18.12.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 390/1

—

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 174–178,

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 31 mars 2010 med titeln ”Sammanhållningspolitiken: Strategirapport 2010 om genomförandet av programmen 2007–2013” (KOM(2010)0110),

—

med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 31 mars 2010 som följer med kommissionens meddelande av den 31 mars 2010 med titeln Sammanhållningspolitiken: Strategirapport 2010 om genomförandet av programmen 2007–2013 (SEK(2010)0360),

—

med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 25 oktober 2010 med titeln ”Cohesion Policy: Responding to the economic crisis, a review of the implementation of cohesion policy measures adopted in support of the European Economic Recovery Plan” (SEK(2010)1291),

—

med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 14 november 2008 med titeln ”Regions 2020 – an assessment of future challenges for EU regions” (SEK(2008)2868),

—

med beaktande av kommissionens meddelande med titeln ”Europa 2020 – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla” (KOM(2010)2020),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 januari 2011 med titeln ”Regionalpolitikens bidrag till Europa 2020-strategins mål för hållbar tillväxt” (KOM(2011)0017),

—

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 av den 11 juli 2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden (1),

—

med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 1828/2006 av den 8 december 2006 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1083/2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden och för Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1080/2006 om Europeiska regionala utvecklingsfonden, i synnerhet artikel 7 (2),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 397/2009 av den 6 maj 2009 om ändring av förordning (EG) nr 1080/2006 om Europeiska regionala utvecklingsfonden vad gäller stödberättigande för investeringar i energieffektivitet och förnybar energi i bostäder (3),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 437/2010 av den 19 maj 2010 om ändring av förordning (EG) nr 1080/2006 om Europeiska regionala utvecklingsfonden vad gäller stödberättigande för bostadsinsatser till förmån för marginaliserade befolkningsgrupper (4),

—

med beaktande av rådets beslut av den 6 oktober 2006 om gemenskapens strategiska riktlinjer för sammanhållningen (2006/702/EG) (5),

—

med beaktande av sin resolution av den 24 mars 2009 om genomförandet av strukturfondsförordningen 2007–2013: resultatet av samrådet om sammanhållningspolitikens nationella strategier och program (6),

—

med beaktande av sin resolution av den 20 maj 2010 om hur synergieffekterna av medel öronmärkta för forskning och innovation enligt förordning (EG) nr 1080/2006 avseende Europeiska regionala utvecklingsfonden och sjunde ramprogrammet för forskning och utveckling har utnyttjats i städer och regioner såväl som i medlemsstaterna och i unionen (7),

—

med beaktande av sin resolution av den 14 december 2010 om att uppnå verklig territoriell, social och ekonomisk sammanhållning inom EU – en nödvändig förutsättning för global konkurrenskraft? (8),

—

med beaktande av kommissionens informationsdokument nr 1 av den 28 februari 2007 med titeln ”Earmarking” (COCOF/2007/0012/00),

—

med beaktande av kommissionens informationsmeddelande av den 18 maj 2009 med titeln ”Indicative structure for the national strategic reports 2009” (COCOF 09/0018/01),

—

med beaktande av rådets slutsatser om kommissionens strategiska rapport 2010 om genomförandet av programmen inom sammanhållningspolitiken, vilka antogs vid mötet i rådet (utrikes frågor) den 14 juni 2010,

—

med beaktande av regionkommitténs yttrande av den 1–2 december 2010 över ”Sammanhållningspolitiken: Strategirapport 2010 om genomförandet av programmen 2007–2013” (ReK 159/2010),

—

med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 14 juli 2010 om främjande av ett effektivt partnerskap i förvaltningen av sammanhållningsprogrammen, baserat på välfungerande metoder från programperioden 2007–2013 (ECO/258),

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling och yttrandena från budgetutskottet, utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för industrifrågor, forskning och energi samt utskottet för transport och turism (A7-0111/2011), och av följande skäl:

A.

I artikel 174 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt föreskrivs att EU, för att främja en harmonisk utveckling inom hela unionen, ska utveckla och fullfölja sin verksamhet för att stärka sin ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållning samt särskilt sträva efter att minska skillnaderna mellan de olika regionernas utvecklingsnivåer och eftersläpningen i de minst gynnande regionerna, såsom landsbygdsområden, områden som påverkas av industriomvandlingar och regioner med allvarliga och permanenta, naturbetingade eller demografiska nackdelar. Samtidigt måste man beakta Europa 2020-strategin för att garantera att EU blir en smart och hållbar ekonomi för alla.

B.

Sammanhållningspolitiken spelar en central roll för strävandena efter att helt uppnå målen i Europa 2020-strategin, särskilt på området för sysselsättning och sociala frågor, på samtliga förvaltningsnivåer och inom alla geografiska områden.

C.

Den strategiska dimensionen av sammanhållningspolitiken som garanterar att politiken överensstämmer med EU:s prioriteringar – att göra Europa och dess regioner attraktivare för investeringar och arbete, att förbättra kunskapen och innovationsmiljön för att nå tillväxt samt att skapa fler och bättre arbetstillfällen – föreskrivs och lyfts fram i rådets förordning (EG) nr 1083/2006 (nedan kallad ”den allmänna förordningen”), gemenskapens strategiska riktlinjer för sammanhållning (nedan kallade ”de strategiska riktlinjerna”), den nationella strategiska referensramen och verksamhetsprogrammen.

D.

Strategirapporteringen är ett nytt instrument i sammanhållningspolitiken, som infördes under den innevarande programperioden genom den allmänna förordningen som ett instrument för att kontrollera genomförandet av de strategiska riktlinjerna i syfte att öka det strategiska innehållet och främja öppenheten och redovisningsskyldigheten inom sammanhållningspolitiken. Vid planeringen av nästa programperiod bör man utnyttja den information som inhämtats och dra lärdom av de erfarenheter som gjorts.

E.

Vid öronmärkningen av medel till Lissabonagendan identifierades vissa av de överenskomna 86 prioriterade programmen som särskilda prioriteringar enligt tillväxt- och sysselsättningsagendan från Lissabon. För de regioner som omfattas av konvergensmålet identifierades 47 prioriterade program som öronmärkta prioriteringar, medan man för regioner som omfattas av målet ”regional konkurrenskraft och sysselsättning” endast identifierade 33 prioriterade program.

F.

Kommissionen och medlemsstaterna enades om att för 2009 års nationella strategirapporter endast utbyta information om prioriterade områden per mål, och att datumet för att inhämta informationen skulle vara den 30 september 2009. Vid detta datum led medlemsstaterna ännu av effekterna av den ekonomiska krisen, och en del medlemsstater hade problem att komma igång i början av programperioden. Mer informativa uppgifter förväntas därför i den kommande strategirapporten för 2013.

G.

Det råder fortfarande markanta ekonomiska, sociala och miljömässiga skillnader mellan de europeiska regionerna, delvis till följd av de två senaste utvidgningarna och delvis på grund av de direkta följderna av den globala finansiella och ekonomiska krisen, även om dessa skillnader har minskat under det senaste årtiondet till följd av sammanhållningspolitikens aktiva bidrag som är avgörande för att säkerställa konkurrenskraft och ekonomisk tillväxt samtidigt som hänsyn tas till specifika regionala förhållanden.

H.

Sammanhållningspolitiken har varit ett viktigt inslag i den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa, och har framhållit strukturfondernas betydelse som verktyg för ekonomisk stimulans, i synnerhet för små företag och för hållbarhet och energieffektivitet. Kommissionen uppmanades att lägga fram en rapport under 2010 om vilka åtgärder som vidtagits som en del av EU:s bemötande av krisen.

1.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens strategirapport om genomförandet av de sammanhållningspolitiska program som samfinansieras av strukturfonderna. Parlamentet gratulerar medlemsstaterna för deras insatser i utarbetandet av de första nationella strategirapporterna, vilka har visat sig innehålla mycket användbar information om genomförandet.

2.

Europaparlamentet påpekar att man vid en jämförande analys bör beakta att fem medlemsstater använde information hämtad från ett senare datum och en från ett tidigare datum. Parlamentet anser att det vore lämpligare att jämföra de framsteg som gjorts av varje individuell medlemsstat med genomsnittet för EU.

3.

Europaparlamentet anser att öppenhet vid tilldelningen av medel bidrar till ett korrekt genomförande och är ett huvudvillkor för att uppnå sammanhållningsfondens övergripande mål, och att öppenheten därför bör förbättras i alla faser av genomförandet. Parlamentet anser att förteckningen över mottagare även fortsättningsvis bör offentliggöras, framför allt på internet, eftersom det är ett effektivt verktyg för att förbättra öppenheten. Enligt parlamentet har gemenskapens riktlinjer och det nya instrumentet strategirapportering bidragit till en ökad redovisningsskyldighet vid genomförandet av de sammanhållningspolitiska målen. Parlamentet efterfrågar här en regelbunden politisk debatt som kan bidra till att förbättra öppenhet, ansvarstagande och utvärdering när det gäller resultaten av sammanhållningspolitiken.

4.

Europaparlamentet konstaterar att finansieringsvolymen för projekten enligt rapporterna är 93,4 miljarder EUR, vilket motsvarar 27,1 procent av tillgängliga EU-medel under innevarande period, och att detta genomsnitt är detsamma för de tre sammanhållningspolitiska målen och de kategorier som öronmärkts i Lissabonstrategin samt för framstegen vid genomförandet av gemenskapens strategiska riktlinjer. Parlamentet framhåller dock att framstegen varierar avsevärt mellan olika länder och inom olika ämnesområden, med aggregerade siffror för projekturval på över 40 procent i 9 medlemsstater och under 20 procent i 4 medlemsstater.

5.

Europaparlamentet upprepar sin tillfredsställelse över de nationella ansträngningar som har medfört att de genomsnittliga anslag som använts för att fullfölja Lissabonagendan utgör 65 procent av tillgängliga medel i konvergensregionerna och 82 procent i de regioner som omfattas av målet för konkurrenskraft och sysselsättning, vilket är mer än vad som ursprungligen efterfrågades. Parlamentet konstaterar med glädje att sammanlagt 63 miljarder EUR enligt rapporterna har tilldelats sådana projekt som har öronmärkts i Lissabonstrategin, och att projekturvalet för öronmärkning i Lissabonstrategin sker i samma takt eller något snabbare än urvalet för andra åtgärder. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att fortsätta att öronmärka resurser för projekt om stöder Europa 2020-strategin.

6.

Europaparlamentet noterar att framstegen bland ämnesområdena i gemenskapens strategiska riktlinjer är högst på området för territoriell dimension (30 procent) och över genomsnittet i fråga om ”Att skapa tillväxt genom förbättrad kunskap och innovation”, men under 27,1 procent för de andra två riktlinjerna, och att projekturvalet ligger över genomsnittet för projekt som är öronmärkta i Lissabonstrategin inom både Konvergens och Regional konkurrenskraft och sysselsättning, men att det endast uppgår till 20,5 procent för målet Europeiskt territoriellt samarbete. Parlamentet beklagar de allvarliga begränsningarna i strategirapportens analys av sammanhållningspolitikens konkreta resultat, som är en följd av att man inte har haft tillgång till indikatorer för output och resultat från samtliga medlemsstater. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att se över sina administrativa rapporteringskrav och medlemsstaterna att bli bättre på att tillhandahålla uppgifter om hur programmen genomförs.

7.

Mot bakgrund av den ekonomiska krisen och den stigande arbetslösheten välkomnar Europaparlamentet de framsteg som gjorts i och med genomförandet av projekt med relevans för riktlinjen ”Fler och bättre arbetstillfällen”. Parlamentet rekommenderar dock med eftertryck att kommissionen inför sådana metoder för samarbete med medlemsstaterna som gör det enklare att snabbt mobilisera och på ett effektivt sätt fördela alla nödvändiga resurser för att uppnå en resurseffektiv och konkurrenskraftig ekonomi där det råder tillväxt, hög sysselsättning samt social och territoriell sammanhållning och där fattigdom bekämpas, i enlighet med de prioriterade målen i Europa 2020-strategin, särskilt när det gäller sysselsättning och sociala frågor, så att tillväxt och produktivitet främjas och sysselsättningsutvecklingen förbättras i Europa.

8.

Europaparlamentet gläder sig åt att Europeiska socialfonden har tillhandahållit lämpligt stöd för genomförandet av arbetsmarknadsreformer och visat sig vara ett effektivt instrument som underlättar övergången från passiva till aktiva och till och med förebyggande arbetsmarknadsåtgärder. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att fortsätta med strukturella reformer som kan förebygga eventuella framtida kriser på arbetsmarknaden.

9.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fortsätta genomförandet av medfinansierade åtgärder som syftar till att stödja arbetsmarknaderna på regional nivå genom att minska könssegregeringen och orättvisorna, såsom lönegapet och underrepresentationen av kvinnor i beslutsfattande positioner. För detta måste samordningen av arbete och familjeliv underlättas och det måste bli lättare att omvandla osäkra anställningar till anställningar med rättigheter, eftersom en betydande andel kvinnor har osäkra anställningsförhållanden.

10.

Europaparlamentet understryker vikten av att förbättra infrastruktur och tjänster inom missgynnade mikroregioner med hög koncentration av socialt marginaliserade människor (t.ex. romer), och att också se till att dessa tjänster blir ekonomiskt överkomliga.

11.

Europaparlamentet framhåller hur viktig transportsektorn i stort är för att säkra den territoriella, ekonomiska och sociala sammanhållningen. Det faktum att investeringarna i järnvägssektorn inte fortskrider enligt plan och är lägre än för vägsektorn är enligt parlamentet en källa till oro, eftersom det innebär att de inte i tillräckligt hög grad bidrar till att minska koldioxidutsläppen inom transportsektorn. Parlamentet understryker här att investeringar som har planerats oproportionerligt mellan de olika transportsätten försvårar upprättandet av ett europeiskt intermodalt transportsystem, och konstaterar att om genomförandet fördröjs ytterligare kan obalanserna komma att förvärras.

12.

Europaparlamentet erinrar om att ca 23,7 procent (82 miljarder EUR) av de medel från Sammanhållningsfonden och strukturfonderna som avsatts för 2007–2013 ska gå till transport, men att endast hälften kommer att gå till TEN-T-projekt (17 miljarder EUR till det prioriterade TEN-T-nätet och 27,2 miljarder EUR till den övergripande delen). Resten av medlen ska öronmärkas för investeringar i nationella, regionala och lokala projekt som inte finns med på TEN-T-kartorna. Parlamentet konstaterar att anslagen från Sammanhållningsfonden och strukturfonderna till transportsektorn fördelas mellan transportsätten och transportnäten utan att man i tillräcklig grad beaktar EU:s mål.

13.

När det gäller det territoriella samarbetet uppmärksammar Europaparlamentet tendensen att dra ut på lanseringen av såväl gränsöverskridande projekt som järnvägsprojekt i allmänhet, och framhåller det europeiska mervärde som TEN-T-nätet bidrar med, vilket är särskilt tydligt i gränsöverskridande delar av projekt och i dessa delars sammankoppling med nationella väg- och järnvägsprojekt samt i projekt för inre vattenvägar. Parlamentet föreslår i detta sammanhang att man systematiskt inför gemensamma plattformar för bästa praxis som organiseras utifrån socioekonomiska, geografiska, demografiska och kulturella kriterier.

14.

Europaparlamentet välkomnar att medel har avsatts för investeringar som syftar till att öka energieffektiviteten och användandet av förnybar energi i bostadsbyggande samt för investeringar i bostadsprojekt för marginaliserade befolkningsgrupper, något som har genomförts på ett framgångsrikt sätt i många regioner och som bör drivas vidare även i framtiden.

15.

Europaparlamentet uppmanar till ett mer effektivt genomförande av programmen inom miljösektorn, särskilt inom gränsöverskridande områden som ger ett europeiskt mervärde, t.ex. bekämpning och begränsning av och anpassning till klimatförändringarna, investeringar i renare teknik med låga koldioxidutsläpp, bekämpning av luft- och vattenföroreningar, skydd av den biologiska mångfalden, utökade järnvägsnät och främjande av energieffektivitet, särskilt inom byggsektorn, och förnybara energikällor i syfte att uppfylla målen i Europa 2020-strategin och främja gröna jobb och en grön ekonomi.

16.

På grund av den låga genomförandegraden menar Europaparlamentet att medel för att förebygga och/eller garantera en snabb insats vid miljökatastrofer måste användas, och uppmanar medlemsstaterna att påskynda investeringarna i förebyggande åtgärder samt i sanering av industriområden och förorenad mark.

17.

Europaparlamentet beklagar förseningarna i projekturvalet för strategiska områden som t.ex. järnvägssektorn, vissa energi- och miljöinvesteringar, den digitala ekonomin, social delaktighet samt förvaltnings- och kapacitetsuppbyggnad, och efterfrågar en grundlig analys av orsakerna till dessa förseningar. Samtidigt uppmanas medlemsstaterna att inkludera regionerna i en mer noggrann bevakning av de områden där ansträngningarna måste ökas. Däremot framhålls att upptagningsnivån för miljöprojekt i de europeiska programmen för territoriellt samarbete har stigit, och pekar på det uppenbara mervärde som samarbete medfört i detta sammanhang. Parlamentet betonar dock att medlemsstater kan ha kommit ikapp på områden där de låg efter i genomförandet av projekten, och att förseningar på detta specifika stadium därför inte behöver vara ett tecken på hur hela programperioden har fungerat. Parlamentet påpekar här att utnyttjandekapaciteten och budgetgenomförandet avseende sammanhållningspolitiken har accelererat under 2010, vilket bl.a. beror på att lagstiftningsändringar nyligen genomförts och på att operativa program nu kommit igång ordentligt efter det att kommissionen äntligen godkänt de sista förvaltnings- och kontrollsystemen.

18.

Europaparlamentet anser att man omedelbart måste vidta åtgärder för att förbättra resultaten på vissa prioriterade områden. Parlamentet rekommenderar att man utför en djupgående analys av genomförandeproblemen inom områden med specifika förseningar vid projekturval, och uppmanar i detta sammanhang medlemsstaterna att öka sina ansträngningar att förbättra projekturvalet på de försenade områdena, samt att snabbare genomföra alla utvalda projekt för att inte misslyckas med att uppnå målen.

19.

Europaparlamentet anser att projekten i vissa fall måste väljas ut och genomföras snabbare och att de avsatta medlen måste användas på ett allmänt bättre sätt, framför allt när det gäller verksamheter som syftar till att förbättra humankapitalet, främja hälsa och förebyggande av sjukdomar, säkra lika möjligheter, stödja arbetsmarknaderna och öka den sociala delaktigheten, särskilt för att överbrygga den ekonomiska krisens negativa effekter.

20.

Europaparlamentet framhåller att flera medlemsstater bekräftat att den disciplin de tvingats till genom öronmärkningskravet har lett till bättre kvalitet och ökad fokusering inom programplaneringen. Parlamentet noterar dessutom att medlemsstaterna enhälligt ansåg att ett bibehållande av de grundläggande värderingarna i den nationella strategiska referensramen och de operativa programmen inom Lissabonstrategin är den bästa vägen att hantera krisen, samt bekräftade återigen betydelsen av de medelfristiga och långsiktiga mål som ingår i dessa dokument.

21.

Europaparlamentet understryker att man på vissa områden inte har kunnat uppnå ett effektivt urval eller ett effektivt genomförande av projekt till följd av att viktiga förutsättningar saknats, såsom förenklade ansökningsförfaranden på nationell nivå, tydliga nationella prioriteringar för vissa insatsområden, införlivande i god tid av EU-lagstiftning samt konsoliderad institutionell och administrativ kapacitet, och till följd av onödigt omfattande nationell byråkrati. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna och regionerna att underlätta genomförandet av politiken genom att anta dessa utmaningar och framför allt anpassa den rättsliga ramen för statligt stöd, offentlig upphandling och miljöregler, samt att arbeta för institutionella reformer.

22.

Europaparlamentet erinrar om att den avsevärda förseningen vid genomförandet av politiken i huvudsak beror på sent avslutade förhandlingar om den fleråriga finansieringsramen och lagstiftningspaketet för sammanhållningspolitiken, vilket resulterat i ett försenat slutförande av de nationella strategierna och verksamhetsprogrammen, ändrade bestämmelser för finansiell kontroll och finansiella utvärderingskriterier på nationell nivå, överlappning med avslutningen av perioden 2000–2006 och knappa offentliga medel för medfinansiering i medlemsstaterna.

23.

Europaparlamentet beklagar att strategirapporten inte tillhandahåller någon allsidig information om de regionala skillnaderna fram till 2009, trots att rapporten skulle belysa det bidrag som program medfinansierade av medel från strukturfonderna har gett till genomförandet av de sammanhållningspolitiska målen.

24.

Europaparlamentet välkomnar offentliggörandet av kommissionens arbetsdokument med titeln ”Cohesion Policy: Responding to the economic crisis, a review of the implementation of cohesion policy measures adopted in support of the European Economic Recovery Plan”, och framhåller att denna granskning främst grundas på informationen från nationella strategirapporter. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta de åtgärder som krävs för att se till att den information som ges av medlemsstaterna är korrekt.

25.

Europaparlamentet konstaterar att under den globala finansiella och ekonomiska krisen och den nuvarande ekonomiska nedgången bidrar EU:s sammanhållningspolitik i hög grad till den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa, utgör den största källan för gemenskapsinvesteringar i realekonomin, och har visat sig tillåta ett flexibelt och ändamålsenligt bemötande av den socioekonomiska situationen, vilken snabbt försämras. Parlamentet betonar att medlemsstaterna har välkomnat att krisåtgärderna kunnat skräddarsys till deras särskilda behov, men uppmanar ändå till mer flexibla och mindre invecklade regler för att bekämpa krisen och uppmuntrar medlemsstaterna att snarast använda alla möjligheter som kommissionen ger för att säkerställa att bemötandet blir ändamålsenligt, sker i god tid och är anpassat till särskilda behov och för att man på ett framgångsrikt sätt ska kunna ta sig ut ur krisen för att uppnå en långsiktig hållbar utveckling genom att öka sysselsättningen i och stärka konkurrenskraften och öka attraktiviteten hos de europeiska regionerna.

26.

Europaparlamentet framhåller hur viktigt det är att arbeta hårdare för att överbrygga svårigheterna med att mäta den övergripande effekten av särskilda sammanhållningspolitiska åtgärder inom ramen för den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa, och beklagar att granskningen därför endast kan ge en begränsad bild av konkreta exempel på nationell nivå. Parlamentet välkomnar trots det analysen av god praxis och de första slutsatserna i rapporten.

27.

Europaparlamentet anser att tecknen på en återhämtning efter krisen är svaga och att Europa under de kommande åren kommer att behöva hantera sina strukturella svagheter, även genom sammanhållningspolitiska insatser och riktade investeringar, främst till forskning och utveckling, innovation, utbildning och teknik som är till nytta för alla sektorer när det gäller att öka konkurrenskraften. Parlamentet understryker därför behovet av en ingående analys av effekterna av de åtgärder som har vidtagits för att motverka krisen samt behovet av att göra strukturfondsmedel tillgängliga, eftersom strukturfonderna är en kraftfull mekanism som är avsedd att hjälpa regionerna i deras ekonomiska och sociala omstrukturering och när det gäller att främja ekonomisk, social och territoriell sammanhållning samt solidaritet.

28.

Europaparlamentet delar rådets åsikt i rådets slutsatser om strategirapporten 2010 i fråga om det mervärde som följer av att ha ett enda strategiskt och integrerat angreppssätt för strukturfonderna. Parlamentet påminner om att varje fond behöver ha sina egna regler för att framgångsrikt användas på fältet i specifika situationer. Parlamentet framhåller dessutom behovet av att man efter krisen konsoliderar de offentliga budgetarna och ökar synergierna och effekten av alla tillgängliga finansieringskällor (från EU och nationella källor och genom EIB-instrument) genom att samordna dem på ett effektivt sätt.

29.

Europaparlamentet framhåller att synergieffekter mellan strukturfonder och andra sektorspolitiska instrument, samt mellan dessa instrument och nationella, regionala och lokala resurser, är avgörande och skapar värdefulla kopplingar som medför ett ömsesidigt stärkande, ett hållbart genomförande av program samt social sammanhållning. Parlamentet inser att eftersom medel har öronmärkts för 2007–2013 är sammanhållningspolitiken bättre rustad för att skapa synergieffekter med forsknings- och innovationspolitiken. Parlamentet understryker att strukturfonder skulle kunna användas för att förbättra forskningsinfrastrukturen så att forskningen uppnår den kompetensnivå som behövs för att få tillgång till forskningsanslag, och framhåller fördelarna av synergieffekter mellan Eruf, ESF och EJFLU. Parlamentet noterar att erfarenheten tydligt visar att det krävs att program finansierade genom Europeiska socialfonden genomförs på ett framgångsrikt sätt för att man ska kunna göra finansieringen av ekonomiska åtgärder med medel från Europeiska regionala utvecklingsfonden så effektiv som möjligt. Parlamentet påminner här om de möjligheter som korsfinansiering medför, vilka ännu inte har utnyttjats till fullo. Parlamentet uppmanar kommissionen att inför nästa strategirapport infoga en hänvisning till samspelet mellan strukturfonderna liksom till deras samspel med EU:s andra finansieringsinstrument.

30.

Europaparlamentet understryker att tekniskt stöd, övervakning och utvärdering stimulerar erfarenhetsbaserat lärande och tillsammans med en effektiv finansiell kontroll kommer att utgöra en drivfjäder för en förbättrad utförandekvalitet.

31.

Europaparlamentet beklagar att endast 19 medlemsstater rapporterat om huvudindikatorer, och att man därför i detta läge inte kan få någon första tydlig EU-omfattande överblick av politikens konkreta effekter. Parlamentet uppmanar med eftertryck medlemsstaterna att använda huvudindikatorer vid nästa omgång av strategirapporteringen 2012-2013. Parlamentet uppmanar kommissionen att ingripa och hjälpa medlemsstaterna och regionerna att i rätt tid ta fram samstämda och fullständiga uppgifter.

32.

Europaparlamentet understryker att kommissionen måste hitta effektiva och konstanta övervaknings- och kontrollsystem för att förbättra styrningen och effektiviteten i strukturfondernas leveranssystem. Parlamentet uppmanar kommissionen att öka samstämdheten i och kvaliteten hos kontrollerna av medlemsstaternas framsteg genom att göra det obligatoriskt att i nästa programperiod inkludera ett minsta antal huvudindikatorer i de nationella strategirapporterna för att underlätta jämförelse och resultatorientering genom att tillhandahålla mer detaljerade riktlinjer.

33.

Europaparlamentet anser att god praxis för och ömsesidiga lärdomar vid genomförande av politiken måste lyftas fram och utbytet främjas, tillsammans med en förhöjd administrativ kapacitet, i synnerhet hos lokala och regionala myndigheter, i syfte att förbättra effektiviteten och verkningsgraden samt undvika att tidigare misstag upprepas.

34.

Europaparlamentet uppmuntrar till god praxis med avseende på nationell rapportering, som att t.ex. använda huvudindikatorer, rapportera om resultat och output samt om synergier mellan nationell politik och EU-politik, hålla offentliga debatter och samråd med aktörer, lägga fram rapporter inför nationella parlament för yttrande samt offentliggöra rapporterna på regeringarnas webbplatser (där en tydlig och koncis terminologi ska användas i alla rapporter), eftersom sådan praxis förbättrar rapporteringskvaliteten och ökar egenansvaret hos aktörer i medlemsstaterna. Parlamentet insisterar på att man följer bästa praxis i de regioner som kännetecknas av låg utnyttjandekapacitet i finansieringsprogrammen.

35.

Europaparlamentet gläder sig åt att kommissionen anger hur de nationella, regionala och lokala myndigheterna kan omvandla verksamhetsprogrammen till mål för hållbar utveckling i Europa 2020-strategin, och hur metoder kan få en ny inriktning mot smarta tillväxtmål under den innevarande programperioden. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att omedelbart investera mer i hållbar utveckling och smart tillväxt, social delaktighet och jämlikhet mellan män och kvinnor på arbetsmarknaden samt att använda medlen mer effektivt. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att ta initiativ till en debatt om hur sammanhållningspolitiken kan bidra till målen i Europa 2020-strategin under perioden 2007–2013.

36.

Europaparlamentet framhåller de små och medelstora företagens roll som innovativa aktörer i ekonomin, och betonar behovet av att utveckla denna sektor bland annat genom att genomföra småföretagsakten, förbättra små och medelstora företags tillgång till finansiering och driftskapital och uppmuntra små och medelstora företag att medverka i innovativa projekt så att deras konkurrenskraft och möjligheter att skapa fler arbetstillfällen kan stärkas. Parlamentet betonar att många sociala och ekonomiska fördelar kan fås genom samarbete på lokal och regional nivå mellan offentliga myndigheter, små och medelstora företag, företagsnätverk, forskningsinstitut och kluster samt genom en effektiv användning av alla befintliga resurser, inklusive de finansieringstekniska instrumenten (Jeremie) för att ge de små och medelstora företagen tillgång till kapital. Parlamentet betonar dock i fråga om finansiering genom lån att rättssäkerheten behöver förbättras så att finansiella mellanhänder och offentliga stödbanker kan fastställa villkor för innovativa finansiella instrument som gäller för hela programperioden.

37.

Europaparlamentet är helt övertygat om att god förvaltning på såväl EU-nivå som nationell, regional och lokal nivå och ett effektivt samarbete mellan olika myndighetsnivåer är grundläggande för att säkra kvaliteten i beslutsfattandet och den strategiska planeringen samt för att höja förmågan att utnyttja medel från strukturfonderna och Sammanhållningsfonden och därmed säkra ett framgångsrikt och effektivt genomförande av sammanhållningspolitiken. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stärka och mobilisera flernivåstyret i enlighet med fördraget och subsidiaritets- och partnerskapsprinciperna. Parlamentet understryker därför betydelsen av en ordentlig partnerskapsstrategi som tillämpas både lodrätt och vågrätt, och rekommenderar att kvaliteten på deltagandet i partnerskapet bedöms, med tanke på att partnerskap kan leda till förenkling, i synnerhet i projekturvalsarbetet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att från början inkludera regionala och lokala nivåer i arbetet med att fastställa investeringsprioriteringarna och i själva beslutsfattandet, samt att integrera dem med aktörer från det civila samhället och samhällsrepresentanter i genomförandet av program. Parlamentet föreslår i detta sammanhang att man inrättar en territoriell pakt för lokala och regionala myndigheter om Europa 2020-strategin i varje medlemsstat.

38.

Europaparlamentet anser att förenklingen av bestämmelser och förfaranden bör bidra till en effektiv fördelning av medel, och att förenklingen därför bör fortsätta och förhoppningsvis resultera i bättre bestämmelser för perioden efter 2013, både på EU-nivå och på nationell nivå, utan att det skapar stora problem för stödmottagare. Parlamentet anser att regionalpolitiken i högre grad bör anpassas till användarnas behov och att en förenkling bör innebära att onödiga administrativa hinder och kostnader samt andra hinder för de politiska målsättningarna minskar och att feltolkningar i samband med dagens administrativa förfaranden undviks samtidigt som man uppnår en mer flexibel projektledning, synkroniserade kontroller och en effektivare politik. Parlamentet beklagar att överflödig byråkrati, onödigt komplicerade regler som ofta ändras och en avsaknad av harmoniserade förfaranden leder till att stora medel förblir oanvända. Parlamentet anser att det måste råda balans mellan förenkling och stabilitet i bestämmelserna och förfarandena.

39.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och regionala myndigheter att öka kapacitetsuppbyggnaden och minska den administrativa bördan för att särskilt se till att projekt medfinansieras av nationella bidrag och, när så behövs, med hjälp av finanstekniskt stöd, i syfte att öka upptagningen av medel och undvika ytterligare investeringsförseningar.

40.

Parlamentet stöder kommissionens avsikt att satsa på ett resultatinriktat genomförande av strukturfonderna och anser att strategisk rapportering är ett värdefullt verktyg för att kontrollera hur genomförandet fortskrider och för att skapa en grund för kollegial granskning och strategisk debatt på EU-nivå. I syfte att höja kvaliteten på den strategiska rapporteringen, baserad på jämförbara och tillförlitliga uppgifter, uppmanas medlemsstaterna att arbeta mer analytiskt och strategiskt när man tar fram nationella rapporter som är mer inriktade på mål, resultat och strategisk utveckling, samt att i god tid lägga fram korrekta uppgifter om huvudindikatorerna och de överenskomna målen. Europaparlamentet betonar därför att strategirapporten 2013 bör vara resultatinriktad och fokusera mer på en kvalitativ analys av hur effektiva programmen är och av outputs, resultat och snabba effekter snarare än att presentera alltför många statistiska uppgifter.

41.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i samband med halvtidsöversynen av budgetramen 2007–2013 och sammanhållningspolitiken säkerställa ett ökat utnyttjande av EU-stödet under perioden 2011–2013.

42.

Europaparlamentet uppmanar alla EU institutioner och medlemsstater att vid nästa förhandlingsrunda om sammanhållningspolitikens framtid arbeta för ett snabbare färdigställande av viktiga handlingar, såsom den fleråriga finansiella ramen och förordningar i syfte att få bukt med de svårigheter som kan uppstå i början av nästa programperiod.

43.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att sammanhållningspolitiken i framtiden kommer att få tillräckliga ekonomiska resurser. Parlamentet anser att sammanhållningspolitiken inte bara bör betraktas som ett instrument för att uppnå målen för sektorsinriktad politik, eftersom den är en EU-politik med stort mervärde som har sitt eget existensberättigande, nämligen den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen. Parlamentet understryker därför att sammanhållningspolitiken bör förbli oberoende och att dess nuvarande grundvalar och principer inte bör ändras genom en sektoriell spridning.

44.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaterna.

18.12.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 390/10

—

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt avdelning XVIII,

—

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 av den 11 juli 2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden (1),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1080/2006 av den 5 juli 2006 om Europeiska regionala utvecklingsfonden (2),

—

med beaktande av rådets beslut 2006/702/EG av den 6 oktober 2006 om gemenskapens strategiska riktlinjer för sammanhållningen (3),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 397/2009 av den 6 maj 2009 om ändring av förordning (EG) nr 1080/2006 om Europeiska regionala utvecklingsfonden vad gäller stödberättigande för investeringar i energieffektivitet och förnybar energi i bostäder (4),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1233/2010 av den 15 december 2010 om ändring av förordning (EG) nr 663/2009 om inrättande av ett program för hjälp till ekonomisk återhämtning genom finansiellt stöd från gemenskapen till projekt på energiområdet, (5),

—

med beaktande av sin resolution av den 21 februari 2008 med titeln ”En uppföljning av EU:s territoriella agenda och Leipzigstadgan – ett europeiskt handlingsprogram för fysisk planering och territoriell sammanhållning” (6),

—

med beaktande av sin resolution av den 21 oktober 2008 om styrelseformer och partnerskap på nationell och regional grundval samt på projektbasis inom regionalpolitiken (7),

—

med beaktande av sin resolution av den 24 mars 2009 om den urbana dimensionen av sammanhållningspolitiken under den nya programperioden (8),

—

med beaktande av sin resolution av den 24 mars 2009 om grönboken om den territoriella sammanhållningen och en lägesanalys av debatten om den framtida reformen av sammanhållningspolitiken (9),

—

med beaktande av sin resolution av den 20 maj 2010 om sammanhållningspolitikens bidrag till att uppnå Lissabon- och Europa 2020-målen (10),

—

med beaktande av sin resolution av den 7 oktober 2010 om EU:s sammanhållnings- och regionalpolitik efter 2013 (11),

—

med beaktande av Europaparlamentets ad hoc-meddelande med titeln ”En uppföljning av EU:s territoriella agenda och Leipzigstadgan – ett europeiskt handlingsprogram för fysisk planering och territoriell sammanhållning”,

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 mars 2010 med titeln ”Europa 2020 – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla” (KOM(2010)2020),

—

med beaktande av kommissionens femte rapport av den 9 november 2010 med titeln ”Ekonomisk, social och territoriell sammanhållning: sammanhållningspolitikens framtid”,

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 9 november 2010 med titeln ”Slutsatserna i den femte rapporten om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning: sammanhållningspolitikens framtid” (KOM(2010)0642),

—

med beaktande av kommissionens sammanfattande rapport från april 2010 om den efterföljande utvärderingen av sammanhållningsprogrammen för 2000–2006, medfinansierade av Europeiska regionala utvecklingsfonden (målen 1 och 2) (”Ex post evaluation of Cohesion Policy programmes 2000-06 co-financed by the ERDF (Objective 1&2)”),

—

med beaktande av kommissionens rapport från juni 2010 om den efterföljande utvärderingen av sammanhållningsprogrammen för 2000–2006 och gemenskapsinitiativet Urban (”Ex post evaluation of Cohesion Policy programmes 2000-06: the URBAN Community Initiative”),

—

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 26 maj 2010 om behovet av en integrerad strategi för upprustningen av stadsområden (12),

—

med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 9 juni 2010 om stadsförnyelse och dess roll i de europeiska städernas utveckling (13),

—

med beaktande av EU:s territoriella agenda – Mot ett mer konkurrenskraftigt och hållbart Europa och mångfald i regionerna (”den territoriella agendan”) och Leipzigstadgan om hållbara europeiska städer (”Leipzigstadgan”), vilka båda antogs vid det informella ministerrådsmötet om fysisk planering och stadsutveckling i Leipzig den 24–25 maj 2007,

—

med beaktande av ”Toledoförklaringen”, som antogs vid det informella ministerrådsmötet om stadsutveckling i Toledo den 22 juni 2010,

—

med beaktande av ståndpunkten från generaldirektörerna för stadsutveckling om kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, Regionkommittén och Europeiska investeringsbanken med titeln ”Slutsatserna i den femte rapporten om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning: sammanhållningspolitikens framtid” (KOM(2010)0642/3),

—

med beaktande av slutsatserna från det europeiska toppmötet för lokala myndigheter i Barcelona den 22–24 februari 2010 om lokala myndigheter och deras huvudroll i det nya Europa (”Local governments, the protagonist in the new Europe”),

—

med beaktande av det borgmästaravtal som Europeiska kommissionen tog initiativ till och stöder,

—

med beaktande av den oberoende rapporten om en agenda för en reformerad sammanhållningspolitik (”An Agenda for a Reformed Cohesion Policy”) (Fabrizio Barcas rapport) (2009), som utarbetats på begäran av kommissionen,

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling och yttrandet från utskottet för transport och turism (A7-0218/2011), och av följande skäl:

A.

EU kännetecknas av en polycentrisk utveckling och en mångfald av stadsområden och städer av olika storlek och med olikartade befogenheter och resurser. Parlamentet anser att det skulle vara problematiskt att anta en gemensam definition av begreppet ”stadsområden” och mer generellt av begreppet ”urban” enbart på grundval av statistik, eftersom det är svårt att under ett paraply samla den mångfald av situationer som råder i medlemsstaterna och regionerna. Enligt parlamentet bör det därför, i enlighet med subsidiaritetsprincipen, vara medlemsstaterna som beslutar om eventuella krav på att definiera och utse stadsområden på grundval av gemensamma EU-indikatorer. Man bör undersöka hur ett funktionellt synsätt skulle kunna leda till en enhetlig definition av ”stadsområden” och på så sätt skapa förutsättningar för en tydlig rättslig definition av EU-politikens urbana dimension. En tydlig juridisk definition av stadsbegreppet utifrån ett funktionellt synsätt skulle vara relevant särskilt inom sammanhållningspolitiken.

B.

Genom sin politik bidrar EU till stadsområdenas hållbara utveckling, och utöver nationell stadspolitik i enlighet med subsidiaritetsprincipen bör man även fastställa en europeisk stadspolitik.

C.

Städerna bidrar aktivt till utformningen av EU:s politik och spelar en viktig roll för att Europa 2020-strategin framgångsrikt ska kunna genomföras. Om man inte tar hänsyn till EU-politikens urbana dimension, särskilt inom sammanhållningspolitiken, kan det hända att Europa 2020-målen inte uppnås.

D.

Städerna har en unik kulturell och arkitektonisk potential och stora möjligheter att påverka den sociala integrationen. De kan bidra till social balans genom att bevara den kulturella mångfalden och vidmakthålla en permanent kontakt mellan centrum och periferi.

E.

Mot bakgrund av erfarenheterna av Urban-initiativen har stadsåtgärder integrerats i regelverket för målen om konvergens, regional konkurrenskraft och sysselsättning under programperioden 2007–2013. Denna integrering har tydligt medfört ökade medel för städerna. Tydligt definierade mål för stadsutveckling bör fastställas i handlingsprogrammen i syfte att koncentrera medlen.

F.

Subsidiaritet i sin förstärkta och utvidgade form enligt EUF-fördraget samt flernivåstyrning och en tydligare definierad partnerskapsprincip är viktiga komponenter för att all EU-politik ska genomföras på ett korrekt sätt. Lokala och regionala myndigheters resurser och kompetens bör därför utnyttjas i högre grad.

G.

Den ekonomiska krisen har under de senaste åren ökat skillnaderna och förvärrat de sociala problemen i stora förortsområden. För att ta itu med krisen måste de lokala myndigheterna kunna genomföra konkreta åtgärder för fattigdomsbekämpning samt stöd till social sammanhållning och sysselsättning.

H.

I många fall har politiken för utvecklingspoler, som bygger på att främja den ekonomiska verksamheten i städerna, inte haft tillräcklig genomslagskraft. Den har därför fått begränsade effekter på närliggande områden och har således inte bidragit till en integrerad utveckling.

I.

Oavsett hur välmående och konkurrenskraftig en stad är kan vissa stadsdelar ha specifika problem, exempelvis extrem social ojämlikhet, fattigdom, utslagning och hög arbetslöshet, som skulle kunna lindras eller lösas med hjälp av stöd från sammanhållningspolitiken.

J.

Förenklingar för att underlätta genomförandet av politiken, inklusive enklare kontroll- och granskningsmekanismer, bidrar till ökad effektivitet, minskar graden av felaktigheter, gör den politiska strukturen mer användarvänlig och ökar synligheten. Arbetet med att förenkla politiken bör fortsätta och åtföljas av förenklade nationella och regionala förfaranden så att företrädare för stadsområden på ett bättre sätt kan rikta och styra användningen av EU-medel.

1.

Europaparlamentet konstaterar att programmet för städer i Europa å ena sidan omfattar den urbana dimensionen i EU-politiken, särskilt i sammanhållningspolitiken, och å andra sidan den mellanstatliga delen av EU-insatserna för att samordna medlemsstaternas stadspolitik, vilket sker vid informella ministermöten som samordnas av successiva rådsordförandeskap med kommissionens aktiva hjälp. Parlamentet anser i detta sammanhang att de lokala myndigheterna bör få mer information om och vara mer engagerade i det mellanstatliga arbetet. Parlamentet rekommenderar ökad samordning mellan de två nivåerna och ett mer aktivt engagemang från de lokala myndigheterna, och betonar behovet av att bättre samordna förvaltningsmyndigheternas beslut och insatser på både EU-nivå och nationell nivå.

2.

Europaparlamentet konstaterar att Toledoförklaringen och referensdokumentet från Toledo om stadsutveckling har godkänts. Parlamentet håller med om att det behövs mer kontinuitet och samordning i arbetet för ett gemensamt arbetsprogram eller en ”europeisk stadsagenda”. Parlamentet välkomnar det faktum att ministrar har framhållit behovet av att stärka samarbete och samordning med Europaparlamentet, liksom målet att stärka den urbana dimensionen i sammanhållningspolitiken och främja en hållbar stadsutveckling och ett integrerande synsätt genom att stärka och utveckla instrument för att genomföra Leipzigstadgan på alla nivåer. Parlamentet gratulerar medlemsstaterna och kommissionen till deras insatser för att fortsätta Marseilleprocessen och införa en referensram för hållbara europeiska städer. Parlamentet följer med intresse lanseringen av referensramens testfas, men beklagar att städerna inte är tillräckligt delaktiga i denna process. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att garantera ett bättre informationsflöde om denna process till de städer som inte deltar och att hålla parlamentet underrättat om den vidare utvecklingen.

3.

Europaparlamentet understryker att det förutom de viktiga insatser för stadsområdenas utveckling som görs inom ramen för sammanhållningspolitiken finns en rad andra EU-strategier (som t.ex. avser miljö, transporter och energi) och EU-program som har ett starkt inflytande på stadsutvecklingen. Parlamentet betonar att man bättre måste förstå politikens territoriella återverkningar och efterlyser ett stärkt program för städer i EU-politiken. Parlamentet uppmanar på nytt kommissionen att genomföra en territoriell konsekvensbedömning av den sektorsspecifika politiken och att utvidga befintliga mekanismer för konsekvensbedömningar. Parlamentet välkomnar därför de tankar som förs fram i den femte rapporten om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning och det arbete som bedrivs inom Espon-programmet.

4.

Europaparlamentet understryker att det i stor utsträckning är stadsområdena som omsätter EU-politiken i praktiken. Parlamentet betonar att stadsområdena, med 73 procent av EU:s befolkning, står för omkring 80 procent av EU:s BNP och upp till 70 procent av EU:s energiförbrukning, och att de är de viktigaste centrumen för innovation, kunskap och kultur, bland annat tack vare de små och medelstora företagens närvaro, och att de därför i hög grad bidrar till den ekonomiska tillväxten. Parlamentet påpekar att endast städer som tillhandahåller tjänster av hög kvalitet och har god infrastruktur kan attrahera och främja framtidsinriktade verksamheter med högt mervärde. Å andra sidan bär stadsområdena även den ekonomiska produktivitetens kostnader (stadsutbredning, förtätning, trafikstockningar, föroreningar, markutnyttjande, klimatförändringar, osäker energiförsörjning, bostadskris, bostadssegregering, brottslighet, migration osv.) och präglas av stor social obalans (hög arbetslöshet, social instabilitet, social utslagning, social polarisering osv.), vilket hotar deras roll som ”tillväxtmotor”. Parlamentet betonar att inte bara den ekonomiska utan även den sociala och miljömässiga utvecklingen i stadsområden har stor inverkan på omkringliggande områden, och anser att programmet för städer måste sträva efter att utveckla hållbara, smarta investeringar för alla i syfte att stärka städernas roll. Parlamentet anser därför att det utan tvekan är berättigat med en gemensam satsning på EU:s stadsområden för att minska de övergripande konsekvenserna av tillväxten och utvecklingen och samtidigt ta itu med problem i samband med miljömässig hållbarhet och social sammanhållning.

5.

Europaparlamentet erinrar om att transporter i städerna omfattas av subsidiaritetsprincipen. Parlamentet understryker dock att samarbete, samordning och finansiering på europeisk nivå skulle göra det lättare för de lokala myndigheterna att klara utmaningarna, särskilt i fråga om transporter.

6.

Europaparlamentet anser att maximerandet av stadsområdenas bidrag till EU:s ekonomiska tillväxt, samtidigt som man bevarar eller förbättrar dessa områdens parametrar som ”bra platser att bo på” är ett gemensamt mål för myndigheter på EU-nivå och nationell, regional och lokal nivå. Parlamentet framhåller att även om detta mål är allmänt spritt kan de enskilda metoderna för att nå det variera från plats till plats. Parlamentet konstaterar att vissa regioner och städer till följd av den historiska utvecklingen under andra halvan av 1900-talet i allmänhet behöver följa en större uppsättning prioriteringar, däribland konvergens. Därför anser parlamentet att tillräcklig flexibilitet måste garanteras så att enskilda stadsområden kan hitta de lösningar som är bäst lämpade för deras behov inom deras makro- och mikromiljö och utvecklingsram.

7.

Sammanhållningspolitikens stadsmässiga dimension bör enligt Europaparlamentet följa det strategiska konceptet att bidra till en smart, hållbar tillväxt för alla genom att inriktas på följande tre mål: för det första, att hjälpa stadsområdena att utveckla den grundläggande fysiska infrastrukturen som en förutsättning för tillväxt, i syfte att till fullo utnyttja deras potentiella bidrag till Europas ekonomiska tillväxt, till diversifieringen av den ekonomiska basen samt till hållbarhet på energi- och miljöområdet, framför allt i syfte att bevara och förbättra städernas luftkvalitet utan negativ inverkan på städernas vattenvägar; för det andra, att hjälpa stadsområden att modernisera den ekonomiska, sociala och miljömässiga strukturen genom smarta investeringar i infrastruktur och tjänster som bygger på ny teknik och där man tagit hänsyn till särskilda regionala, lokala och nationella behov; för det tredje, att upprusta stadsområden genom att återställa industrimark och förorenade markområden, samtidigt som man tar hänsyn till behovet av att skapa länkar mellan stads- och landsbygdsområden för att främja en utveckling för alla i linje med Europa 2020-strategin.

8.

Europaparlamentet framhåller den stora möjligheten till investeringar för modernisering av infrastruktur genom intelligent teknik som åtgärdar ihållande problem i samband med förvaltning av städer, energi, vattenförsörjning och vattenanvändning, transport, turism, bostäder, utbildning, hälso- och socialvård, allmän säkerhet etc., enligt principen om ”smartare urban utveckling”. Parlamentet anser att sådana investeringar i IKT-infrastruktur kan betraktas som en direkt drivkraft för ekonomisk tillväxt och innovationsbaserad ekonomisk verksamhet som för samman offentliga och privata investeringar inriktade på att skapa nya företagsmöjligheter, varaktig sysselsättning och smart tillväxt i enlighet med målen i Europa 2020-strategin och framför allt i enlighet med samarbetsinitiativet ”Smarta städer”.

9.

Europaparlamentet understryker att tillämpningen av intelligenta system avsevärt kommer att bidra till bättre energieffektivitet, säkerhet och trygghet inom den offentliga sektorn, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att intelligenta system införs på ett samordnat och effektivt sätt i hela EU och då särskilt i stadsområden. Parlamentet påpekar att särskilt städer kan ge ett stort bidrag till kampen mot klimatförändringar genom t.ex. intelligenta kollektivtrafiksystem, energisanering av byggnader och en hållbar stadsdelsplanering som gör avstånden till arbete och kommunala anläggningar så korta som möjligt osv. Parlamentet stöder därför Civitas-initiativet och det s.k. borgmästaravtalet, och betonar vikten av att man använder tillgängliga medel för att genomföra åtgärdsprogram som syftar till att bättre ta tillvara på möjligheterna för förnybar energi på lokal nivå, samt uppmanar kommissionen att se till att båda dessa initiativ uppdateras i framtiden.

10.

Europaparlamentet betonar sammanhållningspolitikens betydelse för att främja sociala innovationer i stadsområden, framför allt i missgynnade stadsdelar, i syfte att stärka den interna sammanhållningen och humankapitalet genom inkluderande åtgärder som skapar delaktighet, exempelvis inom utbildning (framför allt för ungdomar), tillgång till mikrokrediter eller främjande av den sociala ekonomin.

11.

Europaparlamentet vidhåller sin uppfattning om att en av svagheterna i Lissabonstrategin var bristen på välfungerande flernivåstyre och det faktum att regionala och lokala myndigheter och det civila samhället inte i tillräckligt hög grad var delaktiga i utformningen, genomförandet, spridandet och utvärderingen av strategin. Parlamentet framhåller behovet av ett bättre styrsystem för Europa 2020-strategin där de berörda parterna integreras på alla nivåer.

12.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i kommande förordningar göra det obligatoriskt för medlemsstaterna att formellt involvera politiska ledare från viktiga stadsområden och förbund av lokala och regionala myndigheter i det sammanhållningspolitiska beslutsfattandet på alla nivåer (strategisk planering, definiering av och förhandlingar om de föreslagna ”partnerskapsavtalen för utveckling och investering”), till exempel genom inrättande av nya former av partnerskap såsom territoriella pakter utarbetade för varje medlemsstat. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja utbildning av personal vid stadsförvaltningen och lokalförvaltningen i syfte att informera dem om stadspolitikens program och initiativ, och uppmanar följaktligen de lokala myndigheterna att utarbeta konkreta åtgärdsprogram inom ramen för sina särskilda utvecklingsstrategier. Parlamentet anser att man endast på detta sätt kan spegla lokala behov samtidigt som man undviker en splittring av strategiska mål och lösningar.

13.

Europaparlamentet anser att kopplingen mellan lokala handlingsplaner och regionala/nationella program för att integrera den stadsmässiga dimensionen bör stärkas, och stöder kommissionens förslag att stärka den lokala utvecklingsstrategins roll i sammanhållningspolitiken genom stödgrupper och åtgärdsprogram av typen Leader.

14.

Europaparlamentet betonar att stadsområden inte är isolerade delar i sina regioner och att deras utveckling därför måste vara nära knuten till omgivande funktionella områden, förortsområden och landsbygdsområden. Parlamentet förespråkar ytterligare förtydligande av den specifika situation som utmärker storstadsregioner, stadsområden och tätorter, vars funktioner är starkt sammanflätade. Parlamentet anser att flernivåstyre, regional planering och partnerskapsprincipen är de verktyg som mest effektivt kan förhindra att utvecklingspolitiken sektoriseras och fragmenteras. Parlamentet påminner dock om att intern samverkan inte alltid är garanterad, och ber därför kommissionen att uppmana medlemsstaterna att särskilt främja kontakter och utbyte av god praxis i fråga om strategier som omfattar både stads- och landsbygdsområden samt att integrera en stads–landsbygdsdimension i planeringsdokumenten för att garantera goda förbindelser mellan stads- och landsbygdsområden.

15.

Europaparlamentet framhåller den positiva roll som gränsöverskridande och mellanstatligt samarbete och Urbact-initiativet spelar för städers närverksarbete i syfte att utbyta bästa praxis och ta fram innovativa lösningar. Parlamentet konstaterar att samarbete mellan europeiska städer är helt i linje med mål 3 (europeiskt territoriellt samarbete). Under perioden 2014–2020 bör man enligt parlamentet stärka den urbana dimensionen i målet för det europeiska territoriella samarbetet. Parlamentet uppmuntrar till att städer tas med i samarbetsnätverk mellan regioner och över gränser, och anser att de nätverk som stöds bör vara knutna till verkliga utvecklingsprojekt och uppmanar kommissionen att stärka plattformarna för att möjliggöra en experimentell syn på stadssanering och stadsutveckling. Enligt parlamentet kan experiment vara till fördel särskilt inom ramen för ESF, där en övergripande territoriell strategi skulle kunna komplettera en inriktning på särskilda befolkningsgrupper.

16.

Europaparlamentet betonar att upprustningen av stadsområden och integreringen av den urbana dimensionen kan leda till en ny ”urban allians” som sammanför alla parter som är involverade i ”stadsbyggnadsprocessen”. Parlamentet framhåller att alliansen fortsättningsvis bör grundas på enhällighet och inrättas formellt med nya styrelseformer i vilka sociala nätverk och medborgarnätverk spelar en avgörande roll. Det gemensamma målet är enligt parlamentet att uppgradera, upprusta och återuppfinna den ”befintliga staden” genom att optimalt utnyttja mänskliga, sociala, materiella, kulturella och ekonomiska resurser som har utvecklats under åren i syfte att bygga upp städer som förvaltas på ett effektivt, innovativt, intelligent och mer hållbart och socialt integrerat sätt.

17.

Europaparlamentet uppmanar på nytt kommissionen att ta fram ett utbytesprogram, ”Erasmus för lokalt och regionalt valda företrädare”, i syfte att uppmuntra utbyte av god praxis inom strategisk lokal utveckling och stadsutveckling.

18.

Europaparlamentet betonar att folkvalda lokala myndigheter har direkt politiskt ansvar för strategiska beslut och investering av offentliga medel. Medlemsstaterna måste därför garantera att dessa myndigheter har tillräckliga budgetmedel. För att uppnå målen i sammanhållningspolitiken och Europa 2020-strategin måste därför de folkvalda lokala organen vara obligatoriskt delaktiga i den strategiska beslutsprocessen och i hög grad delta i utarbetandet av handlingsprogram, och man måste i stor utsträckning tillämpa vidaredelegeringen av ansvar vid genomförandet och utvärderingen av sammanhållningspolitiken utan att detta påverkar förvaltningsmyndigheternas och medlemsstaternas ekonomiska ansvar. Parlamentet understryker att de lokala myndigheternas prioritering är välfärden och livskvaliteten för deras medborgare som, tillsammans med alla berörda parter, måste involveras i lokala utvecklingsstrategier.

19.

Europaparlamentet rekommenderar att ett av följande alternativ används under nästa programperiod vid genomförandet av den urbana dimensionen på nationell nivå: oberoende operativa program som sköts av bestämda stadsområden, gemensamma operativa program som omfattar stadsområdena i vissa medlemsstater eller övergripande stöd eller öronmärkning av åtgärder och medel till städer inom bestämda regionala operativa program. Parlamentet inser vikten av att man i framtiden utarbetar särskilda operativa program för vissa stadsområden för att kunna utnyttja deras utvecklingspotential.

20.

Eftersom urbaniseringens omfattning och dominans i EU varierar kraftigt, särskilt i regioner som främst består av landsbygdsområden och svag urbanisering, menar Europaparlamentet att beslut om hur stor andel av resurserna som ska gå till stadsåtgärder samt om de operativa programmens allmänna innehåll och prioriteringar måste överlämnas åt de programansvariga som arbetar för den berörda regionen.

21.

Europaparlamentet förespråkar principerna om integrerad strategisk planering, eftersom de kan hjälpa lokala myndigheter att sluta tänka i termer av ”enskilda projekt” och i stället tänka mer strategiskt och sektorsöverskridande för att kunna utnyttja sin inneboende utvecklingspotential. Enligt parlamentet har ett sådant ”bottom-up”-synsätt större mervärde och är mer innovativt, framför allt i missgynnade bostadsområden, som med delaktighet från samtliga lokala parter bättre kan uppfylla de verkliga behoven och motsvara de territoriella resurserna. Parlamentet beklagar samtidigt att den gemensamma definitionen är oklar, vilket leder till att den endast i vissa fall tillämpas formellt. Parlamentet ber kommissionen uppmana medlemsstaterna att garantera stöd för utveckling av lokal administrativ kapacitet för integrerad strategisk planering.

22.

Europaparlamentet anser att stadsområdena har en viktig funktion att fylla vid genomförandet av makroregionala strategier och vid upprättandet av funktionella geografiska enheter.

23.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en studie där enskilda medlemsstaters hittillsvarande praxis för integrerad strategisk planering jämförs och på grundval av denna studie utarbeta specifika EU-riktlinjer för integrerad stadsutvecklingsplanering vilka även tydliggör förhållandet mellan dessa planer och andra planeringsdokument och samtidigt främjar effektiva och rättsligt bindande partnerskap, däribland gränsöverskridande urbana partnerskap. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra den integrerade stadsplaneringen rättsligt bindande i de fall då EU-medel används för medfinansiering av projekt. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaternas lokala myndigheter att inrätta nya offentlig-privata partnerskap och innovativa strategier för utveckling av stadsinfrastruktur i syfte att locka till sig investeringar och främja företagsverksamhet. Parlamentet efterlyser bättre samordning mellan de lokala och regionala förvaltningarna för att underlätta nya partnerskap mellan stads- och landsbygdsområden å ena sidan och mellan små, medelstora och stora städer å andra sidan, och därmed garantera en balanserad regional utveckling. Samtidigt uppmanar parlamentet kommissionen att utöka det tekniska stödet för en förbättrad integrerad utvecklingsplanering, delaktighet i beslutsprocessen och strategisk stadsutveckling.

24.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om den framtida gemensamma strategiska ramen enligt slutsatserna i den femte sammanhållningsrapporten, eftersom en sådan ram kan öka synergierna mellan fonderna genom bättre tonvikt på banden mellan stadsområden och landsbygd och kranskommuner. Parlamentet framhåller det europeiska mervärdet i ett horisontellt och integrerat synsätt inom sammanhållningspolitiken, och efterlyser därför ytterligare synergier med energi-, miljö- och transportpolitiken, vilket skulle vara till fördel särskilt för stadsområden och kranskommuner där det finns många utmaningar inom dessa sektorer.

25.

Europaparlamentet återupprepar att utarbetandet av integrerade stadsutvecklingsplaner enbart kommer att vara effektivt om tillräckliga resurser görs tillgängliga för specifika stadsåtgärder, och rekommenderar därför att tillgängliga resurser koncentreras till specifika åtgärder. För varje programperiod föreslår parlamentet en minsta stödandel för missgynnade bostadsområden i stadsområden.

26.

Europaparlamentet framhåller att oundvikliga nedskärningar på alla myndighetsnivåer i EU sätter alla typer av offentliga utgifter, inklusive strategiska investeringar i ekonomisk utveckling, under ett aldrig tidigare skådat tryck. Parlamentet anser att man för att effektivisera investeringarna bör samordna alla tillgängliga offentliga resurser (europeiska, nationella, regionala, lokala och privata) på ett bättre sätt och fördela dem på ett mer strategiskt sätt.

27.

Europaparlamentet förespråkar här omfattande finansiell planering på lokal nivå som en oskiljbar del av en integrerad utvecklingsplanering och uppmanar alla som använder offentliga resurser att vara resultatinriktade och enbart ställa sig bakom projekt som drivs enligt principen ”pengar för projektens skull”, snarare än ”projekt för pengarnas skull”.

28.

Europaparlamentet betonar det europeiska mervärdet av korsfinansiering mellan Europeiska regionala utvecklingsfonden och Europeiska socialfonden som syftar till att skapa flexibilitet i projekt för social integration och integrerad stadsutveckling. Parlamentet uppmanar kommissionen att skapa mer flexibla villkor för denna korsfinansiering så att den utnyttjas och så att reglerna inte hindrar utformningen och genomförandet av dessa planer eller strategier. Parlamentet betonar dessa fonders kompletterande natur, och konstaterar att man framför allt i stadsområden som karaktäriseras av social utestängning eller miljöföroreningar kan använda ESF-finansiering för att stödja lokala gemensamma projekt mellan städerna, den tredje sektorn och den privata sektorn för att förhindra utestängning. Parlamentet påpekar att sammanslagningen av befintliga EU-fonder avsevärt kan öka de tillgängliga finansieringsmöjligheterna.

29.

Europaparlamentet anser att dynamiken i stadsområden kan stimuleras med hjälp av effektiva synergier mellan de olika europeiska finansieringsinstrumenten, framför allt inom forskning och innovation.

30.

Europaparlamentet betonar att de nya finansieringstekniska instrument som baseras på principerna ”projekt för pengarnas skull” och ”pengar för projektens skull” som har införts under den nuvarande programperioden är lovande. Parlamentet framhåller behovet av att ta fram anpassningsbara finansieringstekniska instrument som kan fungera för och genomföras av mycket mindre stadsområden. Parlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera erfarenheterna av dessa verktyg och vid behov anpassa dem för att förbättra deras konkurrenskraft på finansmarknaden jämfört med vanliga kommersiella produkter, så att de blir mer användarvänliga, praktiska, attraktiva och därmed mer effektiva. Parlamentet anser att räntan på EIB:s finansiella instrument bör sänkas så att den blir lägre än räntan på kommersiella lån som beviljas i detta syfte. Mot bakgrund av de positiva resultat som fåtts vid användningen av befintliga finansieringstekniska instrument uppmanar parlamentet medlemsstaterna att hela tiden se till att de potentiella fördelarna med dessa finansieringsinstrument utnyttjas på bästa sätt.

31.

Europaparlamentet anser att särskilt Jessicainitiativet blir effektivast om det genomförs på stadsnivå, och beklagar därför att vissa medlemsstater tenderar att centralisera genomförandet

32.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att det finansiella flödet mellan EU-nivå, nationell nivå och regional och lokal nivå i framtiden organiseras så effektivt och flexibelt som möjligt. Parlamentet är oroat över den nuvarande låga nivån av förhandsfinansierade projekt och anser att man i framtiden, via lagstiftningen, på ett tydligare sätt bör se till att medlemsstaterna blir skyldiga att använda förhandsfinansiering vid utbetalningar till dem som har rätt till offentligt stöd, exempelvis myndigheter på stadsnivå.

33.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att sträva efter bästa möjliga harmonisering av bestämmelserna för enskilda EU-fonder och EU-program enligt vilka projekt som rör stadsutveckling och lokal utveckling har rätt till medfinansiering för att minimera byråkrati och potentiella felaktigheter vid genomförandet.

34.

Europaparlamentet uppmanar Regionkommittén att överväga hur man kan förbättra den urbana dimensionen i den framtida sammanhållningspolitiken.

35.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och Regionkommittén.

18.12.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 390/18

—

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt avdelning XVIII,

—

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 av den 11 juli 2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden samt om upphävande av förordning (EG) nr 1260/1999 (1),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1082/2006 av den 5 juli 2006 om en europeisk gruppering för territoriellt samarbete (EGTS) (2),

—

med beaktande av rådets beslut (2006/702/EG) av den 6 oktober 2006 om gemenskapens strategiska riktlinjer för sammanhållningen (3),

—

med beaktande av sin resolution av den 7 oktober 2010 om EU:s sammanhållnings- och regionalpolitik efter 2013 (4),

—

med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2010 om EU:s strategi för Östersjöområdet och makroregionernas roll i den framtida sammanhållningspolitiken (5),

—

med beaktande av sin resolution av den 20 maj 2010 om hur synergieffekterna av medel öronmärkta för forskning och innovation enligt förordning (EG) nr 1080/2006 avseende Europeiska regionala utvecklingsfonden och sjunde ramprogrammet för forskning och utveckling har utnyttjats i städer och regioner såväl som i medlemsstaterna och i unionen (6),

—

med beaktande av sin resolution av den 24 mars 2009 om grönboken om territoriell sammanhållning och läget i debatten om den kommande reformen av sammanhållningspolitiken (7),

—

med beaktande av sin resolution av den 19 februari 2009 om översynen av det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet (8),

—

med beaktande av sin resolution av den 21 februari 2008 med titeln ”Uppföljning av EU:s territoriella agenda och Leipzigstadgan – ett europeiskt handlingsprogram för fysisk planering och territoriell sammanhållning” (9),

—

med beaktande av sin resolution av den 1 december 2005 om Euroregionernas roll i utvecklingen av regionalpolitiken (10),

—

med beaktande av sin resolution av den 28 september 2005 om den territoriella sammanhållningens roll för regional utveckling (11),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 8 december 2010 om Europeiska unionens strategi för Donauregionen (KOM(2010)0715) och den vägledande handlingsplanen till strategin (SEK(2010)1489),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 9 november 2010 med titeln ”Slutsatserna i den femte rapporten om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning: sammanhållningspolitikens framtid” (KOM(2010)0642),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 19 oktober 2010 om översyn av EU:s budget (KOM(2010)0700) och dess tekniska bilagor (SEK(2010)7000),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 6 oktober 2010 om hur regionalpolitiken kan bidra till smart tillväxt i Europa 2020 (KOM(2010)0553),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 31 mars 2010 med titeln ”Sammanhållningspolitiken: Strategirapport 2010 om genomförandet av programmen 2007–2013” (KOM(2010)0110),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 juni 2009 om EU:s strategi för Östersjöområdet (KOM(2009)0248) och den vägledande handlingsplanen till strategin (SEK(2009)0712/2),

—

med beaktande av sin resolution av den 9 mars 2011 om EU-strategin för Atlantområdet, i vilken det anges att kommissionen planerar att offentliggöra ett meddelande under 2011 (12),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 6 oktober 2008 med titel ”Grönbok om territoriell sammanhållning: Att omvandla territoriell mångfald till styrka” (KOM(2008)0616),

—

med beaktande av Regionkommitténs initiativyttrande av den 27 januari 2011 om nya perspektiv inför översynen av EGTS-lagstiftningen,

—

med beaktande av den oberoende rapporten (nr 2008.CE.16.0.AT.016) som har utarbetats på begäran av kommissionen ”Interreg III Community Initiative (2000–2006): Ex-Post Evaluation”,

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling (A7-0110/2011), och av följande skäl:

A.

Europeiska unionen består för närvarande av 27 medlemsstater och 271 regioner.

B.

Regioner som utgör gränsområden representerar ungefär 37,5 procent av den europeiska befolkningen.

C.

Det informella samarbetet, Euroregionerna, Eurodistrikten, de europeiska grupperingarna för gränsöverskridande samarbete, Europarådets initiativ, de successiva fördragen och EU:s sekundärlagstiftning har alla bidragit till att upprätta starkare och mer hållbara förbindelser mellan territorierna.

D.

Även om grunden för det territoriella samarbetet redan har lagts återstår det fortfarande många utmaningar, och dessa utmaningars natur beror på hur samarbetsformerna har utvecklats historiskt och på deras mognadsgrad.

E.

Efter det att gränserna har ”avskaffats” i fördragen är det viktigt att minska dem i våra medborgares dagliga liv.

F.

Regionalpolitiken syftar till att främja en harmonisk utveckling i regionerna genom att förstärka den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen inom Europeiska unionen.

G.

Sammanhållningspolitikens mål om territoriellt samarbete bidrar till en allt fastare sammanslutning mellan folken i EU genom att minska hindren mellan territorier och regioner.

H.

Målet om territoriellt samarbete bidrar vid EU:s yttre gränser till föranslutningsprocessen och till genomförandet av grannskapspolitiken. Därför behövs det en bättre samordning av de EU-insatser som görs på detta område.

I.

Det territoriella samarbetet, dvs. samarbete mellan medborgare från olika regioner, är en pågående läroprocess som skapar en känsla av samhörighet och hopp om en gemensam framtid.

J.

I det territoriella samarbetet måste medborgaren komma i det främsta rummet och därför bör en lokalt baserad strategi förespråkas.

K.

Fördjupningen av det territoriella samarbetet är kopplat till de framsteg som görs i fråga om europeisk integration och samordning på alla områden som bidrar till europeisk integration och territoriell sammanhållning, och det territoriella samarbetet är i sig ett försökslaboratorium för den europeiska integrationen.

L.

I gränsregionerna görs det knappt några investeringar alls i de transeuropeiska näten (TEN), trots att det är just vid gränsövergångarna som det finns ett akut behov av modernisering. EU kan bidra med ett klassiskt europeiskt mervärde när det gäller att undanröja de gränsöverskridande infrastrukturhindren.

M.

Den allmänna strukturfondsförordningen och ikraftträdandet av Lissabonfördraget har inneburit en påtaglig förstärkning av det territoriella samarbetets betydelse.

N.

Efterhandsutvärderingen av Interreg III-programmen för programperioden 2000–2006 visar otvetydigt prov på det mervärde detta mål tillför det europeiska projektet.

1.

Europaparlamentet påminner om att det territoriella samarbetet syftar till att hjälpa territorier och regioner att samarbeta för att tillsammans bemöta gemensamma utmaningar, till att minska de fysiska, kulturella, administrativa och rättsliga hinder som står i vägen för detta samarbete och till att minska gränseffekten.

2.

Europaparlamentet är övertygat om det europeiska mervärdet i det territoriella samarbetet och den väsentliga roll som samarbetet har för att fördjupa den inre marknaden och främja den europeiska integrationen inom flera sektorspolitiska områden. Parlamentet begär att det territoriella samarbetet förblir en av pelarna för sammanhållningspolitiken.

3.

Europaparlamentet understryker att målet med det territoriella samarbetet, baserat på principen om social, ekonomisk och territoriell sammanhållning, gäller alla EU:s regioner eftersom det bidrar till att främja en harmonisk utveckling av unionen som helhet.

4.

Europaparlamentet anser att det territoriella samarbetet har visat sig vara effektivt och att dess potential att främja konkurrenskraften hittills inte har utnyttjas fullt ut på grund av det otillräckliga anslag som det tilldelats. Parlamentet begär att budgeten för det territoriella samarbetet ökar från 2,5 procent under innevarande programperiod till minst 7 procent av sammanhållningspolitikens totala budget för nästa programperiod.

5.

Europaparlamentet rekommenderar att man bibehåller den nuvarande utformningen av mål 3, som är uppdelat på tre delar – gränsöverskridande (del A), transnationellt (del B) och interregionalt (del C) samarbete – och att man även i fortsättningen lägger tonvikten på den gränsöverskridande delen, som tilldelas minst 70 procent av budgeten för det territoriella samarbetet. Parlamentet anser att anslagen till programmet bör fördelas på ett rättvist och jämbördigt sätt mellan alla regioner.

6.

Om man även i fortsättningen ska göra åtskillnad mellan den gränsöverskridande delen (del A), som tillgodoser de lokala behoven i de gränsöverskridande områdena, och den transnationella delen (del B), inklusive det så kallade makroekonomiska planet, som öppnar för ett bredare strategiskt samarbete, anser Europaparlamentet att det krävs bättre samordning mellan de två delarna.

7.

Europaparlamentet kräver dessutom större flexibilitet vid användningen av de möjligheter som erbjuds genom artikel 21 i Eruf-förordningen beträffande insatsernas lokalisering inom ramen för det gränsöverskridande och transnationella samarbetet, som omfattar havsområden, för att garantera enhetlighet och kontinuitet i det territoriella samarbetet och med hänsyn till projektens strategiska natur. Parlamentet begär därför en viss flexibilitet i tillämpningen av gränsen på 150 km för havs- och kustområden inom ramen för det gränsöverskridande samarbetet.

8.

Europaparlamentet anser emellertid att dessa regioners integrering med och öppenhet mot geografiska områden utanför EU inte är och inte kan vara enbart en fråga om geografiskt avstånd. Rikedomen i de historiska, språkliga och kulturella band som förbinder dem med olika områden i världen ger dem en nyckelroll för att säkra en fördjupning av dessa förbindelser till förmån för EU:s globala närvaro.

9.

Europaparlamentet understryker det territoriella samarbetets centrala roll för att uppnå målen i Europa 2020-strategin. Parlamentet efterlyser föregående diskussioner för att definiera de strategiska behoven för varje gränsregion och samarbetsområde i samband med denna strategi, och begär att det europeiska territoriella samarbetet integreras och tillämpas på alla nivåer i den strategiska planeringen, det vill säga på europeisk, nationell, regional och lokal nivå. Parlamentet uppmanar kommissionen att utan dröjsmål precisera sina förslag om en tematisk koncentration av anslagen med koppling till en ”tematisk meny” för Europa 2020.

10.

Europaparlamentet kräver att anslag ska tilldelas varje territoriellt samarbetsprogram på grundval av harmoniserade kriterier, i syfte att på ett strategiskt och integrerat sätt tillgodose behoven och särdragen inom varje territorium eller samarbetsområde. Parlamentet uppmanar i detta avseende kommissionen att överväga andra strategiska kriterier som är mätbara och relevanta och som kan avspegla territoriernas behov utan att urholka det viktigaste kriteriet, det vill säga det demografiska.

11.

Europaparlamentet understryker åter vikten av det interregionala samarbetet (del C), men beklagar bristen på anslag till detta samarbete. Parlamentet föreslår därför att man ser över taket för EU:s medfinansiering av denna del och också uppmärksammar dess förmåga att fungera som incitament för deltagare från de regioner som omfattas av målet ”konkurrenskraft och sysselsättning”, i syfte att utöka antalet projekt inom del C, och kräver att de tematiska samarbetsområdena utvidgas till att även omfatta styrning och förvaltning av operativa program samt territoriell utveckling.

12.

Europaparlamentet uppmuntrar dessutom regionerna att bättre utnyttja de möjligheter till interregionalt samarbete som erbjuds inom ramen för deras operativa program genom grundförordningen (13). Parlamentet rekommenderar därför att den interregionala delen i mål 3 även omfattar samordning och drift av dessa projekt, sammanförande av kunskaper och utbyte av bra metoder.

13.

När det gäller de framtida territoriella samarbetsprogrammen betonar Europaparlamentet vikten av att stödja Interact och införa framgångsrika stödsystem, som skulle kunna utformas enligt RC–Lace-projektet. Parlamentet efterlyser ökad samordning mellan Interact, Urbact, Espon och del C för att förbättra genomförandet av mål 3.

14.

Europaparlamentet stöder Espon-programmets verksamhet, men föreslår att man underlättar för lokala och regionala myndigheter att aktivt delta i forskningen om territoriell utveckling och gör det enklare att praktiskt tillämpa programmets resultat.

15.

Europaparlamentet gläder sig över framgångarna med Urbact-programmet i fråga om hållbar urban utveckling, och begär att programmet förlängs och utvecklas till ett väsentligt och allmänt tillgängligt initiativ som gör det möjligt att dela och överföra kunskaper om lokala stadsutvecklingsproblem.

16.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga hur man kan få lokalt och regionalt valda företrädare att delta i dessa europeiska nätverk för utbyte av erfarenheter och god praxis som ett första steg i genomförandet av pilotprojektet Erasmus för lokala och regionala förtroendevalda.

17.

Europaparlamentet upprepar att regionala och lokala aktörer måste involveras i EU:s mål om man ska kunna uppnå en effektiv territoriell sammanhållning.

18.

Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att integrera målet ”territoriellt samarbete” med målen ”konvergens” och ”konkurrenskraft och sysselsättning”. Parlamentet anser att programplaneringen måste samordnas på ett bättre sätt än tidigare. Parlamentet föreslår att de regionala operativa programmen ska kunna omfatta och delta i de gränsöverskridande, transnationella och interregionala projekt som berör dem, genom att fastställa en territoriell strategi för tilldelning av medel för att gynna prioriterade projekt, såsom anslutningen till de transeuropeiska näten i gränsregionerna, som på förhand har identifierats i samråd med deras parter i programmen i linje med principerna om flernivåstyre och partnerskap, vilket kommer att möjliggöra ett bättre utnyttjande av det territoriella samarbetets potential tack vare de förbindelser som på så sätt skapas mellan privata och offentliga aktörer tvärs över gränserna.

19.

Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna och regionerna att inrätta multiregionala operativa program för att hantera gemensamma territoriella problem, t.ex. en bergskedja eller ett avrinningsområde som präglar området.

20.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att verka för att insatserna i gränsregionerna och på arbetsmarknaden samordnas för att undvika en snedvridning av konkurrensen i samband med den ekonomiska och territoriella integrationen.

21.

Europaparlamentet anser att gränsöverskridande samarbetsprogram är centrala för att strategierna för fattigdomsbekämpning och integration av mindre gynnade grupper i det europeiska samhället ska vara effektiva och uppnå resultat. Parlamentet kräver att denna fråga beaktas i utformningen av lagstiftningsramen och att man i de mindre gynnade regionerna vidtar lämpliga åtgärder för att möjliggöra deltagande i de europeiska regionala utvecklingsprogrammen.

22.

Europaparlamentet påpekar att strategier i linje med Östersjöstrategin kan stärka det gränsöverskridande samarbetet, och anser att makroregionala strategier fullt ut bör beakta andra regionala samarbetsprogram för att skapa synergier. Parlamentet påpekar att begreppet makroregioner, som infördes på rådets initiativ, är ett försök till samordning av gemensamma projekt som berör ett mycket stort territorium med gemensamma territoriella problem och som syftar till att utnyttja fördelarna med en integrerad, sektorsövergripande och territoriell strategi baserad på gemensamma strategiska åtgärder som finansieras med befintliga stödmedel.

23.

Europaparlamentet påpekar att befintliga och eventuella framtida sådana strategier bör ligga till grund för mer strategiska och integrerade insatser som ska genomföras med hjälp av de relevanta territoriella samarbetsinstrumenten, men att de varken får medföra ytterligare utgifter för EU-budgeten eller nödvändiggöra nya institutioner eller ny lagstiftning.

24.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noggrant gå igenom resultaten av de första genomförda makroregionala strategierna. Parlamentet anser att processen har väckt ett intresse som måste vidareutvecklas och att erfarenheterna måste användas för att genomföra nya makroregionala strategier.

25.

Europaparlamentet påpekar att målet ”territoriellt samarbete” även kan omfatta samarbete på makroregional nivå, särskilt inom den transnationella delen.

26.

Europaparlamentet anser att de transnationella programmen bör användas för att stödja dessa territoriella strategier genom att samordna utformningen, fastställandet och styrningen av de makroregionala strategierna, dock utan att detta medför onödiga dubbleringar i EU:s budgetstruktur genom att särskilda budgetposter upprättas för de olika makroregionerna.

27.

Europaparlamentet betonar samtidigt att målen för de makroregionala strategierna kompletterar målen för det mikroregionala gränsöverskridande samarbetet och att de kan inbegripa men inte ersätta dem. Därför måste det territoriella gränsöverskridande samarbetet bevaras som en i sig självständig och berättigad del.

28.

Europaparlamentet är övertygat om att den transnationella delen av mål 3 kan bidra till att förbättra samarbetet inom de makroregionala strategierna genom att offentliga regionala och lokala myndigheter och civilsamhället i högre grad medverkar vid genomförandet av konkreta åtgärder.

29.

Europaparlamentet anser att varje transnationell strategi måste ta hänsyn till vilka möjligheter det finns att samordna dessa med riktlinjerna för de transeuropeiska transportnäten och strategierna inom den integrerade havspolitiken.

30.

Europaparlamentet påpekar att det territoriella samarbetet berör Europeiska unionens inre såväl som yttre gränser, även när det gäller nuvarande och framtida makroregionala strategier. Parlamentet framhåller de problem med att erhålla samfinansiering som tredjeländerna möter på grund av de samarbetsbestämmelser som ingår i Eruf-förordningen. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga hur man kan förbättra synergin mellan Eruf, instrumentet för stöd inför anslutningen (IPA), det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet (Enpi) och Europeiska utvecklingsfonden (EUF) och att snarast möjligt lägga fram ett förslag om den nya grannskapspolitiken. Parlamentet kräver en förenkling och harmonisering av reglerna för tillgång till de olika finansieringskällorna för att säkra kompatibilitet och underlätta mottagarnas utnyttjande av dem.

31.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att med tanke på det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentets (Enpi) särskilda karaktär, överföra förvaltningsansvaret för detta instrument till kommissionens generaldirektorat för regional utveckling, samtidigt som man beaktar de aspekter som rör de yttre förbindelserna. Parlamentet konstaterar att Enpis nuvarande utformning inte tar hänsyn till särdragen i det gränsöverskridande samarbetet, och anser därför att man bör överväga att avskilja detta instrument från förvaltningen av de yttre förbindelserna, åtminstone i de fall där tredjeländer som deltar i samarbetet om de yttre gränserna även finansierar samarbetet.

32.

Europaparlamentet kräver att man genomför den åtgärdsplan för utvidgat grannskap för EU:s yttersta randområden som kommissionen utlovade i sitt meddelande KOM(2004)0343. Parlamentet understryker i detta avseende att det behövs enhetliga sektorsövergripande åtgärder i den EU-politik som berör de yttersta randområdena. I synnerhet behövs det en bättre samordning av den externa och interna delen utifrån en områdesstrategi.

33.

Europaparlamentet påpekar att en vitbok om territoriell sammanhållning, som uppföljning till grönboken, skulle vara ett lämpligt instrument för att klargöra hur den territoriella sammanhållningen ska genomföras med hjälp av flernivåstyre i den framtida regionalpolitiken. En vitbok skulle även vara ett lämpligt bidrag till diskussionerna om nästa lagstiftningspaket.

34.

Europaparlamentet anser att möjligheterna till gränsöverskridande samarbete inom Enpi inte är tillräckliga för att instrumentet ska utvecklas på lämpligt sätt, och rekommenderar därför en mer effektiv samordning mellan kommissionens berörda generaldirektorat. Parlamentet är övertygat om att det är absolut nödvändigt att återintegrera Enpis gränsöverskridande samarbetsprogram i sammanhållningspolitikens mål för territoriellt samarbete.

35.

Europaparlamentet anser att EGTS utgör ett unikt och mycket värdefullt instrument för territoriell styrning som tillgodoser behovet av ett strukturerat samarbete när det gäller finansiering, juridisk status och flernivåstyre. Parlamentet påminner om att EGTS måste främjas som ett verktyg för att inrätta gränsöverskridande styrningssystem, som kan säkra egenansvar för de olika åtgärderna på regional och lokal nivå. Parlamentet framhåller även deras viktiga bidrag till det framgångsrika genomförandet av en modell för flernivåstyre.

36.

Europaparlamentet påpekar att EGTS inte bara kan bidra till territoriell sammanhållning, utan även till social sammanhållning. Parlamentet påpekar att detta instrument har de bästa förutsättningarna för att föra de olika kulturella och språkliga gemenskaperna närmare varandra, främja en fredlig samlevnad i en mångfaldens Europa och synliggöra det europeiska mervärdet för medborgarna.

37.

Europaparlamentet rekommenderar en första utvärdering av befintliga EGTS för att man ska kunna dra lärdom av dessa tidiga erfarenheter.

38.

Europaparlamentet anser dock att man bör underlätta deras genomförande och begär att kommissionen så snart som möjligt föreslår ändringar till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1082/2006 om EGTS, med beaktande av de problem som de lokala och regionala myndigheterna och de befintliga grupperingarna har identifierat, och på grundval av det arbete som utförts av Regionkommittén, för att

39.

Europaparlamentet begär att globalt stöd beviljas till EGTS som har projekt som är förenliga med målen och strategierna i de aktuella samarbetsprogrammen, på grundval av gemensamma gränsöverskridande utvecklingsstrategier, så att EGTS direkt kan förvalta strukturfonderna och programmen. Parlamentet kräver att reglerna för tillgång till andra EU-fonder i högre grad beaktar EGTS multinationella och multilaterala karaktär, i syfte att förenkla deras tillgång till andra finansieringskällor.

40.

Europaparlamentet välkomnar Regionkommitténs lansering av den europeiska EGTS-plattformen, som syftar till att underlätta utbytet erfarenheter, spridningen av bästa praxis och tillhandahållandet av tekniskt stöd till EGTS.

41.

Europaparlamentet anser att gränsöverskridande EGTS utgör en utmärkt möjlighet att bygga upp Europa på territoriell nivå genom att EU-medborgarna involveras. Parlamentet uppmanar EGTS att inrätta och driva ett gränsöverskridande forum för civilsamhället och att stödja gränsöverskridande medborgarinitiativ.

42.

Europaparlamentet anser att genomförandet av de territoriella samarbetsprogrammen fortfarande är för komplicerat och menar att mål 3 behöver särskilda regler som speglar verksamhetens internationella karaktär. I nuläget måste alltför många olika förvaltningsmyndigheter involveras i genomförandet av programmen. Parlamentet kräver därför att systemet förenklas avsevärt i detta avseende.

43.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå konkreta åtgärder som förenklar reglerna för revision och kontroll, i enlighet med den vägledande principen om en förvaltningsmyndighet per program, möjliggör en mer systematisk schablonisering av kostnaderna och finansieringen av mindre projekt med hjälp av fasta belopp, inför mer detaljerade regler för unionens stödberättigade utgifter, säkrar flexibilitet i genomförandet av systemet med automatiskt återtagande av medlen, ökar det tekniska stödet så att förvaltningsmyndigheterna kan lägga tonvikten vid lanseringen och den strategiska uppföljningen av projekten och deras resultat, i stället för enbart vid förvaltningen och ansökningarnas överensstämmelse med administrativa regler.

44.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förenkla sina nationella regler, som mycket ofta medför ytterligare administrativa bördor som inte krävs enligt EU-reglerna.

45.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att så snabbt som möjligt förtydliga formerna för den princip om tvärvillkor som planeras för det territoriella samarbetet. Parlamentet anser att dessa tvärvillkor, om de ska kunna bidra till att medlen används på ett bättre och mer effektivt sätt, inte får komplicera genomförandet ytterligare till förfång för programförvaltare och stödmottagare.

46.

Europaparlamentet betonar även att systemet för att involvera privata aktörer måste utvidgas och förenklas. Parlamentet rekommenderar inrättandet av system för finansiella lösningar, i likhet med Jeremie- och Jessica-initiativen, för att underlätta gränsöverskridande projekt som främjar ekonomisk utveckling, deltagande av privata aktörer och inrättande av offentlig-privata partnerskap.

47.

Europaparlamentet beklagar det territoriella samarbetets bristande synlighet, både inom de nationella och de lokala myndigheterna samt hos allmänheten, och uppmuntrar därför till bättre kommunikation om redan genomförda projekt.

48.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fundera på hur EGTS och deras verksamhet kan göras mer synlig bland aktörerna i det territoriella samarbetet och bland allmänheten.

49.

Europaparlamentet anser att de nära kulturella och språkliga historiska banden mellan gränsregioner i olika medlemsstater måste användas för att stärka det gränsöverskridande samarbetet.

50.

Europaparlamentet anser att ett ökat samarbete på kultur- och utbildningsområdet, genom att bidra till uppfyllandet av Europa 2020-strategins mål om en smart tillväxt för alla, skulle öka allmänhetens och frivilligorganisationernas deltagande och bidra till att öka synligheten för det territoriella samarbetet och till att bryta ner de mentala gränser som hindrar ett närmande mellan medborgarna.

51.

Europaparlamentet efterlyser bättre samordning mellan förvaltningsmyndigheter och redan befintliga gränsöverskridande institutioner, såsom Euroregionerna, i samband med genomförandet av gränsöverskridande program i syfte att garantera projektens kvalitet, öppenhet och närhet till medborgarna.

52.

Europaparlamentet efterlyser en bättre samordning av kommunikationen mellan alla aktörer som är involverade i genomförandet av det territoriella samarbetet och föreslår att alla program inom samma del bör kunna kännas igen via en gemensam logotyp (t.ex. genom att återinföra det välkända Interreg-märket) tillsammans med varje programs logotyp (eventuellt i en standardstorlek) samt uppmanar kommissionen att i början av nästa programperiod föreslå en omfattande medie- och informationskampanj i gränsregionerna om det territoriella samarbetets fördelar och resultat.

53.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaterna.

18.12.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 390/27

—

med beaktande av artikel 174 första stycket och artikel 175 första stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 av den 11 juli 2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden (1), särskilt artikel 9.4,

—

med beaktande av rådets beslut 2006/702/EG av den 6 oktober 2006 om gemenskapens strategiska riktlinjer för sammanhållningen (2),

—

med beaktande av sin resolution av den 21 oktober 2008 om styrelseformer och partnerskap på nationell och regional grundval samt på projektbasis inom regionalpolitiken (3),

—

med beaktande av sin resolution av den 11 mars 2009 om sammanhållningspolitik: att investera i realekonomin (4),

—

med beaktande av sin resolution av den 24 mars 2009 om komplementaritet och samordning av sammanhållningspolitiken med åtgärder för landsbygdsutveckling (5),

—

med beaktande av sin resolution av den 24 mars 2009 om grönboken om den territoriella sammanhållningen och en lägesanalys av debatten om den framtida reformen av sammanhållningspolitiken (6),

—

med beaktande av sin resolution av den 20 maj 2010 om hur synergieffekterna av medel öronmärkta för forskning och innovation enligt förordning (EG) nr 1080/2006 avseende Europeiska regionala utvecklingsfonden och sjunde ramprogrammet för forskning och utveckling har utnyttjats i städer och regioner såväl som i medlemsstaterna och i unionen (7),

—

med beaktande av sin resolution av den 20 maj 2010 om sammanhållningspolitikens bidrag till att uppnå Lissabon- och EU 2020-målen (8),

—

med beaktande av sin resolution av den 20 maj 2010 om förverkligandet av en inre marknad för konsumenter och medborgare (9),

—

med beaktande av sin resolution av den 7 oktober 2010 om EU:s sammanhållnings- och regionalpolitik efter 2013 (10),

—

med beaktande av sin resolution av den 14 december 2010 om goda styrelseformer för EU:s regionalpolitik (11),

—

med beaktande av kommissionens tjugonde årsrapport om genomförandet av strukturfonderna (2008) av den 21 december 2009 (KOM(2009)0617/2),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 mars 2010 om Europa 2020 – en strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (KOM(2010)2020),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 31 mars 2010 om sammanhållningspolitiken: strategirapport 2010 om genomförandet av programmen 2007–2013 (KOM(2010)0110),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 6 oktober 2010 om hur regionalpolitiken kan bidra till smart tillväxt i Europa 2020 (KOM(2010)0553),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 19 oktober 2010 om översyn av EU:s budget (KOM(2010)0700),

—

med beaktande av kommissionens femte rapport om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning: sammanhållningspolitikens framtid (den ”femtesammanhållningsrapporten”) från november 2010,

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 9 november 2010 om slutsatserna i den femte rapporten om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning (KOM(2010)0642),

—

med beaktande av skrivelsen till kommissionens ordförande från kommissionsledamöterna med ansvar för regionalpolitik, för havsfrågor och fiske, för sysselsättning, socialpolitik och inkludering samt för jordbruk och landsbygdsutveckling,

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling och yttrandena från budgetutskottet och utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A7-0141/2011), och av följande skäl:

A.

Enligt artikel 174 i EUF-fördraget ska unionen för att främja en harmonisk utveckling inom hela unionen utveckla och fullfölja sin verksamhet för att stärka sin ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållning.

B.

I skäl 40 i rådets förordning (EG) nr 1083/2006 anges att programplaneringen bör säkerställa samordning mellan fonderna inbördes och mellan fonderna och andra befintliga finansieringsorgan, EIB och Europeiska investeringsfonden (EIF) och att denna samordning också bör omfatta utformningen av komplexa finansiella ramar och offentlig-privata partnerskap.

C.

Kommissionen lovade i EU 2020-strategin att mobilisera EU:s finansiella instrument – bland annat landsbygdens utveckling och strukturfonderna, FoU-program, transeuropeiska nät (TEN), ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation samt EIB – i en sammanhållen finansieringsstrategi där EU:s finansiering sammanförs med nationell offentlig och privat finansiering inom ramen för huvudinitiativet ”Ett resurseffektivt Europa”, vilket speglar behovet av konsekvens mellan politik och instrument.

D.

I den femte sammanhållningsrapporten framhålls tydligt att det krävs nära samordning av den offentliga politiken på alla nivåer för att man ska kunna bedriva regional utveckling på ett effektivt sätt.

E.

I sina slutsatser av den 14 juni 2010 om kommissionens strategirapport 2010 om genomförandet av de sammanhållningspolitiska programmen framhöll rådet ”att samordningen av sammanhållningspolitiken och annan EU-politik och nationell politik måste förbättras ytterligare där så är nödvändigt, för att man ska kunna leverera gemensamma mål på ett effektivare och mer koordinerat sätt” samt ”det reella mervärde som genereras av ett strategiskt förhållningssätt och av gemensamma genomförandebestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska socialfonden inom den generella ram som sammanhållningspolitiken utgör”.

F.

I skrivelsen till kommissionens ordförande, José Manuel Barroso, erkänner kommissionsledamöterna med ansvar för regionalpolitik, för havsfrågor och fiske, för sysselsättning, socialpolitik och inkludering samt för jordbruk och landsbygdsutveckling behovet av att bättre integrera olika politiska åtgärder från EU:s sida för att nå den hållbara ekonomiska utveckling som kommer alla till del som unionen måste skapa, och förespråkar att en gemensam strategisk ram för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska fiskerifonden ska upprättas på EU-nivå för perioden efter 2013.

G.

Reformen av strukturpolitiken för programperioden 2007–2013 ledde till att landsbygdsutvecklingen bröts ut ur strukturfondernas allmänna ramverk.

H.

Rationalisering av utgifterna kräver större genomslagskraft och effektivitet i politiken såväl på EU-nivå som på nationell, regional och lokal nivå, och närmare samordning och komplementaritet är viktiga inslag i moderniseringen av den framtida sammanhållningspolitiken.

I.

Utan en stödjande politisk ram beror de faktiska synergieffekterna till stor del på mottagarnas organisatoriska och strategiska förmåga att kombinera stöd från olika EU-instrument.

J.

En strategi baserad på lokal utveckling kan bidra väsentligt till sammanhållningspolitikens effektivitet och genomslagskraft, och sammanhållningspolitiken förblir det viktigaste instrumentet för att lösa utmaningar som är specifika för ett visst område, medan fokus på stadsdimensionen inom sammanhållningspolitiken, vilken speglar större funktionellt definierade områden, måste åtföljas av balanserade villkor för en synergistisk utveckling av stadsområden, stadsnära områden och landsbygdsområden.

K.

Det finns ett akut behov av och även ett tryck för konsolidering av de offentliga budgetarna, och detta kräver fler innovativa åtgärder för att förbättra effekterna av de tillgängliga medlen. En effektiv samordning av politiken och instrumenten kommer att spara tid och resurser samt ge verkliga vinster i fråga om effektivitet och genomslagskraft.

L.

Samordning och synergieffekter måste eftersträvas både horisontellt (med överensstämmelse mellan olika politikområden) och vertikalt (med samarbete och samordning mellan de olika styrelsenivåerna).

M.

En uppsplittrad strategi kan leda till luckor i politiken, överlappning eller till och med till motstridiga politiska åtgärder och offentliga insatser samt till att samma resurser finns på flera olika håll, vilket får konsekvenser både för den offentliga politikens regionala effektivitet och dess nationella verkan. Begreppet en integrerad strategi verkar inte betonas tillräckligt i kommissionens senaste strategidokument.

N.

En mer integrerad, sammanhängande, effektiv och ändamålsenlig sammanhållningspolitik kräver ökade insatser för att anpassa EU-politiken till de särskilda behoven och tillgångarna i unionens olika områden och regioner.

O.

De strategiska riktlinjerna – inom ramen för den allmänna riktlinjen om att förbättra tillgången till finansiering – kräver bättre samordning mellan fonderna.

P.

I de strategiska riktlinjerna efterlyser man uttryckligen synergieffekter mellan struktur-, sysselsättnings- och landsbygdsutvecklingspolitiken och betonar att medlemsstaterna i detta sammanhang bör sörja för samverkan och konsekvens mellan de åtgärder som ska finansieras på ett visst territorium och inom ett visst verksamhetsområde av Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf), Sammanhållningsfonden, Europeiska socialfonden (ESF), Europeiska fiskerifonden (EFF) och Europeiska jordbruksfonden för regional utveckling (EJFLU). De strategiska riktlinjerna föreskriver också att de viktigaste principerna i förhållande till avgränsning av och mekanismer för samordning mellan åtgärder som stöds av de olika fonderna bör fastställas i de nationella strategiska referensramarna/planerna.

Q.

I sina slutsatser av den 21 februari 2011 om den femte rapporten om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning uppmanar rådet kommissionen att överväga möjligheten att inrätta program som får stöd från flera fonder.

R.

Vissa regioner i EU gränsar till tredjeländer som får stöd från Europeiska utvecklingsfonden (EUF), och man bör särskilt kunna lyfta fram synergieffekter av finansieringen av vissa projekt för att kunna öka utvecklingspotentialen i denna typ av EU-regioner.

S.

I halvtidsöversynen konstateras det att budgetflexibiliteten är begränsad och att det finns hinder för omprioriteringar till och med inom programmen, men även att inkonsekvenser mellan olika program och tung byråkrati hämmar effektiviteten.

T.

I dagens situation efter krisen är det viktigare än någonsin att förstå processerna i medlemsstaternas ekonomier och de resultat som uppnåtts genom användning av EU-resurser.

U.

Det är viktigt att synliggöra EU:s bidrag och se till att det ger ett ”europeiskt mervärde”.

1.

Europaparlamentet efterlyser ett förslag till en enhetlig strategisk ram redan till nästa programperiod efter 2013 för att säkerställa ett gemensamt förhållningssätt och för att dra nytta av synergier mellan alla åtgärder som tjänar sammanhållningspolitikens ytterligare mål enligt fördragen och som finansieras av Eruf, Sammanhållningsfonden, ESF, EJFLU och EFF.

2.

Europaparlamentet konstaterar att sammanhållningspolitikens mål bör vara en hållbar och smart ekonomisk tillväxt för alla som fördelas jämlikt, både territoriellt och socialt, liksom minskade regionala utvecklingsskillnader, skapande av arbetstillfällen, ökad livskvalitet, utbildning av arbetstagarna för nya yrken, däribland inom området för en hållbar ekonomi, social och territoriell sammanhållning samt genomförande av den europeiska sociala modellen, som utgör en sammanhållnings- och konkurrensfaktor i den europeiska ekonomin.

3.

Europaparlamentet hävdar bestämt att sammanhållningspolitiken bör användas för att skapa en hållbar tillväxt i hela EU och för att uppnå en rättvis och jämn fördelning av välståndet genom att främja konkurrens och eftersträva minskade socioekonomiska skillnader mellan EU:s regioner.

4.

Europaparlamentet anser att sammanhållningspolitiken är en av grundpelarna för en ekonomisk politik i EU som främjar en långsiktig investeringsstrategi och social integration. Enligt parlamentet är sammanhållningspolitiken dessutom en garanti för stöd till de minst utvecklade regionerna och missgynnade grupper, vilket leder till en balanserad och samstämmig utveckling i EU. Parlamentet konstaterar att det europeiska mervärdet ligger i att EU:s ekonomiska framsteg kommer alla till godo, och yrkar därför på att sammanhållningspolitiken förblir ett eget politikområde med tillräcklig finansiering.

5.

Europaparlamentet välkomnar det förslag i kommissionens meddelande om budgetöversynen som går ut på att kommissionen ska anta en gemensam strategisk ram för att stärka integrationen av EU:s politik för genomförandet av EU 2020-strategin. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang till främjande av synergier mellan de olika finansieringssätten för EU 2020-strategins flaggskeppsinitiativ. Parlamentet påpekar dock att ökade synergier mellan åtgärder som finansieras av de fem ovannämnda fonderna inom en gemensam strategisk ram är avgörande, inte bara för att uppnå EU 2020-målen, utan även och framför allt för att uppnå de sammanhållningspolitiska mål som fastställs i fördraget.

6.

Europaparlamentet välkomnar den femte sammanhållningsrapporten som, även om den främst är inriktad på att belysa det bidrag som regionerna och sammanhållningspolitiken kan ge för att uppfylla EU 2020-målen, icke desto mindre innehåller ett antal slutsatser som visar att ökade synergier mellan strukturfonderna, inbegripet Sammanhållningsfonden, har en avgörande roll.

7.

Europaparlamentet anser att utgifterna på sammanhållningspolitikens område måste rationaliseras genom att man minskar uppsplittringen av finansieringsinstrument och kanaler och ser till att de olika finansieringsinstrumenten bättre kompletterar varandra. Parlamentet välkomnar kommissionens förslag om bättre prioritering och tematisk koncentration av EU-resurser och nationella resurser på ett antal prioriterade områden för att stärka samarbetet mellan fonderna, samtidigt som det lämnas utrymme för att öka den strategiska karaktären hos denna politik. Parlamentet betonar dock att medlemsstaterna och regionala och lokala myndigheter fortfarande behöver tillräcklig flexibilitet för att anpassa prioriteringarna till sina specifika utvecklingsbehov.

8.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om partnerskapsavtal för utveckling och investering för att förbättra samordningen mellan EU-medel och nationell finansiering till mål och program. Parlamentet understryker behovet av att göra lokala och regionala myndigheter delaktiga i utformningen och genomförandet av dessa avtal och kräver att de anpassas till nationella reformer av sektorsspecifik politik med territoriella effekter (t.ex. transport samt forsknings- och utvecklingsinfrastruktur).

9.

Europaparlamentet betonar att många initiativ för ekonomisk utveckling inom ramen för sammanhållningspolitiken inte utan vidare skapar möjligheter som vore önskvärda, utan att deras framgång faktiskt är avhängig av att man tar itu med både mänskliga och fysiska faktorer (exempelvis leder bättre infrastruktur inte automatiskt till större tillväxt om den inte kombineras med investeringar i utbildning, företagande och innovation). Parlamentet anser därför att ökade synergier mellan Eruf, ESF och Sammanhållningsfonden kommer att maximera utvecklingseffekten av dessa medel.

10.

Europaparlamentet vill peka på den roll som Europeiska regionala utvecklingsfonden spelar för effektivanvändning av Europeiska socialfonden, med tanke på att utvecklingsfonden har till uppgift att skapa de förutsättningar, t.ex. ordentlig infrastruktur och adekvat tillgänglighet, som krävs för att investeringarna på sysselsättningsområdet ska ge resultat.

11.

Europaparlamentet betonar att den ekonomiska krisen har gjort det ännu mer angeläget med åtgärder inom de sektorer som omfattas av Europeiska socialfonden, särskilt främjande av sysselsättning, omskolning samt social integration och fattigdomsbekämpning.

12.

Europaparlamentet påpekar att Europeiska socialfonden i egenskap av stödinstrument för fortbildning, kompetensutveckling och omskolning ska ses som ett viktigt redskap – som dock inte utnyttjas fullt ut – för att främja en effektiv tillväxt för alla och ett EU där konkurrenskraften baseras på kompetens.

13.

Europaparlamentet betonar att en fokuserad och samordnad utformning av politiken skulle garantera att man prioriterar de investeringar som har störst inverkan på konkurrenskraft och ekonomisk utveckling i regionerna.

14.

Europaparlamentet anser att åtgärder för landsbygdsutveckling med stöd från EJFLU samt åtgärder för hållbar utveckling inom fiskeområden med stöd från EFF bör integreras i en enhetlig ram med de andra strukturfonderna, nämligen Eruf, Sammanhållningsfonden och Europeiska socialfonden. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att bedöma i vilken utsträckning en övergripande strategi för utveckling av landsbygden och fiskesamhällen, i linje med målet om territoriell sammanhållning, kan garanteras genom en förskjutning av lokala utvecklingsinsatser som stöds av de två berörda fonderna till ett ”sammanhållningens paraply”, eller åtminstone genom tydligare samverkan mellan alla fonderna. Parlamentet anser att ett sådant tillvägagångssätt skulle ta hänsyn till viktiga politikområden med territoriell inverkan och göra det möjligt för dem som aktivt arbetar med utveckling på regional och lokal nivå att genomföra en effektivt platsbaserad politik, väl anpassad till de territoriella behoven i landsbygds- och fiskeområden eller på små öar.

15.

Europaparlamentet betonar att samordningen bör förstärkas ytterligare, inte bara mellan sammanhållningspolitikens instrument som sådana (Eruf, ESF och Sammanhållningsfonden), utan också mellan åtgärder som finansieras genom dessa instrument och verksamheter som utförs inom ramen för transeuropeiska nät, sjunde ramprogrammet samt ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation.

16.

Europaparlamentet anser att det inom ramen för gränsöverskridande projekt kan vara relevant med synergieffekter för målet om territoriellt samarbete mellan Eruf och föranslutningsinstrumenten och grannskapsinstrumentet. Parlamentet uppmanar kommissionen att utreda i vilka fall man kunde sträva efter samordning med EU:s andra utrikespolitiska instrument, t.ex. EUF.

17.

Europaparlamentet anser att denna ömsesidiga förstärkning och samordning av EU:s politik utan tvivel kan garantera att EU:s budget får optimala resultat. Parlamentet efterlyser initiativ till finansieringslösningar, såsom de instrument som finansieras av Europeiska investeringsbanken, och begär att dessa instrument ges ökade resurser.

18.

Europaparlamentet framhåller dock att många medlemsstater har svårigheter när det gäller att samordna olika fonder och har tydligen uttryckt oro över bristen på samverkan, och i vissa fall till och med över överlappning mellan fonder. Parlamentet betonar i detta sammanhang att fondernas komplicerade förvaltningsregler kräver en alltför stor institutionell kapacitet för att undanröja hinder och på ett tillfredsställande sätt samordna genomförandet. Parlamentet understryker vikten av medfinansiering och förenklade förvaltningsregler för att göra det möjligt att stärka synergierna mellan strukturfonderna.

19.

Europaparlamentet understryker att förenklingar, som är avgörande för en framgångsrik sammanhållningspolitik, måste genomföras både på nationell och på regional nivå för att förbättra resultatet. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en enklare struktur för politiken i framtiden, som bygger på ökad flexibilitet, proportionalitet och synlighet vid användningen av fonderna, för att underlätta ett fullständigt och snabbt utnyttjande av medlen.

20.

Europaparlamentet påminner om att ett av huvudskälen till att Eruf och övriga strukturfonder har haft svårt att på ett effektivt sätt överföra medel till projekt med större möjligheter att skapa ekonomisk utveckling och sysselsättning har varit att man i alltför stor utsträckning har fokuserat på utnyttjandegraden i stället för resultaten.

21.

Europaparlamentet förordar en mer resultatorienterad sammanhållningspolitik som inte är så inriktad på korrekta utgifter och förfaranden, utan som i stället är inriktad på att skapa en verklig jämvikt mellan åtgärdernas kvalitet och den finansiella och administrativa kontrollen. Parlamentet rekommenderar att det införs ordentliga utvärderingsmekanismer för att förbättra den institutionella och administrativa kapaciteten hos de organ som ansvarar för förvaltningen av programmen, vilket kommer att bidra till att förbättra utgifternas kvalitet och minska felen.

22.

Europaparlamentet förespråkar en förenklad och flexiblare framtida sammanhållningspolitik som kan främja en maximal utnyttjandegrad av och effektivitet hos fonderna.

23.

Europaparlamentet understryker att ett europeiskt mervärde kan och bör uppnås genom bättre samspel mellan sammanhållningspolitikens finansieringsinstrument och närmare samordning mellan dessa och andra finansieringsinstrument.

24.

Europaparlamentet anser att gemensamma regler för förvaltning, stödberättigande, revision och rapportering av projekt som finansieras av Eruf, ESF, Sammanhållningsfonden, EJFLU och EFF (särskilt åtgärder för att stödja den ekonomiska diversifieringen av landsbygds- och fiskeområden) inte bara skulle spela en viktig roll för att stärka och underlätta ett effektivare genomförande av de sammanhållningspolitiska programmen, utan också på ett avgörande sätt bidra till förenklingar. Detta skulle dessutom förenkla både mottagarnas användning och de nationella myndigheternas förvaltning av medlen, vilket skulle minska risken för fel, och samtidigt vid behov erbjuda differentiering för att spegla särdragen hos politiska strategier, instrument och mottagare och även underlätta deltagandet i sammanhållningspolitiska program för mindre aktörer, liksom användningen av tillgängliga medel, under förutsättning att förenklingen åtföljs av tillräcklig finansiering för tekniskt stöd.

25.

Europaparlamentet vidhåller att Europeiska socialfonden bör kvarstå inom ramen för förordningen om allmänna bestämmelser för fonderna inom sammanhållningspolitiken. Parlamentet betonar därför behovet av att bibehålla och förstärka modellen med en enda allmän förordning som innehåller bestämmelser om förvaltning, stödberättigande, granskning, kontroll och rapportering, i kombination med korta bestämmelser för respektive fond som speglar dess speciella politiska mål. För maximal effekt måste samordningen dessutom äga rum på alla politiska beslutsnivåer, från strategisk planering via genomförande och utbetalningar till avslutande, granskning, kontroll och utvärdering.

26.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka de mest effektiva sätten att öka synergieffekterna i praktiken och föreslår i detta hänseende att man bör överväga möjligheten att tillåta medlemsstaterna att välja ett enda operativt program per region, eller ett operativt program för flera regioner inom ramen för makroregionala strategier, som omfattar olika fonder (Eruf, ESF, Sammanhållningsfonden, EJFLU och EFF) med en enda förvaltningsmyndighet, och särskilt uppmärksamma regionernas bidrag till en decentraliserad inriktning samtidigt som större självständighet och flexibilitet ges regionerna för att de ska kunna delta i utarbetandet av sina egna strategier och för att uppvärdera de regionala och lokala administrativa nivåerna. Parlamentet uppmanar medlemsstaternas nationella förvaltningsmyndigheter att utarbeta framtida operativa program som är optimalt inriktade på de lokala och regionala målen.

27.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga program som delfinansieras via flera olika fonder för de medlemsstater och regioner som vill använda dem. Detta skulle bidra till ett mer integrerat och flexibelt arbetssätt och öka effektiviteten för de olika fonderna (Eruf, ESF, Sammanhållningsfonden, EJFLU, EFF och sjunde ramprogrammet för forskning).

28.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag för att se över bestämmelserna om korsfinansiering och minska hindren för deras tillämpning, mot bakgrund av tillförlitliga och heltäckande uppgifter om deras tillämpning och effekt, i syfte att garantera en enklare och från rättslig synpunkt klarare tillämpning jämfört med dagens situation.

29.

Europaparlamentet kräver att den territoriella omfattningen förtydligas och att valbarhetskriterierna för Eruf och EJFLU i landsbygdsområden och stadsnära områden harmoniseras för att undvika onödig överlappning mellan dessa två fonder. Parlamentet understryker behovet av nära samarbete när man väljer ut och följer upp projekt som finansieras av dessa två fonder inom ett visst område.

30.

Europaparlamentet framhåller det mervärde som korsfinansieringar mellan Eruf och ESF har i form av flexibilitet för projekt som rör social integrering och integrerade utvecklingsstrategier. Parlamentet uppmanar kommissionen att utveckla ett system med samordnade kontaktpunkter (one-stop-shops) som ska ge vägledning, information och råd till berörda aktörer, i syfte att garantera att allmänheten är välinformerad när det gäller både korsfinansiering och synergier mellan fonder i allmänhet. Enligt parlamentet måste detta förenklingsarbete synliggöras för allmänheten och ha till syfte att minimera den efterfrågade informationen till det absolut nödvändiga.

31.

Europaparlamentet anser att personalutveckling och förbättrad informationsspridning är förutsättningar för ett framgångsrikt fondutnyttjande och korrekt genomförande av olika projekt.

32.

Europaparlamentet betonar samtidigt vikten av att öka den administrativa kapaciteten i medlemsstaterna, på regional och lokal nivå samt mellan intressenter, i syfte att övervinna hinder för effektiv samverkan mellan strukturfonderna och andra fonder och att stödja en effektiv utformning och ett effektivt genomförande av politiken. Parlamentet framhåller den grundläggande roll som kommissionen ska spela i detta avseende.

33.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka både tekniskt stöd till och utbildning av nationella, regionala och lokala förvaltningar för att öka deras kapacitet och kännedom om vilka regler som gäller för genomföranderelaterade problem.

34.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att prioritera investeringar i institutionell kapacitet och att förenkla sina nationella bestämmelser i syfte att minska den administrativa bördan och öka utnyttjandegraden.

35.

Europaparlamentet påminner i detta sammanhang om hur viktig respekten för subsidiaritetsprincipen och principen om flernivåstyre är för att främja samordningen mellan de olika beslutsorganen och förstärka synergierna mellan de olika finansieringsinstrumenten.

36.

Europaparlamentet anser att arbetsmarknadens parters aktiva deltagande via en kontinuerlig social och territoriell dialog är att av yttersta vikt för bättre utnyttjande av fonderna.

37.

Europaparlamentet är medvetet om att den ekonomiska krisen drabbar EU:s länder och medborgare på ett ojämnt sätt, och anser att den nya strategin för utnyttjande av fonderna kommer att bli mer effektiv om den involverar regionala och lokala styrelsenivåer, vilka kan anpassa de strategiska målen till särskilda lokala behov, bland annat genom en strukturerad dialog med alla intressenter, jämställdhetsorganisationer, arbetsmarknadens parter och frivilligorganisationer, liksom finansinstitut och banker. Parlamentet understryker att det är viktigt att man lämnar tillräckligt utrymme för lokala och regionala behov när de politiska målen utformas.

38.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en europeisk vägledning för flernivåstyre och uppmuntra medlemsstaterna att genomföra den i enlighet med de specifika lokala och regionala målen samt att utvidga sammanhållningspolitikens styrningsmekanismer (dvs. programplanering, finansiering och genomförande i partnerskap på nationell, regional och lokal nivå) till att även omfatta de medel som ingår i den planerade gemensamma strategiska ramen, i syfte att öka de offentliga utgifternas effektivitet och genomslagskraft.

39.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, i samband med upprättandet av den nya gemensamma strategiska ramen och framläggandet av förslag till förordningar, införa bestämmelser som gör det möjligt för lokala och regionala partnerskap (större och mindre städer, funktionella regioner, grupper av lokala myndigheter) att införliva EU:s olika finansieringsprogram i en konsekvent och integrerad ram inom sina respektive territorier.

40.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaterna.

18.12.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 390/35

—

med beaktande av förslaget till budget för budgetåret 2012 som kommissionen antog den 20 april 2011 (SEK(2011)0498),

—

med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (1),

—

med beaktande av artikel 314 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av sin resolution av den 24 mars 2011 om allmänna riktlinjer för utarbetandet av budgeten för 2012 (2),

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 15 februari 2011 om budgetriktlinjerna för 2012,

—

med beaktande av kapitel 7 i avdelning II i arbetsordningen,

—

med beaktande av skrivelsen från fiskeriutskottet,

—

med beaktande av betänkandet från budgetutskottet och yttrandena från utskottet för utrikesfrågor, utskottet för utveckling, budgetkontrollutskottet, utskottet för ekonomi och valutafrågor, utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för industrifrågor, forskning och energi, utskottet för regional utveckling, utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling, utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, utskottet för konstitutionella frågor och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A7-0230/2011), och av följande skäl:

A.

Budgetförfarandet för 2012 är det andra i ordningen som genomförs med utgångspunkt i Lissabonfördraget, och viktiga lärdomar kan dras av förra årets erfarenheter.

B.

Vid trepartsmötet som kommer att hållas i juli bör företrädarna för budgetmyndighetens två grenar kunna diskutera de prioriteringar som de har fastställt när det gäller budgeten för 2012, och eventuellt finna en gemensam plattform som skulle kunna beaktas vid deras respektive behandlingar.

C.

Det polska och det ungerska ordförandeskapet har offentligt lovat att hålla en öppen, konstruktiv och politisk dialog med parlamentet om budgetfrågor.

D.

Rådet som helhet förväntas därför agera som en pålitlig politisk partner genom hela förfarandet, och undvika att göra godtyckliga eller rent siffermässiga nedskärningar i hela budgeten.

1.

Europaparlamentet påminner om att man i sin resolution av den 24 mars 2011 satte Europa 2020-strategin för en smart och hållbar tillväxt för alla i centrum för EU:s budgetstrategi för 2012, för att hjälpa Europa att återhämta sig från och gå stärkt ur den ekonomiska och sociala krisen.

2.

Europaparlamentet påminner om att främjandet av en smart och hållbar ekonomi för alla som skapar arbetstillfällen och högkvalitativa anställningar genom resultaten av Europa 2020-strategins sju flaggskeppsinitiativ är ett mål som stöds gemensamt av de 27 medlemsstaterna och av EU-institutionerna. Genomförandet av denna strategi kommer att kräva mycket stora framtidsorienterade investeringar fram till 2020, som kommissionen uppskattar till inte mindre än 1 800 miljarder EUR i sitt meddelande med titeln ”Översyn av EU:s budget” (KOM(2010) 0700). Därför måste nödvändiga investeringar, både på EU- och medlemsstatsnivå, göras nu och inte skjutas upp ytterligare, för att förbättra utbildningsnivån, främja social inkludering, särskilt genom att utrota fattigdomen och utveckla ett kunskapssamhälle som baserar sig på EU:s totala vetenskapliga och tekniska kapacitet. Därför är det nödvändigt att stödja forskning, utveckling, innovation och små och medelstora företag och utvecklingen av resurssnål teknik.

3.

Mot denna bakgrund är Europaparlamentet djupt oroat över den alarmerande nedgången i offentliga investeringar i medlemsstaterna inom vissa av dessa områden på grund av de justeringar medlemsstaterna har gjort i sina nationella budgetar. Parlamentet anser att denna trend måste vändas och är fast övertygat om att investeringar måste garanteras på EU-nivå och på nationell nivå om Europa 2020-strategin ska kunna ge resultat i hela EU. EU:s budget har en roll att spela som hävstångsinstrument för medlemsstaternas återhämtningspolitik genom att ge incitament för och stödja nationella investeringar för att förbättra tillväxten och öka sysselsättningen. Därför är samordningen av EU-budgeten med målen i Europa 2020-strategin ytterst viktig. Parlamentet påminner i detta sammanhang om att stöd till utbildning, rörlighet och sysselsättning för ungdomar, små och medelstora företag, forskning och utveckling bör vara en mycket viktig prioritering i EU:s budget. Detta ligger helt i linje med den europeiska planeringsterminen som, i egenskap av ny mekanism för bättre ekonomiskt styre i Europa, syftar till att förbättra konsekvens, synergier och komplettering mellan EU-budgeten och de nationella budgetarna när det gäller att nå de gemensamt överenskomna målen i Europa 2020-strategin.

4.

Europaparlamentet påminner om att EU 2020-strategin och den europeiska planeringsterminen kräver en stark parlamentarisk dimension, och visar sin starka övertygelse om att starkare parlamentariskt engagemang tydligt skulle öka den demokratiska naturen och transparensen hos en sådan satsning.

5.

Europaparlamentet konstaterar att det förslag till EU-budget för 2012 som kommissionen presenterat uppgår till 147 435 miljoner EUR i åtagandebemyndiganden (ÅB) (146 676 miljoner EUR utan Europeiska globaliseringsfonden och reserven för katastrofbistånd) och 132 738 miljoner i betalningsbemyndiganden (BB). Dessa belopp motsvarar 1,12 respektive 1,01 procent av EU:s BNI-prognos för 2012, och parlamentet framhåller att denna andel förblir påtagligt stabil mellan 2011 och 2012, samtidigt som kommissionen har uppskattat BNI-ökningen för 2012 till inte mindre än 4,7 procent (i löpande priser).

6.

Europaparlamentet konstaterar att om EU:s budget ska kunna bidra till medlemsstaternas gemensamma ansträngning i hårda tider bör denna ansträngning stå i proportion till budgetens storlek, särskilda kännetecken och verkliga ekonomiska inflytande. Parlamentet anser att hänsyn måste tas till de ansträngningar att konsolidera de nationella budgetarna som pågår i många medlemsstater på grund av tidigare bristande finanspolitisk disciplin, men påminner om att EU-budgeten enligt fördraget inte kan underbalanseras och att EU-budgeten endast utgör 2 procent av de totala offentliga utgifterna i EU.

7.

Europaparlamentet konstaterar att den årliga inflationen för EU 27 beräknas bli 2,7 procent 2011, vilket innebär att de föreslagna nominella ökningarna på 3,7 procent för ÅB och 4,9 procent för BB ger en real ökning på 1 respektive 2,2 procent i jämförelse med budgeten för 2011. Parlamentet understryker att flera medlemsstater planerar ökningar i sina nationella budgetar som är större än den som Europeiska kommissionen har föreslagit för EU-budgeten. Vissa medlemsstater har också vidtagit åtgärder för att minska budgetunderskotten och bromsa ökningen av statsskulderna så att de kan nå en mer hållbar nivå.

8.

Europaparlamentet understryker att de föreslagna beloppen i budgeten för 2012 ligger i linje med den profil för EU:s utgifter som ingår i den fleråriga budgetramen 2007–2013, under förutsättning att budgetmyndigheten kan komma fram till en överenskommelse om en revidering av den fleråriga budgetramen så att den kan omfatta den ytterligare finansiering som behövs för Iter. Varje ökning (eller minskning) jämfört med budgeten för 2011 måste därför utvärderas mot bakgrund av hur detta påverkar genomförandet av de fleråriga programmen. Detta handlar om institutionell trovärdighet och EU-projektets konsekvens när EU:s ansvar och åtaganden fortsätter att växa. Mot denna bakgrund anser parlamentet att det är en prioritet att ge meningsfull och synlig finansiell kapacitet åt utpekade politikområden och nya ansvarsområden på EU-nivå.

9.

Europaparlamentet konstaterar att enligt förslaget till budget för 2012 finns det en total marginal på 1 603 miljoner i ÅB under taket för 2012 enligt den fleråriga budgetramen. Parlamentet har beslutat att, om det skulle visa sig vara nödvändigt, utnyttja denna marginal tillsammans med andra flexibilitetsmekanismer i det nuvarande interinstitutionella avtalet om så krävs, för att stödja och förstärka vissa specifika politiska mål som inte i tillräcklig utsträckning har beaktats i den aktuella fleråriga budgetramen. Parlamentet förväntar sig rådets oreserverade samarbete när det gäller utnyttjandet av dessa mekanismer.

10.

Europaparlamentet påminner om att en inledande diskussionsrunda om budgetprioriteringarna redan har inletts inom parlamentet i form av de omfattande samråd som huvudföredraganden för budgeten har genomfört med de specialiserade utskotten. Processen måste nu finstämmas inom varje utskott för deras respektive ansvarsområden, så att de negativa och positiva prioriteringarna för budgeten för 2012 kan fastställas.

11.

Europaparlamentet konstaterar kommissionens uppskattning att 43,5 procent av förslaget till budget för 2012 (i ÅB) bidrar till att uppfylla målen i Europa 2020-strategin. Denna uppskattning är positiv, men det räcker inte. Parlamentet konstaterar att kommissionens prioriteringar därför verkar stämma överens med de prioriteringar som parlamentet definierade i sin resolution om de allmänna riktlinjerna för budgeten för 2012, men efterlyser ett ambitiösare angreppssätt för att finansiera Europa 2020-strategin. Dock avser parlamentet att analysera dessa siffror ytterligare med full involvering av alla sina specialiserade utskott.

12.

Europaparlamentet anser att bortsett från genomförandet av Europa 2020-strategin bör anslagen i budgeten för 2012 fastställas på en adekvat nivå så att EU:s politik kan fortsätta och EU:s mål nås. Parlamentet understryker särskilt att det är nödvändigt att EU axlar sitt globala ansvar, särskilt efter utvecklingen i arabvärlden under våren och oron i Mellanöstern.

13.

Europaparlamentet noterar att den svåra ekonomiska situationen i hela EU har medfört att kommissionen gjort en första ansträngning att identifiera negativa prioriteringar och besparingar inom vissa politikområden jämfört med vad som ursprungligen fanns med i budgetplaneringen, särskilt inom de områden som på senaste tiden kännetecknats av dåliga resultat och låg genomförandegrad, vilket parlamentet begärde i sin resolution av den 24 mars 2011. Parlamentet uppmanar dock kommissionen att lämna ytterligare information som stöder dess utvärderingar så att parlamentet tydligt kan fastställa de negativa och positiva prioriteringarna för politiken och budgeten samt möjligheten att göra ytterligare besparingar och omfördelningar. Samtidigt är det mycket viktigt att man på EU-nivå fortsätter att genomföra EU-program och EU-åtgärder, inklusive att finansiera åtgärder för att tackla effekterna av krisen och för att främja tillväxten.

14.

Europaparlamentet varnar med eftertryck rådet för att göra nedskärningar rakt över budgetposterna och att utgå från en i förväg fastställd anslagsnivånivå, utan att ta vederbörlig hänsyn till en korrekt utvärdering av vad som verkligen krävs för att man ska kunna nå unionens överenskomna mål och politiska åtaganden. Rådet uppmanas att, om nedskärningar görs, i stället offentligt förklara och tydligt peka ut vilka av EU:s politiska prioriteringar eller projekt som skulle kunna senareläggas eller strykas helt och hållet.

15.

Europaparlamentet noterar förslaget till ökning av betalningsbemyndigandena med 4,9 procent jämfört med 2011. Parlamentet är övertygat om att kommissionen föreslår sådana siffror baserat på en noggrann och kritisk analys av de prognoser som medlemsstaterna, som själva medförvaltar 80 procent av EU-budgeten, har tillhandahållit. Den största delen av denna ökning beror på rättsliga krav som följer av det sjunde ramprogrammet för forskning samt struktur- och sammanhållningsfonderna. Parlamentet är övertygat om att den föreslagna nivån för betalningarna är ett absolut minimum för att uppfylla EU:s rättsliga åtaganden från tidigare år, och anser att det är EU:s skyldighet att uppfylla de rättsliga krav som följer av dessa åtaganden och se till att programmen utvecklas till sin fulla potential och genomförs i full hastighet. Rådet uppmanas därför enträget att avstå från nedskärningar av den föreslagna betalningsnivån. Det är parlamentets avsikt att behålla betalningsnivån på den nivå som kommissionens har föreslagit i sitt budgetförslag, särskilt med tanke på rådets tveksamhet i början av 2011 att leva upp till sitt formella åtagande från december 2010 att skjuta till nya anslag vid behov.

16.

Europaparlamentet noterar dessutom att den totala marginalen i BB under taket i den fleråriga budgetramen förblir avsevärd och uppgår till 8 815 miljoner EUR. Parlamentet understryker att varje belopp under den nivå som kommissionen har föreslagit i sin tur skulle förvärra läget vad gäller det omedelbara behovet att minska den oöverträffade nivån på utestående åtaganden och garantera att EU:s politik och program genomförs på ett korrekt sätt.

17.

I detta sammanhang påminner Europaparlamentet om att förslaget till ändringsbudget 3/2011 visar ett budgetöverskott på 4,54 miljarder EUR i betalningar för 2010, av vilka 1,28 miljarder EUR härrör från böter och räntor på sena betalningar. Parlamentet beklagar kommissionens förslag att sänka medlemsstaternas bidrag med hela detta belopp. Parlamentet betonar att även om denna del av överskottet inte kommer att få några effekter för nivån på medlemsstaternas samlade underskott, kan den göra en avgörande skillnad i EU:s årliga budget och samtidigt minska trycket på medlemsstaternas nationella budgetar om det skulle bli nödvändigt att lägga till ytterligare betalningar i EU:s budget för behov som inte kunde förutses vid fastställandet av den årliga budgeten. Parlamentet anser därför att inkomsten från böter och räntor på sena betalningar inte bör dras av från de BNI-baserade egna medlen utan i stället läggas till i EU:s budget i en ”anslagsreserv” avsedd att täcka extra betalningsbehov som kan uppstå under året.

18.

Europaparlamentet noterar kommissionens förslag i förslaget till budget för 2012 att öka ÅB med 12,6 procent (till 15 223 miljoner EUR) och BB med 8,1 procent (till 12 566 miljoner EUR) jämfört med budgeten för 2011, eftersom rubrik 1a är den viktigaste rubriken i den fleråriga budgetramen för 2007–2013 när det gäller att nå målen i Europa 2020-strategin, p.g.a. dess direkta eller indirekta bidrag till finansieringen av alla fem huvudmålen och de sju flaggskeppsinitiativen.

19.

Europaparlamentet beklagar dock att den ökning som planeras under denna rubrik för 2012 inte går utöver en årlig fördelning av de fleråriga totalbelopp som både parlamentet och rådet godkände när dessa program och åtgärder antogs. Därför understryker parlamentet att kommissionen allmänt sett inte föreslår att man ökar – utöver vad som ursprungligen planerades – stödet till de investeringar som snarast behövs för att genomföra de sju flaggskeppsinitiativen, och konstaterar att kommissionen beklagligtvis verkar vara inställd på att skjuta upp de nödvändiga stora sprången avseende gemensamma finansiella ansträngningar till den fleråriga budgetramen efter 2013. Parlamentet är övertygat om att denna inställning allvarligt kommer att riskera uppnåendet av huvudmålen fram till 2020.

20.

Europaparlamentet understryker att enligt förslaget till budget för 2012 och den uppdaterade budgetplaneringen för 2013 blir det totala beloppet för åtaganden fram till 2013 för nyckelprogram som syftar till att uppfylla Europa 2020-strategin, t.ex. EU:s sjunde ramprogram för forskning, anti-föroreningsåtgärder, Marco Polo II, Progress, Galileo och GMES, lägre än det referensbelopp som parlamentet och rådet godkände när dessa program antogs. Dessa referensbelopp skulle däremot överskridas något när det gäller följande nyckelprogram inom Europa 2020-strategin: ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation (CIP), transeuropeiska transportnät, transeuropeiska energinät, Erasmus Mundus och livslångt lärande. När det är lämpligt avser parlamentet att fullt ut utnyttja den 5-procentiga rättsliga flexibilitet som är tillåten enligt punkt 37 i det interinstitutionella avtalet, så att nyckelinvesteringar och brådskande investeringar kan förstärkas ytterligare.

21.

Europaparlamentet konstaterar dessutom att en väsentlig del av den nominella ökningen i rubrik 1a i förslaget till budget för 2012 jämfört med budgeten för 2011 är kopplad till de ytterligare medel på 750 miljoner EUR (i ÅB) som behövs för Iter 2012, av vilka 650 miljoner EUR är ett verkligt tillskott och 100 miljoner EUR är omfördelade från samtliga budgetposter avseende EG:s sjunde ramprogram för forskning. Parlamentet understryker än en gång med skärpa att man motsätter sig varje form av omfördelning från EG:s sjunde ramprogram för forskning, eftersom detta skulle riskera dess framgångsrika genomförande och allvarligt skulle minska dess bidrag till uppnåendet av huvudmålen och genomförandet av flaggskeppsinitiativen i Europa 2020-strategin.

22.

Europaparlamentet påminner om att det för finansieringen av Iter kommer att krävas att budgetmyndigheten kommer överens om det parallella förslaget från kommissionen (KOM(2011)0226) om ändring av den fleråriga budgetramen 2007–2013, i vilket det förslås att man ska finansiera de 1 300 miljoner EUR som saknas för Iter 2012 och 2013 genom att utnyttja tillgängliga och ej utnyttjade marginaler från 2011 under rubrikerna 2 och 5 i den fleråriga budgetramen 2007–2013 med ett totalt belopp av 840 miljoner EUR och under 2012 och 2013 omfördela 460 miljoner EUR från EG:s sjunde ramprogram för forskning. Parlamentet uttrycker sin vilja att börja förhandla med rådet om att ändra kommissionens förslag genom att utnyttja de olika metoder som ingår i det nuvarande interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006.

23.

Europaparlamentet noterar med oro de extra nedskärningar på 64 miljoner EUR – utöver de föreslagna överföringarna på 100 miljoner EUR för Iter – som gjorts i det sjunde ramprogrammet jämfört med budgetplaneringen. Parlamentet begär att kommissionen föreslår att man utnyttjar alla besparingar (Totalt 190 miljoner EUR) som ska förverkligas under 2012 tack vare en omprövning av personalbehoven och de minskade bidragen till vissa gemensamma företag till förmån för driftsutgifter inom det sjunde ramprogrammet för forskning.

24.

Europaparlamentet framhåller i detta sammanhang att man måste förbättra finansieringsvillkoren för hållbar energi, energilagringsteknik samt andra prioriteringar avseende förnybara energikällor inom den nyligen lanserade europeiska strategiska planen för energiteknik (SET-planen) inklusive energieffektivitet, vilka är avgörande för att man ska kunna möta utmaningarna inom ekonomi-, energi- och klimatområdena. Tydliga mål för politiken för hållbar energi och för energieffektivitet kan ge kostnadseffektiva lösningar som hela Europas ekonomi kan dra nytta av. Ytterligare innovativa sätt att få investeringar att ge hävstångseffekter och främja forskning och innovationer, såsom finansieringsfaciliteten med riskdelning, kan undersökas inom ramen för budgetförfarandet för 2012.

25.

Europaparlamentet beklagar att med den blygsamma ökning som planeras för Progressprogrammet i förslaget till budget för 2012 i jämförelse med budgeten för 2011 kommer kommissionen inte att kunna återinföra det belopp på 20 miljoner EUR för perioden 2011–2013 som man åtog sig 2010 som en delkompensation för omfördelning av medel från Progress till instrumentet för mikrokrediter. Parlamentet påminner om Progressprogrammets bidrag till Europa 2020-strategins två flaggskeppsinitiativ Europeisk plattform mot fattigdom och Unga på väg. Parlamentet påpekar att medlemsstaterna, de lokala och regionala myndigheterna och de nationella och regionala organen får stöd från Progressprogrammet för att genomföra åtgärder för integrering av jämställdhetsperspektivet i budgeten.

26.

Europaparlamentet välkomnar den totala ökningen (+ 5,7 miljoner EUR) av ÅB för ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation, jämfört med vad som ursprungligen planerades. Denna ökning kommer förhoppningsvis att bidra till att förbättra små och medelstora företags tillgång till detta program och att utveckla särskilda program och innovativa finansieringsmekanismer. Parlamentet påminner i detta sammanhang om den viktiga roll som små och medelstora företag spelat för den ekonomiska uppgången i EU och stöder särskilt programmet för entreprenörskap och innovation inom ramen för CIP som ett nödvändigt verktyg för återhämtning från krisen. Parlamentet betonar behovet att förbättra små och medelstora företags tillgång till kapitalmarknaderna, samt olika EU-finansieringsmöjligheter, genom att göra finansieringsförfarandena enklare, snabbare och mindre byråkratiska.

27.

Europaparlamentet upprepar hur viktig den inre marknaden är för EU-företagens konkurrenskraft och för de europeiska ekonomiernas tillväxt och stabilitet, och påminner kommissionen och medlemsstaterna om att tillräckliga resurser måste garanteras för genomförandet av bestämmelserna för den inre marknaden.

28.

Europaparlamentet framhåller det europeiska mervärdet av investeringar i gränsöverskridande transporter, särskilt TEN–T-programmet som förbättrar gränsöverskridande och intermodala anslutningar och sålunda främjar ekonomisk utveckling och sysselsättning. Parlamentet påminner om den traditionella underfinansieringen av TEN–T och insisterar på att mer pengar görs tillgängliga för detta syfte, bl.a. genom utnyttjande av alternativa finansieringskällor såsom offentlig-privata partnerskap, öronmärkning av intäkter och andra typer av finansiella instrument. Sammanhållningsfonden och de regionala fonderna bör ha en nära koppling till TEN-T-projekten.

29.

Europaparlamentet anser att med tanke på detta europeiska mervärde bör stödet till programmet Livslångt lärande fortsätta och utökas 2012 p.g.a. dess väsentliga bidrag till flaggskeppsinitiativen Unga på väg och Innovationsunionen. Parlamentet betonar särskilt att Grundtvig, som för närvarande utgör endast 4 procent av programmet för livslångt lärande, mot bakgrund av det ökande antalet personer i vuxenundervisning i Europa bör tilldelas mer medel.

30.

Europaparlamentet är oroat över den föreslagna minskningen av anslagen till unionens statistiska program och den mycket begränsade ökningen – under inflationsnivån – av personalkostnaderna inom politikområdet statistik. Parlamentet betonar att det finns ett stort behov av att kontinuerligt kontrollera att Eurostats resurser motsvarar den ökande arbetsbördan och de höjda kvalitetskraven inom nyckelområdet ekonomisk och finansiell statistik.

31.

Europaparlamentet påminner om att största delen av EU:s nya ansvar för områdena energi, turism och rymden, som införts genom Lissabonfördraget, faller inom rubrik 1a. Parlamentet uttrycker sin besvikelse över att kommissionen inte har föreslagit någon extra finansiering för dessa nya politikområden för det tredje året efter Lissabonfördragets ikraftträdande. Parlamentet understryker att varken Galileo eller GMES – de två huvudsakliga rymdprogrammen i EU – kommer att få någon extra finansiering vid slutet av den nuvarande fleråriga budgetramen, och att Galileos finansiering minskar från 2011 till 2012. Parlamentet återupprepar att man måste införa vissa specifika, synliga åtgärder till stöd för turismen, med tanke på den ekonomiska relevansen för denna sektor som är den tredje största socio-ekonomiska verksamheten i Europa räknat i sysselsättning och BNP-ökning, och beklagar att kommissionen inte föreslår en ny rättslig grund för att ersätta de tre förberedande åtgärderna inom detta område, vilka inte kan förlängas efter 2012. Parlamentet begär att tillräckliga medel anslås till turismsektorn 2012 och 2013 samt i den kommande fleråriga budgetramen.

32.

Europaparlamentet konstaterar att krisen tydligt har riktat uppmärksamheten på hur viktigt det är med effektiva och bedrägerisäkra skatteuppbördssystem för att åstadkomma starka statsfinanser. Kampen mot skattebedrägerier och skatteundandragande måste ges hög prioritet och anslagen till Fiscalis måste göra det möjligt för programmet att motsvara denna ambition.

33.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens beslut att i förslaget till budget för andra året i rad inlemma betalningsåtaganden (50 miljoner EUR) för Europeiska fonden för justering av globaliseringseffekter (EGF). Detta gör inte bara fonden mer synlig utan hindrar också att överföringar måste göras från andra budgetposter som inrättats för andra syften och för andra behov. Parlamentet ser otåligt fram mot presentationen av kommissionens halvtidsutvärdering av EGF-förordningen, som ett verktyg för att identifiera hur man kan påskynda förfarandet för att ta fonden i anspråk och förenkla dess förvaltningsbestämmelser.

34.

Europaparlamentet understryker hur avgörande sammanhållningspolitiken är för tillväxt och sysselsättning samt för ekonomisk, social och territoriell sammanhållning mellan EU:s regioner och medlemsstater. Sammanhållningspolitiken spelar en avgörande roll när det gäller att göra det möjligt för alla EU-regioner att delta i uppfyllandet av Europa 2020-målen, och för att stödja regionala investeringar som syftar till att genomföra flaggskeppsinitiativen. Således bör man behålla sammanhållningspolitikens fördelande natur och dess syfte att minska regionala skillnader, med den måste också i fortsättningen vara en investeringspolitik för hela EU och förbli tillgänglig för EU:s alla regioner och medborgare.

35.

Europaparlamentet konstaterar att utgifterna för rubrik 1b uppskattas till 52 739 miljoner EUR i ÅB, vilket innebär en ökning med 3,4 procent jämfört med 2011 och är helt och hållet i linje med anslagen i den fleråriga budgetramen 2007–2013 med beaktande av de senaste justeringarna 2010 till förmån för vissa medlemsstater. Marginalen som fortfarande finns tillgänglig (22,1 miljoner EUR) under taket härstammar till största delen från anslaget till tekniskt stöd och utgör endast 0,04 procent av de totala anslagen under denna rubrik.

36.

Europaparlamentet välkomnar ökningen som föreslås för 2012 i jämförelse med 2011 med 8,4 procent i BB till 45 134 miljoner EUR, och tror att denna ökning kommer att göra det möjligt att skynda på programmens genomförande från den mycket långsamma starten i början av perioden 2007–2013. Denna ökning bör också göra det möjligt att beakta ytterligare behov av betalningar som följer av nyligen genomförda lagändringar, godkännande av samtliga förvaltnings- och kontrollsystem samt avslutande av programmen för perioden 2000–2006.

37.

Därför understryker Europaparlamentet att denna nivå för betalningarna är ett absolut minimum och ligger helt och fullt i linje med ansvarsfull budgetering, tar vederbörlig hänsyn till den allmänna betalningsprofilen under perioden, medlemsstaternas tillgängliga prognoser för ansökningar om utbetalning som kommer att sändas till kommissionen samt nödvändigheten av att utjämna skillnaden mellan åtaganden och betalningar. Dessa betalningsströmmar kommer också att hjälpa till att skynda på den europeiska ekonomins återhämtning och bidra till Europa 2020-strategin i regionerna. Därför kommer parlamentet att bestämt motsätta sig varje eventuell minskning av betalningsnivån jämfört med vad kommissionens har föreslagit i sitt budgetförslag.

38.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samla in demografiska uppgifter om mottagarna av stöd inom ramen för sammanhållningspolitiken, särskilt Europeiska socialfonden, för att kunna övervaka de verkliga effekterna av de medel som anslås för utveckling av humankapitalet och arbetsmarknadsintroduktion, med tanke på det verkligt oroande problemet med ungdomsarbetslösheten.

39.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta sitt nära samarbete med de medlemsstater som har en låg utnyttjandegrad för att ytterligare förbättra utnyttjandet i verksamheten. Därför uppmuntrar parlamentet till förstärkt främjande av ömsesidigt lärande, utbyte av bästa praxis och förstärkning av den administrativa kapaciteten i vissa medlemsstater och i kandidatländerna genom uppmärksamhet på att instrumentet för stöd inför anslutningen fungerar som det är avsett och genom stöd till de länder som förbereder genomförandet av gemenskapsprogram.

40.

Europaparlamentet uppmanar också kommissionen att fortsätta diskutera hur det komplexa system med regler och krav som införts av EU och/eller den nationella lagstiftningen kan ändras och hur byråkratin kan minskas så att fokus inte endast ligger på laglighet och korrekthet, utan mer på uppfyllelse av konkreta mål, utan att man avviker från de viktiga principerna om transparens, ansvars- och redovisningsskyldighet och en sund ekonomisk förvaltning.

41.

Europaparlamentet noterar att i förslaget till budget för 2012 föreslås att ÅB ska ökas med 2,6 procent till 60 158 miljoner EUR och att BB ska ökas med 2,8 procent till 57 948 miljoner, jämfört med budgeten för 2011. Parlamentet understryker att dessa ökningar är lägre än vad kommissionen har föreslagit för budgeten som helhet.

42.

Europaparlamentet konstaterar att dessa ökningar främst är en följd av fortlöpande infasningar av direktbetalningar till nya medlemsstater samt ytterligare behov för landsbygdsutvecklingen. Parlamentet understryker att marknadsinterventionerna ligger kvar på i stort sett samma nivå som i budgeten för 2011, medan prisvolatilitet och instabilitet på vissa marknader fortsätter att påverka jordbrukssektorn. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta förslag till en permanent strategi för samtliga jordbrukssektorer samt konkreta förslag för att ta itu med prisvolatiliteten på marknaderna.

43.

Europaparlamentet noterar att den traditionella ändringsskrivelsen avseende jordbruket som ska presenteras under hösten 2011 kommer att justera de nuvarande skattningarna till en mer precis bedömning av de verkliga behoven. Mot denna bakgrund vill Parlamentet fästa uppmärksamheten på den slutliga nivån på inkomster avsatta för särskilda ändamål som kommer att vara tillgänglig 2012 (justeringar efter kontroll av överensstämmelse, belopp som återkrävts p.g.a. regelbrott samt tilläggsavgifter inom mjölksektorn) som till sist kommer att avgöra nivån på nya anslag som kommer att antas i budgeten för 2012. Den nuvarande kvarvarande marginalen (651,6 miljoner EUR) borde vara tillräcklig för att täcka behoven under denna rubrik om inget oförutsett inträffar.

44.

Europaparlamentet betonar att budgetmyndigheten under de senaste åren tack vare särskilda omständigheter har kunnat utnyttja ofördelade medel (marginaler) under taket i denna rubrik för att nå övergripande överenskommelser om årliga budgetar genom att utnyttja punkt 23 i det interinstitutionella avtalet.

45.

Europaparlamentet ställer sig bakom fortsatt stöd för programmen avseende frukt i skolan och för programmet ”stöd till de sämst ställda”. Parlamentet beklagar däremot de minskade anslagen i budgeten till skolmjölksprogrammet och är oroat över minskningarna avseende veterinära och fytosanitära åtgärder.

46.

Europaparlamentet efterlyser en ytterligare minskning av exportbidragen och beklagar det fortsatta stödet till tobaksproduktionen i EU, som strider mot EU:s hälsopolitiska mål.

47.

Europaparlamentet betonar att delar av utgifterna under rubrik 2 är avgörande för att kunna förverkliga målen i Europa 2020-strategin. De prioriterade målen i denna strategi – tillväxt och sysselsättning – uppnås också genom programmen för landsbygdsutveckling. Trygg livsmedelsförsörjning och hållbarhet är två av de viktigaste utmaningarna för den gemensamma jordbrukspolitiken. Parlamentet påminner om att direktstödet måste ta bättre hänsyn till hur miljömål och sociala mål uppfylls, och efterlyser en mer hållbar gemensam jordbrukspolitik, som bör bidra ytterligare till att möta de enorma miljöutmaningar som EU står inför, inklusive vattenföroreningar, utan att konkurrenskraften hos EU:s jordbrukare försämras.

48.

I detta sammanhang välkomnar Europaparlamentet ökningen för programmet Life+ (+ 4,3procent i åtaganden och + 1,9 procent i betalningar) som endast prioriterar projekt avseende miljö- och klimatåtgärder. Parlamentet påminner åter om att miljöproblem och deras lösningar inte tar någon hänsyn till nationsgränser, och att det sålunda är självklart att dessa måste hanteras på EU-nivå, men påpekar dock att anslagen till Life+ ligger kvar på en tämligen blygsam nivå.

49.

Europaparlamentet betonar att energieffektivitet, kampen mot klimatförändringar och främjandet av förnybar energi är övergripande prioriteringar som kan finansieras under flera rubriker i EU-budgeten, och parlamentet kommer att ta särskild hänsyn till deras finansiering per budgetpost och totalt. Parlamentet uppmanar enträget kommissionen att ytterligare integrera sådana prioriteringar, bl.a. vattenskydd och bevarande av den biologiska mångfalden, i andra politikområden, inklusive EU:s ekonomiska stöd till utvecklingsländer. Det är mycket viktigt att den nuvarande lagstiftningen inom dessa områden tillämpas korrekt, och kommissionen uppmanas därför att noga analysera huruvida det behövs ytterligare medel för att ordentligt granska genomförandet av EU:s miljölagstiftning samt att rapportera om detta till parlamentet.

50.

Europaparlamentet påpekar att finansieringen av och de pågående åtgärderna inom den gemensamma fiskeripolitiken bör behållas och ligga kvar på de föreslagna nivåerna i förslaget till budget med tanke på detta politikområdes politiska betydelse, och inte minst med tanke på dess kommande reform. Parlamentet anser att finansieringen av den integrerade havspolitiken, vilken bör uppgå till en lämplig nivå 2012, inte bör få inverka negativt på finansieringen av andra åtgärder och program för fisket under rubrik 2. Dessutom är det mycket viktigt att fortsätta övervakningen av den europeiska fiskeflottans storlek, och ge lämpligt stöd till medlemsstaterna i denna uppgift och att i synnerhet bekämpa olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IUU-fiske). En effektiv fiskeriförvaltning är av avgörande betydelse för att kunna bevara fiskbestånden och förhindra överfiske.

51.

Europaparlamentet konstaterar att den totala finansieringsökning som föreslås i förslaget till budget för 2012 jämfört med budgeten för 2011 för åtgärder som ingår under denna rubrik (+ 17,7 procent i ÅB och 6,8 procent i BB) ligger i linje med EU:s växande ambitioner inom området med frihet, säkerhet och rättvisa, både enligt Lissabonfördraget och Stockholmsprogrammet (2010–2014), vilket Europeiska rådet självt antog i december 2009.

52.

Europaparlamentet konstaterar att dessa ökningar till största delen hänger samman med tre av de fyra programmen för solidaritet och hantering av migrationsströmmar: Fonden för de yttre gränserna (+ 38 procent), Europeiska återvändandefonden (+ 43 procent) och Europeiska fonden för integration av tredjelandsmedborgare (+ 24 procent). Parlamentet understryker dock att de planerade ökningarna under denna rubrik för 2012 helt enkelt är ett resultat av den årliga fördelningen av de fleråriga totalbelopp som både parlamentet och rådet godkände när dessa program och åtgärder antogs.

53.

Europaparlamentet beklagar djupt att kommissionen sänder ett avvisande budskap till flyktingarna genom att väsentligt öka Fonden för de yttre gränserna och Europeiska återvändandefonden, samtidigt som man behåller samma nivå på Europeiska flyktingfonden som 2011. EU borde anta en mer välkomnande hållning gentemot flyktingarna, särskilt mot bakgrund av kriget i Libyen och det pågående allvarliga förtrycket av demonstranter i åtskilliga arabländer.

54.

Europaparlamentet ställer sig därför mycket frågande till huruvida det förslag till budget som kommissionen har presenterat utgör ett lämpligt och uppdaterat svar på de utmaningar som EU står inför, inte minst när det gäller händelserna i södra Medelhavsområdet. Parlamentet påminner om sin eftertryckliga uppmaning till ett adekvat och balanserat svar på dessa utmaningar, med syftet att förbättra hanteringen av den lagliga migrationen och att bromsa den olagliga migrationen, samtidigt som medlemsstaternas skyldighet att iaktta EU-lagstiftningen erkänns, och betonar behovet av tillräcklig finansiering och lämpliga stödverktyg för att klara av krissituationer, och i en anda av full respekt för internationella skyddsbestämmelser och mänskliga rättigheter och solidaritet bland samtliga medlemsstater. Parlamentet vill särskilt lyfta fram Europeiska flyktingfondens roll och stöd, inklusive nödåtgärder i händelse av massinvandring av flyktingar, och beklagar djupt att kommissionen inte har föreslagit några ökningar för denna fond utöver vad som ursprungligen fanns med i budgetplaneringen.

55.

Europaparlamentet noterar Europeiska rådets återkommande uppmaningar till förstärkning av Frontex operativa kapacitet och roll i en tid av ökande migrationstryck. Kommissionen uppmanas att presentera de fullständiga budgetkonsekvenserna för 2012 av den pågående revideringen av Frontex och att ge en tydligare bild av medlemsstaternas finansiella bidrag till dess verksamhet.

56.

Europaparlamentet konstaterar att den del av 2011 års anslag för SIS II som placerats i reserven frigjordes av budgetmyndigheten efter det att de nästa tekniska åtgärderna hade presenterats. Vad SIS II anbelangar understryker parlamentet att budgetmyndigheten fortsatt kommer att noggrant övervaka den framtida utvecklingen och förbehåller sig rätten att vidta åtgärder om det visar sig nödvändigt.

57.

Europaparlamentet påminner om att rubrik 3b, även om den i anslagstermer är den minsta rubriken i den fleråriga budgetramen, omfattar frågor som är mycket viktiga för Europas medborgare, såsom ungdoms-, utbildnings- och kulturprogram, folkhälsa, konsumentskydd, instrumentet för civilskydd och kommunikationspolitik.

58.

Europaparlamentet beklagar djupt att de totala anslagen under denna rubrik minskar för andra året i följd, med en minskning av ÅB med 0,1 procent (till 683,5 miljoner EUR) och av BB med 0,3 procent (till 645,7 miljoner EUR) jämfört med budgeten för 2011 (exklusive EU:s solidaritetsfond), vilket innebär en marginal på 15,5 miljoner EUR.

59.

Europaparlamentet anser att programmen och åtgärderna under denna rubrik spelar en viktig roll för att nå Europa 2020-strategins huvudmål och flaggskeppsinitiativ. Parlamentet upprepar att utbildning, yrkesutbildning och kultur har ett ekonomiskt värde eftersom de tydligt bidrar till ekonomisk tillväxt och fler kvalitativa arbetstillfällen, och stöder utvecklingen av ett aktivt medborgarskap.

60.

Europaparlamentet understryker att den mycket begränsade tillgängliga marginalen ger litet manöverutrymme när nya åtgärder föreslås eller beslut fattas om att förstärka finansieringen av prioriteringar som har direkt relevans för medborgarna.

61.

Europaparlamentet noterar vederbörligen kommissionens förslag att öka anslaget till Aktiv ungdom (134,6 miljoner EUR föreslaget för 2012) med 8 miljoner EUR jämfört med den ursprungliga budgetplanen, ett program som är ett av huvudverktygen inom flaggskeppsinitiativet Unga på väg och ger stöd till okonventionella utbildningsinsatser och utvecklingen av aktivt medborgarskap för ungdomar.

62.

Europaparlamentet beklagar att liknande ansträngningar inte föreslås för program som Media och Kultur 2007, trots att de i stor utsträckning bidrar till den europeiska kulturens rikedom och mångfald och stöder åtgärder som inte skulle finansieras av medlemsstaterna ensamma.

63.

Europaparlamentet beklagar djupt att kommissionen i sitt förslag till budget för 2012 inte har föreslagit några specifika åtgärder för idrott, trots att detta numera enligt Lissabonfördraget helt och hållet faller inom unionens ansvarsområde. Parlamentet anser verkligen att viss finansiering – även om den är av begränsad omfattning – även i fortsättningen ska finnas med i budgeten för 2012.

64.

Europaparlamentet välkomnar ökningen för folkhälsoprogrammet, eftersom folkhälsan har blivit en nyckelkomponent för konkurrenskraften i Europas åldrande samhällen. Parlamentet uppskattar kommissionens ansträngningar att finna finansieringslösningar för pågående viktiga upplysningskampanjer, t.ex. kampanjen Help för ett liv utan tobak.

65.

Europaparlamentet beklagar den minskade finansieringen av det finansiella instrumentet för civilskydd jämfört med budgetplanen (– 1,8 miljoner EUR), och uppmanar kommissionen att ytterligare förklara denna nedskärning, med tanke på att civilskydd numera är ett nytt ansvarsområde för EU.

66.

Europaparlamentet påminner om att de europeiska offentliga platserna måste få sin egen separata budgetpost för att skapa transparens och ett helhjärtat engagemang från parlamentets och dess ledamöters sida. Parlamentet beklagar kommissionens förslag att tömma denna budgetpost och slå ihop anslagen till de europeiska offentliga platserna med kommissionens budgetpost för representation. Parlamentet påminner om att de europeiska offentliga platserna förvaltas gemensamt av kommissionen och parlamentet, och därför bör deras budget vara skild från kommissionens representationsbudget, vilket var fallet i budgetarna för 2010 och 2011. Parlamentet understryker att man inte kommer att acceptera något försök att ändra budgetmyndighetens vilja i denna fråga.

67.

Europaparlamentet noterar att de åtagande- och betalningsbemyndiganden som begärts i förslaget till budget för 2012 har ökat med 2,9 respektive 0,8 procent jämfört med budgeten för 2011 till 9 009,3 respektive 7 293,7 miljoner EUR (med hänsyn tagen till reserven för katastrofbistånd). Parlamentet påpekar att dessa ökningar är lägre än vad kommissionen har föreslagit för budgeten som helhet.

68.

Europaparlamentet påminner om att kommissionen hittills inte har återfört de medel (240 miljoner EUR) som utnyttjades för livsmedelsmekanismen till rubrik 4, särskilt till stabilitetsinstrumentet, enligt vad budgetutskottet krävde i punkt 28 i sitt betänkande A7-0038/2009 som antogs den 12 oktober 2009.

69.

Europaparlamentet är fast övertygat om att det måste till särskilda och konkreta ansträngningar för ett optimalt och samordnat utnyttjande av alla tillgängliga europeiska instrument (inte bara finansieringsramarna inom EU:s budget utan också instrument som förvaltas av EIB och EBRD, etc.) och medlemsstaternas åtgärder. EU-instrumenten måste bli mer flexibla vad gäller planering och genomförande så att de kan erbjuda ett adekvat och effektivt svar på politiska och humanitära kriser i tredjeländer, dock utan att riskera långsiktiga politiska åtaganden och prioriteringar. Parlamentet uppmanar i detta avseende kommissionen, Europeiska utrikestjänsten och Europeiska investeringsbanken att samordna sina insatser så att EU:s externa åtgärder blir så målinriktade och effektiva som möjligt.

70.

Europaparlamentet anser att det är EU:s ansvar att på lämpligt sätt och med beaktande av alla aspekter reagera på de den politiska utvecklingen nyligen i grannländerna i Medelhavsregionen och erbjuda stöd och assistans till de rörelser som kämpar för demokratiska värden och etablering av rättsstaten. Parlamentet upprepar att förstärkningen av stödet till dessa länder inte får ske på bekostnad av prioriteringar och instrument till förmån för de östeuropeiska grannländerna.

71.

Mot denna bakgrund är Europaparlamentet mycket oroat över att den föreslagna marginalen på 246,7 miljoner EUR under rubrik 4 kan visa sig otillräcklig för de nya behoven under denna rubrik, trots att beloppet är mycket högre än vad som föreslogs vid uppdateringen i januari 2011 av budgetplanen (132,2 miljoner EUR), eftersom den verkar vara baserad på nedskärningar i vissa viktiga EU-program. Parlamentet är beslutet att ytterligare kontrollera och analysera effekterna av dessa nedskärningar.

72.

Europaparlamentet påminner om att parlamentet och rådet fortfarande inte har kommit överens om en rättslig grund för stödåtgärderna för bananer och samarbete med industriländer och andra höginkomstländer (ICI+), och att en sådan överenskommelse kommer att påverka anslagen i budgeten för 2012. Parlamentet beklagar kommissionens förslag att skära ned anslagen för samarbete med utvecklingsländer i Asien och Latinamerika. Parlamentet efterlyser ett snabbt antagande av ICI+-lagstiftningen och stöd för adekvat finansiering till Asien och Latinamerika.

73.

Därför uppmanar Europaparlamentet kommissionen att inte begränsa sin kommande ändringsskrivelse till budgetkonsekvenserna av översynen av den europeiska grannskapspolitiken, utan även ta upp alla andra outredda frågor och behov, inklusive finansieringen av Palestina och UNRWA som har minskat med 100 miljoner EUR jämfört med budgeten för 2011, och om så krävs utnyttja alla verktyg som det interinstitutionella avtalet erbjuder, för att maximera effekterna av EU:s stöd i världen.

74.

Europaparlamentet beklagar att den planerade ökningen av finansieringen av instrumentet för föranslutningsstöd har skurits ned från 139 miljoner EUR till endast 79 miljoner EUR jämfört med budgeten för 2011.

75.

Europaparlamentet noterar den föreslagna ökningen till finansieringen av instrumentet för miljö och hållbar förvaltning av naturresurser (ENRTP), inom instrumentet för utvecklingssamarbete (DCI), med 51,8 miljoner EUR jämfört med budgetplaneringen för att beakta de omedelbara åtgärderna mot klimatförändringen. Parlamentet motsätter sig bestämt de andra minskningarna på totalt 78 miljoner EUR som gjorts i DCI:s geografiska program, vilket skulle motverka EU:s ansträngningar att bidra till uppfyllandet av millennieutvecklingsmålen och att respektera sina åtaganden på högsta nivå att senast 2015 anslå 0,7 procent av BNI till utvecklingssamarbete.

76.

Europaparlamentet påminner om att man bestämt kommer att förkasta varje systematisk, halvautomatisk och ibland ogenomtänkt nedskärning som föreslås av budgetmyndighetens andra gren avseende administrativa utgifter under rubrik 4 med det enda syftet att få ned anslagen, eftersom detta skulle frånta EU de medel man har för att korrekt och effektivt genomföra sina program.

77.

Europaparlamentet noterar att de totala administrativa utgifterna för samtliga institutioner beräknas till 8 281 miljoner EUR, vilket innebär en ökning med 1,3 procent jämfört med 2011, och ger en marginal på 472,5 miljoner EUR.

78.

Europaparlamentet noterar skrivelsen av den 3 februari 2011 från kommissionsledamoten med ansvar för ekonomisk planering och budget där denne utfäste sig att hålla ökningen av utgifterna under rubrik 5 under 1 procent och inte öka personalstyrkan jämfört med 2011, och uppmanar samtliga institutioner att följa samma angreppssätt när det gäller utvecklingen av sina budgetar.

79.

Europaparlamentet konstaterar att kommissionen, rådet, revisionsrätten, ombudsmannen och datatillsynsmannen har följt detta exempel. Parlamentet framhåller att man har lyckats minska sin egen budgetberäkning med ca 50 miljoner EUR jämfört med det första preliminära förslaget till budgetberäkning. Parlamentet betonar att man kommer att djupgranska de andra institutionernas beräkningar, bl.a. mot bakgrund av de ytterligare behov och verksamheter som följer av Lissabonfördragets ikraftträdande.

80.

Europaparlamentet inser att kommissionen har gjort en stor ansträngning för att frysa sina egna administrativa utgifter i nominella termer. Detta var möjligt genom att man kompenserade de ökningar som följer av stadgeenliga eller avtalsmässiga förpliktelser med andra drastiska nedskärningar i övriga administrativa utgifter. Parlamentet är dock oroat över de eventuella konsekvenserna.

81.

Europaparlamentet betonar att eventuella ytterligare nedskärningar i administrationsanslagen för 2012 inom avsnitt III, inbegripet i budgetposter för utgifter för administrativt stöd (tidigare BA-budgetposter), skulle kunna ha en negativ inverkan på genomförandet av programmen, särskilt med tanke på de nya EU-uppgifterna till följd av Lissabonfördragets ikraftträdande. Parlamentet insisterar på att besparingar till följd av minskade utgifter för administrativt stöd ska vara kvar inom de motsvarande programmens finansieringsramar så att bättre resultat kan uppnås i verksamheten. Parlamentet betonar dessutom att eftersom EU:s befogenheter ökar hela tiden, är denna trend ohållbar i det långa loppet och kommer att ha negativa följder för ett snabbt, regelbundet och effektivt genomförande av EU:s åtgärder och program.

82.

Europaparlamentet ger sitt erkännande åt kommissionens ansträngningar att inte begära några ytterligare tjänster, men ser skeptiskt på dess åtagande att klara av alla sina behov, bl. a. dem som avser nya prioriteringar och ikraftträdandet av EUF-fördraget, genom att enbart göra interna omfördelningar av nuvarande personalresurser. Parlamentet undrar i synnerhet varifrån de 230 ytterligare tjänsterna inom GD Ekonomi ska omfördelas, vilka behövs för att garantera en korrekt övervakning av medlemsstaternas ekonomiska och finansiella situation, och vad följderna av 70 färre tjänster för administrativt stöd och programförvaltning kommer att bli efter omfördelningar inom vissa generaldirektorat. Frågan om personalresurser har blivit ännu viktigare p.g.a. att GD ECFIN kanske måste förstärkas ytterligare för att kunna hantera viktiga tillkommande uppgifter så snart som lagstiftningspaketet för ekonomisk styrning har antagits.

83.

Europaparlamentet understryker att de ökningar som föreslås för Epso (+ 5,4 procent i ÅB and BB) verkar motsäga kommissionens ansträngningar att minska de administrativa utgifterna. Parlamentet begär mer information om den föreslagna ökningen av anslagen till Epso och om Epsos externalisering av nyckeltjänster.

84.

Europaparlamentet noterar den 4-procentiga ökningen av utgifterna för pensioner (jämfört med 5,2 procent från 2010 till 2011) inför vågen av pensioneringar av tjänstemän. Kommissionen uppmanas att lämna en mer djupgående analys av de långsiktiga budgetkonsekvenserna av denna trend, samtidigt som man överväger de möjliga följderna, både direkt och indirekt, av en eventuell förändring av EU:s pensionssystem för EU-förvaltningens attraktionskraft, kvalitet och oberoende. Parlamentet betonar att varje sådan förändring bör föregås av en ordentlig dialog med de anställdas representanter.

85.

Europaparlamentet anser att Europaskolorna bör få tillräcklig finansiering för att kunna ta itu med den specifika situationen och de specifika behoven för barnen till de anställda vid EU-institutionerna. Parlamentet kommer noggrant att granska den föreslagna totala ökningen på 1,7 procent jämfört med 2011, vilken ligger under den nivå som förutsågs i budgetplaneringen, samt var och en av Europaskolornas budgetposter, och under sin budgetbehandling göra de ändringar som man anser lämpligt i detta hänseende.

86.

Europaparlamentet betonar att pilotprojekt och förberedande åtgärder är centrala verktyg för att utforma politiska prioriteringar och för att bana väg för nya initiativ som kan komma att förvandlas till EU-verksamheter och EU-program som kan förbättra EU-medborgarnas levnadsvillkor. Parlamentet avser därför att med alla tillgängliga medel stödja sina förslag om pilotprojekt och förberedande åtgärder för 2012 års budget, samtidigt som man betonar att det är nödvändigt att noggrant studera kommissionens preliminära analys, som förväntas i juli 2011, för att fastställa ett övergripande och balanserat slutgiltigt paket i denna fråga.

87.

Europaparlamentet har för avsikt att i enlighet med del D i bilaga II till det interinstitutionella avtalet överlämna en första preliminär förteckning till kommissionen över potentiella pilotprojekt och förberedande åtgärder för 2012 års budget. Parlamentet förväntar sig att kommissionen lägger fram en välgrundad analys av parlamentets vägledande förslag. Parlamentet betonar att denna första preliminära förteckning inte förhindrar det formella framläggandet och antagandet av ändringsförslag om pilotprojekt avseende förberedande åtgärder under parlamentets behandling av budgeten.

88.

Europaparlamentet noterar ett nytt pilotprojekt och fem förberedande åtgärder – två av dem nya – som kommissionen föreslagit under olika rubriker. Parlamentet meddelar att man tveklöst har för avsikt att analysera de nyligen föreslagna initiativens innehåll och mål under de kommande förhandlingarna.

89.

Europaparlamentet noterar att totalt 720,8 miljoner EUR (d.v.s. 0,49 procent av den totala EU-budgeten) har anslagits till EU:s decentraliserade byråer i förslaget till budget för 2012, en ökning av EU:s sammanlagda bidrag jämfört med 2011 års budget på 34,6 miljoner EUR eller 4,9 procent. Denna ökning härför sig huvudsakligen till en ny byrå (3) och sju byråer som är i inledningsfasen (4) i syfte att tillhandahålla dem tillräcklig finansiering. Parlamentet understryker vikten av ytterligare anslag till de tio byråer (5) som fått utökade arbetsuppgifter så att deras arbete inte hindras. Parlamentet noterar att ökningen av EU-bidragen till de byråer som är i full verksamhet ligger i linje med, eller till och med under, inflationskorrigeringen (2 procent), utan något tillskott av personal.

90.

Europaparlamentet betonar att budgetanslagen till EU:s byråer långt ifrån består av enbart anslag till administrativa utgifter, utan också bidrar till att uppnå Europa 2020-målen och EU-målen i allmänhet, såsom beslutats av lagstiftningsmyndigheten. Parlamentet stöder därför i åtstramningstider kommissionens restriktiva tillvägagångssätt när det gäller att fastställa EU:s decentraliserade byråers bidrag från EU-budgeten, men ogillar fortfarande användningen av inkomster avsatta för särskilda ändamål för att minska EU-budgetens bidrag till avgiftsberoende byråer, en metod som använts av kommissionen för att artificiellt utöka marginalerna. I detta sammanhang är det oroande att kommissionen gång på gång ignorerar Europaparlamentets politiska vilja.

91.

Europaparlamentet betonar att de europeiska tillsynsmyndigheterna spelar en avgörande roll för att garantera stabiliteten på marknaden samt att de bör ha tillräckliga medel för att lagstiftningsreformerna ska kunna vara effektiva. Parlamentet upprepar att det skulle vara mera kostnadseffektivt med en enda tillsynsmyndighet. Parlamentet välkomnar de budgetökningar som föreslås för alla de tre tillsynsmyndigheterna som viktiga steg i deras uppbyggnadsprocesser, samtidigt som ytterligare resurser efterlyses för den gemensamma kommittén. Parlamentet betonar att eventuella ytterligare uppgifter som anförtros dessa myndigheter snabbt måste åtföljas av motsvarande tilldelning av ytterligare resurser. Parlamentet framhåller bl.a. att de nya ansvarsområden som planerats för Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) när det gäller blankning och derivat, omedelbart måste avspeglas i 2012 års budgetförfarande så snart de rättsliga grunderna har fastställts.

92.

Europaparlamentet noterar att av de 213 nya tjänsterna i tjänsteförteckningarna för byråerna (av sammanlagt 4 854), kommer 80 att gå till nya byråer eller byråer som håller på att inleda sin verksamhet och resten går till byråer vars arbetsuppgifter håller på att utökas. Parlamentet upprepar sin uppmaning om en särskild rekryteringsstrategi när det gäller specialiserade vetenskapliga experter med yrkeserfarenhet, särskilt när dessa befattningar uteslutande finansieras genom avgifter och sålunda inte belastar EU-budgeten.

93.

Europaparlamentet ogillar kommissionens tillvägagångssätt när den ändrar presentationen av de två självfinansierade byråerna OHIM och CPVO i budgeten för 2012, d.v.s. stryker deras respektive budgetposter och beslutar att inte offentliggöra tjänsteförteckningarna. De två byråerna är dock inte bundna av några beslut från budgetmyndigheten avseende stödnivåer eller personalstyrka. Parlamentet avser dock att för transparensens skull föra in dessa uppgifter i budgeten. Parlamentet upprepar än en gång att man måste finna en lösning för de alltför stora överskott som uppstått genom OHIM:s avgiftsbestämmelser.

94.

Europaparlamentet anser följande frågor vara av särskilt intresse inför det trepartsmöte som ska äga rum den 11 juli 2011:

95.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen och rådet.

18.12.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 390/49

—

med beaktande av kommissionens meddelande ”Den gemensamma jordbrukspolitiken mot 2020: Att klara framtidens utmaningar i fråga om livsmedel, naturresurser och territoriell balans” (KOM(2010)0672),

—

med beaktande av artikel 43.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av förordning (EG) nr 1290/2005 om finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken (1),

—

med beaktande av förordning (EG) nr 1698/2005 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (2),

—

med beaktande av rådets beslut 2006/144/EG (3) och 2009/61/EG om gemenskapens strategiska riktlinjer för landsbygdsutvecklingen (4),

—

med beaktande av förordning (EG) nr 1234/2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna (5),

—

med beaktande av förordning (EG) nr 73/2009 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd för jordbrukare (6),

—

med beaktande av sin resolution av den 8 juli 2010 om den gemensamma jordbrukspolitikens framtid efter 2013 (7),

—

med beaktande av sin resolution av den 16 juni 2010 om EU 2020 (8),

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 17 mars 2011 om den gemensamma jordbrukspolitiken fram till 2020,

—

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 18 mars 2010 med titeln ”Reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken 2013”,

—

med beaktande av Regionkommitténs yttrande med titeln ”Den gemensamma jordbrukspolitiken mot 2020: Att klara framtidens utmaningar i fråga om livsmedel, naturresurser och territoriell balans”,

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och yttrandena från utskottet för utveckling, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för industrifrågor, forskning och energi samt utskottet för regional utveckling (A7-0202/2011), och av följande skäl:

A.

En hållbar, produktiv och konkurrenskraftig europeisk jordbrukssektor kan utgöra ett betydande bidrag till att uppfylla fördragens mål för den gemensamma jordbrukspolitiken och målen för Europa 2020-strategin samt bidra till att möta nya politiska utmaningar, till exempel försörjningstrygghet i fråga om livsmedel, energi och industriråvaror, klimatförändringar, miljö, biologisk mångfald, hälsa och demografiska förändringar. Dessutom kommer den kommande reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken att vara den första där Europaparlamentet kommer att lagstifta tillsammans med rådet, i enlighet med Lissabonfördraget.

B.

Livsmedelsförsörjningen är även fortsatt den centrala utmaningen för jordbruket, inte bara i EU utan även i världen i allmänhet och i utvecklingsländerna i synnerhet, eftersom världens befolkning enligt FAO förväntas öka från 7 miljarder till över 9 miljarder 2050 vilket medför en ökad efterfrågan på livsmedel med 70 procent. Man kommer att behöva producera mer livsmedel trots högre produktionskostnader, kraftiga prissvängningar på jordbruksmarknaden och ökat tryck på naturresurser, vilket innebär att jordbrukare måste producera mer samtidigt som de använder mindre mark, mindre vatten och mindre energi.

C.

Livsmedel har en strategisk betydelse, och det bästa sättet att trygga livsmedelsförsörjningen är att bibehålla en stabil och konkurrenskraftig jordbrukssektor. En stark gemensam jordbrukspolitik är grundläggande för detta och för att EU:s landsbygdsområden, som hotas av avfolkning och av att jordbruksmark överges, ska kunna bevaras, bli miljömässigt hållbara och utvecklas ekonomiskt.

D.

Reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken 2003 och hälsokontrollen av jordbrukspolitiken 2008 syftade till att bidra till en ny effektivare och mer öppen struktur för den gemensamma jordbrukspolitiken, präglad av en starkare marknadsorientering. Denna process måste fortsätta, och förvaltningen av den gemensamma jordbrukspolitikens instrument och förfaranden måste i praktiken förenklas avsevärt så att jordbrukarna och förvaltningsmyndigheterna kan avlastas.

E.

I sin resolution av den 8 juli 2010 om den gemensamma jordbrukspolitikens framtid efter 2013 lade Europaparlamentet grunden för en hållbar jordbrukspolitik som skulle göra de europeiska producenterna konkurrenskraftiga på de lokala, regionala, nationella och internationella marknaderna. Parlamentet stödde också visionen om ett multifunktionellt och heltäckande jordbruk i hela Europa, särskilt när det gäller områden med naturbetingade svårigheter och yttersta randområden, samt tog hänsyn till de svårigheter som små jordbruk ställs inför.

F.

Den gemensamma jordbrukspolitiken måste ges de instrument som krävs för att hantera allvarliga marknads- och leveranskriser samt extrema prissvängningar inom jordbrukssektorn. Man bör försäkra sig om att dessa instrument inte endast är uppdaterade och effektiva utan även flexibla, så att de vid behov snabbt kan tas i bruk.

G.

Integreringen av de förnyade och ambitiösa målen i den gemensamma jordbrukspolitiken, särskilt målen för konsument-, miljö-, och djurskydd samt regional sammanhållning ska stödjas och dessa höga standarder bör försvaras på internationell nivå för att kunna säkra de europeiska jordbrukarnas livskraft och konkurrenskraft, eftersom de har högre produktionskostnader. Långsiktig produktivitet och tryggad livsmedelsförsörjning, särskilt med hänsyn till klimatstörningarna, är beroende av att naturresurserna, i synnerhet jord, användning av vatten samt den biologiska mångfalden, förvaltas på rätt sätt.

H.

Jordbrukssektorn spelar en avgörande roll i kampen mot klimatförändringar, särskilt genom att den minskar sina egna växthusgasutsläpp, utvecklar koldioxidbindning och producerar biomassa och hållbar energi, vilket ger en extra inkomstkälla för jordbrukare.

I.

Jordbrukspolitiken bör även stödja en särskild förvaltning av jordbruksmark som är rik på biologisk mångfald (såsom jord- och skogsbruk med högt naturvärde) och agroekologiska system i Natura 2000-områden samt i samband med detta en övergång till resurssnåla modeller (däribland ekologiskt jordbruk), permanent oplöjd betesmark och jordbruksvåtmarker.

J.

Den gemensamma jordbrukspolitikens andel av EU:s budget kommer att ha minskat från nästan 75 procent 1985 till uppskattningsvis 39,3 procent 2013. Den gemensamma jordbrukspolitiken är ett av EU:s äldsta politikområden och det enda gemenskapspolitiska området, men utgör mindre än 0,5 procent av EU:s BNP samtidigt som de offentliga utgifterna uppgår till ca 50 procent av BNP. Till följd av de två senaste utvidgningarna av unionen har dessutom jordbruksarealen ökat med 40 procent, och antalet jordbrukare har fördubblats sedan 2004.

K.

Enligt den senaste Eurobarometerundersökningen anser 90 procent av de tillfrågade EU-medborgarna att jordbruket och landsbygdsområdena är av betydelse för Europas framtid. 83 procent av de tillfrågade uttalade sig för jordbruksstöd och ansåg överlag att beslut om jordbrukspolitiken även fortsättningsvis bör fattas på EU-nivå.

L.

Europaparlamentet har redan vid ett flertal tillfällen uttalat sig mot en åternationalisering av den gemensamma jordbrukspolitiken och en utökad samfinansiering som skulle kunna hota den rättvisa konkurrensen på EU:s inre marknad. Med tanke på den kommande reformen motsätter sig parlamentet därför på nytt alla försök till åternationalisering av den gemensamma jordbrukspolitiken genom samfinansiering av direktstödet eller överföring av medel till den andra pelaren.

M.

Den gemensamma jordbrukspolitiken måste även fortsättningsvis bestå av två pelare, där respektive pelares struktur och mål måste var tydligt fastlagda och utformade på ett sätt som gör att de kompletterar varandra.

N.

Små jordbrukare i EU ger ett viktigt bidrag till den gemensamma jordbrukspolitikens mål och man måste beakta de hinder dessa jordbrukare ställs inför i reformprocessen.

O.

I de nya medlemsstater som tillämpar systemet för enhetlig arealersättning är det en stor andel av jordbrukarna, särskilt inom djurhållningssektorn, som inte ens har rätt till direktstöd eftersom de inte äger jordbruksmark.

P.

Jordbrukarnas andel av det mervärde som livsmedelsförsörjningskedjan genererar sjunker konstant. Det krävs en välfungerande livsmedelsförsörjningskedja samt åtgärder för att förbättra producenternas förhandlingsposition för att garantera att jordbrukarna får en skälig ersättning för sina produkter.

Q.

Jordbrukarnas reala per capita-inkomster har under de senaste två åren minskat drastiskt och till följd av en kontinuerlig minskning ligger inkomsterna numera under den nivå som gällde för nästan 15 år sedan. Inkomsterna inom jordbruket är avsevärt lägre (uppskattningsvis 40 procent per produktionsenhet) än i den övriga ekonomin, och inkomsten per invånare på landsbygden är betydligt lägre (runt 50 procent) än i städerna. Enligt Eurostat minskade sysselsättningen med 25 procent inom jordbrukssektorn mellan 2000 och 2009.

R.

I takt med den allt starkare globaliseringen av världsekonomin liberaliseras handelssystemen allt mer, främst genom multilaterala och bilaterala förhandlingar. Vid multilaterala och bilaterala avtal måste man se till att tredjeländernas produktionsmetoder för export till EU ger de europeiska konsumenterna samma garantier vad gäller hälsa, livsmedelssäkerhet, djurskydd, hållbarhet och lägsta sociala standarder som metoderna i EU.

S.

Mot bakgrund av ökande skillnader, förlust av socialt kapital och social sammanhållning, demografiska obalanser och utflyttning är landsbygdens utveckling en mycket viktig del av den gemensamma jordbrukspolitiken. Den framtida landsbygdsutvecklingspolitiken måste inriktas på att uppnå en större territoriell balans mellan olika områden och innehålla mindre byråkratiska och mer inkluderande styrelseformer för landsbygdsutvecklingsprogram, däribland åtgärder som ökar jordbrukssektorns konkurrenskraft och på ett effektivt sätt stöder stärkandet och diversifieringen av landsbygdsekonomier, skyddar miljön, främjar utbildning och innovation, höjer livskvaliteten i landsbygdsområden, i synnerhet i missgynnade områden, samt motverkar att unga människor väljer bort jordbruket som yrke.

T.

Å ena sidan är endast 6 procent av de europeiska jordbrukarna under 35 år och å andra sidan kommer 4,5 miljoner jordbrukare att gå i pension under de närmaste tio åren. Därför bör generationsskiftet ses som en av de prioriterade utmaningarna för den framtida gemensamma jordbrukspolitiken.

U.

Den gemensamma jordbrukspolitiken måste ta hänsyn till behovet av att mildra de särskilda hinder och strukturella problem som jordbruks- och skogsbrukssektorerna i EU:s yttersta randområden möter som en följd av dessa områdens ökaraktär och avlägsna belägenhet, och av landsbygdsekonomins kraftiga beroende av ett fåtal jordbruksprodukter.

V.

Kvalitetspolitiken är en integrerad del av den framtida gemensamma jordbrukspolitiken, varför en utveckling och ett stärkande av denna politik, särskilt avseende de geografiska beteckningarna, är avgörande för det europeiska jordbrukets hållbara tillväxt och konkurrenskraft.

1.

Europaparlamentet välkomnar allmänt kommissionens meddelande ”Den gemensamma jordbrukspolitiken mot 2020: Att klara framtidens utmaningar i fråga om livsmedel, naturresurser och territoriell balans”. Parlamentet är medvetet om behovet av ytterligare reformer av den gemensamma jordbrukspolitiken i enlighet med den föränderliga jordbruksbranschen i EU-27 och det nya internationella globaliseringssammanhanget. Parlamentet kräver att man bevarar en kraftfull och hållbar gemensam jordbrukspolitik med en budget som motsvarar de ambitiösa mål som krävs för att anta de nya utmaningarna. Parlamentet förkastar bestämt alla försök att åternationalisera den gemensamma jordbrukspolitiken.

2.

Europaparlamentet efterfrågar en gemensam jordbrukspolitik som även i fortsättningen består av två pelare. Den första pelaren bör fortsätta att finansieras helt genom EU-budgeten och ha en årlig struktur, medan den andra pelaren bör fortsatt omfatta fleråriga program, ha ett avtalsmässigt angreppssätt och vara samfinansierad. Parlamentet insisterar på att tvåpelarstrukturen ska vara en tydlig struktur där de två pelarna kompletterar varandra utan överlappningar. Den första pelaren ska uppfylla heltäckande målsättningar som kräver övergripande åtgärder, och den andra pelaren ska vara resultatorienterad och tillräckligt flexibel för att på ett enkelt sätt kunna ta hänsyn till nationella, regionala och/eller lokala särdrag. Parlamentet anser därför att den nuvarande strukturen med två pelare måste bevaras, men att det samtidigt krävs vissa ändringar av den för att bättre rikta alla de åtgärder som är nödvändiga för var och en av de två pelarna och deras respektive finansieringsformer.

3.

Europaparlamentet påminner om att jordbruk bedrivs för att trygga livsmedelsförsörjningen i inte bara EU utan i hela världen och framför allt i utvecklingsländerna, eftersom världen måste kunna skaffa mat åt nio miljarder människor år 2050 samtidigt som resursanvändningen minskas, framför allt när det gäller vatten, energi och mark. Parlamentet vill se en hållbar, produktiv och konkurrenskraftig europeisk jordbrukssektor som kan utgöra ett betydande bidrag till fördragens mål med den gemensamma jordbrukspolitiken och Europa 2020-strategins mål om smart och hållbar tillväxt för alla. Parlamentet anser att jordbruket avsevärt kan bidra till att bekämpa klimatförändringarna, skapa nya arbetstillfällen genom grön tillväxt och tillhandahålla förnybar energi, och på samma gång fortsätta att garantera livsmedelsförsörjningen och producera säkra livsmedel av hög kvalitet för de europeiska konsumenterna.

4.

Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att ta fram tydliga, långsiktiga regler så att de europeiska jordbrukarna kan planera de investeringar som är nödvändiga för att modernisera och förnya jordbruksmetoderna och utveckla innovativa metoder som kan ge agronomiskt sunda och hållbara jordbrukssystem, en process som är nödvändig för att garantera deras konkurrenskraft på lokala, regionala och internationella marknader.

5.

Europaparlamentet anser att man för att förenkla och för att skapa klarhet och enighet redan i början av reformprocessen måste fastställa hur stora anslag varje pelare i den gemensamma jordbrukspolitiken ska tilldelas.

6.

Europaparlamentet kräver att EU:s jordbruksbudget för nästa budgetperiod ligger på åtminstone samma nivå som jordbruksbudgeten för 2013. Parlamentet bekräftar att det krävs tillräckliga finansiella medel för att möta utmaningarna på området för livsmedelstrygghet, miljöskydd, klimatförändringar och territoriell balans i ett utvidgat EU, så att den gemensamma jordbrukspolitiken kan bidra till ett framgångsrikt genomförande av Europa 2020-strategin.

7.

Europaparlamentet är övertygat om att denna nya jordbrukspolitik, som är inriktad på hållbar livsmedelsproduktion, främst måste baseras på en mer övergripande komplettering mellan den första pelaren med direktstöd och den andra pelaren med stödåtgärder för landsbygdsutveckling. Parlamentet anser att inom den nya gemensamma jordbrukspolitiken måste offentliga medel betraktas som en legitim ersättning för de kollektiva nyttigheter som tillhandahålls samhället men som inte gottgörs via marknaden, och anser vidare att offentliga medel bör användas som incitament för jordbrukarna att i hela Europa tillhandahålla extra miljötjänster. Denna riktade strategi kommer att uppfylla EU-övergripande mål och samtidigt erbjuda nödvändig flexibilitet så att det europeiska jordbrukets mångfald kan beaktas. Med ett sådant system skulle varje del av stödet ge tydliga allmänna fördelar på ett transparent sätt för skattebetalarna, jordbrukarna och samhället som helhet.

8.

Europaparlamentet kräver att hållbarhet, konkurrenskraft och rättvisa ska vara ledorden i en gemensam jordbrukspolitik som bibehåller den speciella karaktären för de enskilda sektorerna och bevarar produktionsorterna, så att dessa sektorer och enheter kan förse befolkningen med säkra och hälsosamma livsmedel i tillräcklig mängd och till rimliga priser samt kan trygga råvarutillgången för en stark europeisk förädlings- och livsmedelsindustri och produktion av förnybar energi. Parlamentet betonar att EU:s standarder för livsmedelssäkerhet, miljöskydd, djurskydd och respekt för lägsta sociala standarder är de högsta i världen. Parlamentet efterlyser en gemensam jordbrukspolitik som garanterar upprätthållandet av det europeiska jordbrukets höga sociala standarder i den internationella konkurrensen (yttre kvalitetsskydd).

9.

Europaparlamentet bekräftar att många av dessa nya utmaningar och mål ingår i rättsligt bindande internationella åtaganden och fördrag, som EU har samtyckt till och undertecknat, såsom Kyotoprotokollet, överenskommelsen i Cancún och konventionerna från Ramsar och Nagoya.

10.

Europaparlamentet betonar att förenkling är grundläggande och måste vara det huvudsakliga målet för den framtida gemensamma jordbrukspolitiken och att kostnaderna för att administrera politiken i medlemsstaterna måste minskas. Parlamentet anser också att det krävs entydiga gemensamma rättsliga grunder, som måste läggas fram i ett tidigt skede och som garanterar en enhetlig tolkning.

11.

Europaparlamentet understryker att utformningen av insatser till förmån för livsmedelskvalitet, inklusive geografiska beteckningar (SUB/SGB/GTS), måste prioriteras inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken och fördjupas och stärkas så att EU kan behålla sin ledande ställning på detta område. När det gäller dessa högkvalitativa produkter anser parlamentet att tillämpningen av ursprungliga instrument för förvaltning, skydd och främjande bör tillåtas, så att de kan utvecklas på ett harmoniskt sätt och fortsätta ge sitt viktiga bidrag till en hållbar tillväxt för jordbruket i EU och till dess konkurrenskraft.

12.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka sina forsknings- och utvecklingsinsatser inom innovation och saluföring. Därför kräver parlamentet att man i EU:s framtida forsknings- och utvecklingsprogram tar ständig hänsyn till forskningen inom jordbruk och livsmedel.

13.

Europaparlamentet noterar att frikopplade direktstöd, som istället är kopplade till tvärvillkor, kan bidra till att stödja och stabilisera jordbrukarnas inkomster och därmed göra det möjligt för jordbrukarna att utöver livsmedelsproduktion även tillhandahålla mycket viktiga kollektiva nyttigheter till hela samhället, såsom ekosystemtjänster, sysselsättning, landskapsvård samt ekonomisk livskraft på landsbygden i hela Europa. Parlamentet anser att direktbetalningar bör ersätta jordbrukarna för att de tillhandahåller dessa kollektiva nyttigheter, eftersom marknaden inte levererar kollektiva nyttigheter på egen hand och inte heller betalar jordbrukarna för dem. Detta i en tid då jordbrukare ofta har höga produktionskostnader för att producera högkvalitativa livsmedel och låga priser fritt gård för sina varor.

14.

Europaparlamentet kräver även fortsättningsvis en stark och välfinansierad första pelare som kan möta det europeiska jordbrukets nya utmaningar.

15.

Europaparlamentet kräver en rättvis fördelning, såväl mellan medlemsstaterna som mellan jordbrukarna i en medlemsstat, av medlen i den första och andra pelaren inom den gemensamma jordbrukspolitiken, och anser att ett pragmatiskt tillvägagångssätt bör vara den grundläggande principen för objektiva kriterier. Parlamentet vill inte se några större skillnader i fördelningen av dessa medel mellan medlemsstaterna. Detta kräver att man gradvis överger de historiska referenser som är inaktuella i dag och, efter en övergångsperiod, ersätter dem med mer rättvisa stöd som därmed också är bättre fördelade mellan de olika länderna, produkterna och jordbrukarna. Parlamentet påpekar att detta dessutom kräver ett mer effektivt stödsystem som är mer målinriktat och som erbjuder större incitament för att hjälpa jordbrukarna att gå över till mer hållbara jordbrukssystem. Parlamentet förkastar i linje med kommissionens meddelande ett enhetligt schablonmässigt beräknat direktstöd för hela EU, vilket inte skulle avspegla den europeiska mångfalden. Värnandet om mångfalden inom jordbruket och dess produktionsenheter i EU är ett centralt mål, och därför måste de specifika produktionsvillkoren i medlemsstaterna i så stor utsträckning som möjligt beaktas genom ett mer målinriktat system för direktstöd.

16.

Europaparlamentet förordar därför ett system med samlat gårdsstöd, som kommer att leda till vissa omfördelningar för att få en rättvisare fördelning av direktstöden inom EU. Parlamentet föreslår att varje medlemsstat ska garanteras en viss procentandel av det genomsnittliga direktstödet i EU och att tak bör fastställas. Detta bör införas snarast möjligt och ha en begränsad övergångsperiod.

17.

Europaparlamentet förordar att man överger historiskt betingade och individuella referensvärden för fördelningen av direktstöd till enskilda jordbruk mellan medlemsstaterna och kräver en övergång till arealbaserade regionala eller nationella bidrag inom de frikopplade stöden under kommande budgetperiod. Parlamentet är dock medvetet om att situationerna ser mycket olika ut i de enskilda medlemsstaterna, vilket kräver regionalt betingade specifika åtgärder.

18.

Europaparlamentet anser att de medlemsstater som för närvarande använder det förenklade systemet för enhetlig arealersättning (SAPS) bör övergå till systemet med samlat gårdsstöd efter en begränsad övergångsperiod och kräver att stöd, däribland ekonomiskt och tekniskt stöd, ges för en sådan övergång.

19.

Europaparlamentet välkomnar erkännandet av den roll som småjordbrukare spelar för det europeiska jordbruket och landsbygdens utveckling. Parlamentet uttalar sitt stöd för ett särskilt och förenklat stödsystem för småjordbrukare, vilka bidrar till en stabilisering av landsbygdens utveckling. För att åstadkomma rättssäkerhet och öppenhet uppmanas kommissionen att för varje medlemsstat fastställa flexibla och objektiva kriterier för fastställandet av småjordbrukares ställning. Parlamentet anser att medlemsstaterna, i enlighet med subsidiaritetsprincipen, bör besluta vilka jordbrukare som är behöriga att omfattas av detta system.

20.

Europaparlamentet kräver att direktstödsystemet förenklas ytterligare, i synnerhet genom förenklade regler för överlåtelse av stödrättigheter vid icke-aktivering, förenklade regler för den nationella reserven, beroende på övergången till regionalt/nationellt enhetliga arealstöd, för sammanläggning av de minsta stödrättigheterna och för ett effektivt och obyråkratiskt kontrollsystem för båda pelarna. Parlamentet anser att förvaltningssystem som bevisligen fungerar väl bör utgöra en positiv faktor när det gäller hur ofta de föreskrivna kontrollerna ska genomföras.

21.

Europaparlamentet konstaterar att det behövs åtgärder för att åstadkomma ett generationsskifte inom jordbruksektorn, med tanke på att endast sex procent av de europeiska jordbrukarna är yngre än 35 år och att hela 4,5 miljoner jordbrukare kommer att gå i pension de närmaste tio åren. Parlamentet är dessutom medvetet om de hinder som unga jordbrukare ställs inför när de vill starta ett företag, däribland höga investeringskostnader och svårigheter att få tillgång till mark och krediter. De åtgärder för unga jordbrukare som ingår i den andra pelaren har visat sig vara otillräckliga när det gäller att stoppa den snabbt ökande andelen äldre inom jordbrukssektorn och det behövs förslag för att vända denna ohållbara trend, däribland en förändring av reglerna för den nationella reserven för att ge den en starkare inriktning på unga jordbrukare.

22.

Europaparlamentet betonar att den gemensamma jordbrukspolitiken bör vara könsneutral och att båda makarna bör ges samma rättigheter när de arbetar i företaget. Parlamentet betonar att ungefär 42 procent av de 26,7 miljoner människor som regelbundet arbetar inom jordbruket i EU är kvinnor, men att bara vart femte jordbruksföretag (omkring 29 procent) drivs av en kvinna.

23.

Europaparlamentet anser att frikoppling har visat sig vara en positiv åtgärd, eftersom den ger jordbrukarna större valfrihet och möjlighet att reagera på marknadssignaler samt placerar så gott som hela den gemensamma jordbrukspolitiken i WTO:s ”gröna box”. Parlamentet stöder kommissionens ståndpunkt att man även i framtiden i vissa områden, där det inte finns några alternativ till de kostnadsintensiva produktionsformer och produkter som etablerats där, bör kunna betala ut kopplade stöd. Parlamentet anser därför att det principiellt sett är motiverat med produktionsbaserade bidrag inom mycket begränsade ramar även efter 2013.

24.

Europaparlamentet kräver därför att medlemsstaterna ska ha möjlighet att låta en del av direktstöden helt eller delvis fortsätta att vara kopplade, inom WTO:s gränser, för att finansiera åtgärder för att mildra effekterna av frikoppling inom specifika områden och sektorer som är ekonomiskt, miljömässigt och socialt känsliga. Parlamentet anser dessutom att dessa betalningar skulle kunna främja arealrelaterade miljöåtgärder och territoriell sammanhållning samt stödja och stärka nyckelsektorer, såsom kvalitetsförbättring, produktion av jordbruksråvaror, viss specifik produktion eller vissa jordbrukstyper.

25.

Europaparlamentet konstaterar att jordbruksföretagen i EU på grund av historiska förutsättningar uppvisar en mycket varierande struktur när det gäller företagens storlek, arbetsvillkor, arbetskraftens produktivitet och juridiska former. Parlamentet är medvetet om att direktbetalningar har gjorts på ett sätt som har lett till att deras legitimitet har ifrågasatts. Parlamentet noterar kommissionens förslag om att införa ett tak för direktbetalningar och välkomnar detta försök att bemöta frågan om den gemensamma jordbrukspolitikens legitimitet och folkliga stöd. Kommissionen ombeds att överväga att införa en liknande mekanism som skulle kunna bidra till detta, såsom ett system med gradvis minskning av direktbetalningar i förhållande till jordbruksföretagens storlek, där man beaktar objektiva sysselsättnings- och hållbarhetskriterier.

26.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram konkreta förslag på hur man på medellång och lång sikt kan hjälpa uppfödningssektorerna att hålla stånd mot de stigande inköpspriserna. Parlamentet anser att detta skulle kunna omfatta incitament för att använda gräsmarker och proteingrödor i växelbruk, vilket skulle kunna ge bättre ekonomiska fördelar för jordbrukare, vara ett svar på nya utmaningar och minska beroendet av import av proteingrödor, samt även ha en positiv effekt på djurfoderskostnaderna. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå viss flexibilitet för medlemsstaterna i enlighet med reglerna i den aktuella artikel 68, för att undvika att utestänga uppfödningsjordbruk som fokuserar på kvalitet och hållbarhet från det nya stödsystemet samt att ta hänsyn till deras särskilda situation.

27.

Europaparlamentet anser att direktstöd endast bör förbehållas aktiva jordbrukare. Parlamentet är medvetet om att systemet med frikopplat direktstöd betyder att alla företagare som använder jordbruksmark för produktion eller upprätthåller god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden bör få direktstöd. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att fastställa en definition av begreppet aktiv jordbrukare, som medlemsstaterna kan hantera utan extra administration eller extra utgifter. Det är dock viktigt att se till att traditionell jordbruksverksamhet (heltids-, deltids- och sidoverksamhet), oberoende av juridisk ställning, kategoriseras som aktiv jordbruksverksamhet och att man beaktar de många olika besittnings- och förvaltningsformerna för marken samt förvaltningen av allmänningar. Parlamentet anser att det är nödvändigt att precisera att definitionen av begreppet aktiv jordbrukare bör utesluta de fall där de administrativa kostnaderna för att göra en utbetalning är högre en det faktiska stödbeloppet.

28.

Parlamentet förespråkar kompensation för naturbetingande svårigheter i den andra pelaren och förkastar tilläggsbidrag inom den första pelaren på grund av den höga administrativa belastning detta skulle medföra.

29.

Europaparlamentet anser att förbättrat resursskydd och förbättrad förvaltning är en nyckelfaktor i ett hållbart jordbruk och att det därför inom ramen för Europa 2020-strategins nya utmaningar och mål är berättigat att skapa extra incitament för att förmå jordbrukare att bedriva en miljömässigt god verksamhet som går längre än de grundläggande tvärvillkoren och kompletterar de befintliga jordbruks- och miljöprogrammen.

30.

Europaparlamentet anser att naturresursskyddet bör vara närmare knutet till direktstödsbeviljandet och efterlyser därför ett EU-övergripande incitamentssystem för genomförandet av det gröna inslaget, med målet att skapa hållbarhet i jordbruken och långsiktigt tryggad livsmedelsförsörjning genom effektiv förvaltning av knappa resurser (vatten, energi, mark) samtidigt som man minskar produktionskostnaderna på lång sikt genom att minska produktionsfaktorsanvändningen. Parlamentet anser att detta program bör ge maximalt stöd till jordbrukare som i högre grad tillämpar eller önskar att stegvis tillämpa jordbruksmetoder som är utformade för att skapa hållbarare produktionssystem.

31.

Europaparlamentet betonar att detta program bör gå hand i hand med en förenkling av tvärvillkorssystemet för mottagande av direktstöd, tillämpas genom enkla åtgärder, balansera det ekonomiska och miljömässiga resultatet, vara relevant ur jordbrukssynpunkt och inte diskriminera jordbrukare som redan i hög grad deltar i jordbruks- och miljöprogram.

32.

Europaparlamentet förkastar införandet av ett nytt tilläggssystem för utbetalningar som ger ytterligare kontroll och påföljder för miljöanpassningen. Parlamentet insisterar på att man måste undvika praktiska hinder för jordbrukarna och ytterligare komplexitet för förvaltningarna samt att alla jordbrukskontroller i den mån det är möjligt utförs samtidigt för att de administrativa förfaranden som dessa åtgärder medför ska kunna förenklas.

33.

Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att snarast möjligt lägga fram en konsekvensbedömning av de administrativa praktiska problemen för genomförandet av det gröna inslaget. Parlamentet betonar att miljöåtgärder har potential att främja jordbrukarnas produktionseffektivitet, och insisterar på att eventuella kostnader och uteblivna intäkter som följer av att sådana åtgärder genomförs bör täckas.

34.

Europaparlamentet påpekar att ytterligare miljöomställningar bör göras i samtliga medlemsstater med hjälp av en prioriteringskatalog över arealbaserade och/eller jordbruksföretagsbaserade åtgärder som till 100 procent finansieras av EU. Parlamentet anser att varje mottagare måste genomföra ett visst antal åtgärder för ett grönare jordbruk, som ska bygga vidare på befintliga strukturer och kan väljas ut från en nationell eller regional katalog som ska upprättas av medlemsstaten på grundval av en mer övergripande EU-katalog, som ska gälla för alla typer av jordbruk. Sådana åtgärder kan bland annat bestå av

35.

Europaparlamentet anser att EU kan bidra till att möta utmaningarna med att trygga livsmedels- och energiförsörjningen och därför måste se till att jordbruket spelar sin fulla roll när det gäller att ta itu med dessa båda utmaningar. Parlamentet anser därför att det är olämpligt att uppföra obligatoriskt markuttag i katalogen över åtgärder för en hållbar utveckling, såsom kommissionen föreslår.

36.

Europaparlamentet kräver att den gemensamma jordbrukspolitiken inbegriper mål för användningen av hållbar energi. Parlamentet anser att jordbrukssektorn skulle kunna använda 40 procent förnybara bränslen senast 2020 och vara helt fri från fossila bränslen senast 2030.

37.

Europaparlamentet noterar att nästa generations bioteknik redan är här, och uppmanar därför kommissionen att utveckla en sektorsövergripande biomassastrategi för nästa generations bioteknik, som bland annat omfattar hållbarhetskriterier för biomassa såsom en del av översynen av den gemensamma jordbrukspolitiken. På så sätt blir det möjligt att utveckla en hållbar marknad för biomassa från jordbruk, agroindustriella företag och skogsbruk genom att uppmuntra till insamling av tillgängligt överskott för bioenergiproduktion, samtidigt som ökade utsläpp och förlust av biologisk mångfald förhindras.

38.

Europaparlamentet betonar att rationella EU-strategier, såsom billigare diesel för jordbruksverksamhet samt skattebefrielse för el och bränsle för jordbruksändamål, särskilt för eldrivna bevattningspumpar, skulle kunna hjälpa europeiska jordbrukare att producera mer och förse både de inhemska marknaderna och exportmarknaderna med jordbruksprodukter. Parlamentet betonar också vikten av innovativa bevattningssystem för att säkerställa det europeiska jordbrukets hållbarhet med tanke på klimatförändringarnas ödeläggande effekter – såsom torka, värmeböljor och ökenspridning – för jordbruk som är avsedda att förse befolkningen med livsmedel.

39.

Med tanke på att det i framtiden kommer att råda vattenbrist och särskilt brist på dricksvatten, betonar Europaparlamentet att man måste utveckla effektiva bevattningssystem för att säkerställa effektiva jordbruksmetoder så att medlemsstaterna kan täcka sitt eget behov av livsmedel och exportera jordbruksprodukter.

40.

Europaparlamentet beklagar att EU:s mål för biologisk mångfald ännu inte har uppnåtts, och förväntar sig att den gemensamma jordbrukspolitiken ska bidra till de åtgärder som syftar till att uppnå dessa mål och de mål för biologisk mångfald som fastslogs i Nagoya.

41.

Europaparlamentet anser att man inom ramen för den nya gemensamma jordbrukspolitiken bör främja bevarandet av genetisk mångfald, uppfylla direktiv 98/58/EG om skydd av animalieproduktionens djur och inte ge bidrag till livsmedelsproduktion från klonade djur eller deras avkommor.

42.

Europaparlamentet anser att produktionsmetoder som tar hänsyn till djurens välfärd också inverkar positivt på djurens hälsa, livsmedelskvaliteten och livsmedelssäkerheten, samtidigt som de är mer miljövänliga.

43.

Europaparlamentet framhåller vikten av att undersöka alla potentiella möjligheter till samarbete för markskydd mellan medlemsstaterna, där samtliga berörda parter bör medverka.

44.

Europaparlamentet påpekar att systemet med tvärvillkor innebär att direktstöd endast kan beviljas om vissa lagstadgade krav uppfylls liksom kraven på att jordbruksmark ska hållas i god jordbrukshävd och på att miljön ska bevaras, och att det fortfarande är ett av de bäst lämpade systemen för att optimera jordbrukarnas tillhandahållande av grundläggande ekosystemtjänster och för att möta de nya miljöutmaningarna, genom att det tryggar försörjningen av grundläggande kollektiva nyttigheter. Parlamentet noterar dock att införandet av tvärvillkoren har lett till en rad administrativa problem och stött på motstånd från jordbrukarna.

45.

Europaparlamentet anser att direktstöd utan motprestationer inte kan försvaras och att ett system med tvärvillkor, som till följd av en miljöanpassning av den gemensamma jordbrukspolitiken är förenklat och effektivt i praktiken och på det administrativa planet i from av kontroller, därför ska tillämpas för alla mottagare av direktstöd. Parlamentet påminner om att tvärvillkoren måste vara riskbaserade och proportionerliga samt att de måste respekteras och kontrolleras tillräckligt av behöriga nationella och europeiska myndigheter.

46.

Europaparlamentet anser att även bättre resursskydd och resursförvaltning bör vara en grundläggande aspekt i jordbruket inom ramen för tvärvillkoren och skulle ge större miljömässiga fördelar. Parlamentet kräver att kontrollerna av tvärvillkoren förenklas, effektiviseras och görs mer ändamålsenliga och vill se ett målinriktat tillämpningsområde för tvärvillkoren. Parlamentet kräver utbyte och integrering av bästa metoder mellan de utbetalande organen och övervakningsorganen, till exempel genom driftskompatibilitet mellan databaserna och bästa användning av lämplig teknik, i syfte att i största möjliga utsträckning minska den byråkratiska bördan för jordbrukarna och förvaltningen. Parlamentet anser att tvärvillkoren bör begränsas till standarder som är kopplade till jordbrukssektorn och som finns tillgängliga för systematiska, enkla kontroller och utgår från krav på att nå resultat, samt att reglerna bör harmoniseras. Toleransnivåer och tillämpning av proportionalitetsprincipen är mycket viktiga i alla påföljdssystem.

47.

Europaparlamentet anser att kontrollerna av tvärvillkoren i högre grad bör kopplas till prestationskriterier och till att ge jordbrukare incitament att nå resultat. Parlamentet anser vidare att dessa kontroller i större utsträckning bör involvera jordbrukarna själva, med hänsyn till deras kunskaper och praktiska erfarenheter, vilket skulle skapa en förebild och motivera framför allt mindre effektiva jordbrukare.

48.

Europaparlamentet motsätter sig därför att man inför betungande och otydliga krav som härrör från ramdirektivet om vatten i systemet med tvärvillkor innan man har klargjort hur långt genomförandet av detta direktiv har kommit i samtliga medlemsstater.

49.

Europaparlamentet erkänner de betydande ansträngningar för att uppgradera byggnader och utrustning till god hygien- och hälsostandard som man redan har gjort inom uppfödningssektorn, som för närvarande möter stora problem. Parlamentet kräver, utan att det påverkar de grundläggande hälsoskydds- och spårbarhetsprinciperna, en kritisk översyn av vissa hygien-, djurhälso- och djurmärkningsstandarder för att kunna ta bort oproportionerliga bördor från små och medelstora företag. Parlamentet uppmanar framför allt kommissionen att se över EU:s hygienstandarder, i synnerhet den lokala eller direkta marknadsföringen och produkternas hållbarhet, för att ställa dem i proportion till riskerna och undvika att lägga en oproportionerlig börda på små produktionskedjor, såsom direkta producent-konsumentförhållanden och korta leverantörskedjor för livsmedel.

50.

Europaparlamentet anser att det är viktigt att motverka en alltför hög prisvolatilitet och att reagera i god tid på kriser som orsakas av marknadsinstabilitet i den gemensamma jordbrukspolitiken och på världsmarknaden. Parlamentet erkänner att marknadsstödjande åtgärder tidigare haft en synnerligen viktig roll vid hantering av kriser inom jordbrukssektorn, i synnerhet när det gäller intervention och privat lagring. Parlamentet betonar att marknadsstödjande åtgärder måste vara effektiva, och att de vid behov måste kunna aktiveras omedelbart för att undvika allvarliga problem för såväl producenter och bearbetningsföretag som konsumenter och göra det möjligt för den gemensamma jordbrukspolitiken att uppfylla sitt primära strategiska mål, nämligen tryggad livsmedelsförsörjning.

51.

Europaparlamentet betonar att det i den gemensamma jordbrukspolitiken bör finnas ett visst antal flexibla och effektiva marknadsinstrument som fungerar som skyddsnät. Instrumenten ska fastställas på lämplig nivå och kunna sättas in vid allvarliga störningar på marknaderna. Dessa instrument får dock inte aktiveras permanent och får inte fungera som en kontinuerlig och obegränsad källa för produktion. Vissa av dessa åtgärder finns redan men kan anpassas, andra kan införas alltefter behov. Parlamentet anser att differentierade sektorsspecifika lösningar är att föredra framför sektorsövergripande modeller, med tanke på de mycket olika villkor som råder i de olika produktionssektorerna, samt påpekar hur svårt det är för jordbrukarna att försöka planera långsiktigt under en period med extrema prissvängningar. På grund av ökade svängningar på marknaden, måste befintliga marknadsinstrument ses över för att göras mer effektiva och flexibla, snabbare kunna sättas in, utvidgas till att vid behov omfatta andra sektorer och anpassas till rådande marknadspriser, samt ge en ett effektivt skyddsnät utan att skapa snedvridningar.

52.

Europaparlamentet anser att vissa av dessa instrument kan vara särskilt inriktade på utbudsförvaltning. Instrumenten bör vara rättvisa och icke-diskriminerande för att på så sätt kunna garantera en effektivare marknadsförvaltning och hindra kriser till följd av överproduktion, utan att belasta EU:s budget med en enda EUR.

53.

Europaparlamentet efterlyser ett skyddsnät på flera nivåer, för samtliga sektorer, bestående av en kombination av instrument såsom privat lagerhållning, offentliga interventioner, instrument för marknadsstörningar och en nödklausul. Parlamentet anser att privat lagerhållning och offentliga interventioner måste tillåtas för specifika sektorer vid tillfälliga marknadsstörningar. Parlamentet anser dessutom att samtliga sektorer gemensamt ska ha tillgång till ett instrument för marknadsstörningar och en nödklausul, så att det blir möjligt för kommissionen att under vissa omständigheter och under en begränsad tid om ett år agera effektivare än hittills vid sidan av de befintliga instrumenten. Parlamentet anser därför att det i EU:s framtida budgetar bör finnas en särskild reservbudgetpost som snabbt skulle kunna aktiveras och som därmed skulle utgöra ett snabbinsatsinstrument om allvarliga kriser uppstår på jordbruksmarknaderna.

54.

Europaparlamentet anser att användningen av interventionsinstrument faller inom kommissionens verkställande befogenheter. Parlamentet måste dock omedelbart informeras om planerade åtgärder och kommissionen måste ta vederbörlig hänsyn till parlamentets ståndpunkter.

55.

Europaparlamentet hoppas att interventionssystemet kan effektiviseras genom en årlig utvärdering, som genomförs pragmatiskt och bygger på marknadssituationen.

56.

Europaparlamentet anser att det – med tanke på de förväntade miljö- och klimatmässiga eller epidemiska svårigheterna, samt med tanke på de stora prisfluktuationerna på jordbruksmarknaderna – definitivt krävs ytterligare och effektivare riskförebyggande åtgärder för att skydda inkomsterna på såväl unions- och medlemsstatsnivå som i de enskilda gårdarna. Dessa åtgärder ska vara tillgängliga för alla jordbrukare i de olika medlemsstaterna.

57.

Europaparlamentet påpekar att en marknadsinriktad produktion, direktstöd och konkurrenskraft utgör kärnan i allt riskförebyggande och att det också är upp till jordbrukarna att räkna med och förutse dessa risker. Parlamentet stöder i detta sammanhang medlemsstaterna i deras arbete för att tillhandahålla nationella riskförebyggande instrument åt jordbrukarna, utan åternationalisering eller snedvridning av marknaderna. Parlamentet anser således att kommissionen måste utveckla gemensamma regler för att på frivillig basis främja riskhanteringssystemen via medlemsstaterna, eventuellt genom att skapa gemenskapsregler som är förenliga med WTO:s regler i den gemensamma marknadsorganisationen, för att kunna undvika konkurrenssnedvridande effekter på den inre marknaden. Parlamentet kräver också att kommissionen ska anmäla alla åtgärder som vidtas för att införa en riskhantering och att foga en konsekvensanalys till lagstiftningsförslaget.

58.

Europaparlamentet anser att privatekonomiska trygghetslösningar och allriskförsäkringar (såsom klimatförsäkringar, försäkringar mot inkomstbortfall), terminskontrakt och värdepappersfonder som delvis finansieras med allmänna medel kan utvecklas och föras fram som ett alternativ för att bemöta de ökade riskerna i medlemsstaterna. I detta sammanhang stöder parlamentet särskilt gemensamma åtgärder mellan jordbrukarna för att bilda konsortier och kooperativ. Parlamentet välkomnar utvecklingen av nya innovativa instrument men betonar samtidigt att de ska vara förenliga med WTO-reglerna och att de inte får snedvrida konkurrensvillkoren och handeln inom EU. Parlamentet efterlyser därför en ram för de medlemsstater som genomför dessa åtgärder, denna ram förankras sedan i den samlade gemensamma organisationen av jordbruksmarknaderna.

59.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka i vilken utsträckning producentsammanslutningars eller branschorganisationers roll kan stärkas i riskförebyggandet och främjandet av kvalitet inom alla produktionssektorer. Parlamentet skulle vilja att åtgärderna på dessa områden särskilt beaktar de produkter som försetts med kvalitetsstämpel.

60.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samband med reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken föreslå konkreta åtgärder för att främja upprättandet av nya producentorganisationer i syfte att stärka deras ställning på marknaden.

61.

Europaparlamentet förespråkar att 2006 års sockermarknadsreform ska förlängas i dess nuvarande form fram till åtminstone 2020 och efterlyser lämpliga åtgärder för skydda sockerproduktionen i Europa och göra det möjligt för EU:s sockersektor att förbättra sin konkurrenskraft inom en stabil ram.

62.

Europaparlamentet insisterar på behovet av att före mars 2015 göra en bedömning av den verkliga situationen inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter i syfte att se till att mjölkmarknaden fungerar bra och är stabil.

63.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga att behålla planteringsrätterna inom vinsektorn även efter 2015, och att ta hänsyn till detta i sin utvärderingsrapport om 2008 års reform av den gemensamma organisationen av vinmarknaden, som ska läggas fram 2012.

64.

Europaparlamentet understryker mjölkproduktionens centrala roll för jordbruket i EU samt för utkomstmöjligheterna på landsbygden och bevarandet av den, särskilt när det gäller EU:s mjölkproducerade regioner med gräsmarksområden och av naturen mindre gynnade områden. Parlamentet betonar behovet av att garantera en hållbar och säker försörjning av mjölkprodukter för Europas konsumenter. Parlamentet är övertygat om att en säker försörjning av mjölkprodukter garanteras bäst genom en stabil marknad för mejeriprodukter där jordbrukarna kan få ett skäligt pris för sin produktion. Därför uppmanar parlamentet kommissionen att övervaka och möjliggöra en hållbar utveckling av marknaden för mejeriprodukter genom adekvata politiska instrument för mjölk och mjölkprodukter efter 2015 och en ram för rättvis konkurrens som säkrar primärproducenterna en starkare ställning och en mer balanserad fördelning av inkomsterna längs hela livsmedelsproduktionskedjan (från gården till återförsäljaren).

65.

Europaparlamentet anser att styrsystemen för frukt och grönsaker (citrusfrukter och alla berörda produkter), vin och olivolja bör stärkas. Det behövs en mer effektiv krisfond för frukt och grönsaker, bättre krishantering inom vinsektorn och ett uppdaterat system för privat lagring av olivolja.

66.

Europaparlamentet uppmanar EU att säkerställa samstämmigheten mellan den gemensamma jordbrukspolitiken och sin utvecklings- och handelspolitik. EU uppmanas särskilt att ta hänsyn till situationen i utvecklingsländerna och att inte äventyra förmågan att producera livsmedel och en varaktig livsmedelstrygghet i dessa länder samt deras befolkningars förmåga att livnära sig själva, med iakttagande av principen om en konsekvent politik för utveckling. Parlamentet anser därför att EU:s handelsavtal på jordbruksområdet inte får skada marknaderna i de minst utvecklade länderna.

67.

Europaparlamentet påminner om WTO-medlemmarnas åtagande vid 2005 års ministerkonferens i Hong Kong om att avskaffa alla former av exportsubventioner och införa sanktioner för alla exportåtgärder som har motsvarande effekt, framför allt exportkrediter, statshandelsföretag på jordbruksområdet och reglering av livsmedelsbistånd.

68.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla en detaljerad konsekvensbedömning av alla pågående handelsförhandlingar, särskilt associeringsavtalet mellan EU och Mercosur, vilket inte bör inverka negativt på utvecklingsländerna eller utgöra hinder för en effektiv gemensam jordbrukspolitik fram till 2020.

69.

Europaparlamentet noterar att livsmedel inte endast är en handelsvara utan att tillgång till livsmedel är en förutsättning för mänskligt liv. Parlamentet uppmanar EU att använda sig av sin handels- och utvecklingspolitik för att främja hållbara jordbruksmetoder och en tryggad livsmedelsförsörjning i de minst utvecklade länderna och i utvecklingsländerna i en situation med ökad efterfrågan och stigande livsmedelspriser.

70.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utreda om och hur koncentrationen av den internationella spannmålshandeln har bidragit till ökade prisfluktuationer.

71.

Europaparlamentet efterfrågar lösningar på global nivå för att ta itu med spekulationer med jordbruksråvaror och extrem prisvolatilitet, eftersom dessa företeelser riskerar att äventyra en tryggad livsmedelsförsörjning, men erkänner den betydelse som fungerande terminsmarknader för jordbruksråvaror har. Parlamentet anser att en koordinerad åtgärd på internationell nivå är det enda som effektivt kan minska överdriven spekulation. Parlamentet stöder i detta sammanhang initiativet från det franska ordförandeskapet i G20, dvs. att gruppen bör komma överens om åtgärder för att motverka den ökande prisvolatiliteten på jordbruksråvaror. Parlamentet förordar ett internationellt rapporteringssystem och koordinerade åtgärder för lager av jordbruksprodukter i syfte att trygga livsmedelsförsörjningen, och anser att man därför bör överväga att upprätta reservlager med viktiga jordbruksråvaror. Parlamentet betonar att det inte är möjligt att effektivt nå de fastställda målen utan att öka lagringskapaciteten samt utveckla marknadens instrument för uppföljning och övervakning. Parlamentet framhåller särskilt de oroväckande konsekvenserna som den globala prisvolatiliteten har på utvecklingsländerna.

72.

Europaparlamentet framhåller att den genomsnittliga inkomsten för jordbrukare och landsbygdshushåll, till skillnad från sektorer i både tidigare och senare led än den primära jordbruksproduktionen, under de senaste decennierna har sjunkit kontinuerligt jämfört med den övriga ekonomin, för att hamna på en nivå som bara utgör hälften av den genomsnittliga hushållsinkomsten i städer, medan handlare och detaljister avsevärt stärkt sin marknadsställning och ökat marginalerna i livsmedelskedjan.

73.

Europaparlamentet efterlyser åtgärder för att stärka de primära producenternas och producentorganisationernas styrningskapacitet och förhandlingsstyrka gentemot andra ekonomiska aktörer i livsmedelskedjan, (främst detaljister, bearbetningsföretag och insatsvaruföretag), samtidigt som man värnar om en väl fungerande inre marknad. Livsmedelskedjans funktionssätt bör snarast förbättras genom lagstiftning om ökad transparens i fråga om livsmedelspriserna och åtgärder för att bekämpa otillbörliga affärsmetoder så att jordbrukare kan få det mervärde de förtjänar. Parlamentet uppmanar kommissionen stärka jordbrukarnas ställning och främja sund konkurrens. Parlamentet anser att man bör överväga att utse ombudsmän som kan lösa tvister mellan aktörer i livsmedelskedjan.

74.

För att stärka jordbrukarnas position i livsmedelskedjan bör man enligt Europaparlamentet utveckla instrument som hjälper jordbrukarna att skapa korta produktionskedjor som är öppna och effektiva och har låg inverkan på miljön, främjar kvalitet, ger konsumenterna information, inbegriper färre mellanhänder samt främjar en rättvis och öppen prisbildningsmekanism.

75.

Europaparlamentet vill bevara stödet för dem som har det sämst ställt.

76.

Europaparlamentet understryker betydelsen av den landsbygdspolitik som bedrivs och finansieras i den andra pelaren, och dess bidrag till en bättre miljö, modernisering, innovation, infrastruktur och konkurrenskraft samt behovet av ytterligare utveckling av landsbygdens ekonomi, jordbrukets livsmedelsindustri och non-foodsektor samt bättre livskvalitet på landsbygden. Parlamentet betonar även behovet av att nå politiska mål, däribland Europa 2020-strategins mål om smart och hållbar tillväxt för alla, som framför allt bör tjäna jordbrukare och landsbygdssamhällen.

77.

Europaparlamentet anser att landsbygdsutvecklingsåtgärder måste ge svar på de utmaningar som finns inom områdena för livsmedelssäkerhet, hållbar förvaltning av naturtillgångar, klimatförändringar, förlust av biologisk mångfald, vattenbrist och försämrad bördighet, samt måste skapa en balanserad territoriell sammanhållning och sysselsättning. Parlamentet anser att dessa åtgärder bör uppmuntra självförsörjning genom produktion av förnybar energi på gårdarna, framför allt från avfallsprodukter inom jordbruket. Parlamentet bekräftar att landsbygdsutvecklingsåtgärder bör bidra till att skapa ett ökat mervärde i landsbygdsområden, främja utvidgningen av infrastrukturen på landsbygden och tillhandahålla betalbara tjänster till lokala befolkningar och företag.

78.

Europaparlamentet anser att i detta sammanhang bör särskild uppmärksamhet riktas mot stöd till unga jordbrukare. Parlamentet anser att det med tanke på den snabbt åldrande landsbygdsbefolkningen i Europa krävs attraktiva åtgärder för att uppmuntra unga jordbrukare och andra nya aktörer på marknaden. Dessutom måste stödprogrammen i den andra pelaren utvidgas, t.ex. vad gäller tillträde till mark, bidrag och fördelaktiga lån, i synnerhet inom områdena innovation, modernisering och utveckling av investeringar osv. Parlamentet förväntar sig att sådana mekanismer görs tillgängliga i alla medlemsstater.

79.

Europaparlamentet föreslår att en betydande andel av jordbruksmarken ska täckas av miljöprogram för jordbruket, vilket ska skapa ekonomiska och tekniska incitament för jordbrukare att gå över till mer hållbara, resurseffektiva modeller med mindre råvaruinsatser.

80.

Europaparlamentet betonar att landsbygdsutvecklingspolitiken även måste göra det möjligt att utnyttja landsbygdsområdenas hela naturliga och mänskliga potential att bedriva jordbruksproduktion av hög kvalitet genom till exempel direktförsäljning, saluföring av produkter, försörjning av lokala marknader, diversifiering, avsättning av biomassa, energieffektivitet osv.

81.

Europaparlamentet betonar att det behövs lämplig infrastruktur för utveckling och spridning av jordbrukskunskap och innovationssystem, däribland utbildningsmöjligheter, jordbruksrådgivning och utbyte av bästa praxis för att modernisera jordbruket, hjälpa innovativa jordbrukare att sprida sin erfarenhet och förbättra mervärdeskedjorna i landsbygdsområden. Sådana program bör göras tillgängliga i alla medlemsstater.

82.

Europaparlamentet förespråkar därför att man inför riktade åtgärder som fastställs av medlemsstaterna under den andra pelaren för att uppnå de gemensamma landsbygdsutvecklingsmålen i Europa 2020-strategin. Parlamentet framhåller betydelsen av en övergripande europeisk ram, samtidigt som man påpekar att medlemsstaterna och de regionala myndigheterna är bäst lämpade att besluta om vilka program som ur ett lokalt perspektiv kan bidra mest till EU:s mål. Parlamentet efterlyser därför subsidiaritet och flexibilitet vid utarbetandet av program för landsbygdsutveckling och en kraftfull, inkluderande strategi för lokala och regionala partnerskap där man använder Leadermetoden vid utarbetandet och genomförandet av framtida europeiska och nationella landsbygdsutvecklingsprogram. Parlamentet anser att en minskad nationell andel för de mer riktade åtgärderna ska fastställas utifrån konsekvensbedömningar och detaljerade simuleringar.

83.

Europaparlamentet förordar, inom ramen för landsbygdsutvecklingen, att riktade åtgärder även ska tillhandahållas för skyddet av bergsskog.

84.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta nya finansieringsinstrument, i syfte att stödja i synnerhet de jordbrukare som är nya i branschen att få tillgång till fördelaktiga lån, eller att upprätta nya system, t.ex. ett system kallat Jericho (Joint Rural Investment CHOice), inom Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling som grundar sig på lärdomarna från strukturfondernas Jeremie-initiativ.

85.

Europaparlamentet understryker att mindre gynnade områden ofta har ett stort värde som kulturlandskap och för att bevara den biologiska mångfalden, skapa miljöfördelar samt främja dynamiken i landsbygdssamhällena. Parlamentet förordar i detta sammanhang att kompensationsersättningen till missgynnade områden ska behållas inom den andra pelaren och vill se bättre effektivitet. Parlamentet anser att det riktade stödet till jordbrukare som verkar i mindre gynnande områden är mycket viktigt för fortsatt jordbruksverksamhet i dessa områden, vilket därmed minskar risken för att mark överges. Det måste vara medlemsstaternas och de regionala och lokala myndigheternas ansvar att finjustera kriterierna inom EU-ramen.

86.

Europaparlamentet understryker att landsbygdsstrukturen skiljer sig mycket åt medlemsstaterna emellan och att det därför krävs olika typer av åtgärder. Parlamentet kräver därför större flexibilitet för medlemsstaterna och regionerna att vidta frivilliga åtgärder som skulle kunna samfinansieras av EU på villkor att dessa åtgärder har anmälts till kommissionen och godkänts. Parlamentet påminner om att man även efter 2013 bör ta hänsyn till konvergensregionernas behov och deras specifika förutsättningar i samband med fastställandet av samfinansieringsnivån.

87.

Europaparlamentet anser att de befintliga samfinansieringsnivåerna för åtgärder inom den andra pelaren som är av särskild betydelse för medlemsstaterna även bör tillämpas efter 2013. Parlamentet betonar dock att ytterligare nationell samfinansiering inte bör leda till åternationalisering av den andra pelaren eller öka skillnaderna mellan medlemsstaternas förmåga att samfinansiera sina prioriteringar.

88.

Europaparlamentet påminner om att all modulering, både obligatorisk och frivillig, för att finansiera åtgärder för landsbygdsutveckling upphör 2012, och framhåller behovet av att säkra tillräckliga medel för den andra pelaren under nästa finansieringsperiod.

89.

Europaparlamentet betonar att man måste undvika en alltför drastisk ändring av medelfördelningen inom den andra pelaren, eftersom medlemsstaterna, lokala myndigheter och jordbruk behöver säkerhet och kontinuitet för att kunna planera. Parlamentet betonar att diskussioner om fördelning av dessa medel ska vara oskiljaktiga från diskussioner om tilldelning av medel från den första pelaren. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att ha ett pragmatiskt synsätt som grundläggande princip för en omfördelning av medlen i den andra pelaren. Medlen från den andra pelaren måste distribueras rättvist mellan medlemsstaterna i enlighet med de objektiva kriterier som måste återge de skiftande behoven inom de europeiska områdena. Parlamentet förespråkar att dessa förändringar görs efter en begränsad övergångsperiod och parallellt med förändringarna av fördelningen i den första pelaren.

90.

Europaparlamentet förespråkar regler om samfinansiering inom landsbygdsutveckling som gör det möjligt att på regional och lokal nivå låta offentliga och privata medel komplettera varandra för den nationella samfinansierade andelen, och därmed öka de tillgängliga medlen för att kunna fortsätta att arbeta mot de mål som fastställs i den allmänna politiken för landsbygdsområden.

91.

Europaparlamentet vill se en förenkling på alla nivåer av programplaneringen och programförvaltningen i den andra pelaren för att på så sätt främja effektiviteten. Parlamentet vill även se ytterligare förenklade, effektiva och ändamålsenliga system för övervakning, utvärdering och rapportering av tvärvillkorsåtgärder. För att minska jordbrukarnas övergripande kontrollbörda bör kontrollen och övervakningen i den första och andra pelaren harmoniseras och göras enhetligare, så att de får gemensamma regler och förfaranden. Parlamentet efterlyser en flexiblare tillämpning av den femåriga åtagandeperioden för miljöåtgärder inom jordbruket.

92.

Europaparlamentet kräver att kooperativen ska undantas från bestämmelserna i kommissionens rekommendation 2003/61/EG om att företag som överskrider de gränser som fastställts för små och medelstora företag inte ska vara berättigade till stöd för landsbygdsutveckling och, generellt sett, till stöd som överskrider en viss gräns.

93.

Europaparlamentet anser att de yttersta randområden även fortsättningsvis bör särbehandlas i den framtida landsbygdsutvecklingspolitiken, eftersom deras geografiska svårigheter och det fåtal jordbruksprodukter som landsbygdsekonomin i dessa områden är beroende av berättigar bevarandet av en samfinansieringsnivå från gemenskapen på upp till 85 procent för att täcka kostnaderna för deras landsbygdsutvecklingsprogram.

94.

Europaparlamentet välkomnar stegen mot bättre samordning på EU-nivå mellan landsbygdsutvecklingsprogrammen och i synnerhet sammanhållningspolitiken, för att undvika dubbelarbete, motsägelsefulla mål och överlappande åtgärder. Parlamentet påminner dock om att projekten inom EU:s sammanhållningspolitik och landsbygdsutvecklingsprogram har olika omfattning och förespråkar därför att medlem även fortsättningsvis hålls isär och att landsbygdsutvecklingsprogrammen fortsätter att fokuseras på landsbygdssamhällen och behålls som politiskt fristående instrument.

95.

Europaparlamentet anser att man genom sammanhållningspolitiken och en ny och stark gemensam jordbrukspolitik kan frigöra lansbygdsområdenas ekonomiska potential och skapa trygga arbetstillfällen, vilket skulle garantera en hållbar utveckling av dessa områden.

96.

Europaparlamentet påpekar betydelsen av en politik som uppmuntrar gränsöverskridande samarbete mellan medlemsstaterna och tredjeländer, i syfte att utveckla metoder som skyddar miljön och säkrar naturresursernas hållbarhet i de fall där jordbruket, särskilt vattenanvändningen, har gränsöverskridande effekter.

97.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

18.12.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 390/65

—

med beaktande av artikel 21 och 26 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna som föreskriver rättigheter för personer med funktionsnedsättning,

—

med beaktande av artikel 123 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

EU:s medlemsstater har undertecknat FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

B.

I artikel 56 a i direktiv 2004/27/EG om gemenskapsregler för humanläkemedel fastställs det att namnet på läkemedlet måste anges i punkskriftsformat på förpackningen.

1.

Europaparlamentet betonar att personer med synnedsättning har rätt till ett självständigt liv och till fullständigt deltagande i samhällslivet.

2.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inleda ett brett samråd med berörda parter om kostnaderna, effektiviteten och genomförbarenheten av att på unionsnivå införa ett frivilligt märkningssystem i punktskrift på förpackningar för industriprodukter, vilket minst skulle innebära information om typ av produkt och utgångsdatum, i syfte att underlätta tillgången till informationen för konsumenter med synnedsättning. Eftersom inte alla synskadade kan läsa punktskrift, bär det föreslagna samrådet även undersöka alternativa sätt att göra informationen på förpackningarna tillgänglig.

3.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i linje med principen om företagens sociala ansvar skapa incitament för den europeiska industrin och de europeiska företagen, som ska göra dem uppmärksammade på denna fråga.

4.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna förklaring tillsammans med namnen på undertecknarna (1) till kommissionen, medlemsstaternas parlament och FN.

18.12.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 390/66

—

med beaktande av skrivelsen av den 11 mars 2010 från utskottsordförandekonferensens ordförande och skrivelsen av den 25 mars 2010 från ordföranden för utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet,

—

med beaktande av artiklarna 211 och 212 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor (A7-0197/2011).

1.

Europaparlamentet beslutar att införa nedanstående ändring i arbetsordningen.

2.

Europaparlamentet påminner om att ändringen träder i kraft den första dagen under nästa sammanträdesperiod.

3.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att för kännedom översända detta beslut till rådet och kommissionen.

18.12.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 390/67

—

med beaktande av den begäran av den 5 april 2011 om upphävande av Adrian Severins immunitet som översänts av det nationella korruptionsbekämpningsdirektoratet (åklagarmyndigheten vid högsta domstolen och kassationsdomstolen i Rumänien) och som tillkännagavs i kammaren den 6 april 2011,

—

efter att ha hört Adrian Severin den 23 maj 2011 i enlighet med artikel 7.3 i arbetsordningen,

—

med beaktande av artikel 9 i protokollet av den 8 april 1965 om Europeiska unionens immunitet och privilegier och artikel 6.2 i akten av den 20 september 1976 om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet,

—

med beaktande av Europeiska unionens domstols domar av den 12 maj 1964, den 10 juli 1986, den 15 och 21 oktober 2008 samt den 19 mars 2010 (1),

—

med beaktande av bestämmelserna i artikel 72.2 i den rumänska konstitutionen,

—

med beaktande av bestämmelserna i artikel 4 i den rumänska strafflagen, enligt vilka den rumänska straffrätten är tillämplig på brott som begås utanför Rumäniens territorium av en rumänsk medborgare eller av en person som, utan att vara rumänsk medborgare, är bosatt i Rumänien,

—

med beaktande av artiklarna 6.2 och 7 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A7-0242/2011), och av följande skäl:

A.

Rumäniens nationella korruptionsbekämpningsdirektorat har begärt upphävande av parlamentsledamot Adrian Severins immunitet. Detta skulle göra det möjligt för den rumänska åklagarmyndigheten att utreda det berörda fallet och väcka åtal mot Adrian Severin, göra hus- och kontorsrannsakan samt undersöka datorer och övrigt elektroniskt material i den mån det bedöms vara nödvändigt, och inleda ett straffrättsligt förfarande mot honom för mottagande av muta och/eller missbruk av inflytande eller någon annan brottsrubricering för den eller de påstådda överträdelser som åberopas inför de brottmålsdomstolar som har behörighet att pröva målet.

B.

Upphävandet av Adrian Severins immunitet hänför sig till påstådda korruptionsbrott som omfattas av artikel 6 i den rumänska lagen nr 78/2000 i kombination med artikel 254 (korruption) och artikel 257 (missbruk av inflytande) i strafflagen samt artikel 81 b i lag nr 78/2000.

C.

Det åligger inte Europaparlamentet att uttala sig i skuldfrågan eller yttra sig över det riktiga i att väcka åtal för de handlingar som tillskrivs ledamoten.

D.

Det är därför lämpligt att rekommendera att den parlamentariska immuniteten ska upphävas i detta fall.

1.

Europaparlamentet beslutar att upphäva Adrian Severins immunitet utan begränsningar för hans personliga frihet.

2.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att omedelbart översända detta beslut och det ansvariga utskottets betänkande till de behöriga myndigheterna i Rumänien och till Adrian Severin.

18.12.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 390/69

—

med beaktande av skrivelsen av den 15 juni 2011 från ordföranden för utskottet för konstitutionella frågor,

—

med beaktande av artikel 211 i arbetsordningen,

1.

Europaparlamentet beslutar att bifoga följande tolkning av artikel 13.1 i arbetsordningen:

"Om det blir nödvändigt att ersätta en enda vice talman och det endast finns en enda kandidat, kan denna väljas med acklamation. Talmannen har ett utrymme för skönsmässig bedömning när den avgör om valet ska ske med acklamation eller genom sluten omröstning. Den nyvalde kandidaten ska enligt rangordningen för vice talmän inta den ersatte vice talmannens plats."

2.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att för kännedom översända detta beslut till rådet och kommissionen.

18.12.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 390/70

—

med beaktande av rådets rekommendation av den 17 maj 2011 (10057/2011) (1),

—

med beaktande av i artikel 283.2 det andra stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken Europeiska rådet har hört parlamentet (C7-0134/2011),

—

med beaktande av artikel 109 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A7-0229/2011), och av följande skäl:

A.

Genom en skrivelse av den 20 maj 2011 hörde Europeiska rådet Europaparlamentet om utnämningen av Mario Draghi till ordförande i Europeiska centralbanken för en åttaårsperiod med verkan från den 1 november 2011.

B.

Europaparlamentets utskott för ekonomi och valutafrågor granskade sedan den nominerade kandidatens referenser, särskilt i förhållande till de villkor som anges i artikel 283.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och mot bakgrund av kravet på Europeiska centralbankens fullständiga oavhängighet i enlighet med artikel 130 i EUF-fördraget. I samband med denna utvärdering har utskottet tagit del av kandidatens meritförteckning och svaren på de skriftliga frågor utskottet ställt till honom.

C.

Utskottet höll den 14 juni 2011 en utfrågning med den nominerade kandidaten. Under denna utfrågning, som varade i två timmar, höll kandidaten först ett inledande anförande, och därefter besvarade han utskottsledamöternas frågor.

1.

Europaparlamentet tillstyrker rådets rekommendation om utnämning av Mario Draghi till ordförande i Europeiska centralbanken.

2.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till Europeiska rådet, rådet och till medlemsstaternas regeringar.

18.12.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 390/71

—

med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2011)0212– C7-0096/2011),

—

med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (1), särskilt punkt 28,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1927/2006 av den 20 december 2006 om upprättande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (2) (nedan kallad ”fonden”),

—

med beaktande av skrivelsen från utskottet för sysselsättning och sociala frågor,

—

med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A7-0191/2011), och av följande skäl:

A.

Europeiska unionen har inrättat lagstiftningsinstrument och budgetinstrument för att ge kompletterande stöd till arbetstagare som blivit arbetslösa till följd av de genomgripande strukturförändringar som skett inom världshandeln och för att underlätta deras återinträde på arbetsmarknaden.

B.

Tillämpningsområdet för fonden utvidgades tillfälligt för ansökningar som inlämnades från och med den 1 maj 2009 till att inkludera stöd för åtgärder som riktas till arbetstagare som har blivit uppsagda som en direkt följd av den globala, finansiella och ekonomiska krisen.

C.

Unionens ekonomiska stöd till arbetstagare som har blivit uppsagda bör vara dynamiskt och ges så snabbt och effektivt som möjligt, i enlighet med Europaparlamentets, rådets och kommissionens gemensamma uttalande, som antogs vid förlikningsmötet den 17 juli 2008, och med vederbörlig hänsyn till bestämmelserna i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 om antagandet av beslut om utnyttjande av fonden.

D.

Belgien har begärt stöd när det gäller 2 834 arbetstagare (som samtliga omfattas av stödet) som sagts upp från General Motors Belgium och fyra av dess underleverantörer inom motorfordonssektorn i Nuts II-regionen i Antwerpen, Belgien.

E.

Ansökan uppfyller kriterierna för berättigande till stöd enligt förordningen om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter.

1.

Europaparlamentet uppmanar de berörda institutionerna att vidta de åtgärder som krävs för att Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter snabbt ska kunna tas i anspråk. Parlamentet uppskattar i sammanhanget det förenklade förfarande som kommissionen infört till följd av parlamentets begäran att skynda på stödutbetalningarna och som går ut på att underrätta budgetmyndigheten om kommissionens bedömning om en ansökan är berättigad till stöd samtidigt som man lägger förslag om att använda medel ur fonden. Parlamentet hoppas att ytterligare förbättringar i förfarandet kommer att göras inom ramen för den kommande översynen av fonden.

2.

Europaparlamentet erinrar om institutionernas åtagande för att säkerställa ett smidigt och snabbt förfarande för antagande av beslut om utnyttjande av fonden, i syfte att tillhandahålla ett tidsbegränsat och individuellt stöd av engångskaraktär för att hjälpa arbetstagare som har blivit uppsagda till följd av globaliseringen och den finansiella och ekonomiska krisen. Parlamentet understryker den roll som fonden kan spela för att återintegrera uppsagda arbetstagare på arbetsmarknaden men efterlyser också en utvärdering i ett längre perspektiv av dessa arbetstagares integrering på arbetsmarknaden som en direkt effekt av åtgärder som finansierats av fonden.

3.

Europaparlamentet betonar att det i enlighet med artikel 6 i förordningen om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter bör säkerställas att fonden stöder återinträdet på arbetsmarknaden för enskilda arbetstagare som blivit arbetslösa. Parlamentet erinrar om att stödet från fonden varken får ersätta åtgärder som åligger företagen enligt nationell lagstiftning eller kollektivavtal och inte heller åtgärder för omstrukturering av företag eller sektorer.

4.

Europaparlamentet noterar att de lämnade uppgifterna om det samordnade paketet av individanpassade tjänster som ska finansieras av fonden inkluderar uppgifter om hur dessa kompletterar åtgärder som finansieras av strukturfonden. Parlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att presentera en jämförande studie av dessa uppgifter i sina årliga rapporter.

5.

Europaparlamentet välkomnar det faktum att 2011 års budget efter upprepade uppmaningar från parlamentet visar betalningsbemyndigande på totalt 47 608 950 EUR under fondens budgetrubrik 04 05 01. Parlamentet erinrar om att fonden inrättades som ett enskilt och särskilt instrument med sina egna mål och tidsfrister och den därför förtjänar ett särskilt avsatt anslag i stället för de överföringar från andra budgetrubriker som tidigare gjorts vilket skulle kunna vara till hinder för att uppnå de politiska målen.

6.

Europaparlamentet anser att frågan om multinationella företag vars omstrukturering eller omlokalisering leder till uppsägningar och därigenom till stöd från fonden måste tas upp i den kommande översynen av förordningen om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter, utan att för den skull äventyra uppsagda arbetares möjligheter att få stöd ur fonden.

7.

Europaparlamentet godkänner det bifogade beslutet.

8.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna beslutet och se till att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

9.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution med bilaga till rådet och kommissionen.

18.12.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 390/73

—

med beaktande av utkastet till rådets beslut (17238/2010),

—

med beaktande av utkastet till protokoll om fastställande av de fiskemöjligheter och den ekonomiska ersättning som föreskrivs i partnerskapsavtalet om fiske mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Seychellerna (17237/2010),

—

med beaktande av begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artiklarna 43 och 218.6 andra stycket led a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C7-0031/2011),

—

med beaktande av artiklarna 81 och 90.8 i arbetsordningen,

—

med beaktande av rekommendationen från fiskeriutskottet och yttrandena från utskottet för utveckling och budgetutskottet (A7-0192/2011).

1.

Europaparlamentet godkänner att protokollet ingås.

2.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förelägga parlamentet slutsatserna från de möten och överläggningar som hålls i den gemensamma kommitté som avses i artikel 9 i partnerskapsavtalet om fiske mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Seychellerna (nedan kallat ”partnerskapsavtalet”) samt det fleråriga sektorsprogram som nämns i artikel 3 i protokollet.

3.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att under protokollets sista giltighetsår, och innan förhandlingar om att förnya partnerskapsavtalet inleds, förelägga parlamentet och rådet en rapport om avtalets tillämpning.

4.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att framlägga en rapport om utvecklingen av piratdåd i Seychellernas ekonomiska zon mellan 2006 och 2010 och dess effekter på Seychellernas och Europas fiskeverksamhet.

5.