9.3.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/1

9.3.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/2

—

med beaktande av kommissionens meddelande Forskning och innovation för Europas framtida rörlighet – En europeisk strategi för transportteknik (COM(2012)0501),

—

med beaktande av kommissionens meddelande Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (COM(2011)0808),

—

med beaktande av kommissionens vitbok Färdplan för ett gemensamt europeiskt transportområde – ett konkurrenskraftigt och resurseffektivt transportsystem (COM(2011)0144),

—

med beaktande av kommissionens meddelande Europa 2020 – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (COM(2010)2020),

—

med beaktande av sin resolution av den 27 september 2011 om trafiksäkerhet i Europa 2011-2020 (1),

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism och yttrandet från utskottet för regional utveckling (A7-0241/2013), och av följande skäl:

A.

Kommissionen har kartlagt bristerna i Europas innovationssystem på transportområdet.

B.

Investeringar i forskning och innovation på transportområdet är samtidigt en investering i ekonomin och för nya arbetstillfällen och kan därför ge tredubbel utdelning.

C.

Innovation är av avgörande betydelse för att kunna skapa ett smartare, säkrare och intelligentare transportsystem för allmänheten, klara av miljöutmaningarna i transportsektorn och uppnå en koldioxidsnål ekonomi.

D.

Klimat- och energimålen i Europa 2020-strategin hör nära samman med innovation på transportområdet: 20 % lägre utsläpp av växthusgaser än 1990, 20 % energi från förnybara energikällor och 20 % högre energieffektivitet, plus målet med 50 % färre döda i trafiken än 2001.

E.

Användarna måste i grunden ändra sin inställning och sina krav för att skapa den drivkraft som många företag och tjänstetillhandahållare behöver för att ändra sina modeller och utnyttja de möjligheter till innovation som erbjuds genom den kreativa konvergens och det okonventionella tänkande som beskrivs i punkt 5.3 i kommissionens meddelande (COM(2012)0501).

F.

Initiativen i vitboken om transport är välkomna, särskilt initiativen i avsnitt 3.2 (Innovation för framtiden – teknik och beteende) samt initiativ nr 7 (Multimodala godstransporter: e-transport) och initiativ nr 22 (Friktionsfria transporter från dörr till dörr).

G.

För att uppnå ett gemensamt europeiskt område för intermodala, sammankopplade, integrerade och resurssnåla transporter måste den europeiska strategin säkerställa balans mellan insatserna för att minska transportsektorns inverkan på miljön och insatserna för att garantera fri rörlighet i EU.

H.

Under 2012 omkom mer än 31 000 människor och skadades över 1 500 000, i vissa fall svårt, i trafikolyckor på vägarna i Europeiska unionen.

I.

Det finns redan tekniska lösningar som kan bidra till att uppnå målen för ett europeiskt trafiksäkerhetsområde, men de är ännu inte tillgängliga på marknaden.

1.

Europaparlamentet betonar att en europeisk strategi för transportteknik för Europas framtida hållbara rörlighet i första hand måste främja kvaliteten på tjänsterna, passagerarnas och företagens komfort och tillämpningen av hållbar rörlighet, och att detta bör bygga på unionens mål och lagstiftning för att minska energiförbrukningen, trafikbullret, luftföroreningarna, råvarorna och utsläppen av växthusgaser fram till 2020, 2030 och 2050 samt förbättra hälsan och livskvaliteten, höja kvaliteten på tjänsterna, tillhandahålla stegvis alltmer skräddarsydda och individanpassade lösningar och öka säkerheten och tryggheten.

2.

Med hänsyn till den betydelse som forskning och innovation (FoI) har för hela den europeiska ekonomin uppmanar Europaparlamentet kommissionen och rådet att inse vikten av Horisont 2020 och att avsätta tillräckliga medel för detta program.

3.

Europaparlamentet bekräftar kommissionens målsättning att bättre samordna FoI på transportområdet med målen för den europeiska transportpolitiken och med färdplanerna för varje område, men anser att strategin i kommissionens meddelande måste finslipas enligt nedanstående prioriteringar.

4.

Europaparlamentet anser att en europeisk strategi på transportteknikområdet måste omfatta alla regioner i EU, så att man kan uppnå en effektiv rörlighet för personer och varor och därmed få till stånd en verklig europeisk inre marknad.

5.

Europaparlamentet anser att man vid fastställandet och genomförandet av politiska åtgärder på transportområdet måste använda FoI på ett effektivare, mer sammanhängande och mer välriktat sätt för att möta den nya verkligheten, frigöra sig från konventionellt tänkande och fokusera på banbrytande idéer, för att på så sätt kunna erbjuda användarna innovativa transportlösningar som motsvarar behoven och uppfyller kraven på tillgänglighet, lönsamhet, tillförlitlighet, kvalitet och kontinuitet.

6.

Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att skapa en ram som gynnar FoI genom att skapa rättvisa, effektiva och innovativa prissättningssystem för alla former av rörlighet och alla transportslag, särskilt genom att internalisera de externa kostnaderna och tillämpa principen om att förorenaren respektive användaren betalar.

7.

Europaparlamentet framhåller nyttan med det övervaknings- och informationssystem för forskning och innovation på transportområdet (Trimis) som kommissionen föreslagit, och förespråkar att detta system ska kompletteras med ett användarperspektiv eftersom detta är ett idealiskt instrument för att utröna hur innovation hindras av vanemässigt agerande, identifiera möjligheter och sprida nya typer av tjänster som driver på och främjar en ändring av människors sätt att förhålla sig till hållbara transporter.

8.

Europaparlamentet betonar att fasta beslut om tekniska lösningar kan leda till att man inte lyckas utnyttja transportinnovationer till sin fulla potential och kan vara till hinder för utvecklingen av nya kreativa idéer. Parlamentet betonar därför att unionens politik bör vara tekniskt neutral vad gäller alternativ teknik för transport (”teknikneutralitet”) och att prioriteringar och finansiering bör fastställas på grundval av resultat från hela livscykeln för teknik som används på särskilda transportområden. Harmoniseringsinsatserna får inte utgöra ett hinder för utveckling av innovativa och alternativa transportlösningar, energidiversifiering och användning av smart kommunikationsteknik.

9.

Europaparlamentet betonar att för att hjälpa företag och offentliga organ att ta till sig nya lösningar och innovativ teknik behövs det större effektivitet i innovationskedjan och mer investeringar i åtgärder som ekonomiska incitament för att övervinna hindren för genomförande och marknadslansering (”åtaganden för hela cykler”). Parlamentet uppmuntrar därför kommissionen att genomföra sin idé om att stödet, för att frigöra transportsektorns hela innovationspotential och stödja innovativa företag, även bör inriktas på marknadslansering, demonstration och fullt ibruktagande av nya lösningar och att lämpliga instrument för ledning och finansiering kan garantera snabb tillämpning av forskningsresultat.

10.

Europaparlamentet anser att alla europeiska regioner och deras respektive arbetskraft bör dra nytta av en sådan strategi, och framhåller vikten av att man beaktar regionala särdrag och möjligheter, särskild vid utvecklingen av renare transportsätt. Parlamentet uppmanar regionala och lokala myndigheter att tillsammans med berörda parter upprätta innovationspartnerskap på området för hållbar rörlighet.

11.

Europaparlamentet efterlyser starkare stöd för FoI-verksamhet i små och medelstora företag, särskilt genom lättare tillgång till EU-medel och minskning av den administrativa bördan, och lyfter fram vikten av att skapa och bibehålla sysselsättning och hållbar tillväxt genom FoI.

12.

Europaparlamentet hävdar att investeringar inom ramen för EU:s strukturfonder och investeringsfonder skapar stora möjligheter att i Europas regioner utveckla smart specialisering på området för hållbar mobilitet.

13.

Europaparlamentet uppmuntrar de nationella och regionala myndigheterna att utarbeta forsknings- och utvecklingsstrategier som bygger på konceptet smart specialisering, i syfte att effektivisera utnyttjandet av strukturfonderna och stärka synergierna mellan offentliga och privata investeringar.

14.

Europaparlamentet påminner i detta sammanhang om att en strategi för innovativ teknik måste utformas på grundval av de berörda territoriernas utmärkande drag och specifika egenskaper, vilket innebär att universallösningar således inte kommer att vara tillräckliga. Parlamentet anser bland annat att regioner med särskilda territoriella begränsningar, t.ex. öregioner, bergsområden, yttersta randområden och glest befolkade regioner, har specifika ekonomiska och andra möjligheter som för att kunna förverkligas kräver anpassade och innovativa mobilitetslösningar. Parlamentet påpekar i detta sammanhang att man måste anslå tillräckliga resurser för infrastruktur för hållbar transport.

15.

Europaparlamentet betonar att de administrativa förfarandena för finansiering av FoI på europeisk, nationell, regional, lokal och gränsöverskridande nivå ytterligare behöver förenklas så att man kan få till stånd en tydlig och genomblickbar rättslig ram.

16.

Europaparlamentet betonar att insatserna för att minska antalet döda och skadade i trafiken inte får försummas. Parlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen att behandla och genomföra de förslag om bättre trafiksäkerhet som parlamentet antagit med stor majoritet.

17.

Europaparlamentet anser att det är rätt och viktigt att genomföra förändringar inom transporttekniken, men betonar att dessa förändringar inte får komma till stånd genom förbudslösningar utan genom att stimulera användningen av ny resurssnål teknik.

18.

Europaparlamentet understryker att det inte får förekomma några begränsningar av kreativiteten för innovativa nya transportlösningar eller för användning av beprövade lösningar i nya kombinationer.

19.

Europaparlamentet anser att FoI på området för hållbar rörlighet bör bygga på principen om integration, särskilt genom att fylla igen de luckor som finns i de gränsöverskridande transportkedjorna (sammankoppling), öka kompatibiliteten inom och mellan systemen (interoperabilitet) och sätta upp mål för att gå över till en kombination av det transportslag som är lämpligast och mest hållbart för en viss sträcka (inter- och sammodalitet).

20.

Europaparlamentet påminner om att EU behöver utveckla en genuin gemensam transportpolitik som säkerställer transporternas relevans i och mellan europeiska regioner, och deras samstämdhet mellan olika nivåer, såväl lokalt, regionalt och nationellt som på EU-nivå. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och regionerna att se till att blandningen av modeller säkerställer en större inriktning på en verkligt hållbar mobilitet.

21.

Europaparlamentet betonar att denna strategi måste utgå från en integrerande modell där mellanregionala förbindelser och luckor i gränsöverskridande förbindelser ges högsta prioritet, inklusive i regioner med stor geografisk spridning, och där innovativa lösningar för multimodala transporter kan minska regionala skillnader, stimulera en ökad rörlighet på arbetsmarknaden och öka den territoriella sammanhållningen. Parlamentet konstaterar att det i nuläget förekommer avsevärda skillnader mellan de olika regionernas transportnät och uppmärksammar på att det krävs investeringar i teknik och lösningar för hållbar transport i regioner med särskilda nackdelar, även med beaktande av den potential som Fonden för ett sammanlänkat Europa innebär.

22.

Europaparlamentet betonar att FoI även bör inriktas på utveckling av hållbara infrastrukturelement för att främja en övergång till användning av förnybara primärprodukter, exempelvis trä eller kompositmaterial i komponenter för järnvägsinfrastruktur (t.ex. stolpar för kontaktledningssystem och signalering, byggnadsmaterial för plattformar och broar). Parlamentet påpekar att detta även omfattar FoI-verksamhet för att ta fram ett ämne för impregnering av träsliprar som kan vara ett alternativ till kreosot, vars användning enligt EU-rätten kommer att förbjudas 2018.

23.

Europaparlamentet betonar att det inte går att tvinga fram nya mobilitetskoncept och att man för att kunna främja ett hållbarare beteende behöver intensifiera forskningen på det ekosociala området, samt om stadsplanering, fysisk planering och teknik vad gäller transportbehov och beteendeförändringar i syfte att bättre kontrollera transportflödena, bland annat genom innovativa instrument för transportstyrning, friktionsfria och användaranpassade transportkedjor från dörr till dörr, system för sparsam och intelligent körning och användning av realtidsteknik för information och kommunikation.

24.

Europaparlamentet anser att de lokala och regionala myndigheterna måste involveras i EU:s styrning av den innovationspolitik som avser transporter och rörlighet. Parlamentet framhäver de erfarenheter och den kunskap som denna del av den offentliga förvaltningen kan bidra med när det gäller såväl integration av teknik, infrastruktur, fordon och personer som främjande av nya sociala vanor avseende rörlighet. Parlamentet konstaterar att lokala och regionala myndigheter kan identifiera, och har i uppgift att hantera, de största rörlighetsproblemen; de experimenterar kontinuerligt, genomför god praxis och innovativa idéer och är, med tanke på de många olika typer av situationer de konfronteras med, särskilt vana vid innovation.

25.

Europaparlamentet understryker behovet av forskning om rättvis intra- och intermodal konkurrens i transportsektorn och om de hinder som skapas av de intressen som är kopplade till dagens affärsmodeller i sektorn, t.ex. om tekniska verktyg för att förbättra det konsekventa och effektiva genomdrivandet och kontrollen av bestämmelserna om cabotage, de sociala bestämmelserna på vägtransportområdet och arbetsförhållandena för arbetstagarna i sektorn.

26.

Europaparlamentet betonar att det finns ett brådskande behov av innovativa lösningar för att minska bullret från alla transportslag, framför allt vid källan, i syfte att skydda EU-medborgarnas hälsa och livskvalitet och säkerställa allmänhetens acceptans. Parlamentet hänvisar i detta sammanhang till sin resolution om ett gemensamt europeiskt transportområde, där man föreslog mål om att minska bullret och vibrationerna från spårbundna fordon samt deras energikonsumtion med 20 procent till 2020, jämfört med 2010, och betonar igen att bullerproblematiken redan från början måste prioriteras vid utveckling av ny teknik, nya koncept och infrastrukturer på transportområdet.

27.

Europaparlamentet är övertygat om att innovativ teknik som rör den samverkan som finns mellan infrastruktur och fordon kan spela en stor roll i arbetet för att minska olyckorna, bullret och vibrationerna, energiförbrukningen, gasutsläppen och klimatpåverkan.

28.

Europaparlamentet bekräftar att insatserna för att hitta renare kraftkällor för transport- och mobilitetsteknik bör kopplas till effektivare koncept och bättre fordonsdesign. Parlamentet understryker att det finns potential för energibesparing genom användning av innovativa idéer, t.ex. energiutvinning som utnyttjar av de möjligheter som ges genom förnybara energikällor och användning av alternativa bränslen.

29.

Europaparlamentet betonar att man inte enbart ska fokusera på nybyggnation av transportinfrastruktur utan, i samband med forsknings- och utvecklingskoncept, också uttryckligen beakta aspekter som reparationer, underhåll och höjning av kvaliteten (t.ex. utrustning med komponenter för smarta trafikledningssystem och ”car-to-infrastructure”-teknik).

30.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att investera i forskning om intelligenta transportsystem (ITS) och att driva på genomförandet av dessa, för att på detta sätt bidra till en minskning av belastningen på vägnätet, till miljöeffektivisering av de europeiska transporterna och till en höjning av dessa transporters säkerhet.

31.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka harmonisering av mått på containrar och andra transportbehållare, samt på fordon inom alla transportslag, för att stärka interoperabiliteten och intermodaliteten.

32.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att till medlemsstaterna tillhandahålla en handbok med beprövade metoder för att uppfylla gränsvärdena i direktivet om luftkvalitet.

33.

Europaparlamentet inser vikten av FoI på området för individuell rörlighet och betonar att trafikanternas beteende är av avgörande betydelse. Parlamentet efterlyser incitament för att välja hållbara, fysiskt aktiva, säkra och sunda medel för transport och rörlighet i syfte att utveckla innovativa koncept som gynnar miljövänliga offentliga transporter, gång och cykeltrafik, med beaktande av behoven och särdragen i de olika områdestyperna tätort, förort, interurbana områden och landsbygd. Parlamentet anser att det är mycket viktigt att förbättra interoperabiliteten mellan transporttjänsterna och att godkännandemyndigheterna utan dröjsmål och med extra stor noggrannhet måste behandla de problem som kan uppstå inom detta teknisk-administrativa område, så att nya transportalternativ med dessa egenskaper kan införas på marknaden.

34.

Europaparlamentet understryker att EU:s institutioner bör föregå med gott exempel i sitt eget mobilitetsarbete och se till att en öppen hantering av denna insats och dess resultat blir ett kännetecken för EU:s institutioner.

35.

Europaparlamentet betonar att man behöver främja framgångsrika metoder på området för hållbara transporter och stärka samarbetet och utbytet av god praxis mellan regioner med liknande utvecklingspotential. Parlamentet rekommenderar lokala myndigheter att utgå från exempel på god praxis genom att utarbeta planer för hållbar stadstrafik i nära samråd med det civila samhället.

36.

Europaparlamentet anser att europeiska system för satellitnavigering, såsom Galileo, bör utgöra en grundpelare för utvecklingen av intelligent och effektiv transport i Europa.

37.

Europaparlamentet stöder FoI som kan bidra till att man växlar över från eget fordonsägande till mindre konventionella användarlösningar och nya former av transporttjänster, t.ex. bil- och cykelpooler. Parlamentet uppmanar kommissionen att intensifiera sitt främjande av kollektiva former av individuell rörlighet och individualiserade former av offentliga och kollektiva transportsystem.

38.

Europaparlamentet anser att forskningen även ska omfatta skattemässiga och administrativa frågor för att bana väg för kreativa incitament i form av skatter, avgifter och offentliga taxor, riktade till såväl privatpersoner som tillverkare eller leverantörer av produkter, tjänster och/eller innehåll, som främjar cykling, gång och, när så är lämpligt, en kombination av detta med kollektivtrafik liksom andra former av hållbar rörlighet.

39.

Europaparlamentet pekar åter igen på nödvändigheten att förbättra och främja multimodala transporter genom integrerade och elektroniska informations- och biljettsystem som bygger på lösningar med öppen data. Parlamentet påpekar att FoI på detta område främst bör inriktas på undanröjande av hinder, interoperabilitet, rimliga och transparenta kostnader, användarvänlighet och effektivitet.

40.

Europaparlamentet betonar behovet av att utveckla innovativa och långsiktiga infrastrukturer och lösningar – t.ex. mer utveckling av system för information, betalning och bokning – som särskilt också beaktar obehindrad tillgång för alla resenärer, särskilt för personer med funktionsnedsättning eller nedsatt rörelseförmåga, t.ex. användare med rullstolar, barnvagnar, cyklar eller tungt bagage.

41.

Europaparlamentet anser att uppgifter om tidtabeller och eventuella förseningar för allmänna kommunikationsmedel bör vara fritt tillgängliga så att olika telematiska program kan utvecklas av tredje part för att förbättra komforten för resenärerna, exempelvis information i realtid om hur man kan nå ett bestämt resmål med olika transportslag eller en jämförelse av det ekologiska fotavtrycket mellan olika transportslag för ett bestämt resmål.

42.

Europaparlamentet anser att fokus bör läggas på hälsa och livskvalitet när det gäller att ta fram nya lösningar för transporter och rörlighet i tätorts- och bostadsområden, inklusive allas rätt till rimligt fysiskt utrymme, bullerminskning och renare luft.

43.

Europaparlamentet påminner kommissionen om det brådskande behovet av att förbättra säkerheten för alla vägtrafikanter, särskilt de mest sårbara, som barn, äldre, gångtrafikanter, cyklister och personer med funktionshinder och nedsatt rörlighet. Parlamentet stöder FoI-projekt som kombinerar tekniska lösningar med intelligenta förare och deras beteendestrategier.

44.

För att kunna minska trängseln på vägarna i städer och tätbefolkade regioner anser Europaparlamentet att det är viktigt att man inte bara effektiviserar befintliga transportmedel utan även tar hjälp av tekniska framsteg för att hitta alternativa transportlösningar och främja utnyttjandet av dessa.

45.

Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att kraftfullt främja innovation på området utsläppsfria fartyg, som grundar sig på användningen av förnybar energi från vind-, sol- och vågkraft, och som är kopplad till bränslecellsteknik, särskilt för färjor, kryssningsfartyg och andra havsgående fartyg.

46.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att koncentrera forskningsinsatserna på att ytterligare minska påverkan på hälsa och klimat av utsläpp från alla transportslag.

47.

Europaparlamentet anser att en sammanhängande och effektiv europeisk strategi för transportteknik måste överensstämma med Europa 2020-strategin (COM(2010)2020) och minskningsmålen från 1990, samt vara helt förenlig med vitboken om transport från 2011 Färdplan för ett gemensamt europeiskt transportområde – ett konkurrenskraftigt och resurseffektivt transportsystem (COM(2011)0144) i fråga om territoriell sammanhållning och balanserad utveckling. Parlamentet anser att strategin bör möjliggöra minskad energiförbrukning, mindre trafikbuller, minskat trafikbehov och mindre luftföroreningar och utsläpp av växthusgaser, och för att kunna uppnå detta måste EU fastställa strikta mål fram till 2020, 2030 och 2050.

48.

Europaparlamentet understryker behovet av att stärka FoI inom inlandssjöfarten, för att utveckla miljövänliga fartyg och teknik som är anpassad för sjöfart i grunt vatten, såsom exempelvis flodanpassade fartyg för hållbar inlandssjöfart, och på så sätt möjliggöra besparingar i infrastrukturen för inre vattenvägar.

49.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om inrättande av ett övervaknings- och informationssystem för forskning och innovation på transportområdet (Trimis). Parlamentet framhåller vikten av att regionala beslutsfattare har tillgång till regelbunden, gratis, lättillgänglig och tillförlitlig information. Parlamentet beklagar att det även i dag är mycket svårt att få tillgång till information om EU-finansiering för transportprojekt.

50.

Europaparlamentet rekommenderar kommissionen att ta fram initiativ som syftar till att kartlägga och premiera projekt för hållbar stadsutveckling, såsom utmärkelserna RegioStars.

51.

Europaparlamentet betonar att en omfattande EU-strategi måste stödjas nerifrån och upp, och att detta kräver att lokala och regionala myndigheter och nationella förvaltningar utarbetar väl genomtänkta integrerade transportstrategier. Parlamentet anser att utformningen av sådana strategier bör få stöd från EU-fonderna.

52.

Europaparlamentet anser att allt offentligt stöd ska ges i enlighet med gällande europeisk lagstiftning för statsstöd, inklusive regler för forsknings-, utvecklings- och innovationsverksamhet, samt för finansiering av transportverksamhet och infrastruktur. Parlamentet anser dock att EU:s statsstödsregler också måste ta tillbörlig hänsyn till vissa regioners särskilda handikapp.

53.

Europaparlamentet betonar att kommissionen måste förbättra sin verksamhet i fråga om överföringen av kunskap som förvärvats genom FoI-verksamhet till intresserade användare (t.ex. små och medelstora företag och forskningsinstitut), genom att skapa en gemensam databas med en tydlig översikt per kategori över alla EU-finansierade FoI-projekt.

54.

Europaparlamentet betonar vikten av nya initiativ, t.ex. gemensamt utnyttjande av transport- och logistikkapacitet i syfte att göra godstransporterna mer effektiva. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta itu med eventuella hinder för sådana initiativ.

55.

Europaparlamentet understryker vikten av utsläppsnormer för vissa transportslag, t.ex. bilar. Parlamentet anser att en liknande strategi bör tas fram för luftfarten och sjöfarten.

56.

Europaparlamentet anser att ytterligare FoI-verksamhet bör främjas när det gäller säkerhetslösningar för transportsektorn, förutsatt att proportionalitetsprincipen, principen om icke-diskriminering och principen om uppgiftsskydd respekteras.

57.

Europaparlamentet bekräftar och stöder kommissionens föreslagna koncept med åtgärder för en europeisk strategi för transportteknik. Parlamentet påpekar dock med eftertryck att det inte finns någon rättslig grund för delegerade rättsakter eller dylikt, utan att kommissionen måste föreslå åtgärder för antagande inom medbeslutandeförfarandet.

58.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att beakta prioriteringarna i detta betänkande när den utarbetar den europeiska strategin för transportteknik och tar fram alternativ för vidare åtgärder.

59.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

9.3.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/8

—

med beaktande av kommissionens meddelande För en välfungerande inre marknad för energi och de tillhörande arbetsdokumenten (COM(2012)0663),

—

med beaktande av sin ståndpunkt av den 12 mars 2013 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om riktlinjer för transeuropeiska energiinfrastrukturer och om upphävande av beslut nr 1364/2006/EG (1),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 994/2010 av den 20 oktober 2010 om åtgärder för att trygga naturgasförsörjningen och om upphävande av rådets direktiv 2004/67/EG (2),

—

med beaktande av Europa Parlamentets och rådets förordning (EU) nr 1227/2011 av den 25 oktober 2011 om integritet och öppenhet på grossistmarknaderna för energi (3),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/73/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas (4),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för el (5) och om upphävande av direktiv 2003/54/EG,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 714/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel och om upphävande av förordning (EG) nr 1228/2003,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2009 av den 13 juli 2009 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten och om upphävande av förordning (EG) nr 1775/2005,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/27/EU av den 25 oktober 2012 om energieffektivitet (6),

—

med beaktande av rådets direktiv 2009/71/Euratom av den 25 juni 2009 om upprättande av ett gemenskapsramverk för kärnsäkerhet vid kärntekniska anläggningar (7),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 mars 2010Europa 2020 – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (COM(2010)2020),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 994/2012/EU av den 25 oktober 2012 om inrättandet av en mekanism för informationsutbyte om mellanstatliga avtal mellan medlemsstaterna och tredjeländer på energiområdet (8),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 15 december 2011Energifärdplan för 2050 (COM(2011)0885),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 oktober 2012Inremarknadsakt II: Tillsammans för ny tillväxt (COM(2012)0573),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 6 juni 2012Förnybar energi: en viktig faktor på den europeiska energimarknaden (COM(2012)0271),

—

med beaktande av sin resolution av den 25 november 2010 om en ny energistrategi för Europa 2011–2020 (9),

—

med beaktande av sin resolution av den 12 juni 2012 om inledandet av ett energipolitiskt samarbete med partner utanför våra gränser: en strategisk metod för en trygg, hållbar och konkurrenskraftig energiförsörjning (10),

—

med beaktande av sin resolution av den 13 december 2012 om EU:s stålindustri (11),

—

med beaktande av rekommendationerna av den 12 februari 2013 från rundabordskonferensen på hög nivå om den europeiska stålindustrins framtid,

—

med beaktande av sin resolution av den 15 mars 2012 om färdplan för ett konkurrenskraftigt utsläppssnålt samhälle 2050 (12),

—

med beaktande av sin resolution av den 14 mars 2013 om energifärdplanen för 2050, en framtid med energi (13),

—

med beaktande av sin resolution om industriella, energimässiga och andra aspekter på skiffergas och skifferolja (14) och sin resolution om miljöpåverkan av utvinning av skiffergas och skifferolja (15), båda antagna den 21 november 2012,

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A7-0262/2013), och av följande skäl:

A.

Medlemsstaterna har bundit sig till en tydlig tidsfrist för fullbordandet av den inre marknaden för energi senast 2014 och avlägsnandet av EU:s så kallade energiöar senast 2015.

B.

En fullbordad inre marknad för energi är oumbärlig för unionens övergripande energitrygghet och hållbarhet och av betydande värde för unionens globala konkurrenskraft och ekonomiska tillväxt och för skapandet av arbetstillfällen. Detta konstateras även i inremarknadsakten II och i Europa 2020-strategin.

C.

Kommissionens energistrategi för 2020 bygger på beräkningar enligt vilka de nödvändiga investeringsbehoven inom energisektorn uppgår till en biljon euro fram till 2020, varav 540 miljarder euro för kraftproduktion och 210 miljarder euro för el- och gasnät av europeisk betydelse.

D.

I energifärdplanen för 2050 framhålls att en fullständig integration av de europeiska energinäten och ett öppnande av marknaderna är av avgörande betydelse för att bevara jämvikten mellan energitrygghet, konkurrenskraft, kostnadseffektivitet, en hållbar ekonomi och konsumentintressen. Vidare påpekas i energifärdplanen för 2050 att energieffektivitet, förnybar energi och energiinfrastruktur är så kallade no regrets-alternativ.

E.

De förnybara energikällornas andel av den europeiska energimixen ökar på kort, medellång och lång sikt. För att de förnybara energikällorna ska kunna integreras i stor skala måste nätet anpassas och flexibiliteten förbättras.

F.

En inre marknad för energi kommer att göra det möjligt för unionen att visa enad front gentemot sina externa partner och säkerställa lika villkor för alla bolag inom och utanför EU. Den kommer dessutom att säkerställa sociala och miljömässiga standarder och verka för ömsesidighet i tredjeländer.

G.

Det måste inrättas ett system som gör det möjligt för medlemsstater att utbyta information om energileveransavtal med tredjeländer.

H.

En inre europeisk energimarknad och de enskilda nationella energimarknaderna måste vara konkurrenskraftiga och ge faktiska valmöjligheter och tydlig information till alla konsumenter, som har en central roll på energimarknaden. Fullbordandet av den inre marknaden för energi är avgörande för att få ner energikostnaderna och energipriserna till rimliga och konkurrenskraftiga nivåer på kort, medellång och lång sikt. Prissänkningar på energimarknaderna kommer ofta inte konsumenten till del.

I.

En europeisk energigemenskap måste, under tillämpning av gemenskapsmetoden, baseras på en stark inre marknad för energi, samordning av energiinköp utanför EU och gemensam europeisk finansiering av hållbar energiteknik, framför allt inom forsknings- och innovationsområdena.

J.

Vissa framsteg har gjorts i fråga om förstärkt gränsöverskridande samarbete, partiellt undanröjande av energiöar samt förebyggande av försörjningsbrist.

1.

Europaparlamentet välkomnar i huvudsak meddelandet och den medföljande handlingsplanen, som innehåller en sammanfattning av de framsteg som hittills gjorts och de utmaningar som väntar på vägen mot en fullbordad inre marknad för energi.

2.

Europaparlamentet inser att tendensen med stigande energipriser lär fortsätta med tanke på att gaspriserna för närvarande är kopplade till priserna per oljefat och att elpriserna är kopplade till de volatila bränslepriserna, och med tanke på att priserna dessutom påverkas av Europas beroende av olje- och gasimporter, effekterna av interventionsåtgärder, de otillräckliga energieffektivitetsfrämjande insatserna och bristen på nödvändiga satsningar i underhåll och modernisering av energisystemen (exempelvis omvända flöden och sammanlänkningar) för att garantera en hög försörjningstrygghet och underlätta integreringen av förnybara energikällor. Parlamentet förordar därför att prissättningsmekanismen för gas frikopplas från oljeindexering till förmån för flexiblare alternativ, samtidigt som friheten att bedriva handelsutbyte respekteras.

3.

Europaparlamentet betonar att utvecklingen av inhemska resurser kommer att leda till framväxten av såväl nya handelsplatser i EU som nya spotmarknader för gas och el, vilket därmed skulle ge EU och medlemsstaterna en reell möjlighet att bestämma över sina egna energipriser, även på regional och lokal nivå.

4.

Europaparlamentet inser det europeiska mervärdet i att, i solidarisk anda, förbättra den energipolitiska samordningen och det energipolitiska samarbetet mellan medlemsstaterna och i att skapa effektiva och trygga gränsöverskridande energisystem och på så vis generera synergier genom en bättre hantering av tillgången och efterfrågan på energi, underlättad av smart teknik på distributionssystemnivå.

5.

Europaparlamentet understryker hur viktiga de regionala marknaderna och samarbetet mellan medlemsstaterna är för att avskaffa hinder, påskynda integrationen och förbättra näteffektiviteten.

6.

Europaparlamentet erinrar om sitt stöd för en europeisk energigemenskap mellan medlemsstaterna och uppmanar kommissionen och Europeiska rådet att rapportera om framstegen med att inrätta en sådan.

7.

Europaparlamentet betonar att de slutliga energikonsumenterna – såväl privatpersoner som små och medelstora företag och industrin – står i centrum för en användarvänlig och transparent inre marknad för energi. I denna egenskap måste de ges vederbörligt skydd och korrekt, lättillgänglig information så att de kan utöva sina rättigheter till fullo, samtidigt som de måste uppmuntras att spela en aktivare roll för att stimulera marknadskonkurrensen genom att gå från att enbart agera passiva tjänstemottagare till att fungera som aktiva, välinformerade konsumenter och ”prosumenter”.

8.

Europaparlamentet framhåller betydelsen av att säkerställa en konkurrensutsatt, lätthanterlig och transparent energimarknad som erbjuder konsumenterna faktiska valmöjligheter och konkurrenskraftiga priser samt förser alla nuvarande och framtida energikonsumenter i EU med säkra, hållbara, prismässigt överkomliga och tillförlitliga sätt att producera energi som tar hänsyn till kommande generationers intressen.

9.

Europaparlamentet anser att större konsumentdeltagande kommer att underlättas av lokala kooperativ för förnybar energi, initiativ för så kallade kollektiva byten, sammanslutningar eller andra möjliggörande faktorer som decentraliserad lagring och smarta apparater. Parlamentet anser att sådana faktorer kommer att hjälpa konsumenterna att bättre förstå och styra sin energiförbrukning och därigenom bli mer flexibla och responsbenägna (ur såväl efterfråge- som utbudsperspektiv), och att de kan förbättra tillgången till förnybara energikällor och generera de nödvändiga ekonomiska investeringarna.

10.

Europaparlamentet pekar på fördelarna med att tillämpa variabla nätanvändningstariffer för att uppmuntra konsumenterna att förbruka energi utanför förbrukningstopparna och på så vis främja en hållbar energianvändning.

11.

Europaparlamentet anser att smart teknik måste ge konsumenterna exakt, begriplig och användarvänlig information och ge dem möjlighet att hantera sin energiförbrukning och energiproduktion. Parlamentet anser därför att smart teknik måste kompletteras med en dynamisk onlinedrift av överförings- och distributionsnäten som inbegriper tjänster som nätstödtjänster, frivillig efterfrågerespons, energieffektivitetstjänster, småskalig energiproduktion, lagringslösningar samt lokal- eller hemmamäklare. Parlamentet påpekar emellertid att det krävs en grundlig genomgång av hur hög energiförbrukning som krävs för att smarta mätare ska ge ekonomiska fördelar och att konsumenter med en energiförbrukning under den nivån inte ska vara tvungna att investera i sådana mätare.

12.

Europaparlamentet uttrycker sin oro över utvecklingen mot att telekommunikationsföretagen uppmuntras att hantera data om distributionsnätet, eftersom ett sådant ansvar väcker allvarliga frågor om uppgiftsskyddet samt innebär en risk för att operatörerna skulle bli tvungna att köpa de tekniska data som de behöver för att fullgöra sina uppgifter som systemansvariga för distributionen.

13.

Europaparlamentet konstaterar att energifattigdom sätter medlemsstaterna på svåra prov och påpekar att en patentlösning inte tar hänsyn till att verkligheten ser väldigt olika ut i olika länder. Parlamentet anser därför att sårbara konsumenter behöver särskilt och verksamt skydd och att det måste införas lämpliga mekanismer för detta samtidigt som marknadssnedvridningar undviks. Parlamentet poängterar att det redan finns specifika åtgärder i enlighet med kravet i det tredje energipaketet.

14.

Europaparlamentet konstaterar att skiffergasrevolutionen i Förenta staterna har lett till minskade koldioxidutsläpp och samtidigt skapat en betydande konkurrensfördel för den amerikanska industrin.

15.

Europaparlamentet betonar att den inre marknaden för energi ännu inte är fullbordad och att de nationella energimarknaderna inte lyckas tillgodose konsumenternas behov och förväntningar eftersom de i vissa länder alltjämt måste finna sig i höga priser, ett begränsat utbud av leverantörer, producenter och tariffer, en på det hela taget låg kvalitet på tjänsterna, ett ofta alltför svagt konsumentskydd och svårigheter med att byta leverantör. Därför framhåller parlamentet behovet av att bygga upp en mer användarvänlig marknad där konsumenterna kan spela en aktiv roll och bli prosumenter på en EU-omfattande marknad där de blir informerade om de villkor som erbjuds av enskilda leverantörer på ett sätt som underlättar jämförelser. Parlamentet pekar i detta sammanhang på betydelsen av kollektiva byten för att stärka konsumenternas egenmakt och ge dem billigare energiräkningar.

16.

Europaparlamentet anser att den ofullständiga tillämpningen av lagstiftningen om den inre marknaden för energi alltjämt är ett av de främsta hindren mot ett fullbordande av denna marknad. Parlamentet anser att den nödvändiga konsolideringen av den inre marknaden omfattar en utvidgning av infrastrukturen samtidigt som lagstiftningen om den inre marknaden genomförs och konkurrensbestämmelserna tillämpas.

17.

Europaparlamentet betonar att modernisering av befintlig infrastruktur och uppbyggnad av ny, intelligent och flexibel infrastruktur för produktion, överföring (särskilt gränsöverskridande gas- och elsammanlänkningar) distribution och lagring är en nödvändighet för en stabil, väl integrerad och väl sammankopplad energimarknad där negativa effekter såsom oförutsedda kraftflöden undviks, där en försörjning till rimliga och konkurrenskraftiga priser är tryggad, där hela potentialen i fråga om alla förnybara energikällor, småskalig energiproduktion, kraftvärme, effektivitet, efterfrågestyrning och lagring utnyttjas maximalt och där det år 2015 inte längre finns någon medlemsstat som är isolerad från de europeiska gas- och elnäten. Detta bör uppnås bland annat genom att isolerade kraftsystem synkront integreras med de europeiska kontinentala näten. Parlamentet betonar att storskaliga investeringar bör genomföras parallellt med investeringar i regionala eller till och med lokala nätverk, eftersom energiproduktionen i allt högre grad sker på regional/lokal nivå.

18.

Europaparlamentet noterar i detta sammanhang att en decentraliserad försörjning av förnybar energi minskar behovet av att anlägga nya överföringslinjer och därtill hörande kostnader, eftersom decentraliserad teknik, som kan integreras direkt i bostäder, städer och avlägset belägna områden, finns mycket närmare slutkonsumenterna.

19.

Europaparlamentet konstaterar att ökad produktion av förnybar el utan motsvarande utveckling av nödvändig infrastruktur kan leda till okoordinerade, gränsöverskridande ringflöden och därigenom till suboptimala energipriser.

20.

Europaparlamentet erinrar om att medlemsstaternas mål från Europeiska rådets toppmöten 2002 och 2007 om att el- och gassammanlänkningarna ska motsvara minst 10 % av deras installerade produktionskapacitet ännu inte har uppnåtts.

21.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens betoning på att Europas framtida energisystem ska kännetecknas av flexibilitet. Parlamentet konstaterar att välfungerande gränsöverskridande grossistmarknader inom alla tidsramar är lättåtkomliga källor till flexibilitet. Parlamentet efterlyser ytterligare insatser för att stimulera framtida användning av energilagringsteknik och efterfrågerespons, som är ytterligare källor till flexibilitet.

22.

Europaparlamentet anser att energieffektivitet är ett av de mest hållbara och kostnadseffektiva sätten att minska energikostnaderna, förbättra försörjningstryggheten, minska behovet av importerade fossila bränslen och undvika koldioxidutsläpp. Parlamentet inser att alla åtgärder som främjar energieffektivitet måste anpassas till konsumenternas behov, vara kostnadseffektiva och stödjas genom lämpliga incitament.

23.

Europaparlamentet framhåller att det enligt Internationella energiorganet (IEA) är möjligt att med hjälp av mer ambitiösa åtgärder minska EU:s gasimporter med en tredjedel fram till 2035, vilket motsvarar 100 miljarder kubikmeter gas.

24.

Europaparlamentet erinrar om att synergier mellan utveckling, utbyggnad och underhåll av telekommunikations- och energiinfrastruktur kommer att ha en nyckelroll i ansträngningarna att uppfylla Europeiska unionens energieffektivitetsmål.

25.

Europaparlamentet poängterar att arbetet med att skapa åtskillnad på de europeiska energimarknaderna måste fortsätta för att konkurrens och elförsörjning till lägsta möjliga pris ska kunna garanteras.

26.

Europaparlamentet anser att infrastruktursatsningar måste uppmuntras genom ett stabilt, innovationsvänligt och förutsägbart regelverk som inte hämmar den inre marknadens funktion, och att pensionsinstitut och institutionella investerare bör ha möjlighet att investera i kraftöverföring, i full vetskap om att satsningarna inte kan lyckas om de inte är marknadsdrivna. Samtidigt inser emellertid parlamentet att infrastrukturomställning i vissa specifika fall knappast är möjlig utan offentlig finansiering till stöd för viktiga infrastrukturprojekt som kanske inte är kommersiellt gångbara. Parlamentet framhåller i detta sammanhang betydelsen av Fonden för ett sammanlänkat Europa och beklagar att dess energibudget ligger under kommissionens förslag.

27.

Europaparlamentet efterlyser studier av möjligheterna att inrätta en europeisk investeringsfond för energinät.

28.

Europaparlamentet understryker att rationaliserade tillståndsförfaranden inom medlemsstaterna kommer att bidra till att utveckla infrastrukturnät och frigöra investeringar. Parlamentet betonar att lokala och regionala myndigheter bör spela en viktig roll i detta sammanhang genom att förenkla planeringsförfarandena och integrera energiinfrastruktur i sina lokala och regionala planeringssystem.

29.

Europaparlamentet konstaterar att bristen på öppen och icke-diskriminerande tillgång till överföringsinfrastruktur i vissa fall alltjämt hindrar nya aktörer från att ta sig in på nätet eller konkurrera med etablerade företag på marknaden på rättvisa villkor. Parlamentet framhåller nödvändigheten av att angripa strukturella marknadssnedvridningar som resulterar i den starka koncentration som återfinns i flera medlemsstater.

30.

Europaparlamentet framhåller i detta sammanhang att reglerna i det tredje energipaketet bör tillämpas fullt ut på både europeiska och utländska företag. Parlamentet anser att alla undantag från dessa regler som beviljas av kommissionen bör vara begränsade i omfattning och varaktighet och underställas parlamentets och rådets granskning.

31.

Europaparlamentet framhåller att bristande öppenhet och konkurrensbegränsande metoder på grossistmarknaderna för energi undergräver konsumenternas förtroende. Parlamentet anser att det finns ett akut behov av att förstå kostnadsbildningen på grossistmarknaderna och hur den påverkar konsumenternas räkningar.

32.

Europaparlamentet stöder till fullo åtgärder ägnade att införa lika villkor genom att skapa mer decentraliserade och konkurrenskraftiga marknadsmodeller, eftersom de skapar fler möjligheter för lokala energiproducenter och nya industriaktörer.

33.

Europaparlamentet anser det viktigt att nya affärsmodeller kan utvecklas, till exempel möjligheten att ingå avtal med flera leverantörer samtidigt, så att dominerande etablerade leverantörer inte tillåts hindra öppnandet av marknaden.

34.

Europaparlamentet konstaterar att ett stabilt regelverk – för producenter, tillsynsmyndigheter, nätoperatörer, energileverantörer, efterfrågerelaterade tjänsteleverantörer och, framför allt, slutkonsumenter och prosumenter – är en nödvändighet för en välfungerande inre marknad och för möjligheterna att locka till sig långsiktiga investeringar i infrastrukturutveckling. Parlamentet understryker att utvecklingen av nätföreskrifter med förnuftiga, icke-diskriminerande och välavvägda regler bör leda till en harmonisering av nätförvaltning, marknadsutformning och driftskompatibilitet. Parlamentet framhåller hur viktigt det är att avtal om åtskillnad mellan överföringsnät, produktion och leverans respekteras inom hela EU, inklusive avtal om energitillsynsmyndigheters oberoende och om konsumentskyddskrav. Parlamentet understryker därför vikten av att stödja och vidareutveckla den roll som innehas av byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (Acer), i synnerhet dess kapacitet att granska nationella regleringsbeslut och att avgöra tvister.

35.

Europaparlamentet noterar oron över att vissa medlemsstater redan har infört eller planerar att införa nationella kapacitetsersättningsmekanismer (CRM) för att säkra elförsörjningen utan att först ordentligt ha undersökt alla potentiella alternativ, särskilt i fråga om gränsöverskridande lösningar och flexibilitetsresurser. Även om sådana mekanismer i vissa fall är nödvändiga framhåller parlamentet att de kan ingripa i och snedvrida grossistmarknadens utformning och, om de är dåligt utformade, eventuellt skapa inlåsningseffekter. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa en mer samordnad strategi på EU-nivå för att garantera att eventuella kapacitetsersättningsmekanismer är välbehövliga, effektiva, transparenta, teknikneutrala och icke-diskriminerande.

36.

Europaparlamentet beklagar att de samarbetsmekanismer som införts genom direktiv 2009/28/EG om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor hittills inte har använts. Parlamentet hänvisar till kommissionens rön, enligt vilka ett bättre utnyttjande av de befintliga samarbetsmöjligheterna skulle kunna medföra stor nytta, t.ex. genom att öka handeln. Medlemsstaterna uppmanas därför att utnyttja samarbetsmekanismerna bättre där så är lämpligt och att öka den inbördes kommunikationen.

37.

Europaparlamentet framhåller att EU som helhet – utan att tumma på vare sig medlemsstaternas rätt att välja sin egen energimix eller behovet av förstärkt EU-omfattande samordning – måste utnyttja den fulla potentialen hos alla hållbara energikällor som dess medlemsstater förfogar över, med full respekt för det tredubbla målet för EU:s energipolitik i stort, nämligen konkurrenskraft, hållbarhet och försörjningstrygghet.

38.

Europaparlamentet noterar att vissa medlemsstater som utgör energiöar fortfarande är helt isolerade från de europeiska gas- och elnäten och att de alltjämt betalar högre priser för energiresurserna, något som påverkar deras konkurrenskraft. Utan betydande infrastruktursatsningar kommer de medlemsstaterna inte att kunna fullgöra det åtagande som upprepades vid Europeiska rådet att ingen medlemsstat längre ska vara isolerad från EU:s nät år 2015. Parlamentet anser att kommissionen, på begäran av dessa medlemsstater, bör delta i förhandlingar med energileverantörer utanför EU angående energipriser, till exempel vid gasköp.

39.

Europaparlamentet betonar att den solidaritet mellan medlemsstaterna som EU-fördraget kräver bör gälla både det löpande arbetet och krishanteringen inom den inre och yttre energipolitiken. Parlamentet uppmanar kommissionen att tydligt definiera ”energisolidaritet” för att se till att den respekteras av alla medlemsstater.

40.

Europaparlamentet understryker behovet av att ta itu med den förväntade tillväxten av gas- och elimporter från tredjeländer till EU på kort och medellång sikt, i syfte att säkerställa en trygg energiförsörjning, ansvarsfördelning och en välfungerande inre marknad. Parlamentet upprepar att denna utmaning för vissa medlemsstater är nära sammankopplad med ett beroende av gas- och oljeimport från ett enskilt tredjeland och att det krävs åtgärder inriktade på en diversifiering av energileverantörer, tillförselvägar och försörjningskällor för att utmaningen ska klaras av. Parlamentet konstaterar att strategiska mål i detta avseende är förverkligandet av den södra gaskorridoren, inklusive Nabuccorörledningen och dess eventuella dragning till länder i Central- och Östeuropa, och fullbordandet av tillförselvägar till EU som klarar att tillgodose ca 10–20 % av EU:s efterfrågan på gas fram till 2020, så att varje europeisk region garanteras fysisk tillgång till minst två olika gaskällor.

41.

Europaparlamentet anser att en öppen och transparent inre marknad, där alla EU- och tredjelandsföretag följer unionens regelverk på energiområdet, kan hjälpa till att stärka förhandlingspositionen för EU:s energileverantörer gentemot externa konkurrenter, något som är särskilt viktigt för potentialen att ytterligare samordna externa energiinköp på EU-nivå. Parlamentet uppmanar EU att överväga att inrätta en gemensam byrå för gasinköp och de mekanismer som krävs för detta, för att motverka monopolställningen för dominerande externa leverantörer. Parlamentet konstaterar att principen om ömsesidighet måste vara en ledstjärna i förbindelserna med EU:s och tredjeländers energileverantörer. Parlamentet betonar att kommissionen i sina förbindelser med energileverantörer från tredjeländer måste ta hänsyn till och vara öppen med vilka konsekvenser dess beslut får för konsumentpriserna.

42.

Europaparlamentet är övertygat om att kommissionen bör beviljas mandat för att förhandla om infrastrukturprojekt av strategisk betydelse som påverkar försörjningstryggheten till EU som helhet, och att sådana mandat också bör beaktas i händelse av andra mellanstatliga avtal som anses ha en betydande inverkan på EU:s långsiktiga energipolitiska mål, i synnerhet dess energioberoende. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang framstegen i de kommissionsledda förhandlingarna om avtalet mellan EU, Azerbajdzjan och Turkmenistan om att anlägga ett transkaspiskt rörledningssystem.

43.

Europaparlamentet betonar att successiv konvergering av förnyelse- och effektivitetsrelaterade incitament och av energibikostnader i alla medlemsstater efter 2020 är en nödvändighet för en välfungerande och effektiv inre marknad för energi i både grossist- och detaljistledet och för att det ska kunna skapas gynnsamma villkor för en långsiktig utveckling, och en storskalig användning, av förnybara energikällor.

44.

Europaparlamentet anser att regionala grupperingar av grannmedlemsstater på kort sikt bör uppmuntras att sträva bort från nationella planer och i stället sikta mot ett harmoniserat eller ett enda regionalt stödsystem för förnybara energikällor.

45.

Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att se över sina inmatningstariffer eller andra stödtariffer regelbundet och på ett öppet sätt, så att de kan anpassas i takt med fallande teknik- och leveranskostnader.

46.

Europaparlamentet inser att gemensamma EU-forskningsprojekt understödda av ramprogram och initiativ som SET-planen inte har utnyttjats tillräckligt i utvecklingen av ny teknik som möjliggör förbättringar i fråga om effektivitet, förnybara energikällor, kärnsäkerhet och fysiskt skydd i kärnkraftverk, utsläppssnål användning av fossila bränslen samt intelligenta nät, som alla är av avgörande betydelse för energimarknaden.

47.

Europaparlamentet anser att det är viktigt att ytterligare utveckla framtidens elmotorvägar, i synnerhet sydost–nord-elmotorvägen (Seneh), vilket också skulle bidra till att tillgodose överföringen av den energi som produceras av solcellsparker, som exempelvis Heliosprojektet, från sydöstra till norra och västra Europa.

48.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att snarast och fullt ut införliva och genomföra all tillhörande EU-lagstiftning, i synnerhet det tredje energipaketet. Parlamentet vädjar till kommissionen att vidta åtgärder mot medlemsstater i vilka genomförandet otillbörligt har försenats. Parlamentet hälsar med tillfredsställelse att kommissionen redan har inlett formella förfaranden för att utreda överträdelser av EU:s regler.

49.

Europaparlamentet understryker behovet av att komma till rätta med strukturella marknadssnedvridningar och bristande marknadsinsyn, och uppmanar kommissionen att öka ansträngningarna att se till att det tredje energipaketet tillämpas.

50.

Europaparlamentet ber kommissionen att noga övervaka hur EU:s energilagstiftning tillämpas i praktiken, särskilt bestämmelserna om väsentliga konsumenträttigheter, bestämmelserna om systemoperatörer, nationella tillsynsmyndigheter, konkurrens och statligt stöd samt bestämmelserna om minskad förekomst av ringflöden på den inre marknaden för el, en företeelse som utgör ett allvarligt, om än hanterbart, problem för den inre energimarknaden eftersom den försvagar energisystemets säkerhet genom att minska lagringsalternativen och nätkapaciteten. Parlamentet uppmanar bestämt kommissionen att använda de mest lämpade metoder den har till sitt förfogande för att beivra allt fortsatt åsidosättande av EU-lagstiftningen.

51.

Europaparlamentet noterar att alla strömavbrott hittills har orsakats av driftsstörningar, inte av kapacitetsbrist. Parlamentet inser att den ekonomiska recessionen, de höga naturgaspriserna och den ökande andelen intermittent förnybar elproduktion skapar stor osäkerhet för investerare i EU vid utvecklingen av flexibel elproduktionskapacitet. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra en omfattande utvärdering av produktionens tillräcklighet på grundval av en harmoniserad metod, och att tillhandahålla riktlinjer för hur flexibiliteten kan förbättras och försörjningen upprätthållas.

52.

Europaparlamentet uppmanar bestämt kommissionen och medlemsstaterna att samordna infrastrukturprojekt på ett bättre sätt och att planera nätutveckling gemensamt, för att på så vis säkerställa fullständig EU-omfattande systemkonnektivitet och kostnadseffektivitet genom att dra nytta av gränsöverskridande synergier och ett effektivare infrastrukturnät för energi. Parlamentet påpekar att en integrerad strategi som inbegriper distributionsoperatörerna bör främjas. Parlamentet uppmuntrar därför kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa snabba förfaranden för utvärdering, urval, tillstånd och genomförande av projekt av gemensamt europeiskt intresse, särskilt avseende gränsöverskridande el- och gassammanlänkningar, inklusive omvända flöden, flytande naturgas, energilagringsinfrastruktur samt smarta överförings- och distributionsnätverk, som är av vital betydelse för en välintegrerad och välfungerande energimarknad.

53.

Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen, då den använder energibudgeten i Fonden för ett sammanlänkat Europa, prioriterar projekt med störst inverkan på den inre marknadens funktionssätt för att därmed främja konkurrens, påskynda marknadsgenomslaget för förnybara energikällor, skapa nödvändiga gränsöverskridande sammanlänkningar och stärka försörjningstryggheten.

54.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en ny översyn av befintliga planer för energiprojekt, särskilt i fråga om uppförande av nya terminaler för flytande naturgas som kommer att pågå i mer än ett årtionde, utvärdera deras ekonomiska nytta, med beaktande av de terminaler för flytande naturgas som redan är under uppförande eller på planeringsstadiet i vissa medlemsstater och som redan i en nära framtid kommer att bidra till att trygga energiförsörjningen i medlemsstater som klassas som energiöar, samt att bidra till finansiering av dylika projekt.

55.

Europaparlamentet uppmanar bestämt kommissionen och medlemsstaterna att införa ett effektivt system för hantering av överbelastning för att främja en effektiv användning av befintlig gas- och elöverföringskapacitet, vilket minskar kostnaderna för att bygga ut nätkapaciteten, samt att underlätta en ökad anslutning av förnybara källor till elnätet.

56.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att snarast möjligt avstå från att tillämpa pristak eller reglerade detaljhandelspriser på energi som på nationell nivå sätts under de uppkomna kostnaderna, eftersom sådana åtgärder kan snedvrida konkurrensen och allvarligt hota framtida kapacitets- och infrastrukturinvesteringar i energisektorn. Parlamentet betonar emellertid att politiken på detta område måste ta hänsyn till de legitima intressena hos utsatta konsumenter, som inte alltid kan dra nytta av en verklig konkurrens på energimarknaderna.

57.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens beslutsamhet att se till att antitrustreglerna och bestämmelserna om statligt stöd tillämpas på alla företag inom energisektorn och deras dotterbolag som är verksamma på EU:s territorium, för att på så vis säkerställa enhetliga spelregler med samma tillträdesvillkor för alla marknadsaktörer. Parlamentet uppmanar kommissionen att utfärda riktlinjer för hur man ska bedöma missbruk av ett företags dominerande ställning på gas- och elmarknaderna och att ge vägledning om bästa praxis och erfarenheter som gjorts med stödsystem för förnybar energi.

58.

Europaparlamentet ber kommissionen att se över bestämmelserna om statligt stöd i samband med nationella energieffektivitetsåtgärder och energiprojekt som samfinansieras inom ramen för sammanhållningspolitiken, så att fler av dessa åtgärder kan bli berättigade till statlig finansiering, vilket skulle leda till fler genomförda projekt.

59.

Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen använder sina befogenheter för granskning av statligt stöd till att uppmuntra utbyggnad av gränsöverskridande infrastruktur. Parlamentet anser även att sådana sammanlänkningar skulle vara av vital betydelse för att öka möjligheterna att få del av ett grannlands elförsörjning i ett nödläge eller vid energiobalans samt för att med tiden minska subventionerna.

60.

Europaparlamentet stöder helhjärtat kommissionens ansträngningar – baserade på det samordnade arbete som utvecklats av de europeiska nätverken av systemansvariga för överföringssystemen (Entso) – att införa harmoniserade nätföreskrifter till 2014 och nätbestämmelser i enlighet med planen och att slå vakt om ett stabilt och mer innovationsvänligt regelverk för den inre marknaden för energi.

61.

Europaparlamentet stöder helhjärtat de regleringsåtgärder som Acer och de nationella tillsynsmyndigheterna vidtagit för att uppmuntra, förbättra och förenkla den gränsöverskridande energihandeln, bland annat på intradagsmarknader, marknader med en dags framförhållning och balansmarknader, och för att överbrygga klyftan mellan energisystemen i olika medlemsstater genom att verka för en öppen användning av sammanlänkningar. Parlamentet framhåller att det behövs ett tillräckligt antal anställda med nödvändiga kvalifikationer samt nödvändig erfarenhet och expertis både hos Acer och hos de nationella tillsynsmyndigheterna för att de ska kunna utföra sitt arbete med att granska grossisttransaktioner och identifiera insiderhandel och försök till marknadsmanipulation.

62.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, i fråga om den inre marknaden för el, snarast möjligt tillhandahålla en grundlig analys av tillräckligheten och flexibiliteten i systemen för nationell produktionskapacitet på både kort och lång sikt, med full hänsyn tagen till det eventuella bidraget från alla flexibla lösningar, såsom efterfrågerespons, energilagring och sammanlänkning, och att rapportera om vilken inverkan de nationella åtgärderna avseende kapacitetsbedömning och utvecklingsplanering har på den inre marknaden för energi och på konkurrensbestämmelserna, varvid hänsyn bör tas till konsekvenserna både för försörjningstryggheten och för de gränsöverskridande aspekterna av denna kompletterande marknadsutformningspolitik. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang till ytterligare insatser för framtida användning av energilagringsteknik och efterfrågerespons, som är ytterligare källor till flexibilitet.

63.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att erbjuda vägledning om användning och utbyggnad av flexibilitetsresurser – såsom efterfrågestyrning, lagring och fysisk infrastruktur, även gränsöverskridande sådan – så att medlemsstaterna kan förbereda och genomföra nationella strategier för utbyggnad av flexibilitetsresurser på sitt territorium.

64.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Entso för el att utveckla en enhetlig och anpassad metod för att säkerställa tillräcklig produktion i Europa, bland annat via det positiva bidraget från förnybara energikällor, i synnerhet variabla förnybara källor.

65.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka framtida former för energimarknader som, i motsats till nuvarande nationella kapacitetsmekanismer, skulle kunna bidra med ytterligare, icke-diskriminerande inkomstkällor för investerare inom alla sorters kraftproduktion och säkerställa det mest kostnadseffektiva tillhandahållandet av flexibilitetstjänster inom energisektorn.

66.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta regler för att främja vidareutvecklingen av en marknad för stödtjänster öppen för alla energikällor, även förnybara sådana.

67.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och berörda parter att ge incitament till och stödja regionala initiativ och partnerskap som syftar till närmare marknadsintegration genom inrättande av regionala energibörser och gashandelscentrum, mer harmoniserade bestämmelser för gashandel och marknadskopplingsmekanismer inom alla tidsramar, samt genom tillräcklig marknadslikviditet och marknadstransparens.

68.

Europaparlamentet understryker att åtgärder på den inre marknaden bör främja diversifiering av energikällor, både inhemska och externa, och inte primärt lägga tonvikten på fortsatt utveckling eller utökning av nuvarande tillförselvägar och leveranser.

69.

Europaparlamentet framhåller energimarknadens externa dimension, som ska underlätta för alla medlemsstater att få tillgång till diversifierade energikällor. Parlamentet uppmanar kommissionen att, genom samordning med Europeiska utrikestjänsten, använda sina utrikespolitiska instrument för att marknadsföra den inre energimarknadens bestämmelser och standarder gentemot tredjeländer och i synnerhet inom ramen för EU:s grannskapspolitik. Parlamentet uppmanar med bestämdhet kommissionen att i bilaterala dialoger med berörda tredjeländer lösa frågan om tydliga regler för hantering av överbelastning i gränsöverskridande el- och gasanslutningar och för tillgång till överföringsnät för tredje part. Vidare uppmanar parlamentet kraftfullt kommissionen att vidta åtgärder för att hindra företag i tredjeländer från att tillämpa konkurrenshämmande metoder som kan leda till begränsad konkurrens, högre priser eller minskad energiförsörjningstrygghet. Kommissionen uppmanas även att i sina förbindelser med externa partner se till att EU-företag har möjlighet att konkurrera globalt på jämställd fot. Parlamentet uppmanar med bestämdhet kommissionen att förbättra samarbetet med EU:s grannländer på kärnsäkerhetsområdet. Parlamentet uppmanar även kommissionen att vara öppen med alla faktorer som fortfarande orsakar problem vid genomförandet av det tredje energipaketet och att lägga fram tydliga siffror som visar deras konsekvenser för konsumentpriserna.

70.

Europaparlamentet ber medlemsstaterna och kommissionen att utöka det politiska och ekonomiska stödet till energigemenskapen och att vidta ytterligare åtgärder för att stödja en utvidgning av den inre marknadens bestämmelser till att även gälla sydöstra och östra Europa.

71.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att, mot bakgrund av inrättandet av en informationsutbytesmekanism för mellanstatliga avtal mellan EU:s medlemsstater och tredjeländer på energipolitikens område, vara ambitiösare när det gäller att se till att avtal som strider mot lagstiftningen för den inre marknaden inte genomförs. Parlamentet anser att kommissionen bör kunna granska förslag till avtal med avseende på deras förenlighet med unionens regelverk och i förekommande fall delta i förhandlingarna.

72.

Europaparlamentet erinrar kommissionen om att den inre marknaden inte är oberoende av den globala marknaden, och ber kommissionen att vid planeringen av sina åtgärder på den inre marknaden ta full hänsyn till parlamentets rekommendationer om energipolitikens yttre dimension (16). Parlamentet bekräftar sitt stöd för tanken att endast en fullt fungerande inre marknad kommer att göra det möjligt för EU att uppträda enat på den internationella arenan. Parlamentet ber även kommissionen att ta fram ytterligare åtgärder för den yttre energipolitiken.

73.

Europaparlamentet anser att det framtida frihandelsavtalet mellan EU och Förenta staterna bör innehålla ett kapitel om sådana energifrågor som skulle kunna påverka den inre marknaden, bland annat grossisthandel med energi, råvaruhandel, regler för energitransporter till sjöss, system för handel med utsläppsrätter, standarder för bränslesäkerhet, redovisningsmetoder, statliga energisubventioner och överföring av immateriella rättigheter i samband med utvinning, produktion och omvandling av energi samt uttjänta produkter.

74.

Europaparlamentet stöder det mandat kommissionen fått av Europeiska rådet att före utgången av 2013 lägga fram en analys av sammansättningen av och drivkrafterna bakom energipriserna och energikostnaderna i enskilda medlemsstater, med särskilt fokus på effekterna för hushåll, små och medelstora företag och energiintensiva industrier och mer generellt vad gäller EU:s konkurrenskraft i förhållande till globala ekonomiska motparter. Parlamentet uppmanar även kommissionen att fortlöpande övervaka energipriserna och energikostnaderna i medlemsstaterna.

75.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att, när det gäller den inre marknaden för gas, se över alla gaskontrakt som grundar sig på föråldrade prissättningsmekanismer, särskilt principen om knytning till oljeprisindex, som leder till höga priser för konsumenterna. Kommissionen uppmanas även att hjälpa till att utforska möjligheterna att omförhandla dessa kontrakt, inte bara i samband med deras förlängning. Parlamentet framhåller behovet av att utveckla och stödja alla produkter och mekanismer som syftar till att stärka kapaciteten till kortfristig gashandel. Parlamentet understryker att ovannämnda åtgärder är avgörande för att säkerställa verklig konkurrenskraft när det gäller priset för att leverera gas till alla konsumenter på den inre marknaden för gas.

76.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och berörda parter att förbättra kvaliteten på och tillgången till konsumentinformation, förse konsumenterna med tydliga och transparenta faktureringsmetoder, utveckla verktyg för prisjämförelse så att konsumenterna kan göra så underbyggda val som möjligt och göra dem medvetna om olika sätt att kontrollera förbrukningen och om möjligheter till energibesparingar, energieffektivitet och småskalig produktion. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att tillämpa direktivet om alternativ tvistlösning och förordningen om tvistlösning online vid konsumenttvister. Parlamentet välkomnar kommissionens förslag om en plattform för information om konsumenträttigheter. Parlamentet rekommenderar kommissionen och medlemsstaterna att genomföra konsumentvänliga informationskampanjer, i vilka regeringar och civilsamhällesorganisationer bör ta aktiv del.

77.

Europaparlamentet påpekar att energipriserna på världens grossistmarknader visserligen har sjunkit men att konsumenterna fortfarande betalar höga priser. Parlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och medlemsstaternas tillsynsmyndigheter att se till att konsumenterna direkt och på ett tillfredsställande sätt kan dra nytta av prisutvecklingen på grossistmarknaderna.

78.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att ta fram en övergripande strategi för att uppmuntra konsumenter och prosumenter att delta aktivt på energimarknaden, bland annat genom inkludering med hjälp av befintlig lagstiftning och tillämpning av relevanta bestämmelser i direktivet om energieffektivitet. Parlamentet uppmuntrar till en regelbunden justering av prissättningssignalen för nätanvändning, så att man på lämpligt sätt kan vägleda både dagens och morgondagens användare och på så sätt skapa överensstämmelse mellan nätutveckling och personliga val.

79.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra till mer samarbete mellan energi- och IKT-sektorn, se över befintliga regelverk för att uppmuntra energirelaterade innovationer till nytta för alla konsumenter och underlätta utbyggnaden av smarta nät på ett användarvänligt, säkert och tillförlitligt sätt som inte belastar konsumenterna ekonomiskt och som tar hänsyn till deras uppgiftsskydd. Parlamentet uppmanar till samarbete vid utvecklingen av smarta nät på europeisk, nationell och regional nivå och vid utarbetandet av europeiska standarder för smarta nät.

80.

Europaparlamentet uppmanar bestämt medlemsstaterna samt regionala och lokala myndigheter att skapa och införa ekonomiska incitament för investeringar i IKT-lösningar för smarta nät och att sträva efter en prosumentmarknad, vilket leder till större flexibilitet, energieffektivitet/energibesparingar samt frivilligt deltagande från efterfrågesidan.

81.

Europaparlamentet ser fram emot kommissionens riktlinjer som ska bidra till att sätta ambitiösa politiska mål för sårbara konsumenter, vilket kommer att hjälpa medlemsstaterna att bättre definiera sin strategi för denna konsumentgrupp. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta riktlinjerna med beaktande av befintliga nationella mekanismer och instrument till skydd för sådana konsumenter för att uppnå en mer sammanhängande och heltäckande strategi på EU-nivå, samtidigt som medlemsstaterna själva tillåts välja de bäst lämpade instrumenten för sådant stöd. Parlamentet tillägger att omfattande rådgivning för denna konsumentgrupp och utbyte av bästa praxis kan spela en viktig roll.

82.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens förestående analys av energifattigdomen i EU. Parlamentet anser att kommissionen i samband med analysen bör anstränga sig för att se till att kampen mot energifattigdomen blir en del av det sociala tjänsteutbudet i Europa, t.ex. genom social- och sammanhållningsfonderna. Parlamentet yrkar på att befintliga och nya energieffektivitetsprogram alltid bör ha ett riktat fokus på låginkomstgrupper.

83.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att ta fram och rekommendera en verkligt leverantörsinriktad utformning på detaljhandelsmarknaden för att harmonisera Europas detaljhandelsmarknader och på så sätt lätta den administrativa bördan för konsumenterna genom att låta leverantörerna debitera alla avgifter direkt på elräkningen.

84.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, kommissionen och de berörda parterna att så snart det är möjligt omvandla de nödvändiga stödordningarna för alla kraftproducenter till transparenta, förutsägbara, enhetliga och marknadsdrivna mekanismer för att skapa en gemensam marknad för efterfrågade stödområden – såsom energieffektivitet, prosumenter, kraftvärme, flexibilitet, förnybara energikällor och nätstödtjänster – på ett sätt som säkerställer deras kompatibilitet och undviker överlappningar. Parlamentet uppmanar kommissionen att ge vägledning om effektiva och kostnadseffektiva stödordningar för förnybar energi.

85.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och de nationella tillsynsmyndigheterna att se över de indikatorer som används för att mäta konkurrensnivån på energimarknaderna och att inkludera indikatorer såsom andelen konsumenter på de billigaste tarifferna, nya företags förmåga att ta sig in på marknaden samt nivån på kundservice och innovationer. Dessa indikatorer kommer att bidra till en verklig bild av konkurrensnivån på marknaden.

86.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, när det gäller den inre marknaden för el, ingående granska följderna av att integrera den ökande andelen förnybara energikällor i energinäten med avseende på finansiellt stöd, systemomfattande tekniska krav och marknadsutformning. Parlamentet understryker att bristande samsyn på sådana källor hittills har gjort det svårare för dem att integreras i de europeiska energisystemen. Parlamentet understryker att den befintliga europeiska infrastrukturen för energinät och lagring behöver anpassas till det bidrag som kommer från distribuerad produktion av förnybar energi. Parlamentet framhåller att gas är ett viktigt reservbränsle som hjälper till att hantera variationerna i förnybar elproduktion, och ber kommissionen att bedöma den nödvändiga flexibilitetsnivån i kraftsystemet (smarta nät, efterfrågestyrning, lagring och flexibel reservkapacitet). Parlamentet anser att pumpkraft kan spela en viktig roll när det gäller att lagra el.

87.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att använda den regionala utvecklingsfonden, Sammanhållningsfonden och andra EU-strukturfonder för att stödja inrättandet av smarta gas- och elnät under nästa period och därigenom bättre ta till vara nya energiformer och energikällor och modernisera alla regioner i Europa. Parlamentet anser att systemansvariga för distributionssystem också bör uppmuntras att acceptera anpassningar av sina nät.

88.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja incitament för att tillvarata de outnyttjade möjligheterna med småskalig produktion och uppmärksamma behovet av att vidareutveckla kraftvärme som ett av de effektivaste sätten att producera elenergi och värme, samt att basera detta alternativ på en omfattande användning av effektiv fjärrvärme och fjärrkyla.

89.

Europaparlamentet betonar att kraftvärme samt fjärrvärme och fjärrkyla har potential att tillgodose den ökande andelen intermittent kraftproduktion genom att tillföra elmarknaden flexibilitet och motståndskraft och tillhandahålla prisvärd lagring av överskottsel. Parlamentet uppmanar kommissionen att uppmärksamma och premiera denna förmåga i sitt kommande initiativ om kapacitetsersättningsmekanismer och att stödja denna form av sektorsöverskridande integration och utjämning inom Horisont 2020.

90.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inleda en studie med en analys av nya och kostnadseffektiva marknadsutformningar för den europeiska elmarknaden för att se till att konsumenterna får el till rimliga priser och förhindra koldioxidläckage.

91.

Europaparlamentet välkomnar arbetet med att göra forskning på energiområdet till en prioritering i Horisont 2020-programmet och uppmanar medlemsstaterna att utnyttja detta programområde fullt ut. Parlamentet uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att stödja forskning om, och utveckling av, innovativ energiteknik och förbättra befintlig teknik som faller utanför Horisont 2020 och projekten inom Europeiska institutet för innovation och teknik (EIT). Parlamentet uppmuntrar med kraft medlemsstaterna att skapa synergier mellan EU-forskningsprogram och nationella forskningsprogram, eftersom forskning är den enda vägen framåt om vi vill minska utsläppen, förbättra energitryggheten, förstärka EU-industrins konkurrensställning på den globala marknaden, bevara EU:s ledande ställning inom teknik och bidra till den europeiska agendan för tillväxt och sysselsättning. Parlamentet framhåller att industrin måste få lagstiftningsmässig säkerhet under en tidsrymd som sträcker sig bortom 2020.

92.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att se till att det finns tillräcklig finansiering att tillgå för utveckling av smarta distributionsnät, som utgör det mest kostnadseffektiva sättet att åstadkomma ett storskaligt genomslag för decentraliserad produktion från förnybara energikällor samtidigt som försörjningstrygghet garanteras och energibesparande potential utnyttjas på bästa sätt.

93.

Europaparlamentet konstaterar att det nuvarande systemet, som kännetecknas av en uppsplittrad inre marknad, innebär svårigheter att uppnå långsiktig stabilitet för företag och investerare, vilket skulle kunna leda till nedläggning av anläggningar och osäkerhet när det gäller sysselsättning och kapacitet. Parlamentet ber kommissionen att utföra en oberoende utvärdering av framtiden för den inre marknaden för el och gas, där frågor om investeringar, sysselsättning inom sektorn, miljö och konsumentskydd innehar en central roll. Parlamentet vill att denna utvärdering ska vara färdig senast i mars 2014 och att den ska göras heltäckande genom att ta upp åsikter från intressenter såsom arbetsmarknadens parter, företrädare för låginkomsthushåll, miljöorganisationer och små och medelstora företag.

94.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

9.3.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/21

—

med beaktande av artikel 194 i EUF-fördraget,

—

med beaktande av artikel 37 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

—

med beaktande av artikel 3 i EU-fördraget,

—

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 av den 11 juli 2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden samt om upphävande av förordning (EG) nr 1260/1999,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1080/2006 av den 5 juli 2006 om Europeiska regionala utvecklingsfonden och om upphävande av förordning (EG) nr 1783/1999,

—

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1084/2006 av den 11 juli 2006 om inrättande av Sammanhållningsfonden och om upphävande av förordning (EG) nr 1164/94,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/27/EU av den 25 oktober 2012 om energieffektivitet, om ändring av direktiven 2009/125/EG och 2010/30/EU och om upphävande av direktiven 2004/8/EG och 2006/32/EG,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/31/EU av den 19 maj 2010 om byggnaders energiprestanda,

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 mars 2010Europa 2020 – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (COM(2010)2020),

—

med beaktande av kommissionens rapport av den 18 april 2013Finansiellt stöd för energieffektivitet i byggnader (COM(2013)0225),

—

med beaktande av kapitel 5 (The European divide in clean energy and fuel poverty) i rapporten Benchmarking Working Europe 2013 från Europeiska fackföreningsinstitutet, Bryssel 2013,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/32/EG av den 5 april 2006 om effektiv slutanvändning av energi och om energitjänster och om upphävande av rådets direktiv 93/76/EEG,

—

med beaktande av sin resolution av den 11 juni 2013 om subventionerat boende i Europeiska unionen (1),

—

med beaktande av rådets rapport av den 4 mars 2013Genomförande av den europeiska planeringsterminen – Sammanfattande rapport (6754/13),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 januari 2011Regionalpolitikens bidrag till Europa 2020-strategins mål för hållbar tillväxt (COM(2011)0017),

—

med beaktande av kommissionens statistik i pocketutgåva för 2012 EU energy in figures  (2),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 16 december 2008Sammanhållningspolitik: att investera i realekonomin (COM(2008)0876),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 19 oktober 2006Handlingsplan för energieffektivitet: Att förverkliga möjligheterna (COM(2006)0545),

—

med beaktande av revisionsrättens särskilda rapport nr 21/2012 Kostnadseffektiviteten i de sammanhållningspolitiska investeringarna i energieffektivitet,

—

med beaktande av sin resolution av den 11 mars 2009 om en ekonomisk återhämtningsplan för Europa (3),

—

med beaktande av rapporten från KfW Research Impact on public budgets of KfW promotional programmes in the field of ”Energy-efficient building and rehabilitation”  (4),

—

med beaktande av sin resolution av den 16 januari 2013 om rollen för EU:s sammanhållningspolitik och dess aktörer i genomförandet av den nya europeiska energipolitiken (5),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 8 mars 2011Färdplan för ett konkurrenskraftigt utsläppssnålt samhälle 2050 (COM(2011)0112),

—

med beaktande av sin resolution av den 24 maj 2012 om ett resurseffektivt Europa (6),

—

med beaktande av kommissionens rapport av den 18 april 2013Sammanhållningspolitiken: Strategirapport 2013 om genomförandet av programmen 2007–2013 (COM(2013)0210),

—

med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 4 maj 2012Energieffektivitet i städer och regioner – Fokus på skillnaderna mellan landsbygdsområden och städer  (7),

—

med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 14 december 2011Energieffektivitet  (8),

—

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs (EESK) yttrande Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om energieffektivitet  (9),

—

med beaktande av policydokumentet från MARIE/ELIH-MED Improving MED transnational cooperation answers to energy efficiency challenges in buildings,

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 8 mars 2011Handlingsplanen för energieffektivitet 2011 (COM(2011)0109),

—

med beaktande av rekommendationerna från Structural and Cohesion Funds for Sustainable Energy Investments (SF Energy Invest) Practical recommendations to increase the share of sustainable energy investments in the upcoming SCF programming period 2014–2020  (10),

—

med beaktande av rapporten till kommissionen från Ismeri Europa Expert evaluation network delivering policy analysis on the performance of Cohesion policy 2007–2013 – Synthesis of national reports 2011 – renewable energy and Energy efficiency of housing,

—

med beaktande av kommissionens grönbok av den 27 mars 2013En ram för klimat- och energipolitiken fram till 2030 (COM(2013)0169),

—

med beaktande av studien från Copenhagen Economics Multiple benefits of investing in energy efficient renovation of buildings  (11),

—

med beaktande av kommissionens bidrag till Europeiska rådets möte den 22 maj 2013, Utmaningar för energipolitiken,

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling och yttrandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A7-0271/2013), och av följande skäl:

A.

Förbättrad energieffektivitet innebär att man använder mindre energitillförsel för en likvärdig nivå av ekonomisk verksamhet eller ekonomiska tjänster (12).

B.

Främjandet av energieffektivitet föreskrivs i artikel 194.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) inom ramen för inrättandet av den inre marknaden och dess funktionssätt samt behovet av att bevara och förbättra miljön.

C.

Det är en nyckelprioritering för kommissionen och medlemsstaterna att uppnå energieffektivitet, vilket framgår av ett av EU 2020-målen, som går ut på att öka energieffektiviteten med 20 procent.

D.

Minskad konsumtion genom energieffektivitet är det mest hållbara sättet att minska beroendet av fossila bränslen och leder till en minskning av importen med ungefär 25 procent.

E.

En stor del av energin utvinns alltjämt ur kolväten, som vid förbränning avsöndrar gaser som bidrar till växthuseffekten.

F.

Investeringar i energieffektivitet kan ge de europeiska regionerna ekonomiska, sociala och miljörelaterade vinster.

G.

Ett kostnadseffektivt och snabbt genomförande av direktivet om energieffektivitet kan betydligt sänka energikonsumtionen, minska beroendet av import av fossila bränslen, skapa nya arbetstillfällen, tillhandahålla socialt skydd och utrota energifattigdom.

H.

För den nuvarande programplaneringsperioden 2007–2013 har 5,5 miljarder euro anslagits för energieffektivitet, kraftvärmeproduktion och energihushållning inom ramen för sammanhållningspolitikens budget.

I.

I sin senaste rapport (13) anger kommissionen att det fram till slutet av 2011 hade anslagits nästan 3,8 miljarder euro till särskilda projekt för energieffektivitet, inklusive revolverande fonder, vilket motsvarar en genomförandegrad på 68 procent. I rapporten konstaterar kommissionen även att genomförandegraden inte var densamma runt om i unionen.

J.

I sin sammanfattande rapport från mars 2013 (14) uppgav rådet att några av de faktorer som negativt påverkade utvecklingen av energieffektiviteten var otillräcklig information och otillräckliga finansiella incitament, energieffektivitetens låga profil samt bristande genomförande av befintlig lagstiftning, och konstaterade att dessa faktorer snarare är praktiska än lagstiftningsmässiga till sin natur.

K.

Minimibeloppet för projekt som är berättigade till stöd från European Local Energy Assistance (Elena) (stöd för utveckling av energiinvesteringsprogram på lokal nivå) är 50 miljoner euro. För programmet Intelligent energi är minimibeloppet över 6 miljoner euro, vilket är mer än för många projekt i småsamhällen och landsbygdssamhällen.

1.

Med hänsyn tagen till den rådande krisen och till att unionen importerar mer än 50 procent av sitt energibehov betonar Europaparlamentet att man genom att på ett kostnadseffektivt sätt förbättra energieffektiviteten, i betydande utsträckning skulle kunna främja EU:s konkurrenskraft och skapa arbetstillfällen och tillväxt på lokal och regional nivå, vilket skulle gynna alla parter i kampen mot klimatförändringar och stora energiutgifter.

2.

Europaparlamentet stöder EU:s åtagande om att uppnå målet att öka energieffektiviteten med 20 procent fram till 2020. Parlamentet konstaterar att om direktivet om energieffektivitet och tillhörande instrument genomförs snabbt och korrekt efter varje lands egna förutsättningar skulle detta kunna hjälpa medlemsstaterna tillbaka på rätt spår, så att tjugoprocentsmålet kan nås. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang med kraft medlemsstaterna att göra ytterligare ansträngningar för att uppnå EU 2020-målet och bana väg för ytterligare besparingar efter detta.

3.

Europaparlamentet noterar att de europeiska struktur- och investeringsfonderna skulle kunna uppmuntra till privata investeringar i energieffektiva produkter, transportsätt, byggnader, industrier, arbeten och tjänster, inklusive energieffektivitetstjänster, och att de skulle kunna bidra till en minskning av de offentliga utgifterna för energi och ge bättre valuta för offentliga medel. Parlamentet välkomnar förslaget om att energieffektivitet ska prioriteras i energiforskningsdelen i Horisont 2020.

4.

Europaparlamentet betonar att erfarenheterna från den innevarande finansieringsperioden visar att de medel som avsatts för energieffektivitet i de europeiska struktur- och investeringsfonderna inte kan utnyttjas till fullo. Parlamentet betonar därför att man i budgetramen för 2014–2020, där den andel som avsätts för energieffektivitet är högre än tidigare, måste se till att underlätta de lokala och regionala myndigheternas möjligheter att få tillgång till dessa medel.

5.

Europaparlamentet betonar att medlemsstaterna bör se användningen av medel ur de europeiska struktur- och investeringsfonderna för energieffektivitet som en investeringsmöjlighet med stor hävstångseffekt och inte som en utgift. Parlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare se över bestämmelserna om statligt stöd för att möjliggöra mer nationell finansiering av energieffektivitet vid sidan av EU-investeringar.

6.

Europaparlamentet betonar vikten av sammanhållningspolitiken och de finansiella resurser den tilldelas för det fulla genomförandet av smarta och intelligenta nät som leder till effektivare energisystem i regionerna, vilka i sin tur minskar energiförbrukningen och energiförlusten.

7.

Europaparlamentet betonar att de lokala och regionala myndigheterna måste ha adekvat kompetens och lämpligt ansvar, inte bara ifråga om energiförsörjning och energiförbrukning, utan också ifråga om genomförandet av energieffektivitetsmålen.

8.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förtydliga rättsläget när det gäller reglerna för regionalt statligt stöd till byggande av offentligt subventionerade bostäder som respekterar normerna för energieffektivitet och till investeringar i hållbara byggnader och hållbar energi.

9.

Europaparlamentet påminner om att akademisk forskning visar att nästan 9 procent av medborgarna i EU, Norge och Schweiz (52,08 miljoner människor) inte kunde hålla sina hem tillräckligt varma år 2010. Parlamentet noterar att bränslefattigdomen är särskilt allvarlig i de nya medlemsstaterna och att den i de flesta fall beror på dåligt isolerade bostäder. Parlamentet uppmanar kommissionen att i detalj undersöka kopplingen mellan främjande av energieffektivitet, bränslefattigdom och sårbara konsumenter. Parlamentet betonar att de besparingar som görs genom energieffektivitetsåtgärder måste leda till lägre räkningar för konsumenterna.

10.

Europaparlamentet påminner om att potentialen för energieffektivitet fortfarande är outnyttjad inom vissa sektorer av ekonomin, såsom bygg- och transportsektorerna. Investeringar i ökad energieffektivitet från strukturfonderna och Sammanhållningsfonden eller från andra källor bör utgöra en möjlighet att öka sysselsättningen i dessa sektorer.

11.

Europaparlamentet betonar att det är viktigt att se till att nybyggnation och renovering av offentligt subventionerade bostäder genomförs på ett sätt som gör det möjligt att uppnå energieffektivitetsmålen och energieffektivitetsstandarderna. Med iakttagande av subsidiaritetsprincipen uppmanar parlamentet medlemsstaterna och samtliga berörda parter att beakta offentligt subventionerade bostäder i de nationella reformprogrammen och vid utarbetandet av de strategiska riktlinjerna inom partnerskapsavtalen under den kommande programplaneringsperioden 2014–2020. Parlamentet påminner i detta sammanhang medlemsstaterna om bestämmelserna i artikel 20 i direktiv 2012/27/EU om energieffektivitet.

12.

Europaparlamentet bekräftar att behovet av förhandsinvesteringar är ett av de största hindren för energibesparingar på lokal och regional nivå. Parlamentet är övertygat om att alla åtgärder som vidtas på EU-nivå måste beakta konsekvenserna för kommuner och regioner liksom deras begränsade budgetar. Parlamentet rekommenderar därför att lokala och regionala representanter rådfrågas vid fastställandet av riktlinjer för utveckling inom energiområdet och att finansiellt stöd ges för lokala och regionala program för utnyttjande av befintliga energikällor.

13.

Europaparlamentet påminner om att parlamentet redan har antagit betänkandet om rollen för EU:s sammanhållningspolitik och sammanhållningspolitiska aktörer i genomförandet av EU:s nya energipolitik, och att detta betänkande även tar upp energieffektivitetsfrågor.

14.

Europaparlamentet noterar att sammanhållningspolitikens grundläggande mål fortfarande är att minska de ekonomiska, sociala och territoriella skillnaderna mellan regionerna, och anser att olika slags strategier för energieffektivitet inte får inkräkta på detta mål. Parlamentet betonar att några av EU:s fattigaste regioner kan ha andra prioriteringar och att det där kan vara nödvändigt att göra investeringar på andra områden först. Parlamentet understryker att sammanhållningspolitikens styrka är dess flexibilitet och den decentraliserade anslagsförvaltningen på lokal nivå.

15.

Europaparlamentet påminner om att förordningen om Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) 2009 ändrades ifråga om energieffektivitet, vilket gjorde att bostäder i alla delar av EU kunde komma i fråga för stöd, med ett tak på 4 procent. Parlamentet noterar att denna politiska åtgärd i praktiken inte har lett till någon stor ökning av de medel som avsätts till detta mål, till följd av en sen regeländring, dvs. en modifiering av de operativa programmen som gjordes under pågående programperiod. Ingen ny kompletterande EU-finansiering ställdes till förfogande i samband med denna ändring, och parlamentet konstaterar att vissa medlemsstater på grund av detta förkastade denna möjlighet, medan man i andra medlemsstater har funnit ett starkt samband mellan ett lågt anslagsutnyttjande och bristfällig administration. Parlamentet betonar vikten av ett tydligt rättsläge avseende energieffektivitetsåtgärder före och under programplaneringsperioden 2014–2020.

16.

Europaparlamentet välkomnar de nya möjligheter som Eruf och Sammanhållningsfonden erbjuder under programplaneringsperioden 2014–2020, liksom att dessa fonder har fått en större roll i arbetet med att uppnå energieffektivitetsmålen. Parlamentet anser i synnerhet att sammanhållningspolitikens medel i framtiden kommer att spela en viktig roll för hela byggsektorn, inklusive bostadssektorn.

17.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genom sina operativa program utarbeta enkla, icke-byråkratiska förfaranden för utnyttjande av de medel som står till buds för förbättring av bostäders energieffektivitet.

18.

Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att säkerställa att kommunerna via ett decentraliserat system får direkt tillgång till de medel som står till buds för förbättring av bostäders energieffektivitet.

19.

Europaparlamentet bekräftar resultatet av förhandlingarna om Eruf-förordningen avseende de minsta procentuella andelar som ska användas för särskilda tematiska mål för varje kategori regioner, vilket innebär en stor ökning av anslagen till energieffektivitet och förnybara energiresurser. Parlamentet påminner om att ambitiösa minsta andelar är mycket viktiga för att man lättare ska kunna mobilisera lokala aktörer och att de bidrar till stabila och långsiktiga program.

20.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag att utöka användningen av innovativa finansiella instrument under programplaneringsperioden 2014–2020 till samtliga tematiska mål, inbegripet energieffektivitet.

21.

Europaparlamentet stöder kommissionens förslag att förenkla de europeiska struktur- och investeringsfonderna under programplaneringsperioden 2004–2020. Parlamentet anser att slutsatserna från förhandlingarna om förordningen om gemensamma bestämmelser bör leda till att man kan använda flera fonder, vilket i stor utsträckning skulle gynna energieffektivitetsprojekt.

22.

Europaparlamentet välkomnar framstegen i förhandlingarna om förordningen om gemensamma bestämmelser med avseende på partnerskapsavtal. Parlamentet begär i detta avseende att medlemsstaterna och förvaltningsmyndigheterna samarbetar med energieffektivitetsexperter för att väl utnyttja denna mekanism vid utarbetandet av operativa program.

23.

Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att stärka kopplingen mellan sina respektive nationella handlingsplaner för energieffektivitet och de operativa programmen för att garantera att de europeiska struktur- och investeringsfonderna kommer att ingå i en enhetlig strategi, samtidigt som de fortsätter att bemöta regionala behov. Parlamentet understryker att det huvudsakliga syftet med energieffektivitet bör vara att få till stånd lokal och regional självförsörjning av energi.

24.

Europaparlamentet anser att EU:s åtgärder bör främja energieffektivitet i de olika faserna vid produktion, distribution och förbrukning av energi. Parlamentet noterar att samtidigt som det sammanhållningspolitiska energistödet för närvarande går främst till förnybar energi (15) måste man skapa en bättre balans för att en större andel av stödet ska avsättas till energieffektivitetsprojekt.

25.

Europaparlamentet betonar att överdrivet specificerade och bindande mål i fråga om genomförandet av energieffektivitetsmålen kan göra det dyrare för regionala och lokala myndigheter att genomföra dessa åtgärder och medföra extrakostnader för konsumenterna.

26.

Europaparlamentet betonar att energieffektivitetsaspekten måste infogas i de forsknings- och innovationsstrategier för smart specialisering som medlemsstaterna och regionerna kommer att behöva utforma för att vara berättigade till innovationsstöd enligt den framtida sammanhållningspolitiken.

27.

Europaparlamentet påminner på nytt medlemsstaterna om vikten av en välfinansierad budget för den fleråriga budgetramen 2014–2020, i vilken sammanhållningspolitiken kan och bör fungera som en drivkraft för återhämtning.

28.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att höja kvaliteten på och bättre sprida den praktiska informationen om energieffektivitetsfrågor till de lokala och regionala myndigheterna, särskilt när det gäller de vinster som investeringar i energieffektivitet kan ge, de bästa metoderna, standarderna och ekonomiska incitamenten, och leverantörerna av relevanta tjänster, inklusive avtal om energiprestanda. Parlamentet noterar att avsaknaden i många regioner och medlemsstater av företag som erbjuder energitjänster skulle kunna påverka utnyttjandet av energieffektivitetsstödet.

29.

Europaparlamentet uppmärksammar att bristen på detaljerad information om byggnadsbeståndets särdrag på regional nivå är ett betydande hinder för de nationella och regionala myndigheterna när de utarbetar sina strategier och planer. Parlamentet noterar att det i enlighet med direktiv 2012/27/EU är ett krav att sådan information ska förtecknas, och begär att sådana förteckningar ska göras även på regional nivå och att informationen ska ställas till allmänhetens förfogande.

30.

Europaparlamentet uppmuntrar förvaltningsmyndigheterna att förbättra de operativa programmens synlighet och de möjligheter som dessa program erbjuder potentiella mottagare med avseende på hållbara energiprojekt. Parlamentet föreslår att man för detta ändamål inrättar nationella webbplatser, plattformer eller databaser för potentiella mottagare och aktörer, anordnar seminarier och evenemang för att informera målgrupper och vidtar åtgärder för att förbättra tillgången till befintliga internetresurser och göra dem mer synliga (såsom webbportalen Build Up och manualen från SF Energy Invest).

31.

Europaparlamentet uppmanar förvaltningsmyndigheterna att under programplaneringsperioden 2014–2020 främja integrerade projekt genom att tillämpa en heltäckande strategi för energieffektivitet på territoriell nivå, särskilt genom att använda nya strategiska planeringsverktyg, såsom integrerad territoriell investering, och genom att utnyttja befintliga initiativ, såsom borgmästaravtalet, för att bidra till utvecklingen av integrerade planer. Parlamentet uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att tillämpa en s.k. snabbspårsmetod för stödansökningar från myndigheter som har undertecknat borgmästaravtalet och som fullt ut tillämpar villkoren i detta.

32.

Europaparlamentet välkomnar den årliga ”Öppet hus”-konferensen och alla de paneler som ägnar sig åt lokala och regionala energieffektivitetsprojekt. Parlamentet föreslår att kommissionen, medlemsstaterna och förvaltningsmyndigheterna utvecklar detta evenemang och upprättar en plattform för informationsutbyte i syfte att främja en synnerligen välbehövlig dialog och utbytet av bästa metoder för genomförandet och förvaltningen av energieffektivitetsprojekt som finansieras via de europeiska struktur- och investeringsfonderna.

33.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att följa upp kommissionens rekommendationer (16) och att genom budgetar för tekniskt bistånd öka kapacitetsuppbyggnaden, så att lokala och regionala aktörer samt civilsamhällets aktörer mer aktivt kan delta i utformningen av regionala och lokala energistrategier.

34.

Europaparlamentet medger att övergången till energieffektiv teknik kräver nya färdigheter, miljömedveten yrkesutbildning och särskild utbildning i byggsektorn och i andra sektorer. Parlamentet uppmuntrar i detta avseende medlemsstaterna att fortsätta att använda anslag för att ge tekniskt bistånd på alla nivåer (till exempel genom Elenainstrumentet). Parlamentet uppmanar dessutom medlemsstaterna att utnyttja de europeiska struktur- och investeringsfonderna för att omskola och fortbilda arbetstagare för nya arbeten i den utsläppssnåla ekonomin och för att undvika brister på kvalificerad arbetskraft i denna sektor.

35.

Europaparlamentet understryker de potentiella fördelar som Jessica- och Elena-initiativ kan ge när det gäller lokala investeringar i hållbar energi, i syfte att hjälpa städer och regioner att inleda lönsamma investeringsprojekt för energieffektivitet, och förespråkar att dessa initiativ ska främjas.

36.

Europaparlamentet förespråkar ytterligare administrativt stöd till lokala och regionala myndigheter för att hjälpa dem att föra samman små och medelstora energieffektivitetsprojekt som vart och ett för sig skulle inte skulle nå upp till de lägsta trösklarna för att få tillgång till anslag via initiativen Elena, Jessica och Intelligent energi. Parlamentet uppmärksammar medlemsstaterna och kommissionen på att små och medelstora städer och landsbygdssamhällen ofta saknar den administrativa kapacitet som krävs för att till fullo utnyttja nya finansiella instrument.

37.

Europaparlamentet påpekar att byråkrati och oklara förfaranden har gjort medel från strukturfonderna och Sammanhållningsfonden svåråtkomliga och avskräckt de som mest behöver dessa medel från att ansöka om dem. Parlamentet anser därför att regler och förfaranden måste förenklas, att onödig byråkrati måste bort och att tilldelningen av dessa medel måste göras flexiblare på både EU-nivå och nationell nivå. En förenkling skulle bidra till effektivare tilldelning och ökad användning av medlen samt till färre felaktigheter och kortare betalningstider, så att de fattigaste medlemsstaterna och regionerna kan dra full nytta av dessa finansieringsinstrument som är till för att minska olikheterna mellan regioner och länder. Det måste råda balans mellan förenkling och stabilitet i reglerna och förfarandena.

38.

Europaparlamentet betonar att användningen av en kombination av bidrag och finansiella instrument kan vara en lyckad och innovativ metod för att komplettera den privata finansieringen, inrätta nya modeller för offentlig-privata partnerskap och stärka innovationen. Parlamentet poängterar att det är viktigt att uppmuntra privata investeringar i energieffektivitet såväl inom EU som i tredjeländer.

39.

Europaparlamentet betonar att ansträngningar för att erhålla finansiering för investeringar i energieffektivitetsprojekt ofta hindras av marknads-, lagstiftnings- och förtroenderelaterade hinder, såsom höga inledande kostnader för investerare och svårigheter att förutspå den exakta energibesparingspotentialen. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att utarbeta lämpliga metoder för att stödja investeringar i bostäders energieffektivitet.

40.

Europaparlamentet uppmärksammar med oro att den nuvarande ekonomiska och finansiella krisen har gjort det allt svårare för medlemsstaterna att uppbringa de medel som behövs för att medfinansiera energieffektivitetsprogram inom ramen för sammanhållningspolitiken. Parlamentet anser därför att man måste hitta nya innovativa sätt att finansiera energieffektivitetsprojekt, även med hjälp av den privata sektorn.

41.

Europaparlamentet välkomnar att kommissionen stöder den utvidgade roll som nya och innovativa finansiella instrument har under programplaneringsperioden 2014–2020. Parlamentet betonar att förseningar och ett otydligt rättsläge är ett stort problem för medlemsstaterna och för andra aktörer som är involverade i förvaltningen av sådana instrument. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att genast lägga fram förslag till finansiella instrument som är färdiga för användning för att stödja energieffektivitetsåtgärder.

42.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att dela med sig av bästa praxis vid utformningen av nationella energieffektivitetsfonder, där europeiska struktur- och investeringsfonder kan användas som riskkapital eller liknande och förenas med andra finansieringskällor från den privata sektorn.

43.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare förbättra det riktade finansiella stödet för energieffektivitetsprojekt från Europeiska investeringsbanken (EIB), Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD), Europarådets utvecklingsbank (CEB) och Europeiska fonden för energieffektivitet (EEEF). Parlamentet uppmanar EIB, CEB och EBRD att bilda en gemensam arbetsgrupp för att studera möjliga nya finansiella instrument, som skulle kunna göras tillgängliga för medlemsstaterna tillsammans med, eller genom, deras nationella energieffektivitetsfonder för att stimulera ytterligare investeringar från den privata sektorn.

44.

Europaparlamentet betonar att anslagstilldelningen måste grunda sig på principerna om proportionalitet, kostnadseffektivitet och ekonomisk effektivitet, och att den inte får leda till ökade administrativa bördor.

45.

Europaparlamentet betonar vikten av att regelbundet bedöma om energieffektivitetsåtgärderna och energieffektivitetskraven fortfarande är adekvata med tanke på det rådande klimatläget, hur industrins samt de små och medelstora företagens konkurrenskraft påverkas liksom hur energipriserna påverkas i olika medlemsstater och regioner. Parlamentet begär att kommissionen noggrant ska beakta detta när man utarbetar en uppsättning resultatindikatorer.

46.

Europaparlamentet betonar att även de yttersta randområdenas särskilda geografiska förutsättningar i fråga om energieffektivitet måste beaktas så att man bättre ska kunna utnyttja de naturbetingade fördelar de har tack vare att de är öar (geotermisk energi samt sol-, vind- och havsenergi).

47.

Europaparlamentet stöder MARIE-programmets framsteg med att inrätta en strategi för att förbättra energieffektiviteten i byggnader i Medelhavsområdet. Parlamentet uppmanar i detta avseende medlemsstaterna i Medelhavsområdet att utbyta bästa praxis för att upprätta en kostnadsoptimal modell för södra Europa. Parlamentet förespråkar att liknande program inrättas i andra europeiska regioner, särskilt i Centraleuropa. Parlamentet anser att en liknande strategi skulle kunna införas för de yttersta randområdena, i synnerhet som de flesta av dem (om än inte alla) ligger i tropikerna.

48.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ställa hårda krav på att offentliga byggnader samt byggnader för andra ändamål uppfyller de strängaste energieffektivitetskraven i direktiv 2010/31/EU och att se till att dessa byggnader regelbundet genomgår energicertifieringskontroller.

49.

Europaparlamentet begär att kommissionen klargör de gemensamma indikatorer för energieffektivitet inom sammanhållningspolitiken som medlemsstaterna ska tillämpa och använda under den kommande programplaneringsperioden 2014–2020.

50.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på lämpligt sätt ta hänsyn till medlemsstaternas ekonomiska, geografiska och sociala situation vid fastställandet, för varje enskild medlemsstat eller region, av hur stor investeringskostnaden är per inbesparad kWh.

51.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att omgående och i nära samråd med medlemsstaterna och regionerna utveckla bedömningsriktlinjer för energieffektivitetsprojekt, som skulle kunna utgöra en grund för inrättandet av mekanismer för utvärdering, övervakning och kontroll av projekt samt för fastställandet av deras kostnadseffektivitet.

52.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillämpa resultatindikatorer av det slag som anges i bilagan till Eruf-förordningen liksom tydliga projekturvalskriterier och standardinvesteringskostnader per enhet energi som ska sparas, och att ange en längsta tillåten enkel återbetalningsperiod för energieffektivitetsprojekt.

53.

Europaparlamentet noterar revisionsrättens senaste rapport om kostnadseffektiviteten i de sammanhållningspolitiska investeringarna i energieffektivitet. Parlamentet uppmärksammar revisionsrättens rekommendation att transparenta och strängare projekturvalskriterier ska användas både på EU-nivå och på medlemsstatsnivå. Parlamentet instämmer i revisionsrättens slutsats att de bedömningskriterier som används för att fatta investeringsbeslut måste vara tydligare och mer exakta avseende frågan om hur energieffektivitetsaspekter ska beaktas.

54.

Europaparlamentet noterar dock att revisionsrättens bedömning är ganska restriktiv när det gäller urvals- och återbetalningsperioden. Parlamentet betonar att sammanhållningspolitiken är en integrerad politik och att man därmed måste bedöma projekt utifrån ett övergripande synsätt, baserat på en livscykelskostnadsanalys.

55.

Europaparlamentet påpekar att byggnaders energiförbrukning stod för den största delen av den sammanlagda slutenergiförbrukningen i EU år 2010 – 40 procent, varav hushållen stod för 26,7 procent – och att denna förbrukning motsvarade 36 procent av EU:s koldioxidutsläpp. Parlamentet beklagar att de flesta medlemsstater inte fullt ut tar tillvara byggnaders energibesparingspotential. Parlamentet uppmanar kommissionen att hitta vägar för att uppmuntra insatser som gör att den största energibesparingspotentialen inte förblir outnyttjad, genom att lägga fram förslag till tydliga mål för byggnaders energiförbrukning i medlemsstaterna.

56.

Europaparlamentet påminner om att byggnader har en naturlig renoveringscykel på 40 år och att energibesparingstekniken inom denna sektor är välutvecklad, vilket innebär att de flesta hinder för ett fullständigt utnyttjande av energibesparingspotentialen är av icke-teknisk karaktär. På grund av de energieffektivitetsrelaterade renoveringsprojektens karaktär – de är ofta mindre synliga, mindre omfattande och svårare att sammanställa – påpekar parlamentet att de europeiska struktur- och investeringsfonderna också spelar en viktig roll när det gäller att tillhandahålla den finansiering som krävs för att övervinna dessa hinder.

57.

Europaparlamentet noterar att energibesparingspotentialen, som i hög grad avgörs av det befintliga byggnadsbeståndets skick, inte är jämlikt fördelad bland medlemsstaterna och regionerna. Medlemsstaterna uppmanas att förbättra definitionen av ”anständig bostad” så att energieffektivitetsstandarder tas med.

58.

Europaparlamentet betonar att det behövs offentliga investeringar i byggnaders energieffektivitet, särskilt i de minst utvecklade regionerna och i de medlemsstater som mottar stöd från Sammanhållningsfonden, där det finns stora möjligheter att minska energiförbrukningen genom kostnadseffektiva åtgärder.

59.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att maximera användningen av nationella och regionala program för att garantera att en hög energieffektivitetsnivå beaktas vid uppförandet av nya byggnader och tillämpas på det befintliga byggnadsbeståndet (anpassning i efterhand), inbegripet bostäder för låginkomsthushåll.

60.

Europaparlamentet noterar att landsbygdsområden och avlägsna områden har mycket goda förutsättningar för att utveckla effektiva former av decentraliserad energiproduktion, som skulle minska de energiförluster som långväga transporter av elektricitet innebär.

61.

Europaparlamentet uppmanar de relevanta offentliga myndigheterna att skynda på renoveringen av de byggnader de äger, genom att komplettera finansieringen med sammanhållningspolitiska medel och därmed föregå med gott exempel.

62.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att särskilt uppmärksamma de svårigheter som uppstår då flerfamiljshus ägs gemensamt av flera ägare, vilket är ett komplicerat snålskjutsproblem.

63.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att väcka medvetenhet om den faktiska potentialen i samband med grundrenovering och etappvis grundrenovering av byggnadsbeståndet genom att hjälpa medlemsstaterna och regionerna att förbereda sina renoveringsstrategier. Parlamentet rekommenderar att dessa strategier utvecklas parallellt med förslag till operativa program, och att de inbegriper användningen av innovativa finansiella instrument och vägledande milstolpar för att bygga upp investerarnas förtroende.

64.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och Regionkommittén.

9.3.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/31

—

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

—

med beaktande av kommissionens meddelande En maritim strategi för Adriatiska havet och Joniska havet (COM(2012)0713),

—

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1967/2006 av den 21 december 2006 om förvaltningsåtgärder för hållbart utnyttjande av fiskeresurserna i Medelhavet, om ändring av förordning (EEG) nr 2847/93 och om upphävande av förordning (EG) nr 1626/94 (1) samt senare ändringar av denna förordning (Medelhavsförordningen),

—

med beaktande av sin lagstiftningsresolution av den 6 februari 2013 om den gemensamma fiskeripolitiken (2),

—

med beaktande av sin resolution av den 22 november 2012 om den gemensamma fiskeripolitikens internationella dimension (3),

—

med beaktande av direktiv 2008/56/EG och medlemsstaternas skyldighet att vidta de åtgärder som behövs för att uppnå eller upprätthålla en god miljöstatus i den marina miljön senast 2020,

—

med beaktande av sin resolution av den 3 juli 2012 om utvecklingen av EU:s makroregionala strategier: nuvarande praxis och framtidsutsikter, särskilt i Medelhavsområdet (4),

—

med beaktande av sin resolution av den 8 mars 2011 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om vissa bestämmelser om fiske i AKFM:s avtalsområde (Allmänna kommissionen för fiske i Medelhavet) (5),

—

med beaktande av sin resolution av den 21 oktober 2010 om en integrerad havspolitik – utvärdering av gjorda framsteg och nya utmaningar (6),

—

med beaktande av kommissionens förslag till direktiv om upprättandet av en ram för fysisk planering i kust- och havsområden och integrerad förvaltning av kustområden (COM(2013)0133),

—

med beaktande av sin resolution av den 17 juni 2010 om nya impulser för strategin för hållbar utveckling av det europeiska vattenbruket (7),

—

med beaktande av habitatdirektivet (8),

—

med beaktande av förklaringen av den 7 oktober 2012 från EU:s ministrar med ansvar för den integrerade havspolitiken och från kommissionen om agendan på det marina området och sjöfartsområdet för tillväxt och sysselsättning (Limassolförklaringen),

—

med beaktande av kommissionens meddelande Blå tillväxt – möjligheter till hållbar tillväxt inom havs- och sjöfartssektorn (COM(2012)0494),

—

med beaktande av Europeiska rådets resolutioner av den 23–24 juni 2011,

—

med beaktande av konventionen om skydd för Medelhavet mot förorening, och dess protokoll (9),

—

med beaktande av kommissionens meddelande Europa 2020 – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (COM(2010)2020),

—

med beaktande av Regionkommitténs initiativyttrande av den 12 oktober 2011 till stöd för utvecklingen av en ny adriatisk-jonisk makroregion (10),

—

med beaktande av Anconaförklaringen, antagen den 5 maj 2010 i samband med Joniska rådets 12:e möte,

—

med beaktande av Förenta nationernas havsrättskonvention av den 10 december 1982 (Unclos),

—

med beaktande av FAO:s uppförandekod för ansvarsfullt fiske, antagen den 31 oktober 1995,

—

med beaktande av ILO:s rekommendation 199 om arbete i fiskerisektorn,

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet (A7-0234/2013), och av följande skäl:

A.

Sju länder har kust mot Adriatiska havet och Joniska havet (11): fyra EU-medlemsstater (Italien, Grekland, Kroatien och Slovenien), ett kandidatland (Montenegro) och två potentiella kandidatländer (Albanien och Bosnien och Hercegovina).

B.

Det gränsöverskridande samarbetet är avgörande för att man ska kunna utveckla en gemensam förvaltning av fiskeriverksamheterna och garantera ett hållbart utnyttjande av fiskbeståndet.

C.

Även om vissa länder har upprättat särskilda zoner är en stor del av Adriatiska havet och Joniska havet fortfarande internationellt vatten.

D.

I sin resolution om utvecklingen av EU:s makroregionala strategier betonade parlamentet nyligen att den adriatisk-joniska makroregionala strategin utgör en betydelsefull faktor för insatserna för försoning mellan länderna på västra Balkan som kan hjälpa dessa länder på vägen mot EU-medlemskap och som därmed kan göra det möjligt att driva en gemensam politik för hela Medelhavsområdet.

E.

De länder som har undertecknat Anconaförklaringen har uppmanat kommissionen att ta fram en makroregional strategi för den adriatisk-joniska regionen, i likhet med de makroregionala strategier som kommissionen redan har föreslagit för Östersjöområdet (2009), Donauregionen (2010) och Atlantområdet (2011) (12).

F.

I sin resolution av den 23–24 juni 2011 uppmanade Europeiska rådet medlemsstaterna att ”fortsätta arbetet med tänkbara framtida makroregionala strategier, särskilt när det gäller områdena kring Adriatiska respektive Joniska havet”.

G.

I ett yttrande nyligen uppmanade Regionkommittén parlamentet att ge sitt stöd till upprättandet av en EU-strategi för en adriatisk-jonisk makroregion som beaktar de stora utmaningar som detta havsområde står inför, särskilt vad gäller fiskeri och vattenbruk.

H.

Fiskeri är traditionellt en viktig sektor för de flesta av kustregionerna vid Adriatiska respektive Joniska havet. För närvarande förvaltas fiskeriverksamheten i detta område av Allmänna kommissionen för fiske i Medelhavet (AKFM) och Internationella kommissionen för bevarande av tonfisk i Atlanten (Iccat).

I.

Adriatiska havets främsta geofysiska särdrag, särskilt i de norra delarna, är att det är grunt och har sandbotten, och det når större djup först många sjömil från kusten. Joniska havet liknar resten av det betydligt djupare Medelhavet, särskilt i GSA (AKFM:s geografiska underområden) 18 och 19, vars djup når 2 000 meter.

J.

Fisket i Adriatiska havet och Joniska havet omfattar många arter och bedrivs med många olika redskap, från småskaligt fiske till bottentrålare, från pelagiskt fiske på medeldjupt vatten till fritidsfiske.

K.

Adriatiska havet är ett område med ett stort antal endemiska arter, men den ökade fiskeansträngningen och/eller föroreningarna har medfört stora problem för fiskbeståndet och för fiskerisektorn i allmänhet, särskilt på den italienska sidan av Adriatiska havets södra del.

L.

De senaste åren har det i Adriatiska havet och Joniska havet skett en avsevärd utveckling av vattenbruk ute till havs, även om denna verksamhet måste leva med betydande miljökrav och svårigheter att finna fysiskt utrymme och även om inte alla områden lämpar sig för anläggningar för fiskodling till havs och/eller går att kombinera med andra verksamheter.

M.

Det finns redan flera bra regionala samarbetsinitiativ för främjande av det vetenskapliga samarbetet till stöd för ett hållbart fiske i Adriatiska havet. Ett exempel är Adriamed (13).

N.

Många av EU:s medlemsstater har ingen specifik nationell eller regional plan som reglerar etableringar i kust- och havsområden och som tydligt fastställer vilka områden som är tillgängliga för vattenbruksföretag, i syfte att undvika lätt förutsebara intressekonflikter med andra ekonomiska sektorer som turism, jordbruk och kustfiske.

O.

Nätet av skyddade havs- och kustområden i Adriatiska havet (AdriaPAN) är ett initiativ som syftar till att förbättra förvaltningseffektiviteten och projektkapaciteten via partnerskap.

P.

Utvecklingen av en integrerad havspolitik för Adriatiska havet och Joniska havet måste gå hand i hand med en process för dialog och partnerskap med alla kuststater, med tanke på de havsrelaterade verksamheternas och de gemensamma resursernas gränsöverskridande karaktär.

1.

Europaparlamentet påpekar att Lissabonfördraget gjorde parlamentet till fullvärdig medlagstiftare på området för fiskeri och vattenbruk. Parlamentet har för avsikt att fullt ut ta detta ansvar i arbetet med att ta fram riktlinjer för fiskeri på EU-nivå, liksom även på regional och transregional nivå.

2.

Europaparlamentet anser att en strategi för Adriatiska havet och Joniska havet särskilt bör ta upp hållbar utveckling och tillväxt inom fiskeri- och vattenbrukssektorn, även ur ett sysselsättningsperspektiv.

3.

Europaparlamentet anser att en strategi för Adriatiska havet och Joniska havet bör sträva efter att säkerställa bevarande och skydd av miljön.

4.

Europaparlamentet lyckönskar kommissionen till meddelandet av den 3 december 2012, som är en viktig grund för antagandet av en normativ ram som fungerar som katalysator för ett intensivare samarbete mellan de länder och regioner som har kust mot Adriatiska havet och Joniska havet, till förmån för ett ansvarsfullt fiske som är ekonomiskt hållbart för kustsamhällena.

5.

Europaparlamentet anser i detta sammanhang att den integrerade havspolitiken bör spela en avgörande roll för utvecklingen av en långsiktig strategisk politik för Adriatiska havet och Joniska havet, som syftar till hållbar marin och maritim tillväxt och bevarande av marina ekosystem för framtida generationer.

6.

Europaparlamentet anser också att fysisk planering i kust- och havsområden – den offentliga processen för att analysera och planera fysisk och tidsmässig fördelning av de mänskliga verksamheterna i Adriatiska havet och Joniska havet (särskilt i de norra delarna av Adriatiska havet) – är av avgörande betydelse för fiskerisektorns framtida hållbarhet, jämfört med andra verksamheter.

7.

Europaparlamentet bekräftar sitt engagemang för att ta fram en makroregional strategi för detta viktiga havsområde, i syfte att med framgång angripa de gemensamma utmaningarna och svårigheterna för människorna i de berörda kustområdena och främja den ekonomiska utvecklingen och den europeiska integrationen i dessa områden.

8.

Europaparlamentet anser att alla de program och instrument för EU-finansiering (14) som rör det adriatisk-joniska området, inklusive instrumenten för stöd inför anslutningen, bör vara kompatibla med varandra och användas så effektivt som möjligt för att ge ett verkligt mervärde för de aktörer och företag som är verksamma inom fiskerisektorn i området.

9.

Europaparlamentet är absolut övertygat om att alla insatser för ett ansvarsfullt och hållbart fiske i det adriatisk-joniska havsområdet kan fungera som katalysator för utvecklingen i kust- och landsbygdsområdena i berörda länder och bidra till utvecklingen av kombinerade verksamheter för yrkesfiskare, till exempel fisketurism varigenom man tar med personer ombord på fiskefartyg i turism- eller studiesyfte, i samklang med principerna för ett hållbart fiske som fullt ut respekterar havsområdets ekologiska situation och biologiska mångfald.

10.

Europaparlamentet anser att Barcelonakonventionen och dess protokoll om integrerad kustförvaltning, som trädde i kraft i mars 2011, skulle kunna fungera som modell för att göra den integrerade strategin obligatorisk för medlemsstater som har kust mot Adriatiska havet och Joniska havet.

11.

Europaparlamentet anser att de uppgifter som finns om fiskbeståndet i det adriatisk-joniska havsområdet, om beståndets rörelser och spridning samt om fritidsfisket inte är tillräckliga. Därför uppmanas behöriga myndigheter och forskningsinstitut att snarast agera för att avhjälpa bristerna.

12.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta ytterligare åtgärder för att främja forskningsprogram om den marina miljön och fiskeri samt att uppmuntra användningen och spridningen av forskningsresultaten.

13.

Europaparlamentet anser att exempel på fungerande samarbete på handelsområdet mellan administrativa organ i olika regioner (15) skulle kunna fungera som ”bästa praxis” och användas även inom andra områden för att åstadkomma bättre spårbarhet, lönsamhet och saluföring av fiskeri- och vattenbruksprodukter, särskilt lokala produkter.

14.

Europaparlamentet anser att alla berörda parter bör delta i arbetet med att utveckla en hållbar och produktiv fiskerisektor i området.

15.

Europaparlamentet anser att det är ett oavvisligt krav att uppvärdera kvinnornas enormt viktiga arbete inom fiskerisektorn, främja deras yrkeskvalifikationer och inkludera dem i kustsamhällenas aktionsgrupper och i producentorganisationerna. Detta är ett måste för den hållbara utvecklingen av fiskeri- och vattenbrukssektorn i hela det adriatisk-joniska området och för att öka sysselsättningen i kustsamhällena.

16.

Europaparlamentet efterlyser incitament som kan locka ungdomar att ägna sig åt fiskeri- och vattenbruksverksamhet i området.

17.

Europaparlamentet konstaterar att parlamentet redan tidigare har påpekat att vattenbrukslagstiftningen måste bli enklare, mer sammanhängande och genomsiktlig, vilket skulle undanröja de hinder som hittills har bromsat utvecklingen av vattenbrukets fulla potential i EU. Detta kräver klara och entydiga rättsliga bestämmelser, på europeisk och nationell nivå, samt detaljplaner för havsområden som fastställts av medlemsstaterna, i enlighet med de riktlinjer som nyligen antagits av AKFM (16).

18.

Europaparlamentet påminner om att riktade åtgärder för utvecklingen av vattenbrukssektorn skulle kunna skapa icke-säsongsberoende arbetstillfällen i de adriatisk-joniska kustområdena, som annars är starkt beroende av sommarturismen. Åtgärderna skulle alltså ge ett betydande bidrag till sysselsättningen.

19.

Europaparlamentet betonar att ökningen av vattenbruksverksamheter inte får tillåtas äventyra den goda miljöstatus som ska uppnås enligt direktiv 2008/56/EG och att den bör genomföras med full respekt för all EU-lagstiftning på miljöområdet.

20.

Europaparlamentet påpekar att inrättande av ett samlat nät av system för information om och övervakning av havsrelaterad verksamhet, i nära samarbete med de berörda länderna och kustområdena, är den enda möjligheten att skydda fiskbeståndet och havsmiljön från föroreningar, överfiske och illegalt fiske.

21.

Europaparlamentet uppmanar kuststaterna i det adriatisk-joniska havsområdet att samarbeta för att utarbeta en övergripande översikt över områdets geomorfologiska och batymetriska särdrag, över förekomsten och spridningen av marina arter och över de olika typerna av fiskemetoder, så att man får till stånd en helhetssyn som kan ligga till grund för en bättre fiskeriförvaltning och som kan bidra till att fiskeriverksamheten ges större utrymme inom ramen för en framtida makroregional strategi.

22.

Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att så snart som möjligt, och i vilket fall före 2013 års utgång, anta handlingsplanen för konkret tillämpning av den maritima strategin på makroregional grundval för Adriatiska havet och Joniska havet, och därvid lyfta fram fiskerisektorn som en av prioriteringarna inom denna strategi, med beaktande av de geofysiska särdragen, och länka samman denna handlingsplan med regionalpolitiken, EU:s integrerade havspolitik och Fonden för ett sammanlänkat Europa, i syfte att maximera planens hävstångseffekt.

23.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snarast lägga fram ett förslag till förordning för att fastställa gemensamma tekniska åtgärder för fisket i det adriatisk-joniska havsområdet, fiskeansträngningen, fiskeperioderna, tillåtna redskap för fisket i detta område och andra relevanta förvaltningsåtgärder.

24.

Europaparlamentet beklagar i detta sammanhang att medlemsstaterna inte i större utsträckning har utnyttjat dessa individuella förvaltningsplaner som gör att vissa allmänna bestämmelser kan undantas så att hänsyn kan tas till specifika egenskaper. Parlamentet anser att detta avsevärt skulle ha förenklat den lokala förvaltningen och erbjudit värdefulla uppgifter om situationen i de olika områdena, vilket skulle ha gjort det möjligt att göra lämpliga anpassningar. Parlamentet uppmanar därför kustmedlemsstaterna att samarbeta på ett konstruktivt sätt, både sinsemellan och med kommissionen, för att fortlöpande aktualisera och anpassa fiskeriförvaltningsåtgärderna.

25.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att etablera en permanent dialog med ickemedlemsstaterna i det adriatisk-joniska havsområdet för att få till stånd särskilda bilaterala eller multilaterala överenskommelser med syftet att åstadkomma en harmonisering och standardisering av bestämmelserna för fiskeriförvaltning, i syfte att uppnå målen för EU:s gemensamma fiskeripolitik i Medelhavet och till fullo utnyttja den samarbetsram som internationella och regionala fiskeriorganisationer erbjuder. Parlamentet påpekar att en strategi för Adriatiska havet och Joniska havet endast kan ha något mervärde om man inkluderar alla länder med berörd kust, vare sig de är EU-medlemmar eller inte.

26.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja målen för den gemensamma fiskeripolitiken, särskilt att nå över gränsen för maximal hållbar avkastning för alla arter senast 2020 och uppmuntra användningen av en ekosystembaserad strategi gentemot länder utanför EU.

27.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med kuststaterna intensifiera utbytet av bästa praxis för miljöskydd och att främja inrättandet av marina skyddade områden för de mest hotade arternas återhämtning.

28.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja målen i ramdirektivet om en marin strategi gentemot länder som inte är EU-medlemmar men som har kust mot Adriatiska havet och Joniska havet, särskilt att uppnå eller upprätthålla en god miljöstatus i den marina miljön senast 2020.

29.

Europaparlamentet uppmanar i detta avseende kommissionen att uppmuntra de medlemsstater som har kust mot Adriatiska havet och Joniska havet att utveckla och genomföra marina strategier med ekosystembaserade metoder och att se till att miljöhänsyn integreras i de olika politikområden som inverkar på den marina miljön, med beaktande av gränsöverskridande effekter på havsvattenkvaliteten i grannländer utanför EU.

30.

Europaparlamentet påminner om att finansiering finns tillgänglig, såväl i den framtida Europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF), genom programmen för datainsamling, som inom ramen för EU:s olika forskningsprogram, både för att förbättra kunskaperna om den marina miljön, bl.a. om fiskarterna, och för att utveckla innovationen och förbättra praxis inom fiskeriverksamheten. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att lägga fram projekt i detta syfte. Dessutom anser parlamentet att samarbete på förhand mellan kuststaterna – oavsett om de är EU-medlemsstater eller inte – kan leda till högintressanta initiativ som genom medlemsstaternas projekt kan gynna hela det adriatisk-joniska havsområdet.

31.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utreda om det är lämpligt att, tillsammans med Europeiska investeringsbanken och med stöd av de erfarenheter som gjorts genom Femip (17), inrätta ett särskilt finansieringsverktyg för åtgärderna och målen i denna strategi i syfte att undvika att inrätta nya budgetinstrument som ökar komplexiteten. Parlamentet uppmanar kommissionen att också utreda möjligheten att använda projektobligationer och offentlig-privata partnerskap som främsta finansieringsverktyg.

32.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå att man, inom den regionala rådgivande nämnd för Medelhavet som redan etablerats, inrättar särskilda rådgivande organ för både Adriatiska havet och Joniska havet i enlighet med de positiva erfarenheterna från de italienska så kallade ”Distretti del mare” (18) (till exempel region Pesca Nord Adriatico som inrättades 2012 för gemensam och samordnad förvaltning av fiskerisektorn i övre delen av Adriatiska havet på det politiska, ekonomiska, sociala och miljörelaterade området).

33.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att det kommande lagstiftningsförslaget om fysisk planering av havsområden innehåller bestämmelser som ålägger kustmedlemsstaterna att göra en inventering av sina gällande regler för miljö och turism och – för de områden som inte har några restriktioner – att anta ”detaljplaner för havsområden” som omfattar sektorns alla varianter och de detaljplaner som krävs för förvaltningen av havs- och kustområden i syfte att fastställa huruvida det är tillåtligt och kompatibelt att exploatera och utnyttja dessa områden, för att därmed underlätta tillträdet till områden som lämpar sig för etablering av vattenbruksföretag.

34.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta fram en specifik arbetsplan för Adriatiska havet och Joniska havet, med framtida mål för regionen, så som för närvarande görs för Medelhavet (projektet IMP-MED). Parlamentet betonar att denna arbetsplan bör betraktas som ett projekt som kan få stöd via EHFF.

35.

Europaparlamentet anmodar kommissionen att ta fram en uppsättning verktyg för sanktioner mot medlemsstater som inte fullgör sina skyldigheter att samla in och överföra data eller som inte klarar av att ta itu med det olagliga, orapporterade och oreglerade fisket (IUU) i sina vatten eller av sina flottor.

36.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

9.3.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/37

—

med beaktande av artikel 286 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av sin resolution av den 5 september 2006 om Europeiska revisionsrättens särskilda rapport nr 5/2005: Utgifter för tolkning vid parlamentet, kommissionen och rådet  (1),

—

med beaktande av Europeiska revisionsrättens särskilda rapport nr 5/2005: Utgifter för tolkning vid parlamentet, kommissionen och rådet, samt institutionernas svar  (2),

—

med beaktande av meddelandet till presidiets ledamöter Resurseffektiv fullständig flerspråkighet inom tolkningen: genomförande av beslutet om Europaparlamentets budget för 2012,

—

med beaktande av rapporten av den 9 april 2013 från Europaparlamentets generalsekreterare Preparing for Complexity: European Parliament in 2025 – The Answers,

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet (A7-0233/2013), och av följande skäl:

A.

Flerspråkigheten är ett av Europaparlamentets viktigaste grundelement, liksom för unionen som helhet. Den tryggar respekt för kulturell och språklig mångfald, liksom lika behandling av unionsmedborgare med olika ursprung och bakgrund.

B.

Principen om flerspråkighet i Europaparlamentet utgör grunden för parlamentets politiska, medlagstiftande och kommunikativa verksamhet.

C.

Principen om flerspråkighet i Europaparlamentet utgör ett skydd mot onödiga hinder för EU-medborgarnas valbarhet vid valet till Europaparlamentet.

D.

Flerspråkigheten garanterar medborgarnas rätt att kommunicera med parlamentet på vilket som helst av EU:s officiella språk och möjliggör alltså för dem att utöva sin rätt till demokratisk kontroll.

E.

Parlamentets språktjänster möjliggör kommunikation och ser på detta sätt till att parlamentet förblir öppet för alla Europas medborgare och säkerställer insyn inom unionens unika flerspråkiga struktur baserad på 24 officiella språk.

F.

Parlamentets arbetsordning fastställer att ledamöterna får använda ett valfritt officiellt språk och att tolkning ska ske till övriga officiella språk, varvid den demokratiska rätten att väljas till ledamot av Europaparlamentet respekteras oavsett språkkunskaper.

G.

Den stegvisa utvidgningen har lett till att utmaningarna för flerspråkigheten nått helt nya dimensioner i fråga om omfattning, komplexitet och politisk betydelse. Denna vittgående flerspråkighet innebär naturligtvis stora och alltjämt ökande kostnader för parlamentet och i förlängningen för unionens medborgare.

H.

Med avseende på parlamentets budget för 2012 var det nödvändigt att genomföra omfattande besparingar, däribland en minskning med 10 miljoner euro årligen av kostnaderna för tolktjänsterna, i syfte att begränsa budgetökningen till 1,9 % jämfört med föregående år.

1.

Europaparlamentet konstaterar att Europeiska unionen är det enda organet i världen som har en officiell flerspråkighetspolitik baserad på 24 officiella språk, som ska täcka totalt 552 språkkombinationer. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang den mycket höga kvaliteten på parlamentets tolktjänster, men anser att man bör sträva efter att finna sätt att minska den administrativa börda och de stora och ökande kostnader som denna komplexa flerspråkighetsstruktur för med sig.

2.

Europaparlamentet noterar att av samtliga språk som talades i Strasbourg och Bryssel under sammanträdena från september 2009 till februari 2013 användes engelska i 26 979 minuter (29,1 %), tyska 12 556 minuter (13,6 %), franska 8 841 minuter (9,5 %), estniska 109 minuter (0,1 %) och maltesiska 195 minuter (0,2 %).

3.

Europaparlamentet betonar att alla har tillgång till både plenarsammanträden och utskottssammanträden genom webbsändningar och beställnivå – nya medier som ökar insynen i Europaparlamentets verksamhet för EU:s medborgare – och det faktum att de finns tillgängliga på alla officiella språk understryker parlamentets demokratiska och multikulturella karaktär.

4.

Europaparlamentet noterar att vissa multinationella organ, t.ex. FN och Nato, arbetar enbart på mellanstatlig nivå och antar ingen lagstiftning. Parlamentet påpekar i detta sammanhang att FN med sina 192 medlemsstater har sex officiella språk och att Nato med 28 medlemsstater främst använder engelska, trots att organisationen har två officiella språk.

5.

Europaparlamentet betonar emellertid att parlamentet är ett direktvalt politiskt organ vars ledamöter har valts oavsett språkkunskaper. Parlamentet bekräftar därför på nytt varje ledamots rätt att använda valfritt officiellt språk, vilket är en viktig princip för parlamentets arbetssätt.

6.

Europaparlamentet noterar att de praktiska konsekvenserna av användningen av de officiella språken i Europaparlamentet bestäms i Riktlinjer för flerspråkigheten, som uppdaterades 2008. Parlamentet noterar även att principen om ”kontrollerad fullständig flerspråkighet” som fastställs i dessa riktlinjer upprätthåller likabehandling av ledamöter och medborgare. Parlamentet konstaterar att genomförandet av fullständig flerspråkighet, fastän den grundas på principen om ”tolkning på begäran”, på lång sikt kommer att förutsätta att de som utnyttjar språktjänsterna blir fullt medvetna om kostnaderna för tillhandahållandet av dessa tjänster och följaktligen om sitt ansvar för att utnyttja dem på bästa sätt.

7.

Europaparlamentet anser att principen om sund ekonomisk förvaltning även bör tillämpas för tolkningen, och för att garantera att europeiska skattebetalare får bästa valuta för sina pengar bör man kontinuerligt genomföra en kritisk analys för att bedöma var och hur effektiviteten kan förbättras och kostnader kontrolleras eller begränsas.

8.

Europaparlamentet noterar beslutet om resurseffektiv fullständig flerspråkighet inom tolkningen som fattades av parlamentets presidium 2011, och som ökar effektiviteten hos tolktjänsterna och minskar de strukturella kostnaderna genom att man

9.

Europaparlamentet välkomnar att budgetresurserna för tolkning på parlamentet till följd av detta börjat minska. Parlamentet påpekar att 2010 års budgetresultat var 54 990 000 euro, 2011 var det 56 964 283 euro och för närvarande 47 000 000 euro för 2012, även om det slutliga budgetresultatet för 2012 inte kommer att vara känt förrän den 31 december 2013 och kan bli högre.

10.

Europaparlamentet noterar att de uppskattade budgetbeloppen för generaldirektoratet för tolkning och konferenser är 58 000 000 euro, varav 53 000 000 euro är direkt öronmärkta för tolktjänsterna. Parlamentet begär detaljerad och regelbunden information om de konkreta resultat som initiativet Resurseffektiv fullständig flerspråkighet inom tolkningen ger för 2013 års budget, särskilt vad gäller förväntade utgiftsminskningar eller utgiftsökningar.

11.

Europaparlamentet noterar vidare att medan parlamentets tolktjänster kostade 157 954 283 euro under treårsperioden fram till slutet av 2012 åstadkoms en minskning med 17 % jämfört med budgetresultaten för 2010 och 2012. Parlamentet konstaterar att dessa smarta besparingar för tolktjänsterna inte äventyrade principen om flerspråkighet och insisterar på att lika tillgång till språktjänster måste säkerställas ledamöterna, samt att goda arbetsförhållanden måste upprätthållas för berörda tjänster.

12.

Europaparlamentet välkomnar att det i parlamentets beräkning av inkomster och utgifter för budgetåret 2014, som är ett valår, föreslås en minskning av tolkningskostnaderna med 23 % jämfört med 2013 års budgetbelopp på 58 000 000 euro. Parlamentet begär detaljerad information som styrker att de föreslagna nedskärningarna är genomförbara och att den utmärkta kvaliteten på tolkningen kan upprätthållas.

13.

Europaparlamentet understryker att genomförandet av en resurseffektiv fullständig flerspråkighet har medfört avsevärda vinster tack vare en jämnare spridning av utskottsmötena under veckan, utan någon minskning av det totala antalet utskottssammanträden. Parlamentet noterar att detta har resulterat i att det totala antalet tolkdagar har minskat från 105 258 (107 047 386 euro) 2011 till 97 793 (100 237 825 euro) 2012, vilket lett till besparingar på 6 809 561 euro.

14.

Europaparlamentet noterar med oro, på grundval av rapporter om riktlinjerna för flerspråkigheten, att beställningar av tolktjänster som härrör från utskott, delegationer och politiska grupper fortfarande påverkas av ett högt och alltjämt stigande antal sena avbeställningar, vilket följande tabeller visar:

15.

Europaparlamentet noterar med oro att de möjliga kostnaderna för dessa sena avbeställningar skulle, om inte vissa tolkar kan omfördelas i sista minut, motsvara en avsevärd del av den totala tolkningsbudgeten. Parlamentet konstaterar i samband med detta att under 2011 skulle ett belopp på 4 350 000 euro (7,6 % av tolkningsbudgeten) och 2012 ett belopp på 5 480 000 euro (11,9 % av tolkningsbudgeten) ha spenderats på tolktjänster som tillhandahölls men som sedan avbeställdes efter de tidsfrister som fastställs i riktlinjerna för flerspråkigheten. Parlamentet uppmanar presidiet att förse budgetkontrollutskottet med en detaljerad analys av den ökande tendensen att göra sena avbeställningar och att införa en mekanism för att öka medvetenheten om förlorade resurser på grund av sena avbeställningar, samt att avsevärt minska antalet och andelen sådana avbeställningar.

16.

Europaparlamentet upprepar att samtidigt som kvaliteten på arbetet måste förbli hög, är det också nödvändigt att mer effektivt utnyttja språkresurserna och att kontrollera dessa kostnader genom att titta på den totala arbetsbördan för varje språksektion och genom att se till att kostnaderna till följd av sena avbeställningar av begärda sammanträden och delegationsbesök med tolkning i strid med de översättningstidsfrister som fastställts i riktlinjerna minskas. Parlamentet insisterar på att utskott, delegationer och politiska grupper bör göras medvetna om de bestämmelser som fastställs i riktlinjerna.

17.

Europaparlamentet uppmanar presidiet att utforma ett system med ytterligare åtgärder för att motverka sena avbeställningar av bokade tolktjänster.

18.

Europaparlamentet uppmanar administrationen att fullt ut och effektivt utnyttja ledamöternas uppdaterade språkprofiler i språkplaneringen för utskott, delegationer och politiska grupper, både på och utanför arbetsorterna. Parlamentet insisterar på att ledamöternas språkprofiler bör uppdateras årligen. Parlamentet påpekar även att en kopia av de uppdaterade språkprofilerna bör vidarebefordras till sekretariaten för utskotten, delegationerna, de politiska grupperna och arbetsgrupperna.

19.

Med vederbörlig hänsyn till presidiets beslut från december 2011 om resurseffektiv fullständig flerspråkighet, insisterar Europaparlamentet på att tolkning till ett officiellt språk under ett delegationsbesök endast bör tillhandahållas efter uttrycklig skriftlig begäran från en deltagande ledamot av Europaparlamentet. Parlamentet understryker att antalet tolkar under ett delegationsbesök bör hållas till ett absolut minimum i enlighet med gällande regler.

20.

Europaparlamentet påminner om generalsekreterarens förslag att införa medvetandehöjande åtgärder bland användare av tolktjänster, däribland utskott, delegationer och politiska grupper, och ser fram emot detaljerade förslag för att höja medvetenheten om kostnaderna för sena avbeställningar.

21.

Europaparlamentet uppmanar administrationen att även i fortsättningen ålägga chefen för tolklaget att, i slutet av vare sammanträde och i samförstånd med sammanträdessekretariatet, ställa samman en förteckning över efterfrågade men outnyttjade tolkresurser. Parlamentet anser att en kopia av denna förteckning bör vidarebefordras till berört sammanträdessekretariat. Parlamentet anser att man i denna förteckning även bör ta hänsyn till användare av webbsändningar och beställvideo.

22.

Europaparlamentet noterar den nya tjänst för personlig tolkning (IAP) som erbjuds ledamöterna och som inrättats efter det pilotprojekt som inleddes 2010. Parlamentet konstaterar att denna tjänst medförde kostnader på 157 000 euro 2011 och 115 000 euro 2012. Parlamentet anser att tjänsten bör ses över i syfte att undersöka möjligheterna att förbättra den.

23.

Europaparlamentet välkomnar att tolktjänsterna har åstadkommit effektivitetsvinster och kostnadsminskningar under senare år, samtidigt som den mycket höga kvaliteten på deras arbete har bibehållits. Parlamentet understryker att utgifterna för tolkning och översättning alltjämt motsvarar en betydande del av dess budget och anser därför att utmaningarna med flerspråkighet till rimlig kostnad kräver parlaments fortlöpande uppmärksamhet.

24.

Europaparlamentet anser att budgetkontrollutskottet regelbundet bör hållas informerat om ändringar i kostnaden för tolkning. Parlamentet anser att den årliga rapport om riktlinjerna som sammanställs av tolktjänsterna och vidarebefordras till generalsekreteraren bör offentliggöras för utskottsledamöterna.

25.

Europaparlamentet anser att situationer där tolkning till vissa språk tillhandahålls utan att utnyttjas bör undvikas så långt det är möjligt. Parlamentet betonar behovet av åtgärder för att minska kostnaderna för onödig tolkning under sammanträden, och uppmanar därför till framtagandet och ett brådskande genomförande av ett system som omöjliggör situationer där tolkning sker till språk som faktiskt inte används under sammanträdet eller som inte begärts av dem som använder webbsändningarna.

26.

Europaparlamentet förväntar sig att generalsekreteraren innan årets utgång lägger fram en detaljerad analys av de tolkningsspråk som tillhandahållits i alla arbetsgrupp-, utskotts- och delegationssammanträden och de språk som faktiskt talades på dessa sammanträden, samt en överblick över de undantag från de allmänna tolkningsreglerna, antagna av presidiet den 12 mars 2012 (3), som begärts av och godkänts för delegationsbesök.

27.

Europaparlamentet uppmanar presidiet att innan årets utgång anta ytterligare ett beslut om flerspråkighet, särskilt i fråga om möjliga scenarier för ”tolkning på begäran” och förväntade effektivitetsvinster till följd härav.

28.

Europaparlamentet ber därför revisionsrätten att förse parlamentet, i rimlig tid, men senast i mars 2014, med en särskild rapport om parlamentets, kommissionens och rådets utgifter för tolkning och översättning, där man bedömer sundheten i den ekonomiska förvaltningen och uppdaterar resultaten som gavs i revisionsrättens särskilda rapport nr 5/2005. Parlamentet noterar vidare att denna rapport skulle kunna tas fram regelbundet och användas för ansvarsfrihetsförfarandet. Parlamentet upprepar att rapporten bör ge information om huruvida de berörda institutionerna har de rätta verktygen och förfarandena för att se till att

29.

Europaparlamentet konstaterar även att denna uppföljningsrapport noggrant bör jämföra kostnadseffektiviteten för parlamentets tolktjänster med kostnadseffektiviteten för rådets och kommissionens tolktjänster, samt jämföra de faktiska kostnaderna för de tre institutionernas tolktjänster med dem som registrerats i revisionen för referensperioden.

30.

Europaparlamentet insisterar dessutom på att parlamentet bör prioritera frågan om det betydande antalet sena avbeställningar, och uppmanar presidiet att lägga fram en detaljerad handlingsplan för att minska detta antal.

31.

Europaparlamentet upprepar att interinstitutionellt samarbete är avgörande för utbyte av bästa praxis som främjar effektivitet och möjliggör besparingar. Parlamentet anser att det interinstitutionella samarbetet bör förbättras vad gäller tolkning. Parlamentet uppmanar till en omfattande översyn där prioritet bör ges åt ett effektivare utbyte av tillgängliga resurser på samtliga institutioner och konkreta åtgärder på området frilanstolkning.

32.

Europaparlamentet betonar betydelsen av programvara som planeringsverktyg, och insisterar på att mer medel avsätts för detta ändamål i nästa års budget. Parlamentet noterar att en högre effektivitetsnivå kan uppnås om parlamentets administrativa tjänster får del av lämplig förvaltningsinformation. Parlamentet beklagar att vissa generaldirektorat fortfarande ligger efter med tillgänglig programvara trots förbättringar i it-sektorn sedan 2010.

33.

Europaparlamentet uppmanar sina berörda tjänster att bedöma om de avsevärda effektivitetsvinster som gjorts på tolkningsområdet kan tjäna som förebilder för förbättringar på andra generaldirektorat.

34.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

9.3.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/42

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 23 oktober 2012En övergripande europeisk ram för onlinespel (COM(2012)0596),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 18 januari 2011Utveckling av idrottens europeiska dimension (COM(2011)0012),

—

med beaktande av sin resolution av den 14 mars 2013 on uppgjorda matcher och korruption inom idrotten (1),

—

med beaktande av sin resolution av den 2 februari 2012 om idrottens europeiska dimension (2),

—

med beaktande av sin resolution av den 15 november 2011 om hasardspel online på den inre marknaden (3),

—

med beaktande av sin resolution av den 10 mars 2009 om integriteten för hasardspel online (4),

—

med beaktande av Nicosiadeklarationen av den 20 september 2012 om kampen mot uppgjorda matcher,

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 10 december 2010 och lägesrapporterna från de franska, svenska, spanska och ungerska ordförandeskapen om ramen för spel och vadslagning i EU-medlemsstaterna,

—

med beaktande av den förberedande åtgärden Europeiskt partnerskap för idrott, särskilt sammanställandet av projekt inriktade på att förhindra uppgjorda matcher genom utbildning och information för relevanta parter,

—

med beaktande av artiklarna 51, 52 och 56 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

—

med beaktande av protokollet om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, fogat till EUF-fördraget,

—

med beaktande av EU-domstolens rättspraxis, där domstolen beträffande anordnandet av just hasardspel har slagit fast att konsumentskydd, förhindrande av både bedrägerier och att allmänheten lockas till överdrivna spelutgifter samt det allmänna behovet att upprätthålla den allmänna ordningen är skäl av ett överordnat allmänintresse som kan motivera begränsningar av friheten att tillhandahålla tjänster (5),

—

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 22 maj 2012,

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkande från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och yttrandena från utskottet för kultur och utbildning samt utskottet för rättsliga frågor (A7-0218/2013), och av följande skäl:

A.

Spel är inte som vilken ekonomisk verksamhet som helst, med tanke på dess potentiellt negativa hälsorelaterade och sociala effekter, bland annat tvångsmässigt spelande, vars konsekvenser och kostnader är svåra att uppskatta, organiserad brottslighet, penningtvätt samt uppgjorda matcher. Onlinespel kan innebära en större risk för spelberoende än traditionellt spelande, på grund av bland annat den större tillgängligheten och avsaknaden av social kontroll. Det behövs dock mer forskning och uppgifter på området. På dessa grunder utesluter inte vissa inremarknadsregler – däribland etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster samt principen om ömsesidigt erkännande – att medlemsstaterna kan besluta om egna tilläggsåtgärder för att skydda spelarna.

B.

I artikel 35 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna fastställs skyldigheten att skydda människors hälsa vid utformningen och genomförandet av all unionspolitik och alla unionsåtgärder,

C.

Enligt artikel 169 i EUF-fördraget ska EU säkerställa en hög konsumentskyddsnivå.

D.

På grund av onlinespelens särskilda karaktär bör skyddet av människors hälsa och av konsumenterna vara den huvudsakliga vägledande principen för rekommendationer på EU-nivå och för nationell lagstiftning.

E.

Med vederbörlig hänsyn till subsidiaritetsprincipen har medlemsstaterna rätt att fastställa hur onlinespel ska organiseras och regleras i överensstämmelse med sina egna värderingar och mål av allmänt intresse, så länge de följer unionslagstiftningen.

F.

Tjänster för onlinespel är, på grund av sin särskilda karaktär och i enlighet med subsidiaritetsprincipen, inte föremål för sektorsspecifika regler på EU-nivå, och är undantagna från direktiven om tjänster och konsumenträttigheter, men omfattas ändå av ett antal lagstiftningsakter inom EU:s sekundärrätt, till exempel direktivet om uppgiftsskydd, direktivet om integritet och elektronisk kommunikation samt direktivet om otillbörliga affärsmetoder.

G.

Marknaden för onlinespel är inte en marknad som alla andra, på grund av de risker den är behäftad med i fråga om konsumentskydd och bekämpning av organiserad brottslighet, vilket EU-domstolen vid upprepade tillfällen har bekräftat.

H.

EU-domstolen har bekräftat att tillhandahållande av hasardspel eller vadhållningstjänster är en ekonomisk verksamhet av ett särskilt slag, där begränsningar kan vara motiverade på grund av ett överordnat allmänintresse, såsom konsumentskydd, bedrägeribekämpning, bekämpning av penningtvätt samt upprätthållandet av den allmänna ordningen och bevarandet av folkhälsan. Detta betyder att alla begränsningar av verksamheten måste följa de bestämmelser som anges i EUF-fördraget, det vill säga att de måste stå i proportion till de mål som eftersträvas och inte får vara diskriminerande.

I.

Medlemsstaterna delar, i dag mer än någonsin, en gemensam oro över de negativa sociala och ekonomiska konsekvenser som de olagliga onlinespelen kan få på nationell nivå. Deras främsta mål är att skydda minderåriga och utsatta grupper i samhället och bekämpa spelberoende, brottslighet och skatteflykt.

J.

Det faktum att onlinespelen är gränsöverskridande, de risker de är behäftade med i fråga om konsumentskydd, bedrägeribekämpning och bekämpning av olaglig verksamhet, såsom penningtvätt och uppgjorda matcher, samt behovet att bekämpa olaglig verksamhet med koppling till speltjänster, kräver bättre samordnade insatser bland medlemsstaterna och på EU-nivå.

K.

Det är viktigt att införa mekanismer för granskning av idrottstävlingar och finansiella flöden, tillsammans med övervakningsmekanismer.

L.

I den aktuella situationen behövs det en övergripande tillsyn av sektorn för onlinespel i fråga om information och uppgifter om utbudet, vare sig det handlar om det inhemska eller det gränsöverskridande utbudet, utbudet inom EU eller globalt eller det tillåtna eller otillåtna utbudet.

M.

Marknadsföringen av onlinespel regleras olika eller inte alls i de olika medlemsstaterna.

1.

Europaparlamentet anser att ett lämpligt och lagligt utbud av speltjänster, definierat av varje medlemsstat i överensstämmelse med unionsrätten, kan minska de sociala kostnaderna för och de skadliga effekterna av spelverksamhet, så att en hög konsumentskyddsnivå säkerställs, i synnerhet för de mest utsatta konsumenterna.

2.

Europaparlamentet varnar för att spelande kan leda till ett farligt beroende, vilket är en fråga som skulle behöva tas upp i ett lagstiftningsförslag med tanke på konsumenterna.

3.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder mot olagligt spel som erbjuds på medlemsstaternas territorier. Parlamentet kräver i detta sammanhang att kommissionen i sina planerade rekommendationer om konsumentskydd och reklam uppmanar medlemsstaterna att vidta verkställighetsåtgärder mot erbjudanden om olagliga speltjänster.

4.

Europaparlamentet anser att det finns en farlig koppling mellan akuta ekonomiska trångmål och det utbredda spelandet. Parlamentet betonar att det rådande extremt svåra sociala och ekonomiska klimatet har orsakat en enorm uppgång i spelandet, i synnerhet bland de fattigaste samhällsgrupperna, och anser därför att det behövs en noggrann, löpande övervakning av spelberoendets omfattning och det problematiska spelandet.

5.

Europaparlamentet bekräftar att vadhållning online är en form av kommersiellt utnyttjande av idrott och att medlemsstaterna, eftersom sektorn ständigt växer i takt med de tekniska innovationerna, har svårigheter att kontrollera den på grund av internets särskilda natur, vilket medför en risk för brott mot konsumenternas rättigheter och en risk för att sektorn blir föremål för utredningar i kampen mot organiserad brottslighet.

6.

Europaparlamentet insisterar på att en hög hälsoskyddsnivå för människor och en hög konsumentskyddsnivå måste säkerställas, oavsett hur medlemsstaterna beslutar att organisera och reglera utbudet av tjänster för onlinespel på nationell nivå. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att undersöka åtgärder på EU-nivå för att skydda sårbara konsumenter, inbegripet formaliserat samarbete mellan reglerings- och tillsynsmyndigheter i medlemsstaterna. Parlamentet betonar att gruppen med sakkunniga bör se till att det är omöjligt för minderåriga att få tillgång till onlinespel. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ålägga de aktörer som fått tillstånd av en medlemsstat att på en framträdande fast plats på sin webbplats uppvisa tillsyns- och regleringsmyndighetens logotyp eller förtroendemärkning.

7.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka vad som kan göras för att sätta stopp för att företag som är baserade i en medlemsstat marknadsför onlinespel – med hjälp av exempelvis satellit-tv eller reklamkampanjer – i en annan medlemsstat där de inte har tillstånd att erbjuda sådana tjänster.

8.

Europaparlamentet begär att aktörerna ska vara skyldiga att uppvisa tydliga, väl synliga och uttryckliga varningar riktade till minderåriga med upplysning om att det är olagligt för dem att spela online.

9.

Europaparlamentet anser att åtgärder bör vidtas för att se till att de sårbarare grupperna i samhället inte hamnar i en än värre situation till följd av spelande.

10.

Europaparlamentet anser att det krävs ytterligare forskning och fakta för att kvantifiera det tvångsmässiga spelandet och de risker som är kopplade till olika former av spelande. Parlamentet uppmanar alla medlemsstater och kommissionen att på ett samordnat sätt genomföra vidare studier för att få grepp om det problematiska spelandet. Parlamentet konstaterar att spelaktörerna har ett ansvar för att bidra till förebyggandet av spelberoende.

11.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med medlemsstaterna – och där så är lämpligt via gruppen med sakkunniga – utforska möjligheten att inom EU samköra nationella register för egen avstängning vilka omfattar bland annat egen avstängning och personliga förlust- och tidsgränser, och är tillgängliga för nationella myndigheter och spelaktörer med tillstånd, så att en konsument som stänger av sig själv eller överskrider sina spelgränser hos en spelaktör får möjlighet att automatiskt bli avstängd från alla övriga spelaktörer med tillstånd. Parlamentet understryker att varje mekanism för utbyte av personuppgifter om problemspelare måste omfattas av stränga regler om uppgiftsskydd. Parlamentet betonar att det är viktigt att gruppen av sakkunniga arbetar för att skydda medborgarna mot spelberoende. För att göra konsumenterna medvetna om sitt eget spelande bör registret visa dem all information som rör deras spelhistorik varje gång de börjar spela.

12.

Europaparlamentet rekommenderar att en tydlig åtskillnad görs mellan spelverksamhet och andra former av onlineunderhållning. Tjänster som lånar drag från hasardspelen måste omfattas av lämplig spellagstiftning, och de måste respektera mekanismerna för ålders- och identitetskontroll till fullo.

13.

Europaparlamentet noterar att initiativ till självreglering på ett bra sätt kan bidra till att fastställa innehållet i gemensamma standarder. Parlamentet anser fortfarande att självreglering inom ett så känsligt område som spelande endast kan komplettera och inte ersätta nationell lagstiftning.

14.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga att införa en obligatorisk identitetskontroll av tredje part för att hindra minderåriga eller personer som använder falska identiteter från att spela. Detta skulle kunna ske bland annat i form av en kontroll av personnummer, bankkontouppgifter eller någon annan unik identifieringsbeteckning, och identifieringen bör ske innan spelandet påbörjas.

15.

Europaparlamentet anser att den programvara som används för onlinespel bör säkras i större utsträckning och att man bör införa gemensamma minimikrav för certifiering i syfte att garantera att enhetliga bedömningsgrunder och normer tillämpas.

16.

Europaparlamentet framhåller att det med tanke på den allt snabbare utvecklingen av onlinemiljön är nödvändigt att utarbeta effektiva metoder för övervakning av vadhållning, men poängterar samtidigt att det är viktigt att skydda spelarnas personuppgifter från att missbrukas.

17.

Europaparlamentet anser att gemensamma normer för onlinespel bör omfatta såväl tjänsteleverantörernas som konsumenternas rättigheter och skyldigheter och även säkerställa en hög skyddsnivå för allmänheten och konsumenterna, särskilt minderåriga och andra sårbara personer, samt förebygga vilseledande och överdriven reklam. Parlamentet uppmuntrar de europeiska spelföretagsorganisationerna att ta fram och anta självreglerande uppförandekoder.

18.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sin rekommendation ta med ett krav på att spelaktörerna bör vara skyldiga att aktivt främja användningen av egna begränsningar vid tidpunkten för registreringen och vid upprepade förluster.

19.

Europaparlamentet rekommenderar att det införs enhetliga, EU-omfattande gemensamma säkerhetsstandarder för elektronisk identifiering samt gränsöverskridande tjänster för elektronisk verifiering. Parlamentet välkomnar kommissionens förslag till direktiv om e-identifiering och autentisering, vilket kommer att möjliggöra interoperabilitet mellan nationella system för e-identifiering där sådana finns. Parlamentet begär därför att registrerings- och identifieringsförfarandena rationaliseras och effektiviseras, särskilt för att säkerställa effektiva identifieringsmekanismer och förhindra att enskilda spelare skaffar fler än ett spelkonto och att minderåriga får tillgång till onlinespel. Parlamentet rekommenderar ett utbyte av bästa praxis mellan medlemsstaterna om verkställighetsåtgärder – såsom ett fastställande av vita och svarta listor över olagliga spelsajter, ett gemensamt definierande av säkra och spårbara betaltjänster och ett övervägande av möjligheten att blockera transaktioner – i syfte att skydda konsumenterna mot olagliga spelaktörer.

20.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och aktörerna att verka för en ansvarsfull marknadsföring av onlinespel. Parlamentet välkomnar kommissionens initiativ att anta en rekommendation om ansvarsfull spelreklam. Parlamentet ber kommissionen att inbegripa gemensamma miniminormer som ger sårbara konsumenter tillräckligt skydd. Parlamentet rekommenderar att reklamen bör vara ansvarsfull, innehålla tydliga varningar för risken att bli spelberoende och varken vara överdriven eller visas i samband med innehåll som specifikt riktas till minderåriga eller där det finns en ökad risk att minderåriga utsätts, så som är fallet med i synnerhet reklam för sociala medier.

21.

Europaparlamentet begär att man bestämmer och genomför åtgärder som gör att barn och ungdomar kan skaffa sig digital kompetens och vidareutveckla den. Parlamentet anser att skolundervisning riktad till unga om hur internet används på bästa sätt kan göra användarna bättre på att skydda sig mot beroende av onlinespel.

22.

Europaparlamentet betonar den viktiga roll som utbildning, rådgivningstjänster och föräldrar spelar för att öka medvetenheten om onlinespel och dess följder bland minderåriga.

23.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta verkningsfulla åtgärder för att öka medvetenheten om riskerna för spelberoende, med särskilt fokus på ungdomar.

24.

Europaparlamentet kräver att socialt ansvarsfull reklam för onlinespel ska tillåtas endast för lagliga spelprodukter. Det får aldrig vara tillåtet med reklam för onlinespel som överdriver vinstmöjligheterna och förmedlar en felaktig bild av att spelande är en lämplig strategi för att förbättra sin privatekonomi. Parlamentet anser att reklamen bör innehålla tydlig information om konsekvenserna av tvångsmässigt spelande.

25.

För att förhindra spelande bland personer under 18 år och bekämpa problematiskt och tvångsmässigt spelande betonar Europaparlamentet att man måste definiera vilka former av reklam som är oskadliga och vilka distributionsregler som ska gälla.

26.

Europaparlamentet betonar att konsumentskyddsåtgärder bör kompletteras med en kombination av förebyggande och reaktiva verkställighetsåtgärder för att minska allmänhetens kontakt med otillåtna aktörer. Parlamentet understryker vikten av en gemensam definition av begreppet lagliga spelaktörer så att medlemsstaterna, i enlighet med EU-rätten, beviljar tillstånd enbart till de aktörer som uppfyller minst följande krav och därför betraktas som lagliga:

27.

Europaparlamentet anser att registreringsprocessen obligatoriskt bör omfatta att spelaren själv bestämmer och definierar gränser för högsta förluster för en viss tidsperiod. Parlamentet anser att detta, som ett minimum, måste tillämpas på spel med hög händelsefrekvens.

28.

Europaparlamentet understryker att leverantörer av onlinespel alltid måste respektera den nationella lagstiftningen i den medlemsstat i vilken de är verksamma och att medlemsstaterna bör behålla rätten att införa restriktioner som de anser vara nödvändiga och berättigade för att stoppa olaglig spelverksamhet online för att upprätthålla den nationella lagstiftningen och utestänga olagliga aktörer från marknaden.

29.

Europaparlamentet erkänner medlemsstaternas rätt enligt subsidiaritetsprincipen att själva bestämma hur utbudet av tjänster för onlinespel ska organiseras och regleras på nationell nivå och att vidta alla åtgärder de anser vara nödvändiga mot olagliga speltjänster, så länge de respekterar de grundläggande principerna i EU:s fördrag. Sådan lagstiftning måste vara proportionerlig, konsekvent, tydlig och icke-diskriminerande. Parlamentet konstaterar att det behövs en mer konsekvent EU-politik för att hantera onlinespelens gränsöverskridande karaktär.

30.

Europaparlamentet noterar att kommissionen har sänt skrivelser till flera medlemsstater med en förfrågan om utförlig information om deras nuvarande spellagstiftning. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta dialogen med medlemsstaterna och noterar kommissionens arbete med överträdelseförfarandena och med klagomålen mot vissa medlemsstater. Parlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med medlemsstaterna fortsätta att övervaka och kontrollera att nationell lagstiftning och praxis överensstämmer med EU:s lagstiftning samt att inleda överträdelseförfaranden mot de medlemsstater som tycks bryta mot EU-lagstiftningen. Parlamentet respekterar medlemsstaternas beslut beträffande införande av monopol på detta område, under förutsättning att monopolen, i linje med domstolens rättspraxis, är underställda sträng statlig kontroll och tryggar en särskilt hög konsumentskyddsnivå samt att deras verksamhet överensstämmer med målen av allmänt intresse och att de minskar möjligheterna till spel på ett konsekvent sätt.

31.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och gruppen med sakkunniga för speltjänster att utarbeta samordnade åtgärder och strategier, inklusive utbyte av bästa praxis, i syfte att undersöka och bekämpa problemet med skatteflykt när det gäller spelaktörer med tillstånd som tillhandahåller onlinespeltjänster på EU:s marknad men som har sitt säte i skatteparadis i och utanför EU.

32.

Europaparlamentet konstaterar att konsumenternas tillgång till olagliga onlinespeltjänster kan medföra risker. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att som en del av arbetet inom gruppen med sakkunniga för speltjänster diskutera de sociala kostnaderna av att tillåta reglerad spelverksamhet i förhållande till de skadliga effekterna av att konsumenter söker sig till olagliga aktörer.

33.

Europaparlamentet betonar att de medlemsstater som väljer att öppna sina onlinespelbranscher måste ha ett insynsvänligt och rättssäkert förfarande för tillståndsansökan vilket bygger på objektiva och icke-diskriminerande kriterier, i fullständig överensstämmelse med EU:s lagstiftning och med ett tillräckligt och starkt skydd för medborgare och konsumenter.

34.

Europaparlamentet uppmanar gruppen med sakkunniga för speltjänster och kommissionen att i största möjliga utsträckning underlätta flödet av uppgifter mellan reglerings- och tillsynsmyndigheterna i medlemsstaterna, för att utbyta bästa praxis och information om inrättandet av ett gemensamt system för identifiering av spelare, verkställighetsåtgärder mot olagliga aktörer, ökat konsumentskydd, ansvarsfull marknadsföring, vita och svarta listor, förebyggande av uppgjorda matcher samt mekanismer för egen avstängning som omfattar bland annat personliga tids- och förlustgränser som är tillämpliga i hela EU. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att gruppen med sakkunniga har tillgång till bredast möjliga expertis i sitt arbete. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att återuppliva dialogen om onlinespeltjänster i rådets arbetsgrupp för frågor om etablering och tjänster.

35.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sina sakkunniggrupper och expertsamråd alltid inkludera specialister på problematiskt och patologiskt spelande.

36.

Europaparlamentet anser att samarbetet och utbytet av bästa praxis mellan sakkunniga i medlemsstaterna inom den sociala sektorn och hälso- och sjukvårdssektorn som är specialiserade på patologiskt och problematiskt spelande bör stärkas på EU-nivå.

37.

Europaparlamentet betonar att insatserna för att bekämpa uppgjorda matcher måste vara förenliga med nationella och europeiska lagar och förordningar om uppgiftsskydd, samtidigt som ett ändamålsenligt informationsutbyte mellan utredningsorgan är viktigt för en framgångsrik lagtillämpning.

38.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inom gruppen med sakkunniga bedriva ett nära samarbete med kommissionen och med varandra för att samordna åtgärderna för att bekämpa utbudet av gränsöverskridande speltjänster utan tillstånd och genomföra handlingsplanen i kommissionens meddelande om onlinespel.

39.

Europaparlamentet konstaterar att samarbetet mellan medlemsstaterna är centralt, men betonar att det också är mycket viktigt att gruppen med sakkunniga för speltjänster samarbetar nära med alla berörda parter, inbegripet spelbranschen och konsumentorganisationer.

40.

Europaparlamentet betonar att det är viktigt att gruppen med sakkunniga arbetar för mer insynsvänliga och förenklade förfaranden som innebär ett avskaffande av onödiga administrativa bördor för medlemsstaterna, bördor som riskerar att i onödan öka kostnaderna för lagliga onlineaktörer i de länder som väljer att öppna sina marknader. Minskningen av de administrativa bördorna får dock aldrig leda till en försämring av konsumentskyddet.

41.

Europaparlamentet anser att det behövs åtgärder för att tillnärma de nationella skattesystemen för speltjänster till varandra, så att man undviker att oproportionerliga skattelättnader gynnar en spridning och koncentration av onlinespeltjänster.

42.

Europaparlamentet uppmuntrar de nationella reglerings- och tillsynsmyndigheterna i de medlemsstater som har valt att införa tillståndssystem att utbyta bästa praxis som skulle underlätta tillämpningen av nationella speltillstånd, inbegripet tekniska standarder för spelutrustning. De behöriga nationella reglerings- och tillsynsmyndigheterna uppmuntras vidare att ge tillstånd åt ett spelföretag inom deras jurisdiktion endast om företaget inte bryter mot lagstiftningen i en annan medlemsstat vars lagstiftning inte har fastslagits vara icke överensstämmande av domstolen.

43.

Europaparlamentet påpekar att onlinespel är en kontantfri miljö och att det, mot bakgrund av beroendet av tredjepartsleverantörer av finansiella tjänster, behövs ytterligare skyddsåtgärder mot penningtvätt. Parlamentet betonar att det behövs ett nära samarbete mellan nationella myndigheter som har speltjänster som ansvarsområde, nationell polis samt nationella brottsbekämpande myndigheter, för att förhindra brottslig verksamhet.

44.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och gruppen med sakkunniga att vidta verkningsfulla åtgärder mot penningtvätt. I detta avseende välkomnar parlamentet förslaget att utvidga bestämmelserna i direktivet om bekämpning av penningtvätt till alla former av spelande, och uppmanar de behöriga nationella myndigheterna att säkerställa att alla transaktioner som misstänks ha en koppling till penningtvätt eller annan brottslig verksamhet rapporteras i enlighet med bestämmelserna i det direktivet.

45.

Europaparlamentet uppmanar rådet att snabbt och målmedvetet fortsätta förhandlingarna om kommissionens förslag till direktiv om förhindrande av att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism (COM(2013)0045) och att ta itu med alla typer av hasardspel och vadhållning, även onlinespel, för att förhindra att kriminella intressen utnyttjar onlinevadhållning om idrott för att tvätta pengar.

46.

Europaparlamentet betonar att ordentliga registreringssystem och otvetydiga kontrollsystem är viktiga verktyg för att förhindra missbruk av onlinespel, till exempel för penningtvätt. För sådana identitetskontroller kan man utnyttja redan befintliga onlinestrukturer eller strukturer som håller på att utvecklas, såsom de system som används för onlinebanker och kontroll av kreditkort.

47.

Europaparlamentet anser att alla onlinespelföretag som bedriver verksamhet i EU måste låta registrera sig som lagliga företag i EU.

48.

Europaparlamentet betonar att alla medlemsstater måste fastställa och utse den offentliga myndighet som ska ansvara för att övervaka onlinespel. Denna myndighet kommer också att ha rätt att ingripa i samband med tvivelaktiga onlinespel. Spelföretagen bör också vara skyldiga att informera myndigheten om all misstänkt spelverksamhet.

49.

Europaparlamentet betonar att kampen mot uppgjorda matcher, med tanke på att detta är en gränsöverskridande företeelse, kräver ett bättre samarbete mellan alla berörda parter, däribland offentliga myndigheter, brottsbekämpande organ, idrottsrörelsen, spelaktörer, reglerings- och tillsynsmyndigheter, idrottare samt supportrar. Utbildningsinsatser och förebyggande åtgärder bör också betonas i detta sammanhang. Parlamentet välkomnar här 2012 års förberedande åtgärd från kommissionen, där stöd ges till gränsöverskridande utbildningsprojekt för att bekämpa uppgjorda matcher. Parlamentet konstaterar att uppgjorda matcher förekommer i samband med både offline- och onlinespelmarknaderna, och att uppgjorda matcher med koppling till vadhållning online i merparten av fallen organiseras via spelaktörer som är etablerade på oreglerade marknader utanför EU.

50.

Europaparlamentet efterlyser en uppförandekod, som ska ingå i ett initiativ för självreglering, med ett allmänt förbud för all personal (särskilt spelare, tränare, domare, medicinsk och teknisk personal, ägare samt klubbdirektörer) som är engagerade i idrottsevenemang och som kan påverka resultaten direkt genom att delta i vadhållning om sina egna matcher eller evenemang. I detta sammanhang betonar parlamentet även att det behövs stränga och tillförlitliga system för ålders- och identitetskontroller på medlemsstatsnivå. Parlamentet uppmanar idrottsorganisationer att med hjälp av utbildningskampanjer och uppförandekoder från tidig ålder göra idrottsmän, domare och funktionärer medvetna om att det är olagligt att manipulera idrottsresultat.

51.

Europaparlamentet inser att insatser för att bekämpa idrottsorganisationers medverkan i korrupt verksamhet såsom uppgjorda matcher och penningtvätt, exempelvis uppförandekoder, måste omfatta alla berörda grupper (funktionärer, ägare, tränare, agenter, spelare, domare och supportrar) och alla organisationer (klubbar, ligor, förbund osv.).

52.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ge högre prioritet åt korruption inom idrotten och betonar behovet av större fokus på ett effektivt upprätthållande av lagen i denna fråga. Parlamentet efterlyser ett antagande på nationell nivå av verkningsfulla åtgärder för att förebygga intressekonflikter, särskilt genom att förhindra att berörda parter inom idrottsvärlden deltar i vadhållning om tävlingar som de själva är inblandade i. Parlamentet uppmanar alla styrande organ inom idrotten att förbinda sig att följa principen om gott styre, i syfte att minska risken att drabbas av uppgjorda matcher. I detta sammanhang uppmanar parlamentet kommissionen att beakta Europarådets arbete med att bedöma riskerna med vissa typer av vad och att bedöma de eventuella riskerna med ”spot betting”, det vill säga vadslagning om särskilda händelser under en tävling, och att vidta lämpliga åtgärder i enlighet med detta.

53.

Europaparlamentet uppmanar idrottsförbunden och spelaktörerna att i en uppförandekod inbegripa ett förbud mot vadhållning om så kallade negativa händelser, såsom gula kort, straffsparkar eller frisparkar under en match eller ett evenemang. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och spelaktörerna att förbjuda alla former av vadhållning ”live” inom idrott, eftersom denna typ av vadhållning har visat sig mycket lätt kunna leda till uppgjorda matcher och därför utgör ett hot mot idrottens integritet.

54.

Europaparlamentet efterlyser ett krav på samarbete och informationsutbyte om tvivelaktig verksamhet på både nationell nivå och EU-nivå, mellan idrottsorgan, myndigheter, Europol och Eurojust, för att bekämpa brottslig gränsöverskridande onlinespelverksamhet.

55.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att främja ett bättre utbyte av god praxis i kampen mot uppgjorda matcher. Parlamentet betonar vikten av att EU stöder det löpande arbetet inom Europarådet för att förhandla fram en internationell konvention om skyddande och främjande av idrottens integritet. Parlamentet framhåller att uppgjorda matcher inte alltid har samband med vadhållning och att också denna icke vadhållningsrelaterade sida av problemet med uppgjorda matcher, som även den utgör ett hot mot idrottens integritet, behöver åtgärdas. Parlamentet framhåller behovet av stärkt samarbete på EU-nivå och på global nivå för att bekämpa uppgjorda matcher. Parlamentet uppmanar kommissionen att gå i täten för att inrätta en global plattform för utbyte av information och bästa praxis och för att samordna gemensamma förebyggande och brottsbekämpande åtgärder mellan reglerings- och tillsynsmyndigheter, idrottsorganisationer, polis, rättsliga myndigheter och spelaktörer.

56.

Europaparlamentet anser att en konsekvent strategi för straffrättsliga påföljder är central för att onlinespelsektorn ska kunna regleras på samma sätt i hela EU. I detta syfte uppmanar parlamentet medlemsstaterna att se till att bedräglig manipulation av resultat för ekonomisk eller annan vinning förbjuds genom att man kriminaliserar alla gärningar som utgör ett hot mot tävlingarnas integritet, inklusive tävlingar som är föremål för vadhållning. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder på EU-nivå mot oreglerat onlinespel och att stödja kampen mot uppgjorda matcher.

57.

I vissa medlemsstater utgör spelinkomster och lotterier en betydande källa till intäkter, som kan slussas vidare för att stödja allmännyttiga och välgörande ändamål, kultursektorn, amatöridrotten samt hästkapplöpningar och hästsporten. Parlamentet understryker vidare vikten av detta varaktiga bidrag och denna särskilda funktion, som bör erkännas i diskussioner på EU-nivå. Parlamentet upprepar sin ståndpunkt att vadhållning om idrott är en form av kommersiellt utnyttjande av idrottstävlingar. Samtidigt som parlamentet till fullo respekterar medlemsstaternas behörighet i frågan rekommenderar det att idrottstävlingar skyddas mot att utnyttjas i kommersiellt syfte utan tillstånd, framför allt genom att erkänna idrottsorganisationernas äganderätt till evenemang som de själva anordnar, inte bara för att sörja för en rimlig ekonomisk avkastning till förmån för professionell idrott och amatöridrott på alla nivåer, utan också för att trappa upp kampen mot bedrägerier inom idrotten, i synnerhet uppgjorda matcher.

58.

Europaparlamentet efterlyser mer samarbete på EU-nivå, under samordning av kommissionen, för att identifiera och förbjuda aktörer som sysslar med vadhållning online och som deltar i olaglig verksamhet som till exempel uppgjorda matcher eller vadhållning i samband med juniortävlingar, där minderåriga deltar. Parlamentet förväntar sig att branschen för onlinespel respekterar detta förbud genom självreglering.

59.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att överväga ett förbud mot alla former av ”spot fixing”, exempelvis vadslagning om hörnor, frisparkar, inkast och gula kort, eftersom detta har visat sig mycket lätt kunna leda till uppgjorda matcher.

60.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa ett europeiskt varningssystem för tillsynsmyndigheter för vadhållning, så att information om uppgjorda idrottsevenemang snabbt kan utbytas.

61.

Europaparlamentet välkomnar gränsöverskridande utbildningsprojekt för att bekämpa uppgjorda matcher på global nivå.

62.

Europaparlamentet betonar att idrottare behöver verkningsfulla skyddsmekanismer för att kunna stå emot korrumperande inflytande, inklusive skydd för sin moraliska och fysiska integritet samt rimliga arbetsvillkor och löne- eller ersättningsgarantier, inklusive förbud mot deltagande på olika tävlingsnivåer för idrottsorganisationer som inte kontinuerligt kan uppfylla dessa skyldigheter gentemot sina idrottare.

63.

Europaparlamentet betonar att anklagelser om uppgjorda matcher ofta prövas i allmänna domstolar och i skiljedomstolar för idrott, och att internationella processuella miniminormer måste följas i båda typer av domstolar, i enlighet med artikel 6 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna.

64.

Europaparlamentet efterlyser en strikt reglering av eller ett förbud mot farliga former av spelande, efter en utvärdering i varje medlemsstat.

65.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

9.3.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/52

—

med beaktande av artiklarna 2 och 3.3 i fördraget om Europeiska unionen,

—

med beaktande av artiklarna 21.1 och 22 i stadgan om de grundläggande rättigheterna,

—

med beaktande av kommissionens rapport Euromosaic, enligt vilken de europeiska språken är på väg att försvinna då de gällande bestämmelserna inte erbjuder något skydd,

—

med beaktande av Unescos konvention av den 17 oktober 2003 om skydd för det immateriella kulturarvet, i vilken muntliga traditioner och uttryck ingår, däribland språket som drivkraft för det immateriella kulturarvet,

—

med beaktande av Unescos konvention av den 20 oktober 2005 om skydd för och främjande av mångfalden av kulturyttringar,

—

med beaktande av Unescos atlas över världens hotade språk,

—

med beaktande av resolutionen från Europarådets kommunalkongress av den 18 mars 2010 om minoritetsspråk och deras bidrag till den regionala utvecklingen (301/2010) (1),

—

med beaktande av Europarådets rapport nr 12423/2010, Europarådets resolution nr 1769/2010 och Europarådets rekommendation nr 1944/2010,

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 18 september 2008Flerspråkighet: en tillgång för Europa och ett gemensamt åtagande (COM(2008)0566),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 18 december 2006 om nyckelkompetenser för livslångt lärande (2),

—

med beaktande av yttrandet från Regionkommittén om skydd och utveckling av historiska språkliga minoriteter inom ramen för Lissabonfördraget (3),

—

med beaktande av rådets resolution av den 21 november 2008 om en europeisk strategi för flerspråkighet (4),

—

med beaktande av den europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk, som öppnades för undertecknande av Europarådet den 5 november 1992,

—

med beaktande av den allmänna förklaringen om språkrättigheter (1996),

—

med beaktande av ramkonventionen om skydd av nationella minoriteter (1995),

—

med beaktande av sin resolution av den 14 januari 2004 om skyddet och främjandet av den kulturella mångfalden i ett utvidgat Europa: de europeiska regionernas roll och internationella organisationers (exempelvis Unesco och Europarådet (5)) roll och sin resolution av den 4 september 2003 med rekommendationer till kommissionen om europeiska regionala och mindre använda språk – minoritetsspråken inom EU – med beaktande av utvidgningen och den kulturella mångfalden (6),

—

med beaktande av sin resolution av den 14 januari 2003 om de regionala och lokala myndigheternas roll i den europeiska integrationen (7), som hänvisar till den språkliga mångfalden i Europa,

—

med beaktande av sin resolution av den 24 mars 2009Flerspråkighet: en tillgång för Europa och ett gemensamt åtagande  (8),

—

med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 25 september 2008 om icke-kommersiella lokala medier i Europa (9),

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för kultur och utbildning (A7-0239/2013) och av följande skäl:

A.

I och med Lissabonfördraget får målet att skydda och främja Europeiska unionens kulturella och språkliga arv i all dess mångfald extra tyngd.