EU:s strategi för Afrika

EU:s strategi för Afrika är unionens svar på den dubbla utmaningen att se till att Afrika dels åter uppnår hållbar utveckling, dels uppnår millennieutvecklingsmålen senast 2015. Som partner sedan många år tillbaka och nära granne med Afrika är EU väl rustat att hjälpa de afrikanska länderna och ge dem en avgörande impuls i denna process.

RÄTTSAKT

Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 12 oktober 2005 – EU:s strategi för Afrika: En pakt mellan EU och Afrika för att påskynda Afrikas utveckling [KOM(2005) 489 slutlig – Ej offentliggjort i Europeiska unionens officiella tidning].

SAMMANFATTNING

I EU:s strategi för Afrika fastställs en ram för samtliga EU-länders insatser för att bistå Afrikas satsningar för att uppnå millennieutvecklingsmålen. Sedan några år tillbaka har man noterat stora framsteg i Afrika, särskilt när det gäller samhällsstyrning och ekonomisk tillväxt. Afrikanska unionen (AU), det nya partnerskapet för Afrikas utveckling (NEPAD) och de internationella organisationerna har försett kontinenten med en politisk och ekonomisk färdplan och en framtidsvision. Afrika har emellertid en lång väg kvar till hållbar utveckling.

Mångfaldens kontinent

Afrika har många olika politiska system, historiska erfarenheter, kulturer, religioner och ekonomiska och geografiska miljöer. Säkra och osäkra områden ligger sida vid sida. Vissa afrikanska länder har upplevt och upplever långa perioder av fred, säkerhet, ekonomisk och politisk stabilitet och demokratiskt deltagande, medan andra är indragna i ändlösa konflikter. Den växande instabiliteten går hand i hand med en ökning av den organiserade transnationella brottsligheten, som leder till allt mer omfattande narkotikahandel och narkotikamissbruk, människohandel, smuggling av naturtillgångar och vapenhandel.

Det finns dock faktorer som bidrar till tillväxt. Ett hållbart utnyttjande av naturtillgångar, utveckling av jordbruket och investeringar i humankapitalet skapar ett gynnsamt investeringsklimat. Flera afrikanska länder har rika naturtillgångar som möjliggör en hållbar utveckling. De afrikanska ekonomier som är beroende av jordbruksråvaror kan minska sin sårbarhet genom att reagera på den långsiktiga prissänkningen och de fluktuerande världsmarknadspriserna.

Ett stabilt och attraktivt investeringsklimat är grundläggande för tillväxten. Stabilitet och god samhällsstyrning, öppenhet, dialog med inhemska och internationella näringslivsaktörer och regional integration är alla faktorer som bidrar till ekonomisk utveckling. Nya externa aktörer som Brasilien, Indien och Kina dras i allt högre grad till de ekonomiska möjligheter som Afrika erbjuder, och Afrikas partner sedan längre tid tillbaka, t.ex. USA, Japan och Ryssland, visar ett förnyat intresse för kontinenten.

Det är särskilt viktigt att regionerna binds samman för att underlätta befolkningens tillgång till marknaderna och minska kostnaderna för affärsverksamhet. En regional integrationsprocess måste utformas för att stärka Afrikas ställning i världsekonomin.

Social dynamik

Utvecklingen för människorna kännetecknas också av mycket olika villkor. Vissa afrikanska länder har visserligen uppvisat en imponerande ekonomisk tillväxt, men den mycket ojämna inkomstfördelningen gör ofta att tillväxtens positiva effekter inte får någon inverkan på fattigdomen.

Att skapa nya jobb, i synnerhet för kvinnor och etniska minoriteter, är en av de största utmaningarna när det gäller att minska fattigdomen och få fart på samhällsutvecklingen. Sysselsättningsläget är nära kopplat till graden av analfabetism, som sjunker undan för undan. Afrikanernas levnadsstandard är också beroende av de hygieniska förhållandena och hälsotillståndet. I synnerhet hiv/aids-epidemin är en tung börda för många länder i Afrika.

Miljömässig dynamik

Den afrikanska kontinenten är mycket varierande när det gäller natur och miljö. Klimatförändringen kommer ytterligare att öka trycket på vattenresurserna, påverka den biologiska mångfalden och människors hälsa, försämra livsmedelssäkerheten och bidra till ökenutbredningen. Översvämningar och torka är vanliga i Afrika och kommer troligtvis att förvärras till följd av klimatförändringen. Dessutom är förvarningssystemen otillräckliga och katastrofhanteringen medelmåttig. Det är alltså absolut nödvändigt för Afrikas utveckling att man kan anpassa sig till klimatförändringen.

Ökenutbredningen berör nästan halva kontinenten. De värst drabbade områden ligger utmed ökenområdena. De förnybara vattenkällorna i Afrika är färre än genomsnittet i världen och flera länder lider av vattenstress eller vattenbrist. Afrika har 17 % av världens skogar, och skogsskövlingen – för handels- eller jordbruksändamål – ger allvarlig anledning till oro.

Principerna för förbindelserna mellan EU och Afrika

Under de senaste åren har avtalen mellan EU och Afrika blivit allt fler. Till dem hör de s.k. Lomékonventionerna med medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS), som år 2000 ersattes med Cotonouavtalet, samt avtalen med Sydafrika och partnerskaps- och associeringsavtalen mellan EU och länderna i Medelhavsområdet.

Det är alltså hög tid att vidareutveckla de grundläggande principer som styr förbindelserna mellan Afrika och EU. I meddelandet tas följande tre principer upp:

EU samarbetar med Afrika på tre beslutsnivåer – nationellt, regionalt och kontinentalt – på grundval av subsidiaritetsprincipen: bara sådana problem som skulle hanteras mindre effektivt på en lägre nivå bör behandlas på en högre nivå. EU bör även bidra till att stärka solidariteten mellan de tre nivåerna inom Afrika och föra en dialog på högsta politiska nivå med hela den afrikanska kontinenten.

EU:s svarsstrategi

EU bör intensifiera sitt stöd på de områden som anses vara förutsättningar för att uppnå millennieutvecklingsmålen, nämligen fred, säkerhet och god samhällsstyrning. Dessa faktorer är nödvändiga för att skapa ett klimat som gynnar ekonomisk tillväxt, handel och sammanlänkning av nätverk samt social och ekologisk sammanhållning.

EU kommer därför att intensifiera sina insatser för att främja fred och säkerhet genom ett brett spektrum av åtgärder; från stöd till afrikanska fredsoperationer till en övergripande strategi för konfliktförebyggande som är inriktad på de grundläggande orsakerna till våldsamma konflikter. Åtgärderna gäller även samarbete i kampen mot terrorism, samarbete om icke-spridning av massförstörelsevapen och stöd till regionala och nationella strategier för avväpning, demobilisering, rehabilitering och reintegrering för att bidra till återanpassningen av f.d. soldater (även barnsoldater) och stabilisering av läget efter en konflikt.

När det gäller god samhällsstyrning har vissa framsteg gjorts, men Afrika har fortfarande en lång väg kvar att gå. Med målet att reformera staten kommer EU att bidra till att bygga effektiva och trovärdiga institutioner på central nivå och kommer därför att utarbeta ett initiativ för samhällsstyrning med hjälp av den afrikanska mekanismen för inbördes granskning. EU kommer att inrikta sig på att stärka respekten för de mänskliga rättigheterna och demokratin och på att utveckla den lokala kapaciteten och decentraliseringsprocessen i syfte att stärka demokratin och utvecklingen. EU kommer även att uppmuntra de afrikanska länderna att underteckna och genomföra de viktigaste internationella instrumenten när det gäller förebyggande av brottslighet.

För att bidra till att effektivt bekämpa fattigdomen kommer EU att gynna en snabb och diversifierad ekonomisk tillväxt i Afrika genom att stödja makroekonomisk stabilitet och framväxten av integrerade regionala marknader. Den begränsade tillgången på transporter och kommunikationer, vatten, hygienutrustning och energi bromsar den ekonomiska tillväxten. Kommissionen föreslår därför att det skapas ett partnerskap för infrastruktur mellan EU och Afrika. Dessutom måste ländernas transportpolitik harmoniseras och EU kommer att stödja detta genom att bidra till transportprogrammet för Afrika söder om Sahara, hjälpa till att bygga ut infrastrukturen på energiområdet och stödja en integrerad vattenförvaltning i syfte att förbättra vattenförvaltningen i avrinningsområden vid gränserna.

Med tanke på att 40 % av afrikanerna lever på mindre än en dollar om dagen finns det ett stort behov av att bidra till att det skapas ett socialt skyddsnät för de mest utsatta. EU kommer därför att främja utbildning, tillgång till kunskap och kompetensöverföring som en livslång process även efter grundskolan, tillgång till vatten och bättre sanitära förhållanden, tillgång till energi, bättre hälso- och sjukvårdssystem samt tillhandahållande av grundläggande hälso- och sjukvårdstjänster.

EU kommer även särskilt att uppmärksamma sysselsättningspolitiken, främjande av kulturell mångfald och omvandling av migrationen till en positiv kraft i utvecklingsprocessen.

På miljöområdet kommer EU:s insatser att omfatta förvaltning av naturens mångfald, hållbar förvaltning av mark i syfte att stoppa ökenspridningen, bevarande av den biologiska mångfalden, begränsning av effekterna av klimatförändringen och stöd till en god hantering av kemiska produkter.

Trots att EU redan är Afrikas största biståndsgivare måste EU:s finansiering öka avsevärt. I juni 2005 åtog sig EU att höja det offentliga biståndet till 0,56 % av bruttonationalinkomsten (BNI) fram till 2010 och till 0,7 % av BNI fram till 2015. Mer specifikt kommer ca 4 miljarder euro att finnas tillgängliga årligen för Afrika söder om Sahara. Denna strategi för Afrika bör utgöra referensramen för de program och åtgärder som genomförs inom ramen för tionde Europeiska utvecklingsfonden.

Denna strategi antogs av Europeiska rådet den 15–16 december 2005.

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet – Från Kairo till Lissabon – Det strategiska partnerskapet mellan EU och Afrika [KOM(2007) 357 slutlig – Ej offentliggjort i Europeiska unionens officiella tidning].

Senast ändrat den 19.05.2008