Spanien i domarna av den 29 januari 2004 och den 24 maj 2005, tillämpa olika rättspraxis vid skadeståndstalan mot staten i egenskap av lagstiftare beroende på om talan grundar sig på förvaltningsbeslut som har fattats med tillämpning av en lag som har förklarats grundlagsstridig eller om den grundar sig på förvaltningsbeslut som har fattats med tillämpning av en bestämmelse som har förklarats strida mot gemenskapsrätten?

24.5.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 128/25

Begäran om förhandsavgörande framställd av Lietuvos vyriausiasis administracinis teismas (Litauen) den 18 mars 2008 – Mechel Nemunas UAB mot Valstybinė mokesčių inspekcija prie Lietuvos Respublikos finansų ministerijos

(Mål C-119/08)

(2008/C 128/45)

Rättegångsspråk: litauiska

Hänskjutande domstol

Lietuvos vyriausiasis administracinis teismas (Högsta förvaltningsdomstolen i Litauen)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Mechel Nemunas UAB

Motpart: Valstybinė mokesčių inspekcija prie Lietuvos Respublikos finansų ministerijos (statlig skatteförvaltning knuten till Republiken Litauens finansministerium)

Tolkningsfråga

Ska rådets första direktiv 67/227/EEG (1) och/eller artikel 33 i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG (2) tolkas så, att de innebar ett förbud för en medlemsstat att behålla och ta ut skatteavdrag från inkomsten i enlighet med Republiken Litauens lag om finansiering av vägunderhåll och utvecklingsprogram i form av den skatt som har beskrivits ovan i förevarande beslut?

(1) Rådets första direktiv 67/227/EEG av den 11 april 1967 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om omsättningsskatter (EGT 71, s. 1301; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 3).

(2) Rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28).

24.5.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 128/25

Talan väckt den 31 mars 2008 – Europeiska gemenskapernas kommission mot Republiken Grekland

(Mål C-130/08)

(2008/C 128/46)

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Sökande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: M. Condou-Durande)

Svarande: Republiken Grekland

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Republiken Grekland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 3.1 i förordning (EG) nr 343/2003, genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att säkerställa att i samtliga fall en prövning i sak sker av en asylansökan från en medborgare i tredje land vilken Republiken Grekland, i enlighet med artikel 16.1 d i förordning (EG) nr 343/2003, har återtagit i syfte att dennes asylansökan ska prövas på nytt,

—	förplikta Republiken Grekland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Förenta nationernas flyktingkommissarie (UNHCR) har uppmärksammat kommissionen på frågan huruvida den grekiska lagstiftningen avseende förfarandet för erkännande av flyktingstatus med avseende på en utlänning är förenlig med bestämmelserna i förordning (EG) nr 343/2003 i de fall där utlänningen utan giltigt skäl lämnat landet och det fattats beslut om att förfarandet för asylansökan ska avbrytas.

Problemen härrör från artikel 2.8 i presidentdekret 61/99 (FEK A') av den 6 april 1999 avseende avbrott i förfarandet för prövning av en asylansökan. I denna bestämmelse anses den omständigheten att en asylsökande utan giltigt skäl och utan att meddela detta lämnar landet innebära att asylansökan återkallas, vilket medför att förfarandet för prövning av ansökan avbryts. Beslut om att förfarandet avbryts fattas av generalsekreteraren vid ministeriet för allmän ordning och delges den berörde i enlighet med vad som föreskrivs för dem som har okänd folkbokföringsadress. Ett sådant beslut kan endast upphävas för det fall att asylsökanden åter inställer sig vid de berörda myndigheterna, senast tre månader efter delgivningen av beslutet att avbryta förfarandet för prövning av asylansökan och efter det att asylsökanden visat att frånvaron var nödvändig på grund av force majeure.

Att en asylsökande utan att meddela detta beger sig från den medlemsstat i vilken denne ingett en asylansökan till en annan medlemsstat, är en klassisk situation som särskilt regleras i förordning (EG) nr 343/2003, i syfte att säkerställa att dennes ansökan ska prövas i den stat som anses vara ansvarig för prövningen av ansökan enligt artikel 16.1 i förordningen.

4.	Kombinationen av de krav som ställs i artikel 2.8 i presidentdekretet leder emellertid i praktiken till att det är omöjligt att vidta rättsliga åtgärder mot ett beslut att avbryta förfarandet och få verklig tillgång till förfarandet för erkännande av flyktingstatus.

Republiken Grekland tillstår att de grekiska bestämmelserna kan ge upphov till problem med beaktande av förordning nr 343/2003 och har förklarat sig vara beredd att vidta nödvändiga åtgärder. Republiken Grekland har föreslagit att problemet ska lösas på så sätt att ett presidentdekret antas genom vilket rådets direktiv 2005/85/EG införlivas med den nationella rättsordningen och i vilket det preciseras att motstridiga bestämmelser inte ska tillämpas i de fall där förordning nr 343/2003 är tillämplig.

Republiken Grekland försäkrar vidare att det kommer att ske en prövning i sak av varje asylansökan från dem som Republiken Grekland har återtagit i syfte att deras asylansökningar ska prövas på nytt i enlighet med förordning nr 343/2003 och att de beslut om att avbryta förfarandet som eventuellt har fattats ska upphävas.

Kommissionen beaktar dessa försäkringar från Republiken Greklands sida. Kommissionen anser emellertid inte att de är tillräckliga för att säkerställa sådan rättssäkerhet som krävs för en korrekt tillämpning, vid samtliga asylansökningar, av bestämmelserna i förordningen, och särskilt vid prövningen i sak av varje asylansökan, så att flyktingen ges verklig tillgång till förfarandena för erkännande.

Mot bakgrund av det ovanstående anser kommissionen att Republiken Grekland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 3.1 i förordning (EG) nr 343/2003, genom att inte vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att en prövning i sak sker av en asylansökan från en medborgare i tredje land, beträffande vilken ett beslut om att avbryta förfarandet fattats på grund av att denne utan giltigt skäl lämnat landet och vilken Grekland återtagit med tillämpning av samma artikel.

24.5.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 128/29

Förstainstansrättens dom av den 10 april 2008 – Deutsche Telekom mot kommissionen

(Mål T-271/03) (1)

(Konkurrens - Artikel 82 EG - Avgifter för det fasta telefonnätet i Tyskland - Marginalpress - Avgifter som har godtagits av en nationell regleringsmyndighet i telesektorn - Handlingsutrymme för företag i dominerande ställning)

(2008/C 128/62)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Deutsche Telekom AG (Bonn, Tyskland) (ombud: inledningsvis advokaterna K. Quack, U. Quack och S. Ohlhoff, därefter advokaterna U. Quack och S. Ohlhoff)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: inledningsvis K. Mojzesowicz och S. Rating, därefter K. Mojzesowicz och A. Whelan, slutligen K. Mojzesowicz, W. Mölls och O. Weber)

Parter som intervenerat till stöd för svaranden: Arcor AG & Co. KG (Eschborn, Tyskland) (ombud: inledningsvis advokaterna M. Klusmann, F. Wiemer et M. Rosenthal, därefter advokaterna M. Klusmann och F. Wiemer, och slutligen advokat M. Klusmann); Versatel NRW GmbH, tidigare Tropolys NRW GmbH, tidigare CityKom Münster GmbH Telekommunikationsservice och TeleBeL Gesellschaft für Telekommunikation Bergisches Land mbH (Essen, Tyskland); EWE TEL GmbH (Oldenbourg, Tyskland); HanseNet Telekommunikation GmbH (Hambourg, Tyskland); Versatel Nord-Deutschland GmbH, tidigare KomTel Gesellschaft für Kommunikations- und Informationsdienste mbH (Flensburg, Tyskland); NetCologne Gesellschaft für Telekommunikation mbH (Cologne, Tyskland); Versatel Süd-Deutschland GmbH, tidigare tesion Telekommunikation GmbH (Stuttgart, Allemagne); och Versatel West-Deutschland GmbH, tidigare Versatel Deutschland GmbH & Co. KG (Dortmund, Tyskland) (ombud: advokaterna N. Nolte, T. Wessely et J. Tiedemann,)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut 2003/707/EG av den 21 maj 2003 om tillämpning av artikel 82 EG (Ärende COMP/C-1/37.451, 37.578, 37.579 – Deutsche Telekom AG) (EGT L 263, s. 9) och, i andra hand, en talan om nedsättning av de böter som ålagts sökanden enligt artikel 3 i nämnda beslut.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Deutsche Telekom AG ska bära sin rättegångskostnad och ersätta kommissionens rättegångskostnad.

3)	Arcor AG & Co. KG, å ena sidan, och Versatel NRW GmbH, EWE TEL GmbH, HanseNet Telekommunikation GmbH, Versatel Nord-Deutschland GmbH, NetCologne Gesellschaft für Telekommunikation mbH, Versatel Süd-Deutschland GmbH och Versatel West-Deutschland GmbH, å den andra, ska bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 264, 1.11.2003.

24.5.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 128/29

Förstainstansrättens beslut av den 17 april 2008 – Dainichiseika Coulour & Chemicals Mfg. mot harmoniseringsbyrån – Pelikan (återgivning av en pelikan)

(Mål T-389/03) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ett figurmärke föreställande en pelikan - Äldre gemenskapsvarumärken eller nationella figurmärken föreställande en pelikan - Skäl för avslag - Risk för förväxling - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 40/94)

(2008/C 128/63)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Dainichiseika Colours & Chemicals Mfg. Co. Ltd (Tokyo, Japan) (ombud: advokaterna J. Hofmann och B. Linstow)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: J. Laporta Insa)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid förstainstansrätten: Pelikan Vertriebsgesellschaft mbH & Co. KG (Hannover, Tyskland) (ombud: advokaterna A. Renck, V. von Bomhard och A. Pohlmann, därefter A. Renck, V. von Bomhard och T. Dolde)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av harmoniseringsbyråns överklagandenämnds (andra avdelningen) beslut av den 18 september 2003 (ärende R 191/2002-2) avseende ett invändningsförfarande mellan Pelikan Vertriebsgesellschaft mbH & Co. KG och Dainichiseika Colour & Chemicals Mfg. Co. Ltd.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Dainichiseika Colour & Chemicals Mfg. Co. Ltd skall ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 21, 24.1.2004.

24.5.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 128/30

Förstainstansrättens dom av den 10 april 2008 – Nederländerna mot kommissionen

(Mål T-233/04) (1)

(Statligt stöd - Direktiv 2001/81/EG - Nationell åtgärd som innebär ett system för handel med utsläppsrätter för kväveoxider - Beslut varigenom stödet förklaras förenligt med den gemensamma marknaden - Upptagande till sakprövning - Fördel - Åtgärden saknar selektiv karaktär)

(2008/C 128/64)

Rättegångsspråk: nederländska

Parter

Sökande: Konungariket Nederländerna (ombud: H. Sevenster, J. van Bakel och M. de Grave)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: H. van Vliet och V. Di. Bucci)

Part som har intervenerat till stöd för sökanden: Förbundsrepubliken Tyskland (ombud: W.-D. Plessing och M. Lumma)

Saken

Ogiltigförklaring av kommissionens beslut C(2003) 1761 slutlig av den 24 juni 2003 beträffande statligt stöd nr N 35/2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för kväveoxider, som anmälts av Konungariket Nederländerna

Domslut

1.	Kommissionens beslut K(2003) 1761 slutligt av den 24 juni 2003 beträffande statligt stöd nr N 35/2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för kväveoxider, som anmälts av Konungariket Nederländerna, ogiltigförklaras.

2.	Kommissionen skall ersätta rättegångskostnaderna.

3.	Förbundsrepubliken Tyskland skall bära sin rättegångskostnad.

(1) EUT C 275, 15.11.2003 (tidigare mål C-388/03).

24.5.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 128/30

Förstainstansrättens dom av den 17 april 2008 – Cestas mot kommissionen

(Mål T-260/04) (1)

(Talan om ogiltigförklaring - Europeiska utvecklingsfonden - Återbetalning av förskott - Debetnota - Rättsakt mot vilken talan inte kan väckas - Förberedande rättsakt - Avvisning)

(2008/C 128/65)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Centro di educazione sanitaria e tecnologie appropriate sanitarie (Cestas) (Bologna, Italien) (ombud: inledningsvis av advokaterna N. Amadei och C. Turk, därefter av N. Amadei och P. Manzini)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: E. Montaguti och F. Dintilhac)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av kommissionens (delegation i Republiken Guinea) beslut av den 21 april 2004, som skickats till sökanden med rekommenderat brev och genom vilket denne åläggs att betala 959 543 835 guineanska francs (397 126,02 euro).

Domslut

1)	Talan avvisas.

2)	Centro di educazione sanitaria e tecnologie appropriate sanitarie (Cestas) ska bära tre femtedelar av sina rättegångskostnader och ersätta tre femtedelar av kommissionens rättegångskostnader.

3)	Kommissionen ska bära två femtedelar av sina rättegångskostnader och ersätta två femtedelar av Cestas rättgångskostnader.

(1) EUT C 217, 28.8.2004.

24.5.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 128/31

Förstainstansrättens dom av den 15 april 2008 – SIDE mot kommissionen

(Mål T-348/04) (1)

(Statligt stöd - Stöd till bokexport - Stödet har inte anmälts i förväg - Artikel 87.3 d EG - Gemenskapsrättens tidsmässiga tillämpningsområde i tiden - Metod för beräkning av stödets storlek)

(2008/C 128/66)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Société internationale de diffusion et d'édition SA (SIDE) (Vitry-sur-Seine, Frankrike) (ombud: advokaterna N. Coutrelis och V. Giacobbo)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: J.-P. Keppenne)

Part som har intervenerat till stöd för svaranden: Republiken Frankrike (ombud: inledningsvis G. de Bergues och S. Ramet, därefter M. de Bergues och A.-L. Vendrolini)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av artikel 1 sista meningen i kommissionens beslut 2005/262/EG av den 20 april 2004 angående en stödordning som Frankrike genomfört till förmån för Coopérative d'exportation du livre français (CELF) (EUT L 85, 2005, s. 27).

Domslut

1)	Artikel 1 sista meningen i kommissionens beslut av den 20 april 2004 om det stöd som Frankrike utbetalat till förmån för Coopérative d'exportation du livre français (CELF) ogiltigförklaras.

2)	Kommissionen ska bära sin rättegångskostnad och ersätta rättegångskostnaden för Société internationale de diffusion et d'édition SA (SIDE).

3)	Republiken Frankrike ska bära sin rättegångskostnad.

(1) EUT C 262, 23.10.2004.

24.5.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 128/31

Förstainstansrättens dom av den 9 april 2008 – Grekland mot kommissionen

(Mål T-364/04) (1)

(FEOGA - Garantisektionen - Undantagande från gemenskapsfinansiering av vissa utgifter - Bearbetade produkter av frukt och grönsaker - Djurstöd - Frist på 24 månader)

(2008/C 128/67)

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Sökande: Republiken Grekland (ombud: I. Chalkias och E. Svolopoulou)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: ursprungligen M. Condou-Durande och L. Villaggio, därefter M. Condou-Durande och H. Tserepa-Lacombe, biträdda av advokaten N. Korogiannakis)

Saken

Yrkande om upphävande av kommissionens beslut av den 16 juli 2004, 2004/561/EG, om undantagande från gemenskapsfinansiering av vissa utgifter som verkställts av medlemsstaterna inom ramen för garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (delgivet med nr K(2004) 2762) (EUT L 250, s. 21), i den del som vissa utgifter som Republiken Grekland haft på området för bearbetade produkter av frukt och grönsaker och djurstöd uteslutits i det beslutet.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Republiken Grekland skall ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 314, av den 18.12.2004.

24.5.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 128/32

Förstainstansrättens dom av den 16 april 2008 – Michail mot kommissionen

(Mål T-486/04) (1)

(Personalmål - Tjänstemän - Talan om ogiltigförklaring - Biståndsskyldighet - Mobbning)

(2008/C 128/68)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Christos Michail (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaten C. Meïdanis)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: G. Berscheid och H. Tserepa-Lacombe, inledningsvis biträdda av advokaterna V. Kasparian, därefter av I. Antypas)

Saken

Ogiltigförklaring av kommissionens underförstådda beslut av den 20 mars 2004 att avslå sökandens ansökan om bistånd enligt artikel 24 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Christos Michail ska bära hälften av sina rättegångskostnader.

3)	Kommissionen ska bära sina egna rättegångskostnader och ersätta hälften av Christos Michails rättegångskostnader.

(1) EUT C 52 av den 5.3.2005.

24.5.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 128/32

Förstainstansrättens dom av den 16 april 2008 – Citigroup och Citibank mot harmoniseringsbyrån – Citi (CITI)

(Mål T-181/05) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av figurmärket CITI - Det äldre gemenskapsordmärket CITIBANK - Relativt registreringshinder - Renommé - Artikel 8.5 i förordning (EG) nr 40/94)

(2008/C 128/69)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Citigroup, Inc., tidigare Citicorp (New York, New York Förenta staterna) och Citibank, NA (New York) (ombud: inledningsvis företrädda av advokaterna V. von Bomhard, A.W. Renck och A. Pohlmann, därefter av advokaterna V. von Bomhard, A.W. Renck och H. O'Neill, solicitor)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: J. García Murillo och D. Botis)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid förstainstansrätten: Citi, SL, Madrid (Spanien) (ombud: advokaten M. Peris Riera)

Saken

Talan mot det beslut som fattades av harmoniseringsbyråns första överklagandenämnd den 1 mars 2005 (ärende R 173/2004-1) om ett invändningsförfarande mellan Citicorp och Citi SL och ett invändningsförfarande mellan Citibank NA och Citi SL

Domslut

1)	Det beslut som fattats av första överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) den 1 mars 2005 (ärende R 173/2004-1) ogiltigförklaras.

2)	Harmoniseringsbyrån ska bära sin rättegångskostnad och ersätta rättegångskostnaden för Citigroup, Inc. och Citibank, NA, inklusive de kostnader som avser förfarandet vid överklagandenämnden.

3)	Citi, SL ska bära sin rättegångskostnad.

(1) EUT C 171, 9.7.2005.

24.5.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 128/32

Förstainstansrättens dom av den 17 april 2008 – Nordmilch mot harmoniseringsbyrån (Vitality)

(Mål T-294/06) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordmärket Vitality - Absolut registreringshinder - Särskiljningsförmåga saknas - Artikel 7.1 b i förordning (EG) nr 40/94)

(2008/C 128/70)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Nordmilch eG (Zeven, Tyskland) (ombud: advokaten R. Schneider)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: G. Schneider)

Saken

Talan väckt mot det beslut som fattats av fjärde överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån den 9 augusti 2006 (ärende R 746/2004-4) angående registrering av ordmärket Vitality som gemenskapsvarumärke

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Nordmilch eG ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 310, 16.12.2006.

24.5.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 128/33

Förstainstansrättens beslut av den 2 april 2008 – Maison de l'Europe Avignon Méditerranée mot kommissionen

(Mål T-100/03) (1)

(Talan om ogiltigförklaring - Skapande av ett euroinfoställe - Uppsägning av ett avtal som ingåtts mellan kommissionen och sökanden - Uppenbart att talan ska avvisas)

(2008/C 128/71)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Maison de l'Europe Avignon Méditerranée (Avignon, Frankrike) (ombud: advokaten F. Martineau)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: J.-F. Pasquier)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 24 januari 2003 att säga upp avtalet mellan kommissionen och sökanden om skapandet av ett euroinfoställe i Avignon.

Avgörande

1)	Talan avvisas.

2)	Maison de l'Europe Avignon Méditerranée ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 112, 10.5.2003.

24.5.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 128/33

Förstainstansrättens beslut av den 10 mars 2008 – Lebedef-Caponi mot kommissionen

(Mål T-233/07) (1)

(Överklagande - Personalmål - Tjänstemän - Karriärutvecklingsrapport - Bedömningsåret 2004 - Uppenbart att överklagandet skall avvisas)

(2008/C 128/72)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Maddalena Lebedef-Caponi (Senningerberg, Luxemburg) (ombud: advokaten F. Frabetti)

Övrig part i målet: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: H. Krämer och B. Eggers)

Saken

Överklagande med yrkande om upphävande av den dom som personaldomstolen (tredje avdelningen) meddelade den 25 april 2007 i mål F-71/06, Lebedef-Caponi mot kommissionen (ännu ej publicerad i rättsfallssamlingen)

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Maddalena Lebedef-Caponi ska bära sina egna rättegångskostnader och ersätta kommissionens.

(1) EUT C 211, 8.9.2007.

24.5.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 128/34

Överklagande ingett den 18 januari 2008 av Christos Michail av den dom som personaldomstolen meddelade den 22 november 2007 i mål F-34/06, Michail mot kommissionen

(Mål T-50/08)

(2008/C 128/73)

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Klagande: Christos Michail (ombud: advokaten Ch. Meidanis)

Övrig part i målet: Europeiska gemenskapernas kommission

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att förstainstansrätten ska

—	förklara att förevarande överklagande av personaldomstolens dom i mål F-34/06 kan tas upp till sakprövning och att det är välgrundat,

—	ogiltigförklara personaldomstolens omtvistade avgöranden i mål F-34/06,

—	tillerkänna klaganden ekonomisk ersättning med 120 000 euro för den ideella skada denne lidit, och

—	avgöra frågan om rättegångskostnader enligt gällande rätt.

Grunder och huvudargument

Klaganden gör gällande att personaldomstolen i den överklagade domen avgjorde målet felaktigt. I sin talan där yrkade klaganden att hans karriärutvecklingsrapport för år 2004 skulle ogiltigförklaras liksom tillsättningsmyndighetens beslut att avslå hans klagomål ingivna med stöd av artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna.

Klaganden gör särskilt gällande för det första att personaldomstolen gjorde en felaktig tolkning av artikel 43 i tjänsteföreskrifterna och de allmänna genomförandebestämmelserna till nämnda artikel. För det andra feltolkade personaldomstolen enligt klaganden hans yrkande och en gjorde en oriktig bedömning av bevisningen. För det tredje hävdar klaganden att personaldomstolen ogillade hans talan på grundval av motstridiga skäl och därmed kränkte hans grundläggande processuella rättigheter. För det fjärde anser klaganden att personaldomstolen felaktigt underlät att pröva yrkandet i fråga, eller i andra hand att avgörandet i denna del är otillräckligt motiverat, och slutligen att den oriktigt delvis avvisade talan på grund av bristande tydlighet.

24.5.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 128/34

Talan väckt den 6 mars 2008 – Arch Chemicals Inc m.fl. mot kommissionen

(Mål T-120/08)

(2008/C 128/74)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Arch Chemicals, Inc. (Norwalk, Förenta staterna), Arch Timber Protection Ltd (Castleford, Förenade kungariket), Bactria Industriehygiene-Service Verwaltungs GmbH (Kirchheimbolanden, Tyskland), Rhodia UK Ltd (Watford, Förenade kungariket), Sumitomo Chemical (UK) plc (London, Förenade kungariket) och Troy Chemical Company BV (Maassluis, Nederländerna) (ombud: C. Mereu och K. Van Maldegem, lawyers)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandenas yrkanden

Sökandena yrkar att förstainstansrätten ska

—	förklara att denna ansökan kan tas upp till sakprövning och att den är välgrundad, eller, alternativt, avgöra frågan huruvida ansökan kan tas upp till sakprövning i samband med prövningen i sak, eller, alternativt, låta frågan om talerätt anstå till avgörandet i sak,

—

ogiltigförklara artikel 3.2 (och bilaga II), artikel 4, artikel 7.3, artikel 14.2, andra stycket, artikel 15.3 och artikel 17 i kommissionens förordning (EG) nr 1451/2007 av den 4 december 2007 om andra fasen av det tioåriga arbetsprogram som avses i artikel 16.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG om utsläppande av biocidprodukter på marknaden,

—	fastställa att artiklarna 9 a, 10.3, 11 and 16.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG av den 16 februari 1998 om utsläppande av biocidprodukter på marknaden är rättsstridiga och icke tillämpliga på sökandena,

—	fastställa att artikel 6.2 i kommissionens förordning (EG) nr 1896/2000 av den 7 september 2000 om första fasen av det program som avses i artikel 16.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG om biocidprodukter är rättsstridig och icke tillämplig på sökandena, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökandena yrkar delvis ogiltigförklaring av kommissionens förordning (EG) nr 1451/2007 av den 4 december 2007 om andra fasen av det tioåriga arbetsprogram som avses i artikel 16.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG om utsläppande av biocidprodukter på marknaden (1) (nedan kallad andra granskningsförordningen) och upphävande av kommissionens förordning (EG) nr 2032/2003 (2), på den grunden att de ifrågasatta bestämmelserna

innebär att ordalydelsen i eller innebörden av bestämmelser som ursprungligen infördes genom kommissionens förordning (EG) nr 2032/2003 – och som tidigare har ifrågasatts av sökandena (målen T-75/04–T-79/04) – vidmakthålls i den pågående granskningen av ämnen på ett sätt som negativt påverkar sökandenas rättigheter och berättigade förväntningar enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG av den 16 februari 1998 om utsläppande av biocidprodukter på marknaden (nedan kallat biociddirektivet) (3),

ii)	i sig är motsägelsefulla och i bristande överensstämmelse med biociddirektivet, och

iii)

innebär ett åsidosättande av bestämmelser i EG-fördraget och en rad högrankade principer i EG-rätten såsom principerna om icke snedvriden konkurrens, rättssäkerhet och berättigade förväntningar, proportionalitet, likabehandling och icke-diskriminering, liksom av äganderätten och friheten att utöva näringsverksamhet.

Sökandena gör dessutom gällande att de i egenskap av deltagare enligt den andra granskningsförordningen har rätt att komma i åtnjutande av vissa garantier avseende förfarandet och rätt till skydd av uppgifter (det vill säga ensamrätt till användningen) avseende uppgifterna i deras anmälan and fullständiga dokumentation i samtliga medlemstater i enlighet med artikel 12 i biociddirektivet. Enligt sökandena innebär artikel 4 i andra granskningsförordningen emellertid att den ensamrätt till användningen som sökandena tillerkänns enligt artikel 12 i biociddirektivet de jure och de facto åsidosätts, genom att det inte krävs att medlemsstaterna återkallar registreringar av biocidprodukter motsvarande de sökandes anmälda verksamma ämnes- eller produkttypskombinationer, som innehas av konkurrerande företag som inte deltar i granskningen och inte har tillgång till de uppgifter som inlämnas av sökandena med anledning av granskningen. Sökandena gör därtill gällande att svaranden missbrukade de befogenheter den givits genom det grundläggande direktiv 98/8, genom att avsiktligt genomföra direktiv 98/8 på ett sätt som går längre än dess lydelse medger och som går emot sökandenas rättigheter och förväntningar. Det görs vidare gällande att den ifrågasatta åtgärden innebär att EG-fördragets bestämmelser om sund konkurrens åsidosätts, genom att företag som inte deltar i granskningen och inte har investeringskostnader tillåts att kvarstå på marknaden och återvinna en konkurrensfördel i förhållande till sökandena.

Slutligen gör sökandena gällande att artikel 6.2 i kommissionens förordning (EG) nr 1896/2000 samt artiklarna 9 a, 10.3, 11 och 16.1 i biociddirektivet är rättsstridiga.

(1) EUT L 325, s. 3.

(2) Kommissionens förordning (EG) nr 2032/2003 av den 4 november 2003 om andra fasen av det tioåriga arbetsprogram som avses i artikel 16.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG om utsläppande av biocidprodukter på marknaden, och om ändring av förordning (EG) nr 1896/2000 (EUT L 307, s. 1).

(3) EGT L 123, s. 1.

24.5.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 128/35

Talan väckt den 31 mars 2008 – Sahlstedt m.fl. mot kommissionen

(Mål T-129/08)

(2008/C 128/75)

Rättegångsspråk: finska

Parter

Sökande: Markku Sahlstedt (Högfors, Finland), Juha Kankkunen (Laukas, Finland), Mikko Tanner (Vichtis, Finland), Toini Tanner (Helsingfors, Finland), Liisa Tanner (Helsingfors, Finland), Eeva Jokinen (Helsingfors, Finland), Aili Oksanen (Helsingfors, Finland), Olli Tanner (Lojo, Finland), Leena Tanner (Helsingfors, Finland), Aila Puttonen (Ristiina, Finland), Risto Tanner (Esbo, Finland), Tom Järvinen (Esbo, Finland), Runo K. Kurko (Esbo, Finland), Maa- ja metsätaloustuottajain keskusliitto MTK ry (Helsingfors, Finland), Maataloustuottajain Keskusliiton Säätiö (Helsingfors, Finland) (ombud: advokaten K. Marttinen)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandenas yrkanden

Sökandena yrkar att förstainstansrätten ska

—	ogiltigförklara det beslut som talan avser, såvitt avser samtliga i beslutet upptagna SCI i Republiken Finland,

—	i andra hand, för det fall förstainstansrätten inte anser sig kunna bifalla det första yrkandet, ogiltigförklara beslutet med avseende på de SCI som anges i punkt 6.2.2.7 i talan,

—

Begäran om upplysningar och åtgärder för bevisupptagning:

För det fall talan inte kan bifallas med avseende på sökandenas ovannämnda huvudsakliga yrkanden redan på grundval av den i talan angivna bevisningen, yrkar sökandena att förstainstansrätten ska förelägga Europeiska gemenskapernas kommission att

1.	till sökandena på cd-rom överlämna de förslag som Finland lämnat in till kommissionen, inbegripet den i skäl 7 i det angripna beslutet angivna informationen beträffande de områden som avses i beslutet,

2.	till sökandena på cd-rom överlämna sådana i skäl 8 i beslutet angivna vetenskapliga upplysningar och andra upplysningar beträffande samtliga i det angripna beslutet aktuella områdena i Republiken Finland, liksom i pappersform överlämna sådana kartor och uppgifter som anges i skäl 9,

3.	till sökandena överlämna på cd-rom och, såvitt avser kartorna, i pappersversion, allt material om områdena i Republiken Finland som kommissionen inom ramen för det samförstånd som avses i skäl 10 i det angripna beslutet har mottagit eller kommit i besittning av,

4.	till sökandena överlämna det i skäl 15 i det angripna beslutet nämnda yttrandet från habitatkommittén,

—	förplikta Europeiska gemenskapernas kommission att ersätta sökandenas samtliga rättegångskostnader plus lagstadgad ränta.

Grunder och huvudargument

Enligt sökandena strider beslutet (1) mot gemenskapsrätten, närmare bestämt mot artiklarna 3 och 4 i livsmiljödirektivet liksom mot bilaga 3, till vilken det hänvisas i den sistnämnda artikeln. Sökandena anför fyra huvudsakliga skäl till varför beslutet strider mot gemenskapsrätten:

Livsmiljödirektivet tillåter inte att beslut som rör den ursprungliga listan över områden av gemenskapsintresse (sites of Community importance, nedan kallade SCI), upphävs genom senare beslut på det sätt och på de grunder som anges nedan. Även kommissionen är underkastad livsmiljödirektivets förfaranderegler. Varje annan tolkning skapar rättsosäkerhet med avseende på nationella genomförandeåtgärder och jordägares rättsliga skydd.

Nätet Natura 2000 är enligt artikel 3 i livsmiljödirektivet ett sammanhängande europeiskt nät av bevarandeområden som ska möjliggöra en gynnsam bevarandestatus. Nätets sammanhängande karaktär säkerställs och en gynnsam bevarandestatus uppnås genom att artikel 4 och bilaga 3 i direktivet, vilka rör urvalet av områden, är detaljerade tekniska bestämmelser som är materiellt bindande såväl för medlemsstaterna som för kommissionen. Områden kan inte fastställas som SCI om inte artikel 4 och bilaga 3 iakttas i båda etapperna. För att den gynnsamma bevarandestatusen ska bli sammanhängande krävs att områdena i de olika medlemsstaterna väljs ut med utgångspunkt från enhetliga kriterier i överensstämmelse med artikel 4 och bilaga 3 i livsmiljödirektivet.

c)	Etapp 1 (medlemsstatsetapp) och etapp 2 (kommissionsetapp) i bilaga 3 bildar en helhet av åtgärder med rättsverkningar. Förfarandet i etapp 2 och beslutet om områden av gemenskapsintresse strider mot livsmiljödirektivet, eftersom förslaget i etapp 1 inte uppfyller kraven i direktivet.

Finlands förslag angående områden av gemenskapsintresse i den boreala biogeografiska regionen strider mot artikel 4 i livsmiljödirektivet och bestämmelserna om etapp 1 i bilaga 3. Eftersom Finlands förslag genom kommissionens beslut antogs med avseende på samtliga områden strider således även kommissionens beslut om områden av gemenskapsintresse mot direktivet.

(1) Kommissionens beslut 2008/24/EG av den 12 november 2007 om antagande, enligt rådets direktiv 92/43/EEG, av en första uppdaterad lista över områden av gemenskapsintresse i den boreala biogeografiska regionen (EUT L 12, s. 118).

24.5.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 128/36

Talan väckt den 4 april 2008 – Aurelia Finance mot harmoniseringsbyrån (AURELIA)

(Mål T-136/08)

(2008/C 128/76)

Ansökan är avfattad på engelska

Parter

Sökande: Aurelia Finance SA (Genève, Schweiz) (ombud: M. Elmslie, solicitor)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

—	ogiltigförklara första överklagandenämndens beslut av den 9 januari 2008 i ärende R 1214/2007-1,

—	återförvisa sökandens ansökan om återställande av försutten tid (restitutio in integrum) till harmoniseringsbyrån för ny prövning, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökt gemenskapsvarumärke: Ett ordmärke bestående av ordet AURELIA för flera tjänster i klass 36 – ansökan nr 274 936

Harmoniseringsbyråns beslut: Avslag på ansökan om återställande av försutten tid

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet

Grunder: Åsidosättande av artikel 78 i rådets förordning nr 40/94, eftersom kravet på omsorg i samband med administrativa förnyelser är lägre än vad som gäller för en part i ett förfarande vid harmoniseringsbyrån.

24.5.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 128/38

Personaldomstolens dom (första avdelningen) av den 8 april 2008 – Bordini mot kommissionen

(Mål F-134/06) (1)

(Personalmål - Tjänstemän - Pensioner - Korrigeringskoefficient - Bosättningsmedlemsstat - Begreppet bosättning - Begreppet stadigvarande bosättning - Bestyrkande handling)

(2008/C 128/80)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Giovanni Bordini (Dover, Förenade kungariket) (ombud: L. Levi, C. Ronzi och I. Perego, avocats)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: J. Curral och D. Martin)

Saken

Personalmål – Dels yrkande om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 25 januari 2006 att inte anse sökanden bosatt i Förenade kungariket och följaktligen inte tillämpa den för denna medlemsstat gällande korrigeringskoefficienten på sökandens pension, dels yrkande om skadestånd

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Europeiska gemenskapernas kommission ska bära sin egen rättegångskostnad och härutöver även ersätta hälften av Giovanni Bordinis kostnader för det informella möte som ägde rum den 5 juni 2007.

3)	Giovanni Bordini ska bära sin egen rättegångskostnad med undantag för halva kostnaden för det informella möte som ägde rum den 5 juni 2007.

(1) EUT C 326, 30.12.2006.

24.5.2008

Europeiska unionens officiella tidning

C 128/38

Talan väckt den 30 mars 2008 – Honnefelder mot kommissionen

(Mål F-41/08)

(2008/C 128/81)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Stephanie Honnefelder (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaten C. Bode)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Saken och beskrivning av tvisten

Talan om ogiltigförklaring av svarandens beslut att inte uppföra sökanden på förteckningen över godkända sökande i uttagningsprovsförfarandet EPSO AD/26/05 på grund av att denne inte fått tillräckligt många poäng.

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att personaldomstolen ska

—

ogiltigförklara svarandens beslut av den 10 maj 2007 och svarandens beslut avseende överklagandet av den 14 december 2007 samt ålägga svaranden att pröva huruvida sökanden bör upptas på förteckningen över godkända sökanden, utan att åsidosätta likabehandlingsprincipen och efter ett förfarande enligt reglerna,

—	förplikta Europeiska gemenskapernas kommission att ersätta rättegångskostnaderna.

—	för säkerhets skull avkunna tredskodom.

		ISSN 1725-2504
Europeiska unionens officiella tidning		C 128

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	51 årgången 24 maj 2008

Informationsnummer	Innehållsförteckning	Sida
	IV Upplysningar
	UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER OCH ORGAN
	Domstolen
2008/C 128/01	Domstolens senaste offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidning EUT C 116, 9.5.2008	1