Smuggling av migranter land-, luft- och sjövägen – FN:s protokoll

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Rådets beslut 2006/616/EG och 2006/617/EG om ingående av FN:s tilläggsprotokoll mot smuggling av migranter (land-, luft- och sjövägen) till FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet

SAMMANFATTNING

VILKET SYFTE HAR BESLUTEN?

Genom besluten godkänns formellt att EU undertecknar FN:s protokoll mot smuggling av migranter land-, luft- eller sjövägen i den mån som det faller inom EU:s behörighet. Syftet med detta protokoll till Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet är att förhindra och bekämpa smugglingen av migranter, främja samarbete mellan de undertecknande länderna och skydda smugglade migranters rättigheter.

VIKTIGA PUNKTER

De undertecknande länderna måste etablera följande handlingar som straffbara gärningar när de begås uppsåtligen för ekonomisk eller materiell vinning:

Smuggling av migranter, d.v.s. att olagligt föra en person till en stat där personen inte är medborgare eller permanent bosatt.
Tillverkning, inköp, tillhandahållande eller innehav av falska rese- eller identitetshandlingar som utförs i syfte att möjliggöra smuggling av migranter.
Att göra det möjligt för en person att stanna kvar i en stat utan att uppfylla de nödvändiga kraven för att vistas där lagligt.
Att försöka begå sådana brott, delta i eller anstifta till dem.

De undertecknande länderna måste även se följande omständigheter som bidragande till allvaret i den brottsliga gärningen (d.v.s. försvårande omständigheter):

Att riskera de berörda migranternas liv eller säkerhet.
Att vålla inhuman eller förnedrande behandling, däribland utnyttjande, av dessa migranter.

Offer för smuggling av migranter får inte utsättas för straffrättsligt förfarande.

Tillämpningsområde

Protokollet gäller för

förebyggande av, utredning av och åtal för ovan nämnda brott (när de är gränsöverskridande till sin karaktär och en organiserad brottslig grupp är inblandad),
skydd för de rättigheter som offren för dessa brott har.

Åtgärder mot smuggling av migranter sjövägen

Om en stat misstänker att ett fartyg utan nationalitet smugglar migranter kan den borda och genomsöka fartyget.
Om ett land misstänker att ett utlandsregistrerat fartyg smugglar migranter måste det meddela landet där fartyget är registrerat (flaggstaten) och begära både bekräftelse av registreringen och tillstånd att vidta åtgärder. Om misstankarna bekräftas gäller att det begärande landet
- får borda och genomsöka fartyget, och sedan vidta lämpliga åtgärder med hänsyn till fartyget och de personer och den last som finns ombord,
- måste säkerställa att personerna ombord är i säkerhet och behandlas humant.
Om ingen överhängande fara påträffas får inga ytterligare åtgärder vidtas utan uttryckligt tillstånd från flaggstaten.

Internationellt samarbete

Länderna måste arbeta för att stärka sina gränskontroller och har rätt att neka inträde för var och en som är inblandad i att smuggla migranter. De som har gemensamma gränser eller som ligger vid sjörutter som används av brottsliga grupper måste utbyta viss information, exempelvis följande:

De avreseplatser och destinationsplatser som används av smugglarna.
De rutter och transportmedel som används.
Metoderna och medlen för att
- dölja och transportera personer,
- missbruka rese- eller identitetshandlingar.

Länder med relevant expertis måste ge teknisk hjälp till de länder som ofta är ursprungsländer eller transitländer för migranter.

Förebyggande, skydd, hjälp och återfärd

Länderna måste vidta åtgärder på ett antal sätt både för att förebygga smuggling och för att hantera offren för smuggling. Hit hör följande:

Allmänna medvetandekampanjer och utvecklingsprogram och samarbete på regional, nationell och internationell nivå för att bekämpa orsakerna till smugglingen av migranter, främst fattigdom och underutveckling.
Åtgärder för att skydda rättigheterna för migranter som är offer för smuggling, i synnerhet kvinnor och barn.
Att ge skydd mot våld som kan uppkomma mot migranter och hjälp till de personer vars liv eller säkerhet äventyras till följd av att de smugglas.
Att ordna med återfärd för ländernas medborgare eller personer som har rätt till permanent bosättning på deras territorium och som har varit föremål för smuggling.

BAKGRUND

I direktiv 2002/90/EG och i rambeslut 2002/946/RIF fastställdes en gemensam definition för överträdelsen hjälp till irreguljär invandring och minimiregler avseende straff och ansvar för juridiska personer.

Hjälp till irreguljär migration på Europeiska kommissionens webbplats.

RÄTTSAKT

Rådets beslut 2006/616/EG av den 24 juli 2006 om ingående på Europeiska gemenskapens vägnar av tilläggsprotokollet mot smuggling av migranter land-, luft- och sjövägen till Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet avseende protokollets bestämmelser i den utsträckning som bestämmelserna i detta protokoll omfattas av artiklarna 179 och 181a i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (EUT L 262, 22.9.2006, s. 24–33).

Rådets beslut 2006/617/EG av den 24 juli 2006 om ingående på Europeiska gemenskapens vägnar av tilläggsprotokollet mot smuggling av migranter land-, luft- och sjövägen till Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet avseende protokollets bestämmelser i den utsträckning som bestämmelserna i detta protokoll omfattas av tredje delen avdelning IV i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (EUT L 262, 22.9.2006, s. 34–43).

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

Rådets rambeslut 2002/946/RIF av den 28 november 2002 om förstärkning av den straffrättsliga ramen för att förhindra hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse (EGT L 328, 5.12.2002, s. 1–3).

Rådets direktiv 2002/90/EG av den 28 november 2002 om definition av hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse (EGT L 328, 5.12.2002, s. 17–18).

Rådets direktiv 2004/81/EG av den 29 april 2004 om uppehållstillstånd till tredjelandsmedborgare som har fallit offer för människohandel eller som har fått hjälp till olaglig invandring och vilka samarbetar med de behöriga myndigheterna (EUT L 261, 6.8.2004, s. 19–23).

Senast ändrat 04.02.2016