7.5.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 120/1

(1)

I förordning (EG) nr 1580/2007 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilagan till den förordningen.

(2)

Vid tillämpningen av dessa kriterier bör schablonvärdena vid import fastställas till de nivåer som anges i bilagan till denna förordning.

7.5.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 120/3

(1)

Kommissionens förordning (EEG) nr 2622/71 av den 9 december 1971 om närmare bestämmelser om import av råg från Turkiet (2) har ändrats flera gånger (3) på ett väsentligt sätt. För att skapa klarhet och överskådlighet bör den förordningen kodifieras.

(2)

Genom förordning (EG) nr 2008/97 fastställde rådet tillämpningsföreskrifter för den särskilda importordningen för råg från Turkiet som förutsågs i tilläggsprotokollet till överenskommelsen genom vilken ett samarbete upprättades mellan Europeiska gemenskapen och Turkiet.

(3)

Dessa särskilda föreskrifter leder under vissa förutsättningar till en sänkning av de tullsatser som ska tillämpas vid import av råg med ursprung i Turkiet. För detta ändamål ska bevis framläggas för att exportören har betalat en särskild exportavgift.

(4)

I enlighet med artikel 5 i förordning (EG) nr 2008/97 bör den närmare utformningen av betalningsbeviset för den särskilda exportavgiften fastställas.

(5)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för spannmål.

7.5.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 120/6

(1)

I artikel 12 i kommissionens förordning (EG) nr 950/2006 av den 28 juni 2006 om tillämpningsföreskrifter för regleringsåren 2006/07, 2007/08 och 2008/09 för import och raffinering av produkter från sockersektorn inom ramen för vissa tullkvoter och förmånsavtal (2) fastställs villkoren för fastställande av leveranskrav med tullfrihet för produkter med KN-nummer 1701, uttryckta som vitsockerekvivalenter, för import med ursprung i länder som undertecknat AVS-protokollet och Indienavtalet.

(2)

Till följd av tillämpningen av artiklarna 3 och 7 i AVS-protokollet, artiklarna 3 och 7 i Indienavtalet samt av artikel 12.3 och artiklarna 14 och 15 i förordning (EG) nr 950/2006 har kommissionen, på grundval av de uppgifter som finns tillgängliga för närvarande, beräknat leveranskraven för varje exportland för leveransperioden 2008/2009.

(3)

Det bör därför fastställas leveranskrav för perioden 2008/2009 i enlighet med artikel 12.2 a i förordning (EG) nr 950/2006.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för socker.

7.5.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 120/8

(1)

I enlighet med förfarandet som anges i artikel 7.4 i förordning (EEG) nr 2092/91 har vissa medlemsstater lämnat information till andra medlemsstater och kommissionen för att inkludera vissa produkter i bilaga II till den förordningen.

(2)

Kommissionen har gett en särskilt tillsatt expertgrupp i uppdrag att, för ekologiskt jordbruk, lämna rekommendationer när det gäller godkännande av användning av spinosad, kaliumbikarbonat, kopparoktanoat och utvidgning av användning av etylen till att omfatta eftermognad av citrusfrukter och groningshämning av potatis och lök, mot bakgrund av principerna som reglerar ekologiskt jordbruk.

(3)

Expertgruppen har till kommissionen lämnat in en rapport daterad den 22 och 23 januari 2008 (2) i vilken det rekommenderas att användning av spinosad, kaliumbikarbonat och kopparoktanoat tillåts under särskilda villkor och att användning av etylen utvidgas till eftermognad av citrusfrukter och groningshämning av potatis och lök, under särskilda villkor. Mot bakgrund av expertgruppens rapport och de faktorer som redovisas nedan anser kommissionen att vissa produkter bör tillåtas inom ekologiskt jordbruk och att användningen av etylen bör utvidgas.

(4)

Spinosad är ett nytt insektsmedel av mikrobiellt ursprung som visat sig vara oumbärligt för bekämpning av vissa huvudsakliga skadegörare och som bidrar till att göra produktionssystemet bärkraftigt för vissa kombinationer av grödor och skadegörare. Vid användning bör dock risken för icke-målgruppsorganismer minimeras.

(5)

När det gäller införandet av spinosad i bilagan bör det klargöras att mikroorganismer generellt sett är tillåtna inom ekologiskt jordbruk vid bekämpning av skadedjur och sjukdomar, medan produkter som framställts med hjälp av mikroorganismer bör tas upp separat.

(6)

Kaliumbikarbonat har visat sig vara oumbärligt vid bekämpningen av svampsjukdomar i en rad grödor och kan bidra till en minskning av användningen av koppar och svavel för vissa kombinationer av grödor och skadegörare.

(7)

Kopparoktanoat är en ny kopparberedning som kan användas för samma ändamål som de kopparföreningar som redan ingår i del B i bilaga II till förordning (EEG) nr 2092/91. Den totala mängden koppar som appliceras per säsong är mindre vid användning av kopparoktanoat.

(8)

Etylen ingår redan i del B i bilaga II till förordning (EEG) nr 2092/91 som ett ämne som traditionellt används inom ekologiskt jordbruk. Det har visat sig vara lämpligt att komplettera villkoren för användning av det ämnet med ytterligare två användningsområden som anses vara oumbärliga, nämligen eftermognad av citrusfrukter, när en sådan behandling ingår i en strategi för att förebygga fruktflugeangrepp, och groningshämning av lagrad potatis och lök.

(9)

Bilaga II till förordning (EEG) nr 2092/91 bör därför ändras i enlighet med detta.

(10)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som upprättats i enlighet med artikel 14 i förordning (EEG) nr 2092/91.

7.5.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 120/11

(1)

I direktiv 2001/95/EG fastställs en skyldighet för tillverkaren att endast släppa ut säkra produkter på marknaden.

(2)

Enligt direktiv 2001/95/EG presumeras en produkt vara säker om den, när det gäller de risker och riskkategorier som de relevanta nationella standarderna omfattar, svarar mot kraven i en icke bindande nationell standard som införlivar en Europastandard.

(3)

Enligt direktiv 2001/95/EG bör Europastandarder fastställas av europeiska standardiseringsorgan. Sådan standardisering bör garantera att produkterna uppfyller direktivets allmänna säkerhetskrav.

(4)

Tändare är potentiellt farliga produkter eftersom de frambringar eld eller hetta och innehåller en ofta trycksatt brännbar vätska eller gas. De största riskerna med felaktig användning av tändare är brand och brännskada eller att tändaren brister och, under inverkan av värme, exploderar.

(5)

Tändare är inte avsedda för små barn. Men eftersom det inte är ovanligt att särskilt små barn använder tändare felaktigt måste den aspekten tas med i beräkningen vid bedömningen av produktens säkerhet. Detta gäller särskilt engångständare som säljs i stora mängder, ofta i flerpack, och som konsumenter använder som billiga slit- och slängvaror, men också tändare som särskilt appellerar till små barn för att de har ett utseende eller funktioner som små barn uppfattar som lockande.

(6)

Barns lek med tändare kan leda till eldsvådor och stora ekonomiska skador eller personskador, t.o.m. dödsfall. Tändare som används felaktigt av små barn utgör därför en allvarlig risk.

(7)

1998 gav kommissionen CEN standardiseringsuppdraget nr M/266 om konsumenters och barns säkerhet vid användning av tändare. Det utmynnade i Europastandarden EN 13869:2002: Tändare – Barnsäkerhet – Krav och provningsmetoder.

(8)

Eftersom konsumenters hälsa och säkerhet är i fara, särskilt på grund av att små barn klarar att använda tändare och att det finns en sannolikhet att de använder dem felaktigt, och eftersom risken kan undanröjas verkningsfullt endast med hjälp av lämpliga bestämmelser på gemenskapsnivå, antog kommissionen på grundval av artikel 13 i direktiv 2001/95/EG den 11 maj 2006 beslut 2006/502/EG (2) som ålägger medlemsstaterna att se till att endast barnsäkra tändare släpps ut på marknaden och att förbjuda att leksaksliknande tändare släpps ut på marknaden.

(9)

Eftersom beslut som antas på grundval av artikel 13 i direktiv 2001/95/EG är giltiga i högst ett år och därefter kan förlängas ett år i taget, antog kommissionen den 12 april 2007 beslut 2007/231/EG (3) om förlängning av giltigheten för beslut 2006/502/EG med ett år.

(10)

Ingen hänvisning till EN 13869 har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning enligt bestämmelserna i direktiv 2001/95/EG, men på grundval av kommissionens beslut 2006/502/EG omfattas tändare som uppfyller kraven i sådana nationella standarder som införlivar standard EN 13869 av en presumtion om säkerhet.

(11)

För att göra en bedömning av barnsäkerhetskraven på tändare behöver man använda lämpliga tekniska lösningar, varför medlemsstaterna och kommissionen i samarbete med europeiska standardiseringsorgan och i samråd med övriga berörda parter har kommit fram till att EN 13869 behöver ses över.

(12)

Det största problemet med den nuvarande standarden är att man använder sig av en barnpanel för att prova om en tändare verkligen är barnsäker. Provning med hjälp av barnpaneler har visserligen visat sig vara en tillförlitlig metod, men det skulle vara lämpligt att hitta alternativa metoder – som ska vara minst lika effektiva och pålitliga – för att fastställa huruvida tändare är barnsäkra eller ej. Dessutom ger den befintliga definitionen av leksaksliknande tändare utrymme för tolkningar som kan leda till att förbudet mot sådana tändare inte tillämpas på ett enhetligt sätt. Slutligen finns det en rad andra frågor som bör lösas så att standarden blir heltäckande och även tillhandahåller lämpliga tekniska lösningar.

(13)

De särskilda barnsäkerhetskraven på tändare bör utformas enligt bestämmelserna i artikel 4 i direktiv 2001/95/EG, så att standardiseringsorganen kan uppmanas att revidera EN 13869 enligt förfarandet i direktiv 98/34/EG (4) om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter, och så att den reviderade standarden kan offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

(14)

Så snart en hänvisning till den reviderade standarden har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning kommer tändare som har tillverkats i överensstämmelse med standarden att antas uppfylla de särskilda barnsäkerhetskraven i standarden som omfattas av de allmänna säkerhetskraven i direktiv 2001/95/EG om allmän produktsäkerhet.

(15)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats enligt direktiv 2001/95/EG.

a)

De skall ha en barnsäker konstruktion som minimerar sannolikheten för att barn som är yngre än 51 månader använder dem och som minimerar så små barns förmåga att använda dem.

b)

De skall inte appellera till barn som är yngre än 51 månader.

a)

Tändaren skall vara försedd med en skriftlig garanti från tillverkaren på minst två år enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG (5).

b)

Tändaren skall kunna repareras och med fullgod säkerhet fyllas på under hela livslängden, särskilt skall tändmekanismen gå att reparera.

c)

Tändardelar som inte är förbrukningsvaror men riskerar att slitas ut eller gå sönder efter garantiperioden skall vara åtkomliga och gå att byta eller reparera av en auktoriserad eller specialiserad kundservicetjänst baserad inom Europeiska unionen.

7.5.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 120/14

(1)

Genom beslut 2005/380/EG inrättades en grupp av fristående experter på företagsstyrning och bolagsrätt för att tjäna som ett organ för reflexion, debatt och rådgivning till kommissionen på området företagsstyrning och bolagsrätt. Beslutet gäller till och med den 27 april 2008.

(2)

Gruppens expertråd har varit värdefulla, i synnerhet när det gäller kommissionens pågående initiativ inom bolagsrätt och företagsstyrning, däribland Europabolagsordningen och förenklingen av bolagsrätten enligt kommissionens lagstiftnings- och arbetsprogram för 2008 (1) samt utvärderingen av tillämpningen av gällande lagstiftning på området företagsstyrning och bolagsrätt. För att gruppen ska kunna ha en kontinuerlig verksamhet och kunna hjälpa till med fullbordandet av dessa projekt bör gruppens uppdrag förlängas till och med juni 2009.

(3)

Det är viktigt att gruppens ledamöter ger objektiva expertråd.

(4)

Personuppgifter om gruppens ledamöter bör behandlas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (2).

(5)

Beslut 2005/380/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

1.

I artikel 3 ska följande stycke läggas till:

”Ledamöterna ska varje år underteckna ett åtagande om att verka i det allmännas intresse och en förklaring om att det inte finns, respektive finns, intressekonflikter som skulle kunna påverka deras objektivitet.”

2.

I artikel 5 ska följande stycke läggas till:

”Uppgifter om ledamöternas namn ska samlas in, behandlas och offentliggöras i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 (3).

3.

Artikel 9 ska ersättas med följande:

”Detta beslut ska tillämpas till och med den 30 juni 2009.”

7.5.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 120/15

(1)

Enligt artikel 157.1 i EG-fördraget ska gemenskapen och medlemsstaterna säkerställa att det finns nödvändiga förutsättningar för gemenskapsindustrins konkurrensförmåga. I artikel 157.2 uppmanas medlemsstaterna särskilt att samråda inbördes i samverkan med kommissionen och vid behov samordna sina insatser. Kommissionen får ta lämpliga initiativ för att främja en sådan samordning.

(2)

I sitt meddelande ”Översyn av industripolitiken efter halva tiden. Ett bidrag till EU:s tillväxt- och sysselsättningsstrategi” (1) tillkännagav kommissionen sin föresats att inleda ett livsmedelsinitiativ för konkurrenskraften för gemenskapens livsmedelsindustri.

(3)

Därför måste man inrätta en högnivågrupp av experter på livsmedelsindustrins konkurrenskraft i gemenskapen och därtill hörande frågor som livsmedelssäkerhet, hälsa och miljö, samt fastställa dess uppgifter och sammansättning.

(4)

Gruppen ska arbeta med frågor som är och kommer att vara avgörande för konkurrenskraften för gemenskapens livsmedelsindustri. Gruppen bör på grundval av sina diskussioner utforma sektorspecifika politiska rekommendationer med syftet att stärka livsmedelsindustrins konkurrenskraft i överensstämmelse med gemenskapens politik, särskilt målen om livsmedelssäkerhet, hälsa, jordbrukspolitik och hållbar utveckling.

(5)

Gruppen bör bestå av företrädare för kommissionen, medlemsstaterna och de berörda parterna, särskilt livsmedelsproducenter och användare i senare led, konsumenter och det civila samhället.

(6)

Det bör finnas bestämmelser som reglerar hur gruppens medlemmar lämnar ut information, utan att det påverkar tillämpningen av kommissionens säkerhetsbestämmelser enligt bilagan till kommissionens beslut 2001/844/EG, EKSG, Euratom (2).

(7)

Personuppgifter som rör gruppens medlemmar bör behandlas i överensstämmelse med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (3).

1.

Arbeta med frågor som är och kommer att vara avgörande för konkurrenskraften för gemenskapens livsmedelsindustri och därtill hörande frågor.

2.

Fastställa vilka faktorer som påverkar konkurrensläge och hållbarhet för gemenskapens livsmedelsindustri, inklusive framtida frågor och trender som inverkar på konkurrenskraften.

3.

Utforma ett antal sektorspecifika rekommendationer riktade till beslutsfattare på gemenskapsnivå.

a)

8 företrädare för medlemsstaterna.

b)

13 företrädare för livsmedelsindustrin.

c)

6 företrädare för det civila samhället och branschorganisationerna.

a)

om en medlem avgår,

b)

om en medlem inte längre kan bidra effektivt till gruppens överläggningar,

c)

om en medlem inte iakttar bestämmelserna i artikel 287 i fördraget.

7.5.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 120/17

(1)

Utbrott av aviär influensa kunde konstateras i Nederländerna under 2003. Denna sjukdom utgjorde ett allvarligt hot mot djurbesättningarna i gemenskapen.

(2)

För att förhindra att sjukdomen sprids och bidra till att den utrotas så snabbt som möjligt bör gemenskapen lämna ekonomiskt stöd till de av medlemsstatens utgifter som berättigar till stöd och som beror på nödåtgärder för att bekämpa sjukdomen, i enlighet med bestämmelserna i beslut 90/424/EEG.

(3)

I kommissionens beslut 2003/678/EG av den 24 september 2003 om ekonomiskt stöd från gemenskapen för stödberättigande kostnader för utrotning av aviär influensa i Nederländerna under 2003 (2) beviljades Nederländerna ett ekonomiskt stöd från gemenskapen till utgifter i samband med de nödåtgärder för att utrota aviär influensa som genomfördes under 2003.

(4)

Enligt det beslutet beviljades en första delbetalning på 40 000 000 euro.

(5)

Enligt det beslutet ska återstoden av det ekonomiska stödet från gemenskapen betalas på grundval av de ansökningar som lämnades in av Nederländerna den 14 mars 2004, den 26 juli 2005 och den 2 november 2006.

(6)

Mot denna bakgrund bör det sammanlagda belopp som gemenskapen bidrar med till utgifterna i samband med utrotningen av aviär influensa i Nederländerna under 2003 nu fastställas.

(7)

Av resultaten av de kontroller kommissionen har utfört enligt gemenskapens veterinärbestämmelser och de villkor som gäller för beviljande av gemenskapsstöd framgår det att totalsumman av de utgifter som redovisats inte kan anses berättiga till ekonomiskt stöd från gemenskapen.

(8)

Nederländerna informerades skriftligen den 12 juli 2007, den 26 oktober 2007 samt den 5 december 2007 om kommissionens iakttagelser, metod för beräkning av de stödberättigande utgifterna och slutsatser.

(9)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

7.5.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 120/18

(1)

I beslut 90/424/EEG fastställs förfarandena för gemenskapens ekonomiska bidrag till särskilda veterinära åtgärder, framför allt med avseende på informationsprogram för djurhälsa och djurskydd, livsmedelssäkerhet, tekniska och vetenskapliga åtgärder samt kontroll.

(2)

Enligt artikel 37a1.b i beslut 90/424/EEG kan ekonomiskt bidrag från gemenskapen beviljas till datorisering av veterinära förfaranden för värdtjänster för samt förvaltning och underhåll av integrerade datoriserade veterinära system, inklusive samverkan med nationella databaser vid behov. Ett ekonomiskt bidrag från gemenskapen bör därför beviljas till värdtjänster för samt förvaltning och underhåll av det integrerade veterinärdatasystemet Traces (Trade Control and Expert System), som infördes genom kommissionens beslut 2003/24/EG av den 30 december 2002 om att utveckla ett integrerat veterinärdatasystem (2), för att man ska kunna säkerställa att systemet är tillgängligt, säkert och uppdaterat.

(3)

Enligt artikel 37.1 i beslut 90/424/EEG kan ekonomiskt bidrag från gemenskapen ges till införande av system för att identifiera djur och anmäla sjukdomar enligt den lagstiftning som gäller veterinärkontroller i handel med levande djur inom gemenskapen med tanke på upprättandet av den inre marknaden. Ett ekonomiskt bidrag från gemenskapen bör därför beviljas till uppdatering av systemet för anmälan av djursjukdomar (ADNS), på grundval av kommissionens beslut 2005/176/EG av den 1 mars 2005 om fastställande av den kodade formen och koderna för anmälan av djursjukdomar enligt rådets direktiv 82/894/EEG (3), och för nödvändiga tekniska förbättringar.

(4)

I kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om en ny strategi för djurhälsa för Europeiska unionen (2007–2013) enligt principen ”Det är bättre att förebygga än att behandla” (4) (meddelande om en ny strategi för djurhälsa) fastställs det att kommissionen ska försöka förbättra kommunikationen med konsumenter och berörda parter.

(5)

Enligt artikel 16 i beslut 90/424/EEG ska gemenskapen bidra ekonomiskt till ett informationsprogram på området för djurhälsa, djurskydd och livsmedelssäkerhet i fråga om produkter av animaliskt ursprung. Ett ekonomiskt bidrag från gemenskapen bör därför beviljas till genomförandet av åtgärder för att inom ramen för meddelandet om en ny strategi för djurhälsa förbättra kommunikationen med konsumenter och berörda parter på området för djurhälsa och djurskydd.

(6)

Enligt artikel 19 i beslut 90/424/EEG kan gemenskapen vidta eller hjälpa medlemsstaterna eller internationella organisationer att vidta de tekniska och vetenskapliga åtgärder som är nödvändiga för att utveckla gemenskapens veterinärlagstiftning och veterinärutbildning.

(7)

Strategin innebär bl.a. successivt införande av elektronisk identifiering för idisslare. Innan man inför nya lagar på detta område måste man undersöka förhållandet mellan kostnad och nytta och kostnadseffektiviteten när det gäller elektronisk identifiering av nötkreatur. För att gemenskapens referenslaboratorier ska kunna spela en större roll behövs det en utvärdering av deras funktion och insats. Resultatet av dessa undersökningar och utvärderingar kommer att ligga till grund för en översyn av lagstiftningen på området, om det anses nödvändigt. Därför bör det beviljas ekonomiskt bidrag från gemenskapen till undersökningar och utvärderingar på områdena livsmedelssäkerhet, djurhälsa, djurskydd och avel. Det bör fastställas ett högsta belopp för dessa insatser. Det kommer att utlysas anbudsinfordringar under 2008 om specifika avtal för att genomföra undersökningar och utvärderingar på områdena livsmedelssäkerhet, djurhälsa, djurskydd och avel. Enligt rådets förordning (EG) nr 1290/2005 av den 21 juni 2005 om finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken (5) ska veterinära åtgärder finansieras genom Europeiska garantifonden för jordbruket. För ekonomistyrningen gäller artiklarna 9, 36 och 37 i den förordningen.

(8)

Det ekonomiska bidraget från gemenskapen utbetalas under förutsättning att insatserna har genomförts och att uppdragstagarna lämnar alla nödvändiga uppgifter.

(9)

De åtgärder som föreskrivs i detta beslut är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa.

a)

1 000 000 euro för värdtjänster.

b)

500 000 euro för nödvändigt logistikstöd till användarna.

c)

300 000 euro för underhåll som behövs för att anpassa systemet till den rättsliga och tekniska utvecklingen.

d)

200 000 euro för nödvändig datautveckling.

e)

250 000 euro för utveckling av gränssnittet mellan de nationella databaserna för identifiering av nötkreatur.

a)

2 500 000 euro på djurhälsoområdet.

b)

150 000 euro på djurskyddsområdet.

a)

Kostnads-nyttoanalys av elektronisk identifiering av nötkreatur.

b)

Utvärdering av gemenskapens referenslaboratorier när det gäller djurhälsa och avel.

7.5.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 120/20

(1)

Extern kvalitetssäkring av lagstadgad revision är av avgörande betydelse för att revisionen ska hålla hög kvalitet. Den gör att offentliggjord finansiell information blir trovärdigare och förbättrar skyddet för aktieägare, investerare, kreditgivare och andra berörda aktörer. Externa kvalitetssäkringssystem bör därför vara objektiva och oberoende från revisorsyrket.

(2)

I artiklarna 29 och 43 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG av den 17 maj 2006 om lagstadgad revision av årsbokslut och sammanställd redovisning och om ändring av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG samt om upphävande av rådets direktiv 84/253/EEG (1) fastställs högnivåkriterier för system för kvalitetssäkring för alla lagstadgade revisorer och revisionsföretag. Direktivet innehåller vissa av idéerna i kommissionens rekommendation 2001/256/EG av den 15 november 2000 om kvalitetssäkring av lagstadgad revision i Europeiska unionen: minimikrav (2).

(3)

De delar av rekommendationen som rör lagstadgad revision av företag av allmänt intresse har blivit förbisprungna av den senaste internationella utvecklingen och tendenser att i fråga om sådana revisioner införa externa system för kvalitetssäkring, som sköts frikopplade från revisorsyrket och där kvalitetssäkringen granskas av personer som inte är yrkesverksamma revisorer.

(4)

Kriterierna i direktiv 2006/43/EG ger fortfarande utrymme för avsevärda skillnader i fråga om hur medlemsstaterna organiserar externa system för kvalitetssäkring av lagstadgade revisorer och revisionsföretag. Man bör undvika att berörda aktörer upplever att revisionskvaliteten skiljer sig åt mellan lagstadgade revisorer och revisionsföretag, framförallt i fråga om artikel 34 i direktiv 2006/43/EG. Direktiv 2006/43/EG uppmuntrar också att medlemsstaternas offentliga tillsynssystem tar fram en samordnad strategi när det gäller genomförandet av kvalitetssäkringskontroller.

(5)

Samarbete mellan medlemsstaterna prioriteras i fråga om revision av företag av allmänt intresse. Ytterligare riktlinjer bör ges i fråga om system för kvalitetssäkring av lagstadgade revisorer och revisionsföretag som utför revision i sådana företag. Därför behövs en ny rekommendation som är bättre anpassad till dagens förhållanden än rekommendation 2001/256/EG och som beaktar internationella trender samt medlemsstaternas specifika behov. Det finns dock ingen anledning att utarbeta detaljerade riktlinjer för systemen för kvalitetssäkring av lagstadgade revisorer och revisionsföretag som utför revision i andra företag än sådana av allmänt intresse.

(6)

Kontrollerna bör ske med regelbundna intervall, vara av förebyggande karaktär och bidra till att förbättra revisionskvaliteten hos en lagstadgad revisor eller revisionsföretag. Deras mål ska vara att bygga upp och bibehålla förtroendet för lagstadgade revisioner och därigenom för finansiella marknader. Den här rekommendationen bör därför inte röra tillfälliga undersökningar som är ett resultat av möjliga lagöverträdelser eller brott mot förordningar.

(7)

För att förbättra revisionskvaliteten inom gemenskapen, bör oberoende tillsynsorgan spela en aktivare roll när revisionsföretag kontrolleras. Riktlinjer bör tas fram för kontrollsystemens oberoende. Man bör klargöra vilken roll tillsynsmyndigheter, yrkesorganisationer, andra lämpliga organ samt experter ska spela vid kontrollerna. Det behövs också förtydligas vad som gäller i fråga om finansieringen av systemen för kvalitetssäkring.

(8)

Enligt artikel 43 i direktiv 2006/43/EG ska lagstadgade revisorer eller revisionsföretag som utför lagstadgad revision av företag av allmänt intresse minst vart tredje år bli föremål för kvalitetssäkringskontroll. Ett offentligt tillsynssystem skulle kunna ha problem att rekrytera tillräckligt många inspektörer för genomgångar på plats vid kontrollerna. Under vissa villkor kan det därför hända att experter som inte är inspektörer deltar i genomgångarna på plats.

(9)

För att slutrapporten från en inspektion verkligen följs av den lagstadgade revisorn eller revisionsföretaget och att den innehåller tillräckliga riktlinjer så att de problem som rapporteras undviks i framtiden, bör informationsmöten hållas mellan inspektörerna och den lagstadgade revisorn eller revisionsföretaget både innan slutrapporten antas och under uppföljningsfasen.

(10)

För att förbättra ansvarsfrågorna kring kvalitetssäkringssystemet och jämförbarheten mellan dem inom gemenskapen, bör årsrapporten om kontrollerna innehålla information om de viktigaste resultaten, som ska ligga till grund för en bedömning av både de resurser som använts samt hur effektivt kvalitetssäkringssystemet är.

(11)

Mot bakgrund av den senaste internationella utvecklingen och då framförallt deltagandet från lämpliga organ och experter vid kontroller, planerar kommissionen att 2011 utvärdera situationen.

1.

Den här rekommendationen innehåller vägledning för genomförandet av oberoende system för kvalitetssäkring av lagstadgade revisorer och revisionsföretag som genomför revision av företag av allmänt intresse i enlighet med artiklarna 29 och 43 i direktiv 2006/43/EG.

2.

Om en medlemsstat väljer att undanta vissa företag av allmänt intresse i enlighet med artikel 39 i direktiv 2006/43/EG, bör medlemsstaten också undanta de företagen från de åtgärder som antas i enlighet med den här rekommendationen.

3.

I denna rekommendation ska definitionerna i artikel 2 i direktiv 2006/43/EG gälla. Dessutom gäller följande definitioner:

a)   offentlig tillsynsmyndighet: en behörig myndighet i enlighet med artikel 2.10 i direktiv 2006/43/EG, som representerar ett offentligt tillsynssystem som baseras på principerna i artikel 32 i det direktivet,

b)   inspektör: granskare som uppfyller kraven i artikel 29.1 första stycket punkt d i direktiv 2006/43/EG, är anställd av en tillsynsmyndighet eller annat lämpligt organ som blivit tilldelat utförandet av kontrollerna,

c)   inspektioner: kvalitetssäkringskontroller av lagstadgade revisorer och revisionsföretag, som leds av en inspektör och som inte utgör en undersökning enligt artikel 32.5 i direktiv 2006/43/EG,

d)   expert: fysisk person som har specifika expertkunskaper om de finansiella marknaderna, finansiell rapportering, revision eller andra områden som är relevanta för inspektioner; i begreppet ingår även yrkesutövande lagstadgade revisorer.

4.

Den offentliga tillsynsmyndigheten bör ha det yttersta ansvaret för det externa kvalitetssäkringssystemet för lagstadgade revisorer och revisionsföretag som granskar företag av allmänt intresse. Medlemsstaterna bör inte utse någon sammanslutning eller något organ som har kopplingar till bokförings- eller revisorsbranschen som tillsynsmyndighet.

5.

Lagstadgade revisorer och revisionsföretag som granskar företag av allmänt intresse ska inspekteras av en offentlig tillsynsmyndighet, antingen enbart av myndigheten, eller tillsammans med ett annat lämpligt organ i enlighet med punkt 6.

6.

Uppgifter som hör till inspektionerna kan delegeras till ett annat lämpligt organ om det kan garanteras att det organet svarar inför den offentliga tillsynsmyndigheten som ska ansvara för minst följande:

7.

Den offentliga tillsynsmyndigheten bör ha rätt att delta i inspektioner och få tillgång till inspektionsdokument, arbetsdokument från revisionen samt andra dokument som kan vara relevanta.

8.

Personer eller organisationer som representerar eller på annat vis har en koppling till bokföringsbranschen, redovisningsbranschen eller ett revisionsföretag får inte kunna godkänna eller lägga in sitt veto mot finansieringsarrangemang för kvalitetssäkringssystem, inklusive dem som rör finansieringsnivån och den finansiella kontrollen. Finansieringsnivån bör vara så hög att den offentliga tillsynsmyndigheten har tillräckligt med personal för att kunna genomföra punkterna 6 och 7.

9.

Om finansiering av kvalitetssäkringssystemet kommer från lagstadgade revisorer eller revisionsföretag som ska inspekteras, ska eventuella avgifter eller andra bidrag som de ska betala vara obligatoriska och betalas fullt ut på avsatt tid.

10.

Ett offentligt tillsynsorgran ska ske till att det finns lämpliga strategier och förfaranden i fråga om personalens oberoende och objektivitet, även i fråga om inspektörer, och om förvaltningen av inspektionssystemet.

11.

Personer som är yrkesutövande lagstadgad revisor eller som är anställda vid eller har annan koppling till en lagstadgad revisor eller lagstadgat revisionsföretag bör inte få verka som inspektör.

12.

Personer som varit partner till eller anställd hos en lagstadgad revisor eller lagstadgat revisionsföretag eller som har annan koppling till dem bör inte inom två år efter det att anställningen eller kopplingen upphört få verka som inspektör av revisorn eller revisionsföretaget.

13.

Inspektörer bör intyga att det inte finns några intressekonflikter mellan dem och den lagstadgade revisor eller det lagstadgade revisionsföretag som ska kontrolleras. Inspektörer som lämnar ett ofullständigt eller felaktigt intyg bör avstängas från ytterligare kontroller och bör bestraffas på ett effektivt, proportionerligt och avskräckande vis.

14.

I samband med kontroller bör inspektörer enbart få ersättning från den offentliga tillsynsmyndigheten eller det organ som anförtrotts kontrollerna. Inspektörer bör inte få ersättning från den lagstadgade revisor eller det lagstadgade revisionsföretag som granskats eller deras nätverk.

15.

Om en offentlig tillsynsmyndighet anser att det krävs specifik expertis för att en kontroll ska utföras på rätt sätt, bör inspektörerna bistås av experter. Experterna bör lyda under inspektören och bör omfattas av kraven i punkterna 10 samt 12–14.

16.

Om det tillfälligtvis saknas inspektörer i en medlemsstat för att utföra kontroller på plats, bör en offentlig tillsynsmyndighet ha rätt att besluta att experter utför sådana kontroller under förutsättning att de uppfyller kraven i artikel 29.1 första stycket punkt d i direktiv 2006/43/EG, att de är redovisningsskyldiga inför den offentliga tillsynsmyndigheten och att inspektörerna utför kontroller på plats hos samma lagstadgade revisor eller revisionsföretag minst vart sjätte år.

17.

Kontrollerna ska omfatta följande:

18.

Minst följande rutiner och förfaranden för intern kontroll hos den lagstadgade revisorn eller det lagstadgade revisionsföretaget ska granskas:

19.

För att kontrollera efterlevnaden ska minst en betydande del av revisionsmaterialet väljas ut på basis av en analys hur stor risken är för att den lagstadgade revisionen inte utförs korrekt.

20.

Innan inspektionsrapporten slutförs bör resultaten av inspektionerna och slutsatserna, som bildar underlag för rekommendationerna, samt resultaten och slutsatserna i fråga om rapporten om öppenhet och insyn, skickas till och diskuteras med den granskade lagstadgade revisorn eller revisionsföretaget. Den lagstadgade revisor eller det lagstadgade revisionsföretag som granskats bör få högst 12 månader på sig efter inspektionsrapportens färdigställande att vidta åtgärder i fråga om rekommendationer för revisionsföretagets interna system för kvalitetskontroll. Om den granskade lagstadgade revisorn eller det granskade revisionsföretaget inte gjort en lämplig uppföljning av rekommendationerna, bör den offentliga tillsynsmyndigheten avslöja allvarligare brister i det interna systemet för kvalitetskontroll.

21.

Via ett offentligt tillsynssystem bör det, i enlighet med lagstiftningen i den berörda medlemsstaten, vara möjligt att vidta disciplinära åtgärder eller utdöma böter i fråga om lagstadgade revisorer och revisionsföretag.

22.

Den offentliga tillsynsmyndigheten bör åtminstone i rätt tid och på ett lämpligt sätt informera allmänheten om eventuella disciplinära åtgärder eller böter för lagstadgade revisorer eller revisionsföretag i fråga om lagstadgad revision. Myndigheten bör identifiera den lagstadgade revisorn eller revisionsföretaget och de allvarligaste brister som givit upphov till sådana åtgärder eller påföljder.

23.

Om det vid en inspektion visar sig att en rapport om öppenhet och insyn som offentliggjorts av en lagstadgad revisor eller revisionsföretag i enlighet med artikel 40 i direktiv 2006/43/EG innehåller information, exempelvis om hur effektivt revisionsföretagets interna system för kvalitetskontroll är, som en offentlig tillsynsmyndighet anser vara grovt vilseledande, ansvarar myndigheten för att rapporten omedelbart ändras.

24.

De offentliga tillsynsmyndigheterna bör årligen rapportera om kvalitetssäkringssystemets övergripande resultat. Rapporten bör innehålla information om gjorda rekommendationer, uppföljning av rekommendationerna, vidtagna disciplinära åtgärder samt utfärdade böter. Den bör också innehålla kvantitativ information och annan viktig information om finansiella resurser och personal, samt om hur effektivt kvalitetssäkringssystemet är.

25.

Medlemsstaterna uppmanas informera kommissionen om åtgärder som vidtagits mot bakgrund av den här rekommendationen senast den 6 maj 2009.

26.

Detta beslut riktar sig till medlemsstaterna.