Gemensamma utredningsgrupper

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Rådets rambeslut 2002/465/RIF om gemensamma utredningsgrupper

VILKET SYFTE HAR RAMBESLUTET?

I rambeslutet fastställs reglerna för upprättandet av gemensamma utredningsgrupper och hur de ska fungera. Grunden är att vissa typer av brott inom Europeiska unionen (EU) kan utredas mer ändamålsenligt av gemensamma utredningsgrupper som är upprättade under en fast period efter ett avtal mellan EU-länder.

VIKTIGA PUNKTER

• Rambeslutet var ett svar på ett möte mellan EU-länderna 1999, där man uppmanade till att upprätta sådana grupper utan dröjsmål för att bekämpa såväl narkotikahandel och människohandel som terrorism.
• I konventionen om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål, som antogs i maj 2000, föreskrivs upprättande av gemensamma utredningsgrupper. På grund av den långsamma ratificeringstakten antogs emellertid detta rambeslut med slutdatumet för genomförande satt till den 1 januari 2003. Rambeslutet upphör att ha verkan så snart konventionen har trätt i kraft i samtliga EU-länder.
• När en brottsutredning inom EU kräver samordnade och gemensamma åtgärder, kan minst två EU-länder tillsammans inrätta en gemensam utredningsgrupp. För detta ändamål ingår de behöriga myndigheterna i de berörda EU-länderna ett avtal, där de fastställer vilka förfaranden som gruppen ska följa. Den gemensamma gruppen måste inrättas för
  • ett särskilt syfte,
  • en begränsad tid (som kan förnyas efter godkännande från alla involverade parter).
• EU-länderna som inrättar gruppen bestämmer hur den ska vara sammansatt, dess syfte och varaktighetstid. Gruppen leds av en person från ett av de EU-länder där utredningen äger rum. De kan också tillåta representanter från Europol, Eurojust, Olaf och representanter från länder utanför EU att delta i gruppens verksamheter. Samtliga medlemmar i gruppen måste utföra sina plikter inom ramen för lagarna i det land där de är verksamma.
• Gemensamma utredningsgrupper kan även inrättas med och mellan länder utanför EU, förutsatt att det finns en rättslig grund såsom ett internationellt avtal eller en nationell lagstiftning.
• Den 1 december 2014 meddelade Storbritannien till Europeiska kommissionen att landet önskade delta i rambeslutet. Detta bekräftades genom kommissionens beslut 2014/858/EU. Den 11 mars 2016 meddelade Italien till kommissionen att landet hade införlivat rambeslutet i sin nationella lagstiftning. Det innebär att alla EU-länderna nu har en EU-rättslig grund för att inrätta gemensamma utredningsgrupper.

VILKEN PERIOD GÄLLER RAMBESLUTET FÖR?

Det har gällt sedan den 20 juni 2002. EU-länderna måste införliva det i sin nationella lagstiftning senast den 1 januari 2003.

BAKGRUND

• I juli 2005 inrättades nätverket för nationella experter på gemensamma utredningsgrupper (JITs-nätverket) för att genomföra ”Haagprogrammet” och dess åtagande att varje EU-land ska utnämna en nationell expert ”i syfte att uppmuntra användningen av gemensamma utredningsgrupper och utbyta erfarenheter om bästa praxis” (rådets dokument 11037/05).
• Sedan 2005 har JITs-nätverket sammanträtt en gång om året, och sedan mitten av januari 2011 har JITs-nätverket ett sekretariat, under Eurojusts värdskap, som främjar verksamheterna i JITs-nätverket och stöder de nationella experterna i deras arbete. Med den synvinkeln har JITs-nätverkets sekretariat sedan 2012 understött framtagandet av ett formulär, utformat för att hjälpa yrkesutövarna att bedöma de gemensamma utredningsgruppernas prestanda, däribland de uppnådda resultaten och de rättsliga problem och praktiska svårigheter som påträffas. En första version av bedömningsformuläret för gemensamma utredningsgrupper togs fram och gjordes tillgänglig för yrkesutövarna i gemensamma utredningsgrupper i april 2014.
• Att stadigt allt fler gemensamma utredningsgrupper inrättas varje år visar att de är viktiga verktyg som gör att utredningar kan samordnas, och att de ökar det ömsesidiga förtroendet bland EU:s brottsbekämpande och rättsliga myndigheter.
• Mer information finns här:
  • ”Gemensamma utredningsgrupper” på Europols webbplats.
  • ”Gemensamma utredningsgrupper” på Eurojusts webbplats.

HUVUDDOKUMENT

Rådets rambeslut 2002/465/RIF av den 13 juni 2002 om gemensamma utredningsgrupper (EGT L 162, 20.6.2002, s. 1–3).

ANKNYTANDE DOKUMENT

Kommissionens beslut 2014/858/EU av den 1 december 2014 om Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlands anmälan om landets önskan att delta i unionsakter på området för polissamarbete och straffrättsligt samarbete som antagits före Lissabonfördragets ikraftträdande och som inte ingår i Schengenregelverket (EUT L 345, 1.12.2014, s. 6–9).

Senast ändrat 12.01.2017