Internationella programmet för bevarande av delfiner

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

VILKET SYFTE HAR AVTALET OCH BESLUTEN?

Avtalet om det internationella programmet för bevarande av delfiner är inriktat på att minska antalet delfiner som dödas vid fiske efter tonfisk.
Enligt beslut 1999/337/EG kan Europeiska gemenskapen (i dag Europeiska unionen – EU) underteckna och enligt beslut 2005/938/EG godkänna avtalet om det internationella programmet för bevarande av delfiner.
Beslut 1999/337/EC banade också väg för EU:s medlemskap i Interamerikanska kommissionen för tropisk tonfisk (IATTC) som ansvarar för att bevara och förvalta tonfisk och andra marina resurser i östra Stilla havet, vilket möjliggjorde för EU att spela en aktiv roll i förvaltningen av avtalet.

VIKTIGA PUNKTER

Avtalet om det internationella programmet för bevarande av delfiner är inriktat på att begränsa antalet delfiner som dödas vid fiske efter tonfisk i östra Stilla havet.

I synnerhet syftar det till att

gradvis minska det antal delfiner som oavsiktligt dödas till följd av ringnotsfiske* efter tonfisk i östra Stilla havet till i det närmaste noll genom att fastställa årliga gränser.
främja forskning som syftar till att finna ekologiskt hållbara sätt att fånga stor gulfenad tonfisk utan att samtidigt fånga delfiner,
säkerställa långsiktigt hållbara tonfiskbestånd genom att undvika bifångster* och kassering av ung tonfisk.

Åtgärder

Parterna i avtalet är skyldiga att begränsa antalet delfiner som oavsiktligt dödas under fiske efter tonfisk till inte mer än 5 000 årligen (år 2015 var den faktiska dödligheten 533 delfiner). För att åstadkomma detta har de godkänt att

upprätta ett system som ger incitament till fartygsbefälhavare att minska antalet oavsiktligt dödade delfiner, samt ett system för teknisk utbildning och certifiering för befälhavare,
främja forskning som har som syfte att förbättra fiskeredskap, utrustning och fisketeknik,
inrätta ett rättvist system för att tilldela gränser för dödade delfiner (DML-kvoter) i enlighet med reglerna i avtalet,
ålägga vissa verksamhetskrav för fartygen (gällande redskap och utrustning för delfinsäkerhet, utsläppning av delfiner osv.),
ta fram ett system för spårning och verifiering av tonfisk som fiskats med och utan fall av döda eller svårt skadade delfiner,
utbyta vetenskapliga data.

Långsiktig hållbarhet

För att säkerställa långsiktig hållbarhet för livet i havet måste parterna i avtalet

göra upp program som gör det möjligt att bedöma, övervaka och minimera bifångsten av ung tonfisk och icke-målarter,
utveckla och kräva användning av selektiva fiskeredskap och fiskemetoder,
kräva att fartygen släpper ut levande havssköldpaddor och andra hotade arter.

Utöver dessa särskilda skyldigheter måste de undertecknande parterna också fullfölja följande skyldigheter för att kunna säkerställa långsiktig hållbarhet för tonfiskbestånd och andra bestånd av marint liv:

Antagande av bevarande- och förvaltningsåtgärder.
Bedömning av fångsten och bifångsten av ung gulfenad tonfisk och andra bestånd av levande marina resurser i samband med fiske av tonfisk.

Observationsprogram

Ett program för observationer ombord måste införas av alla parter för fartyg med en lastkapacitet som överstiger 363 metriska ton. Observatörerna ombord måste genomgå specialistutbildning och samla all relevant information om fiskearbetet på fartyget de tilldelas.

Parterna måste följa dessa krav och verksamhetskraven genom

ett program för årlig certifiering och inspektion för fartyg,
sanktioner som är tillämpliga vid överträdelser,
incitament.

Granskning och bedömning

Varje part ska inrätta en nationell rådgivande vetenskaplig kommitté som utför vetenskapliga granskningar och bedömningar, utfärdar rekommendationer till den egna regeringen och säkerställer regelbundet utbyte av data mellan parterna. I praktiken har denna roll övertagits av IATTC:s vetenskapliga personal och IATTC:s rådgivande vetenskapliga kommitté.
En internationell granskningspanel är upprättad, bestående av representanter för de undertecknande parterna, icke-statliga organisationer och tonfiskindustrin. Denna kommission utför övervaknings- och analysuppdrag. Den rekommenderar, till parternas möte, relevanta åtgärder för att uppnå målen med avtalet.

SEDAN NÄR GÄLLER AVTALET?

Avtalet trädde i kraft den 22 december 2005.

BAKGRUND

Mer information finns här:

Fiske utanför EU (Europeiska kommissionen).

VIKTIGA BEGREPP

Ringnot: en typ av nät som används för att fånga fisk vid eller i närheten av vattenytan. När ett fiskstim har lokaliserats släpps nätet ner i vattnet och dras runt fisken. När fisken har blivit omringad dras ett rep åt runt fisken så att nätet formas som en säck, som dras ombord på fiskefartyget.

Bifångst: fisk eller andra havsarter som fångas oavsiktligt medan man försöker fånga vissa målarter.

HUVUDDOKUMENT

Avtal om det internationella programmet för bevarande av delfiner (EUT L 348, 30.12.2005, s. 28).

Rådets beslut 1999/337/EG av den 26 april 1999 om Europeiska gemenskapens undertecknande av avtalet om det internationella programmet för bevarande av delfiner (EGT L 132, 27.5.1999, s. 1).

Rådets beslut 2005/938/EG av den 8 december 2005 om godkännande på Europeiska gemenskapens vägnar av avtalet om det internationella programmet för bevarande av delfiner (EUT L 348, 30.12.2005, s. 26).

ANKNYTANDE DOKUMENT

Rådets förordning (EG) nr 1936/2001 av den 27 september 2001 om införande av kontrollåtgärder som ska tillämpas vid fiske efter vissa bestånd av långvandrande fisk (EGT L 263, 3.10.2001, s. 1).

Fortlöpande ändringar av förordning (EG) nr 1936/2001 har införlivats i originaltexten. Denna konsoliderade version har endast dokumentationsvärde.

Rådets beslut 1999/386/EG av den 7 juni 1999 om Europeiska gemenskapens provisoriska tillämpning av avtalet om det internationella programmet för bevarande av delfiner (EGT L 147, 12.6.1999, s. 23).

Senast ändrat 10.07.2020