Unionens övriga institutioner och organ

INLEDNING

Utvidgningen gör det nödvändigt att anpassa EU-institutionerna till det nya antalet medlemsländer för att de ska kunna fungera väl. Utöver de institutionella reformerna av kommissionen, rådet och domstolen, har Nicefördraget också medfört ändringar av den institutionella strukturen inom institutioner som Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommitté, Regionkommittén, Revisionsrätten och Europeiska centralbanken.

EUROPAPARLAMENTET

Antalet platser som ska tilldelas varje medlemsland har under uppbyggnaden av EU vid upprepade tillfällen givit upphov till långa diskussioner. De två främsta principer som debatten gäller är å ena sidan kravet på att bibehålla en viss proportionalitet mellan antalet platser i parlamentet och medlemsländernas befolkningsmässiga storlek, och å andra sidan kravet på att garantera att de olika politiska ståndpunkterna ska kunna företrädas, även i de medlemsländer som har mindre befolkningar. Dessutom måste man ta hänsyn till att det sammanlagda antalet parlamentsledamöter inte får överstiga en viss tröskel, om inte effektiviteten i parlamentets arbete ska bli lidande.

I Amsterdamfördraget fastställdes antalet ledamöter till 700. Genom Nicefördraget ändras artikel 189 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (EG-fördraget) och det högsta antalet parlamentsledamöter fastställs till 732.

Syftet med Nicefördraget var att förbereda EU-institutionerna inför den framtida utvidgningen av EU. Därför innehåller fördraget bestämmelser som kan anpassas till olika tänkbara scenarier. När Nicefördraget upprättades var det nämligen ännu inte möjligt att förutse exakt vilka kandidatländer som skulle kunna avsluta sina förhandlingar och vid vilken tidpunkt utvidgningen skulle ske (i en eller flera omgångar).

Därför finns det två olika bestämmelser i fördraget:

• I artikel 2 i protokollet om utvidgningen av Europeiska unionen föreskrivs en ny fördelning av platserna i parlamentet mellan de femton medlemsländerna: från och med början av valperioden 2004-2009 minskas det sammanlagda antalet parlamentsledamöter från 626 (nuvarande antal) till 535 (denna bestämmelse kommer inte att träda i kraft på grund av att EU utvidgas den 1 maj 2004).
• I förklaring nr 20 från den konferens som antog Nicefördraget fastställs den gemensamma ståndpunkt som medlemsländerna kommer att inta i fråga om fördelningen av platser i Europaparlamentet vid anslutningskonferenserna med de tolv kandidatländerna.

I det ovannämnda protokollet om EU:s utvidgning föreskrevs också att om det sammanlagda antalet platser skulle bli mindre än 732 (i händelse av en utvidgning i omgångar, vilket också blivit fallet för Rumänien och Bulgarien), skulle antalet företrädare för varje medlemsland korrigeras proportionellt på ett sådant sätt att det sammanlagda antalet ledamöter skulle bli så nära 732 som möjligt.

Korrigeringen får dock inte medföra att antalet företrädare per medlemsland överstiger det som för närvarande tilldelats varje medlemsland. De lediga platserna kommer alltså att fördelas enbart mellan de medlemsländer som vid den nya fördelningen förlorat platser i parlamentet. Däremot kan det sammanlagda antalet platser i parlamentet tillfälligt få överstiga 732 om ytterligare medlemsländer ansluter sig under valperioden. Från och med valperioden 2009-2014 måste dock maxantalet 732 återigen respekteras.

Under tiden har bestämmelserna i Nicefördraget tillämpats i anslutningsfördraget som undertecknades i Aten den 16 april 2003. Fördelningen av platser för valperioden 2004-2009 återfinns i tabellen nedan. Fördelningen är resultatet av anslutningsförhandlingarna under vilka man beslutade att - till skillnad från vad som sagts i ovannämnda förklaring nr 20 - Tjeckien och Ungern skulle ha lika många platser som Grekland, Belgien och Portugal. I anslutningsfördraget gjordes också den proportionerliga korrigeringen för att det sammanlagda antalet ledamöter som skulle kunna väljas till Europaparlamentet 2004 skulle bli 732.

Det bör slutligen noteras att man under anslutningsförhandlingarna med Rumänien och Bulgarien blir tvungen att enas om antalet ledamöter som ska väljas i dessa länder. I förklaring nr 20 från den konferens som antog Nicefördraget fastställs den gemensamma ståndpunkt som medlemsländerna kommer att inta i dessa förhandlingar, nämligen 33 platser för Rumänien och 17 för Bulgarien. Som förklarats ovan kommer man i anslutningsfördraget för dessa två länder att tvingas göra en proportionell korrigering av antalet platser.

EUROPAPARLAMENTETS SAMMANSÄTTNING UNDER VALPERIODEN 2004-2009

EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN

Genom Nicefördraget ändras bestämmelserna om Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK). Artikel 257 i EG-fördraget, som anger vilka ekonomiska och sociala grupperingar i det organiserade civila samhället som ska företrädas, har ändrats så att en ny kategori, som företräder konsumenterna, finns med.

I artikel 258 fastställs kommitténs nya sammansättning och det högsta antalet ledamöter fastställs till 350. Inför utvidgningen fastställs i förklaring nr 20 om EU:s utvidgning, som bifogats Nicefördraget, den gemensamma ståndpunkt som medlemsländerna kommer att inta i samband med anslutningsförhandlingarna. I denna förklaring har regeringskonferensen valt en linjär anpassning av antalet platser, vilket innebär att de nuvarande medlemsländerna behåller samma antal platser också efter utvidgningen till 27 medlemsländer. Fördelningen av platser är densamma som i Regionkommittén (se tabell nedan).

Följaktligen fastställs i anslutningsfördraget antalet ledamöter i kommittén till 317 för 25 medlemsländer. I förklaring nr 20 föreskrivs att Rumänien ska ha 15 platser och Bulgarien 12.

Slutligen har artikel 259 ändrats så att rådet fattar beslut med kvalificerad majoritet vid utnämnandet av ledamöter i Europeiska ekonomiska och sociala kommittén.

REGIONKOMMITTÉN

Regionkommitténs sammansättning och fördelningen av platser mellan medlemsländerna är samma som för Europeiska ekonomiska och sociala kommittén. I Nicefördraget fastställs samma högsta antal ledamöter (350) och i förklaring nr 20 fastställs samma gemensamma ståndpunkt som medlemsländerna kommer att inta vid anslutningsförhandlingarna. Följaktligen har samma justeringar införts i anslutningsfördraget (jämför tabellen nedan).

I Nicefördraget preciseras villkoren för medlemskap i Regionkommittén. I den ändrade artikel 263 föreskrivs nu att ledamöterna i Regionkommittén ska vara valda till ett regionalt eller lokalt organ eller politiskt ansvariga inför en vald församling. I artikel 263 föreskrivs också att ett mandat i Regionkommittén automatiskt ska upphöra samtidigt som det mandat som var förutsättningen för utnämningen till ledamot i Regionkommittén.

Slutligen har artikel 263 ändrats så att rådet fattar beslut med kvalificerad majoritet vid utnämnandet av ledamöter i Regionkommittén.

EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN/REGIONKOMMITTÉN - FÖRDELNING AV PLATSER MELLAN 25 MEDLEMSLÄNDER

REVISIONSRÄTTEN

Genom Nicefördraget ändrades artikel 247 i EG-fördraget och antalet ledamöter fastställdes till en per medlemsland. Den tidigare metoden som gick ut på att ett fast antal ledamöter fastställdes (vilket för övrigt i praktiken ändå motsvarade antalet medlemsländer) ersattes av detta system, vilket innebär att man slipper ändra artikeln vid varje utvidgning. Artikel 247 har också ändrats så att rådet fattar beslut med kvalificerad majoritet vid utnämnandet av ledamöter i revisionsrätten.

EUROPEISKA CENTRALBANKEN

I artikel 5 i Nicefördraget ändras protokollet om stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken, vilket bifogats EG-fördraget. Genom Nicefördraget läggs en ny punkt till i artikel 10 i stadgan, enligt vilken bestämmelserna om de nationella centralbankschefernas rösträtt i ECB-rådet får ändras av rådet på stats- eller regeringschefsnivå genom ett enhälligt beslut. Syftet med dessa ändringar är att garantera att ECB-rådet kan arbeta effektivt efter utvidgningen av EU och efter att fler medlemsländer går med i euroområdet. På grundval av en rekommendation från Europeiska centralbanken antog rådet den 21 mars 2003 ett beslut i denna riktning. Beslutet kommer att träda i kraft när det ratificerats av de nationella parlamenten.

ÖVERSIKTSTABELL

Senast ändrat den 13.09.2007