Rättsakten syftar till att skydda miljön genom straffrättsliga bestämmelser och skapa ett polisiärt, straffrättsligt och administrativt samarbete mellan medlemsstaterna för att bekämpa grova miljöbrott.

Rådets rambeslut 2003/80/RIF av den 27 januari 2003 om skydd för miljön genom straffrättsliga bestämmelser.

Rådet är oroat över ökningen av miljöbrotten och vill därför skydda miljön genom straffrättsliga bestämmelser, öka utbytet av information mellan medlemsstaterna och skapa ett effektivt samarbete mellan nationella förvaltningar. Rambeslutet bygger på Europarådets konvention från 1998 om straffrättsliga sanktioner till skydd för miljön.

Kommissionen hade i mars 2001 lagt fram ett förslag till direktiv för Europaparlamentet och rådet om skydd av miljön genom straffrättsliga bestämmelser (es de en fr). Kommissionen anser att miljöbrottslighet omfattas av gemenskapens behörighet och att det således inte finns anledning att anta ett beslut på grundval av avdelning VI i fördraget om Europeiska unionen. Rådet har i sitt rambeslut tagit över flera bestämmelser från kommissionens förslag. Däremot har det ändrade förslag till direktiv som lades fram i oktober 2002 inte införlivats i beslutet.

Med grova miljöbrott avses handlingar som medför eller kan medföra allvarliga miljöskador genom

Som försvårande omständigheter betraktas att handlingen eller underlåtenheten inte kan anses vara en del av den normala driften av en för övrigt laglig verksamhet, att brottet är av betydande omfattning eller att ekonomisk vinning uppnåtts eller eftersträvats.

om brottet var systematiskt eller planerat i förväg och om det gjorts några försök att dölja förhållandena så att skadan därmed ökat.

Medlemsstaterna ska vidta åtgärder för att se till att grova miljöbrott kan bli föremål för straffrättsliga påföljder som är effektiva, proportionerliga, avskräckande och som kan leda till utlämning. Även juridiska personer kan åläggas straffrättsligt ansvar för den typen av brott.

Egendom som använts för brottet och vinningen ska kunna beslagtas och förverkas. Generellt sett ska brotten omfattas av principerna i Europarådets konvention av den 8 november 1990 om penningtvätt, efterforskning, beslag och förverkande av vinning av brott.

En person som dömts för grovt miljöbrott ska kunna hindras från eller förlora rätten att utöva verksamhet som kräver officiellt tillstånd om det finns en uppenbar risk att situationen kan missbrukas. När så är nödvändigt ska en person som dömts för grovt miljöbrott kunna förlora rätten att utöva en annan verksamhet eller att inneha en ledande ställning (som grundare, direktör eller styrelsemedlem) i ett bolag eller vissa andra organ. Slutligen ska medlemsstaterna föreskriva bestämmelser om skadestånd.

Varje medlemsstat ska se till att dess myndigheter har behörighet och förfogar över nödvändiga spaningsmetoder för att utreda brott som

Varje medlemsstat ska se till att de nationella myndigheternas insatser för att bekämpa grova miljöbrott samordnas. Medlemsstaterna ska samarbeta vid brottsutredningar och åtal. Medlemsstaterna ska se till att behandlingen av framställningar rörande grova miljöbrott sker snabbt och att det rättsliga samarbetet är effektivt. Medlemsstaterna ska bistå varandra i största möjliga utsträckning, självmant lämna uppgifter till en annan medlemsstat som är nödvändiga för att denna ska kunna vidta upprensningsåtgärder eller förebyggande åtgärder vid åtal eller brottsutredning.

För att underlätta samordningen och utbytet av information ska en eller flera kontaktpunkter utses i varje medlemsstat. Rådets generalsekretariat upprätthåller för närvarande en förteckning över dessa nationella kontaktpunkter samt ett register över särskilda färdigheter eller kunskaper när det gäller kampen mot grova miljöbrott. Denna arbetsuppgift ska dock överföras till Europol om detta organ ges ansvar för handläggningen av miljöbrott.

Detta beslut ogiltigförklarades av Europeiska gemenskapernas domstol genom en dom av den 13 september 2005 (se "Anknytande rättsakter nedan").

Hänvisningar

Rättsakt	Dag för ikraftträdande	Sista dag för genomförandet i medlemsstaterna	Europeiska unionens officiella tidning
Rambeslut 2003/80/RIF	5.2.2003	27.1.2005	EUT L 29, 5.2.2003

Domstolens dom (stora avdelningen) den 13 september 2005. Europeiska kommissionen mot Europeiska unionens råd. Mål C-176/03

Genom denna dom ogiltigförklarar EG-domstolen beslut 2003/80/RIF på grund av att beslutet borde ha fattats på grundval av EG-fördraget och inte Fördraget om upprättandet av Europeiska unionen (EU-fördraget). Domstolen ger kommissionen rätt såtillvida att denna kan vidta åtgärder som har ett samband med medlemsstaternas straffrättsliga bestämmelser när tillämpningen av straffrättsliga påföljder utgör nödvändiga åtgärder för att bekämpa allvarliga miljöskador.