Konventionen om biologisk mångfald

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Beslut 93/626/EEG om ingående av konventionen om biologisk mångfald

Konvention om biologisk mångfald

VILKET SYFTE HAR BESLUTET OCH KONVENTIONEN?

Genom beslut 93/626/EEG godkänner Europeiska gemenskapen (i dag EU) FN:s konvention om biologisk mångfald, som undertecknades i Rio de Janeiro i juni 1992. EU-länderna bekräftar därmed sitt åtagande att genomföra bestämmelserna i konventionen.

Konventionen har följande tre mål:

• Bevarandet av den biologiska mångfalden (dvs. variationsrikedomen bland levande organismer på jorden).
• Hållbart nyttjande av den biologiska mångfaldens beståndsdelar.
• Rättvis fördelning av de vinster som uppstår vid användningen av genetiska resurser.

Biologisk mångfald har stora ekologiska, genetiska, sociala, ekonomiska, vetenskapliga, utbildningsmässiga, kulturella, rekreativa och estetiska fördelar.

VIKTIGA PUNKTER

I konventionen föreskrivs att varje land som har undertecknat konventionen ska

• samarbeta med andra länder som undertecknat konventionen och med internationella organisationer för att garantera bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald,
• utveckla lämpliga strategier för biologisk mångfald och integrera skydd av den biologiska mångfalden i det nationella beslutsfattandet och i sina övergripande planer, program och politiska riktlinjer,
• identifiera och övervaka den biologiska mångfalden och de faktorer som påverkar denna mångfald,
• bevara den biologiska mångfalden genom att
  • inrätta och förvalta skyddade områden och skydda ekosystem och naturliga livsmiljöer,
  • främja miljöanpassad och hållbar utveckling i områden i anslutning till skyddade områden,
  • återställa skadade ekosystem och främja återhämtningen hos hotade arter,
  • reglera, hantera eller kontrollera de risker som är förbundna med användning och frisläppande av biotekniskt modifierade levande organismer (genetiskt modifierade organismer),
  • förhindra införsel av, kontrollera eller utrota invasiva främmande arter,
  • skydda och främja traditionell användning av biologiska resurser,
  • vidta kompletterande åtgärder för bevarande.

I konventionen anges vidare att parterna i konventionen ska

• ta hänsyn till den biologiska mångfalden i det nationella beslutsfattandet,
• undvika eller minimera de skadliga effekterna från användningen av biologiska resurser (exempelvis genom miljökonsekvensbedömningar),
• uppmuntra samarbete mellan myndigheter och den privata sektorn om bevarande av biologisk mångfald och vidta stimulerande åtgärder,
• hjälpa utvecklingsländerna att identifiera, bevara och hållbart nyttja sin biologiska mångfald genom att bistå med forskning, vetenskaplig och teknisk utbildning och lämplig träning,
• öka allmänhetens medvetenhet om vikten av biologisk mångfald,
• bedöma vilka effekter beslut kan ha på den biologiska mångfalden eller grannländerna.

De nationella regeringarna kommer att underlätta tillträdet till sina genetiska resurser för miljöanpassad användning utifrån ömsesidigt överenskomna villkor, förutsatt att informerat medgivande lämnats i förväg.

Parterna ska säkerställa en rättvis fördelning av de vinster i form av pengar eller andra fördelar som uppstår vid användningen (forskning och utveckling) av dessa genetiska resurser.

De nationella regeringarna godkänner att

• dela med sig av teknik, särskilt till utvecklingsländer,
• utbyta allmänt tillgänglig information om bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald,
• främja internationellt och vetenskapligt samarbete,
• dela de resultat och vinster som uppkommer från bioteknik baserad på genetiska resurser.

Globala miljöfonden förser utvecklingsländerna med finansiella resurser för att genomföra konventionen. Dess budget kommer framför allt från nationella regeringar, men även till stor del från frivilliga bidrag.

SEDAN NÄR GÄLLER KONVENTIONEN?

Konventionen trädde i kraft den 29 december 1993.

BAKGRUND

Två protokoll har antagits inom ramen för konventionen. I Cartagenaprotokollet om biosäkerhet regleras förflyttningar från ett land till ett annat av levande modifierade organismer som framställts med hjälp av modern bioteknik. Det andra protokollet är Nagoyaprotokollet om tillträde till genetiska resurser och fördelning av den nytta som uppstår vid deras användning. EU är part i båda dessa protokoll.

I oktober 2010 möttes parterna i konventionen i Nagoya i Japan och enades om en tioårig strategisk plan för att bekämpa förlusten av biologisk mångfald. Parterna fastställde tjugo delmål, de så kallade Aichi-målen, för att uppnå sitt mål. Dessa åtaganden återspeglas i strategin för biologisk mångfald i EU fram till 2020.

Mer information finns här:

• Natur och biologisk mångfald (Europeiska kommissionen).

HUVUDDOKUMENT

Rådets beslut 93/626/EEG av den 25 oktober 1993 om ingående av konventionen om biologisk mångfald (EGT L 309, 13.12.1993, s. 1).

Konvention om biologisk mångfald (EGT L 309, 13.12.1993, s. 3).

ANKNYTANDE DOKUMENT

Cartagenaprotokollet om biosäkerhet till konventionen om biologisk mångfald (EGT L 201, 31.7.2002, s. 50).

Nagoyaprotokollet om tillträde till genetiska resurser samt rimlig och rättvis fördelning av den nytta som uppstår vid deras användning, vilket är fogat till konventionen om biologisk mångfald (EUT L 150, 20.5.2014, s. 234).

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1143/2014 av den 22 oktober 2014 om förebyggande och hantering av introduktion och spridning av invasiva främmande arter (EUT L 317, 4.11.2014, s. 35).

Fortlöpande ändringar av förordning (EU) nr 1143/2014 har införlivats i grundtexten. Denna konsoliderade version har endast dokumentationsvärde.

Senast ändrat 10.07.2020