Ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan EU-länderna
SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:
Konvention om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan EU-länderna
Rådets akt om att upprätta konventionen om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan EU-länderna
VILKET SYFTE HAR KONVENTIONEN OCH AKTEN?
Konventionen syftar till att uppmuntra och underlätta ömsesidig rättslig hjälp mellan rättsliga myndigheter, polismyndigheter och tullmyndigheter i brottmål och förbättra det straffrättsliga samarbetet i fråga om snabbhet och effektivitet. Den kompletterar 1959 års europeiska konvention om ömsesidig rättslig hjälp och 1978 års tilläggsprotokoll till denna konvention.
Genom akten antas konventionen på EU:s vägnar.
VIKTIGA PUNKTER
Framställningar om ömsesidig rättslig hjälp
- Framställningar måste utformas skriftligt, överföras och göras direkt av de nationella rättsliga myndigheterna.
- Framställningar om tillfälligt överförande eller transitering av frihetsberövade personer och om utdrag ur straffregistren måste skickas via EU-ländernas centrala myndigheter.
- I brådskande fall kan framställningar göras genom Interpol eller något annat organ som är behörigt enligt bestämmelser som antagits på grundval av fördraget om Europeiska unionen.
- Det EU-land vars ömsesidiga rättsliga hjälp begärs (den anmodade staten) måste respektera de formaliteter och de förfaranden som anges av det EU-land som gjort framställan (den ansökande medlemsstaten) och utföra begäran så snart som möjligt med hänsyn till de angivna tidsfristerna.
- Varje EU-land måste översända rättegångshandlingar som rör personer som vistas i ett annat EU-land direkt till dessa personer med post. I vissa fall får det anmodade landet översända handlingarna genom de behöriga myndigheterna.
- En rättslig eller central myndighet i ett EU-land får upprätta direkta kontakter med en polis- eller tullmyndighet i ett annat EU-land, eller – vid framställningar som avser åtal – med en administrativ myndighet i ett annat EU-land. Varje EU-land får förklara att det inte är bundet av dessa bestämmelser eller att det endast kommer att tillämpa dessa bestämmelser på vissa villkor.
- EU-länderna får på eget initiativ utbyta information om såväl brott som överträdelser av rättsregler förutsatt att bestraffningen av brottet eller handläggningen av överträdelsen omfattas av den mottagande myndighetens behörighet.
Särskilda former av ömsesidig rättslig hjälp
- Stulna föremål som påträffats i ett annat EU-land bör göras tillgängliga för det ansökande landet, så att de kan återlämnas till sina respektive ägare.
- En person som är frihetsberövad i ett ansökande land kan efter en överenskommelse mellan myndigheterna tillfälligt överföras till det land där utredningen ska äga rum. Om något av länderna begär att den berörda personens samtycke ska inhämtas, måste detta ske före överföringen.
- De rättsliga myndigheterna i ett annat land får genomföra förhör med ett vittne eller en expert genom videokonferens om detta inte strider mot de grundläggande principerna i det anmodade landet och om alla berörda parter samtycker till det.
- Kontrollerade leveranser* är tillåtna på ett annat EU-lands territorium inom ramen för utredningar om brott som kan leda till utlämning. Det anmodade landets myndigheter måste leda insatserna och kontrollera dem.
- Två eller flera länder får genom en ömsesidig överenskommelse inrätta en gemensam utredningsgrupp för ett särskilt syfte och för en begränsad period. En tjänsteman från det land som gruppen är verksam i ska samordna och leda verksamheten.
- Utredningar får även genomföras av polismän med hemlig eller falsk identitet under förutsättning att de följer relevanta nationella lagar och förfaranden.
Telefonavlyssning
- Telefonavlyssning får ske om en behörig myndighet i ett annat EU-land som är utsedd att genomföra telefonavlyssning i det landet begär detta.
- Telefonsamtal kan avlyssnas och överföras direkt till det ansökande landet, eller spelas in för att överföras senare.
- Avlyssningen kan också göras i ett annat EU-land där markstationen för satellitkommunikation finns. Avlyssningen utförs med hjälp av tjänsteleverantörer i det ansökande landet, förutsatt att man inte behöver tekniskt bistånd av det förstnämnda landet. Om avlyssningen sker i ett särskilt land för att målet för avlyssningen befinner sig där, utan att man behöver tekniskt bistånd av det landet, ska detta land underrättas om att avlyssning har skett.
Särskilda regler för vissa EU-länder
Det finns särskilda regler för följande länder:
- Irland och Storbritannien (1) (översändande av framställningar om rättslig hjälp),
- Luxemburg (skydd av personuppgifter), samt
- Norge och Island (regler som berör Schengenregelverket och konventionens ikraftträdande).
VILKEN PERIOD GÄLLER AKTEN OCH KONVENTIONEN FÖR?
Konventionen trädde i kraft den 23 augusti 2005.
BAKGRUND
Mer information finns här:
VIKTIGA BEGREPP
Kontrollerade leveranser: tillvägagångssätt för att tillåta otillåtna eller misstänkta leveranser av droger eller ersättande substanser att passera ut ur, genom eller in i ett eller flera länder under respektive behöriga myndigheters vetskap och övervakning, i syfte att identifiera personer som är involverade i brott.
HUVUDDOKUMENT
Konvention, upprättad av rådet på grundval av artikel 34 i Fördraget om Europeiska unionen, om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater – Rådets förklaring till artikel 10.9 – Förenade kungarikets (1) förklaring till artikel 20 (EGT C 197, 12.7.2000, s. 3)
Rådets akt av den 29 maj 2000 om att i enlighet med artikel 34 i Fördraget om Europeiska unionen upprätta konventionen om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater (EGT C 197, 12.7.2000, s. 1)
ANKNYTANDE DOKUMENT
Protokoll upprättat av rådet i enlighet med artikel 34 i Fördraget om Europeiska unionen, till konventionen om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater (EGT C 326, 21.11.2001, s. 2)
Meddelande från Europeiska unionens råds generalsekreterare i enlighet med artikel 30.2 i konventionen, upprättad av rådet på grundval av artikel 34 i Fördraget om Europeiska unionen, om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater (EGT C 197, 12.7.2000, s. 24)
Senast ändrat 10.09.2018