Handlingsplan för statligt stöd

Handlingsplanen för statligt stöd, som lagts fram av Europeiska kommissionen, innehåller en genomgripande reform av politiken för statligt stöd. Reformen kommer att sträcka sig över en femårsperiod, från 2005 till 2009. Målet är att garantera medlemsländerna klara och förutsebara bestämmelser för att de ska kunna bevilja statligt stöd utifrån målen i Lissabonstrategin.

RÄTTSAKT

Handlingsplan för statligt stöd - Mindre men bättre riktat statligt stöd: en plan för reform av det statliga stödet 20052009 [Samrådsdokument, ej offentliggjort i Europeiska unionens officiella tidning].

SAMMANFATTNING

Handlingsplanen från Europeiska kommissionen är en plan för den reform av politiken för statligt stöd som kommer att äga rum över en femårsperiod, från 2005 till 2009.

Reformen syftar bland annat till att uppmuntra medlemsländerna att bidra till att Lissabonstrategins mål uppfylls. Den nya politiken för statligt stöd kommer att göra det lättare för medlemsländerna att inrikta det offentliga stödet på att förbättra den europeiska industrins konkurrenskraft och skapa varaktig sysselsättning.

Reformen har även som mål att rationalisera och förenkla förfarandena och ge medlemsländerna klara och förutsebara bestämmelser i fråga om statligt stöd.

Syftet med EU-politiken för statligt stöd

Kontrollen av statligt stöd utgör en viktig del av EU:s konkurrenspolitik och bidrar till att upprätthålla konkurrenskraftiga marknader. I fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen förbjuds statligt stöd som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen inom den gemensamma marknaden (artikel 87.1). Statligt stöd kan leda till en snedvriden konkurrens genom att vissa företag eller viss produktion gynnas. Kontrollen av stöden är alltså nödvändig för att garantera att företagen på den inre marknaden konkurrerar på lika villkor.

I fördraget tillåts emellertid vissa undantag för stöd som gynnar Europeiska unionen i stort. Statligt stöd kan ofta visa sig vara ett mycket användbart medel för att uppnå vissa mål av gemensamt intresse (t.ex. att utveckla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, uppnå social och regional sammanhållning, skapa sysselsättning, stödja forskning och utveckling, skapa en hållbar utveckling och främja kulturell mångfald) och kompensera så kallade marknadsstörningar. Vissa marknader fungerar av olika anledningar (t.ex. yttre faktorer, dominerande företag på marknaden, samordningsproblem mellan marknadsaktörerna) ibland inte på ett ekonomiskt effektivt sätt. Medlemsländerna kan då ingripa genom att bevilja offentligt stöd. På så sätt blir marknaden mer effektiv, vilket leder till ökad tillväxt.

Statligt stöd kan alltså vara förenligt med EG-fördraget om det bidrar till att uppfylla de klart fastställda gemensamma målen och inte snedvrider konkurrensen i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset. Kontrollen av statligt stöd består i att hitta en balans mellan de negativa effekterna på konkurrensen och de positiva effekterna vad gäller gemensamma intressen. För att ett stöd ska godkännas måste de förmodade positiva verkningarna överstiga de negativa. Genom EG-fördraget är det Europeiska kommissionens uppgift att bedöma om statligt stöd ska få beviljas.

Behovet av att rationalisera politiken för statligt stöd och förtydliga de grundläggande principerna har blivit allt mer påtagligt. Bestämmelserna om statligt stöd har för det första blivit allt fler och allt mer komplicerade. För det andra förändrades den inre marknaden genom att tio nya medlemsländer anslöt sig till Europeiska unionen under 2004. Slutligen är Lissabonstrategin i stort behov av ny drivkraft.

Riktlinjer för handlingsplanen

Reformen av politiken för statligt stöd ska genomföras på ett konsekvent och genomgripande sätt. Handlingsplanen innehåller de riktlinjer som kommer att styra arbetet. De är gemensamma för alla instrument som reformen omfattar.

Mindre men bättre riktat statligt stöd: Målet är att det statliga stödet ska inriktas på verksamheter där de finansiella marknaderna är ovilliga att låna ut pengar eller på verksamheter som bidrar till tillväxten, konkurrenskraften eller skapandet av varaktig sysselsättning. För att detta mål ska kunna uppnås krävs dock en vidareutvecklad ekonomisk strategi.
En vidareutvecklad ekonomisk strategi: Det är nödvändigt att utreda varför marknaden utan offentliga åtgärder ibland inte fungerar optimalt, antingen beroende på en så kallad marknadsstörning eller på att marknaden skapar sociala eller regionala skillnader som behöver avhjälpas. Det finns därför anledning att bättre utvärdera om det är berättigat att bevilja statligt stöd, om stödåtgärder är den lämpligaste åtgärden samt hur stödet kan beviljas utan att snedvrida konkurrensen på ett sätt som strider mot det gemensamma intresset. På så sätt kan stöd som i så liten utsträckning som möjligt snedvrider konkurrensen godkännas snabbare och enklare samtidigt som mer tid kan ägnas åt de stöd som hotar att allvarligast snedvrida konkurrensen.
Effektivare förfaranden, bättre tillämpning, högre förutsebarhet och ökad öppenhet: Noggrant genomarbetade bestämmelser för statligt stöd leder till mer effektiva och öppna förfaranden, en möjlighet att utvidga tillämpningsområdet för gruppundantag, en omfattande minskning av antalet stöd som ska anmälas, snabbare beslutsprocess och bestämmelser som är anpassade till ett utvidgat EU. Rättssäkerheten kommer på så sätt att öka och det administrativa arbetet förenklas för Europeiska kommissionen och medlemsländerna. En ökad öppenhet för dessutom med sig att företag, specialister på konkurrensfrågor, konsumenter och allmänhet lättare kan ingripa mot stöd som är oförenliga med den gemensamma marknaden, framför allt i nationella domstolar.
Delat ansvar mellan kommissionen och medlemsländerna: En reform av bestämmelserna och förfarandena för statligt stöd kan emellertid inte genomföras utan medlemsländernas aktiva stöd. Medlemsländerna måste förbinda sig att anmäla alla planerade stöd och respektera bestämmelserna om statligt stöd.

Statligt stöd med inriktning på de prioriteringar som fastställts i Lissabonstrategin

I handlingsplanen uppmanas medlemsländerna vidare att koncentrera de offentliga stöden på att uppnå målen i Lissabonstrategin. Politiken för statligt stöd bör därför vara utformad så att stöden kan inriktas på att avhjälpa marknadsstörningar och främja Lissabonmålen. Kommissionen har fastställt åtta prioriteringar:

Innovation, forskning och utveckling: Reglerna för statligt stöd bör stimulera näringslivet att investera i forskning och utveckling och att inse den ökande vikten av offentliga och privata partnerskap.
Att stimulera företagarandan och förbättra företagsklimatet: Reglerna bör göra det enklare att snabbt starta företag och stimulera investeringar i riskkapital.
Investeringar i humankapital.
Tjänster av allmänt ekonomiskt intresse: Genom att bevilja statligt stöd kan medlemsländerna bidra till att skapa högkvalitativa och effektiva tjänster av allmänt ekonomiskt intresse.
Bättre prioriteringar genom förenkling och konsolidering av bestämmelserna: Politiken för statligt stöd ska inriktas på sådant stöd som leder till de största snedvridningarna av konkurrensen.
En fokuserad politik för regionalstöd: Statliga stöd bidrar till minskade skillnader mellan olika europeiska regioner och en ökad geografisk sammanhållning och stabilitet.
Att främja en hållbar utveckling ur miljösynpunkt.
Att utveckla en modern infrastruktur för transport, energi och informations- och kommunikationsteknik: Reglerna för statligt stöd bör ta hänsyn till den ökande vikten av offentliga och privata partnerskap.

Kommande etapper

Kommissionen kommer mellan 2005 och 2009 att lägga fram detaljerade reformförslag för alla områden som berörs av statligt stöd. För att samma principer ska tillämpas enhetligt överallt kommer även alla instrument för statligt stöd att ses över. Vissa områden med mycket specifika bestämmelser för statligt stöd (exempelvis jordbruk, fiske, kolproduktion och transport) kommer emellertid inte att omfattas av reformen.

See also