Förnybar energi: grönbok

1) SYFTE

Att inleda en debatt om brådskande och viktiga åtgärder beträffande förnybar energi genom att fastställa mål samt kartlägga hinder och vilka medel som finns att tillgå.

2) GEMENSKAPSÅTGÄRD

Kommissionens grönbok om förnybara energikällor av den 20 november 1996.

3) INNEHÅLL

Nuvarande situation: EU har en stor potential på området för förnybar energi men utnyttjar denna på ett obalanserat och otillräckligt sätt. Området är särskilt känsligt för den politiska utvecklingen. Sektorn står idag för 6 procent av den inhemska bruttoenergiförbrukningen och skulle kunna ligga på mellan 7,4 och 9 procent 2010.

Fördelar med att använda förnybara energikällor:

• Det är förenligt med den övergripande strategin för hållbar utveckling.
• Det kan minska EU:s beroende av energiimport och på så sätt säkra energiförsörjningen.
• Det bidrar till att förbättra den europeiska industrins konkurrenskraft på global nivå.
• Positiva effekter på regional utveckling och sysselsättning.
• Den allmänna opinionen är välvilligt inställd till förnybara energikällor.

Följande hinder finns för en allmänt utbredd användning av förnybar energi:

• Investeringarna är mycket kostsamma och ger avkastning på väldigt lång sikt.
• De olika aktörer som är inblandade i beslutsfattande om förnybar energi har dålig kunskap om möjligheterna med denna typ av energi.
• En allmänt utbredd motvilja mot förändringar.
• Tekniska och ekonomiska problem med anslutningen till centrala elnät har ännu inte lösts.
• Svårigheter för vissa energityper i samband med säsongsbundna förändringar (vind- och solenergi).
• Andra energiformer (biobränslen) kräver en lämplig infrastruktur.

Grönboken innehåller ett ambitiöst mål: att på 15 år fördubbla den förnybara energins andel av den inhemska bruttoenergiförbrukningen (dvs. 12 procent 2010), vilket skulle kunna generera över 500 000 nya jobb.

Detta mål kräver ett obegränsat engagemang från medlemsländernas sida.

Målet kräver en förstärkning av EU:s politik enligt följande:

• Den inre marknaden för energi (kreditsystem, skatteharmonisering, statligt stöd, standardisering).
• Särskilt finansiellt stöd (Altener-programmet: 40 miljoner ecu under 1993-1997).
• Större utrymme för förnybar energi i programmen för forskning och utveckling (Joule- och Thermie-programmen).
• En regionalpolitik som är gynnsamt inställd till att främja dessa energiformer, framför allt i randområdena och på landsbygden.
• En förenlig jordbrukspolitik som stödjer produktion och utveckling av hållbar energi.
• Utnyttjande av den ekonomiska utvecklingspotentialen i länderna i Central- och Östeuropa, medelhavsländerna och utvecklingsländerna.