14.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 228/3

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 22 april 2021 – Europeiska unionens råd mot Kurdistan Workers' Party (PKK), Europeiska kommissionen, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland

(Mål C-46/19 P) (1)

(Överklagande - Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik - Kamp mot terrorismen - Restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter - Frysning av tillgångar - Gemensam ståndpunkt 2001/931/Gusp - Artikel 1.3, 1.4 och 1.6 - Förordning (EG) nr 2580/2001 - Artikel 2.3 - Bibehållande av en organisations namn på förteckningen över personer, grupper och enheter som deltar i terroristhandlingar - Villkor - Beslut av en behörig myndighet - Fortsatt risk för deltagande i terroristhandlingar - Faktisk grund för beslutet att frysa tillgångar - Beslut att ompröva det nationella beslut som ursprungligen motiverat upptagandet på förteckningen - Motiveringsskyldighet)

(2021/C 228/03)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Europeiska unionens råd (ombud: B. Driessen och S. Van Overmeire)

Övriga parter i målet: Kurdistan Workers' Party (PKK) (ombud: A.M. van Eik och T.M.D. Buruma, advocaten), Europeiska kommissionen (ombud: R. Tricot, T. Ramopoulos och J. Norris), Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (ombud: inledningsvis S. Brandon, biträdd av P. Nevill, barrister, därefter F. Shibli och S. McCrory, biträdda av P. Nevill, barrister)

Parter som intervenerat till stöd för klaganden: Republiken Frankrike (ombud: A.-L. Desjonquères, B. Fodda och J.-L. Carré), Konungariket Nederländerna (ombud: M.K. Bulterman och J. Langer)

Domslut

1)	Punkterna 1–11, 13 och 14 i domslutet i den dom som Europeiska unionens tribunal meddelade den 15 november 2018, PPK/rådet (T-316/14, EU:T:2018:788), upphävs.

2)	Målet återförvisas till Europeiska unionens tribunal.

3)	Frågan om rättegångskostnader anstår.

(1) EUT C 103, 18.3.2019

14.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 228/3

Domstolens dom (första avdelningen) av den 22 april 2021 (begäran om förhandsavgörande från Krajský súd v Prešove – Slovakien) – LH mot Profi Credit Slovakia s.r.o.

(Mål C-485/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Konsumentskydd - Direktiv 2008/48/EG - Konsumentkreditavtal - Direktiv 93/13/EEG - Oskäliga avtalsvillkor - Betalning som erlagts med stöd av ett otillåtet avtalsvillkor - Obehörig vinst för kreditgivaren - Rätten till återbetalning är preskriberad - Unionsrättsliga principer - Effektivitetsprincipen - Artikel 10.2 i direktiv 2008/48 - Information som ska ges i ett kreditavtal - Vissa nationella krav har avskaffats med stöd av domstolens praxis - Tolkning av den äldre versionen av den nationella lagstiftningen i enlighet med domstolens praxis - Verkningar i tiden)

(2021/C 228/04)

Rättegångsspråk: slovakiska

Hänskjutande domstol

Krajský súd v Prešove

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: LH

Svarande: Profi Credit Slovakia s.r.o.

Domslut

Effektivitetsprincipen ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken en konsuments talan om återbetalning av belopp som felaktigt erlagts vid fullgörelse av ett konsumentkreditavtal med stöd av oskäliga villkor i den mening som avses i rådets direktiv 93/13/EG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal eller enligt villkor som strider mot kraven i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG, omfattas av en preskriptionsfrist på tre år som börjar löpa den dag då den obehöriga vinsten gjordes.

Artikel 10.2 och artikel 22.1 i direktiv 2008/48, såsom dessa tolkats i domen av den 9 november 2016, Home Credit Slovakia (C-42/15, EU:C:2016:842), är tillämpliga på ett kreditavtal som ingicks innan nämnda dom avkunnades och innan de nationella bestämmelserna ändrades i syfte att följa den tolkning som gjorts i nämnda dom.

(1) EUT C 305, 9.9.2019.

14.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 228/5

Domstolens dom (första avdelningen) av den 22 april 2021 (begäran om förhandsavgörande från Naczelny Sąd Administracyjny – Polen) – J.K. mot Dyrektor Izby Administracji Skarbowej w Katowicach

(Förenade målen C-703/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Beskattning - Gemensamt system för mervärdesskatt - Direktiv 2006/112/EG - Artikel 98.2 - Möjlighet för medlemsstaterna att tillämpa en eller flera reducerade mervärdesskattesatser på vissa leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster - Fråga huruvida en näringsverksamhet ska anses utgöra ”tillhandahållande av tjänster” - Punkt 12a i bilaga III - Genomförandeförordning (EU) nr 282/2011 - Artikel 6 - Begreppet ”restaurang- och cateringtjänster” - Färdiglagade måltider för omedelbar förtäring på stället i säljarens lokaler eller i ett restaurangområde - Färdiglagade måltider för avhämtning)

(2021/C 228/06)

Rättegångsspråk: polska

Hänskjutande domstol

Naczelny Sąd Administracyjny

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: J.K.

Motpart: Dyrektor Izby Administracji Skarbowej w Katowicach

Ytterligare deltagare i rättegången: Rzecznik Małych i Średnich Przedsiębiorców

Domslut

Artikel 98.2 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt, i dess lydelse enligt rådets direktiv 2009/47/EG av den 5 maj 2009, jämförd med punkt 12a i bilaga III till direktiv 2006/112 och artikel 6 i rådets genomförandeförordning (EU) nr 282/2011 av den 15 mars 2011 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för direktiv 2006/112, ska tolkas på så sätt att begreppet ”restaurang- och cateringtjänster” omfattar tillhandahållande av mat eller dryck som åtföljs av tillräckligt med stödtjänster för att slutkonsumenten ska kunna konsumera maten omedelbart. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera huruvida så är fallet i det nationella målet. Om slutkonsumenten väljer att inte utnyttja de resurser i form av lokaler och faciliteter samt personal som den beskattningsbara personen har ställt till konsumentens förfogande för konsumtion av den tillhandahållna maten, ska ingen stödtjänst anses åtfölja tillhandahållandet av maten.

(1) EUT C 27, 27.01.2020

14.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 228/5

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 22 april 2021 (begäran om förhandsavgörande från Landesgericht Korneuburg – Österrike) – WZ mot Austrian Airlines AG

(Mål C-826/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Lufttrafik - Kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar - Förordning (EG) nr 261/2004 - Artikel 6 - Försenad flygning - Artikel 8.3 - Omdirigering av en flygning till en annan flygplats som svarar för flygtrafik till och från samma stad eller region - Begreppet ”inställd flygning” - Extraordinära omständigheter - Kompensation till flygpassagerare när en flygning ställs in eller ankomsten blir kraftigt försenad - Skyldighet att stå för kostnaden för transport mellan den flygplats passageraren faktiskt ankom till och den flygplats som bokningen gällde)

(2021/C 228/07)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landesgericht Korneuburg

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: WZ

Motpart: Austrian Airlines AG

Domslut

Artikel 8.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 ska tolkas så, att det, när en flygning har omdirigerats till en flygplats som svarar för flygtrafik till och från samma stad som den flygplats som bokningen avsåg, inte krävs att den första flygplatsen är belägen inom samma stads eller regions område som den andra flygplatsen för att flygtrafikföretaget enligt denna bestämmelse ska vara skyldigt att stå för kostnaden för transporten av passagerare mellan de två flygplatserna.

Artiklarna 5.1 c, 7.1 och 8.3 i förordning nr 261/2004 ska tolkas så, att en passagerare inte har rätt till kompensation på grund av inställd flygning när en flygning har omdirigerats så att luftfartyget landar på en flygplats som inte är den som bokningen avsåg men som svarar för flygtrafik till och från samma stad eller region. En passagerare på en flygning som omdirigerats till en alternativ flygplats som svarar för flygtrafik till och från samma stad eller region som den flygplats som bokningen avsåg har emellertid i princip rätt till kompensation enligt denna förordning om vederbörande når sin slutliga bestämmelseort tre timmar eller mer efter den ankomsttid som ursprungligen fastställts av det lufttrafikföretag som utför flygningen.

Artiklarna 5, 7 och 8.3 i förordning nr 261/2004 ska tolkas så, att den tidpunkt som är relevant för att beräkna längden av den försening som drabbat en passagerare på en flygning som har omdirigerats så att luftfartyget har landat på en flygplats som inte är den som bokningen avsåg men som svarar för flygtrafik till och från samma stad eller region, är den tidpunkt då passageraren, efter transfer, faktiskt når fram till den flygplats som bokningen avsåg eller, i förekommande fall, till en annan närliggande destination som överenskommits med det lufttrafikföretag som utför flygningen.

Artikel 5.3 i förordning nr 261/2004 ska tolkas så, att det lufttrafikföretag som utför en flygning, i syfte att undgå skyldigheten att betala kompensation till passagerare vid en kraftigt försenad ankomst, kan åberopa en ”extraordinär omständighet” som inte påverkat den försenade flygningen utan en föregående flygning som detta lufttrafikföretag utförde med samma luftfartyg, i samband med detta luftfartygs tredje sista flygsträcka, under förutsättning att det finns ett direkt orsakssamband mellan uppkomsten av denna omständighet och det förhållandet att en senare flygning fick en kraftigt försenad ankomsttid. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att med beaktande av bland annat det sätt på vilket det berörda luftfartyget används av det lufttrafikföretag som utför flygningen avgöra huruvida det finns ett sådant orsakssamband.

Artikel 8.3 i förordning nr 261/2004 ska tolkas så, att det lufttrafikföretag som utför flygningen, när en flygning omdirigeras så att luftfartyget landar på en flygplats som inte är den som bokningen avsåg men som svarar för flygtrafik till och från samma stad eller region, är skyldigt att på eget initiativ erbjuda sig att stå för passagerarens kostnad för transport till den flygplats som bokningen gällde eller till en annan närliggande destination som överenskommits med passageraren.

Artikel 8.3 i förordning nr 261/2004 ska tolkas så, att det förhållandet att det lufttrafikföretag som utför flygningen har åsidosatt sin skyldighet att stå för kostnaderna för en passagerares transport från den alternativa flygplatsen antingen till den flygplats som bokningen gällde eller till en annan närliggande destination som överenskommits med passageraren inte ger passageraren rätt till schablonmässig kompensation enligt artikel 7.1 i förordningen. Däremot innebär ett sådant åsidosättande att nämnda passagerare får rätt till återbetalning för sådana utlägg som med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet har visat sig vara nödvändiga, lämpliga och rimliga för att kompensera för lufttrafikföretagets underlåtenhet.

(1) EUT C 77, 9.3.2020.

14.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 228/7

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 20 april 2021 (begäran om förhandsavgörande från Qorti Ċivili Prim’Awla – Ġurisdizzjoni Kostituzzjonali – Malta) – Repubblika mot Il-Prim Ministru

(Mål C-896/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Artikel 2 FEU - Europeiska unionens värden - Rättsstaten - Artikel 49 FEU - Tillträde till unionen - Skyddsnivån för unionens värden får inte sänkas - Effektivt domstolsskydd - Artikel 19 FEU - Artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna - Tillämpningsområde - Oavhängigheten hos domarna i en medlemsstat - Utnämningsförfarande - Premiärministerns befogenhet - Medverkan av en kommitté för domarutnämningar)

(2021/C 228/08)

Rättegångsspråk: maltesiska

Hänskjutande domstol

Prim’Awla tal-Qorti Ċivili – Ġurisdizzjoni Kostituzzjonali

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Repubblika

Motpart: Il-Prim Ministru

Ytterligare deltagare i rättegången: WY

Domslut

Artikel 19.1 andra stycket FEU ska tolkas så, att den kan tillämpas i ett mål där talan har väckts vid en nationell domstol enligt nationell rätt, med yrkande om att denna domstol ska avgöra huruvida nationella bestämmelser avseende förfarandet för att utnämna domare i den medlemsstat där nämnda domstol är belägen är förenliga med unionsrätten. Vid tolkningen av nämnda artikel 19.1 andra stycket FEU ska artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna beaktas i vederbörlig ordning.

Artikel 19.1 andra stycket FEU ska tolkas så, att den inte utgör hinder mot nationella bestämmelser som ger premiärministern i den berörda medlemsstaten bestämmanderätt i förfarandet för att utnämna domare, samtidigt som det föreskrivs att ett oberoende organ som bland annat ska utvärdera kandidaterna till en domartjänst och ge rekommendationer till premiärministern ska medverka i detta förfarande.

(1) EUT C 77, 9.3.2020.

14.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 228/8

Domstolens dom (första avdelningen) av den 22 april 2021 (begäran om förhandsavgörande från Bundesgerichtshof – Tyskland) – ZM i egenskap av konkursförvaltare för Oeltrans Befrachtungsgesellschaft mbH mot E. A. Frerichs

(Mål C-73/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Förordning (EG) nr 1346/2000 - Insolvensförfaranden - Artikel 4 - Lag tillämplig på insolvensförfarandet - Lagen i den medlemsstat där förfarandet har inletts - Artikel 13 - Återvinningsgrundande handling - Undantag - Villkor - Rättsakt som omfattas av lagen i en annan medlemsstat än den där förfarandet har inletts - Rättsakt mot vilken talan inte kan väckas på grundval av den lagen - Förordning (EG) nr 593/2008 - Lag tillämplig på avtalsförpliktelser - Artikel 12.1 b - Den tillämpliga lagens räckvidd - Verkställighet av förpliktelser som uppkommit genom denna - Betalning för genomförande av ett avtal som omfattas av lagen i en annan medlemsstat än den där förfarandet har inletts - Genomfört av tredje man - Talan om återvinning av den betalningen i ett insolvensförfarande - Tillämplig lag på den betalningen)

(2021/C 228/09)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesgerichtshof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: ZM i egenskap av konkursförvaltare för Oeltrans Befrachtungsgesellschaft mbH

Motpart: E. A. Frerichs

Domslut

Artikel 13 i rådets förordning (EG) nr 1346/2000 av den 29 maj 2000 om insolvensförfaranden och artikel 12.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008 av den 17 juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I) ska tolkas så, att den lag som enligt sistnämnda förordning är tillämplig på avtalet även är tillämplig på en betalning som tredje man gör i enlighet med den avtalsenliga betalningsskyldigheten för en av avtalsparterna när den betalningen, i ett insolvensförfarande, angrips som en återvinningsgrundande handling.

(1) EUT C 191, 8.6.2020.

14.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 228/8

Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 22 april 2021 (begäran om förhandsavgörande från Lietuvos vyriausiasis administracinis teismas – Litauen) – ”Lifosa” UAB mot Muitinės departamentas prie Lietuvos Respublikos finansų ministerijos

(Mål C-75/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Tullunion - Tullkodex för gemenskapen - Förordning (EEG) nr 2913/92 - Artikel 29.1 - Artikel 32.1 e) i) - Tullkodex för unionen - Förordning (EU) nr 952/2013 - Artikel 70.1 - Artikel 71.1 e) i) - Fastställande av tullvärdet - Transaktionsvärdet - Justering - Pris inklusive leverans till gränsen)

(2021/C 228/10)

Rättegångsspråk: lettiska

Hänskjutande domstol

Lietuvos vyriausiasis administracinis teismas

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande:”Lifosa” UAB

Motpart: Muitinės departamentas prie Lietuvos Respublikos finansų ministerijos

ytterligare deltagare i rättegången: Kauno teritorinė muitinė, ”Transchema” UAB

Domslut

Artiklarna 29.1 och 32.1 e) i) i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen samt artiklarna 70.1 och 71.1 e) i) i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen ska tolkas så att för att fastställa tullvärdet för de importerade varorna, ska de kostnader som tillverkaren faktiskt har haft för att transportera varorna till Europeiska unionens tullområde inte läggas till varornas transaktionsvärde, när skyldigheten att betala dessa kostnader enligt de avtalade leveransvillkoren ankommer på tillverkaren och dessa kostnader överskrider det pris som faktiskt betalats av importören, men motsvarar varornas verkliga värde, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera.

(1) EUT C 137, 27.4.2020.

14.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 228/9

Domstolens beslut (sjunde avdelningen) av den 3 mars 2021 (begäran om förhandsavgörande från Audiencia Provincial de Zaragoza – Spanien) – Ibercaja Banco, SA mot TJ, UK

(Mål C-13/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Artiklarna 53.2 och 99 i domstolens rättegångsregler - Konsumentskydd - Direktiv 93/13/EEG - Avtal om hypotekslån - Oskäliga avtalsvillkor - Villkor om begränsning av ränterörlighet (villkor om ”räntegolv”) - Avtal om novation - Avstående från rätten att väcka talan vid domstol mot villkoren i ett avtal - Saknar bindande verkan - Direktiv 2005/29/EG - Otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter - Artiklarna 6.1 och 7.1)

(2021/C 228/11)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Audiencia Provincial de Zaragoza

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Ibercaja Banco, SA

Motparter: TJ, UK

Avgörande

Artikel 6.1 i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal ska tolkas på så sätt att den inte utgör hinder för att ett villkor i ett avtal mellan en näringsidkare och en konsument – ett villkor som en domstol kan fastställa är oskäligt – kan bli föremål för ett avtal om novation mellan näringsidkaren och konsumenten, genom vilket den sistnämnda avstår från att göra gällande de rättsverkningar som skulle kunna följa av att villkoret förklarades oskäligt, förutsatt att detta avstående följer av konsumentens fria och informerade samtycke, vilket det ankommer på den nationella domstolen att kontrollera. Ett villkor genom vilket samma konsument, såvitt avser framtida tvister, avstår från rätten att väcka talan som grundas på de rättigheter som han eller hon har enligt direktiv 93/13 är däremot inte bindande för konsumenten.

Artikel 3 i direktiv 93/13 ska tolkas på så sätt att ett villkor i ett avtal som har ingåtts mellan en näringsidkare och en konsument och som syftar till att ändra ett potentiellt oskäligt villkor i ett avtal som dessa parter ingått tidigare eller som innebär att konsumenten avstår från rätten att väcka talan mot näringsidkaren kan anses som ett villkor som inte har varit föremål för individuell förhandling, om konsumenten inte har haft möjlighet att påverka det nya villkorets innehåll, vilket det ankommer på den nationella domstolen att kontrollera.

Artiklarna 3–5 i direktiv 93/13 ska tolkas på så sätt att det krav på tydlighet som åligger en näringsidkare enligt dessa bestämmelser innebär att konsumenten, vid ingående av ett avtal om novation som syftar till att ändra ett potentiellt oskäligt villkor i ett avtal som dessa parter ingått tidigare och som innebär att konsumenten avstår från rätten att väcka talan mot näringsidkaren, ska ges möjlighet att förstå samtliga avgörande rättsliga och ekonomiska konsekvenser som ingåendet av avtalet om novation leder till för honom eller henne.

4)	Det är uppenbart att den tionde och den trettonde frågan som har ställts av Audiencia Provincial de Zaragoza (Provinsdomstolen i Zaragoza, Spanien) inte kan tas upp till prövning.

(1) EUT C 148, 29.4.2019.

14.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 228/10

Domstolens beslut (åttonde avdelningen) av den 3 mars 2021 (begäran om förhandsavgörande från Juzgado de lo Social no 41 de Madrid – Spanien) – JL mot Fondo de Garantía Salarial (Fogasa)

(Mål C-841/19) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Artikel 99 i domstolens rättegångsregler - Direktiv 2006/54/EG - Artiklarna 2.1 och 4 - Lika lön för manliga och kvinnliga arbetstagare - Ramavtalet om deltidsarbete - Klausul 4 - Deltidsarbetande, huvudsakligen kvinnor - Nationell institution som garanterar att de berörda arbetstagarna får betalt för fordringar som inte har betalats av deras insolventa arbetsgivare - Övre gräns för betalning av dessa fordringar - En lägre övre gräns för deltidsarbetande beräknad efter dessas arbetstid i förhållande till arbetstiden för heltidsarbetande - Principen om tidsproportionalitet)

(2021/C 228/12)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Juzgado de lo Social no 41 de Madrid

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: JL

Svarande: Fondo de Garantía Salarial (Fogasa)

Avgörande

Artiklarna 2.1 och 4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet ska tolkas så, att de inte utgör hinder för en nationell lagstiftning som, såvitt avser den ansvariga nationella institutionens betalning av lön och ersättning som inte betalats ut till arbetstagarna på grund av arbetsgivarens insolvens, föreskriver en övre gräns för denna betalning när det gäller heltidsarbetande och en nedsättning av denna övre gräns när det gäller deltidsarbetande i proportion till den arbetstid dessa sistnämnda har fullgjort i förhållande till arbetstiden för heltidsarbetande.

(1) EUT C 45, 10.2.2020.

14.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 228/11

Domstolens beslut (sjätte avdelningen) av den 3 mars 2021 (begäran om förhandsavgörande från Pécsi Törvényszék – Ungern) – FGSZ Földgázszállító Zrt. mot Nemzeti Adó- és Vámhivatal Fellebbviteli Igazgatósága

(Mål C-507/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Gemensamt system för mervärdesskatt - Direktiv 2006/112/EG - Artikel 90 - Nedsättning av beskattningsunderlaget - Helt eller delvis utebliven betalning av priset - Fordran som blivit slutgiltigt omöjlig att driva in - Preklusionsfrist för att begära att beskattningsunderlaget för mervärdesskatt ska nedsättas i efterhand - Tidpunkt vid vilken tidsfristen börjar löpa)

(2021/C 228/13)

Rättegångsspråk: ungerska

Hänskjutande domstol

Pécsi Törvényszék

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: FGSZ Földgázszállító Zrt.

Motpart: Nemzeti Adó- és Vámhivatal Fellebbviteli Igazgatósága

Avgörande

Artikel 90 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt, jämförd med principerna om skatteneutralitet och effektivitet, ska tolkas på så sätt att om en medlemsstat fastställer en preklusionsfrist efter vars utgång en beskattningsbar person som har en fordran som blivit slutgiltigt omöjlig att driva in inte längre kan göra gällande sin rätt till nedsättning av beskattningsunderlaget, ska denna frist börja löpa från den dag då fordran blev slutgiltigt omöjlig att driva in och inte från den ursprungligen angivna dagen för fullgörande av betalningsskyldigheten.

(1) EUT C 28, 25.1.2021

14.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 228/11

Domstolens beslut (tionde avdelningen) av den 3 mars 2021 (begäran om förhandsavgörande från Győri Törvényszék – Ungern) – Koppány 2007 Kft. mot Vas Megyei Kormányhivatal

(Mål C-523/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Artikel 99 i domstolens rättegångsregler - Social trygghet - Förordning (EU) nr 1231/2010 - Tillämplig lagstiftning - A1-intyg - Artikel 1 - Utvidgning av förmånen av A1-intyget till att omfatta tredjelandsmedborgare som är lagligen bosatta på en medlemsstats territorium - Laglig bosättning - Begrepp)

(2021/C 228/14)

Rättegångsspråk: ungerska

Hänskjutande domstol

Győri Törvényszék

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Koppány 2007 Kft.

Svarande: Vas Megyei Kormányhivatal

Avgörande

Artikel 1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1231/2010 av den 24 november 2010 om utvidgning av förordning (EG) nr 883/2004 och förordning (EG) nr 987/2009 till att gälla de tredjelandsmedborgare som enbart på grund av sitt medborgarskap inte omfattas av dessa förordningar ska tolkas så, att tredjelandsmedborgare som tillfälligt vistas i en medlemsstat på grundval av ett uppehållstillstånd, som har en deklaration om bostadsort som godkänts av den behöriga utlänningsmyndigheten och som arbetar i olika medlemsstater för en arbetsgivare som är etablerad i denna medlemsstat, kan åberopa samordningsreglerna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen, ändrad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 465/2012 av den 22 maj 2012, och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 987/2009 av den 16 september 2009 om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004, för att fastställa vilken lagstiftning om social trygghet som de omfattas av, om de är lagligen bosatta och lagligen arbetar på medlemsstaternas territorium.

(1) EUT C 28, 25.1.2021.

14.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 228/12

Begäran om förhandsavgörande framställd av Landgerichts Düsseldorf (Tyskland) den 11 november 2020 – NT, RV, BS, ER mot British Airways plc

(Mål C-592/20)

(2021/C 228/15)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landgericht Düsseldorf

Parter i det nationella målet

Klagande: NT, RV, BS, ER

Motpart: British Airways plc

Domstolen (nionde avdelningen) har genom beslut av den 22 april 2021 slagit fast att artikel 2 b och artikel 7.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (1) ska tolkas så, att när en flygförbindelse med anslutningsflyg som totalt består av två delflygningar har bokats genom en enda bokning, och en passagerares ankomst till den slutliga bestämmelseorten blivit försenad med tre timmar eller mer, och detta beror på att den andra delflygningen ställts in, vilken skulle ha utförts av ett annat lufttrafikföretag än det som denna passagerare ingått transportavtalet med, kan denna passagerare vända sig mot detta lufttrafikföretag med en talan om ersättning enligt artikel 7.1 i förordningen och kräva betalning av den i däri föreskrivna kompensationen, beräknad utifrån den totala flygsträckan för flygningen inbegripet anslutningsflyget, från avgångsorten för den första delflygningen till ankomstorten för den andra delflygningen.

(1) EUT L 46,.2004, s. 1.

14.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 228/14

Begäran om förhandsavgörande framställd av Krajowa Izba Odwoławcza (Polen) den 29 januari 2021 – Konsortium: ANTEA POLSKA S.A., ”Pectore-Eco” sp. z o.o., Instytut Ochrony Środowiska – Państwowy Instytut Badawczy mot Państwowe Gospodarstwo Wodne Wody Polskie

(Mål C-54/21)

(2021/C 228/19)

Rättegångsspråk: polska

Hänskjutande domstol

Krajowa Izba Odwoławcza

Parter i det nationella målet

Klagande: Konsortium: ANTEA POLSKA S.A., ”Pectore-Eco” sp. z o.o., Instytut Ochrony Środowiska – Państwowy Instytut Badawczy

Motpart: Państwowe Gospodarstwo Wodne Wody Polskie

Tolkningsfrågor

Innebär principen om att ekonomiska aktörer ska behandlas på ett likvärdigt och icke-diskriminerande sätt samt principen om öppenhet i artikel 18.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU (1) av den 26. februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG (nedan kallat direktiv 2014/24/EU), att artikel 21.1 i direktiv 2014/24/EU och artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/943 (2) av den 8 juni 2016 om skydd mot att icke röjd know-how och företagsinformation (företagshemligheter) olagligen anskaffas, utnyttjas och röjs (nedan kallat direktiv 2016/943), i synnerhet följande formuleringar: ”som helhet eller i den form dess beståndsdelar ordnats och satts samman, är allmänt känd hos eller lättillgänglig”och ”[d]en har kommersiellt värde på grund av att den är hemlig” och hänvisningen till att ”den upphandlande myndigheten, … inte [får] offentliggöra uppgifter som … förklarats sekretessbelagda av de ekonomiska aktörerna” kan tolkas så, att en ekonomisk aktör får sekretessbelägga all information som affärshemlighet och att den av den anledningen inte vill att denna information röjs för den ekonomiska aktörens konkurrenter?

Innebär principen om att ekonomiska aktörer ska behandlas på ett likvärdigt och icke-diskriminerande sätt samt principen om öppenhet i artikel 18.1 i direktiv 2014/24/EU att artikel 21.1 i direktiv 2014/24/EU och artikel 2.1 i direktiv 2016/943, kan tolkas så, att de ekonomiska aktörer som är anbudsgivare vid en offentlig upphandling får sekretessbelägga de handlingar som avses i artiklarna 59 och 60 i direktiv 2014/24/EU och bilaga XII till direktiv 2014/24/EU, helt eller delvis, som företagshemlighet, i synnerhet förteckningar över yrkeserfarenhet, referenser, förteckningar över personer som föreslagits för fullgörandet av kontraktet och deras yrkeskvalifikationer, namn på och kapaciteten hos potentiella aktörer vars kapacitet de ekonomiska aktörerna hänvisar till och underentreprenörer om dessa handlingar krävs för att visa att villkoren för deltagande i förfarandet är uppfyllda och för att mot bakgrund av utvärderingskriterierna utvärdera anbuden och fastställa huruvida anbuden uppfyller andra krav som den upphandlande myndigheten uppställt i anbudshandlingarna (meddelandet om upphandling, förfrågningsunderlaget)?

Innebär principen om att ekonomiska aktörer ska behandlas på ett likvärdigt och icke-diskriminerande sätt samt principen om öppenhet i artikel 18.1 i direktiv 2014/24/EU i samband med artiklarna 58.1, 63.1 och artikel 67.2 b i direktiv 2014/24/UE, att den upphandlande myndigheten samtidigt kan godta den ekonomiska aktörens förklaring om att den förfogar över den personal som den upphandlande myndigheten kräver och som den ekonomiska aktören själv angett, aktörer som ska fullgöra kontraktet och underentreprenörer, vilket den i enlighet med bestämmelserna måste bevisa för den upphandlande myndigheten, och förklaringen om att redan det förhållandet att information om dessa personer eller aktörer (efternamn, namn, erfarenheter, kvalifikationer) röjs för den ekonomiska aktörens konkurrenter i sig kan leda till att de ”bjuds över” av dessa ekonomiska aktörer, varför det är nödvändigt att betrakta denna information som affärshemlighet? Mot bakgrund av vad som anförts ovan kan detta kortlivade förhållande mellan den ekonomiska aktören och dessa personer och aktörer under dessa omständigheter anses utgöra ett bevis för att den ekonomiska aktören förfogar över dessa resurser och, i synnerhet, medföra att den ekonomiska aktören tilldelas tilläggspoäng enligt kriterierna för utvärdering av anbuden?

Innebär principen om att ekonomiska aktörer ska behandlas på ett likvärdigt och icke-diskriminerande sätt samt principen om öppenhet i direktiv 2014/24/EU, att artikel 21.1 i direktiv 2014/24/EU och artikel 2.1 i direktiv 2016/943 ska tolkas så, att de ekonomiska aktörer som är anbudsgivare vid en offentlig upphandling kan sekretessbelägga de handlingar som krävs för att kontrollera att ett anbud uppfyller de krav som den upphandlande myndigheten uppställt i förfrågningsunderlaget (inbegripet beskrivningen av föremålet för upphandlingen) eller utvärdera ett anbud enligt kriterierna för utvärdering av anbud, som affärshemlighet, särskilt när dessa handlingar gäller iakttagandet av de krav som den upphandlande myndigheten uppställt och som anges i förfrågningsunderlaget, i lagstiftning, och i andra handlingar som är offentligt tillgängliga eller tillgängliga för berörda personer, i synnerhet om denna utvärdering inte sker enligt objektivt jämförbara metoder eller matematiskt eller fysiskt mätbara och jämförbara indikatorer, utan enligt en bedömning i det enskilda fallet av den upphandlande myndigheten? Ska artikel 21.1 i direktiv 2014/24/ och artikel 2.1 i direktiv 2016/943 följaktligen tolkas så, att en förklaring som lämnats av en ekonomisk aktör i ett anbud om fullgörande av ett visst föremål av upphandlingen enligt den upphandlande myndighetens anvisningar i förfrågningsunderlaget, som kontrolleras och utvärderas av den upphandlande myndigheten med tanke på en bedömning om dessa krav uppfyllts kan anses utgöra företagshemligheter, även om det ankommer på den ekonomiska aktören att välja de metoder som ska användas för att uppnå den verkan som krävs av den upphandlande myndigheten (föremålet för upphandlingen)?

Innebär principen om att ekonomiska aktörer ska behandlas på ett likvärdigt och icke-diskriminerande sätt samt principen om öppenhet i direktiv 2014/24/EU, jämförd med artikel 67.4 i direktiv 2014/24/EU, enligt vilken tilldelningskriterierna inte får ha den effekten att de ger den upphandlande myndigheten obegränsad valfrihet, de ska garantera en effektiv konkurrens och göra det möjligt att effektivt kontrollera de uppgifter som lämnas av anbudsgivarna utifrån en bedömning av hur väl anbuden uppfyller tilldelningskriterierna, att den upphandlande myndigheten kan fastställa ett kriterium för att utvärdera anbuden, i synnerhet ett kriterium som ska utvärderas enligt en bedömning i det enskilda fallet av den upphandlande myndigheten, även om det redan vid tidpunkten för fastställandet av detta kriterium är känt att de ekonomiska aktörerna kommer att betrakta den del av anbudet som hänför sig till detta kriterium som en företagshemlighet, vilket den upphandlande myndigheten inte har motsatt sig, vilket innebär att konkurrerande ekonomiska aktörerna kan få intrycket att den upphandlande myndighetens kontroll och utvärdering av anbuden sker helt skönsmässigt, eftersom de inte kommer att kunna kontrollera konkurrenternas anbud och jämföra dem med sina egna anbud?

Ska principen om att ekonomiska aktörer ska behandlas på ett likvärdigt och icke-diskriminerande sätt samt principen om öppenhet i direktiv 2014/24/EU, jämförd med artikel 67.4 i direktiv 2014/24/EU, enligt vilken tilldelningskriterierna inte får ha den effekten att de ger den upphandlande myndigheten obegränsad valfrihet och enligt vilken de ska garantera en effektiv konkurrens och göra det möjligt att effektivt kontrollera den information som lämnas av anbudsgivarna med tanke på en bedömning av hur väl anbuden uppfyller tilldelningskriterierna, tolkas så, att den upphandlande myndigheten får fastställa ett sådant kriterium för utvärdering av anbud, såsom i förevarande fall kriteriet ”konceptet för utarbetande” och ”beskrivning av hur kontraktet kommer ett fullgöras”?

Ska artikel 1.1 och artikel 1.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/66/EG av den 11 december 2007 om ändring av rådets direktiv 89/665/EEG och 92/13/EEG vad gäller effektivare förfaranden för prövning av offentlig upphandling (3) (nedan kallat rättsmedelsdirektivet), genom vilket medlemsstaterna åläggs att säkerställa att de ekonomiska aktörerna har möjlighet till en effektiv överprövning av ett beslut som fattats av en upphandlande myndighet och att överprövningsförfaranden är tillgängliga för den aktör som har intresse av att tilldelas ett visst kontrakt och som har lidit skada eller riskerar att lida skada till följd av en påstådd överträdelse, tolkas så, att en överprövningsmyndighets konstaterande att de handlingar som den ekonomiska aktören sekretessbelagt i ett visst förfarande inte utgör företagshemligheter, vilket innebär att de måste lämnas ut av den upphandlande myndigheten och göras tillgängliga för konkurrerande ekonomiska aktörer – om en sådan verkan inte direkt följer av lag – medför en skyldighet för överprövningsmyndigheten att fatta beslut med ett innehåll som möjliggör för den ekonomiska aktören att på nytt inge ett överklagande, inom ramen för innehållet i dessa handlingar, som den tidigare inte hade kännedom om och av den anledningen inte hade möjlighet att använda ett effektivt rättsmedel med avseende på den handling som den ekonomiska aktören inte kunde överklaga på grund av att fristen för att inge överklagandet hade löpt ut, till exempel till genom ogiltigförklaring av kontrollen och utvärderingen av anbud som de aktuella handlingar som sekretessbelagts som affärshemlighet avser?

(1) EUT L 94, 2014, s. 65.

(2) EUT L 157, 2016, s. 1.

(3) EUT L 335, 2007, s. 31.

14.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 228/16

Överklagande ingett den 2 februari 2021 av Laure Camerin av det beslut som tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 24 november 2020 i mål T-367/19, Camerin mot kommissionen

(Mål C-63/21 P)

(2021/C 228/20)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Laure Camerin (ombud: M. Casado García-Hirschfeld, avocate)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva tribunalens beslut av den 24 november 2020 i mål T-367/19, och

—	förplikta kommissionen att ersätta samtliga rättegångskostnader i båda instanser.

Grunder och huvudargument

Klaganden yrkar att domstolen ska upphäva det angripna beslutet till den del tribunalen fastställde att det inte längre fanns anledning att pröva den del av talan som avsåg delvis ogiltigförklaring av det beslut som meddelades av Byrån för löneadministration och individuella ersättningar (PMO) vid kommissionen den 17 april 2019 och avvisade den delen av talan som avsåg ersättning för den ideella skada som klaganden påstod sig ha lidit till följd av att de oegentligheter som PMO gjort sig skyldig till hindrat henne från att leva ett värdigt liv.

Klaganden ifrågasätter i synnerhet punkterna 50–52, 54, 57–62, 67 och 73–74 i det angripna beslutet.

Klaganden anför till stöd för överklagandet en enda grund som avser missuppfattning av de faktiska omständigheterna och uppenbart felaktig bedömning som medfört en felaktig rättslig motivering.

14.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 228/16

Överklagande ingett den 12 februari 2021 av Vincent Thunus, Jaime Barragán, Marc D’hooge, Alexandra Felten, Christophe Nègre, Patrick Vanhoudt av den dom som tribunalen (första avdelningen) meddelade den 2 december 2020 i mål T-247-19, Thunus m.fl. mot EIB

(Mål C-90/21 P)

(2021/C 228/21)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Vincent Thunus, Jaime Barragán, Marc D’hooge, Alexandra Felten, Christophe Nègre, Patrick Vanhoudt (ombud: L. Levi, avocate)

Övriga parter i målet: Europeiska investeringsbanken

Klagandenas yrkanden

Klagandena yrkar att domstolen ska

—	upphäva tribunalens dom av den 2 december 2020 i mål T-247/19,

—

följaktligen bifalla klagandenas yrkanden i första instans och därmed

—	ogiltigförklara det beslut som finns i klagandenas lönebesked från februari 2018, vilket utgör ett beslut om fastställande av en årlig justering av grundlönen som är begränsad till 0,7 procent för år 2018, och följaktligen ogiltigförklara motsvarande beslut i de efterföljande lönebeskeden,

—

förplikta svaranden att som ersättning för materiell skada betala i) det lönesaldo som motsvarar en tillämpning av den årliga anpassningen för 2018, det vill säga en ökning med 1,4 procent, för perioden 1 januari 2018–31 december 2018, ii) det lönesaldo som följer av tillämpningen av den årliga anpassningen på 0,7 procent för 2018 på de löner som ska betalas ut från och med januari 2018, iii) dröjsmålsränta på förfallna lönesaldon fram till dess att de förfallna beloppen har betalats i sin helhet, varvid den dröjsmålsränta som ska tillämpas ska beräknas på grundval av den räntesats som Europeiska centralbanken fastställt för huvudsakliga refinansieringstransaktioner, och som är tillämplig under den berörda perioden, ökad med tre punkter,

—	förplikta svaranden att ersätta samtliga rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

1)	Åsidosättande av kollegiets rätt till samråd – Missuppfattning av handlingarna i målet.

2)	Åsidosättande av motiveringsskyldigheten – Missuppfattning av handlingarna i målet – Domarens åsidosättande av sin motiveringsskyldighet

3)	Brott mot omsorgsplikten och proportionalitetsprincipen

14.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 228/17

(Mål C-91/21 P)

(2021/C 228/22)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Vincent Thunus, Jaime Barragán, Marc D’hooge, Alexandra Felten, Christophe Nègre, Patrick Vanhoudt (ombud: L. Levi, avocate)

Övrig part i målet: Europeiska investeringsbanken

Klagandenas yrkanden

Klagandena yrkar att domstolen ska

—	upphäva tribunalens dom av den 2 december 2020 i mål T-318/19,

—

i enlighet därmed, bifalla klagandenas yrkanden i första instans, nämligen

—	fastställa att talan kan tas upp till sakprövning och bifalla den, även vad gäller invändningen om rättsstridighet, och

—	i enlighet därmed

—	ogiltigförklara det beslut som återfinns i klagandenas lönespecifikationer från februari 2019, varigenom justeringsgraden för lönerna för år 2019 fastställdes till 0,8 procent, samt ogiltigförklara liknande beslut som återfinns i senare lönespecifikationer, och

—

följaktligen förplikta EIB att, som ersättning för ekonomisk skada, betala i) utestående lönebelopp med tillämpning av den årliga justeringen för år 2019, det vill säga en ökning med 1,2 procent för perioden från den 1 januari 2019 till den 31 december 2019, ii) utestående lönebelopp som motsvarar vad som blir följden av tillämpning av den årliga justeringen på 0,8 procent för år 2019 på de lönebelopp som betalas ut från och med januari 2019, iii) dröjsmålsränta på utestående lönebelopp fram till dess full betalning sker, varvid dröjsmålsräntan ska uppgå till den räntesats som Europeiska centralbanken tillämpar på sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner under den aktuella tidsperioden, med tillägg av tre procentenheter,

—	förplikta EIB att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

1)	Åsidosättande av reglerna om behörighet hos den som antagit rättsakten – Åsidosättande av artikel 18 i arbetsordningen – Missuppfattning av handlingarna i målet – Tribunalen har brustit i sin motiveringsskyldighet

2)	Åsidosättande av kollegiets rätt att yttra sig – Missuppfattning av handlingarna i målet

3)	Åsidosättande av motiveringsskyldigheten – Missuppfattning av handlingarna i målet – Tribunalen har brustit i sin motiveringsskyldighet

4)	Åsidosättande av omsorgsplikten och av proportionalitetsprincipen

14.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 228/19

Begäran om förhandsavgörande framställd av Curtea de Apel Bucureşti (Rumänien) den 3 mars 2021 – Direcţia Generală Regională a Finanţelor Publice Bucureşti – Administraţia Sector 1 a Finanţelor Publice mot VB, Direcţia Generalā Regionalā a Finanţelor Publice Bucureşti -Serviciul Soluţionare Contestaţii 1

(Mål C-146/21)

(2021/C 228/24)

Rättegångsspråk: rumänska

Hänskjutande domstol

Curtea de Apel Bucureşti

Parter i det nationella målet

Klagande: Direcţia Generală Regională a Finanţelor Publice Bucureşti – Administraţia Sector 1 a Finanţelor Publice

Motparter: VB, Direcţia Generalā Regionalā a Finanţelor Publice Bucureşti – Serviciul Soluţionare Contestaţii 1

Tolkningsfråga

Utgör direktiv 2006/112/EG (1) och neutralitetsprincipen, under sådana omständigheter som dem i det nationella målet, hinder för en nationell lagstiftning eller beskattningspraxis enligt vilka förfarandet för omvänd betalningsskyldighet (förenklingsåtgärder) – som är tvingande vid försäljning av timmer på rot – inte kan tillämpas på en beskattningsbar person som har blivit föremål för ett beslut om, och har registrerats för, mervärdesskatt efter en kontroll, eftersom den kontrollerade personen inte hade ansökt om att bli och inte hade blivit registrerad för mervärdesskatt innan transaktionerna genomfördes eller före det datum då tröskelvärdet överskreds?

(1) Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, 2006, s. 1).

14.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 228/19

Begäran om förhandsavgörande framställd av Fővárosi Törvényszék (Ungern) den 11 mars 2021 – GM mot Országos Idegenrendészeti Főigazgatóság m.fl.

(Mål C-159/21)

(2021/C 228/25)

Rättegångsspråk: ungerska

Hänskjutande domstol

Fővárosi Törvényszék

Parter i det nationella målet

Klagande: GM

Motparter: Országos Idegenrendészeti Főigazgatóság, Alkotmányvédelmi Hivatal och Terrorelhárítási Központ

Tolkningsfrågor

Ska artiklarna 11.2, 12.1 d och 12.2, 23.1 b samt 45.1 och 45.3–45.5 i direktivet om asylförfaranden (1) – jämförda med artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna – tolkas så, att en myndighet i en medlemsstat som har antagit ett beslut om internationellt skydd varigenom flyktingstatus eller status som skyddsbehövande utlänning nekas eller återkallas, på grund av skäl som avser nationell säkerhet, och den särskilda myndighet som har fastställt den konfidentiella karaktären, för det fall det undantag som anges i artikel 23.1 i detta direktiv avseende den nationella säkerheten föreligger, är skyldig att säkerställa att sökanden, den flykting eller utlänning som åtnjuter det subsidiära skyddet, eller dess företrädare, på alla sätt garanteras rätten att få tillgång till åtminstone den väsentliga information eller de konfidentiella eller sekretessbelagda uppgifter som ligger bakom det beslut som grundar sig på nämnda skäl och kan använda denna information och dessa uppgifter i förfarandet avseende beslutet, för det fall den ansvariga myndigheten gör gällande att en sådan överföring av information skulle strida mot skälet avseende nationell säkerhet?

2.	För det fall svaret är jakande, vad ska exakt avses med ”väsentliga” konfidentiella grunder på vilka ett sådant beslut vilar, med tillämpning av artikel 23.1 b i direktivet om asylförfaranden, jämförd med artiklarna 41 och 47 i stadgan?

Ska artikel 14.4 a och artikel 17.1 d i skyddsdirektivet (2), samt artikel 45.1 a och 45.3–45.4 i direktivet om asylförfaranden och skäl 49 i detta tolkas så, att de utgör hinder för nationella bestämmelser enligt vilka ett återkallande eller beslut att inte bevilja flyktingstatus eller status som skyddsbehövande utlänning får ske genom ett beslut som inte är underbyggt och som grundar sig på en automatisk hänvisning till den specialiserade myndighetens bindande och obligatoriska yttrande, vilket också saknar motivering, samt begränsar sig till att fastställa att det föreligger en fara för den nationella säkerheten?

Ska skälen 20 och 34 samt artiklarna 4, 10.2 och 10.3 d i direktivet om asylförfaranden samt artiklarna 14.4 a och 17.1 d i skyddsdirektivet tolkas så, att de utgör hinder för en nationell bestämmelse enligt vilket nämnda specialiserade myndigheter ska pröva skälet till beslutet att inte bevilja flyktingstatus eller status som skyddsbehövande utlänning och anta ett beslut i saken genom ett förfarande som inte uppfyller kravet i de materiella och processuella bestämmelserna i direktivet om asylförfaranden och skyddsdirektivet?

Ska artikel 17.1 b i direktivet om asylförfaranden tolkas så, att den utgör hinder för att ett beslut att inte bevilja flyktingstatus eller status som skyddsbehövande utlänning grundas på en omständighet eller ett brott som var känt före antagandet av den slutgiltiga domen eller det slutgiltiga beslutet om erkännande av flyktingstatus men som inte motiverade ett beslut att inte bevilja flyktingstatus eller status som skyddsbehövande utlänning?

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd (EUT L 180, 2013, s. 60).

(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU av den 13 december 2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet (EUT L 337, 2011, s. 9).

14.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 228/20

Begäran om förhandsavgörande framställd av Cour de cassation (Frankrike) den 16 mars 2021 – Procureur général près la cour d’appel d’Angers mot KL

(Mål C-168/21)

(2021/C 228/26)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Cour de cassation

Parter i det nationella målet

Klagande: Procureur général près la cour d’appel d’Angers

Motpart: KL

Tolkningsfrågor

Ska artikel 2.4 och artikel 4.1 i rambeslut 2002/584 (1) tolkas så, att kravet på dubbel straffbarhet är uppfyllt i en sådan situation som den i det nationella målet, i vilken överlämnande begärs för gärningar som i den utfärdande staten har rubricerats som allmänfarlig ödeläggelse och plundring, vilket inbegriper ödeläggelse och plundring som hotar allmän ordning, om skadegörelse i samband med tillgrepp, grov skadegörelse och skadegörelse är straffbelagda handlingar i den verkställande staten utan krav på det måste föreligga ett hot mot allmän ordning?

Om den första frågan ska besvaras jakande, ska artikel 2.4 och artikel 4.1 i rambeslut 2002/584 tolkas så, att domstolen i den verkställande staten får vägra att verkställa en europeisk arresteringsorder som utfärdats för verkställighet av ett straff om den domstolen konstaterar att de rättsliga myndigheterna i den utfärdande staten har dömt den berörda personen till det aktuella straffet för ett brott, vilket innefattar olika gärningar, varav endast vissa är straffbelagda i den verkställande staten? Ska det i så fall göras åtskillnad beroende på om de dömande instanserna i den utfärdande staten har bedömt att dessa gärningar ska betraktas som avskiljbara eller inte?

Innebär artikel 49.3 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna att den rättsliga myndigheten i den verkställande medlemsstaten ska vägra att verkställa en europeisk arresteringsorder om denna för det första har utfärdats för att verkställa ett straff som avser att beivra ett brott och, för det andra, ett överlämnande endast kan beviljas för vissa av gärningarna som straffet avser, då vissa gärningar inte är straffbelagda enligt den verkställande medlemsstatens lagstiftning?

(1) Rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (EGT L 190, 2002, s. 1, och rättelse i EUT L 124, 2017, s. 37).

14.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 228/21

Begäran om förhandsavgörande framställd av Landgericht Köln (Tyskland) den 19 mars 2021 – EF mot Deutsche Lufthansa AG

(Mål C-172/21)

(2021/C 228/27)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landgericht Köln

Parter i det nationella målet

Klagande: EF

Motpart: Deutsche Lufthansa AG

Tolkningsfrågor

Utgör en företagsbiljett som är billigare än en standardbiljett (i förevarande fall är priset 152,00 euro i stället för 169,00 euro), som grundas på ett ramavtal mellan ett lufttrafikföretag och ett annat företag och som endast kan bokas av det berörda företagets anställda för affärsresor, en biljett till ett reducerat biljettpris, i den mening som avses i artikel 3.3 första meningen i förordning (EG) nr 261/2004 (1), vilken varken direkt eller indirekt är tillgänglig för allmänheten?

2.	Om fråga 1 besvaras jakande: Ska en sådan företagsbiljett inte heller anses vara en biljett som ett lufttrafikföretag eller en researrangör utfärdat genom bonussystem eller annat kommersiellt program, i den mening som avses i artikel 3.3 andra meningen i förordning (EG) nr 261/2004?

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (EUT L 46, 2004, s. 1).

14.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 228/21

Begäran om förhandsavgörande framställd av Landgericht Saarbrücken (Tyskland) den 23 mars 2021 – Maxxus Group GmbH & Co. KG mot Globus Holding GmbH & Co.KG

(Mål C-183/21)

(2021/C 228/28)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landgericht Saarbrücken

Parter i det nationella målet

Klagande: Maxxus Group GmbH & Co. KG

Motpart: Globus Holding GmbH & Co.KG

Tolkningsfrågor

Ska unionsrätten, i synnerhet varumärkesdirektiven, det vill säga direktiv 2008/95 (1), särskilt artikel 12, och direktiv 2015/2436 (2), särskilt artiklarna 16, 17 och 19,

tolkas på så sätt att dessa bestämmelsers ändamålsenliga verkan förbjuder en tolkning av nationell processrätt

1)	vilken ålägger käranden åberopsbördan, som ska skiljas från bevisbördan, i ett tvistemål avseende upphävande av ett nationellt registrerat varumärke på grund av bristande användning, och

som i enlighet med denna åberopsbörda ålägger käranden

a.	att i en sådan process, såvitt det är möjligt, anföra grundade omständigheter avseende motpartens bristande användning av varumärket, och

b.	att för detta ändamål göra en egen marknadsstudie som är lämplig med hänsyn till ansökan om upphävande och det berörda varumärkets särprägel?

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/95/EG av den 22 oktober 2008 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (EUT L 299, 2008, s. 25).

(2) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2436 av den 16 december 2015 för tillnärmning av medlemsstaternas varumärkeslagstiftning (EUT L 336, 2015, s. 1).

14.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 228/22

Begäran om förhandsavgörande framställd av Kúria (Ungern) den 25 mars 2021 – FAWKES Kft. mot Nemzeti Adó- és Vámhivatal Fellebbviteli Igazgatósága

(Mål C-187/21)

(2021/C 228/29)

Rättegångsspråk: ungerska

Hänskjutande domstol

Kúria

Parter i det nationella målet

Klagande: FAWKES Kft.

Motpart: Nemzeti Adó- és Vámhivatal Fellebbviteli Igazgatósága

Tolkningsfrågor

1.	Ska artikel 30.2 a och b i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (1) tolkas så, att endast de värden som finns i den databas som upprättats på grundval av de tullklareringar som utförts av medlemsstatens egen tullmyndighet ska beaktas som tullvärde?

Om fråga 1 besvaras nekande, är det för att fastställa tullvärdet enligt artikel 30.2 a och b nödvändigt att vända sig till tullmyndigheterna i andra medlemsstater för att få fram tullvärdet på liknande varor som finns i deras databaser och/eller är det nödvändigt att söka i någon gemenskapsdatabas och ta fram de tullvärden som anges där?

Ska artikel 30.2 a och b i förordning nr 2913/92 tolkas så, att vid fastställandet av tullvärdet får inte de transaktionsvärden beaktas som avser klareringssökandens egna transaktioner, även om de inte har ifrågasatts vare sig av den nationella tullmyndigheten eller av de nationella tullmyndigheterna i andra medlemsstater?

4.	Ska kravet avseende samma eller nästan samma tidpunkt i artikel 30.2 a och b i förordning nr 2913/92 tolkas så, att det kan begränsas till en period av +/- 45 dagar före och efter tullklareringen?

(1) EGT L 302, 1992, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 16, s. 4.

14.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 228/23

Begäran om förhandsavgörande framställd av Kuria (Ungern) den 25 mars 2021 – Megatherm-Csillaghegy Kft. mot Nemzeti Adó- és Vámhivatal Fellebbviteli Igazgatósága

(Mål C-188/21)

(2021/C 228/30)

Rättegångsspråk: ungerska

Hänskjutande domstol

Kúria

Parter i det nationella målet

Klagande: Megatherm-Csillaghegy Kft.

Motpart: Nemzeti Adó- és Vámhivatal Fellebbviteli Igazgatósága

Tolkningsfrågor

Ska principen om mervärdesskattens neutralitet och [skäl 30] och artiklarna 63, 167, 168, 178–180, 182 och 273 i mervärdesskattedirektivet (1) tolkas så, att de utgör hinder för den sista meningen i 137 § punkt 3 az általános forgalmi adóról szóló 2007. évi CXXVII. törvény (lag nr CXXVII av år 2007 om mervärdesskatt), i den lydelse som gällde mellan den 1 januari 2015 och den 31 december 2017, i vilken det föreskrevs att ”även när skattemyndigheten avregistrerar den beskattningsbara personens skatteidentifieringsnummer utan att ha dragit in det tillfälligt, förlorar denne sin rätt till skatteavdrag den dag då beslutet att avregistrera numret vinner laga kraft”, och för 137 § i samma lag, i den lydelse som gällde mellan den 1 januari 2018 och den 26 november 2020, i vilken det föreskrevs att ”om den statliga skatte- och tullmyndigheten avregistrerar den beskattningsbara personens skatteidentifieringsnummer, förlorar denne rätten till skatteavdrag från och med den dag då beslutet att avregistrera numret vinner laga kraft”?

2)	Ska artikel 273 i mervärdesskattedirektivet tolkas så, att förlusten av rätten att göra skatteavdrag, som en tvingande rättsföljd, (på ett oproportionerligt sätt) går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå målet att säkerställa skatteuppbörden och att bekämpa skatteundandragande?

(1) Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, 2006, s. 1).

14.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 228/24

Begäran om förhandsavgörande framställd av Hoge Raad der Nederlanden (Nederländerna) den 29 mars 2021 – Staatssecretaris van Financiën, motpart: X

(Mål C-194/21)

(2021/C 228/32)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Hoge Raad der Nederlanden

Parter i det nationella målet

Klagande: Staatssecretaris van Financiën

Motpart: X

Tolkningsfrågor

Ska artiklarna 184 och 185 i direktiv 2006/112/EG (1) tolkas så, att en beskattningsbar person som vid förvärvet av en vara eller köpet av en tjänst har underlåtit att inom gällande nationell tidsfrist dra av ingående mervärdesskatt (det ursprungliga avdraget) i enlighet med den planerade användningen för beskattningsbara ändamål har rätt att inom ramen för en justering – i samband med att varan eller tjänsten används för första gången – göra ett sådant avdrag om den faktiska användningen av varan eller tjänsten vid tidpunkten för justeringen inte skiljer sig från den planerade användningen?

2)	Har det för svaret på fråga 1 betydelse att underlåtelsen att göra det ursprungliga avdraget inte är kopplat till skatteundandragande eller rättsmissbruk och inte får en negativ påverkan på statsbudgeten?

(1) Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, 2006, s. 1).

14.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 228/24

Begäran om förhandsavgörande framställd av Rayonen sad Lukovit (Bulgarien) den 26 mars 2021 – LB mot Smetna palata na Republika Bulgaria

(Mål C-195/21)

(2021/C 228/33)

Rättegångsspråk: bulgariska

Hänskjutande domstol

Rayonen sad Lukovit

Parter i det nationella målet

Klagande: LB

Motpart: Smetna palata na Republika Bulgaria

Tolkningsfrågor

Ska artikel 58.4 i direktiv 2014/24/EU (1) tolkas så, att det i urvalskriterierna får uppställas strängare krav på den ekonomiska aktören vad gäller personalens yrkesmässiga kapacitet i samband med ett specialiserat tekniskt uppdrag inom byggnadssektorn än de minimikrav på utbildning och yrkesmässiga kvalifikationer som föreskrivs i den särskilda nationella lagbestämmelsen (artikel 163a.4 ZUT), utan att de på förhand kan anses vara konkurrensbegränsande och mer specifikt: medför kravet på att upphandlingsvillkoren ska vara ”proportionella” i förhållande till föremålet för upphandlingen a) att den nationella domstolen ska göra en bedömning av proportionaliteten på grundval av de bevis som lagts fram och de konkreta parametrarna för uppdraget, även i situationer där det i nationell lagstiftning fastställs ett stort antal sakkunniga som i princip är kvalificerade när det gäller sådan verksamhet som uppdraget omfattar eller b) får domstolskontrollen begränsas till att enbart avse huruvida villkoren för deltagande är för restriktiva i förhållande till de allmänna villkor som föreskrivs i den särskilda nationella lagbestämmelsen?

Ska bestämmelserna i avdelning II ”Administrativa åtgärder och sanktioner” i förordning nr 2988/95 (2) tolkas så, att samma åsidosättande av Zakon za obshtestvenite porachki (lagen om offentlig upphandling), genom vilken direktiv 2014/24/EU genomförs (inbegripet den överträdelse för vilket klaganden har bestraffats vad gäller fastställandet av urvalskriterierna), kan medföra olika rättsföljder, beroende på huruvida åsidosättandet har begåtts uppsåtligen eller inte eller orsakas av oaktsamhet?

Med hänsyn till syftet med artikel 8.3 i förordning nr 2988/95 och skälen 43 och 122 i förordning nr 1303/2013, (3) utgör principerna om rättssäkerhet och effektivitet hinder mot att de olika nationella myndigheter som utsetts för att skydda Europeiska unionens ekonomiska intressen gör olika bedömningar av samma faktiska omständigheter i upphandlingsförfarandet, mer specifikt: att den myndighet som förvaltar det operativa programmet inte fastställer någon överträdelse vid fastställandet av urvalskriterierna, medan revisionsrätten vid den efterföljande kontrollen, utan att det föreligger några särskilda eller nya omständigheter, antar att dessa kriterier är konkurrensbegränsande och därför ålägger den upphandlande myndigheten en administrativ sanktion?

Utgör proportionalitetsprincipen hinder mot en nationell bestämmelse, såsom artikel 247.1 i lagen om offentlig upphandling, enligt vilken en upphandlande myndighet som formellt åsidosätter förbudet i artikel 2.2 i denna lag ska åläggas böter som motsvarar 2 procent av kontraktets värde, inbegripet mervärdesskatt, dock högst 10 000 leva, utan att överträdelsens allvar och dess faktiska och potentiella effekter på unionens intressen måste fastställas?

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG (EUT L 94, 2014, s. 65).

(2) Rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (EGT L 312, 1995, s. 1).

(3) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 av den 17 december 2013 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden, om fastställande av allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 (EUT L 347, 2013, s. 320).

14.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 228/26

Överklagande ingett den 19 april 2021 av Europaparlamentet av den dom som tribunalen (fjärde avdelningen) meddelade den 3 februari 2021 i mål T-17/19, Europaparlamentet mot Giulia Moi

(Mål C-246/21 P)

(2021/C 228/35)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Klagande: Europaparlamentet (ombud: S. Seyr, M. Windisch och T. Lazian)

Övrig part i målet: Giulia Moi

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva den överklagade domen,

—	slutligt pröva talan vid tribunalen och bifalla de yrkanden som Europaparlamentet framställt i första instans, och

—	förplikta sökanden i första instans att ersätta samtliga rättegångskostnader i första och andra instans.

Grunder och huvudargument

Första grunden: Tribunalen har överskridit sina befogenheter och dömt utöver vad parterna yrkat (ultra petita) genom att den i saken i målet inkluderat beslutet av Europaparlamentets talman genom vilket denne slog fast att det föreligger en situation med trakasserier och ogiltigförklarat detta beslut (punkterna 34, 37, 38 och 76 i den överklagade domen).

Andra grunden: Tribunalen har åsidosatt parlamentets rätt till försvar (punkterna 35 och 36 i den överklagade domen).

Tredje grunden: Tribunalen har åsidosatt artikel 263 sjätte stycket FEUF, eftersom den underlåtit att beakta den där föreskrivna fristen för att väcka talan om ogiltigförklaring och eftersom den i saken i målet inkluderat det beslut, som under tiden vunnit laga kraft, genom vilket Europaparlamentets talman slog fast att det föreligger en situation med trakasserier (punkterna 76 och 77 i den överklagade domen).

Fjärde grunden: Tribunalen har åsidosatt artikel 232 FEUF genom att den inte beaktat parlamentets befogenhet att fritt organisera sin verksamhet, såsom föreskrivs i de interna bestämmelserna om förfarandet beträffande trakasserier i fall som rör parlamentsledamöter och i parlamentets arbetsordning, särskilt artiklarna 166 och 167, vilka var tillämpliga vid tiden för händelserna i målet, om beslut om sanktionsåtgärder (punkterna 12, 13, 63, 66, 129 och 132 i den överklagade domen).

14.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 228/28

Tribunalens dom av den 14 april 2021 – Crédit lyonnais mot ECB

(Mål T-504/19) (1)

(”Ekonomisk och monetär politik - Tillsyn över kreditinstitut - Artikel 4.1 d och 4.3 i förordning (EU) nr 1024/2013 - Beräkning av bruttosoliditetsgraden - ECB har delvis nekat undantag för exponering som uppfyller vissa villkor - Artikel 429.14 i förordning (EU) nr 575/2013 - Prövning har inte gjorts av samtliga relevanta omständigheter i det aktuella fallet - Rättskraft - Artikel 266 FEUF))

(2021/C 228/38)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Crédit lyonnais (Lyon, Frankrike) (ombud: advokaterna A. Champsaur och A. Delors)

Svarande: Europeiska centralbanken (ombud: J. Poscia, R. Ugena och F. Bonnard, biträdda av advokaten H.-G. Kamann)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF avseende ogiltigförklaring av ECB:s beslut ECB-SSM-2019-FRCAG-39 av den 3 maj 2019, antaget med tillämpning av artikel 4.1 d och artikel 10 i rådets förordning nr 1024/2013 av den 15 oktober 2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut (EUT L 287, 2013, s. 63) och artikel 429.14 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 2013, s. 1, och rättelser i EUT L 208, 2013, s. 68, och EUT L 321, 2013, s. 6), i den mån sökanden där nekas undantag för viss exponering vid beräkningen av dess bruttosoliditetsgrad.

Domslut

1)	Europeiska centralbankens (ECB) beslut ECB-SSM-2019-FRCAG-39 av den 3 maj 2019 ogiltigförklaras i den del Crédit lyonnais där inte tilläts avstå från att ta upp 34 procent av sina exponeringar mot Caisse des dépôts et consignations vid beräkningen av dess bruttosoliditet.

2)	ECB ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 312, 16.9.2019.

14.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 228/29

Tribunalens beslut av den 9 april 2021 – Laroni mot Europaparlamentet

(Mål T-415/19) (1)

(Institutionell rätt - Enhetlig stadga för Europaparlamentets ledamöter - Ledamöter av Europaparlamentet valda i italienska valkretsar - Beslut nr 14/2018 om pensioner antaget av Ufficio di Presidenza della Camera dei deputati (Deputeradekammarens presidium, Italien) - Ändring av nationella italienska ledamöters pensionsbelopp - Europaparlamentets motsvarande ändring av pensionsbeloppen för vissa före detta parlamentsledamöter som valts i Italien - Sökandens frånfälle - Sökandes arvingar har inte övertagit talan - Anledning att saknas att döma i saken)

(2021/C 228/39)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Nereo Laroni (Venedig, Italien) (ombud: advokaten, M. Merola)

Svarande: Europaparlamentet (ombud: S. Seyr och S. Alves)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av meddelandet av den 11 april 2019 som upprättats av parlamentet och som avser anpassningen av de pensionsbelopp som sökandenahar rätt till efter ikraftträdandet den 1 januari 2019 av beslut nr 14/2018 från Ufficio di Presidenza della Camera dei deputati.

Avgörande

1)	Det saknas anledning att döma i saken.

2)	Parterna ska bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 295 av den 2.9.2019.

14.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 228/29

Tribunalens beslut av den 8 april 2021 – CRII-GEN m.fl. mot kommissionen

(Mål T-496/20) (1)

(Talan om ogiltigförklaring - Växtskyddsmedel - Det verksamma ämnet glyfosat - Ansökan om omprövning i syfte att godkännandet av detta ämne ska återkallas eller ändras - Artikel 21 i förordning (EG) nr 1107/2009 - Avslag - Rättsakt mot vilken talan inte kan väckas)

(2021/C 228/40)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Comité de recherche et d’information indépendantes sur le génie génétique (CRII-GEN) (Paris, Frankrike) och sex andra sökande, vilkas namn anges i en bilaga till beslutet (ombud: advokaten C. Lepage)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: X. Lewis, G. Gattinara, I. Naglis och G. Koleva)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 17 juni 2020 om avslag på sökandenas ansökan om återkallelse eller ändring av godkännandet av det verksamma ämnet glyfosat, vilken framställts med stöd av artikel 21 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG (EUT L 309, 2009, s. 1).

Avgörande

1)	Talan ogillas.

2)	Det finns inte längre anledning att pröva interventionsansökan från Bayer Agriculture BV.

3)	Comité de recherche et d’information indépendantes sur le génie génétique (CRII-GEN) och övriga sökande vilkas namn anges i bilagan ska ersätta rättegångskostnaderna, med undantag för Bayer Agricultures rättegångskostnader avseende sin interventionsansökan.

4)	Bayer Agriculture ska bära sina rättegångskostnader avseende interventionsansökan.

(1) EUT C 329, 5.10.2020.

14.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 228/30

Talan väckt den 22 mars 2021 – RG mot rådet

(Mål T-157/21)

(2021/C 228/41)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: RG (ombud: R. Purcell, Solicitor)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara rådets beslut (EU) 2020/2252 (1) av den 29 december 2020 om undertecknande, på unionens vägnar, och om provisorisk tillämpning av handels- och samarbetsavtalet mellan Europeiska unionen och Europeiska atomenergigemenskapen, å ena sidan, och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, å andra sidan, och av avtalet mellan Europeiska unionen och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland om säkerhetsförfaranden för utbyte och skydd av säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter, (2) i den utsträckning som det innebär att avdelning VII i del tre i handels- och samarbetsavtalet provisoriskt tillämpas på Irland, och

—	förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden en enda grund innebärande att rådet har överskridit sin behörighet genom att den åsidosatt en väsentlig formföreskrift och överträtt fördragen när den antog ett beslut som syftade till att Irland skulle bli bundet av bestämmelser om ett område med frihet, säkerhet och rättvisa utan att denna stat utnyttjat sin möjlighet att välja att delta i detta i enlighet med protokoll 21.

—	Protokoll 21 är en del av unionens primärrätt. Det speglar dessutom en grundläggande demokratisk bestämmelse i Irländsk konstitutionell rätt.

—	Texten i protokoll 21, och i motsvarande bestämmelse i den irländska konstitutionen, visar att Irland behåller sin exklusiva behörighet i fråga om området med frihet, säkerhet och rättvisa.

—	Handels- och samarbetsavtalet är ett internationellt avtal i den mening som avses i protokollet. Det krävs därför att Irland väljer att delta i detta, för att bestämmelserna i avtalet rörande ett område med frihet, säkerhet och rättvisa ska bli bindande för Irland.

—	EU-domstolens praxis ger stöd för uppfattningen att avdelningen rörande överlämnande grundas på bestämmelser om ett område med frihet, säkerhet och rättvisa.

(1) EUT L 444, 2020, s. 2.

(2) EUT L 444, 2020, s. 14.

14.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 228/31

Överklagande ingett den 29 mars 2021 – Ubisoft Enternatinment mot EUIPO – Huawei Technologies (FOR HONOR)

(Mål T-171/21)

(2021/C 228/42)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Ubisoft Enterntainment (Carentoir, Frankrike) (ombud: advokaten J. Bourgeois)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet

Motpart vid överklagandenämnden: Huawei Technologies Co. Ltd (Shenzhen, Kina)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden

Omtvistat varumärke: Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket FOR HONOR – Registreringsansökan nr 14 744 338

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av fjärde överklagandenämnden vid EUIPO den 25 januari 2021 i ärende R 1297/2020-4

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO och intervenienten att ersätta samtliga rättegångskostnader och ersätta klaganden för alla kostnader som uppkommit i samband med invändnings- och överklagandeförfarandet, inklusive avgifter.

Grund

—	Felaktig tillämpning av artikel 8.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—	Felaktig tillämpning av artikel 8.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

14.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 228/32

Talan väckt den 31 mars 2021 – Valve mot kommissionen

(Mål T-172/21)

(2021/C 228/43)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Valve Corp. (Bellevue, Washington, Förenta staterna) (ombud: advokaterna L. Kjølbye, S. Völcker, och G. Caldini)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara kommissionens beslut av den 20 januari 2021 gällande ett förfarande enligt artikel 101 FEUF och artikel 53 i EES-avtalet (Ärenden AT.40413 – Focus Home, AT.40414 – Koch Media, AT.40420 – ZeniMax, AT.40422 – Bandai Namco och AT.40424 – Capcom – C(2021) 75 final), helt eller delvis, och

—	förplikta Europeiska kommissionen att bära rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.

Första grunden: Felaktig rättstillämpning och en felaktig bedömning i sak vad gäller tillämpningen av artikel 101.1 FEUF när det konstaterades att det förelåg medgivanden/ett samordnat förfarande mellan Valve och fem andra utgivare av videospel, till följd av Europeiska kommissionens oskäliga tolkning av rättspraxis på så sätt att den skulle omfatta beteenden som inte kan anses vara ”samordnade” samt en felaktig bedömning av det ifrågavarande beteendet.

Andra grunden: Felaktig rättstillämpning och en felaktig bedömning i sak vad gäller tillämpningen av artikel 101.1 FEUF när kommissionen konstaterade att det påstådda medgivandet/samordnade förfarandet mellan Valve och fem andra utgivare av videospel ”har till syfte” att begränsa konkurrensen i den mening som avses i artikel 101.1 FEUF, till följd av att kommissionen inte uppfattade att det rörde sig om ett nytt sorts beteende och felaktigt bedömde det relevanta rättsliga och ekonomiska sammanhanget, nämligen vad avser copyright-direktivets relevans, Valves roll som en tvåsidig plattform samt egenskaperna av de ifrågavarande varorna och tjänsterna (digitala videospel).

14.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 228/32

Talan väckt den 16 april 2021 – Polynt mot Echa

(Mål T-207/21)

(2021/C 228/44)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Polynt SpA (Scanzorosciate, Italien) (ombud: advokaterna C. Mereu, P. Sellar, och S. Abdel-Qader)

Svarande: Europeiska kemikaliemyndigheten

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	fastställa att denna ansökan kan tas upp till prövning och att den är välgrundad,

—	ogiltigförklara det angripna beslutet, och

—	förplikta Echa att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden yrkar ogiltigförklaring av det beslut som överklagandenämnden vid Europeiska kemikaliemyndigheten meddelade den 9 februari 2021 genom vilket den fastställde Echas beslut om att kräva ytterligare test som en del av bedömningen av ämnet hexahydro-4-metylftalisk anhydrid (ärende A-015-2019) i enlighet med artikel 40 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 (1) (Reachförordningen). Till stöd för sin talan åberopar sökanden fem grunder.

Första grunden: Överklagandenämnden har gjort en felaktig rättstillämpning när den prövade lagenligheten av Echas beslut TPE-D-2114483466-38-01/F av den 4 september 2019 angående ett förslag till tester för ämnet hexahydro-4-metylftalisk anhydrid (EG-nummer 243-072-0 och CAS-nummer 19438-60-9) (4-MHHPA).

2.	Andra grunden: Överklagandenämnden har gjort en felaktig rättstillämpning när den fann att förslag till tester ska genomgå samma prövning som när myndigheten ska kontrollera huruvida kraven är uppfyllda

Tredje grunden: Överklagandenämnden har inte tillämpat det korrekta rättsliga testet och har inte beaktat sökandens argument. Den har tillämpat omvänd bevisbörda vad gäller kraven i kolumn 2 i avsnitt 8.7.3 i bilaga X till Reachförordningen och har inte bemött sökandens argument beträffande slutsatserna i Världshälsoorganisationens koncisa handling nr 75 (WHO Concise International chemical assessment document).

4.	Fjärde grunden: Överklagandenämnden har åsidosatt eller gjort en felaktig tillämpning av artiklarna 91-93 i Reachförordningen.

5.	Femte grunden: Överklagandenämnden har inte prövat sökandens argument avseende åsidosättande av artikel 13 FEUF och artikel 25 i Reachförordningen samt principerna om djurskydd, proportionalitet och god förvaltning.

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (EUT L 396, 2006, s. 1).

14.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 228/33

Överklagande ingett den 16 april 2021 – Dorit mot EUIPO – Erwin Suter (DORIT)

(Mål T-208/21)

(2021/C 228/45)

Överklagandet är avfattat på tyska

Parter

Klagande: Dorit-DFT Fleischereimaschinen GmbH (Ellwangen, Tyskland) (ombud: advokaten E. Strauß)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet

Motpart vid överklagandenämnden: Erwin Suter AG, Maschinenfabrik Retus (Kölliken, Schweiz)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: Internationell registrering som designerar Europeiska unionen av ordmärket ”DORIT” – Registreringsansökan nr 878 792

Förfarande vid EUIPO: Ogiltighetsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av femte överklagandenämnden vid EUIPO den 9 februari 2021 i ärende R 127/2020-5

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ändra det överklagade beslutet och bifalla ogiltighetsförfarandet mot det omtvistade varumärket,

—	i andra hand ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta motparten vid EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna och förplikta motparten att ersätta rättegångskostnaderna i förevarande förfarande.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 60.1 c, jämförd med artikel 8.4, i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

14.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 228/34

Överklagande ingett den 19 april 2021 – Vintae Luxury Wine Specialists mot EUIPO – R. Lopez de Heredia Viña Tondonia (LOPEZ DE HARO)

(Mål T-210/21)

(2021/C 228/46)

Överklagandet är avfattat på spanska

Parter

Klagande: Vintae Luxury Wine Specialists SLU (Logroño, Spanien) (ombud: advokaterna L. Broschat García och L. Polo Flores)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: R. Lopez de Heredia Viña Tondonia SA (Haro, Spanien)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden

Omtvistat varumärke: EU-figurmärket LOPEZ DE HARO – Registreringsansökan nr 17 909 326

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av femte överklagandenämnden vid EUIPO den 16 februari 2021 i ärende R 1741/2020-5

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet,

—	bevilja registrering av EU-varumärke nr 17 909 326, LÓPEZ DE HARO (fig.) i klass 33, och

—	förplikta motparterna att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

Åsidosättande av artikel 8.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

14.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 228/35

Talan väckt den 16 april 2021 – Mlékárna Hlinsko mot kommissionen

(Mål T-213/21)

(2021/C 228/47)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Mlékárna Hlinsko a.s. (Hlinsko, Tjeckien) (ombud: advokaterna, S. Sobolová och O. Billard)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det förbud mot att bevilja bidrag som infördes genom kommissionens skrivelse av den 22 oktober 2020, ARES (2020) 5759350,

—	förplikta kommissionen att ersätta sökandens rättegångskostnader

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fem grunder.

1.	Första grunden: Kommissionen har såväl direkt som indirekt åsidosatt sökandens grundläggande rättigheter, eftersom sökanden aldrig fått tillfälle att utöva sin rätt att höras under den utredning som ledde fram till antagandet av det omtvistade beslutet.

Andra grunden: Kommissionen har inte befogenhet att genomföra en revision av specifika bidrag och att fatta beslut avseende specifika ansökningar om stöd från de europeiska struktur- och investeringsfonderna, eftersom kommissionen endast har befogenhet att undersöka om de förvaltnings- och kontrollsystem som införts av medlemsstaterna rent allmänt är förenliga med gällande bestämmelser, men ingen befogenhet att genomföra detaljerade revisioner och fatta beslut om specifika ansökningar om bidrag som ingetts av enskilda företag.

Tredje grunden: Kommissionen har inte befogenhet att tolka och tillämpa medlemsstaternas nationella lagstiftning, eftersom denna institutions befogenhet är strikt begränsad av principen om tilldelade befogenheter, som fastställts i artiklarna 5 och 13 i fördraget om Europeiska unionen. Varje undantag från denna princip ska tolkas restriktivt och kombinationen av principen om tilldelade befogenheter och fördragets bestämmelser innebär tydligt att kommissionen inte har befogenhet att tillämpa en medlemsstats nationella lagstiftning. Under alla omständigheter kan de bestämmelser i tjeckisk lagstiftning som kommissionen grundade sig på inte prövas i förhållande till förordning nr 1303/2013, (1) vilken utgör den rättsliga grunden för det revisionsförfarande som ledde fram till antagandet av det omtvistade beslutet.

Fjärde grunden: Kommissionen lade inte fram någon bevisning för innehållet i den tjeckiska lagstiftningen och tolkade och tillämpade denna felaktigt. I stället för att lägga fram bevisning för innehållet i den tjeckiska lagstiftningen, såsom krävs i enlighet med domstolens praxis, gjorde kommissionen sig skyldig till en grov felaktig tolkning av tjeckisk lagstiftning och särskilt av artikel 4c i lagen om intressekonflikter, (2) och bortsåg medvetet från såväl praxis från de tjeckiska domstolarna som det slutliga, bindande och verkställbara avgörandet från de tjeckiska myndigheterna angående föremålet för det revisionsförfarande som ledde fram till antagandet av det omtvistade beslutet.

Femte grunden: Kommissionen gjorde även en felaktig tolkning och tillämpning av unionsrätten, i och med att den felaktigt drog slutsatsen att det skett en överträdelse av artikel 61 i finansförordningen, (3) och den underlät att beakta att de tjeckiska bestämmelserna om intressekonflikt strider mot grundläggande unionsrättsliga principer.

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 av den 17 december 2013 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden, om fastställande av allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 (EUT L 347, 2013, s. 320).

(2) Tjeckiska lagen nr 159/2006 om intressekonflikter, i ändrad lydelse.

(3) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2018/1046 av den 18 juli 2018 om finansiella regler för unionens allmänna budget, om ändring av förordningarna (EU) nr 1296/2013, (EU) nr 1301/2013, (EU) nr 1303/2013, (EU) nr 1304/2013, (EU) nr 1309/2013, (EU) nr 1316/2013, (EU) nr 223/2014, (EU) nr 283/2014 och beslut nr 541/2014/EU samt om upphävande av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 (EUT L 193, 2018, s. 1)

14.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 228/36

Talan väckt den 20 april 2021 – SB mot eu-Lisa

(Mål T-217/21)

(2021/C 228/48)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: SB (ombud: advokaten H. Tagaras)

Svarande: Europeiska unionens byrå för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	bifalla talan,

—	ogiltigförklara de angripna rättsakterna, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden åberopar sex grunder till stöd för sin talan om ogiltigförklaring av beslutet av Europeiska unionens byrå för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa (eu-Lisa) av den 3 augusti 2020 om uppsägning av sökanden.

Första grunden: Åsidosättande av motiveringsskyldigheten, eftersom provanställningsrapporten, bland annat, helt saknar konkreta uppgifter och endast innehåller abstrakta bedömningar, som inte underbyggs av konkreta omständigheter eller hänvisningar till sökandens påstådda brister när det gäller att nå de uppsatta målen. Sökanden kritiserar även att anställningsmyndigheten kontrasignerade provanställningsrapporten utan att ange vilka av bedömningarna däri den beaktade.

Andra grunden: Åsidosättande av regeln om att provanställningen ska genomföras på ”normala villkor”, i den mån som det gjordes gällande att sökanden inte hade fullgjort arbetsuppgifter som denne aldrig tilldelats på ett tillfredsställande sätt och att sökanden inte hade tillräckligt goda kunskaper i engelska, och detta trots att svaranden hade kontrollerat sökandens språkkunskaper vid två tillfällen innan sökanden anställdes.

Tredje grunden: Åsidosättande av rätten att yttra sig i det att sökanden inte tillåtits att lämna synpunkter på protokollet över den formella dialogen med den tjänsteman som bedömde sökandens provanställning. Anställningsmyndigheten hade inte berett sökanden tillfälle att yttra sig förrän denne fått kännedom om uppsägningen.

Fjärde grunden: Oegentligheter under förfarandet, bestående i bland annat underlåtenheten att iaktta de frister som gäller för upprättandet av provanställningsrapporten, närvaron av en person vid den formella dialogen vars närvaro sökanden inte upplysts om, underlåtenheten att samråda med sökandens närmast överordnade och underlåtenheten att i provanställningsrapporten ange att sökanden fått nya mål att uppfylla under provanställningens gång.

Femte grunden: Åsidosättande av omsorgsplikten och av artikel 84 i anställningsvillkoren för övriga anställda, på grund av att sökanden uppmanats att göra stora ansträngningar för att förbättra sina resultat mot slutet av provanställningsperioden för att kunna få sin anställning bekräftad. Därefter upplystes sökanden om att förbättringen av resultaten kommit för sent, trots att administrationen själv satt igång förfarandena för sent. I detta sammanhang kritiserar sökanden den omständigheten att anställningsmyndigheten inte förlängde sökandens provanställning vilket hade gjort det möjligt att ”mäta” förbättringen genom att även de svårigheter som uppkommit till följd av hälsokrisen beaktades.

6.	Sjätte grunden: Uppenbart oriktig bedömning och åsidosättande av principen om god förvaltning av de skäl som angetts ovan.

14.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 228/37

Överklagande ingett den 23 april 2021 – Agora Invest mot EUIPO – Transportes Maquinaria y Obras (TRAMOSA)

(Mål T-219/21)

(2021/C 228/49)

Överklagandet är avfattat på spanska

Parter

Klagande: Agora Invest, SA (Barcelona, Spanien) (ombud: advokaten A. Alejos Cutili)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet

Motpart vid överklagandenämnden: Transportes Maquinaria y Obras, SA (Madrid, Spanien)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden

Omtvistat varumärke: EU-figurmärket ”TRAMOSA” – Registreringsansökan nr 17 236 531

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av femte överklagandenämnden vid EUIPO den 16 februari 2021 i ärende R 566/2020-5

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet,

—	avslå invändning B 3 029 199 framställd mot ansökan om registrering om EU-varumärke nr 17 236 531,

—	bifalla registreringen av EU-varumärke nr 17 236 531 ”TRAMOSA” (med grafisk återgivning),

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning 2017/1001.

14.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 228/38

Talan väckt den 25 april 2021 – Italien mot kommissionen

(Mål T-221/21)

(2021/C 228/50)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Republiken Italien (ombud: G. Palmieri, ombud, G. Rocchitta, C. Gerardis, och E. Feola, avvocati dello Stato)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara kommissionens genomförandebeslut 2021/261 av den 17 februari 2021 i den del som avser finansiella korrigeringar, för Italien, med avseende på utredningarna AA/2017/013 (Arealstöd – TUTTI OP – Räkenskapsåret 2018 – euro 67 368 272,99) och CEB/2018/057 (Räkenskapsåret 2017 och betalningsdröjsmål – TUTTI OP – 74 978 660,98 euro netto – 75 696 497,283 euro brutto,

—

i andra hand, ogiltigförklara samma beslut i den del som det avser schablonkorrigeringen på 67 368 272,99 euro med avseende på revisionsutredningen AA/2017/013 (Arealstöd – TUTTI OP – Räkenskapsåret 2018 – 67 368 272,99 euro), i stället för engångskorrigeringen som fastställts av AGEA till 27 848 824,26 euro;

—	under alla omständigheter förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.

Första grunden avser utredning AA/2017/013 om arealstöd och åsidosättande av artikel 4 h) i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1307/2013 av den 17 december 2013 om regler för direktstöd för jordbrukare inom de stödordningar som ingår i den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 637/2008 och rådets förordning (EG) 73/2009 (EUT L 347, 2013, s. 608) med avseende på definitionen av ”permanent gräsmark” som antagits på nationell nivå genom ministerdekret 18/11/2014.

Andra grunden avser utredning AA/2017/7013 och åsidosättande av artikel 52.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 av den 17 december 2013 om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 352/78, (EG) nr 165/94, (EG) nr 2799/98, (EG) nr 814/2000, (EG) nr 1290/2005 och (EG) nr 485/2008 (EUT L 347, 2013, s. 549) och artikel 12.2 och 12.6 i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 907/2014 av den 11 mars 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 vad gäller utbetalande organ och andra organ, ekonomisk förvaltning, avslutande av räkenskaper, säkerheter och användning av euron (EUT L 255, 2014, s. 18) med avseende på tillämpningen av en schablonavgift, även om den verkliga risken för unionsbudgeten kan räknas ut.

Tredje grunden avser utredning AA/2017/7013 och åsidosättande av artikel 296.2 FEUF och artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, med avseende på tillämpningen av det allmänna villkoret ”oproportionerlig ansträngning”, mot bakgrund av vilket den schablonmässiga korrigeringen motiveras.

Fjärde grunden avser utredning CEB/2018/057 om betalningsdröjsmål och åsidosättande av artikel 5.4 i förordning (EU) nr 907/2014 med avseende på de betalningsdröjsmål som det hänvisats till i ansökan från år 2015 även om det förelåg ”särskilda omständigheter” rörande förvaltningen som rörde tillämpningen av omarbetningen av PAC 2015-2020.

14.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 228/39

Överklagande ingett den 26 april 2021 – Shopify mot EUIPO – Rossi m.fl. (Shoppi)

(Mål T-222/21)

(2021/C 228/51)

Överklagandet är avfattat på: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Shopify Inc. (Ottawa, Ontario, Kanada) (ombud: advokaterna S. Völker och M. Pemsel)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motparter vid överklagandenämnden vid EUIPO: Massimo Carlo Alberto Rossi (Fiano, Italien), Salvatore Vacante (Berlin, Tyskland), Shoppi Ltd (London, Förenade kungariket)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Motparterna vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: EU-figurmärket Shoppi i mörkblått, vitt, rött och orange – EU-varumärke nr 16 684 797

Förfarande vid EUIPO: Ogiltighetsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av andra överklagandenämnden vid EUIPO den 18 februari 2021 i ärende R 785/2020-2

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet,

—	avslå det överklagande som getts in av motparterna vid andra överklagandenämnden vid EUIPO mot annulleringsenhetens beslut av den 6 februari 2020 (ogiltighetsnummer: 000034203 C), och

—	förplikta EUIPO motparterna vid andra överklagandenämnden vid EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna, inbegripet de kostnader som uppkommit med anledning av förfarandet vid andra överklagandenämnden.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 60.1 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU)2017/1001.

14.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 228/40

Talan väckt den 27 april 2021 – Ryanair mot kommissionen

(Mål T-225/21)

(2021/C 228/53)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Ryanair DAC (Swords, Irland) (ombud: advokaterna E. Vahida, F-C. Laprévote, S. Rating, V. Blanc och I. Metaxas-Maranghidis)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara svarandens beslut av den 4 september 2020 angående statligt stöd SA.58114 (2020/N) – Italien – COVID-19-stöd till Alitalia, (1) och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fem grunder.

1.	Första grunden: Svaranden har missbrukat sina befogenheter och tillämpat artikel 107.2 b FEUF felaktigt genom att prioritera granskningen av stödet och frysa sina undersökningar av det olagliga undsättningsstöd som beviljats Alitalia 2017 och 2019.

2.	Andra grunden: Svaranden har tillämpat artikel 107.2 b FEUF felaktigt och gjort uppenbart oriktiga bedömningar vid sin prövning av stödets proportionalitet i förhållande till den skada som orsakats av COVID-19-krisen.

Tredje grunden: Svaranden har åsidosatt särskilda bestämmelser i FEUF och de allmänna principer i EU-rätten som har legat till grund för liberaliseringen av luftfarten inom EU sedan slutet av 1980-talet (det vill säga icke-diskriminering, fritt tillhandahållande av tjänster – som tillämpas på luftfarten genom förordning nr 1008/2008 (2) – och etableringsfrihet).

4.	Fjärde grunden: Svaranden har underlåtit att inleda ett formellt granskningsförfarande trots allvarliga svårigheter och åsidosatt sökandens processuella rättigheter.

5.	Femte grunden: Svaranden har åsidosatt sin motiveringsskyldighet.

(1) EUT C 41, 2021, s. 6.

(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1008/2008 av den 24 september 2008 om gemensamma regler för tillhandahållande av lufttrafik i gemenskapen (omarbetning) (Text av betydelse för EES) (EUT L 293, 2008, s. 3–20).

14.6.2021

Europeiska unionens officiella tidning

C 228/41

Överklagande ingett den 27 april 2021 – Retail Royalty mot EUIPO – Fashion Energy (Figur av en örn)

(Mål T-226/21)

(2021/C 228/54)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Retail Royalty Co. (Las Vegas, Nevada, Förenta staterna) (ombud: advokaterna J. Bogatz och Y. Stone)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Fashion Energy Srl (Milano, Italien)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Klaganden

Omtvistat varumärke: EU-figurmärke (Figur av en örn) – EU-varumärke nr 5 066 113

Förfarande vid EUIPO: Upphävandeförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av femte överklagandenämnden vid EUIPO den 10 februari 2021 i ärende R 2813/2019-5

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO och motparten vid överklagandenämnden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

—	Åsidosättande av artiklarna 58.1 a, 58.2 och 18.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001, samt artikel 19.1 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/625, jämförda med artikel 10.3 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/625,

—	Åsidosättande av artikel 94.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

		ISSN 1977-1061
Europeiska unionens officiella tidning		C 228

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	64 årgången 14 juni 2021

Innehållsförteckning		Sida
	IV Upplysningar
	UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN
	Europeiska unionens domstol
2021/C 228/01	Europeiska unionens domstols senaste offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning	1

	V Yttranden
	DOMSTOLSFÖRFARANDEN
	Domstolen
2021/C 228/02	Mål C-572/18 P: Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 22 april 2021 – Thyssenkrupp Electrical Steel GmbH, Thyssenkrupp Electrical Steel Ugo mot Europeiska kommissionen (Överklagande – Tullunionen – Förordning (EU) nr 952/2013 – Artikel 211.6 – Tillstånd för aktiv förädling av vissa produkter av kornorienterat elektrostål – Risk för att väsentliga intressen för tillverkare i unionen påverkas negativt – Undersökning av de ekonomiska villkoren – Genomförandeförordning (EU) 2015/2447 – Artikel 259 – Europeiska kommissionens slutsatser om de ekonomiska villkoren – Artikel 263 FEUF – Rättsakt mot vilken talan inte kan väckas)	2
2021/C 228/03	Mål C-46/19 P: Domstolens dom (andra avdelningen) av den 22 april 2021 – Europeiska unionens råd mot Kurdistan Workers' Party (PKK), Europeiska kommissionen, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (Överklagande – Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik – Kamp mot terrorismen – Restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter – Frysning av tillgångar – Gemensam ståndpunkt 2001/931/Gusp – Artikel 1.3, 1.4 och 1.6 – Förordning (EG) nr 2580/2001 – Artikel 2.3 – Bibehållande av en organisations namn på förteckningen över personer, grupper och enheter som deltar i terroristhandlingar – Villkor – Beslut av en behörig myndighet – Fortsatt risk för deltagande i terroristhandlingar – Faktisk grund för beslutet att frysa tillgångar – Beslut att ompröva det nationella beslut som ursprungligen motiverat upptagandet på förteckningen – Motiveringsskyldighet)	3
2021/C 228/04	Mål C-485/19: Domstolens dom (första avdelningen) av den 22 april 2021 (begäran om förhandsavgörande från Krajský súd v Prešove – Slovakien) – LH mot Profi Credit Slovakia s.r.o. (Begäran om förhandsavgörande – Konsumentskydd – Direktiv 2008/48/EG – Konsumentkreditavtal – Direktiv 93/13/EEG – Oskäliga avtalsvillkor – Betalning som erlagts med stöd av ett otillåtet avtalsvillkor – Obehörig vinst för kreditgivaren – Rätten till återbetalning är preskriberad – Unionsrättsliga principer – Effektivitetsprincipen – Artikel 10.2 i direktiv 2008/48 – Information som ska ges i ett kreditavtal – Vissa nationella krav har avskaffats med stöd av domstolens praxis – Tolkning av den äldre versionen av den nationella lagstiftningen i enlighet med domstolens praxis – Verkningar i tiden)	3
2021/C 228/05	Mål C-537/19: Domstolens dom (femte avdelningen) av den 22 april 2021 – Europeiska kommissionen mot Republiken Österrike (Fördragsbrott – Direktiv 2004/18/EG – Offentlig upphandling av byggentreprenader – Kontrakt mellan en offentlig enhet och ett privat företag om hyra av en byggnad som ännu inte har uppförts – Artikel 1 – Utförande av en byggentreprenad som tillgodoser de behov som hyresgästen har specificerat – Artikel 16 – Omfattas inte)	4
2021/C 228/06	Förenade målen C-703/19: Domstolens dom (första avdelningen) av den 22 april 2021 (begäran om förhandsavgörande från Naczelny Sąd Administracyjny – Polen) – J.K. mot Dyrektor Izby Administracji Skarbowej w Katowicach (Begäran om förhandsavgörande – Beskattning – Gemensamt system för mervärdesskatt – Direktiv 2006/112/EG – Artikel 98.2 – Möjlighet för medlemsstaterna att tillämpa en eller flera reducerade mervärdesskattesatser på vissa leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster – Fråga huruvida en näringsverksamhet ska anses utgöra tillhandahållande av tjänster – Punkt 12a i bilaga III – Genomförandeförordning (EU) nr 282/2011 – Artikel 6 – Begreppet restaurang- och cateringtjänster – Färdiglagade måltider för omedelbar förtäring på stället i säljarens lokaler eller i ett restaurangområde – Färdiglagade måltider för avhämtning)	5
2021/C 228/07	Mål C-826/19: Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 22 april 2021 (begäran om förhandsavgörande från Landesgericht Korneuburg – Österrike) – WZ mot Austrian Airlines AG (Begäran om förhandsavgörande – Lufttrafik – Kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar – Förordning (EG) nr 261/2004 – Artikel 6 – Försenad flygning – Artikel 8.3 – Omdirigering av en flygning till en annan flygplats som svarar för flygtrafik till och från samma stad eller region – Begreppet inställd flygning – Extraordinära omständigheter – Kompensation till flygpassagerare när en flygning ställs in eller ankomsten blir kraftigt försenad – Skyldighet att stå för kostnaden för transport mellan den flygplats passageraren faktiskt ankom till och den flygplats som bokningen gällde)	5
2021/C 228/08	Mål C-896/19: Domstolens dom (stora avdelningen) av den 20 april 2021 (begäran om förhandsavgörande från Qorti Ċivili Prim’Awla – Ġurisdizzjoni Kostituzzjonali – Malta) – Repubblika mot Il-Prim Ministru (Begäran om förhandsavgörande – Artikel 2 FEU – Europeiska unionens värden – Rättsstaten – Artikel 49 FEU – Tillträde till unionen – Skyddsnivån för unionens värden får inte sänkas – Effektivt domstolsskydd – Artikel 19 FEU – Artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna – Tillämpningsområde – Oavhängigheten hos domarna i en medlemsstat – Utnämningsförfarande – Premiärministerns befogenhet – Medverkan av en kommitté för domarutnämningar)	7
2021/C 228/09	Mål C-73/20: Domstolens dom (första avdelningen) av den 22 april 2021 (begäran om förhandsavgörande från Bundesgerichtshof – Tyskland) – ZM i egenskap av konkursförvaltare för Oeltrans Befrachtungsgesellschaft mbH mot E. A. Frerichs (Begäran om förhandsavgörande – Förordning (EG) nr 1346/2000 – Insolvensförfaranden – Artikel 4 – Lag tillämplig på insolvensförfarandet – Lagen i den medlemsstat där förfarandet har inletts – Artikel 13 – Återvinningsgrundande handling – Undantag – Villkor – Rättsakt som omfattas av lagen i en annan medlemsstat än den där förfarandet har inletts – Rättsakt mot vilken talan inte kan väckas på grundval av den lagen – Förordning (EG) nr 593/2008 – Lag tillämplig på avtalsförpliktelser – Artikel 12.1 b – Den tillämpliga lagens räckvidd – Verkställighet av förpliktelser som uppkommit genom denna – Betalning för genomförande av ett avtal som omfattas av lagen i en annan medlemsstat än den där förfarandet har inletts – Genomfört av tredje man – Talan om återvinning av den betalningen i ett insolvensförfarande – Tillämplig lag på den betalningen)	8
2021/C 228/10	Mål C-75/20: Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 22 april 2021 (begäran om förhandsavgörande från Lietuvos vyriausiasis administracinis teismas – Litauen) – Lifosa UAB mot Muitinės departamentas prie Lietuvos Respublikos finansų ministerijos (Begäran om förhandsavgörande – Tullunion – Tullkodex för gemenskapen – Förordning (EEG) nr 2913/92 – Artikel 29.1 – Artikel 32.1 e) i) – Tullkodex för unionen – Förordning (EU) nr 952/2013 – Artikel 70.1 – Artikel 71.1 e) i) – Fastställande av tullvärdet – Transaktionsvärdet – Justering – Pris inklusive leverans till gränsen)	8
2021/C 228/11	Mål C-13/19: Domstolens beslut (sjunde avdelningen) av den 3 mars 2021 (begäran om förhandsavgörande från Audiencia Provincial de Zaragoza – Spanien) – Ibercaja Banco, SA mot TJ, UK (Begäran om förhandsavgörande – Artiklarna 53.2 och 99 i domstolens rättegångsregler – Konsumentskydd – Direktiv 93/13/EEG – Avtal om hypotekslån – Oskäliga avtalsvillkor – Villkor om begränsning av ränterörlighet (villkor om räntegolv) – Avtal om novation – Avstående från rätten att väcka talan vid domstol mot villkoren i ett avtal – Saknar bindande verkan – Direktiv 2005/29/EG – Otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter – Artiklarna 6.1 och 7.1)	9
2021/C 228/12	Mål C-841/19: Domstolens beslut (åttonde avdelningen) av den 3 mars 2021 (begäran om förhandsavgörande från Juzgado de lo Social no 41 de Madrid – Spanien) – JL mot Fondo de Garantía Salarial (Fogasa) (Begäran om förhandsavgörande – Artikel 99 i domstolens rättegångsregler – Direktiv 2006/54/EG – Artiklarna 2.1 och 4 – Lika lön för manliga och kvinnliga arbetstagare – Ramavtalet om deltidsarbete – Klausul 4 – Deltidsarbetande, huvudsakligen kvinnor – Nationell institution som garanterar att de berörda arbetstagarna får betalt för fordringar som inte har betalats av deras insolventa arbetsgivare – Övre gräns för betalning av dessa fordringar – En lägre övre gräns för deltidsarbetande beräknad efter dessas arbetstid i förhållande till arbetstiden för heltidsarbetande – Principen om tidsproportionalitet)	10
2021/C 228/13	Mål C-507/20: Domstolens beslut (sjätte avdelningen) av den 3 mars 2021 (begäran om förhandsavgörande från Pécsi Törvényszék – Ungern) – FGSZ Földgázszállító Zrt. mot Nemzeti Adó- és Vámhivatal Fellebbviteli Igazgatósága (Begäran om förhandsavgörande – Gemensamt system för mervärdesskatt – Direktiv 2006/112/EG – Artikel 90 – Nedsättning av beskattningsunderlaget – Helt eller delvis utebliven betalning av priset – Fordran som blivit slutgiltigt omöjlig att driva in – Preklusionsfrist för att begära att beskattningsunderlaget för mervärdesskatt ska nedsättas i efterhand – Tidpunkt vid vilken tidsfristen börjar löpa)	11
2021/C 228/14	Mål C-523/20: Domstolens beslut (tionde avdelningen) av den 3 mars 2021 (begäran om förhandsavgörande från Győri Törvényszék – Ungern) – Koppány 2007 Kft. mot Vas Megyei Kormányhivatal (Begäran om förhandsavgörande – Artikel 99 i domstolens rättegångsregler – Social trygghet – Förordning (EU) nr 1231/2010 – Tillämplig lagstiftning – A1-intyg – Artikel 1 – Utvidgning av förmånen av A1-intyget till att omfatta tredjelandsmedborgare som är lagligen bosatta på en medlemsstats territorium – Laglig bosättning – Begrepp)	11
2021/C 228/15	Mål C-592/20: Begäran om förhandsavgörande framställd av Landgerichts Düsseldorf (Tyskland) den 11 november 2020 – NT, RV, BS, ER mot British Airways plc	12
2021/C 228/16	Mål C-48/19: Överklagande ingett den 16 december 2020 av smart things solutions GmbH av den dom som tribunalen (andra avdelningen) meddelade den 15 oktober 2020 i mål T-48/19, smart things solutions mot Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet – Samsung Electronics (smart:)things)	12
2021/C 228/17	Mål C-41/21 P: Överklagande ingett den 26 januari 2021 av Allergan Holdings France av den dom som tribunalen (tredje avdelningen) meddelade den 18 november 2020 i mål T-664/19, Allergan Holdings France mot Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet – Dermavita (JUVEDERM ULTRA)	13
2021/C 228/18	Mål C-50/21: Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal Superior de Justicia de Cataluña (Spanien) den 29 januari 2021 – Prestige and Limousine, S.L. mot Área Metropolitana de Barcelona	13
2021/C 228/19	Mål C-54/21: Begäran om förhandsavgörande framställd av Krajowa Izba Odwoławcza (Polen) den 29 januari 2021 – Konsortium: ANTEA POLSKA S.A., Pectore-Eco sp. z o.o., Instytut Ochrony Środowiska – Państwowy Instytut Badawczy mot Państwowe Gospodarstwo Wodne Wody Polskie	14
2021/C 228/20	Mål C-63/21 P: Överklagande ingett den 2 februari 2021 av Laure Camerin av det beslut som tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 24 november 2020 i mål T-367/19, Camerin mot kommissionen	16
2021/C 228/21	Mål C-90/21 P: Överklagande ingett den 12 februari 2021 av Vincent Thunus, Jaime Barragán, Marc D’hooge, Alexandra Felten, Christophe Nègre, Patrick Vanhoudt av den dom som tribunalen (första avdelningen) meddelade den 2 december 2020 i mål T-247-19, Thunus m.fl. mot EIB	16
2021/C 228/22	Mål C-91/21 P: Överklagande ingett den 12 februari 2021 av Vincent Thunus, Jaime Barragán, Marc D’hooge, Alexandra Felten, Christophe Nègre, Patrick Vanhoudt av den dom som tribunalen (första avdelningen) meddelade den 2 december 2020 i mål T-318/19, Thunus m.fl. mot EIB	17
2021/C 228/23	Mål C-111/21: Begäran om förhandsavgörande framställd av Oberster Gerichtshof (Österrike) den 25 februari 2021 – BT mot Laudamotion GmbH	18
2021/C 228/24	Mål C-146/21: Begäran om förhandsavgörande framställd av Curtea de Apel Bucureşti (Rumänien) den 3 mars 2021 – Direcţia Generală Regională a Finanţelor Publice Bucureşti – Administraţia Sector 1 a Finanţelor Publice mot VB, Direcţia Generalā Regionalā a Finanţelor Publice Bucureşti -Serviciul Soluţionare Contestaţii 1	19
2021/C 228/25	Mål C-159/21: Begäran om förhandsavgörande framställd av Fővárosi Törvényszék (Ungern) den 11 mars 2021 – GM mot Országos Idegenrendészeti Főigazgatóság m.fl.	19
2021/C 228/26	Mål C-168/21: Begäran om förhandsavgörande framställd av Cour de cassation (Frankrike) den 16 mars 2021 – Procureur général près la cour d’appel d’Angers mot KL	20
2021/C 228/27	Mål C-172/21: Begäran om förhandsavgörande framställd av Landgericht Köln (Tyskland) den 19 mars 2021 – EF mot Deutsche Lufthansa AG	21
2021/C 228/28	Mål C-183/21: Begäran om förhandsavgörande framställd av Landgericht Saarbrücken (Tyskland) den 23 mars 2021 – Maxxus Group GmbH & Co. KG mot Globus Holding GmbH & Co.KG	21
2021/C 228/29	Mål C-187/21: Begäran om förhandsavgörande framställd av Kúria (Ungern) den 25 mars 2021 – FAWKES Kft. mot Nemzeti Adó- és Vámhivatal Fellebbviteli Igazgatósága	22
2021/C 228/30	Mål C-188/21: Begäran om förhandsavgörande framställd av Kuria (Ungern) den 25 mars 2021 – Megatherm-Csillaghegy Kft. mot Nemzeti Adó- és Vámhivatal Fellebbviteli Igazgatósága	23
2021/C 228/31	Mål C-189/21: Begäran om förhandsavgörande framställd av College van Beroep voor het bedrijfsleven (Nederländerna) den 26 mars 2021 – R. en R. mot Minister van Landbouw, Natuur en Voedselkwaliteit	23
2021/C 228/32	Mål C-194/21: Begäran om förhandsavgörande framställd av Hoge Raad der Nederlanden (Nederländerna) den 29 mars 2021 – Staatssecretaris van Financiën, motpart: X	24
2021/C 228/33	Mål C-195/21: Begäran om förhandsavgörande framställd av Rayonen sad Lukovit (Bulgarien) den 26 mars 2021 – LB mot Smetna palata na Republika Bulgaria	24
2021/C 228/34	Mål C-203/21: Begäran om förhandsavgörande framställd av Okrazhen sad Burgas (Bulgarien) den 31 mars 2021 – brottmål mot DELTA STROY 2003 EOOD	25
2021/C 228/35	Mål C-246/21 P: Överklagande ingett den 19 april 2021 av Europaparlamentet av den dom som tribunalen (fjärde avdelningen) meddelade den 3 februari 2021 i mål T-17/19, Europaparlamentet mot Giulia Moi	26
2021/C 228/36	Mål C-469/19: Beslut av ordföranden på domstolens andra avdelning av den 4 mars 2021 (begäran om förhandsavgörande från Bundesgerichtshof – Tyskland) – Förfarande inlett av All in One Star Ldt	27
2021/C 228/37	Mål C-606/20: Beslut meddelat av domstolens ordförande den 26 februair 2021 (begäran om förhandsavgörande från Landgericht Düsseldorf – Tyskland) – EZ mot Iberia Lineas Aereas de Espana, Sociedad Unipersonal	27
	Tribunalen
2021/C 228/38	Mål T-504/19: Tribunalens dom av den 14 april 2021 – Crédit lyonnais mot ECB (”Ekonomisk och monetär politik – Tillsyn över kreditinstitut – Artikel 4.1 d och 4.3 i förordning (EU) nr 1024/2013 – Beräkning av bruttosoliditetsgraden – ECB har delvis nekat undantag för exponering som uppfyller vissa villkor – Artikel 429.14 i förordning (EU) nr 575/2013 – Prövning har inte gjorts av samtliga relevanta omständigheter i det aktuella fallet – Rättskraft – Artikel 266 FEUF))	28
2021/C 228/39	Mål T-415/19: Tribunalens beslut av den 9 april 2021 – Laroni mot Europaparlamentet (Institutionell rätt – Enhetlig stadga för Europaparlamentets ledamöter – Ledamöter av Europaparlamentet valda i italienska valkretsar – Beslut nr 14/2018 om pensioner antaget av Ufficio di Presidenza della Camera dei deputati (Deputeradekammarens presidium, Italien) – Ändring av nationella italienska ledamöters pensionsbelopp – Europaparlamentets motsvarande ändring av pensionsbeloppen för vissa före detta parlamentsledamöter som valts i Italien – Sökandens frånfälle – Sökandes arvingar har inte övertagit talan – Anledning att saknas att döma i saken)	29
2021/C 228/40	Mål T-496/20: Tribunalens beslut av den 8 april 2021 – CRII-GEN m.fl. mot kommissionen (Talan om ogiltigförklaring – Växtskyddsmedel – Det verksamma ämnet glyfosat – Ansökan om omprövning i syfte att godkännandet av detta ämne ska återkallas eller ändras – Artikel 21 i förordning (EG) nr 1107/2009 – Avslag – Rättsakt mot vilken talan inte kan väckas)	29
2021/C 228/41	Mål T-157/21: Talan väckt den 22 mars 2021 – RG mot rådet	30
2021/C 228/42	Mål T-171/21: Överklagande ingett den 29 mars 2021 – Ubisoft Enternatinment mot EUIPO – Huawei Technologies (FOR HONOR)	31
2021/C 228/43	Mål T-172/21: Talan väckt den 31 mars 2021 – Valve mot kommissionen	32
2021/C 228/44	Mål T-207/21: Talan väckt den 16 april 2021 – Polynt mot Echa	32
2021/C 228/45	Mål T-208/21: Överklagande ingett den 16 april 2021 – Dorit mot EUIPO – Erwin Suter (DORIT)	33
2021/C 228/46	Mål T-210/21: Överklagande ingett den 19 april 2021 – Vintae Luxury Wine Specialists mot EUIPO – R. Lopez de Heredia Viña Tondonia (LOPEZ DE HARO)	34
2021/C 228/47	Mål T-213/21: Talan väckt den 16 april 2021 – Mlékárna Hlinsko mot kommissionen	35
2021/C 228/48	Mål T-217/21: Talan väckt den 20 april 2021 – SB mot eu-Lisa	36
2021/C 228/49	Mål T-219/21: Överklagande ingett den 23 april 2021 – Agora Invest mot EUIPO – Transportes Maquinaria y Obras (TRAMOSA)	37
2021/C 228/50	Mål T-221/21: Talan väckt den 25 april 2021 – Italien mot kommissionen	38
2021/C 228/51	Mål T-222/21: Överklagande ingett den 26 april 2021 – Shopify mot EUIPO – Rossi m.fl. (Shoppi)	39
2021/C 228/52	Mål T-224/21: Överklagande ingett den 27 april 2021 – PepsiCo mot EUIPO (Smartfood)	40
2021/C 228/53	Mål T-225/21: Talan väckt den 27 april 2021 – Ryanair mot kommissionen	40
2021/C 228/54	Mål T-226/21: Överklagande ingett den 27 april 2021 – Retail Royalty mot EUIPO – Fashion Energy (Figur av en örn)	41