EU:s rapport från 2003 om de mänskliga rättigheterna
I EU:s årsrapport om de mänskliga rättigheterna beskrivs politiken och åtgärderna i fråga om de mänskliga rättigheterna, såväl inom unionen som inom ramen för dess yttre förbindelser. Syftet med rapporten, som täcker perioden juli 2002-juni 2003, är bl.a. att försöka utvärdera unionens politik i fråga om de mänskliga rättigheterna och identifiera förbättringar.
RÄTTSAKT
EU:s årsrapport om de mänskliga rättigheterna (2003) - Rådet (allmänna frågor), 10 oktober 2003.
SAMMANFATTNING
Rapporten omfattar en analys av den politik som förts och de åtgärder som vidtagits i fråga om de mänskliga rättigheterna såväl inom som utom unionen under perioden juli 2002-juni 2003. Rapporten grundar sig på tanken att demokratin, rättsstatsprincipen och främjandet av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna är grundläggande principer för Europeiska unionen. Det slutliga ansvaret för att dessa principer iakttas vilar icke desto mindre på regeringarna.
DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA I EUROPEISKA UNIONEN
Till svar på en rekommendation från Europaparlamentet inrättade Europeiska kommissionen i september 2002 ett nätverk (EN) (FR) av experter på grundläggande rättigheter vilket syftar till att förbättra informationen och analysen i fråga om situationen i var och en av EU:s medlemsstater. Nätverket utarbetar inom ramen för sitt uppdrag bl.a.
Rasism och främlingsfientlighet
Följande är de viktigaste av de åtgärder som antagits efter antagandet av Amsterdamfördraget, genom vilket Europeiska gemenskapen fick nya befogenheter att angripa diskriminering:
Kommissionen inledde den 16 juni 2003 en informationskampanj med sloganen "For Diversity. Against Discrimination" (För mångfald. Mot diskriminering). Kommissionen och Europeiska unionens centrum för övervakning av rasism och främlingsfientlighet (ECRF) anordnade i slutet av 2002 och början av 2003 en rad rundabordsdiskussioner om antisemitism och skräck för islam.
Genom Agis-programmet (2003-2007) medfinansierar kommissionen åtgärder för polisiärt och straffrättsligt samarbete vilka bland annat gäller rasism och främlingsfientlighet samt stöd till brottsoffer.
Asyl och migration
Perioden juli 2002-juni 2003 utmärktes av intensiv verksamhet inom området asyl och migration. Europeiska rådet satte vid sitt möte i Sevilla i juni 2002 upp tidsfrister för att nå överenskommelser om ett antal lagstiftningsinstrument på detta område. Europeiska rådet antog vid sitt möte i Thessaloniki i juni 2003 slutsatser rörande integrationspolitiken för en rättvis behandling av tredjelandsmedborgare. Europeiska unionens råd antog under 2003 två direktiv, om rätt till familjeåterförening respektive tredjelandsmedborgares ställning som varaktigt bosatta.
I syfte att främja ett närmare samarbete med tredjeland som ursprungs- och transitland antog kommissionen den 3 december 2002 ett meddelande (KOM(2002) 703) om att integrera migrationsfrågor i Europeiska unionens förbindelser med tredjeland. Rådet antog å sin sida direktiv 2003/9/EG om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna och förordning (EG) nr 343/3003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredjeland har gett in i någon medlemsstat (Dublin II).
I fråga om hanteringen av migrationsströmmarna betonade kommissionen flera gånger den övergripande karaktären hos de antagna åtgärderna, senaste gången i sitt meddelande av den 3 juni 2003 rörande utformningen av en gemensam politik i fråga om olaglig invandring, människosmuggling och människohandel, yttre gränser och återvändande av personer som vistas olagligt i EU.
Skydd för minoriteter
Europa tvingades under 2002 att svara på vissa antisemitiska händelser. EU fördömde kraftigt dessa händelser och vidtog en rad åtgärder för att ta itu med orsakerna. I rapporter från Europarådets kommissarie för de mänskliga rättigheterna togs frågor rörande situationen för romerna - vilken präglas av diskriminering och social utslagning - i EU och i de anslutande länderna upp. Via Phareprogrammet finansierades projekt syftande till att förbättra situationen för denna minoritet.
Människohandel och barnets rättigheter
Det viktigaste dokumentet vad beträffar människohandel är Brysseldeklarationen, det slutliga resultatet av Europeiska konferensen om förebyggande och bekämpande av människohandel, som hölls den 18-20 september 2002. Kommissionen beslutade den 25 mars 2003 att, i enlighet med en rekommendation i deklarationen, inrätta en rådgivande expertgrupp för frågor om människohandel, bestående av 20 oberoende experter. Brysseldeklarationen var även den huvudsakliga grunden för diskussionen under seminarierna om människohandel inom ramen för EU-forumet om förebyggande av organiserad brottslighet.
Vad beträffar lagstiftningsåtgärderna antog rådet ett rambeslut om bekämpande av människohandel genom vilket det införs en gemensam definition av detta brott inom EU. Rådet nådde dessutom politisk överenskommelse om utkastet till rambeslut om bekämpande av sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi.
Via Stop II-programmet (es de en fr) lämnades under 2002 ekonomiskt stöd till sexton projekt för att bekämpa människohandel och sexuellt utnyttjande. När det programmet löpte ut ersattes det med Agis-programmet, ramprogrammet om polissamarbete och straffrättsligt samarbete.
De grundläggande rättigheterna för kvinnor
I gemenskapens ramstrategi för jämställdhet mellan kvinnor och män (2001-2006) fastställs en omfattande ram för att främja jämställdhet inom fem olika insatsområden: det ekonomiska livet, lika deltagande och representation, sociala rättigheter, det civila livet samt könsrollsmönster och fördomar. Kommissionen offentliggjorde den 5 mars 2003 sin sjunde rapport om jämställdhet.
De mänskliga rättigheterna och näringslivet
I syfte att främja utvecklingen av företagens sociala ansvar antog kommissionen i juli 2002 ett meddelande om företagens sociala ansvar och näringslivets bidrag till en långsiktigt stabil utveckling. Den 16 oktober 2002 inleddes dessutom ett europeiskt flerpartsforum för företagens sociala ansvar, med en stor mängd EU-organisationer som företräder affärsnät, fackföreningar och icke-statliga organisationer.
På internationell nivå fortsatte EU i sin aktiva roll för att främja OECD:s riktlinjer - till vilka 37 länder anslutit sig - för multinationella företag.
På rådets och Europaparlamentets begäran utarbetade kommissionen ett utkast till förordning om förbud eller kontroll av export eller import av vissa typer av instrument som kan användas för tortyr och för tillämpningen av dödsstraff.
Stadgan om de grundläggande rättigheterna
I utkastet till europeisk konstitution föreslog konventet om Europeiska unionens framtid att stadgan ska införlivas fullt ut med den framtida konstitutionen (som del II i denna), vilket skulle möjliggöra att den får en tvingande rättslig natur.
DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA UTANFÖR EU
EU:s instrument i förbindelserna med tredjeland
De gemensamma strategierna, gemensamma åtgärderna och gemensamma ståndpunkterna (de viktigaste rättsliga instrumenten i EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik, GUSP) rör ofta de mänskliga rättigheterna. Under den period som omfattas av rapporten fortsatte EU att genomföra de gemensamma strategierna avseende Ryssland, Ukraina och Medelhavsregionen. I fråga om Ryssland och Ukraina låg betoningen på mediernas frihet. Beträffande Medelhavsregionen inriktades ansträngningarna på att få till stånd en mer strukturerad dialog om bl.a. de mänskliga rättigheterna. EU antog bl.a. följande gemensamma åtgärder med koppling till de mänskliga rättigheterna: Europeiska unionens polisuppdrag (EUPM), Europeiska unionens militära operation i Demokratiska republiken Kongo samt förlängning av mandaten för eller utnämning av särskilda EU-representanter i vissa regioner och länder utanför unionen. I rapporten beskrivs även de gemensamma ståndpunkter rörande de mänskliga rättigheterna som antogs under den period som omfattas av rapporten. Ståndpunkterna i fråga gäller ett antal regioner och länder samt Internationella brottmålsdomstolen.
Dialogen om de mänskliga rättigheterna är ett av de instrument som EU prioriterar när det gäller att driva frågan om respekten för dessa rättigheter i tredjeland framåt. Dialogen med Kina ledde till vissa framsteg under den period som omfattas av rapporten. I oktober 2002 inleddes en strukturerad dialog med Iran. Målen för dialogen med Iran är att göra framsteg när det gäller bekämpande av terrorism, icke-spridning av vapen, respekten för de mänskliga rättigheterna och fredsprocessen i Mellanöstern.
I oktober och december 2002 och i februari 2003 hölls samråd mellan EU och Förenta staterna om de mänskliga rättigheterna. Sådana samråd ägde rum även med Kanada och med de associerade länderna.
Sedan ett antal år tillbaka har en klausul om de mänskliga rättigheterna systematiskt införts i de avtal som Europeiska gemenskapen ingår med tredjeland. I denna klausul fastställs att respekten för de mänskliga rättigheterna utgör en grundsats i det berörda avtalet. Om klausulen inte iakttas, kan olika typer av åtgärder (alltifrån ändring av innehållet i samarbetsprogrammen till avbrytande av samarbetet) vidtas gentemot det berörda tredjelandet.
År 2002 uppgick budgeten inom ramen för Europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter (EIDHR) till 104 miljoner euro och mer än ett hundra projekt finansierades, bl.a. på följande områden: stöd till avskaffande av dödsstraffet, bekämpning av straffrihet, förhindrande av tortyr och stöd till rehabilitering av offer för tortyr, bekämpning av rasism, främlingsfientlighet och diskriminering av minoriteter och ursprungsbefolkningar samt stärkande av goda styrelseformer och av rättsstatsprincipen.
EU:s verksamhet i internationella forum
EU:s huvuduttalande om de mänskliga rättigheterna i samband med 57:e sessionen i FN:s generalförsamling var för första gången inriktat på två konkreta frågor (i stället för på särskilda länder): avskaffande av dödsstraffet och förhindrande av tortyr. Inom ramen för 57:e sessionen antogs, med bred majoritet, det fakultativa protokollet till konventionen mot tortyr.
Vid 59:e sessionen i FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna lade EU fram mer än tio initiativ och ett flertal resolutioner rörande de mänskliga rättigheterna i olika länder och regioner. Unionen lade dessutom fram ordförandeskapets uttalanden om Colombia och Östtimor. Arbetet inom ramen för kommissionen präglades av en högre grad av samordning än tidigare, såväl mellan gemenskapens institutioner som med tredjeland, associerade länder och icke-statliga organisationer.
EU:s medlemsstater deltog i november 2002 i den andra ministerkonferensen i Community of Democracies. Vid konferensen antogs en handlingsplan (med tonvikten bl.a. på de mänskliga rättigheterna, rättsstatsprincipen, fria val, föreningsfriheten och maktdelning) och ett uttalande om terrorism.
EU välkomnar i rapporten de initiativ till försvar för de mänskliga rättigheterna som Europarådet tagit och de åtgärder (bl.a. för att bekämpa människohandel) som Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) vidtagit under den period som omfattas av rapporten.
EU ger i rapporten sitt stöd även till arbetet inom ramen för stabilitetspakten för sydöstra Europa. Paktens arbete på området för de mänskliga rättigheterna under den period som omfattas av rapporten inriktades på mediernas frihet samt lokal demokrati och gränsöverskridande samarbete.
Tematiska frågor av särskild betydelse
Kampen mot terrorism utgör en av EU:s prioriteter. Under den period som omfattas av rapporten fortsatte EU att samarbeta med kommittén mot terrorism, som inrättades av FN efter attentaten den 11 september 2001. Inom FN-ramen bidrog EU även till att utarbeta ett utkast till en övergripande konvention mot internationell terrorism och ett utkast till en internationell konvention för bekämpning av nukleär terrorism. Vid 57:e sessionen i FN:s generalförsamling antogs en av EU understödd resolution om respekt för de mänskliga rättigheterna och för internationell rätt i kampen mot terrorism. EU gav även sitt stöd till antagandet av en resolution på samma tema vid 59:e sessionen i FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna.
EU välkomnar i rapporten ökningen av antalet stater som anslutit sig till den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR). I juni 2003 hade 149 stater ratificerat konventionen. Under 2002 gjorde EU demarscher till ett antal stater angående frågor om religionsfrihet, däribland Pakistan, Vitryssland och Georgien. EU ställde sig även bakom en resolution om avskaffande av alla former av religiös intolerans. Inom ramen för Europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter finansierades under 2002 bl.a. projekt för avskaffande av dödsstraffet, bekämpning av straffrihet, förhindrande av tortyr och stöd till rehabilitering av offer för tortyr, bekämpning av rasism, främlingsfientlighet och diskriminering av minoriteter och ursprungsbefolkningar samt stärkande av goda styrelseformer och av rättsstatsprincipen.
I rapporten betonas att samma tonvikt bör läggas vid genomförandet av ekonomiska, sociala, kulturella, medborgerliga och politiska rättigheter utan att man därvid förbiser att ett fullständigt genomförande av alla ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter ibland kräver mera tid.
Europeiska unionen motsätter sig dödsstraff i alla sammanhang. I sina förbindelser med tredjeland arbetar den för ett allmänt avskaffande av dödsstraffet. EU välkomnar i rapporten att dödsstraffet har avskaffats i Cypern, Serbien och Montenegro och Turkiet. I rapporten anges de länder med vilka unionen tog upp frågan om dödsstraffet under perioden juli 2002-juni 2003.
Under den period som omfattas av rapporten vidtogs en serie åtgärder för ett mer systematiskt genomförande av riktlinjerna för EU:s politik gentemot tredjeland om tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Vid FN:s generalförsamling 2002 antogs det fakultativa protokollet till FN:s konvention mot tortyr. I syfte att förebygga tortyr föreskrivs det i protokollet att fångläger och häkten ska besökas av oberoende inspektörer. Under perioden 2002-2003 anslog Europeiska gemenskapen 25 miljoner euro till centrer för rehabilitering av tortyroffer och till åtgärder för att förebygga tortyr.
Stadgan för Internationella brottmålsdomstolen trädde i kraft i juli 2002. Under 2003 invigdes domstolen och utsågs dess chefsåklagare. EU har antagit en gemensam ståndpunkt vars syfte är att stödja domstolens effektiva funktion och att befordra allmänt stöd för denna genom att främja bredast möjliga deltagande i dess stadga. Sedan 1995 har Europeiska kommissionen kanaliserat omkring 13 miljoner euro till många typer av verksamhet till stöd för Internationella brottmålsdomstolen genom Europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter.
Stöd som har att göra med val är ett av EU:s viktigaste hjälpmedel när det gäller att främja demokrati i tredjeländer. Under den period som omfattas av rapporten finansierades valstödsverksamhet i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Pakistan, Madagaskar, Nigeria, Västbanken och Gazaremsan, Jemen, Jamaica, Ecuador, Moçambique och Georgien. Ett antal övergripande åtgärder (rörande förstärkning av lagstiftningsförmågan på Balkan samt utbildning och urval av valobservatörer) finansierades också. Inom ramen för Europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter understöddes under rapportperioden valobservationsverksamhet i Ecuador, Pakistan, Madagaskar, Kenya, Nigeria, Rwanda och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien.
Under 2002 anslogs inom ramen för Europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter ca. 21 miljoner euro till kampen mot rasism, främlingsfientlighet och diskriminering gentemot etniska minoriteter och ursprungsbefolkningar. Denna fråga är en av prioriteterna för verksamheten inom ramen för initiativet under perioden 2002-2004. EU noterar i rapporten att FN:s generalsekreterare utnämnt fem experter med ansvar för uppföljningen av världskonferensen mot rasism. Flera EU-medlemsstater undertecknade under rapportperioden ett tilläggsprotokoll till Europarådets konvention om IT-relaterad brottslighet, om åtalsgrund för rasistiska och främlingsfientliga handlingar som begåtts via datorsystem.
EU uppmanade i sitt uttalande om barnets rättigheter inför FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna i april 2003 alla stater att underteckna och ratificera det fakultativa protokollet om barn som är inblandade i väpnade konflikter till konventionen om barnets rättigheter och manade även till ratificering av stadgan för Internationella brottmålsdomstolen, där det räknas som krigsförbrytelse att rekrytera eller värva barn under femton års ålder.
I samband med 57:e sessionen i FN:s generalförsamling lade EU:s medlemsstater fram två resolutioner (som antogs med konsensus) om kvinnors rättigheter. Resolutionerna rör avskaffande av brott mot kvinnor som begås under hederns täckmantel respektive avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor. Vid 47:e sessionen i kommissionen för kvinnors ställning (FN:s kvinnokommission), i mars 2003, antogs texter bl.a. om kvinnors tillgång till media och till informations- och kommunikationsteknik, kvinnors och flickors situation i Afghanistan, kvinnor och flickor som lider av hiv/aids samt om integrering av jämställdhetsperspektivet i all FN-politik och alla FN-program. Vid 59:e sessionen i FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna antogs en resolution om verkningarna för kvinnor av den socioekonomiska miljön.
Europeiska kommissionen anslog 12 miljoner euro till verksamhet i samband med Europeiska handikappåret 2003. Den FN-kommitté som inrättats för att överväga förslag till en internationell konvention för att skydda funktionshindrade personers rättigheter och värdighet antog ett beslut om att inrätta en arbetsgrupp med uppdrag att förbereda och lägga fram ett utkast till text.
Europeiska unionens råd antog i november 2002 slutsatser om frågor rörande ursprungsbefolkningar. För att se till att rådets slutsatser genomförs tillsatte kommissionen en avdelningsövergripande arbetsgrupp för frågor som rör ursprungsbefolkningars rättigheter och anordnade utbildning av personalen.
EU som helhet var under perioden juli 2002-juni 2003 fortfarande den största bidragsgivaren till FN:s flyktingkommissariat (UNHCR). Inom ramen för flyktingkommissariatet antogs i oktober 2002 en multilateral skyddsagenda. Vid 57:e sessionen i FN:s generalförsamling var EU:s medlemsstater medförslagsställare till en resolution om FN:s flyktingkommissariat och till en resolution om stöd till flyktingar samt till återvändande och fördrivna personer i Afrika och vid 59:e sessionen i FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna var EU:s medlemsstater medförslagsställare till en resolution om internflyktingar.
EU fäster yttersta vikt vid det arbete som utförs av alla människorättsförsvarare. Vid 57:e sessionen i FN:s generalförsamling var EU:s medlemsstater medförslagsställare till en resolution om FN:s deklaration om enskildas, gruppers och samhällsorgans rätt och skyldighet att främja och skydda allmänt erkända mänskliga rättigheter och grundläggande friheter och vid 59:e sessionen i FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna var EU:s medlemsstater medförslagsställare till en resolution genom vilken mandatet för FN:s generalsekreterares särskilda representant när det gäller människorättsförsvarare förlängs med ytterligare tre år.
Situationen i världen i fråga om de mänskliga rättigheterna
I ett avsnitt i rapporten beskrivs hur EU har arbetat med utvecklingen av situationen i fråga om de mänskliga rättigheterna i världens olika regioner.
SÄTT ATT FÖRBÄTTRA EU:S POLITIK I FRÅGA OM DE MÄNSKLIGA RÄTTIGHETERNA
Ett av syftena med rapporten är att bredda diskussionen om olika sätt att förbättra EU:s politik i fråga om de mänskliga rättigheterna. Rådet har fastställt särskilt följande prioriteter som startpunkt för denna diskussion:
I syfte att ta itu med de fastställda prioriteterna åtog sig rådet i december 2002
I rapporten konstateras att EU inte alltid lyckas uppnå sina mål i fråga om de mänskliga rättigheterna. Erfarenheten visar att det är mer sannolikt att EU uppnår gynnsamma resultat
om målen är klart formulerade (t.ex. i form av riktlinjer eller gemensamma ståndpunkter),
Senast ändrat den 05.06.2007