21.12.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 352/1

(1)

Genom ett tillkännagivande om inledande som offentliggjordes den 13 augusti 2010 (2) inledde kommissionen ett förfarande avseende import av vissa fettalkoholer och blandningar av dessa med ursprung i Indien, Indonesien och Malaysia (nedan kallade de berörda länderna).

(2)

I maj 2011 införde kommissionen genom förordning (EU) nr 446/2011 (3) (nedan kallad förordningen om preliminär tull) en preliminär antidumpningstull på import av fettalkoholer och blandningar av dessa med ursprung i Indien, Indonesien och Malaysia, och i november 2011 infördes en slutgiltig antidumpningstull på samma import genom rådets genomförandeförordning (EU) nr 1138/2011 (4) (nedan kallad förordningen om slutgiltig tull).

(3)

Den 21 januari 2012 lämnade PT Ecogreen Oleochemicals, en indonesisk exporterande tillverkare av fettalkoholer och blandningar av dessa, Ecogreen Oleochemicals (Singapore) Pte. Ltd och Ecogreen Oleochemicals GmbH (nedan gemensamt kallade Ecogreen) in en ansökan (mål T-28/12) till tribunalen om ogiltigförklaring av förordningen om slutgiltig tull i den del som avser antidumpningstullen för Ecogreen. Ecogreen invände mot den justering av dess exportpris som gjorts på grundval av artikel 2.10 i i grundförordningen vid jämförelsen mellan exportpriset och normalvärdet.

(4)

Den 16 februari 2012 avkunnade domstolen sin dom i de förenade målen C-191/09 P och C-200/09 P, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen mot Interpipe Nikopolsky Seamless Tubes Plant Niko Tube ZAT (Interpipe Niko Tube ZAT) och Interpipe Nizhnedneprovsky Tube Rolling Plant VAT (Interpipe NTRP VAT). Domstolen ogillade överklagandena och anslutningsöverklagandena av tribunalens dom i mål T-249/06, Interpipe Nikopolsky Seamless Tubes Plant Niko Tube ZAT (Interpipe Niko Tube ZAT) och Interpipe Nizhnedneprovsky Tube Rolling Plant VAT (Interpipe NTRP VAT) mot Europeiska unionens råd. När det gäller Interpipe NTRP VAT hade tribunalen ogiltigförklarat artikel 1 i rådets förordning (EG) nr 954/2006 (5) bl.a. på grundval av att det hade gjorts en uppenbart oriktig bedömning vid justeringen enligt artikel 2.10 i, och av andra skäl när det gäller Interpipe Niko Tube ZAT.

(5)

När det gäller den justering som gjorts enligt artikel 2.10 i i grundförordningen är de faktiska omständigheterna för Ecogreen likartade med omständigheterna för Interpipe NTRP VAT, särskilt i fråga om följande: direktförsäljning till tredjeländer motsvarande mindre än 8 % (1–5 %) av all exportförsäljning, gemensamt ägande/gemensam kontroll av handlaren och den exporterande tillverkaren samt typ av funktioner som utövas av handlaren och den exporterande tillverkaren, varför det anses lämpligt att göra en ny beräkning av dumpningsmarginalen för Ecogreen utan någon justering enligt artikel 2.10 i samt att ändra förordningen om slutgiltig tull i enlighet med detta.

(6)

När justeringen enligt artikel 2.10 i slopas är dumpningsmarginalen för Ecogreen, uttryckt som andel av importpriset cif vid unionens gräns, före tull, mindre än 2 % och är således lägre än miniminivån enligt artikel 9.3 i grundförordningen. Undersökningen avseende Ecogreen bör därför avslutas utan att åtgärder införs.

(7)

Dumpningsmarginalen för alla företag i Indonesien – utom för den andra exporterande tillverkaren med en individuell marginal, som grundades på marginalen för den samarbetsvilliga indonesiska exporterande tillverkaren med den högsta dumpningsmarginalen – bör ändras för att beakta den nya dumpningsmarginalen för Ecogreen.

(8)

Genom två meddelanden, varav det ena avsändes den 13 juni 2012 och det andra den 25 september 2012, underrättades de berörda parterna om förslaget om ändring av antidumpningstullsatserna. I enlighet med bestämmelserna i grundförordningen gavs alla parter möjlighet att lämna synpunkter inom en viss tid efter respektive meddelande av uppgifter.

(9)

Synpunkter på meddelandet av uppgifter av den 13 juni 2012 inkom från P.T. Musim Mas (nedan kallat PTMM), som är den andra exporterande tillverkaren i Indonesien, en tillverkare i unionen och en exporterande tillverkare i Malaysia. PTMM begärde även att bli hört av kommissionen och gavs tillfälle till detta.

(10)

PTMM, för vilket en justering också hade gjorts enligt artikel 2.10 i, hävdade att domstolens dom i de förenade målen C-191/09 P och C-200/09 P borde resultera i en ny beräkning av dess dumpningsmarginal, på liknande sätt som för Ecogreen, utan någon justering enligt artikel 2.10 i, eftersom en justering enligt artikel 2.10 i inte kan göras när det fastställts att den exporterande tillverkaren och handlaren utgör en enda ekonomisk enhet. Företaget hävdade även att bördan för att bevisa att en justering bör göras åligger institutionerna och att de inte har bevisat detta när det gäller PTMM. PTMM påstod vidare att omständigheterna för företaget var identiska med omständigheterna för Ecogreen och att eventuella olikheter i behandlingen därför innebär diskriminering.

(11)

När det gäller synpunkterna från PTMM bör det påpekas att det av domstolens dom i de förenade målen C-191/09 P och C-200/09 P inte följer att en justering enligt artikel 2.10 i i grundförordningen inte kan göras när det fastställts att det föreligger en enda ekonomisk enhet. Justeringen enligt artikel 2.10 i anses vara motiverad när det gäller PTMM, såsom det har förklarats i förordningen om slutgiltig tull och i kommunikationen med företaget och såsom det förklaras nedan.

(12)

Det finns ett antal olikheter mellan omständigheterna för de två indonesiska exporterande tillverkarna, särskilt följande: nivån på tillverkarens direkta exportförsäljning, omfattningen av handlarens verksamhet och funktioner avseende produkter som levereras av icke-närstående företag samt förekomsten av ett avtal mellan handlaren och tillverkaren, där det angavs att handlaren skulle erhålla provision för exportförsäljningen. Eftersom omständigheterna för de två företagen är olika, måste påståendet om diskriminering avvisas.

(13)

Det konstateras att PTMM också har lämnat in en ansökan (mål T-26/12) till tribunalen om ogiltigförklaring av förordningen om slutgiltig tull i den del som avser antidumpningstullen för PTMM.

(14)

En exporterande tillverkare i Malaysia hävdade att den nya beräkningen av marginalen för Ecogreen, utan en justering enligt artikel 2.10 i, inte stöds av domen i de förenade målen C-191/09 P och C-200/09 P eller omständigheterna i dem. Denna exporterande tillverkare påpekade att tribunalen i mål T-249/06 konstaterade att det förelåg en uppenbart oriktig bedömning vid tillämpningen av artikel 2.10 i i grundförordningen, eftersom rådet gjorde en justering av det exportpris som Sepco tillämpade i samband med transaktioner avseende rör som tillverkades av Interpipe NTRP VAT, men inte avseende rör som tillverkades av Interpipe Niko Tube ZAT. De faktiska omständigheterna för Ecogreen kan således inte samtidigt vara likartade med omständigheterna för både Interpipe NTRP VAT och Interpipe Niko Tube ZAT, eftersom situationen för dessa två företag är olika.

(15)

Detta argument godtas. Ecogreen befinner sig de facto i en likartad situation som Interpipe NTRP VAT. Detta motiverar att lämpliga åtgärder vidtas för att göra en ny beräkning av dumpningsmarginalen för Ecogreen utan att det görs en justering enligt artikel 2.10 i.

(16)

Den exporterande tillverkaren i Malaysia hävdade vidare att situationen för Ecogreen enligt beskrivningen i förordningen om slutgiltig tull inte alls liknar situationen för Interpipe NTRP VAT. Efter att ha gjort en ny bedömning av de exakta faktiska omständigheterna för Ecogreen anses det emellertid att dessa är tillräckligt likartade med omständigheterna för Interpipe NTRP VAT, eftersom en sådan kontroll som tribunalen konstaterade avseende Interpipe NTRP VAT, vid bedömningen av huruvida det företag som sköter försäljningen kontrolleras av den exporterande tillverkaren eller huruvida gemensam kontroll föreligger, har konstaterats avseende Ecogreen, och att detta tillsammans med flera andra faktorer, som anges i skäl 4, leder till slutsatsen att en justering enligt artikel 2.10 i i grundförordningen inte borde ha gjorts.

(17)

Samma exporterande tillverkare i Malaysia hävdade, som ett alternativ till argumentet avseende likheterna mellan situationen för Ecogreen och situationen i mål T-249/06, att meddelandet av uppgifter av den 13 juni 2012 var otillräckligt och att ytterligare uppgifter behövs om de viktigaste omständigheter och överväganden som motiverar en ny beräkning för Ecogreen. En tillverkare i unionen hävdade också att båda de meddelanden av uppgifter som det hänvisas till i skäl 8 är otillräckliga och ansåg sig ha berövats sin rätt till försvar.

(18)

Det erinras i detta sammanhang om att vissa konfidentiella uppgifter om de särskilda företagen inte kan lämnas ut till tredje parter. Uppgifter om det slag av faktiska omständigheter som är likartade för Ecogreen och Interpipe NTRP VAT, vilka anges i skäl 5, lämnades emellertid ut till berörda parter den 13 juni och den 25 september 2012, varvid parterna gavs möjlighet att lämna synpunkter inom en viss tid efter respektive meddelande av uppgifter i enlighet med bestämmelserna i grundförordningen.

(19)

Som svar på det andra meddelandet av uppgifter, som avsändes den 25 september 2012, upprepade parterna huvudsakligen samma synpunkter som i svaren på det första meddelandet av den 13 juni 2012.

(20)

PTMM vidareutvecklade sina synpunkter avseende huvudargumentet att den omständigheten att PTMM och dess handlare utgör en enda ekonomisk enhet hindrar en justering enligt artikel 2.10 i i grundförordningen och hävdade att institutionerna frångår domstolarnas doktrin om en enda ekonomisk enhet för att i stället tillämpa ett funktionellt synsätt som förutsätter en analys av den närstående handlarens funktioner.

(21)

Det konstateras att detta är en rättsfråga som är föremål för en pågående tvist.

(22)

PTMM hävdade vidare att argumenten i skäl 12 inte är övertygande och inte räcker för att göra åtskillnad mellan omständigheterna för Ecogreen respektive PTMM.

(23)

Det är i detta sammanhang tillräckligt att konstatera att enligt fast rättspraxis utgör det inte diskriminering när företag som inte befinner sig i lika situationer behandlas olika (6). I varje enskilt fall gjordes därför en särskild bedömning mot bakgrund av domen i mål T-249/09 och domen i de förenade målen C-191/09 P och C-200/09 P.

(24)

Det första argumentet: Nivån på tillverkarens direkta exportförsäljning. PTMM hävdade att det inte har någon marknadsförings- och försäljningsavdelning och att all den försäljning som genomfördes direkt av tillverkaren i Indonesien (och inte av den närstående handlaren) endast syftade till att uppfylla lagstiftningskraven. Marknadsförings- och försäljningsfunktionerna utövades av handlaren i Singapore. PTMM anser därför att detta argument inte motiverar en justering enligt artikel 2.10 i i grundförordningen eller att åtskillnad görs mellan PTMM och Interpipe NTRP VAT.

(25)

I artikel 2.10 i grundförordningen föreskrivs att en rättvis jämförelse ska göras mellan exportpriset och normalvärdet och att den ska göras i samma handelsled och med hänsyn tagen till olikheter som påverkar prisernas jämförbarhet. Om normalvärdet och det fastställda exportpriset inte är direkt jämförbara, ska i varje särskilt fall hänsyn i form av justeringar tas till olikheter i de faktorer som påstås och konstateras påverka priserna och därmed prisernas jämförbarhet.

(26)

På denna grundval och som det förklaras i skäl 38 i förordningen om preliminär tull ansågs det i den ursprungliga undersökningen att justeringar för bl.a. olikheter i provisionerna vid exportförsäljning respektive inhemsk försäljning var berättigade på grund av olikheter i försäljningskanalerna vid exportförsäljning till Europeiska unionen respektive inhemsk försäljning.

(27)

De argument som anfördes av PTMM motsäger inte det första argumentet, det vill säga att nivån på PTMM:s direkta exportförsäljning är högre än för Interpipe NTRP och att denna omständighet skiljer PTMM från Ecogreen. Med beaktande av nivån på den direkta exportförsäljningen kan slutsatsen endast dras att PTMM:s exportförsäljning inte endast genomförs av dess närstående handlare i Singapore, utan också från Indonesien.

(28)

Det andra argumentet: Omfattningen av handlarens verksamhet och funktioner avseende produkter som levereras av icke-närstående företag. PTMM förnekade inte att dess närstående handlare var involverad i en rad olika palmoljebaserade produkter, men hävdade att detta argument är felaktigt, eftersom det grundar sig på verksamhet som inte omfattades av den ursprungliga undersökningen.

(29)

I syfte att bedöma huruvida en handlare fyller andra funktioner än sådana som utövas av en intern försäljningsavdelning, och i stället fyller funktioner som är jämförbara med funktioner som utövas av en agent som arbetar på provisionsbasis i den mening som avses i tribunalens dom i mål T-249/06, måste handlarens verksamhet bedömas mot bakgrund av den ekonomiska verkligheten. Det finns likheter mellan handlarens funktioner vad gäller den berörda produkten respektive övriga produkter som denna handlar med. Detta bekräftas av den omständighet som diskuteras nedan i skälen 30 och 31, nämligen att förhållandet mellan PTMM och dess närstående handlare, inbegripet den sistnämndas funktioner, för de flesta eller till och med alla produkter – inbegripet den berörda produkten – regleras genom ett enda avtal utan åtskillnad mellan produkterna. Det bör påpekas att handlarens totala verksamhet i betydande utsträckning grundade sig på leveranser från icke-närstående företag. Handlaren fyller därför liknande funktioner som en agent som arbetar på provisionsbasis.

(30)

Det tredje argumentet: Förekomsten av ett avtal mellan handlaren och tillverkaren i vilket det föreskrevs att handlaren skulle erhålla provision för exportförsäljningen. PTMM hävdade att detta avtal var ett ramavtal som reglerade internpriserna mellan närstående parter i syfte att följa tillämpliga skatteriktlinjer i Indonesien/Singapore och internationellt accepterade riktlinjer om internprissättning.

(31)

Den omständigheten att detta avtal också kan användas för att beräkna marknadsmässiga priser i enlighet med tillämpliga skatteriktlinjer motsäger inte slutsatsen att handlaren enligt avtalet erhöll provision i form av ett fast pålägg endast för sin internationella verksamhet och sin marknadsförings- och försäljningsverksamhet. Själva namnet på avtalet och bestämmelserna i det motiverar slutsatsen att avtalet var avsett att reglera förhållandet mellan PTMM och handlaren och inte var begränsat till internprissättning eller skattefrågor. Avtalet utgör således ett indicium på att handlaren fyller liknande funktioner som en agent som arbetar på provisionsbasis.

(32)

Med beaktande av de ovan anförda argumenten har institutionerna uppfyllt det beviskrav som fastställs i fast rättspraxis (7): de har grundat sina slutsatser på bevis eller åtminstone indicier. Av de skäl som anges ovan är den justering av exportpriset som gjorts enligt artikel 2.10 i i grundförordningen berättigad när det gäller PTMM, och antidumpningstullens nuvarande nivå bör därför behållas.

(33)

Mot bakgrund av det ovanstående bör de tullsatser som gäller för Ecogreen och alla övriga företag i Indonesien (utom P.T. Musim Mas) ändras. De ändrade tullsatserna bör gälla retroaktivt från den dag då genomförandeförordning (EU) nr 1138/2011 trädde i kraft. Detta gäller även eventuell import som omfattades av preliminära tullar mellan den 12 maj 2011 och den 11 november 2011. De slutgiltiga antidumpningstullar som betalats eller bokförts i enlighet med artikel 1 i genomförandeförordning (EU) nr 1138/2011 i dess ursprungliga lydelse och de preliminära antidumpningstullar som slutgiltigt tagits ut i enlighet med artikel 2 i samma förordning i dess ursprungliga lydelse och som överstiger de tullsatser som anges i artikel 1.2 i genomförandeförordning (EU) nr 1138/2011 i dess ändrade lydelse enligt den här förordningen bör följaktligen återbetalas eller efterskänkas. Ansökan om återbetalning eller eftergift bör göras hos de nationella tullmyndigheterna i enlighet med tillämplig tullagstiftning.

21.12.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 352/6

(1)

Enligt artikel 43.3 i fördraget ska rådet på förslag av kommissionen besluta om åtgärder om fastställande av priser.

(2)

Enligt rådets förordning (EG) nr 104/2000 av den 17 december 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för fiskeri- och vattenbruksprodukter (1) ska orienteringspriser och unionens produktionspriser fastställas för varje fiskeår i syfte att bestämma de prisnivåer vid vilka intervention sker för vissa fiskeriprodukter.

(3)

Det är rådets uppgift att fastställa orienteringspriser för varje enskild produkt och produktgrupp i bilagorna I och II till förordning (EG) nr 104/2000 liksom unionens produktionspris för produkterna i bilaga III till den förordningen.

(4)

Mot bakgrund av tillgängliga prisuppgifter för de aktuella produkterna och kriterierna i artikel 18.2 i förordning (EG) nr 104/2000 bör orienteringspriserna höjas, kvarstå oförändrade eller sänkas för fiskeåret 2013 beroende på vilken art det gäller.

(5)

Det är lämpligt att fastställa unionens produktionspris endast för en av de produkter som ingår i bilaga III till förordning (EG) nr 104/2000 och beräkna unionens produktionspriser för övriga produkter med hjälp av de omvandlingsfaktorer som fastställs i kommissionens förordning (EG) nr 802/2006 av den 30 maj 2006 om fastställande av omvandlingsfaktorer för fisk av släktena Thunnus och Euthynnus  (2).

(6)

På grundval av kriterierna i artikel 18.2 första och andra strecksatsen och i enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 26.1 i förordning (EG) nr 104/2000 bör unionens produktionspris fastställas för fiskeåret 2013.

21.12.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 352/10

(1)

Genom rådets förordning (EG) nr 1342/2008 (1) upprättas en långsiktig plan för torskbestånden i Kattegatt, Nordsjön, Skagerrak, östra delen av Engelska kanalen, väster om Skottland och Irländska sjön och det fiske som utnyttjar de bestånden (nedan kallad torskplanen). Torskplanens mål är att säkerställa ett hållbart utnyttjande av de torskbestånden på grundval av maximalt hållbart uttag. Detta mål ska uppnås samtidigt som en särskild fiskedödlighetsnivå för torsk i lämpliga åldersgrupper upprätthålls.

(2)

I syfte att uppnå torskplanens mål innehåller artiklarna 7, 8, 9 och 12 i torskplanen särskilda bestämmelser om en detaljerad metod för det årliga fastställandet av dels totala tillåtna fångstmängder (TAC), dels begränsningar av fiskeansträngningen.

(3)

Den vetenskapliga utvärdering av resultatet av torskplanen som utförts av vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF) har visat på ett antal problem med torskplanens utformning och funktion. Utan att ifrågasätta torskplanens mål drog STECF slutsatsen att dessa mål sannolikt inte kommer att uppnås inom en tidsram som står i överensstämmelse med slutsatserna från världstoppmötet om hållbar utveckling i Johannesburg 2002 om inte bristerna i torskplanens utformning, som bland annat rör tillämpningen av artiklarna 9 och 12, korrigeras.

(4)

Artikel 9 innehåller närmare bestämmelser om fastställandet av TAC vid brist på uppgifter när bestämmelserna om fastställande av den TAC som fastslås i artiklarna 7 och 8 inte kan tillämpas på grund av bristen på tillräckligt korrekt och representativ information. Trots att tillämpningen av de automatiska årliga TAC-minskningarna med 25 % var avsedda att tillämpas endast i undantagsfall 2009–2012, har detta skett regelmässigt. Sedan torskplanen trädde i kraft har följaktligen de totala tillåtna fångstmängderna för de berörda områdena minskats betydligt, och ytterligare automatiska minskningar skulle i praktiken leda till en nedläggning av torskfisket i de berörda områdena. Enligt den vetenskapliga utvärdering som utförts av STECF i syfte att uppnå torskplanens mål vore det i vissa fall lämpligare att ge ökad möjlighet till ett flexibelt beaktande av de vetenskapliga utlåtandena från fall till fall. Som ett inslag i den flexibiliteten är det därför lämpligt att, under vissa villkor, medge att den årliga minskningen av TAC tillfälligt ställs in eller att en alternativ TAC-nivå fastställs, utan att torskplanens mål äventyras.

(5)

Artikel 12 innehåller närmare bestämmelser om fastställandet av den tillåtna fiskeansträngningen. Eftersom samma procentuella justeringar i enlighet med artikel 12.4 tillämpas på tillåtna fiskeansträngningar i linje med de automatiska årliga minskningarna av fiskedödligheten (enligt artiklarna 7 och 8) och de automatiska årliga TAC-minskningarna (enligt artikel 9) har de tillåtna fiskeansträngningarna minskats med 25 % per år 2009–2012 i de områden där artikel 9 har tillämpats och minskats betydligt i de områden där artikel 8 har tillämpats. Sedan torskplanen trädde i kraft har följaktligen tilldelningarna av högsta tillåtna fiskeansträngning minskats betydligt för de viktigaste redskapen för torskfiske. Enligt vetenskapliga utlåtanden kan det inte visas att sådana automatiska årliga minskningar av den tillåtna fiskeansträngningen har lett till de förväntade minskningarna av fiskedödligheten. I praktiken har de automatiska årliga minskningarna av ansträngningarna även tagit bort eller minskat incitamenten för fiskare att minska fiskedödligheten på de andra sätt som föreskrivs i artikel 13. Den fortsatta tillämpningen av de automatiska årliga minskningarna av ansträngningarna skulle inte leda till att torskplanens mål uppnås, utan skulle få stora ekonomiska och sociala effekter på de fartygssegment som använder samma redskap men som huvudsakligen fiskar andra arter än torsk. Man bör därför göra det möjligt att använda en mer flexibel metod som medger att den automatiska årliga minskningen av fiskeansträngningen tillfälligt ställs in utan att torskplanens mål äventyras.

(6)

Det är därför väsentligt att artiklarna 9 och 12 i torskplanen ändras snarast, så att det blir möjligt att tillämpa de nya bestämmelserna när fiskemöjligheterna för 2013 ska fastställas.

(7)

Enligt artikel 43.2 i EUF-fördraget ska Europaparlamentet och rådet, i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet och efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén, upprätta den gemensamma organisation av fiskerimarknaderna som föreskrivs i artikel 40.1 och övriga bestämmelser som behövs för att uppnå målen för den gemensamma fiskeripolitiken. I artikel 43.3 i EUF-fördraget föreskrivs att rådet på förslag av kommissionen ska besluta om åtgärder om fastställande och fördelning av fiskerimöjligheter.

(8)

Genom ändringarna av artiklarna 9 och 12 fastställs närmare särskilda bestämmelser för fastställande av fiskemöjligheter uttryckta i TAC och begränsningar av fiskeansträngningen. De gällande bestämmelserna för fastställande av fiskemöjligheter anpassas utan att torskplanens mål ändras. De utgör följaktligen åtgärder om fastställande och fördelning av TAC och begränsningar av fiskeansträngningen, och får varken betraktas som bestämmelser om upprättande av en gemensam organisation av fiskerimarknaderna eller som andra bestämmelser som behövs för att uppnå målen för den gemensamma fiskeripolitiken.

(9)

Förordning (EG) nr 1342/2008 bör därför ändras i enlighet med detta.

1.

Artikel 9 ska ersättas med följande:

”Artikel 9

Särskilt förfarande för fastställande av TAC

1.   Om det inte finns tillräcklig information för att fastställa en TAC i enlighet med artikel 7, ska TAC för torskbestånden i Kattegatt, väster om Skottland och Irländska sjön fastställas till den nivå som anges i vetenskapliga utlåtanden. Om den nivå som anges i vetenskapliga utlåtanden emellertid är mer än 20 % högre än det föregående årets TAC ska det fastställas en TAC som är 20 % högre än det föregående årets TAC, eller om den nivå som anges i vetenskapliga utlåtanden är mer än 20 % lägre än det föregående årets TAC ska det fastställas en TAC som är 20 % lägre än det föregående årets TAC.

2.   Genom undantag från punkt 1, om det i vetenskapliga utlåtanden anges att inget riktat fiske bör förekomma och att

får rådet besluta att inte tillämpa en årlig justering av TAC under det följande året eller de följande åren, på villkor att den TAC som fastställts endast gäller bifångst.

3.   Om det inte finns tillräcklig information för att fastställa en TAC i enlighet med artikel 8, ska TAC för torskbestånden i Nordsjön, Skagerrak och östra delen av Engelska kanalen fastställas genom tillämpning i tillämpliga delar av punkterna 1 och 2, såvida inte samråd med Norge leder till en annan TAC-nivå.

4.   Om det i vetenskapliga utlåtanden anges att tillämpning av bestämmelserna i artikel 8.1–8.4 inte är lämplig för att uppfylla planens mål, får rådet, trots ovannämnda bestämmelser, besluta om en alternativ TAC-nivå.”

2.

Artikel 12 ska ändras på följande sätt:

21.12.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 352/13

(1)

Den 1 augusti 2011 antog rådet förordning (EU) nr 753/2011.

(2)

Den 20 november 2012 antog Förenta nationernas säkerhetsråds kommitté som inrättats i enlighet med punkt 30 i säkerhetsrådets resolution 1988 (2011) ändringarna i förteckningen över de personer, grupper, företag och enheter som omfattas av restriktiva åtgärder.

(3)

Bilaga I till förordning (EU) nr 753/2011 bör därför ändras i enlighet med detta.

21.12.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 352/15

(1)

Som en reaktion på försämringen av människorättssituationen i Iran införde rådet den 12 april 2011 genom förordning (EU) nr 359/2011 (2) restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ i enlighet med beslut 2011/235/Gusp.

(2)

Den 20 december 2012 antog rådet beslut 2012/810/Gusp (3) om ändring av beslut 2011/235/Gusp vad gäller räckvidden för åtgärderna avseende utrustning som kan användas för internt förtryck.

(3)

Dessa åtgärder omfattas av tillämpningsområdet för fördraget, och lagstiftningsåtgärder på unionsnivå är därför nödvändiga för att genomföra dem, särskilt för att säkerställa att de tillämpas på ett enhetligt sätt av ekonomiska aktörer i alla medlemsstater.

(4)

Förordning (EU) nr 359/2011 bör därför ändras i enlighet med detta.

(5)

Denna förordning bör träda i kraft omedelbart.

1.

det befintliga stycket ska betecknas punkt 1,

2.

följande punkt ska läggas till:

”2.   Utan hinder av punkt 1 får de behöriga myndigheter i medlemsstaterna som förtecknas i bilaga II på villkor som de finner lämpliga ge tillstånd till försäljning, leverans, överföring eller export av utrustning enligt bilaga III som kan användas för internt förtryck, under förutsättning att den är avsedd enbart som skydd för unionens och dess medlemsstaters personal i Iran, eller till tillhandahållande av tekniskt bistånd eller förmedlingstjänster eller av finansiering eller ekonomiskt bistånd som avses i punkterna 1 b och 1 c som rör sådan utrustning.”

21.12.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 352/16

(1)

I avtalet genom skriftväxling mellan Europeiska unionen och Brasilien respektive avtalet genom skriftväxling mellan Europeiska unionen och Thailand, vilka godkänts genom rådets beslut 2012/792/EU (2), anges vilka nya kvantiteter bearbetat fjäderfäkött som bör tilldelas Brasilien, Thailand och andra tredjeländer. Det är därför lämpligt att ändra kommissionens förordning (EG) nr 616/2007 (3) mot bakgrund av dessa nya kvantiteter.

(2)

I förordning (EG) nr 616/2007 föreskrivs en särskild metod för förvaltningen av tullkvoterna som bygger på de berörda produkternas ursprung. De nya kvoterna bör förvaltas enligt samma princip.

(3)

Förordning (EG) nr 616/2007 bör därför ändras i enlighet med detta.

(4)

Avtalen med Brasilien och Thailand träder i kraft den 1 mars 2013 och de aktuella kvoterna öppnas årligen för perioden 1 juli–30 juni. Det är därför lämpligt att föreskriva undantag från vissa bestämmelser i förordning (EG) nr 616/2007 i dess ändrade lydelse enligt denna förordning. Den årliga kvantiteten för kvotåret 2012/2013 bör minskas proportionellt. Eftersom det inte är möjligt att lämna in ansökningar i förväg för de nya kvoter som börjar gälla den 1 mars 2013 är det lämpligt att införa en enhetlig kvotperiod som löper från och med den 1 mars 2013 till och med den 30 juni 2013 och att föreskriva ett undantag från den normala ansökningsperiod som fastställs i artikel 5.1 i förordning (EG) nr 616/2007. Importlicensernas giltighetstid bör ändras i enlighet med detta.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för den samlade marknadsordningen inom jordbruket.

1.

I artikel 1 ska punkt 1 ersättas med följande:

”1.   De tullkvoter som anges i bilaga I till denna förordning öppnas härmed för import av de produkter som omfattas av de avtal mellan unionen och Brasilien och mellan unionen och Thailand som godkänts genom beslut 2007/360/EG respektive rådets beslut 2012/792/EU (4).

Tullkvoterna ska öppnas på årsbasis för perioden från och med den 1 juli till och med den 30 juni.

2.

Artikel 3 ska ersättas med följande:

”Artikel 3

1.   Med undantag av kvoterna i grupperna 3, 4B, 5B och 6B ska den fastställda kvantiteten för den årliga kvotperioden fördelas på fyra delperioder enligt följande:

2.   De fastställda årliga kvantiteterna för grupperna 3, 4B, 5B och 6B ska inte fördelas på delperioder.

3.   De årliga kvantiteter som fastställs för grupperna 5A och 5B ska förvaltas genom att det först tilldelas importrättigheter och sedan utfärdas importlicenser.”

3.

Artikel 4 ska ändras på följande sätt:

4.

Artikel 5 ska ändras på följande sätt:

5.

Artikel 6 ska ändras på följande sätt:

(6)

I artikel 7 ska punkt 1 ersättas med följande:

”1.   Med avvikelse från artikel 22 i kommissionens förordning (EG) nr 376/2008 (5) ska giltighetstiden för importlicenserna vara 150 dagar från och med den första dagen av den kvotperiod eller delperiod som de utfärdats för.

I fråga om grupperna 5A och 5B ska dock licenserna vara giltiga under 15 arbetsdagar från och med licensens faktiska utfärdandedag i enlighet med artikel 22.2 i förordning (EG) nr 376/2008. Importrättigheter ska vara giltiga från och med den första dagen i den kvotperiod eller delperiod som ansökan avser, och till och med den 30 juni i samma kvotperiod.

(7)

Artikel 8 ska ersättas med följande:

”Artikel 8

1.   För övergången till fri omsättning inom de kvoter som avses i artikel 1 i denna förordning ska det krävas att ett ursprungsintyg uppvisas som utfärdats av de behöriga myndigheterna i Brasilien (för grupperna 1, 4A, 4B, och 7) eller Thailand (för grupperna 2, 5A och 5B) i enlighet med artiklarna 55–65 i förordning (EEG) nr 2454/93.

2.   Punkt 1 ska inte tillämpas på grupperna 3, 6A, 6B och 8.”

(8)

Bilaga I ska ersättas med texten i bilaga I till den här förordningen.

a)

Kvotperioden ska vara öppen från och med den 1 mars 2013 till och med den 30 juni 2013 och den totala årliga kvantiteten ska minskas med 67 %.

b)

De delperioder som anges i artikel 3.1 i förordning (EG) nr 616/2007 ska inte tillämpas.

c)

Ansökningar om importlicenser och om importrättigheter enligt artikel 5.1 i förordning 616/2007 får först lämnas in under de sju första dagarna i januari 2013.

d)

Importlicenserna för alla grupper, utom grupperna 5A och 5B, ska vara giltiga från och med den 1 mars till och med den 30 juni 2013.

21.12.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 352/20

(1)

För att undvika inkonsekvenser bör alla uppgifter som skickas till transaktionsregister i enlighet med artikel 9 i förordning (EU) nr 648/2012 ha samma regler, standarder och format som för alla transaktionsregister, alla motparter och alla typer av derivat. En unik uppsättning uppgifter bör därför användas för att beskriva en derivattransaktion.

(2)

En ny och generell identifieringsmetod måste utarbetas, eftersom OTC-derivat oftast inte kan identifieras med befintliga och ofta använda koder på finansmarknaderna, som internationellt standardnummer för värdepapper (nedan kallat ISIN), inte heller beskrivas med ISO-koden för klassificering av finansiella instrument (CFI-kod). En unik produktbeteckning (nedan kallad UPI) bör användas, om den finns tillgänglig och tillgodoser principerna om att vara unik, neutral, tillförlitlig, öppen, vara skalbar, tillgänglig, ha rimlig kostnad, erbjudas med lämpliga förvaltningsramar och vara godkänd för användning inom unionen. Om det inte finns någon unik produktbeteckning som uppfyller dessa krav, bör en preliminär taxonomi användas.

(3)

Den underliggande tillgången bör identifieras med en enda identifierare, men på marknaden finns det för närvarande ingen standardiserad kod för att identifiera de underliggande tillgångarna i en korg. Motparter bör därför åläggas att åtminstone ange att den underliggande tillgången är en korg och i möjligaste mån använda ISIN-koder för standarduppgifter.

(4)

För att säkerställa enhetlighet bör ett derivatkontrakts samtliga parter kunna identifieras med en unik kod. För identifiering av alla finansiella och icke-finansiella motparter, mäklare, centrala motparter och förmånstagare så snart de finns tillgängliga, bör en generell identifierare för juridisk person användas – eller en preliminär identifierare som definieras inom förvaltningsramar som är förenliga med FSB:s rekommendationer om uppgiftskrav och godkända för användning inom unionen. Syftet är framför allt en anpassning till den rapport om krav på uppgiftslämning om och aggregering av OTC-derivat som lämnats av CPSS (Committee on Payment and Settlement Systems) och IOSCO (International Organisation of Securities Commissions). I denna rapport beskrivs identifierare för juridisk person som ett verktyg för sammanställning av uppgifter. Vid handel genom ombud bör förmånstagarna definieras som enskilda eller företag för vars räkning kontraktet ingicks.

(5)

Beaktas bör tillvägagångssättet i tredje länder och hos transaktionsregister när de inleder sin verksamhet. För att säkerställa en kostnadseffektiv lösning för motparter och begränsa transaktionsregisters operativa risker, bör rapporteringens startdatum även omfatta infasningsdatum för olika derivatklasser. Detta bör börja med de mest standardiserade tillgångsklasserna och därefter utvidgas till andra tillgångsklasser. Av mindre betydelse för tillsynen är de derivatkontrakt som ingicks före, på eller efter dagen då förordning (EU) nr 648/2012 trädde ikraft och som inte är utestående på eller efter rapporteringens startdag. Fortfarande måste de dock rapporteras enligt artikel 9.1 a i förordning (EU) nr 648/2012. En längre tidsfrist bör tillåtas för sådan rapportering, för att säkerställa en effektiv och proportionerlig rapporteringsordning i dessa fall och med hänsyn till svårigheterna att rekonstruera uppgifter om avslutade kontrakt.

(6)

Denna förordning grundas på förslag till tekniska genomförandestandarder som kommissionen mottagit från Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (nedan kallad Esma).

(7)

Esma har genomfört ett öppet offentligt samråd om förslagen till tekniska genomförandestandarder och analyserat de möjliga kostnaderna och fördelarna i sammanhanget, i enlighet med artikel 15 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) (3). Esma har också begärt ett yttrande från den intressentgrupp för värdepapper och marknader som inrättats i enlighet med artikel 37 i den förordningen.

a)

En förmånstagare som är juridisk person.

b)

En mäklare.

c)

En central motpart.

d)

En clearingmedlem som är juridisk person.

e)

En motpart som är juridisk person.

f)

En inlämnande enhet.

(a)

unikt,

(b)

neutralt,

(c)

tillförlitligt,

(d)

öppet,

(e)

skalbart,

(f)

tillgängligt,

(g)

tillgängligt till rimlig kostnad, och

(h)

omfattas av en lämplig förvaltningsram.

(i)

unikt,

(j)

neutralt,

(k)

tillförlitligt,

(l)

öppet,

(m)

skalbart,

(n)

tillgängligt,

(o)

tillgängligt till rimlig kostnad, och

(p)

omfattas av en lämplig förvaltningsram.

(q)

Som klasser av derivat ska något av följande anges:

(r)

Som derivattyper ska något av följande anges:

(s)

För derivat som inte tillhör någon särskild klass av derivat eller derivattyp ska rapporten utgå från den klass av derivat eller derivattyp som motparterna gemensamt anser att derivatkontraktet liknar mest.

(t)

Senast den 1 juli 2013, om ett transaktionsregister för den aktuella klassen av derivat före den 1 april 2013 har registrerats i enlighet med artikel 55 i förordning (EU) nr 648/2012.

(u)

90 dagar efter registreringen av ett transaktionsregister för den aktuella klassen av derivat i enlighet med artikel 55 i förordning (EU) nr 648/2012, om senast den 1 april 2013 inget transaktionsregister har registerats för den aktuella klassen av derivat.

(v)

Senast den 1 juli 2015, om ett transaktionsregister för den aktuella klassen av derivat denna dag ännu inte har registrerats i enlighet med artikel 55 i förordning (EU) nr 648/2012. Rapporteringsskyldigheten ska då gälla från den dagen och kontrakt rapporteras till Esma i enlighet med artikel 9.3 i den förordningen, tills ett transaktionsregister har registerats för den aktuella klassen av derivat.

(w)

Senast den 1 januari 2014, om ett transaktionsregister för den aktuella klassen av derivat före den 1 oktober 2013 har registrerats i enlighet med artikel 55 i förordning (EU) nr 648/2012.

(x)

90 dagar efter registreringen av ett transaktionsregister för den aktuella klassen av derivat i enlighet med artikel 55 i förordning (EU) nr 648/2012, om senast den 1 oktober 2013 inget transaktionsregister har registerats för den aktuella klassen av derivat.

(y)

Senast den 1 juli 2015, om ett transaktionsregister för den aktuella klassen av derivat denna dag ännu inte har registrerats i enlighet med artikel 55 i förordning (EU) nr 648/2012. Rapporteringsskyldigheten ska då gälla från den dagen och kontrakt rapporteras till Esma i enlighet med artikel 9.3 i den förordningen, tills ett transaktionsregister har registerats för den aktuella klassen av derivat.

(z)

ingicks före den 16 augusti 2012 och fortfarande är utestående denna dag, eller

(å)

ingicks den 16 augusti 2012 eller senare

21.12.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 352/30

(1)

Uppgifter som lämnas till Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) i en registreringsansökan för ett transaktionsregister bör lämnas på ett varaktigt medium som gör det möjligt att lagra dem för framtida användning och återgivning. För att underlätta identifieringen av de uppgifter som ett transaktionsregister lämnat bör de dokument som ingår i ansökan vara försedda med ett unikt referensnummer.

(2)

Denna förordning grundar sig på de förslag till tekniska standarder för genomförande som Esma lämnat till Europeiska kommissionen i enlighet med förfarandet i artikel 15 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) (3).

(3)

Esma har, i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010 genomfört öppna offentliga samråd om förslagen till tekniska standarder för genomförande, analyserat de möjliga kostnaderna och fördelarna, och begärt ett yttrande från Esmas intressentgrupp för värdepapper och marknader, som inrättats enligt artikel 37 i den förordningen.

21.12.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 352/32

(1)

I enlighet med artikel 29.4 i förordning (EU) nr 648/2012 samt artiklarna 13, 14 och 15 i den delegerade akt om tekniska standarder för tillsyn med närmare uppgifter om registeruppgifter och information som ska bevaras av centrala motparter, vilken antagits enligt artikel 29.4 i förordning (EU) nr 648/2012, bör det också fastställas bestämmelser för att precisera i vilket format dessa registeruppgifter och denna information ska bevaras.

(2)

För att de relevanta myndigheterna ska kunna utföra sina uppgifter på ett effektivt och konsekvent sätt bör de förses med data som är jämförbara mellan centrala motparter. Användningen av gemensamma format underlättar även avstämningen av data mellan centrala motparter.

(3)

En central motpart bör åläggas att bevara data för registreringsändamål i ett format som är kompatibelt med det format i vilket data bevaras av transaktionsregister, eftersom centrala motparter och transaktionsregister under vissa omständigheter åläggs att bevara eller rapportera samma information. Om ett gemensamt format används av olika finansmarknadsinfrastrukturer underlättas en ökad användning av dessa format för en rad marknadsaktörer, vilket främjar en standardisering.

(4)

För att underlätta en genomgående automatiserad behandling och kostnadssänkningar för marknadsaktörerna är det viktigt att de centrala motparterna i största möjliga utsträckning använder standardiserade förfaranden och dataformat.

(5)

Den underliggande tillgången bör identifieras med hjälp av en enda beteckning, men det finns för närvarande ingen marknadsövergripande standardiserad kod för att identifiera den underliggande tillgången i en varukorg. Centrala motparter bör därför ange åtminstone att den underliggande tillgången är en varukorg och om möjligt använda ISIN-koder (internationella standardnummer för värdepapper) för standardiserade index.

(6)

Denna förordning grundar sig på de förslag till tekniska standarder för genomförande som Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) har lämnat till kommissionen.

(7)

I enlighet med artikel 15 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) (3) har Esma genomfört ett öppet offentligt samråd innan den överlämnade det förslag till tekniska standarder för genomförande som denna förordning grundar sig på, analyserat de möjliga kostnaderna och fördelarna samt begärt ett yttrande från den intressentgrupp för värdepapper och marknader som inrättats enligt artikel 37 i förordning (EU) nr 1095/2010.

21.12.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 352/40

(1)

I bilagan till förordning (EG) nr 2580/2001 anges de behöriga myndigheter till vilka uppgifter och ansökningar rörande åtgärder som införs i enlighet med den förordningen ska sändas.

(2)

Slovenien har begärt att adressuppgifterna för dess behöriga myndigheter ska ändras. Dessutom bör adressuppgifterna för Europeiska kommissionen uppdateras.

(3)

Bilagan till förordning (EG) nr 2580/2001 bör därför ändras i enlighet med detta.

21.12.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 352/42

(1)

I bilaga I till rådets förordning (EG) nr 1183/2005 anges de fysiska och juridiska personer, enheter och organ som omfattas av frysning av tillgångar och ekonomiska resurser enligt den förordningen.

(2)

Den 12 och den 30 november 2012 lade Förenta nationernas säkerhetsråds sanktionskommitté till tre personer i förteckningen över de fysiska personer och enheter som omfattas av frysningen av tillgångar.

(3)

Adressen för anmälningar till Europeiska kommissionen i bilaga II till förordning (EG) nr 1183/2005 bör uppdateras.

(4)

Bilagorna I och II till förordning (EG) nr 1183/2005 bör därför ändras i enlighet med detta.

(5)

För att de åtgärder som föreskrivs i den här förordningen ska vara verkningsfulla bör den träda i kraft omedelbart.

(1)

Bilaga I ska ändras i enlighet med bilaga I till den här förordningen.

(2)

Bilaga II ska ändras i enlighet med bilaga II till den här förordningen.

21.12.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 352/44

(1)

I genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 fastställs, i enlighet med resultatet av de multilaterala handelsförhandlingarna i Uruguayrundan, kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärden vid import från tredjeländer, för de produkter och de perioder som anges i del A i bilaga XVI till den förordningen.

(2)

Varje arbetsdag fastställs ett schablonimportvärde i enlighet med artikel 136.1 i genomförandeförordning (EU) nr 543/2011 med hänsyn till varierande dagliga uppgifter. Denna förordning bör därför träda i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

21.12.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 352/46

(1)

Rådet har i enlighet med artikel 6.1 i gemensam åtgärd 2008/851/Gusp bemyndigat kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik (Kusp) att fatta beslut om utnämningen av EU:s operationschef för Europeiska unionens militära insats i syfte att bidra till avvärjande, förebyggande och bekämpande av piratdåd och väpnade rån utanför Somalias kust (nedan kallad EU:s operationschef).

(2)

Den 15 juni 2011 antog Kusp beslut Atalanta/2/2011 (2) om utnämning av konteramiral Duncan POTTS till EU:s operationschef.

(3)

Förenade kungariket har föreslagit att (nominerade) konteramiral Robert TARRANT ska ersätta konteramiral Duncan POTTS som EU:s operationschef.

(4)

EU:s militära kommitté stöder det förslaget.

(5)

I enlighet med artikel 5 i protokoll (nr 22) om Danmarks ställning, fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, deltar Danmark inte i arbetet med att utarbeta och genomföra sådana unionsbeslut och unionsåtgärder som har anknytning till försvarsfrågor.

21.12.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 352/47

(1)

Den 1 augusti 2011 antog rådet beslut 2011/486/Gusp.

(2)

Den 20 november 2012 antog Förenta nationernas säkerhetsråds kommitté som inrättats i enlighet med punkt 30 i säkerhetsrådets resolution 1988 (2011) ändringarna i förteckningen över de personer, grupper, företag och enheter som omfattas av restriktiva åtgärder.

(3)

Bilagan till beslut 2011/486/Gusp bör därför ändras i enlighet med detta.

21.12.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 352/49

(1)

Den 12 april 2011 antog rådet beslut 2011/235/Gusp (1).

(2)

Det bör preciseras att förbudet mot försäljning, leverans, överföring eller export av utrustning som kan användas för internt förtryck i Iran inte gäller ifall försäljningen, leveransen, överföringen eller exporten av sådan utrustning endast är avsedd för skydd av unionens och dess medlemsstaters personal i Iran, eller tillhandahållande av tekniskt bistånd, förmedlingstjänster och andra tjänster eller finansiering och ekonomiskt bistånd som rör sådan utrustning.

(3)

Beslut 2011/235/Gusp bör därför ändras i enlighet med detta.

21.12.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 352/50

(1)

Den 20 december 2010 antog rådet beslut 2010/788/Gusp (1) genom vilket restriktiva åtgärder infördes mot Demokratiska republiken Kongo.

(2)

Förenta nationernas säkerhetsråds resolution 2078 (2012) av den 28 november 2012 ändrade kriterierna för upptagande på förteckningen över personer och enheter som ska vara föremål för de restriktiva åtgärder som anges i punkterna 9 och 11 i FN:s säkerhetsråds resolution 1807 (2008).

(3)

I FN:s säkerhetsråds resolution 2078 (2012) lades det också till ett ytterligare undantag från de åtgärder som anges i punkt 9 i FN:s säkerhetsråds resolution 1807 (2008).

(4)

Den sanktionskommitté som har inrättats i enlighet med FN:s säkerhetsråds resolution 1533 (2004) lade den 12 och den 30 november 2012 till ytterligare personer på förteckningen över personer och enheter som är föremål för restriktiva åtgärder.

(5)

Beslut 2010/788/Gusp bör ändras i enlighet med detta.

1.

Artikel 3 ska ersättas med följande:

”Artikel 3

Restriktiva åtgärder enligt artiklarna 4.1 och 5.1 och 5.2 ska införas mot följande personer och, i förekommande fall, enheter i enlighet med sanktionskommitténs beslut:

De berörda personerna och enheterna förtecknas i bilagan.”

2.

I artikel 4.3 ska följande fras läggas till efter led c:

”eller anser att sådan inresa eller transitering är nödvändig för rättvisans gång.”

21.12.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 352/54

(1)

Den 7 juli 2003 antog rådet gemensam ståndpunkt 2003/495/Gusp om Irak (1) för att genomföra Förenta nationernas säkerhetsråds resolution 1483 (2003).

(2)

Den 15 december 2010 antog FN:s säkerhetsråd resolution 1956 (2010), genom vilken det beslutade att samtliga intäkter i utvecklingsfonden för Irak bör överföras till kontot eller kontona för den av irakiska regeringen inrättade mekanism som ska följa på denna och att utvecklingsfonden för Irak bör avslutas senast den 30 juni 2011.

(3)

Gemensam ståndpunkt 2003/495/Gusp bör därför ändras för att möjliggöra överföring av frysta medel, andra finansiella tillgångar eller ekonomiska resurser till den efterföljare till utvecklingsfonden för Irak som den irakiska regeringen har inrättat enligt villkoren i säkerhetsrådets resolutioner 1483 (2003) och 1956 (2010).

(4)

Gemensam ståndpunkt 2003/495/Gusp bör därför ändras i enlighet med detta.

21.12.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 352/55

(1)

Enligt artikel 370 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (2) får de medlemsstater som den 1 januari 1978 beskattade de transaktioner som anges i del A i bilaga X fortsätta att beskatta dem. Dessa transaktioner ska tas med i beräkningen av underlaget för egna medel som härrör från mervärdeskatt.

(2)

Enligt artikel 371 i direktiv 2006/112/EG får de medlemsstater som den 1 januari 1978 tillämpade undantag från skatteplikt för de transaktioner som anges i del B i bilaga X fortsätta att göra det, på de villkor som gällde i medlemsstaten i fråga den dagen. Dessa transaktioner ska tas med i beräkningen av underlaget för egna medel som härrör från mervärdeskatt.

(3)

I Luxemburgs fall antog kommissionen, på grundval av förordning (EEG, Euratom) nr 1553/89, beslut 90/178/Euratom, EEG (3) genom vilket Luxemburg bemyndigades att, med verkan från och med den 1 januari 1989, inte ta hänsyn till vissa kategorier av transaktioner och att använda vissa ungefärliga uppskattningar vid beräkning av underlaget för egna medel från mervärdesskatt.

(4)

Kommissionen uppmanade Luxemburg att kontrollera huruvida de tillstånd som beviljats Luxemburg utan någon särskild tidsbegränsning fortfarande var nödvändiga och att bekräfta detta till kommissionen. Luxemburg bekräftade att bemyndigandet att använda ungefärliga uppskattningar med avseende på de transaktioner som avses i del A punkt 4 i bilaga X till direktiv 2006/112/EG hade blivit obsolet.

(5)

För att garantera tydlighet och insyn i gemenskapslagstiftningen bör de bestämmelser som blivit obsoleta eller upphört att gälla upphävas.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från den rådgivande kommittén för egna medel.

21.12.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 352/56

(1)

Enligt artikel 371 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (2) får de medlemsstater som den 1 januari 1978 tillämpade undantag från skatteplikt för de transaktioner som anges i del B i bilaga X fortsätta att göra det, på de villkor som gällde i medlemsstaten i fråga den dagen. Dessa transaktioner ska tas med i beräkningen av underlaget för egna medel som härrör från mervärdeskatt.

(2)

I Danmarks fall antog kommissionen, på grundval av förordning (EEG, Euratom) nr 1553/89, beslut 90/184/Euratom, EEG (3) genom vilket Danmark bemyndigades att, med verkan från och med den 1 januari 1989, inte ta hänsyn till vissa kategorier av transaktioner och att använda vissa ungefärliga uppskattningar vid beräkning av underlaget för egna medel från mervärdesskatt.

(3)

Sedan den 1 januari 1995 har Danmark beskattat de transaktioner som avses i del B punkt 2 i bilaga X till direktiv 2006/112/EG. Det bemyndigande som beviljats i detta sammanhang bör upphävas med verkan från och med den dagen.

(4)

Kommissionen uppmanade Danmark att kontrollera huruvida dessa bemyndiganden, som beviljats Danmark utan någon särskild tidsbegränsning, fortfarande var nödvändiga och att bekräfta detta till kommissionen. Danmark bekräftade att ett bemyndigande att inte ta hänsyn till de transaktioner som avses i del B punkt 2 i bilaga X till direktiv 2006/112/EG hade blivit obsolet.

(5)

För att garantera tydlighet och insyn i unionslagstiftningen bör de bestämmelser som blivit obsoleta eller upphört att gälla upphävas.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från den rådgivande kommittén för egna medel.

21.12.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 352/57

(1)

Enligt artikel 378.1 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (2) får Österrike fortsätta att beskatta de transaktioner som anges i del A punkt 2 i bilaga X. Dessa transaktioner ska tas med i beräkningen av underlaget för egna medel som härrör från mervärdeskatt.

(2)

Enligt artikel 378.2 a i direktiv 2006/112/EG får Österrike fortsätta att tillämpa undantag från skatteplikt för de transaktioner som anges i del B punkterna 5 och 9 i bilaga X. Dessa transaktioner ska tas med i beräkningen av underlaget för egna medel som härrör från mervärdeskatt.

(3)

Vid tillämpningen av artikel 28.3 a i sjätte mervärdesskattedirektivet bemyndigades Österrike genom punkt 2 h i bilaga IX (Beskattning) till anslutningsakten för Österrike (3) att enligt bilaga E punkt 2, fram till och med den 31 december 1996, beskatta sådana tjänster som tandtekniker yrkesmässigt tillhandahåller, och sådana tandproteser som tandläkare och tandtekniker tillhandahåller, österrikiska institutioner för social trygghet. Följaktligen bör det bemyndigande som kommissionen i detta sammanhang beviljat för beräkning av underlaget för egna medel från mervärdesskatt också upphävas.

(4)

Vid tillämpningen av artikel 28.3 b i sjätte mervärdesskattedirektivet bemyndigades Österrike genom punkt 2 i i bilaga IX (Beskattning) till anslutningsakten för Österrike att ha mervärdesskattebefrielse för de telekommunikationstjänster som det allmänna postväsendet tillhandahåller, fram till dess att rådet antar ett gemensamt system för beskattning av sådana tjänster eller till dess att alla de nuvarande medlemsstater som i dag har sådana befrielser avskaffar dessa, men under inga omständigheter längre än fram till och med den 31 december 1995. Följaktligen bör det bemyndigande som kommissionen i detta sammanhang beviljat för beräkning av underlaget för egna medel från mervärdesskatt också upphävas.

(5)

I Österrikes fall antog kommissionen, på grundval av förordning (EEG, Euratom) nr 1553/89, beslut 96/564/Euratom, EG (4) genom vilket Österrike bemyndigades att, med verkan från och med den 1 januari 1995, inte ta hänsyn till vissa kategorier av transaktioner och att använda vissa ungefärliga uppskattningar vid beräkning av underlaget för egna medel från mervärdesskatt.

(6)

Kommissionen uppmanade Österrike att kontrollera huruvida dessa bemyndiganden, som beviljats Österrike utan någon särskild tidsbegränsning, fortfarande var nödvändiga och att bekräfta detta till kommissionen. Österrike bekräftade att två bemyndiganden inte längre var nödvändiga.

(7)

För att garantera tydlighet och insyn i unionslagstiftningen bör sådana bestämmelser som blivit obsoleta eller upphört att gälla upphävas.

(8)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från den rådgivande kommittén för egna medel.

21.12.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 352/59

(1)

Enligt artikel 380 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (2) får Sverige fortsätta att tillämpa undantag från skatteplikt för tillhandahållande av tjänster av författare, konstnärer och artister som anges i punkt 2 i bilaga X, del B, och de transaktioner som anges i punkterna 1, 9 och 10 i bilaga X, del B, så länge som samma undantag från skatteplikt tillämpas i någon av de medlemsstater som ingick i Europeiska gemenskapen den 31 december 1994. Dessa transaktioner ska tas med i beräkningen av underlaget för egna medel som härrör från mervärdeskatt.

(2)

I Sveriges fall antog kommissionen, på grundval av rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1553/89, beslut 96/565/Euratom, EG (3) om bemyndigande av Sverige att använda vissa ungefärliga uppskattningar vid beräkning av underlaget för egna medel som härrör från mervärdesskatt.

(3)

Sedan den 1 januari 1997 har Sverige i fråga om upphovsrätter och royalties beskattat de transaktioner som avses i punkt 2 i bilaga X, del B i direktiv 2006/112/EG. Det tillstånd som beviljas i detta sammanhang ska upphöra med verkan från och med den dagen.

(4)

Kommissionen uppmanade Sverige att kontrollera huruvida de tillstånd som beviljats Sverige utan någon särskild tidsbegränsning fortfarande var nödvändiga och att bekräfta detta för kommissionen. Sverige bekräftade att tillståndet att använda ungefärliga uppskattningar för de transaktioner som anges i punkt 2 i bilaga X, del B i direktiv 2006/112/EG inte längre är tillämpligt på upphovsrätter och royalties.

(5)

För att garantera tydlighet och insyn i gemenskapslagstiftningen bör de bestämmelser som blivit förlegade eller upphört att gälla upphävas.

(6)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från den rådgivande kommittén om egna medel.

21.12.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 352/60

(1)

Enligt artikel 375 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (2) får Grekland fortsätta att tillämpa undantag från skatteplikt för de transaktioner som anges i del B punkterna 2, 8, 11 och 12 i bilaga X. Dessa transaktioner ska tas med i beräkningen av underlaget för egna medel som härrör från mervärdeskatt.