31.10.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 285/1

(1)

Den 2 februari 2001 införde rådet genom förordning (EG) nr 230/2001 (2) (”förordningen om preliminär tull”) provisoriska antidumpningsåtgärder på import av vissa linor och kablar av järn eller stål med ursprung i Republiken Tjeckien, Ryssland, Thailand och Turkiet (de tre sistnämnda länderna kallas nedan ”de berörda länderna”). Den 2 augusti 2001 införde rådet genom förordning (EG) nr 1601/2001 (3) (”den ursprungliga förordningen”) slutgiltiga antidumpningsåtgärder på import av vissa linor och kablar av järn eller stål. Åtgärderna beträffande import av linor och kablar av järn eller stål med ursprung i Tjeckien upphörde att gälla vid Europeiska unionens utvidgning den 1 maj 2004.

(2)

Den 26 juli 2001 godtog kommissionen genom beslut 2001/602/EG (4) åtaganden från en rysk och en thailändsk exportör i samband med de antidumpningsåtgärder som det hänvisas till i skäl 1.

(3)

Den 8 november 2005 införde rådet genom förordning (EG) nr 1858/2005 (5) slutgiltiga antidumpningsåtgärder på import av vissa linor och kablar av stål med ursprung i Folkrepubliken Kina, Indien, Sydafrika och Ukraina (”det parallella förfarandet”).

(4)

Kommissionen mottog 2004 två ansökningar om partiella interimsöversyner enligt artikel 11.3 i grundförordningen (”interimsöversynerna”). Ansökningarna ingavs av Open Joint Stock Company Cherepovetsky Staleprokatny Zavod (ChSPZ) och Joint Stock Company Beloretsk Iron & Steel Works (BMK), som båda är ryska exporterande tillverkare av linor och kablar av järn eller stål.

(5)

Såsom angavs i ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning  (6), ändrades det förstnämnda företagets namn till Closed Joint Stock Company Severstal-Metiz till följd av en sammanslagning mellan Open Joint Stock Company Orlovsky Staleprokatny Zavod och Closed Joint Stock Company Severstal-Metiz. Detta namnbyte tillämpades från och med den 1 januari 2006.

(6)

Enligt sökandena hade de omständigheter som låg till grund för de införda åtgärderna förändrats och dessa förändringar var av bestående karaktär. Båda de exporterande tillverkarna hävdade dessutom att de gällande nivåerna på antidumpningsåtgärderna inte längre var nödvändiga för att motverka dumpning.

(7)

Kommissionen fastslog efter samråd med rådgivande kommittén att bevisningen var tillräcklig för att motivera att dessa två interimsöversyner inleddes och påbörjade därför översynerna den 10 augusti 2004 (7).

(8)

Efter offentliggörandet av ett tillkännagivande om att antidumpningsåtgärderna snart skulle upphöra att gälla (8), mottog kommissionen den 28 april 2006 en begäran om interimsöversyn i enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen (mottogs tillsammans med en begäran om översyn enligt artikel 11.2, ”översyn vid giltighetstidens utgång”, se skäl 12–15 nedan).

(9)

Begäran ingavs av sambandskommittén för stållineindustrin i EU (Liaison Committee of EU Wire Rope Industries, EWRIS eller ”sökanden”) såsom företrädare för gemenskapstillverkare som svarar för en betydande del, i detta fall mer än 50 %, av gemenskapens sammanlagda produktion av linor och kablar av järn eller stål.

(10)

Omfattningen av den interimsöversyn som sökanden begärde begränsades till dumpningsnivån för en enda exporterande tillverkare i Turkiet (som för närvarande inte är föremål för någon antidumpningstull alls). Enligt sökanden är nivån på åtgärderna inte längre tillräcklig för att motverka den skadevållande dumpningen.

(11)

Kommissionen fastslog efter samråd med rådgivande kommittén att bevisningen var tillräcklig för att motivera att en interimsöversyn inleddes och påbörjade därför denna översyn den 3 augusti 2006 (9).

(12)

Efter offentliggörandet av ett tillkännagivande om att åtgärderna snart skulle upphöra att gälla, mottog kommissionen den 28 april 2006 en begäran om en översyn vid giltighetstidens utgång (som mottogs samtidigt med den begäran om den interimsöversyn som det hänvisas till i skälen 8–11 ovan).

(13)

Begäran ingavs av sambandskommittén för stållineindustrin i EU (Liaison Committee of EU Wire Rope Industries, EWRIS eller ”sökanden”) såsom företrädare för de gemenskapstillverkare som svarar för en betydande del, i detta fall mer än 50 %, av gemenskapens sammanlagda produktion av linor och kablar av järn eller stål.

(14)

Begäran om översyn vid giltighetstidens utgång gällde alla länder som omfattas av den ursprungliga förordningen och grundades på att det var sannolikt att dumpningen och skadan för gemenskapsindustrin skulle fortsätta eller återkomma om åtgärderna upphörde att gälla.

(15)

Kommissionen fastslog efter samråd med rådgivande kommittén att bevisningen var tillräcklig för att motivera att en översyn vid giltighetstidens utgång inleddes och påbörjade därför denna översyn den 3 augusti 2006.

(16)

Kommissionen mottog en begäran om en partiell interimsöversyn enligt artikel 11.3 i grundförordningen. Begäran, begränsad till att omfatta dumpning, ingavs av Usha Siam Steel Industries Public Company Ltd, en exporterande tillverkare av linor och kablar av järn eller stål i Thailand.

(17)

Enligt sökanden hade de omständigheter som låg till grund för de införda åtgärderna förändrats och dessa förändringar var av bestående karaktär. Den exporterande tillverkaren hävdade dessutom att den gällande nivån på antidumpningsåtgärderna inte längre var nödvändig för att motverka dumpning.

(18)

Kommissionen fastslog efter samråd med rådgivande kommittén att bevisningen var tillräcklig för att motivera att en interimsöversyn inleddes och påbörjade därför denna översyn den 22 mars 2007 (10).

(19)

Kommissionen underrättade officiellt de exporterande tillverkarna, företrädare för exportländerna, importörer, gemenskapstillverkare, användare och sökanden om att en översyn vid giltighetstidens utgång och en partiell interimsöversyn hade inletts. Berörda parter gavs möjlighet att inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda. Alla berörda parter som begärde att bli hörda och som visade att det fanns särskilda skäl att höra dem gavs tillfälle att bli hörda.

(20)

Med tanke på det stora antalet gemenskapstillverkare ansågs det lämpligt att enligt artikel 17 i grundförordningen undersöka om huruvida ett stickprovsförfarande borde användas. För att kommissionen skulle kunna besluta om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval ombads gemenskapstillverkarna att enligt artikel 17.2 i grundförordningen ge sig till känna inom två veckor efter det att översynerna i fråga hade inletts och till kommissionen lämna de uppgifter som begärts i tillkännagivandet om inledande.

(21)

Efter det att de uppgifter som lämnats in av 17 gemenskapstillverkare hade undersökts, valdes fem företag ut för stickprovsförfarandet, framför allt på grundval av deras produktionsvolym och försäljning under undersökningsperioden. Urvalet bestod av följande företag:

(22)

Med tanke på det stora antalet gemenskapsimportörer (32 importörer tas upp i ansökan) ansågs det lämpligt att enligt artikel 17 i grundförordningen undersöka huruvida ett stickprovsförfarande borde användas i översynen vid giltighetstidens utgång. För att kommissionen skulle kunna besluta om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval ombads gemenskapsimportörerna att enligt artikel 17.2 i grundförordningen ge sig till känna inom två veckor efter det att översynerna i fråga hade inletts och till kommissionen lämna de uppgifter som begärts i tillkännagivandet om inledande.

(23)

Eftersom bara en enda importör gav sig till känna genom att svara på frågeformuläret, beslöts det emellertid att stickprovsförfarandet inte var berättigat i detta fall.

(24)

Frågeformulär skickades därför till alla kända exporterande tillverkare i de berörda länderna, den ende importören som nämns i skäl 23 ovan, de gemenskapstillverkare som ingick i stickprovet samt användarna.

(25)

Svar på frågeformuläret inkom från följande:

(26)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den bedömde vara nödvändiga för sin analys och gjorde kontrollbesök på plats hos följande företag:

(27)

Översynen vid giltighetstidens utgång omfattade en undersökning av sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning och skada omfattade perioden den 1 juli 2005–30 juni 2006 (”perioden för översynen vid giltighetstidens utgång” eller i tabeller ”PGU”). Undersökningen av tendenser av betydelse för bedömningen av sannolikheten för fortsatt eller återkommande skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2003 fram till slutet av perioden för översynen vid giltighetstidens utgång (”skadeundersökningsperioden”).

(28)

Undersökningsperioden för den partiella interimsöversynen enligt artikel 11.3 i grundförordningen rörande import från två exporterande tillverkare i Ryssland omfattade perioden den 1 juli 2003–30 juni 2004 (”Ryssland-perioden för interimsöversynen”).

(29)

Den relevanta undersökningsperioden för den partiella interimsöversynen enligt artikel 11.3 i grundförordningen rörande import från den exporterande tillverkaren i Turkiet (”Turkiet-perioden för interimsöversynen”) användes samma undersökningsperiod som för översynen vid giltighetstidens utgång.

(30)

Undersökningsperioden för den partiella interimsöversynen enligt artikel 11.3 i grundförordningen rörande import från den exporterande tillverkaren i Thailand omfattade perioden den 1 april 2006–31 mars 2007 (”Thailand-perioden för interimsöversynen”).

(31)

Alla berörda parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för rekommendationen att införa en slutgiltig antidumpningstull på vissa linor och kablar av järn eller stål med ursprung i Ryssland och ett avslutande av undersökningarna rörande de antidumpningsåtgärder som tillämpas på import av vissa linor och kablar av järn eller stål med ursprung i Thailand och Turkiet. De beviljades även en tidsfrist inom vilken synpunkter kunde lämnas efter meddelandet av uppgifter. Deras synpunkter övervägdes och togs i beaktande där så var lämpligt.

(32)

Den berörda produkten är densamma som den produkt som definieras i den ursprungliga förordningen, dvs. linor och kablar, inbegripet slutet tågvirke, av järn eller stål, dock ej av rostfritt stål, med ett största tvärmått av mer än 3 mm, med eller utan anslutningar, med ursprung i de berörda länderna (”den berörda produkten”). Linor och kablar, av järn eller stål, för närvarande klassificerade enligt KN-numren ex 7312 10 81, ex 7312 10 83, ex 7312 10 85, ex 7312 10 89 och ex 7312 10 98.

(33)

En berörd part hävdade att den berörda produkten borde delas upp i två olika produkter, nämligen a) linor och kablar, av järn eller stål, för allmänna ändamål och b) linor och kablar, av järn eller stål, för särskilda ändamål. Parten hävdade också att den senare typen, som enligt uppgift inte tillverkas i de exporterande länderna, bör uteslutas från förfarandet, eftersom produkterna i den kategorin enligt en del importörer skiljde sig från produkterna i den andra kategorin och att dessa olika produkter inte konkurrerade med varandra.

(34)

Den berörda parten kunde emellertid inte lägga fram några bevis för att den importerade produkten från de berörda länderna inte skulle vara densamma som den som gemenskapsindustrin tillverkar eller att produkterna i fråga inte skulle konkurrera med varandra eller vara utbytbara. Denna invändning måste därför avvisas.

(35)

Parten kunde heller inte påvisa att definitionen eller beskrivningen av den berörda produkten, i enlighet med skälen 10–13 i förordningen om preliminär tull, var felaktig.

(36)

Definitionen av den berörda produkten i den ursprungliga förordningen bekräftas därför.

(37)

I skälen 14–19 i den ursprungliga förordningen konstaterades det att den berörda produkten, de linor och kablar, av järn eller stål, som tillverkades och såldes av gemenskapstillverkarna och de linor och kablar, av järn eller stål, som såldes på hemmamarknaderna och exporterades till gemenskapen från de berörda länderna har samma grundläggande fysikaliska och kemiska egenskaper. De ansågs därför vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(38)

En berörd part hävdade att de importerade linorna eller kablarna av järn eller stål skiljer sig väsentligt från de produkter som tillverkas och saluförs i gemenskapen och att de därför inte kan jämföras i de nuvarande undersökningarna. Parten hävdade att de produkter som importeras till gemenskapen inte direkt konkurrerar med de linor och kablar, av järn eller stål, som tillverkas i gemenskapen.

(39)

Samma argument hade förts fram i den undersökning som ledde fram till slutsatserna i skäl 15 i förordningen om preliminär tull. Eftersom den berörda parten inte lämnade några nya uppgifter som visade att den produkt som importeras från de berörda länderna inte skulle vara densamma som den som tillverkas och säljs i gemenskapen, måste påståendet avvisas.

(40)

Slutsatserna i skälen 14–19 i den ursprungliga förordningen rörande den likadana produkten bekräftas därför.

(41)

Av konsekvensskäl undersöktes det till en början med om det för närvarande förekommer dumpning och om åtgärdernas upphörande sannolikt skulle innebära fortsatt dumpning. Sedan undersöktes det i enlighet med grundförordningen och land för land vilka eventuella följder interimsöversynerna skulle kunna få på resultaten i den ursprungliga förordningen.

(42)

Den allmänna metod som anges nedan har tillämpats på alla exporterande tillverkare i de berörda länderna och är samma metod som användes i den ursprungliga undersökningen. Undersökningsresultaten rörande dumpning för varje berört land beskriver följaktligen endast vad som är specifikt för det berörda exportlandet.

(43)

Vid beräkningen av normalvärdet fastställdes det först om var och en av de exporterande tillverkarnas sammanlagda inhemska försäljning av den berörda produkten var representativ i förhållande till deras sammanlagda exportförsäljning till gemenskapen. I enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen ansågs försäljningen på hemmamarknaden vara representativ om den sammanlagda försäljningsvolymen för varje exporterande tillverkare motsvarade minst 5 % av tillverkarens sammanlagda export till gemenskapen.

(44)

Därefter identifierades de typer av den berörda produkten som såldes på hemmamarknaden av de exporterande tillverkare vars försäljning på den marknaden var representativ totalt sett, och som var identiska eller direkt jämförbara med de typer som såldes på export till gemenskapen.

(45)

För varje typ av linor och kablar, av järn eller stål, som de exporterande tillverkarna sålde på sina hemmamarknader och som konstaterades vara direkt jämförbar med de typer av linor och kablar, av järn eller stål, som såldes på export till gemenskapen fastställdes det om den inhemska försäljningen var tillräckligt representativ enligt artikel 2.2 i grundförordningen. Den inhemska försäljningen av en viss typ ansågs vara representativ om den sammanlagda inhemska försäljningsvolymen av den typen under perioden för översynen vid giltighetstidens utgång eller den relevanta undersökningsperioden för den partiella interimsöversynen motsvarade minst 5 % av av den sammanlagda försäljningsvolym som exporterades till gemenskapen av den jämförbara typen.

(46)

Vidare undersöktes det också i enlighet med artikel 2.4 i grundförordningen om den inhemska försäljningen av varje typ kunde anses ha skett vid normal handel. Detta gjorde man genom att för varje exporterande tillverkare i de berörda länderna fastställa andelen lönsam försäljning till oberoende kunder på hemmamarknaden för varje exporterad typ av den berörda produkten under undersökningsperioden.

(47)

När normalvärden måste konstrueras, skedde detta i enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen, dvs. på grundval av tillverkningskostnaden för den berörda produkttypen, vilken ökades med ett belopp för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinstmarginal. Man använde härvid den exporterande tillverkarens försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader för den likadana produkten, och vinsten fastställdes till den exporterande tillverkarens genomsnittliga vinst på försäljningen av den likadana produkten vid normal handel.

(48)

I samtliga fall där den berörda produkten exporterades till oberoende kunder i gemenskapen fastställdes exportpriset i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen, dvs. på grundval av de exportpriser som faktiskt betalats eller skulle betalas.

(49)

I de fall där försäljningen skedde via en närstående importör eller handlare konstruerades exportpriset på grundval av denna närstående importörs priser vid återförsäljning till oberoende kunder. I enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen gjordes justeringar för samtliga kostnader som uppstod mellan import och återförsäljning, inbegripet försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt en skälig vinstmarginal. Den skäliga vinstmarginalen fastställdes på grundval av de uppgifter som lämnats av de icke-närstående samarbetsvilliga handlare/importörer som är verksamma på gemenskapsmarknaden.

(50)

Normalvärdet och exportpriset jämfördes fritt fabrik. För att jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset skulle bli rättvis togs genom justeringar hänsyn till olikheter som påverkade priserna och prisernas jämförbarhet, i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen. Justeringar gjordes i de fall det ansågs att justeringen var skälig och riktig samt tillräckligt väl underbyggd.

(51)

Justeringar gjordes för transportkostnader inom landet och till havs, försäkringskostnader, hanterings- och förpackningskostnader, kreditkostnader och tullavgifter, som alla drogs av från återförsäljningspriset i syfte att få fram ett pris fritt fabrik.

(52)

I enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen beräknades en dumpningsmarginal för varje samarbetsvillig exporterande tillverkare genom en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga normalvärdet och det vägda genomsnittliga exportpriset.

(53)

För de länder som visade stor samarbetsvilja (mer än 80 % av den totala importerade mängden till gemenskapen under perioden för översynen vid giltighetstidens utgång eller den relevanta översynsperioden), och där det inte fanns något skäl att tro att någon exporterande tillverkare avstått från att samarbeta, fastställdes, i syfte att göra åtgärderna effektiva, den övriga dumpningsmarginalen på samma nivå som för den samarbetsvilliga exporterande tillverkare som hade den högsta dumpningsmarginalen.

(54)

För de länder som visade mindre samarbetsvilja (mindre än 80 % av den totala importerade mängden till gemenskapen under perioden för översynen vid giltighetstidens utgång eller den relevanta översynsperioden), fastställdes den övriga dumpningsmarginalen i enlighet med artikel 18 i grundförordningen, dvs. på grundval av tillgängliga fakta.

(55)

Det finns två kända exporterande tillverkare av linor och kablar av järn eller stål i Ryssland. Severstal-Metiz, Cherepovets (SSM) och BMK, Beloretsk (BMK). De står för 100 % av produktionen och hade en andel på 1,5 % av importen till gemenskapen under perioden för översynen vid giltighetstidens utgång. Båda tillverkarna samarbetade under interimsöversynen, men bara en av dem samarbetade i översynen vid giltighetstidens utgång. Den andre tillverkaren uppgav sig inte vilja samarbeta i översynen vid giltighetstidens utgång. Tillverkaren invände att företaget bara exporterade små kvantiteter till EU under perioden för interimsöversynen rörande Ryssland och att företagets situation dessutom inte avsevärt hade ändrats efter den interimsöversyn som inleddes i augusti 2004 (se skälen 4–7 ovan).

(56)

De partiella interimsöversynerna begränsades till dumpningsnivån för båda de kända ryska tillverkarna som exporterade till EU. Fullständiga svar på frågefomulären mottogs från båda två.

(57)

Normalvärdet fastställdes enligt den allmänna metod som beskrivs i skälen 43 och 47 ovan.

(58)

För en rysk exporterande tillverkare baserades normalvärdet på det faktiska priset vid försäljning på hemmamarknaden enligt den metod som beskrivs i skäl 46 ovan. För den andra ryska exporterande tillverkaren baserades normalvärdet huvudsakligen på de faktiska priserna, men det behövde konstrueras för vissa produkttyper enligt den metod som beskrivs i skäl 47 ovan.

(59)

När det gäller fastställandet av exportpriset, användes de allmänna principer som förklaras mer ingående i skälen 48 och 49.

(60)

När det gäller den exportförsäljning till gemenskapen som gjordes av en rysk exporterande tillverkare via ett närstående handelsföretag i Schweiz, fastställdes exportpriset på grundval av de återförsäljningspriser som faktiskt betalats eller skulle betalas av den första oberoende köparen i gemenskapen under perioden för interimsöversynen gällande Ryssland.

(61)

Det ska noteras att nästan all export till gemenskapen från en rysk tillverkare gjordes under ett prisåtagande, som godtogs av kommissionen i augusti 2001. Detta innebär att fastställandet av exportpriserna inte begränsades till enbart en undersökning av exportörernas tidigare beteende, utan även omfattade den troliga utvecklingen av framtida exportpriser. Särskilt undersöktes frågan om nivån på exportpriserna hade påverkats av förekomsten av prisåtagandet och att priserna därmed skulle ha varit otillförlitiga för fastställandet av det framtida exportbeteendet.

(62)

Vidare undersöktes det om de exportpriser som exportören tog ut av gemenskapsbaserade kunder var tillförlitliga och kunde utgöra en korrekt grund för beräkningen av dumpningsmarginalen i den nuvarande undersökningen, trots förekomsten av prisåtagandet. Man försökte särskilt ta reda på huruvida de nuvarande exportpriserna till gemenskapen hade satts artificiellt i förhållande till minimiimportpriserna och om de skulle kunna hålla i framtiden. Undersökningen visade emellertid att systemet för att fastställa produktkontrollnummer för denna undersökning var mer sofistikerat än det klassificeringssystem som användes när prisåtagandet godtogs 2001. Detta ledde till slutsatsen att alla jämförelser mellan produktkontrollnumren och minimiimportpriserna i den nuvarande undersökningen skulle vara otillförlitliga.

(63)

Det gjordes en jämförelse produkttyp för produkttyp mellan exportpriserna till gemenskapen och de priser som togs ut av andra tredjeländer. Detta visade att exporten till tredjeländer skedde till priser som i genomsnitt var betydligt lägre. Således drogs slutsatsen att detta företags exportpriser till gemenskapen inte kunde användas för att fastställa tillförlitliga exportpriser i samband med denna översyn i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen. I avsaknad av mer tillförlitliga exportpriser för försäljningen till EU-15, användes försäljningen till andra länder som ersättning för exportpriserna till EU.

(64)

När det gäller jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset, användes det tillvägagångssätt som anges i skäl 50.

(65)

Eftersom en av de ryska exporterande tillverkarnas närstående handlare i Schweiz har liknande funktioner som en agent som arbetar på provisionsbasis, justerades exportpriset för att ta hänsyn till provisionen i enlighet med artikel 2.10 i i grundförordningen. Provisionens storlek beräknades på grundval av direkta bevis på att sådana funktioner förekom.

(66)

I enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen jämfördes det vägda genomsnittliga normalvärdet per varutyp med det vägda genomsnittliga exportpriset för motsvarande typ av den berörda produkten.

(67)

Såsom förklaras i skälen 104–107 nedan, visade jämförelsen på en fortsatt dumpning för BMK. När det gäller SSM, visade jämförelsen mellan det vägda genomsnittliga normalvärdet och det vägda genomsnittliga försäljningspriset till länder där det inte fanns något prisåtagande att det fortfarande förekom dumpning.

(68)

BMK:s dumpningsmarginal utryckt i procent av nettopriset fritt gemenskapens gräns, före tull, befanns vara 36,2 %. SSM:s dumpningsmarginal uttryckt på samma sätt befanns vara 9,7 %.

(69)

Mot bakgrund av resultaten av de dumpningsmarginaler som fastställdes i interimsöversynerna, anses det lämpligt att ändra den antidumpningstull som tillämpas på BMK till 36,2 % och den som tillämpas på SSM till 9,7 %.

(70)

Av de två kända tillverkarna av linor och kablar, av järn eller stål, i Ryssland var det bara SSM som samarbetade i översynen vid giltighetstidens utgång. De insamlade uppgifterna visar att detta företag svarar för 100 % av Rysslands sammanlagda export till gemenskapen under översynsperioden. Företaget svarade också för ungefär 50 % av Rysslands sammanlagda tillverkning. Exporten till gemenskapen låg på en låg nivå och utgjorde under översynsperioden ungefär 3 300 ton, vilket är 1,5 % av EU:s förbrukning. Denna till synes obetydliga marknadsandel hindrar inte att en stor produktionskapacitet finns tillgänglig i Ryssland. Andelen export till gemenskapen räknat i kvantitet var mindre än 5 % av det samarbetsvilliga företagets sammanlagda försäljning. Som anges ovan i skäl 61 omfattas nästan all export från det samarbetsvilliga företaget till gemenskapen av ett avtal om prisåtagande.

(71)

I de fall där priserna på hemmamarknaden för en viss produkttyp som såldes av SSM inte kunde användas för att fastställa normalvärdet på grund av att den typen inte hade sålts i representativa volymer på hemmamarknaden, måste en annan metod användas. I avsaknad av någon annan och rimligare metod användes det konstruerade normalvärde per produkttyp som lämnats in av SSM och kontrollerats av kommissionen.

(72)

När det gäller produktionskostnaden, hävdade SSM att kostnadsstrukturen för EU-exporten var annorlunda beroende på att de tekniska standarderna på gemenskapsmarknaden och i Ryssland är olika. Enligt företaget måste de linor och kablar, av järn eller stål, som säljs på gemenskapsmarknaden överensstämma med den så kallade DIN-standarden, vilket inte krävs i Ryssland. Tabellen med produktionskostnaden för linor och kablar, av järn eller stål, som såldes på hemmamarknaden och till gemenskapen visade att det inte fanns några väsentliga skillnader mellan de olika typerna. För en del av produkttyperna var produktionskostnaden för hemmamarknaden något högre och för andra var produktionskostnaden för gemenskapen något lägre. Därför drogs slutsatsen att den påstådda skillnaden inte kunde påverka dumpningsberäkningarna.

(73)

När det gäller exporten till gemenskapen, sålde tillverkaren, utom vid en transaktion, den berörda produkten direkt till gemenskapen utan att någon närstående part var inblandad. Exportören lämnade in bevisning för att en transaktion inte gällde den berörda produkten och den därför inte kunde tas med i beräkningarna.

(74)

För att jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset skulle bli rättvis togs genom justeringar hänsyn till olikheter som påverkade priserna och prisernas jämförbarhet, i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen.

(75)

I enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen fastställdes dumpningsmarginalen på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga normalvärdet och de vägda genomsnittliga exportpriserna per produkttyp. Jämförelsen visade att det inte förekom någon dumpning under perioden för översynen vid giltighetstidens utgång.

(76)

En jämförelse mellan de uppgifter om export till gemenskapen som de exporterande tillverkarna lämnade och den samlade importvolymen enligt Eurostats importstatistik visade att samarbetsviljan var stor, eftersom den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren svarade för all gemenskapsimport från Ryssland under undersökningsperioden.

(77)

I enlighet med artikel 2.1 i grundförordningen fastställdes normalvärdet på grundval av de priser som betalats eller skulle betalas vid normal handel av oberoende kunder på hemmamarknaden. Under perioden för interimsöversynen gällande Thailand såldes den berörda produkten direkt till slutanvändarna på hemmamarknaden. Normalvärdet grundades enbart på lönsam försäljning.

(78)

I enlighet med artikel 2.1 i grundförordningen fastställdes normalvärdet på grundval av de priser som betalats eller skulle betalas vid normal handel av oberoende kunder på hemmamarknaden.

(79)

Sökanden och samarbetande tillverkaren Usha Siam exporterade en begränsad mängd linor och kablar av järn eller stål under perioden för interimsöversynen gällande Thailand. Denna export var föremål för ett prisåtagande.

(80)

När det gäller direktförsäljningen till gemenskapsmarknaden fastställdes enligt artikel 2.8 i grundförordningen normalvärdet på grundval av de priser som betalats eller skulle betalas vid normal handel av oberoende kunder i gemenskapen.

(81)

För den exportförsäljning som gjordes via en närstående handlare, Usha Martin UK, konstruerades exportpriset enligt artikel 2.9 i grundförordningen på grundval av det pris till vilket den importerade produkten första gången såldes vidare till en oberoende köpare i gemenskapen. Justeringar gjordes för alla kostnader som uppkommit mellan import och återförsäljning, inbegripet försäljnings- och administrationskostnader, allmänna kostnader samt den vinst som gjorts i gemenskapen av den närstående importören under undersökningsperioden.

(82)

Normalvärdet jämfördes med det genomsnittliga exportpriset för varje typ av berörd produkt, fritt fabrik och i samma handelsled. I syfte att få fram en rättvis jämförelse i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen beaktades olikheter i de faktorer som påstods och visades påverka priserna och prisernas jämförbarhet. Justeringar gjordes för transportkostnader inom landet och till havs, försäkringskostnader, hanterings- och förpackningskostnader, kreditkostnader och tullavgifter, som alla drogs av från återförsäljningspriset i syfte att få fram ett pris fritt fabrik.

(83)

I enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen fastställdes dumpningsmarginalen per produkttyp på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga normalvärdet och de vägda genomsnittliga exportpriserna, i samma handelsled. Jämförelsen visade att det inte förekom någon dumpning under perioden för interimsöversynen.

(84)

Av de tre kända tillverkarna av linor och kablar av järn eller stål i Thailand var det bara en som samarbetade i undersökningen. De insamlade uppgifterna visade att detta företag svarade för nära 100 % av Thailands sammanlagda export till gemenskapen under perioden för översynen vid giltighetstidens utgång. Företaget svarade också för ungefär 80 % av Thailands sammanlagda tillverkning. Exporten till gemenskapen var på en mycket låg nivå under översynsperioden. Export från det samarbetsvilliga företaget till gemenskapen omfattas av ett avtal om prisåtagande.

(85)

Den fullständiga produktionskostnaden för varje exporterad produkttyp befanns vara högre än det inhemska priset under perioden för översynen vid giltighetstidens utgång. Det var följaktligen inte möjligt att i enlighet med artikel 2.1 i grundförordningen fastställa normalvärdet på grundval av de priser som betalats eller skulle betalas vid normal handel av oberoende kunder på hemmamarknaden för någon av de olika typerna av linor och kablar, av järn eller stål, som exporterades av den samarbetsvilliga thailändska exporterande tillverkaren.

(86)

I enlighet med artiklarna 2.3 och 2.6 c i grundförordningen konstruerades de inhemska priserna på grundval av den exporterande tillverkarens egna tillverknings- och försäljningskostnader, administrativa och andra allmänna kostnader samt en skälig vinstmarginal på 5 %.

(87)

Den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren exporterade den berörda produkten via ett närstående företag i gemenskapen. Följaktligen konstruerades exportpriset enligt artikel 2.9 i grundförordningen på grundval av det pris till vilket den importerade produkten första gången såldes vidare till oberoende köpare i gemenskapen. Justeringar gjordes för alla kostnader som uppkommit mellan import och återförsäljning, inbegripet försäljnings- och administrationskostnader, allmänna kostnader samt den vinst som gjorts i gemenskapen av importföretaget under perioden för översynen.

(88)

Normalvärdet jämfördes med det genomsnittliga exportpriset för varje typ av berörd produkt, fritt fabrik och i samma handelsled. I syfte att få en rättvis jämförelse såsom anges i artikel 2.10 i grundförordningen beaktades olikheter i de faktorer som påstods och visades påverka priserna och prisernas jämförbarhet. Justeringar gjordes för transportkostnader inom landet och till havs, försäkringskostnader, hanterings- och förpackningskostnader, kreditkostnader och tullavgifter, som alla drogs av från återförsäljningspriset i syfte att få fram ett pris fritt fabrik.

(89)

I enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen fastställdes dumpningsmarginalen per produkttyp på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga normalvärdet och de vägda genomsnittliga exportpriserna, i samma handelsled. Av jämförelsen framgick det att dumpningen under perioden för översynen vid giltighetstidens utgång var förhållandevis liten i förhållande till den ursprungliga förordningen. Den vägda genomsnittliga dumpningsmarginalen, uttryckt i procent av importpriset cif vid gemenskapens gräns, var 7,6 %.

(90)

Båda de exporterande tillverkarna i Turkiet, Celik Halat (”Halat”) och Has Celik (”Has”), samarbetade i översynen vid giltighetstidens utgång och Has samarbetade i den partiella interimsöversynen av dess dumpningsnivå. De två tillverkarna svarar för 100 % av Turkiets export till EU.

(91)

Det erinras om att den partiella interimsöversyn som nämns i skäl 10 ovan gäller en turkisk exportör som påstås dumpa linor och kablar av järn eller stål i gemenskapen.

(92)

Undersökningen visade att de flesta av de inhemska priser som användes för att fastställa normalvärdet för de produkttyper som exporterades av den turkiske exportören var lönsamma. I enlighet med artikel 2.1 i grundförordningen fastställdes normalvärdet på grundval av de priser som betalats eller skulle betalas vid normal handel av oberoende kunder på hemmamarknaden.

(93)

För vissa produkttyper konstruerades normalvärdet i enlighet med i artikel 2.3 i grundförordningen på grundval av tillverkarens egna tillverkningskostnader, inklusive försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt en skälig vinstmarginal på 5 %.

(94)

När det gäller exporten till gemenskapen, sålde den berörda turkiska tillverkaren den berörda produkten direkt till gemenskapen utan att någon närstående part var inblandad. Exportpriset fastställdes, i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen, på grundval av de priser som faktiskt betalats eller skulle betalas för produkten när den såldes på export från det berörda landet till gemenskapen.

(95)

Normalvärdet jämfördes med det genomsnittliga exportpriset för varje typ av berörd produkt, fritt fabrik och i samma handelsled, i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen. I syfte att få en rättvis jämförelse, beaktades vid beräkningarna olikheter i de faktorer som påstods och visades påverka priserna och prisernas jämförbarhet. Justeringar gjordes för transportkostnader inom landet och till havs, försäkringskostnader, hanterings- och förpackningskostnader, kreditkostnader och tullavgifter, som alla drogs av från återförsäljningspriset i syfte att få fram ett pris fritt fabrik.

(96)

I enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen fastställdes dumpningsmarginalen per produkttyp på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga normalvärdet och de vägda genomsnittliga exportpriserna, i samma handelsled. Överlag visade jämförelsen att den vägda genomsnittliga dumpningsmarginalen, uttryckt i procent av cif-värdet, vid gemenskapens gräns, var 0,12 %, dvs. under miniminivån.

(97)

Efter det att de tester utförts som beskrivs i den allmänna metoden i skäl 46 ovan, fann man att normalvärdet borde konstrueras för de flesta av de olika typer av linor och kablar, av järn eller stål, som den turkiska tillverkaren exporterade till gemenskapen. Normalvärdet beräknades således på grundval av tillverkarens egen tillverkningskostnad, inklusive en skälig vinstmarginal på 5 %, i enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen.

(98)

Såsom förklaras i skälen 92 och 93 ovan, kunde man för den andra tillverkaren använda det inhemska försäljningspriset för att fastställa normalvärdet för de flesta produkttyperna. I enlighet med artikel 2.1 i grundförordningen fastställdes normalvärdet på grundval av de priser som betalats eller skulle betalas vid normal handel av oberoende kunder på hemmamarknaden.

(99)

När det gäller exporten till gemenskapen, sålde den berörda turkiska tillverkaren den berörda produkten direkt till gemenskapen utan att någon närstående part var inblandad. Exportpriset fastställdes, i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen, på grundval av de priser som faktiskt betalats eller skulle betalas för produkten när den såldes på export från det exporterande landet till gemenskapen.

(100)

Normalvärdet jämfördes med det genomsnittliga exportpriset för varje typ av berörd produkt, fritt fabrik och i samma handelsled. I syfte att få en rättvis jämförelse såsom anges i artikel 2.10 i grundförordningen beaktades olikheter i de faktorer som påstods och visades påverka priserna och prisernas jämförbarhet. Justeringar gjordes för transportkostnader inom landet och till havs, försäkringskostnader, hanterings- och förpackningskostnader, kreditkostnader och tullavgifter, som alla drogs av från återförsäljningspriset i syfte att få fram ett pris fritt fabrik.

(101)

Jämförelsen mellan det genomsnittliga exportpriset och normalvärdet för varje berörd produkttyp visade att dumpning bara förekom när det gäller en enda exportör i Turkiet och att dumpningen understeg miniminivån för den andra tillverkaren (se skäl 96). Dumpningsmarginalen, uttryckt i procent av cif-värdet vid gemenskapens gräns, var 33,6 % för nämnde exportör.

(102)

Det bör noteras att den dumpningsmarginal som fastställdes för den exportören i den ursprungliga undersökningen var hög (mer än 50 %), vilket ledde till en tull grundad på skademarginalen enligt artikel 9.4 i grundförordningen. Den undersökning som görs under den nuvarande översynen visar på att dumpningen kvarstår, även om exportmängderna är mindre och nivån lägre.

(103)

I enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen undersöktes också huruvida de förändrade omständigheterna i de nuvarande översynerna rimligen kunde sägas vara av bestående karaktär.

(104)

Detta företag omfattas för närvarande av en dumpningsmarginal för övriga företag på 50,7 %, som fastställdes i den ursprungliga undersökningen på grundval av uppgifter för den andra ryska exportören, eftersom BMK inte samarbetade i den undersökningen. Den nuvarande dumpningsmarginalen på 36,2 % beräknades emellertid på grundval av uppgifter om BMK för hela översynsperioden.

(105)

Det finns dessutom inget som tyder på att nivån på det normalvärde eller exportpris som fastställdes för BMK i den nuvarande undersökningen är otillförlitligt. BMK:s exportpris till gemenskapen under översynsperioden var detsamma som vid export till andra länder, till vilka det såldes betydligt större kvantiteter under översynsperioden.

(106)

Även om den konstaterade dumpningsmarginalen under översynsperioden grundar sig på en ganska liten mängd linor och kablar av järn eller stål till gemenskapen, finns det skäl att tro att den konstaterade dumpningsmarginalen baseras på förändrade omständigheter av bestående karaktär.

(107)

Det är viktigt att minnas att SSM:s exportpriser till gemenskapen omfattas av ett prisåtagande, som blev tillämpligt på export till de tio nya medlemsstaterna (EU-10), som blev medlemmar i EU under de sista två månaderna av perioden för interimsöversynen gällande Ryssland, nämligen den 1 maj 2004. Exportpriserna till kunder i de 15 medlemsstater som utgjorde EU före den 1 maj 2004 låg på den nivå som krävs enligt prisåtagandet, medan försäljningen till EU-10-kunderna skedde till lägre priser. Man fann vidare att exporten till andra tredjeländer under perioden för interimsöversynen gällande Ryssland gjordes till betydligt lägre priser och i större kvantiteter än exporten till gemenskapen.

(108)

SSM:s små exportkvantiteter av linor och kablar av järn eller stål till gemenskapen under perioden för interimsöversynen gällande Ryssland kan inte tillskrivas en begränsad kapacitet, eftersom man fann att företaget förfogade över en ansenlig outnyttjad kapacitet. Det verkar därför klart att de små exportkvantiteterna är ett resultat av de priser som infördes genom prisåtagandena. Detta tyder på att om prisåtagandet upphör, är det mycket troligt att SSM skulle sälja större volymer till lägre (och således dumpade) priser på gemenskapsmarknaden.

(109)

Såsom anges ovan, har all export – både till gemenskapen och till tredjeländer – beaktats i analysen.

(110)

Det framgår av undersökningen att SSM har tillräcklig outnyttjad kapacitet för att avsevärt öka sin export både till gemenskapen och till tredjeländer. Om SSM skulle försöka återvinna den marknadsandel de hade på gemenskapsmarknaden före införandet av åtgärder, vilket är troligt, skulle de kunna göra det genom att sälja till dumpade priser på gemenskapsmarknaden. Priserna till andra länder var dessutom i genomsnitt lägre än priserna till gemenskapsmarknaden och undersökningen visade att den berörda produkten såldes till dumpade priser till icke-EU-länder.

(111)

Normalvärdet för SSM under översynsperioden baserades på en stor volym (större delen av dess tillverkning) som såldes vid normal handel på en konkurrensutsatt hemmamarknad. Detta visar att nivån på det normalvärde som konstaterades i den nuvarande undersökningen är av bestående karaktär.

(112)

Utan några antidumpningsåtgärder skulle följaktligen SSM:s exportvolymer till gemenskapen öka kraftigt och exportpriserna falla påtagligt. Man måste därför dra slutsatsen att de påstått förändrade omständigheterna när det gäller SSM:s exportpriser inte rimligtvis kan vara av bestående karaktär.

(113)

Interimsöversynen visade att exporten till gemenskapen från den samarbetsvilliga thailändska exportören inte skedde till dumpade priser. Det konstaterades också att de priser som den thailändska exportören tog ut vid export till gemenskapen var desamma som de priser som togs ut av parter i andra tredjeländer, där större mängder såldes.

(114)

Det konstaterades dessutom att den thailändska exportören utvecklade sitt distributionsnätverk och levererade linor och kablar av järn eller stål till en större kundkrets i resten av världen. Dotterbolag för försäljning etablerades i Australien, Singapore och USA. Den obetydliga mängd linor och kablar, av järn eller stål, som Usha exporterade till gemenskapen kan därför inte tillskrivas begränsad kapacitet, eftersom företaget praktiskt taget inte har någon outnyttjad kapacitet.

(115)

Det anses därför att Usha:s exportvolymer till gemenskapen, i avsaknad av antidumpningsåtgärder, inte skulle öka nämnvärt och att exportpriserna knappast skulle påverkas alls. På grundval av dessa omständigheter och överväganden dras slutsatsen att, eftersom företaget inte har någon betydande outnyttjad kapacitet och i huvudsak inriktar sig på andra exportmarknader än gemenskapen, där priserna är betydligt högre än på gemenskapsmarknaden, får de förändrade omständigheterna som konstaterats när det gäller Usha anses vara av bestående karaktär.

(116)

Importen till gemenskapen av linor och kablar av järn eller stål med ursprung i Turkiet har ökat avsevärt sedan 2005. Då drogs det i interimsöversynen slutsatsen att det i avsaknad av dumpning var lämpligt att upphäva åtgärderna för den sökande turkiska exportören.

(117)

Den nuvarande interimsöversynen för samma tillverkare har bekräftat att dennes export till gemenskapen skedde till priser som inte var dumpade. Dessutom konstaterades det att företagets produktionskapacitet var begränsad i förhållande till gemenskapsförbrukningen. Slutsatsen är följaktligen att förändringarna av omständigheterna såsom fastställs i interimsöversynen är av bestående karaktär.

(118)

De samarbetsvilliga tillverkarna i denna undersökning står för nästan all import till EU från de berörda länderna. Undersökningen av om det är sannolikt att dumpningen fortsätter om åtgärderna upphävs grundades därför till stor del på de uppgifter som dessa samarbetsvilliga exporterande tillverkare lämnade. De samarbetsvilliga exporterande tillverkarnas prissättning på andra exportmarknader samt deras tillverkning, produktionskapacitet och lager undersöktes.

(119)

För att fastställa sannolikheten för fortsatt dumpning undersökte kommissionen den nuvarande situationen för de berörda länderna och parterna i undersökningen. Där det var relevant undersöktes också en eventuell dumpning av export till gemenskapen. En analys gjordes också av prisstrategi, produktion och produktionskapacitet för andra exporterande tillverkare i de länder som berördes av undersökningen. Den analysen baserades på marknadsuppgifter från gemenskapsindustrin och exporttillverkare, på importstatistik från Eurostat och, i mån av tillgänglighet, exportstatistik från de berörda länderna.

(120)

SSM lyckades under perioden för översynen vid giltighetstidens utgång öka sin tillverkning med 7 % jämfört med 2005.

(121)

Medan produktionskapaciteten förblev oförändrad under skadeundersökningsperioden, konstaterade man att det genomsnittliga kapacitetsutnyttjandet i Ryssland under perioden för översynen var 60–65 %. Av detta följer att de exporterande tillverkarna i Ryssland har kapacitet att öka sin export till gemenskapsmarknaden om åtgärderna upphävs.

(122)

Rysslands sammanlagda kapacitet när det gäller den berörda produkten uppskattades dessutom under perioden för översyen vid giltighetstidens utgång ligga i nivå med EU:s totala förbrukning, dvs. 220 000 ton. Eftersom den ryska marknaden inte klarar denna leveransnivå, kan de ryska tillverkarna, om åtgärderna upphävs, komma att styra den outnyttjade kapaciteten till gemenskapen till dumpade priser.

(123)

I skälen 61 och 62 förklarades det att på grund av ett prisåtagande skedde exporten till gemenskapen inte till dumpade priser. Det visades också att de lägsta importpriser som fastställdes i prisåtagandet påverkade det berörda ryska företagets prissättning på gemenskapsmarknaden. Slutsaten var därför att exportpriset till gemenskapen inte var tillförlitligt i den mening som avses i artikel 2.8 i grundförordningen.

(124)

Priserna till tredjeländer ansågs därför mer tillförlitliga, eftersom de inte var föremål för några begränsningar under perioden för översynen vid giltighetstidens utgång.

(125)

De ryska exportpriserna till tredjeländer var under perioden för översynen vid giltighetstidens utgång i allmänhet lägre än priserna i gemenskapen. Om åtgärderna upphävs, är det därför troligt att de ryska exportörerna kommer att exportera linor och kablar av järn eller stål i stora mängder till gemenskapen och till lägre priser än under det nuvarande prisåtagandet. Det verkar följaktligen sannolikt att dumpningen skulle återkomma om de nu gällande antidumpningsåtgärderna upphävs. Detta är särskilt relevant mot bakgrund av den nuvarande situationen när det gäller prisåtagandet.

(126)

De ryska exportörernas beteende och prisåtagandets påverkan på exportpriserna till gemenskapen, den lägre nivån på priserna i tredjeländer och den outnyttjade produktionskapaciteten är tydliga tecken på att de ryska tillverkarna kommer att återgå till gemenskapsmarknaden med betydande kvantiteter till dumpade priser om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(127)

Den thailändska samarbetsvilliga tillverkaren är den främsta tillverkaren i Thailand och står för en huvuddel, omkring 80 %, av installerad produktionskapacitet och faktisk tillverkning av linor och kablar av järn eller stål i Thailand. Undersökningen visade att denna tillverkare tillverkade med full kapacitet och att två andra kända thailändska tillverkare nästan inte alls förekommer på gemenskapsmarknaden och att de inte har någon större outnyttjad produktionskapacitet.

(128)

Undersökningen visade att även om den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren sålde till dumpade priser på gemenskapsmarknaden, rörde det sig om mycket små mängder. Det noterades vid en granskning av företagets världsomspännande export att företaget är inriktat på flera andra exportmarknader än Europa, framför allt USA, Singapore, Indonesien, Australien, Japan och Malaysia. Dotterbolag för försäljning hade till och med etablerats i dessa länder.

(129)

Den exporterande tillverkaren fullgjorde prisåtagandet och beroende på de höga marknadspriserna, sålde företaget vid flera tillfällen till priser över de överenskomna minimipriserna. Det finns inga andra thailändska företag som exporterar den berörda produkten till gemenskapsmarknaden.

(130)

Under perioden för översynen vid giltighetstidens utgång var Usha:s försäljningsvolym till resten av världen högre än försäljningsvolymen till gemenskapen, även om nivån på exportpriserna i gemenskapen i genomsnitt var 9,5 % högre än i resten av världen.

(131)

På grundval av dessa omständigheter och överväganden är det osannolikt att den samarbetsvilliga exporterande tillverkaren i Thailand kommer att exportera stora kvantiteter till gemenskapsmarknaden även om åtgärderna upphävdes. De andra två thailändska tillverkarna verkar inte ha något internationellt distributionsnätverk som skulle möjliggöra för dem att slå sig in på gemenskapsmarknaden och vinna marknadsandelar.

(132)

Enligt de uppgifter som samlades in vid undersökningen förblev produktionskapaciteten oförändrad under den period som undersöktes och kapacitetsutnyttjandet ökade. Föjaktligen konstaterades det att båda turkiska företagen uppnår ungefär 90 % av sin produktionskapacitet. Det finns inga andra företag som tillverkar den berörda produkten i Turkiet.

(133)

Det noterades dessutom att andelen dumpad import från Turkiet (från Celik Halat) på gemenskapsmarknaden är mindre än 0,5 %, av vilka 10 % inte ens konkurrerade med gemenskapstillverkningen, därför att det rörde sig om produkttyper som inte tillverkades av gemenskapsindustrin. Eftersom man fann att Has inte dumpade, var marknadsandelen dumpad import från Turkiet således mycket liten. Bara en liten andel av exporten från Turkiet är således dumpad och i direkt konkurrens med gemenskapsindustrin.

(134)

På grundval av dessa omständigheter och överväganden är det osannolikt att de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna skulle exportera stora kvantiteter till gemenskapsmarknaden även om åtgärderna skulle upphävas. Mot bakgrund av detta är det osannolikt att dumpningen fortsätter eller återkommer.

(135)

Linor och kablar av järn eller stål tillverkas av 29 gemenskapstillverkare och tillverkningen befanns uppgå till ungefär 202 000 ton under perioden för översynen vid giltighetstidens utgång.

(136)

Liksom i den ursprungliga undersökningen konstaterades det att en del gemenskapstillverkare importerade den berörda produkten. De importerade kvantiteterna var emellertid försumbara jämfört med tillverkningen (mindre än 1 % av produktionsvolymen) och ingen av de importerade produkterna hade sitt ursprung i de berörda länderna. Slutsatsen drogs därför att inte finns något skäl att undanta någon av dessa tillverkare från definitionen av gemenskapens tillverkning.

(137)

De linor och kablar, av järn eller stål, som tillverkas av dessa 29 företag utgör därför den sammanlagda gemenskapstillverkningen i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen.

(138)

Ansökan om interimsöversynen och översynen vid giltighetstidens utgång stöddes av 22 gemenskapstillverkare och de var alla villliga att samarbeta i undersökningen. Det undersöktes huruvida dessa samarbetsvilliga tillverkare svarade för en betydande del av gemenskapens sammanlagda tillverkning av den berörda produkten och man fann att de svarade för 87 % av gemenskapens sammanlagda tillverkning av den berörda produkten under perioden för översynen vid giltighetstidens utgång och under de olika perioderna för interimsöversynerna.

(139)

Kommissionen ansåg därför att de 22 samarbetsvilliga understödjande gemenskapstillverkarna representerar gemenskapsindustrin i den mening som avses i artiklarna 4.1 och 5.4 i grundförordningen. De kallas nedan ”gemenskapsindustrin”.

(140)

Förbrukningen i gemenskapen fastställdes på grundval av följande:

(141)

Mellan 2003 och perioden för översynen vid giltighetstidens utgång ökade gemenskapens förbrukning med mer än 46 000 ton, eller med 26 %, och uppnådde en sammanlagd förbrukning på mer än 222 000 ton under översynsperioden.

Tabell 1

(142)

Den berörda produktens volym och marknadsandel av importen från Ryska federationen utvecklades enligt tabellen nedan.

Tabell 2

(143)

Under skadeundersökningsperioden ökade importen från Ryska federationen med 51 %, från 2 198 ton 2003 till 3 323 ton under perioden för översynen vid giltighetstidens utgång. Den gemenskapsförbrukning som tillgodosågs genom import ökade under tiden från 1,2 % till 1,5 %, eller med 25 %.

(144)

Den metod som användes för att beräkna prisunderskridandet i detta fall är identisk med den metod som beskrivs i skälen 136–140 i förordningen om preliminär tull. Det pris vid gemenskapens gräns som de berörda exportörerna tog ut jämfördes produkttyp för produkttyp med gemenskapsindustrins pris fritt fabrik. Resultatet av jämförelsen uttrycktes som en procentandel av gemenskapsindustrins pris fritt fabrik.

(145)

Nivån på det pris som SSM tog ut av gemenskapsbaserade kunder har med största sannolikhet påverkats av det prisåtagande som godtogs i samband med den ursprungliga förordningen. Ett avsevärt prisunderskridande på 49 % konstaterades emellertid.

(146)

Mot bakgrund av ovanstående resultat verkar det förvisso som om den ryska exportens låga marknadsandel beror på de antidumpningsåtgärder som tillämpas på Ryssland. Med tanke på nivån på de ryska priserna och storleken på dumpningen när det gäller Ryssland är det mycket sannolikt att den outnyttjade produktionskapaciteten lätt skulle kunna utnyttjas för att öka exporten till gemenskapsmarknaden.

(147)

Det erinras om att det i skälen 131 och 134 drogs slutsatsen att det inte fanns någon risk för återkommande dumpning när det gäller import av linor och kablar av järn eller stål med ursprung i Thailand och Turkiet. Tendenserna när det gäller import av den berörda produkten från andra länder som omfattas av denna översyn undersöktes också. Importvolymer och marknadsandelar för de andra länderna som omfattas av översynen har utvecklats enligt nedan.

Tabell 3

(148)

Tabellen visar att importen från Thailand var obetydlig i volym räknat under skadeundersökningsperioden, med en marknadsandel på 0,1 % under perioden för översynen vid giltighetstidens utgång.

(149)

Den sammanlagda importen från Turkiet ökade från 2 248 ton till 4 805 ton från 2003 till slutet av perioden för översynen vid giltighetstidens utgång, eller med 113 %. Marknadsandelen fördubblades nästan, från 1,3 % till 2,2 %. I förhållande till gemenskapsmarknadens totala storlek är importvolymen från Turkiet inte särskilt betydande.

(150)

Det ska emellertid noteras att den främsta exporterande tillverkaren i Turkiet för närvarande inte har någon tull alls på sin export. Detta har förmodligen möjliggjort för denna exporterande tillverkare att öka sin försäljning till EU till relativt höga priser.

(151)

Den metod som användes för att beräkna prisunderskridandet i detta fall är identisk med den metod som beskrivs i skälen 136–140 i förordningen om preliminär tull. Det pris vid gemenskapens gräns som de berörda exportörerna tog ut jämfördes produkttyp för produkttyp med gemenskapsindustrins pris fritt fabrik. Resultatet av jämförelsen uttrycktes som en procentandel av gemenskapsindustrins pris fritt fabrik.

(152)

Obeaktat ovanstående överväganden, har det konstaterats ett prisunderskridande på 24 % för den dumpade importen från Turkiet, medan prisunderskridandet när det gäller importen från Thailand befanns vara ungefär 1 %.

(153)

Det erinras om att antidumpningsåtgärder tillämpas på stållinor och stålkablar med ursprung i Folkrepubliken Kina, Indien, Sydafrika och Ukraina. Dessa antidumpningsåtgärder tillämpades under hela skadeundersökningsperioden.

Tabell 4

(154)

Det är värt att notera att importen från de länder som omfattas av antidumpningsåtgärder ökade märkbart under skadeundersökningsperioden, både när det gäller volym, med en ökning på 135 %, och när det gäller marknadsandel, med en ökning på mellan 3,7 % och 7,2 %, under samma period.

(155)

Importen från andra tredjeländer har utvecklats enligt nedan.

Tabell 5

(156)

Importen från länder som inte omfattas av några antidumpningsåtgärder har ökat med 19 000 ton eller med 44 % under skadeundersökningsperioden. Större delen av denna import har sitt ursprung i Sydkorea.

(157)

På grund av att antalet gemenskapstillverkare som utgör gemenskapsindustrin är så stort, beslöt man att göra ett urval av gemenskapstillverkarna enligt artikel 17 i grundförordningen, såsom förklaras i skälen 20 och 21 ovan. De fem tillverkare i gemenskapstillverkare som ingår i urvalet valdes ut därför att de svarar för den största representativa exportvolym till gemenskapen som rimligen kunde undersökas inom de tillgängliga tidsramarna. De nämns i skäl 26 ovan.

(158)

Uppgifterna nedan om skada grundas därför både på uppgifter om de gemenskapstillverkare som ingår i urvalet och på uppgifter om de 22 gemenskapstillverkare som utgör gemenskapsindustrin. Av tydlighetsskäl anges det uttryckligen när skadefaktorerna grundas på uppgifter om de utvalda gemenskapstillverkarna. Om det inte görs någon sådan hänvisning, bygger skadeindikatorerna på uppgifter som erhållits från de 22 gemenskapstillverkare som utgör gemenskapsindustrin.

(159)

Tabell 6

(160)

Under skadeundersökningsperioden ökade hela gemenskapsindustrins produktion med ungefär 26 000 ton, eller med 17 %. Denna ökning ska ses i ljuset av gemenskapens förbrukning, som ökade med 46 000 ton eller med 26 %, och gemenskapsindustrins ökade export under samma period.

(161)

Produktionsökningen förde också med sig en ökning på 8 % av produktionskapaciteten, så att den kom att uppgå till 248 000 ton under perioden för översynen vid giltighetstidens utgång.

(162)

Kapacitetsutnyttjandet var i stort sett oförändrat under de första åren av skadeundersökningsperioden. Beroende på produktionsökningen ökade emellertid kapacitetsutnyttjandet under perioden för översynen vid giltighetstidens utgång från ungefär 65 % till över 70 %.

(163)

Lagernivån var relativt stabil under skadeundersökningsperioden, särskilt i förhållande till försäljningen.

(164)

Gemenskapsindustrins försäljningsvolym på gemenskapsmarknaden var relativt oförändrad i absoluta tal under skadeundersökningsperioden. En ökning av försäljningsvolymen med 9 % noterades under perioden för översynen vid giltighetstidens utgång, men ökningen bör ses mot bakgrund av utvecklingen av gemenskapens förbrukning, som ökade med 26 %.

(165)

Trots utvecklingen av gemenskapens förbrukning och den ökade försäljningsvolymen, minskade gemenskapsindustrins marknadsandel avsevärt under skadeundersökningsperioden. Gemenskapsindustrin förlorade mer än 8 % av sin del av gemenskapens förbrukning under denna period.

(166)

Gemenskapsindustrins sammanlagda omsättning ökade med 36 % under skadeundersökningsperioden. Detta bör i första hand ses mot bakgrund av ökade försäljningspriser per ton, i huvudsak beroende på högre kostnader och inköpspriser för råvaror.

(167)

Gemenskapsindustrins genomsnittliga försäljningspriser på gemenskapsmarknaden ökade med 240 euro/ton, eller med 13 % under skadeundersökningsperioden. Undersökningen visade att detta var en tydlig effekt av prishöjningen på råvaror, framför allt valstråd av stål. Kostnaden för valstråd ökade med 223 euro/ton under skadeundersökningsperioden, eller med 43 % i förhållande till kostnaden i början av skadeundersökningsperioden.

(168)

En av de tillverkare som ingick i definitionen av gemenskapsindustrin befanns köpa råvaror, bland annat valstråd, från närstående parter (”vertikalt integrerade stålgrupper”). Det undersöktes därför om priserna från de närstående leverantörerna till gemenskapstillverkarna var i nivå med de priser som den närstående leverantören tog ut av oberoende kunder. Det konstaterades att de priser som gemenskapstillverkarna fick betala var i nivå med priserna som togs ut av oberoende kunder och att prisökningen också återspeglade denna allmänna prisökningen på stål under skadeundersökningsperioden. Man beslöt därför att de genomsnittliga råvarukostnader som de vertikalt integrerade gemenskapstillverkarna hade haft också skulle tas med i beräkningarna.

(169)

Med tanke på den produktions- och försäljningsvolym som anges ovan, ökade gemenskapsindustrin antalet anställda med 6 % under skadeundersökningsperioden.

(170)

Lönekostnaden per anställd ökade också under skadeundersökningsperioden, i takt med de allmänna löneökningarna under denna period. Man fann emellertid att den genomsnittliga lönekostnaden per producerat ton minskade något under skadeundersökningsperioden.

(171)

Produktivitetsnivån för gemenskapsindustrin ökade avsevärt under skadeundersökningsperioden. Detta visar att industrin klarar av att anpassa sig till situationen på gemenskapsmarknaden.

(172)

Med hänsyn till volymen av och priserna på importen från de berörda länderna kan verkningarna för gemenskapsindustrin av den faktiska dumpningsmarginalens nivå inte anses vara försumbara.

(173)

Beroende på att lönsamheten hade en positiv utveckling under skadeundersökningsperioden, uppvisade även kassaflödet och avkastningen på investerat kapital positiva tendenser under samma period. Efter en liten förlust under 2003 var gemenskapsindustrin i stånd att sakta men säkert öka sina vinster, både när det gäller försäljning och kapital. Orsaken till detta är troligen den kraftiga förbättringen av produktiviteten.

(174)

Situationen kan ändå komma att ändras snabbt beroende på de höga priserna på stål på marknaden, särskilt om åtgärderna skulle upphävas och stora volymer dumpad import skulle komma in på marknaden.

Tabell 13

(175)

Nivån på investeringarna i de utvalda företagen ökade med 21 % under skadeundersökningsperioden, vilket ska ses mot bakgrund av den ökade produktionskapaciteten.

(176)

Ingen av gemenskapstillverkarna uppgav sig ha haft problem när det gäller förmågan att anskaffa kapital.

(177)

Undersökningen visade att efter införandet av antidumpningsåtgärderna på linor och kablar av järn eller stål lyckades gemenskapsindustrin förbättra sin ekonomiska situation. De flesta skadefaktorer såsom försäljningsvolym, produktion och produktionskapacitet samt produktivitet kunde ökas. Deta uppnåddes på en expanderande marknad, eftersom förbrukningen ökade med 26 % under skadeundersökningsperioden.

(178)

Det faktum att gemenskapsindustrin förlorade marknadsandelar visar emellertid att den inte fullt ut kunde dra fördel av den positiva situationen på gemenskapsmarknaden.

(179)

Undersökningen visade också att gemenskapsindustrin har lyckats förbättra sin allmänna ekonomiska situation. Ökningen på 13 % av försäljningspriserna under perioden för översynen vid giltighetstidens utgång gjorde att industrin kunde bli lönsam trots kraftigt ökade råvarupriser. Avkastningen på kapital och kassaflödet förbättrades följaktligen också under skadeundersökningsperioden. Följaktligen dras slutsatsen att gemenskapsindustrins situation har förbättras jämfört med perioden före införandet av åtgärder, men att den fortfarande är bräcklig.

(180)

De utvalda gemenskapstillverkarnas exportresultat förbättrades påtagligt under skadeundersökningsperioden. Exportförsäljningen ökade med 57 % under skadeundersökningsperioden. Även i förhållande till den sammanlagda försäljningen, ökade exportförsäljningen från 15 till 22 %.

(181)

Det genomsnittliga priset per ton för exportförsäljningen är också avsevärt mycket högre än det genomsnittliga priset för försäljningen på gemenskapsmarknaden (se skäl 167). De högre priserna för exporterade linor och kablar av järn eller stål beror på att dessa är mer sofistikerade produkter, vilket medför högre råvarukostnader och högre tillverkningskostnader. Trots den ökade tillverkningskostnaden bidrog gemenskapsindustrins exportresultat i hög grad till gemenskapsindustrins sammantagna lönsamhet.

(182)

Undersökningen visade att Ryssland har en stor outnyttjad produktionskapacitet och att det knappast finns något hinder för en användning av denna kapacitet om åtgärderna skulle upphöra att gälla. Det är dessutom troligt att de ryska tillverkarna skulle lägga om en betydande mängd av sin nuvarande försäljning från marknader i tredjeländer till gemenskapen, eftersom priserna är högre där. Tillsammans skulle dessa mängder bli ansenliga – en process som skulle underlättas av de väletablerade distributionskanalerna i gemenskapen för rysk export.

(183)

Den avsevärda dumpning och det stora prisunderskridande som konstaterats, det faktum att åtagandena har fungerat som ett prisgolv samt den låga prisnivån på den ryska exporten till andra tredjeländer tyder vidare på att de avsevärt större exportvolymer till gemenskapen som nämns ovan skulle göras till dumpade priser, som skulle ligga avsevärt under gemenskapsindustrins kostnader och priser.

(184)

Den kombinerade effekten av sådana volymer och priser skulle troligen leda till en märkbar försämring av gemenskapsindustrins situation, som fortfarande är bräcklig. Oavsett om gemenskapsindustrins svar på detta skulle bli en nedgång i försäljningen (och följaktligen i tillverkningen), en sänkning av priserna, eller bådadera, skulle den ekonomiska försämringen bli påtaglig och samma svårigheter skulle uppstå som före införandet av de ursprungliga åtgärderna.

(185)

Slutsatsen dras därför att det är mycket sannolikt att den skadevållande dumpningen skulle återkomma om antidumpningsåtgärderna på import av linor och kablar av järn eller stål med ursprung i Ryska federationen tillåts upphöra.

(186)

I enlighet med artikel 21 i grundförordningen undersöktes det om huruvida ett bibehållande av de gällande antidumpningsåtgärderna skulle strida mot gemenskapens intresse som helhet. Gemenskapens intresse fastställdes på grundval av en bedömning av alla berörda intressen. I den nuvarande undersökningen analyseras en situation i vilken antidumpningsåtgärder redan tillämpas, vilket möjliggör en bedömning av om de gällande antidumpningsåtgärderna eventuellt har några oberättigade negativa följder för de berörda parterna.

(187)

Det undersöktes därför om det, trots slutsatserna om sannolikheten för fortsatt eller återkommande skadevållande dumpning, fanns några tvingande skäl att dra slutsatsen att det inte ligger i gemenskapens intresse att bibehålla åtgärderna i detta särskilda fall.

(188)

Såsom nämns ovan är det mycket sannolikt att den skadevållande dumpningen återkommer om de åtgärder som tillämpas på de ryska exportörerna skulle upphöra.

(189)

Det erinras om att hela 22 gemenskapstillverkare, som svarar för ungefär 87 % av den sammanlagda gemenskapstillverkningen av linor och kablar av järn eller stål, samarbetade med kommissionen i undersökningen och uttryckte sitt stöd för de gällande åtgärderna.

(190)

Bibehållna antidumpningsåtgärder på import från de berörda länderna skulle stärka gemenskapsindustrins möjligheter att bibehålla och till och med förbättra sin nuvarande situation. Det finns en uppenbar sannolikhet för en återkommande skadevållande dumpning i stora mängder, vilket gemenskapsindustrin inte skulle klara. Gemenskapsindustrin skulle därför ha nytta av att gällande antidumpningsåtgärder bibehålls, särskilt som det nu också finns åtgärder mot import av linor och kablar av järn eller stål med ursprung i Folkrepubliken Kina, Indien, Sydafrika och Ukraina.

(191)

I förordningen om preliminär tull (skäl 202) förklarades det att distributionen i gemenskapen av linor och kablar av järn eller stål kännetecknades av förekomsten av ett stort antal importörer och handlare. Trots att ansökan om översyn vid giltighetstidens utgång innehöll en förteckning på 32 importörer/handlare, som alla kontaktades, var det bara tre importörer som samarbetade i undersökningen, varav endast en befanns importera den berörda produkten.

(192)

Denna importörs kärnverksamhet bestod visserligen av linor och kablar av järn eller stål (mellan 55 och 85 %), men det konstaterades att dess ekonomiska resultat inte i någon större utsträckning hade påverkats av de gällande åtgärderna.

(193)

Såsom förklaras mer ingående i skälen 197–198 i förordningen om preliminär tull, är ståltråd för industriellt bruk, som tillverkas av valstråd, den viktigaste råvaran vid tillverkning av linor och kablar av järn eller stål.

(194)

En del av gemenskapstillverkarna av linor och kablar av järn eller stål befanns vara vertikalt integrerade, dvs. de hade närstående leverantörer av ståltråd för industriellt bruk. Två närstående leverantörer svarade på frågorna om råvarupriser (se skäl 168 ovan), men inga icke-närstående leverantörer av råvaror gav sig till känna.

(195)

Oavsett om leverantörerna av råvaror till gemenskapen är närstående eller icke-närstående, är det tydligt att de skulle lida väsentlig skada om åtgärderna tilläts upphöra, och gemenskapsindustrins försäljningsvolym skulle minska till följd av detta. Följaktligen dras slutsatsen att bibehållandet av antidumpningsåtgärder ligger i gemenskapsleverantörernas intresse.

(196)

Kommissionen tog direkt kontakt med 21 användare av linor och kablar av järn eller stål i gemenskapen, men ingen enda användare gav sig till känna eller samarbetade i undersökningen.

(197)

På grundval av ovanstående anses det att användarna inte hade några tvingande skäl mot bibehållandet av antidumpningsåtgärderna.

(198)

Mot bakgrund av alla dessa faktorer drogs slutsatsen att det inte finns några tvingande skäl som talar mot ett bibehållande av de gällande antidumpningsåtgärderna.

(199)

Såsom anges i skäl 2 ovan, godtog kommissionen SSM:s åtagande genom sitt beslut 2001/602/EG av den 26 juli 2001. Interimsöversynen avslöjade att sedan åtagandet godtogs 2001 hade SSM:s produktsortiment påtagligt ändrats.

(200)

I åtagandet klassificeras de linor och kablar, av järn eller stål, som tillverkas av SSM i ett betydande antal olika produkttyper med stora skillnader i pris. I interimsöversynen bekräftades det att företaget hade allvarliga problem med att klassificera de olika produkttyperna på ett lämpligt sätt och i enlighet med villkoren i åtagandet. Detta berodde delvis på begränsningar i redovisningssystemet, som gjorde att företaget inte på rätt sätt kunde skilja mellan olika produkttyper av linor och kablar av järn eller stål. Liknande problem hade redan upptäckts under övervakningen av åtagandet och då lett till ett varningsbrev.

(201)

Man drog därför slutsatsen att åtagandet i sin nuvarande form inte längre fungerar och måste dras in.

(202)

Båda de ryska exportörerna lämnade in åtaganden inom tidsfristen efter det att de slutgiltiga undersökningsresultaten meddelats, men ingen av dem kunde lämna ett godtagbart åtagande enligt tidsfristen i artikel 8.2 i grundförordningen, dvs. ett åtagande som återspeglade resultaten av översynen och som delade in de olika produkterna i kategorier som fungerade och hade begränsade prisvariationer.

(203)

Med tanke på att de omständigheter som rör tillbakadragandet av åtagandet avslöjades i ett sent skede av förfarandet, bör båda de ryska exportörerna undantagsvis tillåtas att komplettera sitt åtagande efter det att den normala tidsfristen löpt ut, men inom tio kalenderdagar efter förordningens ikraftträdande. Om nödvändigt ges kommissionen tillåtelse att föreslå en ändring av denna förordning i enlighet med detta.

(204)

Samtliga parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för rekommendationen att på import från Ryssland bibehålla de nuvarande åtgärderna respektive ändra nivåerna där så är befogat. De beviljades även en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter och yrkanden efter meddelandet av uppgifter. Inga av de synpunkter som lämnades var av det slag att de ändrade på slutsatserna ovan.

(205)

Av ovanstående följer att i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen bör de antidumpningsåtgärder som tillämpas på import av linor och kablar av järn eller stål med ursprung i de berörda länderna bibehållas när det gäller Ryssland, men upphävas när det gäller Turkiet och Thailand.

(206)

Mot bakgrund av slutsatserna när det gäller fortsatt dumpning, sannolikheten för att skada återkommer och gemenskapens intresse, bör åtgärder införas på import av linor och kablar, av järn eller stål, med ursprung i Ryssland, för att förhindra att gemenskapsindustrin på nytt orsakas skada genom den dumpade importen.

(207)

När det gäller resultaten av interimsöversynerna rörande de två ryska företagen, anses det lämpligt att ändra den antidumpningstull som tillämpas på BMK till 36,2 % och den som tillämpas på SSM till 9,7 %.

(208)

Enligt undersökningsresultaten rörande Turkiet finns det inget som tyder på att dumpningen återkommer i framtiden och antidumpningsåtgärderna på import av linor och kablar av järn eller stål från detta land bör därför upphävas.

(209)

Mot bakgrund av undersökningsresultaten rörande Thailand, dvs. ingen dumpning under perioden för interimsöversynen gällande Thailand och inga tecken på att dumpningen skulle återkomma i framtiden, bör antidumpningsåtgärderna på import av linor och kablar av järn eller stål från detta land också upphävas.

31.10.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 285/26

(1)

I förordning (EG) nr 3223/94 anges som tillämpning av resultaten av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan kriterierna för kommissionens fastställande av schablonvärdena vid import från tredje land för de produkter och de perioder som anges i bilagan till den förordningen.

(2)

Vid tillämpningen av dessa kriterier bör schablonvärdena vid import fastställas till de nivåer som anges i bilagan till denna förordning.

31.10.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 285/28

(1)

Enligt artikel 31 i förordning (EG) nr 1913/2006 ska under regleringsåret 2006/07 för omräkningen av minimipriset på sockerbetor enligt artikel 5 i förordning (EG) nr 318/2006 till nationella valutor i länder som inte ingår i euroområdet de metoder tillämpas som anges i artikel 1 i kommissionens förordning (EEG) nr 1713/93 av den 30 juni 1993 om särskilda bestämmelser för tillämpningen av jordbruksomräkningskurserna i sockersektorn (3). Följaktligen följer denna förordning de kriterier och det förfarande som avses i artikel 1 i förordning (EEG) nr 1713/93.

(2)

Enligt artikel 1.1 i förordning (EEG) nr 1713/93 ska minimipriserna på sockerbetor omräknas till nationella valutor med hjälp av en specifik jordbruksomräkningskurs som ska vara lika med den tidsproportionellt beräknade genomsnittliga jordbruksomräkningskurs som gäller under det givna regleringsåret.

(3)

Enligt rådets förordning (EG) nr 2799/98 av den 15 december 1998 om att fastställa ett agromonetärt system för euron (4) bör det efter den 1 januari 1999 endast fastställas omräkningskurser i form av de särskilda jordbruksomräkningskurserna mellan euron och de nationella valutorna i de medlemsstater som inte antagit euron.

(4)

Den särskilda jordbruksomräkningskursen för minimipriserna på sockerbetor för regleringsåret 2006/07 bör därför fastställas för de olika nationella valutorna.

31.10.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 285/30

(1)

Enligt artikel 3.1 i kommissionens förordning (EEG) nr 3149/92 av den 29 oktober 1992 om närmare bestämmelser för leverans av livsmedel från interventionslager till förmån för de sämst ställda i gemenskapen (2) ska årsplanen för distribution av livsmedel löpa till och med den 31 december året efter det att planen antagits.

(2)

Genom kommissionens förordning (EG) nr 1539/2006 (3) fastställdes planen för den period som avslutas den 31 december 2007.

(3)

De speciella förhållandena på marknaderna för spannmål och mjölkprodukter under regleringsåret 2006/07 har lett till problem beträffande fullgörandet av de leveranskontrakt som slutits med olika aktörer avseende 61 232,50 ton spannmål, 1 618 ton smör och 10 991 578 euro för anskaffande på marknaden av skummjölkspulver som tilldelats Italien, samt 4 000 ton smör och 10 miljoner euro för anskaffande på marknaden av skummjölkspulver som tilldelats Frankrike, inom ramen för 2007 års plan. För att årsplanen ska kunna följas i enlighet med förordning (EG) nr 1539/2006 måste dess löptid förlängas till och med den 29 februari 2008.

(4)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för spannmål.

31.10.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 285/31

(1)

I rådets förordning (EG) nr 41/2007 av den 21 december 2006 om fastställande för år 2007 av fiskemöjligheter och därmed förbundna villkor för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i gemenskapens vatten och, för gemenskapens fartyg, i andra vatten där fångstbegränsningar krävs (3) fastställs kvoter för 2007.

(2)

Enligt de uppgifter som kommissionen har mottagit har fångsterna av det bestånd som anges i bilagan till den här förordningen, gjorda av fartyg som är registrerade i den medlemsstat som anges i samma bilaga, eller som seglar under den medlemsstatens flagg, medfört att kvoten för 2007 är uppfiskad.

(3)

Det är därför nödvändigt att förbjuda fiske efter detta bestånd samt förvaring ombord, omlastning och landning av fångster av detta bestånd.

31.10.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 285/33

(1)

I rådets förordning (EG) nr 41/2007 av den 21 december 2006 om fastställande för 2007 av fiskemöjligheter och därmed förbundna villkor för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i gemenskapens vatten och, för gemenskapens fartyg, i andra vatten där fångstbegränsningar krävs (3) fastställs kvoter för 2007.

(2)

Enligt de uppgifter som kommissionen har mottagit har fångsterna av det bestånd som anges i bilagan till den här förordningen, gjorda av fartyg som är registrerade i den medlemsstat som anges i samma bilaga, eller som seglar under den medlemsstatens flagg, medfört att kvoten för 2007 är uppfiskad.

(3)

Det är därför nödvändigt att förbjuda fiske efter detta bestånd samt förvaring ombord, omlastning och landning av fångster av detta bestånd.

31.10.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 285/35

(1)

I rådets förordning (EG) nr 41/2007 av den 21 december 2006 om fastställande för år 2007 av fiskemöjligheter och därmed förbundna villkor för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i gemenskapens vatten och, för gemenskapens fartyg, i andra vatten där fångstbegränsningar krävs (3) fastställs kvoter för 2007.

(2)

Enligt de uppgifter som kommissionen har mottagit har fångsterna av det bestånd som anges i bilagan till den här förordningen, gjorda av fartyg som är registrerade i den medlemsstat som anges i samma bilaga, eller som seglar under den medlemsstatens flagg, medfört att kvoten för 2007 är uppfiskad.

(3)

Det är därför nödvändigt att förbjuda fiske efter detta bestånd samt förvaring ombord, omlastning och landning av fångster av detta bestånd.

31.10.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 285/37

(1)

Den 1 juni 2004 lämnade Monsanto Europe SA in en ansökan till de behöriga brittiska myndigheterna, i enlighet med artiklarna 5 och 17 i förordning (EG) nr 1829/2003, om att få släppa ut livsmedel, livsmedelsingredienser och foder som innehåller, består av eller har framställts av NK603xMON810-majs på marknaden (nedan kallad ”ansökan”).

(2)

Ansökan gäller också utsläppande på marknaden av andra produkter som innehåller eller består av NK603xMON810-majs med samma användningsområden som all annan slags majs, med undantag för odling. I enlighet med bestämmelserna i artiklarna 5.5 och 17.5 i förordning (EG) nr 1829/2003 innehåller ansökan därför de uppgifter och den information som krävs enligt bilagorna III och IV till Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/18/EG av den 12 mars 2001 om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön och om upphävande av rådets direktiv 90/220/EEG (2) samt information och slutsatser angående den riskbedömning som genomförts enligt principerna i bilaga II till direktiv 2001/18/EG.

(3)

Den 31 mars 2006 lämnade Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) ett positivt yttrande i enlighet med artiklarna 6 och 18 i förordning (EG) nr 1829/2003 och konstaterade att det är osannolikt att utsläppandet på marknaden av de produkter som innehåller, består av eller har framställts av NK603xMON810-majs enligt beskrivningen i ansökan (nedan kallade ”produkterna”) skulle leda till negativa effekter på människors eller djurs hälsa eller på miljön (3). I sitt yttrande konstaterade Efsa att uppgifterna för de enstaka transformationshändelserna kunde användas som underlag för att bestämma produkternas säkerhet, och tog ställning till medlemsstaternas alla specifika frågor och farhågor vid samrådet med de behöriga nationella myndigheterna enligt artiklarna 6.4 och 18.4 i nämnda förordning.

(4)

På begäran av kommissionen klargjorde Efsa i oktober 2006 i detalj hur synpunkterna från medlemsstaternas behöriga myndigheter hade beaktats i yttrandet. Myndigheten offentliggjorde dessutom ytterligare information om vilka olika faktorer som beaktats av dess vetenskapliga panel för genetiskt modifierade organismer och varför vissa ytterligare studier, t.ex. en 90-dagars toxikologisk studie på råttor, inte ansågs nödvändiga.

(5)

I sitt yttrande konstaterade Efsa också att den miljöövervakningsplan i form av en allmän tillsynsplan som den sökande har lämnat in ligger i linje med det avsedda användningsområdet för produkterna.

(6)

Mot bakgrund av detta bör godkännandet beviljas för produkterna.

(7)

En unik identitetsbeteckning bör tilldelas varje genetiskt modifierad organism i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 65/2004 av den 14 januari 2004 om inrättande av ett system för skapande och tilldelning av unika identitetsbeteckningar för genetiskt modifierade organismer (4).

(8)

Enligt Efsas yttrande behövs det inte några andra särskilda märkningskrav än de som ställs i artiklarna 13.1 och 25.2 i förordning (EG) nr 1829/2003 för livsmedel, livsmedelsingredienser och foder som innehåller, består av eller har framställts av NK603xMON810-majs. För att säkerställa att produkterna används på ett sätt som är godkänt enligt detta beslut bör det dock även tydligt anges på märkningen av dels foder, dels andra produkter än livsmedel och foder, som innehåller eller består av den genetiskt modifierade organismen och som ansökan om godkännandet gäller, att produkterna i fråga inte får användas till odling.

(9)

Av Efsas yttrande framgår att det inte heller finns någon anledning att införa särskilda villkor eller begränsningar för utsläppandet på marknaden, särskilda villkor för eller begränsningar av användning eller hantering, till exempel krav på övervakning efter försäljningen, eller några särskilda villkor för skydd av specifika ekosystem, miljöer eller geografiska områden i enlighet med artiklarna 6.5 e och 18.5 e i förordning (EG) nr 1829/2003.

(10)

Alla relevanta uppgifter om godkännandet av produkterna bör föras in i det gemenskapsregister över genetiskt modifierade livsmedel och foder som avses i förordning (EG) nr 1829/2003.

(11)

Artikel 4.6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1830/2003 av den 22 september 2003 om spårbarhet och märkning av genetiskt modifierade organismer och spårbarhet av livsmedel och foderprodukter som är framställda av genetiskt modifierade organismer och om ändring av direktiv 2001/18/EG (5) innehåller märkningskrav för produkter som består av eller innehåller genetiskt modifierade organismer.

(12)

Detta beslut kommer genom förmedlingscentrumet för biosäkerhet (Biosafety Clearing House) att anmälas till parterna i Cartagenaprotokollet om biosäkerhet till konventionen om biologisk mångfald, i enlighet med artikel 9.1 och artikel 15.2 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1946/2003 av den 15 juli 2003 om gränsöverskridande förflyttning av genetiskt modifierade organismer (6).

(13)

Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa har inte lämnat något yttrande inom den tid som kommitténs ordförande bestämt; den 12 juli 2007 lade kommissionen därför i enlighet med artikel 5 i rådets beslut 1999/468/EG (7) fram ett förslag för rådet, som måste fatta beslut inom tre månader.

(14)

Eftersom rådet inte fattade något beslut innan tidsfristen löpte ut bör kommissionen anta ett beslut.

a)

Livsmedel och livsmedelsingredienser som innehåller, består av eller har framställts av MON-ØØ6Ø3-6xMON-ØØ81Ø-6-majs.

b)

Foder som innehåller, består av eller har framställts av MON-ØØ6Ø3-6xMON-ØØ81Ø-6-majs.

c)

Andra produkter än livsmedel och foder som innehåller eller består av MON-ØØ6Ø3-6xMON-ØØ81Ø-6-majs och är avsedda för samma användning som all annan slags majs, utom odling.

31.10.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 285/42

(1)

Den 24 januari 2005 lämnade Pioneer Overseas Corporation på Pioneer Overseas Corporations och Dow AgroSciences Europes vägnar in en ansökan till de behöriga nederländska myndigheterna, i enlighet med artiklarna 5 och 17 i förordning (EG) nr 1829/2003, om godkännande av utsläppande på marknaden av livsmedel, livsmedelsingredienser och foder som innehåller, består av eller har framställts av 59122-majs (nedan kallad ”ansökan”).

(2)

Ansökan gäller också utsläppande på marknaden av andra produkter som innehåller eller består av 59122-majs för samma användningsområden som all annan slags majs, med undantag för odling. I enlighet med bestämmelserna i artiklarna 5.5 och 17.5 i förordning (EG) nr 1829/2003 innehåller ansökan därför de uppgifter och den information som begärs i bilagorna III och IV till Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/18/EG av den 12 mars 2001 om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön och om upphävande av rådets direktiv 90/220/EEG (2) samt information och slutsatser angående den riskbedömning som genomförts enligt de principer som fastställs i bilaga II till direktiv 2001/18/EG.

(3)

Den 2 april 2007 lämnade Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) ett positivt yttrande i enlighet med artiklarna 6 och 18 i förordning (EG) nr 1829/2003 och konstaterade att det är osannolikt att ett utsläppande på marknaden av de produkter som innehåller, består av eller har framställts av 59122-majs enligt beskrivningen i ansökan (nedan kallade ”produkterna”) skulle leda till negativa effekter på människors eller djurs hälsa eller på miljön (3). I sitt yttrande tog Efsa ställning till medlemsstaternas alla specifika frågor och farhågor under samrådet med de behöriga nationella myndigheterna i enlighet med artiklarna 6.4 och 18.4 i förordningen.

(4)

I sitt yttrande konstaterade Efsa också att den miljöövervakningsplan i form av en allmän tillsynsplan som de sökande har lämnat in ligger i linje med det avsedda användningsområdet för produkterna.

(5)

Mot bakgrund av detta bör godkännandet beviljas för produkterna.

(6)

En unik identitetsbeteckning bör tilldelas varje genetiskt modifierad organism i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 65/2004 av den 14 januari 2004 om inrättande av ett system för skapande och tilldelning av unika identitetsbeteckningar för genetiskt modifierade organismer (4).

(7)

Enligt Efsas yttrande behövs det inte några andra särskilda märkningskrav än de som ställs i artiklarna 13.1 och 25.2 i förordning (EG) nr 1829/2003 för livsmedel, livsmedelsingredienser och foder som innehåller, består av eller har framställts av 59122-majs. För att säkerställa att produkterna används på ett sätt som är godkänt enligt detta beslut bör det dock även tydligt anges på märkningen av dels foder, dels andra produkter än livsmedel och foder, som innehåller eller består av den genetiskt modifierade organismen och som ansökan om godkännandet gäller, att produkterna i fråga inte får användas till odling.

(8)

Det framgår av Efsas yttrande att det inte heller finns någon anledning att införa särskilda villkor eller begränsningar för utsläppandet på marknaden, särskilda villkor för eller begränsningar av användning eller hantering, till exempel krav på övervakning efter försäljningen, eller några särskilda villkor för skydd av specifika ekosystem, miljöer eller geografiska områden i enlighet med artiklarna 6.5 e och 18.5 e i förordning (EG) nr 1829/2003.

(9)

Alla relevanta uppgifter om godkännandet av produkterna bör föras in i det gemenskapsregister över genetiskt modifierade livsmedel och foder som avses i förordning (EG) nr 1829/2003.

(10)

Artikel 4.6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1830/2003 av den 22 september 2003 om spårbarhet och märkning av genetiskt modifierade organismer och spårbarhet av livsmedel och foderprodukter som är framställda av genetiskt modifierade organismer och om ändring av direktiv 2001/18/EG (5) innehåller märkningskrav för produkter som består av eller innehåller genetiskt modifierade organismer.

(11)

Detta beslut kommer genom förmedlingscentrumet för biosäkerhet (Biosafety Clearing House) att anmälas till parterna i Cartagenaprotokollet om biosäkerhet till konventionen om biologisk mångfald, i enlighet med artikel 9.1 och artikel 15.2 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1946/2003 av den 15 juli 2003 om gränsöverskridande förflyttning av genetiskt modifierade organismer (6).

(12)

Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa lämnade inget yttrande inom den tid som kommitténs ordförande bestämt. Kommissionen lade därför fram ett förslag för rådet den 9 juli 2007 i enlighet med artikel 5 i rådets beslut 1999/468/EG (7), varefter rådet hade tre månader på sig att agera.

(13)

Rådet har dock inte vidtagit några åtgärder inom den utsatta tidsfristen, varför ett beslut nu bör antas av kommissionen.

a)

Livsmedel och livsmedelsingredienser som innehåller, består av eller har framställts av DAS-59122–7-majs.

b)

Foder som innehåller, består av eller har framställts av DAS-59122–7-majs.

c)

Andra produkter än livsmedel och foder som innehåller eller består av DAS-59122-7-majs för samma användning som all annan slags majs, utom odling.

a)

Pioneer Overseas Corporation i Belgien, som representerar Pioneer Hi-Bred International i Förenta staterna, och

b)

Dow AgroSciences Europe i Förenade kungariket, som representerar Mycogen Seeds i Förenta staterna.

a)

Pioneer Overseas Corporation, Avenue des Arts 44, 1040 Bryssel, Belgien, och

b)

Dow AgroSciences Europe Ltd, European Development Centre, 3 Milton Park, Abingdon, Oxon OX14 4RN, Förenade kungariket

31.10.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 285/47

(1)

Den 27 september 2004 lämnade Pioneer Overseas Corporation på Pioneer Overseas Corporations och Dow AgroSciences Europes vägnar in en ansökan till de behöriga brittiska myndigheterna, i enlighet med artiklarna 5 och 17 i förordning (EG) nr 1829/2003, om att få släppa ut livsmedel, livsmedelsingredienser och foder som innehåller, består av eller har framställts av 1507xNK603-majs på marknaden (nedan kallad ”ansökan”).

(2)

Ansökan gäller också utsläppande på marknaden av andra produkter som innehåller eller består av 1507xNK603-majs med samma användningsområden som all annan slags majs, med undantag för odling. I enlighet med bestämmelserna i artiklarna 5.5 och 17.5 i förordning (EG) nr 1829/2003 innehåller ansökan därför de uppgifter och den information som krävs enligt bilagorna III och IV till Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/18/EG av den 12 mars 2001 om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön och om upphävande av rådets direktiv 90/220/EEG (2) samt information och slutsatser angående den riskbedömning som genomförts enligt principerna i bilaga II till direktiv 2001/18/EG.

(3)

Den 12 maj 2006 lämnade Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) ett positivt yttrande i enlighet med artiklarna 6 och 18 i förordning (EG) nr 1829/2003 och konstaterade att det är osannolikt att utsläppandet på marknaden av de produkter som innehåller, består av eller har framställts av 1507xNK603-majs enligt beskrivningen i ansökan (nedan kallade ”produkterna”) skulle leda till negativa effekter på människors eller djurs hälsa eller på miljön (3). I sitt yttrande konstaterade Efsa att uppgifterna för de enstaka transformationshändelserna kunde användas som underlag för att bestämma produkternas säkerhet, och tog ställning till medlemsstaternas alla specifika frågor och farhågor vid samrådet med de behöriga nationella myndigheterna enligt artiklarna 6.4 och 18.4 i nämnda förordning.

(4)

På begäran av kommissionen klargjorde Efsa i oktober 2006 i detalj hur synpunkterna från medlemsstaternas behöriga myndigheter hade beaktats i yttrandet. Myndigheten offentliggjorde dessutom ytterligare information om vilka olika faktorer som beaktats av dess vetenskapliga panel för genetiskt modifierade organismer och varför vissa ytterligare studier, t.ex. en 90-dagars toxikologisk studie på råttor, inte ansågs nödvändiga.

(5)

I sitt yttrande konstaterade Efsa också att den miljöövervakningsplan i form av en allmän tillsynsplan som de sökande har lämnat in ligger i linje med det avsedda användningsområdet för produkterna.

(6)

Mot bakgrund av detta bör godkännandet beviljas för produkterna.

(7)

En unik identitetsbeteckning bör tilldelas varje genetiskt modifierad organism i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 65/2004 av den 14 januari 2004 om inrättande av ett system för skapande och tilldelning av unika identitetsbeteckningar för genetiskt modifierade organismer (4).

(8)

Enligt Efsas yttrande behövs det inte några andra särskilda märkningskrav än de som ställs i artiklarna 13.1 och 25.2 i förordning (EG) nr 1829/2003 för livsmedel, livsmedelsingredienser och foder som innehåller, består av eller har framställts av 1507xNK603-majs. För att säkerställa att produkterna används på ett sätt som är godkänt enligt detta beslut bör det dock även tydligt anges på märkningen av dels foder, dels andra produkter än livsmedel och foder, som innehåller eller består av den genetiskt modifierade organismen och som ansökan om godkännandet gäller, att produkterna i fråga inte får användas till odling.

(9)

Av Efsas yttrande framgår att det inte heller finns någon anledning att införa särskilda villkor eller begränsningar för utsläppandet på marknaden, särskilda villkor för eller begränsningar av användning eller hantering, till exempel krav på övervakning efter försäljningen, eller några särskilda villkor för skydd av specifika ekosystem, miljöer eller geografiska områden i enlighet med artiklarna 6.5 e och 18.5 e i förordning (EG) nr 1829/2003.

(10)

Alla relevanta uppgifter om godkännandet av produkterna bör föras in i det gemenskapsregister över genetiskt modifierade livsmedel och foder som avses i förordning (EG) nr 1829/2003.

(11)

Artikel 4.6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1830/2003 av den 22 september 2003 om spårbarhet och märkning av genetiskt modifierade organismer och spårbarhet av livsmedel och foderprodukter som är framställda av genetiskt modifierade organismer och om ändring av direktiv 2001/18/EG (5) innehåller märkningskrav för produkter som består av eller innehåller genetiskt modifierade organismer.

(12)

Detta beslut kommer genom förmedlingscentrumet för biosäkerhet (Biosafety Clearing House) att anmälas till parterna i Cartagenaprotokollet om biosäkerhet till konventionen om biologisk mångfald, i enlighet med artikel 9.1 och artikel 15.2 c i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1946/2003 av den 15 juli 2003 om gränsöverskridande förflyttning av genetiskt modifierade organismer (6).

(13)

Ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa har inte lämnat något yttrande inom den tid som kommitténs ordförande bestämt; den 12 juli 2007 lade kommissionen därför i enlighet med artikel 5 i rådets beslut 1999/468/EG (7) fram ett förslag för rådet, som måste fatta beslut inom tre månader.

(14)

Eftersom rådet inte fattade något beslut innan tidsfristen löpte ut bör kommissionen anta ett beslut.

a)

Livsmedel och livsmedelsingredienser som innehåller, består av eller har framställts av DAS-Ø15Ø7-1xMON-ØØ6Ø3-6-majs.

b)

Foder som innehåller, består av eller har framställts av DAS-Ø15Ø7-1xMON-ØØ6Ø3-6-majs.

c)

Andra produkter än livsmedel och foder som innehåller eller består av DAS-Ø15Ø7-1xMON-ØØ6Ø3-6-majs och är avsedda för samma användning som all annan slags majs, utom odling.

a)

Pioneer Overseas Corporation i Belgien, som representerar Pioneer Hi-Bred International i Förenta staterna, och

b)

Dow AgroSciences Europe Ltd i Förenade kungariket, som representerar Mycogen Seeds i Förenta staterna.

a)

Pioneer Overseas Corporation, Avenue des Arts 44, 1040 Bryssel, Belgien, och

b)

Dow AgroSciences Europe Ltd, European Development Centre, 3 Milton Park, Abingdon, Oxon OX14 4RN, Förenade kungariket.

31.10.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 285/52

(1)

Genom förordning (EG) nr 1601/2001 (2) införde rådet en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa linor och kablar, av järn eller stål, med ursprung i Tjeckien, Ryssland, Thailand och Turkiet (nedan kallade ”den berörda produkten”).

(2)

Genom beslut 2001/602/EG (3) godtog kommissionen prisåtaganden från Open Joint Stock Company Cherepovetsky Staleprokatny Zavod, Ryssland (”ChSPZ”) och Usha Siam Steel Industries Public Company Ltd, Thailand (”Usha Siam”).

(3)

Kommissionen inledde den 10 augusti 2004 en partiell interimsöversyn av förordning (EG) nr 1601/2001 enligt artikel 11.3 i grundförordningen, begränsad i omfattning till en undersökning av dumpning vad beträffar ChSPZ och en annan rysk tillverkare (4).

(4)

Såsom angavs i ett tillkännagivande i Europeiska unionens officiella tidning  (5), ändrades det förstnämnda företagets namn till Closed Joint Stock Company Severstal-Metiz. Namnbytet har tillämpats från och med den 1 januari 2006.

(5)

Kommissionen inledde den 3 augusti 2006 en översyn vid giltighetstidens utgång av förordning (EG) nr 1601/2001 (6).

(6)

Kommissionen inledde den 22 mars 2007 (7) en partiell interimsöversyn av förordning (EG) nr 1601/2001, begränsad i omfattning till en undersökning av dumpning vad beträffar Usha Siam.

(7)

Alla tre undersökningarna har avslutats genom rådets förordning (EG) nr 1279/2007 (8) och av detta följer att åtgärderna bör bibehållas med vissa ändringar av tullnivån när det gäller Ryssland, men upphävas när det gäller Turkiet och Thailand.

(8)

På grundval av det som anges i skälen 199–203 i förordning (EG) nr 1279/2007 och vad som framkommit vid samråd med alla berörda parter anser kommissionen att åtagandet från Closed Joint Stock Company Severstal-Metiz i dess nuvarande form inte lämpar sig för att motverka de skadevållande verkningarna av dumpningen, eftersom det medför betydande problem med övervakning och genomdrivande.

(9)

Interimsöversynen avslöjade att sedan åtagandet godtogs 2001 hade SSM:s produktsortiment påtagligt ändrats.

(10)

I åtagandet klassificeras de linor och kablar, av järn eller stål, som tillverkas av SSM i ett betydande antal olika produkttyper med stora skillnader i pris. I interimsöversynen bekräftades det att företaget hade allvarliga problem med att klassificera de olika produkttyperna på ett lämpligt sätt och i enlighet med villkoren i åtagandet. Detta berodde delvis på begränsningar i redovisningssystemet, som gjorde att företaget inte på rätt sätt kunde skilja mellan olika produkttyper av linor och kablar, av järn eller stål. Liknande problem hade redan upptäckts under övervakningen av åtagandet och då lett till ett varningsbrev.

(11)

Man drog därför slutsatsen att åtagandet i sin nuvarande form inte längre fungerar.

(12)

Mot bakgrund av detta och i enlighet med de bestämmelser i åtagandet som tillåter kommissionen att ensidigt återkalla godtagandet av åtagandet, har kommissionen beslutat att återkalla godtagandet.

(13)

Kommissionen upplyste de ryska myndigheterna och den ryska exporterande tillverkaren om att den hade föreslagit att godtagandet av åtagandet i fråga skulle återkallas. Berörda parter gavs möjlighet att lämna synpunkter.

(14)

Mot bakgrund av undersökningsresultaten rörande Thailand och det som anges i skäl 209 i förordning (EG) nr 1279/2007 upphävs antidumpningsåtgärderna på import av den berörda produkten från detta land.

(15)

Följaktligen bör åtagandet från Usha Siam upphävas.

(16)

Mot bakgrund av ovanstående bör beslut 2001/602/EG om godtagande av åtaganden av de två ovan nämnda företagen upphävas.

31.10.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 285/54

(1)

Den 7 november 2006 antog rådet gemensam ståndpunkt 2006/755/GUSP om tillfälligt mottagande i Europeiska unionens medlemsstater av vissa palestinier (1), där det fastställs en förlängning med ytterligare 12 månader av giltighetstiden för de nationella tillstånd för inresa och vistelse på medlemsstaternas territorium vilka avses i gemensam ståndpunkt 2002/400/GUSP (2).

(2)

På grundval av en utvärdering av tillämpningen av gemensam ståndpunkt 2002/400/GUSP, anser rådet det lämpligt att giltighetstiden för dessa tillstånd förlängs med ytterligare 12 månader.