En grönbok om en framtida havspolitik

I juni 2006 offentliggjorde kommissionen en grönbok om de olika aspekterna av en havspolitik för EU. Grönboken klargör EU:s roll och ledarskap när det gäller havsfrågorna och att det är viktigt att behålla denna position under en period när miljöbelastningen hotar den fortsatta verksamheten på haven. Havspolitiken bör således syfta till havsnäringar som är innovativa och konkurrenskraftiga och som tar hänsyn till miljön. Förutom havsnäringarna behandlas livskvaliteten i kustområdena. Grönboken efterlyser av det skälet nya verktyg och nya former att styra förvaltningen av haven.

RÄTTSAKT

Kommissionens grönbok Unionens framtida havspolitik: En europeisk vision för oceanerna och haven [KOM(2006) 275 slutlig - ej offentliggjort i EUT].

SAMMANFATTNING

Grönboken ligger i linje med Lissabonstrategin. Målet är att nå en hållbar utveckling genom att integrera de ekonomiska, sociala och miljömässiga dimensionerna av havens exploatering. Haven får på det sättet en central plats i debatten.

Mot bakgrund av den maritima ekonomins betydelse utgör verksamheten på haven en viktig del av Lissabonstrategin. Enligt en beräkning härrör mellan 3 och 5 % av EU:s bruttonationalinkomst från sektorer som är beroende av havet. EU är på följande områden den största aktören på världshaven:

• Sjöfarten (eftersom så stor del av handeln går via haven).
• Turismen i kustområdena (eftersom två tredjedelar av EU:s gränser utgörs av kust).
• Energiproduktionen i havet (eftersom det finns så stora gas- och oljetillgångar i Nordsjön).
• Skeppsbyggnad (eftersom det byggs fartyg som är exceptionella när det gäller komplexitet, säkerhet och miljöpåverkan)
• Marinteknologiska tjänster (på grund av sakkunskap inom marinteknologin).

Dessutom är EU världsledande inom många områden med utvecklingsperspektiv, t.ex. byggande av kryssningsfartyg, förnybar energi och hamnverksamhet.

Det är av yttersta vikt att EU:s konkurrenskraft bevaras inom dessa sektorer som har en stor socioekonomisk betydelse. Av det skälet granskas följande konkurrensfaktorer i grönboken: tillståndet hos havsmiljön, vetenskapens grad av kunskap om det som rör haven, innovationer och arbetskraftens kompetens.

Havsmiljön

Havsmiljön är utsatt för bl.a. följande påfrestningar:

• En allt snabbare minskning av biologisk mångfald (vilket kommer att få följder för s.k. "blå bioteknik").
• En överexploatering av resurserna (vilket kommer att få följder för fisket).
• Klimatförändringen (som kommer att få konsekvenser för fisket och kustturismen).
• Förorening av marken.
• Försurning av havsvattnet.
• Föroreningar till följd av dumpning från fartyg.
• Sjöfartsolyckor (på grund av otillräcklig sjösäkerhet).

För att minska dessa belastningar på miljön syftar den temainriktade strategin för den marina miljön till att

• att stärka lagstiftningen om sjösäkerheten,
• att införa riskbedömning vid utformandet av politiken på det här området,
• att hjälpa utvecklingsländerna att tillämpa konventionen "Global Ballast Water Management Programme" (EN)
• att införa teknik för att rena ballastvatten.

Forskning

Forskningen är viktig för att kunna göra strategiska val utifrån kännedom om orsak och verkan. Forskningen bör kunna stimuleras via sjunde ramprogrammet som lägger särskild vikt vid intertematiska forskningsområden. Medlemstaterna kan dock gå längre än så och samordna sina nationella forskningsprogram för att åstadkomma alleuropeisk forskning och undvika dubbelarbete. Samarbete mellan forskare och teknikutvecklare är också betydelsefullt.

Innovation

Genom innovationer bör lösningar kunna komma till stånd inom områden som befinner sig i full utveckling, t.ex. energin och klimatförändringen. Lösningarna bör också kunna gynna tredjeländer som orienterar sig mot en hållbar utveckling. Innovation skulle på det sättet kunna innebära en konkurrensfördel. Vindenergi, vågenergiturbiner och gas- och oljetillgångarna i havsdjupen bör kunna utgöra nya energikällor. Kolfällor, avskiljning av NOx från fartygens utsläpp, ersättning av landsvägstransporter med sjötransporter och metanhydrater som energikälla kan bidra till kampen mot klimatförändringen.

Arbetskraftens kompetens

I grönboken inventeras möjligheter att råda bot på bristen på kvalificerad arbetskraft, som orsakas av ett antal samverkande olyckliga omständigheter.

"Klustren" och den rättsliga ramen

Samma faktorer skulle även kunna bidra till en hållbar utveckling. Inom den privata sektorn skulle man kunna inrätta nätverk för maritim excellens - "kluster" - omkring gemensamma projekt. De lagstiftande organen skulle å sin sida kunna förenkla lagstiftningen och undvika att en politiks mål stör eller står i motsättning till andra marina mål. Viktigt är att få en stabil och konsekvent rättslig ram, som stöds av alla berörda parter. I grönboken bedöms om stimulanssystem för redarna eller till och med övervakning på öppna havet av att de internationella reglerna följs skulle kunna ha en effekt i kampen mot bekvämlighetsflagg.

Livskvaliteten i kustområdena

Nästan hälften av Europas befolkning lever vid eller nära kusterna, vars dragningskraft ökar allt mer. Det är av det skälet lämpligt att utveckla särskild statistik för att kunna bedöma hur transporter och tjänster av allmänt intresse har anpassats till denna tendens.

Samtidigt som befolkningen i kustområdena växer ökar riskerna kraftigt för denna befolkning, bl.a. genom klimatförändringen. Myndigheterna bör därför göra riskbedömningar för att kunna planera skydd av befolkningen, näringsverksamheten och miljön och hantera de kostnader som detta medför. Nya sätt att hantera dessa risker kan sedan bli en exportvara.

I grönboken granskas vilken roll som hållbar turism spelar i den lokala ekonomin. Även mötet mellan verksamheter som är land- respektive havsbaserade studeras. Med tanke på att dessa två element är oskiljaktiga föreslås en integrerad administration av hav, land och övergångszoner. Sådan integrerad administration visar sig vara särskilt användbar när det är fråga om havsförorening från källor på land eller när det gäller hamnarnas utbyggnad till multifunktionella plattformar.

Nya verktyg för att hantera förhållandet till havet

Nödvändigt är ett europeiskt nätverk med data om den marina miljön. Det skulle omfatta de nuvarande nationella näten. Detta nät skulle ha målet att harmonisera och samla data från olika källor till nytta för många olika verksamheter. Det skulle ingå i GMES-systemet (es de en fr).

Bättre data tillgängliga i realtid kommer att underlätta navigation och göra det lättare att upptäcka olaglig verksamhet ute på haven. Även om EU redan följer Internationella sjöfartsorganisationens (IMO:s) bestämmelser (EN), kan interoperabiliteten med andra system förbättras.

I grönboken föreslås även en fysisk planering som ska göra samexistens möjlig mellan olika verksamheter längs kusterna och undanröja osäkerhet för investerare när det gäller tillstånd för exploatering. Det är viktigt att utforma principer för planeringen och dra lärdom av erfarenheterna från Kanada.

När det gäller det ekonomiska stödet understryker grönboken att det är viktigt att förbättra de övergripande uppgifterna om finansiella bidrag och att undersöka på vilket sätt dessa finansieringskällor kan lämna bidrag till havspolitiken.

Nya former för att styra förvaltningen av haven

Den styrning som sker sektorsvis eller regionvis bör ersättas med en övergripande ansats, med genomslag på nationell, europeisk och internationell nivå.

Vissa medlemstater har redan samlat offentliga befogenheter hos en enda nationell myndighet. Medlemstaterna skulle dock kunna förstärka integrationen på tullområdet eller när det gäller säkerheten hos varor, i likhet med Frontex och Europeiska sjösäkerhetsbyrån (EMSA). Andra tänkbara framtida projekt är en europeisk kustbevakning och införandet av ett gemensamt havsområde för EU, med samma regler för hela området.

Integrationen ger stordriftsfördelar. Den gör viss utrustning eller teknik mer överkomlig, exempelvis systemen för övervakning av haven.

Vissa egenskaper gör att förvaltningen av ekosystemen kanske bäst utövas på regional nivå. Däremot skulle EU-nivån kunna försvara gemensamma intressen och erbjuda verktyg för den fysiska planeringen och övervakning av användningen.

Klimatförändringen, skyddet av den biologiska mångfalden, den illegala invandringen, sjöröveri, tillgång till maritima tjänster utan diskriminering och annat kräver att EU delar dessa nya idéer med det internationella samfundet och söker de bästa vägarna att främja sin syn på saken.

Att skydda Europas maritima kulturarv och öka allmänhetens medvetenhet

Olika maritima sektorer bör samarbeta för att öka allmänhetens medvetenhet om det maritima arvet och den roll som haven spelar i vars och ens liv. Kommissionen föreslår utbildning som en verksam metod. En bättre image skulle underlätta rekryteringen av sjöfolk.

Bakgrund

Grönboken ingår i Lissabonstrategin och föreslår att synergieffekter mellan regionalpolitiken, fiskeripolitiken, forsknings- och innovationspolitiken, näringslivspolitiken, sjöfartspolitiken, miljöpolitiken och energipolitiken ska utnyttjas för att främja en hållbar utveckling.

Kommissionen har även satt upp en heltäckande havspolitik bland sina strategiska mål för 2005-2009. Politikens syfte är tillväxt och ökad sysselsättning och den bidrar på så sätt till en stark, växande, konkurrenskraftig och hållbar maritim ekonomi, i harmoni med havsmiljön.

Grönboken manar alla berörda parter att delta i arbetet med att utveckla en helhetssyn på haven. Det finns tid fram till och med den 30 juni 2007 att lämna in synpunkter på de aktuella frågorna. Före 2007 års utgång kommer kommissionen att fullfölja den här fasen av arbetet genom att utarbeta ett meddelande med förslag för framtiden.

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

Kommissionens meddelande av den 10 oktober 2007 - Slutsatser från samrådet om en europeisk havspolitik [KOM(2007) 574 slutlig - ej offentliggjort i EUT]. Medlemsstaterna och EU-institutionerna stöder principen om en integrerad förvaltning av havsfrågor. EU-institutionerna vill dock ofta gå längre än förslagen i grönboken. Det civila samhället är däremot mer splittrat. Man är eniga om målen men har ibland olika åsikter om de föreslagna lösningarna. Miljöorganisationerna betraktar havspolitiken som ett sätt att se till att miljömålen integreras i alla sektorer. Alla berörda parter är ense om vikten av att medborgarna får bättre kunskaper om haven. Sådana kunskaper kan göra den maritima ekonomin mer attraktiv och öka medborgarnas medvetenhet om havsmiljöfrågan. Samrådet har mynnat ut i en rikedom av idéer och en önskan att delta i ett långsiktigt projekt.

Senast ändrat den 22.11.2007