Avtal om handel, utveckling och samarbete med Sydafrika

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Avtal om handel, utveckling och samarbete mellan EU och Sydafrika

Beslut 2004/441/EG om ingående av avtalet om handel, utveckling och samarbete mellan EU och Republiken Sydafrika

VILKET SYFTE HAR AVTALET OCH BESLUTET?

Syftet med avtalet är att stärka förbindelserna mellan EU och Sydafrika på en rad olika områden inom handel, utveckling och samarbete.

Genom beslutet ingås avtalet på EU:s vägnar.

VIKTIGA PUNKTER

Avtalet har flera mål, nämligen

att stärka dialogen mellan parterna,
att stödja Sydafrika i den ekonomiska och sociala övergångsprocess som landet befinner sig i,
att främja regionalt samarbete och landets ekonomiska integration i södra Afrika och i världsekonomin och
att åstadkomma en ökning och liberalisering av handeln med varor, tjänster och kapital mellan parterna.

Genom avtalet, som grundar sig på respekt för demokratiska principer, mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen, inrättas en regelbunden politisk dialog om frågor av gemensamt intresse, både på bilateral och regional nivå (inom ramen för EU:s dialog med länderna i södra Afrika och AVS-gruppen, dvs. länderna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet).

Avtalet har ingåtts på obestämd tid, men kan komma att ses över inom fem år efter ikraftträdandet för att ta hänsyn till eventuella ändringar.

Avtalet innehåller både flera olika delar och en utvecklingsklausul som medger en utvidgning av samarbetet.

Handelsfrågor

Genom avtalet inrättas en handelsordning med förmånstullar mellan EU och Sydafrika och föreskrivs ett gradvis inrättande av ett frihandelsområde för varuhandeln. EU är Sydafrikas viktigaste partner, både i fråga om handel och i fråga om investeringar. Frihandelsområdet har till syfte att underlätta för Sydafrika att få tillträde till EU-marknaden och för EU att få tillträde till den sydafrikanska marknaden. Det är således av stor betydelse för Sydafrikas integration i världsekonomin. Avtalet täcker ca 90 % av det nuvarande bilaterala handelsutbytet mellan parterna.

I avtalet föreskrivs en liberalisering av 95 % av EU:s import från Sydafrika inom 10 år och av 86 % av Sydafrikas import från EU inom 12 år. I syfte att skydda känsliga sektorer hos parterna har vissa produkter undantagits från frihandelsområdet och andra ska endast delvis liberaliseras. För EU:s del rör det sig framför allt om vissa jordbruksprodukter, medan det för Sydafrikas del rör sig om industrivaror, i synnerhet vissa bilindustriprodukter, vissa textilier och kläder. Sedan december 2006 föreskrivs det dock en ökad liberalisering av handeln när det gäller bilindustrin.

I avtalet fastställs ursprungsregler för att garantera att de produkter som omfattas av förmånsordningen endast kommer från Sydafrika eller EU. För att ta hänsyn till moderna internationella produktionsprocesser finns det särskilda regler som gör ursprungsreglerna flexiblare.

Sydafrika och EU får vidta skyddsåtgärder när en importerad vara hotar att orsaka den nationella industrin allvarlig skada. Avtalet möjliggör även för Sydafrika att under en övergångsperiod vidta skyddsåtgärder (till exempel genom att höja eller återinföra tullar). Med hjälp av liknande åtgärder kan man dessutom skydda ekonomierna i medlemsländerna i Centralafrikanska tullunionen och EU:s yttersta randområden (t.ex. Réunion).

Avtalet innehåller bestämmelser för att förhindra att företag som har en dominerande ställning på marknaden missbrukar denna ställning och för att garantera fri konkurrens mellan företag i EU och Sydafrika. Samarbetet sker genom samråd mellan behöriga myndigheter. EU tillhandahåller dessutom tekniskt bistånd för att hjälpa Sydafrika att strukturera om sin konkurrenslagstiftning. I avtalet anges även att det är viktigt att garantera ett fullgott skydd för immateriell äganderätt och att det vid behov ska hållas brådskande samråd med och ges tekniskt bistånd till Sydafrika.

Slutligen medger avtalet ett nära samarbete på ett stort antal områden med anknytning till handel, t.ex. tulltjänster, fri rörlighet för tjänster och kapital samt tekniska hinder som certifiering och standardisering.

Utvecklingssamarbete

EU:s utvecklingsbistånd till Sydafrika finansieras huvudsakligen med medel från EU:s budget genom finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete.

Det fleråriga vägledande programmet för samarbete med Sydafrika 2014–2020 är inriktat på tre områden, nämligen

skapande av arbetstillfällen,
utbildning, fortbildning och innovation,
uppbyggnad av en funktionsduglig stat med utvecklingskapacitet.

Liksom i andra avtal om utvecklingssamarbete utgör decentraliserat samarbete en grundläggande beståndsdel i biståndet, och följaktligen krävs det ett omfattande deltagande av det civila samhället i utvecklingsprocessen.

Ekonomiskt samarbete

De båda parterna stärker sitt ekonomiska samarbete på ett flertal områden, t.ex. inom industrin (för att underlätta en omstrukturering av den sydafrikanska industrin), informationssamhället, bildandet och utvecklingen av små och medelstora företag, transport och energi. Det ekonomiska samarbetet syftar även till att stödja en hållbar utveckling i parternas ekonomier och till att skydda miljön.

Andra aspekter

Bestämmelserna i avtalet sträcker sig även till samarbete på så olika områden som

socialt samarbete, på grundval av en dialog i olika frågor som rör föreningsfrihet, arbetstagares rättigheter, barns rättigheter, jämställdhet och våld mot kvinnor,
miljöskyddssamarbete, framför allt när det gäller klimatförändringar,
kulturellt samarbete,
samarbete vid bekämpning av narkotika och penningtvätt samt
samarbete inom hälso- och sjukvård, framför allt bekämpning av aids.

Avtalet innehåller även vissa institutionella bestämmelser. Förutom att det inrättas ett samarbetsråd som har till uppgift att se till att avtalet fungerar väl införs det även en regelbunden kontakt mellan de båda parterna, bland annat på parlamentarisk nivå samt mellan Europeiska ekonomiska och sociala kommittén för EU:s del och dess sydafrikanska motsvarighet, National Economic Development and Labour Council (Nedlac).

VILKEN PERIOD GÄLLER AVTALET OCH BESLUTET FÖR?

Avtalet undertecknades den 11 oktober 1999 i Pretoria och trädde i kraft fullt ut den 1 maj 2004. Vissa bestämmelser som faller inom ramen för EU:s behörighet har dock tillämpats sedan den 1 januari 2000.

I juni 2016 undertecknade Sydafrika avtalet om ekonomiskt partnerskap EU–SADC (avtal om ekonomiskt partnerskap med Södra Afrikas utvecklingsgemenskap) tillsammans med fem andra länder i södra Afrika (Botswana, Lesotho, Moçambique, Namibia och Eswatini). När det väl har ratificerats kommer avtalet om ekonomiskt partnerskap att ersätta handelsbestämmelserna i avtalet om handel, utveckling och samarbete.

BAKGRUND

Avtalet kompletteras av tre tilläggsavtal, nämligen avtalet om vetenskap och teknik, avtalet om vin och avtalet om spritdrycker. Det avtal om fiske som anges i avtalet har inte ingåtts. Sydafrika är dessutom part, dock ej fullvärdig, i Cotonouavtalet som reglerar förbindelserna mellan EU och AVS-länderna.

Mer information finns här:

Sydafrika och EU (Europeiska utrikestjänsten).

HUVUDDOKUMENT

Avtal om handel, utveckling och samarbete mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Sydafrika, å andra sidan – Protokoll nr 1 om definition av begreppet ”ursprungsprodukter” och om metoder för administrativt samarbete – Protokoll nr 2 om ömsesidigt administrativt bistånd i tullfrågor – Slutakt – Förklaringar (EGT L 311, 4.12.1999, s. 3).

Fortlöpande ändringar av avtalet har införlivats i originaltexten. Denna konsoliderade version har endast ett informationsvärde.

Rådets beslut 2004/441/EG av den 26 april 2004 om ingående av avtalet om handel, utveckling och samarbete mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Sydafrika, å andra sidan (EUT L 127, 29.4.2004, s. 109).

ANKNYTANDE DOKUMENT

Rådets förordning (EG) nr 2793/1999 av den 17 december 1999 om vissa förfaranden för tillämpning av avtalet om handel, utveckling och samarbete mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Sydafrika (EGT L 337, 30.12.1999, s. 29).

Se den konsoliderade versionen.

Senast ändrat 08.10.2018