Samarbetet med ursprungsbefolkningar

I rapporten analyseras de framsteg som gjorts i samarbetet mellan Europeiska unionen och ursprungsbefolkningar och att utfärda rekommendationer för framtiden.

RÄTTSAKT

Rapport av den 11 juni 2002 från kommissionen till rådet: Redogörelse över de framsteg som gjorts i samarbetet med ursprungsbefolkningar [KOM(2002) 291 slutlig - Ej offentliggjord i Europeiska gemenskapernas officiella tidning].

SAMMANFATTNING

Bakgrund

Ett aktivt deltagande av ursprungsbefolkningarna är av stor betydelse i utvecklingsprocessen, eftersom det gör det möjligt för dessa ofta utsatta och missgynnade befolkningsgrupper att forma sin egen utveckling.

Europeiska unionen har i ett arbetsdokument som kommissionen lade fram under 1998 upprättat en ram för sin verksamhet på detta område. Unionens åtaganden bekräftades i en resolution som rådet (biståndsfrågor) utfärdade under samma år [Slutsatser från rådet (biståndsfrågor) - 30 november 1998]. Rapporten utgör en konsolidering av dessa initiativ.

Ramen för samarbetet Tre konkreta riktlinjer anges i rapporten:

• Integrering av frågan om ursprungsbefolkningarna i unionens samtliga politikområden, program och projekt.
• Samråd med ursprungsbefolkningarna om politikområden och verksamhet som angår dem.
• Tillhandahållande av stöd inom tematiska nyckelområden.

Framsteg i genomförandet

Rapporten tar huvudsakligen upp perioden 1998-2000, under vilken unionen verkade inom ett stort antal områden. Unionen anslog 21,9 miljoner euro till projekt som kom ursprungsbefolkningarna direkt till godo.

Framsteg i genomförandet: integrering av frågan om ursprungsbefolkningarna i politikområden, program och projekt.

Ursprungsbefolkningarna berörs direkt eller indirekt av unionens politik och verksamhet på ett stort antal områden, t.ex. främjandet av de mänskliga rättigheterna och av demokratin, miljöpolitiken och politiken för hållbar utveckling. I syfte att fullständigt integrera frågan om ursprungsbefolkningarna är det nödvändigt

• att integrera den i förfaranden, förordningar etc,
• att integrera den i strategidiskussioner med de berörda utvecklingsländerna (t.ex. i samband med utarbetandet av landsstrategierna),
• att systematiskt övervaka projekt som påverkar ursprungsbefolkningar,
• att utbilda kommissionens och medlemsstaternas personal för att göra den medveten om denna fråga, och
• att förbättra samordningen och samstämmigheten inom unionen.

Kommissionen har lyckats integrera denna fråga i ett stort antal rättsakter och det faktum att den integrerats i det europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter är av särskilt stor betydelse.

Formerna för utvecklingsbiståndet bestäms även genom diskussioner mellan unionen och biståndsmottagarna och genom antagande av strategiska riktlinjer. De frågor som rör ursprungsbefolkningarna har integrerats i ett antal ramavtal och strategidokument med unionens partners, t.ex. med gruppen av länder i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS). Uppföljningen av biståndet måste alltid omfatta en kontroll av biståndsåtgärdernas verkningar för ursprungsbefolkningarna.

Kommissionen har upprättat ett utbildningsprogram för personalen i syfte att förbättra genomförandet av EU-biståndet och biståndets verkan. En av de åtgärder som vidtagits i syfte att förbättra samordningen och samstämmigheten inom unionen är att inrätta en arbetsgrupp för frågor som rör ursprungsbefolkningar.

Framsteg i genomförandet: samråd med ursprungsbefolkningar

Chansen för att ett projekt ska lyckas är större om de projektet riktar sig till är till fullo engagerade i samtliga projektfaser. Kommissionen har angivit tre huvudåtgärder för uppnåendet av detta mål:

• Utveckla sådana metoder och förfaranden som säkerställer ursprungsbefolkningarnas deltagande i utvecklingsprocessen.
• Identifiera ursprungsbefolkningarnas prioriteter.
• Se till att ursprungsbefolkningarna får yttra sig om de specifika åtgärder som unionen vidtar.

Kommissionen har inrättat interna kontaktpunkter och mekanismer för samråd. Samråd sker även via ett informellt nätverk mellan tre organisationer för ursprungsbefolkningar.

Kommissionen har haft vittomfattande samråd med ursprungsbefolkningarna i syfte att skaffa sig bättre kunskaper om dessa befolkningsgruppers situation (t.ex. i rättsligt eller socioekonomiskt hänseende). Unionen har därigenom kunnat identifiera ursprungsbefolkningarnas prioriteter: miljö och rasism har konstaterats vara särskilt viktiga frågor. Ursprungsbefolkningarnas begränsade deltagande i utvecklingsprocessen och i det civila samhället är också en fråga som man måste ta itu med.

Samråden har även visat att förfarandena för att erhålla finansiellt stöd utgör ett betydande hinder för ursprungsbefolkningarnas deltagande. Genomförande av mikroprojekt, vilka i högre grad är avpassade för dessa befolkningsgruppers situation, bör tas i beaktande.

Framsteg i genomförandet: stöd till ursprungsbefolkningar inom prioriterade områden Kommissionen redogör i rapporten för några av de många projekt som genomförts under den period det gäller. Det rör sig om projekt som utformats i följande syften:

• Att stödja nationella initiativ som syftar till att ursprungsbefolkningarnas rättigheter ska erkännas och respekteras.Ett program rörande förvaltningen av det vilda djurlivet i Botswana tas upp som exempel.
• Att utbilda ursprungsbefolkningar.I Thailand inrättades ett program i syfte att med hjälp av utbildning organisera de thailändska bergsstammarna och stärka deras kapacitet. Ett av programmets mål var att uppmuntra bergsbefolkningen att bevara sin kultur och sina kunskaper och att föra över dessa till nästa generation.
• Att utveckla kapaciteten hos organisationer för ursprungsbefolkningar.Det beviljades bidrag i syfte att stärka små icke-statliga organisationers kapacitet och att underlätta samordningen av mikroprojekt.
• Att inrätta nätverk för ursprungsbefolkningar och möjliggöra utbyten av erfarenheter befolkningsgrupperna emellan.En sammanslutning i Latinamerika beviljades ett bidrag för att inrätta ett radionätverk i syfte att förbättra kommunikationen mellan befolkningsgrupperna i Amazonasområdet och värna deras livssätt och ekosystemet i Amazonas.
• Att stärka skyddet för ursprungsbefolkningarnas kunskaper, innovationer och sedvänjor.En internationell undersökning om ursprungsbefolkningarnas kultur, sedvänjor och traditioner tilldelades ett bidrag från EU.

Andra erforderliga åtgärder

Samarbetet med ursprungsbefolkningarna är en process som befinner sig i full utveckling. I rapporten framhävs vissa åtgärder för förstärkning av detta samarbete framöver:

• Att fortsätta att förbättra integreringen av frågan om ursprungsbefolkningarna i olika politikområden, program, etc.Det är nödvändigt att vidareutveckla metoderna för integrering av frågan om ursprungsbefolkningarna och att systematiskt identifiera de projekt som rör dessa befolkningsgrupper. Projekthandlingarna bör inbegripa en särskild hänvisning till ursprungsbefolkningarna, så att det enkelt kan upprättas en central databas över åtgärder som rör de befolkningsgrupperna.
• Att fortsätta att förbättra samordningen och samstämmigheten inom unionen och med andra givare.
• Att i kommissionens officiella dokument infoga särskilda riktlinjer för skyddet av ursprungsbefolkningarnas rättigheter, och detta på samtliga berörda politikområden.
• Att utveckla samråden med ursprungsbefolkningarna.Det är i synnerhet nödvändigt att se till att små icke-statliga organisationer hålls bättre underrättade om unionens verksamhet och att kommissionens delegationer på plats förstärks så att de kan bidra till förvaltningen av mikroprojekt.

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

Rådets slutsatser om ursprungsbefolkningarnaRådet (allmänna frågor) - 18 november 2002 [Ej offentliggjort i Europeiska unionens officiella tidning].

I dessa slutsatser uppmanar rådet kommissionen och medlemsstaterna att vidta följande åtgärder:

• Underlätta identifieringen av kontaktpunkter för frågor med anknytning till ursprungsbefolkningarna inom kommissionens avdelningar och medlemsstaternas myndigheter.
• Förstärka den direkta och långsiktiga dialogen mellan ursprungsbefolkningarna, unionen, internationella organisationer och frivilligorganisationer.
• Inrätta ett nätverk för utbyte av information mellan kontaktpunkterna inom kommissionen och medlemsstaterna och företrädare för ursprungsbefolkningarna.

Rådet uppmanar även kommissionen att vidta följande åtgärder:

• Säkerställa att kommissionens personal får utbildning i frågor som rör ursprungsbefolkningarnas rättigheter och inrättandet av förfaranden för deras medverkan.
• Särskilt uppmärksamma rättigheterna för ursprungsbefolkningarnas kvinnor, äldre och barn.
• Föra in uppgifter om ursprungsbefolkningarnas ekonomiska, sociala, kulturella och politiska situation i de landvisa strategidokumenten. Dessa dokument ska innehålla en analys av hur unionens biståndspolitik påverkar ursprungsbefolkningarna.
• Ta upp frågan om ursprungsbefolkningarna i den politiska dialogen med unionens partnerländer.
• Underlätta för företrädare från ursprungsbefolkningarna att medverka i unionens biståndsprojekt under hela processen.
• Se till att den årliga rapporten om genomförandet av unionens yttre bistånd och unionens årliga rapport om mänskliga rättigheter innehåller ett avsnitt där EU:s politik i fråga om ursprungsbefolkningarna utvärderas.

Senast ändrat den 06.06.2007