Handlingsplan

1) SYFTE

Att skapa ett område med frihet, säkerhet och rättvisa enligt vad som anges Amsterdamfördraget.

2) GEMENSKAPSÅTGÄRD

Rådets och kommissionens handlingsplan av den 3 december 1998 för att på bästa sätt genomföra bestämmelserna i Amsterdamfördraget om upprättande av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa.

3) INNEHÅLL

Del I: Inledning

Vid Europeiska unionens möte i Cardiff (juni 1998) efterlyste stats- och regeringscheferna denna handlingsplan, som rådet antog den 3 december samma år och lade fram för Europeiska rådets möte i Wien några dagar senare. Kommissionen kom med ett första bidrag till handlingsplanen genom sitt meddelande av den 14 juli 1998 [KOM(1998) 459 slutlig]: Mot ett område med frihet, säkerhet och rättvisa. I handlingsplanen konkretiserar man dessa begrepp genom att definiera prioriterade mål för de kommande fem åren och en tidsplan för de åtgärder som måste vidtas för att förverkliga det område med frihet, säkerhet och rättvisa som anges i Amsterdamfördraget. Handlingsplanen - som grundar sig på avdelning IV i EG-fördraget och avdelning VI i EU-fördraget samt de Schengenregler som integrerats i dessa fördrag - utgör en enhetlig ram som ska göra det möjligt att utveckla EU:s åtgärder samtidigt som man garanterar en bättre rättslig och demokratisk kontroll från EG-domstolen respektive Europaparlamentet. Planens syfte är att säkra den fria rörligheten för personer och samtidigt garantera deras säkerhet genom att bekämpa brottslighet. Den ska underlätta samarbete i rättsliga och inrikes frågor inte bara inom EU, utan också med kandidatländerna.

Ett område med frihet: det handlar här om att säkra den fria rörligheten för personer enligt Schengenmodellen, men också om att skydda de grundläggande rättigheterna och bekämpa alla former av diskriminering. På samma sätt måste man garantera respekten för privatlivet och skydda personuppgifter. När det gäller asyl och invandring var de flesta av de instrument som antagits tidigare inte bindande. Dessa frågor täcks numera av EG-fördraget, vilket innebär att man kan anta gemenskapsåtgärder och utforma en verklig gemenskapspolitik.

Ett område med säkerhet: här handlar det om att bekämpa brottslighet, som till exempel terrorism, människohandel, brott mot barn, narkotika- och vapensmuggling samt korruption och bedrägerier. När det gäller brottslighet antog Europeiska rådet en särskild handlingsplan vid sitt möte i Amsterdam i juni 1997. En annan handlingsplan mot narkotika kommer att genomföras under perioden 2000-2004. Man understryker Europols roll, då detta organ är avgörande för ett ökat praktiskt samarbete mellan medlemsstaterna.

Ett område med rättvisa: EU:s mål är här att - trots skillnaderna mellan medlemsstaterna - garantera EU-medborgarna lika tillgång till rättvisa och att underlätta samarbetet mellan rättsmyndigheterna. På det civilrättsliga området syftar det rättsliga samarbetet till att förenkla EU-medborgarnas dagliga liv. På det straffrättsliga området ska samarbetet göra det möjligt att stärka samordningen av rättsliga förfaranden och att skapa en gemensam rättssyn genom att fastställa minimiregler för överträdelser, förfaranden och påföljder. Man betonar också gränsöverskridande tvister.

EU:s relationer med andra länder och internationella organisationer utvecklas också tack vare de förändringar som gjorts genom Amsterdamfördraget. Då asyl och invandring liksom civilrättsligt samarbete numera hör till den första pelaren har EU fått nya utrikespolitiska befogenheter som innebär ett internationellt inflytande inom dessa områden.

Rådets arbetsstrukturer inom området rättsliga och inrikes frågor bör anpassas till de förändringar som gjorts genom Amsterdamfördraget för att man samtidigt ska kunna hantera åtgärder som avser de första och tredje pelarna såväl som Schengenreglerna. Det gäller att införa ett system som säkrar en god samordning av alla åtgärder, undviker dubbelarbete och får den expertis som krävs för att man ska kunna fatta beslut.

Del II: Prioriteringar och åtgärder

I EG-fördraget föreskrivs att ett område med frihet, säkerhet och rättvisa ska upprättas inom fem år. När man fastställer gemensamma prioriteringar och detaljerade åtgärder som ska vidtas på kort sikt (två år) och på längre sikt (fem år) ska man ta hänsyn till följande kriterier: de riktlinjer som fastställdes redan i Amsterdamfördraget, principerna om närhet (subsidiaritet) och solidaritet, en effektiv förvaltning, de ansvarsområden som fastställs i fördragen (medlemsstaterna ansvarar själva för sin inre säkerhet) och en strategi som är realistisk med tanke på den tid och de resurser man har.

När det gäller asylfrågor planerar man att utarbeta gemensamma miniminormer för de förfaranden som ska gälla för flyktingar och mottagning av asylsökande, genomföra Eurodac-konventionen som gör det möjligt att jämföra asylsökandes fingeravtryck och att fördela den ekonomiska bördan för att ta emot dessa personer mellan medlemsstaterna. Man planerar också en övergripande migrationsstrategi.

I invandringsfrågor handlar det om att utarbeta gemensamma bestämmelser för vilka villkor som ska gälla för inresa, uppehälle och återsändande, att effektivare bekämpa olaglig invandring samt att fastställa rättigheterna för medborgare från tredjeland att röra sig fritt inom EU. Man kommer att anta ett enhetligt visum.

Det civilrättsliga samarbetet har en avgörande betydelse för området med rättvisa. I detta avseende måste man anta regler för hur man ska lösa konflikter mellan olika medlemsstaters lagar och jurisdiktioner, bland annat när det gäller förpliktelser som anges i avtal eller utanför avtal, skilsmässa, egendomsförhållanden mellan makar och bouppteckningar. Man måste också utveckla möjligheterna till medling bland annat för familjekonflikter. Man kommer också att undersöka möjligheten att skapa ett civilrättsligt nätverk för att öka kontakterna mellan rättsmyndigheterna och deras anställda på EU-nivå.

Polissamarbetet syftar främst till att garantera EU-medborgarna en hög skyddsnivå. I detta avseende bör man utveckla samarbetet mellan polis- och rättsmyndigheter. Europols kapacitet och ansvarsområden bör utvidgas (t.ex. kampen mot förfalskningar av euro). Bland Europols prioriteringar kan nämnas kampen mot nätverk som sysslar med illegal invandring och mot terrorism. Man bör definiera relationerna mellan rättsmyndigheterna och Europol liksom en ram för gemensamma utredningar. Med Schengenavtalet som modell måste man undersöka under vilka former rättsmyndigheterna från en medlemsstat kan verka i en annan.

När det gäller straffrättsligt samarbete kommer åtgärder att vidtas för att underlätta inbördes rättshjälp mellan nationella myndigheter, utvisning mellan medlemsstater samt ömsesidigt erkännande av beslut och verkställande av domar. Vidare kommer kampen mot penningtvätt att förstärkas. Man har också påbörjat arbetet med att harmonisera medlemsstaternas straffrätt.

För de båda sistnämnda områdena kommer man att utveckla möjligheterna att utbyta, samla in och lagra information i syfte att göra de åtgärder som vidtas effektivare. Denna information kan handla om tvivelaktiga ekonomiska transaktioner, rättsärenden, gränsöverskridande brottslighet eller pågående utredningar.

Senast ändrat den 04.07.2005