Livsmedelsförsörjning - principerna för och förvaltning av livsmedelsbistånd

Genom denna förordning läggs ramarna fast för EU:s principer för och förvaltning av livsmedelsbistånd och särskilda stödåtgärder för livsmedelsförsörjningen.

Rådets förordning (EG) nr 1292/96 av den 27 juni 1996 om principerna för och förvaltning av livsmedelsbistånd samt om särskilda stödåtgärder för livsmedelsförsörjningen [Se ändringsakter].

Livsmedelsbiståndet och stödåtgärderna för livsmedelsförsörjning är viktiga delar av EU:s politik för utvecklingsbistånd. Genom denna förordning fastställs de generella ramarna för EU:s politik och insatser på dessa områden. De äldre förordningarna (EEG) nr 3972/86, (EEG) nr 1755/84, (EEG) nr 2507/88, (EEG) nr 2508/88 och (EEG) nr 1420/87 på detta område upphävs därmed. Livsmedelsbistånd av humanitärt slag omfattas dock inte av förordningen.

De principer som läggs fast genom förordningen svarar mot målen och de stora riktlinjerna för EU:s utvecklingspolitik. De skall helt integreras med denna politik, bl.a. genom ett sektorsövergripande tillvägagångssätt. Det främsta syftet är att bekämpa fattigdom och se till att en nära samordning säkras mellan medlemsstaterna och EU samt med andra internationella organisationer (bl.a. WHO) och det civila samhället (icke-statliga organisationer osv.).

Det är också viktigt att livsmedelsbiståndet stärker samarbetet med mottagarländerna och därmed ingår i utvecklingslandets politik, samtidigt som hänsyn tas till landets särskilda situation i syfte att stärka den politik som förs.

Åtgärderna skall bl.a. främst ha som mål att trygga livsmedelsförsörjningen, höja näringsvärdet i mottagarbefolkningarnas kost och bidra till en balanserad ekonomisk och social utveckling.

Perspektiven är såväl kortfristiga som långfristiga med det yttersta målet att livsmedelsbiståndet inte längre skall behövas. Målsättningen med de strategiska riktlinjerna är därför att genomföra långsiktiga projekt.

Tre huvudtyper av bistånd fastställs i förordningen. För det första livsmedelsbistånd i form av åtgärder som vidtas främst på kort sikt, för det andra åtgärder som inriktas på att på lång sikt gynna en hållbar livsmedelsförsörjning och för det tredje åtgärder som gäller effektiva förvarningssystem och lagringsprogram.

Livsmedelsbistånd Tilldelningen av bistånd sker på grundval av en bedömning av vilka behov som finns i landet, varvid hänsyn skall tas till landets och samhällets särdrag. Kriterier som skall beaktas är bl.a.

Livsmedelsbistånd kan vid behov beviljas under förutsättning att kort- eller långfristiga program genomförs som syftar till att förbättra livsmedelsförsörjningen.

Stödåtgärder för livsmedelsförsörjningen Det finns olika former av livsmedelsbistånd. Detta återspeglas framför allt av de olika stödåtgärderna för tryggad livsmedelsförsörjning. Eftersom målen för dessa åtgärder är långsiktiga skall det finansiella och tekniska biståndet och åtgärderna ingå i ett flerårigt program. Denna kategori av bistånd är finansiellt den största kategorin.

Det är främst tekniska åtgärder som finansieras. Syftet är att stärka resurserna i mottagarländerna. Det rör sig bl.a. om

Effektiva förvarningssystem och lagringsprogram Det rör sig här om att förbättra livsmedelsförsörjningen i mottagarländerna genom att stärka -eller i undantagsfall införa - nationella och internationella förvarningssystem och stärka lagringssystemen. Bistånd får endast beviljas länder som är berättigade till livsmedelsbistånd från EU, EU-länderna eller andra internationella, regionala och icke-statliga organisationer. Stödet kan gälla förberedande undersökningar, ny infrastruktur osv.

Denna typ av bistånd utgör bara en liten del av den anslagna budgeten (mindre än 5 %).

EU:s bistånd skall ges som icke återbetalningspliktigt bistånd. Biståndet ges som två former av ekonomiskt stöd.

Projekten skall genomföras med hänsyn tagen till de ekonomiska och sociala förutsättningarna i mottagarländerna. Detta är särskilt viktigt när det rör sig om att köpa in materiel som dessa länder behöver.

Kommissionen biträds av en kommitté för livsmedelsförsörjning och livsmedelsbistånd som består av företrädare för medlemsstaterna och en företrädare för kommissionen som ordförande. Kommissionen sörjer för den dagliga administrationen av förordningen. När det gäller livsmedelsbistånd fastställer rådet totalbeloppet för det spannmålsbistånd som föreskrivs i konventionen om livsmedelsbistånd (es de en fr). Konventionen ingår i ett internationellt avtal där EU är en av parterna och som skall bidra till tryggad livsmedelsförsörjning och förbättra det internationella samfundets resurser när det gäller livsmedelsbistånd.

De tekniska assistenterna som arbetar med att lägga fast program, följer upp genomförandet och sedan utvärderar programmen befinner sig i mottagarländerna. Kommissionen har för detta ändamål delegationer i en rad av de berörda länderna.

Fram till 2000 genomfördes åtgärderna också inom ramen för RESAL (Europeiska nätverket för livsmedelsförsörjning) som stöds av kommissionen. Efter utvärderingsrapporten 2000 har detta dock att ersatts av en mer decentraliserad struktur för genomförandet i mottagarländerna.

Till förordningen hör en förteckning över vilka länder som är stödberättigade. Förteckningen uppdateras med jämna mellanrum. I överensstämmelse med målet att bekämpa fattigdom prioriteras de fattigaste befolkningsgrupperna och låginkomstländer med svår livsmedelsbrist.

Länder som precis har varit krisdrabbade och behöver livsmedelsbistånd, men där situationen gör det omöjligt att lägga fast en strategi för livsmedelsförsörjningen, behandlas också med förtur.

Utöver EU och mottagarländerna genomförs EU:s bistånd av en lång rad aktörer. De viktigaste är följande:

Kommissionen skall med jämna mellanrum göra en utvärdering av de åtgärder som vidtas för livsmedelsbistånd och lägga fram denna för kommittén. Den skall dessutom lägga fram en årsrapport för Europaparlamentet och rådet om genomförandet av förordningen. Rapporten skall bl.a. innehålla information om projekten och finansieringen samt de viktigaste statistikuppgifterna om de berörda länderna.

Hänvisningar

Rättsakt	Dag för ikraftträdande - Datum då rättsakten upphör att gälla	Sista dag för genomförandet i medlemsstaterna	Europeiska unionens officiella tidning
Förordning (EG) nr 1292/96	8.7.1996 - 31.12.2006	-	EUT L 166, 5.7.1996

Ändringsrättsakt(er)	Dag för ikraftträdande	Sista dag för genomförandet i medlemsstaterna	Europeiska unionens officiella tidning
Förordning (EG) 1726/2001	2.9.2001	-	EUT L 234, 1.9.2001

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1905/2006 av den 18 december 2006 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete [Europeiska unionens officiella tidning L 378, 27.12.2006]

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet av den 5 september 2001 - Utvärdering av och framtida inriktning för rådets förordning (EG) nr 1292/96 om principerna för och förvaltning av livsmedelsbistånd samt om särskilda stödåtgärder för livsmedelsförsörjningen [KOM(2001) 473 slutlig - Ej offentliggjort i Europeiska unionens officiella tidning] Kommissionen drar i sin rapport slutsatsen att innehållet i förordningen inte behöver ändras. Det är dock nödvändigt att förtydliga dels vilken uppgift förordningen har bland EU:s prioriterade områden för utvecklingspolitiken, dels vilka framsteg som har gjorts. Detta är speciellt viktigt med tanke på att EU gjorde en grundlig översyn av utvecklingspolitiken 1998, och tryggande av livsmedelsförsörjning då blev ett av de sex områden som EU prioriterar för utvecklingspolitiken. Politiken för livsmedelsbistånd och tryggad livsmedelsförsörjning skall integreras ytterligare i EU:s övergripande utvecklingspolitik. Viktigt att framhålla är också att många av åtgärderna har vidtagits på medellång eller lång sikt och att kommissionen därför anser att det är för tidigt att göra en en riktigt grundlig utvärdering av hur förordningen tillämpats.

Förordningens roll Tryggande av livsmedelsförsörjning ingår i EU:s övergripande mål för utvecklingspolitiken, dvs. att stimulera hållbar utveckling som leder till minskad fattigdom i utvecklingsländerna. Kommissionen skall därför integrera strategierna och målen för en tryggad livsmedelsförsörjning med de nationella utvecklingsstrategierna så att åtgärderna i så stor utsträckning som möjligt blir sammanhängande och effektiva. Det är också nödvändigt att behålla en särskild inriktning på livsmedelsförsörjning i förordningen. Förordningen är ett viktigt instrument som gör att EU kan angripa problem som strukturell livsmedelsbrist för att minska fattigdom på lång sikt, brist på livsmedel på nationell och regional nivå samt särskilda frågor som rör näringsbehov. Den kan också i hög grad hjälpa till att överbrygga klyftan mellan katastrof-, återuppbyggnads- och utvecklingsbistånd. Det är nödvändigt att klargöra vilken ansvarsfördelningen är mellan de olika instrument av detta slag som finns. Insatserna för att trygga livsmedelsförsörjning har en annan roll att spela än övriga åtgärder. Syftet är att komma till rätta med de underliggande strukturella orsakerna på ett nationellt plan (bristande försörjning), när det gäller enskilda hushåll (bristande tillgång) och enskilda människor (livsmedelsutnyttjande och tillräckliga näringsintag).

I rapporten presenteras de nya övergripande riktlinjerna för tillämpningen av förordningen. Förutom att insatserna skall vara helt integrerade med de nationella och regionala strategierna gäller följande:

Programmen för tryggad livsmedelsförsörjning skall understödja förändringar i den politiska och institutionella miljö som krävs för att uppnå varaktig ekonomisk tillväxt och minskad fattigdom.

I katastrofdrabbade länder kommer stödinsatserna för en tryggad livsmedelsförsörjning att inriktas på att knyta samman humanitärt bistånd, katastrofbistånd och långsiktig utveckling.

Åtgärderna kommer att bedömas utifrån deras direkta och indirekta effekt på den fattiga befolkningens inkomster.

Åtgärderna skall ligga i linje med de riktlinjer för livsmedelsbistånd som EU och medlemsstaterna enats om. Det betyder bl.a. att inköp prioriteras som görs lokalt och regionalt, och att tilldelningen av livsmedelsbistånd baseras på hur effektivt detta bistånd är för att komma till rätta med de problem som rör näringsvärdet i kosten och öka tillgången till livsmedel.

Tillämpningsföreskrifter för det finansiella biståndet Kommissionen kommer att behålla de indirekta och direkta instrumenten, och generellt sett är det troligt att man kommer att fortsätta att hellre använda direkt bistånd och strukturellt bistånd. Denna form av bistånd underlättar förankringen i partnerländerna, stimulerar multilateral handel med livsmedel, har en positiv effekt på lokala livsmedelsmarknader osv. Det direkta biståndet är betydande, men det ersätter inte helt programbiståndet och livsmedelsbiståndet in natura. Dessa former av bistånd behövs under vissa omständigheter (t.ex. när det inte finns någon effektiv politisk ledning).

När nationella strategier och program skall utformas och genomföras är faktorer som svag lokal administration och teknisk kapacitet några av de främsta hindren. Kommissionen kommer därför att fästa större vikt vid kapacitetsuppbyggnad genom tekniskt bistånd och program för utbildning och administrativa reformer.

Kommissionen anser att en större flexibilitet behövs när det gäller de icke-statliga organisationernas arbete. Kommissionen avser att dels förstärka kontantbiståndet så att de icke-statliga organisationerna får större handlingsfrihet under genomförandet, dels förlänga den nuvarande tidsbegränsningen på tre år som är satt för projekten.

Programplanering och resursförvaltning Här rör det sig bl.a. om att uppdatera förteckningarna över stödberättigade länder och ringa in vilka som är prioriterade. Länder som kan komma ifråga är t.ex. de som har en betydande fattigdom med stort inslag av otrygg livsmedelsförsörjning, länder med en långsiktig politik för att trygga livsmedelsförsörjningen och förutsättningar för att medlen utnyttjas effektivt osv. Åtgärderna skall ingå i de nationella ramprogrammen och administreras enligt principerna för den projektcykelförvaltning som gäller för samtliga gemenskapsprogram.

Europeiska nätverket för livsmedelsförsörjning (RESAL) hade stor betydelse för genomförandet av förordningen. Nätverket fungerade som ett stöd för dialoger och bidrog till utformningen av förslag om livsmedelsbistånd och utarbetandet av en effektiv politik för tryggad livsmedelsförsörjning på lång sikt. När kontrakten nu har löpt ut undersöker kommissionen möjligheterna inför framtiden. Ett decentraliserat samarbete har etablerats som bl.a. har som målsättning att RESAL:s nyckelpersonal skall övergå till kommissionens enhet EuropeAid (enheten som svarar för förvaltningen EU:s bistånd), att mobilisera sakkunskap på hög nivå genom regionala kontor och att föra över lokala enheter för livsmedelsförsörjning till nationella institutioner. Processen för att godkänna program behöver också påskyndas och en systematisk övervakning av programmen införas.

En andra utvärdering av tillämpningen av förordningen kommer att göras 2003-2004.

Meddelande från kommissionen om egenskaperna hos produkter som skall levereras som livsmedelsbistånd från gemenskapen [Europeiska gemenskapernas officiella tidning C 312, 31.10.2000]. I meddelandet fastställs vilka egenskaper de produkter skall ha som kommissionen skall leverera som bistånd.

Kommissionens förordning (EG) nr 2519/97 av den 16 december 1997 om allmänna bestämmelser för anskaffning av varor som skall levereras som livsmedelsbistånd från gemenskapen i enlighet med rådets förordning (EG) nr 1292/96 [Europeiska gemenskapernas officiella tidning L 346, 17.12.1997]. Denna förordning innehåller tillämpningsbestämmelser, t.ex. villkor för anbudsinfordringar för varuleveranser osv.