5.2.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 45/1

5.2.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 45/2

—

med beaktande av artiklarna 19.1 och 260 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

—

med beaktande av rådets direktiv 2004/113/EG av den 13 december 2004 om genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män när det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster (1),

—

med beaktande av kommissionens riktlinjer av den 22 december 2011 för tillämpningen av rådets direktiv 2004/113/EG på försäkringar mot bakgrund av domstolens dom i mål C-236/09 (Test Achats) (2),

—

med beaktande av domstolens dom av den 1 mars 2011 i mål C-236/09 (Test-Achats) (3),

—

med beaktande av rapporten från det europeiska nätverket av juridiska experter på området för jämställdhet från december 2010 med titeln EU Rules on Gender Equality: How are they transposed into national law?,

—

med beaktande av rapporten från det europeiska nätverket av juridiska experter på området för jämställdhet från juli 2009 med titeln Sex Discrimination in the Access to and Supply of Goods and Services and the Transposition of Directive 2004/113/EC,

—

med beaktande av rapporten från det europeiska nätverket av juridiska experter på området för jämställdhet från juni 2011 med titeln Trans and intersex people: Discrimination on the grounds of sex, gender identity and gender expression,

—

med beaktande av sin ståndpunkt av den 30 mars 2004 om förslaget till rådets direktiv om genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män när det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster (4),

—

med beaktande av sin resolution av den 17 juni 2010 om utvärderingen av resultaten från färdplanen för jämställdhet 2006–2010 och rekommendationer för framtiden (5),

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A7-0044/2013), och av följande skäl:

A.

Direktivet förbjuder både direkt och indirekt könsdiskriminering när det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster som finns tillgängliga för allmänheten, inom både den offentliga och den privata sektorn.

B.

Direktivet berör aspekter knutna till könsdiskriminering utanför arbetsmarknaden.

C.

Mindre förmånlig behandling av kvinnor på grund av graviditet och moderskap är också förbjuden, liksom trakasserier, sexuella trakasserier och instruktion att diskriminera då varor eller tjänster erbjuds eller tillhandahålls.

D.

Till följd av Lissabonfördragets ikraftträdande kommer lämpliga åtgärder mot könsdiskriminering att vidtas genom ett särskilt lagstiftningsförfarande som kräver enhällighet i rådet och samtycke från parlamentet (artikel 19.1 i EUF-fördraget).

E.

Enligt tillgänglig information har direktivet införlivats i de flesta medlemsstater, antingen genom antagande av ny lagstiftning eller genom ändring av den befintliga lagstiftningen på området.

F.

Vissa medlemsstater har införlivat direktivet ofullständigt eller skjutit upp tidsfristen för införlivandet.

G.

I vissa fall går den nationella lagstiftningen längre än vad direktivet kräver genom att även omfatta utbildning eller diskriminering i samband med medier och reklam.

H.

De möjligheter till undantag som fastställts i artikel 5.2 i direktivet ledde till oklarhet angående rättsläget och potentiella rättsliga överklaganden på lång sikt.

I.

Kommissionens tillämpningsrapport, som enligt direktivet skulle ha lagts fram under 2010, har skjutits upp till senast 2014.

J.

I domstolens dom av den 1 mars 2011 i mål C-236/09 (Test-Achats) fastställs att artikel 5.2 i detta direktiv, som medger undantag för försäkringar och därmed sammanhängande finansiella tjänster, är oförenlig med uppnående av målet om likabehandling av män och kvinnor och med EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna.

K.

Den aktuella bestämmelsen ska följaktligen anses vara ogiltig efter utgången av en lämplig övergångsperiod, i detta fall från och med den 21 december 2012.

L.

Den 22 december 2011 offentliggjorde kommissionen icke bindande riktlinjer i syfte att klargöra situationen avseende försäkringsbolag och därmed sammanhängande tjänster.

M.

I linje med EU-domstolens rättspraxis kan diskriminering mot transpersoner och diskriminering på grund av könsidentitet räknas som könsdiskriminering (6) inom jämställdhetsområdet.

1.

Europaparlamentet beklagar att kommissionen inte lagt fram sin rapport om tillämpningen av rådets direktiv 2004/113/EG eller offentliggjort aktuella uppgifter om pågående nationella genomförandeprocesser.

2.

Europaparlamentet är medvetet om att domen i målet Test-Achats kan ha påverkat medlemsstaternas genomförandeprocesser, men konstaterar att enbart detta inte kan motivera underlåtenheten att i tid offentliggöra den rapport som krävs enligt direktivet.

3.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snarast möjligt offentliggöra sin rapport och alla tillgängliga uppgifter.

4.

Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta konkreta åtgärder för att förklara direktivet och dess konsekvenser, med konkreta exempel, för att både kvinnor och män fullt ut ska kunna ta till sig detta direktiv och på lämpligt sätt kunna använda det som ett effektivt verktyg för att värna om sina rättigheter inom likabehandling i fråga om tillgång till varor och tjänster.

5.

Europaparlamentet välkomnar domen i målet Test-Achats, men anser att den har lett till en ihållande osäkerhet på försäkringsmarknaden. Parlamentet förväntar sig att man tar fram gemensamma kriterier för båda könen utifrån en rad riskfaktorer som på ett rättvist sätt återger enskildas risknivå oberoende av kön, samt att man upptäcker eventuell könsdiskriminering.

6.

Europaparlamentet anser att de riktlinjer kommissionen offentliggjort inte helt har skingrat denna osäkerhet, då de inte har någon bindande eller normativ verkan.

7.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta konkreta åtgärder för att lösa problemet genom att föreslå en ny lagstiftningstext som till fullo överensstämmer med riktlinjerna.

8.

Europaparlamentet konstaterar att försäkringsbranschen bör fortsätta att anstränga sig för att anpassa premierna till könsneutrala kriterier genom att tillämpa försäkringstekniska beräkningar på grundval av andra faktorer.

9.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inleda en informell dialog med försäkringsbranschen om riskbedömningar.

10.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram den metodik som den kommer att använda för att mäta vilka effekter domen i Test-Achats-målet får på prissättningen av försäkringar.

11.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utreda frågan också med fokus på konsumentskyddspolitik.

12.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att nära följa utvecklingen på försäkringsmarknaden och vidta alla åtgärder som behövs för att lösa problemet om det finns tecken på faktisk indirekt diskriminering samt att undvika omotiverat höjda priser.

13.

Europaparlamentet betonar att detta direktiv inte begränsar sig till försäkringar och att det bredare tillämpningsområdet och direktivets utvecklingspotential när det gäller tillgång till varor och tjänster inom såväl den offentliga som privata sektorn behöver förklaras ingående för att både kvinnor och män fullt ut ska kunna förstå direktivets tillämpningsområde och ändamål och följaktligen på ett lämpligt sätt utnyttja dess innehåll och möjligheter.

14.

Europaparlamentet konstaterar att bestämmelsen gällande skiftet av bevisbördan införts i de flesta medlemsstaters nationella rätt. Kommissionen uppmanas att övervaka tillämpningen av denna bestämmelse i samtliga medlemsstater.

15.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att beakta fall av diskriminering på grund av graviditet, planering av barn samt moderskap, avseende exempelvis bostadssektorn (hyra av bostad) eller svårigheter med att få lån, liksom tillgång till läkemedel eller medicinska tjänster, särskilt när det gäller tillgång till lagstadgad reproduktiv hälsovård och könskorrigerande behandling.

16.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att särskilt noga övervaka all amningsrelaterad diskriminering, däribland eventuell diskriminering när det gäller tillgång till varor och tjänster på offentlig plats.

17.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att övervaka genomförandet och tillämpningen av direktivet när det gäller gravida, asylsökande kvinnor som väntar på resultaten av sina asylsökningar, för att se till att dessa kvinnor omfattas av aktuella kontrakt och produkter.

18.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i linje med domstolens rättspraxis fullt ut inkludera diskriminering på grund av könsidentitet i sin framtida politik och lagstiftning på jämställdhetsområdet.

19.

Europaparlamentet konstaterar besviket att kvinnliga företagare, i synnerhet ensamstående mödrar, i vissa medlemsstater ofta utsätts för diskriminering när de försöker få lån eller kredit till sina företag och att de fortfarande ofta stöter på hinder på grund av könsstereotyper.

20.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samla in bästa praxis och göra den tillgänglig för medlemsstaterna, i syfte att tillhandahålla de resurser som krävs för att stödja positiva åtgärder och garantera ett bättre genomförande av respektive bestämmelser på nationell nivå.

21.

Europaparlamentet vill belysa vissa jämställdhetsorgans bristande effektivitet på grund av bristen på faktisk förmåga att agera, personalbrist och bristen på tillräckliga ekonomiska resurser.

22.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noga följa utvecklingen för de ”jämställdhetsorgan” som inrättats efter direktivets ikraftträdande och att kontrollera huruvida samtliga villkor som fastställs i EU-rätten har uppfyllts. Parlamentet fäster särskild vikt vid att den pågående ekonomiska krisen inte ska användas som ursäkt för brister i hur organen fungerar.

23.

Europaparlamentet betonar att det behövs statistik och större öppenhet från kommissionens sida i fråga om pågående överträdelseförfaranden och -åtgärder.

24.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att upprätta en offentlig databas över lagstiftning och rättspraxis avseende könsdiskriminering. Skyddet för personer som har utsatts för könsdiskriminering måste förbättras.

25.

Europaparlamentet påpekar att ekonomiskt stöd och EU-samordning för ytterligare fortbildning för rättstillämpare som arbetar med könsdiskriminering är nödvändigt, med beaktande av den roll som nationella domstolar spelar.

26.

Europaparlamentet betonar att detta direktiv måste införlivas utan dröjsmål i samtliga medlemsstater.

27.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar.

5.2.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 45/5

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 27 januari 2012 om handel, tillväxt och utveckling (COM(2012)0022), som uppdaterar ett tidigare meddelande av den 18 september 2002 i samma ämne,

—

med beaktande av artiklarna 207 och 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen,

—

med beaktande av kommissionens övriga meddelanden och arbetsdokument under de senaste åren i detta ämne, bland annat meddelandena om en konsekvent politik för utveckling (COM(2009)0458, SEC(2010)0421, SEC(2011)1627), om EU:s handlingsplan för jämställdhet och kvinnors medinflytande i utvecklingssamarbetet 2010–2015 (SEC(2010)0265), om att göra EU:s utvecklingspolitik mer effektiv: en agenda för förändring (COM(2011)0637), om utvecklingsfinansiering (COM(2012)0366), om EU-strategin för resiliens (COM(2012)0586), om socialt skydd i EU:s utvecklingssamarbete (COM(2012)0446), om samarbete med det civila samhället på området yttre förbindelser (COM(2012)0492) och om Aid for Trade (COM(2007)0163), liksom kommissionens årliga övervakningsrapporter om Aid for Trade,

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 16 mars 2012 om EU:s strategi för handel, tillväxt och utveckling under nästa årtionde och rådets övriga slutsatser av vikt i detta sammanhang,

—

med beaktande av Cotonouavtalet (1),

—

med beaktande av förordningarna avseende finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete (2) och Europeiska utvecklingsfonden (EUF) samt deras genomförande,

—

med beaktande av EU:s strategiska ram för mänskliga rättigheter och demokrati och punkt 11 avseende handel i den därtill hörande handlingsplanen (3),

—

med beaktande av den förstärkta integrerade ramen för handelsrelaterat stöd till minst utvecklade länder som utarbetats under ledning av Världsbanken,

—

med beaktande av ILO:s agenda för anständigt arbete och FN:s initiativ om socialt grundskydd,

—

med beaktande av den fjärde internationella kvinnokonferensen, som hölls i Peking i september 1995, liksom den förklaring och handlingsplan som antogs i Peking,

—

med beaktande av sina resolutioner av relevans för handel och utveckling, handel och fattigdom (4), Aid for Trade (5), avtal om ekonomiskt partnerskap (6), EU:s allmänna preferenssystem (7), företagens sociala ansvar (8), skattefrågor och utvecklingsländer (9), förbindelserna mellan EU och Afrika (10), tryggad livsmedelsförsörjning (11), den allmänna utvecklingen av EU:s utvecklingspolitik (12) och en konsekvent politik för utveckling (13),

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling och yttrandet från utskottet för internationell handel (A7-0054/2013), och av följande skäl:

A.

Artiklarna 207 och 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt har ett klart och tydligt samband. Enligt artikel 207 ska EU:s handelspolitik grunda sig på principerna och målen för unionens yttre åtgärder, och enligt artikel 208 måste unionen ta hänsyn till målen för utvecklingssamarbetet vid genomförande av politik som kan påverka utvecklingsländerna.

B.

Till följd av deklarationen och handlingsplanen från Peking har medlemsstaterna och kommissionen antagit strategin för att integrera jämställdhetsperspektivet i all politik som rör utvecklingssamarbete.

C.

Fattigdomsminskning och förverkligande av millennieutvecklingsmålen är kärnan i EU:s utvecklingspolitik och bör också styra utformningen av EU:s handelspolitik gentemot utvecklingsländer. Främjandet av de mänskliga rättigheterna bör integreras i denna politik och bidra till den rättighetsbaserade utvecklingspolitik som EU har antagit.

D.

Det finns ingen automatisk koppling mellan handelsliberalisering och fattigdomsminskning, men en öppning av handeln kan, om och när de rätta förutsättningarna finns, vara en av de effektivaste drivkrafterna för ekonomisk tillväxt och utveckling.

E.

En förutsättning för att den handelsdrivna utvecklingen ska bli framgångsrik är bland annat välfungerande institutioner, ett effektivt bekämpande av korruption, en sund privat sektor, ekonomisk tillväxt för alla på bred grund, diversifiering och ett gradvis ökat mervärde.

F.

EU:s handelspolitik gentemot utvecklingsländer strävar efter att bättre integrera dessa länder i det internationella handelssystemet, men saknar klart definierade utvecklingsmål och riskerar därför att i stället slå ut lokal produktion och öka beroendet av råvaruexport. Trots betydande liberaliseringar har vissa utvecklingsländer, i synnerhet minst utvecklade länder, inte lyckats att diversifiera sin produktion och export.

G.

Globaliseringen har ojämna effekter på fattigdomsminskningen. En stor del av befolkningen i utvecklingsländerna, i synnerhet i de minst utvecklade länderna, lever fortfarande i extrem fattigdom. 1990 levde endast 18 procent av de fattigaste människorna i minst utvecklade länder – 2007 hade denna andel fördubblats och uppgick då till 36 procent.

H.

Förhandlingarna om avtal om ekonomiskt partnerskap släpar efter betydligt, och totalt sett har det gjorts få framsteg. Utvecklingsmålen är inte klart definierade i EU:s strategi för ekonomiska partnerskap, och det behövs därför ett nytt fokus på utveckling i förhandlingarna, snarare än en tidsfrist, för att åtgärda situationen.

I.

Fattiga länder har problem att kompensera för de minskade handelsavgifterna till följd av det aktuella världsläget med liberalisering av handeln. Tullsatser för förädlade varor som ligger högre än dem för råvaror riskerar att bidra till att utvecklingsländer fastnar i rollen som endast råvaruexportörer.

J.

Den gemensamma jordbrukspolitikens negativa handels- och utvecklingseffekter på utvecklingsländerna måste undanröjas.

K.

Den ökade användningen av agrobränslen har i stor utsträckning berott på att den storskaliga industriella monokulturen ökat, vilket betyder att man alltmer tillämpar jordbruksmetoder som är skadliga för miljön, den biologiska mångfalden, jordens bördighet och vattentillgången. Den ökade användningen av agrobränslen kan få dramatiska konsekvenser i form av kränkningar av markrättigheter, förlorad tillgång till livsviktiga naturresurser, avskogning och miljöförstöring.

L.

Högre medelinkomstländer kommer att uteslutas från EU:s allmänna preferenssystem från och med den 1 januari 2014, men det är osäkert i vilken utsträckning detta kommer att skapa nya exportmöjligheter för de minst utvecklade länderna.

M.

Aid for Trade är utformat för att hjälpa utvecklingsländer att bland annat bygga upp handelskapacitet, avlägsna administrativa handelshinder, utveckla en effektiv infrastruktur för godstransport och stärka de lokala företagen så att de är beredda på att möta lokal efterfrågan och konkurrens och kan utnyttja nya marknadsmöjligheter. Aid for Trade bör bidra till att främja förädling och diversifiering av produktionen och regional integration, underlätta tekniköverföring och upprättandet eller utvecklandet av inhemsk produktionskapacitet samt minska inkomstskillnaderna.

N.

Regional integration är ett effektivt sätt att uppnå välstånd, fred och säkerhet. En bättre fungerande intern och regional handel kan ge lika stora eller större utvecklingsfördelar som ökad extern handel, särskilt i samband med klimatförändringar. Den regionala handeln i Afrika domineras av handel med förädlade varor medan den externa handeln domineras av handel med råvaror.

O.

Export av naturresurser är ofta förbundet med korruption samt stagnering i andra ekonomiska sektorer. Det är numera allmänt erkänt att rikedom på råvaror kan vara en förbannelse, och EU:s handelspolitik måste stäva efter att förhindra och motverka detta beroende.

P.

Konfliktresurser är naturtillgångar vars systematiska utnyttjande och handel i samband med konflikter bidrar till, drar nytta av eller resulterar i allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter, överträdelser av internationell humanitär rätt eller övergrepp som utgör brott mot folkrätten.

Q.

EU:s politik måste trygga och får aldrig försämra livsmedelstryggheten. Det är också absolut nödvändigt att stoppa omställning av jordbruksmark som innebär att man frångår livsmedelsproduktion för lokala eller regionala behov i utvecklingsländer och regioner med osäker livsmedelsförsörjning (problemet med landgrabbing).

R.

I synnerhet främjandet av biobränslen har lett till indirekta ändringar av markanvändningen och ostadiga livsmedelspriser i utvecklingsländerna.

S.

Småbrukarna utgör en majoritet av och är även de mest utsatta av alla markägare i utvecklingsländerna, och att garantera dem trygga arrendevillkor utgör grunden för sunda fastighets- och kreditmarknader, vilket är av avgörande betydelse för en stabil och hållbar utveckling.

T.

Investeringar i olika möjligheter för kvinnor, i synnerhet vad gäller mikrokrediter, är avgörande för att åstadkomma hög avkastning i form av ekonomisk och social utveckling.

1.

Europaparlamentet står fast vid sin ståndpunkt att det övergripande målet för EU:s handelspolitik gentemot utvecklingsländerna bör vara att underlätta hållbar utveckling, och anser att det bör fastställas konkreta och hållbara utvecklingsmål för alla initiativ inom ramen för denna politik.

2.

Europaparlamentet framhåller att eftersom det inte kan tas för givet att handelsliberalisering leder till tillväxt och fattigdomsminskning måste handels- och Aid for Trade-strategier alltid utformas genom transparenta processer som inkluderar alla och gör det möjligt för samtliga intressenter att delta, med särskilt fokus på de mest missgynnade, i synnerhet kvinnorna.

3.

Europaparlamentet påpekar att rättvis handel mellan EU och utvecklingsländerna måste bygga på full respekt och garantier för ILO:s arbetsrättsliga normer och arbetsförhållanden och dessutom säkerställa att striktast möjliga sociala och miljömässiga normer tillämpas. Parlamentet understryker att detta bland annat omfattar att betala rättvisa priser för utvecklingsländernas resurser och jordbruksprodukter.

4.

Europaparlamentet vill att särskild uppmärksamhet ska ägnas åt främjandet av jämställdhet och kvinnors medinflytande.

5.

Europaparlamentet ser positivt på att man i agendan för förändring (COM(2011)0637) har valt att fokusera på företagsklimatet, regional integration och världsmarknader samt social trygghet, vård och hälsa, utbildning och sysselsättning.

6.

Europaparlamentet manar till ett fullständigt genomförande av en konsekvent politik för utveckling, bland annat genom ett stopp för orättvisa produktions- och handelsmetoder samt överfiske och jordbruksstöd som är till skada för utvecklingen och ett hot mot livsmedelstryggheten.

7.

Europaparlamentet betonar att investeringspolitiken medför två huvudsakliga utmaningar för utvecklingsländerna: på nationell nivå måste investeringspolitiken införlivas i en utvecklingsstrategi och omfatta mål för en hållbar utveckling, och på internationell nivå är det nödvändigt att stärka utvecklingsdimensionen i internationella investeringsavtal och skapa balans mellan staters och investerares rättigheter och skyldigheter.

8.

Europaparlamentet beklagar att vissa av de internationella investeringsavtal som ingicks 2011 enligt Unctads rapport om investeringar i världen 2012 håller fast vid den traditionella avtalsmodellen som endast fokuserar på skydd för investeringar. Parlamentet välkomnar dock att vissa av de nya internationella investeringsavtalen innehåller bestämmelser för att säkerställa att avtalen inte inverkar störande på, utan snarare bidrar till, länders hållbara utvecklingsstrategier som fokuserar på investeringarnas miljömässiga och sociala konsekvenser.

9.

Europaparlamentet noterar med oro det ökande antalet fall av tvistlösning mellan investerare och stater som hänför sig till internationella investeringsavtal, där investerare har utmanat central offentlig politik genom att hävda att denna politik har skadat deras affärsmöjligheter. Parlamentet framhåller i detta sammanhang att Unctad i sin rapport om investeringar i världen 2012 visar att internationella investeringsavtal blir alltmer kontroversiella och politiskt känsliga, framför allt på grund av de alltmer frekventa fallen av tvistlösning mellan investerare och stater om internationella investeringsavtal, vilket har fått missnöjet att öka (t.ex. har Australien i ett handelspolitiskt uttalande tillkännagett att landet inte längre kommer att införa klausuler om tvistlösning mellan investerare och stater i sina framtida internationella investeringsavtal) och vilket beror på bland annat brister i systemet (t.ex. det omfattande tillämpningsområdet för bestämmelserna om tvångsinlösen, frågor rörande skiljemännens kompetens, avsaknad av insyn, höga förfarandekostnader samt förhållandet mellan tvistlösning mellan investerare och stat respektive förfaranden mellan stat och stat). Parlamentet insisterar därför på att framtida europeiska investeringsavtal måste garantera att internationell tvistlösning mellan investerare inte undergräver staters förmåga att stifta lagar i allmänhetens intresse.

10.

Europaparlamentet påminner om att arbetet med att mobilisera investeringar för hållbar utveckling fortfarande är en mycket stor utmaning för utvecklingsländerna, särskilt de minst utvecklade länderna. Parlamentet betonar i detta sammanhang att Unctad har tagit fram ett omfattande investeringspolitiskt ramverk för hållbar utveckling (IPFSD), med särskilt fokus på sambandet mellan utländska investeringar och en hållbar utveckling.

11.

Europaparlamentet uppmanar EU att aktivt använda alla de instrument som det har till sitt förfogande för att dels främja fred, respekt för de mänskliga rättigheterna, demokrati, rättsstatsprincipen, god samhällsstyrning, sunda offentliga finanser, investeringar i infrastruktur, respekt för sociala normer av de europeiska företagen och deras dotterbolag samt tillförlitligt tillhandahållande av grundläggande tjänster, dels eftersträva varaktig tillväxt för alla och fattigdomsminskning i utvecklingsländerna och därmed även bidra till att skapa ett gynnsamt klimat för Aid for Trade och hållbar handelsutveckling.

12.

Europaparlamentet framhåller att det inte räcker med bättre marknadstillträde och stärkta internationella handelsregler för att utvecklingsländerna ska kunna integreras i världshandeln. Därför bör programplaneringen avseende Aid for Trade stödja utvecklingsländer som själva försöker att främja lokal handel, avskaffa begränsningar på utbudssidan och ta itu med strukturella tillkortakommanden, som kan hanteras genom inhemska handelspolitiska reformer, underlättande av handel, ökad tullkapacitet, uppgradering av infrastruktur, förbättringar av produktionskapacitet och uppbyggnad av inhemska och regionala marknader.

13.

Europaparlamentet uppmärksammar att det inte finns någon automatisk koppling mellan internationell handel och fattigdomsminskning. Enligt Unctad har de minst utvecklade ländernas genomsnittliga handelsintegration, mätt i hur stor del av BNP som utgörs av export och import av varor, faktiskt varit större än för de avancerade ekonomierna sedan början av 1990-talet. Parlamentet anser följaktligen att den ihållande massfattigdomen i de minst utvecklade länderna är en följd av underutveckling och av att dessa länder inte lyckas främja en strukturell omvandling, bygga produktionskapacitet och skapa produktiv sysselsättning på nationell nivå.

14.

Europaparlamentet betonar också att Unctad hävdat att den alltför tidiga och alltför snabba handelsliberalisering som många utvecklingsländer med låga inkomster uppmuntrades att genomföra under 1980- och 1990-talet ledde till en avindustrialisering och en form av integration som gjorde dem ännu mer beroende av och utsatta på externa marknader, medan de länder som har gynnats mest av handelsliberaliseringen och fått den absoluta fattigdomen att minska mest är de länder som har öppnat upp sina ekonomier i måttlig omfattning och gradvist, i takt med utvecklingen av deras produktionskapacitet, och som har gjort framsteg i fråga om strukturell omvandling.

15.

Europaparlamentet betonar att tillväxt och välståndsutveckling bör eftersträvas i de sektorer som är hårt drabbade av fattigdom och i de sektorer där fattiga människor arbetar, för att tillväxten och välståndet ska komma alla till del, vara hållbar och verkligen bidra till att minska fattigdomen. Parlamentet påpekar att tillväxten även bör gynna och stärka kvinnor och att fokus bör ligga på att förbättra det allmänna företagsklimatet för små och medelstora företag, så att dessa kan frodas och så att det växer fram hållbara mikrofinansierings- och mikrokreditmöjligheter. Parlamentet betonar att utvecklings- och handelspolitiken på detta område bör styras av innovation, kreativitet och konkurrenskraft, i syfte att skapa arbetstillfällen och stärka de mindre gynnade grupperna.

16.

Europaparlamentet välkomnar att kommissionen har erkänt behovet av stöd för små producenters och företags delaktighet. Program för rättvis handel har marknadspotential och är effektiva när det gäller att underlätta den sociala utvecklingen.

17.

Europaparlamentet föreslår att kommissionen på internationell nivå lägger större tyngd vid hållbar offentlig upphandling.

18.

Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater samt andra givare att erkänna den viktiga roll som kvinnor spelar för den ekonomiska utvecklingen och att anpassa sina stödinsatser så att de ger kvinnor egenmakt, socialt och ekonomiskt, bland annat med hjälp av riktat stöd för företagsutveckling och tillgång till mikrokredittjänster som är särskilt riktade till kvinnor.

19.

Europaparlamentet påminner kommissionen och medlemsstaterna om EU:s handlingsplan för jämställdhet och kvinnors medinflytande i utvecklingssamarbetet och de verksamheter som föreslagits i handlingsplanen.

20.

Europaparlamentet påminner om EU:s skyldighet att tillämpa en konsekvent utvecklingspolitik och att säkerställa att de mänskliga rättigheterna och jämställdhet respekteras, främjas och skyddas i alla EU:s yttre åtgärder, inbegripet inom den internationella handeln. Parlamentet ser fram emot ett fullständigt genomförande av punkterna om handel i den handlingsplan som fogats till EU:s strategiska ram för mänskliga rättigheter och demokrati.

21.

Europaparlamentet anser att strategierna för hållbar ekonomisk utveckling bland annat bör omfatta den privata sektorns deltagande i realekonomin, regional sammanhållning och marknadsintegrering genom gränsöverskridande samarbete samt utveckling av en öppen och rättvis handel som styrs av en regelbaserad multilateral handelsstruktur.

22.

Europaparlamentet påminner om betydelsen av investeringar som syftar till att skapa, utveckla och stärka viktig hamn-, transport-, energi- och telekommunikationsinfrastruktur, särskilt då den är gränsöverskridande.

23.

Europaparlamentet uppmanar med kraft de länder som får utvecklingsstöd genom handel att också använda sina inhemska resurser, inbegripet budgetinkomster via korrekt skatteuppbörd samt humankapital. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla bistånd i de fall då ländernas inkomster härrör från exploatering av naturresurser för att förvaltningen av dessa resurser ska bli transparent och hållbar. Parlamentet betonar behovet av att skapa fullständig insyn i de betalningar som europeiska företag gör till regeringar. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja hållbara industrialiseringsstrategier i utvecklingsländer som är inriktade på handel med förädlade produkter.

24.

Europaparlamentet anser att EU har effektiva instrument för att stödja utvecklingen genom handel och investeringar, särskilt det reviderade allmänna preferenssystemet och avtalen om ekonomiskt partnerskap. Parlamentet betonar dock att handelsstödet inte kan begränsas till dessa instrument, och påminner EU om målet att senast 2015 öka den totala biståndsbudgeten till 0,7 procent av BNP. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att utöka den andel som avsätts för tekniskt stöd i denna budget, bland annat i standardiseringsfrågor, och uppmanar EU att visa prov på större följdriktighet i genomförandet av sin handels-, jordbruks-, miljö-, energi- och utvecklingspolitik.

25.

Europaparlamentet anser att EU:s utvecklingsbistånd genom handel måste omfatta alla aspekter av innovation – finansiell innovation, men även teknisk och organisatorisk innovation – på grundval av bästa praxis.

26.

Europaparlamentet rekommenderar kommissionen att förhandla om införandet av praktiskt genomförbara människorättsbestämmelser i alla framtida bilaterala handels- och samarbetsavtal, i syfte att verkligen bidra till en rättighetsbaserad syn på utveckling.

27.

Europaparlamentet betonar vikten av anständiga lönenivåer och arbetsskyddsbestämmelser för ett hållbart globalt handelssystem och nya globala produktionskedjor. Parlamentet påminner i detta sammanhang kommissionen om dess meddelande Anständigt arbete för alla.

28.

Europaparlamentet efterlyser, i syfte att uppnå följdriktighet i EU:s politik, ett förstärkt samarbete mellan kommissionens olika avdelningar och Europeiska utrikestjänsten, liksom mellan de tre institutionerna kommissionen, rådet och Europaparlamentet.

29.

Europaparlamentet anser att kriterierna för utvärdering av politiken och programmen för utveckling genom handel och investeringar inte bara bör omfatta uppgifter om tillväxtnivå och handelsutbyten, utan även om antalet skapade arbetstillfällen och om förbättringar av invånarnas levnadsstandard i utvecklingsländerna när det gäller mänsklig, social, kulturell och miljömässig utveckling.

30.

Europaparlamentet betonar vikten av att handelsreformer kombineras med en väl genomtänkt offentlig politik, i synnerhet vad gäller social trygghet. Mer generellt understryker parlamentet vikten av lägliga och väl underbyggda nationella utvecklingsstrategier och systematiska bedömningar av hur den befintliga handelspolitiken påverkar fattigdom. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillämpa den vägledning som utarbetats av FN:s rapportör om rätten till mat som manar till användning av konsekvensbedömningar i fråga om mänskliga rättigheter i samband med att handels- och investeringsavtal ingås, för att se till att dessa är förenliga med de skyldigheter som fastställs genom internationella människorättsinstrument. EU uppmanas också med kraft att i alla sina handelsavtal ställa tydliga krav på och införa klausuler om mänskliga rättigheter och demokrati.

31.

Europaparlamentet betonar vikten av att förankra företagens sociala ansvar i frihandelsavtalen med utvecklingsländer för att främja mänskliga rättigheter samt sociala normer och miljönormer. Parlamentet föreslår att alla framtida frihandelsavtal ska innehålla ett omfattande kapitel om mänskliga rättigheter, utöver kapitlen om sociala frågor och miljö.

32.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra utvecklingsländernas regeringar att genomföra breda samråd – som inkluderar aktörer som är varken från den offentliga sektorn eller från företagssektorn – i samband med utarbetandet av deras handelspolitik. Kommissionen uppmanas även att främja öppenhet under förhandlingarna, för att fortsatt underlätta ett brett och verksamt deltagande av aktörer och för att stödja arbetet med att uppnå resultat på utvecklingsområdet.

33.

Europaparlamentet efterlyser fördjupade konsekvensbedömningar utifrån ett klimat-, genus- och hållbarhetsperspektiv beträffande resultatet av multilaterala och bilaterala handelsavtal som förhandlas fram mellan EU och tredjeländer, och uppmanar med kraft kommissionen att låta explicit stöd för hantering av klimatförändringar ingå i allt handelsstöd och annat relevant utvecklingsbistånd.

34.

Europaparlamentet anser att man i samband med förhandlingarna om handelsavtal bör fastställa riktmärken för utvecklingsarbetet så att man lättare kan mäta framstegen och, om nödvändigt, ändra tidsplanerna för genomförandet av åtgärder, anpassa de kompletterande åtgärderna, t.ex. Aid for Trade och anpassningsbistånd, samt ta fram nya initiativ när så krävs för att utvecklingsmålen ska kunna nås. I samband med handelsförhandlingar är det av avgörande betydelse att utvecklingsländer får den rättsliga expertis och övriga expertis som krävs för att arbeta effektivt inom Världshandelsorganisationen och liknande organisationer.

35.

Europaparlamentet uppmanar EU att ytterligare minska handelshindren och det handelssnedvridande stödet för att hjälpa utvecklingsländerna att öka sin andel av världshandeln. I WTO:s Doha-utvecklingsrunda gick man in för att avskaffa exportsubventionerna för jordbruksprodukter, och parlamentet kräver att detta genomförs snarast.

36.

Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att stödja uppmaningen från FN:s särskilda rapportör om rätten till mat om att inrätta ett system med positiva incitament för att uppmuntra import till EU av jordbruksprodukter som uppfyller särskilda miljömässiga, sociala och människorättsliga normer, i synnerhet genom att garantera rimliga inkomster för producenter och skäliga löner för jordbruksarbetare.

37.

Europaparlamentet uppmanar EU att alltid se till att dess breda syn på handelsförhandlingar, som omfattar frågor som t.ex. investeringar, offentlig upphandling, konkurrens, handel med tjänster och immateriella rättigheter, är i linje med respektive partnerlands behov och utvecklingsstrategier. Parlamentet uppmanar därför med kraft EU att fastställa sin strategi helt i enlighet med den ”särskilda och differentierade behandling” som utvecklingsländer får. Parlamentet upprepar också att regeringar och parlament måste behålla rätten att reglera investeringar, både för att kunna ge investerare som stöder landets utveckling positiv särbehandling och för att se till att alla investerare, inbegripet de utländska, har skyldigheter och rättigheter med avseende på efterlevnaden av arbetstagarnas rättigheter, miljörelaterade rättigheter, mänskliga rättigheter och övriga normer.

38.

Europaparlamentet välkomnar att jämställdhetsperspektivet beaktas i de hållbarhetsbedömningar som görs i samband med handelsförhandlingar. Kommissionen uppmanas att uppmärksamma dessa bedömningar och se till att de jämställdhetsfrågor som tas upp verkligen hanteras genom de politiska åtgärder som kompletterar handelsavtalen.

39.

Europaparlamentet anser att fokus i förhandlingarna om avtal om ekonomiskt partnerskap bör ligga på innehållet snarare än på tidsfrister. Om avtalen ska kunna leda till utveckling behövs en mer flexibel inställning från EU:s sida där en diversifiering av AVS-ländernas ekonomier med ökad förädling och ökad regional handel gynnas.

40.

Europaparlamentet stöder kommissionens förslag att differentiera handelsstödet och fokusera det på de länder som bäst behöver det, framför allt de minst utvecklade länderna och låginkomstländerna.

41.

Europaparlamentet anser att instrumenten för Aid for Trade inte bara bör fokusera på handel mellan EU och utvecklingsländer, utan även på stöd för intern och regional handel, syd-syd-handel samt triangelhandel mellan AVS-länder, genom att främja gränsöverskridande värdekedjor, genom att effektivisera centrala tjänster och genom att minska transportkostnaderna, vilket samtidigt kan bidra till att stärka utvecklingsländernas band till de globala marknaderna.

42.

Europaparlamentet stöder utvecklingen av effektivare stödinstrument för anpassning och diversifiering av produktionen, liksom för ansvarsfull och hållbar utveckling av förädlingsindustrier och små och medelstora företag i utvecklingsländer.

43.

Europaparlamentet betonar att bristfällig jämställdhet mellan könen i fråga om tillgången till resurser såsom mikrolån, krediter, information och teknik, bör beaktas när Aid for Trade-strategier och andra relevanta utvecklingsstöd utformas.

44.

Europaparlamentet stöder det paket som ska främja handel för små aktörer i utvecklingsländerna och som tillkännagavs i kommissionens meddelande. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra framsteg i fråga om utarbetandet av paketet, och uppmanar samtliga biståndsgivare att ge tillräckliga medel för genomförandet av detta paket, i synnerhet till stöd för små företags deltagande i handelsordningar som säkrar ett mervärde för producenterna, inbegripet dem som uppfyller hållbarhetskriterierna (t.ex. rättvis handel). Parlamentet efterlyser regelbundna uppdateringar om genomförandet av detta paket.

45.

Europaparlamentet konstaterar att handelskapaciteten är avhängig av både hårdvara (infrastruktur) och mjukvara (kunskap), och efterlyser därför EU-stöd för att stärka båda delarna i många länder, inte minst i samarbete med de minst utvecklade länderna.

46.

Europaparlamentet uppmanar EU att se till att Aid for Trade främjar fattigdomsreducerande instrument som tjänar alla. Därför bör det framför allt inriktas på de små aktörernas behov. Aid for Trade bör användas för att utveckla hållbara värdekedjor som gynnar de fattiga, i syfte att stärka målet att uppnå en hållbar distributionskedja.

47.

Europaparlamentet uppmanar EU att inrikta sig på att åtgärda Aid for Trade-programmens problem, särskilt vad gäller deras genomförande- och kontrollkapacitet. Följaktligen efterlyser parlamentet ett nytt synsätt som fokuserar på resultat och utfall i stället för insatser, men som också erkänner behovet av ihärdig och samlad extern granskning som garanterar öppna och transparenta handelsmetoder.

48.

Europaparlamentet uppmanar EU att på ett mer ändamålsenligt sätt låta den privata sektorn delta i utformningen av Aid for Trade-projekt i syfte att ge företag i utvecklingsländerna möjlighet att stimulera handeln.

49.

Europaparlamentet anser, mot bakgrund av förändringen av strukturen på den internationella handeln och av handelsutbytena nord-syd, att en avgörande faktor som bidrar till att göra stödprogrammen effektiva och framgångsrika är att de stödmottagande länderna själva äger dem samt att det råder transparens och redovisningsskyldighet och att det finns tillräckliga resurser. Syftet är att minska välståndsklyftan, fördela välståndet och uppnå regional integration. Parlamentet anser också att det är avgörande att de nationella, regionala och lokala institutionerna, liksom civilsamhället, deltar i utarbetandet och uppföljningen av dessa program och säkerställer tillsynen av givarna.

50.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta bättre hänsyn till de nya utmaningar som utvecklingsbiståndet genom handel står inför, till exempel en differentiering av utvecklingsnivåerna, stöd till och diversifiering av den lokala produktionen samt främjande av sociala och miljömässiga bestämmelser.

51.

Europaparlamentet uppmanar med kraft samtliga biståndsgivare – både offentliga och privata – att i högre grad samordna sina åtgärder och anpassa dem till befintliga möjligheter, särskilt mot bakgrund av de nuvarande budgetbegränsningarna. Parlamentet påminner om att Briks-länderna nu både är mottagare och givare av stöd. Parlamentet uppmanar dem att samarbeta med EU för att dela sina erfarenheter och optimera respektive åtgärder samt att ta ett större ansvar gentemot de minst utvecklade länderna och inom ramen för gruppen med biståndsgivare. Parlamentet är oroat över att bruket med bundet bistånd blir allt vanligare, och uppmanar de utvecklade länderna och de stora tillväxtländerna att avhålla sig från detta bruk.

52.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och alla biståndsgivare att eftersträva innovativa finansierings- och partnerskapsformer för utveckling. Parlamentet påminner i detta sammanhang om att person-till-person-lån också kan bidra till att främja utvecklingen genom handel. Parlamentet rekommenderar bättre samordning av utvecklingsprojekt som finansieras av regionala utvecklingsbanker och Världsbanken/Internationella finansieringsbolaget och en generalisering av interregionala finansieringssystem som EU–Afrika-förvaltningsfonden för infrastruktur.

53.

Europaparlamentet uppmanar med kraft EU-baserade företag med produktionsanläggningar i utvecklingsländer att strikt uppfylla sina förpliktelser att respektera de mänskliga rättigheterna och friheterna, sociala och miljömässiga standarder, jämställdhet mellan kvinnor och män, grundläggande arbetsnormer och internationella avtal samt att betala lämpliga skatter under transparenta former. Parlamentet vill att rätten till frihet från tvångsarbete och särskilt från barnarbete ska genomföras utan undantag.

54.

Europaparlamentet är övertygat om den privata sektorns potential när det gäller att fungera som en drivkraft för utveckling. För att förverkliga denna potential måste processen tjäna lokala befolkningsgruppers intressen och, genom principen om rättvisa distributionskedjor för alla, generera medinflytande för samtliga berörda aktörer, från producenter och arbetstagare till konsumenter.

55.

Europaparlamentet gläds åt att en lång rad branscher och transnationella leverantörsföretag har utarbetat uppförandekoder med sociala och miljömässiga prestandanormer för deras globala leverantörskedjor. Parlamentet påminner dock om att spridningen och skillnaderna i uppförandekoderna för företagens sociala ansvar innebär utmaningar, och konstaterar framför allt att avsaknaden av en enhetlig tolkning av konceptet ”företagens sociala ansvar”, vilket har lett till att olika företag har tagit fram olika normer för redovisning, revision och rapportering, gör det svårt att jämföra hur stort socialt ansvar företagen tar. Parlamentet uppmanar därför ännu en gång EU att sträva efter en tydlig internationell rättslig ram för företagens ansvar och skyldigheter när det gäller mänskliga rättigheter.

56.

Europaparlamentet uppmanar också EU-baserade företag och andra företag att respektera de tio grundprinciperna i FN:s Global Compact-initiativ och FN:s vägledande principer för företagande och mänskliga rättigheter.

57.

Europaparlamentet efterlyser kraftfullare EU-insatser mot skatteparadis och skatteflykt, eftersom dessa fenomen undergräver såväl EU:s som utvecklingsländers intäktsmöjligheter och motarbetar insatserna för att minska fattigdomen och skapa välstånd i fattiga länder. Den olagliga kapitalflykten från utvecklingsländer utgör 6–8,7 procent av dessa länders BNP och uppgår till ett belopp motsvarande 10 gånger det totala utvecklingsstödet till dessa länder. Kommissionen uppmanas därför att i förebyggande syfte undersöka ytterligare möjligheter till samarbete med utvecklingsländer i denna fråga. Parlamentet efterlyser i synnerhet en internationell konvention med målet att avskaffa skadliga skattestrukturer (på grundval av modellen med en multilateral mekanism för automatiskt utbyte av skatteuppgifter), vilken skulle omfatta sanktioner både för icke-samarbetsvilliga jurisdiktioner och för finansinstitut som är verksamma i skatteparadis (dvs. genom att överväga möjligheten att, i likhet med vad som föreskrivs i Förenta staternas lag för att sätta stopp för missbruk av skatteparadis (Stop Tax Haven Abuse Act), dra in banklicenser för finansinstitut som samarbetar med skatteparadis).

58.

Europaparlamentet uppmanar med kraft EU, andra biståndsgivare, myndigheter i partnerländer samt lokala och internationella privata aktörer i utvecklingsländer att dels undersöka tänkbara samarbetsområden för hållbar utveckling så att man kan maximera företagens bidrag till utvecklingsarbetet, dels inbegripa det civila samhällets organisationer i diskussioner på samtliga nivåer.

59.

Europaparlamentet framhåller den väsentliga betydelsen av att främja initiativ till offentlig-privata partnerskap för tillväxt i EU:s utvecklingspolitik och av att engagera den privata sektorns erfarenheter, expertis och förvaltningssystem i partnerskap med offentliga resurser. Parlamentet vill att man hjälper de lokala myndigheterna i EU:s medlemsstater med erfarenheter när det gäller att exempelvis bygga infrastruktur och att gå samman och samarbeta med lokala myndigheter i utvecklingsländer.

60.

Europaparlamentet anser att utländska direktinvesteringar också är en stark drivkraft för hållbar ekonomisk tillväxt, kunskapsöverföring, företagaranda och teknik samt skapandet av nya arbetstillfällen, och att de därför är av avgörande betydelse för utvecklingen. Utvecklingsplanen bör inriktas på att stödja kapacitetsuppbyggnad i utvecklingsländer med målsättningen att skapa ett öppet, förutsägbart och gynnsamt investeringsklimat där byråkratin för företagen är minimal, äganderätten respekteras, konkurrens främjas och en sund makroekonomisk politik eftersträvas.

61.

Europaparlamentet konstaterar att handeln med naturtillgångar, trots genomförandet av Kimberleyprocessen för certifiering av konfliktdiamanter, fortfarande understödjer rebeller, och att människorättskränkningar fortfarande sker i gruvområden. Parlamentet framhåller därför det akuta behovet av ett system för tillbörlig aktsamhet i fråga om ädelstenar och värdefulla mineraler, t.ex. så kallade konfliktmineraler, och anser att en sådan åtgärd skulle kunna bidra till att möta den övermäktiga utmaning som det stora resursproblemet utgör och göra det gynnsammare för utvecklingsländer att sälja sina råvaror. I detta sammanhang välkomnas kommissionens planer att offentliggöra ett meddelande om konfliktmineraler.

62.

Europaparlamentet uppskattar att kommissionen är partner i Extractive Industries Transparency Initiative (EITI) och uppmanar kommissionen, såväl som parter aktiva inom utvinningsindustrin, att aktivt verka för att fler producentländer ansluter sig till initiativet.

63.

Europaparlamentet betonar att naturtillgångar innebär två huvudsakliga utmaningar för industriländerna och utvecklingsländerna: miljöutmaningen att hantera effekterna av användningen av resurser under hela deras livscykel, och den sociopolitiska utmaningen att hantera mänskliga rättigheter och fattigdom på internationell nivå.

64.

Europaparlamentet uttrycker sitt starka stöd för det lagstiftningsförslag om landsvis rapportering som lagts fram som en del av översynen av redovisnings- och öppenhetsdirektivet, i syfte att motarbeta korruption och förhindra skattesmitning. Parlamentet uppmanar de europeiska utvinningsföretag som är verksamma i utvecklingsländer att föregå med gott exempel vad gäller socialt ansvar och främjande av goda arbetsförhållanden.

65.

Europaparlamentet påpekar att de förvaltningsmässiga problemen inom naturresurssektorn nästan uteslutande har hanterats genom frivilliga initiativ, varav det mest kända är utvinningsindustrins initiativ för ökad öppenhet, som syftar till att förbättra insynen i informationen. Parlamentet noterar att utvinningsindustrins initiativ för ökad öppenhet är nödvändigt men att det dock inte är tillräckligt för att åtgärda det mer omfattande problemet med korruption och mutor i utvinningssektorn. Parlamentet konstaterar även att utvinnings- och naturresurssektorerna inte nämns uttryckligen i FN:s ramverk för företag och mänskliga rättigheter (skydda, respektera och åtgärda). Därför bör det införas uttryckliga bestämmelser rörande utvinningssektorn i FN:s ramverk för företag och mänskliga rättigheter, och ett första steg kunde vara att i FN:s råd för mänskliga rättigheter tillsätta en särskild rapportör för denna fråga, med mandat att utvärdera och utarbeta rekommendationer.

66.

Europaparlamentet anser att standarderna för öppenhet och certifiering måste utökas med tiden för att till fullo motverka mutor och korruption i och utanför utvinningssektorn. Mer generellt uppmanas EU att stödja starkare förvaltningsmekanismer som kan hantera resursutnyttjandets miljömässiga och människorättsliga aspekter. Det krävs i synnerhet en internationell konvention om hållbar resursförvaltning i syfte att fastställa grundläggande rättsprinciper för en hållbar resursförvaltning.

67.

Europaparlamentet betonar att man för att uppnå hållbar utvinning behöver strategier som hanterar resursernas hela livscykel. Parlamentet påpekar att de globala distributionskedjornas komplexitet utgör ett hinder för öppenhet, och anser därför att de befintliga initiativen för ökad öppenhet bör kompletteras med certifiering i form av produktmärkning under mineralers hela distributionskedja.

68.

Europaparlamentet uppmanar privata aktörer som bedriver handel med eller raffinerar produkter från utvinningsindustrier att vidta åtgärder för att garantera att konceptet om företagens sociala ansvar tillämpas konsekvent, fullt ut och strikt under hela distributionskedjan.

69.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att utgå från Dodd-Frank-lagen, som nyligen ratificerades av den amerikanska börsmyndigheten US Securities and Exchange Commission som kräver att emitterande utvinningsföretag informerar om vissa betalningar som görs till regeringar. Kommissionen uppmuntras att utöka de rapporteringskrav som ställs på företag i utvinningssektorn till att även omfatta företag i andra sektorer, och att undersöka om informationen bör bli föremål för oberoende granskning.

70.

Europaparlamentet anser att bilateral handels- och investeringspolitik bör kopplas till gemensamma principer, som dem som föreskrivs i Natural Resource Charter (naturresurslistan). I linje med de insatser för tillbörlig aktsamhet som görs i distributionskedjorna skulle sektorspecifika bestämmelser även kunna införas på områden som berör smältverk och raffinaderier samt metall- och återvinningsindustrier.

71.

Europaparlamentet uppmanar med kraft EU att erkänna att exportrestriktioner kan utgöra en del av vissa länders utvecklingsstrategier eller motiveras av miljöskyddsskäl.

72.

Europaparlamentet uppmanar med kraft EU och alla andra givare att inte underlätta eller bidra till omställningen av bördig mark till andra ändamål än livsmedelsproduktion i länder och regioner med osäker livsmedelsförsörjning och att upprätta metoder för god praxis beträffande mark- och resursförvaltning för biobränslen och andra avsalugrödor.

73.

Europaparlamentet betonar behovet av att avlägsna incitamenten för jordbrukare i länder med osäker livsmedelsförsörjning att använda sin mark för andra ändamål än livsmedelsproduktion, t.ex. för produktion av biobränslen. Parlamentet anser att forskning och innovation, som backas upp av en offensiv politik i såväl industriländerna som utvecklingsländerna, kan bidra till att minska motsättningen mellan intressena på livsmedelsförsörjnings- och energiområdet.

74.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

5.2.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 45/15

—

med beaktande av artiklarna 207 och 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen,

—

med beaktande av kommissionens meddelande Handel, tillväxt och utveckling – Att skräddarsy handels- och investeringspolitik för de länder som bäst behöver det (COM(2012)0022),

—

med beaktande av kommissionens meddelande Handel, tillväxt och världspolitik Handelspolitiken – en hörnsten i Europa 2020-strategin (COM(2010)0612),

—

med beaktande av kommissionens meddelande Förbättra EU:s stöd till utvecklingsländerna genom mobilisering av utvecklingsfinansiering (COM(2012)0366),

—

med beaktande av kommissionens meddelande Ny respons på ett grannskap i förändring (COM(2011)0303),

—

med beaktande av kommissionens meddelande Att göra EU:s utvecklingspolitik mer effektiv: en agenda för förändring (COM(2011)0637),

—

med beaktande av kommissionens meddelande Europa i världen: En ny strategi för finansiering av EU:s yttre åtgärder (COM(2011)0865),

—

med beaktande av kommissionens meddelande om en samlad EU-politik för internationella investeringar (COM(2010)0343),

—

med beaktande av meddelandet En förnyad EU-strategi 2011–2014 för företagens sociala ansvar (COM(2011)0681),

—

med beaktande av kommissionens meddelande Mot en EU-strategi för Aid for Trade – kommissionens bidrag (COM(2007)0163),

—

med beaktande av meddelandet ”Handel och utveckling – Att hjälpa utvecklingsländerna att dra nytta av handeln” (COM(2002)0513),

—

med beaktande av EU:s redovisningsrapport om utvecklingsfinansiering 2012, särskilt avsnittet om handelsrelaterat bistånd (SWD(2012)0199),

—

med beaktande av partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS) och Europeiska gemenskapen, som undertecknades i Cotonou den 23 juni 2000 och reviderades 2005 och 2010,

—

med beaktande av sina resolutioner av den 25 november 2010 om mänskliga rättigheter samt sociala normer och miljönormer i internationella handelsavtal (1), om den internationella handelspolitiken inom ramen för de krav som klimatförändringarna medför (2) och om företagens sociala ansvar och miljöansvar vid internationella handelsavtal (3),

—

med beaktande av sin resolution av den 23 maj 2007 om EU:s handelsrelaterade bistånd (4),

—

med beaktande av sina resolutioner av den 25 mars 2009 om avtalen om ekonomiskt partnerskap med regionerna och staterna i AVS-området (5),

—

med beaktande av sin resolution av den 27 september 2011 om en ny handelspolitik för Europa i samband med Europa 2020-strategin (6),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 978/2012 av den 25 oktober 2012 om tillämpning av det allmänna preferenssystemet (7),

—

med beaktande av sin ståndpunkt av den 13 september 2012 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av bilaga I till rådets förordning (EG) nr 1528/2007 med avseende på att stryka ett antal länder från förteckningen över regioner eller stater som slutfört förhandlingar (8),

—

med beaktande av sin resolution av den 6 april 2011 om den framtida EU-politiken för internationella investeringar (9),

—

med beaktande av sin ståndpunkt av den 11 december 2012 om rådets ståndpunkt vid första behandlingen inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om införande av övergångsordningar för bilaterala investeringsavtal mellan medlemsstater och tredjeländer (10),

—

med beaktande av sin resolution av den 16 februari 2012 om utkastet till rådets beslut om ingående av den regionala konventionen om Europa–Medelhavstäckande regler om förmånsursprung (11),

—

med beaktande av Europeiska kommissionens förordning (EU) nr 1063/2010 av den 18 november 2010 om ändring av förordning (EEG) nr 2454/93 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (12),

—

med beaktande av slutsatserna från rådets möten den 16 mars 2012 om EU:s strategi för handel, tillväxt och utveckling under nästa årtionde och den 15 oktober 2012 om utvecklingsfinansiering,

—

med beaktande av sin resolution av den 25 mars 2010 om effekterna av den globala finansiella och ekonomiska krisen på utvecklingsländerna och utvecklingssamarbetet (13),

—

med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 18 september 2012 (14),

—

med beaktande av WTO:s arbetsprogram för handelsrelaterat bistånd 2012–2013,

—

med beaktande av den gemensamma förklaringen från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, Europaparlamentet och kommissionen om Europeiska unionens utvecklingspolitik: Europeiskt samförstånd  (15),

—

med beaktande av EU:s strategi för handelsrelaterat bistånd: Förstärkt EU-stöd till handelsrelaterade behov i utvecklingsländer, som antogs den 15 maj 2007,

—

med beaktande av handlingsprogrammet för utvecklingsländer utan förbindelse med havet, som antogs i Almaty den 28–29 augusti 2003,

—

med beaktande av Parisförklaringen om biståndseffektivitet av den 2 mars 2005 och av Busanpartnerskapet för effektivt utvecklingssamarbete av den 1 december 2011,

—

med beaktande av handlingsprogrammet från Istanbul till förmån för de minst utvecklade länderna 2011–2020 (16),

—

med beaktande av Seoulöverenskommelsen om utveckling och delad tillväxt, som antogs vid G20-gruppens toppmöte i Seoul den 11–12 november 2010,

—

med beaktande av Unctads rapport om investeringar i världen 2012, FN:s vägledande principer för företagande och mänskliga rättigheter från 2011, FN:s vägledande principer för konsekvensbedömningar i fråga om mänskliga rättigheter inför handels- och investeringsavtal, Unctads/FAO:s/Världsbankens/Internationella jordbruksutvecklingsfondens principer för ansvarsfulla jordbruksinvesteringar, 2011 års översyn av OECD:s riktlinjer för multinationella företag, Doha-mandatet som antogs vid Unctads trettonde ministerkonferens 2012 och konferensen Rio+20 2012.

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel och yttrandet från utskottet för utveckling (A7-0053/2013), och av följande skäl:

A.

EU:s handels- och investeringspolitik bör styras av de allmänna principerna för EU:s yttre åtgärder enligt artiklarna 3 och 21 i fördraget om Europeiska unionen, och bidra till en ”hållbar utveckling av vår jord, […] fri och rättvis handel, utrotning av fattigdomen och skydd för de mänskliga rättigheterna”.

B.

Artiklarna 207 och 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt är inbördes förbundna. Enligt artikel 207 ska EU:s handelspolitik grunda sig på principerna och målen för unionens yttre åtgärder, och enligt artikel 208 ska man i den del av unionens politik som kan påverka utvecklingsländer beakta målen för utvecklingssamarbetet.

C.

Handel och investeringar mellan EU, utvecklingsländerna och de minst utvecklade länderna är ett medel för att uppnå dessa mål genom att stimulera en hållbar tillväxt för alla parter, möjliggöra överföring av teknik och kunskap och bidra till skapandet av sysselsättning, vilket gör det möjligt att förbättra konkurrenskraft och produktivitets, uppnå större social sammanhållning och bekämpa ojämlikheter.

D.

I sig själva kan dock handel och investeringar inte ha någon avgörande inverkan på tillväxt och en hållbar utveckling, då de strukturella problem (bristen på humankapital, styrning och infrastruktur, en svag privat sektor, stort beroende av råvaruexport, låg exportdiversifiering, höga handelskostnader osv.) som utvecklingsländerna, inklusive de minst utvecklade länderna, lider av står i vägen för deras obegränsade tillträde till världshandeln.

E.

EU:s handels- och investeringspolitik till stöd för mottagarländernas tillväxt bör samordnas med de utvecklingsmål som behöriga myndigheterna har fastställt, respektera principen om en konsekvent politik för utveckling samt åtföljas av tekniskt och ekonomiskt bistånd och, i lämpliga fall, utveckling av offentlig-privata nord-syd- och syd-syd-partnerskap och gränsöverskridande partnerskap.

F.

2010 utgjorde syd-syd-handeln 23 % av världshandeln. Enligt WTO:s rapport om världshandeln 2011 står preferensavtal mellan sydliga länder för två tredjedelar av alla sådana avtal, jämfört med avtalen mellan nordliga och sydliga länder, som endast utgör en fjärdedel. Enligt rapporten om investeringar i världen 2012 står tillväxtekonomierna för nästan hälften av alla utländska direktinvesteringar i världen.

G.

Många länder drar dock fortfarande inte full nytta av handeln, och de minst utvecklade ländernas andel av världens BNP sjunker. Trots en hög ekonomisk tillväxttakt svarar de 49 minst utvecklade länderna fortfarande bara för 1,12 % av världshandeln. Handeln har inte varit lika fördelaktig för alla utvecklingsländer, och i vissa fall har den lett till ökade sociala orättvisor.

H.

De stora tillväxtekonomierna, som ännu klassificeras som utvecklingsländer, är både givare och mottagare av handelsrelaterat bistånd. EU och andra industriländer bör i högre grad beakta dessa nya aktörers komplexa status, betydelse och särdrag för att kunna anpassa sitt handelsrelaterade bistånd.

I.

Handels- och investeringsåtgärder som gynnar en hållbar utveckling kan komma från många olika källor och ta många olika former. Flera program och åtgärder kan vara riktade mot ett och samma land, men en bristande samordning kan reducera deras effektivitet och relevans och till slut undergräva befolkningens förtroende för dessa åtgärder.

J.

EU och dess medlemsstater är de största givarna av handelsrelaterat bistånd, med åtaganden på totalt 10,7 miljarder euro 2010, vilket motsvarar nästan en tredjedel av det totala offentliga utvecklingsbiståndet. I och med den ekonomiska och finansiella krisen uppkommer frågan om minskat offentligt utvecklingsbistånd, särskilt handelsrelaterat bistånd, och om hur effektivt detta bistånd är.

K.

EU har förbundit sig att öka sin totala biståndsbudget till 0,7 procent av bruttonationalinkomsten till 2015.

1.

Europaparlamentet stöder kommissionens mål att förbättra synergieffekterna av handelspolitiken och utvecklingspolitiken. Parlamentet rekommenderar att kommissionen beaktar mottagarländernas behov och kapacitet, genom att t.ex. uppmuntra till större regional integration, vilket kan säkerställa att sådana synergieffekter tas till vara på ett mer effektivt sätt, samt att prioritera åtgärder som syftar till

2.

Europaparlamentet uppmanar EU att respektera principen om en konsekvent politik för utveckling när man utformar och genomför sina handels-, jordbruks-, miljö- och energipolitiska strategier, och att utvärdera den effekt som dessa strategier har på utvecklingen i utvecklingsländerna och de minst utvecklade länderna.

3.

Europaparlamentet betonar vikten av anständiga lönenivåer och arbetsskyddsstandarder för ett hållbart globalt handelssystem och nya globala produktionskedjor. Parlamentet påminner i detta sammanhang kommissionen om dess meddelande Anständigt arbete för alla.

4.

Europaparlamentet uppmanar med kraft EU, andra biståndsgivare, myndigheter i partnerländer samt lokala och internationella privata aktörer i utvecklingsländer att undersöka tänkbara samarbetsområden för hållbar utveckling som syftar till att maximera företagens bidrag till uppnåendet av utvecklingsmålen.

5.

Europaparlamentet understryker att EU, för att öka välståndet och levnadsstandarden i de fattigaste länderna, måste rikta en del av sitt handelsrelaterade bistånd mot en ansvarsfull och hållbar utveckling som leder till uppbyggnad av lokal och regional handelskapacitet inom och mellan dessa länder. Parlamentet välkomnar målen för finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete, vilka lyfter fram prioriteringarna för sysselsättning och tillväxt i utvecklingsländerna.

6.

Europaparlamentet anser att mottagarländernas ansvarstagande för program för att utveckla handel och investeringar är en av de avgörande faktorerna för att de ska bli framgångsrika. Enligt parlamentet måste nationella, regionala och lokala myndigheter och det civila samhället systematiskt engageras, i enlighet med rättsstatsprincipen, i genomförandet och uppföljningen av nationella program.

7.

Europaparlamentet uppmuntrar utvecklingsländerna att integrera målet för hållbar ekonomisk utveckling som ett övergripande nationellt politiskt mål i sina respektive strategier och initiativ. Parlamentet begär att kommissionen arbetar för att stärka regeringarnas förmåga att integrera frågor med koppling till en hållbar ekonomisk utveckling för alla i sina nationella handelsstrategier och handelsprogram, bland annat genom att erbjuda mer bistånd.

8.

Europaparlamentet konstaterar att bättre utbildning i utvecklingsfrågor skulle möjliggöra en bättre kartläggning av konkreta utvecklingsbehov och möjliga sätt att tillmötesgå dessa, vilket skulle underlätta arbetet för handelsförhandlarna och andra tjänstemän med ansvar för handelsfrågor.

9.

Europaparlamentet anser att det är avgörande med investeringar som syftar till att skapa, utveckla, stärka och underhålla viktig hållbar transport och energi- och telekommunikationsinfrastruktur, särskilt gränsöverskridande infrastruktur och intermodala knutpunkter.

10.

Europaparlamentet betonar behovet av att skapa fullständig insyn i de betalningar som europeiska företag gör till regeringar. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja hållbara industrialiseringsstrategier i utvecklingsländer som är inriktade på handel med förädlade produkter i stället för på handel med bara råvaror.

11.

Europaparlamentet anser att handel och investeringar, i de fall då de används som drivkrafter för hållbar tillväxt och ekonomisk utveckling, i synnerhet bör eftersträva följande mål, tillsammans med en utveckling av den produktion och infrastruktur som behövs:

—

Stöd till egenföretagande jordbrukare och små kooperativ och till utveckling av metoder för hållbart jordbruk och hållbar fiskeodling och djuruppfödning, som gör det möjligt att inrätta, konsolidera och diversifiera livsmedelskedjor.

—

Förbättra deras tillgång till finansiering och mikrofinansiering.

—

Stöd till utvecklingsländer i fråga om tillgång till information och i anpassningen till internationella sanitära och fytosanitära normer, för att få till stånd en sund konkurrens och ett utvidgat tillträde till marknaderna, inklusive ökade möjligheter för utvecklingsländerna att få tillträde till marknaderna i industrialiserade länder samtidigt som deras invånare får ett bättre skydd.

—

Ett stegvis avskaffande av exportrestriktioner och åtgärder för att motverka prisspekulationer och prisvolatilitet för jordbruksprodukter.

—

Stöd till utvecklingen och marknadsföringen av nya socialt ansvarsfulla och miljövänliga varor och tjänster, inklusive ekoturism, i syfte att garantera producenterna mervärde och respekt för hållbarhetskriterier.

—

En hållbar och genomblickbar förvaltning av naturresurser.

—

Program som syftar till att ge jordbrukare en rättvis tillgång till mark.

—

Tillgång till kapacitetsuppbyggnad, särskilt i fråga om produktdiversifiering. Åtgärder för att höja mervärdet på produkter och stödja arbetet med att uppfylla standarder och tekniska krav på lokala, regionala och internationella marknader.

—

Införande av ett system med positiva incitament i kapitlen om hållbar utveckling i handelsavtalen för att främja import av jordbruksprodukter till EU som uppfyller internationella miljömässiga, sociala och människorättsliga normer, framför allt genom att garantera rättvisa inkomster för producenter och löner som går att leva på för jordbruksarbetare, i enlighet med uppmaningen från FN:s särskilde rapportör för rätten till mat.

—

Stöd till utvecklingsländernas och de minst utvecklade ländernas behov av att undanta vissa känsliga jordbruksprodukter från ömsesidig liberalisering.

—

Åtgärder för att skapa, stärka och diversifiera produktionskapacitet och en hållbar industriell utveckling som genom leveranskedjor med rättvisa villkor för alla gynnar de lokala aktörer som deltar.

—

Ett förbättrat företags- och investeringsklimat i syfte att underlätta deltagande från den privata sektorn, inklusive lokala små företag, och, när så är lämpligt, utveckling av offentlig-privata partnerskap.

—

Ett stegvis avskaffande av handelsrestriktioner, med beaktande av utvecklingsländernas behov av att diversifiera sina ekonomier och att skydda nya industrier för att bygga upp en egen hållbar industribas.

—

Skydd av immateriella rättigheter, inklusive geografiska beteckningar, med beaktande av ländernas utvecklingsnivå, i syfte att främja tekniköverföringar, inbegripet grön teknik, i enlighet med Dohaförklaringen om TRIPS-avtalet och folkhälsa.

—

Främjande av anständiga arbetsförhållanden, transparens och hållbarhet, främjande av hållbara och rättvisa arbetsformer, förstärkta arbetarskyddsstandarder och system för socialt skydd, med särskild hänvisning till ILO:s rekommendationer om nationella sociala grundskydd.

—

En stärkning av rättsstatsprincipen och principen om god förvaltning för att rättsläget för privata investeringar, särskilt utländska direktinvesteringar, ska bli tydligt och förutsebart.

—

En noggrann granskning av gällande bestämmelser och förhandlingsdirektiv om finansiella tjänster i och för handelsavtal, med tanke på att dessa inte bör hindra en adekvat finansiell reglering i EU och hos dess handelspartner.

—

Förbättrade villkor för offentlig upphandling.

—

Effektivare offentliga tjänster.

—

Främjande av tjänster som underlättar handel och investeringar, särskilt miljövänliga tjänster, inklusive turism, logistik och investeringar.

—

Stöd till nationella regeringar vid fastställandet av deras nationella handelspolitik och handelsstrategier med en lämplig transparens- och deltagandenivå.

—

Utarbetande av gemensamma verktyg och resurser för att ge de berörda minst utvecklade länderna tillgång till praktiska instruktioner och metoder.

—

Stöd till reformen av tull- och skatteförvaltningar samt till åtgärder som syftar till att dels begränsa den informella sektorns andel av ekonomin, dels återintegrera den informella sektorn i den reglerade ekonomin.

—

Större effektivitet och bättre styrning och organisering av förfaranden för transitering och för varors, personers och tjänsters rörlighet.

—

Inrättande av institutioner som underlättar handel och investeringar samt införande av garanti- och riskkapitalfonder, inbegripet såddkapital och affärsänglar.

12.

Europaparlamentet stöder kommissionens förslag att differentiera det handelsrelaterade biståndet och fokusera på de länder som behöver det mest, framför allt de minst utvecklade länderna. Parlamentet rekommenderar dock kommissionen att beakta den allmänna utvecklingsnivån i landet och dess interna behov och kapacitet samt beakta om utvecklingen är ojämn i landet, utöver de klassiska indikatorerna (bruttonationalprodukt, humankapital och sårbarhet för ekonomiska chocker). Parlamentet uppmanar kommissionen att beakta principerna i den förstärkta integrerade ramen för de minst utvecklade länderna.

13.

Europaparlamentet understryker att socialt företagande och social innovation i utvecklingsländerna driver på utvecklingsarbetet och kan bidra till att minska ojämlikheter och främja tillväxt, förutsatt att vinsterna återinvesteras i ekonomin.

14.

Europaparlamentet anser att även om överföring av medel och mikrofinansiering fortfarande utgör väsentliga verktyg kan dessa inte ensamma täcka alla finansieringsbehov. Parlamentet uppmanar samtliga biståndsgivare att söka efter och främja nya finansierings- och partnerskapsformer. Parlamentet stöder syd-syd-partnerskap och triangelpartnerskap, och rekommenderar att metoden för mellanregionala finansieringssystem, såsom den tillämpas inom ramen för EU–Afrika-förvaltningsfonden för infrastruktur, tillämpas generellt.

15.

Europaparlamentet stöder det paket för att främja handel för små aktörer i utvecklingsländerna som kommissionen tar upp i sitt meddelande. Parlamentet uppmanar kommissionen att gå framåt i utarbetandet av paketet, och samtliga biståndsgivare att avsätta tillräckliga medel för genomförandet av det, i synnerhet till stöd för små företags deltagande i handelssystem som säkrar ett mervärde för producenterna, inbegripet sådana system som har ett hållbarhetssyfte (t.ex. Fair Trade). Parlamentet efterlyser regelbundna uppdateringar om genomförandet av paketet.

16.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande Förbättra EU:s stöd till utvecklingsländerna genom mobilisering av utvecklingsfinansiering, och uppmanar kommissionen att snabbt genomföra sina förslag i syfte att få till stånd ytterligare hållbar, förutsebar och effektiv finansiering. Parlamentet välkomnar OECD:s riktlinjer i verktygslådan för den politiska ramen för investeringar. Parlamentet välkomnar resultaten från det globala partnerskapet för effektivt utvecklingssamarbete i Busan och Istanbul-principerna för biståndseffektivitet hos det civila samhällets organisationer.

17.

Europaparlamentet uttrycker oro över att bundet bistånd blir allt vanligare, och uppmanar med kraft industriländerna och de stora tillväxtekonomierna att avstå från att tillämpa denna metod, och att i stället försöka utnyttja regionala och lokala resurser, inklusive humankapital, i sina projekt för ekonomisk utveckling via handel och investeringar.

18.

Europaparlamentet berömmer det arbete som utförs av de internationella institutionerna (WTO, FN:s konferens för handel och utveckling (Unctad), FN:s organisation for industriell utveckling (Unido), Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD), G20-gruppen, Världsbanken och de multilaterala utvecklingsbankerna) på området för handelsrelaterat bistånd. Parlamentet förespråkar att man i program för handelsrelaterat bistånd inkluderar åtgärder för att hjälpa utvecklingsländerna att kompensera för de förluster som är en följd av avreglering av handel. Parlamentet anser att ett system bör införas för att underlätta det internationella, nationella och lokala samarbetet mellan givare genom samordning av Unctad och Världshandelsorganisationen. Parlamentet påminner om EU:s åtagande att främja och underlätta utvecklingsländernas representation och deltagande i ovannämnda internationella institutioner.

19.

Europaparlamentet beklagar bristen på samordning av investeringspolitik, däribland på internationell nivå. Parlamentet välkomnar därför Europaparlamentets och rådets överenskommelse om övergångsordningar för bilaterala investeringsavtal mellan medlemsstater och tredjeländer. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att utarbeta en EU-politik för internationella investeringar som säkerställer ett verkligt investeringsskydd, ökar klarheten angående rättsläget samt beaktar länders kapacitet att producera gemensamma bestämmelser och normer, samtidigt som hänsyn tas till särskilda sociala, ekonomiska och miljömässiga behov, bland annat de som fastställs i Unctads investeringspolitikramverk för hållbar utveckling. Parlamentet påminner om att utvecklingsländer drabbas i oproportionerligt hög grad av höga kostnader vid tvistlösningar mellan investerare och stater.

20.

Europaparlamentet anser att man måste reformera de internationella investeringsavtalen för att stärka utvecklingsdimensionen i dem genom att skapa balans mellan staters och investerares rättigheter och skyldigheter, garantera tillräckligt politiskt utrymme för strategier för hållbar utveckling, konkretisera bestämmelserna om främjande av investeringar samt i högre grad anpassa dem till mål för en hållbar utveckling.

21.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att ta fram separata uppgifter för EU:s utländska direktinvesteringar till utvecklingsländerna och de minst utvecklade länderna, med beaktande av följande investeringskategorier: sammanslagningar och förvärv, omflyttning av tillgångar inom företag, spekulativa investeringar och gröna investeringar.

22.

Europaparlamentet anser att samarbetet även bör koncentreras på kapacitets- och institutionsuppbyggnad så att utvecklingsländerna kan fastställa de nödvändiga villkoren för investeringar, såsom att bygga upp kapacitet att driva in skatter och bekämpa skatteflykt, och att tillämpa de bästa redovisningsstandarderna.

23.

Europaparlamentet välkomnar WTO:s beslut att underlätta tillträdet för de minst utvecklade länderna. Parlamentet uppmanar de industriländer och stora tillväxtekonomier som är medlemmar i Världshandelsorganisationen att utnyttja undantaget för tjänster från de minst utvecklade länderna och ge tjänster och tjänsteleverantörer från de minst utvecklade länderna förmånlig tullbehandling, samt ta särskild hänsyn till leveranssätt 4, som är en prioritering för de minst utvecklade länderna.

24.

Europaparlamentet önskar se att EU och dess medlemsstater använder sitt inflytande, särskilt på de stora tillväxtekonomierna, för att snabbt kunna ingå avtalet om förenklad handel som man förhandlat fram inom ramen för Doharundan.

25.

Europaparlamentet välkomnar Briks-ländernas engagemang för tillväxt och ekonomisk utveckling i utvecklingsländerna. Parlamentet uppmanar dem att i sina åtgärder tillämpa respekten för och främjandet av demokratiska principer och god förvaltning. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta inkludera en klausul om demokrati och mänskliga rättigheter i alla sina handelsavtal med utvecklingsländer.

26.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå konkreta lösningar för att ge ökat stöd åt en snabbare och mer fördjupad regional integration bland utvecklingsländerna, i syfte att utveckla de regionala marknaderna och skapa regionala värdekedjor. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att främja regional integration i sina bilaterala och regionala handelsavtal. Parlamentet uppmanar kommissionen att arbeta för förenklade och harmoniserade ursprungsregler och metoder för att små exportörer ska kunna tillämpa dessa. Parlamentet uppmanar kommissionen att fördjupa sina partnerskap med regionala institutioner på plats, bland annat Afrikanska utvecklingsbanken. Parlamentet påminner om den mycket viktiga roll som den lokala sektorn spelar avseende handelsintegration och ekonomisk utveckling.

27.

Europaparlamentet välkomnar reformen av ursprungsregler och ikraftträdandet av det omarbetade allmänna preferenssystemet. Parlamentet önskar att kommissionen lägger fram en rapport om hur ändringarna av systemet påverkar mottagarländerna, särskilt i de länder där tullförmåner dras tillbaka, i enlighet med bestämmelserna i artikel 40 i den nya förordningen.

28.

Europaparlamentet noterar den provisoriska tillämpningen av ett första avtal om ekonomiskt partnerskap med en grupp afrikanska länder. Parlamentet uppmanar kommissionen att noga granska varför man hittills inte har gjort några framsteg när det gäller ingåendet av andra avtal om ekonomiskt partnerskap som till fullo beaktar utvecklingsländernas utvecklingsintressen. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta till vara denna impuls för att återuppliva de pågående förhandlingarna om avtal om ekonomiskt partnerskap mellan EU och intresserade utvecklingsländer i syfte att stegvis integrera dessa länders marknader i det multilaterala ramverket för handel. Parlamentet betonar att en stabil och rättvis rättslig och handelsmässig ram behöver upprättas för att främja investeringar från EU i AVS-länderna på ett sätt som främjar båda parter. Parlamentet uppmanar kommissionen att beakta Europaparlamentets rekommendationer beträffande en urholkning av förmånerna och beträffande flexibiliteten och omfattningen av avskaffandet av tullar, samt att ägna särskild uppmärksamhet åt genomförandet av avtalen om ekonomiskt partnerskap.

29.

Europaparlamentet anser att de verktyg som EU har tagit fram för bistånd till utveckling genom handel och investeringar, inbegripet det allmänna preferenssystemet och avtalen om ekonomiskt partnerskap, är effektiva under förutsättning att deras bestämmelser och tillämpningskriterier inte leder till diskriminering eller begränsningar som kan skada de potentiella mottagarländerna. Parlamentet uppmanar dock kommissionen att integrera samtliga befintliga verktyg i en verkligt global strategi, som också innehåller åtgärder för tekniskt bistånd för handel, kapacitetsuppbyggnad och handelsrelaterade anpassningar, även när det gäller standardisering. Parlamentet anser att kommissionen och Europeiska utrikestjänsten bör utveckla synergier för att ytterligare förbättra unionens handelsinriktade diplomati i hela världen.

30.

Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att införa kapitel om handel och hållbar utveckling i bilaterala handelsavtal med bindande miljö- och arbetsregler och klausuler om företagens sociala ansvar. Dessutom bör kommissionen erbjuda utvecklingsländerna och de minst utvecklade länderna ett samarbete som syftar till att hjälpa dem att följa dessa regler. Parlamentet anser att om civilsamhället bereds stort utrymme att delta i övervakningen av genomförandet av dessa kapitel leder detta till ökad kunskap om och förståelse för miljömässiga och sociala normer.

31.

Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen förhandlar fram ett införande av bindande och verkställbara människorättsliga, sociala och miljömässiga bestämmelser i alla framtida handelsavtal för att göra EU:s villkorade politik mer ändamålsenlig och trovärdig.

32.

Europaparlamentet uppmanar EU att utforma sina handelsavtal på så sätt att de främjar ett ansvarsfullt beteende från investerarnas sida och efterlevnad av bästa internationella praxis när det gäller företagens sociala ansvar och god företagsstyrning. För att tillväxten ska komma alla till del och verkligen minska fattigdomen bör man framför allt försöka skapa tillväxt i de sektorer där fattiga människor arbetar och på ett sätt som gynnar och stärker kvinnor samt leder till nya arbetstillfällen och finansiering för mikroföretag och småföretag.

33.

Europaparlamentet uppmanar EU-baserade företag med produktionsanläggningar i utvecklingsländerna att föregå med gott exempel genom att fullgöra sina skyldigheter att respektera de mänskliga rättigheterna och friheterna, sociala och miljömässiga standarder, grundläggande arbetsnormer och internationella avtal.

34.

Europaparlamentet uppmanar europeiska bolag med dotterbolag eller leveranskedjor i ett utvecklingsland att fullgöra sina nationella och internationella rättsliga skyldigheter i fråga om mänskliga rättigheter, arbetsnormer och miljöbestämmelser.

35.

Europaparlamentet välkomnar att en lång rad branscher och transnationella företag har antagit uppförandekoder med sociala och miljömässiga prestandanormer för sina globala leverantörskedjor. Parlamentet påminner dock om att de olika redovisnings-, revisions- och rapporteringsstandarderna för dessa koder gör dem svåra att jämföra. Parlamentet betonar att ett bättre genomförande av FN:s vägledande principer om företagande och mänskliga rättigheter kommer att bidra till att EU:s mål om specifika människorättsfrågor och centrala arbetsnormer uppnås.

36.

Europaparlamentet understryker att EU:s stöd till regeringar i tredjeländer för genomförande av social- och miljölagstiftning är ett nödvändigt komplement till arbetet med att främja det sociala ansvaret hos EU-företag världen över.

37.

Europaparlamentet konstaterar att handeln med naturtillgångar, trots genomförandet av Kimberleyprocessen för certifiering av konfliktdiamanter, fortfarande understödjer rebeller, och att människorättskränkningar fortfarande sker i gruvområden. Parlamentet framhåller därför det akuta behovet av ett system för tillbörlig aktsamhet vid utvinning av och handel med ädelstenar och andra så kallade konfliktmineraler. Parlamentet anser att en sådan åtgärd skulle kunna bidra till en lösning av det övergripande problemet med den så kallade resursförbannelsen (dvs. paradoxen att länder och regioner som är rika på naturresurser, som olja och mineraler, ofta har lägre ekonomisk tillväxt och sämre utveckling än länder med färre naturresurser) och ge utvecklingsländerna större fördelar av handeln med deras råvaror.

38.

Europaparlamentet uppskattar att kommissionen är en av parterna i Extractive Industries Transparency Initiative (EITI), och uppmanar såväl kommissionen som parter aktiva inom utvinningsindustrin att aktivt verka för att fler producentländer ansluter sig till initiativet.

39.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att tillämpa de riktlinjer som FN:s särskilde rapportör för mat har utarbetat (Guiding principles on Human Rights Impact Assessments of Trade and Investment Agreements), och som uppmanar till att man vid ingåendet av handels- och investeringsavtal gör en bedömning av avtalens effekt på mänskliga rättigheter, för att se till att de är förenliga med de skyldigheter som fastställs i de internationella människorättsinstrumenten.

40.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen och till medlemsstaternas regeringar och parlament samt till den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen.

5.2.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 45/24

—

med beaktande av utkastet till rådets förordning (COM(2012)0336) (betalningsbalansförslaget),

—

med beaktande av begäran om godkännande som rådet kommer att lägga fram i enlighet med artikel 352 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 143 och 352,

—

med beaktande av kommissionens förslag av den 23 november 2011 till Europaparlamentets och rådets förordning om skärpning av den ekonomiska övervakningen och övervakningen av de offentliga finanserna i medlemsstater som har, eller hotas av, allvarliga problem i fråga om sin finansiella stabilitet i euroområdet, samt de ändringsförslag om detta som parlamentet antog den 13 juni 2012 och den preliminära texten till den slutgiltiga överenskommelsen med rådet (1),

—

med beaktande av kommissionens förslag av den 23 november 2011 till Europaparlamentets och rådets förordning om gemensamma bestämmelser för övervakning och bedömning av utkast till budgetplaner och säkerställande av korrigering av alltför stora underskott i medlemsstater i euroområdet, samt de ändringsförslag om detta som parlamentet antog den 13 juni 2012 och den preliminära texten till den slutgiltiga överenskommelsen med rådet (2),

—

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 332/2002 av den 18 februari 2002 om upprättandet av ett system för medelfristigt ekonomiskt stöd till medlemsstaters betalningsbalans (3),

—

med beaktande av sin resolution av den 20 november 2012 med rekommendationer till kommissionen om rapporten från ordförandena för Europeiska rådet, Europeiska kommissionen, Europeiska centralbanken och Eurogruppen med titeln ”Mot en verklig ekonomisk och monetär union” (4),

—

med beaktande av artikel 81.3 i arbetsordningen,

—

med beaktande av interimsbetänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A7-0129/2013), och av följande skäl:

A.

I enlighet med artikel 352 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska rådet, i enlighet med ett särskilt lagstiftningsförfarande, med enhälligt beslut och efter Europaparlamentets godkännande, anta en förordning om att inrätta en facilitet för att ge finansiellt stöd till medlemsstater som inte infört euron.

B.

I rådets förordning (EG) nr 332/2002 fastställdes 2002 ett system för betalningsbalansstöd vilket möjliggör finansiellt stöd till medlemsstater som inte infört euron.

C.

Det belopp som totalt finns tillgängligt inom detta system har till följd av den finansiella krisen ökat från ursprungligen 12 miljarder euro till 25 miljarder i december 2008 och till 50 miljarder euro i maj 2009. Av dessa 50 miljarder euro har 13,4 miljarder euro betalats ut till Rumänien, Lettland och Ungern, utöver en avsättning i försiktighetssyfte på 1,4 miljarder till Rumänien.

D.

Ungern, Rumänien och Lettland var de första medlemsstater som begärde och utnyttjade unionens finansiella stöd i början av den finansiella och ekonomiska krisen genom en betalningsbalansfacilitet. Den finansiella och ekonomiska krisen har allvarligt drabbat flera medlemsstater utanför euroområdet.

E.

Den globala ekonomiska krisen har gett allvarliga konsekvenser för alla medlemsstater, dvs. försämrat deras offentliga underskott, betalningsbalans och totala skuldsättning.

F.

Den europeiska stabilitetsmekanismen (ESM), som inrättades i oktober 2012, är den huvudsakliga stödmekanismen för euroområdets medlemsstater och har en utlåningskapacitet på 500 miljarder euro som tillhandahålls genom tecknat kapital. ESM ska i framtiden på vissa villkor kunna finansiera problemtyngda banker direkt.

G.

I sin resolution av den 20 november 2012 begärde parlamentet att ESM skulle utvecklas så att den styrs med gemenskapsmetoden och blir ansvarig inför Europaparlamentet och att viktiga beslut, såsom beviljande av finansiellt stöd till en medlemsstat och ingående av samförståndsavtal, bör vara föremål för vederbörlig granskning från Europaparlamentet.

H.

Det är av största vikt att systemet omfattar mekanismer för demokratisk ansvarsskyldighet och beaktar de nationella parlamentens funktionssätt.

I.

Betalningsbalansförslaget ger inte möjlighet för medlemsstater som inte infört euron att utnyttja finansiella instrument som är fullt jämförbara med dem som finns tillgängliga för dem inom ESM.

J.

En uppdatering av förordning (EG) nr 332/2002 skulle bidra till att säkerställa lika spelregler mellan medlemsstater inom och utanför euroområdet och skulle förenkla förfarandet för att aktivera betalningsbalansfaciliteten.

K.

Det är viktigt att skydda arbetsmarknadsparternas roll och respektera olika nationella tillvägagångssätt och system för lönebildning vid genomförandet av förordning (EG) nr 332/2002 och den förordning som ska antas på grundval av betalningsbalansförslaget, i synnerhet när man utformar och genomför makroekonomiska anpassningsprogram. Detta är en övergripande fråga för hela unionen och därför är det i detta sammanhang motiverat med enhetlighet mellan medlemsstater inom och utanför euroområdet.

1.

Europaparlamentet välkomnar betalningsbalansförslaget som ett första steg mot att åstadkomma lika spelregler mellan medlemsstater inom och utanför euroområdet. Parlamentet inser att uppgiften inte är enkel med tanke på egenskaperna hos de mekanismer som nyligen skapats för euroområdet.

2.

Europaparlamentet anser att det finansiella stödet till betalningsbalansen kan spela en viktig roll för att hjälpa medlemsstaterna att förbättra sin administrativa kapacitet att effektivare utnyttja unionens medel.

3.

Europaparlamentet anser dock att ett antal ändringsförslag som beskrivs i detta interimsbetänkande krävs för att uppnå ett acceptabelt resultat. Parlamentet begär, för att beslutsfattandet ska bli transparent, att rådet och kommissionen ska vänta på att detta interimsbetänkande antas innan förordningen antas på grundval av betalningsbalansförslaget.

4.

Europaparlamentet betonar att artikel 352 i EUF-fördraget är en lämplig rättslig grund för den förordning som ska antas på grundval av betalningsbalansförslaget och betonar att denna grund gör det möjligt att inrätta nya former för unionens finansiella stöd och en ram för sådant stöd utanför tillämpningsområdet för det stöd som ges inom artikel 143 i EUF-fördraget.

5.

Europaparlamentet beklagar att kommissionen inte genomförde något omfattande samråd innan betalningsbalansförslaget antogs, och att kommissionen inte heller gav några skäl som tyder på att fallet var mycket brådskande, vilket krävs i artikel 2 i protokoll 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna som bifogats EUF-fördraget och EU-fördraget.

6.

Europaparlamentet betonar och beklagar att ingen hänvisning gjordes till subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna såsom krävs i artikel 5 i protokoll 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna som bifogats EUF-fördraget och EU-fördraget. Parlamentet ber kommissionen och rådet att göra en uttrycklig hänvisning till de ovan nämnda principerna innan förordningen överlämnas till Europaparlamentet för godkännande.

7.

Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att beakta följande krav innan förslaget till förordning överlämnas till Europaparlamentet för godkännande:

8.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådet, rådet, kommissionen, Europeiska centralbanken, Europeiska stabilitetsmekanismen och Internationella valutafonden.

5.2.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 45/29

—

med beaktande av Europeiska centralbankens årsrapport 2011,

—

med beaktande av artikel 284 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

—

med beaktande av artikel 15 i stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken,

—

med beaktande av sin resolution av den 2 april 1998 om demokratisk insyn i den tredje etappen av EMU (1),

—

med beaktande av sin resolution av den 1 december 2011 om ECB:s årsrapport 2010 (2),

—

med beaktande av artikel 119.1 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A7-0031/2013), och av följande skäl:

A.

Den reala BNP-tillväxten i euroområdet var 1,5 procent år 2011, vilket innebär att den avtagit från 1,9 procent under 2010. Ett flertal medlemsstater har upplevt en allvarlig ekonomisk tillbakagång under samma period.

B.

Arbetslösheten i euroområdet har samtidigt ökat från 10 procent i slutet av 2010 till 10,7 procent i slutet av 2011. Ungdomsarbetslösheten ökade avsevärt under samma period.

C.

Omkring 14,4 miljoner nya arbetstillfällen har skapats i euroområdet sedan 1999, jämfört med ca 10,7 miljoner i Förenta staterna.

D.

ECB höjde räntan två gånger under 2011, i april och i juli (25 baspunkter vardera gången) och sänkte den två gånger i slutet av året, i november och december (återigen 25 baspunkter vardera gången).

E.

Den genomsnittliga inflationen i euroområdet låg på 2,7 procent år 2011, en ökning från 1,6 procent år 2010, och ökningen av penningmängden (mätt som M3) var 1,5 procent år 2011, en minskning från 1,7 procent år 2010.

F.

Eurosystemets konsoliderade balansräkning uppvisade 2 735 miljarder euro vid utgången av 2011, vilket utgjorde en ökning på omkring 36 procent under 2011.

G.

ECB inledde sin första långfristiga refinansieringstransaktion på tre år (LTRO-operation) den 21 december 2011 genom vilken 489,2 miljarder euro beviljades i form av lån med en löptid på tre år.

H.

Den privata sektorns kredittillväxt dämpades väsentligt från 1,6 procent 2010 till 0,4 procent 2011, och lån till den privata sektorn från 2,4 procent 2010 till 1,2 procent 2011.

I.

Både det breda penningmängdsmåttet M3 och den privata sektorns årliga kreditillväxttakt sjönk kraftigt under det sista kvartalet av 2011.

J.

De utestående beloppen för obligationer som avvecklades genom programmet för värdepappersmarknaderna i slutet av år 2011 uppgick till 211,4 miljarder euro.

K.

Icke omsättningsbara tillgångar utgjorde den största tillgångskomponenten som ställdes som säkerhet i eurosystemet under 2011 och utgjorde 23 procent av de totala tillgångarna. Icke omsättningsbara värdepapper tillsammans med värdepapper med bakomliggande tillgångar som säkerhet (ABS-värdepapper) utgjorde mer än 40 procent av de totala tillgångar som ställts som säkerhet.

L.

Den offentliga sektorns bruttoskuld steg i genomsnitt från 85,6 procent till 88 procent av BNP och det sammantagna underskottet i den offentliga sektorn föll från 6,2 procent till 4,1 procent av BNP. Vissa länder i euroområdet har uppvisat stigande underskottsnivåer.

M.

I artikel 282 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt anges att ECB:s huvudmål är att upprätthålla prisstabilitet och att ECB ska stödja unionens allmänna ekonomiska politik utan att äventyra prisstabiliteten. Vidare har ECB tilldelats särskilda uppgifter avseende Europeiska systemrisknämnden (ESRB).

N.

En miljö som kännetecknas av låg inflation är det viktigaste bidraget som penningpolitiken kan ge för att skapa gynnsamma förhållanden för ekonomisk tillväxt, skapande av arbetstillfällen, social sammanhållning och finansiell stabilitet.

O.

Genom ECB:s långfristiga refinansieringstransaktioner i december 2011 och februari 2012 beviljades europeiska banker över en biljon euro – 489 miljarder respektive 529,5 miljarder – i form av lågräntelån med en löptid på tre år och en ränta på 1 procent.

P.

De rekommendationer avseende insynen i omröstningen och offentliggörandet av protokollsammanfattningar som utarbetats i parlamentets tidigare resolutioner om ECB:s årsrapport har ännu inte beaktats.

Q.

Prisstabilitet är av avgörande betydelse för att förebygga alltför stor inflation.

R.

Det är särskilt viktigt att bibehålla ett kreditflöde till små och medelstora företag eftersom dessa sysselsätter 72 procent av arbetskraften i euroområdet och har ett betydligt högre bruttoantal skapade (och förlorade) arbetstillfällen än stora företag.

1.

Europaparlamentet lovordar ECB:s proaktiva hållning under 2011 och 2012, i en situation då riskerna för euroområdets stabilitet ökade anmärkningsvärt.

2.

Europaparlamentet välkomnar ECB:s hållning i dessa kristider, både vad gäller dess penningpolitik och dess åtgärder för att stabilisera finansmarknaderna.

3.

Europaparlamentet konstaterar att rädslan för inflation på medellång sikt och besluten i april och juli 2011 att höja ECB:s räntesatser kan, bland andra faktorer, ha bidragit till en ökning av de finansiella mellanhändernas policydrivna riskpremier och därmed till en minskad kredittillväxt, vilket ytterligare bromsade den redan svaga ekonomiska återhämtningen som hade konstaterats under det första kvartalet av 2011. Parlamentet inser att det vid den tidpunkten skedde ett uppsving i den ekonomiska verksamheten och en ökning av prisnivåerna, vilket skapade oro hos ECB för en återgång till inflation på medellång sikt.

4.

Europaparlamentet välkomnar beslutet i slutet av 2011 att häva dessa beslut, och den påföljande sänkningen 2012, samt vidtagandet av extraordinära åtgärder med målet att återupprätta den monetära överföringsmekanismen.

5.

Europaparlamentet noterar att den inflationsökning som ägde rum 2011 i huvudsak berodde på stigande energipriser och i mycket mindre utsträckning på bland annat stigande livsmedels- och andra råvarupriser.

6.

Europaparlamentet ger sitt erkännande åt de insatser som ECB gjort för att stabilisera marknaderna, dvs. genom programmet för värdepappersmarknaderna, den treåriga LTRO-operationen och direkta monetära transaktioner, men påpekar att en strukturell lösning på krisen ännu inte är i sikte.

7.

Europaparlamentet konstaterar att programmet för värdepappersmarknaderna bidrog tillfälligt till att minska trycket på lånekostnaderna för de medlemsstater i euroområdet som hade eller hotades av allvarliga svårigheter när det gäller den finansiella stabiliteten. Parlamentet påpekar att de likviditetsindragande transaktioner som gjordes för att neutralisera dessa köp minskade nivåerna av överlikviditet och bidrog i viss utsträckning till målet att återfå kontroll över dagslåneräntan i euroområdet (Eonia).

8.

Europaparlamentet inser att samtidigt som de två treåriga LTRO-operationerna har varit effektiva när det gäller att undvika en kreditkris, återstår det frågor om huruvida finanssektorn har möjligheter att betala tillbaka de lån som beviljats av ECB. Parlamentet påpekar att resultaten, i termer av kredittillväxt, har varit otillfredsställande. Parlamentet konstaterar att beslutet att inleda det första programmet för treåriga LTRO-operationer den 21 december 2011 sammanföll med avvecklingen av programmet för värdepappersmarknaderna. Parlamentet förstår att ECB inte betraktar någon av sina operationer som direkt finansiering av statsskuld.

9.

Europaparlamentet uppmanar ECB att i sin månadsrapport offentliggöra siffror över den mäng statspapper i varje medlemsstat som finansinstitut ställt som säkerhet.

10.

Europaparlamentet noterar överföringen av risker från banker och stater med svårigheter till ECB:s balansräkning, vilken för närvarade har ett värde motsvarande 30 procent av euroområdets BNP. Parlamentet understryker att de treåriga LTRO-operationerna inte bidrar med en grundläggande lösning på krisen.

11.

Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över de stigande nivåerna av överlikviditet som observerades under hela 2011, främst under det andra halvåret, vilket är en följd av bristande förtroende mellan banker och bristfällig utlåning till realekonomin på grund av den osäkerhet som uppstått till följd av ekonomisk stagnation och överskuldsättning inom den privata och offentliga sektorn i vissa medlemsstater. Parlamentet påpekar att denna situation, som vittnar om risker som orsakar en likviditetsfälla, minskar penningpolitikens effektivitet.

12.

Europaparlamentet konstaterar att swappavtal med andra centralbanker, liksom utnyttjandet av de huvudsakliga refinansieringstransaktionerna och medellång- och långfristiga refinansieringstransaktioner med full tilldelning till fast ränta, samt utnyttjandet av utlåningsfaciliteten och inlåningsfaciliteten, låg alla på mycket höga nivåer under hela 2011, vilket var ett tecken på en allvarlig försämring av den monetära överföringsmekanismen och interbankmarknaden i euroområdet.

13.

Europaparlamentet är oroat över det mycket omfattande likviditetsstöd i krislägen som de nationella centralbankerna tillhandahållit under 2011 med ECB:s godkännande, och kräver ytterligare uppgifter och kompletterande information om den exakta omfattningen av sådana stöd och de underliggande transaktionerna samt villkoren knutna till dem.

14.

Europaparlamentet noterar att företagens och hushållens kredittillgång fortfarande ligger långt under de nivåer som gällde före krisen och att denna tillgång har sackat efter under 2011. Parlamentet betonar att detta faktum, tillsammans med det faktum att inlåningsfaciliteten förfogade över 315 754 miljoner EUR den 28 september 2012, tydligt har motiverat ECB:s beslut att minska de räntesatser som tillämpas på utlåningsfaciliteten, de huvudsakliga refinansieringstransaktionerna och inlåningsfaciliteten.

15.

Europaparlamentet noterar ECB:s åtgärder att sänka kraven på godtagbara säkerheter och bankens hållning avseende (ABS-värdepapper), eftersom dessa starkt korrelerar med lån till hushåll och små och medelstora företag

16.

Europaparlamentet förblir emellertid bekymrat över de betydande nivåerna av icke omsättningsbara tillgångar och tillgångsbaserade värdepapper som ställs som säkerhet i eurosystemet inom ramen för dess refinansieringstransaktioner. ECB uppmanas att lämna information om vilka centralbanker som har accepterat sådana värdepapper samt att redovisa detaljerade uppgifter om värderingsmetoderna för alla tillgångar, inbegripet värdeminskade tillgångar.

17.

När det gäller reglerna för säkerheter anser Europaparlamentet att samma standarder bör gälla för obligationer som utfärdas av centralregeringar som för obligationer som utfärdas av regionala regeringar, i de fall där regioner har lagstiftnings- och beskattningsbefogenheter, eftersom båda obligationstyperna har ett relevant inflytande över huruvida ECB:s penningpolitik får ett bra genomslag.

18.

Europaparlamentet betonar att villkor måste ställas på institut som åtnjutit centralbankens extraordinära likviditetsstöd, inbegripet beredvilligheten hos de institut som åtnjuter sådant stöd att höja kreditnivåerna för realekonomin, och särskilt för små och medelstora företag och hushåll, annars kan insatserna visa sig vara verkningslösa.

19.

Europaparlamentet uppmanar ECB att i nära samarbete med medlemsstaternas regeringar, behöriga nationella tillsynsmyndigheter och kommissionen undersöka möjligheten att införa ett regelverk såsom programmet Merlin som utvecklats av Bank of England tillsammans med det brittiska finansministeriet avseende villkoren som är knutna till icke konventionella centralbanksfaciliteter såsom mål för lån som beviljas små och medelstora företag.

20.

Ställs inga lämpliga villkor varnar Europaparlamentet för att extraordinära åtgärder som treåriga LTRO-operationer kan missa målet att uppnå önskad effekt, leda till stigande volatilitet och ge näring åt tillgångsbubblor på finansmarknaderna, eller alternativt påskynda skuldavvecklingsprocessen utan riktiga motparter vad avser kreditgivningen. Parlamentet uppmanar därför ECB att noggrant analysera vilka effekter, både önskvärda och icke önskvärda, som dessa eller andra åtgärder får.

21.

Europaparlamentet inser att eftersom den monetära överföringsmekanismen inte fungerar korrekt bör ECB finna sätt att fokusera på små och medelstora företag mer direkt. Parlamentet påpekar att små och medelstora företag av samma typ från hela euroområdet för närvarande inte har samma tillgång till lån trots att de uppvisar liknande ekonomiska utsikter och risker. Parlamentet uppmanar ECB att tillämpa en politik för direkta köp av värdepapperiserade lån av hög kvalitet till små och medelstora företag, särskilt från vissa medlemsstater där den monetära överföringsmekanismen inte fungerar. Parlamentet betonar att denna politik bör begränsas när det gäller belopp och tid, till fullo neutraliseras och riktas in så att inga risker för ECB:s balansräkning uppstår.

22.

Europaparlamentet betonar att sådana villkor bör kopplas direkt till de ekonomiska fördelar som bankerna bidrar med genom de okonventionella penningpolitiska åtgärderna och räddningsprogrammen, så att man säkerställer att de nya inkomster som dessa åtgärder genererar innebär ökad kreditgivning.

23.

Europaparlamentet påminner om att penningpolitiken bär en del av ansvaret för uppkomsten av tillgångsbubblor med tanke på den ohållbara kredittillväxten under åren som ledde fram till krisen trots tryggad prisstabilitet. Parlamentet betonar betydelsen av tillgångsprisernas och kredittillväxtens utvecklingstendenser som indikatorer vid övervakningen av den finansiella stabiliteten.

24.

Europaparlamentet påminner om sin ståndpunkt i förhandlingsprocessen om kapitalkravsdirektiv (CRD) IV att införa ytterligare krav på institut som åtnjutit ECB:s likviditetsstöd.

25.

Europaparlamentet anser att Target 2-systemet har spelat en avgörande roll för att säkra finanssystemets integritet i euroområdet. Parlamentet konstaterar emellertid att de anmärkningsvärda Taget 2-obalanserna avslöjar den oroväckande fragmenteringen av finansmarknaderna i euroområdet samt den fortlöpande kapitalflykten från de medlemsstater i euroområdet som har eller hotas av allvarliga svårigheter när det gäller den finansiella stabiliteten.

26.

Europaparlamentet lovordar ECB och eurosystemet för att ha gjort Target 2-systemet mer transparent i årsrapporten för 2011. Parlamentet uppmanar ECB och eurosystemet att månatligen offentliggöra statistik om Target 2-systemets utveckling.

27.

Europaparlamentet anser att Target 2-systemet är av grundläggande betydelse för att euron ska fungera korrekt.

28.

Europaparlamentet understryker att intressanta lärdomar kan dras för euroområdet från undersökningen av hur betalningsbalanssystemen fungerar inom andra federala monetära unioner, såsom i Förenta staterna.

29.

Europaparlamentet uppmanar ECB och kommissionen att undersöka huruvida artikel 129.3 och 129.4 i EUF-fördraget kan utgöra en lämplig rättslig grund för att öka den övergripande transparensen och detaljnivån i eurosystemets konsoliderade balansräkning.

30.

Europaparlamentet uppmanar ECB att offentliggöra det rättsliga beslutet om programmet för direkta monetära transaktioner (OMT-programmet) för att man närmare ska kunna analysera dess innehåll och konsekvenser.

31.

Europaparlamentet välkomnar ECB:s åtagande att garantera lika status för tillgångar inom ramen för ett eventuellt OMT-program samt bankens fokusering på att neutralisera alla direkta monetära transaktioner i syfte minska nivåerna av överlikviditet. Parlamentet inser samtidigt faran med sådana neutraliseringsåtgärder och betonar vikten av att nära övervaka och utvärdera effekterna. Parlamentet anser att OMT-programmet kan tillgodose behoven i de länder som nästan har avslutat sina räddningsprogram och på nytt börjar emittera statspapper.

32

Europaparlamentet påpekar att den pågående krisen är oroväckande eftersom den hotar de stora insatser som gjorts av medlemsstaterna när det gäller strategierna för budgetkonsolidering och krishantering. Parlamentet noterar att den aktuella allvarliga ekonomiska tillbakagången i flera medlemsstater i euroområdet får negativa ekonomiska och finanspolitiska konsekvenser, till exempel påverkas dessa länders skatteintäkter och sociala kostnader och deras problem med offentliga skulder förvärras ytterligare.

33.

Europaparlamentet påpekar att statspapper och finansinstitut visar en ihållande sårbarhet och att den negativa kopplingen mellan stater och banker endast kan brytas genom budgetkonsolidering och kapitalisering av banksektorn i en miljö med ekonomisk tillväxt.

34.

Europaparlamentet anser att en av orsakerna till att de statliga finanserna i vissa av euroområdets länder är ohållbara är den ekonomiska tillbakagången, som leder till stigande arbetslöshet och sjunkande skatteintäkter. Parlamentet hävdar därför att strategier för att främja tillväxt och skapande av arbetstillfällen måste vara en central prioritering i unionen.

35.

Europaparlamentet uppmanar ECB:s ordförande, Mario Draghi, att återuppta en tradition som infördes av hans företrädare, Jean-Claude Trichet, som vid eurogruppens möten konsekvent tog upp frågan om makroekonomiska obalanser, särskilt skillnaderna mellan produktivitet och löneökningar, vilka gett upphov till en markant skillnad i medlemsstaternas konkurrensnivåer.

36.

Europaparlamentet anser att ECB:s åtgärder bör bedömas i ljuset av den aktuella diskussionen om EMU:s framtid. Europaparlamentet påpekar att man har efterlyst en ökad budgetkapacitet för EMU inom ramen för EU:s budget som baseras på särskilda egna resurser (inbegripet en skatt på finansiella transaktioner), för att stödja tillväxt och social sammanhållning samt åtgärda obalanser, strukturella skillnader och finansiella nödlägen som är direkt kopplade till den monetära unionen, samtidigt som EU-budgetens traditionella uppgift att finansiera gemensam politik inte får undergrävas. Parlamentet anser att en sådan budgetkapacitet avsevärt skulle förbättra policymixen inom EMU.

37.

Europaparlamentet noterar ECB:s motvillighet att bära sin del av skuldomstruktureringsprocessen, även när det gäller de obligationer som ECB köpt på sekundärmarknaden under deras nominella värde. Parlamentet konstaterar att ECB hittills varit motvilligt att offentliggöra viktiga uppgifter i frågan, särskilt det pris för vilket grekiska statspapper förvärvades. Parlamentet förstår att ECB ansåg att ett sådant deltagande skulle ha inneburit monetär finansiering av den offentliga sektorn.

38.

Europaparlamentet påminner om att ECB aviserat sin beredskap att i samarbete med nationella centralbanker och medlemsstaternas regeringar bidra till att inrätta en mekanism som syftar till att låta eventuella vinster som gjorts med transaktioner inom ramen för värdepappersmarknadsprogrammet avseende grekiska statspapper som innehas i monetärt syfte komma skuldminskningsinsatser tillgodo. Parlamentet uppmanar de ovannämnda parterna att agera skyndsamt för att inrätta en sådan mekanism.

39.

Europaparlamentet noterar att den ekonomiska situationen i vissa ekonomier ger upphov till allvarliga kapitalflöden som förvärrar dessa ekonomiers finansieringssvårigheter och är ohållbara på kort och, ännu mer, på lång sikt. Parlamentet betonar att dessa obalanser har fått massiva snedvridande effekter som gett upphov till kostsamma negativa externa effekter och som är ett problem för hela euroområdet och hotar stabiliteten i alla dess ekonomier. Dessa obalanser kan endast hanteras med en omfattande och heltäckande lösning på krisen i euroområdet som bygger på en strategi som kombinerar solidaritet och ansvar.

40.

Europaparlamentet begär att man utreder olika möjligheter att göra trojkan, i vilken företrädare för ECB deltar, demokratiskt ansvarig inför Europaparlamentet. Parlamentet framhåller att de offentliga utfrågningar som för närvarande anordnas i parlamentet inte är tillräckliga för att trygga demokratisk ansvarighet.

41.

Europaparlamentet uppmanar ECB att inom ramen för den monetära dialogen och i sin kommande årsrapport gör en efterhandsbedömning av sin involvering i, och påverkan av, anpassningsprogrammen och potentiella intressekonflikter i samband med detta samt av lämpligheten av de makroekonomiska antaganden och scenarier som programmen bygger på.

42.

Europaparlamentet anser att det är angeläget att skapa bankunionen, ett projekt som endast kan genomföras med hjälp av en konsekvent kombination av instrument, ansvar och övergripande demokratisk redovisningsskyldighet.

43.

Europaparlamentet anser att för att råda bot på EMU:s inneboende strukturella brister och effektivt bekämpa den utbredda moraliska risken bör den föreslagna bankunionen utnyttja erfarenheterna från den tidigare reformen av unionens finanstjänstesektor (inklusive inrättandet av Europeiska bankmyndigheten (EBA), Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma), Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa) och ESRB) och den förstärkta ekonomiska styrningen (framför allt inom euroområdet) samt de nya budgetramarna i den europeiska planeringsterminen, för att garantera ökad motståndskraft och konkurrenskraft för unionens banksektor, ett ökat förtroende för den och ökade kapitalreserver för att förhindra att medlemsstaternas offentliga budgetar måste bära kostnaderna för att undsätta banker i framtiden.

44.

Europaparlamentet anser att man så snart som möjligt bör inrätta en gemensam tillsynsmekanism i syfte att öka trovärdigheten för euroområdets banksystem. Parlamentet påpekar att tilldelningen av tillsynsuppgifter till ECB inte påverkar ett framtida antagande, i enlighet med medbeslutandeförfarandet, av en mer heltäckande tillsynsstruktur som är helt åtskild från penningpolitiken.

45.

Europaparlamentet välkomnar de nuvarande drivkrafterna för att skapa en gemensam tillsynsmekanism. Parlamentet betonar att förbättrade förslag om bankåterhämtning och en gemensam rekonstruktionsmyndighet och om ett insättningsgarantisystem behövs för att komplettera den breda uppsättning rättsliga instrument som krävs för en bankunion.

46.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag till en ny europeisk rekonstruktionsfond och ett europeiskt insättningsgarantisystem som ska komplettera ECB:s tillsynsbefogenheter.

47.

Europaparlamentet anser att det är av största vikt att effektiva garantier införs för att undvika att motstridiga agendor återspeglas i ECB:s penningpolitik och dess tillsynsbefogenheter. Parlamentet betonar att varje möjlig tendens till att urholka ECB:s befogenheter avseende penningpolitiken eller dess tillsynsbefogenheter på grund av tvingande penningpolitiska hänsyn måste motverkas genom att inrätta en lämplig mekanism för att kartlägga och lösa potentiella konflikter.

48.

Europaparlamentet understryker de svårigheter som bankunionsprojektet ställs inför på grund av den ihållande ekonomiska krisen som leder till att banker åternationaliserar sin verksamhet. Parlamentet anser att detta kan äventyra den inre marknadens anda och effektivitet.

49.

Europaparlamentet konstaterar att diskussionen om inrättandet av en bankunion, i syfte att uppnå ett stabilare och motståndskraftigare finanssystem, är intimt förknippad med behovet att utforma och införa avgränsningar och särhållande av institutioner i banksektorn, till exempel på grundval av OECD:s rekommendationer och dem i Vickers- och Liikanenrapporterna, liksom behovet att reglera skuggbanksektorn ordentligt.

50.

Parlamentet anser att alla medlemsstater som deltar i den gemensamma tillsynsmekanismen måste vara involverade med samma rättigheter och ansvar.

51.

Europaparlamentet anser att det bör höras i samband med utnämningen av ledamöterna i ECB:s tillsynsnämnd.

52.

Europaparlamentet erkänner betydelsen av den av EBA utarbetade enda regelboken i syfte att upprätthålla sammanhållningen på den inre marknaden.

53.

Europaparlamentet beklagar bristen på insyn i arbetsmetoderna samt avsaknaden av redovisningsskyldighet för och demokratisk kontroll av trojkan. Parlamentet anser att alla sådana nuvarande eller framtida organ som involverar ECB och/eller kommissionen bör vara redovisningsskyldiga både inför Europaparlamentet och de nationella parlamentet på respektive nivå.

54.

Europaparlamentet betonar vikten av en betydande effektivisering av den regelbundna monetära dialogen mellan ECB och parlamentet, särskilt med beaktande av att ledamöterna av Europaparlamentet inte erhåller tillräcklig återkoppling om resultatet och genomförandet av sina förslag och idéer under dialogen. Parlamentet uppmanar ECB att offentliggöra en webbplats med sina svar på skriftliga frågor från Europaparlamentets ledamöter. Parlamentet uppmanar ECB att ge detaljerade svar på parlamentet årliga betänkanden om ECB i sina kommande årsrapporter.

55.

Europaparlamentet uppmanar ECB att offentliggöra sammanfattningsprotokollen från ECB-rådets möten, inklusive motiveringar och omröstningsresultat, samt att förbättra tillgången till ECB-handlingar och policyförfaranden.

56.

Europaparlamentet inser att besluten i de flesta fall fattas på samförståndsbasis.

57.

Europaparlamentet betonar att det fullt ut kommer att leva upp till sin roll som lagstiftare i alla frågor som rör banktillsynen. Parlamentet betonar behovet av att stärka ECB:s demokratiska ansvarsskyldighet med tanke på de nya ansvarsområdena i fråga om tillsynsuppgifter som institutionen får, dess deltagande i trojkaprogrammen och mer allmänt dess framträdande roll i krishanteringen.

58.

Europaparlamentet påpekar att en översyn av fördraget avseende ECB:s nya uppgifter på tillsynsområdet inte bör uteslutas om man ska kunna återspegla EU-institutionernas ständiga utveckling, de brådskande frågorna om ansvarighet och tillsyn och de utmaningar som en mer fördjupad union innebär

59.

Europaparlamentet uppmanar ECB-rådet att avsevärt förbättra och offentliggöra sina regler om intressekonflikter och karenstider för höga ECB-chefer, och att föra ett register över möten mellan höga tjänstemän från ECB och berörda aktörer.

60.

Europaparlamentet är djupt bekymrat över frånvaron av kvinnor i ECB:s direktion, en situation som strider mot de principer som fastställs i fördraget beträffande jämställdhet mellan kvinnor och män (artiklarna 2, 3 och 8 i EUF-fördraget samt artikel 21 i stadgan om de grundläggande rättigheterna), bidrar till att medborgarna upplever ECB som avlägset när det gäller deras problem och motsäger kommissionens och parlamentets rekommendationer om förbättring av jämställdheten i styrelser på hög nivå inom den ekonomiska sektorn.

61.

Europaparlamentet betonar att parlamentet måste ha en tydlig roll i utnämningarna till tillsynsstyrelsen om ECB, även tillfälligt, skulle bli det enda tillsynsorganet för bankerna i euroområdet.

62.

Europaparlamentet kräver att parlamentets befogenheter stärks när det gäller möjligheten att avsätta en ledamot av ECB-rådet vid fall av allvarligt fel.

63.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Eurogruppen och Europeiska centralbanken.

5.2.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 45/36

—

med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 12 december 2011 till Europaparlamentet och rådet från Europeiska kommissionen och från Europeiska unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik Mänskliga rättigheter och demokrati i centrum för EU:s yttre åtgärder – effektivare metoder (COM(2011)0886),

—

med beaktande av EU:s strategiska ram för och EU:s handlingsplan om mänskliga rättigheter och demokrati (11855/2012) som antogs av rådet (utrikes frågor) den 25 juni 2012,

—

med beaktande av Europeiska unionens riktlinjer för mänskliga rättigheter,

—

med beaktande av slutsatserna från G20-toppmötet i Los Cabos (Mexiko) den 18–19 juni 2012,

—

med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 13 oktober 2011 till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén Att göra EU:s utvecklingspolitik mer effektiv: en agenda för förändring (COM(2011)0637),

—

med beaktande av meddelandet av den 27 januari 2012 från kommissionen till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén Handel, tillväxt och utveckling – Att skräddarsy handels- och investeringspolitik för de länder som bäst behöver det (COM(2012)0022),

—

med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

—

med beaktande av Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR) och Internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (ICESCR),

—

med beaktande av slutsatserna från rådets möte (allmänna frågor) den 24 september 2012,

—

med beaktande av MR-rådets resolution S-10/1 av den 23 februari 2009 om effekten av de globala ekonomiska och finansiella kriserna på det universella förverkligandet och det faktiska åtnjutandet av mänskliga rättigheter,

—

med beaktande av FN:s konferens om finanskrisen och den ekonomiska krisen i världen och dess följder för utvecklingen som anordnades den 24–26 juni 2009 i New York och slutdokumentet som konferensen antog (i enlighet med FN:s generalförsamlings resolution 63/303 av den 9 juli 2009),

—

med beaktande av FN:s millenniedeklaration av den 8 september 2000 om millennieutvecklingsmålen (1),

—

med beaktande av Romprinciperna för hållbar global livsmedelsförsörjning som antogs av världstoppmötet om livsmedelsförsörjning den 16–18 november 2009 i Rom,

—

med beaktande av FN-rapporten från 2009 av FN:s dåvarande oberoende expert på mänskliga rättigheter och extrem fattigdom, Magdalena Sepúlveda Carmona, för närvarande särskild rapportör om extrem fattigdom och mänskliga rättigheter,

—

med beaktande av rapporten av den 4 februari 2009 av FN:s särskilda rapportör, Raquel Rolnik, om adekvata bostäder som en del av rätten till en adekvat levnadsstandard och om rätten till icke-diskriminering i detta sammanhang,

—

med beaktande av FN:s policyinformationsmeddelande nr 7 från oktober 2012 av FN:s särskilda rapportör om rätt till mat, Olivier de Schutter, och FN:s särskilda rapportör om extrem fattigdom och mänskliga rättigheter, Magdalena Sepúlveda Carmona, Underwriting the poor – A Global Fund for Social Protection,

—

med beaktande av sin resolution av den 25 mars 2010 om effekterna av den globala finansiella och ekonomiska krisen på utvecklingsländerna och utvecklingssamarbetet (2),

—

med beaktande av sin resolution av den 25 november 2010 om mänskliga rättigheter samt sociala normer och miljönormer i internationella handelsavtal (3),

—

med beaktande av sin resolution av den 11 december 2012 om en strategi för digital frihet i EU:s utrikespolitik (4),

—

med beaktande av sin resolution av den 8 juni 2011 om investering i framtiden: en ny flerårig budgetram för ett konkurrenskraftigt och hållbart Europa för alla (5)

—

med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2011 om den finansiella, ekonomiska och sociala krisen: rekommendationer om åtgärder och initiativ (6),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 oktober 2011Det framtida upplägget för budgetstödet från EU till tredjeländer (COM(2011)0638),

—

med beaktande av sin resolution av den 23 oktober 2012 om en agenda för förändring: framtiden för EU:s utvecklingspolitik (7),

—

med beaktande av Global Monitoring Report 2012 från Världsbanken och Internationella Valutafonden av den 20 april 2012,

—

med beaktande av den gemensamma rapporten Inventory of Policy Responses to the Financial and Economic Crisis av den 19 april 2012 från Internationella arbetsorganisationen (ILO) och Världsbanken,

—

med beaktande av ILO:s arbetsmiljörapport av den 29 april 2012, Better Jobs for a Better Economy,

—

med beaktande av ILO:s rapport Global employment trends for youth 2012 från maj 2012,

—

med beaktande av artiklarna 48 och artikel 119.2 i arbetsordningen

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandet från utskottet för utveckling (A7-0057/2013), och av följande skäl:

A.

Även om den finansiella och ekonomiska krisen i varierande utsträckning påverkar samtliga regioner i världen, inklusive EU, är syftet med denna resolution att utvärdera följderna av den finansiella och ekonomiska krisen i tredjeländer, i synnerhet i utvecklingsländer och i minst utvecklade länder.

B.

Den finansiella och ekonomiska krisen är i själva verket en global systemkris som hör samman med ett flertal övriga kriser, såsom livsmedels- och miljökrisen samt den sociala krisen.

C.

Inte enbart ekonomiska och sociala utan också politiska rättigheter påverkas av krisen då regeringar i vissa fall begränsar yttrande- och mötesfriheten till följd av ökat missnöje och ekonomiska svårigheter, något som framför allt tar sig uttryck i folkliga protester, såsom de i Nordafrika och i Mellanöstern 2011.

D.

Medborgerliga och politiska rättigheter hotas till följd av att sociala protester brutalt slagits ned i många länder över hela världen. Parlamentet betonar att rätten till information och rätten att delta i regeringars politiska beslut som rör åtgärder mot krisen måste respekteras.

E.

Även om krisens inverkan på de medborgerliga och politiska rättigheterna ännu inte har kunnat utvärderas fullständigt står det redan klart att den har ökat den sociala oron, som i vissa fall har slagits ned med våld, och mångdubblat tillkortakommandena när det gäller respekten för grundläggande rättigheter som yttrandefriheten och rätten till information.

F.

Den finansiella och ekonomiska krisen har drabbat utvecklingsländerna och de minst utvecklade länderna hårt, vilket främst återspeglas i en minskad efterfrågan på deras exportprodukter, höga skuldnivåer, en risk för minskat inflöde av utländska direktinvesteringar och minskat offentligt utvecklingsbistånd som även påverkar de mänskliga rättigheterna, eftersom det finns mindre medel för att kunna garantera sociala och ekonomiska rättigheter, och fler människor tvingas till fattigdom.

G.

Den globala ekonomiska krisen har kraftigt påverkat levnadsstandarden i utvecklingsländerna under de tio senaste åren. Graden av ojämlikheter har ökat i en fjärdedel av utvecklingsekonomierna och begränsar sålunda tillgången till utbildning, mat, mark och krediter.

H.

EU:s gemensamma offentliga utvecklingsbistånd minskade från 53,5 miljarder euro 2010 till 53,1 miljarder euro 2011, vilket lett till att nivån på EU:s offentliga utvecklingsbistånd minskat från 0,44 % av BNI 2010 till 0,42 % av BNI. Trots detta är EU och dess medlemsstater fortfarande världens största givare av offentligt utvecklingsbistånd.

I.

Målet med de handelsavtal som EU undertecknar med partnerländer är bland annat att främja och utöka handel och investeringar och att förbättra marknadstillträde, i syfte att öka den ekonomiska tillväxten, samarbetet och den sociala sammanhållningen, minska fattigdomen, skapa nya sysselsättningsmöjligheter, förbättra arbetsförhållandena och öka levnadsstandarderna och på så sätt i sista hand bidra till att de mänskliga rättigheterna respekteras.

J.

Vederbörlig kontroll och ett praktiskt genomförande av människorättsklausulen i varje handelsavtal måste garanteras. Systematiska brott mot människorättsklausulen i EU:s handelsavtal ger samtliga undertecknande parter rätt att vidta ”lämpliga åtgärder” som kan omfatta ett totalt eller delvist upphävande eller avslutande av avtalet eller införande av begränsningar.

K.

Aid for Trade-initiativet har visat positiva resultat och har bidragit till utveckling av bättre handelskapacitet och ekonomisk infrastruktur i partnerländerna.

L.

Att tillräckliga åtgärder inte vidtogs för att förebygga, upptäcka och eliminera alla former av korruption är en av orsakerna till finanskrisen. Utbredd korruption inom den offentliga och den privata sektorn, i både utvecklings- och industriländer, hindrar ett effektivt, brett och jämlikt skydd för och främjande av medborgerliga, politiska och sociala rättigheter. Korruptionen är ett hinder för demokrati och laglighet, och den påverkar befolkningen direkt genom att den ökar kostnaderna för offentliga tjänster, sänker deras kvalitet och ofta begränsar fattiga människors tillgång till vatten, skolor, sjukvård och många andra viktiga tjänster.

M.

Den nuvarande ekonomiska krisen har långtgående konsekvenser för demokratin och förvaltningsstödet från EU och andra större givarländer. Givarländernas ekonomiska svårigheter kan leda till att utlandsstödet minskar. Därför gör den globala krisen det ännu viktigare att bibehålla stödet för politiska reformer och demokratisk utveckling i tredjeländer.

N.

Den finansiella och ekonomiska krisen får också oproportionerligt stora följder för specifika gruppers rättigheter, i synnerhet de fattigaste och mest marginaliserade.

O.

Det är de fattigastes rättigheter som påverkats mest av krisen. Enligt Världsbanken lever 1,2 miljarder människor i extrem fattigdom på mindre än 1,25 US-dollar per dag. Världsbanken uppskattar att ytterligare 71 miljoner människor i världen kommer att förbli extremt fattiga fram till 2020 till följd av den ekonomiska krisen, även i det fall att det sker en snabb återhämtning. Tre fjärdedelar av världens fattiga lever i medelinkomstländer.

P.

Den finansiella krisen har, i växelverkan med andra kriser (såsom livsmedels- och bränslekrisen), spridit sig över världen genom olika kanaler med varierande hastighet och intensitet. Det är oroväckande att Världsbanken och FN uppskattar att mellan 55 och 103 miljoner fler människor tvingats in i fattigdom på grund av krisen, något som äventyrar ytterligare framsteg för de mänskliga rättigheterna.

Q.

Människor som lever i fattigdom och försvarslöshet är i behov av effektiv rättshjälp till överkomliga priser för att kunna kräva sina rättigheter och protestera mot de brott mot de mänskliga rättigheterna som begåtts mot dem. Bristen på tillgång till rättvis rättegång och ett rättvist rättssystem ökar de fattigas ekonomiska och sociala sårbarhet ytterligare.

R.

Antalet arbetslösa i världen uppgick 2012 till 200 miljoner, en ökning med 27 miljoner sedan krisen inleddes 2008, vilket äventyrar rätten till arbete och leder till en minskning av hushållens inkomster. Försämrade ekonomiska förhållanden och arbetslöshet kan få återverkningar på individens hälsa, med bristande självkänsla och även depression som följd.

S.

Mer än 40 procent av arbetstagarna i utvecklingsländerna arbetar inom den informella sektorn, något som i många fall leder till osäkra och ojämlika arbetsförhållanden utan socialskydd. Endast 20 procent av deras familjer har tillgång till någon form av socialskydd.

T.

Läget för kvinnors rättigheter har försämrats på grund av krisen, genom exempelvis ytterligare oavlönat arbete och ökat våld. Det är viktigt att utveckla allmännyttiga tjänster och införa ändamålsenliga system för socialt skydd, för att garantera respekten för kvinnors ekonomiska och sociala rättigheter.

U.

Kvinnor blir ofta ojämlikt behandlade på arbetsplatserna jämfört med män vad gäller tillgången till arbete, lön, avskedande, sociala säkerhetsförmåner och återanställning.

V.

Krisen drabbar unga människor mer än andra. I hela världen var 74,8 miljoner unga mellan 15 och 24 utan arbete 2011, en ökning med mer än 4 miljoner sedan 2007. Arbetslösheten är exceptionellt hög i Mellanöstern och Nordafrika.

W.

I låg- och mellaninkomstländer finns det omkring 200 miljoner unga som inte har avslutat grundskolan och som sålunda har nekats rätt till utbildning.

X.

Särskilt barn drabbas av den finansiella och ekonomiska krisen, och deras omständigheter förvärras ofta av den sårbarhet och de risker som deras vårdnadshavare möter.

Y.

I hela världen är det 61 miljoner barn i grundskoleåldern som inte går i skolan, och strävandena att alla ska ha rätt till grundläggande skolutbildning har stampat på stället sedan 2008. 31 miljoner barn i Afrika söder om Sahara går inte i skolan, och området står därför för hälften av det totala antalet i världen. Fler flickor än pojkar är tvungna att lämna skolan för att bidra till hushållsarbete till följd av fattigdom.

Z.

Empiriska bevis tyder på att fler barn kommer att lämna skolan i förtid eller inte alls gå till skolan för att i stället arbeta i tider av ekonomisk kris då medlen till utbildning skärs ned. Över 190 miljoner barn mellan 5 och 14 år är tvungna att arbeta. Ett av fyra barn i åldern 5–17 används i barnarbete i Afrika söder om Sahara, jämfört med ett barn av åtta i Asien och Stillahavsregionen och ett barn av tio i Latinamerika och Västindien. I synnerhet flickor löper en större risk att tas ur skolan och tvingas till barnarbete eller hushållsarbete. Barnets bästa och rätten till utbildning påverkas starkt, liksom i det långa loppet kvaliteten på arbetskraften och den totala utvecklingen.

AA.

Stigande och volatila livsmedelspriser som uppkommit genom finansspekulation på derivatmarknaderna påverkar miljontals människor som kämpar med att tillfredsställa sina grundläggande behov. Sedan 2007 har strävandena i världen för att minska hunger trappats ner. 868 miljoner människor lider av kronisk undernäring. De flesta, 850 miljoner människor, lever i utvecklingsländer. De överlevnadsstrategier som de sårbara hushållen använder sig av är att skära ner på kvantiteten och/eller kvaliteten på den mat som äts under kritiska stadier av ett barns utveckling eller under graviditeten, något som har långtgående följder för ett barns utveckling eller psyksiska hälsa.

AB.

Genom att efterfrågan på jordbruksprodukter avsedda för livsmedelsframställning ökar, och i allt högre grad också för energi- och industriproduktion, ökar också konkurrensen om marken, en resurs som blir allt knappare. Inhemska och internationella investerare utnyttjar långsiktiga köp- och arrendeavtal för att få kontroll över stora markområden. Detta kan orsaka socioekonomiska och miljömässiga problem för de berörda länderna och i synnerhet för lokalbefolkningen.

AC.

Följderna av den ekonomiska krisen kan bli särskilt kännbara för äldre som kan löpa större risk att förlora sina arbeten och som i mindre utsträckning kan omskolas eller återsysselsätts. Krisen kan begränsa de äldres tillgång till hälso- och sjukvård till rimliga priser.

AD.

De stigande läkemedelspriserna (med upp till 30 procent) har en negativ inverkan på rätten till hälsa för de mest sårbara, särskilt barn, äldre och personer med funktionshinder.

AE.

Som en följd av den ekonomiska krisen utsätts 214 miljoner migrerande arbetstagare i hela världen i allt större utsträckning för ojämlik behandling, de erbjuds låga löner eller inga löner alls och misshandlas fysiskt.

AF.

Penningförsändelser, mikrolån och direkta investeringsflöden till utlandet är effektiva sätt att lindra chocken av krisen för ekonomierna i utvecklingsländerna.

AG.

Människohandel är en modern form av slaveri och ett allvarligt brott mot grundläggande mänskliga rättigheter. Människohandlarna utnyttjar de potentiella offrens behov att hitta ett anständigt arbete och undfly fattigdom. Kvinnor och flickor utgör två tredjedelar av offren för människohandel.

AH.

I hela världen har 1,3 miljarder människor ingen tillgång till elektricitet. Tillgången till energi, särskilt elektricitet, är viktig för att nå flera av millennieutvecklingsmålen, eftersom detta bland annat minskar fattigdomen genom förbättrad produktivitet, ökar inkomsterna och utvecklingen av mikroföretag och leder till ekonomisk och social delaktighet.

AI.

Jordbrukssektorn ger sysselsättning och utkomst för över 70 procent av arbetskraften i utvecklingsländerna. Det offentliga utvecklingsbiståndet till jordbruket minskar ständigt och utgör i dag bara 5 % av det totala offentliga utvecklingsbiståndet. I resurssvaga låginkomstländer är tillväxten inom jordbrukssektorn fem gånger effektivare i att minska fattigdomen än tillväxten inom övriga sektorer (elva gånger effektivare i Afrika söder om Sahara). Landsbygdsutveckling och åtgärder för att stödja jordbruket, i synnerhet den lokala produktionen, är nyckelelement i alla utvecklingsstrategier och är livsviktiga för att eliminera fattigdom, svält och underutveckling.

AJ.

Aggregerade uppgifter som ofta används för att beskriva följden av krisen kan dölja stora skillnader mellan länder och inom länder. Det är svårt att få tillgång till uppdaterade uppgifter som är nödvändiga för att till fullo förstå följderna av den ekonomiska krisen på regioner och sårbara grupper. Det finns ett behov av samverkan och innovation när det gäller datainsamling och analys på global nivå.

1.

Europaparlamentet upprepar än en gång sin starka övertygelse om att försvara och främja mänskliga rättigheter och grundläggande civila, politiska, ekonomiska, sociala och kulturella friheter som en av de grundläggande principerna i EU:s utrikespolitik och som grund för all annan politik, i enlighet med Lissabonfördraget, särskilt i samband med den ekonomiska och finansiella krisen.

2.

Europaparlamentet understryker att mänskliga rättigheter inbegriper rätten till mat, vatten, utbildning, tillfredsställande bostad, mark, anständigt arbete, hälsa och social trygghet. Parlamentet beklagar att rättigheterna har varit på tillbakagång i vissa länder sedan krisen började. Parlamentet inser att fattigdomen, och att denna har förvärrats, är orsak till de flesta fallen av brott mot rättigheterna. Parlamentet uppmanar EU att öka ansträngningarna och de ekonomiska investeringarna för att uppnå millenniemålen, eftersom det står klart att de ligger långt från att bli uppfyllda till 2015.

3.

Europaparlamentet insisterar på att svaret på krisen måste omfatta internationellt samordnat multilateralt samarbete på både regional och mellanregional nivå med de mänskliga rättigheterna i centrum.

4.

Europaparlamentet påminner om att det är regeringarnas skyldighet att respektera, skydda och uppfylla de mänskliga rättigheterna, inbegripet de ekonomiska och sociala rättigheterna, digital frihet, under alla omständigheter, såsom fastslagits i internationella människorättslagar. Parlamentet uppmanar regeringarna att motarbeta all slags diskriminering och att garantera grundläggande mänskliga rättigheter för alla. Parlamentet beklagar den klyfta som finns mellan rättsligt erkännande och det politiska genomförandet av dessa rättigheter.

5.

Europaparlamentet bekräftar att den globala ekonomiska krisen innebär ett allvarligt hot mot uppfyllandet av ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, men det finns ingen ursäkt för stater, oavsett deras inkomstnivå, att kompromissa med sin skyldighet att respektera grundläggande mänskliga rättigheter. Parlamentet betonar att regeringarna alltid har ett ansvar för att säkerställa grundläggande miniminivåer för de sociala och ekonomiska rättigheter som är nödvändiga för att leva ett värdigt liv.

6.

Europaparlamentet uppmanar regeringarna att placera de mest sårbara befolkningsgruppernas intressen i centrum för den politik som utövas genom att använda människorättsramen i beslutsprocessen. Parlamentet uppmanar regeringarna att göra allt de kan för att garantera tillgång till rättvisa för alla, särskilt människor som lever i fattigdom, som måste få full förståelse för sina rättigheter samt medel för att förverkliga dem. Parlamentet uppmanar EU att öka kampen mot straffrihet och sitt stöd för rättsstaten och reformering av rättsväsendet i partnerländer, och att verka för ett aktivt civilsamhälle för att skapa en grund för alla demokratiseringsprocesser.

7.

Europaparlamentet ställer sig bakom EU:s åtagande att främja ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter och att öka ansträngningarna att garantera icke-diskriminerande tillgång till grundläggande tjänster för alla, särskilt fattiga och sårbara grupper, såsom fastställts i den strategiska ramen för mänskliga rättigheter och demokrati. Parlamentet förväntar sig att detta tar sig uttryck i konkreta åtgärder, inklusive i de landsstrategier för mänskliga rättigheter som EU:s delegationer utarbetar.

8.

Europaparlamentet insisterar på att EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter bör se till att de mänskliga rättigheterna ges en framträdande plats i politiska initiativ, med en särskilt betoning på de mest sårbara grupperna i samhällena i tredjeländer.

9.

Europaparlamentet betonar vikten av att stödet för mänskliga rättigheter och främjandet av demokrati inte får undermineras genom att budgeten för sådana projekt minskas på grund av krisen. Parlamentet understryker i detta sammanhang att ett fortlöpande stöd måste ges till projekt som finansieras av det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter (EIDMR) och är inriktade på människorättsförsvarare, inklusive dem som arbetar på området för ekonomiska och sociala rättigheter, såsom arbetstagares och migrerande arbetares rättigheter, och betonar vikten av att främja utbildning i mänskliga rättigheter.

10.

Europaparlamentet påminner regeringarna om deras skyldighet att garantera att organisationer inom det civila samhället har tillräckliga medel för att utöva sin roll i samhället och att inte använda den nuvarande krisen som en ursäkt för att minska stödet till dessa organisationer. Parlamentet kräver att faciliteten för det civila samhället ska få tillräckligt med medel för tiden efter 2013 för att ytterligare stärka det civila samhällets kapacitet i partnerländerna.

11.

Europaparlamentet understryker att kommissionen bör ta med människorättsbestämmelser i konsekvensbedömningarna för lagstiftningsförslag och förslag utan lagstiftningskaraktär, genomförandeåtgärder och handels- och investeringsavtal som har betydande ekonomiska, sociala och miljömässiga konsekvenser.

12.

Europaparlamentet konstaterar med oro att den globala ekonomiska krisen äventyrar medlemsstaternas satsningar på offentligt utvecklingsbistånd. Parlamentet erinrar om att de fattiga länderna tvingas bära en oproportionerligt stor del av kostnaderna för den globala ekonomiska krisen, som ju har sitt ursprung i de rikare länderna. Därför uppmanas EU och medlemsstaterna med skärpa att behålla och fullgöra sina befintliga bilaterala och multilaterala åtaganden avseende offentligt utvecklingsbistånd samt att leva upp till målsättningarna i FN:s millenniedeklaration, i synnerhet genom att koncentrera sig på de områden där det för närvarande råder brist på tillräckliga framsteg och att säkerställa ett effektivt utnyttjande av utvecklingsbiståndet för att garantera att pengarna används så effektivt som möjligt och att en konsekvent människorätts- och utvecklingspolitik uppnås. Parlamentet påminner om att tillväxtländerna också har en viktig roll att spela genom sitt potentiella bidrag till det offentliga utvecklingsbiståndet.

13.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen, utrikestjänsten och medlemsstaterna att ta fram krishanteringsplaner och en utvecklingspolitik med utgångspunkt i mänskliga rättigheter, såsom fastställts i kommissionens meddelande Att göra EU:s utvecklingspolitik mer effektiv: en agenda för förändring och parlamentets resolution av den 23 oktober 2012 om meddelandet (8),

14.

Europaparlamentet betonar vikten av politisk samstämmighet och samordning för att nå målet med fattigdomsminskning och öka trovärdigheten hos och effekten av EU:s externa bistånd.

15.

Europaparlamentet upprepar än en gång att budgetstödet till mottagarländerna och alla handelsavtal bör kopplas till respekten för människorättssituationen och demokratin i dessa länder. Parlamentet anser att givare och långivare framför allt bör reagera samordnat på rapporterade fall av bedrägeri och korruption och främja reformer i dessa länder i riktning mot goda styrelseformer och transparens. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att göra systematiska riskbedömningar av utbredd korruption i partnerländer som kan hämma de önskade effekterna av utvecklingsprojekt och humanitära projekt.

16.

Europaparlamentet uppmanar utvecklingsländerna att utarbeta en ekonomisk politik som främjar hållbar tillväxt och utveckling, skapar arbetstillfällen, fäster särskild vikt vid sårbara befolkningsgrupper då politiska program utarbetas och baserar utveckling på ett sunt skattesystem för att undanröja skattebedrägerier och som är nödvändigt för att mobilisera inhemska resurser på ett mer effektivt och balanserat sätt.

17.

Europaparlamentet uppmuntrar utländska och inhemska investerare att uppmuntra till ett starkt företagaransvar i alla länder med betoning på hållbar utveckling och ett gott samhällsstyre och med en klar inriktning på mänskliga rättigheter, anständigt arbete, arbetsnormer, mötesfrihet, kollektiva förhandlingar och övriga sociala hänsyn.

18.

Europaparlamentet uppmanar utvecklingsländerna att använda de handelspreferenser som EU skapat inom ramen för det allmänna preferenssystemet (GSP) för att främja ländernas ekonomi, diversifiera deras export och förbättra deras konkurrenskraft. Parlamentet påminner om att utvecklingsländerna inom ramen för GSP+ måste ratificera och på ett effektivt sätt genomföra viktiga internationella konventioner rörande mänskliga rättigheter och arbetsrätt, miljöskydd och gott styre som finns företecknade inom denna ram.

19.

Europaparlamentet uppmanar EU att stödja och tillämpa det internationella målet vad gäller tillgång till energi för alla före 2030 eftersom detta kommer att öka den ekonomiska delaktigheten och de sociala fördelarna för de fattigaste och mest sårbara befolkningsgrupperna i utvecklingsländerna.

20.

Europaparlamentet välkomnar en särskild kontrollmekanism för att övervaka genomförandet av människorättsklausuler i EU:s bilaterala och regionala ”nya generationens” avtal. Parlamentet välkomnar ansträngningarna att förbättra analysen av människorättssituationen i tredjeländer då förhandlingar om handelsavtal och/eller investeringsavtal inleds eller avslutas. Parlamentet ser med oro på att de nuvarande bestämmelserna om övervakning av mänskliga rättigheter i relevanta avtal inte är klart definierade eller tillräckligt ambitiösa. Parlamentet uppmanar EU att inta en orubbligt principfast hållning när det gäller kravet att partnerländerna ska uppfylla bestämmelserna om mänskliga rättigheter i internationella avtal.

21.

Europaparlamentet välkomnar att EU:s bistånd omdirigerats till mindre utvecklade länder, vilket innebär att medelinkomstländer uppmanas att använda en allt större andel av sina skatteinkomster till förmån för socialskydd och genomförande av mänskliga rättigheter för de fattigaste och mest sårbara befolkningsgrupperna.

22.

Europaparlamentet uppmanar det internationella samfundet att ge adekvat bistånd till regeringarna i Afrika söder om Sahara för att förebygga att den finansiella krisen förvärrar den humanitära krisen i vissa länder i regionen.

23.

Europaparlamentet uppmanar regeringarna att respektera sina åtaganden mot innevånarna vad gäller en god förvaltning av naturresurserna.

24.

Europaparlamentet uppmanar regeringarna att göra allt de kan för att minska de extrema inkomstskillnaderna och att införa villkor som gör det möjligt för dem som lever i extrem fattigdom att till fullo utveckla sin potential och leva i värdighet.

25.

Europaparlamentet uppmanar regeringarna i utvecklingsländerna att utarbeta ett socialskydd eftersom detta behövs för att skydda de mest sårbara befolkningsgrupperna och stärka motståndskraften mot ekonomiska och miljömässiga kriser och har visat sig vara en investering i samhället snarare än en kostnad, såsom framgår av sociala välfärdsprogram, till exempel Brasiliens bolsa familia eller efterfrågestyrda offentliga arbetsprogram, exempelvis Indiens program för nationell sysselsättningsgaranti på landsbygden (National Rural Employment Guarantee Scheme (NREGS)). Parlamentet understryker att framgången med dessa penningöverföringssystem i stor utsträckning beror på förutsättningarna, det vill säga, om barn skrivs in i skolan och deltar i skolarbetet, samt hälsoaspekter, framför allt vaccinering av barn.

26.

Europaparlamentet välkomnar det gemensamma initiativ som FN:s särskilda rapportör om rätt till mat, Olivier De Schutter, och FN:s särskilda rapportör om extrem fattigdom och mänskliga rättigheter, Magdalena Sepúlveda Carmona, tagit för att stärka socialskyddet i utvecklingsländer genom en global fond för socialskydd (Global Fund for Social Protection) genom vilken internationell solidaritet kan visas och gynna de minst utvecklade länderna. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja dessa program.

27.

Europaparlamentet anser att investeringar i ett hållbart jordbruk i utvecklingsländerna är en viktig motor för att bekämpa en osäker livsmedelsförsörjning och främja en allmän tillväxt. Parlamentet uppmanar regeringarna att stödja ansvarsfulla investeringar inom den privata sektorn och småskaliga livsmedelsproducenter, särskilt kvinno- och jordbrukskooperativ, som effektivast kan minska extrem fattigdom genom att öka avkastningen från arbetet. Parlamentet betonar vikten av investeringar i landsbygdsinfrastruktur som minskar transaktionskostnaderna och gör det möjligt för jordbrukarna att nå marknader och få mer inkomster.

28.

Europaparlamentet uppmanar regeringarna att förhindra att inhemska och internationella finansspekulanter som investerar i mark har en negativ inverkan på småjordbrukare och lokala producenter genom att ge upphov till folkomflyttningar, miljöproblem och en osäker livsmedelsförsörjning eller osäkra inkomster. Parlamentet erinrar i detta avseende om att trygga arbets- och försörjningsförhållanden är ett villkor för respekten för mänskliga rättigheter, demokratisering och politiskt engagemang.

29.

Europaparlamentet erinrar både regeringarna och den privata sektorn om att de måste respektera informella och traditionella ägandeförhållanden till mark samt brukningsrätten till marken. Parlamentet betonar att utsatta grupper, till exempel urbefolkningar, är de som behöver det starkaste skyddet, eftersom marken ofta är den enda resurs som de kan få sin utkomst från.

30.

Europaparlamentet uppmanar regeringarna att inte skära ner eller begränsa livsmedelssubventionerna eftersom dessa subventioner kan minska hungersnöden och förbättra näringsvärdet i de mottagande hushållen.

31.

Europaparlamentet efterlyser en större transparens hos marknaden för förnödenheter för att undvika prissvängningar hos jordbruksråvaror som orsakas av orimlig spekulation. Parlamentet understryker behovet av större internationell uppmärksamhet och förbättrad samordning när det gäller denna fråga.

32.

Europaparlamentet påminner regeringarna om att sysselsättningspolitiken för ungdomar inte enbart bör rikta in sig på att skapa sysselsättning utan också på att garantera en inkomstnivå och arbetsförhållanden som är lämpliga för en skälig levnadsstandard.

33.

Europaparlamentet uttrycker sitt stöd för ett globalt införande av en skatt på finansiella transaktioner som kan utgöra en innovativ finansieringsmekanism för utveckling och i slutändan bidra till ekonomiska och sociala rättigheter för alla. Parlamentet uppmanar alla medlemsstater att stödja EU:s budgetförslag rörande skatter på finansiella transaktioner.

34.

Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att bekämpa olagliga penningflöden, skatteparadis och spekulationer i råvaror om framsteg för de mänskliga rättigheterna ska kunna uppnås, särskilt i låginkomstländer.

35.

Europaparlamentet anser att utvecklingsländerna bör införa innovativa finansieringssystem för den ekonomiska politiken. Parlamentet uppmuntrar länderna att utveckla finansmekanismer som är anpassade till deras egna resurser.

36.

Europaparlamentet efterlyser en bättre konkurrenskraft hos företag i utvecklingsländer. Det skulle minska arbetslösheten och gynna en sysselsättningsskapande politik.

37.

Europaparlamentet anser att det är ytterst viktigt att stärka kompetensutvecklingen och utbildningspolitiken, inklusive informell utbildning, praktiktjänstgöring och arbetsplatsanknuten utbildning, som stöder en framgångsrik övergång från skolan till arbetsmarknaden.

38.

Europaparlamentet understryker att händelserna under den arabiska våren har avslöjat vissa brister i EU-politiken i detta område, bland annat situationen för ungdomar som står inför massarbetslöshet och dåliga framtidsutsikter i sina länder. Parlamentet uppmanar EU att vidta mer effektiva åtgärder för att hantera finanskrisens effekter i tredjeländer, och att även ta vederbörlig hänsyn till rapporter från det civila samhällets organisationer.

39.

Europaparlamentet uppmanar både regeringarna i länder med mycket barnarbete och internationella givare att främja förebyggande åtgärder, såsom utökad skoltillgång, förbättrad skolkvalitet och minskade skolkostnader i syfte att minska fattigdomen och gynna ekonomisk tillväxt.

40.

Europaparlamentet uppmuntrar regeringarna att tillhandahålla program för en andra chans till utbildning för dem som inte fått grundskoleutbildning i syfte att lära dem att läsa, skriva och räkna och ge dem den livskunskap som kan hjälpa dem att undkomma fattigdom.

41.

Europaparlamentet uppmanar regeringar att trappa upp stödåtgärderna inom barnskyddet, inklusive åtgärder för att stoppa våldet mot barn och öka regeringstjänstemännens medvetande om frågor som rör våld mot barn.

42.

Europaparlamentet påminner om att en tydlig jämställdhetsaspekt måste ingå i all återhämtningspolitik. Parlamentet påminner om att det brådskar med att genomdriva politik och praxis som garanterar att fler kvinnor kommer ut på arbetsmarknaden i arbeten med anständiga arbetsvillkor och socialskydd. Parlamentet efterlyser offentliga investeringar i vårdtjänster för att minska det obetalda hushålls- och vårdarbete som kvinnor gör hemma. Parlamentet insisterar på att arbetsmarknadspolitiken måste ta itu med föräldrarnas brist på tid till vård och uppfostran.

43.

Europaparlamentet understryker att kvinnor måste engageras mer i den sociala dialogen och beslutsprocessen. Parlamentet upprepar än en gång att utbildning för flickor och kvinnor och egenmakt för kvinnor är viktiga.

44.

Europaparlamentet uppmanar med eftertryck regeringarna att ta itu med kritiska människorättsfrågor som rör äldre, särskilt i tider av ekonomisk nedgång, såsom långtidsarbetslöshet, åldersrelaterad diskriminering vad gäller sysselsättning, osäkra inkomster och en hälso- och sjukvård som de äldre inte har råd med. Parlamentet uppmanar regeringarna att införa innovativa nya mekanismer för ett flexibelt arbetskraftsdeltagande, såsom att låta äldre lyfta sociala pensioner samtidigt som de arbetar deltid, fortbildningsprogram eller skattemässiga åtgärder för att främja äldres förvärvsarbete.

45.

Europaparlamentet kräver att transaktionskostnaderna för penningförsändelser ska minskas och att det till exempel ska bli enklare för migrerande arbetstagare att öppna ett bankkonto i mottagarlandet.

46.

Europaparlamentet uppmanar regeringarna att garantera att kampen mot människohandel även i fortsättningen står högt upp på deras dagordning under tider av ekonomisk och finansiell kris. Parlamentet uppmanar regeringarna att till fullo genomföra lagstiftning för att väcka åtal mot människohandlare och smugglare, utöka stödet och det rättsliga biståndet till offer för människohandel och utveckla ett närmare internationellt samarbete.

47.

Europaparlamentet välkomnar diskussionerna inom FN:s expertgrupp på hög nivå om utvecklingsagendan efter 2015 i närvaro av kommissionsledamoten med ansvar för utveckling. Parlamentet anser att ramen efter 2015 bör prioritera ett allmänt förverkligande av mänskliga rättigheter, beakta följderna av den finansiella och ekonomiska kristen för framför allt de fattigaste och mest sårbara befolkningsgrupperna och bibehålla åtagandena med målet att minska fattigdomen. Parlamentet uppmanar samtliga involverade parter att överväga att fastställa kvantifierbara mål och indikatorer samt kvalitativa och resultatbaserade indikatorer.

48.

Europaparlamentet understryker att det finns ett behov av ytterligare forskning och analys av följderna av den finansiella och ekonomiska krisen för olika regioner, inbegripet i EU och i unionens förbindelser med tredjeländer, och behovet av att förbättra kontrollen av tidiga signaler för globala och regionala kriser. Parlamentet understryker att specificerade uppgifter bör förekomma oftare inom forskning och politisk planering för att bättre fånga upp och åtgärda de problem som drabbar de fattigaste och mest sårbara samhällsgrupperna. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ge finansiellt stöd till FN:s innovationslaboratorium ”Global Pulse” som FN:s generalsekreterare tog initiativ till 2009 i syfte att samla in och analysera uppgifter som behövs för att bättre förstå följderna av den finansiella och ekonomiska krisen för sårbara befolkningsgrupper och för att vidta lämpliga politiska åtgärder.

49.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska utrikestjänsten, EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter, medlemsstaternas regeringar och parlament och kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter.

5.2.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 45/44

—

med beaktande av utkastet till fördrag om Republiken Kroatiens anslutning till Europeiska unionen, protokollet och slutakten,

—

med beaktande av kommissionens övergripande övervakningsrapport av den 10 oktober 2012 om Kroatiens beredskap för medlemskap i EU (SWD(2012)0338),

—

med beaktande av kommissionens slutliga övervakningsrapport om Kroatiens förberedelser inför anslutningen av den 26 mars 2013 (COM(2013)0171),

—

med beaktande av kommissionens regelbundna rapporter om Kroatiens framsteg mot en anslutning, vilka omfattar perioden 2005–2011,

—

med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Thessaloniki den 19–20 juni 2003 om länderna på västra Balkan och om utvidgningen,

—

med beaktande av alla sina tidigare resolutioner och betänkanden om Kroatiens framsteg och utvidgningsprocessen, särskilt av den 1 december 2011 om Republiken Kroatiens anslutning till Europeiska unionen (1), av den 1 december 2011 om Kroatiens ansökan om medlemskap i Europeiska unionen (2) samt av den 22 november 2012 om utvidgningspolitik, kriterier och EU:s strategiska intressen (3),

—

med beaktande av alla tidigare rekommendationer från den gemensamma parlamentarikerkommittén EU–Kroatien,

—

med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Kroatien ska ansluta sig till EU den 1 juli 2013.

B.

Vissa medlemsstater i EU har ännu inte slutfört ratificeringen av anslutningsfördraget.

C.

Kroatien är på god väg att fullgöra de återstående kraven gällande de slutliga förberedelserna för ett EU-medlemskap.

D.

Reformarbetet måste fortsätta även efter anslutningen, så att de kroatiska medborgarna fullt ut kan dra nytta av EU-medlemskapet.

E.

Kroatiens anslutningsprocess är ett bevis på trovärdigheten i EU:s utvidgningspolitik och dess förmåga att åstadkomma förändringar i ansökarländerna.

F.

Kroatiens medlemskap gör EU starkare och säkrare, berikar unionens kulturarv och fungerar som en kraftfull påminnelse till andra länder som aspirerar på medlemskap om att ett omsorgsfullt uppfyllande av åtaganden leder till konkreta och varaktiga fördelar för medborgarna.

G.

Kroatien förväntas – och står i en unik position för – att spela en konstruktiv roll i sitt närområde, framför allt genom att verka för ytterligare utvidgning av EU och befästande av demokratin, regionalt samarbete och försoning mellan folken på västra Balkan, liksom att göra sitt yttersta för att se till att bilaterala frågor inte hindrar någon av dessa processer.

1.

Europaparlamentet ser fram emot att välkomna Kroatien som den tjugoåttonde EU-medlemmen den 1 juli 2013, efter Europaparlamentets rättsligt bindande omröstning den 1 december 2011 i vilken Kroatiens anslutning godkändes, och i enlighet med det datum som fastslagits av Europeiska rådet i anslutningsfördraget. Parlamentet uttrycker sitt förtroende för styrkan och mognaden i Kroatiens demokrati och sociala marknadsekonomi, landets delande av europeiska värderingar samt dess förmåga att uppfylla de skyldigheter som ett medlemskap medför.

2.

Europaparlamentet konstaterar att Kroatien är på god väg att uppfylla de återstående kraven gällande de slutliga förberedelserna för medlemskapet.

3.

Europaparlamentet noterar att Kroatien har slutfört de tio prioriterade åtgärder som anges i kommissionens övergripande övervakningsrapport.

4.

Europaparlamentet välkomnar de stora framsteg som Kroatien har gjort med att fullgöra de uppgifter som särskilt nämns i kommissionens övergripande övervakningsrapport, och uppmanar landets regering och parlament att lösa alla kvarvarande frågor före den 1 juli 2013 och gå vidare med alla andra nödvändiga reformer. Parlamentet uppmanar Kroatien att respektera och uppfylla alla sina åtaganden från anslutningsförhandlingarna i syfte att göra sig fullt redo som ny medlemsstat, eftersom detta ligger i både Kroatiens och EU:s intresse. Parlamentet understryker att denna process bör utföras på ett öppet och integrerande sätt, med största möjliga medverkan av det kroatiska parlamentet och civilsamhället.

5.

Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater i EU som ännu inte har slutfört sina respektive förfaranden för ratificering av anslutningsfördraget att i god tid göra detta.

6.

Europaparlamentet upprepar sin uppfattning om att anslutningen inte bör ses som slutet på en process, utan snarare som ett steg på vägen mot ekonomisk, administrativ och rättslig modernisering, liksom ett historiskt tillfälle vars vinster till fullo kan utnyttjas endast genom fortsatt politiskt arbete. Parlamentet uppmanar Kroatien att fortsätta att effektivt utnyttja IPA-medlen (instrumentet för stöd inför anslutningen) under förberedelserna inför EU-medlemskapet och användningen av struktur- och sammanhållningsfonderna.

7.

Europaparlamentet uppmanar Kroatiens politiska och sociala aktörer att finna innovativa sätt att upprätthålla reformtakten och stödet för reformer under perioden efter anslutningen samt att hålla de politiska beslutsfattarna ansvariga för förverkligandet av åtagandena i anslutningsfördraget. I detta avseende betonar parlamentet den stora vikten av effektiv parlamentarisk kontroll och det civila samhällets betydelse.

8.

Europaparlamentet betonar den centrala roll som ett oberoende rättsväsen, en professionell och ansvarstagande offentlig förvaltning samt rättsstaten har för att stärka demokratin och främja investeringar och ekonomisk verksamhet. Parlamentet uppmanar Kroatien att fortsätta att stärka oberoendet, ansvarsskyldigheten, opartiskheten, professionalismen och effektiviteten i landets rättsliga system och bland rättstillämparna, bland annat genom att minska antalet mål som väntar på avgörande, införa det nya systemet för redovisning av tillgångar för domare samt ytterligare förbättra resultatet med avseende på det nya systemet för disciplinförfaranden. Kroatien uppmanas med kraft att verkställa den nya strategin för reform av rättsväsendet för 2013–2018.

9.

Europaparlamentet konstaterar att Kroatien har inrättat en tillfredsställande institutionell och juridisk ram för att bekämpa korruption. De kroatiska myndigheterna uppmanas att ytterligare trappa upp kampen mot korruption, bedrägerier och misskötsel av medel. Parlamentet påpekar att åtgärder mot korruption måste fortsätta att tillämpas strikt. Myndigheterna uppmanas vidare att redogöra för vad som gjorts när det gäller intressekonflikter, korruption och organiserad brottslighet samt att förbättra genomförandet av den rättsliga ramen för beslag och förverkande av tillgångar.

10.

Europaparlamentet uppmanar de kroatiska myndigheterna att göra fullständigt bruk av de befintliga verktygen mot korruption, i syfte att säkerställa opartiska och framgångsrika åtal och domar, även i uppmärksammade fall, så att medborgarnas förtroende för rättsstaten och de offentliga institutionerna stärks. Parlamentet betonar behovet av varaktiga åtgärder i kampen mot korruption och organiserad brottslighet och av en reform av rättsväsendet, främst till nytta för de kroatiska medborgarna. Parlamentet betonar att oberoende undersökande journalistik bör uppmuntras, eftersom den är avgörande för att avslöja korruption och organiserad brottslighet.

11.

Europaparlamentet uppmanar Kroatien att fortsätta att genomföra den nya, robusta lagstiftningen om tillgång till information, för att på så sätt stärka den förebyggande ramen mot korruption. Parlamentet konstaterar att den nyinrättade kommissionen om intressekonflikter nu har börjat arbeta, och uppmanar de kroatiska myndigheterna att fullt ut genomföra lagstiftningspaketet om offentlig upphandling och om finansiering av politiska partier och valkampanjer.

12.

Europaparlamentet uppmanar de kroatiska myndigheterna att med fortsatt vaksamhet säkerställa att de grundläggande rättigheterna respekteras till fullo och att bekämpa alla former av diskriminering och intolerans mot nationella minoriteter, romer, invandrare, hbt-personer samt andra minoritetsgrupper och utsatta grupper. Vidare uppmanar parlamentet Kroatien att främja ett klimat som garanterar att medlemmar av ovannämnda minoriteter (t.ex. hbt-personer) fritt kan uttrycka sina åsikter och övertygelser i linje med principerna i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna.

13.

Europaparlamentet uppmuntrar myndigheterna att främja yttrandefriheten, däribland mediernas frihet och mångfald. Parlamentet noterar att den nya lagen om offentliga programföretag antogs i juli 2012. Parlamentet uppmanar myndigheterna att fortsätta sina ansträngningar för att se till att public service-medierna står fria från politiska och ekonomiska påtryckningar och för att öka öppenheten.

14.

Europaparlamentet anser att Kroatien är tillräckligt rustat för att i framtiden förvalta och genomföra insatser som finansieras genom EU:s struktur- och sammanhållningsfonder. Kroatien uppmanas att utveckla en projektplanering för Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf). Parlamentet uppmanar regeringen att ytterligare stärka de ansvariga institutionernas administrativa kapacitet, även på regional och lokal nivå, i linje med rekommendationerna i revisionsrättens rapport från 2012. Regeringen uppmanas med kraft att göra sitt yttersta för att minska risken för korruption, bedrägeri och oegentligheter vid både tilldelning och utnyttjande av EU-medel.

15.

Europaparlamentet påminner medlemsstaterna, i samband med förhandlingarna om den fleråriga budgetramen, om EU:s löften till Kroatien och dess medborgare i fråga om framtida stöd till den ekonomiska och regionala utvecklingen.

16.

Europaparlamentet uppmanar Kroatien att gå vidare med strukturreformer i syfte att stimulera den ekonomiska tillväxten och blåsa nytt liv i sysselsättningen. Parlamentet uppmanar landet att upprätthålla stabiliteten i banksektorn och att fortsätta sin politik för att konsolidera de offentliga finanserna i syfte att stärka konkurrenskraften. Parlamentet välkomnar Kroatiens deltagande i den europeiska planeringsterminen från januari 2013. Parlamentet stöder insatserna för att se till att EU-medlen utnyttjas i tid och på ett effektivt sätt och för att förbättra Kroatiens transportinfrastruktur och landets förbindelser med EU:s medlemsstater och länderna i regionen. Parlamentet uppmanar regeringen att fullt ut genomföra lagstiftningsramen för småföretag, bland annat genom lämpliga politiska åtgärder, förbättrad tillgång till finansiering för småföretag och stöd till internationaliseringen av små och medelstora företag.

17.

Europaparlamentet anser att särskild tonvikt bör läggas vid de sociala och miljömässiga dimensionerna av den ekonomiska moderniseringen. Parlamentet uppmanar Kroatien att fortsätta att stärka dialogen mellan arbetsmarknadens parter och att upprätthålla de sociala och fackliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar de kroatiska myndigheterna att säkra insynen i miljöbedömningar av storskaliga investeringsprojekt. De kroatiska myndigheterna uppmanas att prioritera skyddet av miljön, särskilt på området fysisk planering.

18.

Europaparlamentet befarar att den föreslagna lagen om strategiska investeringar inte överensstämmer med europeiska normer. Parlamentet uppmanar Kroatiens regering och parlament att se över den i syfte att bättre skydda de grundläggande rättigheterna, särskilt äganderätten, samt miljön.

19.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inte begränsa unionsmedborgarnas grundläggande rättigheter mer än vad som är absolut nödvändigt när det gäller de övergångsbestämmelser som anges i artikel 18 i anslutningsfördraget. Parlamentet uppmanar i synnerhet medlemsstaterna att använda övergångsbestämmelser som begränsar den fria rörligheten för personer uteslutande på grundval av sakliga uppgifter och endast i fall av allvarliga störningar på arbetsmarknaden. Parlamentet påpekar att de tidigare utvidgningsomgångarna har visat att åtgärder som begränsar tillträdet till arbetsmarknaderna under övergångsperioder haft en negativ inverkan på välfärden i de medlemsstater som infört sådana begränsningar.

20.

Europaparlamentet noterar framstegen i bygget av gränsövergångarna vid Neum-korridoren.

21.

Europaparlamentet uppmanar de kroatiska myndigheterna att vidta ytterligare åtgärder, bland annat beträffande lagstiftningsanpassning, interinstitutionellt samarbete och gränsförvaltning, i syfte att förbereda Kroatien för en anslutning till Schengenområdet i sinom tid.

22.

Europaparlamentet uppmanar Kroatien att fortsätta att samarbeta med Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien (Icty) och att intensifiera det interna arbetet för att undersöka och lagföra krigsförbrytelser, i enlighet med den antagna strategin mot straffrihet. Parlamentet riktar en kraftfull vädjan till Kroatien och Serbien att med god vilja samarbeta kring lagföringen av krigsförbrytelser i syfte att skipa rättvisa och uppnå verklig försoning i regionen.

23.

Europaparlamentet uppmanar de kroatiska myndigheterna att fortsätta att särskilt uppmärksamma rättigheterna och de sociala villkoren för återvändande flyktingar och fördrivna personer, i överensstämmelse med målsättningarna i Sarajevoförklaringen. Parlamentet stöder fortsatt Recom-initiativet (den regionala sannings- och försoningskommissionen) i sökandet efter vägar att erkänna lidandet och respektera rätten till sanning och rättvisa för alla offer för krigsförbrytelser.

24.

Europaparlamentet vädjar till Kroatien och grannländerna att aktivt medverka till en lösning av de kvarvarande bilaterala frågorna, i enlighet med internationella åtaganden och principerna om goda grannförbindelser och regionalt samarbete. Parlamentet välkomnar här de steg som tagits av de kroatiska och serbiska regeringarna för att förbättra förbindelserna, och ser fram emot ett tätare samarbete dem emellan. Parlamentet välkomnar undertecknandet av ett samförståndsavtal mellan Slovenien och Kroatien om att hitta en konstruktiv lösning i fallet Ljubljanska Banka. Parlamentet gläds åt att Sloveniens parlament har ratificerat anslutningsfördraget. Parlamentet påminner om att frågor av bilateral natur inte får användas för att hindra nuvarande eller kommande ansökarländers integrationsprocesser. I detta sammanhang kräver parlamentet att alla medlemsstater ratificerar Kroatiens anslutningsfördrag i tid.

25.

Europaparlamentet vädjar till Kroatien och grannländerna att aktivt medverka till en lösning av de kvarvarande bilaterala frågorna, i enlighet med internationella åtaganden och principerna om goda grannförbindelser och regionalt samarbete. Parlamentet välkomnar här de steg som tagits av de kroatiska och serbiska regeringarna för att förbättra förbindelserna, och ser fram emot ett tätare samarbete dem emellan. Parlamentet stöder Sloveniens och Kroatiens ansträngningar för att finna en lösning i fallet Ljubljanska Banka på ett konstruktivt sätt. Parlamentet påpekar att frågor av bilateral natur inte får användas för att hindra nuvarande eller kommande ansökarländers integrationsprocesser. I detta sammanhang kräver parlamentet att alla medlemsstater ratificerar Kroatiens anslutningsfördrag i tid.

26.

Europaparlamentet uppmanar Kroatien att fortsätta att spela en konstruktiv roll i det regionala samarbetet. Parlamentet uppmanar de kroatiska myndigheterna att fullt ut genomföra den förklaring om främjande av europeiska värderingar i sydöstra Europa som godkändes av det kroatiska parlamentet den 21 oktober 2011. Samtliga länder i regionen uppmanas att anta och genomföra liknande ståndpunkter, och kommissionen uppmanas kraftfullt att stödja alla länder i regionen i detta avseende. Parlamentet uppmanar kommissionen att lära av tidigare erfarenheter i utvidgningsprocessen, inbegripet Kroatiens utvidgningsprocess, genom att hjälpa länderna i regionen att lösa sina bilaterala tvister på ett sätt som inte stör anslutningsprocessen, genom att inrätta förliknings- och skiljedomsmekanismer inom EU:s befintliga institutionella ram, som länderna i regionen kan vända sig till om de så önskar.

27.

Europaparlamentet erkänner de kroatiska observatörernas arbete och konstruktiva bidrag i Europaparlamentet. Parlamentet välkomnar resultatet från valet av de kroatiska ledamöterna till Europaparlamentet den 14 april 2013, men beklagar det låga valdeltagandet. Parlamentet ser fram emot att välkomna ledamöterna från Kroatien vid landets EU-anslutning den 1 juli 2013.

28.

Europaparlamentet uppskattar kommissionens arbete för att styra Kroatiens anslutningsprocess. Parlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera detta arbete och dra politiska lärdomar inför framtida ansökningar om medlemskap, till exempel när det gäller användningen av ett system för övergripande övervakning under perioden mellan slutförandet av förhandlingarna och själva anslutningen. Parlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera det civila samhällets och parlamentets medverkan under anslutningsprocessen i syfte att dra lärdomar inför pågående och framtida förhandlingar. I detta specifika sammanhang uppmanar parlamentet kommission att ta fram förslag för att på ett bättre sätt involvera kandidatländernas civila samhällen och parlament i anslutningsprocessen.

29.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Republiken Kroatien.

5.2.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 45/48

—

med beaktande av kommissionens framstegsrapport 2012 om Turkiet (SWD(2012)0336),

—

med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet Strategi för utvidgningen och huvudfrågor 2012–2013 (COM(2012)0600),

—

med beaktande av sina tidigare resolutioner, särskilt resolutionen av den 9 mars 2011 om 2010 års framstegsrapport om Turkiet (1), av den 29 mars 2012 om 2011 års framstegsrapport om Turkiet (2), av den 22 maj 2012 om ett 2020-perspektiv för kvinnor i Turkiet (3) och av den 22 november 2012 om utvidgningspolitik, kriterier och EU:s strategiska intressen (4),

—

med beaktande av förhandlingsramen för Turkiet av den 3 oktober 2005,

—

med beaktande av rådets beslut 2008/157/EG av den 18 februari 2008 om principerna, prioriteringarna och villkoren i partnerskapet för anslutning med Republiken Turkiet (5) (nedan kallat ”partnerskapet för anslutning”), samt rådets föregående beslut om partnerskapet för anslutning 2001, 2003 och 2006,

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 14 december 2010, den 5 december 2011 och den 11 december 2012,

—

med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

—

med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Anslutningsförhandlingarna med Turkiet inleddes den 3 oktober 2005 efter det att rådet godkänt förhandlingsramen. Inledandet av dessa förhandlingar utgör startpunkten för en lång process som grundar sig på rättvisa och stränga villkor och reformvilja och där resultatet inte är givet på förhand.

B.

Turkiet har åtagit sig att genomföra reformer, upprätthålla goda förbindelser med sina grannländer och gradvis anpassa sig till EU. Detta arbete bör betraktas som en möjlighet för Turkiet att fortsätta modernisera sig och att konsolidera och ytterligare förbättra sina demokratiska institutioner, rättsstatsprincipen samt respektera mänskliga rättigheter och grundläggande friheter.

C.

EU bör även i fortsättningen utgöra riktmärket för reformer i Turkiet.

D.

En grundförutsättning för anslutning till EU – en gemenskap grundad på gemensamma värden, lojalt samarbete och ömsesidig solidaritet mellan alla medlemsstater – är fortfarande att Köpenhamnskriterierna uppfylls fullt ut och att det finns kapacitet till integration i EU, i enlighet med slutsatserna från Europeiska rådets möte i december 2006.

E.

Den positiva agendan lanserades i maj 2012 för att stödja och komplettera, men inte ersätta, förhandlingarna genom ökat samarbete på en rad områden av gemensamt intresse,

F.

Rådet stödde i sina slutsatser av den 11 december 2012 kommissionens nya tillvägagångssätt om att placera rättsstatligheten i centrum för anslutningsprocessen samt bekräftade den betydelse som kapitel 23 (rättsväsen och grundläggande rättigheter) och kapitel 24 (rättvisa, frihet och säkerhet) har i förhandlingsprocessen, vilka bör tas upp tidigt i förhandlingarna för att tillåta klara riktmärken och för att så mycket tid som möjligt ska finnas för att bygga upp den lagstiftning, de institutioner och den solida utveckling i genomförandet som krävs.

G.

Kommissionen drog i sin utvidgningsstrategi för 2012 slutsatsen att Turkiet spelar en nyckelroll för EU på grund av sin ekonomi, sitt strategiska länge och sin viktiga regionala roll och att anslutningsprocessen fortfarande är den mest lämpliga ramen för att främja EU-relaterade reformer i Turkiet. Kommissionen uttryckte sin oro över Turkiets avsaknad av framsteg när det gäller att uppfylla de politiska kriterierna.

H.

Det är nu sjunde året i rad som Turkiet inte genomför de bestämmelser som följer av associeringsavtalet mellan EG och Turkiet och tilläggsprotokollet till detta.

I.

Förhandlingskapitel där de tekniska förberedelserna är klara bör öppnas omgående i överensstämmelse med fastställda förfaranden och i enlighet med förhandlingsramen.

J.

Det finns ett ömsesidigt ekonomiskt beroende mellan EU och Turkiet, och handeln mellan EU och Turkiet uppgick till totalt 120 miljarder EUR 2011.

K.

EU är Turkiets största handelspartner och Turkiet är EU:s sjätte största handelspartner. 75 procent av de utländska direktinvesteringarna i Turkiet härstammar från EU.

L.

Enligt kommissionens bedömningar är Turkiets beredskap på den ekonomiska politikens område på det hela taget långt framskriden och kapaciteten att utforma en ekonomisk politik och samordning ändamålsenlig.

M.

Turkiets kan komma att spela en avgörande roll för att diversifiera energiresurserna och rutterna för att transitera olja, gas och elektricitet från grannländerna till EU. Både Turkiet och EU har potential att dra nytta av Turkiets rika förnybara energiresurser för att skapa ett hållbart och utsläppssnålt samhälle.

N.

Dialogen och samarbetet mellan EU och Turkiet om stabilitet, demokrati och säkerhet, särskilt med tanke på Mellanöstern i stort, är strategiskt viktiga. Turkiet har upprepade gånger kraftigt fördömt den syriska regimens våld mot civila och ger livsavgörande humanitärt bistånd till syrier som flytt undan våldet över gränsen.

O.

Turkiet och Armenien måste arbeta för en normalisering av sina förbindelser genom att villkorslöst ratificera protokoll som de kommit överens om och öppna sin gemensamma gräns.

P.

Det hot om casus belli (anledning till krigsförklaring) som Turkiets nationalförsamling uttalade mot Grekland 1995 bör tas tillbaka. Det är viktigt att Turkiet och Grekland inleder en ny förhandlingsrunda för att förbättra sina relationer.

1.

Europaparlamentet anser att ett förnyat ömsesidigt åtagande i samband med förhandlingsprocessen krävs för att bibehålla ett konstruktivt förhållande. Parlamentet betonar vikten av att skapa villkor för en konstruktiv dialog och en grund för en gemensam förståelse. Parlamentet noterar att detta bör grunda sig på gemensamma värderingar såsom demokrati, rättsstatsprincipen och respekt för mänskliga rättigheter. Parlamentet lovordar kommissionen och Turkiet för genomförandet av den positiva agendan, som visar hur Turkiet och EU med hjälp av ömsesidigt åtagande och klara mål kan förbättra sin dialog, nå gemensam förståelse och få till stånd en positiv förändring och nödvändiga reformer.

2.

Europaparlamentet betonar Turkiets strategiska, politiska och geografiska roll för EU:s utrikes- och grannskapspolitik. Parlamentet erkänner Turkiets roll som ett grannland och en viktig regional aktör och efterlyser en ytterligare förstärkning av den pågående politiska dialogen mellan EU och Turkiet om utrikespolitiska val och mål. Parlamentet beklagar att Turkiet även under 2012 i mycket liten utsträckning anpassat sig till Gusp-förklaringarna. Parlamentet uppmuntrar Turkiet att utveckla sin utrikespolitik i dialog och samarbete med EU. Parlamentet uppmuntrar Turkiet och EU att samarbeta intensivare för att stärka fredsstyrkorna och demokratin i det södra grannskapet, ett område av stor betydelse för såväl EU som Turkiet.

3.

Europaparlamentet uttrycker sitt stöd för dialog och återupprättade förbindelser mellan Turkiet och Israel.

4.

Europaparlamentet välkomnar rådets beslut att uppmana kommissionen att vidta åtgärder för att liberalisera viseringsbestämmelserna parallellt med undertecknandet av avtalet om återtagande. Parlamentet uppmanar med kraft Turkiet att omedelbart underteckna och genomföra återtagandeavtalet och att se till att gällande bilaterala avtal tillämpas till fullo fram till dess att avtalet trätt i kraft. Parlamentet påminner om att Turkiet är ett av de viktigaste transitländerna för olagliga invandrare till EU. Parlamentet noterar de åtgärder som Turkiet vidtagit för att bekämpa olagliga invandrare och understryker att det är viktigt för Turkiet att öka samarbetet med EU om migrationshantering, bekämpning av människohandel och gränskontroller. Parlamentet understryker än en gång vikten av att göra det lättare för affärsmän, akademiker, studerande och företrädare för det civila samhället från Turkiet att få tillträde till EU. Parlamentet stöder kommissionens och medlemsstaternas insatser för att införa viseringskodexen, harmonisera och förenkla viseringskraven och inrätta viseringscentraler i Turkiet. Parlamentet påminner medlemsstaterna om deras förpliktelser enligt associeringsavtalet i linje med EU-domstolens dom i Soysal-målet av den 19 februari 2009 (6).

5.

Europaparlamentet välkomnar att förslaget till lag om utlänningar och internationellt skydd nyligen har antagits, och förväntar sig att man med hjälp av denna lag kommer att ta itu med det oroväckande faktum att man på godtyckliga grunder fortsätter att vägra människor tillträde till asylförfarandet och att man skickar tillbaka flyktingar, asylsökande och andra som kan behöva skydd till deras hemländer. Parlamentet betonar hur viktigt det är att se till att de häktningsbestämmelser som Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen) har konstaterat vara olagliga i fallet Abdolkhani och Karimina mot Turkiet överensstämmer med internationella standarder.