23.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/1

1.

Den 19 december 2005 och den 29 november 2006 avgav Europeiska datatillsynsmannen två yttranden (3) om kommissionens förslag till rådets rambeslut om skydd av personuppgifter som behandlas inom ramen för polissamarbete och straffrättsligt samarbete. I dessa yttranden underströk han hur viktigt förslaget är som ett effektivt instrument för att skydda personuppgifter på de områden som omfattas av avdelning VI i EU-fördraget. Datatillsynsmannen gav särskilt i sitt andra yttrande uttryck för sina farhågor för att utvecklingen i förhandlingarna leder till att skyddet av personuppgifter inte bara ligger under de standarder som fastställts i direktiv 95/46/EG, utan också är oförenligt med Europarådets mer allmänt formulerade konvention nr 108 (4).

2.

I januari 2007 lade det tyska ordförandeskapet fram en rad grundläggande punkter för revidering av förslaget, i syfte att undanröja kvarstående reservationer och förbättra dataskyddet inom tredje pelaren (5). Det reviderade utkastet till förslag (6) lades fram för Europaparlamentet för en andra behandling den 13 april 2007.

3.

De materiella ändringar som ingår i det reviderade förslaget, liksom dess betydelse, kräver ett nytt yttrande från datatillsynsmannen. Detta yttrande kommer att vara inriktat på datatillsynsmannens största farhågor och kommer inte att ta upp alla de punkter han framfört i tidigare yttranden, eftersom dessa fortfarande är giltiga för det reviderade förslaget.

4.

Datatillsynsmannen välkomnar det faktum att det tyska ordförandeskapet gör stora insatser i förhandlingarna om detta rambeslut av rådet. Det är allmän känt att förhandlingarna blockerades i rådet, eftersom det rådde grundläggande skillnader mellan medlemsstaternas synpunkter i avgörande frågor. Därför var det ett bra beslut av ordförandeskapet att ge dessa förhandlingar ny fart genom att lägga fram en ny text.

5.

Det faktum att det tyska ordförandeskapet gav ny fart åt förhandlingarna är bara det mycket positivt. Efter en noggrann genomgång av den senaste texten är dock datatillsynsmannen besviken över innehållet. Den text som det tyska ordförandeskapet lagt fram uppfyller inte förväntningarna. Detta på grund av följande skäl:

6.

Datatillsynsmannen är väl medveten om hur svårt det är att nå enighet inom rådet. Beslutsförfarandet kan emellertid inte rättfärdiga ett upplägg med en minsta gemensam nämnare som skulle vara till men för EU-medborgarnas grundläggande rättigheter och hämma effektiviteten i brottsbekämpningen. Det skulle i detta sammanhang vara önskvärt att ta hänsyn fullt ut till dataskyddsexpertisen och att de rekommendationer som Europaparlamentet lämnar i sina resolutioner (9) integreras i vederbörlig ordning.

7.

Ett rambeslut om skydd av personuppgifter inom tredje pelaren är en avgörande faktor för utvecklingen av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa. Den växande betydelsen av det straffrättsliga samarbetet mellan polis och rättsliga myndigheter, liksom de åtgärder som härrör från Haagprogrammet (10), har belyst nödvändigheten av gemensamma standarder för skydd av personuppgifter inom tredje pelaren.

8.

Tyvärr är inte befintliga instrument på europeisk nivå tillräckliga, något som datatillsynsmannen och andra berörda aktörer (11) påpekat flera gånger. Europarådets konvention 108, som är bindande för medlemsstaterna, föreskriver grundläggande allmänna principer för dataskydd, men även om de måste tolkas mot bakgrund av Europadomstolens rättspraxis ger de inte den nödvändiga exaktheten, något som datatillsynsmannen framhävt tidigare vid flera tillfällen (12). Direktiv 95/46/EG, som införlivar och specificerar principerna i konvention 108 vad avser den inre marknaden, antogs redan 1995. Detta direktiv gäller inte verksamhet som faller inom tillämpningsområdet för tredje pelaren. För verksamhet på området polisiärt och rättsligt samarbete har alla medlemsstater undertecknat rekommendation nr R (87) 15 (13) som i viss utsträckning specificerar konvention 108 för polissektorn, men detta är inte något rättsligt bindande instrument.

9.

I detta sammanhang kräver artikel 30.1 b i EU-fördraget att gemensamma insatser på området polissamarbete som innebär behandling av information av brottsbekämpande organ sker ”under iakttagande av tillämpliga bestämmelser om skydd av personuppgifter”. Sådana tillämpliga bestämmelser finns inte, eftersom det saknas ett rambeslut av rådet med tillfredsställande innehåll.

10.

Det är lätt att dra en parallell med utvecklingen av den inre marknaden, där ett högt skydd för personuppgifter i hela gemenskapen ansågs vara en avgörande faktor för att undanröja hindren för fri rörelse av varor, tjänster, kapital och personer och ledde till antagandet av direktiv 95/46/EG. I analogi med detta kräver ett område med frihet, säkerhet och rättvisa där information kan flöda fritt mellan brottsförebyggande myndigheter både på nationell nivå och EU-nivå en hög och enhetlig skyddsnivå för personuppgifter i alla medlemsstater.

11.

Dessa överväganden står i kontrast till den nuvarande situationen där man saknar en sådan allmän ram och där bestämmelserna om skydd av personuppgifter inom tredje pelaren är ”sektorsspecifika” och fördelade på olika rättsliga instrument (14). Några nyligen framlagda förslag (15) bekräftar och ökar den redan befintliga fragmenteringen av dataskyddsbestämmelser på detta område så att de riskerar att inte längre vara konsekventa. Dessutom påverkar bristen på en allmän ram ett skyndsamt antagande av många förslag på området polisiärt och rättsligt samarbete.

12.

Av dessa skäl har datatillsynsmannen starkt stött kommissionens förslag i sina tidigare yttranden och har lämnat lämpliga rekommendationer för att förbättra förslaget, något som var nödvändigt för att säkerställa en tillräcklig skyddsnivå för medborgarna. Datatillsynsmannen har konsekvent framhållit att en allmän ram för dataskydd inom tredje pelaren måste garantera en hög och konsekvent dataskyddsstandard genom att bygga på de dataskyddsprinciper som anges i konvention 108 och i direktiv 95/46/EG, samtidigt som de brottsbekämpande åtgärdernas specifika karaktär beaktas när så är nödvändigt.

13.

Denna allmänna rams överensstämmelse med dataskyddsprinciperna inom första pelaren är desto viktigare i ett sammanhang där den privata sektorns allt större engagemang i brottsbekämpandet innebär att personuppgifter förs över från första pelaren till tredje pelaren (såsom var fallet med passageraruppgifter), eller från tredje pelaren till första pelaren. Det är lätt att finna relevanta exempel: Användningen av ”flygförbudsförteckningar” över personer som inte bör tillåtas att gå ombord på ett flygplan och som flygbolagen upprättat för de brottsbekämpande organen för ändamål inom den första pelaren (kommersiella syften och flygsäkerhet) liksom förslaget om en gemensam viseringspolitik (16). Datatillsynsmannen framhåller därför att dataskyddsprinciperna inom första pelaren också måste gälla tredje pelaren. Emellertid kan de brottsbekämpande åtgärdernas specifika karaktär nödvändiggöra ytterligare bestämmelser eller undantagsbestämmelser (17).

14.

Lämpliga och konsekventa dataskyddsåtgärder med bred tillämpning inom tredje pelaren är nödvändiga, inte bara för att garantera enskilda personers grundläggande rätt till dataskydd, utan också för att det brottsbekämpande samarbetet inom området för frihet, säkerhet och rättvisa skall kunna bli effektivt.

15.

Mot denna bakgrund innehåller detta yttrande en bedömning av i vilken utsträckning det nuvarande reviderade förslaget föreskriver lämpliga bestämmelser om skydd av personuppgifter enligt artikel 30.1 b i EU-fördraget. I detta sammanhang vill datatillsynsmannen hänvisa till några av rekommendationerna i sina tidigare yttranden. Detta yttrande innehåller också en bedömning om huruvida det reviderade förslaget respekterar medlemsstaternas internationella skyldigheter som härrör från Europarådets konvention 108 och Europadomstolens rättspraxis samt principerna i rekommendation nr R (87) 15 om användning av personuppgifter inom polissektorn. Dessutom vill datatillsynsmannen överväga i vilken utsträckning förslagets bestämmelser kan påverka effektiviteten i det polisiära och rättsliga samarbetet.

16.

Förslaget innehåller nu ett skäl som anger att medlemsstaterna bör tillämpa bestämmelserna i rambeslutet på nationell behandling av personuppgifter för att redan vid insamlingen av uppgifterna skapa förutsättningar för en överföring (skäl 6a). Detta skäl är ett försök att stilla de farhågor som framförts inte bara av datatillsynsmannen i sina tidigare yttranden, utan också av många andra berörda parter. Europaparlamentet, dataskyddsmyndigheternas konferens och till och med Europarådets rådgivande T-PD-kommitté – bestående av dataskyddsföreträdare för europeiska regeringar – har alla vid flera tillfällen faktiskt klargjort att rambeslutets tillämplighet på inhemsk behandling av personuppgifter är ett krav, inte bara för att säkerställa tillräckligt skydd för personuppgifterna, utan också för att möjliggöra effektivt samarbete mellan brottsbekämpande myndigheter (18).

17.

Skälet som sådant kan dock inte införa en skyldighet som inte uttryckligen föreskrivs i bestämmelserna. Tyvärr begränsar artikel 1 (syfte och tillämpningsområde) uttryckligen förslagets tillämplighet till uppgifter som utbyts mellan medlemsstaterna och EU:s organ genom att säkerställa att ”de grundläggande fri- och rättigheterna och särskilt den enskildes privatliv fullt ut respekteras, när personuppgifter förmedlas […]”.

18.

Den nuvarande lydelsen ger därför medlemsstaterna full bestämmanderätt när det gäller tillämpningen av enhetliga dataskyddsprinciper på nationell behandling av personuppgifter och binder inte medlemsstaterna att införa samma gemensamma dataskyddsstandarder, dvs. inom området för polisiärt och rättsligt samarbete, om interna gränser måste upphävas. Mot denna bakgrund framhäver datatillsynsmannen på nytt att möjligheten med olika dataskyddsnivåer i olika medlemsstater inom den tredje pelaren skulle

19.

Datatillsynsmannen tillråder starkt lagstiftaren att utvidga tillämpningsområdet genom att förplikta – och inte bara uppmana – medlemsstaterna att tillämpa rambeslutet på nationell behandling av personuppgifter. Dessutom finns det inga tvingande rättsliga argument som stöder synpunkten att tillämpning på inhemska uppgifter inte medges enligt artikel 34 i EU-fördraget.

20.

Principen om att begränsa ändamålet är en av grundprinciperna för dataskydd. Framför allt i konvention 108 anges det att personuppgifter skall ”lagras för särskilt angivna och lagliga ändamål och inte användas på ett sätt som är oförenligt med dessa ändamål” (artikel 5 b). Avvikelser från denna princip är tillåten bara om detta föreskrivs i lag och utgör en nödvändig åtgärd i ett demokratiskt samhälle, bl.a. ”för brottsbekämpning” (artikel 9). Enligt Europadomstolens rättspraxis har det klargjorts att dessa avvikelser skall vara proportionerliga, precisa och förutsägbara enligt artikel 8.2 i Europeisk konvention om skydd för de mänskliga rättigheterna (20).

21.

I det nuvarande förslaget förekommer bestämmelser om begränsning av ändamålet både i artikel 3 och artikel 12. Artikel 3 medger vidareanvändning för ändamål som är förenliga med det för vilket uppgifterna samlades in, och ligger sålunda i detta avseende i linje med de grundläggande dataskyddsprinciperna.

22.

Artikel 3 är dock alltför omfattande och täcker inte en lämplig begränsning av ändamålen för lagring, något som också krävs enligt artikel 5 b i konvention 108 enligt ovan. Den allmänna hänvisningen till ändamålen i avsnitt VI i EU-fördraget kan inte betraktas som specificerade och legitima ändamål. Ändamålet med polisiärt och rättsligt samarbete är genom sin art inte legitimt (21) och absolut inte specificerat.

23.

Artikel 3 innehåller inte något undantag, vilket skulle vara möjligt enligt artikel 9 i konvention 108. I artikel 12 i förslaget fastställs emellertid en mycket stor och oklart definierad grupp av undantag från principen om begränsning av ändamålet i samband med personuppgifter som tas emot från eller görs tillgängliga av en annan medlemsstat. Framför allt ställs inte i artikeln uttryckligen villkoret att undantagen måste vara nödvändiga. För det andra framgår det inte klart vid vilka ”andra […] administrativa förfaranden” som det enligt artikel 12.1 b skall vara tillåtet att behandla personuppgifter som samlats in eller översänts för annat ändamål. Dessutom är enligt artikel 12.1 d behandling tillåten i ”varje annat syfte”, på det enda villkoret att den behöriga myndighet som översänt personuppgifterna ger sitt godkännande därtill. Det skall här noteras att den översändande myndighetens godkännande aldrig får avses ersätta den registrerades eller utgöra rättslig grund för att frångå principen om begränsning av ändamålet. Datatillsynsmannen vill därför framhålla att detta breda och ospecificerade undantag inte uppfyller de grundläggande kraven på adekvat uppgiftsskydd utan till och med strider mot de grundläggande principerna i konvention 108. Datatillsynsmannen rekommenderar därför lagstiftaren att omformulera de berörda bestämmelserna.

24.

Det sista påpekandet rör artikel 12.2 som gör det möjligt att ge rådsbeslut inom tredje pelaren företräde framför punkt 1, som innehåller bestämmelser om lämpliga villkor för behandlingen av personuppgifter. Datatillsynsmannen noterar att formuleringen i denna punkt är mycket allmänt hållen och inte gör rådets rambeslut rättvisa i dess egenskap av lex generalis för polisiärt och rättsligt samarbete. Denna lex generalis bör vara tillämplig på all behandling av personuppgifter inom detta område.

25.

Enligt datatillsynsmannen inkräktar de nuvarande bestämmelserna om fortsatt behandling av personuppgifter på den grundläggande principen om begränsning av ändamålet utan att ens uppfylla normerna i konvention 108. Lagstiftaren rekommenderas därför att omformulera de berörda bestämmelserna mot bakgrund av de existerande internationella reglerna för uppgiftsskydd och tillämplig rättspraxis.

26.

Konvention 108 behandlar även överföring till tredjeländer. I tilläggsprotokollet om tillsynsmyndigheter och gränsöverskridande flöden av personuppgifter fastställs den allmänna principen, för vilka vissa undantag gäller, att man får överföra personuppgifter till utomstående endast om denna ”tryggar en tillräcklig grad av skydd för den avsedda uppgiftsöverföringen”. Principen om ”adekvat skydd” har genomförts och specificerats i flera av Europeiska unionens rättsinstrument, inte bara i instrument om uppgiftsskydd inom första pelaren, som direktiv 95/46/EG (22), utan även i rättsinstrument inom tredje pelaren såsom rättsinstrumenten om inrättande av Europol och Eurojust.

27.

I skäl 12 i det nuvarande förslaget anges att om personuppgifter överförs till tredjeländer eller internationella organ, ”skall dessa uppgifter i princip omfattas av ett adekvat skydd”. Enligt artikel 14 får vidare personuppgifter som översänts av en annan medlemsstat överföras till tredjeländer eller internationella organ om den översändande myndigheten har godkänt överföringen enligt sin nationella lagstiftning. I bestämmelserna i förslaget fastställs därför inte något krav på adekvat skydd, ej heller några gemensamma kriterier eller mekanismer för bedömning av om skyddet är adekvat. Detta innebär att varje medlemsstat fritt kommer att bedöma i vilken mån nivån på det skydd som tredjelandet eller den internationella organisationen erbjuder är adekvat. Följden blir att listan över sådana lämpliga länder och internationella organisationer till vilka överföring är tillåten kommer att variera mellan olika medlemsstater.

28.

Detta regelverk skulle även motverka det polisiära och rättsliga samarbetet. När brottsbekämpningsmyndigheterna i en medlemsstat prövar en begäran från ett tredje land om att få ut specifika uppgifter ur brottsregistret, räcker det inte med att ta ställning till om skyddet av uppgifter är adekvat i landet utan det måste även tas hänsyn till huruvida var och en av de övriga (högst 26) medlemsstaterna som bidragit till uppgifter lämnat godkännande på grundval av deras egen bedömning av om skyddet av uppgifter är adekvat i det berörda tredjelandet.

29.

I detta sammanhang ökar ovissheten genom att det i artikel 27 i förslaget, som handlar om förhållandet till avtal med tredjestater, fastställs att rambeslutet inte skall påverka medlemsstaternas eller EU:s skyldigheter och åtaganden enligt bilaterala och/eller multilaterala avtal med tredjestater. Datatillsynsmannen anser att denna bestämmelse bör begränsas tydligt till att omfatta nuvarande avtal och innebära att framtida avtal skall motsvara bestämmelserna i detta förslag.

30.

Datatillsynsmannen anser att de nuvarande bestämmelserna om överföring av personuppgifter till tredjeländer och internationella organisationer inte är lämpade för skydd av personuppgifter och att de inte kommer att fungera för brottsbekämpningsmyndigheterna. Datatillsynsmannen upprepar (23) därför att det måste sörjas för en adekvat skyddsnivå när personuppgifter överförs till tredjeländer eller internationella organisationer, och att mekanismer som garanterar gemensamma normer och samordnade beslut om adekvat skydd måsta införas. Samma uppfattning har tidigare gjorts gällande av Europaparlamentet och Europarådets rådgivande kommitté för konvention 108 (T-PD).

31.

I artikel 5 i konvention 108 fastställs principerna för säkerställandet av personuppgifters kvalitet. Närmare information finns i andra icke bindande instrument, till exempel rekommendation nr R (87) 15 och i de tre hittills genomförda utvärderingarna av den rekommendationen.

32.

Om man jämför det nuvarande förslaget med det ovan nämnda rättsinstrumentet, står det klart att vissa viktiga garantier, av vilka vissa fanns med redan i kommissionens förslag, saknas i den reviderade versionen.

33.

Mot denna bakgrund gör Europeiska datatillsynsmannen bedömningen att bestämmelserna om uppgifternas kvalitet i det nuvarande förslaget varken är lämpliga eller fullständiga, i synnerhet inte om man beaktar rekommendation nr R (87) 15, som alla medlemsstater ställt sig bakom, och de når inte ens upp till den skyddsnivå som krävs i konvention 108. Det kan också vara bra att än en gång påminna om att det ligger både i brottsbekämpningens och den enskildes intresse att personuppgifter är korrekta (27).

34.

Enligt princip 5 om utlämning av uppgifter i rekommendation nr R (87) 15 bör brottsbekämpande myndigheter endast på vissa stränga villkor kunna få lämna ut uppgifter till andra offentliga organ eller privata parter. Sådana bestämmelser ingick i kommissionens ursprungliga förslag, vilket välkomnades av datatillsynsmannen och Europaparlamentet, men har nu i den reviderade versionen utgått. I den nya texten ingår därför inte någon bestämmelse om särskilda garantier vid överföring av personuppgifter till privata parter eller andra myndigheter än sådana inom brottsbekämpningen.

35.

Dessutom gäller att de brottsbekämpande myndigheterna endast på grundval av väldefinierade villkor och begränsningar skall tillåtas att komma åt och vidareanvända personuppgifter som kontrolleras av privata parter. Såsom datatillsynsmannen tar upp redan i sina tidigare yttranden skall de brottsbekämpande myndigheternas tillgång till uppgifterna endast medges från fall till fall under specifika omständigheter och för noggrant angivna ändamål, och den skall omfattas av domstolsprövning i medlemsstaterna. Den senaste utvecklingen, bl.a. direktiv 2006/24/EG (28) om lagring av uppgifter, avtalet med USA om passageraruppgifter (PNR-uppgifter) (29) och brottsbekämpande myndigheters tillgång till personuppgifter hos SWIFT (30), bekräftar att dessa garantier är av grundläggande betydelse. Det är olyckligt att det i det nuvarande förslaget inte föreskrivs om några särskilda garantier när det gäller brottsbekämpande myndigheters tillgång till och vidare användning av personuppgifter som samlas in av privata parter.

36.

Mot denna bakgrund noterar Europeiska datatillsynsmannen att när det gäller utbyte av personuppgifter med privata parter och icke behöriga myndigheter misslyckas man i det nuvarande förslaget att följa principerna i rekommendation nr R (87) 15 och att ta upp den grundläggande frågan om brottsbekämpande myndigheters åtkomst och vidareanvändning av personuppgifter som kontrolleras av privata parter.

37.

Vid sidan av de ovan nämnda huvudproblemen vill datatillsynsmannen göra lagstiftaren uppmärksam på följande frågor, som i de flesta fall redan behandlats närmare i hans föregående yttranden:

38.

Det nya förslaget innehåller ett helt nytt inslag jämfört med kommissionsförslaget. Det omfattar europeiska institutioners och organs verksamhet inom tredje pelaren (artikel 1.2 i förslaget). Enligt skäl 20 innefattar detta databehandling som utförs av Europol, Eurojust och tredje pelarens tullinformationssystem. I artikel 1.2 nämns inte bara de europeiska organen utan även institutioner, vilket betyder att t.ex. databehandling inom rådet bör omfattas av rådets rambeslut. Det är inte klart om författarna avsåg ett sådant brett tillämpningsområde, eller om de avsåg att begränsa tillämpningen till de tre organ som nämns i skäl 20. Texten skulle under alla förhållanden behöva göras mer precis om rättsosäkerhet skall kunna undvikas.

39.

Detta leder till en mer allmän kommentar. Enligt datatillsynsmannen är det av yttersta vikt att en lämplig nivå av dataskydd garanteras inom hela tredje pelaren, eftersom det bara är på sådana villkor som ett fritt utbyte av information inom ett område av frihet, säkerhet och rättvisa utan inre gränser skulle underlättas på ett tillräckligt sätt. Detta inkluderar tillämpning av den allmänna ramen för dataskydd på EU-organ inom tredje pelaren. Datatillsynsmannen betonade detta behov tidigare i del IV av sitt yttrande om förslaget till rådets beslut om Europol.

40.

Om det gäller verkningsfull lagstiftning hyser datatillsynsmannen emellertid allvarliga tvivel om huruvida det föreliggande rådsrambeslutet bör omfatta verksamheten i de EU-organ som verkar inom tredje pelaren. Det första argumentet mot detta breda tillämpningsområde har att göra med lagstiftningspolitiken. Datatillsynsmannen fruktar att om EU-organen tas med i den föreliggande texten skulle det innebära en risk för att diskussionerna i rådet koncentreras på detta nya inslag i stället för på de väsentliga bestämmelserna om dataskydd. Det kommer att komplicera lagstiftningsprocessen. Det andra argumentet är av rättslig art. Vid första anblicken verkar det som om ett rådsrambeslut – ett instrument som är jämförbart med ett direktiv enligt EG-fördraget – inte är något lämpligt rättsligt instrument för att reglera EU-organens rättigheter och skyldigheter. I artikel 34 i EU-fördraget införs detta instrument för att kunna göra en tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar. Under alla förhållanden finns det en allvarlig risk för att den rättsliga grunden kommer att bestridas under lagstiftningsprocessen eller efteråt.

41.

Datatillsynsmannen har en liknande åsikt, också med avseende på vilken rättslig grund som har valts, om artikel 26 i utkastet, som föreskriver inrättandet av en ny gemensam tillsynsmyndighet som skall ersätta de nuvarande myndigheter som övervakar databehandlingen inom tredje pelarens organ. Avsikten att inrätta en sådan myndighet kan i sig verka logisk. Det skulle kunna leda till ett ännu mer effektivt övervakningssystem och ytterligare säkerställa en konsekvent skyddsnivå inom de organ som inrättats inom tredje pelaren.

42.

Just nu finns det emellertid inget omedelbart behov av ett sådant nytt tillsynsorgan. Själva tillsynen fungerar tillfredsställande. Ordföranden för Eurojust har dessutom protesterat mot en tillämpning av detta tillsynssystem på Eurojust. Utan att närmare gå in på dessa protester, är det klart att om tillsyn över EU-organen läggs till i rådets rambeslut skulle detta göra lagstiftningsprocessen ännu svårare. Denna metod skulle dessutom inte överensstämma med andra förslag på detta område som för närvarande behandlas (31) eller nyligen har antagits (32).

43.

Datatillsynsmannens råd är i korthet att inte lägga till bestämmelser som rör EU-organens databehandling i rådets rambeslut. Datatillsynsmannen ger detta råd av skäl som rör effektiv lagstiftning. Det är viktigt att alla insatser i rådet koncentreras på de väsentliga bestämmelserna om dataskydd så att medborgarna kan få nödvändigt skydd.

44.

Datatillsynsmannen välkomnar den nya dynamik som det tyska ordförandeskapet har gett till processen. Antagandet av en allmän ram för dataskydd inom tredje pelaren är av avgörande betydelse, såsom datatillsynsmannen och andra berörda aktörer redan har framhållit vid flera tillfällen, för att stödja utvecklingen av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa, där medborgarnas rätt till skydd av personuppgifter enhetligt garanteras och samarbete mellan brottsbekämpande myndigheter kan äga rum oavsett nationella gränser.

45.

Det reviderade förslaget uppfyller emellertid inget av dessa mål. Utan någon hög och brett tillämpbar nivå av dataskydd görs i förslaget informationsutbyten fortfarande beroende av nationella ”ursprungsregler” och ”dubbla normer” som i hög grad påverkar effektiviteten i brottsbekämpningssamarbetet utan att förbättra skyddet av personuppgifter.

46.

För att ge ett konkret exempel så skulle detta betyda att en brottsbekämpande myndighet på nationell nivå eller EU-nivå i behandlingen av ett brottsärende – som består av information från olika nationella myndigheter, andra medlemsstaters myndigheter eller EU-myndigheter – skulle behöva tillämpa olika bestämmelser för behandlingen av olika delar av informationen beroende på huruvida a) personuppgifterna har samlats in internt eller inte, b) vart och ett av de översändande organen har givit sitt samtycke till det planerade syftet, c) lagringen är anpassad till de tidsgränser som fastställs i tillämplig lagstiftning i vart och ett av de översändande organen, d) de ytterligare restriktioner för behandlingen som krävs av vart och ett av de översändande organen inte förbjuder någon behandling, e) alla översändande organ vid en begäran från ett tredje land har givit sitt samtycke i enlighet med sina egna lämplighetsutvärderingar och/eller sina egna internationella åtaganden. Dessutom kommer medborgarnas skydd och rättigheter att variera oerhört mycket och omfattas av olika breda undantag beroende på i vilken medlemsstat behandlingen äger rum.

47.

Datatillsynsmannen beklagar vidare att textens rättsliga kvalitet är undermålig och att förslaget tillför ärendet nya svårigheter genom att det utvidgar tillämpningen av rambeslutet till att omfatta Europol, Eurojust och tredje pelarens tullinformationssystem samt föreslår inrättandet av en gemensam tillsynsmyndighet på grundval av ett olämpligt rättsligt instrument.

48.

Datatillsynsmannen är bekymrad eftersom man i den nuvarande texten tar bort de nödvändiga bestämmelser om skydd av personuppgifter som kommissionens förslag innehöll. Härigenom försvagas medborgarnas skyddsnivå i betydande grad. För det första ger inte texten det mervärde i förhållande till konvention 108 som skulle göra dess bestämmelser lämpliga ur dataskyddssynpunkt, såsom krävs i artikel 30.1 i EU-fördraget. För det andra uppfyller texten i många avseenden inte den skyddsnivå som krävs i konvention 108. Datatillsynsmannen anser därför att förslaget skulle behöva förbättras på väsentliga punkter innan det kan bli ett diskussionsunderlag för en adekvat allmän ram för dataskydd inom tredje pelaren. Om dessa förbättringar genomfördes skulle det garantera att den allmänna ramen

49.

Datatillsynsmannen är väl medveten om hur svårt det är att nå enhällighet i rådet. Beslutsfattandet kan emellertid inte legitimera en minsta gemensamma nämnare som skulle vara till men för EU-medborgarnas grundläggande rättigheter och hämma effektiviteten i brottsbekämpningen.

23.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/11

23.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/16

—

på kommissionens webbplats för konkurrens (http://ec.europa.eu/comm/competition/mergers/cases/). Denna webbplats ger olika möjligheter att hitta enskilda beslut i koncentrationsärenden, även uppgifter om företag, ärendenummer, datum och sektorer,

—

i elektronisk form på EUR-Lex webbplats, under dokument nummer 32007M4613. EUR-Lex ger tillgång till gemenskapsrätten via Internet. (http://eur-lex.europa.eu)

23.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/17

23.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/18

23.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/35

23.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/38

1.

Kommissionen mottog den 15 juni 2007 en anmälan om en föreslagen koncentration enligt artikel 4 i rådets förordning (EG) nr 139/2004 (1), genom vilken företaget Nordic Capital VI Limited (”Nordic Capital”, Kanalöarna), på det sätt som avses i artikel 3.1 b i förordningen, förvärvar fullständig kontroll över företaget Thule AB (”Thule”, Sverige) genom förvärv av aktier.

2.

De berörda företagen bedriver följande affärsverksamhet:

3.

Kommissionen har vid en preliminär granskning kommit fram till att den anmälda koncentrationen kan omfattas av förordning (EG) nr 139/2004, dock med det förbehållet att ett slutligt beslut i denna fråga fattas senare.

4.

Kommissionen uppmanar berörda tredje parter att till den lämna eventuella synpunkter på den föreslagna koncentrationen.

Synpunkterna skall ha kommit in till kommissionen senast tio dagar efter detta offentliggörande. Synpunkterna kan sändas till kommissionen per fax ((32-2) 296 43 01 eller 296 72 44) eller per post, med angivande av referens COMP/M.4757 – Nordic Capital/Thule, till

23.6.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 139/39

1.

Kommissionen mottog den 18 juni 2007 en anmälan om en föreslagen koncentration enligt artikel 4 i rådets förordning (EG) nr 139/2004 (1), genom vilken företagen Halder-GIMV Investering 2004 B.V. (”Halder”, Nederländerna), kontrollerat av GIMV N.V. och NPM Capital N.V. (”NPM Capital”, Nederländerna), kontrollerat av SHV Holdings N.V., på det sätt som avses i artikel 3.1 b i förordningen, förvärvar gemensam kontroll över företaget ANP Holding B.V. (”ANP”, Nederländerna) genom förvärv av aktier i ett nyskapat företag som utgör ett gemensamt företag.

2.

De berörda företagen bedriver följande affärsverksamhet:

3.

Kommissionen har vid en preliminär granskning kommit fram till att den anmälda koncentrationen kan omfattas av förordning (EG) nr 139/2004, dock med det förbehållet att ett slutligt beslut i denna fråga fattas senare. Det bör noteras att detta ärende kan komma att handläggas enligt ett förenklat förfarande, i enlighet med kommissionens tillkännagivande om ett förenklat förfarande för handläggning av vissa koncentrationer enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 (2).

4.

Kommissionen uppmanar berörda tredje parter att till den lämna eventuella synpunkter på den föreslagna koncentrationen.

Synpunkterna skall ha kommit in till kommissionen senast tio dagar efter detta offentliggörande. Synpunkterna kan sändas till kommissionen per fax ((32-2) 296 43 01 eller 296 72 44) eller per post, med angivande av referens COMP/M.4739 – Halder/NPM Capital/ANP, till