26.2.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 75/1

26.2.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 75/2

—

med beaktande av meddelandet från kommissionen EU:s yttre luftfartspolitik – att möta framtidens utmaningar (COM(2012)0556),

—

med beaktande av sin resolution av den 7 juni 2011 om internationella luftfartsavtal enligt Lissabonfördraget (1),

—

med beaktande av sitt beslut av den 20 oktober 2010 om översynen av ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och Europeiska kommissionen (”ramavtalet”) (2),

—

med beaktande av sin resolution av den 17 juni 2010 om luftfartsavtalet mellan EU och Förenta staterna (3),

—

med beaktande av sin resolution av den 25 april 2007 om upprättandet av ett gemensamt europeiskt luftrum (4),

—

med beaktande av sin resolution av den 17 januari 2006 om fortsatt utveckling av EU:s luftfartspolitik gentemot länder utanför EU (5),

—

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 90, 100.2 och 218,

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism och yttrandena från utskottet för internationell handel och utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A7-0172/2013), och av följande skäl:

A.

Luftfarten är en snabbt växande näringsgren både inom och utanför unionen, särskilt i Asien och i Mellanöstern.

B.

Luftfarten är viktig för kontakterna mellan människor och företag, både inom unionen och globalt, särskilt med framväxande marknader.

C.

Antalet förlorade arbetstillfällen till följd av genomförda och planerade personalnedskärningar hos de europeiska flygbolagen sedan 2012 uppgår till över 20 000.

D.

Arbetsmarknadens parter inom luftfartssektorn i Europa enades vid en dialog den 29 januari 2013 om konsekvenserna av den globala krisen i den civila luftfarten om att det krävs samordnade och omfattande insatser på internationell nivå.

E.

Kommissionens meddelande från 2005 var viktigt för utvecklingen av EU:s yttre luftfartspolitik.

F.

Utvecklingen under de senaste sju åren gör det påkallat med en ytterligare översyn.

1.

Europaparlamentet betonar framstegen med att skapa en gemensam och öppen regional marknad inom unionen och samtidigt med att åstadkomma en gemensam unionsstrategi för den yttre luftfartspolitiken.

2.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande med en aktuell analys av situationen i dag och av de framsteg som har gjorts inom den yttre luftfartspolitiken sedan 2005 samt av de utmaningar som unionens luftfartssektor står inför på en global luftfartsmarknad med knivskarp konkurrens.

3.

Europaparlamentet framhåller den centrala roll som luftfartssektorn spelar för unionens ekonomi, särskilt i fråga om tillväxt och sysselsättning, eftersom denna näringsgren står för över 5 miljoner arbetstillfällen i Europa och svarar för 2,4 procent av unionens BNP, och även bidrar till EU:s förbindelser med resten av världen. Parlamentet betonar vikten av en fortsatt stark och konkurrenskraftig luftfartssektor inom EU.

4.

Europaparlamentet anser att det gjorts viktiga framsteg med att fastställa och genomföra olika mekanismer och system inom unionen, såsom det gemensamma europeiska luftrummet (Single European Sky, SES), Single European Sky ATM Research (Sesar), initiativet Clean Sky, Europeiska byrån för luftfartssäkerhet (Easa) och det globala systemet för satellitnavigering (GNSS) för att förbättra säkerheten och uppfylla passagerarnas krav. Parlamentet anser dock att det måste göras ytterligare framsteg inom dessa områden.

5.

Europaparlamentet oroar sig dock över att det dragit ut på tiden med genomförandet av SES och Sesar, eftersom detta medför onödiga kostnader för flygbolagen och deras kunder. Parlamentet stöder kommissionens ingripande mot de medlemsstater som varken hållit den till december 2012 utsatta tidsfristen eller gjort några framsteg med funktionella luftrumsblock (FAB).

6.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att energiskt gå vidare med att genomföra SES och Sesar och konstaterar att SES, när det är helt förverkligat, kommer att skapa betydande direkta och indirekta sysselsättningsmöjligheter.

7.

Europaparlamentet betonar att dessa unionsprogram är viktiga, inte bara för den inre marknaden utan också för den yttre politiken. Att dessa styrmedel slutförs och genomförs kommer, enligt parlamentets syn på saken, att bidra till att befästa unionens näringslivs ställning inom konkurrensen på den globala marknaden.

8.

Europaparlamentet framhåller vikten av den aktuella översynen av förordningen om flygpassagerares rättigheter och stöder en kraftfull och genomgående konsumentvänlig unionslagstiftning.

9.

Europaparlamentet är medvetet om att finanskrisens inverkningar i olika hög grad gör sig gällande i olika regioner av världen. Parlamentet anser att unionens flygbolag därför ställs inför konkurrensutmaningar och att bilaterala luftfartsavtal inte alltid är den lämpligaste lösningen för att motverka marknadsbegränsningar eller illojala subventioner.

10.

Europaparlamentet anser, i och med att man trots de insatser som gjorts inte nått fram till någon heltäckande yttre luftfartspolitik under de gångna sju åren, att man från unionens sida så snart som möjligt bör gå mera samordnat och ambitiöst till väga för att åstadkomma rättvis och öppen konkurrens.

11.

Europaparlamentet anser att konvergens i lagstiftningen i Europa är viktigt för en stark europeisk ställning på den globala marknaden och för samverkan med tredjeländer.

12.

Europaparlamentet välkomnar framstegen med de tre pelarna inom politiken från 2005, nämligen att principen om EU:s utseende av lufttrafikföretag nu erkänns i över 100 tredjeländer, och att nästan 1 000 bilaterala luftfartsavtal försatts i överensstämmelse med unionslagstiftningen så att vi fått garantier för ett tydligt rättsläge. Parlamentet beklagar att viktiga partner, bland dem Kina, Indien och Sydafrika, fortfarande inte accepterat dessa principer.

13.

Europaparlamentet påpekar att unionens yttre luftfartspolitik har bidragit till att maximera den inre marknadens potential, i och med att den underlättar konsolideringen av unionens luftfartsindustri i en tid då globaliseringen kräver starkare ekonomiska aktörer som kan hävda sig i den utländska konkurrensen.

14.

Europaparlamentet understryker att ett allt större gemensamt luftfartsområde utvecklats tillsammans med grannländer och anser att dessa avtal blivit till stor ekonomisk nytta. Parlamentet välkomnar de omfattande insatser som gjorts för att inom sådana områden som säkerhet och skydd, flygledningstjänst, miljöfrågor och passagerares rättigheter, ekonomisk lagstiftning och sociala aspekter sammanjämka olika lagstiftningsramar med unionslagstiftningen.

15.

Europaparlamentet välkomnar EU:s övergripande luftfartsavtal med Förenta staterna och dess positiva inverkan på båda parternas ekonomier samt de uppskattningsvis 80 000 nya arbetstillfällen som skapats under de första fem åren.

16.

Europaparlamentet anser att en stark yttre luftfartspolitik för unionen, inriktad på de viktigaste tillväxtmarknaderna i långdistanstrafiken, skulle öppna upp nya ekonomiska möjligheter för EU:s flygbolag, särskilt inom Asien–Stillahavsområdet.

17.

Europaparlamentet betonar att förhandlingarna med vissa viktiga partner, bland dem Brasilien, fortfarande återstår att slutföra och att vittgående luftfartsavtal med sådana länder skulle kunna bli till stor ekonomisk nytta.

18.

Europaparlamentet framhåller att alla begärandena i parlamentets resolution från 2006 fortfarande inte uppfyllts. Parlamentet betonar framför allt att man måste arbeta för lämpliga internationella normer för säkerhet och skydd, tillförsäkra likabehandling av flygbolag både från unionen och från tredjeländer och dämpa skadeverkningarna på miljön.

19.

Europaparlamentet framhåller betydelsen av sådana verktyg som systemet med gemensamma kommittéer för att skapa samsyn i luftfartsspecifika frågor.

20.

Europaparlamentet välkomnar att vissa av de frågor som aktualiserades i resolutionen från 2006 fått ett tillfredsställande svar, såsom att Easa fått ett utökat ansvarsområde.

21.

Europaparlamentet konstaterar att trafiken till, från och inom Asien–Stillahavsområdet avsevärt ökar, varav framgår att denna region är stadd i ekonomisk tillväxt. Parlamentet oroar sig över att om ingenting görs är det möjligt att flygbolagen och företagen från unionen både går miste om viktiga affärsmöjligheter i denna del av världen och inte längre kan gå med vinst.

22.

Europaparlamentet konstaterar också att flygbolag från tredjeländer fått en starkare global ställning med hjälp av subventioner och omfattande offentliga investeringar i flygplan och infrastruktur som gjorts i olika delar av Mellanöstern, Fjärran Östern och Sydamerika.

23.

Europaparlamentet betonar att unionens inre marknad avsevärt förändrats genom att lågprisflygbolagen fått en ökad andel av den. Parlamentet anser att de två affärsmodellerna trots konkurrensen skulle kunna finna utvägar för att komplettera varandra när de är ställda inför marknadsutmaningar utifrån.

24.

Europaparlamentet konstaterar att de ytterst låga biljettpriser som erbjuds av somliga europeiska lågprisflygbolag uppvägs av att bolagen agerar orättvist i fråga om arbetsvillkoren, exempelvis genom att ha dåliga sociala och arbetsrättsliga normer för personalen. Parlamentet konstaterar också att minimala investeringar i säkerhetsnormer, tillsammans med obefogade regionala subventioner, verkar spela en roll bakom sådana biljettpriser.

25.

Europaparlamentet påpekar att det råder skarp konkurrens mellan flygbolagen på grund av lågprisflyget, som har en marknadsandel på 40 % av luftfarten i EU. Parlamentet framhåller att om en medlemsstat har ratificerat ILO:s konventioner nr 87 och 98 måste flygbolagen uppfylla de grundläggande rättigheterna om mötesfrihet och erkännande av arbetstagarrepresentanter och kollektivavtal i dessa konventioner, och efterlevnaden måste kontrolleras och överträdelser beivras.

26.

Europaparlamentet framhåller vikten av navflygplatser, liksom att det behövs navflygplatser i andra hand, specialiserade navflygplatser och system med flera navflygplatser (”multi-hubbing”), tillsammans med det akuta behovet av både privata och offentliga långsiktiga investeringar i flygplatsinfrastruktur, såsom att det anläggs ny rullbanekapacitet, vartill kommer att befintlig infrastruktur måste användas mer effektivt, också regionala flygplatser, till exempel i Medelhavsområdet och vid EU:s östra gräns, genom bättre fördelning av ankomst- och avgångstider.

27.

Europaparlamentet understryker att konkurrenskraften för unionens flygbolag hindras på det globala planet av sådant som brist på likvärdiga verksamhetsförutsättningar till följd bland annat av olika nationella skatter, flygplatser med hög belastning, dryga avgifter för flygledningstjänster och för användningen av flygplatser, statligt stöd till konkurrenterna, kostnaderna för koldioxidutsläpp och av att man utanför EU tillämpar lägre sociala normer och olika regler för statligt stöd.

28.

Europaparlamentet anser att detta kan utgöra tillväxt- och sysselsättningshindrande faktorer.

29.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en undersökning av vilka olika avgifter, pålagor och skatter medlemsstaterna belägger luftfarten med och hur de påverkar biljettpriserna och flygbolagens vinster samt en undersökning av det eventuella statliga stödet till konkurrenterna på global nivå och hur detta påverkar unionens flygbolag.

30.

Europaparlamentet välkomnar unionens nya bestämmelser om social trygghet för mobila arbetstagare.

31.

Europaparlamentet anser att den yttre luftfartspolitiken helt och fullt bör följa principerna om ömsesidighet, också i fråga om marknadstillträde, öppenhet och sund konkurrens med likvärdiga verksamhetsförutsättningar och att den bör ha två syften, nämligen dels att bli till nytta för konsumenterna och företagen och dels att stödja unionens flygbolag och flygplatser i deras strävanden att kvarstå som världsledande.

32.

Europaparlamentet framhåller därför att luftfartsavtal med grannländerna och likasinnade partner måste innehålla rättsliga ramvillkor för en sund konkurrens.

33.

Europaparlamentet vill att man ska fortsätta med förfaranden för att förhandla fram övergripande luftfartsavtal på unionsnivå, varvid de ska bygga på principen om europeisk enhet och ha godkänts av rådet.

34.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom avtalen arbeta för unionens intressen och försvara dem och att föra fram och dela med sig av unionens normer, värderingar och bästa praxis.

35.

Europaparlamentet vill se ökat samarbete och ökad samordning mellan kommissionen och medlemsstaterna när luftfartsavtal förhandlas fram med viktiga partner, så att unionens inflytande och dess chanser att komma in på nya marknader ökar.

36.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i de övergripande avtalen ta med lagstiftningens villkor för säkerhet, skydd, flygpassagerares rättigheter, personalens utbildning och certifiering.

37.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att slutföra de pågående förhandlingarna med grannskapsländer, såsom Ukraina, Libanon, Tunisien, Azerbajdzjan och Algeriet. Parlamentet påpekar att dessa länder kan betraktas som en tillväxtmöjlighet för regionala och sekundära flygplatser i Europa eftersom de och deras marknader ligger så nära och eftersom vissa av dem präglats av ekonomisk tillväxt på sistone. Parlamentet anser att de regionala flygplatsernas stora kapacitet gör att de kan bidra till att minska trängseln på de huvudsakliga navflygplatserna i Europa och således öka dessas konkurrenskraft på det globala planet.

38.

Europaparlamentet uppmanar rådet att bemyndiga kommissionen att landsvis förhandla med övriga grannskapsländer, såsom Turkiet, Armenien och Libyen.

39.

Europaparlamentet anser att Europeiska unionen måste låta sina relationer med viktiga partner styras av ett individualiserat synsätt och uppmanar kommissionen att snarast möjligt slutföra förhandlingarna om övergripande avtal, också med Australien och Brasilien, och uppmanar rådet att bemyndiga kommissionen att förhandla om sådana avtal med snabbväxande ekonomier såsom Kina, Indien, Aseanstaterna och Gulfstaterna.

40.

Europaparlamentet anser att ett eventuellt framtida handels- och investeringsavtal mellan EU och Förenta staterna också skulle påverka luftfartsbranschen. Parlamentet anser därför att kommissionen bör ge tillräckligt med information så att parlamentet noggrant kan övervaka de kommande förhandlingarna.

41.

Europaparlamentet understryker att man fullt ut måste uppnå de mål som har fastställts i luftfartsavtalen med viktiga partner, framför allt Förenta staterna och Kanada, bland annat måste begränsningar för utländskt ägande och utländsk kontroll av flygbolag avskaffas. Parlamentet efterlyser åtgärder för att få bukt med den rådande obalansen mellan unionens flygbolags möjligheter till cabotage på den amerikanska marknaden och amerikanska flygbolags möjligheter till detsamma i Europa. Parlamentet påminner om att internationella korsinvesteringar medverkar till att öka luftfartssektorns ekonomiska dynamik, och uppmanar i detta sammanhang med kraft kommissionen att främja ett internationellt rättsligt klimat som gynnar utvecklingen av och stödet för sådana investeringar och som främjar en aktiv politik till förmån för utarbetandet av normer och bästa praxis för internationella investeringar.

42.

Europaparlamentet anser att bilaterala avtal kan ge ett viktigt bidrag till utvecklingen av en yttre luftfartspolitik, men framhåller samtidigt vikten av en gemensam unionsstrategi.

43.

Europaparlamentet betonar vikten av sund och öppen konkurrens inom all verksamhet med anknytning till luftfart och vill att standardbestämmelser om ”sund konkurrens” tas med i bilaterala luftfartsavtal.

44.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fastställa och medlemsstaterna att tillämpa en minimiuppsättning av lagstadgade standardkrav för unionen, framför allt med anknytning till samarbete kring lagstiftning, arbets- och miljönormer och passagerares rättigheter, vilka ska tas med i bilaterala avtal och klart syfta till att skapa möjligheter och undanröja hinder för flygbolag från unionen.

45.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå att förordning (EG) nr 868/2004 om skydd mot sådana subventioner och sådan illojal prissättning vid tillhandahållandet av lufttrafiktjänster som skadar EG-lufttrafikföretag snabbt ska ses över eller ersättas (6).

46.

Europaparlamentet stöder kommissionens förslag att säkerställa fri och sund konkurrens i förbindelser och avtal med tredjeländer och att utveckla nya, bättre anpassade och effektivare handelspolitiska skyddsåtgärder för att motverka illojal konkurrens, till exempel diskriminering, inkonsekvent tillämpning av lagstiftningen och brist på insyn i företagens ekonomiska redovisning, som kan leda till att marknaden snedvrids.

47.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inleda en dialog med Gulfstaterna för att öka öppenheten och slå vakt om den sunda konkurrensen.

48.

Europaparlamentet konstaterar att Ryssland vägrar att rätta sig efter det avtal som uppnåtts inom ramen för landets anslutning till WTO 2011 och som handlar om att avgifterna för överflygning av Sibirien ska frångås. Parlamentet anser att dessa olagliga överflygningsavgifter innebär en långsiktig diskriminering av flygbolagen från unionen, varför unionen bör kunna vidta åtgärder å sin sida genom att vägra eller begränsa överflygning av sitt territorium eller, mera allmänt, vidta åtgärder för hur ryska flygbolag får använda unionens luftrum, för att motivera Ryssland att ta bort de ovannämnda avgifterna, som är olagliga eftersom de strider mot internationella avtal (Chicagokonventionen). Parlamentet uppmanar därför kommissionen och rådet att undersöka hur man skulle kunna gå till väga för att tillförsäkra ömsesidighet mellan Ryssland och EU i fråga om luftrummets användning.

49.

Europaparlamentet understryker att en ambitiös unionspolitik till skydd för flygpassagerares rättigheter kan bli en kvalitetsfördel för flygbolag från unionen inom den globala konkurrensen. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta ytterligare åtgärder för att främja EU:s högt ställda normer för flygpassagerares rättigheter och övervaka att de införlivas och tillämpas.

50.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utgående från ett uppifrånperspektiv snarast möjligt ta fram en ny lagstiftningsram för genomförandet av SES, i vilken det också ska ingå en mekanism för bättre samarbete mellan europeiska leverantörer av flygtrafiktjänster, och att tillhandahålla nödvändiga förutsättningar för att Sesar ska börja användas.

51.

Europaparlamentet uppmanar rådet att omsider anta en ståndpunkt i fråga om parlamentets ståndpunkt av den 5 maj 2010 om förslaget till direktiv om avgifter för luftfartsskydd (7), vilket, fastän det antagits med en överväldigande majoritet på 96 procent i parlamentet, fortfarande är blockerat i rådet.

52.

Europaparlamentet anser att Internationella civila luftfartsorganisationen (ICAO) har en viktig funktion att fylla vid utarbetandet av lagstiftningsramar för luftfarten globalt, exempelvis vid liberaliseringen av ägandeskapet till och kontrollen över flygbolag samt för att främja global driftskompatibilitet inom flygledningstjänsten. Parlamentet uppmanar ICAO att fortsätta utarbeta globala marknadsbaserade åtgärder för att minska bullret vid flygplatserna och begränsa alla relevanta växthusgasutsläpp. Parlamentet anser det väsentligt att man inom ICAO så snabbt som möjligt når fram till ett globalt tillvägagångssätt.

53.

Europaparlamentet vill att kommissionen ska få förhandlingsmandat för att klarlägga frågan om hur unionen ska vara företrädd inom ICAO och få unionen starkare företrädd där.

54.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

26.2.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 75/7

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1233/2011 av den 16 november 2011 om tillämpningen av vissa riktlinjer för statsstödda exportkrediter och om upphävande av rådets beslut 2001/76/EG och 2001/77/EG (1),

—

med beaktande av kommissionens delegerade förordning av den 14 mars 2013 om ändring av bilaga II till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1233/2011 om tillämpningen av vissa riktlinjer för statsstödda exportkrediter (C(2013)1378),

—

med beaktande av sin resolution av den 11 december 2012 om finansiering av små och medelstora EU-företags handel och investeringar: underlättad tillgång till krediter för att stödja globalisering (2),

—

med beaktande av sin resolution av den 27 september 2011 om en ny handelspolitik för Europa i samband med Europa 2020-strategin (3),

—

med beaktande av sin resolution av den 6 april 2011 om den framtida EU-politiken för internationella investeringar (4),

—

med beaktande av sin resolution av den 25 november 2010 om den internationella handelspolitiken inom ramen för de krav som klimatförändringarna medför (5),

—

med beaktande av sin resolution av den 25 november 2010 om mänskliga rättigheter samt sociala normer och miljönormer i internationella handelsavtal (6),

—

med beaktande av sin resolution av den 25 november 2010 om företagens sociala ansvar och miljöansvar vid internationella handelsavtal (7),

—

med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (2010/C 83/02),

—

med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 12 december 2011 från unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och kommissionen till Europaparlamentet och rådet (COM(2011)0886),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 19 oktober 2010Strategi för Europeiska unionens konkreta tillämpning av stadgan om de grundläggande rättigheterna (COM(2010)0573),

—

med beaktande av Europeiska rådets uttalande av den 26 juni 2012EU:s strategiska ram och handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati (11855/2012),

—

med beaktande av bakgrundsdokumentet från parlamentets utredningsavdelning Human Rights Benchmarks for EU's external policy (EXPO/B/DROI/2011/15),

—

med beaktande av FN:s vägledande principer för företagande och mänskliga rättigheter av den 16 juni 2011 (HR/PUB/11/04, 2011 Förenta nationerna),

—

med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv av den 16 april 2013 om ändring av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG om redovisning av stora företags och koncerners icke-finansiella information och mångfaldspolitik (COM(2013)0207),

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel (A7-0193/2013), och av följande skäl:

A.

Medlemsstaternas exportkreditprogram är ett viktigt verktyg för att förbättra handels- och affärsmöjligheterna för europeiska företag.

B.

I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1233/2011 om tillämpningen av vissa riktlinjer för statsstödda exportkrediter fastställs krav för medlemsstaternas årliga rapportering till kommissionen. Samtidigt ges delegerande befogenheter till kommissionen, så att ändringar i överenskommelser som har ingåtts med Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) så snabbt som möjligt införlivas i EU-lagstiftningen.

C.

Enligt artikel 207 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) ska den gemensamma handelspolitiken ”föras inom ramen för principerna och målen för unionens yttre åtgärder”.

D.

De vägledande principerna för hur unionen ska organisera sina förbindelser med den övriga världen och de vägledande principerna för unionens agerande på den internationella arenan fastställs i artiklarna 3 och 21 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), som är ett bindande avtal mellan medlemsstaterna.

E.

I det gemensamma meddelandet från december 2011 från unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och kommissionen fastställs att europeiska företag ”bör uppmuntras till försiktighet så att verksamheten, oavsett var den bedrivs, tar vederbörlig hänsyn till de mänskliga rättigheterna”.

F.

I EU:s strategiska ram och handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati, som har antagits av Europeiska rådet, slås det fast att ”EU kommer att främja mänskliga rättigheter på alla områden för sina yttre åtgärder utan undantag”.

G.

Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna är rättsligt bindande för EU:s institutioner och medlemsstater, med undantag för de medlemsstater som kan åberopa en undantagsklausul i samband med sin tillämpning av EU-lagstiftningen. I kommissionens Strategi för Europeiska unionens konkreta tillämpning av stadgan om de grundläggande rättigheterna sägs uttryckligen att stadgan är tillämplig på EU:s yttre åtgärder.

H.

Unionen och medlemsstaterna välkomnade FN:s vägledande principer för företagande och mänskliga rättigheter, vars princip 4 om förbindelser mellan stater och företag uttryckligen avser exportkreditinstitut.

I.

Exportkreditstöd ges ofta till stora projekt som har svårt att få handelskrediter på grund av stora handelsrisker, politiska eller ekonomiska risker eller miljörisker, vilket exportkreditinstituten måste bedöma och ta hänsyn till i sin värdering.

J.

Den 14 mars 2013 föreslog kommissionen en delegerad förordning om ändring av bilaga II till förordning (EU) nr 1233/2011.

1.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens ansträngningar för att fastställa en ram för medlemsstaternas årliga rapportering av sin exportkreditverksamhet i enlighet med förordning (EU) nr 1233/2011 i syfte att förbättra insynen på EU-nivå. Parlamentet betonar att det viktigaste målet för denna rapportering är att kontrollera om medlemsstaternas exportkreditinstitut följer den internationella ordning som är tillämplig på exportkrediter och de skyldigheter som följer av EU-fördraget.

2.

Europaparlamentet bekräftar det informella mottagandet den 14 december 2012 av kommissionens första årliga rapport om medlemsstaternas exportkreditverksamhet. I denna rapport analyseras svaren från de 20 av de 27 medlemsstaterna som har pågående exportkreditprogram. Vidare bekräftar parlamentet mottagandet av rapporter från dessa medlemsstater i form av bilagor. Parlamentet noterar att kommissionen sedan dess har godkänt att handlingarna offentliggörs i enlighet med målet i grundförordningen om att förbättra insynen.

3.

Europaparlamentet lovordar att kommissionens rapport tydligt visar vilken omfattning och betydelse medlemsstaternas exportkrediter hade under 2011, med en kreditexponering på mer än 250 miljarder euro – varav 260 transaktioner rapporterades ha stora miljöeffekter – och betydande handels- och affärsmöjligheter för europeiska företag.

4.

Europaparlamentet konstaterar att medlemsstaterna i sina årliga verksamhetsrapporter till kommissionen har lämnat den finansiella och driftsmässiga information om exportkrediter som krävs enligt punkt 1 i bilaga I till förordning (EU) nr 1233/2011.

5.

När det gäller omfattningen av medlemsstaternas exportkrediter framhåller Europaparlamentet skäl 4 i förordning (EU) nr 1233/2011, enligt vilket de yttre åtgärderna ska vara förenliga med unionens allmänna bestämmelser inom utrikespolitiken, till exempel att konsolidera demokratin, värna om respekten för de mänskliga rättigheterna och nå samstämmighet mellan olika politiska åtgärder för att åstadkomma utveckling samt bekämpa klimatförändringarna. Parlamentet erinrar i detta sammanhang om de särskilda rapporteringskraven i bilaga I till förordningen, vilka är viktiga för att säkerställa att kommissionen och parlamentet kan bedöma denna förenlighet.

6.

Europaparlamentet betonar att medlemsstaternas årliga rapporter, och kommissionens utvärdering av dessa, ännu inte uppfyller parlamentets krav på att kunna bedöma om medlemsstaternas exportkreditverksamhet överensstämmer med unionens utrikespolitiska mål enligt artiklarna 3 och 21 i EU-fördraget om behandlingen av miljörisker vid beräkningen av premier till exportkreditinstitut.

7.

Europaparlamentet välkomnar den tydliga, allmänna viljan från medlemsstaternas sida, som kommissionen hänvisar till i den föreliggande årsrapporten, att föra en politik när det gäller exportkreditprogrammen vars mål överensstämmer med den allmänna innebörden i artiklarna 3 och 21. Parlamentet lovordar vissa medlemsstaters ansträngningar, bland annat Tysklands, Italiens, Belgiens och Nederländernas, för att försöka få till stånd en mer meningsfull rapportering om förenligheten med vissa av unionens mål för de yttre åtgärderna.

8.

Europaparlamentet konstaterar att kommissionen behöver ha möjlighet att kunna bedöma om medlemsstaternas exportkreditverksamhet överensstämmer med unionens utrikespolitiska mål, och rekommenderar därför att förenlighetstestet bör handla om huruvida statligt stödda exportkreditinstitut tillämpar strategier som är verkningsfulla när det gäller att se till att deras verksamhet är förenlig med unionens utrikespolitiska mål.

9.

Europaparlamentet instämmer med kommissionens konstaterande i den årliga rapporten att det är svårt att fastställa ett exakt riktmärke för att mäta förenligheten med EU-lagstiftningen. Parlamentet upprepar att bestämmelserna i artikel 21 förblir det viktigaste riktmärke mot vilket bestämmelserna för exportkredittransaktioner måste bedömas.

10.

Europaparlamentet understryker att unionen endast kan vara en trovärdig och stark global aktör om medlemsstaterna och EU-institutionerna för en konsekvent utrikespolitik.

11.

Europaparlamentet rekommenderar att rådets arbetsgrupp för exportkrediter och kommissionen samråder med Europeiska utrikestjänsten för att utarbeta en metod för relevant rapportering om förenligheten med artikel 21 och om tillämpningen i EU av vissa OECD-riktlinjer på området för statsstödda exportkrediter innan nästa årliga rapport ska lämnas in. Parlamentet insisterar på att offentliga samråd ska vara en del av denna process.

12.

Europaparlamentet anser att det är av yttersta vikt att uppmana medlemsstaterna att övervaka och rapportera om det finns förfaranden för tillbörlig aktsamhet (”due diligence”) när man granskar projekt som får statligt stöd genom exportkrediter för att kontrollera deras eventuella inverkan på de mänskliga rättigheterna, samt om sådana förfarandens resultat och effektivitet.

13.

Europaparlamentet är medvetet om att exportkreditinstituten är beroende av den information som de får av sina projektpartner. Parlamentet är övertygat om att om exportkreditinstituten måste tillämpa en strukturerad metod för due diligence-förfaranden för att få ta emot projektfinansiering, skulle projektpartnerna gärna genomföra dessa själva och därmed minska tillkommande administrativa kostnader för exportkreditinstituten.

14.

Europaparlamentet anser att framsteg i rapporteringen av exportkreditinstitutens beaktande av de mänskliga rättigheterna är det bästa för att förbättra rapporteringen i fråga om andra mål inom området för yttre åtgärder i enlighet med artikel 21, till exempel att bekämpa fattigdomen, och i fråga om hanteringen av miljörisker.

15.

Parlamentet rekommenderar medlemsstaternas exportkreditinstitut att fortsätta rapportera om hur de bedömer miljörisker, och anser att sådan rapportering från alla exportkreditinstitut inom och utanför OECD är nödvändig för att garantera lika villkor.

16.

Europaparlamentet konstaterar att exportkreditinstituten i medlemsstaterna för närvarande rapporterar om exponering för ansvarsförbindelser på olika sätt. Parlamentet uppmanar kommissionen att fastställa en gemensam definition som beaktar parlamentets önskan om att få information om exponeringar utanför balansräkningen.

17.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge vägledning till medlemsstaterna under nästa rapporteringsperiod, bland annat om hur de ska rapportera om eventuella due diligence-förfaranden när det gäller deras människorättspolitik och om förfarandenas effektivitet, samt om hur de ska rapportera om hanteringen av miljörisker.

18.

Europaparlamentet förväntar sig att nästa årliga rapport från kommissionen ska innehålla ett uttalande om huruvida kommissionen har kunnat bedöma hur medlemsstaterna rättar sig efter unionens mål och skyldigheter och, om svaret är negativt, rekommendationer om hur rapporteringen kan förbättras i detta avseende.

19.

Europaparlamentet välkomnar de ansträngningar som kommissionen har gjort under 2012 tillsammans med Förenta staterna för att engagera Kina, Brasilien, Ryssland och andra stora tillväxtekonomier i inrättandet av den internationella arbetsgruppen av exportfinansleverantörer (International Working Group of Major Providers of Export Finance, IWG).

20.

Europaparlamentet föreslår att man undersöker relevansen av en sektorsspecifik metod vid utformningen av den internationella arbetsgruppen, för att i en andra fas lägga grunden för övergripande bestämmelser som kommer att ge garantier för att effektiva och höga standarder och nya internationella bestämmelser om exportkreditinstitut antas gemensamt av alla exportkreditinstitut i länder i och utanför OECD för att garantera lika villkor.

21.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådets ordförande, rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament och OECD:s sekretariat.

26.2.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 75/11

—

med beaktande av förslaget till rådets förordning (COM(2012)0035),

—

med beaktande av kommissionens konsekvensbedömning, som bifogats förslaget till rådets förordning om stadga för europeiska stiftelser,

—

med beaktande av sin förklaring av den 10 mars 2011 om inrättandet av europeiska stadgar för ömsesidiga bolag, föreningar och stiftelser (1),

—

med beaktande av den genomförbarhetsstudie från 2008 som gjordes av Max Planck-institutet för utländsk och internationell privaträtt och Heidelbergs universitet, om införandet av en stadga för europeiska stiftelser,

—

med beaktande av domstolens dom i mål C-386/04, Centro di Musicologia Walter Stauffer mot Finanzamt München für Körperschaften (2), mål C-318/07, Hein Persche mot Finanzamt Lüdenscheid (3), och mål C-25/10, Missionswerk Werner Heukelbach eV mot Belgiska staten (4),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier (europeiskt medborgarskap) (5),

—

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 18 september 2012 (6),

—

med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 29 november 2012 (7),

—

med beaktande av artikel 81.3 i arbetsordningen,

—

med beaktande av interimsbetänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandet från utskottet för kultur och utbildning (A7-0223/2013), och av följande skäl:

A.

Det finns över 110 000 allmännyttiga stiftelser i unionen. De sammanlagda tillgångarna för dessa stiftelser beräknas uppgå till ungefär 350 miljarder euro och de totala utgifterna till ungefär 83 miljarder euro. Stiftelserna sysselsätter mellan 750 000 och 1 000 000 europeiska arbetstagare.

B.

En del av de personer som verkar och arbetar inom dessa stiftelser är dock volontärer som inte avlönas för sitt engagemang.

C.

De allmännyttiga stiftelser som finns och verkar inom unionen utför ett oerhört viktigt arbete på områden som utbildning, forskning, socialvård och hälso- och sjukvård, bevarandet av historiska minnen och försoning mellan folken, miljöskydd, ungdomar och idrott samt konst och kultur. Många av deras projekt sträcker sig utanför ländernas gränser.

D.

I unionen finns fler än 50 olika civil- och skatterättsliga lagar för stiftelser och en mängd komplicerade förvaltningsförfaranden som enligt uppskattningar leder till kostnader på upp till 100 miljoner euro årligen i rådgivningskostnader – pengar som därmed inte längre kan användas för allmännyttiga ändamål.

E.

Rättsliga, skattemässiga och administrativa hinder som medför kostnads- och tidskrävande förfaranden samt avsaknad av lämpliga rättsinstrument gör att stiftelser hindras eller har svårt att bedriva verksamhet i en annan medlemsstat eller att engagera sig starkare där.

F.

I tider då de nationella budgeterna är ansträngda, särskilt i fråga om kulturell och konstnärlig verksamhet samt utbildning och idrott, är stiftelsernas finansiella och sociala engagemang helt nödvändigt, även om stiftelser endast kan komplettera, inte ersätta, statliga insatser för det allmänna bästa.

G.

När det gäller beskattning föreslås inte någon harmonisering av skatterätten utan snarare en tillämpning av bestämmelsen om icke-diskriminering, genom vilken de europeiska stiftelserna och deras givare i princip automatiskt omfattas av samma skattebestämmelser och skattelättnader som nationella enheter för allmännyttiga ändamål.

H.

En gemensam europeisk stadga för stiftelser skulle kunna göra det oerhört mycket enklare för stiftelserna att sammanföra och överföra resurser, kunskaper och donationer och bedriva verksamhet i hela EU.

I.

Kommissionens förslag är välkommet som ett stort steg i rätt riktning när det gäller att göra det lättare för stiftelser att stödja allmännyttiga ändamål runtom i EU.

J.

Den föreslagna stadgan är en frivillig europeisk rättslig form som kommer att finnas att tillgå för stiftelser och finansiärer med verksamhet i mer än en medlemsstat, men den kommer inte att vare sig ersätta eller harmonisera befintlig lagstiftning om stiftelser.

K.

I ekonomiskt svåra tider är det särskilt viktigt att stiftelser har rätt verktyg för att de ska kunna eftersträva allmännyttiga ändamål på EU-nivå och samla resurserna samtidigt som man bör se till att kostnaderna minskar och den rättsliga förutsebarheten ökar.

L.

Det är av avgörande betydelse att europeiska stiftelser drivs på hållbara och långsiktiga grunder och de facto är verksamma i minst två medlemsstater, eftersom deras specifika status annars inte skulle vara berättigad.

M.

Vissa termer och definitioner i kommissionens förslag behöver förtydligas.

N.

Det tycks vara nödvändigt med en del tillägg och anpassningar i kommissionens förslag, så att de europeiska stiftelsernas tillförlitlighet och trovärdighet stärks, t.ex. när det gäller efterlevnaden av bestämmelser som rör rättsliga och etiska aspekter, principen om att användningen ska ske enbart för fullföljandet av allmännyttiga ändamål, det gränsöverskridande inslaget, minimikravet på tillgångar och behovet att upprätthålla dessa i princip under den europeiska stiftelsens hela livslängd, en bestämmelse om utbetalning i tid, minimivaraktighet och utbetalning av ersättning till ledamöterna av den europeiska stiftelsens styrelse och av dess övriga organ.

O.

Skyddet av fordringsägare och anställda är av avgörande betydelse och måste upprätthållas under den europeiska stiftelsens hela livslängd.

P.

När det gäller anställdas representation bör man stärka hänvisningen till Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/38/EG av den 6 maj 2009 om inrättande av ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande i gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag för information till och samråd med arbetstagare (omarbetning) (8) för att klargöra att förfarandebestämmelserna enligt det direktivet ska tillämpas. Vidare bör det införas strängare påföljder för överträdelser av bestämmelserna, t.ex. genom att registreringen av en europeisk stiftelse villkoras med uppfyllande av kraven enligt direktiv 2009/38/EG, i linje med artikel 11.2 i rådets förordning (EG) nr 1435/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för europeiska kooperativa föreningar (SCE-föreningar) (9). Därutöver behövs det bestämmelser om medverkan av anställda i en europeisk stiftelses olika organ, i linje med rådets direktiv 2001/86/EG av den 8 oktober 2001 om komplettering av stadgan för europabolag vad gäller arbetstagarinflytande (10), så att formen för en europeisk stiftelse inte kan missbrukas till att frånta anställda deras rätt till medverkan eller till att förvägra dem sådana rättigheter.

Q.

En bestämmelse om volontärers representation i den europeiska stiftelsen måste välkomnas med tanke på att 2,5 miljoner volontärer är verksamma inom denna sektor.

R.

Volontärernas ökande representation och värdefulla insatser i stiftelsernas arbete bidrar till deras allmännyttiga ändamål. I synnerhet eftersom allt fler ungdomar måste arbeta som volontärer för att komma in på arbetsmarknaden kan det vara lämpligt för stiftelserna att överväga former och instrument som gör det möjligt för dem att få tillgång till den information de behöver för att arbeta på ett effektivare sätt, till exempel genom det europeiska företagsrådet.

S.

Det måste klargöras att en europeisk stiftelses stadgeenliga säte ska vara beläget i samma medlemsstat som stiftelsens huvudkontor, för att man ska kunna förhindra att det stadgeenliga sätet skiljs från huvudkontoret eller det huvudsakliga verksamhetsstället och även för att underlätta tillsyn, med tanke på att en europeisk stiftelse kommer att vara föremål för tillsynsmyndighetens tillsyn i den medlemsstat där stiftelsen har sitt stadgeenliga säte.

T.

Syftet med en europeisk stiftelse bör inte vara att finansiera europeiska politiska partier.

U.

När det gäller beskattning måste utgångspunkten vara tillämpningen av principen om icke-diskriminering, såsom den utvecklats av Europeiska unionens domstol. Man har inom sektorn medgett att det föreslagna tillvägagångssättet att automatiskt bevilja tillämpning av samma förmåner på skatteområdet skulle öka attraktionskraften hos stadgan för europeiska stiftelser genom att i betydande grad minska skatte- och förvaltningsbördorna och göra den till något mer än ett civilrättsligt instrument. Detta tillvägagångssätt tycks emellertid vara mycket omtvistat i rådet, där medlemsstaterna är obenägna att tillåta inblandning i sin inhemska skattelagstiftning. Det är därför lämpligt att inte bortse från möjliga alternativa former.

V.

Det är av stor betydelse att förhandlingarna om denna viktiga lagstiftning drivs framåt i snabb takt så att sektorn för stiftelser kan få tillgång till detta nya instrument, som helt uppenbart är efterlängtat.

1.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utnyttja detta tillfälle att arbeta för ett snabbt och omfattande inrättande av stadgan, med fullständiga garantier för transparens, för att ta bort hindren för stiftelsernas gränsöverskridande verksamhet och främja grundandet av nya stiftelser som tillgodoser behoven hos unionens invånare eller som bedriver allmännyttig verksamhet eller verksamhet av allmänintresse. Parlamentet understryker att inrättandet av en sådan stadga skulle bidra till förverkligandet av ett äkta europeiskt medborgarskap och bana väg för en stadga för europeiska föreningar.

2.

Europaparlamentet understryker att europeiska stiftelser bör bidra till en verkligt europeisk kultur och identitet.

3.

Europaparlamentet påminner om att de europeiska stiftelserna visserligen skulle få en ny rättslig form men att genomförandet av denna form bör ske via medlemsstaternas befintliga strukturer.

4.

Europaparlamentet välkomnar att stadgan föreskriver minimistandarder om öppenhet, ansvarighet, tillsyn och användning av medel. Dessa standarder kan fungera som ett kvalitetsmått eller kvalitetsmärke för europeiska medborgare och givare och skapa förtroende för de europeiska stiftelserna och främja utvecklingen av stiftelsernas EU-verksamhet, till nytta för alla medborgare.

5.

Europaparlamentet understryker stiftelsernas möjligheter att bereda arbetstillfällen åt ungdomar, bland vilka arbetslösheten är oroväckande hög.

6.

Europaparlamentet vill att det i förordningen klarläggs att det är den medlemsstat under vars skattelagstiftning stiftelsen lyder som ska pröva om stiftelsen verkligen förvaltas i överensstämmelse med stadgan.

7.

Europaparlamentet konstaterar att det ännu inte finns någon lagstiftning om sammanslagning av befintliga europeiska stiftelser.

8.

Europaparlamentet påpekar att fokus måste läggas på att en stiftelse ska vara stabil, seriös och bärkraftig, och tillsynen effektiv, så att det skapas ett grundmurat förtroende för de europeiska stiftelserna, och begär därför att rådet tar hänsyn till följande rekommendationer och ändringar:

Modifiering 1

Förslag till förordning

Skäl 15a (nytt)

Modifiering 2

Förslag till förordning

Skäl 18

Modifiering 3

Förslag till förordning

Artikel 2 – led 1

Modifiering 4

Förslag till förordning

Artikel 2 – led 2

Modifiering 5

Förslag till förordning

Artikel 2 – led 5

Modifiering 6

Förslag till förordning

Artikel 4 – punkt 2 – led ba (nytt)

Modifiering 9

Förslag till förordning

Artikel 5 – punkt 2 – stycke 2 – inledningen

Modifiering 7

Förslag till förordning

Artikel 5 – punkt 2 – stycke 2 – led sa (nytt)

Modifiering 8

Förslag till förordning

Artikel 5 – punkt 2 – stycke 2 – led sb (nytt)

Modifiering 10

Förslag till förordning

Artikel 5 – punkt 2a (ny)

Modifiering 11

Förslag till förordning

Artikel 6

Modifiering 12

Förslag till förordning

Artikel 7 – punkt 2

Modifiering 13

Förslag till förordning

Artikel 7 – punkt 2 – stycke 1a (nytt)

Modifiering 14

Förslag till förordning

Artikel 12 – punkt 2

Modifiering 15

Förslag till förordning

Artikel 15 – punkt 2 – led da (nytt)

Modifiering 16

Förslag till förordning

Artikel 15 – punkt 3

Modifiering 17

Förslag till förordning

Artikel 17 – punkt 1

Modifiering 18

Förslag till förordning

Artikel 18 – punkt 3

Modifiering 19

Förslag till förordning

Artikel 20 – punkt 1

Modifiering 20

Förslag till förordning

Artikel 23 – punkt 1 – led g

Modifiering 21

Förslag till förordning

Artikel 23 – punkt 2a (ny)

Modifiering 22

Förslag till förordning

Artikel 32 – punkt 1

Modifiering 23

Förslag till förordning

Artikel 32 – punkt 3

Modifiering 24

Förslag till förordning

Artikel 34 – punkt 2

Modifiering 25

Förslag till förordning

Artikel 34 – punkt 4

Modifiering 26

Förslag till förordning

Artikel 34 – punkt 5

Modifiering 27

Förslag till förordning

Artikel 35

Modifiering 28

Förslag till förordning

Artikel 37 – punkt 2 – led ea (nytt)

Modifieringsförsla 29

Förslag till förordning

Artikel 37 – punkt 5 – stycke 2

Modifiering 30

Förslag till förordning

Artikel 38 – punkt 2 – styckena 1 och 2

Modifiering 31

Förslag till förordning

Artikel 38 – punkt 2 – stycke 3

Modifiering 32

Förslag till förordning

Artikel 38 – punkt 3

Modifiering 33

Förslag till förordning

Artikel 44 – punkt 2

Modifiering 34

Förslag till förordning

Artikel 45

9.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

26.2.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 75/24

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 september 2012Blå tillväxt – möjligheter till hållbar tillväxt inom havs- och sjöfartssektorn (COM(2012)0494),

—

med beaktande av kommissionens rapport av den 11 september 2012Lägesrapport om EU:s integrerade havspolitik (COM(2012)0491) och det bifogade arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar (SWD(2012)0255),

—

med beaktande av deklarationen från Limassol av den 8 oktober 2012 om en agenda för tillväxt och sysselsättning inom havs- och sjöfartssektorerna,

—

med beaktande av Förenta nationernas havsrättskonvention som trädde i kraft den 16 november 1994,

—

med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om upprättandet av en ram för fysisk planering i kust- och havsområden och integrerad förvaltning av kustområden (COM(2013)0133),

—

med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 31 oktober 2012Översikt över EU:s policy, lagar och initiativ när det gäller marint avfall (SWD(2012)0365),

—

med beaktande av kommissionens grönbok av den 29 augusti 2012Kunskap i havsfrågor 2020: från kartläggning av havsbotten till havsprognoser (COM(2012)0473),

—

med beaktande av kommissionens vitbok av den 28 mars 2011Färdplan för ett gemensamt europeiskt transportområde – ett konkurrenskraftigt och resurseffektivt transportsystem (COM(2011)0144),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 30 juni 2010Europa – världens främsta resmål – en ny politisk ram för europeisk turism (COM(2010)0352),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 21 januari 2009Meddelande och handlingsplan för att inrätta ett europeiskt område för sjötransporter utan hinder (COM(2009)0010),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 oktober 2007En integrerad havspolitik för Europeiska unionen (COM(2007)0575),

—

med beaktande av kommissionens grönbok av den 7 juni 2006Unionens framtida havspolitik: En europeisk vision för oceanerna och haven (COM(2006)0275),

—

med beaktande av sin resolution av den 27 september 2011 om Europa, världens främsta resmål – en ny politisk ram för europeisk turism (1),

—

med beaktande av sin resolution av den 21 oktober 2010 om en integrerad havspolitik – utvärdering av gjorda framsteg och nya utmaningar (2),

—

med beaktande av sin resolution av den 5 maj 2010 om strategiska mål och rekommendationer för EU:s sjöfartspolitik fram till 2018 (3),

—

med beaktande av sin resolution av den 16 december 2008 om turismens inverkan i kustregionerna – de regionala utvecklingsaspekterna (4),

—

med beaktande av sin resolution av den 20 maj 2008 om en integrerad havspolitik för Europeiska unionen (5),

—

med beaktande av sin resolution av den 12 juli 2007 om unionens framtida havspolitik: en europeisk vision för oceanerna och haven (6),

—

med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 20 mars 2013Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och regionkommittén – Blå tillväxt: Möjligheter till hållbar tillväxt inom havs- och sjöfartssektorn,

—

med beaktande av yttrandet från Regionkommittén av den 31 januari 2013Blå tillväxt: Möjligheter till hållbar tillväxt inom havs- och sjöfartssektorn,

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism och yttrandena från utskottet för regional utveckling och fiskeriutskottet (A7-0209/2013), och av följande skäl:

A.

Mer än 70 procent av jordens yta består av oceaner och hav som skulle kunna spela en avgörande roll när det gäller att bemöta EU:s långsiktiga utmaningar, såsom klimathot och global konkurrenskraft.

B.

I EU finns sex större kustregioner (Atlanten, Nordsjön, Östersjön, Svarta havet, Medelhavet och de yttersta randområdena), vilka uppvisar skillnader när det gäller territoriella resurser och vilken typ av verksamhet som bedrivs.

C.

Cirka hälften av EU:s befolkning bor längs EU:s 89 000 km långa kustlinje. Detta befolkningstryck bör således beaktas av de regionala och lokala organen när de genomför offentliga strategier.

D.

Den tekniska utvecklingen och sökandet efter nya källor till hållbar tillväxt förväntas öka den havsanknutna ekonomins storlek till 590 miljarder euro fram till 2020, vilket innebär att totalt 7 miljoner arbetstillfällen skapas.

E.

Den förväntade ökningen av mänsklig aktivitet kommer att äga rum i en ömtålig havsmiljö, där endast 10 procent av de marina livsmiljöerna och 2 procent av de marina arterna är i gott skick. Detta visar att ekonomisk verksamhet till havs inte får undergräva den marina hållbarheten.

F.

Det krävs att man investerar i naturtillgångar och humankapital för att klara av dagens utmaningar, framför allt att göra den mänskliga aktiviteten ekonomiskt och socialt hållbar, säkerställa god miljöstatus och genomföra anpassningar till klimatförändringen för att bekämpa kusterosion och försurning av haven samt bevara den biologiska mångfalden. Sunda och produktiva ekosystem är mycket viktiga för utvecklingen av en hållbar och konkurrenskraftig blå ekonom.

G.

Eftersom kunskapen om de marina ekosystemens stora komplexitet är begränsad råder det stor osäkerhet om miljöeffekternas omfattning inom den blå tillväxtens fokusområden och om huruvida dessa effekter är skadliga eller inte. Beslutsfattandet i denna fråga måste därför styras av försiktighetsprincipen i enlighet med artikel 191.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

H.

Kust- och havspolitiken bör inkluderas i den allmänna ramen för programperioden 2014–2020, bl.a. för att målen för Europa 2020-strategin ska kunna uppnås.

I.

För att nå målet att åstadkomma en smart och hållbar tillväxt för alla kust- och öområden krävs det en noggrann analys av de systemiska och strukturella nackdelar som karakteriserar dessa områden.

J.

Kostnaderna för sjöfarten för EU:s ösystem är betydligt högre än för andra kustområden i EU.

K.

Turismens säsongsbetonade karaktär är ett stort hinder för kust- och öområdenas utveckling. Det är nödvändigt att utarbeta en särskild strategi för att motverka detta.

L.

Det är därför viktigt att samordna de makroregionala strategierna och handlingsplanerna för unionens havsområden.

M.

Detta betänkande utgör Europaparlamentets färdplan för ytterligare stöd för blå tillväxt.

1.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande om blå tillväxt, som utgör den marina dimensionen av Europa 2020-strategin och som ger en tydlig indikation på den havsanknutna ekonomins potential att skapa smart och hållbar tillväxt för alla och generera sysselsättningsmöjligheter.

2.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens rapport om den integrerade havspolitikens framsteg och upprepar sitt stöd för denna politik samt understryker att främjandet av den fortsätter att vara det viktigaste sättet att stärka den blå tillväxten.

3.

Europaparlamentet erkänner den nyckelroll som haven och oceanerna i allt högre grad kommer att spela för världens framtida ekonomiska tillväxt. Parlamentet anser att strategin för blå tillväxt, som en del av den integrerade havspolitiken, kommer att främja utvecklingen av synergier och samordnade strategier och således generera europeiskt mervärde och bidra till att det skapas arbetstillfällen inom de havsanknutna sektorerna.

4.

Europaparlamentet betonar att det för att stärka konkurrenskraften på den internationella marknaden för de sektorer i EU som verkar inom den havsanknutna ekonomin krävs att nationella, regionala och europeiska myndigheter skapar de nödvändiga förutsättningarna för tillväxt, dvs. inrättar system för fysisk havsplanering, förbättrar infrastrukturen, gör det möjligt att förvärva yrkeskvalifikationer och säkerställer finansiering. Parlamentet understryker vikten av att offentliga myndigheter på olika nivåer utbyter information och bästa praxis genom inrättandet av en plattform på EU-nivå.

5.

Europaparlamentet framhåller att tryggandet av tillräcklig finansiering kommer att vara en utmaning för små och medelstora företag inom sektorer som är förknippade med blå tillväxt. Därför välkomnar parlamentet initiativ såsom EU:s nya regler för riskkapitalfonder som kommer att underlätta små och medelstora företags tillgång till finansiering.

6.

Europaparlamentet betonar att det i en tid då medlemsstaterna drar ner på de offentliga investeringarna är absolut nödvändigt att utvecklingspolitiken och i synnerhet högkostnadsprojekt, såsom infrastruktur för transporter, energi och telekommunikationer, får tillräcklig finansiering under och efter programperioden 2014–2020. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att styra tillgängliga finansiella instrument och EU-medel mot projekt inom den blå ekonomin.

7.

Europaparlamentet understryker att det är nödvändigt, särskilt inom ramen för den kommande fleråriga budgetramen 2014–2020, att ta hänsyn till de specifika behoven i de undsatta medlemsstaterna som får allt svårare att genomföra högkostnadsprojekt och i de yttersta randområdena och öområdena, som på grund av sin avskildhet och sina naturliga särdrag dras med strukturella begränsningar.

8.

Europaparlamentet noterar den ekonomiska kris och de sociala problem som har drabbat olika områden och i synnerhet öar, framför allt i Medelhavsområdet och särskilt de öar som ligger långt från fastlandet. Parlamentet anser att öarnas långa avstånd till den inre marknaden gör dem utsatta för ekonomisk och industriell stagnation och avfolkning, vilket bör hanteras med hjälp av specifika åtgärder från EU:s sida. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att överväga inrättandet av frizoner som genom att minska skattetrycket och dra till sig direkta utlandsinvesteringar kan bromsa den nedåtgående spiral som har drabbat öområdena och stimulera deras tillväxt och utveckling.

9.

Europaparlamentet understryker att havsområdesstrategier är viktiga för att främja regional utveckling och ekonomisk, territoriell och social sammanhållning, samt för att sätta fart på den europeiska ekonomin, stimulera en allomfattande blå tillväxt, skapa arbetstillfällen och skydda den biologiska mångfalden i haven och vid kusterna. Parlamentet anser att sådana strategier, i kombination med befintliga och framtida makroregionala strategier, bör införas effektivt för alla havsområden i EU samt att lämpliga ekonomiska och administrativa resurser från EU och andra källor bör avsättas för genomförandet av dem. Parlamentet anser att man bör stärka regionernas roll i arbetet med att utarbeta havsområdesstrategier. Parlamentet noterar i detta sammanhang att territoriellt och gränsöverskridande samarbete på ett viktigt sätt kan bidra till hanteringen av problemen i kust- och havsområden.

10.

Europaparlamentet välkomnar de framgångar som uppnåtts i genomförandet av EU:s strategier för Östersjö- och Atlantområdet, och uppmanar på nytt kommissionen att utarbeta en EU-strategi för Svartahavsområdet.

11.

Europaparlamentet efterlyser ett starkt stöd från EU och medlemsstaterna med avseende på inrättandet av regionala och gränsöverskridande maritima kluster. Parlamentet framhåller deras strategiska betydelse i egenskap av kompetenscentrum för ekonomiska verksamheter med anknytning till blå tillväxt. Parlamentet anser att utvecklingen av sådana kluster främjar utbytet av kunskap och god praxis, skapar synergier mellan sektorerna inom den blå ekonomin och drar till sig investeringar.

12.

Europaparlamentet betonar att det finns en naturlig koppling mellan ekonomisk tillväxt och klimatförändring och understryker att all sjöfartsverksamhet måste vara förenlig med EU:s strategi för anpassning till klimatförändringar för att bidra till ett klimattåligare Europa.

13.

Europaparlamentet understryker dock att ökningen av den ekonomiska verksamhet som är knuten till blå tillväxt inte får ske på bekostnad av havs- och kustekosystemen, som är extremt känsliga och bland de första att drabbas av klimatförändringarnas effekter. Parlamentet understryker att blå tillväxt måste vara förenlig med miljömålen och den ekosystembaserade strategin i ramdirektivet om en marin strategi liksom med direktivet om strategisk miljöbedömning, och påminner om att försiktighetsprincipen ska följas om det råder osäkerhet. Parlamentet betonar att all ekonomisk verksamhet som kan knytas till blå tillväxt bör garantera säkerheten inom sjöfarten.

14.

Europaparlamentet ser med oro på hur det marina avfallet påverkar miljön i alla europeiska hav, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att relevanta EU-direktiv tillämpas och upprätthålls i sin helhet, exempelvis direktiven om avfallshantering, hamnanläggningar som tar emot fartygsavfall, vattenkvalitet och en marin strategi.

15.

Europaparlamentet betonar att all havsverksamhet, inbegripet den som äger rum inom ramen för den integrerade sjöfartspolitiken, ska genomföras i enlighet med Förenta nationernas havsrättskonvention. Parlamentet understryker behovet av en gemensam EU-strategi för utforskning, utnyttjande, bevarande och förvaltning av havets naturtillgångar som kan garantera en effektiv och säker avgränsning av de exklusiva ekonomiska zonerna (EEZ) mellan EU:s medlemsstater och tredjeländer enligt internationell rätt.

16.

Europaparlamentet betonar i detta sammanhang behovet av rättslig förutsebarhet för alla aktörer som överväger att investera i havsområden, och rekommenderar nya stimulansåtgärder för att förbättra utnyttjandet av medlemsstaternas exklusiva ekonomiska zoner.

17.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens lagstiftningsförslag om fysisk planering i kust- och havsområden och integrerad förvaltning av kustområden, eftersom detta är nödvändiga åtgärder för att administrera det ökade antalet havs- och kustverksamheter och skydda miljön, se till att verksamheterna kan samexistera och undvika konflikter när det gäller användningen av kust- och havsområdena. Mot denna bakgrund anser parlamentet att man bör prioritera en ekosystembaserad förvaltning av den mänskliga verksamheten vid kusterna och till havs.

18.

Europaparlamentet noterar att den fysiska planeringen i kust- och havsområden förväntas leda till en minskning av företagens kostnader och till ett förbättrat investeringsklimat, medan den integrerade förvaltningen av kustområden kommer att underlätta samordningen av verksamheter i kustområden och åstadkomma en generell förbättring av kustområdenas förvaltning.

19.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att bästa praxis sprids samt att lärdomar dras av de förberedande åtgärderna på detta område, eftersom det finns betydande skillnader mellan medlemsstaterna när det gäller utveckling av förvaltningssystem för havs- och kustområden. Parlamentet anser ändå att det krävs en skräddarsydd strategi inom detta område så att medlemsstaterna när de genomför EU:s riktlinjer om fysisk planering i havs- och kustområdena har möjlighet att ta hänsyn till lokala särdrag och behov, i samarbete med lokala myndigheter.

20.

Europaparlamentet anser att man bör förstärka kopplingen mellan land och hav i den fysiska planeringen för att skydda den mänskliga verksamheten och försörjningskedjan, liksom för att se till att kusterna förbinds med inlandet. Parlamentet anser att detta skulle göra det möjligt att undvika det fenomen som innebär att kustområden behandlas som gränser.

21.

Europaparlamentet betonar att bristande vetenskapliga kunskaper om maritim verksamhet och den miljö i vilken den bedrivs kan utgöra hinder för fysisk planering, och visar på vikten av initiativet ”Kunskap i havsfrågor 2020” och dess konkreta mål, såsom kartläggningen av havsbottnen i EU:s vatten fram till 2020. Denna kartläggning av havsbottnen bör vara enhetlig så att berörda organ, framför allt forskningscenter, universitet och offentliga institutioner, kan komma åt informationen.

22.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att hjälpa medlemsstaterna att utarbeta planer för att övervaka och kartlägga fartygsvrak och arkeologiska platser under vatten som utgör en viktig del av unionens historiska och kulturella arv. Parlamentet framhåller också att man måste öka kunskapen om och göra det lättare att undersöka sådana platser och att den plundring de är föremål för måste förebyggas så att det därmed blir möjligt att skydda dem på lämpligt sätt.

23.

Europaparlamentet anser att den totala sysselsättningen inom den blå ekonomin kan överskrida den bedömning som gjorts på 7 miljoner arbetstillfällen fram till 2020, om den backas upp av en utbildningspolitik som säkerställer en rörlig arbetskraft med tillräcklig specialisering och erfarenhet.

24.

Europaparlamentet upprepar sin begäran om att arbets-, hälso- och säkerhetsförhållandena för de yrkesverksamma inom havsnäringarna avsevärt måste förbättras. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att intensifiera sina insatser inom detta område för att öka arbetstryggheten och på så sätt göra yrken med anknytning till blå tillväxt och tillhörande sektorer mer attraktiva.

25.

Europaparlamentet betonar behovet av att vidta lämpliga åtgärder för att förbättra sjömännens arbetsförhållanden, införliva ILO:s konvention om arbete till sjöss i unionslagstiftningen och föreslå ett program för kompetensutveckling och utbildning av sjömän, inbegripet rekrytering av unga människor, däribland personer från tredjeländer.

26.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noggrant följa och stödja de insatser som görs på regional nivå för att bedöma vilken kompetens och vilka yrken som kommer att efterfrågas inom den blå ekonomins sektorer. Kommissionen bör dessutom se till att initiativ som ”Kompetenskarta för EU” återspeglar den blå ekonomins behov.

27.

Europaparlamentet anser att kommissionen, tillsammans med medlemsstaterna, bör ta fram en handlingsplan för att främja de yrken som är direkt eller indirekt kopplade till den blå ekonomin i syfte att locka folk till detta område.

28.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja initiativ som stöder arbetskraftens rörlighet mellan ekonomiska sektorer och mellan medlemsstater, såsom en flerårig utbytesverksamhet för studenter, lärare och unga arbetstagare, med Erasmus som förebild. Parlamentet stöder samarbete mellan företag och utbildningsanordnare som syftar till att förbereda avgångsstudenter för arbeten inom nya områden.

29.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta med representanter för havsanknutna ekonomiska sektorer och utbildningsanordnare för att inrätta och finansiera ”sektorsspecifika sysselsättnings- och kompetensråd” på EU-nivå, med målet att kartlägga arbetstillfällen, förändringar när det gäller kraven på färdigheter och aktuella utbildningsbehov.

30.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla ett initiativ för att främja rörligheten bland forskningspersonal, i synnerhet i kustområdena, med specifik inriktning på turism, energi och bioteknik enligt Erasmus-modellen. Initiativet bör i första hand genomföras under lågsäsong för turismen, i syfte att på ett hållbart sätt integrera flödena av människor i ekosystem som blir allt känsligare och samtidigt optimera utnyttjandet av kust- och öområdenas infrastruktur.

31.

Europaparlamentet konstaterar att EU:s forskningskapacitet på havsområdet är i världsklass och har stor betydelse för att säkerställa att den politik som bedrivs är välgrundad och att ett innovationstänkande genomsyrar näringslivet. Företagen vittnar dock om svårigheter med att kommersialisera forskningsresultaten.

32.

Europaparlamentet understryker att programmet Horisont 2020, med enklare förfaranden och bättre stöd för innovation och med utgångspunkt i erfarenheterna av projekten inom ”Ocean of Tomorrow”, skulle kunna ge väsentligt stöd åt havs- och sjöfartsforskning i syfte att förbättra marknadsintroduktionen.

33.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppdatera den europeiska strategin för havs- och sjöfartsforskning till 2014 och föreslå konkreta åtgärder för att förbättra synergierna och kunskapsspridningen mellan forskare i EU.

34.

Europaparlamentet påpekar att sunda marina ekosystem är en förutsättning för en sund och hållbar blå ekonomi. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att fortsätta forska om de sammanlagda effekterna av människans användning av havsmiljöer och av sjöfartsverksamhet inom alla sektorer.

35.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla lämplig övervakning av miljön på lång sikt och genomföra forskning om system för tidig varning.

36.

Europaparlamentet framhåller att sådana projekt som det europeiska nätverket för marin observation och datainsamling (Emodnet) är viktiga för att underlätta för utbyte av och tillgång till forskningsdata.

37.

Europaparlamentet noterar med oro att sjöfarten inom EU fortsätter att tyngas av orimlig byråkrati inom administration och tull, vilket hotar visionen om ett europeiskt område för sjötransporter och hindrar branschens tillväxt, i synnerhet när det gäller sjöfartscabotage och höghastighetsleder till sjöss. Parlamentet anser att det är nödvändigt att utarbeta homogena bestämmelser för sjöfarten inom EU, vilket är oumbärligt för att garantera den fria rörligheten för varor och personer i EU:s vatten.

38.

Europaparlamentet noterar med tillfredsställelse att pilotprogrammet ”Blue Belt” varit framgångsrikt och uppmanar kommissionen att lägga fram de lagstiftningsförslag som behövs för att skapa en sådan ”blå zon”, och att göra den nödvändiga översynen av Europeiska unionens tullkodex före utgången av 2013.

39.

Europaparlamentet påpekar att främjandet av sjötransporter inte bara bidrar till ekonomisk tillväxt och sysselsättning, utan också till uppnåendet av de mål som satts upp i vitboken Färdplan för ett gemensamt europeiskt transportområde om att 50 procent av de godstransporter som nu går på väg ska flyttas över till järnväg och sjöfart fram till 2050.

40.

Europaparlamentet betonar att den roll som innehas av höghastighetsleder till sjöss måste utvidgas eftersom de utgör viktiga europeiska korridorer, och understryker att det för att på lång sikt säkerställa den europeiska maritima konkurrenskraften är absolut nödvändigt att utveckla integrerade intermodala kedjor för transport av passagerare och varor. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett meddelande som redogör för dessa höghastighetsleders framsteg, utveckling och framtidsutsikter. Parlamentet anser att större öar bör integreras fullständigt i höghastighetslederna till sjöss, så att deras tillgänglighet förbättras och deras ekonomiska konkurrenskraft stärks.

41.

Europaparlamentet betonar att sjösäkerheten är avgörande för att sjöfarten ska kunna främjas varaktigt liksom för hållbar ekonomisk tillväxt, sysselsättning inom havsnäringarna och hållbara miljöstandarder i denna sektor. Parlamentet framhåller att principen om förebyggande insatser bör tillämpas för att förutse nya risker och förhindra alla typer av katastrofer i samband med sjötransport. Åtgärder på detta område måste vidtas inom EU, men även på internationell nivå och framför allt inom Internationella sjöfartsorganisationen.

42.

Europaparlamentet betonar att genomförandet av det tredje sjösäkerhetspaketet innebär en förbättring av kvaliteten på de transporter som sker under europeisk flagg, det arbete som bedrivs av klassificeringssällskap, hamninspektionerna, fartygstrafikövervakningen, olycksutredningarna och skyddet för offer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att påskynda det praktiska genomförande av detta lagstiftningspaket.

43.

Europaparlamentet betonar att sjötransportpolitiken bör beakta alla relevanta ekonomiska, miljömässiga och folkhälsorelaterade frågor. Parlamentet uppmanar kommissionen att noggrant övervaka vilka konsekvenser det får att EU:s sjöfartssektor följer miljö- och folkhälsokraven, och att där så är lämpligt föreslå särskilda åtgärder för att motverka negativa effekter på konkurrenskraften i sektorn. Parlamentet noterar att de rättsliga kraven avseende fartygsskrotning och svavelhalten i marina bränslen bör säkerställa ett högt miljöskydd och samtidigt effektivt värna målet att överföra transporterna från väg till hav, vilket är i linje med unionens klimatförändringsmål.

44.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att avsevärt utöka sina insatser för att nå en internationell överenskommelse om att minska utsläppen av växthusgaser från sjötransporter, med tanke på att fartygens utsläpp av växthusgaser får allt större konsekvenser.

45.

Europaparlamentet påpekar att miljövänligare bränslen, t.ex. flytande naturgas (LNG), kan ha stor betydelse för att man ska nå målet att minska EU:s koldioxidutsläpp från bunkerolja för sjöfart med minst 40 procent till 2050.

46.

Europaparlamentet framhåller behovet av att stödja utvecklingen av effektiva och hållbara hamntjänster och hamninfrastrukturer som är utformade för att kunna hantera de utmaningar som den förväntade ökningen av sjöfarten medför, och av att minska miljöpåverkan och buller, säkerställa övergången från land- till sjötransport samt säkra en smidig förflyttning mellan olika transportslag för personer och varor. Parlamentet förespråkar en parallell utveckling av de verksamheter som rör reparation och skrotning i de europeiska hamnarna.

47.

Europaparlamentet uppmärksammar möjligheten att skapa logistikplattformar som underlättar transporten av varor mellan Europa och övriga ekonomier i världen. Parlamentet betonar den strategiska betydelsen av sjötransporterna och förbindelserna mellan de yttersta randområdena och andra områden på fastlandet.

48.

Europaparlamentet betonar att EU:s varvsindustri skulle kunna spela en större roll för tillväxt och sysselsättning genom att utnyttja de möjligheter som uppstår vid efterfrågan av både ”rena fartyg” (ökad energieffektivitet och minskade utsläpp av SOx och NOx) och fartyg och strukturer som är lämpliga för uppförande, installation och drift av havsbaserade vindkraftverk. Parlamentet uppmanar varvsindustrin att ta vara på detta tillfälle, särskilt eftersom närsjöfarten längs EU:s kust förväntas öka.

49.

Europaparlamentet uppmanar med eftertryck rådet att nå en överenskommelse med parlamentet om antagande av en förordning som föreskriver att nedmonteringen av fartyg ska ske med respekt för miljön och arbetstagarnas arbetsförhållanden, vilket skulle göra det möjligt för EU:s varvsindustri att återvinna material på ett mer konkurrenskraftigt sätt.

50.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att underlätta tillämpningen av strategin ”LeaderSHIP 2020” genom att stödja de åtgärder som framtagits för att möta den europeiska varvsindustrins utmaningar, såsom tillgång till finansiering, kompetens och global konkurrenskraft.

51.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillsammans med lokala och regionala myndigheter och organisationer i det civila samhället stödja initiativ för att utveckla och förbättra turisminfrastruktur, med särskild betoning på behoven hos personer med funktionsnedsättning och personer med nedsatt rörlighet, och att göra allt för att komma till rätta med byråkrati och bristande insyn i branschen. Samtidigt måste miljölagstiftningen följas.

52.

Europaparlamentet anser att turismen bör främjas och stödjas eftersom den är en drivkraft för tillväxt och sysselsättning i kustområden. Parlamentet anser att en sund miljö är en förutsättning för alla typer av turism i kustområdena och att man därför måste göra allt som krävs för att skydda miljön. Parlamentet understryker behovet av att tillhandahålla hållbar infrastruktur för att utveckla nya former av turism, särskilt för sådana aktiviteter inom turismsektorn som har stor tillväxtpotential, såsom ekoturism, landsbygdsturism och fisketurism samt hållbar vattensport. Parlamentet välkomnar initiativ som främjar gränsöverskridande turismstrategier som är inriktade på ett visst havsområde.

53.

Europaparlamentet understryker att erosionen vid Europas kuster, skyddet av Europas miljö- och djurarv samt en förbättring av vattenkvaliteten fortfarande är viktiga frågor som behöver åtgärdas. Parlamentet framhåller därför behovet av lämpliga investeringar på dessa områden så att en hållbar bad- och undervattensturism av god kvalitet kan utvecklas.

54.

Parlamentet anser att det är viktigt att det parallellt med att det tas fram åtgärder för att utnyttja och utveckla naturarvet längs kusterna och till sjöss samt sjöfartsarvet även tas fram åtgärder för bevarande och återställande av detta arv.

55.

Europaparlamentet betonar vikten av att det inrättas specialutbildningar på hög nivå eller att befintliga sådana utbildningar förbättras (ekonomi och ledningsfrågor inom turismföretag, yrken med koppling till turistnäringen, sjöfartsskolor, kockskolor osv.), och efterfrågar en förbättrad tillgång till sådana utbildningar i syfte att höja kvaliteten på turismtjänsterna och turismprodukterna samt främja användningen av nya tekniker och anpassningen till klimatförändringen.

56.

Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att förenkla viseringsförfarandena, minska kostnaderna för visumansökningar och utfärda visum för flera inresor till besökare från tredjeländer, särskilt från Brik-länderna. Kommissionen uppmanas att undersöka och omedelbart genomföra nya och ”smarta” sätt att utfärda turistvisum, med målet att maximera den inkommande strömmen av turister.

57.

Europaparlamentet betonar att kryssningsindustrin utgör en väsentlig ekonomisk resurs för europeiska hamnar och intilliggande samhällen. Denna resurs är också mycket viktig för utvecklingen och användningen av energieffektivare fartyg med lägre utsläpp. Parlamentet uppmuntrar framtagandet av attraktiva turistprogram som utformas för att ge besökarna nya erfarenheter och som framhåller hamnstädernas marina, kulturella och historiska betydelse.

58.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att intensifiera insatserna för att öka de europeiska hamnarnas konkurrenskraft genom att stödja och samordna deras infrastrukturkapacitet och förbättra de tjänster som erbjuds (t.ex. anpassning till Schengenkraven), för att göra europeiska hamnar mer attraktiva för kryssningsfartyg och mer gynnsamma för lokalsamhällen och fiskesamhällen som därigenom kan diversifiera sina verksamheter. Kommissionen uppmanas att beakta de drag som utmärker hamnar på öar och i de yttersta randområdena.

59.

Europaparlamentet begär att det i samband med moderniserings- och utbyggnadsprojekt för hamnar ska vara obligatoriskt att utrusta passagerarterminaler och nya passagerarfartyg med faciliteter för personer med nedsatt rörelseförmåga.

60.

Europaparlamentet påminner om betydelsen av transporten av passagerare som färdas till sjöss i kust- och havsområdena, huvudsakligen med färjor och kryssningsfartyg, och noterar ikraftträdandet av förordning (EU) nr 1177/2010 om passagerares rättigheter vid resor till sjöss, vilken bör bidra till att stärka en sjöfartsturism av god kvalitet. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att inleda en kampanj för att förbättra kvaliteten på passagerar- och kryssningsfartyg med avseende på passagerarnas rättigheter, och då utgå från operatörernas bästa praxis.

61.

Europaparlamentet understryker båtsportens och vattensporternas betydelse för havsturismen. Kommissionen uppmanas att inom ramen för sitt kommande meddelande om havsturism granska näringens sociala och ekonomiska konsekvenser, möjligheterna att på EU-nivå harmonisera och förenkla reglerna för beviljande av trafiktillstånd, trafik- och verksamhetsförhållanden, säkerhetskrav, underhåll och reparation av båtar samt ömsesidigt erkännande av yrkeskvalifikationer inom denna sektor.

62.

Europaparlamentet inskärper vikten av badturismen som ett utmärkande drag för vissa kustregioner i EU. Parlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en konsekvensbedömning för att fastställa om direktiv 2006/123/EG skulle kunna påverka små och medelstora företag i sektorn negativt och att, om nödvändigt, föreslå åtgärder för att mildra denna påverkan och se till att särdragen för denna näringsverksamhet beaktas vid tillämpningen av direktivet.

63.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra medlemsstaterna, regionerna, autonoma regioner och övriga intressenter i kust- och öområden att utveckla och systematiskt genomföra initiativet ”forna handelsvägar”, som parlamentet godkände i samband med budgeten för 2013, både i Medelhavsområdet och i andra europeiska havsområden, särskilt i syfte att diversifiera turistutbudet och minska säsongsberoendet.

64.

Europaparlamentet föreslår att kommissionen inkluderar hållbar sjöfarts-, ö- och kustturism i relevanta åtgärder och program, såsom programmet ”EDEN – Framstående europeiska resmål” och programmet ”Calypso”. Parlamentet föreslår även att kommissionen stöder initiativ som främjar diversifieringen av kust-, sjöfarts- och havsturismen, bidrar till att göra turismverksamheten och sysselsättningen inom turismen mindre säsongsberoende och främjar anpassningen till klimatförändringarna. Parlamentet anser i detta sammanhang att en diversifiering av turismutbudet kan bidra till att stärka havsregionernas attraktivitet och göra det möjligt för dem att erbjuda mer än det traditionella ”sol, strand och havspaketet”.

65.

Europaparlamentet efterlyser en satsning på orter som inriktar sig på båtturism eftersom dessa kan minska säsongsberoendet och skapa en multiplikatoreffekt för de lokala och regionala ekonomierna genom att integrera fiskesamhällena och se till att det råder balans mellan ekonomisk tillväxt och hållbarhet.

66.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att beakta den lokala och småskaliga gastronomins roll för utvecklingen av den europeiska kustturismen. Parlamentet anser det nödvändigt att befintliga strategier och instrument utnyttjas och samordnas. Dessutom bör nya program och åtgärder utvecklas för att uppmuntra synergier mellan i första hand små och medelstora företag i primärsektorn och tjänstesektorn i EU:s kustområden.

67.

Europaparlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen att inrätta en avdelning för sjöfarts- och kustturism inom ramen för ett ”virtuellt observationscentrum för turism”, för att se till att kopplingar skapas mellan forskningsinstitut, företag och offentliga myndigheter. Målet är att främja marknadsundersökningar, ge företag och offentliga myndigheter långsiktig information om hur tillgång och efterfrågan utvecklas samt skapa gynnsammare företagsvillkor liksom att tillhandahålla information om kopplingarna mellan initiativ för biologisk mångfald, klimatskydd och hållbar turism.

68.

Europaparlamentet konstaterar att klimatförändringarna är ett av de största hoten mot den marina biologiska mångfalden världen över och att en strategi för blå tillväxt måste bygga på förnybara energikällor och energieffektivitet.

69.

Europaparlamentet konstaterar i detta sammanhang att EU:s hav och oceaner är viktiga för EU:s energiförsörjning och för möjligheten att diversifiera EU:s energikällor och tillförselvägar.

70.

Europaparlamentet noterar att havsbaserad energi från vind, tidvatten och vågor liksom temperaturgradientenergi samt den konventionella offshore-energisektorn har potential att skapa hållbara arbetstillfällen i kustområden, minska utsläppen och bidra till EU:s energimål på medellång och längre sikt. Parlamentet understryker att det kommer att behövas investeringar för omstrukturering av nätanslutningar och i överföringskapacitet för att man ska kunna utnyttja denna potential.

71.

Europaparlamentet betonar att blå energi är en tillgång för EU:s havsbaserade ekonomi. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att dess potential tillvaratas genom utnyttjande av strategierna för olika havsområden, med särskild hänsyn tagen till de yttersta randområdena på grund av deras geografiska belägenhet och naturliga särdrag.

72.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att aktivt stödja EU:s globala ledarskap inom detta område genom att utveckla en europeisk industristrategi för blå energi, i likhet med vad som tidigare gjorts inom andra områden.

73.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sitt nästa meddelande på detta område anta en integrerad strategi för utveckling av energikällor till havs, genom att utnyttja synergier mellan havsbaserad vindkraft och andra former av förnybar havsenergi. Parlamentet framhåller att denna strategi bör göra det möjligt att erbjuda en komplett och hållbar energimix, i linje med försiktighetsprincipen och med garantier för säkerheten inom sjöfarten. Den bör även innehålla planer för tillhandahållandet av infrastruktur som lämpar sig för överföringen till land av den energi som produceras till havs och säkerställa sammankopplingen med det konventionella elnätet.

74.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att samarbeta för att underlätta för ett hållbart uppförande av ett elnät för förnybar energi i Nordsjön. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta ett förslag om ett regelverk för detta.

75.

Europaparlamentet betonar att vattenbruket och fisket bör bidra till en hållbar livsmedelsproduktion i hela EU och till långsiktig livsmedelsförsörjning och konsumentskydd. Parlamentet anser att utvecklingsinsatser och innovation som syftar till att skapa en hållbar beredningsindustri för vattenbruks- och fiskeriprodukter bör uppmuntras genom minskad byråkrati och sysselsättningsfrämjande åtgärder i dessa sektorer och genom förbättrad livskvalitet i både kust- och landsbygdsområden.

76.

Europaparlamentet framhåller vikten av att utveckla ett hållbart vattenbruk för att minska överfisket av de europeiska fiskbestånden och beroendet av importerad fisk från tredjeländer, vilken utgör mer än 60 procent av den fisk som konsumeras i EU.

77.

Europaparlamentet betonar att vattenbruket i EU redan tillhandahåller 80 000 arbetstillfällen och att det har potential att avsevärt förbättra kustsamhällenas ekonomi, särskilt med tanke på uppgifter från FN enligt vilka produktionen av odlad fisk kommer att överskrida det konventionella fisket 2019.

78.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sina kommande strategiska riktlinjer för vattenbruk i EU främja havsbaserat vattenbruk, som kan samordnas med anläggningar för blå energi för att minska den påverkan som ett alltför intensivt vattenbruk har på kusternas ekosystem och annan verksamhet. Parlamentet framhåller att medlemsstaternas respektive planer för integrerad förvaltning måste säkerställa att administrationen förenklas och att det avsätts lämpliga områden för utvecklingen av denna verksamhet.

79.

Europaparlamentet betonar vikten av den framtida Europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF), som för första gången kopplar samman den integrerade havspolitiken och finansieringen av fisket, och av Europeiska investeringsbanken, när det gäller att stödja en hållbar och miljövänlig utveckling av fisket, vattenbruket och fiskberedningsindustrin liksom ekonomisk diversifiering i fiskesamhällen som är beroende av dessa sektorer, särskilt vad gäller småskaligt kustfiske, yrkesutbildning för kvinnor och ungdomar samt åtgärder för att locka nya företagare till branschen.

80.

Europaparlamentet inser att det är en utmaning för medlemsstaterna att skydda Europas havsgränser. Parlamentet anser att en framgångsrik blå ekonomi kräver att EU:s havsgränser säkras, i syfte att garantera skydd av havsmiljön, fiskekontroller, kampen mot illegalt fiske och tillämpning av lagar. Parlamentet understryker i detta sammanhang vikten av att inrätta en europeisk kustbevakning som samordnar insatser och övervakning till sjöss. Parlamentet betonar dessutom vikten av att öka de regionala samarbetsinitiativen i fiskerisektorn.

81.

Europaparlamentet konstaterar att det existerar gynnsamma förutsättningar för utvinning av mineraler i havet, men påpekar att havsbottnens miljö hör ihop med resten av jorden genom utbyte av materia, energi och biologisk mångfald. Om dessa utbyten störs kan de orsaka oförutsedda förändringar i fiskbestånden och förlust av biologisk mångfald.

82.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vara särskilt uppmärksam på miljöeffekterna vid utvinning av mineraler i havet, särskilt i mycket känsliga havsmiljöer, att stödja aktuell forskning, att tillämpa försiktighetsprincipen och att samarbeta med de myndigheter i tredjeländer som är involverade i sektorn för att snabbare täppa igen de kunskapsluckor som finns inom forskningen.

83.

Europaparlamentet konstaterar att effektivare resursanvändning i kombination med en bättre återvinningspolitik ger en mer kostnadseffektiv och hållbar strategi för att tillgodose våra behov av mineraler än intensiv exploatering av undervattensresurser. Parlamentet beklagar att bristerna i återvinningen av råvaror och sällsynta jordartsmetaller bidrar till att öka mängden avfall, och efterfrågar därför åtgärder för att förbättra återvinningsmetoderna i syfte att kunna erbjuda alternativ till mineralutvinningen till havs. Parlamentet noterar att denna alternativa strategi skapar arbetstillfällen på lång sikt.

84.

Europaparlamentet inser att blå bioteknik kan skapa högkvalificerade arbetstillfällen och har mycket att tillföra inom viktiga områden som hälsa, näringslära och innovation. Parlamentet välkomnar kommissionens avsikt att stödja den forskning och innovation som krävs för att främja denna verksamhet inom initiativ för företagsamhet.

85.

Europaparlamentet betonar den potential som marin biologisk mångfald har för sektorn för blå bioteknik, särskilt i de djuphavsområden som ännu till stor del är outforskade, men understryker att utforskningen av detta mycket känsliga ekosystem måste ske med försiktighet.

86.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tydligt definiera de problem och utmaningar som kan kopplas ihop med blå bioteknik (t.ex. bionanoteknik, biomaterial och introduktion av genetiskt modifierade fiskar, skaldjur och mikroorganismer) samt att tillämpa en vetenskapligt sund strategi som grundar sig på försiktighetsprincipen för att identifiera, bedöma och hantera de relaterade miljö- och hälsoriskerna.

87.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja partnerskap mellan den privata sektorn och forskningsinstitut liksom gränsöverskridande partnerskap, såsom Europeiskt centrum för marinbiologisk forskning. Marin bioteknik och tillgång till den marina biologiska mångfalden kräver nämligen vetenskaplig kunskap och sofistikerad och dyr utrustning.

88.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen samt medlemsstaternas regeringar och parlament.

26.2.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 75/34

—

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 54,

—

med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt artikel 3.3,

—

med beaktande av sin resolution av den 19 februari 2009 om den sociala ekonomin (1),

—

med beaktande av sin resolution av den 13 mars 2012 om stadgan för europeiska kooperativa föreningar vad gäller arbetstagarinflytande (2),

—

med beaktande av sin resolution av den 15 januari 2013 med rekommendationer till kommissionen om information till och samråd med anställda, planering och hantering av omstruktureringar (3),

—

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1435/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för europeiska kooperativa föreningar (SCE-föreningar) (4),

—

med beaktande av kommissionens rekommendation 94/1069/EG av den 7 december 1994 om överlåtelser av små och medelstora företag (5),

—

med beaktande av kommissionens meddelande om överlåtelser av små och medelstora företag (6),

—

med beaktande av kommissionens meddelande om främjande av kooperativa föreningar i Europa (COM(2004)0018),

—

med beaktande av kommissionens meddelande om initiativ för socialt företagande (COM(2011)0682),

—

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande om kooperativ och omstrukturering (7),

—

med beaktande av ILO:s rekommendation 193 om främjande av kooperativ, som antagits av regeringarna i alla 27 nuvarande EU-medlemsstater, och med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution från 2001 Cooperatives in Human Development och det faktum att FN utlyste 2012 till Kooperationens år,

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A7-0222/2013).

1.

Europaparlamentet påpekar att kooperativen, vid sidan av andra företag inom den sociala ekonomin, spelar en viktig roll i den europeiska ekonomin, särskilt i kristider, genom att de kombinerar lönsamhet med solidaritet, skapar högkvalitativa arbetstillfällen, stärker den sociala, ekonomiska och regionala sammanhållningen och genererar socialt kapital. Dessutom bör företagen inom den sociala ekonomin dra nytta av en tydligare och mer samstämd lagstiftning, som tar tillbörlig hänsyn till den stora mångfalden bland institutionerna inom den sociala ekonomin och deras särdrag.

2.

Europaparlamentet konstaterar att kooperativen blir allt viktigare inom EU och att det finns cirka 160 000 kooperativa företag som ägs av 123 miljoner medlemmar och som sysselsätter fler än 5,4 miljoner människor – inbegripet cirka 50 000 kooperativa industri- och tjänsteföretag med 1,4 miljoner anställda – och att kooperativen bidrar till i genomsnitt ungefär 5 procent av BNP i varje medlemsstat. Under de senaste åren har det bildats flera hundra kooperativa industri- och tjänsteföretag genom omstruktureringar av krisdrabbade företag eller företag som saknar efterträdare, vilket gjort att lokala ekonomiska verksamheter och arbetstillfällen har kunnat räddas och vidareutvecklas. Parlamentet konstaterar att kooperativa grupper inom industrin och tjänstesektorn har spelat en avgörande roll för den regionala utvecklingen i vissa av EU:s mest industrialiserade regioner. De så kallade sociala kooperativen, som är specialiserade på arbetstagarintegration, sysselsätter fler än 30 000 personer med funktionsnedsättning och missgynnade personer inom industri- och tjänstesektorn. Parlamentet understryker att kooperativen har blivit en modell för egenföretagare och inom de fria yrkena och att denna modell har blivit mycket vanligare inom nya sektorer, till exempel social service, hälso- och sjukvård, digitala tjänster, stödtjänster för företag och allmännyttiga tjänster som tidigare tillhandahållits av den offentliga sektorn (till exempel miljötjänster och förvaltning av naturområden, utbildning och kultur samt elproduktion med hjälp av förnybara energikällor). Parlamentet konstaterar att kooperativ därför har en mycket viktig funktion att fylla i EU för ekonomin, samhället, den hållbara utvecklingen och sysselsättningen, förutom att de tjänar som språngbräda för den sociala innovationen, som är ett huvudtema i både Europa 2020-strategin och Horisont 2020, och att de bidrar till att uppnå målet om en hållbar ekonomisk och social utveckling i de regionala och lokala samhällena.

3.

Europaparlamentet framhåller att den kooperativa företagsmodellen bidrar till verklig ekonomisk mångfald och är helt nödvändig för den ”sociala marknadsekonomin” och till fullo överensstämmer med EU-fördragets värderingar och med målsättningarna inom Europa 2020-strategin.

4.

Europaparlamentet påpekar att många kooperativ till och med har visat sig ha bättre återhämtningsförmåga i kristider än många konventionella företag, sett till såväl sysselsättningsnivå som företagsnedläggningar, och konstaterar att kooperativ trots krisen har skapats i nya och innovativa sektorer och att det finns omfattande exempel på detta, särskilt i fallet med kooperativa banker och industri- och tjänstekooperativ (arbetstagarkooperativ, sociala kooperativ och kooperativ av små och medelstora företag). Parlamentet påpekar att utvecklingen av kooperativ, som modell, har visat sig kunna tillgodose nya behov och stimulera sysselsättning bättre än andra modeller, tack vare kooperativens goda förmåga att anpassa sig till förändringar och upprätthålla den ekonomiska verksamheten när den befinner sig i riskzonen genom att fortsätta att eftersträva sina egna målsättningar. Parlamentet understryker dessutom den strategiska roll som spelas av kooperativ bestående av små och medelstora företag, vilka kan finna kollektiva lösningar på gemensamma problem och ge omfattande stordriftsfördelar. Dessutom framhåller parlamentet den allt större betydelsen av ”lokalsamhällskooperativ” som, särskilt i avlägsna och missgynnade områden, gör det möjligt för medborgarna att vara direkt delaktiga i tillgodoseendet av olika behov såsom social service och hälso- och sjukvård, skolundervisning, kommersiella tjänster och kommunikationer.

5.

Europaparlamentet anser att kooperativen kan främja företagandet på mikroekonominivå på ett effektivt sätt i ekonomiska kristider eftersom de gör det möjligt för småföretagare, ofta grupper av medborgare, att axla företagaransvar. I detta sammanhang stöder parlamentet utvecklingen av kooperativ inom den sociala sektorn och välfärdssektorn, då de möjliggör ökat socialt deltagande för de svagaste grupperna.

6.

Europaparlamentet menar att den kooperativa modellen, tack vare sin decentraliserade karaktär, avsevärt bidrar till förverkligandet av prioriteringarna i direktiv 2009/28/EG om förnybara energikällor till 2020 och övergången från fossil energi till förnybar energi. Parlamentet påpekar, med anknytning till detta, att över 1 000 kooperativ för förnybar energi har skapats av medborgare. Kooperativ som är verksamma på området förnybar energi gör det möjligt för personer ur allmänheten att bli kooperativa medlemmar av lokala projekt, och främjar investeringar i projekt för förnybar energi, vilket i sin tur ökar samhällets acceptans för nya anläggningar för förnybar energi. Allmänhetens delaktighet i energiproduktionen kan öka deras medvetenhet om behovet av en hållbar och effektiv energiförbrukning samt deras makt över energikostnaderna. Parlamentet uppmanar kommissionen att ägna särskild uppmärksamhet åt den funktion som energikooperativ kan fylla för att öka användningen av förnybara energikällor och förbättra energieffektiviteten.

7.

Europaparlamentet anser att denna goda bärkraft till stor del beror på den kooperativa förvaltningsmodellen, som bygger på gemensamt ägande, demokratisk ekonomisk delaktighet och kontroll, organisation och styrning från delägarnas sida samt ansvar gentemot lokalsamhället. Parlamentet understryker att denna bärkraft också beror på kooperativens karaktäristiska kapitalackumuleringsmetod, som är mindre beroende av utvecklingen av finansmarknader och går ut på dels att överskottet läggs till tillgångarna, om möjligt delvis odelbart (särskilt i form av tillgångar som förstärker den kooperativa rörelsen i allmänhet, efter betalning av eventuella utestående skulder i fall av konkurs), dels att företagens mål uppnås, och uppvisar välavvägda sociala och ekonomiska målsättningar och målet att förbättra driften och verksamheten. Parlamentet anser att denna modell bidrar till att kooperativen intar ett långsiktigt förhållningssätt över generationer och till att de blir förankrade i den lokala ekonomin, vilket medverkar till en hållbar utveckling på lokal nivå och förhindrar att de utlokaliserar sin verksamhet ens när de internationaliserar den.

8.

Europaparlamentet konstaterar att de kooperativa företagen kan tillgodose befintliga och nya behov på ett effektivt sätt på områden såsom förvaltning av kulturtillgångar och kreativitet samt miljöhållbarhet med anknytning till nya livs- och konsumtionsstilar. Parlamentet poängterar att kooperativen även har främjat värderingar såsom skyddet av lagligheten. Italien är ett exempel på detta, där förvaltningen av tillgångar som beslagtagits från maffian har anförtrotts kooperativ.

9.

Europaparlamentet anser att kooperativen bör inbegripas till fullo i målsättningarna för EU:s näringslivspolitik och de åtgärder som vidtas inom ramen för den, bland annat mot bakgrund av deras grundläggande bidrag till omstruktureringarna inom industrin, som är av avgörande betydelse inom EU:s nya näringslivspolitik.

10.

Europaparlamentet noterar även att kooperativen genom att samarbeta med varandra kan dra nytta av stordriftsfördelar och utbyta erfarenheter och bästa praxis samt samla eller överföra mänskliga och finansiella resurser vid behov. Parlamentet menar att denna inneboende flexibilitet gör att kooperativen kan överleva även under de svåraste kristider.

11.

Europaparlamentet konstaterar att det finns en mängd goda exempel i de olika medlemsstaterna där kooperativa företag uppnått utmärkta resultat sett till tillväxt, sysselsättning, fortlevnad och bildande av nya företag, till exempel systemet med engångsbetalning i Spanien och Marcoralagen i Italien, som gör det möjligt att finansiera bildandet av nya kooperativ med hjälp av arbetslöshetsunderstöd samt företagarkooperativ i Frankrike, Sverige och Belgien, och vill dessutom belysa grupper av enskilda kooperativ som på frivillig basis kan gå samman i stora företagsgrupper på områden såsom industri, jordbruk, distribution, finanssektorn, FoU och högre utbildning. Parlamentet konstaterar att den kooperativa föreningsformen, till exempel efter British trust-företagets modell, också kan vara en effektiv modell för god förvaltning inom professionella eller halvprofessionella idrottsorganisationer, som samtidigt underlättar omfattande delaktighet av de närmast berörda parterna – supportrarna – i förvaltningen av en klubb (oavsett om den är professionell eller inte). Parlamentet uppmanar kommissionen att grundligt utvärdera denna goda praxis och huruvida det vore lämpligt att inbegripa den i EU:s näringslivspolitik.

12.

Europaparlamentet menar att kooperativen på ett viktigt sätt bidrar till den europeiska ekonomin och stabiliteten på arbetsmarknaden, särskilt i de rådande kristiderna.

13.

Europaparlamentet understryker behovet av att utveckla bland annat modellen med företagarkooperativ, som gör det möjligt för företag att byggas upp stegvis för att tillgodose de deltagande företagarnas behov och utvecklas i takt med verksamhetens utveckling.

14.

Europaparlamentet konstaterar dock att kooperativen inte är immuna mot misslyckanden.

15.

Europaparlamentet konstaterar att situationen skiftar mycket mellan de olika medlemsstaterna och återspeglar rättsliga och begreppsmässiga skillnader. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att granska de befintliga lagstiftningarna för att försöka hitta gemensamma nämnare som gör det möjligt att, med respekt för subsidiaritetsprincipen, harmonisera grundläggande delar av dem för att undanröja hindren för kooperativens utveckling.

16.

Europaparlamentet understryker att de anställda tar en avsevärd ekonomisk risk när de bildar ett kooperativ eller när ägandet av ett företag överlåts på de anställda. Parlamentet konstaterar att god förvaltning, särskilt inom arbetstagarkooperativ, är mycket beroende av att det finns stöd för och övervakning av de anställdas sätt att bedriva företagsverksamhet.

17.

Europaparlamentet anser att man bör stärka denna inbyggda kapacitet till återhämtning genom att på vederbörligt sätt beakta kooperativen i all relevant EU-politik för en smart och hållbar tillväxt för alla, även genom en annorlunda modell av ekonomisk utveckling som är i linje med den europeiska sociala modellen, och genom att harmonisera den befintliga EU-lagstiftningen om kooperativ. Kooperativens viktiga roll bör i synnerhet nämnas i handlingsplanen för företagande 2020. Nödvändiga åtgärder bör vidtas för att säkerställa lika villkor för kooperativ och andra företagsformer, samtidigt som kooperativens målsättningar, arbetsmetoder och sociala karaktär bevaras.

18.

Europaparlamentet påminner om att EU genom lagstiftning måste erkänna och likabehandla de skiftande typerna av företagande i syfte att skapa respekt för principen om frihet att bedriva verksamhet oavsett företagets status. Parlamentet beklagar att kommissionen i sin handlingsplan för företagande 2020 inte lägger större vikt vid betydelsen av den sociala ekonomins företag, utan inskränker sig till att nämna deras bidrag till sysselsättningen och den sociala innovationen och deras större svårigheter att få tag på finansiering jämfört med små och medelstora företag.

19.

Europaparlamentet uppmanar följaktligen kommissionen att förstärka sina tjänsteavdelningar genom att inrätta en enhet med ansvar för kooperativ och andra organisationer inom den sociala ekonomin (till exempel ömsesidiga bolag, stiftelser och ekonomiska föreningar), som syftar till att ägna större uppmärksamhet åt åtgärder inriktade på att säkerställa en lämplig resursnivå och att övervaka och vida åtgärder för policyutveckling avseende organisationer inom den sociala ekonomin. Kommissionen uppmanas eftertryckligen att ägna tillräcklig uppmärksamhet åt omstruktureringen till kooperativ av industri- och tjänsteföretag som är krisdrabbade eller saknar efterträdare, genom inrättandet av tjänster för detta ändamål.

20.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skapa mer flexibilitet inom bestämmelserna om offentlig upphandling för personaldrivna företag, till exempel genom att införa en tidsbegränsad reservation.

21.

Europaparlamentet uppmanar vidare kommissionen att säkerställa att åtgärderna inom initiativet för socialt företagande samordnas och att de administrativa hindren mellan de två initiativen minskas.

22.

Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att, i enlighet med ILO:s rekommendation 193/2002, se över sin lagstiftning om kooperativ i allmänhet, och i synnerhet om särskilda kooperativtyper såsom arbetstagarkooperativ, sociala kooperativ, hantverkskooperativ och kooperativa banker, i syfte att anta en omfattande strategi till stöd för den kooperativa företagsmodellen och skapa en regleringsmiljö som gynnar erkännandet av kooperativens och deras förvaltningsorganisationers roll och utvecklingen av kooperativ, särskilt på områden och sektorer där denna modell har visat sig ha ett socialt, ekonomiskt och miljömässigt mervärde. Medlemsstaterna uppmanas att i samarbete med arbetsmarknadens parter och andra berörda parter på regional och lokal nivå identifiera strategiska sektorer som lämpar sig för kooperativa projekt. Parlamentet understryker att detta bör inbegripa införande av lämpliga finansiella instrument och erkännande av kooperativens roll inom ramen för den nationella sociala dialogen samt betydelsen av de kooperativa kreditbankerna, som alltid lägger särskild vikt vid hållbar och socialt ansvarsfull finansiering och som har lokala rötter. Denna rekommendation bör beaktas vid översynen av förordningen om stadgan för europeiska kooperativa föreningar.

23.

Europaparlamentet understryker vikten av att ta fram regleringsåtgärder inom en solid juridisk ram i linje med utvecklingen av internationella normer, för att undvika skiftande nationella tolkningar och risker för konkurrensfördelar eller konkurrensnackdelar på regional, nationell eller makroregional nivå.

24.

Europaparlamentet understryker vikten av att inbegripa kooperativen i alla led av processen i samband med unionens framtida initiativ och åtaganden avseende kooperativ.

25.

Europaparlamentet anser att överlåtelsen av ett företag till de anställda genom bildandet av ett kooperativ och andra former av personalägande skulle kunna vara det bästa sättet att garantera ett företags fortlevnad. Parlamentet betonar att det borde finnas en specifik post i EU-budgeten för denna form av överlåtelser av företag till de anställda, särskilt när det rör sig om arbetstagarkooperativ och uppköp som görs av de anställda, och att denna även borde inbegripa finansiella instrument. Parlamentet begär att det med medverkan av Europeiska investeringsbanken (EIB) och arbetsmarknadens parter samt intressenter från den kooperativa rörelsen snarast skapas en europeisk mekanism för att främja utvecklingen av kooperativ och, i synnerhet, företagsöverlåtelser i form av ombildning till kooperativ, bland annat genom exempelvis ömsesidiga riskdelningsfonder.

26.

Europaparlamentet understryker att det i de rådande ekonomiska kristiderna blivit allt vanligare i medlemsstaterna att de anställda köper upp företag. Kommissionen uppmanas därför att ta fram finansiella instrument för att främja denna utveckling eller att stärka befintliga finansiella instrument på detta område.

27.

Europaparlamentet framhåller de sociala kooperativens aktiva roll i omstruktureringen av små och medelstora företag, särskilt genom sociala spin-off-företag som främjar integrationen av arbetstagare som kan betraktas som missgynnade och som har svårigheter på arbetsmarknaden, då dessa företag genom sin solidariska verksamhet ökar förmågan att tillgodose sociala behov.

28.

Europaparlamentet konstaterar att de problem som uppstår i samband med att företagsägandet överlåts på de anställda mycket ofta hänger samman med inte bara hur lång tid förfarandena tar utan också, i ännu större utsträckning, med bristen på kunskaper om denna företagsform bland de berörda yrkesmännen (t.ex. jurister och revisorer) och inom rättssystemet och utbildningssystemet. Parlamentet framhåller att fortbildning för och information till samtliga parter som är delaktiga i bildandet eller överlåtandet av ägandet av företag på ett viktigt sätt skulle bidra till att främja denna företagsform. Parlamentet rekommenderar därför att den kooperativa företagsformen införs som ett permanent inslag i universitetens och managementskolornas kursplaner. Dessutom menar parlamentet att det måste spridas bättre kunskaper om kooperativ och att överlåtelser av företag till anställda genom ombildning till kooperativ bör stödjas ekonomiskt, bland annat genom en riktad och intelligent användning av strukturfonderna, bland fackföreningar och organ som ansvarar för att tillhandahålla information om bildande och överlåtelser av företag. Parlamentet vill lyfta fram de expertkunskaper i bildande av kooperativa företag och företagsöverlåtande i form av ombildning till kooperativ som de kooperativa föreningarna besitter i vissa medlemsstater, och uppmanar kommissionen att underlätta samarbete och utbyte mellan företagen av god praxis och goda metoder på detta område samt att lägga fram en rapport om detta till rådet och Europaparlamentet.

29.

Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att skapa ett ramverk för att underlätta överlåtelser av företag till de anställda, inbegripet finansiella mekanismer utformade för att hjälpa de anställda att investera i krisdrabbade företag eller företag som saknar efterföljare, samt förmånsrätt för anställda, i syfte att skapa bästa möjliga förutsättningar för ett uppköpserbjudande avseende ett nedläggningshotat företag.

30.

Europaparlamentet anser vidare att medlemsstaterna bör bedriva politik som gör det lättare för de anställda att agera för att ta del av sina företags kapital och resultat, genom att införa konkreta skattemekanismer i även andra former av industri- och tjänsteföretag och genom nödvändigt rättsligt skydd och motsvarande delaktighetsgrad inom förvaltningen, tillsynen, beslutsfattandet och ansvaret inom företaget. Sådana åtgärder skulle kunna öka konkurrenskraften inom respektive sektor som helhet.

31.

Europaparlamentet framhåller de positiva aspekterna av de för kooperativen typiska mekanismerna, till exempel tillgångarnas odelbarhet, vilket innebär att tillgångarna inte får delas ut till medlemmarna ens vid en konkurs och i stället ska utnyttjas till kooperativets utveckling, samt juridiska bestämmelser om tillstånd för tredje parter att bidra med riskkapital, med eller utan rösträtt, till kooperativet. Exempel på detta är ömsesidiga riskfonder samt Cooperazione Finanza Impresa (CFI) i Italien, l’Institut de Développement de l’Economie Sociale (ESFIN-IDES) i Frankrike och investeringsstrukturen Mondragon Corporation i Spanien.

32.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja strategier och åtgärder för att bevara befintliga arbetstillfällen och inte bara för att skapa nya arbetstillfällen i nybildade företag. Dessutom uppmanas kommissionen att skapa nya starta-företag-tjänster för att stödja den kooperativa företagsformen genom initiativ för medvetandegörande och utbildning.

33.

Europaparlamentet poängterar att det behövs en exakt och tidig diagnos för att krisdrabbade företag ska kunna omstruktureras till ekonomiskt hållbara kooperativ. Parlamentet uppmanar myndigheterna på alla nivåer att samarbeta med arbetsmarknadens parter och den kooperativa rörelsen för att göra sådana tidiga diagnoser och bedöma möjligheterna och nyttan av att omstrukturera företagen till kooperativ. Även fackföreningar och kooperativa föreningar bör inbegripas i denna process.

34.

Europaparlamentet föreslår att kommissionen gör en uttömmande och jämförande inventering av bästa praxis i medlemsstaterna och de nationella lagar som främjar omstruktureringar till kooperativ, särskilt företagsövertaganden, konkurslagstiftningen, finansiella mekanismer, institutioner för företagsstöd och skapande av horisontella sammanslagningar av kooperativa företag. Parlamentet betonar vikten av att kooperativen deltar i detta arbete i syfte att fastställa vilka prioriteringar som ska göras. Kommissionen uppmanas i detta syfte att överväga att upprätta en databas som på ett systematiskt sätt samlar fall och uppgifter om omstruktureringar till kooperativ, så att man kan sprida god praxis och samla in uppgifter på ett enhetligt sätt.

35.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att underlätta och främja uppkomsten av kluster av kooperativ och sociala företag, med målet att hjälpa dem att uppbåda tillräckliga resurser och fylla en viktigare funktion inom produktions- och distributionskedjan samt att främja sådana stordriftsfördelar som krävs för finansieringen av forskning, utveckling och innovation.

36.

Europaparlamentet betonar att kooperativa industri- och tjänsteföretag, särskilt små och medelstora företag, av olika anledningar – bland annat karaktären på deras företagande – inte kan få tillgång till riskkapital och krediter på kapitalmarknaderna. Parlamentet konstaterar också att arbetstagarkooperativen i kapitalintensiva sektorer normalt sett har svårt att uppbåda omfattande kapital från sina medlemmar och att det därför bör skapas lämpliga finansiella instrument som respekterar denna typ av företagande.

37.

Europaparlamentet påminner om att frågan om tillgång till krediter är särskilt viktig för kooperativen på grund av deras särskilda struktur. Parlamentet uppmanar därför kommissionen, Baselkommittén och EIB att ta fram och använda kvalitativa parametrar, även sett till beviljande av krediter och finansiering, i syfte att skilja mellan kooperativens – även de sociala kooperativens – roll jämfört med andra typer av företag.

38.

Europaparlamentet anser att man måste stärka kooperativens kapitalisering och egna kapital genom att bättre utnyttja de resurser som deras sociala struktur kan bidra med. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja åtgärder till stöd för ökat eget kapital – inbegripet skatteförmåner, även tidsbegränsade sådana – efter bildandet eller uppköpet, som inte bör betraktas som statligt stöd.

39.

Europaparlamentet påpekar att det i vissa medlemsstater finns möjlighet för utomstående parter att tillhandahålla riskkapital till kooperativ samtidigt som de får endast begränsad rösträtt eller ingen rösträtt alls, så att medlemsägandet och kontrollstrukturen bevaras, och att detta har gjort det möjligt för kooperativen att förbättra sina kontakter med andra finansiella institut. Parlamentet välkomnar sådana lösningar och uppmuntrar samtliga medlemsstater att underlätta kooperativens tillgång till krediter.

40.

Europaparlamentet anser att kommissionen, tillsammans med EIB och Europeiska investeringsfonden (EIF), bör se till att kooperativen har tillgång till finansiella mekanismer på EU-nivå – bland annat, i lämpliga fall, den handlingsplan för finansiering för små och medelstora företag som föreslås i inremarknadsakten – samt vidta särskilda åtgärder tillsammans med den kooperativa banksektorn för att säkerställa att så sker. Parlamentet understryker att sådana åtgärder skulle kunna göra att den inre marknaden fungerade bättre.

41.

Europaparlamentet anser att de kooperativa bankernas särdrag måste beaktas i finansmarknadsförordningen och efterföljande genomförandebestämmelser.

42.

Europaparlamentet betonar att de program och fonder som inrättas inom ramen för den fleråriga budgetramen (2014–2020) bör fungera som viktiga instrument till stöd för kooperativ. Parlamentet menar att man i samband med inrättandet av operativa program bör fokusera på att underlätta inrättandet av nya kooperativ, ge stöd åt hållbar företagsutveckling och ansvarsfull omstrukturering, inbegripet åtgärder för i synnerhet företagsöverlåtelser till anställda och sociala kooperativ, i fråga om lokal utveckling och social och teknisk innovation och processinnovation, med hjälp av globala bidrag och andra finansiella instrument, inklusive fonden för justering för globaliseringseffekter.

43.

Europaparlamentet anser att man inom ramen för unionens och ländernas ekonomiska planering bör ägna särskild uppmärksamhet åt (eller avsätta en procentuell andel för) kooperativ som verkar för att främja tillträdet till arbetsmarknaden för missgynnade personer, i enlighet med definitionen i förordning (EG) nr 2204/2002, i syfte att stärka, öka och förbättra det sociala skyddet.

44.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att under nästa budgetår stödja ett pilotprojekt till förmån för överlåtelser av krisdrabbade företag till de anställda, så att de kan fortsätta att arbeta och nya kooperativ därmed skapas som kan gjuta liv i kris- eller konkursdrabbade företag.

45.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta åtgärder till stöd för ungdomssysselsättningen inom den kooperativa sektorn. Dessutom uppmanas kommissionen att uppmuntra medlemsstaterna att sprida den kooperativa modellen, som är ett utmärkt instrument för sysselsättningsskapande.

46.

Europaparlamentet menar att medlemsstaterna även bör vidta åtgärder för att underlätta kooperativens tillgång till alla former av stödtjänster för företag, eftersom det skulle hjälpa dem att ytterligare bidra till en hållbar utveckling av sina verksamheter. I detta sammanhang uppmanar parlamentet eftertryckligen medlemsstaterna att vidta åtgärder för att underlätta kooperativens tillgång till krediter, särskilt för arbetstagarkooperativ, sociala kooperativ, hantverkskooperativ och kooperativ bestående av mikroföretag.

47.

Europaparlamentet anser att medlemsstaterna bör vidta lämpliga åtgärder för att undanröja alla rättsliga, administrativa eller byråkratiska hinder som förhindrar eller hämmar kooperativens tillväxt.

48.

Europaparlamentet anser att marknadstillträdet för små kooperativa kreditinstitut bör underlättas i hela EU.

49.

Europaparlamentet anser vidare att nätverk för samarbete mellan små och medelstora företag, såsom sådana som redan finns i EU i kooperativ form (hantverkskooperativ, kooperativ av små och medelstora företag, aktivitets- och sysselsättningskooperativ osv.) bör uppmuntras, eftersom sådana nätverk avsevärt stärker mikro- och småföretagens bildande och bärkraft genom gemensam saluföring och gemensamma inköp och andra tjänster och hjälper dem att bli en källa till innovation.

50.

Europaparlamentet menar att man för att stödja bildandet av nya kooperativ bör utveckla tjänster för nybildade kooperativ. Dessutom bör initiativ som framhåller den kooperativa modellen bland potentiella nya företagare (till exempel genom kursplanerna på universitetsnivå) uppmuntras på både nationell och europeisk nivå.

51.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

26.2.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 75/41

—

med beaktande av kommissionens meddelande Innovation för hållbar tillväxt: en bioekonomi för Europa (COM(2012)0060),

—

med beaktande kommissionens meddelande Europa 2020: en strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (COM(2010)2020),

—

med beaktande av sin resolution av den 24 maj 2012 om ett resurseffektivt Europa, (1)

—

med beaktande av kommissionens meddelande om en effektiv råvarustrategi för Europa (COM(2011)0025) och parlamentets resolution av den 13 september 2011 om det meddelandet, (2)

—

med beaktande av slutsatserna från rådets brittiska ordförandeskap 2005 (Den kunskapsbaserade bioekonomin i Europa), tyska ordförandeskap 2007 (Mot en kunskapsbaserad bioekonomi) och belgiska ordförandeskap 2010 (Den kunskapsbaserade ekonomin i Europa: resultat och utmaningar),

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandena från utskottet för utveckling, utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för industrifrågor, forskning och energi och utskottet för regional utveckling (A7-0201/2013), och av följande skäl:

A.

Världens befolkning beräknas öka från 7 miljarder till över 9 miljarder människor till 2050, vilket beräknas medföra en 70-procentig ökning av efterfrågan på livsmedel och kraftiga påfrestningar på vattenresurserna.

B.

Bristen på naturresurser i världen, de ökande påfrestningarna på förnybara råvaror och klimatförändringarnas globala effekter ställer krav på ett effektivt resursutnyttjande.

C.

Ett långsiktigt, innovativt och effektivt förhållningssätt inte bara garanterar ökad hållbarhet utan främjar dessutom landsbygdsutvecklingen och den regionala utvecklingen samt skapar bättre möjligheter till minskade växthusgasutsläpp, ökad hållbarhet inom produktionscykeln och spridning av industriella innovationer längs med hela värdekedjan.

D.

Övergången till en hållbar ekonomi kommer att stärka den europeiska industrins och jordbrukssektorns konkurrenskraft och öka den ekonomiska tillväxten och följaktligen möjliggöra en betydande höjning av sysselsättningsnivåerna i Europa.

E.

För en framgångrik bioekonomi i Europa krävs det tillgång till hållbart förvaltade råvaror från hållbara källor (jord- och skogsbruk och biologiskt nedbrytbart avfall).

F.

Bioekonomin inom EU omsätter redan nästan 2 biljoner euro, och en hållbar primärproduktion, livsmedelsbearbetning, industriell bioteknik och bioraffinaderier förväntas medföra en betydande tillväxt.

1.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande Innovation för hållbar tillväxt: en bioekonomi för Europa och den handlingsplan för bioekonomi som ingår i det meddelandet.

2.

Europaparlamentet anser att bioekonomin gör det möjligt att producera industri- och konsumentvaror till lägre kostnad och på ett mindre energikrävande och mer miljövänligt sätt.

3.

Europaparlamentet håller med om att övergången till en smart och hållbar bioekonomi för alla ska bygga inte enbart på produktion av förnybara naturresurser med liten miljöpåverkan, utan också på en hållbar användning av dessa resurser ur miljömässigt, ekonomiskt och socialt perspektiv, samtidigt som användningen av biotiska resurser bör hållas inom gränserna för ekosystemförnyelse.

4.

Europaparlamentet understryker att det finns ett brådskande behov av åtgärder till stöd för innovationer och investeringar i ny teknik och nya affärsmodeller och för incitament som gynnar ekonomin på lång sikt. Parlamentet understryker den privata sektorns avgörande roll för en hållbar ekonomisk tillväxt.

5.

Europaparlamentet anser att bioekonomin är en förutsättning för uppnåendet av Europa 2020-strategins mål, särskilt initiativen ”innovationsunionen” och ”ett resurseffektivt Europa”.

6.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens stöd för en radikal ändring av EU:s syn på produktion, konsumtion, bearbetning, lagring, materialåtervinning och deponering av biologiska resurser.

7.

Europaparlamentet påpekar att biokemin redan sysselsätter 22 miljoner människor, vilket motsvarar 9 procent av den totala sysselsättningen i EU, och har stor potential att sysselsätta ytterligare miljontals människor.

8.

Europaparlamentet stöder kommissionens förslag om att skapa en särskild arbetsgrupp och en färdplan för bioföretag, som framhåller hur förnybara resurser och bioteknik bidrar till en hållbar utveckling och stöder regioner och aktörer vid utvecklingen av innovationer på det bioekonomiska området.

9.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta fram nationella och regionala handlingsplaner för bioekonomi och begär att kommissionen två gånger om året lägger fram en rapport för parlamentet om bioekonomins förverkligande.

10.

Europaparlamentet understryker att EU är världsledande på flera områden inom biovetenskap och bioteknik. Parlamentet anser att övergången till bioekonomi skulle göra det möjligt för Europa att göra stora framsteg i fråga om en koldioxidsnål ekonomi, innovation och konkurrenskraft och stärka unionens ställning på den internationella scenen.

11.

Europaparlamentet understryker resurs- och energieffektivitetens oerhörda betydelse och potential. Parlamentet framhåller behovet av att ”producera mer med mindre”, så att bioekonomin fortsätter att vara hållbar.

12.

Europaparlamentet anser att en bioekonomi för Europa inte enbart bör ersätta den nuvarande fossilbaserade ekonomin eller upprepa de nuvarande slösaktiga beteende- och konsumtionsmönstren, utan också måste utvecklas till en mer effektiv och hållbar modell, där hänsyn tas till social välfärd och miljövård längs med alla värdekedjor som baserar sig på bioekonomi.

13.

Europaparlamentet välkomnar den pågående översynen av EU-lagstiftningen om biodrivmedel, som syftar till att minska skadeverkningarna av indirekta ändringar av markanvändningen och främja marknaden för och utvecklingen av mer avancerade biodrivmedel, vilket bör möjliggöra en bredare användning av andra slags råvaror än livsmedelsråvaror, exempelvis avfall, restprodukter, lignocellulosa och cellulosamaterial.

14.

Europaparlamentet påminner om att faktorer med anknytning till indirekta ändringar av markanvändningen för biodrivmedel och biovätskor samt bindande hållbarhetskriterier för användningen av fast och gasformig biomassa bör inbegripas i direktivet för förnybar energi och direktivet om bränslekvalitet. Kommissionen uppmanas att föreslå ett ramdirektiv om biomassa, vilket bör omfatta samtliga biomassatillämpningar (energi, drivmedel, material och kemikalier) och en biomassahierarki.

15.

Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att fortsätta sina insatser för forsknings- och utvecklingssamordning mellan medlemsstaterna och de olika sektorerna, och framhåller i synnerhet behovet av forskning om de biotiska resursernas hållbarhetsgränser, med beaktande av ekosystemfunktionerna och de naturliga näringskedjorna samt efterfrågan på livsmedel.

16.

Europaparlamentet efterfrågar mer detaljerad forskning kring bioekonomins sociala och miljömässiga potential och eventuella kostnader, mot bakgrund av de olika möjliga effekterna av bioekonomin och felaktiga sätt att använda den sett till utnyttjandet av knappa naturresurser, risken för miljöskador och förlorad biologisk mångfald samt möjligheterna till bevarande.

17.

Europaparlamentet stöder inrättandet av en expertpanel för bioekonomi som ska bidra till att öka de politiska strategiernas och initiativens samverkanseffekter och enhetlighet och av ett bioekonomiobservatorium, i syfte att främja ömsesidigt lärande genom att säkerställa ett kontinuerligt utbyte av kunskaper och information mellan forskningsinstitut, företag, institutioner, universitet, regionala aktörer, jordbrukare och landsbygdsinvånare samt att skynda på utvecklingen av en rättslig ram för att öka och underlätta forskningen, forskningstillämpningarna och kommersialiseringen av innovationer.

18.

Europaparlamentet påminner om vikten av att tillämpa försiktighetsprincipen vid användning av bioteknik, särskilt i samband med genetiskt modifierade organismer och syntetisk biologi.

19.

Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att skapa tvärvetenskapliga och sektorsövergripande informations- och utbildningsprogram, så att intressenterna, inklusive konsumenterna, kan ta del av forskningsresultaten och det blir möjligt att skapa ökad medvetenhet och större engagemang.

20.

Europaparlamentet begär att befintliga hinder för innovation längs med värdekedjan undanröjs, framför allt genom snabba och vetenskapligt grundade tillståndsförfaranden inom EU för bioteknikprodukter och ett betydligt snabbare marknadstillträde.

21.

Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå konkreta regionsomfattande åtgärder som främjar produktion och konsumtion av bioekonomiprodukter på regional nivå.

22.

Europaparlamentet understryker att bioekonomin kräver att ny kompetens, nya kunskaper och nya vetenskapsgrenar utvecklas och/eller integreras ytterligare för att man ska kunna hantera bioekonomirelaterade samhällsförändringar, gynna konkurrenskraften, tillväxten och sysselsättningsskapandet, tillgodose industrins behov och se till att kompetenserna anpassas till arbetstillfällena på ett bättre sätt.

23.

Europaparlamentet understryker att det behövs en hög kompetensnivå och kvalificerad personal inom bioekonomin. Parlamentet vidhåller att man måste tillgodose behoven av yrkesutbildning och högre utbildning i EU:s regioner, med beaktande av regionernas särdrag. Breda regionala utbildningssystem gynnar även företagstillväxten.

24.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om att avsätta 4,5 miljarder euro till ramprogrammet för forskning (Horisont 2020) och hoppas att dessa medel tillgängliggörs för samtliga sektorer och instrument inom bioekonomin och för ändamålet att vidareutveckla innovationer, inklusive forskning om ekosystemets gränser och återanvändning och återvinning av biomaterial.

25.

Europaparlamentet anser att bioraffinaderier vilka använder lokalt hållbart biomaterial som inte ersätter livsmedel eller annan mer värdefull användning utgör ett grundläggande instrument för en positiv omvandling av nedlagda anläggningar och för att blåsa nytt liv i krisområden genom innovativa processer och investeringar i riktning mot en kretsloppekonomi, och hoppas att denna modell främjas även i fortsättningen.

26.

Europaparlamentet understryker att det behövs tillräckliga mängder hållbart råmaterial för en framgångsrik drift av bioraffinaderier i Europa. Parlamentet påpekar att detta också kommer att kräva förbättrad infrastruktur för lagring och transport samt utveckling av nödvändig logistik.

27.

Europaparlamentet påpekar att det endast finns ett begränsat antal demonstrationsanläggningar i Europa och att det behövs ökade investeringar för att de europeiska industrierna ska kunna bibehålla sin ledande ställning inom bioraffinaderisektorn. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja pilot- och demonstrationsprojekt för uppgradering av produkter och processer.

28.

Europaparlamentet understryker att bioekonomipolitiken måste utformas på ett bättre sätt i syfte att säkerställa kaskadanvändning av biomassa. I detta hänseende begär parlamentet att det utarbetas en rättsakt som banar väg för en mer effektiv och hållbar användning av denna värdefulla resurs. Parlamentet betonar att det genom en sådan rättsakt bör införas en princip om kaskadanvändning i ”biomassapyramiden”, där man beaktar denna pyramids olika delar och stärker dess topp. Ett sådant förhållningssätt skulle medföra en hierarkisk, smart och effektiv användning av biomassa, tillämpningar som ger ett mervärde och stödåtgärder såsom forskningssamordning längs med hela värdekedjan.

29.

Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att inta ett integrerat, sektorsövergripande och tvärvetenskapligt förhållningssätt till bioekonomi och efterfrågar en harmonisering av de olika berörda EU-politiska områdena och de tillhörande vägledande principerna – till exempel försiktighetsprincipen – inom de olika sektorerna (färdplanen för resurseffektivitet, innovationsunionen, råvaruinitiativet, Horisont 2020, miljöhandlingsprogrammet 2020, sammanhållningspolitiken, den gemensamma jordbrukspolitiken, den gemensamma fiskeripolitiken, direktivet om förnybar energi, ramdirektivet om vatten, ramdirektivet om avfall, direktivet om förpackningar och specifika bioavfallsbestämmelser). Dessutom anser parlamentet att det är nödvändigt att skapa ett enhetligt, långsiktigt och stabilt regelverk på både EU-nivå och nationell nivå, med målet att främja och öka bioekonomiinvesteringarna i Europa.

30.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta fram finansieringsinstrument som stöder prekommersiella investeringar, gör det möjligt att omvandla forskningsresultat till kommersiella framgångar och ger innovativa företag, särskilt små och medelstora företag, tillgång till finansiella instrument och andra stödinstrument som gynnar bioekonomins utveckling, till exempel genom utnyttjande av regional- och strukturfonder och Europeiska investeringsbankens riskdelningsinstrument samt ökad samstämmighet mellan EU:s olika forsknings- och innovationsfonder och inrättandet av en enda kontaktpunkt för information om alla bioekonomiinitiativ, för att få till stånd största möjliga effekt. Parlamentet noterar de svårigheter och finansiella risker som är kopplade till kommersialiseringen och utsläppandet på marknaden av bioekonomiinnovationer.

31.

Europaparlamentet begär att det upprättas industriell infrastruktur och optimerade distributionskedjor för biobaserade produkter i landsbygds- och kustområden i syfte att skapa nya arbetstillfällen inom jord-, skogs- och vattenbruket. Parlamentet begär att EU-medel för landsbygdsutveckling tillgängliggörs för detta ändamål och att detta sker på ett sådant sätt att miljöskadorna och förlusten av biologisk mångfald minskar i stället för att öka.

32.

Europaparlamentet efterfrågar riktade och konkreta åtgärder för att förenkla och påskynda de byråkratiska tillståndsförfaranden som försvårar bioraffinaderiutvecklingen och som kan bidra till att innovativ spetsteknik flyttas till länder utanför EU.

33.

Europaparlamentet stöder tanken på offentlig-privata partnerskap där man drar lärdom av de problem som tidigare uppstått i samband med att denna modell utnyttjats inom andra sektorer. Parlamentet uppmanar kommissionen att avsätta lämpliga resurser för utvecklingen och tillväxten av sådana partnerskap, som är av avgörande vikt för att man ska kunna skapa nya värdekedjor, stärka de befintliga värdekedjorna och underlätta investeringar i teknik och prototyper som kan föra ut forskningsresultat på marknaden.

34.

Europaparlamentet håller med om att det behövs en strategi på flera nivåer och begär att det ägnas större uppmärksamhet åt bioekonomins regionala och lokala dimension samt åt gräsrotsinitiativ. Parlamentet välkomnar inrättandet av bioekonomiplattformar på regional, nationell och europeisk nivå som kan mäta framstegen inom en given sektor och möjliggöra utbyte av know-how och bästa praxis, med målet att säkerställa en jämn utveckling av bioekonomin i hela EU. Parlamentet uppmanar också kommissionen att engagera experter inom denna sektor och inom alla berörda områden samt företrädare för konsumenterna och allmänheten. Parlamentet påminner om att de regionala ekonomierna spelar en central roll för en smart och hållbar tillväxt för alla.

35.

Europaparlamentet anser att gräsrotsinitiativ är betydelsefulla för skapandet av ett biobaserat samhälle och att det är avgörande att strategin är företags- och efterfrågestyrd och kompletteras av offentliga åtgärder. Det bör finnas goda möjligheter till regionala initiativ. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja sådana nätverk och kluster i syfte att främja erfarenhetsutbyte.

36.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samordna det finansiella stödet till innovation med innovationsunionen, inklusive prioriteringarna inom Horisont 2020, och att stimulera forskningsresultat så att de kan få praktisk tillämpning på marknaden och man på så sätt kan överbrygga den så kallade dödsskuggans dal för forskningen i Europa.

37.

Europaparlamentet anser att det finns en rad utmärkta instrument (offentlig upphandling, standardisering, skattelättnader, certifieringssystem och specifik märkning) som kan garantera ett tillräckligt utbud av hållbara biobaserade produkter av hög kvalitet och ge resurseffektiva produktionssystem. Parlamentet anser att den gällande lagstiftningen måste reformeras. Kommissionen uppmanas att utarbeta hållbarhetskriterier för användning av biomassa, på vilka även marknadsskapande verktyg bör grundas.

38.

Europaparlamentet betonar att en bioekonomi där man utnyttjar biologiska resurser i stället för fossil energi måste bygga på ett sunt politiskt ramverk som beaktar inte bara ekonomisk lönsamhet utan också faktorer avseende social och miljömässig hållbarhet.

39.

Europaparlamentet anser att det är oerhört viktigt att konsumenterna görs delaktiga och informeras om möjligheterna att välja biobaserade produkter och tjänster. Parlamentet hoppas i detta sammanhang att denna produktion standardiseras på basis av tillräckliga hållbarhetskriterier inom EU, eftersom detta skulle främja en fördelaktig europeisk marknad för sådana produkter.

40.

Europaparlamentet anser att en biobaserad produkts livslängd inte får förkortas på konstgjord väg, utan att produkten måste tillverkas för längsta möjliga livslängd.

41.

Europaparlamentet understryker att bioekonomin på ett avgörande sätt kommer att bidra till utvecklingen av landsbygden och kustområdena. Parlamentet anser att samverkanseffekter och ett nära samarbete längs med hela värdekedjan, inklusive lokala producenter av jord- och skogsbruksråvaror och bioraffinaderierna, skulle bidra till ökad konkurrenskraft och lönsamhet i landsbygdsområdena. Parlamentet understryker behovet av att ta fram en långsiktig bioekonomistrategi, med vederbörlig hänsyn till behovet av en trygg livsmedelsförsörjning.

42.

Europaparlamentet begär att de biologiska och biotekniska processer som utvecklas ska kunna tillämpas inom utnyttjandet av förnybara biobaserade resurser från avfall och odlingar som inte är avsedda för livsmedel och användas som beståndsdelar i befintliga jordbruks- och skogsbruksföretag.

43.

Europaparlamentet betonar att bioekonomins grundläggande principer är ytterligare ökad resurseffektivitet och minskat beroende av importråvaror, energi och icke förnybara naturresurser. Parlamentet understryker att skogssektorn och andra biobaserade industrier är betydelsefulla och betonar att koldioxidneutrala förnybara naturresurser och råvaror, såsom trä och träfiber, kan ersätta fossila icke förnybara råvaror. Parlamentet påminner om att bioekonomiindustrin tillverkar många högförädlade produkter, såsom kemikalier, läkemedel, plast och andra nya innovativa material, samt skapar sysselsättning. Parlamentet lyfter fram potentialen hos bioteknik baserad på marina resurser.

44.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja åtgärder för att öka råvarupotentialen på ett hållbart sätt, bättre uppbåda sådana råvaror, samla in biologiskt nedbrytbart avfall – och i detta sammanhang undvika omfattande transporter – och säkerställa att användningen av biomassa förblir ekologisk och inte försämrar funktionen som kolsänka. Parlamentet anser i detta sammanhang att man snarast måste fastställa hållbarhetskriterier för användning av energi från biomassa i syfte att säkra tillgången på biomassa för mer resurseffektiva ändamål, samtidigt som man förhindrar att incitamenten för omvandling av biomassa till energi snedvrider marknaden och minskar producenternas tillgång till biomassa.

45.

Europaparlamentet anser att det är viktigt att investera i bioekonomins distributionskedjor för att garantera råvarutillgången. Parlamentet understryker att bioekonomistrategierna bör främja inte bara en effektivare användning av hushållsavfall och kommunalt avfall utan även återvinning av rest- och biprodukter från jord- och skogsbruk. Dessutom efterlyser parlamentet bättre lagstiftning som skapar möjligheter och ett tydligt rättsläge och ger bättre stöd för en hållbar användning av bioekonomins resurser och råvaruutnyttjande, och menar att politiken i alla avseenden bör vara flexibel, långsiktig och investeringsvänlig.

46.

Europaparlamentet anser att bioekonomin skulle kunna bidra på ett viktigt sätt till att motverka den pågående avindustrialiseringen i Europa, i linje med EU:s nya industripolitiska strategi, och till att vända denna utveckling tack vare nya strategier som stimulerar marknaden och stärker det regionala systemets konkurrenskraft.

47.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att identifiera miljöskadliga subventioner till följd av statliga åtgärder som ger vissa konsumenter och producenter fördelar för att komplettera deras inkomster eller sänka deras kostnader, men som därigenom diskriminerar miljövänliga metoder (3). Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att på grundval av denna definition utan dröjsmål, dock senast 2014, anta konkreta planer för utfasningen av alla miljöskadliga subventioner till 2020, inbegripet subventioner som gynnar ineffektiv användning av förnybara resurser och subventioner för fossila bränslen, samt att rapportera om framstegen via de nationella reformprogrammen. Parlamentet finner det i detta sammanhang oroande att stöd till användning av biomaterial för energi redan håller på att underminera resurseffektivitetsmålen.

48.

Europaparlamentet konstaterar med oro att den ökande efterfrågan på biomassa, särskilt trä, kan utlösa omfattande skogsavverkning i utvecklingsländer, där utsläppen av växthusgaser inte redovisas i enlighet med Kyotoprotokollet. Parlamentet påpekar att detta kan påverka markkvaliteten, vattnets kretslopp och den biologiska mångfalden, samtidigt som det ökar belastningen på globala avtal såsom konventionen om biologisk mångfald och FN:s samarbetsprogram för minskade utsläpp från avskogning och skogsförstörelse i utvecklingsländerna. Med tanke på att markförvaltningssystemen är svaga i många utvecklingsländer hyser parlamentet även farhågor om att ökad efterfrågan på träprodukter kan leda till olaglig avverkning och i sin tur försvaga frivilliga partnerskapsavtal som omfattas av handlingsplanen för Flegt (skogslagstiftningens efterlevnad samt förvaltning av och handel med skog).

49.

Europaparlamentet understryker att övergången till en bioekonomi kommer att bidra till en ytterligare integrering av Rio+20-resultaten i EU:s politik. Parlamentet anser att EU bör intensifiera sitt stöd till initiativ som underlättar övergången på internationell nivå till en grön ekonomi för alla.

50.

Europaparlamentet uppmanar EU att bli ett internationellt kraftcentrum för forskning och innovation inom bioekonomi. Utveckling av nya produkter, processer och tjänster baserade på förnybara råvaror kommer att öka de europeiska företagens konkurrenskraft och göra dem internationellt ledande.

51.

Europaparlamentet anser att det är av avgörande vikt att man utarbetar internationella rättsligt bindande hållbarhetsstandarder för olika aspekter av biomassaanvändningen samt bindande kriterier för hållbart skogsbruk. EU uppmanas eftertryckligen att eftersträva antagandet av multilaterala avtal och att tillhandahålla institutionellt och tekniskt bistånd kopplat till dessa avtal för att garantera en hållbar användning av biomassa, särskilt för de minst utvecklade länderna.

52.

Europaparlamentet anser att den bioekonomiska modell som utvecklas inom ramen för denna strategi skulle göra det möjligt att lösa de rådande problemen och på längre sikt ligga till grund för en mer hållbar och effektiv produktion, konsumtion, utveckling och livsstil genom att ge ny fart åt den europeiska tillväxten till följd av en ny syntes av ekonomi, miljö och social kvalitet.

53.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

26.2.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 75/47

—

med beaktande av artiklarna 310, 311, 312 och 323 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

—

med beaktande av sin resolution av den 23 oktober 2012 i syfte att uppnå ett positivt resultat av förfarandet för godkännande av den fleråriga budgetramen för 2014–2020 (1),

—

med beaktande av sin resolution av den 13 mars 2013 om Europeiska rådets slutsatser av den 7–8 februari 2013 avseende den fleråriga budgetramen (2),

—

med beaktande av Europeiska rådets slutsatser som antogs 8 februari 2013,

—

med beaktande av Europeiska rådets slutsatser som antogs den 28 juni 2013,

—

med beaktande av artikel 110.2 och 110.4 i arbetsordningen.

1.

Europaparlamentet välkomnar den politiska överenskommelse som den 27 juni 2013 nåddes på högsta politiska nivå mellan parlamentet, rådets ordförandeskap och kommissionen om den fleråriga budgetramen 2014–2020, efter långa och krävande förhandlingar. Parlamentet medger att det irländska ordförandeskapets ansträngningar har haft stor betydelse för uppnåendet av denna överenskommelse.

2.

Europaparlamentet betonar att det tack vare parlamentets beslutsamhet under förhandlingarna för första gången har antagits ett antal bestämmelser som kommer att vara avgörande för att göra den nya budgetramen genomförbar, konsekvent, transparent och mer lyhörd för allmänhetens behov i EU. Parlamentet betonar särskilt de nya föreskrifterna avseende översynen av den fleråriga budgetramen, flexibilitet, egna medel samt budgetens enhet och öppenhet, vilka utgjorde centrala prioriteringar för parlamentet under förhandlingarna.

3.

Europaparlamentet är berett att tidigt i höst rösta om förordningen om den fleråriga budgetramen och det nya interinstitutionella avtalet, så snart nödvändiga tekniska och rättsliga villkor för slutförandet av relevanta texter är uppfyllda, så att det interinstitutionella avtalet avspeglar den övergripande överenskommelse som nåtts mellan rådet och parlamentet.

4.

Europaparlamentet upprepar emellertid sin ståndpunkt, återgiven i ovannämnda resolution av den 13 mars 2013 om den fleråriga budgetramen, att förordningen om den fleråriga budgetramen inte kommer att godkännas såvida det inte föreligger en absolut garanti för att de utestående betalningskraven för 2013 kommer att få full täckning. Parlamentet förväntar sig således att rådet kommer att fatta ett formellt beslut om förslaget till ändringsbudget 2/2013 avseende ett belopp på 7,3 miljarder euro senast i samband Ecofinrådets möte den 9 juli 2013. Parlamentet kräver att rådet står fast vid sitt politiska åtagande att utan dröjsmål anta ytterligare en ändringsbudget för att undvika eventuella brister i betalningsbemyndigandena som skulle kunna leda till ett strukturellt underskott i EU:s budget i slutet av 2013. Parlamentet bekräftar att det inte kommer att godkänna förordningen om den fleråriga budgetramen eller att det inte kommer att anta 2014 års budget förrän denna nya ändringsbudget, som täcker det återstående underskott som fastställts av kommissionen, har antagits av rådet.

5.

Europaparlamentet betonar vidare att förordningen om den fleråriga budgetramen inte lagligen kan antas om det inte föreligger en politisk överenskommelse om de relevanta rättsliga grunderna, särskilt i fråga om punkter som också speglas i förordningen om den fleråriga budgetramen. Parlamentet är berett att så snart som möjligt slutföra förhandlingarna om de rättsliga grunderna för alla fleråriga program och bekräftar på nytt att det håller fast vid principen att ”inget är överenskommet förrän allt är överenskommet”. Parlamentet kräver att parlamentets lagstiftningsbefogenheter enligt Lissabonfördraget respekteras fullt ut, och uppmanar rådet att korrekt förhandla om alla delar av de rättsliga grunderna som rör den fleråriga budgetramen. Parlamentet välkomnar de politiska överenskommelser som hittills har nåtts om flera nya fleråriga EU-program.

6.

Europaparlamentet är medvetet om den budgetkonsolidering som pågår i medlemsstaterna. Parlamentet anser emellertid att den totala nivån på den kommande fleråriga budgetramen, i den form den har beslutats av Europeiska rådet, inte är tillräcklig för att nå EU:s politiska mål och säkerställa ett framgångsrikt genomförande av Europa 2020-strategin. Parlamentet befarar att denna anslagsnivå inte är tillräcklig för att EU ska förfoga över de medel som behövs för att EU på ett samordnat sätt ska återhämta sig från krisen och gå styrkt ur den. Parlamentet beklagar att medlemsstaterna fortsätter att underskatta EU-budgetens roll för och dess bidrag till en förstärkning av den ekonomiska styrningen och budgetsamordningen i hela EU. Parlamentet befarar dessutom att så låga tak i den fleråriga budgetramen avsevärt kommer att minska parlamentets handlingsutrymme i de årliga budgetförfarandena.

7.

Europaparlamentet betonar hur viktigt det är att den kommande fleråriga budgetramen senast i slutet av 2016 obligatoriskt ses över och därefter revideras, så att det blir möjligt för nästa kommission och parlament att ompröva EU:s politiska prioriteringar, anpassa den fleråriga budgetramen till nya utmaningar och behov och ta full hänsyn till de senaste makroekonomiska prognoserna. Parlamentet vidhåller att kommissionens obligatoriska översyn av både utgifts- och intäktssidorna i EU:s budget måste åtföljas av ett lagstiftningsförslag om en revidering av förordningen om den fleråriga budgetramen, i enlighet med vad som anges i den förklaring från kommissionen som är bifogad till den förordningen. Parlamentet har för avsikt att göra en sådan obligatorisk översyn av den fleråriga budgetramen till ett centralt krav i samband med att kommissionens nya ordförande insätts i sitt ämbete.

8.

Europaparlamentet upprepar hur oerhört viktigt det är med den ökade flexibiliteten i den fleråriga budgetramen 2014–2020 för att man till fullo ska kunna utnyttja budgetramens respektive tak för åtaganden (960 miljarder euro) och betalningar (908,4 miljarder euro), i enlighet med Europeiska rådets krav. Parlamentet välkomnar därför rådets godkännande av två viktiga förslag från parlamentet, nämligen inrättandet av en samlad marginal för betalningar och en samlad marginal för åtaganden, vilket kommer att göra det möjligt att automatiskt överföra outnyttjade anslag från ett budgetår till nästa. Parlamentet beklagar dock de begränsningar som rådet har ställt upp (i fråga om tid eller belopp), vilket kan hämma ett fullständigt utnyttjande av dessa instrument. Parlamentet anser att en förbättring av dessa mekanismer bör ingå som en fullfjädrad del i den översyn av den fleråriga budgetramen som kommissionen ska föreslå efter valet.

9.

Europaparlamentet betonar att de nya flexibilitetsreglerna för åtaganden under den fleråriga budgetramen 2014–2020 bör möjliggöra kompletterande anslag för program som är knutna till tillväxt och sysselsättning, särskilt initiativet om sysselsättning för unga, i syfte att säkerställa kontinuerlig finansiering och maximera ett effektivt utnyttjande av de överenskomna taken.

10.

Europaparlamentet välkomnar tidigareläggningen 2014/2015 av anslag för initiativet för sysselsättning för unga, och vidhåller att extra anslag kommer att behövas 2016 för att säkerställa programmets hållbarhet och effektivitet.

11.

Europaparlamentet betonar att det som ett resultat av parlamentets beslutsamhet kommer att ske en tidigareläggning av anslag 2014/2015 även för Horisont 2020, Erasmus och Cosme, i syfte att minska den finansieringsklyfta som råder mellan berörda anslag i 2013 och 2014 års budgetar. Parlamentet betonar dessutom att det är mycket viktigt att ytterligare anslag även görs tillgängliga för den digitala agendan.

12.

Europaparlamentet välkomnar att det har vidtagits åtgärder för att möjliggöra ytterligare en ökning på högst 1 miljard euro för livsmedelsutdelningsprogrammet för de medlemsstater som vill använda den ökningen för att hjälpa de personer som har det sämst ställt i unionen. Parlamentet förväntar sig att rådet och parlamentet så snart som möjligt kommer överens om formerna för genomförandet av detta åtagande inom ramen för de pågående förhandlingarna om den rättsliga grunden för programmet ifråga.

13.

Europaparlamentet beklagar att rådet inte har lyckats göra några framsteg i fråga om reformen av systemet för egna medel på grundval av de lagstiftningsförslag som har lagts fram av kommissionen. Parlamentet betonar att EU:s budget bör finansieras via verkliga egna medel, enligt vad som fastställs i fördraget, och är därför villigt att arbeta för en reform som minskar de BNI-baserade bidragen till EU:s budget till högst 40 procent. Parlamentet förväntar sig därmed att den gemensamma förklaringen om egna medel som de tre EU-institutionerna har kommit överens om ska göra det möjligt att nå konkreta framsteg, särskilt med tanke på halvtidsöversynen/revideringen av den fleråriga budgetramen. Parlamentet förespråkar därför att högnivågruppen om egna medel ska sammankallas i samband med det formella antagandet av den fleråriga budgetramen och att den ska ges mandat att undersöka alla aspekter av reformen av systemet med egna medel.

14.

Europaparlamentet välkomnar resultatet av förhandlingarna om EU-budgetens enhet och öppenhet. Parlamentet anser att en eventuell framtida ”budget för euroområdet” antingen bör införlivas i eller bifogas till EU:s budget.

15.

Europaparlamentet anser att det förfarande som ledde fram till denna överenskommelse om den fleråriga budgetramen 2014–2020 är mycket beklagligt eftersom det i själva verket har berövat parlamentet på dess verkliga befogenheter i budgetfrågor, vilka slås fast i EUF-fördraget. Parlamentet anser att de många möten som hållits under de senaste åren mellan parlamentets delegation och de olika ordförandeskapen i rådet vid sidan av relevanta möten i rådet (allmänna frågor), liksom delegationens deltagande i informella rådsmöten om den fleråriga budgetramen inte har tjänat något verkligt syfte, eftersom de inte på något sätt påverkat vare sig förhandlingarnas anda, tidsplan eller innehåll eller rådets ståndpunkt, inbegripet behovet av att skilja mellan budgetramsöverenskommelsens rättsliga och budgetmässiga aspekter.

16.

Europaparlamentet uppmanar därför parlamentets budgetutskott att i samarbete med utskottet för konstitutionella frågor dra nödvändiga slutsatser och lägga fram nya förslag om formerna för sådana förhandlingar, i syfte att säkerställa att hela budgetförfarandet är både demokratiskt och öppet till sin natur.

17.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådet, rådet, kommissionen, medlemsstaternas parlament och regeringar samt till övriga berörda institutioner och organ.

26.2.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 75/49

—

med beaktande av sin resolution av den 27 september 2011 om europeisk trafiksäkerhet 2011–2020 (1),

—

med beaktande av sin resolution av den 15 december 2011 om färdplan för ett gemensamt europeiskt transportområde – ett konkurrenskraftigt och resurseffektivt transportsystem (2),

—

med beaktande av kommissionens meddelande Mot ett europeiskt område för trafiksäkerhet: politiska riktlinjer för trafiksäkerhet 2011–2020 (COM(2010)0389),

—

med beaktande av kommissionens arbetsdokument On the Implementation of objective 6 of the European Commission’s policy orientations on road safety 2011-2020 – First milestone towards an injury strategy (SWD(2013)0094),

—

med beaktande av yttrandet från Regionkommittén om politiska riktlinjer för trafiksäkerhet 2011–2020 (3),

—

med beaktande av den av Världsbanken och WHO 2004 gemensamt publicerade rapporten World report on road traffic injury prevention,

—

med beaktande av sin resolution av den 3 juli 2012 om eCall: en ny 112-tjänst för medborgarna (4),

—

med beaktande av frågan till kommissionen Trafiksäkerhet 2011–2020 – de första milstolparna i arbetet för en skadestrategi (O-000061/2013 – B7-0211/2013),

—

med beaktande av artiklarna 115.5 och 110.2 i arbetsordningen och av följande skäl:

A.

Under 2011 omkom mer än 30 000 människor i trafikolyckor i EU och nästan 1,5 miljoner uppgavs ha skadats (mer än 250 000 av dem svårt).

B.

För varje dödsolycka sker det ytterligare fyra olyckor som leder till bestående invaliditet, 40 olyckor som förorsakar lätta skador och 10 olyckor som förorsakar svåra skador.

C.

Mer än hälften av alla svårt skadade har råkat ut för en olycka i en i tätort. Dessa olyckor drabbar särskilt fotgängare, motorcyklister, cyklister (inklusive elcyklister) och andra oskyddade trafikanter.

D.

De främsta orsakerna till dödsolyckor och svåra skador är fordonsfel, dålig vägplanering, bristfälligt vägunderhåll samt förarens beteende, bland annat förmågan att hålla rätt hastighet. Det finns ett direkt samband mellan hastighet och hur svår olyckan är. Vissa medlemsstater överväger att höja hastighetsgränserna på sina motorvägar.

E.

Trafikolyckor är en av de vanligaste orsakerna till att EU-medborgare under 45 år tas in på sjukhus, och många svåra skador leder till livslångt lidande eller bestående invaliditet.

F.

Räddningstjänsternas svarstid (den gyllene timmens princip), inklusive livräddande första hjälp och kvaliteten på vården, är avgörande om offren ska överleva olyckan.

G.

De socioekonomiska kostnaderna för trafikskador uppskattas till 2 procent av BNP, eller cirka 250 miljarder euro 2012 (5).

H.

Europeiska åtgärder på detta område uppvisar positiva resultat.

1.

Europaparlamentet stöder kommissionens initiativ om att fästa särskild vikt vid svåra skador i arbetet för att öka trafiksäkerheten.

2.

Europaparlamentet välkomnar att kommissionen antagit en gemensam EU-definition av svåra skador som grundar sig på den internationellt godkända klassificeringen av person med multipla skador, Maximum Abbreviated Injury Scale.

3.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att snabbt införa den gemensamma EU-definitionen av svåra trafikskador och att på grundval av denna sammanställa och rapportera om statistik per transportmedel, inklusive oskyddade trafikanter, samt per väginfrastrukturslag före 2014.

4.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på grundval av de insamlade uppgifterna fastställa ett ambitiöst mål för att minska trafikskadorna med 40 procent under perioden 2014–2020 och att fastställa nollvisionen som ett långsiktigt mål.

5.

Europaparlamentet anser att utarbetandet av en gemensam mekanism för informationsinsamling och rapportering inte får förhindra att brådskande åtgärder vidtas på EU-nivå för att minska antalet svårt skadade i trafikolyckor.

6.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens prioriteringar för utvecklandet av sin globala strategi, rörande bland annat åtgärder för att minska skadorna vid kollisioner, en strategi för olycksfallshantering, första hjälpen och räddningstjänster och långsiktig rehabilitering, och kräver att dessa prioriterade mål ska genomföras omedelbart.

7.

Europaparlamentet understryker att en stor del av befintliga lagar och åtgärder måste genomföras så snart som möjligt på ett effektivare sätt för att minska skador vid kollisioner, öka trafikanternas säkerhet och minska de svåra skadorna.

8.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över sin lagstiftning om aktiv och passiv fordonssäkerhet för att anpassa den till den senaste tekniska utvecklingen och att stödja införandet av olycksförebyggande teknik i bilarna.

9.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja utvecklingen av en säker och intelligent väginfrastruktur.

10.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta fram detaljerade uppgifter om hur medlemsstaterna införlivar direktiv 2011/82/EU om underlättande av ett gränsöverskridande informationsutbyte om trafiksäkerhetsrelaterade brott.

11.

Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att fortsätta sina insatser för att bekämpa körning under påverkan av alkohol eller andra droger och att utbyta erfarenheter om bästa praxis när det gäller att analysera och rehabilitera trafiksyndare.

12.

Europaparlamentet konstaterar att fotgängare och cyklister tillsammans står för 50 procent av alla trafikolyckor i tätorter och för en stor del av de svåra skadorna.

13.

Europaparlamentet stöder övervakning och vidareutveckling av tekniska normer och politiska riktlinjer för skydd av de mest oskyddade trafikanterna, med andra ord, äldre, barn, personer med funktionshinder och cyklister, som en del av en samordnad ansträngning för att främja de oskyddade trafikanternas rättigheter i EU:s lagstiftning och transportpolitik.

14.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lämna en översikt över tätorter med en hastighetsbegränsning på 30 km/h samt över vilka effekter hastighetsminskningen haft på att minska antalet dödsolyckor och svårt skadade.

15.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att understryka vikten av informations- och utbildningskampanjer om säkrare cykling och gångtrafik och om politiska kampanjer som syftar till att främja cykling och gångtrafik, eftersom cyklisternas och fotgängarnas säkerhet i tätorter har ett starkt samband med cykling och gångtrafik som transportsätt, vid behov i kombination med kollektivtrafik

16.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta riktlinjer för vägsäkerheten i tätorter som kunde tas med i handlingsplanerna för rörlighet i städerna och att överväga att koppla samman EU-finansiering av transportprojekt i städerna med dessa handlingsplaner som innehåller EU:s minskningsmål för dödsolyckor och svåra skador.

17.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja det europeiska larmnumret 112 och att uppfylla kraven på att göra larmcentralerna klara att tas i bruk 2015 och att så snart som möjligt genomföra en kampanj för att informera om att centralerna införs.

18.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om att ett allmänt 112-baserat eCall-system ska tas i bruk i alla nya typgodkända bilar i alla medlemsstater senast 2015 och att dataskyddsbestämmelserna ska respekteras i samband med detta.

19.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga att införa handledd övningskörning för äldre underåriga och att ta del av bästa praxis i medlemsstaterna.

20.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att systematiskt främja förstahjälpsutbildning som ett sätt att öka förbipasserandes möjligheter att vid en olycka hjälpa offer innan räddningstjänsterna kommer.

21.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja samarbete mellan räddningstjänsterna och bildesigners och biltillverkare för att garantera effektiva insatser och säkerhet för räddningspersonalen och de skadade.

22.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja genomförandet av e-hälsosystem, särskilt användningen av intelligenta transportkommunikationssystem av räddningspersonal, bland annat i räddningsfordon.

23.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att understryka vikten av vård efter olyckor i sin hälso- och sjukvårdspolitik och att ytterligare förbättra långtidssjukvården, vården efter sjukhusvistelsen och rehabilitering, bland annat traumavård och psykologisk hjälp till överlevande och vittnen till en trafikolycka, genom till exempel, hjälpstationer för att hjälpa dem att förbättra livskvaliteten.

24.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbättra medvetenheten om följderna av svåra skador genom närmare samarbete med andra åtgärder med social inverkan, såsom graden av funktionsnedsättning, funktionshinder och invaliditet, och att utveckla utbildningsprogram om vägsäkerhet.

25.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen och till medlemsstaternas regeringar och parlament.