Riktlinjer för bedömning av horisontella koncentrationer
SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:
Riktlinjer för bedömning av horisontella koncentrationer enligt EU:s förordning om kontroll av företagskoncentrationer
VILKET SYFTE HAR RIKTLINJERNA?
- Riktlinjerna ger vägledning om hur Europeiska kommissionen bedömer de sannolika effekterna av företagskoncentrationer (t.ex. fusioner/sammanslagningar, förvärv, övertaganden) enligt artikel 2 i förordning (EG) nr 139/2004 (koncentrationsförordningen), i fall där de berörda företagen är faktiska eller potentiella konkurrenter på samma relevanta marknad (s.k. horisontella koncentrationer).
- Kommissionen kan konstatera konkurrensproblem när den bedömer att en koncentration sannolikt skulle leda till att konsumenterna går miste om fördelarna med effektiv konkurrens (till exempel lägre priser, bredare produkt- eller tjänsteutbud eller större innovation).
VIKTIGA PUNKTER
- I riktlinjerna förklarar kommissionen när den kan konstatera konkurrensproblem, men även under vilka omständigheter det är osannolikt att den ingriper.
- Kommissionen kan konstatera konkurrensproblem när fusioner eller förvärv ökar de berörda företagens marknadsinflytande så mycket att det sannolikt leder till betydande negativa effekter för konsumenterna. Detta gäller särskilt om koncentrationen skapar eller förstärker en dominerande ställning*. Detta kan vara fallet om koncentrationen skulle slå ut en konkurrent eller göra samordning mellan företagen på marknaden mer trolig.
Marknadsandelar och koncentrationsnivåer
- I kommissionens bedömning av koncentrationer ingår normalt följande steg:
- Definition av relevant produktmarknad och geografisk marknad.
- Bedömning av koncentrationen ur konkurrenssynpunkt.
- Kommissionen utgår från sitt tillkännagivande från 1997 när den definierar den relevanta marknaden. Huvudsyftet med att definiera marknaden är att systematiskt kunna fastställa det omedelbara konkurrenstryck som den samgående enheten står inför.
- Kommissionen ingriper normalt inte såvida inte koncentrationen leder till en grad av marknadskoncentration som överstiger vissa fastställda nivåer. Graden av koncentration mäts genom företagens marknadsandel eller genom Herfindahl-Hirschmanns index (HHI)*.
Möjliga konkurrensbegränsande effekter av en horisontell koncentration
- Horisontella koncentrationer kan skada den effektiva konkurrensen avsevärt, särskilt genom att skapa eller förstärka en dominerande ställning. Detta sker huvudsakligen på två sätt:
- Genom att ett betydande konkurrenstryck försvinner för ett eller flera företag, som därmed får ökat marknadsinflytande utan att samordna sitt agerande (så kallade icke-samordnade effekter).
- Genom att konkurrensens karaktär förändras så att det blir betydligt troligare att företag som tidigare inte samordnade sitt agerande nu gör det och därigenom höjer priserna eller på annat sätt skadar den effektiva konkurrensen. En koncentration kan också leda till att redan pågående samordning mellan företag blir enklare, stabilare eller effektivare (så kallade samordnade effekter).
- Kommissionen bedömer om de förändringar som uppstår genom koncentrationen skulle leda till någon av dessa effekter. Båda typerna av effekter kan vara relevanta vid bedömningen av en viss transaktion.
Kommissionen tar även med följande aspekter i beräkningen:
- Motverkande köparmakt* – konkurrenstrycket på en leverantör kommer inte bara från konkurrenter utan kan också komma från kunderna. Om kunderna har stor motverkande köparmakt kan ett företag inte nödvändigtvis orsaka någon större skada på den effektiva konkurrensen efter koncentrationen, även om företaget får en mycket stor marknadsandel. Köparmakt hindrar i synnerhet företaget från att agera oberoende av sina kunder i någon betydande utsträckning.
- Marknadsinträde – när det är tillräckligt enkelt att komma in på en marknad är det osannolikt att en koncentration kommer att innebära någon betydande risk för konkurrensen. Därför är en analys av förutsättningarna för marknadsinträde en viktig del av konkurrensbedömningen. För att marknadsinträde ska anses utgöra ett tillräckligt konkurrenstryck för de samgående parterna måste det visas att det är troligt att nya företag kommer in på marknaden, att detta kan hända snabbt och att det är tillräckligt för att motverka eller uppväga eventuella konkurrensbegränsande effekter av koncentrationen.
- Effektivitetsvinster – företag kan hävda att de sannolika skadliga effekterna på konkurrensen mildras genom effektivitetsvinster. De samgående parterna måste i så fall kunna visa att effektivitetsvinsterna har samband med koncentrationen, att de gynnar konsumenterna och att de kan styrkas.
- Konkurshotade företag – en annars problematisk koncentration kan anses förenlig med den gemensamma marknaden om ett av de samgående företagen hotas av konkurs. Det grundläggande kravet i dessa fall är att koncentrationen inte är orsak till eventuella konkurrensförsämringar som uppstår efter koncentrationen.
VILKEN PERIOD GÄLLER RIKTLINJERNA FÖR?
De har gällt sedan den 5 februari 2004.
BAKGRUND
Mer information finns här:
VIKTIGA BEGREPP
Dominerande ställning: När ett företag i betydande utsträckning kan agera utan att behöva ta hänsyn till sina konkurrenter, kunder eller leverantörer, eller i slutändan till slutkonsumenten.
Herfindahl-Hirschmanns index (HHI): Ett index som beräknas på grundval av marknadsandelarna för alla företag på marknaden och ger en proportionellt större vikt åt större företags marknadsandelar. Det absoluta HHI-värdet kan ge en inledande fingervisning om konkurrenstrycket på marknaden efter koncentrationen, men det är framför allt förändringen av HHI som är användbar för att mäta hur koncentrationsgraden förändras till direkt följd av koncentrationen.
Motverkande köparmakt: I detta sammanhang den förhandlingsstyrka som köparen har i förhållande till säljaren vid affärsförhandlingar på grund av sin storlek, sin kommersiella betydelse för säljaren och sin förmåga att byta till en annan leverantör.
HUVUDDOKUMENT
Riktlinjer för bedömning av horisontella koncentrationer enligt rådets förordning om kontroll av företagskoncentrationer (EUT C 31, 5.2.2004, s. 5).
ANKNYTANDE DOKUMENT
Rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer (”EG:s koncentrationsförordning”) (EUT L 24, 29.1.2004, s. 1).
Kommissionens tillkännagivande om definitionen av relevant marknad i gemenskapens konkurrenslagstiftning (EGT C 372, 9.12.1997, s. 5).
Senast ändrat 15.05.2020